arbeta vidare - Bohusläns museum

Comments

Transcription

arbeta vidare - Bohusläns museum
Orust förhistoria
Innehåll: Vad graven kan berätta, Diskutera och arbeta vidare, Quiz – vad har jag
lärt mig?
Vad graven kan berätta
Vad händer efter döden? Det är en fråga som de flesta människor någon gång funderat på. I
alla kulturer och i alla samhällen påverkar tankarna kring döden inte bara hur vi människor
lever utan också hur vi behandlar dem som avlidit. Tanken på den döden, detta avslut från
det enda vi känner till – livet - har format hur vi väljer att begrava våra anhöriga.
Hur en begravning går till har skilt sig åt i olika tider och på olika platser. I förhistorien ser vi
hur sederna förändras när vi tittar på hur gravarna ser ut och vad de innehåller men
förändringar sker även i vår tid men oftast märker vi det inte. Tvärtom så tror vi att vi gör så
som vi alltid har gjort. Denna tanke, att vi tror oss göra så som vi alltid gjort, känns trygg och
bra. Frågan är, varför gör vi oss inte bara av med de avlidnas kroppar på ett så enkelt och
effektivt sätt som möjligt? Varför alla dessa traditioner kring hur det bör göras? Kanske beror
det på att döden ofta är förknippad med mycket starka känslor, som när Mattis i Ronja
Rövardotter i sin förtvivlan över Skallepärs död utropar ”- men han saknas mej”. Genom
olika begravningsceremonier så får vi möjlighet att förstå våra känslor och göra det
obegripliga mer begripligt. Sorgen när någon som funnit i vår närhet inte längre finns gör att
det blir viktig för oss att försöka hitta en slags tröst och kanske en förklaring och här skiljer vi
oss inte från de som levde i förhistorien.
Stenåldern
Gravar under stenålder?
Från äldre stenåldern finns ett mycket känt gravfält i Skateholm som ligger i södra Skåne. Här
finns 90 stycken gravar. När arkeologerna undersökte dessa skelettgravar så såg de att de
döda hade placerats på olika sätt, ibland sittande, ibland ihopkrupen på sidan och i vissa fall
på rygg. I flera gravar hade rödockra (en slags rödbränd jord) strötts ut över den avlidne.
En av gravarna var mycket märklig. I graven låg en mycket gammal man hopkrupen på sidan
(så kallad hockerställning) och mellan hans armar med ansiktet mot hans bröst låg ett litet
barn. Det märkliga var att barnet inte begravts samtidigt med mannen utan betydligt senare.
Barnet hade fått med sig smycken av björntänder och bärnstensbitar som låg vid barnets
bröst. Andra gravar visade tecken på att de begravda hade utsatta för kraftigt våld. Hade de
blivit ihjälslagna eller hade de dött i strid? Från en boplats i närheten som var från samma tid
kunde man dagligen se ut över gravfältet så man kan säga att döden och livet fanns nära
varandra.
Skelett av en gammal man och ett barn. Barnet är begravt senare än
mannen. Statens historiska museum.
Under yngre stenålder så byggde man stora stenkammargravar som kallas för megaliter
(megalit betyder stor sten). Den äldsta typen av megalitgravar kallas för dös. I en dös kan det
ligga många människor begravda, ibland flera hundra. Det kan ha varit så att man först
gjorde graven till någon hövding eller någon annan högt uppsatt person i samhället och
sedan använt den till andra höga personer som dött.
Här på Orust finns kanske Sveriges mest kända dös, den som finns avbildad i nästan alla
böcker som berör vår förhistoria, den kallas populärt för ”Hagadösen”. Den ligger i Stala
socken och är en av få undersökta gravar på Orust. Den grävdes ut av en arkeolog som hette
Enqvist år 1915. I graven fanns en liten yxa (en så kallad skafthålsyxa), ett skiffehänge, en
flintskrapa, två flintspån, en spjutspets av flinta och en liten pärla av bärnsten.
Denna bild av Hagadösen är troligen tagen i början av
1900-talet då Bohusläns var ett nästan skoglöst landskap.
Vid Hagadösen finns en skylt uppsatt
Knappt 1000 år senare runt 3400 f. Kr började man bygga en annan typ av megalitgrav som
kallas för gånggrift. I Sverige finns 375 stycken gånggrifter, ett 30-tal finns i Bohuslän.
Gravkammaren var antingen oval eller rektangulär. Ingången kantas av stora flata stenar
som står på högkant. Ingången är oftast ett par meter lång och knappt en meter bred. I
gånggriften var, liksom i dösen, flera människor begravda. Kanske tillhörde de samma släkt.
Vid en ny begravning flyttas de gamla benen så att det nya skelettet skulle få plats. Inne i en
stengrav så ligger benen efter de döda lite huller om buller. Det vanliga var att skeletten
delades upp i mindre delar och placerades ut på olika ställen inne i graven. Det finns också
gravgåvor i megalitgravarna men det kan vara svårt att veta om gravgåvan tillhör en särskild
person, då skeletten är så många. Kanske var det finare att bli begravd i en alldeles egen
grav, än att dela grav med flera andra?
På Orusts finns en undersökt gånggrift som ligger i Tegneby socken på fastigheten Lunden.
Gånggriften i Lunden låg för 5000 år sedan med vacker utsikt över en havsvik.
Gravkammaren var byggd av åtta stycken stora stenhällar, på dessa låg ett enormt takblock.
Ingången är idag delvis förstörd, ett antal stenar intill kammaren är resterna efter ingången.
1915 undersökte arkeologen Willhem Ekman gånggriften. Han fann en hel del
keramikskärvor strax utanför ingången. Det var vanligt att man hade en stor fest i anslutning
till begravningen så därför hittar man ofta keramikskärvor efter matskålar och koppar intill
och runt dessa gravar. Keramikskärvorna har troligen hamnat där i samband med dessa
festligheter. Vid den fortsatta grävningen i kammaren hittade Ekman bland annat en stenyxa
och några pilspetsar av flinta men undersökningen skulle ta en ände med förskräckelse. I
samband med att han tog bort jorden på insidan av ett av de stora sidoblocken så gav ett av
takblocken plötsligt vika och Ekman omkom den 20 september 1915. Intill gånggriften finns
idag en sten som rests till hans minne.
Gånggriften i Lunden där grävningen slutade så illa. Intill visas lite av de keramikskärvor som Ekman
hittade vid utgrävningen.
Gånggrifter är ganska ovanliga längs med vår kust men är betydligt vanligare inåt landet. Det
byggdes gånggrifter i drygt 1000 år men i slutet av stenåldern ersattes gånggriften av
hällkistan, den sista i raden av stenkammargravar. Hällkistor började att byggas runt 2000 f.
Kr. Den bestod av tunna upprättstående stenhällar med större hällar som tak.
Illustration Margareta Hildebrandt/Örebro läns museum
Bronsålder
Gravar under bronsålder?
När någon dör under bronsåldern så läggs kroppen oftast i en kista som täcks av en stor hög
eller med sten i ett så kallat röse. Rösena ligger ofta väl synliga ofta utmed kusten eller andra
farleder. Vid bronsålderns mitt sker en drastisk förändring, det är nu det blir vanligt att
bränna de döda, denna sed kallas för kremering. Lite av brända benen, oftast inte alla,
plockas sen upp från gravbålet och läggs i en så kallad stensättning. Det är vanligt att det
finns flera stensättningar på samma plats och man brukar då säger att de ligger samlade i ett
gravfält. Stensättningarna var mycket enkla och bestod ofta av ett lager sten. Idag är dessa
ofta täcka av torv, gräs och annan växtlighet som gör att de nästan är osynliga, ibland kan
man känna resterna efter stenarna under gräset om man stampar lätt med foten.
Stensättningarna ligger vanligen flera tillsammans i sluttningar nära boplatsen.
Röse
Stensättning
Järnåldern
Gravar under järnålder?
Gravfälten ser i stort sätt likadana ut i början av järnåldern som på bronsåldern. Efterhand
under den äldre järnåldern så byggs stensättningarna mer varierat. De är inte längre bara
runda stenanhopningar utan andra former som kvadratiska eller triangelformade
förekommer. Ofta markeras stensättningen av en yttre ring större stenar och ibland finns det
ett större stenblock i gravens mitt.
Kvadratisks stensättning
Domarring
Det finns även en form man kallar för domarring som består av glest ställda stenar i en ring.
Man valde att anlägga gravarna och gravfälten på små höjder i landskapet och precis som
under bronsåldern så brände man sina döda. Under yngre järnåldern upphör denna sed och
skelettbegravningar blir vanliga igen. Yngre järnålderns gravfält ligger på ungefär samma
ställen som under äldre järnåldern, skillnaden är att förutom stensättningar, så finns nu även
gravhögar på gravfälten.
Gravfält
Gravhögen är till skillnad från stensättningen uppbyggd främst av jord. Stensättningarna kan
se lite annorlunda ut under yngre järnåldern. De byggs nu som rektanglar, som treuddar och
som skepp (skeppssättning). De stenar som ingår kan ibland vara meterhöga. Yngre
järnålderns gravfält är ofta lättare att upptäcka än brons- och äldre järnåldersgravfälten.
Stensättning, treudd
Skeppssättning
När arkeologer gräver ut ett gravfält så är det inte ovanligt att det finns gravar från både
brons- och järnålder. Det visar att de människor som använt gravfältet för att begrava sina
döda antagligen bott i närheten av gravfältet under väldigt lång tid. Alla människor i det
forntida samhället fick inte ligga sådana gravar som beskrivits här. Arkeologerna hittar mest
skelett och brända ben från vuxna och väldigt få begravda barn och ungdomar.
När någon dör?
Under större delen av förhistorien så bränns den döde på bål. Ibland byggdes bålet på
gravfältet men ofta någon annan plats. Arkeologer har svårt att hitta bålplatserna, kanske för
att dessa ligger längre ifrån grav- och boplatserna eller för att resterna efter bålen inte finns
bevarat. Det går åt mycket virke när en människa ska kremeras och det tar lång tid ofta
många timmar. Bålet byggs upp av en stor stapel ved ovanpå veden placerades den döda
klädd i sina bästa kläder och smycken. Ibland fick något husdjur som till exempel en hund
vara med på bålet och det är inte ovanligt att arkeologer även hittar brända benrester efter
får, get och ibland något nötdjur eller häst. Vid arkeologiska utgrävningar hittas rätt så ofta
björnklor så därför kan man gissa sig till att den döde antingen ha var insvept i en björnfäll
eller att man la en björnfäll ovanpå kroppen.
När bålet har brunnit ut och svalnat så plockade man ihop de brända benen i en behållare
som antingen kunde vara en träask, skinnpåse eller en keramikkruka. Den dödes ben
förvarades sen troligen i hemmet tills det var dags för begravning. Det finns flera olika sätt
för hur man placera benen och föremålen i graven. Ett sätt var att strö de brända benen,
ibland tillsammans med kol och sot från bålet direkt på den röjda jordytan där man senare
skulle bygga upp graven. Ett annat sätt var att gräva en liten grop och lägga bålresterna
direkt däri eller att fylla en keramikurna med benen som sedan placerades nere i gropen.
Slutligen täckte man över krukan eller brandresterna med en eller flera lager sten och jord.
Brandgrop, kol och benrester från bålen grävs ner i en grop som sen täcks med sten och jord.
Ett märkligt fenomen är att det är väldigt sällan som alla benrester finns med i graven. På
samma sätt är det med de saker som den döde får med sig i graven ofta finns det bara en
liten men ofta vackert dekorerad krukskärva. Det verkar som om begravningen i en
gravbyggnad endast är symbolisk. Man kan fundera på varför och var resten av benen, kärlet
och gravgåvorna finns.
Vi vet inte vad som hände under tiden som bålet brann eller vi själva nedläggningen av
benen i graven, kanske dansade och sjöng man, kanske var det många som grät? Det kan vi
aldrig säkert få veta. Vad vi vet är att det finns eldstäder och rester efter keramikskålar och
en del djurben på gravplatserna, så att man åt och drack något tillsammans vid dessa
tillfällen är nog ganska säkert.
Diskutera och arbeta vidare
Fundera kring och diskutera i klassen:
 Hur ser våra begravningstraditioner ut; finns det flera, har de förändrats?
 Varför tror du man under forntiden väljer att bränna den avlidne istället för att bara
gräva ner kroppen?
 Varför får den döde med sig kam, rakkniv, vapen och mat med sig i graven?
 När är någon död? Är det när hjärtat slutar slå eller är det när någon inte längre
kommer ihåg och tänker på hen? Vad tycker du?
 Var begraver vi våra avlidna idag?
 Bränner vi våra död idag?
 Vad tror du händer när vi dör?
 Vad kan det vi vet om begravningar under förhistorien berätta om hur människorna då
tänkte kring döden?
Uppgift:
 Intervjua någon äldre person du känner och be hen berätta om hur en begravning då
gick till när hen var barn.
 Studera vilka olika typer av gravar som finns under olika perioder i förhistorien. Leta
via nätet upp bilder av olika gravar och gravtyper.
 Besök tillsammans med klassen en närbelägen forntida grav eller gravfält. Hur många
gravar ser du, vilken är störst, finns det en kantkedja, eller andra stenar på graven, är
någon förstörd osv. Välj ut en grav och använd dig av den mall för beskrivning av
gravar som arkeologer använder.
 Gör en ritning, en skiss på rutat papper, över graven eller gravfältet.
 Rita eller spela upp en pjäs om vad du tror kan ha hänt på gravplatsen.
Läs mer; Skateholm vårt äldsta gravfält.
http://www.historiska.se/historia/livsoden/skateholm/
http://www.historiska.se/historia/livsoden/rossberga/
Kivikgraven: http://www.historiska.se/historia/bronsaldern/Vardagsliv/Varlden-runtom/
Gudar och gudinnor under bronsålder;
http://www.historiska.se/historia/bronsaldern/Vardagsliv/Gudar-och-gudinnor/
Vilka begravdes i Vendel?
http://www.historiska.se/historia/livsoden/maktochmytvendeltid/
Levande och döda.
http://www.historiska.se/historia/jarnaldern/Gardens-manniskor/Levande-och-doda/
Quiz – vad har jag lärt mig?
Fyll i 1, X eller 2 under frågor eller påståenden nedan. De rätta svaren hittar du längst ned.
1. Vad kallas stenkammargravarna under stenåldern?
1 □ Stenkistor
X □ Megalitgravar
2 □ Rösen
2. Vilket av nedanstående gravbyggnader är från stenåldern?
1 □ Gånggrift
X □ Storhög
2 □ Treudd
3. Vad heter en av Sveriges mest avbildade dösar som finns på Orust?
1 □ Store Sten
X □ Hagadösen
2 □ Svens altare
4. Det är vanligt i skelettgravar att den döde blir lagd på sidan med uppdragna ben
precis som när man sover, vad kallas denna sovställning ofta för?
1 □ Hockerställning
X □ Drömmställning
2 □ Framstupasidoläge
5. Under bronsåldern begraver man sina döda i rösen och stensättningar – vad är
skillnaden mellan en stensättning och ett röse?
1 □ Röset är mycket större till ytan
X □ Röset består av kantiga stenar medan stensättningen består av rundade stenar
2 □ Röset är stenar som lagts i en hög medan stensättningen är ganska platt och ofta
bara består av ett lager sten.
6. Var ligger ofta stensättningarna under bronsåldern?
1 □ Vid stranden
X □ I en sluttning ofta nära där man bodde
2 □ Där det finns gott om sten
7. Hur skiljer sig järnålderns gravfält från bronsålderns?
1 □ Gravbyggnadernas form blir mer varierad
X □ Ingenting syns ovan jord
2 □ Alla gravar under järnåldern har en rest sten i mitten där namnet på den
begravda finns inristat.
8. Under järnåldern kommer flera nya typer av gravar, vilken är från järnåldern?
1 □ Röse
X □ Hällkista
2 □ Domarring
9. Hur många gånggrifter finns det i Bohuslän?
1 □ Cirka 500
X □ Ett 30-tal
2 □ Ett 100-tal
10. Vad skriker Mattis i Ronja Rövardotter när han upptäcker att Skallepär är död?
1 □ Du ska ju alltid leva!
X □ Han saknas mej!
2 □ Vem ska nu klia mej på ryggen!