Pilgrimens sju nyckelord är

Utgave 1, januar 2007
frihet, enkelhet, långsamhet, tystnad,
bekymmerslöshet, delande och andlighet
ST. OLAVS VEGEN
Pilgrimens sju nyckelord är
ST. OLAVS VEGEN
En pilegrimsvandring från
Borgsjö via Östersund och
Stiklestad till Nidarosdomen
Producerad med stöd av
Europeiska regionala utvecklingsfonden
Europeiska unionen
Nidaros
biskop
www.pilegrim.info
Stiklestad
Trondheim
Åre
Østersund
NORG
E
S V E R IG
E
Redaksjon og Layout: Erling Plinga Johansen - Tekst: Rolf Synnes, Mari Kollandsrud,
Ola Hanneryd, Maria Nordlund, Maria Nordström og Ewa Ljungdahl Kilder: «Pilgrimsleden
S:t Olof - vandringsguide i pilgrimers spår» (Härnösands stift 2000), «Pilgrimstid» (Jämtlands läns
museum 1997). Foto: Tomas Johansson Ewa Ljungdahl, Leif Arne Holme, Rolf Synnes,
Per Steinar Raaen, Lennart Karlsson, Nidarosdomens Restaureringsarbeider, Helen Eliassen,
Länsstyren i Jämtlands län och Härnösands stift, Bjørn Sæther, Jörgen Roos,Torkel Söderberg,
Ole Petter Rørvik, Aune forlag, Jørn Adde, Skuggsjå, Vitenskapsmuseet, Bjørn Sæther,
Nationalmuseet i København, Stiklestad Nasjonale Kultursenter, Leiv Stavdahl, J. Norrman Raä,
De Sandvigste Samlinger, Jämtlands Läns Museum - Illustrasjoner: Erik Jondel/Karl-Fredrik
Keller/Øystein Ekroll Kartor: eMap Produksjon: Trondheim Repro Trykk: Trykkpartner Lade
Borgsjö
Selånger
En vandring i Olav den
Helliges fotspor langs
historiske pilegrimsleder
i Sverige og Norge
Å være pilegrim
i det tredje årtusen
Det kan synes underlig at en gammel
og nesten glemt tradisjon fra middelalderen ganske plutselig oppstår lys
levende i vår tid.
Etter modernismens overdrevne tro på
fremskrittet kom postmodernismen.
Igjen søker vi etter varige verdier som
stikker dypere enn de rent vitenskapsbaserte. Jeg aner en frustrasjon blant
mange mennesker over at det vi bys
gjennom media blir overfladisk og
uten varig verdi.
Mange kjenner en lengsel etter noe
mer som ikke alltid er helt lett å
definere. En pilegrim på vei mot
Nidaros formulerte seg slik: «- Jeg
lengter etter noe jeg ikke vet hva er.»
Mange av de som i dag følger de
oppmerkede pilegrimsvegene vil gi
helt andre begrunnelser for sitt
oppbrudd og sin vandring. Det kan
handle om mosjon, naturopplevelse
og eventyrlyst.
Påfallende mange
som i utgangspunkPilegrimsprest
tet har vanskelig for
Rolf Synnes
å definere seg som
pilegrimer opplever at de underveis
får et dypere perspektiv på
vandringen.
«- Jeg begynte for mosjonens skyld, men
jeg er blitt pilegrim underveis!» fortalte
en kvinne meg like etter at vi hadde
nådd målet for vår pilegrimsvandring.
Ingen har rett til å kritisere menneskers utgangspunkt og motivasjon for
sin vandring. Om mosjonen, kulturen
eller troen oppleves som viktigste
drivkraft, har vi uansett krav på den
samme respekt.
Pilegrimsvegen byr på spennende
møter med fastboende og medvandrere. Underveis blir fordommene
færre og tankene rikere.
St. Olav, et forbilde for pilegrimer i dag
I 1028, etter 13 år som konge
i Norge, måtte Olav Haraldsson
forlate det landet han forsøkte
å kristne og samle til ett rike.
Han møtte motstand som
rikskonge fra bøndene i Trøndelag
og høvdingene langs kysten.
De fikk også støtte fra Knut den
mektige (995-1035), som var
konge i både Danmark og
England. Sommeren 1028
angrep han Norge med en flåte
på 30 skip.
Olav Haraldsson flyktet derfor
gjennom Sverige og Finland til
han kom til Kiev i Gardariket
der fyrst Jaroslav regjerte. Jaroslav
var Olavs svoger og han tok
derfor godt imot den norske
kongen. Olav fikk, i følge Snorre
Sturlasons Kongesaga, tilbud om
trygghet og gode kår. Han kunne
sågar bli fyrste i Stor-Bulgaria,
som da var en del av Gardariket.
Selånger. Vi tror han i
store trekk fulgte
det vi i dag kjenner
som St. Olavs
vegen (i Sverige
kalt Pilgrimsleden
S:t Olof ) fram til
Stiklestad. Der stod
slaget mellom en
tallmessig overlegen bondehær og
Olavsikon
en liten og tilfeldig
malt av Hæge
sammenrasket
Aasmundtveit
kongshær. Snorre
forteller at Olav etter først å ha kjempet
djervt i første rekke velger å kaste både
våpen og skjold for så å be Gud hjelpe
seg.
På en underlig måte blir Olavs død på
Stiklestad raskt vendt til hans store
seier. Bare et år etterpå blir Olav helligkåret som martyr fordi han under
slaget på Stiklestad gav sitt liv for
Kristus. Dette styrket kristentroen i
Norge. St. Olav blir på 1100-tallet også
erklært å være Norges evige konge.
Olavs ry som helgen vokste raskt takket
være de mange muntlige mirakelfortellinger fra hans liv og, aller mest fra,
tiden etter han døde. St. Olav ble viden
kjent, og et stort antall kirker ble viet til
ham over hele Nord-Europa. Til Olav i
Nidaros kunne alle komme som trengte
helbredelse for kropp og sjel. Mange
kom også for å takke for den hjelp de alt
hadde fått av helgenkongen.
Olavs mot til å forlate det trygge og
forutsigelige for å søke sitt lovede land
kan inspirere oss i dag til å bryte opp fra
vår trygge hverdag. Kanskje aner vi at et
sted ved enden av vår pilegrimsveg
finnes det et «lovet land» for oss også.
Dette lovede land kan vise seg å være et
rikere liv og et liv der idealene blir
viktigere enn trygghet og forutsigbarhet.
Dette må ha vært et fristende
tilbud for en konge som følte seg
sveket av sitt eget folk. Men Olav
opplevde at Norge var hans
«lovede land». Han kunne ha
gjort som Israelsfolket da de
søkte tryggheten og kornlagrene i
Egypt. De glemte sitt lovede
land. Da de etter 450 år ville
bryte opp ble det tydelig at de
var fanger og slaver i sin trygge
utlendighet. Først etter et svært
dramatisk og vanskelig oppbrudd
kunne de begynne sin pilegrimsvandring mot Kanaan.
Statue på Vestfronten på Nidarosdomen
som under Olsok blir bekranset
Olav glemte ikke sitt kall til å
være Norges konge og kristne
folket. Derfor brøt han opp fra
tryggheten i Gardarriket for å
søke det landet han opplevde at
Gud hadde gitt ham. Han dro
gjennom Finland, seilte over
Botniska Viken og gikk i land i
Olavsantemensalet fra 1300-tallet. Kopi i oktogonens østre kapell i Nidarosdomen.
(Original finnes i Museet i Erkebispegården i Trondheim)
Vandringen går i historiska de lar av Jämtland och Trøndelag
Den medeltida pilgrimen med Nidaros, Trondheim, i sikte hade en
gång många vägar att välja mellan. Det var vägar som användes för
alla slags ärenden, inte minst handelsresor. Trots att det omgivande
landskapet genomgått stora förändringar, följer många av dagens
vägar ännu de urgamla sträckningarna.
Den historiskt sett kanske viktigaste
vägen från kust till kust, tvärs över den
skandinaviska halvön, är den sk Stora
vägen. Efter upprustningsarbeten i
början av 1800-talet har den också
kallats Karl- Johansvägen. Den följer i
stor utsträckning dagens E14 och går
mellan S:t Olofs hamn i Selånger och
Nidaros. Den följer Ljungans dalgång
till Storsjöbygden för att sedan löpa
längs Indalsälven mot gränsfjällen.
Utefter sträckan passeras bl a de gamla
gränstrakterna i den djupa Jämtskogen,
källan i Pilgrimsstad och den vikingatida kultplatsen på Frösön. Den bro
som omtalas på runstenen på Frösön
kan ha varit en del av Stora vägen.
Strax väster om Åre by delar sig vägen
i en nordlig sträckning - över rastplatsen vid Medstugan, gården Sul och
Stiklestad - och i en del rakt västerut
mot Nidaros, över Skurdalsporten.
Den kanske förste resenär längs Stora
vägen vi känner namnet på är den
norske kungen Olav Haraldsson, som
färdades genom Jämtland år 1030 på
väg till Stiklestad. I Norge går han
under namnet Olav den helige och
i Sverige S:t Olof.
De viktigaste pilgrimsvägarna under medeltiden men med nutida namn på sträckorna. Hit hör också
de vägar som ledde norrut genom Norge. Många pilgrimer valde också att ta sig sjövägen.
Vi vet ganska litet om vägarna under
pilgrimstid. Men vet vi att det inte
handlade om vägar i dagens bemärkelse!
Det rörde sig om gång- och ridstigar,
som formades av terrängen. Där
marken var sank kunde underlaget
ibland förbättras med kavelbroar.
Annars reste man helst vintertid eller
försökte följa vattenvägarna för att
underlätta framkomligheten.
I bebyggda trakter formades vägarna
också av ägogränserna. Den medeltida
lagstiftningen i Sverige talar om den
«allmänna vägen», som var den viktigaste vägen genom en bygd och som
bör ha varit den led som pilgrimerna
främst valde att följa.
Ju närmare bebyggda trakter man kom
desto tätare blev också vägnätet.
Resorna längs de medeltida vägarna var
farofyllda. Svåra väderförhållanden,
rövare och de mycket långa avstånden
mellan bebodda trakter utgjorde reella
hot. Till skydd för resande upprättades
därför raststugor, sk själastugor, längs
vägarna. Till dessa hör Stugun
i Jämtland, som etablerades vid
1200-talets slut, och Biskopsstugan
nära Skarvdörrspasset i Härjedalen och
Medstugan mellan Åre och Stiklestad.
Pilgrimerna skyddades också genom
bestämmelser i lag. Trots detta hände
det att pilgrimer rånades.
Det är viktigt att komma ihåg att alla
pilgrimsresor inte alltid var så långa.
Ibland kunde det handla om att göra
en vandring till en kyrka eller annan
plats av religiös betydelse i närheten.
Det finns flera skriftliga belägg för att
människor rört sig i detta område, med
olika pilgrimsmål i sikte. Till de mer
kända hör kung Magnus Eriksson, som
1350 skrev till bönderna i Ragunda och
Hammerdal i Jämtland och meddelade
att han tänkte stanna hos dem under
sin färd till Nidaros. Medeltida fynd av
minnesföremål från välkända pilgrimsorter visar att människor i samma
område har besökt såväl Santiago
i Spanien, Tours i Frankrike som
Vadstena och Nidaros. Den svenske
ärkebiskopen utlovade år 1515
avlat,minskad botgöring för synder,
till dem som besöker Ovikens kyrka
i Jämtland under vissa namngivna
dagar eller som under förböner genomför en vandring runt kyrkan och dess
kyrkogård.
Också den Heliga Birgitta och hennes
make Ulf skall ha hört till den ström av
människor, som begav sig ut med
Nidaros i sikte. I helgonförklaringen av
Birgitta framhålls att hon skall ha
genomfört en 30 dagar lång fotvandring till helgonkungens grav. Det bör i
sådana fall ha skett omkring år 1339.
Enligt traditionen skall resan ha
genomförts genom Jämtland och några
källor här, bär därför ännu hennes
namn. Hon lär även ha tvättat sina
kläder vid Storsjöns strand inte långt
från Hackås medeltidskyrka! Under
medeltiden tillhörde landskapen
Jämtland och Härjedalen Norge ur
politisk synpunkt. Till skillnad från
Härjedalen, som låg under Nidaros
ärkestift, var emellertid Jämtland
organiserat under Uppsala ärkestift i
kyrklig mening. Tillsammans med det
fredliga förhållandet mellan Norge och
Sverige bidrog detta till en viss politisk
självständighet för Jämtlands del. Det
ovanliga kyrkliga förhållandet i landskapet hade mindre betydelse under
medeltiden, eftersom uppfattningen
i trosfrågor var likartad i hela Norden.
Strekningen er delt inn i 25 dagsetapper
samt en hviledag på Stiklestad - Strekningen fra Borgsjö til Nidaros er totalt 483 km
Dorotea
Snåsa
Snåsa
Malm
Malm
Åfjord
Åfjord
d d
sta sta
kletikle
i
t
Verdalsøra S Sndal ndal
Verdalsøra
Lysøysundet
Lysøysundet
Straumen
Straumen
Sistranda
Sistranda
Brekstad
Brekstad
Fillan
Fillan
Levanger
Levanger
In
Rossön
Backe
In
T
Leksvik
Leksvik
Mu Mu
l
l
Su Su
nke nke
by by
Föllinge
Ma Ma
Vanvikan
Vanvikan
gan gan
rka rka
stu stu
gantugan
byg byg
kal Skal
u
t
S
s
s
d d
Ra Ra
rns rns
ada ada
lltjä lltjä n n
l
l
Sta Sta
by dsby
s
Lån Lån
d
Meråker
Meråker
ve ve e e
ke ke
Ra Ra
Du Du År År
nh nhM M
Åre Åre
eim eoim
sta osta
Nälden
dm dm
Duved
Duved
ark ark
en en
Als Als an an
l
l
d
d
l
l
i
i
Selbu
Selbu
llan llan Mörs Mörs
Vap Vap
Hå Hå
ka ka
kyr kyr
dö dö
Rö Rö nd nd
Surnadalsøra
urnadalsøra
Järpen
Järpen
Östersund
Meldal
Meldal
Støren
Støren
Røros
Røros
Tolga
Tolga
Åsarna
Funäsdalen
Funäsdalen
Hede
Hede
Tynset
Tynset
Kälarne
Bispgården
Borgsjö - Jämtlandsgränsen 15 km
Jämtlandsgränsen - Bräcke 21 km
Bräcke - Gällö 23 km
Gällö - Pilgrimstad 15 km
Pilgrimstad - Brunflo 23 km
Brunflo Hembygdsgård
- Jamtli 17 km
Jamtli - Rödö kyrka 18 km
Rödö kyrka - Vaplan 20 km
Vaplan - Alsen 16 km
Alsen - Mörsil 26 km
Mörsil - Hålland 21 km
Hålland - Åre 19 km
Åre gamla kyrka - Duveds by 13 km
Duveds by - Stalltjärnstugan 20 km
Rätan
Ånge
jö jö
rgs rgs
Bo Bo
15 Stalltjärnstugan
- Skalstugan 21 km
16 Skalstugan - riksgrensen Ådalsvollen - Sul 23 km
17 Sul - Inndal 22 km
18 Inndal - Vuku - Stiklestad 15 km
Besøksdag Stiklestad
Nasjonale kultursenter
19 Stiklestad - Munkeby 19 km
20 Munkeby - Markabygd 24 km
21 Markabygd - Rådal 23 km
22 Rådal - Lånke 21 km
23 Lånke - Mostadmark 19 km
24 Mostadmark - Ranheim 19 km
25 Ranheim - Nidaros10 km
Docksta
Kramfors
Utansjö
Bräcke
cke cke
Brä Brä
n n
nse nse
gränsgrä
s
n
Lä Lä
Bjä
Nyland
Liden
Härnösan
Indal
Fränsta
Selånger
Selånger
Stöde
Timrå
Sundsvall
Matfors
Folldal
Folldal
7
8
9
10
11
12
13
14
Sollefteå
Hammarstrand
ms ms
gri gri Gällö Gällö
Pil Pil
Os Os
Hjerkinn
Hjerkinn
Stugun
su su o o Brunflo
ter ter
l
l
Ös Ös BrunfBrunf
d d
Gällö
Hackås
sta sta
Ulsberg
Ulsberg
Oppdal
Oppdal
Bredbyn
Näsåker
Krokom
Lit
Svenstavik
1
2
3
4
5
6
Bjö
Ramsele
Nidaros
Nidaros
Berkåk
Berkåk
unndalsøra
ndalsøra
Junsele
Hammerdal
Orkanger
Orkanger Melhus
Melhus
Rindal
Rindal
Fredrika
Strömsund
Stjørdal
TrondheimStjørdal
Trondheim
Kyrksæterøra
yrksæterøra
Åsele
Hoting
Steinkjer
Steinkjer
PILGRIMSSYMBOLEN
återfinns på de stolpar som markerar pilgrimslederna. Symbolen kombinerar valknuten sevärdhetsmärke och S:t Hanskors - med
Olofskorset och har skapats av designer Johanna
Figur Waddington. Märket är mönsterskyddat och
får endast användas efter tillstånd av föreningen
Pilgrim i Norden för märkning och skyltning av godkända pilgrimsleder
och tillhörande trycksaker. Märket finns i skyltplast 42x42 eller 68x68
mm på fyrkantskäppar med rödmålad topp. Märket sitter i vandrarens
riktning mot Nidaros. På plank med rödmålad topp finns märket i storlek
118x118 mm kompletterat med pil som anger riktning för ledens
fortsättning vid korsning av väg eller annan led. Märke i samma storlek
av emalj eller skyltplast fäst på stolpe eller plank anger pilgrimsminne.
Kyrkor och källor med Olofs tradition är märkta med järnsmidesmärke.
Genom ett samiskt kulturla ndskap
besökare i det samiska kulturlandskapet
kan det därför tänkas att man inte
uppfattar de gamla spåren om ingen visar
på dem. I detta landskap finns också
dimensioner som inte alls har lämnat
några fysiska spår. Tänk bara på alla
gamla namn på fjäll och bäckar, alla
lekplatser, alla skohömyrar, alla minnen
som du går förbi! Vandra sakta så kanske
du kan förnimma något av dem som
verkat före oss.
Kåta i Stensdalen, Handöls sameby, Åre
När du vandrar Pilgrimsleden S:t Olof
bör du känna till att leden passerar
genom ett samiskt kulturlandskap där
samer har bott och verkat under många
hundra år. Stora delar av den skandinaviska fjällkedjan är ett utpräglat
beteslandskap efter hundratals år med
betande renar. Fjällen och skogen är
fortfarande renskötarens arbetsplatser.
Lämningarna efter äldre samisk verksamhet är diskreta och ofta svåra att
upptäcka. Naturens egna material användes till byggnader och vardagsföremål
och när de inte längre användes lämnades de tillbaka till moder jord för att
sakta återgå till naturen. Det fanns ingen
anledning att bygga några stora
monument, man skulle verka på sådant
sätt att man inte lämnade några onödiga
spår efter sig. Om de gamla platserna
skulle man inte prata så mycket. Som
Kalvmärkning i Bartjan, Tåssåsens sameby
I alla tider har möten mellan samer och
de nordiska grannarna varit vanliga. Man
har bytt varor och tjänster, och ibland har
man vandrat samma stigar. Kanske på väg
till marknaden i Levanger för att byta
skinnprodukter och slöjdhorn mot salt
och kläde. Redan i den norska och
isländska medeltida sagalitteraturen berättas om giftermål mellan samer, eller
finnar som var den gamla benämningen
på samer här, och grannfolken. Säkert
kom även pilgrimer på väg till Nidaros i
kontakt med samer. Men samiskan har
ingen lång tradition som skriftspråk, så
det finns inga skrivna berättelser om
sådana möten. Vi får använda vår fantasi
och försöka föreställa oss hur det gick till.
Nog var man nyfikna på varandra, och
nog försökte man kommunicera. Hur
vanligt det var att samer besökte S:t Olofs
grav vet vi inte. De flesta samer kristnades först under 1700-talet, men eftersom
man inte alls levde isolerat dessförinnan
vore det märkligt om inte även samer var
nyfikna på helgonet som fick besök av
människor från hela Europa.
Renhjord vid Bartjan i Bergs Kommun
Renarna vistas i fjällen främst under vår,
sommar och höst. Sent på hösten samlar
renskötarna renarna i skiljningsgärden
och flyttar i mindre familjegrupper ned
till vinterlandet i skogen. Så snart snön
börjar smälta på våren vill renarna iväg
till fjällen igen, så då samlar renskötarna
åter sina renar och vårflyttningen börjar.
I maj föds renkalvarna. Under större
delen av sommaren går renarna fritt i
fjällen och betar där de finner föda. När
det är riktigt varmt och mycket insekter
vandrar renarna till högfjällen och söker
upp snödrivor. Där får de svalka för
värmen och där är insektsplågan inte lika
svår. Mitt i sommaren, oftast i början av
juli, är det dags för kalvmärkning.
Renkor och kalvar samlas och leds in i
speciella gärden där renägarna märker
kalvarna med sitt eget unika renmärke.
Under sensommar och tidig höst rör sig
renarna över stora områden och fyller på
sina fettreserver inför vintern. Svamp är
då ett uppskattat och viktigt födoämne.
I början av september börjar brunsttiden
och rentjurarna visar upp sina praktfulla
hornkronor. Sen är det snart dags att
flytta till de lavrika skogarna igen.
Renarna vistas i skogen framförallt
under vinterhalvåret. När snön börjar
falla sent på hösten samlar renskötarna
renarna och flyttar dem från fjällen ned
till skogslandet. Där betar renarna i
mindre grupper till skillnad från under
sommaren i fjällen där samebyns alla
renar betar tillsammans. Den främsta
födan under vintern är lavar, både
sådana som växer på marken och
trädlavar. När det är mycket is och skare
är det svårt för renarna att komma åt sin
föda, och vintrar med ostadigt väder kan
vara mycket besvärliga. Tidigare bodde
renskötarna med sina familjer i kåtor på
vinterlandet. Senare blev det vanligt att
hyra in sig i någon bakstuga eller härbre
hos bönderna. Nu för tiden hyr de flesta
ett hus under vintern, eller också
pendlar man mellan den permanenta
bostaden och skogslandet.
Du som vandrar i renarnas och samernas
landskap: Tänk på att du vistas inom
renskötarnas arbetsområde. Visa hänsyn
och respekt för både renar och renskötare. Speciellt under den känsliga
kalvningsperioden från slutet av april till
mitten av juni i fjällen är det viktigt att
renkorna får den ro de behöver för att
kunna ge nytt liv. Tänk också på att du i
skogslandet vistas i områden som under
vinterhalvåret är renskötarnas arbetsområde. Flera av de jämtländska
samebyarna har sina vinterbetesområden där S:t Olofsleden går fram.
Om du träffar på renar under din färd så
stanna gärna upp en stund för att inte
skrämma dem. Renar är nyfikna på
människor, så de kanske stannar och
betraktar dig också!
Borgsjö - Jämtlandsgränsen
Etapp 1
på en sten som blev till en
gryta under hans tyngd. Så
gav källan friskt vatten till
både folk och fä.
ån
Kungsstugan vid Jämtkrogen
Lombäcken
LANDSKAPET
JÄMTLANDS
SIGILL OCH
VAPEN
Sigillet, från mitten av
1200-talet,visar en sköld
med det norska lejonet som håller en yxa
av S:t Olofstyp. På varje sida syns jägare
med pilbågar som siktar på ekorrar, vars
vinterpäls (gråskinn) användes för att
betala skatt till den norska kronan. Sigillet
användes fram till 1570, då danske
kungen fråntog jamtarna sigillet efter
okupationen av Jämtland. Jämtland, som
legat under Uppsala ärkestift, överfördes
då till Nidaros stift. Den latinska texten
säger: «Sigillet för allmogen i Jamtaland».
Granboda
Husmyråsen
Nedertjärnen
Orråsen
I Jämtkroggården finns hembygdsföreningens museum. I Borgsjöbyn efter
gamla vägen norr om prästgården finns
också en minnestavla över Karl XIV
Johans eriksgata i början av 1800-talet.
Borgsjö kyrka
Granboda vägskäl - Lombäcken Jämtlandsgränsen 9 km
Lombäcken är en utmarksbosättning
som varit ett fäbodställe för byn Näsets
bönder. Inte lång därifrån, i
Lombäcken, finns ett fångstgropsystem.
Fångstgropar var mycket vanliga i denna
del av Sverige. Denna fångstmetod
användes från stenåldern ända fram till
1800-talet. Jämtkrogen var ett betydelsefullt rastställe i den i Jämtskogen, och
beskrivs mer på nästa uppslag.
Ensillreåsen
rr
Under de oroliga
1500- och 1600-talen
uppfördes en rad
försvarsanläggningar,
sk skansar, i gränsområdet mellan
Sverige och Norge.
Borgsjö skans
omnämns första
gången i samband
med Baltzarfejden
under Kalmarkriget i början
av 1600-talet.
Vid S:t Olofs källa ska Olof
Bakom församHaraldsson, enligt sägen, ha
lingshemmet vid
rastat på sin färd mot
kyrkan kan än
Stiklestad. Det berättas att han
idag skönjas
stötte sin stav i marken och
resterna av
genast rann en källåder
löpgravar.
fram. Likheten med gamla
HembygdsTräskulptur av S:t Olof, ett verk
testamentets berättelser om
gården väster
av den norrländske mästaren
Moses är slående. Sägnen
om kyrkan
Håkon Gullesson från ca år
berättar också att hästarna
ligger i ett
1500, som bär texten. HELP
behövde något att dricka
naturskönt
SANCTUS OLAUS KONUNG.
ur, varför Olav satte sig
område.
Granbodåsen
Jämtkrogen
Ha
Borgsjö - Granboda
vägskäl 6 km
Under medeltiden
när pilgrimerna från
kusten nått så långt
som till Borgsjö,
stannade de säkert
Ånge
till för att gjuta
Kommun
mod i kyrkan,
innan de fortsatte västerut
genom den farliga Jämtskogen.
Från den tiden finns två unika
S:t Olofsskulpturer bevarade.
Den äldsta föreställer helgonkungen trampande på sin bror
Harald. Brodern fick ett dåligt
rykte efter Olofs död och
presenteras därför som en orm.
15 km
Gammelbodarna
Tälje
Ede
Byn
Näset
Borgsjön
Bergåsen
Borgsjö
S:t Olofs källa i Borgsjö
Erikslund
Jämtlandsgränsen - Harrsjön 6 km
Pilgrimsleden passerar gränsen mot
Jämtland strax efter Jämtkrogen, nära
E 14. Jämtkrogen var från 1650-talet
ett viktigt postryttarhåll och gästgiveri.
Här kundede sk forbönderna äta och
övernatta på sina handelsresor från och
till Jämtland. Under senare delen av
1800-talet huserade här en legendarisk
gästgiverska, Moster i Krog, som drev
krogen med stor myndighet. Den stora
Jämtkroggården skänktes till Hembygdsföreningen i Borgsjö år 1929.
Den gamla sk Kungsstugan står ännu
kvar. Här har bl a Kung Karl XV
övernattat i mitten av 1800-talet. Vid
Jämtgränsen finns också Altarstenen
som, enligt sägnen, skall ha varit
tingsplats. Leden är väl skyltad med
markeringar varje kilometer och en
större tavla uppsatt var sjätte kilometer.
Vägen går till stor del genom ett vackert
skogslandskap. Vid länsgränsen står det
en minnessten med inskriptionen
«Jämtlands Höfdingedöme 1809
Jac Axel Dahlström Landshövding»
Orkidéen Brunkulla
är Jämtlands landskapsblomma
Harrsjön - Bygget
- Bräcke hembygdsgård 15 km
Mellan Stora och Lilla Harrsjön finns
tre fångstgropar. Vid Stora Harrsjön
finns både vindskydd och enkel
övernattningsstuga. Norr om Stora
Harrsjön finns en plats benämnd
Knektänget, där fynd gjorts av kanonkulor och uniformsknappar. Bräcke är
idag ett modernt industrisamhälle,
centralort i Bräcke kommun samt järnvägsknutpunkt. Den tidigare byn på
platsen växte kraftigt i och med järnvägens frammarsch under 1870- och
80-talen. Här finns också stora fantastiska trähus som vittnar om samhällets
välstånd kring förra skelskiftet. Bräckes
nuvarande kyrka byggdes 1859.
21 km
Etapp 2
Bräckefj
ärden
Jämtlandsgränsen - Bräcke
Sösjön
Bräcke
Storsved
Sjöändan
Bygget
Affärshus i Bräcke från förra sekelskiftet
Den första kyrkan i Bräcke är känd sedan
slutet av 1500-talet, men var troligen
äldre än så. Den var ca 10 x 5,8 m stor
i plan och uppförd av furutimmer, utvändigt klädd med stående panel. Kyrkan,
som revs 1861, var en av Jämtlands två
kända medeltida träkyrkor. Kvar vid
gamla kyrkogården finns porten. Bräcke
hembygdsgård, Hjertsgården, är en
imponerande anläggning. Sommartid
ordnas årliga hembygdsfester. Bräcke
innehåller det fornsvenska ordet braekka
i betydelsen backe, sluttning, besläktat
med brink som i strandbrink.
Bröckling
Lillkrogen
Hällsluten
Västergårdsbodarna
«Solen går upp och solen går ner,
så skyndar den tillbaka till platsen
för sin uppgång. Vinden blåser åt
söder, så slår den om mot norr,
ständigt slår vinden om, står om
och vänder igen. Alla floder flyter
mot havet, men havet blir aldrig
fullt. Dit floderna har vandrat
vandrar de alltid på nytt. Inga ord
räcker till, ingen kan utsäga allt.
Ögat blir aldrig mätt på att se, örat
fär aldrig nog av att höra. Vad som
har varit kommer att vara, vad
som har skett ska ske igen. Det
finns ingenting nytt under solen.»
Från Predikaren 1:5-9
Åsen
Fasikan
Jämtkrogen
Ensillreåsen
Bräcke - Gällö 23 km
Mordviken - Mälgåsen 8 km
Gimån, som utgör sockengräns mellan
Bräcke och Revsund, är en av Ljungans
större biflöden. Ån passeras via en träbro
som vilar på gamla stenlämningar från
timmerflottningsepoken. I Gimån finns
fiskrika forsar där även strömstaren trivs.
Här finns också fina paddelvatten.
Området kring ån är mycket rikt på
lämningar efter en förhistorisk fångstkultur. Här finns också fångstgropar och
många stenåldersboplatser. Längre upp
längs ån, bedriver Gimdalens byamän sk
vaktfiske av lekande sik. Verksamheten,
som har medeltida anor, sker under
hösten vid en fångstspärr av timrade
kistor och stenvallar i vattnet.
Gällö
I Stavre erbjuds turer på Revsundssjön
med ångaren Alma från 1873. Stavre fick
ett uppsving under sågverksepoken vid
1800-talets slut, då här uppfördes flera
vackra panelklädda byggnader. Det mesta
kända ligger, strax intill järnvägen, är det
lilla badhuset ute i sjön, som uppfördes
1885 av Skönsviks AB för bolagets
Hanåsen
ön
Skepparhällan
Grimnäsfjärden
96 meter gångbro över Gimån
tjänstemän och familjer. Forskning visar
att det finns gott om riktigt gamla
timmerbyggnader i Jämtland, flera av
dem medeltida. Några tillhör Europas
äldsta kända trähus. De är mycket värdefulla, eftersom de kan berätta om en tid,
där det annars finns få skriftliga
dokument bevarade. I Mälgåsen finns ett
härbre - en förrådsbod - uppfört på
stolpar. Stolparna var till för att få upp
byggnaden från marken och skydda det
värdefulla innehållet, som t ex kunde
utgöras av spannmål. Just det här härbret
har daterats till sekelskiftet 1600.
Arnljot talar vid tinget.
Målning i Undersåkers hembygdsgård
Mälgåsen - Grimnäs 5 km
Grimnäs tolkas som Grimes näs, möjligen efter
ett vikingatida mansnamn. Också här finns ett
sällsynt gammalt och välbevarat härbre på stolpar, uppfört under 1580-talet. I Grimnäs ligger
den sk Skelettåkern där 4 skelett daterade till
sent 1200-tal har påträffats. Sannolikt har här
stått ett mindre medeltida gårdskapell.
Grimnäs - Gällö hembygdsgård 6 km
Namnet Gällö kommer av germanska ordet
gield, en avgift, som betalades när man skulle
över sundet. Här bodde sagohjälten Arn
i Gällö, den ryktbare kämpen Arnljot, som
idkade sjöröveri och var ute som viking tillsammans med sin bror Vikar. Den senare skall ha
deltagit i slaget vid Svolder år 1000 tillsammans
med en annan jämte, Anskyte. I slaget vid
Stiklestad stupade Arnljot tillsammans med
Olof Haraldsson. År 1982 påträffades här en
1000-årig grav, ett mycket ovanligt fynd.
I den träklädda graven låg det fyra personer i
15-45-årsåldern, tillsammans med lämningarna
av en häst och en hund. Graven tillhörde troligen en välbärgad och socialt högtstående
familj. Delar av fynden finns idag utställda på
Jämtlands läns museum i Östersund. Gällö var
tidigare en av Jämtlands militärstrategiska
punkter. Under det oroliga 1600-talet uppfördes det många försvarsanläggningar i Jämtland och Härjedalen som slutligen överfördes
till Sverige 1645. Idag är Gällö ett modernt
samhälle med en stor anrik sågindustri. Ett äkta
vikingaskepp, som dock byggts i modern tid,
finns vid Camp Viking, där man kan både äta
och övernatta. Härifrån går leden över gamla
landsvägsbron, vidare över E 14 och tar vänster
på Sågvägen som leder runt Gällö samhälle.
ssj
Änge
nd
vsu
Re
Ångaren Alma
Ammerön
Bräcke hembygdsgård
- Mordviken 4 km
Mordviken är ett
namn som är svårtolkat. Troligen härrör
det från ordet mordh
i betydelsen skog, jfr
Bräcke
Kolmården.
Byn är
Kommun
mycket gammal och
ligger vackert vid Revsundssjön. En av de
äldsta dokumenten från byn är ett
skuldebrev på 600 mark som utfärdades1410, ett belopp som återstod av den
skatt på 1000 mark, som drottning
Margareta hade pålagt hela landskapet.
Etapp 3
Grimnäs
Östergrimnäs
Mälgsand
Mälgåsen
Ammer
Stavre
Norsfjärden
Gimån
Ån
Norsön
Mordviken
Monäset
Bräckefjärden
Bräcke
Sjötorpet
Sösjön
Gällö - Pilgrimstad 15 km
Gällö Hembygdsgård
– Revsunds kyrka 8 km
Från hembygdsgården ringlar sig leden
runt landsvägen mellan Gällö och
Revsund. Innan du når fram dit
kommer en vägkorsning med en
väg över till den stora Ammerön.
På Ammeröns nordöstra spets ligger
en utskjutande klippa, Skepparhällan.
Sägnen berättar att när Olof
Haraldsson i dimma seglade från
Gällön rände han med sitt stora
järnskodda skepp med sådan kraft
mot Skepparhällan att det blev en
djup skåra, som är synlig ännu idag.
Också i Revsund finns resterna efter
en 1600-talsskans, nere vid sjöstranden.
I Revsund löper flera pilgrimsleder
samman. Hofsjögatu, eller Kälagatu,
från Ångermanland och Pilgrimsleden
S:t Olof från Medelpad. Från Revsund
leder Jämt-Norgevägen vidare västerut
över Härjedalsfjällen och Pilgrimsleden
S:t Olof fortsätter norrut över
Jämtlandsfjällen. Vid Nidaros
återförenas lederna.
Det äldsta kända namnet på Revsund är
«de Ropsundum». Man är oense om
namnet ska tolkas rop-, rev-, eller
rävsundet. Platsens nuvarande kyrka,
en av landets största landsortskyrkor
som stod klar 1876. Vid kyrkan finns
en lång länga sk kyrkstallar, med platser
för de gårdar som låg långt från kyrkan.
I kyrkan finns många minnen efter den
gamla kyrkan, som stod strax intill den
nuvarande, bl a vackra plattskärningsarbeten i trä av mästaren Gregorius Raaf
och en finlemmad S:t Olofsbild från
1200-talet i norsk-engelsk stil. Den
gamla kyrkan bestod av kor, långhus
Revsunds kyrka - Anviken 5 km
Pilgrimsleden går norr om sjön genom
byarna Förberg och Anviken. Byn
Förberg betyder gården/bebyggelsen
framför berget dvs Förbergsberget.
Därifrån berättar traditionen om en
kungsgård. Vid Flemmingska anfallet
1644 rasade en strid vid i just där.
I Förbergsnoret har uppfiskats bla ett
slagsvärd och en värja. I berget öster
om Anviken finns också Hållbergsgrottan där, enligt bygdesägnen,
«Anviksman gömde sig för
Förbergsman», då denne hade förklarats fredlös efter ett dråp 1428.
Etapp 4
Rensved
och torn med 1,8 m tjocka murar samt
en inbyggd trappa och anses ha stått
färdig redan i slutet av 1100-talet.
Hållborgen
Rensvedbodarna
Rev
sun
dss
jön
Pilgrimstad
Värviken
Sandviken
JämtNorgeleden
Det äldsta fotografiet av en kyrka i Jämtland
togs på 1870-talet och föreställer Revsunds
gamla kyrka före rivningen med den nya
kyrkan i bakgrunden.
Anviken - Pilgrimstad 2 km
I Pilgrimstad ligger en S:t Olofskälla.
På 1600-talet omtalas i Anders Plantins
rannsakningar efter antikviteter, ett kapell:
Förberg
Revsund
Skåkvallen
«Wid Peregrims Stahn warit ett Capell,
Huarest dee fattighe förlamadhe fått
Almoser, och en dehl aff dem wäritt friska
och wid Siö-ändan giort sigh Kryckior,
och gått till Capellet efter Allmossa, och
kommande tilbaka lagt dem ifrå sig, hur
aff Orten skall blifwit kallatt Peregrims
Stahn».
Pilgrimer 1980 vid S:t Olofskällan
Anviken
Pilgrimstad är idag en industriort. Här
påträffades Sveriges största mammutfynd
i ett grustag på 1940-talet. Benen som är
ca 80.000 år gamla förvaras i Uppsala.
I Pilgrimstad ansluter pilgrimsleder från
Sundsjö-Stugun och Lockne.
Gällö
Grimnäsfjärden
u
vs
nd
Re
Grimnäs
Östergrimnäs
j
ss
ön
Änge
Pilgrimskällan
Pilgrimstad - Brunflo 23 km
Vamsta
Åkre
Gusta
Brunflo
Berge
Häggdalen
Lunne
Bodal
Haxäng
Lockne
n
Efter avtagsvägen till Lunne-Rissna görs en
avvikelse från pilgrimsvägens ursprungliga
sträckning, som gick från Lunne rakt fram
till Vamsta förbi Brunflos vårdkase.
Vårdkasar tändes för att varna andra för fara
i orostider. Vägen går nu genom Berge,
Gusta och Åkre.
Slåtte
sjö
Hållsta - Balsta 4 km
Hållsta är idag en fäbodvall, där det
enligt traditionen ska ha funnits en kyrka.
Fäboden är också en övergiven gård
från medeltiden, ett ödesböle. I Djur(v)iken låg en gång gården Hundtuvan.
Enligt sagan bodde här under medeltiden en märklig man vid namn Eskil,
som var så rik att han skodde sina
hästar med silver. Byn Österböle hette
från början Glemstad, ett vikingatida
namn, liksom Balsta. Det berättas att
folket i gården Balsta var så ogudaktiga
att de tröskade när kyrkfolket begav sig
till julottan i Hållstakyrkan. Till straff
sjönk gården ned i jorden.
Balsta - Lunne 6 km
Leden passerar Slåtte, som är gammal fäbomark.
I Bodal hade Sigrid Undset, nobelpristagare i
litteratur och författare till romanen
Kristin Lavransdotter, sina rötter. Här växer
Jämtlands landskapsblomma, den fridlysta
orkidén brunkulla. Här ligger Lundbomsberget, Brunflos första stenindustri som
startade 1897, där spännande fossiler kan
studeras. I korsningen Lunne-Gärde-Rissna
har hittats en runristad sländtrissa från
1200-talet. Sländtrissan har en latinsk
inskription: «pax poranti! salus habenti!
Ingevaldr» som betyder: Frid åt den som bär
den. Lycka åt den som har den. Texten åtföljs
av namnet Ingevald.
rn
Svedje - Hållsta 4 km
Mellan Svedje och Knöva finns vacker
sten, som förädlades till gravstenar av
Gusta stenhuggeri i Brunflo. Namnet
Knöva är ett sk «vinnamn», som i olika
omskrivningar ingår i många ortsnamn
i Storsjöbygden och kan ha bildats
redan på 500-talet. «Vin» betyder ängseller betesmark. Gården betecknades
1558 Knöuffen. Härifrån följer leden
E 14 fram till Hållsta
Ho
Pilgrimstad - Svedje 3 km
Från Svängligen och vidare upp till
Svedje ligger Runberget. Vid bergets
fot finns ett gammalt soldattorp, som
ägdes av författaren Johan Ludvig
Runebergs
farfar.
I Svedje står
Kungsstenen
rest för att
markera att
Karl XIV
Johan här
intog sin
frukost här
1835.
Kornet hade
frusit under
natten och
det berättas
att det var
första
gången
kungen, som
Kungsstenen
ju härstammade från Frankrike, såg frusen säd.
Från Kungsstenen fortsätter leden
genom Svedje by.
Etapp 5
Balsta
Linehäll
Djuriken
Hållsta
Sländtrissa från 1200-talet.
Hållstakvarn
Bjärte
Bäcksved
Pilgrimsvägen i Balsta
Lunne/Gärde - Brunflo kyrka 4 km
Storflatåkern i Berge visar hur bygden såg ut
före 1800-talet med sina odlingsrösen.
I Gusta finns också en skrotstensdepå, som
bildar en lång vägg. Här ligger Gusta
stenmuseum. Fabriken anlades 1902 och blev
på 1920-talet Skandinaviens största stenindustri med 200 anställda. Kalkstenen i detta
område är Sveriges bästa. I Åkre by passeras
en vacker 1700-talsgård. Byn Vamsta är från
vikingatiden och här ligger en stor hög,
Jungfrukullen, där en ung kvinna begravdes
under samma tid.
Knöva
Svedje
Hållborgen
Pilgrimstad
Pilgrimstad - Brunflo 23 km
Utsikt över Brunflo kyrka och kastal från Vamsta by
Brunflo var under medeltiden ett
viktigt pilgrimsmål. Kyrkan och den
30 m höga kastalen/försvarstornet, som
uppfördes på 1100-talet och helgades åt
S:t Olof, var ärkebiskopens särskilda
utpost i Jämtland. Kyrkan var då inte
bara Jämtlands största, utan hade en
unik, korsformig plan. Kyrkan byggdes
om under 1770-talet, men rymmer
ännu en dopfunt i sandsten från 1200talet av gotländskt ursprung. Brunflo
blev tidigt en administrativ centralbygd
och 1786 grundades staden Östersund i
socknen. Med järnvägens utbyggnad
1879 började industrier etablera sig i
området. En stor mängd gravhögar i
närheten av kyrkan pekar på platsens
betydelse redan under järnåldern.
Brunflo kyrka och kastal uppfördes under 1100-talet. Kyrkan ombyggd under 1770-talet.
Etapp 5
Brunflo kyrka
- Brunflo hembygdsgård 2 km
Vid Lövberget ligger en välkänd
S:t Olofskälla. Enligt sägen skall
en jätte från Frösön ha kastat en
stor sten mot Brunflo kyrka, men
stenen kom inte längre än till
Lövbergstorpet. Det berättas också
att kung Olof på sin vandring till
Stiklestad skulle ha rastat just här.
Källan har flera källsprång, som
mäktigt springer fram ur berget
och skapar en källa som finns
avbildad i Brunflo tingslags sigill.
Namnet Brunflo, som betyder
brunnen vid myren, visar på
källans betydelse. Från S:t
Olofskällan följs östra kyrkovägen
till hembygdsgården Lill Grytan,
där ett nytt lantbruksmuseum
inättades 1999.
Jordens äldsta bevarade meteorit,
460milj år, kommer från Gärde i Brunflo
Brunflo tinglags sigill
Brunflo Hembygdsgård utgör med sitt valmade tak, lisener (murband)
och många fönsteraxlar en av storsjöbygdens vackraste byggnader
Brunflo Hembygdsgård - Ja mtli 17 km
Frösön
Jamtli
Östersund
Torvalla by
Torvalla - Tavelbäcksskolan 3 km
I närheten av Salsgården har det enligt en
tradition funnits ett pilgrimskors eller religiös
tavla avsedd för medeltida resande. Namnet
återfinns också i Tavelbäcksskolan.
Odensalakärret är också ett botaniskt intressant område.
Odenslund
Odensalakärret
Tavelbäcksskolan
Odensala
sj
Torvalla
ön
Barn på tidsresa, Jamtli Historieland
Tavelbäcksskolan - Jamtli 4 km
Som enda stad i länet ligger Östersund i
ensamt majestät på stranden vid det östra
sundet av Storsjön. Tack vare sitt läge längs
den urgamla leden till Norge har platsen där
Östersund nu ligger alltid varit frekventerad.
Det är dock bara drygt 200 år sedan som
Gustav III gav Östersund sina stadsprivilegier. Väl inne i Östersunds hamn kan
besökaren bli bekant med ångaren Thomée
som byggdes för mer än 100 år sedan.
Thomée ingick i den så småningom talrika
Storsjöflottan som var byarnas, i
Storsjöbygdens, kontakt med varandra ända
fram till 1950-talet. Leden följer Storsjöns
strand fram till Jamtli Historieland, där
levnadsförhållandena under gågna århundraden levandegörs på ett skickligt sätt. På
museet finns också den sk Pilgrimsstugan,
som flyttats från Störbodarnas fäbodvall i
Hovdsjö i Bräcke kommun.
Marieby
ov i
ken
Ångaren Thomée byggd år 1875
Bru
nfl
Birgittakällan - Torvalla 2 km
Det är frestande att tolka namnet
Torvalla från guden Tor, inte minst som
byn gränsar till Odensala. Det inhemska
uttalet är dock torrvolln, i betydelsen
torr jordmån. Torvalla hör till de byar i
Jämtland, som ännu idag bäst kan
berätta om livet förr i tiden. Här finns
smedjor, bryggstugor, humlegårdar,
ladugårdar, logar och härbren bevarade. I
Torvalla och Odensala finns tre moderna
förortskyrkor, Heliga Ljusets kyrka,
Ängsmokyrkan och Odensalakyrkan.
Torvalla är känt för sin stora offentliga
konstsamling. Ett 30-tal konstverk med
anknytning till den fornnordiska gudasagan är utplacerade i naturen kring
Torvalla ca en kilometer från leden.
Lugnvik
or
Lund - Birgittakällan 6 km
Pilgrimsvägen slingrar sig genom
Lundsby, där det finns ett mycket intressant fornminnesområde, en
järnåldersboplats med fem gravhögar
samt välbevarad fossil åkermark. Namnet
Optand är svårtolkat. Op kan betyda
övre och tand eller tända, men kan även
ange något udda i terrängen. Leden
fortsätter söder om järnvägen längs
sjöstranden. I Ope fanns mellan åren
1862 och 1908 en Lantbruks- och
lantmannaskola. På 1600-och 1700talen fanns inte mindre än 24 kvarnar i
bäckarna i närheten som nyttjades av
socknens byar. Leden fortsätter så till
Opeån via en nyanlagd bro fram till
Birgittakällan. Enligt en traditon besöktes källan av Birgitta på hennes vandring
från Nidaros.
St
Brunflo hembygdsgård - Lund 2 km
Från hembygdsgården går leden längs
sjöstranden, eftersom pilgrimsvägen har
odlats bort under 1900-talet. Den passerar Stor Grytansgården som omnämns
första gången 1376. Namnet är troligen
vikingatida och betyder platsen där det
är stenigt. Här har det troligen funnits
en förkristen kultplats. Gårdens förste
ägare, Asmund Lang, sålde gården till sin
son Gudmund. Han var kyrkosmed,
något som i nutida språkdräkt bör
översättas med kyrkobyggmästare. En del
av gården synes ha hört under Esroms
kloster i Danmark. Enligt berättartraditioner helt in på 1900-talet skall bonden
haft en kyrka i Lund. Ortnamnet Lund
finns belagt redan 1311. Härifrån
kommer ett av Jämtlands två arkeologiska guldfynd. Prästsläkten Drake
residerade på Lund i tre generationer
under 1500-och 1600-talen och här
fortlevde pilgrimskulten också efter
reformationen.
Etapp 6
Lund
Håkansta
Brunflo
Ope
Optand
Optands fpl.
Jamtli - Rödö kyrka 18 km
Jamtli - Frösöstenen
- Trefaldighetskällan
4 km
Från Jamtli går vägen
över gångbron till
länets äldsta skriftliga
dokument, runstenen
på Frösön. Här
nämns namnet
Jämtland för första
Östersunds
gången och det anges
Kommun
att landskapet kristnades. Frösöstenen har troligen ristats av
en inhemsk ristare och tillkommit i
slutet av 1000-talet. Frösön, uppkallad
efter guden Frö (Frej), är Storsjöns
största ö och är rik på fornlämningar.
Fyra broar förbinder ön med fastlandet.
Bebyggelsen har vuxit fram under
järnåldern. Här hölls under medeltiden
marknad och ting. Tätortsbebyggelse
uppkom på Frösön i slutet av 1800talet, då Hornsberg blev
municipalsamhälle. Hornsberg och
villasamhället Frösödal bildade Frösö
köping 1948 och uppgick i Östersunds
kommun 1971.
Etapp 7
Trefaldighetskällan - Ändsjön
- Frösö kyrka 4 km
Källor med friskt vatten måste finnas
invid pilgrimsvägarna. Sannolikt var
Trefaldighetskällan vid Önebergets fot
en sådan. Där hämtade också stadens
apotek vatten för medicinskt bruk.
Seden att på natten till trefaldighetssöndagen dricka vatten ur källan i
hälsosyfte har levat kvar till våra dagar.
Motsvarande tradition finns också på
andra orter i Norrland. Heliga
Trefaldighets dag infaller 8 veckor efter
påsk. Ofta samlades man i skaror runt
källan och ibland lektes det lekar.
Intill källan ligger Öneberget, på vars
topp fornborgen Mjälleborgen låg. Den
byggdes i slutet av 300-talet och användes in på 700- talet. Från källan går
leden västerut, söder om Bergegårdarna
och norr om Ändsjön och Vagled fram
till Frösö kyrka. Ändsjön är förklarat
som naturreservat. Här, vid ändernas
sjö, häckar uppåt 90 olika fågelarter.
Hela sjön är mycket grund och bottnen
lyser vit av kalkbleke, som till 98 %
Trusta
Rödön
Storsjön
By
Sundslägden
Frösöstenens runor berättar att «Östman
Gudfasts son lät resa denna sten och göra denna
bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde
bron. Tryn och Sten ristade dessa runor».
Lindtorpet
Västbyn
Åssjön
Västerhus
Frösöns
flygplats
består av kalk. Sjön är lättåtkomlig och det
finns fågeltorn och fina stigar runt sjön.
Frösö kyrka uppfördes troligen årtiondena
kring 1200 med S:t Olof som skyddshelgon.
En skulptur finns på triumfbågens högra
sida. Kyrkan var tidigare försedd med ett kor
och ett västtorn. Vid utgrävningen av kyrkan
1984 konstaterades sensationellt nog att
kyrkan byggts med altaret rakt över asatrons
offerträd. Fynden finns beskrivna på länsmuseet. I medeltidens kristna tro spelade reliker
stor roll. En relik kunde vara något som
tillhört en martyr t ex ett ben eller en träbit.
Karta från år 1646 ger en god uppfattning om hur pilgrimsvägen gått över Frösön.
Silje
I kyrkans ägo finns ett relikskrin från
omkring 1500, det enda bevarade skrinet i
Jämtland och ett av mycket få i norra
Sverige. Skrinet är av trä och inuti klätt med
linnetyg. Genom små öppningar nedtill på
skrinet kunde man se reliken och få del av
dess kraft. I kyrkans vapenhus möter oss
gravstenen över Önd Pedersson som dog i
slutet av 1300-talet. Han ägde Västerhus på
Frösön och var Jämtlands fogde. Utanför
kyrkan står bonden och byggmästaren
Lövtorpet
Frösö
Rotudden
Valla
Ändsjön
Frösön
Källa
Runsten
Östersund
Odenslun
Jamtli - Rödö kyrka 18 km
Etapp 7
Frösön ljuder ännu den medeltida
storklockan. På kyrkogården finns
tonsättaren Wilhelm Peterson-Bergers
grav. Strax nedanför kyrkan ligger
Sommarhagen, tonsättarens magnifika
hem, som är värt ett besök. Inte långt
därifrån ligger också den sk
Frösölägden, där dramat om Arnljot
spelas varje sommar.
Frösö kyrka - Rödösundet 5 km
I närheten av hembygdsgården
Stocketitt etablerades Trivialskolan
1679, som var en av få skolor för högre
utbildning i Norrland. Kvar från denna
skoltiden finns det Zetterströmska
biblioteket och rektorsbostaden.
Därifrån går leden ner till Frösö läger,
som fram till
nyligen utgjorde
Jämtlands
Flygflottilj.
Den militära
verksamheten på
Frösönleder sitt
ursprung tillbaka
Frösö relikskrin
till 1600-talet.
Utsikt över Frösö kyrka
Per Olofssons klockstapel från 1754.
Han står bakom flera av staplarna
i länet, vilka bl a kännetecknas av en
lökformig kupol. Från stapeln på
Inne på flygfältet ligger gården
Västerhus, som grävdes ut då flygplatsen
utvidgades. Här fann man resterna av
kyrka, troligen en gårdskyrka, som
utvecklats från en träkyrka till en stenkyrka. Den första kyrkan restes redan på
1100-talet. Västerhusfynden ger synnerligen intressant information om
Kyrkoruinen av Västerhus kapell under utgrävning 1947
medeltidens Frösöbor. Medeltidens
jämtar var långa, hade låg medelålder
och hög barnadödlighet. Några led av
vitaminbrist. Bland fynden återfinns
också flera pilgrimsmärken, bl a från
Santiago de Compostella i Spanien och
St Martins Tours i Frankrike.
Här finns även Kungsgården, dit legenden säger att Magnus Eriksson och
drottning Blanka tog sin tillflykt undan
digerdöden 1350. Frösö skans uppfördes
under 1600-talet och det var här
Jämtland överlämnades till Sverige 1645
innan den revs.
Leden går genom Västbyn ner till Rödösundet, där den stora borgkullen
Tibrandsholm skymtar på andra sidan
Rödöbron. Den anlades troligen under
1300-talet. Precis vid borgplatsen fanns
bebyggelse redan på 200-300-talet och
här finns också många synliga gravhögar.
Rödösundet - Rödöns kyrka 4 km
Förleden i namnet Rödön anses
härstamma från ordet rodha: stång eller
gärdselvirke (på jämtska roa).
Ursprungsbetydelsen var den inhägnade
ängsmarken. Vid Rödöbron tar leden av
mot väster och följer en fin grusväg
längs Storsjöns strand i 1 km. Leden
fortsätter vidare till Undrom och fortsätter fram till Rödöns kyrka. Kyrkan på
Rödön har ett medeltida ursprung. Efter
en omfattande brand på 1920-talet fick
kykan en påkostad inredning, av ett slag
som är ovanlig i Jämtland.
Här på Rödön är det kulturlandskapet
som dominerar och visar att det är en
gammal bygd. De påtagliga minnesmärkena och ortnamnen befäster
känslan som bekräftas av bl a det
konkreta ca 1500 år gamla smyckefynd
och det lika gamla namnet Rödön, som
kan dateras till samma tid.
Oviksfjällen och Storsjön från Rödön
Rödö kyrka - Vaplan 20 km
Näskotts hembygdsgård
Vaplan
Kingsta
Näskotts kyrka
Vikeränget - Vaplan 12 km
Sträckan innehåller vandring i skog
och på mindre grusvägar genom
kulturlandskapet fram till industriorten
Vaplan. Från Vikeränget följer leden
skogsstig fram till byn Tullus. Efter en
kort sträcka grusväg tar skogsstig,
Mostigen, åter vid som leder fram till
Kingstamo där E 14 korsas.
Naturreservatet nära byn Önet är känd
för orörd skog och ett rikt fågelliv.
Sockennamnet Näskott syftar på vägar
och samfärdsel, då det är sammansatt
av näs och gata. Betydelsen skulle då
vara vägen (gatu) till Rödön (som ser
ut som ett stort näs). Under medel-
Vy över Storsjön och Oviksfjällen från Mjäla.
Ett stenkast från S:t Olofs källa
tiden skrevs detta Naesgatu. Näskott hade på
den tiden en kyrka, som brändes ned under
Baltzarfejden 1611-13. Den ersattes med en
träkyrka som revs när dagens kyrka uppfördes
i slutet av 1800-talet. Från de äldre kyrkorna
finns flera föremål bevarade.
Lägden
Tullus
Bjärte
Vejmon
Backen
Vikeränget
Den välskötta kyrkomiljön visar tydligt hur
begravningsskicket har förändrats under olika
utbyggnadsetapper från 1800-talet fram till
idag. Vid kyrkan, en bit öster om leden,
i Kingsta, ligger Näskotts hembygdsgård.
Den heter egentligen Grafsgården och blev
med sina sju byggnader från 1800-talets
första hälft, länets först utsedda byggnadsminne. Pilgrimsleden bär vidare genom
storskogen som då och då öppnar sig för
jordbruk och hästgårdar.
Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus
Allt är samlat allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån.
Tibrandsholm
Nälden
Näskott
Mjäla
Storsjön
Rödönd kyrka
- Vikeränget 8 km
Från kyrkan bär det
av mot Sota och
Trusta och vidare
västerut i ca 2,5 km
för att fortsätta fram
Krokoms
till Sandtorpet.
Kommun
Landskapet här är
naturskönt. Leden
går längs Storsjön förbi Prästbacken,
korsar stora vägen och når efter
ca 200 meter S:t Olofs källa vid vägen
mot Vikeränget och sockengränsen.
Etappen är något kuperad, men
lättvandrad, där grusväg är
dominerande underlag.
Etapp 8
Häste
Trusta
Rödön
Silje
By
Sundslägden
Pär Lagerkvist
Lindtorpet
Genom Vaplan går leden längs Önevägen, passerar bron över Faxån, följer
en byväg ett kort stycke för att sedan
övergå i stig genom skogen förbi Fallet,
Värmon och fram till väg 666 vid
Valne. Det ger en lugn fin skogsvandring utan större nivåskillnader.
Sträckan går i långa stycken längs
gammal byväg, nu arkiverad till mjuk
skogsstig. Mellan Valne och Röde, en
sträcka på ca 5,5 km, nyttjas väg 666.
Därefter fortsätter leden in i skogen
längs kuperade stigar vidare mot
hällristningarna i Glösa. Enligt en
tradition skall Olof den Helige ha ristat
in figurerna i berget under en rast på
vägen mot Stiklestad.
Glösa - Alsen 3,5 km
Sträckan mellan Glösa och Vången
kompletteras av kortare kulturstigar:
Bröllopsstigen, Fornstigen och
Herrgårdsstigen. De stora
sevärdheterna finns i området runt
hällristningarna i Glösa och fram till
Wångens travskola. Ett flertal fångstgropssystem ligger också längs
delsträckan. Passagen genom Wångens
Hästarna på Wången
med Alsens kyrka i bakgrunden
travskola går via den östra infarten
nästan fram till Wärdshuset, vidare
öster om bostäderna fram till skogen
där leden viker av norrut. Ett alternativ
är att gå genom Alsens by till
Backgården, där Alsens Hembygdsförening driver sommarcafé.
I Berge fortsätter leden.
«Under medeltiden bodde i Alsen en förnäm
och mycket gudfruktig kvinna. Hon hade farit
vida kring världen och varit nunna i ett grannlands kloster, men sedan återvänt till sin hembygd, Alsen, där hon åt sig uppfört en kyrka.
I denna förrättade hon dagligen sina andaktsstunder, såsom övrig plägsed i klostret varit.
Vid julhögtiden lät hon sina tjänare enligt sed
bära in halm i kyrkan före prästens mässa och
böneandakt. När hon efter andakten lämnat
kyrkan, märkte hon, att hon tappat sitt radband,
som bar på en dyrbar sten, den hon under en
pilgrimsfärd fått som gåva av påven själv. Hon
återvände till kyrkan, tände ljus och sökte
i halm”en efter den dyrbara stenen. Därvid
fattade halmen eld, och snart stod hela templet
i ljusan låga. Tillskyndande folk förmådde intet
uträtta, utan kyrkan brann ned till grunden.
Men följande sommar började uppförandet av
en ny kyrka i den brunnas ställe.»
Landverk
Berge
Alsen
Vången
Skinnarönet
Bräcke
nsjön
Vaplan - Glösa 12,5 km
Uppströms Vaplan finns ett gammalt
vadställe över Faxån. Det sägs
härstamma ända från pilgrimstid. Här,
som på många ställen västerut,
benämns den gamla Norgevägen för
Karl Johansvägen, ett namn den fick
när kung Karl XIV Johan invigde den
nybyggda delen Staa -Verdalen 1835.
Bebyggelsen i Vaplan präglas av
Waplans mekaniska verkstad, ett
företag som etablerades redan 1839
och som idag mest är känt för sina
vattenturbiner.
Etapp 9
Glösa
Viken
Alse
Vaplan - Alsen 16 km
Röde
Alsen, på jämtska ”ä’schn” är till sitt
ursprung namnet på sjön. Den fornsvenska
formen skrevs Alsne. Troligen kommer det av
verbet ala, avla, men med oviss innebörd i
sammanhanget. Alsens kyrka uppfördes 1847
och återuppbyggdes efter en omfattande
brand på 1920-talet. Också i Alsen fanns en
gång en medeltida kyrka, ca 150 m nordost
om den nuvarande. Den var förmodligen av
romansk typ och uppförd under 1100-talets
slut. Under mitten av 1700-talet utvidgades
den och blev då så vacker,
att den uppkallades efter
drottning Lovisa Ulrika.
Vid ombyggnaden fann
man spår av en brand,
som man såg som en
bekräftelse på en
gammal sägen.
Rödegård
Valne
Värmon
Ytterån
Hägnsnäset
FORNTIDEN TALAR: Hällristningarna i Glösa
berättar något för oss. För 5000 år sedan ristade
Älgklanens folk in bl a 45 älgar på väg upp för
hällen. Vid Glösabäcken finns en utställning i
Älgladan om Älgklanens folk. I stenåldershyttan
serveras torkat älgkött och örtte av stenåldersvärdinnorna som gärna berättar sannsagor.
Vaplan
Nälden
Alsen - Mörsil 26 km
Etappen går till övervägande del en bit
från det större vägnätet, vilket här även
saknar allmänna kommunikationer.
Små grusvägar genom kulturlandskapet
omväxlande med ren skogsvandring
och kuperad terräng, med längre sträckor av milsvid utsikt, ger must och luft
som etappens karaktär. Från Wången
bär av det på stigar och byvägar upp
mot Berge, Landverk och Tann, innan
en djupdykning görs mot Öringsån
och sedan brant upp till Häljeberg. Ån
går att vada, men kräver stövlar vid
högt vatten. Vid normalt vattenstånd
går man torrskodd över på stenar. Följ
sedan byvägen till Kluk, som passeras
längs den stora vägen genom byn.
Kluk - Bleckåsvallen 8 km
Leden följer en skogsbilväg innan stigar
tar vid. De ger en naturskön och
rogivande vandring genom skog och
enstaka gårdar fram till byn Bleckåsen.
Nu återstår bara någon kilometers
vägvandring upp till kommungränsen
mot Åre.
Läkarvillan vid Mörsils sanatorium
Etapp 10
Mörsil
Societetshuset vid Mörsils sanatorium
Bleckåsvallen - Mörsil 9 km
Från Bleckåsen går leden på eller i nära
anslutning till väg 666 fram till
Semlan. Efter en mindre avvikning i
byn Semlan, vid Semlans fd hyttplats,
följs skogsstigar och en mindre grusväg
mot Mörsils samhälle, där sista biten
går längs stigar på «Kullarna». Just på
desssa stigar vandrade vid förra sekelskiftet mängder av sk luftgäster. Det
var lungsjuka, eller bara vanliga turister,
som kom hit till Mörsil för dess rena
luft och vackra natur. Här anlades
1891 landets första sanatorium för
TBC-sjuka, vilket snart skulle följas av
flera andra på orten. Till etableringen
av Mörsil som turist- och kurort bidrog
förstås också järnvägens ankomst på
1880-talet. Sockennamnet Mörsil,
1351 skrivet Möresildre, är en
sammansättning med betydelsen jämt
fuktigt land och ordets slutled «siller»,
lugnvatten. Alltså det jämna landet
ovan Äggforsarna.
Semlan
Andersböle
Omkring 10 km sydöst om pilgrimsleden
ligger Mattmars kyrka. Klockstapeln har
nyligen återfått sin forna färgprakt. Här finns
också flera vackra medeltidsskulpturer.
Bleckåsen
Flakaberget
Kluk
Slåtte
Häljeberg
Alsen
Tann
Landverk
Oviksfjällen, utsikt från Mörsil
Detalj från Anna, Mattmar
Berge
Mörsil - Hålland 21 km
Ruinen efter Undersåkers medeltids k:a
Järpen - Hålland 10 km
Den följande etappen är en vandring
genom kulturlandskapet, med fjällen
blånande i fonden och med forsar och
vattenfall vid vandrarens fot, i en varierad terräng längs stigar och på
småvägar, från krigets minnesmärken
till heligt vatten. Delsträckan startar
vid Jerpe skans, bär över Tossön mot
ruinen efter Undersåkers medeltidskyrka. Det är osäkert när Undersåkers
medeltida kyrka uppfördes. Den
brändes ned under Baltzarfeljden på
1600-talet, men återuppfördes igen.
Hålland
Ristafallet
S:t Olofs
källa
Hållandsgården
Böle
Undersåker
Kyrkoruin
Svensta
Mo
Pilgrimskyrkan i Hålland
På 1850 uppfördes så den nya kyrkan
samtidigt som den gamla ned revs ned.
Från ruinen följer pilgrimsleden
grusvägar och stigar förbi S:t Olofs
källa till Ristafallet. Lämpligt är sedan
att gå tillbaka en bit längs E 14, över
Hållands folkhögskola, och låta
pilgrimskyrkan vid Hållandsgården
markeras sträckans mål.
Pilgrimskyrkan uppfördes under 1999
efter medeltida stavkyrkomodell och
med syfte att bevara och utveckla
pilgrimstraditionen som en del av den
moderna turismen. Sockennamnet
Undersåker är sammansatt av ett
gammalt uttryck för en måltid, undun,
och åker. Det betyder att Undersåker
är ett kyrkoplatsnamn. Då den medeltida stenkyrkan, och sedan socknen,
fick namn efter läget, kyrkan vid
Undunsåkern, 1351 skrivet
Undansakir.
«Sätt dig ner vid vägens kant
Känn varma jorden mot din hand
Känn svala vinden
Känn trötta fötter
Känn, Du är del av allt»
Jörgen Roos
Järpen
ten
Genom Järpen markeras inte leden.
Viföljer Norra vägen och Strandvägen
fram till Järpens kapell. Sträckan är
svagt kuperad och mycket lättvandrad.
Järpen är centralort i västra Jämtland
och har banker, hälsocentral, apotek,
polis, systembolag, allehanda affärer
och pizzerior, men saknar hotell eller
vandrarhem. Behöver man däremot ett
par nya vandrarskor rekommenderas
ett besök hos Lundhags, skomakarna.
Fabriken syns från leden vid östra
infarten till Järpen.
Li
Vandringen utgår från Römmen,
Mörsils Hembygdsförenings gård, där
resterna efter Mörsils 1600-talsskans
finns. Den var föremål för strider 1644,
men fick sedan förfalla efter fredsslutet
med Danmark-Norge. Mörsils kyrka
uppfördes på 1850-talet några hundra
meter väster om den medeltida stenkyrka, som revs samtidigt. Det finns flera
antydningar om att den gamla kyrkan
användes strategiskt under de år Mörsil
måste fungera som krigsskådeplats.
Vandring går i ett naturskönt landskap
fram till Stålsvikens badplats. Sedan
följer ett avsnitt där tre generationers
vägar omväxlande nyttjas: E 14,
Riksväg 14 och Karl Johansvägen.
Etapp 11
Ånäset
Mörsil
Strand
Järpe
Skans
Hålland - Åre 19 km
Etapp 12
jö
n
Vackra utsikter, och kulturlandskapet
med levande lantbruk, präglar etappen.
es
Åre
Birgittakällan
als
älv
en
Björnänge
Ind
Undersåker - Åre 12 km
Från Stamgärde gamla by tar sig leden
på stigar i främst skogsterräng fram till
Brattland. Där breder utsikten på ett
närmast bedövande sätt ut sig över
Åredalen, Edsåsen, Renfjället och
Åreskutan. Vid Såå camping anträds
väg 659 förbi Björnänge till Vik.
Därifrån används E 14 fram till den
östra nedfarten mot Åre by och väg
638. Etappmålet är självklart Åre gamla
kyrka från 1100-talet.
År
Hållandsgården– Undersåker 7 km
Om man nu från Järpen har gått till
Ristafallet och sedan låtit den nya
pilgrimskyrkan vid Hållandsgården bli
etappmål då passar det även väldigt bra
att fortsätta från samma plats. Gå över
E 14 och ner till S:t Olofs källa och
vidare till Ristafallet. Vägen går vidare
mellan järnvägen och älven upp till
Hedmans. Där börjar en rejäl stigning
som för från älvnivå upp till
Bredablick. Vidare fram till Stamgärde
gamla by, vid Undersåkers samhälle är
det relativt lättgånget.
Maskrosäng vid Åreskutan
Vid Såå camping och i backarna ovan
Vik finns kulturstigar som berättar om
platsernas särprägel. Från Viks kulturstig är det inte långt till den gamla väg
som bär till Fröå gruvområde, i dag en
restaurerad anläggning väl värd ett
besök. Åre gamla kyrka, ca 850 år
gammal, har intressanta inventarier
från pilgrimstid bl a S:t Olofsstatyn
och en bänk med utskuren Mariaros.
Åre by rymmer även 100 år av turisthistoria. Sockennamnet Åre är trots
berömmelsen ännu inte tillfredsställande tolkat. Det skrevs de Arun
i Vienne-tiondelängden 1314-19.
Hårbörsta
Så
Såssjön
Brattland
Undersåker
Helgesjön
Hålland
Ristafallet i Indalsälven
S:t Olofs källa vid Indalsälven
Hållandshön
Böle
Åre gamla kyrka från 1100-talet
ls
Vid mitten av 1800-talet
började de första turisterna komma till Åre. Till
dem hörde «luftgästerna»,
som av hälsoskäl
besökte fjällen. Snart
kom också de första
jaktturisterna, som lät
uppföra ståtliga villor
runt omkring i fjällvärden. När järnvägen
invigdes 1882 blev
området tillgängligt
för fler och ett stort
antal hotell började
snabbt etableras.
Pilgrimsleden följer
den asfalterade vägen
västerut från Åre
gamla kyrka Leden
går vidare med järnS:t Olof med kronan
vägen på vänster sida. utbytt mot karolinerhatt
Den korsas i Ängena
finns i Åre ga kyrka
och fortsätter längs
grusvägen fram till Tegeforsen, där den åter
går över järnvägen och följer den asfalterade
vägen fram till Duved.
ä
e
lv
n
da
Den odlade bygden
på den norra sidan av
Indalsälven formades
under 18- och 1900talen, men har rötter
tillbaka i järnåldern.
De äldsta gårdsplatserna ligger högst
Åre
upp i dalgången.
Kommun
Åre gamla kyrka
ligger dock nere vid Åresjön och
uppfördes troligen under 1100-talets
andra hälft. Kyrkan är idag den sista
kyrka pilgrimer kan besöka före
Stiklestad i Norge. Den välbevarade
kyrkan är känd för sin S:t Olofsskulptur, troligen ett norskt arbete från
tiden kring 1300. Enligt sägnen försågs
den med en karolinerhatt av en av de
soldater som passerade på väg mot
Norge under 1718-19 års fälttåg. Till
de förbipasserande skall en gång också
den Heliga Birgitta ha hört, och den
lokala traditionen knyter hennes namn
till en källa på orten. Den stensatta
källan ligger ca 800 m sydost om Åre
gamla kyrka, strax norr om väg E14.
Etapp 13
In
Åre Gamla kyrka - Duveds by 13 km
Duveds skans
Duvedsbyn
Karolinermonumentet
Duved
Duved k:a
Tegeforsen
Stjärnvalv från 1730-talet
Klockstapel från 1750-talet vid Åre ga kyrka
Ängena
Vy österut över Åresjön
esj
ön
Ullån
År
PÅ VANDRING
Att leva är att vandra
från plats til plats
och tid til tid
Att leva är uppbrott
och förändring
förvandring, föväntan
och framtid
Att leva är att mötas
med öppnade sinnen
för livsvidgande erfarenheter
Att leva är att komma hem
med nya steg av liv
och framtidstro
Att leva är att gå vidare
mot nya vandringar,
nye uppbrott och möten,
för att komma hem på nytt
Karin Sköld
Åre nye k:a
Åre
Birgittakällan
Indalsälven med Duveds skans nere th
Duveds by - Stalltjärnstugan 20 km
Duved präglas idag av turismen, men
i den kuperade terrängen i byn Forsa
finns flera påkostade gårdar från tidigt
1800- tal kvar. I Duved uppfördes
1889-93 Åre nya kyrka - snarast en
gotisk träkatedral - i en stil, som
präglar många kyrkor i norra Sverige.
Pilgrimsleden fortsätter förbi kyrkan
och övergår snart i en grusväg genom
Forsa. Strax innan vägen löper samman
med E14 ligger Karolinermonumentet
från 1892 och Duveds skans nere vid
älven. Landskapen Jämtland och
Härjedalen överfördes till Sverige 1645.
Faran för angrepp västerifrån ansågs
vara stor och flera försvarsskansar
anlades nära Norge. Skansen nere vid
älvstranden i Duved användes flera
gånger innan den 1808 anfölls av
norrmännen för sista gången. Under
sommaren 1718 fungerade den som
uppsamlingsplats för de karoliner som
skulle tåga mot Norge för att inta
Trondheim. Företaget misslyckades, och
ca 3000 karoliner blev senare kvar
i fjällen. Skansen och monumentet kan
nås via en ca 1,5 km lång vandringsslinga, som utgår från hotellanläggningen
Millestgården. Härifrån är det drygt
2 km att gå längs E14, över Indalsälven
och fram till vägkorsningen i byn Staa,
där pilgrimsvägen viker av mot nordost
in på den gamla sk Skalstuguvägen som
numera är asfalterad. Mer information
om Skalstuguvägen följer nedan. Efter
ca 6 km från E14 är det möjligt att göra
en avstickare till höger för ett besök vid
Tännforsen, som med sina 37 meters
fallhöjd varit ett mycket omtyckt turistmål sedan slutet av 1800-talet. Efter en
hård debatt på 1940-talet lyckades
folkopinionen förhindra en vattenkraftsutbyggnad av fallet.
Etapp 14
Stalltjärnsstugan
Bodsjön
Bodsjöbränna
Engelska Villan
Vid förra sekelskiftet uppfördes flerapåkostade villor i Västjämtland av välbärgade
personer från Sverige och Storbritannien för
några veckors jakt och fiske. Till dessa hör
Engelska, Hammarströmska villan, som
uppfördes av Östersundsgrosshandlaren
Conrad Hammarström omkring år 1890 i
Bodsjöedet, på en udde i strömmen mellan
Bodsjön och Tännsjön. Villan köptes 1926
av «bomullskungen» Philip Remington, ägare
av stora bomullsplantager i Venezuela. Hit är
det ca 9 km från byn Staa och E14.
Omkring 4 km norrut från Bodsjöedet, före
byn Bodsjöbränna, ligger den sk
Karolinerkällan strax intill vägen. Där ska
den Heliga Birgitta och Karl XII:s soldater ha
druckit vatten på sin vandring.
Bodsjöedet
Tennsjön
Tennforsen
Sta
Duvedsbyn
Vy över Åredalen
Pilegrimskruka
Stalltjärnstugan - Skalstugan 21 km
så
n
Saxvollen
Medstugusjön
Medstugurun
Bro vid Stalltjärnsstugan
Medstugan
Stalltjärnsstugan
En av tjugotalet stenvalvsbroar längs Skalstuguvägen
Bro vid Genmyrbäcken
Medstuguån
År 1896 lät industrimannen Carl Fredrik
Liljevalch bygga upp en exklusiv jaktvilla i Medstugan, för fiske och den
årliga ripjakten. Hans intresse för jordbruk tog dock överhand, och ett
mönsterjordbruk med en hel liten by
växte fram kring villan. Jordbruket är
ännu i drift. Innan Medstugan passeras
Moarna, en av Västjämtlands största
myrar med ett rikt växt- och fågelliv.
Skalstugan
al
Medstugan
För sommarresor fanns från början
endast en svår framkomlig klövjeväg.
Inte förrän på 1820-talet bröts den
första kärrvägen, som efter omfattande
förbättringsarbeten kom att kallas «Karl
Johansvägen» efter att Karl XIV Johan
invigt den på sin färd till Trondheim
1835, som endel av mellanriksvägen
från kust till kust. Vid 1800-talets mitt
tillkom en stor mängd stenvalvsbroar
längs sträckan, av vilka 21 stycken idag
finns bevarade på den svenska sidan.
Vägens betydelse som huvudled till
Norge kom minskade först 1958, då
vägen via Storlien öppnades. I början
av 1990-talet rustades vägsträckan upp,
men följer fortfarande i stort sett den
gamla leden.
Sk
Den urgamla pilgrims- och handelsvägen mellan Jämtland och Tröndelag,
vanligtvis kallad Skalstuguvägen,
användes framförallt vintertid när de
många myrarna och vattendragen låg
frusna. Speciellt livlig var trafiken när
det var dags för vintermarknad i norska
Levanger. På den tiden reste då forbönder fullastade med varor de var
tacksamma för kost och logi i de tre
gamla raststugorna, själastugorna längs
vägen, Medstugan, Stalltjärnsstugan
och Skalstugan. Av dessa torde
Medstugan vara den äldsta med medeltida anor, medan de båda andra tillkom
efter kungligt påbud i början av
1600-talet.
Etapp 15
Stalltjärnsstugan
Moerna
Skalstugan - riksgränsen - Ådals vollen - Sul 23 km Etappe 16
gapahuk
Konsgstuggu
På sin ferd over fjellet hadde kongen et syn.
«Jeg så ut over Norge da jeg så vestover fjellet.
Da kom jeg i hug at jeg har vært glad mang en
dag i dette landet, og så fikk jeg et syn; jeg så
utover hele Trondheimen og dernest over hele
Norge. Og så lenge som synet holdt seg for
øynene mine, så jeg alltid videre, helt til jeg så
utover hele verden, både land og sjø. Jeg kjente
nøye steder som jeg hadde vært og sett før, og jeg
så like tydelig steder som jeg ikke har sett før;
noen av dem hadde jeg hørt om, men det var
også steder som jeg aldri hadde hørt snakk om
før, både bygd og ubygd, så vidt som verden er.»
Biskopen tolket dette synet som stort og merkelig.
Høgfjellstøtta
Merraskard-
H eggl i -
fjellet
NORGE
H a n sm yra
f jel l et
RR 165 B
SVERIGE
“Dinganes”
Stor-Björsjön
Skalsvatnet
n
Ved Nybygget møtte de veifarende den
første bebyggelsen. I forbindelse med
byggingen av Karl Johans vei ble
Kongs-stua oppført, bekostet med
midler fra kongens private kasse.
I 1920-årene ble bygningen flyttet til
Innsmoen, der den står i dag. Et annet
ferdahus som også ble satt opp her,
er flyttet til Stiklestad Nasjonale
Kultursenter og kalles der
Kongsstuggu.
na
Kongsstuggu
(Nybygget)
v
Riksgränsröse på Karl Johansvägen
Våttan
äg
e
la
Vi går gjennom krattskog og snaufjell.
På det høyeste punktet står
Høgfjellstøtta som forteller at vi
befinner oss 2000 fot (ca 650 meter)
over havet. I grove trekk og med stor
sannsynlighet kan det sies at vi følger i
Olav Haraldssons fotefar fram mot
riksgrensen. Da han i 1030 vendte
hjem fra sitt opphold hos fyrst Jaroslav,
var det her han tok seg over fjellet ned
til Stiklestad. Omtrent 1,5 kilometer
lenger fram står en såkalt 1/2-milsstolpe. Slike steiner ble satt opp med
1/2 mils mellomrom med opplysninger
om avstanden til Nidaros.
In
Ådalsvollen
Kråksjøen
Ved å følge riksveien østover ca 1 kilometer
kommer vi til Sulstua, hovedbygningen på
gården Sul. I likhet med Skalstugan tok
Sulstua imot de veifarende. Gården lå opprinnelig på Tømte, men ble flyttet i
forbindelse med omlegging av veien
og byggingen av Karl Johans vei, først ned til
elva nær vadestedet en gang på 1600-tallet,
og senere dit den står i dag.
800 m norr om Skalstugan lämnar
leden den asfalterade bilvägen och viker
av åt vänster, dvs åt nordväst, längs en
mycket vacker, vägsträcka, som leder
fram till den norska gränsen och ett
riksgränsröse uppfört 1929 (Rr 165B).
Dit är det ca 7 km.
Karlsgården
Sulstua
Gam
Skalstugan
Olskjelda
s veg
Over Kvilbekken går Kvilbekksbruene to imponerende hvelvede steinbruer
etter hverandre med 500 meters
avstand. Like ved den siste brua er det
anlagt rasteplass med gapahuk - en
overbygget hvileplass for vandrere. På
veien nedover mot bygda har vi en
praktfull utsikt ut over Inndalen og
mot fjellpartiene på den andre siden av
dalen, dit vi skal.
Sul
an
l Joh
Milsten
Omtrent 6 kilometer fra riksgrensen bærer det nedover
i skogsterreng, og ca 3 kilometer etter Nybygget tar det
av en vei til venstre mot
Kråkesjøen. Her står det en
milestein som opplyser at det
Verdal
er 11 mil til Trondheim.
Kommune
Vi nærmer oss Ådalsvollen,
heimsetra for Sulstua og tollstasjon fram til
1994. Leden tar av til venstre og følger en Tmerket sti før den kommer inn på traktorvei
fram til Sul. Fra hengebrua ved Brenna over
elva Inna går vi ca 200 meter opp til bygdesentralen i Sul ved RV 72.
Kar
Skalstugan anlades vid 1600-talets
början som raststuga. När engelsmannen Tom Nickalls förvärvade
fastigheten 1888 fanns här ett jordbruk
och ett gästgiveri, med den mängd
byggnader som hörde till. Gården hade
utvecklats i och med tillkomsten av
Karl-Johansvägen. Nickalls lät bl a
uppföra en jaktvilla och utökade
dessutom anläggningen med ett mejeri,
ett bryggeri och ett sågverk. Jordbruket
drivs idag av en stiftelse. Villan fungerar sedan 1940-talet som semesterhem
för olika Wallenbergföretag. Omkring
Skalstugan
Storbakken
en
Pilegrimsvegen, slik den ble merket i 1997,
går nå videre til Vuku. Det blir en naturlig
dagsetappe når vi bryter av her for å følge en
grusvei ned til Inndal og ta inn på campingplassen der.
Festningsgalleri
Nord
Olav overnattet på Sul
Ved kilden er det reist en minnestein der
kong Olavs svar til Torgeir er hugget inn
slik Snorre gjengir det.
n
ale
ed
ed
rsl
ei
sv
«På sin ferd til Stiklestad kom Olav
Haraldsson også til Sul, der sagaen sier at
han overnattet. Om dette forteller Snorre
at da de kom til denne øverste bygda i
Verdal, var det åkrer langs veien. Kongen
bad sine folk fare varsomt og ikke ødelegge
engen for bonden, og det gjorde de også
mens kongen var der. Men de flokkene som
kom senere, løp utover åkeren, slik at den
la seg helt ned på bakken. Bonden, Torgeir
Flekk, klaget til kongen over den skade han
hadde lidd. Kongen sa det var ille at de
hadde gjort noe galt for ham:» Så rei kongen bort der åkeren hadde stått, og så at
hele åkeren lå nede på bakken. Han rei
omkring den, og deretter sa han: 'Jeg venter
sikkert, bonde, at Gud vil rette på skaden
for deg, og at denne åkeren blir bedre igjen
om ei ukes tid.' Og det ble en riktig god
åker, slik som kongen sa.»
Brekka
Fagerlivollen
an
På begge sider av fjellovergangen finnes
en bekk som kalles Badstubekken.
Vanligvis er det bekker nær gårdene
som får dette navnet, men her er det
Garnes
Joh
Etter å ha passert Karlgården ser vi over
mot Storsledalen og Sognavola, der
leden går i et skar til venstre for fjelltoppen. Skaret kalles «Salen» og var
trolig et kjenningsmerke for ferden
videre. Fra Sul og opp dit er det
9 kilometer. Fra Karlgården går vi på
Spjeldbergvegen, bygget i forbindelse
med transport til og fra det nedlagte
skiferbruddet i Spjeldberget, nesten
fram til bruddet, og tar så av til venstre
mot fjellet på et gammelt tråkk som for
det meste er ryddet på nytt. Leden går
gjennom tre myrområder som inngår i
Fjellmannmyra og Vargdalsfloa naturreservat. Fjellslåtten på de næringsrike
delene av myrområdet har vært en
forutsetning for husdyrholdet på
Sul-gårdene.
Fra Salen holder stien seg i 500-550 meters
høyde fram til Brekkan, ca 4 kilometer. Her
begynner nedstigningen mot bygda. På veien
ned til Kverndalen kommer vi først til
Storbakken og ser vestover mot Steinsvåtten
(Steinsberget), der ligger rester etter bygdeborg fra folkevandringstiden. Etter navnet å
dømme har det også vært vardevakt på
toppen. I skogen ligger en liten grønn slette
med en steinrøys - den nedraste skorsteinen
etter gården Vona, som etter sagnet ble
forlatt etter Svartedauden.
Karl
Minnestenen ved Olskjelda
Flere gamle
Ivan Chetwynd
utmarkstyper
er mer eller
mindre holdt i hevd. En av disse er
Kvigtrøa som ligger rett øst for kilden.
I dette beiteområdet, som aldri har
vært gjødslet, er det registrert til
sammen 98 forskjellige karplanter.
Kulturmarksområdene i Sul klassifiseres
botanisk blant de mest verdifulle
i dalen og fjellbygdene i Trøndelag.
langt til nærmeste bebyggelse. Navnet er
tolket slik at de veifarende vasket og stelte seg
ved disse bekkene.
dal
Folketradisjonen sier at den åkeren som
ble tråkket ned, lå like nord for kilden.
Det var her på Tømte (tomta) gården
Sul lå på den tiden. I 1954 ble det reist
en minnestein ved kilden.
Myggen
Jeg elsker ditt
skaperverk, Herre!
Men jeg har
problemer med
myggen. Og knott.
Og fluer. Enkelte
ganger driver de
meg til vannvidd.
Men Herre….
Er det kanskje slik
du iblant opplever
oss mennesker?
Inn
Olskjelda
Vi befinner oss
i en grend der
minnene fra
fortiden forteller om
gammel bosetning. Her er
registrert
gravhauger, en
hustuft og
gjort funn fra
folkevandringstiden.
72
Fra Sul går leden forbi Olskjelda, som
ligger oppe i bakken etter at vi har
krysset riksveien. Sagnet sier at kong
Olav hentet vann fra dette naturlige
oppkommet, og vannet herfra skal
derfor være helsebringende. Det har
vært stor valfart til stedet opp gjennom
århundrene, og mange har kastet
mynter ned i kilden.
Etappe 17
Sto
Sul - Inndal 22 km
Sognavollen
Badstubekken
Sul
Fjellmannmyra
Olskjelda
Inndal - Vuku - Stiklestad
Fra campingplassen følger vi hovedvegen til Stene hvor vi tar til høyre og
følger RV 758 til denne krysser
Verdalselva. Vi tar til venstre og følger
RV 757 nedover dalen. Noen hundre
meter lenger nede lå Auskin kirke i
middelalderen.
Auskin kirke, sannsynligvis en høgendeskirke, ble bygget av storbøndene i
Vuku en gang på 11-1200-tallet.
Kirketuften ses som en forhøyning i
terrenget, der en stor stein etter sigende
skal ha vært kirketrappen. Etter tradisjonen ble kirken reist på en førkristen
kultplass, noe som bekreftes av arkeologiske funn. Kirken er nevnt i Aslak
Bolts jordebok i 1430 og ble nedlagt i
følge Tronhjems Reformats i 1588.
Fra Auskin fortsetter leden på bygdeveien gjennom Leirådalen. Etter 6 km
vandring kommer vi til Gjermstadhøgda og får utsikt til det store
skålformede området der det store
Verdalsraset gikk natt til 19. mai 1893.
Nå er det vanskelig å forstå at dette
vakre landskapet har vært utsatt for en
katastrofe av slike dimensjoner.
En gang gikk fjorden langt inn
i dalene. Ned i disse fjordarmene førte
elver og bekker store mengder grus,
sand og leirslam, som rakk å fylle opp
dalen før havet trakk seg tilbake.
I Trøndelagsbygdene finnes mektige
leiravsetninger under den øvre marine
grensen. Avsetningene har vært årsak til
katastrofeartede utrasninger opp
gjennom tidene og har skapt problemer
for de fastboende så lenge det har vært
bosetning i disse områdene. Årsaken til
skredene skyldes at leirmassene er saltholdige. Vanligvis holder de seg i ro,
men flyter som tynn suppe hvis de blir
forstyrret.I Verdalsraset skled 5000 mål
leirjord ut fra dalsiden og oversvømmet
15 000 mål i dalbunnen. Av de 250
menneskene som bodde i området,
mistet 112 livet sammen med mange
hundre dyr, og 105 gårdsbruk ble ødelagt. Elva ble demmet opp til en 4 km
lang sjø hvor husene drev omkring.
Som følge av raset forsvant de gamle
veiene.
Stiklestad
Hallem
Feginsbrekka
St. Olavs
kolbe
R
Hegstad
Gjermestadhøgda
Ve
r
Minnestøtte over Haraldsson
«Norges eldste monument»
Vi følger fylkesveien 2,5 kilometer fram til
Øgstad, der leden tar av til venstre ned
mellom jordene og deretter til høyre på den
gamle ferdselsveien mellom Vuku og
Stiklestad, i dag kalt Rasvegen. Etter 300 m
er det merket en avstikker til fornminnefeltet
på Hegstad, som er verdt et besøk.
I Hegstadmarka ligger en enestående samling
av kulturminner, trolig fra jernalderen
(200-900 e.Kr.). Mest synlige er de åtte gravhaugene hvorav tre særlig store. Den største
er 46 m i diameter og rundt åtte meter høy.
I tilknytning til gravfeltet er det anlagt en ca
2,5 km lang natur- og kultursti. På gården
Uglen, som ligger langs Rasvegen øst for
leden, er det også flere gravhauger. Her stod
det en sognekirke i middelalderen. «Aauglen
kirke» ble nedlagt i 1589.
Foto fra Verdalsraset
Etappe 18
Etter å ha fulgt Rasvegen 1,5 kilometer
kommer vi til Stiklestad kirke og Stiklestad
Nasjonale Kultursenter.
da
ls
el
757
va
Leirådalen
72
Litt lenger fram, etter krysset ved
riksvei 757, ligger Olsåkeren på venstre
side. Her skal kong Olav og hans menn
ha slått leir etter at de hadde vadet over
Verdalselva før slaget på Stiklestad.
15 km
Olsåkeren
Auskin
kirketuft
758
Stene
Vuku krk
Steinsvåttan
Garnes
Vi ankommer stedet for Norgeshistoriens
En pilegrim
kan ikke bare
passere et sted
som Stiklestad.
Her er åstedet
for begivenhetene i 1030 som
er utgangspunktet
og årsaken til at
vi har valgt
å søke St. Olav
i Nidaros på vår
pilegrimsvandring.
bad Gud hjelpe seg. Steinen kongen
støttet seg til, ble bygget inn i alteret til
den lille trekirken som ble reist kort tid
etter slaget, og som folk valfartet til.
Steinkirken som ligger der i dag, ble
oppført på samme sted.
Statuen
ved amfiet
Stiklestad kirke er bygget på stedet der
Olav Haraldsson og hans menn møtte
bondehæren 29. juli 1030, og der han
falt i slaget som fulgte. Utfallet av
kampen fikk stor betydning for landets
framtid- politisk og kulturelt.
Konsekvensene av Olavs død på
Stiklestad ble avgjørende både for statsdannelsen, for monarkiet og for kirken
i Norge, og slaget ble dermed avgjørende for Norges innlemmelse i det
europeiske kristne fellesskapet. Øksa
som drepte kongen på Stiklestad ble
Stiklestad kirke
raskt det viktigste helgenattributtet til
Olav den hellige, og denne øksa er
fortsatt det sentrale elementet i det
norske riksvåpenet. Landskapet vi
befinner oss i, var skueplassen for et av
norgeshistoriens største dramaer. Snorre
forteller at da kong Olav var blitt såret
under slaget her på Stiklestad, la han
seg opp til en stein, kastet sverdet og
I 1180 var det meste av skipet ferdig
bygget. Den romanske vestportalen
(i våpenhuset) har detaljer som vi kan
finne igjen i Oktogonen ved
Nidarosdomen. Også døpefonten er fra
1100-tallet. Omkring 1500 fikk vestre
del av skipet et tilbygg. Steinen i alteret
ble trolig fjernet etter reformasjonen.
I kirken, som er viet til St. Olav, finner
vi en sjelden og omfattende serie på 32
bibelske malerier, montert på langveggene og på galleribrystningen. De er
malt i 1688 av Barach Bogarth. Det var
vanlig å bruke grafiske forelegg for slike
malerier, og 28 av dem er malt etter
Matthæus Merians bibel - en billedserie
som kom ut i 1625-30.
Kirken gjennomgikk en omfattende
restaurering fram mot jubileet i 1930.
Veggene i koret ble utsmykket av
kunstneren Alf Rolfsen, og freskomaleriet bærer navnet «Sverdet og liljen».
Det sentrale motivet viser kong Olav
lent mot steinen, mens han i døden ser
«den Mektige komme som råder for
alt». Rolfsen har også brukt lyset fra
himmelen over vinduene på begge sider
på en svært virkningsfull måte - på
nordveggen går himmelstigen som
kongen drømte om før slaget opp mot
lyset som kommer ovenfra. På sørveggen skinner et klart lys på kongens lik
samtidig som en blind mann har fått
synet tilbake. Tore Hund går tankefull
bort mens han ser at et sår på hans
egen hånd er i ferd med å gro. Kongens
undergjerninger er altså representert på
veggene i koret. Den barokke altertavlen fra 1650-årene står nå i våpenhuset.
Reformasjonen satte en stopper for
pilegrimenes valfart til Stiklestad.
mest berømte slag
I 1916 tok katolikker fra Trondheim
skikken opp igjen, og i 1930, i forbindelse med 900-års-jubileet for slaget på
Stiklestad, ble det bygget et katolsk
valfartskapell på stedet. Sigrid Undset
var en av pådriverne for å få reist dette
kapellet, og skipet som henger fra taket
midt i kapellet er en gave fra henne.
Stiklestad
Amfiet til friluftscenen
Det faglige og kulturelle programmet
gjennom resten av året preges av
samme overbygning, og består av bla.
foredrag, konserter, kunst- og kulturopplevelser og tilbud for skoleelever.
Olavsformidlingen står i sentrum, og
kvalitet er et kjennetegn ved virksomheten ved SNK.
Stiklestad Nasjonale Kulturscenter
Stiklestad Nasjonale Kultursenter, SNK,
ble etablert i 1995 og fikk samtidig
status som nasjonalt knutepunkt med
overordnet ansvar for
Olavsformidlingen i Norge.
Kultursenteret sysselsetter over 40
ansatte og tilbyr et omfattende kulturprogram gjennom hele året.
Fra sommeren 2006 tas det sikte på å
etablere et pilegrimsmottak ved SNK
i nært samarbeid med Stiklestad kirke
og Stiklestad sokneråd.
Fra området på Stiklestad Kultursenter
Friluftscenen
Mest kjent er «Spelet om Heilag Olav»
under Olsok. I tillegg preges
Olsokdagene på Stiklestad av den nære
tilknytningen til stedets kjernehistorie
og det som SNK skal være: en engasjert
samfunnsaktør som tar opp aktuelle
tema til debatt.
St. Olavs kapell
Stiklestad - Munkeby 19 km
R
Munkrødstad
Slettåsen
Lian
Nonsåsen
Olden
Jämtvadet
Halle
kirketuft
Hallan
VERDAL
Der elva gjør en sving, ble et cistercienserkloster opprettet ca. 1180, den gang
svært avsides, slik munkeordenen
krevde. Det ble trolig nedlagt allerede
på 1200-tallet, men klosterkirken
fungerte som sognekirke fram til 1589,
da den ble nedlagt i følge
Trondhjemske Reformats. I dag står
bare rester av murveggene igjen, omgitt
av tett vegetasjon. Minnet om klosteret
lever i stedsnavnene rundt området.
Berg
Søraker
E6
Baglan
72
7
75
rd
al
se
lv
a
Vinne krk
Ve
I middelalderen lå det en trekirke her,
viet til St. Ægidius. Den brant ned ved
lynnedslag i 1815. Gerhard Schøning,
som besøkte kirken i 1770-årene,
skriver: «Vukku og Halle Kirker er
Træbygninger, men dog forsynede med
smukke Ornamenter og inden til
smukt malede.»Fra kirkebakken på
Halle er det praktfull utsikt over
Verdalsøra. Elva Rinna flyter gjennom
deltaet på Rinnleiret, som er vernet
som et våtmarksreservat.
Munkeby
kloster
Riarmoen
757
Stiklestad
Hegstad
9
Etter Søraker tar vi av til venstre og
følger veien opp lia til Blybakken og
Hallan gård. Litt bortenfor gården, på
venstre side, ligger kirkestedet Halle.
Fra Halle kirkested går man
først ca. 100 m
tilbake retning
Stiklestad, og tar
deretter av en
driftsvei vestover
til fylkesvei ved
Rindsem og
krysser Rinnelva
som er grense mellom Verdal og
Levanger. Herfra følges sidevei via
Reitan til Olden («Olla»). Fra Olden til
Lian følger traseen skogsvei som på det
øverste partiet blir til en mindre sti.
Videre grendevei fra Lian til hovedvei,
følger denne ca. 300 m mot nordvest,
før man tar av gårdsvei via Hojemslia
til Munkrøstad. Fra Munkrøstad og
sørover krysser veien Levangerelva til
Rømo («Riarmoen») og videre mot vest
til Munkeby og klosterstedet.
75
Pilegrimsvegen går nå langs
Nord-Europas lengste bjørkeallé mot
Verdalsøra. Vi kan ta en liten omveg
om St. Andreas kirkested på Haug før
vi fortsetter mot sentrum. Nå er det
kommet ny omkjøringsveg og ny bru
øst for sentrum og det er naturlig å
bruke denne. Her finner vi langs
gangvegen Norges lengste primstav
støpt inn i betong. For å slippe så mye
asfalt kan vi gå ned under brua og følge
elva oppover et stykke langs dyrka
mark. Vi kommer gjennom et lite
boligfelt og krysser RV 72 på gangbru,
og tar til venstre. Første veg til høyre er
da Søraker.
Etappe 19
Fra Munkeby kloster
Munkeby - Markabygd 24 km
Når vi kommer opp til Tomtvasslia og
kan nyte en storslagen utsikt over
området. Fra Tomtvasslia følger vi en
god setersti mot sørvest, via
Slik St. Olavsvegen er lagt i dag går
den utenom Alstadhaug kirke som
absolutt er verdt et besøk. Hovedskipet
er fra 1150-1180. Koret er et oktogon
i tidlig gotikk og ligner på Oktogonet i
Nidaros domkirke. Navnet Alstadhaug
er en forvansking av Olvshaug som
ennå er navnet på den gravhaugen som
ligger like nord for kirken. Dette er en
av de største bevarte gravhaugene i
Trøndelag med en diameter på 55
meter. Etter tradisjonen skal den personen som ble gravlagt her ha hett Olve.
Utgravningene som er gjort tyder på at
det var en mannsgrav.
St.Olavsvegen går i dag også utenom
Levanger sentrum. Dersom leden i
fremtiden skal legges om Alstadhaug
kirke får pilegrimene også mulighet til
å besøke byen. Dette kan være nyttig
Grønningselva
Bergsenget
Markabygda krk
Troset
Vinkjerra
Hegglia
Alstadhaug kirke
med tanke på proviantering. Men
Levanger er også interessant for
pilegrimen som en såkalt «Slow
City». En internasjonal betegnelse som beskriver en by hvor
man «tar tiden tilbake».
Tomtvasslia
Reistadbustaden
Lavøya
To
Skjøtingen
Vi følger nå skogsveien mot øst, ca. 1
km til foten av Rognbakken. Vi
kommer da inn på Tomtvassveien som
er en lite trafikkert bomvei. Deretter
følger vi Tomtvassveien mot sør i ca 5
km til vi kommer til Tomtvatnet. Vi
følger Tomtvatnet i ca 2 km til vi
kommer til avkjørsel til Tomtvasslia.
Hegglivollen til Storbakken, og deretter
vei via Fraubakken til Troset grustak og
fylkesveien. Fylkesveien følges mot
nordvest til Markabygda kirke/kirkestue.
Tomtvatnet
Vi går nå fra klosterstedet og opp til
veikrysset ved
Munkeby. Deretter
følger pilegrimsleden
mot sør via Slåttsveet,
Sellelia og Ertsås. Vi
kommer da til et kryss
Levanger
med skogsvei som vi
kommune
tar inn på. Vi følger
denne veien mot øst, ca. 1 km til foten
av Rognbakken (Tomtvassveien).
Etappe 20
Spjelmyra
m
Sellelia
tv
as
se
lv
a
Ertsås
Rognbakken
Storåsen
Slåttsveet
Munkeby
kloster
Munkrøstad
Okkenhaug krk
Olvshaug gravhaug
Markabygd - Rådal 23 km
Stjørdal
kommune
Fra Markabygda kirke
går veien mot sør, til
veidele mot den fraflyttede gården Tunset.
Underveis passerer vi
brua over Grønningelva.
Her måtte nok middelalderens pilegrimer
vade for å kommer
over til andre siden.
Etappe 21
uvedkommende å ta seg inn bak murene.
I tiden rundt reformasjonen i Norge spilte
Steinvikholmen en viktig rolle. I april 1537
flyktet Olav Engelbrektsson fra Steinvikholmen. Dermed hadde den katolske kirke
tapt sin stilling i Norge og landet hadde
samtidig tapt sin selvstendighet. Hver sommer
spilles det opera på Steinvikholmen.
Haveskleiva
N
s
on
ha
u
gan
Råvatnet
Rå
Raadal
da
len
Hosetkammen
Bjørgtja
gml. Jernvinne
Lerifallvollen
Tylda
Fra Tunset følger vi skogsbilvei over
Rundhaugen og Bulandet i Stjørdal til
Okkelberg. Vi vandrer over innmarka
til Frigården, opp de skogkledde liene
og inn over myrene. Ved kommunegrensen mellom Levanger og Stjørdal
går det gamle merkestedet
Rundstavgadden. Navnet viser til et
stort furutre som stod her. I dag er
stedet merket med en grenserøys som
kalles kronrøysa. Herfra går vi på den
gamle ferdselsvegen mellom Skogn og
Stjørdal og kan enkelte steder se spor
etter veien mellom lyngrabbene på
skogsvegen ned mot bygda. Vi kommer
ned til fjellgården Skratla som har fått
sitt navn etter bekken like ved. Fra
Skratla fortsetter pilegrimsvegen ned til
Engelsvatnet der den kommer inn på
allmenningsvegen som fører til
Rådalen. Vi kommer til Tyldvavatnet
som vi får på høyre hånd. Lenger
Kanonpost fra siste verdenskrig
Helleristninger fra Hegra
fremme kommer vi til enda et idyllisk
vann, Råvatnet som vi får på vår
venstre hånd. Vi følger nå vegen frem
til Rådal hvor et skytterhus gir oss
mulighet for overnatting.
En av de viktigste severdighetene i
Stjørdal er Steinvikholm Slott som ble
bygd av erkebiskop Olav Engelbrektsson
i årene 1525 -1530. Steinvikholmen er
en liten holme ca 24 km sjøveis nordøst
for Trondheim. Slottet var mer for en
borg å regne med sterke murer og sinnerike arrangementer for å hindre
Et annet viktig fortidsminne er Hegra
festning, tidligere Ingstadkleiva fort. Det ble
bygget i 1909-11. Formålet med fortet var å
forsvare innfartsveien fra Sverige til Norge
over Storlien - Meråker og ned til Stjørdalen.
Fortet ble bestykket med skyts som ble «til
overs» etter demonteringen på Østlandet
etter Karlstadforliket i 1905. Fortet gikk inn
i «Stjørdal og Verdal Befæstninger», som ble
opprettet i 1912.
Under okkupasjonen i 1940 ble festningen
bemannet av ca. 200 mann og en kvinne.
Under kommando av Major Reidar
Holtermann stod denne styrken i mot de
tyske angrepene med infanteri, artilleri og fly
i 23 døgn. For å unngå unødige blodsutgytelse valgte Major Holtermann å overgi
festningen den 5. mai 1940. Det er opprettet
museum på stedet som forteller historien om
de menn og kvinnen som tok opp kampen
mot tyskerne og viste at det nyttet.
Tyldvatnet
Kvålsvollen
Skratla
Rundvassgadd
Høgsetervola
Rundhaugen
Rundvasstja
Haukåsen
Benkåsen
Frigården
Tunnset
Nonsberga
Stormo
Storsveet
Bergsenget
Markabygda krk
Steinvikholm
Fra Hegra Festning
Rådal - Lånke 21 km
Ved enden av den trange og bratte stien som
vi nå kommer ned ligger et stort helleristningsfelt. Det gir oss grunnlag for å tro at
denne vegen har vært brukt i minst 3000 år.
Ned mot Kjeldstad
Her stod det en kirke fra 1300 tallet.
Kirken ble nedlagt i 1589. I dag er
stedet markert med en steinstøtte.
Etter å ha passert gårdsanlegget kommer vi ned på fylkesvei 752 som vi
Lånke krk
Vi kommer ned i et vakkert kulturlandskap.
Her ligger blant annet gårdene Mæle, By og
Re, navn som går tilbake til eldre jernalder.
Pilegrimsvegen følger fylkesvegen gjennom
en vakker allé til Værnes kirke som er et
sentralt kulturminne langs leden.
Værnes
E6
Stjørdal
Værnes krk
R
Prestmo
Mælen
bru Mælen Kongsreina
Mæle
Re
By
Koksås
a
følger ca 1 km frem til Hofstad gård.
Navnet tyder på at dette har vært et
kultsted i førkristen tid. Pilegrimsleden
tar nå av til høyre forbi kornåkrene og
gjennom utmark en drøy kilometer
fram til Gråelva. Vi krysser elva og
følger bakken opp til Mørsetgrenda og
går gjennom to gårdstun før vi møter
fylkesvegen.
Hell
alselv
Skytterhuset
705
Moplassen
jø
rd
Vi følger fylkesvegen 2,5 kilometer
frem til en tidligere idrettsplass hvor
vi tar til høyre for å gå på sti og
skogsbilveg. Vandringen går gjennom
Hållådalen, en dyp dalsenkning i et
bergfylt terreng, langs en eldgammel
ferdselsveg.Vi passerer på nedsiden av
den store Hofstadmyra. Etter ca 5
kilometer kommer vi til
Bjørdalsplassen, en nedlagt husmannsplass som ble ryddet på 1600-tallet.
St
Vi følger bygdevegen gjennom
Råengrenda. Råengrenda heter også de
gårdene vi kommer til lenger fremme.
Navnet kommer av det norrøne ordet
ró, som betegner en «krok» i landskapet, slik det er formet her mellom
to åser. Pilegrimsvegen fortsetter
sydover på bygdeveien og går gjennom
tunet på Skjelstadgårdene.
Etappe 22
Bjørkkammen
4
E1
Hofstadmyra
Bjørkbakken
Bang
Kvål
Møset
Hofstad
Skjelstadmarka
Kjelstad
Korportalen i Værnes kirke
Vi møter fylkesveien
Fra Værnes kirke går vi drøye 2 kilometer på
bilvei med kornåkrer på begge sider fram til
Stjørdalselva, som vi krysser på Mælen bru
fra 1935. Nå tar vi av til høyre og forsetter
på fylkesveien 3,2 km langs elva ned til
Lånke kirke, som stod ferdig i 1899.
På veien passerer vi Reppe gård som stod
sentralt i eldre tid da elva gikk helt inn til
Reppesberget. Etter svære jordras i 1807 og
1823 tok elva nye veier og forårsaket store
ødeleggelser.
Ulstadvatnet
Brenne
Råa
Haverkleiva
Raadal
Etappe 23
Ved Bakken samles St. Olavsvegen fra
Stiklestad i nord med Romboleden som
kommer fra Mostadmark i øst.
Vi skal gå etter gamle stier i sydhellingen av Gjevingåsen. Herfra og til vi
går de siste kilometerne inn i
Storfossen
Nygårdsvollen
Svensklægret
Hommelvik
en
Høybydal
Høyby
Brennberga
m
m
jettegryte
elå
sd
ale
n
Løvbuberget
Ga
Stormyra
Like etter at vi har forlatt kirken,
kommer vi til sideelva Leksa og er snart
framme ved Hellkrysset. Herfra ser vi
den karakteristiske Steinmohaugen mot
vest, med 6000 år gamle helleristninger
fra steinalderen. Dyreframstillingene er
de eneste i Nord-Europa som er skåret
inn i fjellet.
Fra Hellkrysset følger pilegrimsvegen
Havdalsveien ca 1 kilometer og tar av
opp til Gjeving byggefelt som ligger
sydvendt i Gjevingåsen. Over dette
fjellpartiet finnes det spor etter hele
seks gamle tråkk. Strekningen var
fryktet, ikke bare fordi det var vanskelig å ta seg fram; i tillegg fryktet folk
angrep av både bjørn og ransmenn.
Folden
len
På denne strekningen som er nærmere 7 km
passerer vi plassen Svenskelägret som var
samlingsplass for Armfelts tropper ca. år 1718.
Vi passerer også Nygaardsvolden, Johan
Nygaardsvolds hjemplass. Han var statsminister
i Norge 1935-1945. Gården Folden er også
verdt å merke seg.
Bakken
la
Ved Lånke kirke har det vært kirkested
siden middelalderen. Til høyre ser vi
Stjørdalselva med det gamle fergestedet
som var et trafikknutepunkt for dalføret i flere hundre år, med brukarene
etter den første brua fra 1856.
Malvik
kommune
Hom
Lånke kirke
Lånkebygda ligger i et frodig
jordbrukslandskap. På veien opp
gjennom boligfeltet er det et fint utsyn
over den vakre bygda. Nedenfor oss
mot syd ligger Gjevinggårdene. Herfra
stammet Rørospresten Sven
Aschenberg som var modell for
Benjamin Sigismund i Johan
Falkbergets roman «Den fjerde nattevakt». Etter å ha passert boligfeltet går
veien over til skogsvei og sti. I drøye
2 kilometer går vi gjennom et landskap
med skrenter og bekkeløp, klopper,
tørrabber og stor skog. Vi passerer nær
to gamle bosetninger, Lauvåsen og
Solheim, før vi kommer ned på bygdeveien ved Furan gård, som var en
grensegård mot den dype og ødslige
Gammelåsdalen ned mot Hommelvik.
I 1707 fikk Furan privilegium fra kong
Frederik 4. til «at have en liden Kro
med ædendes og drickendes Ware».
Traseen kommer inn i Malvik
fra Stjørdal mellom Stormyra
og Bjørnholhaugen. Derfra
fører vegen ned mot Høyby
og tar så retning mot
Hommelvik kirke ca. 1 km.
Deretter tar den av i sydlig
retning mot Nygaardsvolden
og opp mot Bakken der den
kommer inn på Fylkesvei 963.
Slått
myr
da
Trondheim kommune ved
Saksvikkrossen, arter vandringen seg
som en fottur i skogsterreng, uten at vi
kommer innom noe tettsted.
Rombolleden
Lånke - Mostadmark 19 km
Gjevingåsen
Furan
Granheim
Solem
Lauvåsen
Lånke Menighetshus
Vegen går videre på gamle markaveier
ned til Gammelåsdalen som vi krysser
for å stige opp til platået på sydsiden.
Her ligger tre svære jettegryter med
flere meters tverrmål. Frontstykket er
borte, men rundingen står mektig i
fjellet, som svarvet av jutulhånd. Dette
er unike minner fra havets arbeid for
mange tusen år siden, da disse traktene
stod under vann. Nå bærer det nedover
på sti til Postmyråsen.
Hell
Hellkrysset
Lånke krk
Værnes
Mariakirkens minnealter
Mostadmark - Ranheim 19 km
Fra Bakken til Engan er det ca.10 km
vandring. Inngangen til pilegrimsleden
ved Bakken er godt oppmerket, og det
finnes også en fin oversiktstavle ved
oppgangen til pilegrimsleden.
Avstanden fra Bakken til Engan er
ca.10 km og pilegrimsveien går
gjennom vakkert skogsterreng frem til
gården Engan. Fra Bakken kommer vi
til den idylliske Bakktjønna og tomta
etter boplassen Bakmark.
Deretter går veien oppover mot
Skarpåskjølen, navn som «Kvilsteinen»
og «Gapberget» viser til tiden da leden
også ble brukt som kirkesti for bygdefolket fra Mostadmark til Malvik kirke.
Mostadmark mistet sin lille kirke i
hundreåret etter reformasjonen og ble
da henvist til Malvik kirke.
Pilegrimsleden var den enkleste og
korteste gangveien fra Mostadmark til
Malvik.
Fra Engan til Saksvikkrossen er strekningen ca. 8 km. Mellom gården
Ranheim kirke
Engan og gården Skjenstad følger leden
en sti og en traktorvei opp til
«Kleivvollen» og derfra videre opp mot
husmannsplassen Fjølstadtrøa, som er
blitt restaurert til et historisk tun. Her
kan man ta seg en rast i historiske
omgivelser. Fra Fjølstadtrøa fører leden
på bygde - og fylkesveier til
Saksvikkrossen og milsteinen som står
på grensen til Ranheim/Trondheim. I
gammel tid stod det her et kors der
pilegrimene kunne knele og takke for
at de endelig kunne se målet: Nidaros.
Etappe 24
Ved Saksvikkrossen passerer vi grensen
mellom Malvik og Trondheim kommuner.
Her står den siste milesteinen før Trondheim
på høyre side av veien. På samme side ser vi
Grilstad gård med en gravhaug som knytter
gården til jernalderen. Gravhaugen ligger like
inntil veien, og fra denne er det et fint utsyn
over det området vi nå skal vandre gjennom.
I dag ser vi at byens forsteder sprer seg utover,
mens middelaldermennesket nok hadde en
helt annen opplevelse av landskapet.
Ranheim krk
Vikhammer
Være
E6
Saksvikkorsen
Leistad
va
Leistad
el
or
S t Bolstad
åsen
Fjølstadtrøa
Kleivvollen
Saksvikkrossen utsikt mot Trondheim
S
e
ag
Tettbebyggelsen ved Nidelva var neppe
synlig herfra, men på den siste strekningen
inn til kaupangen kom de forbi gårder som
i dag bare er kjent gjennom historien.
lva
Engan
Hasetkammen
Nyvatnet
Røstjern
Fjølbumyra
Kvilsteinen
Bakkmarka
en
Bakken
Rombolled
Rasteplass ved Nyvatnet
Leangen gård
Skarpåsen
Ranheim - Nidaros 10 km
Etappe 25
fødte Victoria Backhe tok initiativ til
oppbyggingen av det musikkhistoriske
museet her på Ringve fra 1950-tallet og
framover. Låven er bygget om til
konsertsal, og i hovedbygningen finnes
en verdifull samling av eldre
musikkinstrumenter.
Fra Ranheim kirke gikk
pilegrimsvegen tidligere
videre langs Ranheimsvegen. Etter at
Trondheim kommune
har gjort en del arbeid i
fjæra, er det lagt til
Trondheim
rette for å gå via kirkekommune
gården ned på en sti
som er mye hyggeligere enn asfaltvegen.
Denne kan vi følge nesten helt til vi blir
ledet inn på Ladestien, en vakker turveg
som vi skal følge til Smedstua. Vi kan nå
velge å fortsette «Jarlerunden» rundt
Østmarkneset, men vil i så fall gå glipp
av Ringve.
Ringve
Han mente at selv om området var tilgrodd
med lyng og kratt, bar det tydelig spor etter å
ha vært oppdyrket. Her fantes det også flere
«Kiæmpe-Høie», gravhauger bygget av sand og
stein. Vi krysser Innherredsveien og følger
Statsingeniør Dahlsgate til vi tar til høyre i
Weidemansvei. Dette leder oss gjennom
bydelen Rosenborg og Bakklandet, som fikk sin
form på slutten av forrige århundre og begynnelsen av 1900-tallet.
Ladestien
Fra Ringve kommer vi ned på Lade allé
som går forbi Lade gård og Lade kirke.
Gården har gitt navn til hele området.
Snorre forteller at Harald Hårfagre hadde
en stor gård her, men mest kjent er Lade
som kongsgård og som høvdingsete for
de mektige ladejarlene. Inn mot
Trondheim sentrum følger vi Jarleveien,
og følger veiviserne forbi Lademoen
kirke. Dette området kalles Lademoen.
I følge Gerhard Schøning, som reiste her
i annen halvdel av 1700-tallet, var dette
«en stor, skiøn og jævn Strækning».
Pilegrimsvegen tar derfor av opp mot
Smedstuveien, som vi følger gjennom
boligområdet og videre et stykke langs
Olav Engelbrektssons allé til vi tar av mot
venstre og går inn i den botaniske hagen
på Ringve.
Ringve er opprinnelig et gårdsanlegg.
På tunets nordside står fremdeles et hus
som ble bygget den gang rådmann Jan
Wessel, far til Petter Wessel
Tordenskjold, eide stedet. Den russisk
ØSTMARKNESET
stuv
Sme n
Munkholmen
Lade gård
Ola
Ringve
ng
vE
Lade krk
La
a ll
Nid
n
elva
é
E6
Gamle
bybro
E6
an
ns
v
Lademoen krk
ls g
ah
.D
ing
MØLLENds
Sta
BERG
ROSENBORG
Nidarosdomen
Elgeseter bru
vn
Innherreds
We
ide
m
Bakke bru
Kristiansten festning
BAKKLANDET
de s t i e
Jar
lev
n
e lb
r ek
tso
ns
Nidelv bru
TRONDHEIM
Smedstua
Rød stiplet linje viser pilgrimsleden
Gjennom Møllenberg går vi langs gater med
småhusbebyggelse nedenfor murene rundt
Kristiansten festning, som sammen med
Nidarosdomen er et kjenningsmerke for
Trondheim, godt synlig fra hele byen. Fra
høyden med oversikt over byen går gaten bratt
ned til Nidelva. Langs elvebredden ligger den
gamle bydelen Bakklandet med sin karakteristiske lave trehusbebyggelse. Fra Gamle bybro
ser vi nedover Nidelva der den løper ut
Trondheimsfjorden under Bakke bru og lenger
ned langs Nidelvbrua, med de velkjente bryggerekkene på begge sider. Etter å ha passert brua
går veien til venstre langs Nidelva nedenfor
Nidarosdomen. Vi runder neset der elva svinger
og ser Elgeseter bru over oss.
På Hadrians plass møtes pilegrimsledene fra syd
og nord. Plassen er oppkalt etter kardinal
Nicolaus Brekespear, senere pave Hadrian IV,
som opprettet erkebispestolen ved Nidaros i
1153. Snorre forteller at på sandbanken, der
Olav hadde ligget i jorda, kom det opp «ei fager
kjelde, og folk fikk bot for sjukdommer av det
vannet.» Det vi i dag kaller Olavskilden, ligger
oppe i skråningen bak fontenen. Det gjenstår
bare å gå trappen opp til høyre og veien forbi
Erkebispegården før Nidarosdomens vestfront
ønsker velkommen som vandringens mål.
TRONDHEIM
va
Nidel
Nidarosdomen
Lade
krk
Lademoen krk
Ladegård
Ringve museum
Devle gård
Leangen
Rotvoll
Grilstad
Ranheim krk
Vi ankommer historiske Nid aros, St. Olavs by
Trondheim, eller Nidaros, var Norges
første hovedstad
Sagaen forteller at Olav Tryggvason
grunnla byen ved utløpet av Nidelva i
997. Arkeologer har imidlertid påvist
bosetning ved Nidelvas munning lenge
før 997. Helgenkongen Olav
Haraldsson ble gravlagt her i 1030.
Over hans grav ble Nidarosdomen
bygget, og byen ble i fire hundre år et
valfartsmål for pilegrimer som kom hit
for å søke trøst, hjelp og helbredelse.
Fra 1153 til reformasjonen i 1537 var
Trondheim landets erkebispesete og
åndelig sentrum for et område som
omfattet Grønland, Island, Færøyene,
Orkenøyene og Isle of Man.
«Det var stas og heilagdom i
Trondheim den dagen. Eg har aldri
sett slikt, og eg kan tru Trondheim
heller aldri har sett maken» skriver
dikteren Aasmund Olavsson Vinje.
Trondheims
status som
landets
hovedstad
befestes.
Kongshylling
på Øretinget
får riksomfattende
Olavsspenning i smijern
gyldighet.
Fra 1204 måtte den nyutnevnte
kongen sverge kongeeden på St.Olavs
skrin. Øretinget ble flyttet til
Domkirkegården.
Flere av middelalderens konger ble
stedt til hvile i St. Olavs by. Selv om de
døde i andre deler av landet eller i
utlandet, ble de ført til Trondheim for
å bli gravlagt her.
I Middelalderen var det over
300 kirker, kapeller, klostre og altere viet
til St.Olav i Europa
Kongenes by
Ingen av kongene regjerte trygt uten at
trønderne var med, skriver Snorre
Sturlasson. Trondheim har vært
kongenes by siden Harald Hårfagre
samlet Norge til ett rike på slutten av
800-tallet.
I gammel tid ble Norges konger hyllet
på Øretinget i Trondheim, tingstedet
ved Nidelvens utløp. Harald Hårfagre
(865 - 933) ble tatt til konge her.
Under Harald Hardråde (1015-1066)
ble rikssamlingen fullført, og
I de siste 150 år har
Trondheim
befestet
sin stilling
som kronings- og
signingsbyen.
Riksregaliene
kan du se i den
nye utstillingen i Erkebispegården
Pilegrimsmerke funnet i Ulvdal stavkirke.
Når pilegrimen kom til
Nidarosdomen, kunne
han kjøpe et slikt
merke av bly
I Middelalderen var det over
14 kirker i Nidaros
Kroning og signing i Nidarosdomen
Før 1818 kjenner vi til tre konger som
ble kronet i Nidarosdomen:
Karl Knutsson Bonde i
1449, Christian I i
1489 og Hans i
1583. Så må vi
helt frem til 1818
for å finne neste
kroning, av Carl
Johan XIV.
Avholdte Carl XV
og Louise krones i
1860, og det blir
folkefest i byen:
«Helligdomsarmen, det
eneste kjente
relikviet av Olav den hellige som er
bevart (Kongens museum, København)
Prosesjon med relikvieskrin ved Domkirken på 1300-tallet
Trondheim. Den kirkelige O lsokfeiringen i Nidaros
Domkirke er et av hovedele mentene i Olavsfestdagene
Ordet Olsok kommer av det
norrøne Olavsvaka og blir feiret den
29 juli til minne om Olav den helliges dødsdag i 1030. I middelalderen
og frem til reformasjonen strømmet
det til et stort antall pilegrimer til
Nidaros denne dagen for å søke bot
og bedring.
Hovedmarkeringen av Olsok skjer
mellom 28.-29.juli - Olsokvaka.
I middelalderen var det vanlig å
innlede de store høytider med en
våkenatt. Hver Olsok feires med
Olsokvaka, tidebønner, pilegrimsvandringer, pilegrimsmesser,
gudstjenester i Nidarosdomen og i
andre kirker i Trondheim.
Dagens kirkelige Olsokfeiring i
Nidarosdomen er et av hovedelementene i Olavsfestdagene i
Trondheim. Olavsfestdagene er i
dag Norges største kirke - og kulturfestival. Med over 350 arrangement
og 800 artister, ønskes pilegrimer
velkommen til sommerens kulturelle
høydepunkt. Internasjonale artister
og norske verdensstjerner vil fylle
Nidarosdomen og andre arenaer.
I ulike sjangere kan du oppleve
solister, skuespillere og kor boltre
seg i kammerformat, i store orkestrer og korverk. På den unike ute
scenen i Borggården kan du høre
rock og pop og folklore. Jazzvaka
på Britannia hotell tilbyr over 35
konserter.
Biskop ved høyalteret
Høymesse i Østskipet
Fra utekonsert i Borggården
Det historiske markedet vrimler det
av boder, markedsspill, gjøglere og
underholdning.
For mer informasjon:
www.olavsfestdagene.no
Rekonstruksjon av Olavsprosesjon med Olavsskrinet i middelalderen.
Malt av byggmester ved Nidarosdomens Restaureringsarbeider: William S. Bergstrøm i 1883
Økumenisk gudstjeneste på Vestfrontplassen
Trondheim vakkert beliggen de ved Nidelvas munning
Trondheim - byen du blir glad i
Tusen år gammel, men vital som
en ungdom. I tillegg til byens rike
tradisjoner som kroningsby, valfartsmål
og erkebispesete er byen et kjent
handelsknutepunkt og administrasjonssentrum. Flere severdigheter forteller
om byens historiske betydning.
Men Trondheim har mer å by på enn
fortidsminner. Byen ved Nidelven er
en universitetsby og et sentrum for
maritim, teknisk og medisinsk
forskning.
Bakklandet, en bydel med hyggelige
kafeer og restauranter, spesielle butikker
og gamle trehus. Trondhjemmeren
oppfatter seg selv som en hyggelig og
jovial person, noe man må gi ham rett i.
Han er stolt av å være trondhjemmer,
og innerst inne overbevist om at byen er
verdens beste, og vet selvfølgelig at byen
flere ganger er kåret til «en av verdens
beste byer å bo i». Han er seg også
bevisst byens historiske betydning, og
er stolt av alt det fine byen har å vise
frem. Kulturlivet er allsidig og vitalt.
I Midtbyen kan vi fornemme
Tróndheimr, sagabyen. Byens innbyggere
og besøkende liker å ta spaserturer langs
Nidelven, gjerne over Gamle Bybro til
Mer info om Trondheim på:
www.trondheim.com
www.visit-trondheim.com
Flyfoto tatt mot nord
Den gamle bybro
Munkholmen
Domkirkeparken
Nidarosdomen sett fra sørsiden av Nidelven
Praktisk informasjon
Praktisk informasjon om vandringene
finner du også på internett:
www.pilegrim.info eller
www.olavsfestdagene.no
tlf. + 47 73 84 14 50
Pakkeliste
På en organisert vandring har man den
fordelen at man ikke trenger å minimalisere bagasjen like strengt som man må
gjøre dersom man vandrer alene. Likevel
er det lurt å øve seg i å finne ut hva en
strengt tatt ikke behøver og hva som er
uunnværlig.
Som enkeltvandrer må du bære alt med
deg i ryggsekken. Da er det viktig at du
reduserer vekten på ryggsekken mest mulig.
Hvis du skal delta på en organisert
vandring eller om du vandrer alene bør du
også tenke igjennom på forhånd om du
har krefter til å ta deg fram den distanse
det er mellom overnattingsstedene.
Dette må du ha med deg
på den organiserte vandringen
• Matpakke til første dag
• Bestikk, krus, flat og dyp tallerken
samt vannflaske.
• Sovepose og liggeunderlag
• Toalettsaker
• Vandresko /støvler (inngåtte) og sandaler eller andre lette sko til kveldsbruk
• Hodeplagg, regntøy og varmt tøy
• Dagstursekk til det som bæres med
under dagens vandring
• Bag eller lignende til det som skal være
med i følgebilen
• Du kan også ta med deg: Bibel eller
Nye testamente og termos
«Rikta blicken rakt
framåt, se på det
som ligger framför
dig. Ge akt på var
du sätter foten, så
vandrar du alltid på
fast mark.»
Krevende etapper
En særlig krevende etappe er
strekningen mellom Sul og Inndal på
22 km. Her går mye av distansen i et
myrlandskap. For noen vil det derfor
være et bedre alternativ å følge bilvegen. Fra Markabygda til Rådal er det
ganske kupert og noe myrlendt ved
grensen mellom Levanger og Stjørdal.
Gode sko er viktig.
Planlegger du å gå alene, bør du
plenlegge din tur nøye. Pilegrimsleden
i denne delen av Sverige og Norge er
fortsatt under utvikling. Det er derfor
viktig at du kompletterer denne
brosjyren med gode kart fordi det
forekommer manglende merking av
leden enkelte steder. Det er heller ikke
sikkert at alle etapper kan by på
overnattingssteder eller matvarebutikker. (OBS: Mellom Verdalsøra og
Stjørdal passeres ingen butikk).
Kontakt det lokale turistbyrå før du
begynner vandringen.
Kommunikasjoner
Strekningen Borgsjö, Östersund,
Stiklestad og Trondheim.
Fly
Trondheim Lufthavn, Værnes
www.sasbraathens.no tlf.+47 05400
www.norwegian.no tlf. + 47 21 49 00 15
Östersund og Sundsvalls flyplass
www.lfv.se tlf. + 46 63 19 30 00
Strekningen Sundsvall-ErikslundBräcke-Östersund traffikeres også av
Tågkompaniets regionaltog, Mittlinjen
www.mittlinjen.nu tlf + 46 771 444 111
Busstrafikk i Sverige:
Länstrafiken eller Din Tur
www.lanstrafiken-z.se, www.dintur.se
tlf + 46 771 100 110
Kommunikasjoner til/fra Stiklestad
er med buss eller tog:
www.nsb.no tlf. +47 81500 888
Overnatting
Mulighetene for overnatting er varierende. Best informasjon finnes hos
lokale turistbyråer.
Borgsjö www.ange.se
Bräcke www.bracke.se
Östersund www.ostersund.se
Krokom www.krokom.se
Åre www.are.se
Trondheim www.trondheim.com
Stiklestad www.snk.no
Telefonnummer til alle turistkontor
i Sverige finner du på
www.visitsweden.com
Telefonnummer til alle turistkontorer
i Norge finne du på
www.visitnorway.com
Kirker
Svenska kyrkan, Härnösands stift
www.svenskakyrkan.se/harnosandsstift
tlf + 46 611 254 00
Den norske kirke, Nidaros bispedømme
www.kirken.no/nidaros
tlf +47 73 53 91 00
S:t Olofs katolska församling har
prester i Sundsvall og Östersund
sundsvall.rkkweb.nu
tlf + 46 60 61 71 10
Den Katolske kirke i Norge
og St. Olav kirke i Trondheim
www.katolsk.no/mn
tlf + 47 73 52 12 14.
Blomster med røtter i historien
Underveis langs pilegrimsleden vil du se et uttall av blomster med navn som
minner om helter og helgener. Flere ville planter har fått navn fra jomfru Maria
og Olav den Hellige
Tog
Borgsjös nærmeste jernbanestasjon
heter Erikslund.
Strekningen Sundsvall-ErikslundBräcke-Östersund-Åre-RiksgränsenTrondheim, trafikkeres av SJ og NSB.
www.sj.se tlf +46 7 71 75 75 75
www.nsb.no tlf + 47 815 00 888
Olavsstake
Strekningen Östersund-Trondheim
trafikkeres også av det regionale
Nabotåget www.nabotaget.se
tlf +46 771 100 110,+ 47 820 54 388
Fläckmarihand
Søterot
Andre ville planter er bl.a. Gullviva, Daggkåpa, Guckusko, Jungfrulin,
Käringtand, Jungfru Marie sänghalm, Rødkløver, Sileshår, Käringstand,
Teveronika, Øgonpyrola.