Krämarstan på Myra” - Finnerödja Hembygdsförening

”Krämarstan på Myra”
Finnerödja socken
… vilken stad är det
… när byggdes den
… vad händer där idag
Resande har bott i Sverige sedan åtminstone Gustav Vasas tid.
De första Resande kom till huvudstaden för 500 år sedan. Idag bor Resande över hela Sverige och är våra släktingar,
kompisar och grannar. De är målare, bilhandlare, generaler, åkeriägare, yrkesvalslärare, läkare, skådespelare
Resande är idag en stor befolkningsgrupp med minoritetsstatus i vårt land.
Själva anser de Resande sig kunna räknas till mellan 30000 – 50000 personer. Troligen är de många fler.
Här lite gammalt och lite nytt om vad som hänt och händer i och omkring resandebosättningen ”Krämarstan på Myra”.
För Dig som inte haft tillfälle att följa dessa skeenden eller kanske inte alls har kännedom om ”Krämarstan på Myra”
skriver jag här ner lite samtidshistoria.
Åtminstone sedan första hälften av 1800-talet har flera resandesläkter bott i Finnerödja – Västergötlands nordligaste
socken. Idag känner vi till var de bodde då och att flertalet släkter bor kvar än idag och andra har kommit till.
Några Resande slog sig ner en tid på högplatån ”Myra”. Vi vet att några, liksom finnättlingarna i socknen, först bodde i
backstugor. På häradskartan från 1870-talet finns tecknet BS på mer än 70 platser i Finnerödja (BS = backstuga). Senare
köpte de flesta Resande små torp med tillhörande åkermark. Dessa torp var/är belägna över hela Finnerödja socken.
Livet i Finnerödja under 1800-talet och till 2:a Världskriget
Några levde av de små lantbruk, på 3-10 hektar åker, som finns i socknen, medan majoriteten
av människorna bodde utspridda på socknens 240 kvadratkilometer. Där i skogarna livnärde
man sig till dels på små jordplättar (0,5 – 2 hektar), en ko och gris samt lönearbete vid
väg/järnvägsbyggen, dräng- och pigstädslor, vävning mm.
Vid mitten av 1800-talet levde runt 3000 människor inom Finnerödjas gränser - idag drygt
1000. Det fåtal små lantbruk som fanns kunde inte livnära befolkningen, varför många
emigrerade till Amerika.
Vi måste också erinra oss att flera år, under 1800-talets andra hälft, drabbades man av
utebliven skörd p. g. a. torka, frost eller skyfall och efterföljande års brist på utsäde. Modern
jordbruksteknik var inte tillgänglig ännu på ett tag i vår bygd.
Inte nog med dessa problem - det fanns ytterligare en djävul - lungtuberkulosen som dödade
utan åtskillnad under dessa år. Bot fanns inte.
Finnerödja socken full av finnättlingar.
Gustavs Vasas son, hertig Karl (sedermera Karl IX), kallade finnar att flytta hit under sent
1500-tal och tidigt 1600-tal.
Dessa finnar ville Karl IX ha för arbete med uppodling och kolning i skogarna. För kung
Karl var nog kolningen förstamål. Han arbetade med uppbyggnaden av järnbruken och i dem
åtgick hekatomber av träkol.
Finnarna hamnade således som huggare, kolare och kolkörare i våra skogstrakter.
Att Finnerödja socken (”finnens röjning”) är full av oss ättlingar till den av kungen
hitkallade Anders Olovsson Finne är lätt begripligt. Lika lätt förstår man, att Finnerödja inte
var den enda socknen, dit finnar överflyttades från Östra Rikshalvan till den Västra.
Sådan flytt av finnar skedde till flera delar av landet. Till Värmlands skogar kom många.
Nu frågar Du varför jag drar in Finnar i uppsatsen, som skall handla om Resande.
Jo det finns ett samband, som jag inte kan bortse från, nämligen att Finnar och Resande ofta
valt att bo på samma platser.
Många Resande och Resandeättlingar i Finnerödja
Då man studerar de platser som beboddes av Resande i Finnerödja under slutet 1800-talet
och i början av 1900-talet, så visar det sig vara samma torp, som Finnarna bodde på.
Man köpte och sålde och bytte sinsemellan hela tiden.
Man trätte, man gifte ibland ihop sig och man bytte förnödenheter med varandra.
Jag vet det, för hemma hos mina föräldrar och farföräldrar var stor del av husgeråden s . k.
Tattarslöjd – grytunderlägg, smörkärnor i plåt, koppar- och bleckplåtsgrytor och bunkar.
Klädhängare tillverkade av Resande av oxhorn fanns uppsatta i var och varannan farstu och
på skänkarna stod bemålade glaspjäser. Resandeslöjden fanns kvar till efter 2a världskriget
då emaljvaror blev mode. Jag kommer väl ihåg hur de gamla föremålen av bleckplåt då blev
utbytta och liggande ute på stenmurarna tills tiden åt upp dem. Mina Resande vänner jag har
faktiskt i 10-årsåldern skjutit med mitt nya luftgevär genom bunkar och skålar, som Er Farfar
eller Morfar kanske gjort till min Farmor.
Krämarstan byggs på Lilla Högsås
I början av 1900-talet ägdes många torp och andra fastigheter i Finnerödja av Resande och
så hade förhållandet varit åtminstone sedan 1840-talet. De fastigheter, som de Resande
bodde på, bestod av något till några tunnland åker – ibland större.
På dessa små gårdar kunde man försörja sin familj, om man hade tilläggsarbete.
Sådana var villkoren i Finnerödja socken - Finnättlingarna högg skog och kolade – Resande
tillverkade förnödenheter för avsalu.
Åkerlapparna och tilläggsarbetena utgjorde försörjningsgrunden.
Om man inte hade tillgång till åkermark och ej orkade arbeta? – ja då blev det knepigt.
Krämarstans tillkomst och markförhållanden stämmer inte in i den förhärskande bilden av
Resandes bosättningar i Finnerödja. Låt mig förklara.
På Lilla Högsås, det som kommit att kallas ”Krämarstan på Myra”, saknades odlingsmöjligheter.
Lilla Högsås är beläget på nordsluttningen av högplatån Myra (ca 225 möh). Den långsmala
fastigheten (ca 400 x 50 m) är orienterad Öst – Väst. Högplatån avvattnas av diken och surdråg
genom Lilla Högsås. Mellan de vattensjuka svackorna finns på fastigheten torra klackar med
grusig/stenig morän, där hus kan stå torrt.
Fastigheten Lilla Högsås 1:6, som jag just beskrivit, köptes av Johan Eriksson Thor juni
1901. På fastigheten fanns inga hus eller andra anläggningar som kunde nyttjas – så långt vi
känner till numera.
Thor flyttade 1903 från Filipstadstrakten och byggde hus på Lilla Högsås. Själv var han 55 år
gammal och Hustrun Maria var 51. Barnen var mellan 25 och 10 år gamla. Jenny var yngst i
syskonskaran och enda flickan. De äldsta pojkarna hade flyttat ut.
Nu inställer sig frågan – Varför flyttade Thor till Finnerödja och Lilla Högsås?
Vad var annorlunda och bättre i Finnerödjas skogar än i Filipstads?
Hur familjen Thor hade haft det i Filipstad har jag ännu för liten kunskap om.
Däremot vet jag en hel del om orten man kom till - som för exempel att det då bodde Resande
i vart och vart annat hus runt Lilla Högsås - och det gjorde det i hela Finnerödja.
Men marken Johan köpte var/är oduglig för odling.
Något gjorde under alla förhållanden att alla barna, även de vuxna, flyttade till Lilla Högsås
- till föräldrarna. De vuxna pojkarna köpte jordbitar av fadern och byggde egna hus.
Kan sjukdomar ha legat bakom Johans beslut att köpa mark i Finnerödja ?.
Lungtuberkulosen tog mycket för Johan. Enda dottern Jenny dog 1912 (hon efterlämnade
treårig dotter och maken). Johan själv avled 1913 och året efter 1914 dog hans hustru Maria.
Tbc tog dem alla tre.
Hade sjukdomen något med köpet av Lilla Högsås att göra. Kände Johan och Maria
förstadierna av sin dödliga sjukdom redan 1901- 1903? Ville Johan ha en jordbit här i
Finnerödja för att där samla barnen och deras familjer. Kände han att han behövde deras
närhet och hjälp? Släktingar och bekanta till Thors levde nästgårds Lilla Högsås och flera
bodde inom Finnerödja och omgivande socknar.
Inte vet jag, men kom inte och säg att en rese som Johan Eriksson Thor saknade skäl för sin
flytt hit. Rättskaffens man är epitetet han tilldelats och som används om honom i Finnerödja
bland de som hört om honom.
Sönerna med familjer flyttade från Lilla Högsås efter Johans och Marias död.
Behovet att stödja mor och far och lillasyster var ej mera. Pojkarna flyttade till de välmående
lantbruksbygderna i Vadsbo härad och till trakten av Kumla. Modern Maria dog i oktober
1914, och första världskriget hade börjat några månader tidigare.
Genom att släkten Thor försvann från ”Krämarstan på Myra” blev flera hus lediga. Dessa hus
övertogs genom köp eller på annat sätt av andra resandesläkter.
Sverige under första världskriget.
Exportförbud på livsmedel infördes. Import av nödvändiga varor hindrades av England och USA, som fordrade tillgång
till svenska fartyg för egna frakter. Mars 1918 avstod Sverige 100000 ton skeppsrum och fick i gengäld införa 75000 ton
varor (råfosfat, majs, foderkakor, mineraloljor och självfallet kaffe) Knapphet på det mesta – svaga skördar – stora
prisökningar -103 % och mer. Flera kommissioner och styrelser inrättades men kunde inte uträtta så mycket. 1916 fick
man köpa 1 kg socker i månaden. 1917 lade staten beslag på all brödsäd och mjöl hos bönderna. Ransoneringskort på
bröd (brödkort) infördes, kaffet beslagtogs och brännvinsbränning förbjöds. Den dåliga skörden 1917 medförde
statsbeslag på hö och foder. Då stenkolsimporten stod still måste ved användas för uppvärmning mm, vilket föranledde
staten att lägga beslag på stora skogsområden. Samma hantering gällde flytande bränslen och stearinljus.
Undernäring var vanlig under dessa år med knapp och olämplig kost. Hungerdemonstrationer på den ena orten efter
den andra
Lilla högsås efter familjerna Thor
Under det förfärliga krigsåret l917 tog de flesta i ”Krämarstan på Myra” ut flyttningsbetyg.
De små lantbruken i socknen förslog inte för att producera livsmedel. Hungersnöd och
missväxt omöjliggjorde överlevnad i Finnerödja - flytt till jordbruksbygder blev ett alternativ.
Ett växlingsrikt skede kom efter Thorarna.
Olika Resandesläkter bebodde då ”Krämarstan på Myra” kortare eller längre tider, men efter
1917 fanns bara några få personer skrivna där.
Tre unga ensamstående mammor sticker ut. Dessa tjejers och deras barns liv kan ur arkiv och
berättelser följas och är självfallet av stort intresse för deras efterkommande.
Storgatan juni 2014
med ett Barnbarnsbarn
till Johan Eriksson Thor
Något pågår i ”Krämarstan på Myra”
Fakta ur närtid.
Den 28 september 2002 föreläste Bo Hazell om resandefolket i Finnerödja för stor publik. Detta var samma år som hans stora arbete
”Resandefolket – från tattare till traveller” utkom.
Bosättningen inventerades 2003 av Finnerödja hembygdsförening, varvid resultaten delgavs Lst Örebro, Örebro läns museum,
Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. November 2004 dokumenterade arkeolog Kenneth Andersson (Lst Örebro) platsen.
Den 18 maj 2005 ägde en av hembygdsföreningens bygdevandringar rum. Denna dag var målet ”Krämarstan” och Bo Hazell var
inbjuden. Över 100 personer deltog. En mycket stor del var Resande, som färdats långt för detta enkla arrangemang visande att ett
fortsatt studium i gemenskap kring bosättningen var viktigt.
Den 19 juni 2007 fastställde Riksantikvarieämbetet att hela området skulle tilldelas status av fast forn-/kulturminne (Raä 265 i
Finnerödja sn).
Våren 2010 ingav markägaren anmälan för avverkning av skog i och omkring ”Krämarstan”. Markägarna, representanter från
Finnerödja Hembygdsförening och Länsstyrelsen samlades då på plats för samtal om den framtida skötseln av området.
Utgrävningarna i systerbosättningen ”Snarsmon” var oss självfallet presenta och önskemål om ett liknande projekt i ”Krämarstan”
framfördes från Hembygdsföreningen. Kenneth Andersson tog dessa tankar med sig hem till Länsstyrelsen för att utröna vad som
kunde bli möjligt. I slutet av september samma år ringde Kenneth Andersson och ställde den retoriska frågan om Hembygdsföreningen
ville hjälpa till med faktainsamling och fortsatt forskning kring ”Krämarstan”. Penningmedel ur projektet Kalejdoskop var möjliga att
erhålla via Länsstyrelsen.
Den 20 oktober 2010 föreläste, tidigare Finnerödjabon, skådespelaren och resanden Willie Andréason, på Hembygdsföreningens
inbjudan, för 120 personer i Finnerödja församlingshem. Föreläsning och eftersamtal skedde i närvaro av många Resande, som haft
anhöriga i ”Krämarstan”. Från Länsstyrelsen deltog Elisabeth Karlsson och Anders Kritz.
September 2011 anställdes Helen Sannerstedt för att på deltid leda arbetet kring ”Krämarstan”. Helen åstadkom på den korta tiden hösten 2011- rapporten ”Krämarstan – plats och berättelse”. Efter att Helen Sannerstedt slutat sin anställning fanns på Örebro läns
museum under lång tid ingen som ansvarade för projektet.
Hösten 2013 anställdes Ann Hellman för att som projektledare arbeta vidare med ”Krämarstan”.
Ann formade en projektgrupp vari Resanderepresentanter och Hembygdsfolk ingått. Från länsmuseet ingick förutom Ann Hellman själv
arkeologen Martin Edlund. Gruppen har sedan hösten 2013 haft ett flertal möten i Finnerödja varvid färdvägar för projektets framtid
banats och under tiden har en närmast enastående kunskapsuppbyggnad skett. Viktigast av allt dock är den sammanhållande tillit som
växt fram inom projektgruppen. Detta förtroende har spritt sig bland resande och lokalbefolkning och är en absolut förutsättning för
vårt vidare arbete.
Tre Resanderepresentanter och två representanter från Finnerödja Hembygdsförening driver idag -juli 2014 :
”Projekt Krämarstan på Myra
som
med metoder ur flera discipliner avses belysa
en plats i Finnerödja socken, Vadsbo härad av Västergötland,
där under tidigt 1900-tal en samlad bebyggelse etablerades
av Resandefamiljer.”
Resandes historia har aldrig skrivits
De Resandes historia är ej nertecknad. Deras 500-åriga levnad här i Sverige kan Du inte läsa
om i någon samlad publikation, bara brottstycken på nätet. Och där saknas ofta
hänvisningarna till källan.
Vad vet vi idag om Resande eller Tattare som de kallades förr?
Svaret är nog att folk i Sverige vet knappt någonting om denna stora grupp människor.
Orden Resande, Tattare, Romer, Zigenare används utan kunskap om innebörden.
Jag är bekant med många Resande - utan att jag vetat om det förrän på senare årtionden.
Beror detta på att mina vänner undanhållit sitt ursprung för mig eller är min empati skral?
Eftersom mitt ursprung är Karl IX:s skogsfinnar, så har det varit lätt att förledas tro att alla i
Finnerödja är finnättlingar. ”Öppnade ögon Herren mig gav” och visade att stor del av vår
umgängeskrets är resande - liksom den var för mina föräldrar. Denna ögonvidgning visade
också på stora likheter mellan Resande och Savolaxar – bl. a. sättet att klurigt skämta och
historieberätta. När vi skämtsamt berättar historier, då gör vi det med syftet underhållning
för stunden – aningslösa om att historierna kommer att leva ett eget liv och få ändrad
innebörd med åren – aningslös berättarglädje. Allt vi gör skapar spår som delar upp sig
längs egna vägar.
Ett par frågor.
Lever verkligen intresset för de Resandes historia annat än hos dem själva och ett fåtal andra eller är vi redan för sent ute?
Ta liknelsen med Statarna och böckerna som skrevs om dem - böcker som slukades av min generation. I generationen efter mig
finns ringa intresse för statarromaner. Skall ett sådant möjligt scenario läggas till grund för att avstå från research kring Resandes
historia. Nej, nej och nej! Bara ur det vi kan kalla ”Exemplet Finnerödja socken och Krämarstan” kan vi tillsammans vaska fram så
mycket intressant och väsentligt till ”De Resandes historia i Sverige”. Men den historien kan bara skrivas av Resande.
Utredningar om ”Krämarstan på Myra” - till juli 2014
”Krämarstan på Myra” har det berättats om under 100 -125 år nu. De ursprungliga
berättelserna är ej mera – nu har vi tillgång till det återberättade och kanske över tid
”skruvade” materialet. Mycket grannlaga och spännande utredande av något som ej längre
finns i sinnevärlden, arbetar vi med i Krämarstan och dess omgivning . Vi är i detta
sammanhang Resande och Finnerödja hembygdsförening. Husen från Krämarstan är sedan
decennier borta – några har naturen brutit ner och andra fick släppa till virke för att värme
huvudstaden under andra världskriget - ett hus vet vi att det förstördes av vådaeld.
Berättelsen om det eldhärjade huset är vi säkra på sanningshalten i. Händelsen har
verifierats av en ortsbo som såg huset brinna (ägaren luntade gräs och det gick över styr) och
dessutom har vi genomfört en komplett arkeologi i husgrunden våren 2014.
September 2013 ledde arkeologen Martin Edlund en publik utgrävning av den husgrund som
ligger närmast infarten till Lilla Högsås. Vi har ännu ingen klarhet i vem som bebott de
enskilda fastigheterna i Krämarstan.
Föremålen som framkom vid grävningen gav inte ledning i detta avseende. Martin Edlund
rensar och katalogiserar föremålen på Länsmuseet.
Februari 2014 Markägaren avskogar påpassligt tre husgrunder och deras närområde då
terrängen bär tunga maskiner utan att markskador uppkommer. Tack Danny!
April 2014 Röjning av husgrunder, backstugrunder och västra delen av Storgatan.
Anslagstavla med stort 12-ekrigt hjul satt på plats utanför entrén till Finnerödja
hembygdsgård. Tack Tommy o Ronny! Vattensjukan i infarten till Storgatan botas med ett
bärlager (bil med släp) samt att markägaren lägger ny dikestrumma.
Maj 2014 Genomfördes under en dryg veckas tid grävning av den husgrund som ligger strax
väster om ovanstående. Det är grunden efter det hus som brunnit. Branden fick vi kunskap om
genom samtalen under grävningen.
Vädret var vått – mycket vått - men stämningen under arbetsdagarna kan sammanfattas med
ordet Glädje. Många Resande besökte platsen och deltog i arbetet. Finnerödjaborna kom i
stort antal och återkom under flera dagar. Frågorna var många liksom alla berättelser som
togs omhand av etnologerna Ann Hellman och Britt-Inger Lundquist. Soppa på resandevis
kokades i fältkök. Tack Linda och alla ni andra! En hel del kom upp ur husgrunden och har
tagits omhand av Martin Edlund.
Vi hoppas att Martin får klart några prylar som vi kan visa på Hembygdsdagen 3 augusti.
Juni 2014 Skyltar -med den information vi har hittills -kommer upp på samtliga
anläggningar i Krämarstan
In-/Utgång
Storgatan
Vad som stått på denna grund vet vi inget om
sommaren 2014
Här återstår att leta och fundera
Dina och alla andras idéer välkomnas
.
Du står nu
vid husgrund
B
Aug 2014 Hembygdsdag med temat Resandekultur den 3 aug.
Plåtarbete – trådarbete - Häst o vagn i Krämarstan – Musik – Bilder från grävningarna –
Några föremål från grävningarna – och vad vi orkar med i övrigt. Välkomna!
Sept 2014 Finnerödja marknad 3 september. Etnologerna samlar mera berättelser. Kanske
några försäljare på marknaden har resandeblod.
Finnerödja 2014-07-08
Hans-Owe Persson