Forfattarna Skolmaterial

Comments

Transcription

Forfattarna Skolmaterial
Skolmaterial Författarna
Unga Klara
1
I grottan
Den här texten är gammal. Den kallas ibland för Grottliknelsen. Den skrevs för
nästan 2500 år sedan i Grekland. Platon hette författaren och han funderade mycket
över vad människan är för något. Det som vi kallar filosofi. Vad är människan? Tänk
på det du. Här är en text, där filosofen Sokrates talar med sin kamrat Glaukon.
– Tänk dig människor som bor i ett slags underjordisk grotta. Grottan har en lång ingång, vilken är lika bred som grottan och står öppen mot ljuset. Här lever de, från barndomen fjättrade till ben och hals så att de måste stanna där och bara se rakt fram; de hindras av bojorna att vrida på huvudet. De får ljus från en eld som brinner långt bakom dem och högre upp, och ovanför fångarna, mellan dem och elden, går en väg på tvären. Utmed den ska du tänka dig att en liten mur är uppförd, på samma sätt som dockteaterspelare har ett skrank framför sig när de visar dockorna därovanför. – Jag kan se det framför mig, sade han. – Föreställ dig också att människor går utmed den här muren och bär på alla möjliga slags redskap, som sticker upp ovanför den, och på bilder av människor och djur i sten, trä och alla andra material. Några av dem som bär pratar naturligtvis, andra går tysta. – Det var en underlig bild, sade han, och ena underliga fångar. – De liknar oss! sade jag. Tror du att de i en sådan situation har sett någonting annat av sig själva och varandra än skuggorna som elden kastar på grottväggen framför dem? – Nej, sade han. Hur skulle de kunna göra det när de tvingas hålla huvudet stilla hela livet? – Och de kringburna föremålen? De ser väl bara skuggorna av dem också? – Javisst. – Det är alldeles klart, sade jag, att människor i det läget inte skulle anse något annat vara sant än skuggorna av de tillverkade föremålen. – Det är alldeles nödvändigt så, sade han. – Tänk nu efter, sade jag, vad som helt naturligt skulle hända om en av dem blev lösgjord och plötsligt tvingades ställa sig upp, vrida på nacken, börja gå och titta upp mot ljuset – då skulle alla dessa rörelser vara plågsamma för honom. Han skulle bli bländad och skulle inte kunna se de föremål vilkas skuggor han förut har sett. Vad tror du då han skulle säga om någon sade till honom, att det som han förut hade sett var bara dumheter? Och vad skulle han säga om man visade honom vart och ett av de förbipasserande föremålen och genom frågor tvingade honom att säga vad det var? Tror du inte att han skulle bli förlägen och anse att det som han såg förut var sannare än det som man nu visade honom? – Mycket sannare, sade han. – Och om man tvingade honom att se mot det verkliga ljuset, tror du inte att han skulle få ont i ögonen då, dra sig undan, vända sig mot de föremål som han kan se och anse att de i själva verket är tydligare än de som man visar honom? – Jo, sade han. (Ur Platon: Staten – Skrifter. Bok 3, översättning av Jan Stolpe (Lund: Atlantis, 2003)
[något förkortad]
2
Uppgift
Vad handlar texten om? Vad menar Sokrates? Vad vill han att kompisen ska fatta?
Fundera över det innan du läser vidare… (Den här texten har varit viktig för
människor i alla år sen den skrevs – så ge den en chans!)
Okej, på Flashback har den också diskuterats (ja, det finns olika filosofitrådar där
också). Här är några funderingar därifrån. Signaturen Minimalt psykad skriver:
Att hela dagarna sitta och titta på teven eller framför datorn är
lite som Platons grotta. Vi är fastbundna i soffan (konsumism)
och teven och datorn är en projektion av det riktiga livet. En
lite förvanskad version dock. Vi konsumenter upplever aldrig
det riktiga livet utan vi ser bara projektionen av det riktiga livet
genom teven och datorn.
Medan Laser Mannen (ja det står särskrivet!) menar:
Tre killar som är uppvuxna i ett lab. Där det enda de har erfarit
sen barnsben är dem själva, rummet och Starwars trilogin.
Dem erkänner detta som sin verklighet osv fast en av dem
lyckas ta sig därifrån och får inse hur världen ter sig på riktigt
då när solen strålar ner på alla tredimensionella ting runt om
kring honom är denna nya verklighet trots hur stark tro att den
förra världen var den riktiga världen så är denna verkligare och
mer riktig.
Och så har vi Intergalactic som gör det enkelt för sig:
Massmediernas reportage jämfört med vad som sker ute i
verkliga livet.
Där kom det! Ordet! ”I verkliga livet”. Verkligheten. Vad är det?
Ibland säger de som arbetar med teater att de ska ”ut i verkligheten”.
Uppgift
Vad menar de då, tror du?
3
Vem är jag?
Frågan är inte så svår. Jag menar alltså, vem är jag som har skrivit det här? Du
kanske har fått en uppfattning när du läst. Är jag kvinna eller man? Är jag 22 eller
55? Hoppade jag av skolan eller har jag gått på universitetet? Någon bild har du nog
fått, om du tänker efter. Jag tänker inte avslöja vem jag är. Men jag är avsändaren.
Jag är den som skrivit texten. Jag är författaren. En berättelse, en text, har alltid en
författare. Någon som har skrivit den. Någon som berättar.
Uppgift
Vem är det som berättar för dig? Vilka olika berättare, eller författare, möter du under
en dag?
4
Pjäsen Författarna som du ska se, eller kanske redan har sett, har en författare. Han
heter Alejandro Leiva Wenger.
När jag skriver det här har man just upptäckt att polisen i flera år fört olagliga register över romer i Sverige. En polis som intervjuas försöker tona ner skandalen såhär: ”Vi jobbar på en beskrivning till det här så att man inte känner sig så illa till mods som man annars skulle ha gjort.” Han menar att polisen jobbar på att lansera en berättelse, en story, som kan ursäkta allt och få det att framstå som mer godhjärtat. Det var en fascination för just berättelser och deras många funktioner som fick mig att skriva Författarna. Jag säger ”berättelser”, andra bra ord är till exempel representationer, kategoriseringar, bilder, fiktioner, myter. Det slår mig att jag ägnar större delen av mitt liv åt att ta del av berättelser i form av filmer, böcker, tidningar och reklam men också (dag)drömmar, anekdoter, skvaller och samtal med andra människor. Dessa samtal handlar dessutom väldigt ofta om berättelser – var filmen bra, har du läst det och det, vad tycker du om det ena eller det andra, vad gjorde du igår, berätta, vem är du? ”There is fiction in the space between you and me”, sjunger Tracy Chapman i låten Telling stories. Hon sjunger om fiktionen mellan oss, i oss, omkring oss. Kanske är jag bara en samling berättelser, ett resultat av vad både jag och andra kan berätta om mig? I sin klassiska roman Invisible Man skildrar Ralph Ellison den känsla av osynlighet som utmärker den som påtvingas olika roller i andras berättelser. ”I am an invisible man … When people approach me they see only my surroundings, themselves, or figments of their imagination—indeed, everything and anything except me.” Personerna i Författarna är (som många, som alla?) både skapade och skapare av berättelser, historier som de antingen accepterar, bekämpar eller utnyttjar. Alvaro, Ali och Alex tjafsar om berättelser, med berättelser, genom berättelser. Vem får skriva om vad, hur mycket får man ljuga och hur ska en historia berättas på bästa sätt? Det är några av de frågor de brottas med. Kanske kan man säga att också de, liksom polisen ovan, ”jobbar på en beskrivning så att man inte känner sig så illa till mods”. 5
Vad är en berättelse?
Vi människor har antagligen berättat saker för varandra så länge vi har haft ett språk.
Från början muntliga berättelser, som sedan kunde skrivas ner när vi lärde oss
skriva.
Uppgift
1) Vilka berättelser har du omkring dig?
2) Varför är det så viktigt för oss med berättelser?
En som har beskrivit vad en berättelse är, är Aristoteles. En annan grek, som levde
ungefär samtidigt som Platon. Nu är vi tillbaks 2500 igen alltså. Han skrev en bok om
det. Egentligen så hittade han inte på det, han försökte bara beskriva de berättelser
han stötte på. På den tiden var det pjäser. Pjäser som faktiskt spelas även
nuförtiden. I sin bok Om diktkonsten beskriver Aristoteles en handling så här:
En helhet är det som har en början, en mitt och ett slut. En början är det som inte med nödvändighet följer av något annat, men där en annan sak naturligt finns eller uppstår efter den. På motsvarande sätt är ett slut det som naturligt följer av något annat, antingen med nödvändighet eller i allmänhet, men det finns inget annat efter det. En mitt är det som kommer efter något annat, och någon annan sak kommer efter den. Välkonstruerade handlingsförlopp ska därför inte börja eller sluta vid någon godtycklig form, utan måste använda sig av de bestämda formerna. Inte rocket science precis. En berättelse ska ha en början, en mitt och ett slut. Och
för det blir man världsberömd i flera tusen år för att ha kommit på? Det står såklart
mer i Aristoteles bok, men det här är viktigare än du kanske tror. Alla filmer du ser,
teveserier, dvd:er, alla böcker du läser, eller serier – ja alla berättelser kan delas upp
på det här sättet. Början – mitt – slut. Alla manusförfattare som skriver de här
berättelserna har läst Aristoteles någon gång under sin utbildning. Särskilt i USA.
Man kan till och med dela upp låtar på det sättet.
Uppgift
Välj en film, en bok, ett avsnitt av Grey’s Anatomy eller vad vet jag, och dela upp i tre
delar. Om du känner dig lat kan du till och med ta en rolig historia och dela upp den.
Sen, när du sett pjäsen Författarna, kan du försöka göra det med den också.
6
Vem är du?
Du är också en berättelse. Hur väljer du att berätta om dig själv? Dina kamrater har
en bild av dig, vem du är. Då kan du tänka på Platons grotta igen. Ser de dig eller ser
de skuggan av dig? I tidningarna kan man hitta dödsannonser och nekrologer. En
nekrolog är en text, eller en berättelse kan vi kalla det, som är skriven av vänner till
den som har dött. Den ska beskriva vem den döde var. Så här kan det stå:
Som nära vänner hade vi stor glädje av Gunnars allmänbildning och nyfikenhet på livet. Alltid delade han med sig av stimulerande tankar och nya projekt, Men lika gärna drog han på sig stövlarna för att plocka bär och svamp, förundras över fågellivet och glädjen över att odla, skörda och dela med sig. Kanske får du en känsla av vem Gunnar var.
Hennes liv präglades av stark äventyrslusta och nyfikenheten och lusten att utforska världen drev henne ständigt till nya mål: hon flög med Flying Doctors i Australien, dansade samba i Rio, paddlade kanot på Amazonfloden, åkte Transsibiriska järnvägen till Kina, med mera. Här är det tydligen det hon har gjort som skapar bilden av henne.
Ibland kan man förstå att personen har varit ganska jobbig. Men då skriver man t ex
Hans något hetsiga humör kunde ibland leda till missförstånd, men de var snabbt glömda. vilket antagligen betyder att personen fick raseriutbrott ibland.
Nu har du säkert redan gissat vart jag vill komma:
Uppgift
Du ska skriva en nekrolog över dig själv. Tänk dig att du har dött och dina kamrater
ska skriva hur de minns dig. Vad skriver de då?
7
Bor du på rätt ställe?
En plats har också en berättelse.
Uppgift
1. Vad får du för bilder av de här platserna? Vilka är det som bor där? Hur ser de ut?
Vad jobbar de med? Hur snackar man där? Hur ser miljön, husen, gatorna ut?
-
Husby
-
Söder
-
Midsommarkransen
-
Östermalm
-
Lidingö
-
Vårby
-
Platsen där du bor
Prata med dina kompisar. Har ni samma bild av de här platserna?
2. Varifrån har du fått de här bilderna?
3. Bor du på rätt ställe? Passar du in i din stad eller stadsdel?
Det var väl allt om berättelser för denna gång. Du vet fortfarande inte vem jag är. Jag
är väl den du tror att jag är. Och din klasskamrat bredvid tror att jag är någon helt
annan. Men jag vet vem jag är.
8

Similar documents