docFontin-Posten nr3
download 
Report Transcription
Fontin-Posten nr3
Fontin-Posten 2014 • Nr: 3 NORDISKA JOURNALISTLINJENS TIDNING Hva trenger Norge? SID 4,5,6 och 7 GÅ PÅ TUR ”Jag har en bucketlist med turer som jag skulle vilja se” SID 11,12 och 13 INNEBANDY VM 2014 Hur ser läget ut för Norge? SID 26,27 JULSPECIAL PJulstaden PPyssel PMaten SID 20 SID 23 SID 23 2 Tiggaren och kungen Fontin-Posten Två röda gubbar för säkerhets skull RÖTT, rött, grönt! Så ser ord- ningen på de norska trafikljusen på övergångsställen ut. Spekulationerna är många. Allt från att en är reserv ifall den ena går sönder till att det fanns överskott på rödljus. Om man frågar norrmännen själva verkar de inte ha någon aning om Foto: Philip Krook varför det är just så. Fontin-Posten ringde upp det norska trafikverket (Statens vegvesen) för att reda ut svaret på den hittills evigt obesvarade frågan. – På 90-talet märkte vi att folk gick mot rött hela tiden, så vi satte upp två röda gubbar på prov. Efter det gick färre fotgängare mot rött så vi behöll det helt enkelt, säger Bente Christensen på Statens vegvesen. Viktor Karlsson Allt fler bilar på ström ELBILISTERNA i Norge Pulsen på Karl Johans gate. VARJE DAG GÅR vi gata upp Foto: Philip Krook och gata ner. Vi går på samma gator som vi gått på hundra gånger innan. Varje dag går vi runt i vår egna värld, i vår egna lilla bubbla. Omedvetna om vårt tunnelseende, om hur lite vi egentligen uppfattar av det vi möter på gatan. Och hur det vi möter på gatan speglar samhället i stort. På Karl Johans gate i Oslo promenerar flera tusen människor varje dag. Varje dag flockas turister till slottet i ena änden för att ta kort och resenärer till centralstationen i andra änden för att hinna med sina bussar och tåg. I mitten är det en stadig ström av människor på väg till jobbet, universitetet eller någon av de många affärerna. Men det finns en annan sida av gatan. ner på grusvägen upp till slottet sitter en ensam musikant och spelar dragspel. Framför honom står en pappersmugg. Jag frågar om jag får ta en bild. Han pekar på pappersmuggen. Jag visar uppgivet att jag inte har några norska mynt på mig men han skakar på huvudet. Inga pengar, ingen bild. Kontrasten blir skarp när jag tänker på honom och kungen. I fråga om pengar och skydd, i fråga om tillgång till mat och husrum. Det skiljer hundra meter mellan dem rent geografiskt men på en social nivå skiljer det ljusår. MED MÄNNISKOR SOM inte TRETTIO METER DÄRIFRÅN, rör sig framåt, som inte är på väg. Människor som sitter bredvid floden och ser på när den forsar fram. Framför Det Konglige Slott står några turister och fotograferar den ståtliga byggnaden. I slottet bor kungafamiljen i tryggt förvar med ständig bevakning från högvakten, och med höga grindar som skyddar mot inkräktare. Här har kungen det bra. Här lever han ett välbärgat liv med pengar och tjänstefolk. Bekymmersfri sedan födseln. Längst tionen inte densamma för andra romer i dagens samhälle. För tre år sedan rev till exempel den franska regeringen romska läger över hela landet och hade som mål att deportera 30 000 romer på ett år. Innan de satte dem på flyget hem gav de dem lite pengar och tvingade dem att skriva på ett papper som deklarerade att de aldrig skulle återvända till Frankrike igen. ”...men på en social nivå skiljer det ljusår” på torget utanför Nationaltheatret står ett gäng gatumusikanter och spelar jazz. På långa vägar hör jag att det är Django Reinhardts klassiska ”Minor Swing” de spelar. Jazzlegenden Django Reinhardt växte upp i olika romska läger i utkanten av Paris i början på 1900-talet och är kanske historiens mest kända romska musiker. Även om just han och hans musik lyckades få en plats i den europeiska kulturen är situa- OCH DET SENASTE året har tiggande EU-migranter varit en het fråga i många europeiska länder. Norges lösning på problemet är att förbjuda tiggeriet. För knappt en månad sedan blev Arendal i söder första kommunen att införa tiggeriförbud. Även om förbudet inte nått Oslo än kryper det allt närmare. På Karl Johans gate ser man EU-migranterna i varje hörn, än så länge tillhör gatan även dem. Frågan är bara hur länge till. Det talas om ett nationellt förbud redan nästa år. Philip Krook har många fördelar, det har lett till att antalet nya bilar som drivs på ström har fyrdubblats på tre år. – Klimatpolitiken som förs i landet fungerar. Nu finns nästan 40 000 elbilar registrerade i Norge, säger Ståle Fydenlund, kommunikationsrådgivare för Norsk elbilförening. Fördelarna med elbilar är många. Förutom att de är helt avgasfria och bara drivs på förnybar energi i Norge, ger den norska staten subventioner. Skattelättnader i form av gratis kommunala parkeringsplatser och elladdning, ingen bilmoms, vägtull eller vägskatt gör bilen kostnadseffektiv. Dessutom får de köra i buss- och taxifiler. – Om elbilarna också hade stått i bilkön hade den blivit längre för alla. Så länge all annan trafik ger fri väg för bussar så de kommer fram blir det inga problem. I en undersökning var det bara 16 procent av nya elbilsägare som skulle ha köpt en elbil utan skattelättnader. – Vi vill att människor ska gå, cykla, åka kollektivt, men om bil behövs så ska man välja elbil. Vår undersökning som kom ut i juni visar att ekonomin kommer på första plats och miljön på andra. Av de som angav att de var nöjda var 91 procent väldigt nöjda. Vi hoppas att Sverige kan ta efter, säger Ståle Fydenlund. Golaleh Farhang-Azad 3 Fontin-Posten Innehåll 4 Möt tiggerskan Luridan 5,6,7 Läs om tidningen Folk er Folk 9,10 Black Metal; kyrkbränder och Helvete 11, 12, 13 I Norge går de på tur 14,15,16 Träffa norske motståndsmannen som blev fredsbyggare Ledare Norge. Sveriges grannland. Landet vi älskar att hata under upploppsduellerna i längdskidspåret och älskar att älska på semestern där vi känner oss som ett. Vad gör man i Norge? Hur fungerar Norge? Vad är orättvist, spexigt, typiskt och intresseväckande i Norge? Vi reste till Oslo på reportageresa, åt smörgåsar med brunost och träffade en drös intressanta människor. Vi kom hem med nya upplevelser, uppfyllda fördomar och en hel massa nyheter. Dessa vill vi dela med er, kära läsare, i detta nummer av Fontin-Posten. Temat är Norge, skolan vi går på är nordisk, tidningen som du håller i din hand är rykande färsk och med en doft av jul. Dessutom är den både ett premiäroch finalnummer för 2014. Vi hoppas att läsningen ska falla dig i smaken och passar samtidigt på att önska dig en god jul och ett gott nytt 2015. Ha det på badet, din gamle sjokolade! Lisa Dahlén Persson 20, 21, 22, 23 Julspecial: Önskelistan skickas till Nordpolen men hamnar i Drøbak. Vi har varit där. 4 TIGGERI Fontin-Posten ”Jag vill inte sitta här” Med en allt stramare invandringspolitisk debatt och kommunala tiggarförbud blir klimatet hårdare för hemlösa tiggare som invandrat till Norge. Luridan Vaduva är en av de tiggare som lever på Oslos gator. – Jag får sova i kyrkan om nätterna, min man sover på gatan, säger hon. DET ÄR TISDAG förmiddag, en klar och kylig dag. Vi befinner oss på Torggatan 16 i Oslo, tvärs över gatan från Youngstorget mitt i centrum av staden. Luridan och hennes man kom till Oslo första gången för tre år sedan. Barnen bor kvar i Rumänien där hennes mamma tar hand om dem. Hemma hade Luridan många vänner, men det fanns så ont om arbete att hon var tvungen att flytta. Men hon känner sig ensam här. Hon berättar att hon har en cysta som kanske kommer att behöva opereras. Just nu äter hon mediciner. Hon har ont i magen och i huvudet. I ramen bredvid hennes fötter finns en bild på sonen, men Luridan vill inte att jag fotar hennes bild. Hon vill inte blanda in barnen säger hon. När jag frågar om hur barnen mår lyser Luridan upp med ett leende. – Det går bra, jag vet att dom är friska. Det finns en tanke om att mycket av tiggeriet är organiserat och att det finns chefer som samlar in de pengar som tiggarna tjänar på gatan. Luridan säger att det är ganska vanligt att folk tror det. – Jag är sjuk och skulle helst inte sitta här och tigga, alla verkar inte förstå det. Folk frågar mig om jag jobbar för någon chef, men jag jobbar inte för någon annan än för mina barn. I LURIDANS PAPPERSMUGG ligger för till- fället tio norska kronor. Att hon får dåligt med pengar tror hon beror mycket på kulturskillnaden. Allt är annorlunda hemma i Rumänien, här är det ett annat språk och ett helt annat sätt att vara. Här passar hon inte in i samhället. Men vissa tar sig tid att prata med henne och försöka förstå, och folk ger ju pengar också. – Folk har så olika hjärtan, men de flesta är godhjärtade säger hon och lägger handen på sitt hjärta. Rumänien blev medlem i EU år 2007. Även om Norge inte är medlem i EU så tillhör landet EES, Europeiska ekonomiska samarbetsområ- Luridan Vaduva. Foto: Sonya Gros ”Folk har så olika hjärtan” det, vilket bland annat innebär fri rörlighet för personer länderna emellan. Trots det är klyftorna stora mellan romer och annan befolkning i Oslo. Romer är dåligt integrerade i det Norska samhället, de har överlag dålig status i landet och diskrimineras på många sätt av staten och av befolkningen. PÅ EN DAG brukar Luridan tjäna upp till 200 kronor. Vissa dagar mer, andra dagar mindre. Nu sparar hon ihop till flygbiljetter hem för henne och hennes man. En biljett kostar 1100 norska kronor. Luridan ser lycklig ut när vi pratar om julen och att åka hem. – Det är dyrt att åka. Men det skall bli bra att få komma hem till julen och vara med mina barn. Jag längtar så efter dem! Sonya Gros Luridan Vaduva tigger på Torggatan i Oslo. Foto: Sonya Gros Fontin-Posten TIGGERI 5 Hjälper förbud? ”Folk er Folk”-försäljare i Oslo. I Oslo, precis som i svenska städer, sitter romska EU-migranter på gatorna och tigger. Finansminister Siv Jensen från Fremskrittspartiet vill bussa ut romerna från landet och än så länge har två norska kommuner förbjudit tiggeri. Men kritiken är hård och jurister och aktivister säger att förbudet bryter mot mänskliga rättigheter. Text: Amanda Hognert och Simon Eriksson Foto: Simon Eriksson PÅ EN PARKERING under en bro i stadsdelen Grønland i centrala Oslo står en skåpbil parkerad. I bagageutrymmet ligger lådor med tidningar direkt från tryckeriet. Människor från olika delar av Norge börjar komma för att hämta buntar med tidningar som de ska sälja vidare på gator och torg. Ikväll rycker Nathalie Sanchez in och hjälper till med distributionen. – Idag är årets första frostdag, så välkommen till Norge! säger hon. TIDNINGEN I LÅDORNA heter Folk er Folk. Den ler myndigheterna, det gäller bankerna och det gäller till och med vissa hjälporganisationer, säger Bjønnulv Evenrud, chefredaktör och ledare för Folk er Folk. ”Romer är utsatta för en bojkott av hela det norska samhället” har givits ut sedan sommaren 2012 och är ett gatumagasin som först och främst säljs av rumänska romer. Oslos motsvarighet till Faktum och Situation STHLM, som säljs av hemlösa, tillät inte romer som säljare. Det kritiserades av den norska diskrimineringsombudsmannen. Idag har gatutidningen formellt ändrat sina regler men i praktiken ser läget likadant ut. Folk er Folk startades som en reaktion på detta. – Romer är utsatta för en bojkott av hela det norska samhället. Det gäl- I SOMRAS RÖSTADE det norska parla- mentet, Stortinget, igenom en lag som gav kommuner rätt att införa lokala tiggeriförbud. Hittills har två kommuner utnyttjat möjligheten, Arendal och Lillesand. I överenskommelsen i Stortinget ingår ett krav på att ett nationellt förbud ska införas under 2015 och i Norge räknar man med att det kommer blir verklighet. Många av de som säljer Folk er Folk har erfarenhet av att tigga på gatorna. Tidningsförsäljningen ska fungera som ett alternativ till tiggeri men organisationen är ändå starkt kritisk till ett förbud. – Det vi hoppas på nu är att juridiken ska kunna sätta stopp för ett nationellt förbud, säger Bjønnulv Evenrud. 6 TIGGERI BÅDE USA och Österrike har domstolar upphävt tiggeriförbud för att de kommit fram till att förbuden strider mot yttrandefriheten. Domen i Österrike hänvisar till Europakonventionen för mänskliga rättigheter vilken Norge är bunden av. Veslemöy Aga, jurist på Norskt Center för Mänskliga rättigheter, tycker att argumentet om yttrandefrihet är relevant även för Norge. Det argumenterar hon för i en krönika i norska tidningen Aftenposten. Hon har fått brett stöd från norska jurister, såväl professorer som praktiserande advokater. Veslemöy Aga menar också att det inte behövs en extra lag som förbjuder tiggeri. – Vi har redan lagar mot ofredande och de innefattar aggresivt tiggeri men det är en annan sak än att be om hjälp, säger hon. Så sent som 2005 upphävde Norges förra regering en lag som förbjöd tiggeri. Lagen användes sällan och regeringen tyckte inte att den stämde överens med hur Norge ville bekämpa fattigdom och orättvisor. Veslemöy Aga tycker att den nya lagen, precis som den gamla, är ett försök att kriminalisera fattigdom. – Det här ska bekämpas som ett fattigdomsproblem, inte kriminalitet. Lagen straffar dem som behöver hjälp. Det är ett ålderdomligt sätt att använda sig av juridik på som Norge återvänder till med det nya förbudet. Hon tycker även att förbudet är diskriminerande. – I Arendal finns idag bara en tiggare kvar och det är en rom. Politiker har varit förvånansvärt öppna med att det är just EU migranter som är problemet förbudet ska lösa. I Fontin-Posten I Arendal röstades förbudet igenom av samma partier som drivit frågan i Stortinget, Höyre, Fremskrittspartiet och Senterpartiet. Kommunpolitikern Roar Gundersen från Höyre i Arendal berättar att det idag inte är så många tiggare kvar men att läget var ett helt annat för bara några år sedan. – Problematiken för tre till fyra år sedan handlade om att folk kände sig väldigt besvärade. Framför allt äldre tyckte det var jobbigt med tiggare som inte lämnade dem ifred när de skulle gå och handla. Även om tiggeriet minskat i Arendal tycker Roar Gundersen att förbudet är bra. Han menar att tiggeriet är organiserat och att det för med sig kriminalitet. Men han hoppas också att förbudet ska kunna hjälpa dem som tvingas tigga. – Det är fattiga romer som tigger. Genom att förbjuda tiggeri jobbar vi politiskt mot målet att de ska kunna göra något annat, få riktiga jobb istället för att behöva sitta och be om pengar. Det är viktigt att människors bild av romer förändras. ”Den är en myt som inte går att ta död på. Myten om zigenarkungen som sitter i ett guldpalats någonstans och tjänar pengar” DE SOM ÄR för ett tiggeriförbud hop- pas också att det ska slå mot en påstådd människohandel och samtidigt sätta press på de tiggandes hemländer att lägga mer resurser på utsatta grupper, främst romer. Om påståendena om organiserat tiggeri och människohandel stämmer eller inte råder det delade meningar om. I de bredare folklagren, i Norge och även i Sverige, tas teorin om “bakmän” och kriminalitet ofta för sant. Bjønnulv Evenrud menar att det är ett uttryck för antiziganism, rasism mot romer. – Den är en myt som inte går att ta död på. Myten om zigenarkungen som sitter i ett guldpalats någonstans och tjänar pengar. Han avbryts av att telefonen ringer och får för femte gången under vårt Nathalie Sanshez, Bjønnulv Evenruds och Stefan Balika har parkerat under bron på Grønland, bilen är lastad med Folk er Folk. Fontin-Posten 7 TIGGERI samtal beskriva vägen till samlingsplatsen under bron där man kan hämta tidningar. När Arendals tiggeriförbud trädde i kraft satte sig aktivister engagerade i Folk er Folk utanför köpcentret och bad om pengar i en kopp. De larmade själva polisen i hopp om att bli bötfällda. – Hade våra tiggare fått böter hade vi kunnat driva fallet och fått det prövat i domstol. Då hade vi fått en diskussion om mänskliga rättigheter, säger Bjønnulv Evenrud. Men polisens agerande blev en besvikelse. De har inte utfärdat några böter utan istället sagt att de tänker skilja på verkliga och fiktiva tiggare. I SAMBAND MED vårens val till EU-parlamentet i Sverige lanserade Sverigedemokraterna en kampanj för att stoppa det organiserade tiggeriet. Liknande utspel gjordes av enskilda moderata politiker men är ingenting partiet ställer sig bakom. Från andra partier har inte synts någon ansats att ta till förbud trots att en majoritet av svenska folket är för den lösningen. I svensk media har bilden av tiggeriet som organiserat av kriminella ligor relativt effektivt motbevisats. Bjønnulv Evenrud jämför den norska mediediskussionen med den svenska. Han ger en bild av ett Norge där man tittar på Sverige som ett nästan totalitärt land där en medieelit bestämmer vad som är politiskt korrekt och vad som får sägas. Själv tycker han att den svenska debatten är bättre. – Det som skiljer debatterna åt är respekten för mänskliga rättigheter, i Sverige värderas de högre än i Norge. Efter Breiviks attentat den 22 juli 2011 höll dåvarande statsminister Jens Stoltenberg ett idag klassiskt tal. Han sa att dådet måste bemötas med mer öppenhet och mer demokrati. Bjørnnulv Evenrud säger att öppenheten ledde till att man släppte fram mer främlingsfientliga röster. – Öppenhet låter vackert men sedan attentatet 2011 finns inte längre några gränser för vad man får lov att säga i Norge. Anti-ziganism har blivit rumsrent och mänskliga rättigheter struntar man i. Det blir många samtal till Bjønnulv Evenruds telefon under de kvällar som tidningen distribueras ut till säljarna. Oftast handlar det bara om vägbeskrivning hit. ”Det finns inte längre några gränser för vad man får lov att säga i Norge” Han slår ut med händerna och fortsätter. – Det finns ett historiskt exempel värt att påminnas om och det är tysk demokrati på 30-talet. Vi vet vad som händer om mänskliga rättigheter inte bromsar demokratin och släpper fram vilka åsikter som helst, säger Bjönnulv Evenrud. Under bron på Grønland ringer Bjønnulv Evenruds telefon nästan konstant. Det har den gjort hela kvällen. Snart kommer det en person hela vägen från Trondheim för att hämta tidningar. En gatumusikant från kuststaden Haugesund är också intresserad men är orolig över att han kommer associeras med missbrukare. Nej, nej, du kommer bli associerad med zigenare, säger Bjønnulv Evenrud skrattande. Veslemöy Aga, arbetar som jurist på Norskt Center för Mänskliga rättigheter. Hon tycker det är onödigt med en extra lag som stoppar tiggeri. Crancea Dan säljer Folk er Folk Sedan augusti reser han runt i sin bil och säljer tidningen i olika städer runt om i Norge. Varför kom du till Oslo? – Jag är utbildad skräddare, men lönen i Rumänien är så dålig. Jag kunde tjäna ungefära 200 euro i månaden, vilket inte räcker till. Jag kom hit för att försörja min familj. Hur går det till när du säljer Folk er Folk? – Jag är direktsäljare. Jag köper tidningarna och reser runt i Norge för att sälja. Jag brukar vara i till exempel Drammen. Vissa dagar kan jag sälja många tidningar, andra dagar ingen alls. Jag jobbar varje dag. I snitt tjänar jag ungefär 200 kronor per dag. Hur blir du bemött? – Jag tycker folk överlag är trevliga. Vissa kommer fram och pratar och frågar saker. Jag har inte haft problem med polisen. Men en gång blev jag bortjagad av en affärsägare då jag stod och sålde tidningen utanför butiken. Trivs du? – Ja, här har jag ju ett jobb och mycket bättre ställt än hemma i Rumänien. Men det är klart jag längtar hem till min familj. Sonya Gros ”Jobbar varje dag. I snitt tjänar jag ungefär 200 kronor per dag” Folk er Folk försäljaren Crancea Dan, 42, kommer ifrån Rumänien och är utbildad skräddare. Men här tjänar han bättre på att sälja tidningar. Foto: Sonya Gros 8 Fontin-Posten Ingenting stoppar det svenska snuset Norsk polis beväpnas efter ökat terrorhot NORGE är ett land av fem i världen som har obeväpnad polis. Men klockan 08.00 den 25 november 2014 beväpnades norsk polis efter tillåtelse från Justitiedepartementet, skriver NRK. Bakgrunden är ett ökat terrorhot emot poliser och militär personal i Norge. Risken för ett islamistiskt terrorangrepp under nästa år bedöms vara mellan 60 och 90 procent. Tillåtelsen är begränsad till fyra veckor. När perioden löper ut görs eventuellt en ny bedömning. De andra länderna i världen med obeväpnad polis är Storbritannien, Irland, Island och Nya Zeeland. I Sverige beväpnades polisen 1965. Christine Frykegård Redan på 1800-talet förekom snus. I en målning från 1814 när Norge antar sin grundlag kan man se en adelsman ner till höger i bilden hålla i en snusdosa och krama sitt snus. Målning: Oscar Wergeland Tobaksreglerna är stränga i Norge. Det är dyrt, reklam får inte förekomma. Snus och cigaretter säljs bakom blanka skåpsluckor och kylskåp där bara en text avslöjar innehållet. TROTS ALLA REGLERINGAR ökar snusanvändningen kraftigt och har tredubblats på fem år. Nya mätningar visar att var tredje man och var femte kvinna snusar i Norge. När en dosa lössnus kostar 5060 kronor i Sverige kostar samma dosa 120-150 kronor i Norge. Merparten av snuset kommer från Sverige då Norge inte har någon egen snustillverkning. 2013 importerade Norge 1815 ton snus och annan rökfri tobak. − Det är allmänt känt att snuset är bättre i Sverige, säger Nils Erlimo kommunikationschef för Swedish Match Norge. 2003 etablerades Swedish Match i Norge och det första de gjorde var att införa kylskåp så att snuset kan hålla sig färsk. Innan dess åkte norrmän till Sverige för att köpa sitt snus och i viss mån görs det fortfarande. någon koppling mellan minskning av rökning och ökning av snusanvändaning. Folkhälsoinstitutet påpekar att rökning minskar på samma sätt i Norge som i andra länder där snus inte används och understryker särskilt att snus på grund av nikotinet har många negativa effekter för barnet om kvinnan snusar under graviditeten. Det håller Swedish match med om, men det oroar inte kommunikationschefen för Swedish Match Norge. − Jag och min fru har diskuterat att det är okej om våra barn börjar snusa, men skulle de börja röka blir de arvlösa, säger Nils Elimo. ”Det är allmänt känt att snuset är bättre i Sverige” I en rapport som Norska folkh ä l s oi n s t it ut e t släppte i mitten av november visades att 33 procent av männen och 23 procent av kvinnorna i åldersgruppen 16-24 år snusar. Bland unga män har snusbruket mer än femfaldigats på ett decennium. ÖKNINGEN ÄR SÅ kraftig att Folkhälsoinstitutet kallar det för epidemi och menar att det inte finns Golaleh Farhang-Azad Gift vid första ögonkastet DISKUSSIONEN har gått varm kring SVT:s satsning ”Gift vid första ögonkastet” där två främlingar som aldrig träffat varandra ska paras ihop och gifta sig. Kritikerna menar att det är beklagligt att SVT väljer att romantisera tvångsgiftermål när det finns så många i både Sverige och utlandet som tvingas ingå i äktenskap de själva inte valt. Ofta är dessa personer även minderåriga. I Norge, där programmet också sänds ser debatten helt annorlunda ut. Där handlar det om att man vanhelgar giftermålet genom att kommersialisera det på detta vis. Kritikerna menar att äktenskapet är ett heligt partnerskap som inte ska skämtas bort. Enligt Siri Bergerud, projektledare för programmet, märktes detta även i hur svårt de hade att få tag på en präst som ville ställa upp i programmet. Philip Krook 9 Fontin-Posten En mörk musikgenre för sig Corpsepaint, mystik och att vara “true” är ofta sammankopplat med black metal. Med tiden har musiken förändrats. Det som startade våldsamt kan idag innehålla både syntar och stråkar. BLACK METAL TOG sin första form 1982 med band som Bathory och Venom. Venom gav på ett sätt namn till genren genom att döpa sitt andra album till just “Black Metal”. Inom genren leker man med att ligga på gränsen till vad samhället tillåter. Corpsepaint, svarta kläder, patronbälten och nitbeklädda armskydd är en vanlig klädsel för black-metal-fantasten. Att bygga upp en sorts mystik kring sig själv eller bandet är vanligt. Många band håller extremt låg profil och avslöjar aldrig sitt riktiga namn utan använder sig av artistnamn istället. Att betraktas som kommersiell är riktigt illa. En del band har spelat in sina skivor med medvetet dålig ljudkvalitet. Texterna i låtarna rör sig ofta i det ockulta och innehåller teman om satan och antikrist. UNDER ÅREN 1982-1983, som kallas första vågen, utformades black metal. Bathory testade sig fram och utvecklade genren med olika vinklar och metaforer. Venom var också ett stort band i första vågen, som kom att inspirera mycket till andra vågen av black metal. Under tidigt 1990-tal kom black metal tillbaks på nytt, nu i Norge. Det kom en våg av nya band och en ny inriktning: “True Norwegian black metal”. Denna våg av entusiaster samlade sig och kallade sig The Black Circle. Deras uppehållsplats var skivaffären Helvete. Denna tid var mer våldsladdad vilket fick stor uppmärksamhet i media. Den nya vågen övergick till att dyrka satan som en gud istället för en symbol för det förkristna och ateistiska. I MITTEN AV 1990-talet kom den tredje vågen. Vissa black metal band börjar nu bli ifrågasatta huruvida de verkligen är “true” eller inte. Detta eftersom band som till exempel Dimmu Borgir börjar använda syntar och stråkar. I en dokumentär från Lydverket - NRK säger gitarristen Silenoz – En del anser att vi är en hädelse emot vad de äldre banden har gjort. Källa: Blod, eld, död: En svensk metalhistoria av Johannesson, Klingberg. Joakim Nilsson 50 mordbränder på fyra år KYRKBRÄNDER ÄR SYNONYMT med black metal Källaren i butiken Helvete. Foto: Joakim Nilsson kulturen.Flera olika kända bandmedlemmar utförde över 50 stycken sådana i Norge under åren 1992 till 1996. Fyra kyrkor blev offer för Varg “Greven” Vikernes, även känd från sitt enmansband Burzum. En av dessa kyrkor var Fantoft Stavkyrka från 1000-talet, en kär nationalklenod för norrmännen. Greven använde senare en bild av den nerbrända kyrkan på sitt album, Aske. Även en bombning av Holmenkollen-kapellet planerades. Medlemmar från tre olika band samlades till en riktig black metal resa, Faust från Emperor, Euronymous från Mayhem och Greven från Burzum. Bombningen blev ett fiasko och när bomben inte detonerade satte de istället eld på psalmböcker och biblar vilket resulterade i att kyrkan brann ner till grunden. Under en intervju av Sam Dunn i dokumentären “Metal: A Headbanger’s Journey” Uttalar sig Gaahl från Gorgoroth så här om kyrkbränningar: – Kyrkobränder och alla dessa saker är naturligtvis saker som jag stöder till 100 procent och det borde ha gjorts mycket mer och kommer att ske mycket mer i framtiden. Vi måste ta bort alla spår från vad kristendomen och de semitiska rötterna har att erbjuda världen. Joakim Nilsson Helvete och Nesblod Records HELVETE VAR EN skivbutik som Øystein “Eu- ronymous” Aarseth från Mayhem öppnade 1991. Det blev en samlingsplats för likasinnade, där de kunde prata musik, byta och köpa plattor. I källaren till butiken har Euronymous skrivit på en av väggarna “Black Metal” med stora bokstäver. Det var framför dessa ord Mayhem stod när de poserade för bandfoton. År 1993 blev Euronymous mördad och butiken stängde. Nu efter 20 års tid har den öppnat igen, under namnet Neseblod Records. Den drivs av Kenneth Nilsen. Han menar att norsk metal har haft hjälp av atmosfären i landet. – Här i Oslotrakten har vi den mörka vintern, det är kallt och jävligt. Sex månader av svart och mörker, det inspirerar nog en del. Nu är Neseblod Records ansedd som en kultplats för black metal fans. Joakim Nilsson Kenneth Nielsen butiksägare av Nesblod Records. Foto: Joakim Nilsson 10 Fontin-Posten Tre metalband i världsklass Sven de Caluwé sångare i Aborted. Foto: Lars Petterson Snabba dubbelpedaler, köttande gitarrer och en nerblodad kirurg. Detta var vad som bjöds på Pokalen när dom tog emot “The Hell Over Europe Tour”. En headbangar-kväll man sent glömmer. VÄL INNE I den lilla och nedsläckta lokalen har Exhumed dragit igång för fullt. Det låter till en början mest som ett brötigt dån. Deathmetal, deathgrind och goregrind, som är kvällens inriktning, faller lätt in i den beskrivningen för den ofrälste. Det är alltid en utmaning för ljudteknikern att få ljudet rättvist och att ljudteknikern intensivt bara skakar på huvudet indikerar att detta stämmer även idag. Ljudet blir inte bättre men till slut ljuder Exhumeds “Time to shine”. In på scen kommer en kille utklädd till blodig kirurg och tar sig förbi alla bandmedlemmar fram till en mikrovågsugn som står placerad på en av förstärkarna. Ut från mikron sliter han ett människohuvud i plast och tömmer dess blodiga innehåll på första raden i publiken. Därefter är det slut. Ett mycket effektivt sätt att avsluta en spelning på och även om inte Exhumed fick ett rättvist ljud så hade dom ett bra slutnummer. Den halvfulla lokalen påminner om ett lågsta- diums gymnastiksal, med plintar som bord och ribbstolar längs väggarna. Ljudbilden förbättras då nästa band intar scen, Origin, kanske för att dom skiljer sig från de andra banden då de spelar technical death metal. Detta hör och ser man. Mike Flores fingrar flyger över hela bashalsen och det ser ut som en enda stor suddig oreda. Detsamma är det med trummisen John Longstreth spelande som näst kan liknas med en kulspruta som smattrar i omänsklig hastighet. Det är ett organiserat kaos som är svårt att få till i grindmetal världen. Chansen finns att allt blir en gröt. Origin kan sina saker och levererar. SISTA BANDET, HUVUDAKTEN Aborted, ska inta scenen. Dem börjar med “Six feet of foreplay”. Ett skräckinjagande intro av morbid karaktär hörs, den är som tagen från en skräckfilm. Man hör hur någon går över en ödslig plats för att sakta gräva en grav. Samtidigt som det sakta grävandet pågår ökar den kusliga musiken och en kör likt helvetesapostlar ökar i takt till bakgrundskrik och motorsågsslakt. Det sista som hörs är en spöklikt röst som bara säger “Allow me to show to you gentlemen I’m P A I N”. SEDAN DROPPAR ALLT. Alla snälla miner är borta och man slås av en vägg gjord av ren och skär, ond death metal. Då musiken är snabb, hård och skoningslös är det skönt att se att dom klarar det. Ännu en gång får man se bra musiker som inte bara presterar på skivan utan också live. Aborted avslutar med ett kollektivt headbangande och alla ställer sig upp ger det sista de har. Det har varit en hel kväll dedikerad bara till death-, gore- och grindmetal. Detta kan inte bli något annat än lyckat, då eliten i genren av dessa stilar har varit samlade. Joakim Nilsson Schackmatt på 30 sekunder Intresset för schack har ökat i Norge efter Magnus Carlsens framgångar. Nyligen vann han VM igen. Tyra, 11, började spela när hon var fyra och har nu träning på Oslos schacksällskap. Mellan oss finns ett spelklart parti – hur stor är vinstchansen? – Jag tycker om att spela för att man blir smartare. Man tränar mycket på lösningar och det kan vara bra att ha senare i livet, säger Tyra. Det pratas mer schack och det märks en tydlig Magnuseffekt. Här i klubben plaPeter, 34, förlorar mot Tyra, 11, i schack.. Foto: Elisiv Reppen cerar tränaren ut pjäser för att skapa ett scenario som gruppen sedan diskuterar. Hur bra är du? – Jag är nog lite bra, säger Tyra blygt, men jag vill ju inte skryta. Men jag vill i alla fall bli en av dom topp 10 bästa kvinnorna i världen. Min blick är nu på schackbrädet. Hon är vit. Nio drag och 33 sekunder senare viskar hon: ”schackmatt”. Vad gör du om 10 år? – Det är svårt att säga. Peter Jarstorp 11 Fontin-Posten Tur-ist i Norge Min bild av Norge präglas av hurtiga människor. Uttrycket ”Gå på tur – aldrig sur!” är vedertaget och även om vi svenskar också kan ta oss en sväng ut i det fria så känns det ändå inte så genuint och folkrörelseliknande som i Norge. Jag åker till Oslo och möter Frida Henníe Hals, en tidigare turhatare som numer älskar detsamma. Naturmänniska. Frida Henníe Hals ser ut över Norges vackra vidder. Foto och text: Lisa Dahlén Persson DET FINNS EN fotobok med bilder på mig i ett kaos av Packad för tur. Torkad frukt och choklad är viktiga ingredienser i en äkta norsk turmatsäck. armar, ben, stavar, skidor och rykande snö. Min kompis tillverkade den efter att vi spenderat ytterligare en vintervecka ihop och jag hade gjort otaliga vurpor på mina längdskidor. Jag minns mina barndomsvintrar och somrar i Norge. Vandringsturer på fjället bland fjällkor med klocka runt halsen, kristallklara bäckar där man kunde dricka direkt ur sin kupade hand. Och de två höjdpunkterna: att lägga ytterligare en sten ovanpå tornet på fjällets topp för att visa att man varit där, samt energipåsen där man bland russin och nötter kunde finna det bruna guldet, den söta och åtråvärda chokladen. Var vi än befann oss, ibland kändes det som att vi hade åkt hur långt som helst, stötte vi på glada norrmän på tur. Hela familjer ute i naturen med lusekofta, toppluva, glittrande ögon och leende munnar. För mig är att ”gå på tur” det norskaste som finns. Ett fenomen där min stereotypa bild av norrmannen som hurtig naturmänniska bekräftas till fullo. Idag ska jag uppleva det igen. – Är ni inte på tur i Sverige? I Norge är vi på tur hela tiden, säger Frida Henníe Hals som studerar Idrett, friluftsliv og helse vid Högskolen i Oslo og Akershus. Är ni inte på tur i Sverige? I Norge är vi på tur hela tiden – ALLTSÅ VI är väl ute och går i skogen, plockar svamp och är på hajk ibland, men vi har inget begrepp för det på samma sätt som ni har, svarar jag. Samtidigt tänker jag i mitt stilla sinne på glittret i de norska ögonen och den lyckligt skrattfyllda rösten som varje norrman verkar drabbas av medan de på ett eller annat sätt uttrycker ”åh ja, gå på tur ja!”. Jag konstaterar att jag har svårt att jämföra detta med något vi gör i Sverige. 12 Fontin-Posten 13 Fontin-Posten GLATT LEENDE, MED sportig, lite lagom rufsig fläta, pannband och obligatorisk ulltröja på konstaterar Frida att Osloborna idag, för första gången på flera veckor, ser solen och att det är en perfekt turdag. – Att gå på tur är att njuta av fin natur, gå och titta, härlig frisk luft, träning, att bli röd om kinderna och trött i kroppen. En konstig känsla. – Att gå på tur på söndagar är ett norskt fenomen, jag skulle nästan vilja kalla det ett kulturarv. Då ska familjen ut i skogen, säger Frida. Hon konstaterar sedan att alla norrmän såklart inte går på tur, men att fler vill vara mer turmänniskor. Det är liksom något bra. – Jag har en”bucketlist” med turer som jag skulle vilja göra och ställen som jag skulle vilja se, säger Frida. – Jaha, säger jag, i hela världen eller? Frida tittar på mig och börjar nästan skratta. – Nej, i Norge såklart! säger hon. Här finns så många fina platser att se… Hardangervidda och Lofoten de mest populära turstråken i Norge. Tur och natur står alltid högst upp på listan när norrmännen tillfrågas om vad det innebär att vara norsk. 90 procent av Oslos befolkning är på tur i ”marka runt Oslo” minst en gång per år. 70 procent går på tur minst en gång i månaden och 50 procent gör det mycket ofta. RYGGSÄCKEN ÄR PACKAD och det är dags att ge sig av, ut i naturen. Vi tar buss 34 mot Tåsen och sedan spårvagn 6 mot Sognsvann som är vår destination för dagen. Solen skiner och årets första minusgrader har skapat en tunn hinna av blankis på marken där vi går. Luften är frisk. Detta är Norge. – Har du alltid älskat att gå på tur? undrar jag. – Nej, för fan! Mamma och pappa älskade att åka skidor och varje söndag skulle vi ut i skogen på Kragerøy, där jag är uppväxt. Jag gick längst bak och grät och skrek. Jag skulle kunna gå i den skogen i sömnen. – Då tänkte jag att jag aldrig skulle gå på tur igen. Jag önskade jag att jag skulle råka ut för en olycka och få sitta i rullstol och därmed slippa, säger Frida. Vid Sognsvann station ligger passande nog Oslos idrottshögskola och ovanför den OS-byn, där norrmännen sitter och smider planer för ytterligare framgångar i skidspåren. Vi ser en spegelblank sjö, träd med frost i grenarna, barn som går på ur och skur förskola, hurtiga norrmän i träningskläder och … ett elljusspår. ”Men vad fasen!” tänker jag. ”Det har vi ju i Sverige också, I ett hurtigt tempo vandrar Frida vant över stock och sten, det märks att hon har många tidigare turer i benen. detta känns lite som en fusktur”. – Eh, är det här en riktig tur? frågar jag. Frida berättar att Sognsvann kanske representerar lite mer ett träningsområde än ett turområde, men att en tur kan se ut lite hur som helst. Det viktiga är att man kommer ut i naturen, dessutom hade vi inte så mycket tid avsatt. – Annars hade vi kunnat åka till Nordmarka, det största naturturområdet i Oslo, säger Frida. Kollektivtrafiken är arrangerad så att vi ska kunna nå vår kära natur på ett enkelt sätt. Det är liksom det som lägger grunden för hur den ska se ut. Frida styr min uppmärksamhet till de grönröda markaskyltarna som sitter uppsatta och pekar ut lämpliga rutter. Dessa visar sig senare vara storsäljare i Den norske turistforenings butik i Oslo, som ett slags representanter för det hurtiga, naturälskande norska. VI VIKER AV in på en stig i skogen. Solen skiner och an- dedräkten bildar små rökmoln. Frida intar, helt naturligt, en karaktäristisk naturmänniskopose med ena benet uppe på en sten och blickar ut över vattnet innan vi slår oss ner på en annan sten i solskenet i skogen för att avnjuta en annan viktig del av turen – matsäcken. Frida ursäktar att hon inte kan bjuda på det allra turigaste av norsk matsäcksmat, alltså smörgås med brunost. Den var nämligen slut. Kvikklunsj (en sportig norsk version av KitKat) är dock nedpackad och den är ett måste. – Alla äter Kvikklunsj när de är på tur, säger Frida och öppnar förpackningen. – Jag älskar Kvikklunsj, men jag skulle aldrig äta den hemma i soffan på en lördag. Det är turchoklad! Under chokladen, på insidan av godispappret, anas en Norgekarta och en text med överskriften ”Stavanger – Topptur till Dalsnuten”. Det hela avslutas med ”God søndagstur!”. Min bild av norrmännen som turälskande naturbarn förstärks. – Jag blir liksom lite patriot när jag ser bilder av Norge, säger Frida. Mitt norska favorituttryck ”Gå på tur, aldrig sur!” ringer i öronen medan vi packar ihop våra saker och ger oss av genom skogen. Jag känner mig glad och turbiten på nytt, synd bara att det är skidsäsongen som väntar bakom knuten… 14 Fontin-Posten ”Med bitterhet i hjärtat kan man inte skapa fred” Jens Jonathan Wilhelmsen i sitt hem i Oslo. Foto: Klara Ekdahl Warane Jens Jonathan Wilhelmsen gick från aktiv i den norska motståndsrörelsen till att under efterkrigstiden arbeta med uppbyggnaden av Tyskland. Han berättar om hur han som ung norrman försonas med Tyskland efter år av hat under ockupationen av Norge. – DET ÄR inte svårt att minnas. Jag låg och sov när krigslarmet gick, alla i huset sprang ner till skyddrummet där vi gömde oss. Ingen visste någonting om vad som hände, säger Jens Wilhelmsen. Dagen han berättar om är den 9 april 1940. Norge ockuperades av Tyskland och Jens var 14 år gammal. Nu sitter han i vardagsrummet i sitt hem och han har hunnit bli 88 år gammal. Rummet är ett hav av träslag. Väggarnas furupanel, karmstolen i rödbrun bets och den stinna bokhyllans fanér. Han sitter bakåtlutad med händerna lätt vilande på armstödet. – Halv sju på morgonen var det någon som hörde på radion vad som hänt, säger han. Under kriget blev norrmännen alltmer enade och ett civilt motstånd mot ockupationen växte fram. Jens deltog aktivt under det sista halvåret. – Satt det en tysk på en spårvagn satte sig inga norrmän där. Trots att spårvagnarna ofta var överfulla. Det var en isfront mot tysken. Andra delar av motståndet minns han med mindre stolthet. De norska kvinnor som haft sällskap med tyska soldater sågs som förrädare. De skulle märkas. Alla skulle se vilken skam de bar på. – Jag var med när flickor som varit i lag med tyskar blev avklippta håret. Jag klippte aldrig något hår själv, men jag var med, säger Jens. ”Det var en isfront mot tysken.” FREDSÅRET 1945 VAR Jens 19 år gammal. Han stu- derade vid universitetet i Oslo. Han berättar att den tiden präglades av depression. Jens hade svårt att hitta motivation att studera och att se hopp inför framtiden. – Alla norrmän hade ett gemensamt mål under kriget, att få ut tysken. 15 Fontin-Posten Ockupationen av Norge Våren 1940 ockuperades Norge av Tyskland. Anfallet i Oslofjorden gick inte som planerat och kryssaren Blücher sjönk med hela den tyska ockupationsledningen ombord. Den 9 april 1940 var Tysklands ambition att överraska Norge och det största hindret för operationen var att ta sig förbi Oscarsborgs fästning vid Oslofjordens inlopp. De tyska örlogsfartygen närmade sig med kryssaren Blücher i spetsen. Blücher träffades av norska kanonskott och sjönk. Skeppet tog med hela den tänkta ledningen för ockupationen till havsbotten. De övriga fartygen vände och det sjöburna anfallet av Oslo hade misslyckats. Fiaskot i Oslofjorden hindrade inte ockupationen men det gav den norska regeringen chans att fly till Storbritannien. Norges regering befann sig i exil till krigets slut 1945. 35 000 personer fängslades under ockupation. Det fanns över 350 000 tyska soldater i Norge när Tyskland kapitulerade 1945. Jens Jonathan Wilhelmsen som ung. Efter krigets slut var det gemensamma målet borta och grälen började inbördes, säger Jens. Hans morbröder som var engagerade i rörelsen Initiatives of Change erbjöd honom att åka på en konferens i Caux, Schweiz. Där fann Jens den sammanhållning han saknat i efterkrigstidens Norge. Ett klasslöst samfund och dess slagord: ”Den som vill ändra världen måste börja med sig själv.” – I Caux ändrade jag inställning. Jag bar på så mycket bitterhet och har man bitterhet i hjärtat kan man inte skapa fred, konstaterar Jens. 1948 ANSLÖT JENS sig till Foto Klara Ekdahl Warane statister och scenarbetare. Föreställningen byggde bland annat på att alla människor kan ändra sig och tron på en högre makt som den glömda faktorn. – Det samlades folk runt oss för att samtala efteråt, de flesta tyskar hade inte träffat en utlänning sedan 1930-talet. Skådespelet var vårt ansikte utåt, säger Jens. ”De flesta tyskar hade inte träffat en utlänning sedan 1930-talet.” den internationella grupp inom IofC som av Tyskland blivit inbjudna att arbeta med landets uppbyggnad. Uppdraget var att sprida budskapet från Caux i det tyska Ruhr-området och ge befolkningen nytt hopp. Verktyget var en pjäs som fått stort genomslag i engelska industriområden, Den glömda faktorn. Dramat översattes till tyska och tillsammans med IofC-gruppen åkte Jens runt och spelade den i de olika gruvbyarna. – Jag tror vi spelade den på varje litet värdshus som fanns kvar. Många byggnader låg i ruiner. Hela Hamburg och hela Essen, överallt var det ruiner, säger Jens och fortsätter; – Tyskarna som hade varit med oss i Caux spelade huvudrollerna och vi andra som talade bruten tyska var I TRE ÅR reste de runt och spelade pjäsen. Tids nog försonades Frankrike och Tyskland under en gemensam industriledning och det gjorde intryck på andra kontinenter. – Japanerna ville bygga upp sitt land lika fort som tyskarna, säger Jens. IofC hade bidragit till försoningen mellan Franrike och Tyskland genom sitt arbete. Därför bjöds de in till Japan för att sprida budskapet. Jens var en av dem som åkte dit. – Jag blev kvar i sex år, säger Jens. Senare har Jens fortsatt försoningsarbetet i bland annat Sydafrika, Kongo, Indien och numera på hemmaplan i Oslo. Malin Holmberg och Klara Warane Läs om Initiative of Change och Wilhelmsens bok, Kunsten å forsones. 16 Fontin-Posten Starta med dig själv Initiatives of Change grundades av prästen Frank Buchman på 1920-talet. Sedan dess har organisationen arbetat aktivt för fred världen över. Medlemmarna kommer från olika religiösa bakgrunder och organisationen vilar på grundtanken: den som vill ändra världen måste börja med sig själv. INITIATIVES OF CHANGE (IofC) är en inter-religiös organisation med personlig utveckling och försoning som huvudsyfte. Den grundades av universitetsprästen Frank Buchman i Oxford på 1920-talet. Buchman tyckte att studenterna på universitetet inte levde kristet fullt ut, de gick i kyrkan men de glömde att applicera läran i sina dagliga liv. Buchman började predika om att man måste leva som man lär, människor runt omkring honom började förändras och skred till handling vilket blev en attraktiv kraft som gjorde att fler anslöt sig. Verktyg att hitta mod till handling kan man finna i en av Buchmans grundtankar, Stilla Stund. Stilla Stund innebär att man avsätter en stund för stillhet och reflektion, oftast på morgonen, för att kunna fatta rätt beslut och förbereda sig inför dagens alla utmaningar. Även de fyra riktlinjerna ”ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek” blev en av grunderna i läran. En annan grundläggande princip är att den som vill ändra världen måste börja med sig själv. Enligt Buchman kan man med osjälviska tankar och ett osjälviskt hjärta finna vägen att handla rätt. Har man tidigare gjort felaktiga handlingar kan dessa gottgöras genom att försöka ställa dem till rätta. Att dela med sig av sina innersta tankar och känslor är en viktig del i människors läkande ansåg Buchman. Detta ligger till grund för 12-stegsrörelsen och 1935 grundades Anonyma Alkoholister. ENLIGT FRANK BUCHMAN går samma grundläggande etik att fin- na i alla religioner. Därför har människor från olika bakgrunder hittat hem i IofC. Organisationens center ligger idag i Caux i Schweiz, dit folk från hela världen åker på konferenser för att bygga broar och arbeta för fred. Man måste börja med sig själv men det går även att applicera läran i världspolitiken. IofC har bland annat varit med och skapat försoning mellan Tyskland och Frankrike efter andra världskriget. De har varit i Asien, Zimbabwe, Sydafrika, Indien och många fler länder. Försoning mellan gamla ärkerivaler har skapats och korruption bekämpats. Idag finns Initiatives of Change i många delar av världen och jobbar fortfarande enligt Frank Buchmans lära. Klara Ekdahl Warane Om konsten att försonas KUNSTEN Å FORSONES – Tidsvitne på tre kontinenter från 2014 Jens Jonathan Wilhelmsen utanför IofC centret. Foto: Klara Ekdahl Warane är en självbiografi av Jens Jonathan Wilhelmsen. Boken tar sin början vid andra världskrigets slut i ett Norge som just blivit fritt från den tyska ockupationen. Jens Wilhelmsen är då 19 år gammal och han liksom alla andra norrmän känner han stor bitterhet gentemot Tyskland och Japan. Vi får följa hans personliga utveckling som för honom till efterkrigstidens Tyskland och arbetet med landets återuppbyggnad, Japan och dess gruppmentalitet och till frihetskampen på den afrikanska kontinenten. Boken genomsyras av Initiatives of Change motto; ”Den som vill ändra världen måste börja med sig själv.” Boken berör både Jens fredsbyggande arbete och hans personliga kamp för att förändra sin inställning till Tyskland och till världen. Arbetet på internationellt plan är inte det enda som berörs i boken utan den uppmanar också läsaren att vidga sina egna vyer och se livet ur ett annat perspektiv. Malin Holmberg 17 Fontin-Posten Verdens Gang den 22 juli 2011 – en rapportering full av fasa och etiska fallgropar Minnesceremoni för de som mördades på Utöya. Foto: ausfi på flickr.com, www.flickr.com/photos/ausfi Den 22 juli 2011 klockan 15.25 – en bilbomb detonerar utanför Regeringskvarteret i centrala Oslo. Glasrutorna på de intilliggande byggnaderna rämnar fullständigt, även på fasaden till Verdens Gang. Chocken har ännu inte lagt sig när VG nio minuter senare publicerar sin första artikel om dådet på nätet. Det är semestertider och många som befinner sig på redaktionen är vikarier, men omedelbart börjar arbetet med att rapportera om händelsen. Initialt försäkrar man sig om de anställdas säkerhet och utrymmer byggnaden. Det konstateras att ingen är död eller allvarligt skadad. Utanför byggnaden lyckas en reporter publicera den första artikeln på en lånad laptop. Samtidigt påbörjas en omedelbar krishantering där möjligheterna att rent tekniskt lyckas fortsätta publicera står högt på listan. Siste man ut från VG:s kontorsbyggnad är Jon Magnus. Han bär på en hög med laptoppar och blir stoppad av polisen och militären som undrar vem han är. Förklaringen är att han är på väg att upprätta en krisredaktion på ett närliggande hotell, och han släpps förbi. Det är sedan därifrån som redaktionens arbete har sin mittpunkt resten av kvällen och natten. EN DÖD KVINNA med övertäckt ansikte pu- bliceras inte med hänsyn till att hon går att identifiera genom kläder och kroppsform. Blodiga människor publiceras emellertid, men redaktionen får både ris och ros från de som får se sig själva på bild på nätet och i tidningen. Knappt två timmar efter att bomben deto- nerat, klockan 17.21, skjuts Utöyas första offer ihjäl. Larmet når polisen klockan 17.27. VG skickar ut reportrar till platsen, och det står snabbt klart att de överlevande som lyckats ta sig ifrån ön är både fysiskt och psykiskt skadade. ÄNNU FRAMGÅR INTE den fulla bilden av massakern. Många av de överlevande är både unga och starkt traumatiserade. Frågan uppstår om det är rätt att intervjua dem i deras psykiska tillstånd, eller om det ens går att använda deras berättelser som referenser. Rapporterna börjar strömma in om att en falsk polisman öppnat eld på ön, och att skott har avfyrats. Klockan 18.15 ligger rapporten ute på första sidan på nätet. Allteftersom kvällen fortskrider blir det allt svårare för journalisterna att inte låta sin personliga frustration och ilska överföras i text och tryck. Ordval och ton måste vägas emot det samhälliga uppdraget och i första hand göra skeendena begripliga för en allmänhet. I början fanns stort motstånd och aggression mot VG, ofta byggd på fördomar om att redaktionen var mest intresserad av snaskiga detaljer och att sälja nummer. I flera fall blev redaktionen uppringd av gråtande anhöriga som inte kunnat stå ut med bilderna som publicerats. EN HEL FRAMSIDA dedikerades till de avlid- nas ansikten, och här hade man frågat om de anhörigas tillstånd. Ändå skapades en Facebookgrupp för dem som ville bojkotta VG. Efteråt har redaktionen på VG ställt sig frågan om man varit alltför försiktig i sina val av publicerade bilder. Det fanns också starka intressen involverade i den information om händelsen som gick ut, vilket resulterade i att rapporteringen riskerade att bli styrd av utomstående krafter. Var det rätt att berätta om Breiviks extrema åsikter? Fanns det en slagsida i frågan om Breiviks tillräknelighet – var han en galen och störd man, eller en kallblodig, högerextrem mördare som ville få ut sitt budskap genom ett välplanerat dåd? Frågan väcktes också i efterhand om fler eller färre i beredskapskedjan borde ha blivit offentliggjorda och krävda på ansvar. Publiceringen av Breiviks psykiatriska utredning diskuterades också. Etiska och publicistsiska dilemman blev en del av redaktionens vardag. Till sist och syvende handlade hela värdekonflikten om huruvida samhällsuppdraget stred mot de berördas intressen – borde man varit mer kritisk eller mer försiktig? Christine Frykegård 18 Fontin-Posten Nynorsk er blevet til spynorsk Dina Heier Pedersen. Foto: Ingegerd Sjøstrøm Nordmænd kan vælge mellem to skriftsprog, bokmål og nynorsk. De fleste vælger dog bokmål og kalder nynorsk for fjøsmål (bondesprog). DANMARK AFSTÅR I 1814 Norge til Sverige. Samme år får Norge sin egen grundlov, som fastslår at sproget i den nye stat skal være norsk. I dag, 200 år efter, har landet to officielle skriftsprog: Bokmål og nynorsk. Majoriteten skriver på bokmål. Nynorsk har kun 15% brugere. Bokmål har derfor fået status som et neutralt norsk sprog. Svenskere og danskere forbinder typisk bokmål med norsk. Nynorsk opstår i løbet af 1800-tallet. Ivar Aasen spiller en væsentlig rolle for opbygningen af det nye skriftsprog. I 1836 skriver han notatet ”Om vort skriftsprog”, hvori han argumenterer for at genrejse det norske sprog. Han mener, at Norge som nation bør have sit eget sprog, da et fremmed sprog er en byrde for den almindelige mand. Aasen skriver derfor først en grammatik over sin egen dialekt og rejser derefter rundt i hele landet, for at inddrage de andre landsdeles dialekter i et fælles sprog. Det resulterer i landsmålet, som er forgængeren for nynorsk. I 1885 får landsmålet officiel status. Det skaber panik i overklassen, som stadig anvender det danske skriftsprog. Herefter bliver dansk fornorsket. Resultatet er bokmål. DINA HEIER PEDERSEN er journaliststuderende. Hun arbejder hver dag med norsk skriftsprog. ”Jeg synes, at nynorsk er grusomt. Og det er irriterende, at vi alle skal lære det, for vi bruger det alligevel aldrig efter skolen. Elever kalder det for spynorsk.” Norske forældre kan vælge om deres barn skal have bokmål eller nynorsk som hovedmål, det vil sige primært oplæringssprog. Fra 9.klasse skal alle elever have undervisning i begge skriftsprog. På universitetet og på højskolerne har de studerende lov til at vælge, hvilket sprog de vil skrive på. Det er en udbredt holdning i Norge, at nynorsk egner sig bedst for en lille gruppe mennesker, som bor på landsbygden. Men den hårde kerne af nynorskbrugere er samlet i organisationen ”Norges Mållag”, som mener, at nynorsk kun kan overleve, hvis bygderne ikke forsvinder. Derimod spreder det dominerende skriftsprog, bokmål, et verdensbillede udgående fra Oslo-vest. Her bor Dina Heier Pedersen. ”Nordmænd, der bor her, taler vældig pænt. Det er det fineste sprog i hele Norge.” ET BILLEDE SOM for nynorskbrugere forestiller en urban, borgerlig og forbrugsorienteret klasse, mens de ser nynorsk som et muligt samlingspunkt for den norske nations identitet. ”For mig er nynorsk grammatik virkelig svært at lære. Min lærer sagde altid, at jeg skulle tænke på nynorsk. Men det hjalp ikke.” Dina Heier Pedersen kender nordmænd, der har haft nynorsk som hovedmål, men har valgt at bytte til bokmål, fordi det så er lettere at blive forstået af alle. ”Det virker også fuldstændig unaturligt for mig at skrive på nynorsk, da det ikke harmonerer med min dialekt.” I NRK, som er en national norsk public service udbyder, skal begge sprog være repræsenteret med mindst 25% indenfor de forskellige programkategorier. Derimod har de fleste Oslo-baserede aviser næsten ingen artikler på nynorsk. Her er sproget bokmål. Nynorskbrugere kan læse ”Dag og Tid”, som udelukkende er på nynorsk. Ingegerd Sjøstrøm Bokmål Nynorsk Det bliver gjort forsøk på å finne en bedre løsning. Dei freistar å finne ei betre løysing. Denne for norgeshistorien så viktige hendelse. Denne viktige hendinga i noregshistoria. Kaffen ble kokt av meg. Eg kokte kaffien. Hva Kva Svært forståelige ord for svenskere: Nynorsk vs. Bokmål. Tøy: kläder Brus: läsk Pute: kudde Edderkopp: spindel Rolig: lugn Foto: Ingegerd Sjøstrøm Rar: konstig Bærs: bajs Pudding: slöfock Bløt: mjuk Gøy: rolig Fontin-Posten Kungen av två riken Skitbilliga blöjor 19 VÄRLDENS billigaste blöjor finns i Oslo. Detta enligt Pricerunners senaste internationella prisstudie från förra hösten. Snittpriset för ett paket blöjor är 25 kronor och är därmed överlägset billigast. Samma blöjor kostar 48 kronor i Stockholm vilket ger en niondeplats på listan. Dyrast är det i Shanghai där det kostar 117 kronor. Momssatsen på blöjor är densamma i Norge som i Sverige, 25 procent. Den stora prisskillnaden handlar istället om att matvarujättarna i Norge håller ner priserna för att vara konkurrenskraftiga. I svenska gränsstäder är de låga priserna för blöjor i Norge allmänt kända och många åker över gränsen för att storhandla. Philip Krook Rädda för allt som rullar ”När jag insåg att jag kunde ha två identiteter så spelade det ingen roll längre.” Erik Jondell i Eidensvol. FRAM till 1 juli i år var det förbju- Foto: Madeleine Zettergren Från början svensk arkeologutbildad, nu direktör för Eidsvoll 1814 och det mest norska Norge har. Det var 40 år sedan Erik Jondell lämnade hemlandet för grannlandet Norge - och det tog lika lång tid för hans hjärta att bestämma vilken nation det ville tillhöra. DEN KRISPIGA HÖSTDAGEN har precis lagt sina sista solstrålar över Eidsvoll och abrupt ersatts med ett enda tungt fallande mörker. Den stillhet som råder i byn påminner om natten själv. Ändå är det omöjligt att missa den enorma kulturhistoriska byggnaden Eidsvoll 1814, som liknar en enda stor snökristall. I år är det 200 år sedan Norge undertecknade den grundlag som skulle bygga upp den fredliga och självständiga nation den i dag är. Detta jubileum skulle firas som aldrig förr, det visste man redan för 10 år sedan. Det var då Erik Jondell kom in i bilden för att bygga sin egen version av den byggnad som en gång var konungens hem, och som idag är ett museum för allmänheten. Ett bygge som skulle hålla på under ett tiotal år. En kylig februaridag i år stod bygget klart och redo för att invigas. Det var samma dag som herrarnas skidstafett skulle avgöras i OS. Alla var på plats för att fira det nya mästerverket. Alla utom Erik – han satt hemma i tv-soffan och kollade på OS. Han hejade för övrigt på både Sverige och Norge, vilket får en att undra - hur norsk har han egentligen blivit? ATT HAN HAR blivit mer norsk än svensk är kan- ske inte så konstigt med tanke på att han levt i Norge större delen av sitt liv. Ända sedan den där sommaren för 40 år sedan då Erik lämnade Sverige, har det pågått en strid i hans hjärta där två nationer försöker segra. Tanken att behöva välja en och välja bort den andra har alltid skrämt honom. Därför har han dragit ut på att byta bort sitt svenska medborgarskap, ända fram till i år. Att byta medborgarskap inom norden är egentligen ingen stor grej, men det handlade inte bara om ett nationalitetsbyte - det handlade om så mycket mer. Vad som var det avgörande ögonblicket vet han egentligen inte. – Men när jag insåg att jag kunde ha två identiteter så spelade det ingen roll längre. Eriks hjärta kunde rymma två nationer, skillnaden skulle bara vara att han skulle få två identiteter istället för en och det var inget konstigt med det. Striden skulle sluta med två segrare. Men viktigast av allt – hans hjärta skulle segra och äntligen bli helt. Madeleine Zettergren det i Norge att ta sig fram på Segway eller ”ståhjuling” som norrmännen kallar den. Segwayförbudet måste ha engagerat Norge stort, för nyheten att det togs bort fick bli den nya regeringens första politiska utspel. Det är inte bara Segwayens framfart på vägarna som tett sig hotfullt för norrmännen. Under elva års tid, mellan 1978 och 1989 var skateboarden totalförbjuden i Norge. Man fick varken köpa, sälja eller använda den. Anledningen till förbudet var ”skrämmande skadestatistik från USA”. Skateboarden ansågs helt enkelt vara för farligt. 2006 gjordes en dokumentär om Norges helt unikt stränga hållning till skateboarden som skildrar ”den kriminella subkulturen” hos skejtarna. När förbudet upphävdes i slutet av 80talet exploderade försäljningen av skateboards. Framtiden får utvisa om Segway-branchen kommer få uppleva samma sak. Amanda Hognert Segway to heaven. Foto: Edward Webb www.flickr.com/photos/crazyeddie 20 Fontin-Posten Välkommen till Julstad 21 Fontin-Posten den Ljusstakar och girlanger. Rödmålade stugor och fejkad pudersnö på fikens uteserveringar. En fin liten stad, som hämtad ur en julkalender. Det är Drøbak. Men byn har mindre gullig historia. Märks det? Och vill vi lyssna på den? Text och foto: Anna Mendelsson 22 Tomten Tom Kristiansen med brev och önskelistor. Fontin-Posten Det populära Julehuset står öppet året runt och säljer alla möjliga julprydnader. PÅ TORGET MITT i den lilla pittoreska staden arbetas det för fullt. Man reser en gran. Arbetaren Mona Stovner Johansen ropar till sin kollega Arild Kristiansen, som står i en skylift och böjer sig ut mot granens topp: – Stjernen ska stå på toppen da!. Inne i granen rasslar grenarna till och ut far en stor kotte. Mona hoppar till och ryter skämtsamt: – Skjuter du kongle på oss, Roger?! Den tredje arbetaren i teamet, Roger Moe, tittar fram mellan grenarna och skrattar. Hela staden förbereder sig extra inför den kommande julen då särskilt många turister väntas besöka Drøbak. Men om man backar bandet till år 1940 var Drøbak inblandad i en av Norges viktigaste krigshändelser. Det var där norrmännen satte stop för tyskarTyskarnas invastion stoppas då deras båt Blücher besköts nas invasion och och skönk den 9 april 1940. försök att ta sig Foto: Tholme in i Oslo. Händelsen verkar dock att ha fallit i glömska. Staden säger sig numera vara julbyn över alla julbyar. Kommunen beslutade 1989 att den norske julenissens hemstad ska vara Drøbak. båthuset på bryggan att se mycket inbjudande ut. En bjällra klingar till när man öppnar dörren och att stiga in i båthuset är som att åter få en överdos av högtiden. Musik av svenska Sven-Ingvars spelas svagt i bakgrunden. Längst in står en gran och runt omkring den ligger högar av brev och önskelistor. Och bakom en disk sitter han. Världskändisen som tusentals turister tar sig till den lilla staden för att få träffa. Självaste tomtefar! Iklädd röd stickad tröja, men utan tomteluva, ser han upp från sin datorskärm och ler med hela ansiktet, precis som i sagorna. Tomtefar, eller Tom Kristiansen, arbetar även som turistchef. – Men några månader innan jul börjar brev till tomtefar att strömma in och då är jag upptagen att svara på dem. Dörrklockan plingar åter till och en kvinna från Makedonien kommer in på turistbyrån. Hon frågar efter ett tag om inte jag kan ta ett foto på henne och tomtefar framför alla teckningar och önskelistor som tapetserar väggarna. Gamlingen stapplar fram medan han på engelska svarar kvinnan: – Of course. I dont think we have had any tourists from Makedonia yet. Maybe I also want a photo. Turism är viktig för Drøbak och det är något Eva på Julehuset inte döljer. – Vi är kommersiella, men det är inte något vi försöker att vara. Allt är på invånarnas egna premisser. – Jag älskar mitt jobb, säger Tom och visar sedan dokumentet där det står att Drøbak ska vara julenissens hemstad. Detta fram till dess att annat har bevisats. ”Vi är kommersiella, men det är inte något vi försöker att vara” I EN TURISTBROSCHYR kan man läsa att i Drøbak är det ”...ikke bare jul i desember, men jul i juli og hele resten av året...”. Detta är något den sydnorska staden är väldigt känd för. Drøbak har drygt 12 000 invånare och ligger längst med Olsofjorden, fyra mil från huvudstaden. Varje år kommer 100000 turister från hela världen för att besöka den. Staden har många små butiker och betydande turism. Den har fått smeknamn såsom kulturbyn, badbyn och inte minst julbyn. Bakom den resta granen ligger det välbesökta Julehuset som även har ett eget julpostkontor. Julehuset är en av orsakerna till det sistnämnda smeknamnet. Inne möts man av alla möjliga juldofter; pepparkaka, nejlika och apelsin. Från golv till tak är det granar, juleljus och i mitten - en stor mjuk tygtomte. Butiksägarinnan Eva Johansen, med klassiska tomtemorsflätor, berättar att det är hon som har designat allt i butiken. – Jag har även designat poststämpeln som vi stämplar alla tackkort till barn som skickat sin önskelista till julenissen här i Drøbak. Till postkontoret kommer många av de brev som barn runt om i världen sänder till Nordpolen, eller ”Fat man, Greenland”. – Jo, brev med sådana adresser kommer titt som tätt hit till Drøbak. Det är nere vid hamnen som turistbyrån ligger där Norges egna tomtefar sitter och svara på breven och önskelistorna som skickas till honom. UNDER DEN KORTA sträckan mot hamnen är luften åter lätt att andas. Skymningen som redan börjat falla över den lilla staden får det upplysta MEN VIGDIS WOLDEN, som jobbar på Drøbaks museum, vill lyfta fram den andra sida av staden. – Nästa år är det 75 år sedan händelsen då tyskarna stoppades och det ska få stor uppmärksamhet, berättar Vigdis engagerat. Hon säger att både museet och fästningen är välbesökta. – Drøbak är inte bara en julby. Den har även en viktig historia att berätta. Likväl knackar julen på dörren och turisterna väntar sig en mysig småstad med juleljus och att få hälsa på tomten. Att besökarna främst åker till Drøbak av just denna anledning har staden tagit fasta på. Deras slogan är Drøbak – Seaside resort and Santa Clause village. På stadens hemsida finns en tecknad logga där tomtefar sitter i en roddbåt. Och i en video med titeln ”En smak av Drøbak” berättas det att staden mest är känd för de gamla husen och att julenissen var född där, närmare bestämt under en sten i Vindfagerbukta i norra delen av staden. Stadens historia nämns först kort i slutet. Tillbaka på torget har Mona, Arild och Roger fått färdigt granen och den står nu redo att tändas. Turisterna kan komma. Anna Mendelsson 23 Fontin-Posten Populär norsk julmat som skiljer sig från den svenska Ribbe är ett slags revbensspjäll som har svålen och fettet kvar. Detta serveras ofta tillsammans med Medisterkaker som är en slags fläskfärsbiffar. Pinnekjøtt är ännu ett revbensspjäll på det norska julbordet. Det görs av lamm och serveras saltat, torkat och ibland rökt. Förr ångkokades rätten över björkris. Kålrotstappe, rotmos serveras ofta till detta. Till efterrätt serverar norrmännen gärna Multekrem som är en efterrätt gjord på hjortron och vispad grädde. Den klassiska pyramidformade mandelkakan Kransekake syns vid alla högtider i Norge, så även till jul. Den består av 18 kransar i olika storlek som läggs på varandra. Pyntas gärna med norska flaggor i miniatyr. Källa: www.visitnorway.com/se/ Aktiviteter/Mat-och-dryck/Dennorska-julmaten Multekrem á la Norge: 4 PORTIONER 3 koppar hjortron 4 koppar grädde 2 tsk florsocker GÖR SÅ HÄR: Värm hjortronen och rör ned dem i grädden. Spara några hela bär för dekoration. Servera i desertskål och pudra lite florsocker på toppen. GOD APPETITT! Lisa Dahlén Persson Norska och svenska jultraditioner DEN 23 DECEMBER, dan före dop- Grevinnan och betjänten. Foto: Timo xylophone paredan kallar norrmännen för lille julaften. En viktig tradition på lille julaften är att tillsammans titta på grevinnan och betjänten. I Sverige visas den på nyårsafton. Hur julafton ska firas är svenskar och norrmän mer överens om. Dansen kring granen har en självklar roll liksom Disney. Men norrmän ser på ”Askepott og de tre nøtter”, en tecknad östeuropeisk historia, medan vi ser på ”Kalle Anka”. Amanda Hognert Tomtemysteriet Den traditionella gårdstomten och dagens kommersiella tomte har helt olika bakgrund. Gårdstomten var vresig, medan den numera omtalade och välkända jultomten är snällare. Folklivsforskare Ebbe Schön. Foto Hannibal Önskelista Folklivsforskaren Ebbe Schön berättar att jultomten, icke att förväxla med den vresige och girirga gårdstomten, är snäll och ger barn en massa julklappar. 1. Trippelt norskt på topp i vilken gren som helst (gärna alla) i skid-VM 2. Svenska priser i affären 3. Lusekofta 4. Dvd ”Bergenbanan” med extra material 5. Presentkort på årsförbrukning av brunost 6. Tur till Lofoten 7. Toppluva med Kvikklunsjfärger 8. En ny norsk flagga till 17:e maj 9. A-has nya skiva (äntligen är de tillbaka) – Men han har bara uppstått för kommersen, säger han. JULTOMTEN ÄR INSPIRERAT av helgonet St. Nikolaus som tidigare hade sin dag den 21 decemeber. Han vördades i Katolska kyrkan, Östortodoxa kyrkan och Orientalisk-ortodoxa kyrkan. Han var känd för att vara väldigt rik och frikostig. St. Nikolaus blev med dikten ”A visit from St. Nikolaus” från 1800-talet, beskriven som en gladlynt och överviktig man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär. Sittandes i en flygande släde med åtta renar och tar sig genom skorstenar. Dikten är numera känd som ”The night before Christmas”. Jultomten kom efter hand till Norden. GÅRDSTOMTEN HAR EN helt annan historia. Den härstammar från forntiden, närmare bestämt 1300-talet. Detta vet man för att den är omtalad av Heliga Birgitta och andra helgon. De Lisa Dahlén Persson Bild: andreyutzu varnade folket från att vara hedniska. – Istället för att gå i kyrkan offrade man till tomten och avgudade på så sätt honom. Det var något som kyrkan ville varna för, berättar Ebbe. Den gråklädda gårdstomten bodde på gården, där den slagit sig ner. Den delade inte ut några julklappar, utan skulle istället ha julklappar själv. Då kunde det röra sig om gröt, smörgåsar eller något annat ifrån julbordet. Detta för att hålla sig till freds med gårdstomten. Det var detta som kyrkan såg som offer. I SVERIGE HAR sambandet mellan honom och gårdstomten knutits genom Viktor Rydbergs dikt Tomten ifrån 1871 och Jenny Nyströms illustrationer av den. Dikten handlar om gårdstomten och Nyström hämtade inspiration till sina teckningar från den kommersiella jultomten. – Egentligen har dessa två väsen bara namnet gemensamt. Anna Mendelsson 24 Fontin-Posten Ofrivilligt kön Begrepp Könsidentitet: Det självupplevda könet, alltså det kön en person själv känner sig som. Könsuttryck: Hur en uttrycker sitt kön. Till exempel socialt eller genom stil och kläder. Juridiskt kön: Det kön som är registrerat i folkbokföringen och som står i Id-handlingar. I både Sverige och Norge finns endast två kön; kvinna och man. Cis-person: Person vars könsidentitet överrensstämmer med biologiskt och juridiskt kön samt med könsuttryck. Begreppet handlar endast om könsidentitet och könsuttryck inte om sexuell läggning. Transperson: Samlingsbegrepp för människor som avviker från könsnormen. Inkluderar bland annat transsexuella, transgenderister, transvestiter, intergender, intersexuella, dragkings/dragqueens och människor som väljer att inte identifiera sitt kön alls. Är inte relaterat till sexuell läggning. Luca visar upp sitt körkort. I Norge har det beslutats att de ska införa könsneutrala personnummer, något som kommer underlätta för människor som inte identifierar sig som det kön de blev tilldelade efter födseln. - Jag tror att det första jag tänkte var att jag inte var kvinna, säger Luca Dalen Espseth. Udda eller jämn siffra i ditt personnummer talar om för omvärlden vilket kön du blev tilldelad efter födseln. Man eller kvinna är de enda alternativen, men för många människor är det inte så enkelt. Några identifierar sig istället som det motsatta könet, till fullo eller delvis, andra identifierar sig inte som något av könen eller som båda två. Variationerna i könsidentitet är betydligt fler än vad som tilldelas juridiskt. LUCA DALEN ESPSETH är rådgivare för transper- soner på LLH (Landsforeningen for lesbiske, homofile, bifile og transpersoner), Norges motsvarighet till RFSL. han driver även en blogg som heter Bestmedbart (bäst med mustasch). Han blev tilldelad kvinna som juridiskt kön, men när han var 20 år tog han beslutet att bli man. Han säger att han inte identifierar sig till 100 procent som man och ifall det hade funnits fler könspositioner så kanske han hade valt en annan. – Jag beundrar människor som helt vågar spränga gränserna för vad normen säger om kön och vara könsö- PÅ RESTAURANG VAPIANO i centrala Oslo har Linn Karlsson, 25, jobbat i två och ett halvt år som arbetsledare. Hon gillar Norge men tycker att norrmän är lata. – Det är inte så att jag flyttat runt halva jorden, Göteborg är bara tre och en halv timme bort, säger Linn. Ändå märker hon av skillnader länderna emellan. – Jobbmentaliteten är annorlunda. Norrmännen är i allmänhet latare och vi svenskar mer Foto: Julia Ageborg Morsing verskridande, men jag vill inte vara ett politiskt projekt själv varje dag, säger han. NORSKA PERSONNUMMER HAR fem sista siffror. Den tredje av dessa talar om juridiskt kön. För Luca Dalen Espseth är detta ett problem i vissa situationer, som till exempel när han hämtar ut receptbelagda mediciner på apoteket. – När apotekspersonalen skannar mitt ID-kort i datan så kommer det upp att jag rent juridiskt är kvinna. Det händer att de ifrågasätter ifall det verkligen är mitt ID eftersom jag uppfattas som man. Man kan ju undra varför de tror att jag hämtar ut testosteron på apoteket. Situationen borde inte vara alltför svår att lista ut, säger han. ÄVEN OM DET är ett framsteg så anser Luca Dalen Es- pseth att det inte kommer förändra särskilt mycket för honom. Problemet är egentligen att det är för svårt att ändra juridiskt kön. För att få göra det krävs att en får diagnosen transsexuell och att en genomgår operation för sterilisering. – Jag har fått diagnosen transsexuell och får hormonbehandling. Eftersom jag har det så hade jag kunnat få byta juridiskt kön om jag gick med på att bli steriliserad, men det vill jag inte. Man borde lita på att folk kan välja åt sig själva. Det är stötande att andra personer ska bestämma åt en om man klarar av att leva som ett annat kön än det man blivit tilldelad. Julia Ageborg Morsing ”Norrmän är lata” flitiga. Det gynnar många svenskar men sätter också högre förväntningar på oss. Jag tror att den yngre generationen norrmän blivit lata på grund av oljan. De har haft en rik uppväxt och har råd att studera. Lågavlönade jobb är inte intressant för dem. I Sverige däremot lever fortfarande synen om att det är ädelt att vara arbetare kvar, säger hon. DET FINNS ÄVEN andra skillnader mellan Norge och Sverige som Linn inte gillar. – Priserna! Det är sjuka priser, framförallt på alkohol. Det ständiga husbyggandet är jag inte heller förtjust i men det som retar upp mig mest är att mataffärer har stängt på söndagar. Linn gillar ändå Oslo och norrmännen, framtiden ser ut att fortskrida här. – Så länge jag får utvecklas och trivs så stannar jag, säger hon. Klara Ekdahl Warane 25 Fontin-Posten Hotet mot den seriösa journalistiken Jens Egil Heftøy, medarbetare på SKUP, föreningen för grävande journalister i Norge menar att samhällsdebatten måste förvaltas av en etiskt kunnig press och att en granskande journalistik bidrar till ett mer transparent demokratiskt samhälle. Jens Egil Heftøy innehar SKUPs enda heltidsanställning. Han berättar att de första tidningarna fungerade som annonsorgan för köpmän som ville göra reklam. Mycket har hänt sedan dess, journalisternas uppdrag i samhället blir alltmer komplext i takt med ett förändrat kommunikationsflöde. DET ÖKADE ANTALET kanaler att få ut- trycka sin ilska genom är något som Jens framhåller som signifikant idag. – Vi har skapat ett rum som blivit en grogrund för sådana som Breivik, säger Jens. Det finns ingen journalist där som säger emot honom. Toalettväggarnas klotter har förflyttats till Facebook och kommentarsfält på internet. Det handlar om irriterade ”bönder” som har hittat arenor för sina åsikter. – Dessa kanaler har en hög ”hillbilly-faktor”, säger Jens och tillägger att de befinner sig i en sorts ”ekokammare” där de är vana vid att bli applåderade. Att bli ifrågasatt upplevs som ett angrepp och resulterar i att de gör sig till offer i debatten. EN VÄLFÖRVALTAD PRESS sörjer däre- mot för ifrågasättanden och krav på förklaringar. Pressens roll i samhällsdebatten bör vara att skapa en arena som inte är oemotsagd. – Journalistens yrkesuppdrag innebär heller inte att ge alla en talarstol, säger Jens. Någon måste betala för den granskande journalistiken. Granskande journalister faller till fördel för Omtalat.nu, menar Jens. – Vi lägger pengar på Netflix medan den samhällskritiska journalisten dör bakom ryggen på oss, säger Jens. Andra kan få hålla på med Kim Kardashian-journalistik, men inte jag. Vi går verkligen på djupet av demokratiska frågor när vi försöker få folk att förstå det. Det är också en ekonomisk fråga att driva en rättsak. En press som inte har något etisk ryggrad kan ödelägga livet på folk som inte förtjänar det. Och om advokater och kommunikationsrådgivare bidrar till att professionalisera journalistiken är det bra, menar Jens. Men redaktionschefen kan säga att man inte har råd att publicera om innehållet skulle behövas tas upp i rätten. Jens Egil Heftøy. – Då har vi ett demokratiskt problem där yttrandefriheten inskränks, säger Jens. YTTRANDEFRIHETEN OCH OFFENTLIGHETEN ligger till grund för journalistiken, och det är preventivt i sig själv, det skapar ett transparent samhälle, menar Jens. Sannolikheten att man blir påkommen i något av de nordiska länderna är hög och det ökar moralen hos människor. – Kriminella är mer rädda för att hamna på förstasidan på Verdens Gang än att hamna i fängelse,. Om ditt arbete är av intresse för VG bör du låta bli - annars får du stå på dagspressen och förklara vad du håller på med. Offentligheten skrämmer, säger Jens. Men utvecklingen på vissa forum på det of- Foto: Christine Frykegård fentliga internet går ibland stick i stäv mot demokratiska värden. Sajter som Avpixlat.se har blivit en arena för högerextrema att få uttala sig och många gånger har röster höjts om krav på censur i förhållande till dessa. Men yttrandefriheten tillåter ganska långtgående uttal innan man blir dömd, menar Jens. ETT AV PROBLEMEN är att den tysta ma- joriteten inte går in på internet för att skriva att de vill ha det precis som det är nu, menar Jens. Det är de som vill ha en förändring som är högljudda. – Den tysta majoritetens konsensus värnar inte demokratiska värden och yttrandefrihet. Christine Frykegård 26 Fontin-Posten Innebandy- När världsmästerskapet gick av stapeln för tionde gången var Sverige i vanlig ordning med i toppen och slogs om guldet. För vårt grannland Norge blev det desto tuffare. De stötte tidigt på svårt motstånd. Julstaden Göteborg och innebandy-VM invigdes tillsammans när Götaplatsen fylldes med folk den femte december. Det var kyligt, lätt duggren men ändå ordentligt med folk som hade slutit upp längs avenyn. Små tjejoch killag från olika lokala innebandyklubbar representerade de sexton deltagande nationerna i en lång marsch från Gustaf Adolfs torg till Götaplatsen. Med tal från VM-generalen Magnus Nilsson var turneringens start ett faktum. MED UPP TILL sex match- er varje dag i över en vecka var det många som kom och gick till Scandinavium och Lisebergshallen där turneringen ägde rum. För de åtta bästa lagen, som delades in i Grupp A och B, väntade spel i Scandinavium under gruppspelet. De sämre ran- kade, som till exempel Japan och Danmark, fick hålla till i Lisebergshallen. Men även om stornationerna Sverige och Finland huserade i Scandinavium var det i den andra hallen som den allra största underhållningen fanns. Med lag som Australien och Korea var lagkänslan stark och den spred sig upp på läktarna. Det var svårt att inte gilla de lagen som rest extra långt för att vara med i Göteborg. Willy Fauskanger ger Norge ledningen mot Schweiz i den tredje och avgörande gruppmatchen. Foto: Rasmus Tynander VÅRA GRANNAR, NORGE var ett av de bättre seeda- de lagen i turneringen. Därför blev det spel i Scandinavium. Där hamnade de i grupp B tillsammans med Tjeckien, Estland och Schweiz. En tuff grupp där det bara blev en seger. I sin andra match lyckades de besegra Estland med 4-2. Samtliga av norrmännens matcher var tuffa och jämna. långrestas skull. För Norge blev det efter en tredjeplats i gruppen playoff-match mot USA där det blev seger med 6-2. Efter USA-matchen blev det kvartsfinal mot Finland. Där tog det dock stopp - det blev storförlust med 1-6. Efterföljande placeringsmatcher mot Danmark (6-2) och Lettland (3-4) gjorde att nationen slutade på en sjätteplats. FÖR ATT ALLA lagen ska EN ROLIG ANEKDOT är spela så många matcher som möjligt är placeringsmatcher inplanerade för de som inte lyckas nå toppen i mästerskapet. Detta särskilt för de att norrbaggen Willy Fauskanger (bild ovan) är den enda spelaren som deltagit i samtliga tio mästerskap. Hatten av för 38-åringen som fortsätter att representera och leverera för hemlandet! Norge är, som man också kunde konstatera under världsmästerskapet, ett innebandyland som är en bra bit i från de allra största nationerna som Sverige och Finland. BAKOM DE två länderna börjar Schweiz och Tjeckien närma sig. Det var alltså inte helt oväntat att Norge åkte på två av två förluster mot de lagen i gruppspelet. (6-7 mot Tjeckien och 7-10 mot Schweiz). Men potential finns. Laget har profiler som Ketil KronTÄTT Måljubel efter att Lars Erik Torp (i mitten) gjort ett vackert zorromål. Foto: Rasmus Tynander berg som tillhör den svenska innebandyklubben IBK Dalen. Trots det kommer det dröja innan det norska landslaget kan mäta sig med de stora. Inte hlet oväntat blev Sverige världsmästare på nytt efter seger med 2-3 i finalen mot Finland. Rasmus Tynander Fontin-Posten -VM i Göteborg 27 Fakta Innebandy-VM Antal lag: 16 Antal matcher: 48 Antal sålda biljetter (inför VM): 110 000 – nytt rekord. Arenor: Scandinavium (kapacitet: 1200): Grupp A+B och playoff. Lisebergshallen (kapacitet: 1800): Grupp C+D samt placeringsmatcher. Upplägg: VM spelas vartannat år på herrsidan och vartannat år på damsidan. Regerande mästare: Sverige. Norges premiärmatch mot Tjeckien slutade med förlust, 6-7. Foto :Rasmus Tynander 28 Fontin-Posten Långt från jämställt på den norska fotbollsplanen Lyn Toppfotball – en förening med anrik historia I det nybyggda klubbhuset syns lagets emblem för alla besökare. Foto: Viktor Karlsson LYN TOPPFOTBALL GRUNDADES Tore Bjørtoft tränar damlaget i den bitande kylan på Kringsjås konstgräs. Trots att damerna spelar i en högre serie än herrarna får de både sämre träningstider och spela på mindre arena. – Man får bara finna sig i det, vi har alltid behandlats olika, säger Mette Rudolfsen, spelare i det norska fotbollslaget Lyn. Lyn Toppfotball är en av Oslos största idrottsföreningar. De bildades redan 1896. Damlaget huserar i 1. Divisjon. Det är motsvarigheten till den svenska Elitettan, dvs. den näst högsta serien för damer. Jämställdhet är inte en fråga som har varit på tapeten i klubben och är heller inget som lyfts fram i norsk media, till skillnad från Sverige. Så sent som i november i år på den årliga fotbollsgalan ströks videoinslaget om Therese Sjögrans landskampsrekord helt från TV4:s sändning. Anledningen uppgavs vara tidsbrist. – Det är en tydlig skillnad mellan herr- och damfotboll. Man får bara finna sig i att man inte prioriteras och det är nog till och med värre här än hur det är i Sverige. Det börjar bli bättre men vi har långt kvar, säger Mette Rudolfsen. Kringsjås konstgräs och träningsanläggning har blivit vardag för Lyn. Herrarna spelar sina matcher på Bislett Stadion i centrala Oslo som rymmer cirka 15 tusen åskådare medan damernas matcher spelas på träningsanläggningen som varken har läktare eller åskådare. Även träningstiderna skiljer sig. Damlaget tränar redan klockan fyra på eftermiddagen och herrarnas träning börjar klockan åtta. Mette Rudolfsen tycker att det sätt lagen bemöts är orättvis. – Om vi skulle spelat matcherna på den större arenan, skulle vi förmodligen också dragit in mer pengar och haft mer publik. Här har vi nästan inga åskådare, säger hon. EN ANNAN TJEJ som spelar i Lyn är Andrea Weng. Hon har kommit tillbaka till landet efter ett år med studier i USA. Även hon märker av skillnaden. Spelarna behandlas olika beroende på kön. – Man får inte samma möjligheter som herrspelarna. Det är väldigt få här i Norge som spelar professionellt och såvitt jag vet är det bara en klubb där damspelarna helt lever på fotbollen, säger hon. den 3:e mars 1896. Klubben huserade under många år på Norges nationalarena, Ullevål som man också var med och grundade. Man var även en av grundarna till det norska fotbollförbundet så Lyn är en viktig del av den norska fotbollshistorien. Den första matchen på arenan spelades mellan just Lyn som mötte Örgryte IS. Foto: Viktor Karlsson MEN BÅDE METTE och Andrea trivs bra i klubben. Träningsmetoderna lyfts fram och den hjärtliga stämningen i truppen märks tydligt av. – Det är en bra stämning i klubben, den skiljer sig lite från andra klubbar jag varit i. Här jobbar vi mycket med teknik och mental träning. Alltså hur vi ska nå framgångar, säger Mette Rudolfsen. Kvällens träning avslutas en kvart före avsatt tid. Herrlaget har träning efteråt och börjar så smått värma upp och tar efter hand över planen mer och mer redan innan damlaget har hunnit kliva av. Men det är inga sura miner för det. Så har det ändå alltid varit. Fakta: Antal damfotbollsspelare i Norge: 106 127 Antal damfotbollsspelare i Sverige: 124 646 Källa: Norges Fotballforbund, Svenska Fotbollförbundet Viktor Karlsson HERRLAGET HAR EN gedigen historia och har vunnit den norska ligan två gånger och den norska cupen åtta gånger. På grund av finansiell konkurs 2010 blev laget tvångsnedflyttat till division 4 men tog sig på några år enkelt upp till andra divisionen där man sedan 2013 spelar. Andra höjdpunkter i klubbens historia är en kvartsfinal i cupvinnarcupen 1968 där man åkte ut mot FC Barcelona. KÄNDA SPELARE SOM varit i klubben är bland andra John Obi Mikel, Ali Al-Habsi och den svenske målvakten Eddie Gustafsson. Sveriges tidigare förbundskapten Olle Nordin tränade herrarna mellan 1994-1995. Även svenskbekantingen Stuart Baxter tränade laget 2001. Föreningen har en stor supporterskara. Supporterklubben Bastionen har cirka 2500 medlemmar. Lyn har även en väletablerad ungdomssektion med cirka 20 ungdomslag med spelare som fostras i klubben. Viktor Karlsson 29 Fontin-Posten Bakom kulisserna - Följ med till kostymrummet på NRK Hattavdelning på NRK. Frida Moberg er guide i NRKs bygninger i Oslo. Hun kender de fleste rum, men holder specielt meget af kostumelageret. Hvor mange kostumer findes der i kostumeafdelingen? – Der er 200.000 klæder. Lageret som I besøgte var bare et af 5, også kaldet hovedlageret. Ikke alle rum er lige så store som det. De er mindre og det er kun de ansatte, der er her. Hvordan kan man låne kostumerne? – Man kan kontakte NRKs kostumelager. Du kan få nærmere information om det på nrk.no Hvem arbejder med kostumerne, hvis de skal repareres? – Det er kostumedesignere, der leverer kostumer til film og dramproduktioner for børn og voksne, men også til nyhedsoplæsere, pro- Akvariet – underhållning och dödsdans Akvariet i NRK:s korridor bör vara ett av Norges mest sedda. Här skildrades liv och död i direktsändning. Idag fungerar akvariet som ett helt vanligt akvarium, utan något speciellt syfte. Men förr filmades och gramledere, artister og medvirkende I nyheder, magasiner og underholdning. Vi har 42 ansatte, og halvdelen af dem arbeider med kostumer. 4 ansatte er faste ved indgangen til lageret. Hovedlageret er altid bemandet i åbningstiderne. Vi har ansatte som arbeider med alle slags funktioner. Så hvis noget skal sys, så har vi designere og syersker. Det gælder bade, hvis vi skal sy et kostume om eller lave et helt nyt. Foto: Anna Mendelsson selskab bestiller kostumer, så kan NRK lave dem. For eksempel hvis TV2 har en dansekonkurrence, så bestiller de klæder fra NRK. Der findes ikke noget kostumelager på lige så højt et niveau i Norge som NRKs. Ingegerd Sjøstrøm Hvem bestemmer hvilke kostumer NRK skal have? – Det bestemmer kostumiererne, som har ansvaret for at planlægge kostumeskift. Før optagelserne begydner arbejder kostumiererne med en omfattende research og står for kostumeprøver og indkøb. De skal også sørge for patinering og afprøvning af effekter. Kostumiererne har ansvaret for den daglige drift og vedligeholdelsen af kostumelageret. Sælger I nogle kostumer? – Nei, men hvis et produktions- sändes fiskarnas aktivitet live under de pausar som uppstod mellan NRK:s tv-program. Folk blev otroligt förtjusta i fiskarna, gav dem namn och skickade brev till dem. En dag hände dock något mycket tragiskt. En av fiskarna dog i direktsändning, flöt upp till ytan och låg där och guppade. Detta ledde till att livesändningsformatet av akvariets aktivitet fick skrotas och TV, radio och webb - journalistklassen besöker NRK En spännande Oslovistelse för journalistklassen avslutades med ett studiebesök på en av Norges största redaktioner. NRK levererar nyheter via både TV, radio och webb. NRK eller Norges rikskringkasting AS grundades redan 1933 och är Norges svar på SVT och Sveriges Radio. Alltså ett public service nätverk som omsätter miljardsummor och levererar program till Norges befolkning. Studiebesöket inleddes på NRK:s radiohus där journalisterna lotsades runt. En radiostudio med högt i tak blir första besöksrummet. Här spelades under 60-talet ljudeffekter in och rekvisita såsom sågspån, dekorerade trappsteg och ljudisolerat rum vittnar om en tid före dagens modern teknik. – Det kändes lite som ett ”hemma hos besök”. Det var väldigt kul att se hur det fungerar och det är absolut en typ av arbetsplats jag kan tänka mig att jobba på i framtiden, säger Amanda Hognert en av eleverna i journalistklassen. JOURNALISTERNA GUIDADES VIDARE genom byggnaden Frida Moberg visar plagg. Foto: Anna Mendelsson istället ersättas av förinspelat material. och fick reda på hur NRK producerar sina nyhetssändningar innan ett besök i den stora garderoben stod på schemat. Här är tusentals kostymer, slipsar, hattar, skor och paraplyer i omlopp bland nyhetsuppläsare och skådespelare som alla rör sig inom norsk media. Det var en nöjd men trött klass som efter besöket satte sig på bussen hem mot Sverige efter en spännande och rolig vecka. Lisa Dahlén Persson Foto: Jitka Erbenová Viktor Karlsson Foto: Anna Mendelsson 30 Fontin-Posten Quiz 01. Antal invånare i Norge? 02. Vad heter Norges nationalsång? 03. Hur många sjöar finns det i Norge? 04. Vilket köksredskap uppfanns av en norsk snickare år 1925? 05. Hur lång är Lærdalstunneln, världens längsta vägtunnel? 06. Vad heter Norges statsminister? 07. Vad heter Skavlan i förnamn? 08. Europas djupaste sjö ligger i Norge och är 514 meter djup. Vad heter den? 09. Vad heter skaparen av musikstycket ”I bergakungens sal”? 10. Bjørn Dæhlie ledde tidigare medaljligan i Vinter-OS-sa manhang med 12 tagna pallplatser. Under vinterOS i Sotji blev han dock omkörd av en annan norrmann som nu innehar den åtråvärda titeln. a. Vad heter den nye rekordmannen? b. Hur många OS-medaljer har han tagit? 11. Nämn en av Norges två nationalblomster. 12. Jo Nesbø är en av Norges mest kända författare. Hans böcker har sålts i över 25 miljoner exemplar världen över. Vad var hans tidigare yrke? Foto: Freeimages.com Norgehistorier En svensk hare har kommit nära norska gränsen då han möter en norsk hare flyende in till Sverige. ”Varför flyr du?” ”Det är älgjakt i Norge.” ”Men du är väl ingen älg?” ”Nej, men säg det till norrmännen.” ”Vet du varför norrmännen går ut på balkongen när det blixtrar?” ”Nej!” ”Dom tror att dom blir fotograferade.” Lisa Dahlén Persson Svaren hittar du längst ner på sidan. ”Vet du, varför norrmännen inte ser Hulken på TV?” ”Nej!” ”De går när det blir grön gubbe.” ”Varför har norrmanen med sig en bildörr när han går i öknen?” ”För att han ska kunna öppna om det blir för varmt.” ”Varför kryper norrmännen på golvet i snabbköpet?” ”De letar efter lågpriser.” ”Vet du varför norrmännen vattnar sina flaggstänger?” ”Nej!” ”För dom vill att knoppen ska slå ut.” Ole bad den stora stjärnan om en autograf. Denne tittade på den lilla lappen han fått och sa: ”Ska jag verkligen skriva på den här skrynkliga lilla lappen?” ”Ja, jag renskriver det sen när jag kommer hem.” ”Vad står det i norska rondeller?” ”Max åtta varv.” Foto:Patapat Johan Ejerblom 1. Drygt fem miljoner år 2012. 2. Sang for Norge. 3. Ca 500 000 (!), i Finland finns det ca 60 000. 4.Osthyveln. 5. 24,5 km. 6. Erna Solberg. 7.Fredrik. 8. Hornindalsvatnet. 9. Edvard Grieg. 10. a,Ole Einar Bjørndalen (tävlar i skidskytte). b, 14 medaljer. 11. Ljung och Fjällbrud. 12. Börsmäklare. 31 Fontin-Posten Ansvarig utgivare: Lars Carlsson Redaktionen svarar: Vad önskar du dig i julklapp? Julia Ageborg Morsing: Simon Eriksson: Viktor Karlsson: En häst i guld. En egen drake i guld. Schweizisk armékniv, min gamla är borta. Anton Eriksson: Joakim Nilsson: Sonya Gros: Fred, någon att kramas med och Xbox One i guld. Spännande örter, många nya avsnitt av Adventure time och fred på jorden. Klara Ekdahl Warane: Philip Krook: Peter Jarstorp: Trettio grader och sol. Mer tid till familj och vänner. Lisa Dahlén Persson: Golaleh Farhang-Azad: Ingegerd Sjøstrøm: Fler semesterveckor så att jag kan resa mer och under längre tid. Ett Hillebergtält eftersom det är bra anpassat till vinterklimat. Att komma hem till Tyskland, träffa mina kompisar och äta äkta tysk korv. Anna Mendelsson: Christine Frykegård: Madeleine Zettergren: Malin Holmberg: Rasmus Tynander: Amanda Hognert: Ett nytt kameraobjektiv och tid hos en frisör. En rödgrön regering i valet den 22 mars. En lägenhet, en bil och en jordenruntresa, annars inte så mycket. Rakt hår och fler avsnitt av Nile City. En symaskin, en trumpet och InDesign. Familjehäng och mumma. Ett pratigare språk, framtidstro och färre bråk mellan människor. Lycka och kärlek, det går inte att köpa för pengar. Foto: Rasmus Tynander Bergensbanen minutt for minutt är ett norskt tv-program som sändes av NRK i oktober år 2009. Programidén var att sätta en kamera längst fram på tåget som går mellan Bergen och Oslo och filma det tåget åkte förbi, minut för minut, i sju timmar och sexton minuter. Programmet blev en succé i Norge och nådde en miljonpublik. Den lyckade sändningen från Bergensbanen har bland annat följts upp med Hurtigruten minutt for minutt (134 timmar lång) och Nordlandsbanen minut för minut (nio timmar och femtio minuter). För att se succén med egna ögon kan du surfa in på Youtube. Lisa Dahlén Persson Foto: Kamil Porembiński Foto: Datatok52 God Jul & Gott Nytt År Foto: Wiking66 önskar Journalistlinjen 2014-2015 Foto: Nemi1968 Foto:Matthias Kleine
