Sv/v foto - Marathon.se

Sv/v foto: Centralföreningen
Färgfoto: Rickard Forsberg
Montage: Jubileumsmarathon
Från vänster bakre raden: Hans
Rosenberg, Helena Lundqvist, Mikael
Sjölund, Hanna Gimséus, Lina
Gissberg, Alexandra Hummingson
och Joacim Nieminen.
Sittande frv: Nathalie Hulsin och
Caroline Eklund.
Medlemmar ur 1800-talssällskapet.
Så här var det 1912
Etikett
En kvinna måste ge sitt godtycke innan en man fick ta av sig hatten
och hälsa.
En dam fick inte le. Vi har gjort ett undantag och publicerar bilder
med leende damer. På den tiden fick en dam absolut inte le på fotografi.
Kläder
Spets var tids­typiskt och dekorationer med pärlor var
populära. Solparasoll och handskar var ett måste för
”finare” folk, eftersom det ansågs vara fint att ha så blek hy och så
mjuka händer som möjligt.
De som arbetade utomhus och blev solbrända ansågs ha lågstatusyrken.
Hatten skulle vara stor och vid, gärna med stor utsmyckning och
dekorationer, strutsfjädrar var vanligt förekommande. Väskorna var
små, då kvinnor inte ansågs behöva ha med sig så mycket ut på stan.
Hår
Flätdetaljer var väldigt vanliga och volym eftertraktades. Permanenten
hade uppkommit lite innan sekelskiftet och var väldigt populär.
Musik
I musikväg runt 1912 finns en del härlig, klassisk ragtime och
operettarior som än idag är populära.
Wienervals
En variant av 3-taktsvals som var mycket poppis under 1800-talets senare hälft. Johann Strauss d.y. (1825-1899) var en känd wienervalskompositor. Hans ”An der schönen blauen Donau” (1867) torde vara
en av världens mest berömda wienervalskompositioner.
Kuriosa: Strauss vals ”Frülingsstimmen” agerade brudvals i Kron­
prinsessparets bröllop 2010.
Blues
-”The Memphis Blues” av W.C. Handy, publicerad 1912, är en de
första blueslåtarna att bli en hit som just blueslåt. Kompositören
själv beskrev låten som en ”Southern Rag”.
Broadway
The Ziegfeld Follies, Flaurenz Ziegfelds dyra och storslagna Broad­
wayrevyer som gästades av många dåtida musikalstjärnor, bl.a.
Josephine Baker.
Tips
restaurang
Restaurang 1900, Regeringsgatan 66
serverar svensk husmanskost à la sekelskiftet.
http://r1900.se/hem.
KLÄDER
Old Touch, Upplandsgatan 43
www.karlgerhards.se
http://kanaljen.jetshop.se
www.darcyclothing.com
www.bespokecollars.com
ÖVRIGT
På http://1800.se finns massor av läsning
Lady in red
Hatten är av edvardiansk
modell, dv s stor och
dekorerad med allehanda
”bjefs” som fjädrar, sidenblommor och pärlor.
Klänningen är skuren a la 1910-tal, dvs säga med förhöjd
midja, ibland kallas denna stil för neo-empire, och syftar
på empirstilen som var modern under Napoleons tid, etthundra år tidigare. Det är en fyrkantig urringning på klänningen med ståkrage. Modellen på kragen hänger med
från sekelskiftet. Om man tog bort blusen med ståkragen
så kunde klänningen med fördel användas till kvällsbruk
och lite festligare tillfällen. Burna så här tillsammans visar
att det var för dagsbruk.
Pärlbroderade väskor var
högsta mode. Man kan
fortfarande hitta dessa
väskor i antikaffärer och
på t ex Tradera.
Vigselring från 1911
i 22 karat och en
briljantring med
bezel-infattning från
början av 1900-talet.
Knäppkängor,
(mormorskängor)
knäpptes med en
speciell skokrok.
Klänning och blus, sytt och designat
av Helena Lundqvist (bilden).
Käpp & klack & Plommonstop
Den här tredelade svarta dräkten kallas för Citydress. En
informell form av Jaquette som användes till vardags om
man rörde sig i stan.
På huvudet sitter ett Plommonstop som passar till denna
informella variant. Plommonstop kan man även ha till
den regelrätta Jaquetten (med randiga byxor) om den har
trubbiga slag och fler än en knapp. Annars är det Hög­
hatten som gäller.
Till Jaquette bar man oftast Slips eller
Plastrong men till denna informella
variant har även fluga använts. Till­
behören har varierat lite mellan år
och plats och i USA gjorde alla lite
som de ville.
Strumphållarna var praktiska för dem
som köpte vackert mönstrade strumpor
och inte ville riskera att visa anklarna
när de satte sig ned. Strumphållarna
sträcker ut strumporna så att de sitter
slätt utan rynkor.
Damasker i stan var mer en status­
symbol än praktiskt. På landsbygden
användes höga damasker som bars
utanpå byxorna för att hålla leran
borta från strumpor och byxben.
Pippi på hattar
Frisyren är baserad på frisyrer
från epoken med flätdetaljer
som var väldigt vanligt och volym eftertraktades. Permanenten hade uppkommit lite innan
sekelskiftet och var väldigt
populär för att hjälpa att
frisera håren på damer.
De höga kragarna på klänningarna dekorerade man ofta med
broscher som denna. De skulle
gärna matcha bärarens
örhängen i färg och form.
Hatten är efter en modell på ett reklamblad
om damhattar från 1908 och har precis som
modet föreskrev en bred hattkrona, men inte
ett så stort brätte. I stället har den en enorm
”fågelvinge” som dekoration, och det var inte
helt ovanligt att damer bar hattar med hela
uppstoppade fåglar på.
Återigen ser vi de höga hand­skarna, dessa är av vitt kalvskinn
med pärlknäppning på insidan
av handlederna.
Klänningen efter Holländsk design och
sydd efter en modeplansch från 1908.
Klänningen är sydd i sammet, spets och
päls, och är egentligen en vinterklänning,
men den ger en bra bild av hur klänningar
från den tiden formmässigt såg ut.
Det är en lite utdaterad modell, men alla
hade inte råd att köpa kläder som vi gör
idag, så helt otroligt var det inte att folk
hade flera år gamla kläder. Det var bara de
allra rikaste människorna som hade det
senaste i sina garderober. Dock är det en
överklassdam som skulle burit en klänning
av denna karaktär.
Midjan börjar krypa uppåt och mycket
fokus läggs på axlar och bröstparti,
men kjolen fortsätter att hålla sin vidd
ända upp till ca 1909-10 då ”Hobblekjolen” tar över.
Klänning och hatt, sytt och
designat av Caroline Eklund (bilden).
Med folket för fosterlandet
Det mest utmärkande på uniformen var den
trekantiga hatten, som var ett utslag av då­
tidens nationalromantiska strömningar och som
var tänkt att föra tankarna till 1700-talets segerrika karoliner. Den var dock ett opraktiskt plagg
att ha i fält och kallades i folkmun “kålbladet”.
I hatten sitter också en blågul ståndare, som
bars vid parad. Manskapets ståndare var blågul,
medan officerarnas, som denna, var i blått och
guld.
Denna uniform har märken motsvarande en
bataljonschef inom Landstormen. På vänster
ärm sitter en krona, som betecknar Landstormen (vid uniformsbrist delades endast hatt,
gevär och armbindel med kronan ut till landstormssoldaterna), och tre streck; ett streck
motsvarade plutonchef, två kompanichef och
tre bataljonschef. Märket med sverigeflagga
som sitter på hattens vänstra sida (under de
tre kronorna) indikerar också att uniformen
hör till Land­stormen.
Uniformen är en m/1910, som infördes åren före
första världskriget. I princip ersatte den de färgglada 1800-tals­uniformer som brukar kallas m/ä
(modell äldre). Uniformen infördes i hela armén
samt inom Landstormen, ett slags föregångare
till Hemvärnet. Den användes under första
världs­kriget, mellankrigstiden och tills dess att
uniform m/39 fått fullt genomslag under andra
världs­kriget.
Varje gång jag ser dig hör jag...
Hatten är av en ytterst vanlig
modell bland överklasskvinnor.
Den har ett jättebrätte och en väldigt
vid hattkrona dekorerad i tyg och
mängder av plymer. Det var även
populärt att använda stora blommor,
speciellt sommaren till ära.
Klänning ca 1910-12 kallad ”Hobbleskirtdress” en väldigt tajt sittande
modell som endast bars av riktigt
rika kvinnor. Den var extremt svårt
att röra sig i.
Höga handskar täcker ärmarna
för att skydda huden och
undvika solbränna. Händerna
skulle vara mjuka och bleka.
Gjord i ett silkliknande material
med detaljer i form av spets och
broderade band, samt ett paljettoch pärlbeklätt rosettspänne.
Pärlbroderier blev väldigt populära
under senare delen av den edwardianska epoken.
Hela klänningar, finklänningar
mestadels, kunde vara dekorerade
i pärlor, men man hade gärna små
detaljer även på vanliga vardagsplagg för att visa status.
Kuriosa om hobble-skirts; den väldigt
populära kjolmodellen blev en akut
hälsofara då kvinnor ramlade, bröt benen och ibland öven dog av att försöka
manövrera den.
Mot 1912 började modedesigners att
lägga in gömda plisseringar, draperingar och slitsar för att sakta försöka
förändra modet.
Klänning och hatt, sytt och
designat av Caroline Eklund
I konungens tjänst
Uniform m/1845 för Furir och Timmerman i Kongl Svea Lifgarde.
Timmermannen var föregångaren till dagens Sappörer/Ingenjörssoldater och
hade ansvar för att röja väg åt Infanteriet, bygga förläggningar och
broar m.m.
Denna uniform, som även är känd som modell/Ä, användes också som fältuniform med små förändringar (kortare skört, fasta axelklaffar, olika huvudbonader) från 1845 och t.o.m. c:a 1910 då den började ersättas av en fältgrå
uniform.
Uniformen hämtar sitt urpsrung från en
Preussisk förlaga från 1842. Kasken är
en senare modell, m/1887, också den,
kopierad från nuvarande Tyskland.
Modell Ä används idag, dock i
gabardintyg, som paraduniform
vid Högvakten. Endast av
Livgardet.
Sunny days
Sommarklänning i linne. Klänning, hatt och
solparasoll gjordes mellan 1910 och 1912.
Hatten ger ett intryck av lantlig romantik,
troligtvis även av en högst trendig look. Spets var
mycket vanligt.
Solparasoll var ett måste för ”finare” folk, eftersom
det ansågs vara fint att ha så blek hy som möjligt.
De som arbetade utomhus, på fält o dyl. blev solbrända och ansågs ha lågstatusyrken.
Sammanfattningsvis kan man säga att klänningen,
med parasoll och hatt, mycket väl kan ha burits av
en adelsdam på besök hos konstnärerna i ett somrigt Skagen år 1912.
Black is black
Kjolen och jackan kommer från 1910, då puffärmar
var omodernt och turnyr inte längre användes.
Kläderna är så kallade promenad­kläder. Något man
använde när man skulle ut ett slag på stan, utan att
vara alltför fin eller ta för mycket uppmärksamhet.
Jackan med de breda slagen är i äkta siden, då det
inte fanns nutidens konstsiden. Kjolen är i kraftig
bomull. Under kjolen sticker ett par blankputsade,
svarta, högklackade skinnskor fram.
Hatten skulle vara stor och vid, gärna med stor utsmyckning. Denna hatt är rik på strutsfjädrar.
Väskan var liten, då kvinnor inte ansågs behöva ha
med sig så mycket ut på stan. En puderdosa och
kanske några mynt till fika var allt som krävdes.
Väskan har ett litet emblem med initialer på.
Sol, vind & vatten
Under några år kring 1912 blev det alltmer modernt med
svartvita kläder för damer. Trendens framgång hade kanske sin rot i 1910 års ”Black Ascot” då hela engelska societeten klädde sig i svart inför kapplöpningarna i Ascot för
att hedra Kung Edward VII som nyligen avlidit.
Den här damen bär en sådan svartvit klänning, under har
hon förmodligen en utställd kjol från ett par år innan,
eftersom det var rakare kjolar som gällde för de riktigt
fashionabla detta år. Ärmkullen är rak utan puff och bara
armbågslång.
Hon har en höghalsad blus och moderiktig fyrkantig
urringning. Hatten är bred och prydd med strutsfjädrar
enligt dagens mode och som skydd mot solen, men för
säkerhets skull har hon även långa sämskskinnshandskar
och ett parasoll.
På fötterna höga snäva lädersnörkängor som följer
fotvalvets form.
Smink började försiktigt komma tillbaka i modet igen
efter att ha varit bannlyst i nästan hundra år, men det var
fortfarande kontroversiellt så man koncentrerade sig på
att diskret mörka ögonbrynen en aning, sätta lite färg på
läpparna och nyttja en smula puder. Alternativt kunde
man nypa sig i kinderna.
Håret kammades fortfarande upp i
fluffiga valkar över löshår, men
frisyrerna var 1912 betydligt
lägre än de varit några år
innan.
Klänning och hatt designad och sydd av Lina Gissberg (biden).