Józef Piłsudski

Transcription

Józef Piłsudski
Józef Piłsudski
Från revolutionär till polsk nationalhjälte
I detta nummer av Pennan & Svärdet utgör slaget vid
Warszawa 1920 ämnet för en av förmånsfilmerna. Artur
Szulc tecknar porträttet av en marskalk som är lika viktig
för Polen som Mannerheim är för Finland. Józef Piłsudski
var revolutionären som blev nationalhjälte.
av artur szulc, militärhistorisk författare
N
atten mellan den 9 och 10 november 1918
satt Józef Piłsudski och hans eskort, en tysk
reservofficer, på ett tåg mellan Berlin och
Warszawa. Piłsudski, som suttit fängslad i Magdeburg, hade släppts av tyskarna eftersom de antog att
han skulle inta en nyckelroll i ett Polen som var på
väg att återfödas. Kanske hoppades man att Polen
skulle utgöra ett bålverk österut.
När Piłsudski senare på eftermiddagen klev av
tåget i Warszawa och promenerade ned för en av
stadens huvudgator lär det inte föresvävat honom
att han inom loppet av några dagar skulle leda ett
nytt Polen som inte existerat på Europas karta på
123 år. Vem var Piłsudski – det nygamla Polens första statsöverhuvud?
Józef Piłsudski vid tiden för första världskriget.
Marskalk Józef Piłsudski
Józef Piłsudski föddes den 5 december 1867 på
godset Żuław utanför Vilnius. Familjen, som hade
rötter i lågadeln, var trots godsinnehavet inte särskilt rik. Däremot omhuldade man, som i de flesta
polska adelssläkter, polska traditioner och polsk
patriotism. Fadern som också hette Józef, hade
bland annat deltagit i ett av de polska upproren mot
Tsarryssland. Piłsudski växte alltså upp i ett hem
där motviljan mot Ryssland var tämligen stark. Vid
sidan av drömmen om ett fritt Polen blev rysshatet
en av drivkrafterna bakom hans politiska engagemang redan i unga år.
Sju år efter hans födelse ödelades godset av
en brand och familjen bosatte sig i Vilnius. Här
påbörjade Piłsudski sin skolgång, men undervisningen föll honom inte riktigt i smaken. Avsikten
var nämligen att russifiera eleverna. På gymnasiet
pennan & svärdet vinter · 2014
Piłsudski engagerade sig politiskt redan i unga år och
skickades som tjugoåring till Sibirien. Bilden visar honom
som skolbarn någon gång i slutet av 1870-talet.
25
startade han och en äldre broder en studiecirkel
inriktad på polsk litteratur. Förbudet mot att prata
polska ignorerade han ibland och blev bestraffad.
Den här uppstudsiga attityden förvandlade han så
småningom till ren politisk aktivism när han som
artonårig började studera medicin vid universitetet i Charkiv. Som student deltog han i möten
organiserade av en socialistiskt revolutionär grupp
vars yttersta mål var störtandet av tsarväldet. Detta
passa­de den unge Piłsudski, eftersom han betraktade Ryssland som det fria Polens fiende nummer
ett. För Piłsudski blev den socialistiska stridslusten
ett verktyg i den patriotiska kampen för ett självständigt Polen.
Fängelse
Hans närvaro vid socialistiska möten resulterade i
en relegering från universitetet och 1887 arresterades han av Ochranan i Vilnius. Han anklagades, på
falska grunder, för att ha deltagit i en mordkonspiration mot Alexander III. Domen blev fem år i Sibirien, vilket ändå kan sägas ha varit ett milt straff.
Vistelsen i Sibirien avskräckte dock inte Piłsudski
från politisk aktivism, snarare tvärtom. Under de
fem åren träffade han många andra polska upp-
rorsmän som avtjänade långa straff eller tvingats
bosätta sig för gott i Sibirien. Deras berättelser
och patriotism hade en långtgående inverkan på
Piłsudskis beslutsamhet.
1892 återvände Piłsudski till Vilnius och återupptog sitt politiska arbete. Han blev medlem i det
nybildade polska socialistiska partiet och ledamot
av dess centralkommitté samt chefredaktör för
skriften Arbetaren. Om det gick, så avsåg han att
använda kraften i den socialistiska rörelsen med
Polens bästa för ögonen. Den här prioriteringen
gjorde att vissa inom partiet misstrodde honom.
De närmaste åren efter hemkomsten blev tämligen turbulenta för Piłsudski. Bara några månader
efter sitt giftermål arresterades han på nytt i feb­
ruari 1900 i staden Łodż där Arbetarens hemliga
tryckeri fanns. Efter en tid som fånge i Warszawas citadell flyttades han till ett fängelse i Sankt
­Petersburg varifrån en polsk läkare hjälpte honom
att fly. För att undkomma den tsarryska polisen
tillbringade han en tid i London och bosatte sig
sedan i Kraków, som då tillhörde det mer toleranta
kejsardömet Österrike-Ungern.
Flytten till Kraków medförde att Piłsudski lade
in ytterligare en växel i sin aktivism för den polska
Det moderna Polen föddes på ett slagfält utanför Warszawa 1920.
­Ledaren för det polska försvaret var Józef Piłsudski – militär, före
detta revolutionär, nationalsymbol och blivande statsman.
26
www.smb.nu
saken. Man skulle kunna säga att han radikaliserades. Polska socialistpartiet splittrades och Piłsudski
tog över den revolutionära fraktionen inom vars
ramar han organiserade reguljära kampgrupper.
Dessa användes sedan för att utföra aktioner mot
ryska myndigheter och dignitärer. Rån ingick också
i gruppernas repertoar.
Skytteföreningarna
Piłsudski förstod dock att mer måste till om hans
mål skulle kunna förverkligas. Ryssland måste
försvagas via väpnad kamp och i det syftet uppstod
på hans initiativ skytteföreningar. Den första bildades i Lviv och sedan kom en i Kraków. Med tiden
vann dessa föreningar stort gehör, inte bara bland
polack­er i Österrike-Ungern utan också hos dem
som bodde i Tyskland och Frankrike.
Tanken var att dessa skytteföreningar skulle
sättas in mot ryssarna i händelse av en väpnad
konflikt. När kriget kom i augusti 1914 förfogade
Piłsudski över 4 000 man, men denna skara växte
så småningom till över 20 000. De polska ”legionärerna” var inte någon integrerad del av den
habsburgska armén, varför de heller inte tilldelades
några vapen. I stället fick de utöka sina vapenförråd
på egen hand. Väl i strid visade Piłsudskis soldater
prov på stor tapperhet och några månader efter
krigsutbrottet utnämndes Piłsudski till österikisk
brigadgeneral.
Hösten 1915 hade tyska och österrikiska trupper­
erövrat hela det så kallade Kongresspolen, som
var den ryska benämningen på Rysslands polska
områden. Detta innebar att frågan om Polens status
aktualiserades. Hur skulle detta polska territorium
förvaltas av den tysk-österrikiska ockupations­
makten? Alternativen var en strikt militär förvaltning eller en lokal polsk administration. Man lutade åt det sistnämnda, men beslutet drog ut på tiden
och först tidig vinter 1916 tilläts ett begränsat polskt
självstyre i de provinser som tagits från Ryssland.
Förhoppningarna om en fri polsk stat växte och
Piłsudski åtog sig att ingå som militär rådgivare i
ett polskt interrimsråd som den tyska regeringen
utsett. Polackernas förhoppningar grusades när
tyskarna motsatte sig bildandet av en reguljär polsk
armé och ignorerade frågan om tilltänkta gränser
för ett nytt Polen. Piłsudski, som var frustrerad
över situationen, avgick från sin befattning i juli
1917. Kort efteråt arresterades han och internerades
i Magdeburg.
Polen återföds
Polen utropade sin självständighet den 11 november
1918 och det var nu Piłsudski intog en ledande roll
i den nygamla statens utveckling. Han utnämndes
till överbefälhavare och riksföreståndare. Den forna
frihetskämpen hade förvandlats till en nationell
­ledare, såväl militärt som politiskt. En hårdför
ledare var precis det som Polen behövde, för ingen­
ting annat än strider om gränserna väntade. Mellan 1918 och 1921 var Polen invecklat i väpnade
konflikter med samtliga sina nya grannar och mot
Ryssland utkämpades ett reguljärt krig. Sommaren
1920 hängde Polens nyvunna frihet på en skör tråd
Ett fotografi taget under 1926 års statskupp. Målet var
att ena landet efter år av interna motsättningar, men
priset för demokratin blev högt.
pennan & svärdet vinter · 2014
27
Józef Piłsudski innehar en viktig plats i det
moderna Polens nationella identitet, och
statyerna av honom är många. Detta monument återfinns i Łódź.
28
www.smb.nu
när Röda armén var nära att erövra Warszawa. Men
tack vare en ganska vågad anfallsmanöver från
Piłsudskis sida räddades huvudstaden och myten
om ”undret vid Weischel” föddes. Piłsudskis ställning som nationalhjälte var därmed befäst. Som
belöning förlänades han titeln marskalk.
På sätt och vis ansåg Piłsudski att hans tid på
barrikaderna och vid frontlinjerna var över. Ända
sedan tonåren hade han på olika sätt arbetat för ett
fritt Polen och nu hade hans dröm realiserats.
I december 1922 drog han sig därför tillbaka från
riksföreståndarämbetet och vägrade att kandidera
till presidentposten. Det var dags att överlämna
stafettpinnen till politikerna. Själv avsåg han att dra
sig tillbaka ut på landet, till ett mindre gods utanför
Warszawa och ägna sig åt krigsvetenskap. Men hans
ande svävade ständigt över maktens boningar och
han klarade inte av att stillsamt betrakta hur politikerna, som han såg det, fördärvade nationen.
Statskupp och diktatur
De politiska krafterna i Polen var splittrade och de
olika regeringarna förmådde inte hålla sig kvar vid
makten tillräckligt länge för att kunna genomföra
nödvändiga reformer. Fem år av politiskt käbbel­
skapade en situation som på allvar försvagade
­Polen inifrån. Ett inre hot från den växande radikala högern och ett yttre hot i form av Rapalloav­talet
mellan Tyskland och Sovjetunionen motiverade
Piłsudski att återta rodret genom att iscensätta en
ganska oblodig statskupp i maj 1926 med bland
annat stöd från socialistiska grupper. Stridigheter
i Warszawa mellan regeringstrogna trupper och
Piłsudskis anhängare var över på ett par dagar.
Åter vid makten satte Piłsudski det parlamentariska systemet ur spel och Polen utvecklades i
auktoritär riktning – dock inte i fascistisk anda. En
ledarkult kom att odlas kring hans person, men han
kan inte karakteriseras som fascist. Piłsudski ville
främst uppnå stabilitet, särskilt med tanke på landets geoplitiska läge inklämt mellan två stormakter.
Piłsudski strävade efter att bygga ett Polen som förmådde hantera dessa två mäktiga grannar. Därför
var det viktigt för honom att inte tillåta att Polen
slets itu av politiska, sociala och ekonomiska motsättningar. Regimen verkade för samhällelig solidaritet och på det socialpolitiska planet genomfördes
en rad reformer som definitivt hämtat inspiration
från arbetarrörelsens värderingar. Kommunistiska
och högerradikala partier förbjöds, men i övrigt
tilläts skilda politiska grupperingar att existera.
pennan & svärdet vinter · 2014
Regimkritisk press trakasserades, men förbjöds inte
och det juridiska systemet förblev oberoende från
statsmakten. Diskriminerande lagar gentemot minoriteter var heller ingenting som sanacjaregimen
under Piłsudski visade några tendenser att vilja
införa. Faktum är att regimen underlät att ta kontroll över en mängd olika områden. Efter Piłsudskis
död skedde dock gradvisa försämringar avseende
en rad punkter – bland annat tilläts antisemitismen
blomma ut.
Marskalken går ur tiden
Före sin död lyckades Piłsudski uppnå två väsentliga utrikespolitiska mål: icke-angreppspakter med
Sovjetunionen (1932) och Tyskland (1934). Han antog att detta skulle vinna tid åt Polen att förbereda
sig för ett krig som han förutspådde skulle komma
runt år 1940. Piłsudski föreställde sig dock inte att
det Polen han hade kämpat för hela sitt liv skulle
gå under efter bara drygt tjugo år av självständighet. Kanske var det lika bra att han somnade in den
12 maj 1935 som följd av cancersjukdom. Kroppen
placerades i en krypta på Wawelborgen i Kraków,
men precis som han hade begärt jordfästes hjärtat i
moderns grav utanför Vilnius. Józef Piłsudski hade
kommit hem. ◆
1920 är ett omvälvande år hos några av våra
grannländer. Bolsjevikerna hade övertaget
i inbördeskriget i Ryssland och nu ville de
sprida världs­
revolutionen
västerut. Men
det nyss återbildade Polen
ligger i vägen.
Förmåns­
filmen Slaget
vid Warszawa 1920
är en mycket
välgjord,
påkostad och
ruggig krigsfilm. Rekommenderas!
Läs mer om
filmen på
­sidan 23.
29