Nr 2 2012 - Karlstads Hembygdsförening

Comments

Transcription

Nr 2 2012 - Karlstads Hembygdsförening
Karlstads Hembygdsblad
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem
MA J 2 0 1 2
Familjen Flintstone har semester från TV- rutan, men vad gör väl det, när Irene
Wadelius kan rita Flinta så fint i sanden. Detta på Barnens Dags egen koloni, vid
Grässjön i Sunnemo sommaren 1962. Där stojade och lekte 50 Karlstadsbarn i åldern
7-11år och njöt av den härliga miljön för de pengar, som Karlstads Barnens Dag hade
tagit in på gungorna och karusellen.
Foto : VF-arkiv Lennart Fernqvist
SIDA 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
Program 2012
Teaterresa 27 juni
Den 27 juni kl 15.30 reser vi från Norrstrandskyrkan till Rottnerosladan.
Där informeras vi av Västanå Teater kl 17.00 och kl 18.00 får vi njuta av deras
föreställning MISANTROPEN av Molière i regi av Leif Stinnerbom.
Bussresa och teaterbiljett 420:Anmälan till Gunnar Johansson 054-185035 eller C-G Tollesby 054-525734
senast den 15 juni.
Till hösten kommer Arne Söderberg tillbaka med sina antikkurser
Mer detaljer om tid, form och plats återkommer vi till i septembernumret.
Klaraborgsträffarna
Höstens Klaraborgsträffar räknar vi med att ha i oktober, november och december.
Om program och tider läser du mer om i septembernumret av Hembygdsbladet.
Höstens övriga program
såsom Höstmötet, Studiebesöken, Adventsgudstjänsten och Julmarknaden
återkommer vi till i Hembygdsbladet i september och november.
Glöm inte anmäla dig till Per-Åke Fredriksson 054-562611
om du vill vara med att forska och berätta om stadsdelen Sundsta
Glöm inte att besöka vår hemsida
Där du får fortlöpande information om vår verksamhet
Spara sidan. Nästa nummer i september
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 3
Ordföranden har ordet
Nu närmar vi oss slutet på vårsäsongen som liksom tidigare varit omfattande och intressant. Efter uppehåll med bokutgivningen under 2011 gav vi ut en ny stadsdelsbok – Kvarnberget – i mars månad. Det
blev en mycket innehållsrik bok som rönt stor efterfrågan. Vi har nu givit ut sju böcker och ett häfte under de senaste sex åren. En prestation av våra duktiga medlemmar i studiecirklarna. Ett arbete som är
värd all uppskattning och beröm. Vi har också flyttat från Slussvaktsstugan till Klaraborg med våra uppskattade Torsdagsträffar – en lyckosam förändring.
Nu återstår endast vårgudstjänsten i Acksjöns kapell med kyrkkaffe i Gammelgården samt vårresan till
Nora (har redan ägt rum när Ni läser detta). Till teaterresan Västanåteater den 27 juni finns fortfarande
platser.
Hoppas nu på en varm och skön sommar som ger oss avkoppling och rekreation inför hösten. Själv har
jag och hustru Gunilla flyttat söderut till vårt sköna Hammarö.
Vill önska alla medlemmar en riktigt skön sommar!
Väl mött till hösten igen.
Carl-Göran Tollesby
Till sist…
Kal och Osborn sitter på en bänk vid Järntorget och pokulerar.
Kal — Ja sa till verkarn igår att antingen får han ge mig löneförhöjning eller slutar jag.
Hur gick det då, undrade Osborn
Kal — Jo då, vi kompromissa. Han gav mig ingen löneförhöjning och jag slutar inte.
Krönika
Plötsligt, en solig och varm dag i slutet av februari när jag satt på balkongen, slog det mig att för första gången på
30 år har jag ingen trädgård. Det kändes ledsamt men också skönt att slippa allt arbete som en trädgård för med
sig. Mina vänner tröstade med att jag faktiskt har en balkong. Den innehåller i dagsläget tre större amplar med
gula penséer, fyra krukor med pelargoner, en urgammal piedestal i plåt med en stor kruka innehållande en Bägarranka och en vas med tulpaner som trivs alldeles utmärkt i balkongens temperatur. Vi får också plats med ett litet
bord och två bekväma stolar. Men jag undrar hur det blir när sommarblommorna kommer!
Över Gruvlyckan kommer flyttfåglarna på sin färd norrut. Detta fenomen har jag tidigare sett från Skoghallsvägen vid färd till och från Dingelsundet. De tar alltså samma rutt varje år och i mitten av mars kom det hundratals
sångsvanar och den 11 april började tranorna komma. Imponerande stora plogar med 30-50 fåglar i varje och ljudet är sannerligen en hälsning till våren.
Persienner är inte något jag tidigare har funderat så mycket på men i vår lägenhet har vi 12 stycken. Det måste ha
varit en guldgruva för försäljare när Gruvlyckan byggdes och alla skulle ha moderna persienner. Jag iakttager från
balkongen att vissa aldrig drar upp utan lever sitt liv bakom och en del drar ner på kvällen trots ingen insyn och
drar upp på morgonen. De kan också innebära en signal som när min mamma hastigt avled en augustidag 1991
och grannarna som satt ute i trädgården och drack eftermiddagskaffe konstaterade att persiennen i köket inte var
uppdragen. Så kan det vara.
Hörde förresten på stan att Lennart Fernqvist har fått en utmärkelse av Värmlands Idrottshistoriska Sällskap och
att en välkänd formgivare på Romstad, inbiten kattälskare, har skaffat en hund så jag måste cykla dit och höra hur
hon egentligen mår.
Monica Gustafsson
SIDA 4
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
JAG MINNS DET SOM IGÅR
Minnen från uppväxttiden på Knappstads gård
Från dikesgrävning på Knappstad ser vi här Simon Olsson mellan drängarna
Paul Ryd och Frank Larsson
Mina föräldrar Signe och Simon
Olsson kom båda från lantbrukarhem i Segerstad. I samband med
giftermålet 1923 köpte de Knappstads gård. Vad de då inte visste
var att ägorna om våren var översvämningsdrabbade samt att det
fanns vägglöss i bostadshuset. På
vårarna kunde de ro med eka över
gärdena och även fiska där. Naturligtvis fick de svåra år. En invallningsförening bildades och grävandet påbörjades 1931. Mina föräldrar arbetade som lantbrukare
fram till våren 1950, då gården
blev utarrenderad.
Mina bröder Bertil f 1924, Allan f
1925 och Tore f 1927 samt jag
född 1932 såg alla dagens ljus
hemma i sovrummet på första våningen i Knappstad. Min äldste
bror Bertil och hans fru Märtha
övertog gården 1981 och de bor
fortfarande kvar där.
När de hemma började tala om att
jag skulle börja skolan ville jag
inte alls höra på detta utan sa att
jag skulle gömma mig i skogen.
Detta glömde jag tydligen och
gick snällt med på att gå i skolan.
Skolstarten skedde på Tjäderskolan och första dagen var mamma
med mig till uppropet hos fröken
Rut Kullander. Andra dagen skulle
jag klara mig själv. Skolbussen
gick från Knappstads anhalt till
Tjäderskolan, så den åkte jag med.
Fortfarande går det tåg till Skoghall – men sedan länge enbart
godståg. Däremot på 20, 30 och
40-talen även persontrafik. Resor
in till stan för att hälsa på morföräldrarna Karl och Anna Andersson
på Klaraborgsgatan 8 skedde som
regel med tåget vid 12-tiden från
Knappstads anhalt till Karlstads
Centralstation och ca kl 15 gick
det sedan ett tåg i andra riktningen
och detta var nog enda möjligheten att åka tåg fram och åter samma dag.
Höstterminen 1941 började jag i
3:e klass på nya Västerstrandsskolan. Skoldagen slutade klockan tre
och då åkte jag ofta tåg från Våxnäs station.
1947-1949 hade jag på Flickskolan en klasskamrat Gun Jansson,
som bodde på Mörmo gård i Skoghall. Vägen förbi flygfältet och
över Jakobsbergsbron var rätt lång
jämfört med att dra cykeln över
järnvägsbron mellan Dingelsundet
och Vidön, när jag skulle hälsa på
Gun. Så naturligtvis hände det, att
jag med bultande hjärta tog den
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 5
farliga vägen och med långa kliv
gick på syllarna på ena brosidan
dragande cykeln med mig.
För barn, som växte upp på lantgård under 20- och 30-talen, var
det alldeles självklart att de skulle
hjälpa till med allt arbete på gården efter ålder och förmåga. Jordbruksarbetet var till stor del styrt
av årstiderna samt väderleken.
Arbetet med djuren däremot var
mera lika varje dag året om. Som
regel hade vi på Knappstads gård
tre ardennerhästar, 15-20 mjölkkor, några kalvar och grisar samt
höns och några katter.
Alltid när jag kom hem från skolan skulle jag byta till vardagskläder för jag ville inte ha lagårdslukt
i skolkläderna. För ut till djuren
var det självklart att jag ville gå
varje dag. Jordbruksarbetet på den
tiden var ett hårt kroppsarbete utan
nuvarande maskiner och krävde
mycket folk på gårdarna. Som regel hade mamma en piga och pappa minst en dräng anställda till
hjälp i arbetet på gården.
Minnesanteckningarna är skrivna
i februari 2012 av Anita Thorsell
Här är min 5:e klass på Västerstrandsskolan 1943-44 med magistern Arvid Henriksson
SIDA 6
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
Vem var damastvävaren Carl Gustaf Widlund (1887-1968)?
“Den dansande damastvävaren”
heter en bok skriven av Berit Eldvik och utgiven på Nordiska Museets förlag 1999. Orsaken till att
boken skrevs var att Nordiska Museet år 1968 fick en stor och oväntad gåva. Godsägaren Carl Gustaf
Widlund donerade då genom testamente hela sin kvarlåtenskap till
museet. Vad som då ingick var
alla möbler, all konst, allt silver,
smycken, böcker m m. Även ingick hela utrustningen för damastväveriet. Herrgården Trangärdstorp, hans bostad, skänktes lika
oväntat bort till Byggnads AB L E
Lundberg
Vad var då orsaken till dessa
oväntade donationer? Jo, under
sina sista levnadsår kom han i en
allvarlig konflikt med såväl Karlstads som Grava kommuner. Bakgrunden var att han hade en spekulant på gården, byggmästare Lars
E Lundberg, som ville köpa den
för 3,6 milj. Såväl Karlstads som
Grava kommuner sade emellertid
nej till affären. Främst uppenbarligen på grund av planerade vägfrågor i området. Han erbjöds istället
en ersättning av 1,5 milj av kommunerna, något som tog honom
mycket hårt. Detta ledde till att
ingenting donerades till varken
museet eller någon annan institution i Värmland.
Vad var det då, som Värmland och
Karlstad gick miste om? Jo, genom det digra material, som museet blev ägare till visade det sig att
det på ett enastående
sätt belyste utvecklingen av och verksamheten
vid det sista stora handväveriet för förstklassigt duktyg i linnedamast. Det utan tvekan
bästa som förekommit i
vårt land under 1900talet.
C G Widlund var starkt
traditionsbunden i allt
vad han gjorde. Han
kan sägas ha varit den
sista länken i en lång
traditionskedja bakåt
till 1700- och 1800talens yrkesvävare vid
linnemanufakturer och
damastverkstäder. Han
blev därför mycket betydelsefull för sin tid.
Något som också på
senare tid uppmärksammats mycket förtjänstfullt. Hans arbeten är
idag mycket attraktiva
och förekommer ej sällan på de stora kvalitetsauktionerna i Stockholm.
Den 4:e januari 1921
tillträdde C G Widlund
Tranjerdstorps herrgård. Huvudbyggnaden
var ett stort vitt trähus i två våningar med sadeltak belagt med
svart skiffer. Byggnaden uppförd
1791 innehöll 13 rum. Herrgården
inredde han med utsökta antikviteter inköpta mestadels utomlands
och då särskilt i Frankrike, hans
favoritland.
Vad hände då med gården? Jo,
Lundberg planerade ett småhusområde runt herrgården. Kommunen gick emot byggplanerna. Ingenting hände. Huset förföll. Tidigt
på pingstmorgonen 1976 brann
huvudbyggnaden ned utan någon
känd orsak.
I den inledningsvis nämnda boken
finns mycket uttömmande uppgifter om honom som person och hur
och på vilket sätt han vävde sina
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
linnedamastarbeten. Jag skall därför ej behandla dessa områden här
förutom följande. Bokens namn
refererar till hans dubbelnatur.
Han kan sägas ha fört ett dubbelliv. Han var ett “oäkta” barn från
enkla förhållanden i Göteborg,
sedermera upptagen av den förmögne grosshandlaren Widlund i
Örebro. Han var homosexuell, vilket måste hemlighållas. Han ville
leva ett ståndsmässigt liv i Karlstad och umgås med Karlstads
societet. Därför var han tvungen
att hitta ett vattenhål och ett sådant
hade han uppenbarligen hittat genom att åka till Paris och dansa
och leva ett annorlunda liv än det
han kunde göra i Karlstad.
För att kunna ta del av ett flertal
olika linnedamastarbeten av ho-
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
nom i verkligheten finns sådana
att beskåda i min affär Ö:a Torggatan 1 i Karlstad.
Detta är en upplevelse från 1940talet. Min mamma hade hört på
radion Elise Ottesen-Jensen prata
om insamlingen till Finland, som
säkert behövdes, men att man inte
skulle glömma bort våra egna. Det
var mycket fattigdom även i Sverige, men vi var ju inte med i krig.
Sen började det. Kläder och pjäxor
tyger och gamla lakan samlades
in. Själv hjälpte jag till med att ta
de bästa bitarna av lakanen, som
jag sen fållade för hand så de inte
skulle fransa sig. Det blev sköna
blöjor för de små, för på den tiden
fanns bara tygblöjor.
Jag var nämligen hemma från skolan några dagar då jag kommit
hem från sjukhuset där jag legat 34 veckor.
Minns också att mamma köpte
färgat silkespapper så jag kunde
göra julgranskarameller där man
Text Arne Söderberg
Bild: Dan Gunner
Lennart Fernqvist
han ville också bidra. Sen bar det
iväg till Karlstad Östra med alla
kartonger och där lyckades de få
mannen på godsexpeditionen att
väga kartongerna för de pengar de
hade över så det blev också billigare. Det var nöjda tanter som sen
tågade hem var och en till sitt.
Mamma fick en ljus idé
Sagt och gjort, mamma pratade
med sina väninnor om det var något de kunde göra. På den tiden
hjälpte man varandra. Mamma tog
kontakt med fru Jensen och fick en
adress till en barnmorska i Moskosel i Lappland, hon fick av henne
höra vad som mest behövdes.
SIDA 7
Mamma Elvira Fröding
lade i en godis och klistrad ett
bokmärke utanpå.
Det var många kartonger, som
fylldes. Sen gällde det att få ihop
lite pengar till frakt och dylikt.
Man tog reda på vad, som behövdes av myndigheterna för att få
göra en insamling. Sedan gick
mamma till landshövdingen för
hon tänkte att skriver han på så går
det nog lite lättare och det gjorde
han. Om jag inte minns fel så hette
han Ivar Vennerström, rätta mig
om jag har fel. För de insamlade
pengarna köptes en del hygienartiklar. Skomakaren på Mellqvistgatan lagade flera par pjäxor och
stövlar men han var jättebillig för
Jag sitter här med brevet från
barnmorskan Clara Persson i Moskosel 21 dec. 1944, som jag en
gång fick av mamma. Hon var så
tacksam att hon kunde dela ut till
flera familjer, som var i stort behov av dessa saker och alla hälsade och tackade.
Det var ju så på 40-talet att det var
stränga vintrar och mycket snö
även här nere. Fru Persson skrev
också till mamma att det förekom
att syskonen fick gå i skift till skolan för de hade inte kläder och
pjäxor så det räckte till alla. Det
var ju ofta många barn då. De
hade flera kilometer till skolan.
Det skulle barnen nu för tiden få
uppleva. Jag tycker det gnälls för
allting. Maten passar inte m.m. Nu
skall vi inte önska oss sämre tider
men alla borde nog få sig en tankeställare.
Kerstin Fröding-Brutus
SIDA 8
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
Karlstads Hembygdsförenings årsmöte 2012
Skratten blev många och långa
när Ewa Persson kåserade.
Ordföranden Carl-Göran Tollesby hälsade de ca 80 medlemmar som
hörsammat kallelsen hjärtligt välkomna till det 19:de årsmötet i föreningens historia. Till ordförande för årsmötet valdes naturligtvis Kjell
Fredriksson som verkligen kan svinga en klubba och humoristiskt kan
kommentera en verksamhetsberättelse hur tråkig den än kan vara. Förhandlingarna genomfördes helt enligt stadgarna och styrelsen beviljades
ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2011. Kjell hade en egen klubba med
till mötet som hans far en gång tillverkat och Carl-Görans kommentar
var att föreningens klubba var mycket finare men Kjell kontrade med att
hans klubba var på plats medans Carl-Göran glömt föreningens i Lilla
Marieberg. Alla var på gott humör och det såldes lotter och föreningen
bjöd på kaffe och smörgås. Kvällens höjdpunkt var i alla fall Ewa Perssons framträdande där hon proffsigt kåserade om livet och åldrandet.
Hon växlade friskt mellan rikssvenska och Nykroppamål och skratten
fyllde lokalen i Betlehemskyrkan. Hennes slutkommentar var att det är
inte tiden som går fort utan livet.
Monica Gustafsson
Lennart F, fotografen ni vet, kommenterade efter mötet att så många
skrattbilder som han tagit under kvällen var det längesedan han plåtat.
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 9
Lennart Warolin välkomnar Ulf och Kim Björklund till deras första årsmöte i
vår förening. Bakom: ser vi Karl-Axel Hjerdt, Inger Falk, Gunnel Eriksson,
Maj Thuresson och Lena Warolin.
Ovan: Hans Beäff, Margareta
Axelsson och Roiny Thuresson njuter av Betlehemskyrkans goda kaffe
med dopp.
Till höger: avtackas Bernhard Nilsson av Inger Falk för sina många
års medverkan och fina bidrag till
vårt Hembygdsblad.
Nedan: Säljer Hans Erwald lotter
till Kjell Fredriksson och Margaretha Hallström
Ordförandeklubban, som
årsmötets sittande ordförande
Kjell Fredriksson inte lämnade
över till den omvalde Carl Göran
Tollesby berättar han följande om.
Ordförandeklubba speciellt
intressant i hembygdssammanhang. Denna tillverkad av min far
på 1950-talet av ask (vårdträd på
min gård i Dalsland) att användas
vid auktioner som han höll åt
grannarna, när de ville sälja någon
vall. Det var på den tiden man
fortfarande behövde hö.
Kjell Fredriksson.
SIDA 10
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
Det gamla stadsbiblioteket minns jag med glädje
Förr i världen, när
Karlstads lasarett
låg på det gamla
Tyggårdsområdet i
lasarettsparken
(som så småningom
blev Frödingsparken), hade lasarettsöverläkaren Dr
Clarholm sin bostad
i det hus vid Kungsgatan som senare
skulle bli Karlstads
stadsbibliotek. Det
gamla stadsbiblioteket minns jag med
glädje.
Så fort jag lärt mig läsa blev jag en
flitig besökare där. Man gick in
från gaveln mot Frödingsparken in
i bottenvåningen, hängde förmodligen av sina ytterkläder i farstun
och fortsatte in i de rätt små två
rummen. Detta var barnbiblioteket. I första rummet satt bibliotekarien vid sin disk. Alla låneböcker skulle ju stämplas på lånelistan
som satt klistrad längst bak i boken och precis som nu var det viktigt att lämna tillbaka boken i tid.
Det var lätt att glömma.
Längst in i det innersta rummet
stod mina skatter, Sagobiblioteket.
De böckerna var det lätt att känna
igen på de röda ryggarna och på
det lilla formatet som passade små
barnahänder. En bok som jag särskilt minns var ”Kristina från
Hammarkullen”. Boken handlade
om en familj högt uppe i Norrland.
De var många barn och alla fick
hjälpa till med försörjningen. Den
lilla Kristina var duktig på att
plocka bär. Hon gav sig ut ensam
på myrarna och skogsvidderna. En
dag mötte hon en björn. Hon blev
rädd men hade sinnesnärvaro att
inte springa därifrån. Björnen vände och hon kunde andas ut. Den
boken tänker jag på än idag när jag
går på myrarna i Norra Värmland
och plockar hjortron. Och jag tänker också på den idylliserande
”Mors lille Olle”. Hur hade det
gått för honom i Värmlandsskogen?
Elsa Beskows böcker var en stor
läsupplevelse. De tre tanterna och
farbror Blå, Hattstugan, Pelles nya
kläder, Putte i blåbärsskogen och
alla de andra. Till min stora glädje
finns de fortfarande att köpa i bokhandeln. Elsa Beskows böcker var
ju inte riktigt rumsrena på 60- 70talet men det verkar de vara nu.
Visst, de speglade inte den komplicerade verkligheten, men hur
fantasieggande var de inte! Andra
bilderböcker som blev populära
under min barndom var de som
handlade om de tre Hagasessorna.
De var ett slags sagoböcker, precis
så sagolika som Shirley Temples
filmer.
När man blev lite äldre gick vi
flickor över från Sagobiblioteket
till Wahlströms flickböcker. Vi
var många som läste Fröken
Sprakfåleböckerna, Fröken Sprakfåle växte upp och förlovade sig
med Greger, som avbildades som
en ung herre i golfbyxor och stickade västar. Påminner inte det om
dagens retromode så här drygt 60
år senare. Fröken Sprakfåleböck-
erna skulle fortsätta att komma
men då hade jag redan fått smak
på Skattkammarön och andra ungdomsklassiker och lämnade Inga
Maj och Greger åt sitt öde.
En trappa upp i bibliotekshuset
rådde en annan atmosfär. Där satt
herrar och läste tidningar i djup
tystnad och som barn hade man
ingen förståelse för den sysselsättningen. Däruppe skulle tystnad
råda och alla talade viskande och
dämpat när de hade något att säga.
Det var definitivt inte barnens
värld.
När jag kom tillbaka till Karlstad
som vuxen efter många års bortovaro styrde jag åter mina steg till
Stadsbiblioteket som fortfarande
var inrymt i den gamla byggnaden
på Kungsgatan. Där fanns en bibliotekarie som hette Birgit Lundmark och som ordnat ett lyssningsrum. Det måste ha varit en
pionjärgärning. För mig var det en
härlig upplevelse att få sitta ner
och lyssna på egen önskemusik,
sådant var inte vanligt på 70-talet.
Nu finns ju vårt nya förträffliga
bibliotek som väcker allas beundran, men det är en annan historia.
Kerstin Sundelöf
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Sven L-O Johansson berättade och gav smakprov på PS från sin VFtid
Succé på Klaraborgs
Herrgård
Sven L-O var berättande gäst på
Klaraborgsträffen 3 maj. En riktig
medieman är han, under en lång
följd av år verksam som Värmländsk radioröst och därefter krönikör i Värmlands Folkblad under
rubriken PS.
Exempel på läsarkontakter fick vi
och naturligtvis innehållande både
ros och ris.
Vi fick ett antal upplästa underfundiga smakprov från Sven som
också berättade om sin uppväxt
och sitt liv begynnande i Östra
Ämtervik. Där har han fortfarande
föräldrastället kvar men till vardags är han Karlstadsbo sen länge
och har sin boplats i Haga där han
givetvis trivs gott.
Anita Stjernlöf-Lund inledde
Klaraborgsträffarna 2012
För Hembygdsföreningen inleddes
året med en ny arena för våra torsdagsträffar. Det gamla landeriet
Klaraborgs vackra herrgårdsbyggnad fick avlösa en 10-årig epok
med berättarträffar i den intima
miljön i Slussvaktsstugan vid
pråmkanalen. En väsentlig anledning var behovet av åretruntöppen
verksamhet, en annan behov av
större utrymme när vi får stor tillströmning av besökande.
Denna dag hälsade vi välkommen
till Anita Stjernlöf-Lund som lovat
berätta om sin verksamhet i processen att arbeta fram en bok i text
och bild.
Inledningsvis berättade Anita om
tidiga år med resor ut i Europa och
med försök till etablering inom det
området hon kände för. Det var att
arbeta med bildproduktion.
Vi fick höra om den tidens arbetstunga väg fram till framställning
av färdiga bild- och textprodukter
inom medievärlden.
Fast etablering ute i Europa blev
SIDA 11
Sven L-O Johansson
Skriver gör Karl Axel Hjerdt och
fotar gör Lennart Fernqvist.
det inte utan åter till Värmland
med man och barn. Efter hand
blev Anita egenföretagare med
uppgifter bl a för Värmlands museum och bokproduktioner med
bild, text och form som också idag
är namnet på hennes företag. Anita
berättade om den snabba och tekniska utvecklingen, digitaliseringen, som hon fått uppleva och ta till
sig.
Så fick vi del av böcker som Anita
producerat. Många har fått stort
erkännande och utmärkelser, det
visste vi, men Anita var blygsam
med att räkna upp raden av utmärkelser hon tilldelats.
Bland böcker som visades upp
fick vi generöst ett antal som gåva
av Anita.
Resultatet blev ett snabbt arrangerat boklotteri där många av oss
lyssnare blev glada vinnare.
Anita tackades med varma applåder och boken ”Karlstads 39 stadsdelar”av Gunnar Lundkvist.
Vi som tog bilder och skrev var
Lennart Fernqvist och Karl Axel
Hjerdt
Bilder på Karlstad förr och nu
intresserar våra medlemmar.
När Lennart Fernqvist och Sören Johnsson visade Karlstadsbilder kom 46 medlemmar till
evenemanget. Ordförande Tollesby kommenterade att vi kanske blir trångbodda även i Klaraborgs herrgård. Café Slussvakten blev alldeles för liten
och lösningen blev Café Iris i
Klaraborg. Sista träffen för våren blev med Sven L-O Johansson som kåserade om sina artiklar i Värmlands Folkblad.
Till hösten blir det tre nya
framträdanden med varierat
utbud. Kom och ha trevligt och
njut av gott kaffe med nybakat
bröd.
Monica Gustafsson
SIDA 12
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
Kvarnbergsboksläppet
Så kom då vår 7:e bok i serien
Glimtar från Karlstads historia.
Galgplatsen som blev stadsdel
Det blev samma härliga succé i
Kvarnbergsskolans matsal som vid
våra tidigare boksläpp. Studiecirkeln under ledning av Gunnar
Engstrand och Sven Olof, SOP
Pettersson har tillsammans med
duktiga medförfattare lyckats berätta i sin bok om stadsdelens historia med mycket intressanta artiklar och många fina historiska
bilder.
Det blev ett härligt uppsluppet
boksläpp då Olle Österling greppade gitarren och drog igång med
allsång. Han läste också dikter av
Fröding på sitt härliga inlevelsefulla vis.
Även Kvarnbergssläppet blev en
härlig nostalgitripp, dit många
kom för att träffa gamla vänner,
som man kanske inte hade sett
sedan skoltiden. Utställningen
med många gamla fina bilder från
kvarteren och skolan gav härliga
aha-upplevelser och mycket att
prata om.
Hembygdsföreningens ordförande
Carl-Göran Tollesby gratulerade
och tackade Kvarnbergsgruppen
för det fina resultatet. Han berättade också att vi har flera cirklar
igång, såsom Kroppkärr- Lorensberg, Norrstrand- Sjöstad, Sommaro, Strand och Sundsta. Alla
forskar och berättar om sina stadsdelar. Vi dokumenterar också olika händelser och kulturella företeelser i Karlstads historia som resulterar i häftesskrifter eller böcker. Tidigare har vi kommit med ett
häfte om Stensborgs historia och
håller för närvarande på med Zakrisdal och Ulleberg.
Vi hoppas att alla ni som varit
knutna till något, som inte finns i
Karlstad längre, vill vara med att
berätta och bevara Karlstads historia i de häften och böcker vi planerar i Karlstads Hembygdsförening.
Text och bilder:
Lennart Fernqvist.
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 13
Bilderna: på föregående sida ser du Olle Österling läsa Fröding och leda allsången tillsammans med SvenOlof Pettersson och Gunnar Engstrand. Nedan berättar ordförande Carl-Göran Tollesby om våra framtidsplaner
i Karlstads Hembygdsförening.
Känner du din stad ?
På vilka hus finns de här
emblemen.
Rätt svar på sidan 15
1
2
3
SIDA 14
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Studiebesöken på Karlstads Teater
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
Tillsammans med Karlstad Lever
besökte vi under våren Karlstad
Teater.
Där tog Hans Wallstav emot oss
och berättade på ett mycket intressant och lättsamt sätt om teaterns
historia och den verksamhet som
pågår i huset i dag.
Karlstads Teater AB bildades
1876. Köpmännen Wallerstedt och
Brattberg tog hand om aktieteckningen och med hjälp från Spritförsäljningsbolaget på 20 000 kronor, hade man 1891 genom basarer och fina borgenärer lyckats få
ihop de 100 000 kronor som behövdes.
Den 7:e november 1893 invigningsspelade det Selanderska teatersällskapet inför fullsatt salong
med en festklädd publik. Prologen
”Äran vare dramat” hade skrivits
av Gustaf Fröding.
Karlstads Teater ansågs vara en av
landets vackraste, vilket vi från
Karlstads Hembygdsförening
tycker att den fortfarande är, med
de vackra takmålningarna och den
stora ljuskronan, som är tillverkad
av Gustav Melin i Arvika.
Redan 1917 provvisades den första filmen och därefter blev det
mera sporadiska filmvisningar.
Dessa kom att bli alltmer populära
fram till 1937 då Stjärnbiograferna
tog över byggnaden och det blev
Sagabiografen. Sedan blev det mer
sporadiskt med teater, som begränsades till de gånger riksteatern
kom på besök och Anil hade sina
nyårsrevyer.
Men efter kulturutredningen 1975
lades Sagabiografen ned och musikteatern bildades.
I den mycket efterlängtade utbyggnaden finns en modren tvättstuga med syrum, ett stort scenmagazin med materialförråd, ett välutrustat lunchrum, finare och fler
loger och övningsutrymmen. Tidigare fick musikerna ta till toaletterna att öva i och det var inte så
enkelt om man var trombonist.
Bilder och text:
Lennart Fernqvist
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 15
Bilderna: På föregående sida överst tar Hans Wallstav emot i salongen.
Rätt svar från sid. 13.
Nedan: Sigvard Andersson visar sin fru Inger Falk Andersson hur mycket orkesterdiket hade växt sedan han satt där som kapellmästare då Inger stod på scenen
som primadonna i Anilsrevyerna. Överst: på denna sidan befinner vi oss i baren
som en gång var förstaklasserveringen på teatern. Nedan:berättar Hans om den
utbyggda scenen.
1. Tingvallagymnasiets annex.
2.Gamla Riksbanken.
3 Frimurarlogen.
Avsändare:
Karlstads Hembygdsförening
Treffenbergsvägen 4
652 29 Karlstad
Tfn: 054-15 16 40
Medlemsavgiften 150 kr per år
Tillkommer 20 kr för familjemedlem
Plusgiro: 86 28 79-4
Organisationsnr: 873202-1954
Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby
Karlstads Hembygdsförening
Tryckt hos One-digitaltryck Karlstad
Studiecirklar och ledare:
Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2012
Ordförande
V ordförande
Sekreterare
Kassör
Carl-Göran Tollesby
Karl-Axel Hjerdt
Gunnar Johansson
Inger Falk
Övriga styrelseledamöter
Lennart Fernqvist
Kurt Johansson
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
Arne Söderberg
Lennart Warolin
054-10 05 30
054-83 04 35
054-18 50 35
054-56 83 06
054-56 83 05
054-83 06 96
054-15 93 15
054-56 84 74
054-52 47 81
070-494 14 15
Suppleanter
Adjungerad
Inger Johansson
Berit Watz
054-18 18 59
054-52 40 60
Sören Johnsson
054-18 30 53
Herrhagen
Kurt Johansson
Kroppkärr/Lorensberg Inger Falk-Andersson
Norrstrand/Sjöstad
Sören Johnsson
Göran Lill
Romstad
Lennart Fernqvist
Sommaro
Bengt-Olof Lysell
Bengt Mollstedt
Strand
Margaretha Börjesson
Sundsta
Per-Åke Fredriksson
Arbetsgrupper
Gammelgården
Arkivalier
Bildgruppen
Redaktionen
Vår hemsideadress: www.karlstadshembygd.se
Våra historiska bilder ser du på: www.wermlandsbilder.se
Rapport från Herrhagsgruppen
Stadsdelsboken om Herrhagen som släpptes 2010-11-27 har
mottagits mycket positivt, vilket kan konstateras då den i skrivande stund har sålts i ca. 930 exemplar. Det är vi glada och
stolta över.
Glada och stolta är vi dock inte över kommunens namnändring av Åttkantslunden till Tore Skogmans Plats.
På initiativ av Herrhagsgruppen föreslog Karlstads Hembygdsförening i ett brev till kommunens skyltgrupp 2011-1004 att en historisk skylt som upplyser om Åttkantens Utvärdshus borde tas fram och placeras intill det åttkantiga huset.
P.S. Skylten är under utarbetande.
Kurt Johansson
Kerstin Sundelöf
Birgitta Rosén
Margaretha Widstrand
Miriam Hanning
Kerstin Fröding-Brutus
Hans Erwald
Lennart Fernqvist
Sören Johnsson
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
Lennart Warolin
Lennart Fernqvist
Monica Gustafsson
Ralph Nilsson
Kerstin Sundelöf
Lennart Warolin
054-83 06 96
054-18 41 36
054-18 30 53
054-21 80 80
054-56 83 05
054-18 91 56
054-84 51 61
054-21 78 30
054-56 26 11
054-15 16 40
054-18 85 67
054-82 28 07
054-18 88 30
054-85 00 90
054-15 49 85
054-85 00 90
054-56 83 05
054-18 30 53
054-15 93 15
054-56 84 74
070-494 14 15
054-56 83 05
054-56 68 25
054-15 93 15
054-18 85 67
070-494 14 15
E-post: [email protected]

Similar documents