Per-Olof Oscar Bäckman.pdf

From the desk of
P-O Bäckman
Bäste CTH E63 och andra intresserade,
Jag har haft så mycket kul i arbetslivet så det är lite svårt att kort sammanfatta allt kronologiskt. Därför
gör jag det i ett format hämtat från alla specifikationer och datablad som jag författat genom åren.
Början på Chalmers-tiden 1963
Jag blev alldeles knäck av de fejkade introduktionsföreläsningarna – fattade nada. Men det var ju
avsikten, eller…
Det blev hobbyn amatörradio i stället, ganska snabbt.
Amatörradio
Jag flydde raskt till ETA (Elektro Tekniska Avdelningen), call sign SK6AB, som höll till bl a i ”spårvagnen”
på taket. Där fördjupade mig med att bygga amatörradiosändare för 144 MHz-bandet, tillsammans med
en rad lika förtappade radioamatörer. En härlig och då bekymmerslös tid!
Efter att ha satt upp en 144 MHz Yagi-antenn på Guldheden (hyrde studentlägenhet mellan hissen och
ytterväggen), som var ett ypperligt radioläge (QTH), vann jag den svenska aktivitetstävlingen. Snacka om
att vara stolt…
På den tiden var sändaren kristallstyrd (fix utfrekvens). Man hade en handfull kristaller att välja bland –
vilken var ofta ett strategiskt beslut.
Amatörradion nådde sin topp under min tid i Motala på Luxor under tidigt 80-tal. Jag var fokuserad på att
studsa (scattering) radiosignalerna på olika fenomen som moder natur erbjöd vid speciella tillfällen –
norrsken, meteornedfall, sporadisk E utbredning, troposfäriska öppningar bl a.
På mitt kontor på Luxor hade jag en TV-mottagare och en takmonterad antenn. När det började dyka upp
utländska TV-stationer på de låga TV-banden (sporadiskt E-skikt) ringde jag till växeln och sa att ”Jag tar
kompledigt i dag…”
Kallades Oscar
Mitt ”nickname” eller ”handle” inom amatörradion var från början ”Oscar”. Det var ju ganska hopplöst att
kalla sig P-O eller Per-Olof över en taskig radioförbindelse.
Smeknamnet ”Oscar” hade följt med mig från Umeå till CTH. Kan tro att Sven Dillner/E63 från Umeå, var
medskyldig. Vännen Björn Lindgren/E63, SM6CSO, sa aldrig nå’t annat än Oscar.
Ursprunget var att några killar som körda linstyrda modell-flygplan bakom Shell-macken i Umeå skulle
mobba mig och kallade mig ”Per-Oscar. Jag var där och kollade storögt.
Under hela Chalmerstiden var jag ”Oscar”. Det fick några konsekvenser vid sökning efter adress och
telefonnummer – Oscar Bäckman i Göteborg var slaktare!
Boendet i Göteborg
Det började helt förfärligt med ett litet rum i en Utby-villa. Jag blev ompysslad av frun i huset med frukost
på sängen med wienerbröd.– det var ju vad jag hade flyttat ifrån, hemmet i Umeå.
Snart nog fick jag en 2:a hands lägenhet på Landalagatan 12 i Haga. Hyrde tydligen av en snedseglad
sjöman som jag aldrig träffade.
Kallvattensink i köket och utedass. Tapeterna hängde. Det var dock krypavstånd till Chalmers.
Lägenheten kom att utsätta mig för livsfara. Jag hade satt väckarklockan på ringning och placerat den på
en plåttallrik – jag skulle upp tidigt för att söka praktikjobb på Hvitfeldska (tvärs över gatan).
_____________________________________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________________
Adress
Telefon privat
Civ ing P-O Bäckman
Tullhusgatan 36
652 27 Karlstad
Bost
Stuga
Mobil
E-mail
054-181109
054-525931
070-8430102
[email protected]
From the desk of
P-O Bäckman
Jag vaknade av att klockan ringde och ett pulserande ljud. Förstod snart att det var mina hjärtljud jag
hörde. Jag satte armbågarna mot fönstret, kraschade rutan och öppnade upp mot frisk luft.
Det visade sig att gasledningen i källaren under min lägenhet hade brustit!
Nästa boende blev ännu närmare Chalmers – på Karl Gustavsgatan 91. Alltså hörnhuset i Haga rätt
emot entre’n till Chalmers. Dass på svalen var ett framsteg.
En angenäm nackdel var ett det blev en masa spring. Det var lätt att titta in på väg till eller ifrån
Chalmers.
Sedan följde boenden i Majorna och nå’t miljonområde (Tynnered), där jag inte ens packade upp
kartongerna.
Sedan bar det av till Motala och Luxor 1973.
Studierna
Det började ju inte så bra. Sumpade tentor på löpande band pga de andra intressena – radio och livet
borta från Umeå.
Jag blev tvungen att knäcka extra som biluthyrare hos PM Bilar vid Fiskekyrkan. Det gick skapligt – blev
bara lurad på en Peugeot (who cares?).
SAAB V4 introducerades vid den tiden. Jag sålde en till min pappa för 13 350 kr. Den behöll han livet ut.
Sent omsider bestämde Björn Lindgren (SM6CSO) och undertecknad (SM6CHK) att nu får det var nog
med leken. På ganska kort tid spurtade vi igenom de sista tentorna.
Det tog mig 7 år – men jag lärde mig mycket om livet under tiden. Så här i efterhand så tror jag inte att de
studiefokuserade – som på sin höjd festade loss på en kvarting då och då – har haft ett så fantastiskt
yrkesliv som jag. Ericsson-gubbarna möjligtvis undantagna.
Yrkeslivet på Luxor
Efter en kort tid på nå’n institution på Chalmers hamnade jag på Institutet för Verkstadsteknisk Forskning
(IVF) på Mölndalsvägen 85. Där skrev jag forskningsrapporter om svensk elektronikindustris problem
med småskalig produktion samt provning av digital elektronik. Jag hade inte nå’n bra susning eller
erfarenhet av vad jag skrev om. Dock – jag lärde mig att ta in information och att bearbeta den.
1973 åkte jag en mörk och regning kväll med min hundkoja till Motala och Luxor. Under ledning av den
legendariske Bengt Lönnqvist (medpappa till ABC80) började jag med att montera BNC-kontakter på
RG58.
Kontakteringen var tydligen OK för sedan blev jag ansvarig för testutrustningen i produktionen – röd eller
grön lampa på testutrustningens panel var grejen – då var kretskortet OK
Nästa steg var att bli ansvarig för produktionsteknisk utveckling. Jag medverkade till att introducera de
första automatiska komponentmonteringsmaskinerna. Notera att på den tiden hade komponenterna
axiella anslutningar.
Processen startade med sekvenseringar av de axiella komponenterna på en tape. Maskinen spelade en
valsmelodi när den plockade resistorer och kondensatorer (små) från rullarna och monterade på bandet.
Nästa steg var montering på mönsterkort – ganska stora kort på enkelt fenolpapperslaminat.
Monteringsmaskinen bockade ändarna på de axiella ledarna så att de skulle kunna puttas ned i hålen på
mönsterkorten. Där blev det problem!
Chefen tyckte att bästa produktivitet skulle åstadkommas med att automatmontera de största
mönsterkorten först – de med flest monteringsbara komponenter. Resultatet blev en liten katastrof – det
saknades allför ofta nå’t 1K motstånd. Efterarbetet blev omfattande…
_____________________________________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________________
Adress
Telefon privat
Civ ing P-O Bäckman
Tullhusgatan 36
652 27 Karlstad
Bost
Stuga
Mobil
E-mail
054-181109
054-525931
070-8430102
[email protected]
From the desk of
P-O Bäckman
Monteringsmaskinen missade ofta hålen i mönsterkorten. Varför? För små hål? Sent omsider upptäckte
jag felkällan.
På den tiden (70-talet) stansades mönsterkortens hålbild. Man lade in en packe mönsterkort i en ugn på
morgonen för uppvärmning till 70ºC. Se’n började man stansa direkt. Följden blev att hål-koordinaterna
på de kalla korten blev annorlunda än på de uppvärmda. Maskinen missade grovt!
Efter att ha styrt om till små mönsterkort för större flexibilitet i komponentförsörjningen funkade
automatmonteringen klart bra.
Jag hade lämnat monterings-projektet före den stora Luxor-branden. Två av tjejerna som skötte
bandningsmaskinen på nattskiftet förolyckades tyvärr. Jag kände dom väl – det var hårt!
Av min arbetsplats återstod bara ett skjutmått och skrivbordets stålstomme.
Nästa projekt på Luxor var introduktion av CAD för mönsterkortsunderlag. Det var en utmaning – att gå
från utskurna mallar i dubbelsidiga plastark till CAD. Det största problemet var att få konstruktörerna med
på resan. De hade tidigare ganska fria händer – nu blev det stränga regler för kort-layouten.
Efter ett antal möten och individuella samtal med grabbarna började CADen att fungera. Vi lyckades att
undvika ”shit in – shit out”. Det var en nyttig lärdom - kommunikation är grejen!
Av någon anledning hamnade jag på utvecklingsavdelningen efter en tid. Jag fick ansvaret för den halva
av utvecklingsavdelningen som inte jobbade med lödkolvar – ritkontoret, SEMKO, experimentverkstaden
m fl avdelningar. Dock hade jag ansvaret för RF-utvecklingen - tror jag. Där jobbade Olle Holmstrand
(SM6DJH) och Bo Lindqvist (SM6??).
Båda blev sedermera framgångsrika entreprenörer inom RF-teknik. Olle Holmstrand inom bl a
amatörradio. Bo Lindqvist inom utrustning för kabel-TV huvudcentraler med företaget Aurora AB.
Möjligtvis chefade jag också över Torsten Stålberg och Håkan Selin (chalmerister). Satellit-TV hade nu
blivit en begrepp. De försökte utveckla mikrovågshuvuden med passiv teknik – s k Konishi-blandare –
med himla hög brusfaktor (6 dB).
Mot slutet av 70-talet dök de första lågbrus FET-transistorerna upp. Stålberg/Selin bytte snabbt inriktning
och började utveckla Low Noise Block (LNB) mikrovågshuvuden.
Luxor trodde inte på ide’n. Grabbarna hoppade av och bildade Swedish Microwave Systems i Motala –
ett otroligt framgångsrikt och seriöst företag, fortfarande marknadsledande inom segmentet för
professionella LNB.
Konsument-marknanden lämnade man efter att mikrovågshuvuden för villaparaboler droppat i pris ned till
hundralappar.
De lågbrusiga FETarna var nyckeln till dagens satellitkommunikation. Effektförstärkare kunde man bygga
tidigare (vandingsvågrör).
Satellit-TV – Norsat-perioden
Vi på utvecklingsavdelningen på Luxor fick 1976 frågan av Norsat-utredningen – ”Vad kommer en
satellitmottagare med parabol” att kosta i framtiden?
Svaret på frågan från Norsat-utredningen blev: ”Kostnaden blir som för en färg-TV”. Det stämde faktiskt
ända till att mottagarkostnaden försvann in i satellit-TV-abonnemangen – som för mobiltelefoner.
Satellit-tv – ryska perioden
I samband med olympiaden i Moskva 1980 skickade Sovjet upp ett par mycket kraftiga satelliter med
nedlänkning på C bandet (4-5 GHz).
Vi importerade mikrovågshuvuden (C band in/ L band ut 950 – 1700 MHz ut) från USA – de var stora
som skokartonger!
1.8m paraboler i glasfiber kom från Kristinehamn.
_____________________________________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________________
Adress
Telefon privat
Civ ing P-O Bäckman
Tullhusgatan 36
652 27 Karlstad
Bost
Stuga
Mobil
E-mail
054-181109
054-525931
070-8430102
[email protected]
From the desk of
P-O Bäckman
Jag drog igång en PR-kampanj, innebärande att en 1.8m dish och mottagare installerades hos
radiohandlare, som en förberedelse inför vad som komma skulle…
Luxor kallade sin dåvarande TV-serie ”Luxor Satellite” för att suga upp intresset.
Jag tog också fram en satellitmottagare för inbyggnad i TVn. Det visade sig inte vara nå’n bra ide’ –
mottagaren blev snabbt omodern när standarden utvecklades. Känns detta månne igen från dagens TVboxar för DVB-T, sedan DVH-T2?
Vad himla kul jag hade med satellit-TV på den tiden – jag var ”Mr Satellit-TV” i press och på TV. Jag
reste Europa runt och höll symposier för Luxor återförsäljare, inkl inbjuden press.
Hemma vid villan hade jag bara en gammal Siemens 3m länkparabol monterad på en moddad
byggnadskran.
Ett speciellt minne var när Sovjet-ambassadören satt i min workshop och kollade på sovjet–TV. Det var
mest skördetröskor över Kazakstans slätter, balett och militärparader.
Han satt i min skitiga fåtölj, drack whiskey och fällde en tår.
Bakgrunden till besöket var att en av ambassadörens ”assistenter” var radioamatör. Jag bjöd in honom
till mitt ”schack”. Det gick inte alls. Alla skulle följa med! Det var tydligt att radioamatören var KGB!
Det finns så mycket mer att berätta men…
Satellit –TV – lite senare
Den första experimentella satelliten på Ku-bandet (11 GHz ned) var Orbital Test Satellit (OTS). Det var
ett himla hallå med att få tillstånd för att ta emot OTS.
Philips i Norrköping och vi på Luxor i Motala hade laddat upp. Vi hade en 3m parabol monterad på en
bakaxel från en lastbil.
Vi letade och letade efter OTS med hjälp av en Spectrum Analyzer. Inget resultat.
Dagarna efter kunde vi läsa i pressen att Philips hade tagit emot OTS – vi letade på arbetstid, Philips på
kvällstid. Vilken prestigeförlust!
Cosmos Parabolteknik i Kristinehamn
En kille från Kristinehamn, med bakgrund från båtbranschen, hade fått för sig att tillverka 1.8m paraboler
i glasfiber. Han levererade parabolerna till mitt PR-projekt ”Team Satellit” för Luxors återförsäljare.
1984 drog jag till Kristinehamn och grundare Cosmos Parabolteknik tillsammans med några norrmän,
som hade erfarenhet av kabel-TV-byggnad.
Det knallade på med leveranser av 1,8 – 2,4 m paraboler, även på export, samt utrustning för satellitoch kabel-TV.
En höjdare var när vi importerade de först serietillverkade mikrovågshuvuderna från Japan. Jag kom ihåg
en viss telex-kommunikation med ett Japanskt handelshus i samband med att jag lämnade Luxor.
Kontakten togs upp i Cosmos namn. Vi lade en beställning på 500 st Ku band LNB – blåmålade med vår
logo. Beställningen var tillräckligt stor för att japanerna kunde sätta upp en produktionslina.
Priset var mindre än momsen på de amerikanska huvuden vi till dess använt.
Mikrovågshuvudet kom att kallas ”The Blue Bomb” i branschen.
Ryktet spred sig och snart kom köpare från hela Europa till Karlstad flygplats. Med sig hem hade de en
låda med 24 st ”blue bombs”.
Vi log hela vägen till banken – marginalen var fantastisk.
Har ni sett 1.8m paraboerna på alla Scandic Hotell? De levererades av Cosmos i samarbete med ett
förtag som försåg hotellen med video via satellit. En del av dess paraboler sitter kvar fortfarande – näst
intill oförstörbara men mycket skitiga.
_____________________________________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________________
Adress
Telefon privat
Civ ing P-O Bäckman
Tullhusgatan 36
652 27 Karlstad
Bost
Stuga
Mobil
E-mail
054-181109
054-525931
070-8430102
[email protected]
From the desk of
P-O Bäckman
En bra business för Cosmos var satellitsymposier. Vi hade enormt stora ytor att disponera (Albin Marins
utställningshall). Efter ett tag konstaterade vi att vi lärt upp konkurrenter – slut!
Efter att ha byggt stora huvudcentral (HC) för Kabel-TV i ett antal år började vår marknad sina. Vi hade
inte kapital för att pressa småparaboler i stålplåt.
Cosmos gjorde en planerad konkurs 1992 – alla leverantörer hade fått betalt men inte banken.
Att vara entreprenör inom ett teknikområde som satellit- och kabel-TV var inte lätt. Speciellt om man är
mer tekniker än krämare. Det var inte alla månader man fick lön!
Arbetslöshet 1992-1993
Efter Cosmos konkurs var jag faktiskt arbetslös – men inte sysslolös. Snart nog dök det upp ett projekt
som kallades ”Smart Elmätning” i universitetets regi.
Vi utvecklade embryon till timavläsande elmätare, kommunikation via kabel-TV-nätet, mm. Man skulle
kunna programmera sin motorvärmare via TVn, bland annat.
Kom ihåg att detta var 1992 – längt före Internet.
En av mina grejor var att mynta begreppet ”Grön El”. Det är faktiskt sant. Man skulle kunna gå till ICA för
att ladda sitt el-kort med att antal kWh och välja produktionssätt. På den tiden var ”Grön El” mest
vatten/kärnkraft. Vindkraften var ännu inte uppfunnen.
Tusan vad jag slet med att åka runt till alla kommunala energiverk för att demonstrera tekniken – med
demoutrustningen i bakluckan på min Volvo 740 GLE.
Projektet slutade med en halvfärdig demoanläggning i Kungsbacka. Tankarna var i sig inte fel, men
tidsepoken var fel.
Epoken Swe-Dish Satellite Systems
På våren 1993 blev jag kontaktad av Per Wahlberg (f d Cosmos-kund), som tillsammans med Markus
Selin hade grundat Swe-Dish Satellite Systems. Båda hade jobbat på Rymdbolaget.
Affärside’n var att tillverka/montera terminaler för satellit-kommunikation för militären och TV-bolag.
Bolaget behövde en ”tung projektledare”. Jag vägde mer än 100 kg, så jag var kvalificerad.
Vilken resa! Jag började som enmans utvecklingsavdelning baserad i Karlstad. Resten av gänget satt i
Solna.
Det först projektet var en så kallad ”Fly-Away” antennsystem med en 1.5m segmenterad parabolreflektor.
Allt kunde packas ihop i en stålrörsram, köras som en säckkärra, släpas i öknen efter en kamel mm.
CNN deltog i utvecklingen med synpunkter. Dom köpte dock bara ett system
Antennsystemets övergång från ”Transportation” till ”Operation” belönades med ett patent – mitt andra.
Utvecklingsprocessen hade sina problem – jag satt i Karlstad, konsulterna (no names) satt i Trollhättan.
Snart upptäckte jag att konsulterna var ”CAD-nördar” – de kunde sitt CAD-verktyg men kunde inte
konstruera rationellt. Jag blev tvungen att ifrågasätta en del fakturor.
Man lär sig. För nästa projekt gällde – all konsulter skulle vara gråhåriga och sitta i mitt knä. Det gick
mycket bättre.
På rekordtid blev resultat ett 1.5 m parabol antennsystem inrymd i en takbox, avsedd för TV-bolagen,
som upplänk vid diverse ”outside broadcasing” evenemang.
Ide’n med takboxen kom när jag satt på dass och läste en Volvo-tidning. Där visades en V70 Cross
Country med en så kallad ”Jaktbox” på taket. Monterad direkt på V70 takrails
Gissa vem som hade konstruerat boxen? Jo, det designföretag i Göteborg som vi anlitade! Efter ett
samtal med Volvo fick vi tillgång till CAD-ritningarna. Volvo hade skippat takboxen. Luckorna gick inte att
få täta.
_____________________________________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________________
Adress
Telefon privat
Civ ing P-O Bäckman
Tullhusgatan 36
652 27 Karlstad
Bost
Stuga
Mobil
E-mail
054-181109
054-525931
070-8430102
[email protected]
From the desk of
P-O Bäckman
Ser ni en TV-van som fäller ut en parabol från taket - och som automatiskt riktar in parabolen mot rätt
satellit – tänk på mig.
Konceptet med så kallad ”pod” har fått många efterföljare i branschen – men ingen riktigt så elegant som
min förstfödda baby ”Drive-Away”.
Sedan följde en rad projekt – alla från mitt kontor i Karlstad. Detta medförde att en himla massa jobb
skapades hos lokala underleverantörer – allt från komponenttillverkning till monteringav kompletta mobila
terminaler till militären och TV-bolag ”all over the place”.
Detta har bl a medfört att en kille från Mykå Mechanics (underleverantör Karlstad) har klippbiljett till Kina
och specialvisum för support av fordonsmonterade antennsystem från Karlstad.
Men utvecklingsavdelningen hos Swe-Dish i Solna växte. De fokuserade på mindre terminaler som var
helintegrerade – LAN in och 20W Ku band 14 GHz upp mot satellit. I storlek som en resväska. Med 90
cm parabolreflektor, segmenterad.
Dessa terminaler, kallade ”IP Suitcase”, blev omåttligt populära bland US Special Forces, för användning
i frontlinjen.
Andra typer a små integrerade terminaler följde från Swe-Dish i Solna.
Jag fortsatte att jobba med specialvarianter av de lite större Karlstad-utvecklade 1.5m terminalerna.
En av mina största segrar var certifieringen av en X-band 1.5 m Fly-Away terminal för US DoD.
Efter ett år av tester hemma, och förbättringar, lyckades vi med att på första försöket få terminalen
certifierad. ”Detta hade aldrig hänt förut” sa man på Ft Mounworth/New Jersey där verifieringstesterna
utfördes under en vecka.
Tiden med Swe-Dish rann ut sakta. Jag råkade ut för syndromet ”not invented here” i samband med att
Swe-Dish köptes upp av Rockwell-Collins (skitstort, religiöst). Jag slutade efter några års övertid efter
pensionsåldern.
Epoken Satcube
En kollega från Swe-Dish hade också hoppat av och grundat Satcube – ett konsultbolag inom
satellitkommunikation, baserat i Göteborg (inte chalmerist men ändå OK kille).
I Karlstad hade vi genom åren byggt upp en bra kompetens inom satcom-området med 3D CAD design,
elektronik, tillverkning, testning och projektledning. Nätverket runt Satcube klarar allt inom satcom. Kolla
gärna hemsidan www.satcube.com
Jag har de senaste åren jobbat mest med marina terminaler – paraboler på stabiliserade plattformar,
inkapslade i en radom.
Mitt avtal med Satcube stipulerar att jag måste jobba minst 8 tim per månad! Helt OK.
_____________________________________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________________
Adress
Telefon privat
Civ ing P-O Bäckman
Tullhusgatan 36
652 27 Karlstad
Bost
Stuga
Mobil
E-mail
054-181109
054-525931
070-8430102
[email protected]
From the desk of
P-O Bäckman
Jag supportar även vår kära tillverkande underleverantör Mykå Mechanics (medlem i nätverket Satcube)
med deras ambition att ta fram en egen produkt baserad på mångårig erfarenhet – ett avancerat
fordonsmonterat 1.8m antennsystem.
Nu i veckan har jag slutfört en omfattande Power Point presentation av det motoriserade antennstativet.
Kunden i Indien behöver licenstillverka 2200 enheter.
Det är himla kul att ännu känna sig behövd av satcom- branschen – trots de 70 åren.
En tanke slog mig – jag har aldrig haft nå’t större personalansvar och inte råkat ut för kvartalsrapporter –
till skillnad från bl a Eriksson-folket. Det har varit konceptutveckling och projektledning för hela slanten –
som har varit ganska bra
Kvinnor
Numera finns det bara en, Eva. Vi gifte oss efter 20 års samboförhållande nu på nyåret, i Oslo.
Vi har inga gemensamma barn, bara Eva’s barn och barnbarn.
Vi bor 7 mån av året i sommarstugan på Hammarö, nära Vänern.
På vintern bor vi i en brf på 4 rum (Orrholmen, Karlstad), som köptes i höstas pga tre anledningar ”Läget,
läget och läget”. Utsikten är magnifik över Mariebergsviken plus fördelen av gångavstånd till Karlstad
city.
Det enda jag kan klaga på är det hittills dåliga fisket i Vänern. Hoppas att det tar sig till senhöstens laxtrolling.
Keep Smiling
P-O
_____________________________________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________________
Adress
Telefon privat
Civ ing P-O Bäckman
Tullhusgatan 36
652 27 Karlstad
Bost
Stuga
Mobil
E-mail
054-181109
054-525931
070-8430102
[email protected]