Fakta om Regnskogen (pdf)

UTSTÄLLNINGSFAKTA
REGNSKOGEN
Den ”blå tråden” i Universeums levande utställningar
är vatten. Från Akvariehallen leds besökaren genom
hajtunneln till Regnskogen som är ett 18 000 m3 stort
myllrande äventyr fullt av djur och växter. Allt från
bladskärarmyror, ibisfåglar, pilgiftgrodor, apor och ödlor till
pirayor, arapaimor och kajmaner lever här.
Universeums regnskog är en levande modell av en
sydamerikansk tropisk regnskog. Klimatet och urvalet av
växter och djur är därför anpassat för att efterlikna denna
miljö i så stor utsträckning som möjligt. Tanken är att här
kunna studera några av de många anpassningar och
samspel som finns hos regnskogens organismer.
Även människans roll har en viktig plats i utställningen. Här
ges exempel på indianernas kultur och nyttoväxter liksom
som den moderna industrins bruk av regnskogsprodukter
och framför allt vad regnskogen betyder för oss.
1
UTSTÄLLNINGSFAKTA
Världens regnskogar
Ungefär 7-8% av jordens landyta är idag täckt
av regnskog. Över 160 000 km2 tropikskog
försvinner varje år (ca 37 fotbollsplaner
per minut), vilket motsvarar drygt en
tredjedel av Sveriges yta. Orsakerna är
flera; lyxlängtan efter ädelträ, etanol till
bilar, savanner som ombildas till sojaodlingar
och palmoljeplantager, dammbyggen,
betesmark till köttproduktion m m. Avröjd
skog har ytterst små eller inga möjligheter
att återväxa. Med förlorad skog försvinner
den vattenavdunstning som förut skett främst
genom trädens blad. Luften tillförs mindre
fukt, varefter nederbörden minskar.
Näringstillgången i regnskogsmark är
begränsad. Då det mesta av näringen finns
bunden i biomassan och snabbt tas upp vid
förmultning så är avverkad regnskogsmark
näringsfattig.
Begreppet regnskog berör nog de flesta
människor på ett eller annat sätt. Men det är
inte alla som vet vad en regnskog egentligen
är. Man skiljer dessutom på olika typer av
regnskogar. Den man vanligen menar, den
tropiska låglandsregnskogen, är den som
innehåller flest arter och som anses vara den
mest skyddsvärda.
Den tropiska låglandsregnskogen bildade för
bara hundra år sedan ett sammanhängande
bälte runt hela ekvatorn, men i takt med
att jordens befolkning och behovet
av odlingsmark och virke har ökat, har
regnskogarna krympt i en allt snabbare takt.
Idag återstår bara hälften av den regnskog
som fanns då. Stora sammanhängande skogar
finns idag i Sydamerika, Afrika och Asien.
Störst är Amazonas i Sydamerika.
Innan vandringen genom Regnskogen
påbörjas följer här lite fakta om vad som
utmärker en tropisk regnskog.
Universeums regnskog.
Fysiska förutsättningar
Miljön runt ekvatorn har varit konstant under
mycket lång tid. På vissa platser tros den ha
varit konstant i 60 miljoner år. När andra delar
av jorden har drabbats av istider, torka och
andra svåra påfrestningar, har evolutionen
ostört fortsatt i de tropiska regnskogarna.
Hur mycket regnar det i en
regnskog?
I en regnskog är årsnederbörden över 1
500 mm fördelat på minst nio månader.
Ofta regnar det betydligt mer. Rekordet har
uppmätts i Colombia med en årsnederbörd på
8230 mm! Det är också viktigt att regnandet
är utspritt över året. Även om de flesta
regnskogar har en torrperiod så brukar man
säga att det regnar minst 60 mm under den
torraste månaden.
Den starka solinstrålningen vid ekvatorn
värmer luften. Varm luft är lättare än kall och
luftmassorna stiger därför uppåt. När luften,
som innehåller vattenånga, stiger så kyls
den ner. Kall luft kan inte hålla lika mycket
2
UTSTÄLLNINGSFAKTA
fuktighet som varm och som en följd av detta
fälls vattnet ut i form av regn. Processen är i
princip densamma som när ett åskväder bildas
hos oss en varm sommardag. Temperaturen
inne i en regnskog är inte alls så hög som man
skulle kunna tro när man tänker på att solens
strålar är som starkast vid ekvatorn.
Evapotranspirationen, avdunstningen från
regnskogen, kräver energi. Detta kyler ner
luften på samma sätt som du själv kyls ner när
svett avdunstar. Genom den här processen
skapar skogen den miljö som den själv gynnas
av. Utan nedkylning skulle det snart bli för
varmt i den starka solen.
Medeltemperaturen under en månad i en
tropisk regnskog understiger dock aldrig 18oC.
Dessutom uppfattas temperaturen som högre
än vad den är på grund av att den relativa
luftfuktigheten ofta är över 90%. Med relativ
luftfuktighet menas hur mycket vattenånga
som finns i luften i förhållande till hur mycket
som är möjligt vid den aktuella temperaturen.
Ju varmare det är, ju mer fukt kan luften
bära. Om luftfuktigheten överstiger 100% så
kondenserar vattenångan till flytande vatten –
det börjar regna.
Anpassade växtsätt
Att få tillgång till ljus innebär den största
utmaningen för regnskogens växter. Det finns
inte nog med utrymme för att alla plantor
ska kunna få växa på en solig och fin plats.
Konkurrensen om ljuset har gett upphov till ett
antal anpassningar hos växterna.
Epifyter
Epifyter kommer åt ljuset genom att utnyttja
andra växter, framförallt stora träd som
växtplats. Genom att växa uppe i regnskogens
krontak kan dessa ofta konkurrenssvaga växter
försäkra sig om en plats i solen.
Denna strategi, att växa på andra, innebär
också svårigheter med att komma åt vatten.
Ananasväxter har t ex bladen rosettlikt
placerade. På så sätt leds regnvatten in mot
mitten där det bildas en liten vattensamling.
Detta vatten utnyttjas av många trädlevande
djur. Vissa dricker av det, andra arter lägger
till och med sina ägg i det. Många insekter och
grodor är helt beroende av detta vatten för sin
reproduktion. Genom sin avföring tillför djuren
näring till vattnet, näring som sedan kan tas
upp av växten.
Suckulenter
Orkidéer och kaktusar är suckulenta, d v s
har uppsvällda växtdelar som lagrar vatten
och/eller blad som är överdragna med ett
isolerande ämne som reducerar avdunstning
Mängden epifyter kan med tiden bli så stor att
värdträdet tar skada eller välter av tyngden
Gullranka.
Många regnskogsträd har en slät bark där
epifyter har svårt att få fäste. Fröna från
många epifyter (alla orkidéer) sprids med
vinden eller djur, främst fåglar.
3
UTSTÄLLNINGSFAKTA
Strypare
Stryparnas liv startar på samma sätt som
hos epifyterna, men till skillnad från dessa
sänder de ut långa luftrötter. När rötterna får
markkontakt ökar plötsligt plantans tillgång på
näring och vatten. Tillväxten tar fart, och till
slut kan hela värdträdet vara inneslutet av en
kvävande väv av stryparens grenar och rötter.
I många fall slutar det hela med att värdträdet
dör och förmultnar. Kvar står ett ihåligt skelett
av stryparens rötter, på avstånd ett till synes
helt vanligt träd.
Lianer
Lianer är ytterligare en grupp av växter som
utnyttjar större träd för att komma åt solljuset.
Till skillnad från epifyter och strypare, startar
lianer sitt liv nere på marken där de har god
tillgång på vatten och näring. Lianer utnyttjar
helt enkelt regnskogens träd som stöd för att
slingrande växa sig upp till ljuset.
Blommornas placering
Det vanliga för växter är att ha blommorna
placerade längst ute på de tunnaste grenarna,
väl exponerade för pollinatörer. För mindre
och mellanstora trädarter i regnskogen skulle
detta innebära att deras blommor hamnade
precis under de större trädens skymmande
lövverk. En olämplig plats att ha sina blommor
på. Kakaoträdet, en av de mer välkända
tropiska växterna, är en av de växter som i
stället har sina blommor placerade direkt på
stammen. Där sitter blommorna luftigt och väl
synliga för pollinatörer.
Samarbete
Faktum är att miljön uppe bland trädkronorna
är mycket torr. Här finns ingenting som
skyddar mot den starka solen och vattnet
avdunstar därför mycket snabbt. Även
tillgången på näringsämnen är dålig. De flesta
epifyter tillvaratar de knappa resurserna, ofta i
symbios med olika djur.
Vitörad silkesapa.
Regnskogens jordar
I en regnskog går nedbrytningen av döda
växter och djur mycket snabbt. Nedbrytande
organismer som svampar, bakterier, maskar
och insekter frodas i den varma och fuktiga
miljön. Näringsämnen frigörs till marken eller
tas upp av nedbrytarnas vävnad.
I tempererade skogar (som i Sverige) är
marken täckt av ett mer eller mindre tjockt
lager förna som består av döda växter och
djur under nedbrytning. I regnskogen är
nedbrytningen så effektiv att något riktigt
förnaskikt sällan hinner bildas. Det blir ofta
bara ett par centimeter tjockt.
Detta är också bakgrunden till en av de
viktigaste ekologiska företeelserna i den
tropiska regnskogen. Snabb nedbrytning
innebär snabb frisättning av näringsämnen.
Under det översta markskiktet är jorden
mycket urlakad. Miljontals år av riklig
nederbörd har sakta löst upp och sköljt
ner näringsämnen till för träden onåbara
djup. Växterna tar snabbt tillvara den
4
UTSTÄLLNINGSFAKTA
frisatta näringen genom sina ytliga
rotsystem. Skogens bäckar är ofta klara och
näringsfattiga. Växternas ytliga rotsystem
hindrar även att jorden sköljs bort av kraftiga
regn.
Ett stort problem vid kalhuggning av regnskog
är att jorden spolas bort när rötterna dör.
Den snabba cirkulationen av näringsämnen
är en viktig anledning till att regnskog är
så känsligt för storskalig avverkning. När
träden avlägsnats finns ingen näringsreserv
för ny tillväxt. Näringskapitalet förs ut ur
ekosystemet tillsammans med den nerhuggna
skogen.
från hela Atlanten! Detta trots att bara 55%
av Amazonasflodens fiskarter beräknas vara
kända för vetenskapen. Ett hektar tempererad
skog innehåller som mest några tiotal arter av
träd. I regnskogen kan samma yta innehålla
hundratals arter!
Du har kanske lagt märke till hur få döda blad
och andra växtdelar som ligger på bottnen
av regnskogen? Det beror inte på noggranna
trädgårdsmästare. En del av svaret får du i
stället om du plockar upp några vissna löv från
planteringarna. Titta noga så ser du en mängd
smådjur som snabbt springer och gömmer
sig. En del av dem äter av de multnande
växtdelarna. Andra är rovdjur som lever av
nedbrytande organismer.
I den varma och fuktiga miljön sker
nedbrytningen av bakterier, svampar, insekter,
maskar och andra småkryp väldigt snabbt.
Det är här man finner den allra största
artrikedomen i en tropisk regnskog. På en yta
av en hektar (100x100 m) har man funnit över
40 000 insektsarter. Jämför med hur marken
ser ut i en svensk skog med långsammare
nedbrytning!
Artrikedomen
Ungefär 7% av jordens yta är täckt av tropisk
regnskog idag. Otroligt nog uppskattas denna
lilla del av planeten innehålla över hälften
av alla växt- och djurarter. Bara i Amazonas
flodsystem har man hittills funnit över 1 800
fiskarter. Det är fler arter än vad som är känt
Universeums regnskog.
Men vad beror då denna enorma artrikedom
på? Flera faktorer tros ha medverkat. Den
långa tiden (60 miljoner år) av stabilitet i
kombination med gynnsamma förhållanden
för tillväxt och biologisk produktion kan sägas
vara de två viktigaste faktorerna, tillsammans
med geografisk isolering samt specialisering
på grund av konkurrens.
Om man tar Amazonasfloden och dess många
fiskarter som exempel så är de flesta arterna
anpassade till att leva i sin speciella del av
floden och till de förhållanden som råder
just där. De har en så kallad ekologisk nisch.
I ett hårdare klimat finns endast utrymme för
den som är optimalt anpassad. Individer som
sticker ut från artens mall slås ut. I regnskogen
har sådana individer i stället kunnat fortleva
5
UTSTÄLLNINGSFAKTA
för att lägga grunden till en ny art. Växtätande
insekter är ofta specialiserade på en viss
art. Det finns till och med insekter som är
specialiserade på bara ett enstaka träd. I
regnskogen, där de flesta växter är gröna året
runt, tillåts insekterna äta året runt.
Det finns inget naturligt årstidsavbrott som
kan hindra insektpopulationernas tillväxt.
En hög artrikedom med långt avstånd
mellan växter av samma art förhindrar att de
artspecifika insekterna ökar till för höga nivåer.
Detta är också orsaken till växternas många
raffinerade sätt att både försvara sig och
föröka sig på.
Mangroveskogen
Där hav möter regnskog hittar man
mangroveträsken. Den lågt växande
skogstypen finns vid de subtropiska och
tropiska kusterna där tidvattnet spelar stor roll
och i brackvattnet som bildas där floder har
sitt utlopp.
Skogen växer på löst underlag, i sand och
lera. Under årmiljonerna har det hos träden
utvecklats olika sätt att kompensera för
dessa dåliga livsbetingelser. Genom speciella
andningsrötter ovanför jorden får de tillgång
till syre som den syrefattiga leran inte kan
bidra med och med hjälp av styltrötter håller
de sig kvar på plats. För att klara av det salta
vattnet finns det vissa träd som avsaltar
vattnet i rötterna och andra som fäller ut
saltet på sina blad. Några träd har frön som
gror redan på moderplantan och som med en
spjutlik grodd senare kan slå rot i gyttjan.
Mangrovevegetationen hyser många marina
arter vilka är beroende av den för sin
fortplantning. En del djur som alltid lever
där har anpassat sig till tidvattenströmmarna
genom att gräva ner sig i dyn när det är
lågvatten.
Mangroven stabiliserar stränderna mot
vågerosion och förhindrar att slam förs ut i
havet och lagras på de känsliga korallreven. De
utgör dessutom en viktig barriär och ett skydd
för befolkningen mot jättevågor som bildas vid
till exempel orkaner.
Under de senaste 40 till 50 åren har världens
mangroveskogar halverats. De skövlas för att
ge plats åt dammar för odling av jätteräkor.
Då mangroveskogen ger fisk, skaldjur, virke,
ved, fibrer, medicinalväxter, foder med mer
åt lokalbefolkningen betyder skövlingen att
de senare drabbas hårt. Även om räkindustrin
skulle kunna vara en bra födkrok för
befolkningen är det få som är anställda och då
under oftast mycket dåliga arbetsförhållanden.
Räkindustrin gör också så att den stora
biologiska mångfalden av olika djur och växter
som lever i mangroveträsken försvinner så att
slam förs ut och ödelägger korallrev och att
skyddsbarriären mot jättevågor försvinner.
6
UTSTÄLLNINGSFAKTA
I utställningen
Det första som slår dig när du kommer in i
regnskogen är värmen. Till mångas förvåning
ligger temperaturen bara på runt 26oC,
men en relativ luftfuktighet på nästan 100%
får det att kännas varmare än vad det är.
Snart har du vant dig vid värmen och kan
påbörja vandringen. Ta först en titt ut över
trädkronorna, regnskogens tak. Krontaket
bidrar till att skapa den varma, fuktiga miljön
och är samtidigt hem för många av de fåglar
och fjärilar som flyger fritt i avdelningen.
Fåglar
Om du blickar ut över regnskogens trädkronor
kan du ha turen att se våra röda ibisar. De är
gråbruna under de första två åren men blir
successivt mer och mer rosa för att slutligen
vid två års ålder vara vackert röda. Dess färg
kommer ifrån de kräftdjur som de äter.
Lägg märke till hur de olika fågelarterna skiljer
sig åt i färg och form. Varje detalj hos fågeln
är resultatet av en anpassning till dess miljö
och födoval eller levnadssätt. Jämför de olika
fåglarnas näbbar. Vissa är bra till att fånga
insekter, andra till att suga nektar eller knäcka
hårda fröskal.
Reflektera också över fåglarnas färger.
Varför är vissa oansenligt grå och bruna
när andra är vackert färgade? De vackrast
färgade hannarna har valts av honor i större
utsträckning under evolutionens lopp. Färgen
gör fågeln mer synlig för rovdjur, men att den
ändå har överlevt visar att den är frisk och
stark. En utmärkt far till honans ungar!
Fritt i Regnskogen
Förutom fåglar så rör sig även både grodor
och ödlor fritt i utställningen. Titta noga, de är
väl kamouflerade och ibland nästan omöjliga
att upptäcka. Med lite tur kan du se grodor,
anolisödlor och basilisker. Basilisker kallas även
för jesusödlor – de kan springa på vattenytan!
Alla arter har sin egen ekologiska nisch. Om
alla skulle äta samma saker och leva på samma
sätt skulle inte naturen kunna ge plats åt så
många olika arter.
plan 4
Spindelhålan
Röd ibis.
I Spindelhålan lever en fågelspindel från östra
Brasilien. Den äter insekter och möss som den
dödar med ett gift som ungefär motsvarar
ett getingstick. Den har en centimeter
7
UTSTÄLLNINGSFAKTA
långa tänder med gift som löser upp bytet
inifrån så spindeln kan suga i sig innehållet.
Fågelspindelns kropp är täckt med hår som
den kan kasta av sig mot en angripare. Håren
irriterar slemhinnorna, därför ska man aldrig ta
i ett skinn som spindeln har ömsat.
Fallgropen
I Fallgropen finns ibland sötvattensstingrockor.
Både fläckig sötvattensstingrocka och
eldstingrocka.
Pirayaakvariet
Amazonasfloden är hem för en otrolig rikedom
av fiskarter. Hittills har man funnit över 1
800 arter. Det är fler än man känner till från
hela Atlanten. I Göta älv, Sveriges artrikaste
sötvattenmiljö, har man funnit drygt 35 olika
arter. Vad kan den stora skillnaden bero på?
Liksom på land erbjuder Amazonas
vattenmiljöer många olika nischer. Alla
fiskarter lever inte på samma ställen utan
är anpassade för att kunna leva i sin del av
floden. Stora forsar, småbäckar, lugna partier
och om vattnet är grumligt eller klart innebär
skilda miljöer som alla kräver speciella
anpassningar. Den långa tiden med stabil
miljö har inneburit att arter som nischat sig
överlever. De skulle ha svårare att överleva i
mer skiftande miljöer.
Många populära akvariefiskar härstammar från
Amazonasfloden. I den första akvariemiljön
lever ett stim av den mytomspunna rödbukade
pirayan. I Sydamerika lever många olika
pirayasläktingar. Några gör skäl för sitt
blodtörstiga rykte, men de allra flesta är
faktiskt vegetarianer.
Rödbukad piraya räknas som den mest
aggressiva och potentiellt farliga arten. Den
kan bli upp till 30 cm lång och är beväpnad
med rakbladsvassa trekantiga tänder,
anpassade till att gröpa små köttstycken
ur bytet med. Framförallt står fiskar på
menyn. Pirayor angriper sällan friska djur,
jaktinstinkten vaknar först om ett djur
uppträder underligt. Lukten av blod eller
ryckiga oregelbundna rörelser utlöser
pirayans jaktinstinkter. Om en fisk i stimmet
attackerar väcks jaktlusten även hos de andra
medlemmarna. Det är detta som gör pirayor
till så effektiva rovdjur. Plötsligt kokar vattnet
av frenetiskt ätande fiskar. Även om varje
enskild fisk inte äter så mycket kan stimmet
tillsammans vara mycket effektivt.
Pirayor spelar en mycket viktig roll i
regnskogens ekosystem. De växtätande
släktningarna hjälper till att sprida frön och
håller floderna öppna. De köttätande utgör
effektiva renhållare genom att avlägsna svaga
individer.
Från plan 4 till plan 3
Bergväggen vid Fallgropen är växtplats för
många epifyter. En epifytfamilj är orkidéer
som till exempel vanilj. Andra epifyter som du
kan hitta här är ormbunkar, ananasväxter och
kaktusar.
Mitt emot bergväggen finns pipranka som
har en intressant pollinering. Den har en doft
som drar åt sig asflugor, vilka normalt lägger
sina ägg i ruttnande kött. Just jättepiprankans
blomma har ett magnifikt skyltande, djupt
purpurrött kronbräm – ofta 3-4 dm stort – med
ett gulstrimmigt nektarmärke. Där kryper
den intet ont anande, värpsjuka honflugan
in genom en hårklädd pip, blott för att strax
finna sig inspärrad i ett tomt hålrum. Utvägen
blockeras nu av håren som styvnat och vissnar
ner först när växten blir pollinerad. Det blir
den under flugans desperata kamp för att
finna friheten och ett stycke härligt ruttnande
kött att lägga ägg i. När flugan då släpps fri
är den täckt med pollen och kan pollinera en
annan blomma.
8
UTSTÄLLNINGSFAKTA
Längs med trappan ner till tredje våningen
finns ett antal intressanta växter. Några känner
vi igen som krukväxter, andra brukar vi bara se
frukterna av.
Costus känns lätt igen på sitt spiralformade
växtsätt. Känn på bladens sammetslena
undersidor. Vad tror du de har för funktion?
Nedanför Costus växer röd galanrot som är en
nära släkting till ingefäran.
plan 3
På den här våningen passerar stigen många
av Regnskogens akvatiska miljöer, fortsatt
kantad av intressanta växter. Börja dock med
att ta en titt ner på marken. Spår från några
av Amazonasregnskogens däggdjur följer
stigen. Spåren kommer från växtätande tapir,
småkrypsätande bälttjur, rovdjuret jaguar och
inte minst människan.
Fundera över vilka funktioner de olika djuren
har i regnskogens näringsväv. Vem äter vem?
Vad skulle hända om bältan slutade äta av
alla smådjur och insekter. Om tapirerna blev
jättemånga eller om alla växtätare försvann?
Varför finns det fler tapirer än jaguarer?
Vilken roll har människan i regnskogen?
Jämför den moderna exploateringen
med Amazonasindianernas liv. Småskaligt
svedjebruk kan vara positivt för skogen
eftersom nya ljusa ytor öppnas, men vad
händer vid storskalig skövling? Människan
är en relativt ny art i regnskogen, bältan har
funnits där i miljontals år. Ändå kan människan
hota hela regnskogens existens.
lämnas kvar. Veden är så hård att den förstör
motorsågarna! Efter stöttpalmen finns
kalebassträdet. Dess torkade frukter används
som förvaringskärl och andra bruksföremål.
Insidan av svängen
Från acaipalmen skördas palmhjärta. Eftersom
en individ består av flera skott kan man
skörda utan att hela växten dör. Avokado har
troligen odlats av indianer i över 10 000 år.
Universeums exemplar är litet och producerar
inte någon frukt.
De flesta har nog hört talas om att vissa
indianfolk använder blåsrör och giftpilar vid
jakt. Ofta är det de sylvassa taggarna från
coyurepalmen som används som pil. Själva
taggarna är inte giftiga, de måste först
strykas med curare som är ett växtgift eller
med sekret från en pilgiftgroda. För växten
fungerar taggarna som ett effektivt försvar
mot djur som vill klättra upp och äta av bladen
eller frukterna.
Vid Kalejdobron
Till vänster om bron växer två viktiga växter
för regnskogsindianerna. Stöttpalm har
förutom en hård och användbar ved även
ätligt palmhjärta. Vid regnskogsavverkningar
är stöttpalmen ofta det enda trädet som
Pilgiftgroda.
9
UTSTÄLLNINGSFAKTA
Coyurepalmens vetenskapliga namn är
Aiphanes horrida. Det grekiska ordet
aeiphanes betyder ständigt skinande, lysande.
Horridus kommer från latinets horrere, som
betyder vara taggig.
Kakaoträd
Precis efter akvariet i trappan finns flera
spännande växter. Kakaoträdet ger ett bra
tillfälle att studera två egenskaper som är
unika för tropiska regnskogsväxter. Det första,
så kallad kauliflori, innebär att blommorna
sitter direkt på trädstammen. Vanligtvis
sitter blommorna hos träd längst ut på de
yttersta grenarna, väl synliga för pollinatörer.
Hos kakaoträdet, som tillhör regnskogens
mellanskikt skulle en ”normal” placering av
blommorna innebära att de hamnade dolda
inne bland de större trädens grenar.
Den andra speciella anpassningen finns hos
de nyproducerade bladen. Liksom hos många
andra regnskogsväxter ser de vissna ut. Man
vet inte riktigt vad detta beror på, men kanske
är det ett sätt att se oaptitliga ut för växtätare.
Under kakaoträdet växer en fladdermuspalm
och den lilla palmen bredvid med de flikiga
bladen är en panamapalm. Bladen används till
flätning av många bruksföremål.
Darrålskröken
Darrålen är i själva verket en knivfisk, och alltså
ingen ål. Det enda de har gemensamt med ålar
är kroppsformen. Darrålar är farliga (mycket
sällan livshotande) för människor eftersom de
kan ge stötar på över 600 V med 1 A styrka
som kan ledas genom kroppen beroende hur
man kommit i kontakt med dem. De ombildade
muskelcellerna samverkar för att skapa dessa
mycket obehagliga stötar. Darrålen tar upp
syre genom ett stort nätverk blodkärl som
sitter inne i munhålan och kan därför leva i
väldigt syrefattiga vatten. Små individer livnär
sig på evertebrater (ryggradslösa djur) medan
vuxna äter fisk och mindre däggdjur.
Darrålens förmåga att avge elektriska impulser
gjorde den ryktbar redan på 1700-talet, men
det var först 1953 som man lyckades förklara
det elektriska systemet. Darrålen kan avge
två sorters impulser, dels med lågspänning på
5-10 V, dels högspänning. En decimeterlång
darrål kan ge stötar på 100 V medan en
meterlång kan ge ifrån sig 500 V eller mer.
Lågspänningen används som orienterings- och
varningssystem medan högspänningen är ett
jakt- och försvarsvapen.
På vattenytan ovanför pirayorna växer den
ljuskrävande vattenhyacinten som kan utnyttja
den icke skuggade vattenytan som växtplats
tack vare luftfyllda ”flytkuddar”. (osäker på
detta)
Förvandlingen
På väggen mitt emot trappan ner mot våning
2 finns ett terrarium med fjärilspuppor.
Universeums fjärilar kommer från Costa Rica,
där lokalbefolkningen odlar dem i stora hägn.
När de förpuppats kommer de med flyg till
oss och de färdiga fjärilarna släpps ut för att
flyga fritt i regnskogen. En del av betalningen
används i olika projekt för att bevara Costa
Ricas krympande regnskogar.
I Förvandlingen kan man på nära håll studera
det sista steget i metarmofosen. Fjärilens
förvandling från ägg, larv, puppa och slutligen
till färdig fjäril. Den nykläckta fjärilen sitter på
sin tomma puppa och väntar på att vingarna
ska vecklas ut, därefter släpps den ut ur
terrariet.
De flesta fjärilarna äter nektar som de suger
ur blommarna med hjälp av en ”snabel”,
proboscis. Det finns arter som sätter sig vid
ögonen på djur och dricker tårvätska ur ögat
och arter som dricker blod ur sår på andra
djur.
I Universeums regnskog finns normalt tre
sorters friflygande fjärilar. Oftast flyger
de bara snabbt förbi, men vid någon
10
UTSTÄLLNINGSFAKTA
av de uppsatta apelsinklyftorna eller
matningsstationerna kan du studera dem på
närmare håll.
Ugglefjäril
Ugglefjärilen har fått sitt namn av en stor
fläck på vardera bakvingen som tillsammans
påminner om ett uggleögon. Angripare blir
ofta tveksamma när de plötsligt tror sig stå
öga mot öga med en rovfågel.
Blå morpho
Blå morpho är liksom ugglefjärilen en stor
fjäril. Den håller för det mesta till uppe bland
trädtopparna. Deras puppor ser ut som små
gröna knoppar. Vissa indianstammar tror att
de vackert blåskimrande fjärilarna är de dödas
andar som återvänt till jorden.
Liksom många andra fjärilar kan ugglefjärilar
kommunicera med hjälp av doftämnen,
feromoner. Honorna kan lägga ut långa
”kärleksstigar” i regnskogen för att locka till
sig hanar.
Nästan alla fjärilsarter har en speciell
värdväxt där de lägger sina ägg. Ugglefjärilar
föredrar olika växter inom bananfamiljen
och orsakar ofta stora problem när de
angriper bananodlingar. Hos oss lägger de
sina ägg på heliconians blad. Dessa arter
påminner i växtsätt om varandra. Helcionian
och bananplantan är både örter, inte träd.
Ugglefjärilens puppor ser ut som torkade blad.
Heliconiusfjäril
Heliconiusfjärilar utgörs av en grupp
fjärilsarter med liknande levnadssätt och
utseende. De är alla mer eller mindre giftiga
och osmakliga för rovdjur. Heliconiusfjärilar
har passionsblomman som värdväxt. För att
begränsa de hungriga larvernas framfart har
växten flera försvarsmekanismer:
●● Äggliknande utväxter som lurar
fjärilshonan att växten redan är
”upptagen”.
Ugglefjäril.
Bixaträd
Mitt emot Förvandlingen står ett bixaträd. Ur
dess frön, annato, utvinns det röda pigmentet
bixin. Längs med väggen står en kapok.
Mittemot kapokträdet står en narrfikus.
Väggen bakom Förvandlingen täcks av döda
lianer och många epifyter.
Nyttoväxthörnan
●● Fångsthår som fångar in larverna tills de
svälter ihjäl.
En hörna med nyttoväxter hittar du i
glasgången utanför regnskogen vid Gröna
hissen på plan 3. Nyttoväxter eller s k
kulturväxter har utvecklats från vilda växter
som vid skilda tidpunkter började odlas i olika
delar av världen men framförallt i regnskogen.
●● Små knoppar som avsöndrar nektar. Myror
dras till växten för att äta av nektarn och
rensar samtidigt bort fjärilslarverna.
Människan har i alla tider varit beroende
av produkter ur växtriket. Många vilda
växter är nyttoväxter som människan länge
●● Svaga klängen. När äggen kläcks och
larverna ökar i vikt, lossar klänget och
faller till marken.
11
UTSTÄLLNINGSFAKTA
har utnyttjat. Ett flertal av dessa har ätliga
frukter eller rötter. En del är också föremål
för odling, även i Sverige. Andra vildväxande
nyttoväxter ger till exempel virke, ved, fibrer,
läkemedel, berusningsmedel och foder.
Särskilt i tropikerna utnyttjar man vildväxande
nyttoväxter i högre grad än i tempererade
plan 2
De stora palmbladen vid terrariet tillhör en
elfenbenspalm. Stammen ligger dold under
marken, så det är bara bladen man ser. Samma
växtsätt finner man hos ormbunkar. Bredvid
elfenbenspalmen hittar man den giftiga örten
prickblad.
På vägen fram till terrariet passerar du ett
koträd, en strypare. Namnet kommer från att
den vita saven dricks av Amazonasindianerna.
Mittemot elfenbenspalmen hittar vi genipa, ett
smalt träd. Där hämtar indianer den svarta färg
de använder till att måla sina kroppar med.
Grodskogen
Blå morpho.
områden. En annan viktig grupp nyttoväxter är
prydnadsväxterna.
I Nyttoväxthörnan kan du hitta bland annat
sockerrör, papaya, kaffe, passionsfrukt, bomull,
tobak och te.
Trappan till plan 2
Trädet med de röda bolliknande blommorna
som växer på vänstersidan av trappan är
en calliandra. Liksom många andra växter
med röda blommor pollineras det av fåglar.
I slutet av trappan till vänster hittar man ett
ojeträd som är en typ av fikus. Fikusträd kan
producera frukt under hela året. De är därför
en mycket viktig födokälla för många av
regnskogens djur, framförallt apor. De enorma
bladen efter ojeträdet är elefantöra. Hela
växten kan ätas (efter att den kokats), men det
är framförallt roten som används.
I grodskogsterrariet lever olika arter av
pilgiftgrodor. Det finns både mark- och
trädlevande arter, så man får spana i alla nivåer
för att få syn på alla.
Pilgiftgrodor
Vissa pilgiftgrodors hud avger ett av det
starkaste biologiska gifterna man känner till,
batrachotoxin (BTX). Från den giftigaste arten
innebär 0,00001 g av giftet en dödlig dos för
en människa!
I fångenskap förlorar de flesta arterna sin
giftighet. Förmodligen beror det på att
grodorna bygger upp sitt gift genom att äta
en blandning av olika giftiga insekter som i
sin tur får sitt gift från giftiga växter. Har inte
grodorna tillgång till denna speciella föda så
kan de inte bilda giftet.
Nyligen fann man BTX i fjäderdräkten hos
vissa fåglar på Nya Guinea. Där upptäckte
forskare tillsammans med lokalbefolkningen
att fåglarna fick giftet från en speciell
skalbaggsart. Förmodligen hade skalbaggarna
i sin tur bildat giftet genom att äta giftiga
växter. Ett tydligt exempel på hur komplicerat
samspelet mellan växter och djur kan
vara i regnskogen! Forskare är mycket
12
UTSTÄLLNINGSFAKTA
intresserade av pilgiftgrodorna och deras
gift. Man har upptäckt att vissa delar av
giftets beståndsdelar kan användas som
smärtstillande medicin i små doser!
De flesta pilgiftgrodor har starka
varningsfärger. Det är ju ingen idé att
vara giftig om inte angriparen vet om det.
Vissa arter har samma försvarsstrategi som
kycklingsnoken. De har starka varningsfärger
utan att vara giftiga. Tack vare sitt effektiva
försvar har pilgiftgrodorna få naturliga fiender.
Eftersom de är beroende av att visa upp sina
varningsfärger är de till skillnad från de flesta
andra groddjur dagaktiva. Håll utkik efter de
pilgiftgrodor som lever fritt i Regnskogen.
Ett säkert ställe är berghällen till höger efter
terrariet. Lyssna också efter hanarnas spelläte,
det är förvånansvärt högt och kan locka till sig
honor från långt avstånd.
Plan 1,5
Tvåtåig sengångare
Sengångare är däggdjur och hör till ordningen
Håriga trögdjur. De lever större delen av
sitt liv hängande under trädgrenar i sina
långa kraftiga krokliknande klor. De har flera
anpassningar till detta levnadssätt.
Sengångare kan vrida huvudet upp till 270°
och på så sätt komma åt löv omkring dem
utan att behöva flytta kroppen. Nästan
alla däggdjur har 7 halskotor (till och med
elefanter och giraffer), undantagen är sjökor,
tvåtåiga och tretåiga sengångare som kan ha
både fler och färre antal halskotor.
Sengångare äter huvudsakligen knoppar,
späda skott, frukt, bär och blad. Eftersom
blad är energifattiga och svårsmälta har
sengångare flera anpassningar för detta.
De har en stor mage med flera avdelningar
som långsamt smälter maten med hjälp av
symbiotiska bakterier. Så mycket som två
tredjedelar av sengångarens vikt kan utgöras
av maginnehållets vikt och det kan ta över en
månad att smälta en måltid. Jämfört med t ex
en skatas 30 minuter.
Sengångaren lämnar grenarna bara för att
byta träd och för ”toalettbehov”. På grund
av den låga ämnesomsättningen behöver
den bara bajsa en gång per vecka. Urinen
och avföringen kan då utgöra 30% av den
totala kroppsvikten! Den gräver ner sin
avföring på en bestämd toalettplats vid sitt
favoritträd. Detta medför att trädet får gödsel
och/eller att via ”doften” lockar till sig en
parningspartner.
Sengångare är vanligen tysta men de har
några låga läten.
När den enda ungen föds händer det att
den faller fritt tills den fångas upp av den
1-1,5 m långa navelsträngen och hissas upp av
modern. Den första tiden ligger den sedan på
moderns buk.
Tvåtåiga sengångare lever i hela
Amazonområdet och angränsande
bergstrakter. I bergsregioner förekommer de
upp till 3 300 meter över havet.
Ibland går sengångarna i hängnet vid Kafé
Tucan.
Rödfotad skogssköldpadda
I ett hägn lever rödfotad skogssköldpadda.
Den trivs bäst i varm och fuktig miljö, om det
blir för torrt kan den gräva ner sig i väntan på
nytt vatten. Ofta håller sköldpaddorna liksom
ödlorna till under våra UV-lampor. UV-ljus
behövs vid bildandet av D-vitamin som är
viktigt för uppbyggnaden av sköldpaddornas
ryggsköld och ödlornas skelett.
Kapokträd
Hos sköldpaddorna står ett Kapokträd, ett
träd med många stora taggar på stammen.
13
UTSTÄLLNINGSFAKTA
Goeldisaporna är små och nätta, väger runt
0,5 kg och är ungefär 25 cm långa. De är
helt svarta med långt hår som sticker ut
runt huvudet. De har långa svansar som de
använder för att hålla balansen när de rör sig
över tät skog eller långa grenar hängande
i träden. De söker igenom skogen i jakt på
fruktträd ofta i sällskap av marmosetter och
tamariner. De måste röra sig mer under
torrperioden för att hitta träd som bär frukt.
Sengångarhonan Tallina.
Kapokträd odlas mest i Sydöstasien för sina
fröhårs skull. Dessa är utväxter från insidan
av fruktväggen och består av upp till 3 cm
långa, ihåliga och encelliga hår. De är elastiska,
vattenfrånstötande och åtta gånger lättare än
bomull. Förr användes de mycket i flytvästar,
numera nästan bara till stoppning av putor
och kuddar. Först i sen tid har man lärt sig
att spinna kapok. Kapok växer vild med olika
former på båda sidor av Atlanten.
Bambu
Bland sköldpaddorna växer även bambu, ett
gräs med en storlek och tillväxthastighet
utöver det vanliga. De största arterna kan bli
över 40 m höga.
Goeldisapor
Goeldisapan tycks vara en övergångsform
mellan gamla och nya världens apor
och mellan tamariner/marmosetter och
kapusinapor. Den har klor i stället för naglar
och är den enda småapan i nya världen med
36 tänder.
Alla andra marmosetter och tamariner har
32 tänder. Den kommunicerar med minst 40
olika läten, ändå är den inte känd för att vara
speciellt högljudd.
Även om den mesta tiden spenderas i träd,
kommer de ibland ner på marken, oftast för
att titta efter insekter och reptiler. Deras årliga
diet består av en tredjedel frukter som de
äter på morgonen, en tredjedel insekter som
de äter på mitten av dagen och en tredjedel
svamp som de äter på eftermiddagen och på
kvällen.
Närvaro av bambu är viktigt för goeldisapan
eftersom de är beroende av en svamp som
växer i bambu och nära vattendrag. Av de 22
arterna som äter svamp är goeldisaporna den
enda art som är beroende av svamp.
Goeldisapan kommer ursprungligen från
regnskogen i mitten av Sydamerika. Den lever
ofta i primär och sekundär regnskog.
Bevarandeprojekt
Goeldisapan är rödlistad och nära utrotning.
Det finns därför ett bevarandeprojekt
som syftar till att föda upp goeldisapor i
djurparker världen över för att säkerställa
artens fortlevnad. Planer finns att i framtiden
kunna återinplantera apor uppfödda i
fångenskap i återställda, skyddade områden
i Sydamerika. De första aporna som kom till
Universeum är uppfödda i Zürich av artens
stamboksförare och Universeum ingår i det
världsomspännande bevarandearbetet.
Goeldisaporna lever i familjegrupper om fyra
till tio djur och utgörs av föräldrarna, alltså det
reproducerande paret, och deras ungar. Den
14
UTSTÄLLNINGSFAKTA
äldre avkomman hjälper även som vuxna till
att passa sina yngre syskon. Detta ger dem
värdefull kunskap tills de själva får ungar.
Vitörad silkesapa
Den vitörade silkesapan (Callithrix jacchus)
är vanligt förekommande i starkt varierande
skogstyper – från atlantregnskogar till torra
taggbuskbuskområden och savannskogar i
Brasilien. Den kan bli ca 18 cm lång och väga
ca 250 g.
Den vitörade silkesapan är brunspräcklig, grå
och gul päls med vita örontofsar och lång
bandad svans. Ansiktet har ljust skinn som
mörknar om det utsätts för solljus och pannan
har vit päls. Alla tår utom tummarna har klor
i stället för naglar vilket gör att den vitörade
sticker ut utanför munnen, dessa långa
huggtänder gör att de kan bita sig igenom
bark på träd och därigenom få i sig trädets sav,
som också är en stor del av deras dagliga föda.
Insekter utgör den andra viktiga födan. På
grund av sin litenhet kan den tillgodose hela
sitt proteinbehov genom att äta insekter.
Den äter dock även en mindre mängd frukt,
frön, blommor, svamp, nektar, sniglar, ödlor,
trädgrodor, fågelägg och boungar och små
däggdjursungar.
När aporna lämnat sitt sovträd äter de oftast
intensivt under en timme och alternerar sedan
resten av dagen mellan ätande, vilande och
socialisering. När de vilar sträcker de ofta ut
sig och kan ligga helt stilla i över en halvtimma.
På grund av sin litenhet faller de ofta offer
för mårddjur, kattdjur, trädormar, ugglor och
rovfåglar.
I en familjegrupp med flera honor och hanar
är det endast honan och hanen med högst
rang som är reproducerande, men hela familjegruppen hjälps åt att ta hand om ungarna
vilket ökar deras överlevnad. I början är det
pappan som bär ungarna på ryggen, de lämnar
honom endast för att bli ammade av mamman.
Tvåfärgad tamarin
Goeldisapa.
silkesapan rör sig likt en ekorre i träden. Den
har förstorade mejselformade framtänder och
specialiserad blindtarm som en anpassning till
sin speciella diet. De föder ofta ickeidentiska
tvillingar vilket är ovanligt för primater.
Till skillnad från våra goeldisapor så är dessa
apor något lugnare, använder sig inte av lika
många läten samt att de lever på mer animalisk
föda. Man kan ibland se huggtänderna som
Den tvåfärgade tamarinen är dagaktiv och
trädlevande. Den förflyttar sig mellan träden
med kvicka och ryckiga rörelser. Man har sett
en apa som hoppade från 15 meters höjd ner
till marken utan att ta skada.
Den tvåfärgade tamarinen lever i tropisk
regnskog, öppet skogslandskap och
sekundärskog i ett begränsat område i och
kring staden Manaus i Brasilien. I naturen äter
den frukt, blommor, bladknoppar, snäckor, små
groddjur, sav och nektar. Bytesdjur dödas med
ett bett i huvudet.
15
UTSTÄLLNINGSFAKTA
De kan till och med hoppa upp över ytan för
att fånga ormar, insekter och fåglar från grenar
som hänger över vattnet.
Arowanor är så kallade munruvare. Hanen
förvarar de befruktade äggen i en fördjupning
i munhålan fram till att de kläcks. Många
fiskarter producerar många små ägg med
hög dödlighet. Tack vare munruvningen kan
arowanorna i stället satsa på få men stora ägg.
Stingrockslagunen
Vitörad silkesapa.
Som hos andra tamariner hjälper hanen till vid
födseln genom att ta emot och tvätta ungarna.
Den nyfödda ungen har kort päls och är
hjälplös. Den klänger sig hårt fast till pappan
eller mamman. Pappan lämnar över ungen till
mamman när den ska dia och tar tillbaka den
efteråt.
Ruinsjön
Ruinsjön är hem för många fiskarter. Sätt
dig på huk och studera de olika arterna av
jordätare en stund. Snart ser du varför de
har fått sitt namn. De tar in bottenmaterial i
munnen och filtrerar det i jakten på godbitar.
Lägg märke till luftrötterna som hänger
ner i Ruinsjöns vatten. De kommer från en
philodendron i trappan ner till andra våningen.
I ruinsjön har vi också den mäktiga fläckiga
sötvattensstingrockor.
Silverarowanor
Området närmast ytan domineras helt av
silverarowanor. Studerar man hur fisken är
byggd och munnens placering ser man snart
att det är uppe i ytan dessa fiskar hör hemma.
Födan består av andra fiskar samt diverse
insekter och smådjur som faller ner i vattnet.
Titta på stingrockornas färger. Säger de
dig någonting? De klargula fläckarna talar
tydligt om att rockan inte vill bli störd. Blir
den provocerad snärtar den till med sin
taggförsedda stjärt. Taggen ligger gömd i
en ficka tillsammans med ett giftigt slem.
Giftet orsakar outhärdlig smärta, ger svåra
infektioner och har en celldödande effekt.
Skadorna begränsas om den stuckna
kroppsdelen hålls i hett vatten, så att
proteingiftet koagulerar.
Rockor tillhör liksom hajarna klassen
broskfiskar, fiskar som man vanligen finner
i marin miljö. När Anderna för länge sedan
bildades, avskildes stora vattenmassor från
havet. En del broskfiskar blev kvar och kom
under årmiljonerna att utvecklas till dagens
sötvattenslevande stingrockor.
Indiansjön
Efter Ruinsjön kan du ta trappan ner till
Indiansjön. Den djupa sjön ger en bra
möjlighet att studera hur olika fiskar är
anpassade till att leva i olika nivåer av vattnet.
Här lever två pansarkajmaner. Kajmaner räknas
till alligatorfamiljen och är besläktade med
krokodiler. Pansarkajmanen är den minsta
arten av alla krokodilartade kräldjur. Hanarna
blir som störst 1,6 m, honorna något mindre.
16
UTSTÄLLNINGSFAKTA
Till skillnad från många av dess släktingar är
pansarkajmanen inte utrotningshotad. Det
bepansrade skinnet är för hårt för att vara
intressant för skinnhandeln. Eftersom de är
så små anses de inte heller utgöra något hot
för människor och jagas inte heller av denna
anledning.
Pansarkajmanerna är framförallt aktiva under
dygnets mörka timmar. Dagarna tillbringar de
mest i vila. Ibland kan man dock se någon ligga
på botten med vidöppen mun, i väntan på att
en fisk ska göra misstaget att simma för nära.
Kajmanen Bloody Mary.
Alligator eller krokodil?
Många undrar hur man skiljer alligatorer
från krokodiler. Alligatorer har som regel
en rundare nos, men det enklaste sättet är
att titta på tänderna. Hos krokodiler syns
den fjärde underkäkstanden när munnen är
stängd. Alligatorer och kajmaner har en ficka i
överkäken där tanden göms.
Groddjuren lägger sina ägg i vatten, men
tillbringar större delen av sina liv på land.
Hos krokodiler och alligatorer är livscykeln
omvänd. Honan lämnar vattnet och gräver ner
sina ägg i marken. Vissa arter har lärt sig att
utnyttja värmen som bildas vid förmultning
genom att honan lägger sina ägg i en
”kompost” av ihopsamlat växtmaterial.
Pacún
Längre ner i vattnet lever pacún, en släkting
till den rödbukade pirayan. Tittar man på de
bägge piraya-arternas yttre kroppsform så ser
de lika ut, men där tar många av likheterna
slut. Pacún är vanligen en ensamlevande fisk.
Tänderna är inte vassa, utan anpassade för att
mala sönder födan. Denna utgörs framförallt
av växtdelar, frön och frukter, men framförallt
unga fiskar har även smådjur på menyn.
När regnperioden kommer lämnar de
vuxna fiskarna flodfåran för att ge sig ut i
översvämmade skogs-områden. Där simmar de
omkring och äter av växter, frukter och frön
som fallit ner på vattnet. En del frön klarar
passagen genom fiskens matsmältningsystem
oskadda. På så sätt sprids de med fiskarna till
nya växtplatser.
Vid regnperiodens slut sjunker vattnet
undan från den översvämmade skogen.
Många pacús hittar inte tillbaka till floden,
utan blir innestängda i kvarvarande
småsjöar, s k várzea. I dessa småvatten kan
syrenivån minska snabbt. För att överleva
till nästa högvatten har pacun utvecklat
vissa anpassningar. Man har visat att arten i
samband med syrebrist kan öka mängden av
röda blodkroppar i blodet, och på så sätt öka
sin syreupptagningsförmåga. I jämförelse med
många arter har den även en ovanligt stor
gälyta, ytterligare en anpassning för att klara
syrebrist.
För indianerna är várzea viktiga fiskevatten. De
lägger växter, s k barbasco, med bedövande
ämnen i vattnet. Sedan är det bara att samla
ihop de avsvimmade fiskarna!
Arapaima
Arapaiman är en av världens största
sötvattensfiskar. Den kan bli 4,5 m lång och
väga 200 kg. När den är liten andas den med
gälar som de flesta fiskar men när den blir
större (över 1 kg) andas den med sin stora
17
UTSTÄLLNINGSFAKTA
simblåsa. 4-5 gånger i timmen måste den upp
till ytan för att byta ut den gamla koldioxidrika
luften mot syrerik.
Vårt ekologiska
fotavtryck
Luftandningen är en anpassning, motsvarande
pacúns höjda halt av röda blodkroppar och
stora gälyta, för att klara av att leva och jaga
i syrefattiga vatten. Arapaimans byten hålls
fast av de starka käkarna och mals sönder mot
gommen av den tandförsedda tungan.
Mitt emot terrariet med bladskärarmyror
finns olika skyltar som försöker förklara och
tydliggöra det hot som regnskogen lever
under och som har sin koppling till vår livsstil
och konsumtion. Det avtryck som vår livsstil
sätter och som påverkar miljön i hela världen
kallas det ekologiska fotavtrycket.
Honan lägger omkring 100 000 romkorn i en
grund sandgrop och bägge föräldrarna vaktar
både rom och yngel.
Malar
Bottenvattnet i Indiansjön domineras av olika
former av malar. Man ser dem bäst om man
går ner till rutan på bottenvåningen. Malarnas
antenner fungerar som känselspröt. Med hjälp
av dem kan de lukta, navigera och hitta mat i
mörker eller grumligt vatten.
Havsdruva
På landdelen av Indiansjön växer havsdruva.
Trädet är känt för sina goda frukter och för
veden som är hård och tyngre än vatten.
Trädet är tvåbyggare, han- och honblommor
bärs av skilda individer. Havsdruvan odlas
knappast som frukträd, men de vackra träden
utmed de karibiska öarnas stränder skattas
på sina frukter. Särskilt barnen är förtjusta i
de syrliga frukterna. De stoppar dem hela i
munnen och suger ur saften. Kärnan och skalet
spottas ut. Syrligheten gör frukterna lämpliga
till sylt och saft och man kan göra ett gott vin
av dem.
Utanför dörren till Regnskogen kan man se
bladskärarmyror och lära sig mer om det
enkologiska fotavtrycket.
De flesta av oss i västvärlden lever på ett
sätt som kräver väldigt mycket av jordens
ekosystem. Ju mer arbete från ekosystemen
som ens livsstil kräver desto större del av
jordens produktiva yta kan man sägas lägga
beslag på. Man tar helt enkelt större plats på
jorden, gör ett större avtryck (fotavtrycken
uttrycks i hektar. En hektar är lika med 10 000
m2, d v s 100x100 m).
Västerlänningens fotavtryck är här illustrerat
som ett stort skoavtryck. Som jämförelse
finns också ett betydligt mindre fotavtryck.
Det senare ska föreställa de avtryck som
befolkningarna i utvecklingsländerna sätter.
På internet finns det en internationell sida
för personlig fotavtrycksberäkning. Besök
myfootprint.org. Där kan du genom att
kryssa för 15 korta flervalsfrågor få en snabb
uppskattning av hur stort utrymme på jorden
som just du kräver.
Hur påverkar din frukost
regnskogen?
En vanlig svensk frukost ges som exempel
på hur vår konsumtion här kan påverka miljö
och människor i tropikerna. I mycket av det
vi äter finns produkter som odlas på marker
som är före detta regnskog. Till exempel de
18
UTSTÄLLNINGSFAKTA
tropiska frukterna som ingår i müsli samt olja
från oljepalmen som bland annat finns i många
margarinsorter.
När vi äter kött från gris, kyckling och kor
som får konventionellt kraftfoder, medverkar
vi också indirekt till att viktig regnskog och
savann bränns för att ge plats åt växande
sojaodlingar.
Andra orsaker till att regnskog skövlas och
som vi direkt eller indirekt är skyldiga till är
vägbyggen, betesmark för köttproduktion,
gruvdrift, skogsbruk och vattenkraft. Stora
mängder regnskog försvinner varje minut från
jordens yta och därmed en mängd arter av
växter och djur som vi inte ens visste att de
fanns.
Kan du rädda regnskogen?
Man beräknar att det kan finnas upp till 100
miljoner arter av växter och djur på jorden
och att mer än hälften finns i regnskogen. Men
mindre än två procent har ännu beskrivits.
Tänk efter hur viktig regnskogen är för dig och
reflektera över vad som kommer hända i ditt
liv när regnskogen inte finns kvar. Vad kan du
göra för att rädda regnskogen?
Plan 0, Regnskogens
botten
Här bor några av våra tucaner. Se särskild info
om den i Utställningsfakta Tucaner.
19