Ottar Global 2009

Global
Världens
unga om sex
kamp för
mammorna
lagen som
dödar kvinnor
Polashi, 20 år,
Patient vid en kvinnoklinik
i Dhaka, Bangladesh
2009 ottar global / 1
Tidning om internationell sexualpolitik från RFSU / 2009
ledare
Häng med — nu
sätter vi igång
R
FSU har under tjugo år jobbat med internationellt utvecklingsarbete. Nu skruvar vi upp tempot. För att vi vill göra
världen till en bättre plats. Vill du vara med? Egentligen
handlar det om självklarheter: alla människors rätt att
själva bestämma om, när och med vem de ska ha sex. Om,
när och med vem de ska ha barn – eller inte. Rätten att slippa få sitt underliv söndertrasat av ett rostigt rakblad bara för att traditionen kräver
det. Eller rätten att inte bli förföljd på grund av kön eller sexuell läggning. Rätten till information om sexualitet, prevention, lust och njutning.
Vi tror på dessa rättigheter, det är därför RFSU arbetar internationellt.
Och vi har ju lyckats bra i Sverige.
I början av 1990-talet bodde jag i Bolivia,
tidvis i en kåkstad utanför La Paz. Jag lärde
känna kvinnorna i mitt område. De flesta
tillhörde ursprungsfolket, aymaras. Jag blev
nära vän med flera av dem och har hållit
kontakten genom åren. Kvinnornas kamp för
ett bättre liv för sig själva och sina barn, och
deras glasklara analys gjorde intryck.
Åsa Regnér, RFSU:s
Tre saker behövdes: egna inkomster,
generalsekreterare
tillgång till preventivmedel och respektfulla
män. De flesta saknade någon av dessa komponenter, många tyvärr alla tre.
I alla länder har män mer makt än kvinnor.
Både över politiken, sina liv och sin sexualitet. Män, liksom kvinnor, måste vara med och
förändra detta. Att homosexuella, bisexuella
1 000 km
och transpersoner kan leva som de vill utan
att möta trakasserier och diskriminering är
också centralt, men dessvärre ovanligt. Först
när kvinnor kan bestämma själva om de vill ha barn, med vem och när,
är det möjligt att välja en utbildning, ett yrke, och skapa en grund för
utveckling. Rätten till fri abort, tillgång till preventivmedel, kunskap om
hur kroppen fungerar, jämställdhet, kunskap om lagstiftning, utbildad
vårdpersonal — allt detta spelar stor roll för fattigdomsbekämpningen.
»Rätten att slippa
få sitt underliv
söndertrasat av
ett rostigt rakblad
för att traditionen
kräver det.«
Stöd därför RFSUs internationella arbete. Vi är numera en viktig sam-
arbetspartner till Sida. I och med RFSUs nya status som ramorganisation
förbättras möjligheterna att påverka. Ditt medlemskap gör skillnad!
OTTAR GLOBAL ges ut av RFSU, www.rfsu.se, Box 4331, 102 67
Stockholm, tel: 08-692 07 28, www.ottar.se, [email protected]
ansvarig utgivare: Åsa Regnér chefredaktörer:
Ylva Bergman & Carolina Hemlin Redaktör: Rasmus
Malm grafisk form: Anders Birgersson
koncept: Zoopeople omslag: Andrew Biraj
2 / ottar global 2009
Inte ens för
en snabbis
Hångel–
aktivism
RIO DE JANEIRO: Årets kondomkampanj i Brasilien riktar sig
till mogna kvinnor.
— Det är en fördom att kvinnor
över femtio år inte är sexuellt
aktiva. Problemet är att de inte
skyddar sig, säger Mariângela
Simão på det brasilianska
hälsodepartementet. Antalet
hivsmittade bland medelålders
kvinnor har ökat med 300
procent de tio senaste åren.
Enligt en undersökning använde
endast 15 procent av de sexuellt
aktiva kvinnorna i målgruppen
kondom vid sitt senaste samlag.
– Vårt fokus är att få kvinnorna
att ställa krav. Ingen kondom,
inget sex, säger chefen för
kampanjen.
Inför årets karneval producerade
hälsodepartementet en reklamvideo där en av replikerna var
»Män utan kondom duger inte åt
oss. Inte ens för en snabbis.«
Vi möter 60-åriga lärarinnan
Diana Ribeiro i karnevalsvimlet:
— Jag fick inte till det i år. Så det
är lugnt. Men annars försöker
jag alltid att använda kondom.
BERLIN: Tidigt i somras blev ett
lesbiskt par angripna av ägaren
av glassbaren Dolce Freddo i
gaytäta Schöneberg, de blev
tillsagda att »verpissen« — ungefär »dra åt helvete« — efter att
ha kysst varandra inne på glassbaren. Under parollen »hångla
tills chefen kommer« hölls en
protest utanför glassbaren där
mellan 1000 och 2000 människor
hånglade upp varandra framför
Dolce Freddo.
Volker har deltagit i flera kyssprotester den senaste tiden och
han tycker att det handlar om att
visa att man är en maktfaktor.
— Det här handlar om att för­
svara sitt utrymme. Glassbaren
ligger mitt i gaykvarteren och vi
visade att när sådant här händer
så kommer inte du att kunna
bedriva affärer.
/ HENRIK BRANDÃO JÖNSSON
/ Tomas Hemstad
Rosa gänget mot övergrepp
UTTAR PRADESH: Ute på landsbygden i Uttar Pradesh har Sampat Pal Devi
startat upp en militant gräsrotsrörelse mot korruption, mot sexövergrepp och mot
misshandlande män, »Gulabi gang«, det rosa gänget.
— Vi är inget vanligt gäng, utan ett gäng som kämpar för rättvisa.
Likt en kvinnlig Robin Hood tar hon och hennes armé lagen i egna händer när den
missbrukas av korrupta män. Sampat berättar att hon slagit ner en polisman som
vägrade ta emot en anmälan av en ung tjej som blivit sexuellt utnyttjad av sin make.
— I den här delen av världen behöver man ibland ta till våld när man ska sätta män
på plats, säger hon. / Martin von Krogh
mildrad talibanlag
efter protester
KABUL: Ett par hundra afghanska kvinnor demonstrerar mot
en kontroversiell lag som president Hamid Karzai godkänt. En
»talibanlag«, enligt kritikerna.
— Lagen ger en make rätt att
våldta sin fru. Men den var inte
bara brutal, utan också löjlig.
Exempelvis fanns en paragraf
om att en kvinna måste sminka
sig och göra sig fin för sin man,
säger Shinkai Karokhel.
De möttes av ett par tusen arga
motdemonstranter som kallade
kvinnorna för kommunister,
fiender till islam och amerikanska
hundar. Demonstrationen ledde
till att lagen uppmärksammades
i värlsmedierna. En internationell
och nationell debatt utbröt och
i augusti antogs en mildrad version av »talibanlagen«. Tidigare
stadgades att en gift kvinna
måste ställa upp på sex var fjärde
dag, annars kunde mannen neka
henne mat. Den formuleringen är
numera struken. / Jesper Huor
Attack mot
hiv-grupp
Mgundaphiri: En morgon när
kvinnorna kom till mötesplatsen
var allt nedbränt. Kvinnogruppen i Mgundahphiri, Malawi, har
45 aktiva medlemmar, alla är
hivsmittade. Förra året byggde
man med gemensamma krafter
ett sol- och regnskydd mitt
ute i ingenting; ett anspråkslöst grästak med väggpålar
och fasta bänkar där gruppen
kunde samlas. Nyligen brändes
mötesplatsen ner av okända.
Attentatet inträffade i samband
med att man skulle inleda en informationskampanj i en grannby.
— De vill inte höra det vi har
att säga, för antagligen är de
hivsmittade själva, och i full
färd med att sprida sjukdomen,
säger Hilda Kambuzi, gruppens
sekreterare.
/ Anette Gärdeklint
planet sex
aids / zambia
Bekämpa
skammen
Edgars båda föräldrar dog i aids under loppet av ett år.
Ingen av dem kunde tala om smittan. Nu är Edgar Simbeye
engagerad i kampen mot ett dödligt tabu.
Text Fatima Grönblad bild YMEP & patrik Schröder
N
är Edgars pappa blev riktigt dålig försökte
personal från kliniken hämta honom med
bil. Men pappan vägrade. Sjukdomen
fa­dern drabbats av omgärdas fortfarande av okunskap och skam.
Edgar Simbeye, 27 år, lever i Zambia i södra
Afrika. Han har upplevt konsekvenserna av aids på
alltför nära håll. När han såg pappans allt magrare
kropp, håravfallet och de inflammerade såraen
förstod han snabbt. Men fadern ville inte acceptera
att det skulle handla om aids och skickade istället
Edgar att köpa alla möjliga mediciner – värktabletter, malariapiller, antibiotika.
– En dag när pappa var dålig bad han mig gå ett
ärende. Jag tror att det var för att han visste att han
skulle dö. Men jag glömde något hemma, och när
jag kom tillbaka låg han och flämtade i sovrummet.
Så jag var med honom tills han dog.
Efter den dagen var Edgar ensam försörjare
för sina sex syskon. Han beslöt att trappa upp sitt
engagemang. Via sin skola kom han i kontakt med
projektet YMEP, Young men as equal partners, som
han idag arbetar med på heltid. Ett av hans uppdrag
handlar om att motarbeta det stigma som finns
kring sjukdomen. Han kan se att många saker förbättrats på senare år. Det har blivit mindre tabubelagt att prata om sexualitet och könssjukdomar. Där
tror han att YMEP har betytt en hel del. I projektets
ungdomsklubbar integreras samtal om sexualitet, kropp och relationer med sociala aktiviteter
och sport, där unga kamratstödjare fungerar som
förebilder.
Allt började när hans mamma blev sjuk för sju
år sedan. Först trodde Edgar att hennes huvudvärk
berodde på en depression. Men sjukdomsförloppet blev snabbt. Hon drabbades av en lunginflammation, och hann bara vara på sjukhus i
några dagar innan hon dog. Läkarna konstaterade
4 / ottar global 2009
aids. Men mammans släkt började beskylla
pappan för att ha dödat henne med »onda krafter«
från en häxdoktor. Anklagelserna satte syskonen i
en svår situation. Efter mammans död flyttade fem
av syskonen till olika släktingar. Kvar hos den
aids-sjuke pappan var Edgar och en yngre bror.
Sjukdomen tog pappans liv knappt ett år efter
mammans.
Bara några månader senare kom nästa tunga besked. Den yngste brodern hade varit dålig och fick
diagnosen aids under ett läkarbesök. Efter det började släktingarna ta avstånd från honom, troligen av
rädsla att de andra barnen skulle smittas.
Edgar, då 22 år, led med sina syskon och hade
svårt att sova och äta på grund av oron. Han bestämde sig för att försöka samla syskonen och flytta
tillbaka till familjens hus. Där kunde de känna sig
tryggare, men det var svårt att få peng­arna att räcka
till det allra nödvändigaste.
Edgar var den ende som gått färdigt skolan och
försökte dra in pengar från olika håll. Han gjorde
enklare ritningar åt familjer som ville bygga hus,
fick lite bidrag genom sitt engagemang i YMEP och
drev en liten kiosk i hemmet.
– Vid ett tillfälle sålde jag till och med mina
kläder när det inte fanns något annat att sälja.
Till slut kom en ljusning. 2005 började rege­r­ingen erbjuda gratis bromsmediciner i hela landet.
Sedan dess har den yngsta brodern mått bättre och
kunnat gå i skolan. Kort därefter fick Edgar Sim­beye
tjänsten som projektledare för YMEP.
– Då fick vi äntligen lite andrum.
Nu i efterhand har Edgar själv svårt att förstå hur
han lyckades ta hand om sina syskon mitt i sorgen
efter föräldrarna.
– Ibland funderar jag på hur jag klarade av allt.
Jag lyckades hela tiden vara fokuserad. Under den
tiden grät jag aldrig över mina föräldrar.
Edgar Simbeye med sina barn.
FAKTA / YMEP
Unga män kan spela en avgörande
roll för att sprida medvetenhet
om säker sex i kampen mot hiv/
aids. Därför riktar sig YMEPprogrammet till killar i åldrarna
10—25 år i Tanzania, Zambia,
Uganda och Kenya. Syftet med
YMEP är bland annat att stärka
utbildningen om jämställdhet och
om sexuell och reproduktiv hälsa,
att få fler att söka rådgivning
eller att hiv-testa sig samt att
involvera fler unga män i arbetet
med hiv-prevention. Projektet
drivs av RFSU tillsammans med
partnerorganisationerna UMATI i
Tanzania och PPAZ i Zambia.
YmeP:s ungdomsgrupper bryter tystnaden.
Mycket har blivit bättre vad gäller hiv och aids
under de senaste åren, tycker Edgar. Det är lättare
att få tag i information, kondomer och hivmedicin. YMEP har hållit utbildningar för sjukvårdspersonal i regionen om hur man kan bemöta
ungdomar. Det har gjort att fler vågar söka hjälp.
Bland annat har flera kliniker infört särskilda besökstider för ungdomar och regler kring tystnadsplikt för personalen.
– Tidigare hände det att ungdomar blev ut­skällda av sjukvårdspersonalen om de hade haft
sex tidigt. Det gjorde att en del föredrog att an-
vända medicinalväxter mot könssjukdomar.
Men det är fortfarande mycket som behöver
förbättras. Edgar hoppas att den zambiska rege­
ringen ska se värdet av att erbjuda ungdomsvänlig
hälso- och sjukvård i hela landet. Och så måste
bromsmedicinerna bli tillgängliga för fler. Som det
är nu finns läkemedlen bara i städerna, och de som
bor på landet kan behöva resa långt.
– Om en person bor tio mil bort är läkemedlen
inte gratis – de måste betala transport och mat och
många har inte råd med det. Det skapar en svag länk
i kedjan, där folk kanske inte bryr sig om att testa sig
för att de ändå inte har tillgång till medicin.
Tack vare sitt engagemang har Edgar blivit något
av en lokalkändis i hemstaden Choma. Ungdomar
kommer ofta fram på gatan för att be om råd eller
bara prata. Ett av hans första uppdrag i YMEP var att
leda en ungdomsgrupp.
– I början var det väldigt svårt, folk såg det som
tabu att prata sex. En del föräldrar menade att det
gjorde deras barn promiskuösa. Men klimatet har
förändrats, särskilt här i trakten.
– Idag går det att tala fritt.
•
2009 ottar global / 5
Vad har du fått höra om sex?
En ny generation har hunnit växa upp sedan FN 1994 beslutade om
målet – sexualundervisning för alla. Vad vet dagens unga?
Alessio, 25 år
Berlin, Tyskland
Mary Mwende Ngemu, 25 år
Nairobi, Kenya.
Nils Wikner,17 år
Stockholm, Sverige
Arbetar på dotcom-företag
läser internationella relationer
går i tvåan på gymnasiet
Jag minns en gång när vi hälsade på farmor
och vi såg en grupp prostituerade kvinnor
på gatan. Då vände hon sig till mig och sa att
»om man följer med dem, så är det lätt att få
sjukdomar. Lova att du aldrig gör det. Om du
någon gång vill ha sex så ska jag köpa kondomer till dig.« Det fanns ingen sexualundervisning i min skola.
När jag var yngre brukade jag sminka mig
och klä mig omanligt. Mamma brukade störa
sig på det och ibland reta mig för det. Pappa
kände till att jag var bög tidigare och har aldrig haft något problem med min sexualitet.
Första gången jag stötte på porr var hemma
hos pappa som hade en bok med olika sexställningar gömd i ett skåp. Ett par år senare
hittade jag ett videoband i samma skåp. Jag
var 10-11 år och när mamma såg vad det var
för band jag hade fått tag på var hon inte nöjd.
Men pappa stod på sig. »Låt ungen se lite
rumpa«, sa han.
Min pappa är massaj och min mamma är
kamba, och i båda kulturerna är det väldigt
skamligt om en ogift flicka blir gravid, så helst
ville de inte att jag träffade några pojkar alls.
Skolan har ingen sexualundervisning. Folk pratar mer om sex i dag än förr, men det är liksom
inget bra prat. Många tycker att om du älskar
din partner så använder du inte kondom. De
tror att den förstör upplevelsen. Av mina gamla
klasskompisar har åtminstone fem dött i aids.
Jag känner att jag själv bestämmer min
sexualitet. När jag var tonåring ville min pojkvän att vi skulle ha sex, men jag sa nej, jag ville
vänta tills jag var säker på att jag var redo. Det
finns mycket grupptryck, att du ska ha det bara
för att alla andra har det, samtidigt som du bör
vänta med sex tills du har gift dig. Jag bryr mig
inte om något av det. Men jag känner att det
är upp till mig som tjej att säga nej, för killarna
tar definitivt inte det ansvaret. Det är orättvist,
men djupt rotat i vår kultur.
I fyran blev jag nyfiken och började porrsurfa
– lite på skoj tillsammans med kompisarna
och lite mer seriöst ensam. Jag tror att de flesta
som har förlorat oskulden vet att sex och porr
är två skilda världar. Porr är som en parodi på
sex: Allt är större, längre och överdrivet.
Från skolan minns jag mest att min lärare
alltid blev så himla blyg. Vi gillade att pressa
honom på information: »Hur gör man när
man onanerar?« Det var nog både att vi ville
veta och att vi ville höra honom säga det. Men
han svarade alltid bara att man ska utforska
det själv. Den största skräcken för mig och
mina kompisar är att ens tjej ska bli gravid.
Alla är så målinriktade, och ett barn skulle förstöra alla framtidsdrömmar. Tonårsgraviditet
är som en kronisk sjukdom.
/ Tomas Hemstad
6 / ottar global 2009
/ Anna Roxvall och Johan Persson
/ Gertrud Svensén
FAKTA / kairokonferensen 15 år
Vid FNs befolkningskonferens i Kairo 1994 (ICPD) enades världens länder
för första gången om alla människors rätt att bestämma över sin kropp,
sin sexualitet och sitt barnafödande är en förutsättning för utveckling. Kairodeklarationen slår också fast att alla ska erbjudas tillgång till den kunskap de
behöver för att fatta egna beslut om sin sexualitet. Nu måste världens
regeringar göra verklighet av de vackra orden. En namninsamling pågår
på www.15andcounting.org. Skriv under du också.
Cida Barbosa de Sousa, 22 år
Rio de Janeiro, Brasilien
Santiago Valenzuela, 19 år
Bogotá, Colombia
Ridhi Rajpal, 19 år
New Delhi, Indien
barnflicka
läser journalistik på universitetet
student på Delhi University
Jag fick lära mig om sex i högstadiet, under
sexualundervisningen. Jag är ju uppväxt på
landet och där pratar man inte öppet om sex.
Inte ens med sina väninnor. Men lärarinnan
var bra, förklarade och visade hur man trädde
på en kondom. Efter det blev det lättare att
prata. Värre blev det när jag förlorade min
oskuld. Jag var sexton år och hade varit ihop
med min kille i över ett år. Ändå blev jag
utfryst. Min farmor skällde ut mig. »Hade din
pappa levt i dag hade han gett dig en ordentlig
läxa«, skrek hon.
Vi skulle använda kondom, men det är
ganska dyrt på landsbygden. Så vi chansade.
Det var dumt gjort. Men jag blev, lyckligtvis,
aldrig gravid. Här i Rio finns det inga tabun.
Alla snackar sex. För killarna är det till och
med naturligt att använda kondom. Till och
med pingstkyrkan är liberal här. Det är inte
många tjejer i vår församling som är oskulder,
trots att de inte är gifta.
När jag var sex-sju år kom min storebror
hem med sina flickvänner efter skolan, innan
mamma var hemma från jobbet, men jag fick
räkna ut själv vad de höll på med.
Skolpsykologerna berättade om att oskulden är helig, och sånt. De sa att inget preventivmedel fungerar. De berättade om alla, men
sa att p-piller har bieffekter, kondomer kan gå
sönder, och kom till slutsatsen att den enda
säkra metoden är avhållsamhet.
Utanför klassrummet pratade vi såklart
sex. De äldre berättade historier och gav
rekommendationer hur man skulle göra första
gången. Att vara varlig och att det viktigaste
är hur tjejen känner. Det gick ett rykte bland
kompisarna också om att man kunde bli
impotent om man onanerade för mycket, men
den myten sprack när någon berättade att han
onanerade varje dag utan några problem.
När det var kysscener på tv sa alltid de vuxna
att vi inte fick titta, så vi förstod att det var något lurt och blev nyfikna. Det var amerikans­ka
filmer och tv-serier, det är först på senare år
som Bollywoodfilmer börjat visa kyssar. När
vi var 16 läste vi om fortplantning i skolan
men vår biologilärare var obekväm med
ämnet. Senare kom frivilligorganisationer till
skolan och berättade om säkert sex och hiv.
Kring hiv finns det stora missuppfattningar i
Indien, det är många som tror att man kan bli
hiv-smittad genom beröring.
I städerna har attityden kring ungdomar
och sex blivit mycket öppnare, men jag har
inte upplevt något tryck på att man ska ha
haft sex. På fester är det coolt att visa att man
har en pojk- eller flickvän. Det är motsägelsefullt: Å ena sidan vill många unga att synen
på sex ska bli mer öppen och liberal, å andra
sidan vill alla att den man gifter sig med ska
vara oskuld.
/ HENRIK BRANDÃO JÖNSSON
/ Annika Dalén
/ Karin Lundbäck
2009 ottar global / 7
mammakampen / bangladesh
Mammor
vinner mark
Tanzina Moqaddes är en av alla de kämpar som lyckats vända
utvecklingen i Bangladesh. Genom familjeplanering och säkra aborter
har mödradödligheten i landet pressats tillbaka.
Text Karin Tideström Bild Andrew Biraj
8 / ottar global 2009
Tanzina Moqaddes
informerar om menscykeln i
ett slumområde i Dhaka.
2009 ottar global / 9
Mamma i Mirpur, ett
slumområde i Dhaka
där den RFSU-stödda
organisationen
BAPSA arbetar.
K
vinnorna som besöker Tanzina
Moqaddes på kliniken i Mirpur – ett
fattigt område i Bangladeshs huvudstad Dhaka – är allt från tonåringar till
medelålders. De flesta är gifta och har
redan flera barn sedan tidigare.
– De har så många frågor. Många vet varken
vilka familjeplaneringsmetoder som finns eller hur
de ska användas. De kanske har fått p-piller, men
de vet inte att de ska ta dem varje dag, utan tar dem
bara när de har sex. Och det här är alltså i Dhaka,
inte någonstans långt ute på landsbygden, säger
Tanzina.
Tanzina Moqaddes är 36 år gammal och arbetar
som läkare för organisationen Bapsa (Förbundet
för prevention av septiska aborter). Hon gjorde sin
praktik på ett statligt sjukhus i Dhaka, där många
fattiga söker vård. Det var då hon bestämde sig för
10 / ottar global 2009
att ägna sitt yrkesliv åt frågan om familjeplanering,
och åt att erbjuda alternativ till osäkra hemmaaborter.
– Där insåg jag hur stort behovet är. Jag tror att
vårt arbete är det bästa sättet att förbättra kvinnors
och barns hälsa. Men till och med min mamma
protesterade i början. Hon sade att hon inte ville att
jag skulle arbeta med att döda bebisar. Men i dag har
hon ändrat sig.
Abort är formellt sett förbjudet i Bangladesh,
men för att minska det enorma antalet osäkra
aborter tillåter regeringen sedan 1974 så kallad
menstrual regulation, MR. Det innebär att troliga
graviditeter ändå får avslutas fram till tionde veckan,
dock utan att man gör något egentligt graviditetstest. Ingreppet är säkert och enkelt och tar bara
några minuter. Med en liten vakuumsug avlägsnar
man slemhinnan ur livmodern. Hinnan lossnar och
kommer ut precis som vid en vanlig menstruation.
I dag har Tanzina Moqaddes arbetat för Bapsa i
sju år. Organisationen startades 1984 av en grupp
gynekologer som ville minska det stora antalet
dödsfall till följd av osäkra aborter.
Mödradödligheten i Bangladesh har sjunkit
kraftigt de senaste decennierna. Framgångarna
beror till stor del på frivilligorganisationers
arbete och ökad familjeplanering. Men trots
framstegen är utmaningarna fortfarande stora.
Bangladesh är ett av världens fattigaste och mest
tätbefolkade länder. Nästan varannan invånare
måste klara sig på mindre än en dollar om dagen.
Landets sjukvårdsresurser räcker långt ifrån till
alla och många aborter utförs fortfarande
av kvacksalvare.
– Många på landsbygden känner inte till att det
Happy, 26,
genomgår
en tidig abort
på BAPSAs
klinik i Dhaka.
»Många religiösa grupper är emot det vi gör. Även socialt finns ett
motstånd. Vi kan till exempel inte gå ut med information media.«
finns möjlighet till säkra ingrepp, säger Tanzina
Moqaddes.
Trots att de tidiga aborterna utförs på alla statliga
sjukhus och har starkt stöd från politiskt håll, är
frågan fortfarande kontroversiell.
– Många religiösa grupper är emot det vi gör.
Även socialt finns ett visst motstånd. Till exempel
kan vi inte gå ut med informationskampanjer i
media. Vi är rädda att det ska blossa upp protester.
I stället åker fältarbetare från frivilligorganisationer
runt och informerar på gräsrotsnivå, säger Tanzina.
Tre dagar i veckan arbetar hon på en av Bapsas
kliniker i Dhaka. Där utför hon MR-ingreppen och
tränar personal från andra sjukhus i att använda
tekniken. Hon tar också emot kvinnor som har fått
skador efter osäkra aborter.
Nyligen träffade hon en kvinna som blödde kraftigt efter att ha gjort en abort hos en städerska på en
klinik. Städerskan hade öppnat en egen mottagning
i sitt hem.
– Jag blir väldigt sorgsen när sådant händer. Det
finns kliniker som erbjuder säker behandling, ändå
går så många till de här människorna, säger hon.
Två dagar i veckan är Tanzina ute i fattiga om-
Doktor Tanzina Moqaddes i arbete.
råden och informerar. Oftast har kvinnorna hon
träffar ytterst begränsade kunskaper.
– De flesta vet inte ens hur menstruationscykeln
fungerar. De vet inte att de ska räkna dagarna från sin
senaste menstruation. När de kommer för att göra sin
MR har det redan gått för lång tid, säger hon.
Varje vecka är hon ute i skolor för att nå den
unga generationen, där behovet av information
är stort. Bangladesh är ett av de länder i världen
som har högst andel tonårsgraviditeter. Trots
att det egentligen är olagligt gifter sig 60 procent
2009 ottar global / 11
Dhaka – så funkar det.
För att undvika en
framtida osäker abort
får elever information
om reproduktiv hälsa
vid en skola i Mirpur.
»Nyligen träffade hon en kvinna som blödde kraftigt
efter att ha gjort en abort hos en städerska.«
av flickorna före 18 års ålder. De flesta föder barn
inom ett år.
– Jag berättar hur de ska skydda sig och uppmanar dem att vänta med att gifta sig. Skolorna i
Bangladesh har ingen sexualundervisning alls. Det
florerar många rykten.
Ett stort problem är också att många kvinnor
har ytterst lite pengar att förfoga över själva. Det är
inte ovanligt att deras män eller svärmödrar hindrar
dem från att använda preventivmedel eller avsluta
graviditeter. Då försöker Tanzina Moqaddes söka
upp och prata även med släktingarna och männen.
Mest tillfredsställd blir hon när hon träffar en
kvinna hon mött tidigare och ser att patienten har
tagit till sig hennes råd.
– Jag är så glad att jag kan bidra med något, även
om mitt bidrag är litet. Det är mötet med männi­
skorna som driver mig.
12 / ottar global 2009
•
Fakta Bangladesh /
RFSU-verksamhet
Fakta Bangladesh /
Mödradödlighet
Nu går RFSUs mammakamp vidare i
Bangladesh. Mödradödligheten ska pressas
tillbaka genom att kvinnor får bättre möjligheter att bestämma över sina kroppar.
Nya samverkansorganisationer är Bapsa
(se ovan) och RH Step (Programmet för
utbildning inom reproduktiv hälsa). Både
Bapsa och RH Step arbetar bland annat
med att erbjuda säkra tidiga aborter, att
behandla kvinnor som har drabbats av
komplikationer till följd av osäkra aborter,
att informera om familjeplanering och
att erbjuda preventivmedelsrådgivning. I
Bangladesh kommer RFSU att stödja sina
Sedan Bangladesh blev självständigt 1971
har levnadsvillkoren i landet förbättrats
dramatiskt. Medellivslängden har ökat med
20 år och den explosionsartade befolkningstillväxten har bromsats. Allt fler
mödrar överlever graviditet och förlossning. Men problemen är fortfarande stora.
På 1 000 födslar dör omkring tre mödrar.
Det är omkring hundra gånger fler än
i västvärlden. Av landets 3,9 miljoner
graviditeter per år är omkring 1,3 miljoner
oönskade. Minst 8000 kvinnor dör varje
år efter osäkra aborter. Många får också
bestående men, till exempel infertilitet.
partner genom bland annat utbildning och
utbytesprogram.
[källa] Utrikespolitiska institutet, Family Planning
Association of Bangladesh (FPAB) och Bapsa.
RFSU — sex är politik
Alla människor i världen har rätt
att bestämma om, när och med vem
de vill ha sex. Alla ska själva kunna
avgöra om, och när de önskar ha
barn och med vem.
Varför jobbar RFSU
internationellt?
Historiskt sett är det inte länge sedan
Sverige befann sig i en liknande situa­
tion som många utvecklingsländer gör i
dag, där fattigdom och brist på kunskap
påverkar den sexuella och reproduk­
tiva hälsan negativt. Dålig sexuell och
reproduktiv hälsa leder till fördjupad
fattigdom. RFSU ser det därför som en
självklarhet att använda sin erfarenhet
och sina resurser i arbetet för förändring.
Så började det
Sedan 1986 har RFSU drivit olika samar­
betsprojekt i bland annat Afrika, Asien
och Östeuropa. RFSU arbetar tillsam­
mans med organisationer som vill gå i
spetsen för förändring inom området
sexuell och reproduktiv hälsa och rät­
tigheter. Projekten är inriktade på att
stärka unga människors sexuella och re­
produktiva hälsa och rättigheter genom
att utbilda informatörer, lärare och
sjukvårdspersonal samt genom insatser
för att påverka attityder kring sexualitet
och jämställdhet. RFSU arbetar också
med att stärka homosexuella, bisexuella
och transpersoners rättigheter och för
att säkra tillgången till vård och rådgiv­
ning för alla.
RFSU BLIR RAMORGANISATION 2010
Det svenska biståndet kanaliseras till stor
del via ramorganisationer, som arbetar
nära Sida. RFSU har nu möjlighet att
söka bidrag för egna längre internatio­
nella projekt. RFSU kommer under 2010
arbeta inom fem områden (program) för
att stärka sexuella och reproduktiva rät­
tigheter internationellt:
Sexualundervisning och rätten till
information om sexualitet och STI och
hiv/aids
Rätten till sexuell och reproduktiv
hälsovård
Homo- och bisexuellas samt trans­
personers hälsa och rättigheter
Kvinnors rätt till säkra aborter och
minskad mödradödlighet
Rätten till frihet från sexuellt våld
och våld baserat på kön
•
•
•
•
•
Vad är SRHR?
Sexuell och reproduktiv hälsa och rät­
tigheter (SRHR) handlar om att förebygga
spridningen av sexuellt överförbara infek­
tioner, förebyggande av oönskade gravidi­
teter och att främja jämställdhet. Brist
på makt över sin sexualitet och ojämlika
maktförhållanden mellan män och kvinnor
är bidragande orsaker till mödradödlighet
och spridningen av hiv/aids.
Är du intresserad av gobala frågor
och rättigheter? Läs då Global sex­
ualpolitik – om sexuella rättigheter i
utvecklingssamarbetet I RFSUs skrift
Global sexualpolitik hittar du fakta och
information kring sexuella och reproduk­
tiva rättigheter i världen, och vad du kan
göra för att påverka! Global sexualpolitik
går att ladda ner på www.rfsu.se eller att
beställa från oss (gratis).
Kontakta [email protected].
Vad gör RFSU i EU?
Sverige har länge verkat för att alla kvin­
nor i Europa ska kunna bestämma
över sina kroppar, och ha rätt till laglig
och säker abort. Men i dagsläget
bromsar moralkonservativa krafter inom
EU. RFSU arbetar aktivt för att EU
och FN ska leva upp till sina åtaganden
på SRHR-området.
Bli medlem på www.rfsu.se
Att bli medlem i RFSU kostar 150 kronor
per år och då ingår fyra nummer av
den sexualpolitiska tidskriften Ottar och
att delta i RFSU:s olika arrangemang
som till exempel kurser, seminarier
och kongressen samt lokalföreningarnas aktiviteter. Läs mer:
www.rfsu.se och www.ottar.se
»INDIENS
STONEWALL«
Aditya Bondyopadhyay, jurist som
med framgång opinionsbildat för en
avkriminalisering av homosexualitet i Indien. I somras slog en domstol fast att samlag mellan homosex­
uella inte är en brottslig handling,
genombrottet har kallats »Indiens
Stonewall«. Bondyopadhyay arbetar
för MSM Task Force, en av organisa­
tionerna i det asiatiska hbt-nätverk
som stöds av RFSU.
Vilken strategi var framgångsrik
i påverkansarbetet?
— Vi insåg att vi måste satsa på prejudikat när vi fick svaret från lag­
stiftarna att »vi kommer inte att röra
frågan politiskt«. Medierna bevakade
först målet av sensationslystnad, men
det förändrades när vi lyfte hur de
som jobbar med hiv-frågor hindrades
i sitt arbete och hur utlämnade de
homosexuella var till korrupta polis­
ers utpressning. Homofobi frodas
av okunskap och efter att medierna
tog upp frågan blev det normalt att
diskutera homosexualitet offentligt.
Vad betyder avkriminaliseringen
för hbt-personer?
— Först och främst att våldet minskat
när folk vet att polisen inte längre
kan utpressa dem. Det har gett
människor handlingskraft och det
ger självrespekt och värdighet. Jag
tror också att uppmärksamheten har
fått många att känna att de inte är
ensamma, att det finns ett samhälle
därute som stödjer deras rättigheter.
Dessutom tror jag att pressen att
gifta sig minskat.
Vilket är nästa steg?
— Det här öppnar för möjligheten
att kräva andra rättigheter. Den
bästa strategin är att först skapa
en grund genom att börja med de
mindre kontroversiella lagarna, som
försäkringar, äganderätt och sexuella
trakasserier av transsexuella på
jobbet, innan man går vidare med
sådant som äktenskap.
2009 ottar global / 13
Att tvinga en kvinna
att gå igenom det som
jag har varit tvungen
att uppleva är tortyr,
säger Lidia Ruiz.
mammakampen / nicaragua
Lagen som
dödar kvinnor
Lidia Ruiz, 28 år, drömmer om nätterna att hon befinner sig
på en kyrkogård och gräver en grav. Graven är till barnet hon
fick i januari i år och som bara levde en timme.
Text Jon Restpo bild miguel alvarez
V
i visste att barnet inte skulle överleva. Vi
sparade inte till en barnsäng utan till en
likkista, säger hon. Lidia erbjöds ingen
möjlighet att avbryta graviditeten eftersom det är
förbjudet i Nicaragua. Flera gånger under dagen
tänker hon på denna mardröm som kommer natt
efter natt. Hon andas djupt och berättar sin historia
när vi träffar henne i Tipitapa, en fattig förort i
utkanten av Nicaraguas huvudstad Managua.
– När jag fick besked om att jag var gravid ville
jag göra ultraljud. Undersökningen visade att fostret
14 / ottar global 2009
inte hade någon hjärna och läkaren sa till mig att det
inte hade någon möjlighet att utvecklas heller. Jag
blev så ledsen eftersom jag längtade efter att få barn,
säger hon.
– Min sambo frågade läkaren vad vi kunde göra,
om vi hade möjlighet att göra abort eftersom barnet
inte hade någon chans att leva. Läkaren blev rasande
och skrek åt oss att vi inte skulle mörda barnet. »Ni
kan hamna i fängelset«, sa hon till oss. Vi vet att
man kan göra abort olagligt, men vi blev så rädda
när läkaren talade om fängelset.
Lidia tvingades att skriva under ett papper där
hon lovade att gå på regelbundna läkarkontroller
och framför allt att hon inte skulle abortera.
— Jag skrev under men min man vägrade. Idag
undrar jag om jag gjorde rätt. Jag är säker på att om
jag hade haft möjligheten, så hade jag valt en abort.
Det var så plågsamt att bära ett barn i mig som
jag visste inte skulle få leva. Mina arbetskamrater
frågade om allting var okej och jag började gråta.
Jag gillar inte att ljuga, jag blev bara ledsen. Min
hade bara gråtit i nio månader och hade inte några
tårar kvar.
Nicaragua förbjöd alla möjligheter till lagliga
aborter år 2006. Flera människorättsorganisationer
menar att klockan vridits tillbaka flera decennier
i fråga om kvinnornas mänskliga rättigheter. En
organisation som kämpar mot abortförbudet är
CDD (Catolicas por el derecho a decidir – Katoliker
för rätten att bestämma). CDD har, till skillnad från
den offentliga sjukvården, erbjudit Lidia psykologhjälp. Man undersöker också möjligheterna att
anmäla fallet till en internationell domstol eller till
CIDH, Latinamerikas kommission för mänskliga
rättigheter.
— Att tvinga en kvinna att gå igenom det som jag
har varit tvungen att uppleva är tortyr, säger Lidia.
Lidia fortsätter att gå hos psykologen och börjar
nu samla krafter för att orka med den juridiska
striden hon har framför sig. Hon vet att det handlar
om en hård kamp eftersom frågan är så kontroversiell i Nicaragua. Den katolska kyrkan, som drev
fram abortförbudet, är en stor och mäktig kraft. På
gudstjänsterna påminner prästerna kvinnorna gång
på gång, om lagen. Ett lobbynätverk av konservativa
kyrkor har bildats för att cementera det parlamentariska stödet för den hårda linjen. Kvinnorörelsen i
Nicaragua menar att lagen är oförenlig med grundlagen och vill driva frågan till Högsta domstolen.
Men förväntningarna är låga. Oppositionella grupper har utsatts för hård repression och smutskastning från regeringstrogna medier.
– Högsta domstolen i Nicaragua är totalt
politiserad. Regeringspartiet, FSLN, har stenhård
kontroll. De vill inte göra sig ovänner med den
katolska hierarkin, det skulle betyda att tappa röster
inför kommande val. Domstolen ligger i händerna
på president Ortega som hatar kvinnorörelsen.
Situationen ser inte så bra ut för kvinnorna i
landet, organisationerna är försvagade, säger Delia
Cornejo på det centralamerikanska nätverket mot
kvinnomisshandel.
EU försöker trycka på regeringen på diplomatisk
äldsta son, som är sju år gammal, frågade hela tiden
om barnet mådde bra, om varför jag grät jämt. Han
kände min oro men jag ville inte göra honom ännu
mer orolig. Han ville så gärna få en lillebror.
Lidia födde barnet och läkarna tog det till en annan avdelning där det dog efter en timme. Pappan
kom med andra nära anhöriga och hämtade barnet
på sjukhuset. Klockan tolv på natten åkte de till byn
och hade likvaka fram till klockan åtta på morgonen. Sedan följde begravningen.
– Jag ville inte se barnet. Jag orkade inte. Jag
nivå, men enligt Delia Cornejo behövs sanktioner
eller ett utslag i en internationell domstol för att
Ortega, den tidigare progressive vänsterpolitikern,
ska ta intryck av kritiken. Den 28 september 2009
inföll en aktionsdag mot abortförbudet över hela den
latinamerikanska kontinenten. Ledare från kvinnorörelsen kedjade fast sig utanför Högsta domstolen
i protest. Fortfarande har lagen inte prövats av den
högsta instansen. Lidia demonstrerade tillsammans
med cirka 2 000 andra på Managuas gator.
– Jag är så tacksam mot mina kamrater som har
stöttat mig. Innan jag fann dem var jag otröstlig.
•
Fakta /
Abortförbudet
År 2006 totalförbjöds alla aborter,
utan undantag I Nicaragua. Tidigare
fanns begränsade möjligheter att göra
abort om fostret var missbildat, om
kvinnan varit utsatt för våldtäkt eller
incest eller om kvinnans liv hotades.
Två år senare hade minst 80 kvinnor dött till följd av förbudet. Osäkra
aborter uppskattas nu till den tredje
vanligaste orsaken till att kvinnor
dör i fertil ålder. Uppskattningsvis
sker mellan 18 000—30 000 aborter
per år i landet. Förbudet innebär att
kvinnor som gör abort och läkare som
utför ingreppet riskerar tre respektive tio års fängelse. Nästan varannan
kvinna mellan 15 och 19 år har barn
eller är gravid. En tredjedel av alla
förstagångsmödrar är under 16 år.
Fakta /
Mammakampen
Sedan 2005 har 394 barnmorskor
utbildats i Nicaragua tack vare ett
Sida-finansierat projekt. Yrket är inte
etablerat i Nicaragua och formella
utbildningsmöjligheter saknas. På
landsbygden förlöses kvinnorna av
traditionella barnmorskor. Höga berg
och dåliga vägar
gör det svårt att
få vård i händelse
av komplikationer.
Utbildningssatsningen har bedrivits
av det nicaraguanska
hälsoministeriet och
UNAN-universitetet,
med stöd från Karolinska Institutet.
RFSU har samlat in
kattis
pengar till projektet,
ahlström,
katarina
under parollen Mamwennstam,
makampen. Insamkarin
alfredsson
lingen har frontats
av mammaambassa­
dörerna: journalisten Kattis Ahlström
samt författarna Katarina Wennstam
och Karin Alfredsson. De insamlade
medlen går nu till en stipendiefond,
för att de utbildade barnmorskorna
ska kunna dra igång ett barnmorske­
förbund i Nicaragua. Vid årsskiftet är
utbildningssatsningen färdig. Därmed
avslutar också RFSU sitt arbete i
Nicaragua. Mammakampen går vidare
i Bangladesh.
2009 ottar global / 15
Agnes Dahné, 27
Medlem i RFSU Göteborg
Fritidsintressen: Dans och politik
»Påverka framtiden!
Jag har länge varit intresserad av globala frågor som hiv, jämställdhet, abort och sexuella
rättigheter. När jag var i Zimbabwe engagerade jag mig i Gwanda Youth Project som samarbetade
med RFSU Gotland. Att ha en positiv och lustfokuserad ingång ger RFSU en unik öppning till svårare
frågor om sexualitet, makt och fattigdomsbekämpning. Jag vill arbeta för en mer jämlik värld där
alla får vara som de är, och tror att RFSU kan bidra till det. Gå med du också!«
www.rfsu.se / medlem
16 / ottar global 2009