Läskonster. Nya former för lässtimulans

Transcription

Slut
r
app
ort
frå
n
Här kommer vinjetter
pro
jek
Hur kan bibliotekens lässtimulerande arbete utvecklas? Kan nya modeller
prövas, flera konstformer användas och nya samarbetspartner engageras?
Kan barnen göras mera delaktiga? Och kan detta arbete, som har lång tradition på biblioteken men är märkvärdigt okänt, synliggöras bättre?
Projektet Läskonster är ett försök att finna svaren på dessa frågor. Resultaten och utvärderingen visar att de deltagande biblioteken har tagit stora
kliv framåt i förnyelsen av sin lässtimulerande verksamhet. Många roliga
metoder har prövats och bibliotekspersonalen är stärkt i sin yrkesroll. I
denna rapport har samlats erfarenheter från projektet och goda exempel
från biblioteken.
Läsk
ons
ter
Slut
Läskonster – Nya former för lässtimulans
te t
t fr
r
o
p
r ap
te t
k
e
j
ro
ån p
ster
n
o
Läsk
Läskonster
nya former för lässtimulans
De nio länsbiblioteken i Mellansverige, LIM, samarbetar för att förändra och
förtydliga bilden av bibliotekets roll i dagens samhälle. Länsbibliotekens
barnbibliotekskonsulenter har också i flera projekt tillsammans med barnbibliotekspersonalen lyft fram barnperspektivet på folkbiblioteken. Läskonster, med sitt fokus på lässtimulans, är ytterligare en insats i detta långsiktiga arbete och strävan har varit att åstadkomma både en intern utveckling
och en extern exponering. Projektet har pågått under åren 2007 – 2009 med
stöd från Statens kulturråd.
Länsbiblioteken i Mellansverige, LIM
1
läskonster – en rapport
Läskonster – nya former för lässtimulans
Slutrapport från projektet Läskonster
Författare: Solveig Hedenström, Annika Holmén, Lena Lundgren
Foto: Projektdeltagare
Omslagsfoto: Lisa Eriksson
© Författarna och Länsbibliotek Gävleborg Uppsala 2010
Grafisk form: Johan Olsson, Schlook-a-ling
Tryckeri: Exakta
Skriften kan beställas från Länsbibliotek Gävleborg Uppsala
[email protected]
Tel: 018 – 611 66 21
I
innehållsförteckning
innehållsförteckning
Förord
SÅ BLEV DET
DET VILLE VI
Resultat
Egen utvärdering
Vad kostar utveckling? Maria Törnfeldt
Idéerna bakom Läskonster
Utgångspunkter
06
08
SÅ GJORDE VI
Teman termin för termin
Om boksamtal, Katarina Kuick
Ett axplock ”läskonster”
Klippt från bloggen
Litteraturhusen
10
13
16
26
31
SÅ TÄNKTE VI
Projektplanering och handledning
Dokumentation
Marknadsföring
Almedalen
34
37
38
40
43
48
54
SLUTORD
Läskonster i ett större sammanhang
Förteckning över deltagande bibliotek
Litteraturförteckning
58
61
62
Bilagor: 1 Marknadsplan
2 Verktygslåda för Almedalen
3 Bokmärken
4 Lathund för event på hemmaplan
5 Bok-event light
6 Översikt över sammankomsterna
63
66
70
72
74
80
Citaten på sidorna 7, 25, 43, 44, 45, 46, 47 och 57 ur Utvärdering av projektet Läskonster av Eva Bergstedt
3
Projektdeltagare tar ett dopp
i myspölen på Hjørrings bibliotek.
4
förord
förord
Projektet Läskonsters övergripande mål har varit att utveckla och kvalitetssäkra barnbibliotekens
insatser för barns och ungas läsning och läsinspiration. Projektet har planerats och genomförts utifrån en bred kompetens och lång erfarenhet.
Inom ramarna för Läskonster har nära åttio med-
arbetare på biblioteken i Mellansverige deltagit i
kvalificerad fortbildning, prövat nya arbetssätt vid
sina bibliotek och inspirerats vid gemensamma
samlingar i internatsform. Projektdeltagarna har
gjort studieresor tillsammans, byggt lokala nätverk och uppmuntrat varandra. Framför allt har
projektet gett tillfälle till samtal och reflektion på
ett sätt som sällan är möjlig i biblioteksvardagen.
Projektdeltagarna har getts tid att samtala om vad
de gjort, hur de gjort och varför och hur de tänker
om det.
i sin yrkesroll, de har större självförtroende och
en tydligare identitet som företrädare för barnbiblioteken. De inser vikten av att förkovra sig regelbundet. De har fått en djupare förståelse för sin
roll som viktiga aktörer i infrastrukturen för barns
läsning. De ser att deras speciella kompetens och
uppgift är viktig.
Denna rapport ger en bild av idéerna bakom pro-
jektet, upplägget, en rad roliga exempel på experiment i läskonsteranda, extern och intern utvärdering och ett försök att ringa in framgångsfaktorerna
i projektet. Vi hoppas att rapporten kan bidra till
utvecklingen av det lässtimulerande arbetet och
medföra att barnbiblioteken gör skillnad i lokalsamhället.
Projektet har genomförts med stöd från Statens
kulturråd.
Förändringsarbete tar tid, förändring på djupet
tar lång tid, men en tydlig förändring kan vi redan nu se: en på flera sätt stärkt barnbibliotekskår
i Mellansverige. Deltagarna i Läskonster är stärkta
Lisa de Souza, Länsbibliotek Dalarna
Maria Törnfeldt, Länsbibliotek Gävleborg Uppsala
5
d
det ville vi
Idéerna bakom Läskonster
De nio länsbiblioteken i Mellansverige, LIM, har
i olika konstellationer samarbetat om utveckling
av barnbiblioteken sedan 2001. Det började med
formuleringen av en ny målsättning för barnbiblioteken, På barns och ungdomars villkor, som
utgår från FN:s barnkonvention och den antogs
som nationella rekommendationer av Svensk Biblioteksförening 2003. I projekten ”Hissa segel och
bygga vindskydd” och ”Doff” gick sedan arbetet
vidare med att diskutera och tillämpa målsättningen i det praktiska biblioteksarbetet. Avsikten
med dessa var att förbättra omvärldsorienteringen,
stödja ett reflekterande arbetssätt och uppmuntra
lokalt utvecklingsarbete med ett barnperspektiv.
Olika metoder att engagera barn och lyssna till
deras åsikter prövades och genresymboler och förenklade termer för avdelningarna i SAB-systemet
utarbetades. Men det lässtimulerande arbetet, som
ändå är en av grundstenarna i biblioteksarbetet
kom i skymundan. Det bedrevs på de flesta bibliotek i beprövade men ofta lite traditionella former.
Mot den bakgrunden kändes det naturligt att i ett
särskilt projekt som Läskonster fokusera på lässtimulansen, förmedlingen av boken och berättelsen.
Inspiration kom från litteraturhuset LesArt i Berlin, vars hela verksamhet är inriktad på att få barn
att uppleva litteraturen i skön förening med bild,
drama, dans och musik för att på så sätt indirekt
stimulera till läsning. Se www.lesart.org.
Den statliga utredningen Aktionsgruppen för
barnkultur utgjorde ytterligare en sporre till ett
projekt med fokus på lässtimulans. I betänkandet
Tänka framåt, men göra nu. Så stärker vi barnkul-
6
turen (SOU 2006:45) fanns ett förslag om utveckling av regionala litterära centra eller tankesmedjor
där olika yrkesgrupper tillsammans skulle kunna
arbeta fram nya sätt att väcka barns och ungas lust
till Boken.
”Länsbiblioteken skulle kunna utvecklas till litterära centrum, en sorts konstnärlig litterär tankesmedja där olika yrkesgrupper (bildkonstnärer,
författare, dramapedagoger, litteraturvetare, skådespelare, estradpoeter, bibliotekarier) tillsammans arbetar fram nya sätt att väcka barns och ungas lust till
boken. Dessa sätt kan sedan spridas via fortbildningar
för bibliotekspersonal och pedagoger. Nätverket ska
också kunna fungera som bollplank för skolor och bibliotek som vill våga sig på större läs- och skrivprojekt.
Med ett sådant litterärt centrum i varje län ökar möjligheterna att nå ut och verksamheten blir mer demokratiskt fördelad utan att kommunernas självbestämmanderätt påverkas. Inriktningen ska snarare vara att
förmedla olika sätt att tänka när det gäller att ge barn
och unga ingångar till böcker, väcka deras nyfikenhet
på boken som konstform och indirekt stimulera dem
att läsa, än att servera färdiga lösningar. Alla konstarter och medier ska kunna användas för att möta alla
barns olika behov.” (s. 124-125)
Ett tydligt uttalat behov av fortbildning och fördjupning för barnbibliotekspersonal fanns också
med bland drivkrafterna till Läskonster. Grundutbildningarna i Biblioteks- och informationsvetenskap rustar inte de blivande bibliotekarierna
för rollen som den viktiga person för barns läsning som barnbibliotekarien är. Många studenter
är inte heller inriktade på att bli barnbibliotekarier
och tar därmed inte heller tillvara de tillvalsmöj-
det ville vi
”
Biblioteket ska stimulera till nyfikenhet
och läslust. För muntligt berättande,
upplevelseläsning och för barns eget
kunskapssökande ska biblioteket vara ledande.
Biblioteket ska vara aktivt och uppsökande.
ligheter som finns, men får ändå många gånger
sådana arbetsuppgifter när de kommer ut på biblioteken. Det tar tid innan man byggt upp den
kunskap som behövs för att fylla funktionen som
barnoch ungdomsbibliotekarie. Glappet mellan
grundutbildningen och verksamheten som barnoch ungdomsbibliotekarie är särskilt märkbar i
glesbygdslän, på mindre bibliotek och filialer där
man lätt blir ensam i sin yrkesroll och ingen kunskapsöverföring kan ske. Om man inte från början haft siktet inställt på att arbeta med barn och
unga är fortbildning, nätverk och sammanhang i
form av ett projekt som Läskonster av stort värde
för att man ska kunna växa in i sin yrkesroll. Stora
bibliotekssystem kan ordna egna fortbildningar.
Stockholms stadsbibliotek ordnade t.ex. i samarbete med Regionbibliotek Stockholm och med
hjälp av EU-bidrag en kurs Bibliotek för 2000-talets
ur På barns och ungdomars villkor
barn under åren 2005-2007. Ett fåtal platser kunde erbjudas till de närmaste grannlänen, men det
var försvinnande få i förhållande till behovet. När
länsbiblioteken i Mellansverige (LIM) samlades i
Sunne i oktober 2006 formulerades ett förslag om
länsövergripande samarbete kring fortbildning för
barnbibliotekspersonal.
Men behovet av fortbildning måste förenas med
en utvecklingsidé av något slag. I det läget flätades
tankarna med LesArt/litterära centra/litteraturhus
samman med behovet av fortbildning. Idén med
Läskonster var född. Intresset var överväldigande
stort och projektet samlade närmare 80 deltagare
från nio län, Dalarnas, Gotlands, Gävleborgs,
Stockholms, Uppsala, Värmlands, Västmanlands,
Örebro och Östergötlands län.
7
u
utgångspunkter
Utgångspunkter
För konsulentgruppen var det viktigt att gå vidare
med de idéer och projektformer som hade prövats
tidigare och att dra lärdomar av de erfarenheter
som har gjorts. Ett sådant förhållningssätt kännetecknar också lärande organisationer, som ju länsbiblioteken är. Följande utgångspunkter hade vi för
Läskonsterprojektet:
Barnkonventionen
Läskonster har FN:s barnkonvention som röd tråd
och det ställer krav på ett barnperspektiv. Att göra
barnen delaktiga är viktigt, liksom att fråga dem
om vad de tycker och tänker och visa att bibliotekspersonalen tar dem och deras åsikter på allvar.
Målsättningen för barnbiblioteken som den formulerats i foldern På barns och ungdomars villkor,
där Barnkonventionen omsatts i biblioteksmiljön,
har använts i Läskonster.
Det vidgade textbegreppet
När vi formulerade inriktningen av Läskonster var
det självklart att vi skulle använda ”det vidgade
textbegreppet”, vilket även finns med i skolans läroplaner. Vi ser alla konstnärliga uttrycksformer
som texter som berättar något. Biblioteken har av
tradition mest arbetat med skrivna texter men bilder i barnböcker är konst för barnen och det finns
nära kopplingar mellan barnböcker och barnfilm
och teater och musik för barn. De flesta barn möter inte längre Pippi Långstrump första gången i
en bok utan på film eller genom roliga sånger. Att
uppmärksamma deltagarna på och använda dessa
anknytningar var en självklar infallsvinkel.
8
Det vidgade textbegreppet kan innebära att
man måste ta in andra kompetenser i biblioteket,
att samarbeta med andra aktörer inom kulturområdet eller med andra människor som kan bidra
med något som saknas på biblioteket. Vi ville uppmuntra alla slag av kontaktskapande verksamhet
och samarbete med resurspersoner, institutioner
och föreningar. Även vi konsulenter och utvecklingsledare skulle bredda våra regionala kulturnätverk tvärs över kulturformerna.
”Alla ska med”
Tidigt bestämde vi oss för att Läskonster skulle
omfatta all intresserad bibliotekspersonal. Resurserna och de lokala förhållandena är mycket olika
på biblioteken i de över hundra kommuner i LIMområdet som vi vände oss till. På en del bibliotek
finns särskilda barnavdelningar med flera barnbibliotekarier och kanske assistenter. På många
bibliotek är situationen helt annorlunda med små
ytor för barnavdelningen och kanske bara några
veckotimmar avsatta för barnverksamhet. Personalens utbildning varierar också mycket. Det kändes som en utmaning att hitta former för projektet
som kunde intressera och passa deltagare med helt
olika förutsättningar. Det gällde att försöka inspirera alla att påbörja, utveckla och/eller förbättra
det egna lässtimulerande arbetet utifrån den nivå,
som man själv eller biblioteket befann sig på. Det
som är självklart på ett bibliotek kan vara ett stort
framsteg på ett annat bibliotek. Avsikten var att
systematisera idéutbytet och starta processer som
kunde medföra en långsiktig förändring.
”Speciellt på de lite längre
träffarna (internaten) har
det funnits tid och möjlighet
att utväxla erfarenheter.”
Former
Av de tidigare projekten hade vi lärt oss att samla
deltagarna till internat, lunch till lunch, är ett utmärkt sätt att skapa ett gott klimat för lärande och
ett kreativt idéutbyte. Två dagar ger utrymme för
fler föreläsare, fler kreativa pauser, fler möjligheter
till kontakter med andra deltagare och mera varierade programformer. Behovet av omvärldsorientering är stort och varje internat skulle ha ett tema.
I de tidigare projekten hade vi börjat koppla ihop
forskning och praktik och denna koppling ville vi
göra tydligare. Goda och kvalificerade föreläsare,
ofta forskare, skulle utgöra stommen och kring
innehållet i deras föreläsningar skulle övningar
och diskussioner genomföras. Det gällde dock att
föreläsarna inte fick vara alltför teoretiskt inriktade, eftersom det kunde vara ett problem för vissa
deltagare.
Samma fördelar som internat, har även studieresor och sådana skapar också en stark gemenskap.
Gruppen var för stor för att vi skulle kunna resa
alla tillsammans och snart uppkom idén att dela
gruppen i fyra grupper och göra fyra olika resor.
Resorna skulle planeras noga och deltagarna få i
uppgift att studera vissa aspekter av barnverksamheten som sedan skulle diskuteras och jämföras. I
bästa fall skulle erfarenheterna från alla resorna
kunna komma alla tillgodo.
Att överföra det man har lärt sig i någon aktivitet i den egna verksamheten är ett viktigt inslag för
att man ska kunna utveckla sin kompetens. Deltagarna i Läskonster skulle pröva nya former för
sitt lässtimulerande arbete, utveckla sina redskap
och experimentera, gärna i samarbete med någon
utomstående aktör. För att inte kraven skulle bli
alltför stora på deltagarna bestämde vi att resultaten bara skulle redovisas muntligt i mindre grupper och dokumenteras i korta skriftliga rapporter.
Projektets blogg skulle också användas för erfarenhetsutbyte mellan deltagarna.
Marknadsföring
Bibliotekens lässtimulerande arbete för barn är
ofta okänt utanför förskolan och skolan. När vi
startade projektet ville vi synliggöra detta och lyfta
fram vilken roll biblioteken spelar för barns språk-,
läs- och skrivutveckling. Eftersom länsbiblioteken
i Mellansverige hade, och har, som en gemensam
uppgift att förändra bilden av det moderna biblioteket, passade Läskonster in i de insatser som
planerades. Marknadsföring utanför biblioteksvärlden, helst i nya former, blev en viktig del av
projektet.
9
s
Så gjorde vi
Så gjorde vi
Teman termin för termin
en noggrant utarbetad projektplan underlättade
planeringen av projektet. För projektledningen
var det en utmaning att hitta goda föreläsare och
erbjuda intressanta studiebesök och workshops
utifrån varje termins tema. Inför internaten och
seminarierna har projektdeltagarna läst vissa texter. Mellan sammankomsterna har deltagarna haft
i uppgift att aktivt tillämpa metoder och erfarenheter från seminarier och diskussioner.
Barn- och ungas litteratur
och andra medier
Till att börja med ville vi ge projektdeltagarna
en gemensam referensram genom några nedslag i
barns medievärldar och en fördjupning i några teman i barnlitteraturen.
Till upptaktsinternatet hösten 2007 engagerades
Carina Fast som skrivit avhandlingen Vad sju barn
läser hemma och i skolan. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. I sitt avhandlingsarbete har hon gjort en etnografisk studie av
sju barn mellan fyra och sju år, vart och ett med sitt
unika bagage av leksaker, populärmusik, videospel
och TV-program, i mötet med förskola och skola.
I avhandlingen gör hon också en ordentlig genomgång av literacy-begreppet. I grupper diskuterade vi
sedan hur biblioteken kan möta denna rika repertoar av berättelser, sånger, bilder och ord kopplade
till olika familjers kultur, religion och modersmål.
Barnlitteratur som konst och förtryck och Från
Pippis vilda flätor till lilla Maries ilskna knytnävar – en resa i svensk barnoch ungdomslitteratur
från 1945 och fram till 2000-talet var de nedslag i
barnlitteraturen som skulle ge projektdeltagarna
exempel på fördjupningar i olika litterära teman.
10
Det var Kristin Hallberg, lektör och kritiker, som
föreläste för en initierad publik. Hon är van att
möta unga blivande pedagoger och var märkbart
inspirerad och inspirerande i mötet med projektdeltagarnas stora beläsenhet.
Barns medievärldar behandlades, förutom av
tidigare nämnda Carina Fast, vid en föreläsning av
Patrik Hernwall. Rubriken var Barns digitala rum.
Vid projektsammankomsterna har vi också presenterat exempel på nya sätt att lässtimulera. Bokimpro – ett samarbete mellan bibliotekarie och
improvisatörer, var ett sådant. Johanna Härenstam, barnbibliotekarie i Nynäshamn, och Ad lib,
improviserad teater, visade hur man tillsammans
med barn gestaltade scener ur böcker de läst. Snuttefilm var ett annat exempel; ett projekt kring fem
korta animerade filmer för de yngsta som tagits
fram i samarbete mellan Anna-Clara Tidholm och
Film Gävleborg.
Metodutveckling
Utveckling av beprövade metoder och workshops
med mer obeprövade sätt var temat för nästa internat. Katarina Kuicks föreläsning hade rubriken
Delad läsning är dubbel läsning – om boksamtal,
lättläst och läslust och fick representera ett inslag
med utveckling av en mer känd läspedagogisk metod. Vi antog att många har kännedom om, men
att få i biblioteksvardagen verkligen prövat läspedagogen och läraren Aidan Chambers boksamtal.
Ju fler deltagare, ju fler infallsvinklar, desto intressantare blir samtalen, enligt Katarina Kuick som
ger en handledning i boksamtal i ett senare avsnitt
i denna rapport.
Bok-event, ett koncept som har tagits fram
Så gjorde vi
Höst, vinter och vår i Tällberg har utgjort en fond för inspirerande Läskonsteraktiviteter.
inom projektet Bokens alla sidor, är ett sätt att få en
annorlunda upplevelse av en bok. I form av workshops fick deltagarna pröva på metoden samt hur
man med enkla medel kunde filma boktips. Det var
exempel på mer oprövade metoder att lässtimulera
som projektdeltagarna kunde försöka sig på. I slutet av rapporten finns en lathund för bok-event och
de filmade boktipsen finns som klipp på YouTube,
sök på Läskonster.
Susanna Ekström föreläste om dialogläsning med
små barn. Några av hennes värdefulla tips var att
man kan fråga vad händer nu, ta ut svängarna, vara
lekfull, rytmisera och ritualisera när det passar. Föreläsningen hade rubriken Bildglädje och bokskoj,
om barns möten med bilderboken, hur vi väcker läs-
lust genom dialogläsning och boklek och vikten av
att barn får möta läsande förebilder av båda könen.
Mångfald och integration
Halvvägs in i projektet, hösten 2008, delades delta-
garna in i fyra olika grupper som begav sig på studieresa till Norge, Danmark, Finland och Gotland.
Förutom studieresan pågick eget utvecklingsarbete på biblioteken.
Seminariet på senhösten handlade om Språk
som rikedom. Kan man bestämma sig för att se
språk som en rikedom och inte som ett problem?
Kan barnens och ungdomarnas självförtroende
stärkas så att de ser på sig själva som en resurs?
Vad händer då och vilken roll kan biblioteket spela
11
Så gjorde vi
”
Här handlar det om att våga
använda annorlunda grepp för
att förmedla upplevelser för
2000-talets barn och unga.
för det språkstödjande arbetet? Det var frågor som
Barbro Bolonassos och Pia Ericson, Fisksätra bibliotek, föreläste kring. Därefter gavs ett kulturantropologiskt perspektiv på Mångfaldens möjligheter
och dolda motkrafter av Oscar Pripp, Institutionen
för kulturantropologi och etnologi, Uppsala.
Marknadsföring och
tillgänglighet
Våren 2009 inleddes med ett internat med temat
marknadsföring och röstbefrielse Kommunicera
mera. Om bilden av biblioteket och om vikten av
att kommunicera sin verksamhet med omvärlden
var rubriken för Fia Söderberg, Uppsala kommun.
Gruppdiskussionerna handlade den gången om en
fördjupning av det vi sett under studieresorna med
bäring för Läskonster.
Praktisk röstträning i grupp med röstpedagog
Lena Klarström var ett uppskattat inslag under internatet.
Vasamuseet i Stockholm blev den självklara platsen för vårens seminarium. Alla ombord – det salutogena museet. Om tillgänglighet som innovativt nav
var rubriken för projektledare Carina Ostenfeldts
12
föreläsning. Museets pedagogiska verksamhet ska
fungera för alla istället för att anpassas. Vinklar,
vrår kan utforskas med alla sinnen och attraktionerna på museet är framdiskuterade av en referensgrupp med barn och unga. Jenny Nilsson, TPB, föreläste på temat Läskonster för alla? På vilka nya
sätt kan biblioteken nå barn med läshinder?
Den stora avslutningen
Hösten 2009 användes för att fördjupa och utveckla
betydelsen av marknadsföring. Att hjälpa andra
att ”köpa” våra idéer – om din egen roll i mötet med
människor var rubriken på Britt-Marie Ahrnells
föreläsning. Ett inslag av det mer galna slaget blev
Zirkus Loko-motivs gestaltning av sin ”lokomotivmetod” Fånga, överraska, brotta ner. Här handlar
det om att våga använda annorlunda grepp för
att förmedla upplevelser för 2000-talets barn och
unga för boken och berättelsen.
o
o
Av Katarina Kuick
Om boksamtal
Boksamtal kan se ut på många olika sätt. Det sätt
att samtala kring en gemensamt läst text som jag
visade upp på konferensen för projektdeltagarna i
Läskonster bygger på Aidan Chambers bok Böcker
inom oss – om boksamtal och jag rekommenderar
alla som vill försöka sig på boksamtal att läsa den.
Denna text kan på grund av sitt begränsade omfång bara ge en bild av hur det kan gå till. Jag tror
också att boksamtalandets konst är något man lär
sig genom att själv både leda och delta i boksamtal, man måste prova sig fram, våga misslyckas och
prova igen. Det handlar om att hitta ett sätt som
passar en själv och den grupp – och bok – man för
tillfället arbetar med.
Grundförutsättningen är att alla deltagare har
läst samma text, det kan vara allt från en dikt eller bilderbok till en tegelstensroman. Även andra
konstupplevelser, som film eller tavlor, går att samtala kring på liknande sätt. Som ledare handlar det
om att leda samtalet mot en eller flera tolkningar,
dock inte mot den ”sanning” som man själv bestämt i förväg.
En stor whiteboard eller motsvarande behövs.
Antalet deltagare bör vara minst tio, den övre
gränsen sätts främst av gruppens motivation och
tålamod.
Vid min föreläsning/workshop i Tällberg var
det en grupp på runt 80 personer som samtalade
kring bilderboken Hanna, Huset, Hunden av Anna-Clara Tidholm. Jag läste texten högt medan
deltagarna hade en bok per par att titta i. De kunde
alltså ta in texten genom öronen och bilden genom
ögonen – bilderbokens ”naturliga” läsesätt.
Jag inledde sedan samtalet med uppmaningen
Säg någonting ni gillade i boken. Nästan alla kan
hitta något de gillar, även i en bok man inte tycker
om. Det är också en relativt enkel och ”ofarlig” fråga att börja med. (Jag formulerade mig inte Fanns
det något du gillade? eftersom det öppnar för svaret Nej! – d.v.s. en återvändsgränd.)
Vem kunde tro att
ett boksamtal med
så många som 80
deltagare skulle
vara möjligt?
13
om boksamtal
”
Fler ögon ser mer och många
hjärnor tänker annorlunda.
Det som sägs skriver jag upp i en kolumn på
tavlan.
När det dykt upp flera ”gillanden” låter jag deltagarna också komma med sådant de inte gillade
och skriver upp dessa i nästa kolumn. Erfarenhet
har lärt mig att det är klokt att vänta ett tag med
sådant som läsarna ogillar. För många är det säkrare, och kanske lättare, att vara negativa än positiva. Därför är det viktigt att trycka på det positiva
först – annars riskerar samtalet att få en negativ
slagsida.
Denna inledande process blir ett uppfriskande
av minnet, boken görs levande igen och fokus sätts
på olika detaljer. När X säger att hon gillade att
Hanna hade blå kläder så är det många deltagare
som för första gången verkligen ”ser” – och reflekterar över – att Hanna har just blå kläder.
P gillar bilden där hunden är jättestor. När sedan Q säger att han inte gillar när hunden är jättestor börjar det hända något. P och Q och alla andra börjar ofrånkomligen reflektera över detta och
upptäcka att läsningar kan se olika ut och att man
kan tycka olika.
Redan under läsningen, men också nu när reflekte-
randet har kommit igång, väcks det frågor hos läsarna. ”Hur kan hunden vara stor ibland och liten
ibland? Det är jättekonstigt, tycker jag.” Frågorna
skrivs upp i en tredje kolumnen. Har ni några frågetecken? eller Var det något i boken ni tyckte var
konstigt? är frågor man kan ställa nu. (Båda är
bättre formuleringar än Var det något ni inte för-
14
stod? – ingen vill ju avslöja sig som korkad.) På det
här stadiet vill jag inte ha några svar. Om någon
börjar ge svar eller hela tolkningar brukar jag avbryta dem, men samtidigt be dem att komma ihåg
tankegången, så att de kan säga det lite senare.
Den fjärde och sista kolumnen är till för mönster. Finns det saker som återkommer flera gånger?
Finns det kopplingar att göra mellan olika ställen
i boken? Fortfarande handlar det om ”korten-påbordet”, berätta vad ni har upptäckt. Det är nämligen långt ifrån säkert att andra har upptäckt samma sak. Det som är självklart för dig kan vara en
aha-upplevelse för någon annan. Det är också därför sådana här boksamtal funkar bäst med många
deltagare. Fler ögon ser mer och många hjärnor
tänker annorlunda. Den som upptäckt ett mönster
behöver inte ge någon förklaring, det räcker med
att peka ut dem. ”Det är många dörrar.” ”Hunden
försvinner på natten och kommer tillbaka på dagen.” ”Hanna börjar på H och det gör Hunden och
Huset också.”
Att leta mönster handlar mycket om att jämföra.
Hur ser Hannas hem ut i början av boken och hur
ser det ut i slutet? En förändring har skett, men
även olikheter kan utgöra mönster. Det kan också
finnas mönster mellan den lästa boken och omvärlden eller mellan den lästa boken och andra böcker.
”Hanna bor ensam i ett hus precis som Pippi Långstrump,” sa en 7-årig pojke. Ett sätt att komma åt
mönstren om gruppen har svårt att förstå vad som
menas kan vara att be deltagarna leta efter nyckel-
om boksamtal
ord eller ledtrådar.
När gruppen väl har börjat leta – och hitta –
mönster kommer också viljan att se sammanhang
och göra tolkningar. I mönstren döljer sig ofta svaren på några av de frågor som tidigare ställts, och
så här långt in i samtalet brukar jag släppa fram
olika tolkningar. Ledarens roll är här främst att
sammanfatta, förtydliga, knyta ihop olika tankegångar eller ställa dem mot varandra, och att få
med sig hela gruppen.
Hanna, Huset, Hunden är en bok som lämpar sig väldigt bra för den här sortens boksamtal. Det vimlar
av både frågetecken och mönster, och ofta räcker
det med dessa fyra grundfrågor (gillar, gillar inte,
frågetecken, mönster) för att samtalet ska flyta. Andra böcker kräver mer jobb från samtalsledaren.
Chambers ger exempel på en mängd ”allmänna
frågor”, d.v.s. sådana som passar de flesta böcker.
Många av dem känns igen från litteraturundervisning av annat slag. Har du läst något annat som
liknar den här boken? Vilken person tycker du var
intressantast? När du tänker på boken efteråt, vad
var viktigast för dig då? Fanns det några speciella
ord eller uttryck som var typiska för den här boken?
Man kan även prata om specialfrågor, d.v.s. frågor som får samtalet kring en speciell bok att ta en
ny riktning och ger nya öppningar in i boken. Hur
gammal är Hanna? är en sådan fråga. Vilka specialfrågor som hör till vilka böcker är något man
själv måste komma fram till – kanske med hjälp
av andra boksamtalare. Ibland hittar man dem inte
förrän man hållit ett eller flera boksamtal kring en
viss bok. Att fråga efter huvudpersonens ålder blir
helt ointressant om det står på bokens första sida,
medan läsarens uppfattning om Hannas ålder kan
vara helt avgörande för den läsning man gör.
Viktigt att poängtera är att inga frågor ska vara
kontrollfrågor, utan äkta frågor. Samtalsledaren
sitter inte inne med något färdigt svar, utan är genuint intresserad av vad deltagarna har att bidra
med.
Vissa böcker passar bättre för boksamtal än
andra, leta efter böcker som har ett djup och där
mycket sägs mellan raderna. Böcker som förbryllar och provocerar. Många bra boksamtalsböcker
gömmer sig bland hyllvärmarna, bland ”Jättebra,
men vem ska läsa den?”-böckerna.
Sen kan man förstås undrar varför man ska
hålla på med boksamtal. Tja, det är väldigt roligt,
kan inte det räcka?
”
Vissa böcker passar bättre för boksamtal än andra, leta efter böcker
som har ett djup och där mycket
sägs mellan raderna. Böcker som
förbryllar och provocerar.
15
e
ett axplock aktiviteter
ett axplock
”läskonster”
På de femtio bibliotek som deltagit har mycket
roligt gjorts som på ett eller annat sätt inspirerats
av idéer i projektet. I det följande kan du läsa om
några av dem och hämta idéer när du vill förnya
dig. Efter varje idé finns en person som du kan
kontakta om du vill veta mer. Vi har också klippt
in några idéer från Läskonsters blogg. (www.laskonster.blogspot.com)
Berätta till bilder
Idé från LesArt. Aktiviteten genomfördes som
sportlovsprogram våren 2008, men den finns också
med i vårt skolprogram för hösten 2009.
Bok: A whole world av Katy Couprie (textlös). Boken är ituskuren och sidorna har
plastats in. Bilderna är uppsatta med klädnypor i tvättlinor som löper över rummet.
Barnen och ledarna sitter på kuddar i ring.
Välkomna barnen ett och ett. Be barnet
blunda, sätt i färgglad klisterprick i barnets
handlov. Barnet får titta igen, men inte öppna handen förrän vi satt oss i ring.
Första rundan. Var och en talar om vad den heter
och beskriver den färg man fått i ord, sång eller gestaltning. Ledaren ger exempel, t.ex. min prick har
samma färg som en blomma som är mycket vanlig.
16
Andra rundan. Varje barn väljer en bild som hör
ihop med sin färg och förklarar sedan med ord
varför man valde bilden.
Häng upp den igen.
Tredje rundan. Handledaren lägger fram tre bilder på golvet. Barnen gissar på vilket sätt de hör
ihop.
Var och en väljer tre bilder som hör ihop. Man
gissar och den som satt ihop dem förklarar hur
man tänkte.
Fjärde rundan. Var och en plockar ner sin första
bild, kollar vilka som hade samma färg och delar
upp sig i grupper som får i uppgift att hitta på en
berättelse utifrån bilderna. Ca åtta bilder totalt om
fyra personer i varje grupp. Bra om barnen skriver
ner korta stolpar till sagan innan de berättar den
för de andra grupperna.
Domino. Ledaren lägger ut ett kort. Den som lägger nästa måste tala om varför. Bilderna ska ha
någon koppling. Innehåll, form, färg. Det går att
bygga på åt alla håll.
Till sist (ev.). ”Så ska det låta”. Fäst upp fem bilder
på väggen. Barnen väljer ut minst två och sjunger
en sång som anknyter till bilderna.
Marianne Lindberg, Norrköpings stadsbibliotek
Bokklubben Bokälskarna
På Almedalsbiblioteket har Ebba Junker och jag
sedan ett år tillbaka arbetat med en bokklubb
som vi kallar Bokälskarna där vi testar olika idéer
som vi fått från Läskonster-projektet. Förutsättningarna är att samla barn på fritiden som älskar
att läsa och som vill träffa likasinnade och göra
roliga och intressanta saker tillsammans. Bokälskarna vill vara en bubbla i mediebruset, en bubbla
för samtal, reflektion, skapande och fördjupning.
Till en början inriktade vi oss på 11-åringar och
vi marknadsförde oss framför allt genom skolan.
Kärnan i verksamheten är barnens boktips, våra
bokprat och högläsning. Vi vill också att barnen
får prova på att uttrycka sig genom olika konstformer.
Ebba som är Levande-verkstad-pedagog har
hållit i en bildövning med barnen där de fick gestalta ett läsminne på ett stort papper med silkepapper i olika färger. Uppgiften var att fånga ett
ögonblick där du läste en bok som du tyckte mycket om. Barnen blev djupt inspirerade och arbetade
länge och noggrant med sina bilder.
Vi har också arbetat med filmade boktips med
hjälp av utrustning och personal på Film på Gotland. Barnen arbetade i grupper där de valde en
gemensam bok som de presenterade och dramatiserade på olika sätt. Detta var oerhört populärt och
vi hade kul under hela processen. Filmerna kommer att publiceras på Bokälskar-bloggen.
Under det första året hade vi mellan tre och femton deltagare per tillfälle och vi träffades ca åtta
gånger under ett år. I höst har jag fortsatt ensam
med bokklubben. Med Bookworms i Södermanland som förebild har vi gått ihop flera gotländska
bibliotek och nu finns det fem Bokälskar-klubbar
runt om på Gotland. Vi har skapat ett marknadsföringsmaterial med logga som vi nått ut med på
bred front i radio, tidningar och i skolor och vi har
en gemensam blogg www.bokalskarna.blogspot.
com öppen för alla.
Jag har haft två träffar hittills under hösten. Jag
har utökat åldern till mellan tio och tolv år och sist
hade jag tjugo bokälskare i sagorummet. Barnen
berättar boktips för varandra och lämnar in boktips till mig som jag publicerar på bloggen. Under
hösten ska vi dramatisera böcker i grupper, ha
”Med Bookworms i Södermanland som förebild har
vi gått ihop flera gotländska bibliotek och nu finns
det fem Bokälskar-klubbar runt om på Gotland.”
ett gemensamt författarbesök, ett studiebesök till
bokhandeln och en gemensam övernattning med
högläsning. Under våren ska vi jobba med berättande och eget skrivande. Barnen älskar sin bokklubb! De tycker att de blir sedda, att de får göra
roliga saker och de vill aldrig gå hem!
Cecilia Herdenstam, Almedalsbiblioteket, Visby
17
Bokprat med dramatisering
och rekvisita
Efter Läskonsterträffarna, inte minst den senaste på Wik för Uppsala län i september där vi
prövade på sång, kreativa och roliga berättarövningar, samt att skapa berättelser i grupp utifrån
bilder med inspiration från LesArt, har jag tagit
emot elever och lärare i år 2 för bokprat/läsinspiration. Där har jag använt mig av rekvisita, berättande, dramatisering och gestaltande i jag-form.
Jag har funderat på det som någon berättade på
Wik, att man på LesArt inte bryr sig så mycket
om huruvida böckerna blir utlånade eller ej, utan
mer fokuserar på att ge en positiv upplevelse, med
böcker som utgångspunkt. Biblioteksbesöket blir
(förhoppningsvis) roligt/trevligt/engagerande och
man får upp ögonen för berättelserna och berättandet. Man har kvar en positiv känsla, det handlar om fantasi och kreativitet, om konst. Film, teater, bilder, litteratur/böcker, berättande handlar ju
om berättelser.
Jag tycker också att jag fått lite nya ögon när jag
läser nya böcker, så här skulle denna bok kunna gestaltas/berättas, detta skulle passa att dramatisera
eller framföra i jag-form t.ex.
Följande har testats:
•
•
•
•
•
•
•
Skapa stämning i lokalen
Musik
Lite enkel rekvisita
Berättande
Dramatisering/gestaltning av inledningen i en bok
Spela upp en scen ur boken
Låtsas att jag är huvudpersonen och berätta utifrån det perspektivet
Jag har också prövat att ta emot barnen utklädd,
”någon som övernattat i biblioteket och läst en
massa böcker på nätterna i stället för att städa”.
Att låtsas vara någon annan ger näring till fantasin
och nya möjligheter att spåna och improvisera och
inte vara så bibliotekarisk men ändå veta en massa
om böcker, det har också givit barnen möjlighet att
vara medskapande.
18
Målgrupp: år 2, ca 25 barn i varje klass.
Följande böcker har jag utgått ifrån:
Månskensdraken av Cornelia Funke
Megakillen av Martin Olczak
Häxdoktorn av Martin Widmark
Cykelriddaren och de gömda barnen (muntligt berättande)
Responsen har varit positiv från både barn och lä-
rare och som alltid har det fungerat allra bäst när
läraren understött/spelat med. Roligt och inspirerande. Det har också varit viktigt att göra något
som är möjligt inom ordinarie tidsram.
Marianne Sandberg Hven,
Brantingsbiblioteket Uppsala
Diktverkstad
Jag hade ”diktverkstad” tillsammans med en
kollega på fritidsgården Slussen i Mora under tre
vårkvällar. På Slussen samlas tonåringar, en del av
dem har det trassligt hemma. Gruppen var från
början tio personer, men flera försvann de båda
andra kvällarna (för stor konkurrens av andra aktiviteter i huset).
Vi förberedde oss genom att välja ut dikter, så
att vi kunde läsa många olika sorters dikter: långa
och korta, gamla och nya, vackra och fula dikter
… etc. Vi förberedde också skrivövningar (man
fick en första rad och fick skriva fortsättningen
själv och så klippte vi sönder dikter för att pyssla
ihop raderna efter eget tycke). Planeringen skedde
i samarbete med föreståndaren för Slussen. Vi ville
avdramatisera detta med att läsa och skriva dikter
och ungdomarna uppskattade kvällarna. Det blev
en hel del skratt och några kom igång riktig bra
med eget skrivande. Något som slagit mig är att
ungdomar verkar längta efter att bara få sitta och
lyssna, kanske en längtan efter att få stillna, kanske
en längtan efter det långsamma. En önskan finns
om högläsning av en novell per tillfälle och att följa
upp läsningen med boksamtal. Sannolikt blir det
mer poesi framöver, i det nya ungdomens kulturhus som planeras i Mora.
Cecilia Gustavsson, Mora bibliotek
Visningar för förskolan och år 1
Vi förbereder tillsammans med Kulturskolan en
visning för F-1. Barnen kommer till biblioteket tre
gånger med några veckor emellan. Bakgrunden är
att vi vill att barnens första möte med biblioteket i
samband med skolbesök ska vara positivt. Vi vill
fokusera på upplevelser och berättelser istället för
på ordningsregler och hur man lånar.
Så här tänker vi oss att det ska gå till:
Träff 1. Vi samlas utanför rummet. Alla smyger in
och sätter sig på golvet runtomkring ett vackert tyg
som ligger på golvet. Antingen får nu alla gissa vad
det kan vara under tyget eller så trollar vi tillsammans fram påsen.
Påsen skickas runt. Alla säger sitt namn, stoppar ner handen och känner, men säger ingenting.
Om man vet vad det är stryker man sig lite på näsan, om man inte vet drar man sig i örat. Bibliotekarien börjar, drar sig i örat.
När alla känt får de säga vad de tror att det är i
påsen. Ta fram nyckeln. – Vad bra med en nyckel!
Undrar var den hör hemma? Lägg nyckeln åt sidan
(stoppa i fickan t.ex.).
Berätta/läs En mörk hemsk historia av Ruth
Brown. Visa alla bilder utom den sista.
Ta fram kistan. Låst. – Hur ska vi kunna öppna
den?
Barnen säger (troligtvis): – Med nyckeln!
Berätta att de ska få lånekorten, men först måste historien om den misshandlade boken berättas.
Avsluta med att berätta om hundöronen.
Läxa – gör ett eget bokmärke.
Alla får sina kort och skriver på. Släck spotlight
och öppna upp rummet.
Visa bilderböcker och börja läs.
Träff 2. När alla känt i påsen får de säga vad de
tror att det är.
Ta fram tänderna. Berätta att de här tänderna vet
jag var de kommer ifrån. Berätta historien om monstret i kylskåpet (Månskensdraken av Cornelia Funke,
Bergs). Låt gärna barnen vara delaktiga i berättandet.
Läxa – rita monstret i kylskåpet.
Alla visar sina bokmärken, var och en får hänga
upp sitt på strecket. Man kan dra ut på det om man
vill genom att låta var och en berätta om sitt bokmärke.
Visa böcker på avdelningen. T.ex. monsterböcker, läskiga djur, böcker på andra språk.
Träff 3. Samma början som vid träff 1. Vi samlas
utanför rummet.
Innan påsen skickas runt berättas historien Ingen rövare finns i skogen av Astrid Lindgren.
Skicka runt påsen och låt var och en ta en pärla.
Gör ett halsband.
Ingrid Loeld Rasch, Norrköpings stadsbibliotek
19
Hattveckan – samarbete
mellan bibliotek och förskola
Jag hade blivit tillfrågad om att på något sätt in-
troducera en period av läsprojekt på en förskola
med tre olika avdelningar.
Berättelse: ”Hattveckan” (eget påhitt) med Sagan om solen och nordanvinden som inledning.
Var veckodag (utom lördag - söndag) hade en
hatt blåst ner i min trädgård, olika hattar för var
dag.
Fritt pratande om var de hade ”fastnat”.
Det finns olika sorts hattar, färger, former, sång:
Min hatt den har tre kanter
• Måndag – Tanthatt, sång: Jag har en gammal
moster som heter Ingeborg
• Tisdag – Bagarmössa, ramsor: Baka, baka
liten kaka m.fl.
• Onsdag – Häxhatt, trolleri-ramsor, flera olika
• Torsdag – Mexikohatt, sång: Dinkeli Dunkeli
Doja, bild på papegoja
• Fredag – Nattmössa, sång: Kumbaya-ya-ya,
ett par verser
Barn 2-4 + 4-6 år från olika avdelningar, ca 12 barn
i var grupp.
Jag skickade ut sångtexter och vissa ramsor i
förväg till förskolan för att de skulle träna på sångerna. Barnen deltog med liv och lust i både sånger
och ramsor. De verkade ha roligt. Det var inte så
mycket mellansnack för de mindre. Programmet
tog ca 20 minuter.
Det var ett bra koncept att använda hattar eller
mössor, det finns alltid ramsor och sånger som
passar till, både nya och gamla. Är man två kan
man ha dubbel uppsättning hattar och turas om
att prata emellan. Eller spela den som kan. Det bör
finnas ”hattmaterial” för flera veckor till. På våren
kommer det ju ”vårvindar friska”
Ulla Winroth, Lekebergs bibliotek
Läslust med Mamma Mu
Sedan början av våren 2009 har jag haft ett samarbete tillsammans med en förskola här i Sätra
och Kulturskolan. Samarbetet kallar vi för Läslust
20
med Mamma Mu. Detta samarbete innebär att
alla barnen från förskolan får komma till biblioteket varannan vecka. Att vi valt Mamma Mu som
förgrundsgestalt beror främst på att böckerna om
henne finns översatta till många olika språk och
barnen på förskolan kommer från många olika
länder. Mamma Mu är också en stark kvinnlig förebild. I och med att det fanns böcker som alla barnen kunde ta till sig och med att de fanns på flera
språk, blev Mamma Mu ett känt ansikte för alla
barnen innan vi drog igång arbetet på biblioteket.
Med samarbetet vill vi öka barnens intresse för
böcker och att biblioteket ska bli en naturlig del i
tillvaron för både barnen och deras föräldrar. Vi
vill att barnen ska få en bra grund i sin språk- och
läsutveckling.
Det här får de genom att de regelbundet får
komma till biblioteket, där de har fått lyssna på
sagor samtidigt som teckenstöd har använts. Undersökningar har visat att teckenstöd kan stödja
alla barns språkutveckling. Vi spelar och sjunger,
vilket också kan hjälpa språkutvecklingen. De får
lära sig hur en svensk grundsats låter, de får lära
sig fakta, leka med ord och bokstäver, samtidigt
som de har roligt. Något som visade sig under arbetets gång var att det endast var två av barnen
på denna förskola som hade sett en ko på riktigt,
vilket resulterade i att en resa till en bondgård arrangerades.
Barnen har fått träffa Mamma Mu och haft sago-
stund med henne, de har brevväxlat med Mamma
Mu, där Mamma Mu har bett barnen om hjälp med
vissa saker. Barnen har fått lära sig hur en bok är
uppbyggd och därefter fått göra sina egna böcker,
och därefter haft högläsning av alla böcker tillsammans med Mamma Mu.
Vi arbetar med ordbilder, ljud, former och
matematik på barnens nivå. Vi har lagt barnens
biblioteksbesök vid en tidpunkt då det är många
föräldrar som hämtar sina barn. Tanken med det
är att även föräldrarna ska komma till biblioteket.
Hämtning sker alltså på biblioteket dessa dagar.
Hittills har samarbetet resulterat i att flera för-
äldrar, som inte har haft för vana att läsa för sina
barn, har börjat läsa mera för barnen. Barnen har
börjat intressera sig mer för skriftspråket och för
böcker och många av barnen vill själva börja skriva
och läsa.
För de yngsta barnen, mellan 1 och 2 år är det
sagostund med boken Min tur av Ernst Jandl som
också visualiseras med riktiga figurer. Något som
älskas av barnen.
Johanna Schultz, Sätra bibliotek, Gävle
Mathias bakar kakor
Vi har gjort bokdramatiseringar av boken Mathi-
as bakar kakor av Inger och Lasse Sandberg. Vi har
vänt oss till sju stycken förskoleklasser samt besökt
två familjecentraler i närområdet. Grupperna har
varierat i storlek mellan 10 och 25 barn per besök.
De flesta har besökt oss på biblioteken, men vi har
även varit ute på förskolorna.
Dramatiseringarna ingår i läsprojektet Barnens
favoriter inom bilderboksvärlden. Det utgör en del i
det landsomfattande läsprojektet En bok åt alla via
Stiftelsen Boken i Sverige.
Målgruppen för bokdramatiseringarna har varit barn i sexårsåldern, men vi har även gjort två
Med hjälp av
doftsinnet skapas
en oförglömlig upplevelse av Mathias
bakar kakor.
21
extra föreställningar på familjecentralerna. Där
var åldersgrupperna av mer skiftande karaktär.
Förberedelserna har inneburit att vi fått träna
in manus för våra roller samt att ta fram rekvisita
för föreställningarna. Planering och förberedelser
utgör en viktig del av arbetet och det känns viktigt
att man avsätter tid för det. Därefter har det varit ett pusslande att schemalägga de olika förskolebesöken, men det har i gengäld gett oss mycket
tillbaka. Samarbetsparterna är förskollärarna på
skolorna, samt vår kontaktperson på Bokia.
titta på polisbilen.
Inför besöket hade jag tagit kontakt med pres�sen, som kom. Klassen kom tillbaka med teckningar som blev en utställning på barnavdelningen.
Vi har också samarbetat med en ambulansförare och även det blev ett positivt möte. Vi har också
funderat på att ta kontakt med någon brandman.
Efter våra föreställningar har vi bjudit på saft
och kakor vilket har varit uppskattat. Barnen har
haft möjlighet att själva provbaka kakor av degen
som vi använt oss av. I några av grupperna blev det
ett sådant gensvar med bakningen, så att personalen bestämde att göra en liknande deg när de kom
tillbaka till sina förskolor. Barnen har också haft
möjlighet att leka med djuren som varit med i dramatiseringen.
Det har varit positivt att grupperna haft möjlighet att vara kvar en stund efter föreställningen.
Jag tycker att det är väldigt roligt med denna
arbetsform men det är också väldigt tidskrävande.
Kredit för arbetet får man när barnen återkommer
till biblioteket med sina föräldrar.
Vi utgår ifrån Cecilia Davidssons Mammas lilla
Olle. Vi vill peppa barn att stå på scen och sjunga i
mikrofon – stärka jaget genom att de får framföra
en sång till ackompanjemang och höra sin röst från
högtalare. Framförande på scen med applåder efteråt ger uppmärksamhet och bekräftelse. Barnen
lär sig lyssna och ta hänsyn till kompet, att musikstycket har en tydlig början och slut, att texten
betyder något.
Anne Myllylä och Helena Klingberg,
Haga /Varberga bibliotek, Örebro
Polisen på biblioteket
Jag har sedan länge funderat på ett möte på biblioteket mellan barn och olika yrkesgrupper och
då med boken som centrum. Valet föll på polisen
och år 1 som målgrupp.
Jag tog kontakt med polisen som gärna kom
till biblioteket för att berätta om sitt jobb och läsa
Här kommer polisbilen av Arne Norlin. Hon kunde även ta med sig polisbilen. Lärarna i årskurs 1
uppskattade inbjudan. Eleverna skulle förbereda
sig med frågor inför besöket på biblioteket. Jag var
över till polisstationen med Halvanboken till polisen. Mötet på biblioteket blev mycket uppskattat.
Polisen läste Halvanboken, berättade om sitt jobb,
barnen fick ställa frågor och till sist fick barnen
22
Lisbeth Olsson, Vansbro bibliotek
Mors lilla Olle – musikal-lek
Enkel rekvisita: en päls till björnen, keps,
skjorta och korg till Olle, klänning till mamma,
från skogen: kottar, blåbärsris, pinnar. Ber förskolan förbereda sig genom att träna in sången Mors
lilla Olle, prata om björnar och plocka rekvisita. Ca
tio 4-5-åringar är en bra gruppstorlek, två vuxna
från förskolan behövs för att hjälpa till. Vi håller på
i ca 1-1½ timme. Vi fotar och spelar in ljudet med
en portastudio, allt bränns sedan till cd-skiva, som
skickas förskolan.
1. Börjar med att skapa en förväntan innan vi
går in i vårt programrum Skattkammaren genom
att säga att nu ska vi gå in i en blåbärsskog där det
finns björnar och Mors lilla Ollar
2. Sjunger en välkomstsång med keyboardkomp Välkommen hit! ur Birger Nilssons Lekvisor
för smått folk.
3. Berättar vad vi ska göra.
4. Läser Mammas lilla Olle, illvrålar när mamma skriker.
5. Frågar om någon kände igen berättelsen?
Förhoppningsvis utbrister någon: Mors lilla Olle!
Och då sjunger vi Mors lilla Olle
6. Pratar sedan lite om sången och sagan. Vad
betyder rosor på kinden och solsken i blick, varför
skriker mamman?
7. Pratar fakta om björnar, berättar och visar
bilder ur boken om björnen Binna och hennes
ungar av Curt Lofterud. Vad äter björnar, är de
verkligen farliga för människor? Vad gör björnar
på hösten och vintern? Visar hur små björnungar
är när de föds i idet med hjälp av en liten mjukisnalle stor som en ekorre + två mjukisnallar stora
som en stor katt: så stora är björnungarna när de
kommer ut ur idet. Skickar runt mjukisdjuren så
att barnen får känna på dem. Hur undviker man
att träffa på björnar i skogen? Vad gör man om man
stöter på en björn?
8. Dags att resa oss upp och sträcka ut. Böjer oss
fram o hänger med huvudet. Syre till hjärna och
stämband. Reser oss långsamt upp. Står stadigt,
och sjunger upp. Barnen får härma: säg hej, mjau;
voff voff voff; oj aj jo, du o jag o du o jag, brrrr, som
en borr, surr som en humla, krrrrr som en katt.
9. Därefter sjunger vi Mors lilla Olle till förinspelat hip-hop-komp på keyboarden medan vi
känner takten i kroppen och går runt i ring.
10. Frågar vad vi behöver för roller och rekvisita
när vi gör sagan som teater? Presenterar rytminstrumenten. De som inte vill agera eller sjunga kan
”rytma”.
11. Vilka vill sjunga, vara Olle, björn, träd,
mamma? Max två sångare åt gången så de får en
chans att höra sig själva. De vuxna får vara beredda
att delta som björn, mamma eller Olle. Vuxenstöd
i sången! Rollerna gestaltas allt eftersom de sjungs
om i visan. Jag är regissör och påhejare, mamma,
Olle eller det som krävs!
12. Alla vuxna applåderar och ropar bravo efter
varje gång! När alla barn har sjungit varsin gång
avslutar vi med blåbärssoppa och kaka. Reflekterar över dramat, sången, texten, rytmerna. Hur
kändes det att sjunga i mikrofon? Var det svårt att
höra texten och agera efter den? Går ned i varv och
berömmer barnen för deras kreativitet och mod.
Föreslår fortsätt lek på förskolan, andra sagor eller
sånger… Bockarna Bruse t.ex.
13. Sjunger och kompar en avslutningssång,
Snipp snapp snut ur Lekvisor för smått folk.
14. Inspelning + foton tankas till datorn: Bränner cd-skiva och skickar i till förskolan.
Liselotte Beverlöv, Uppsala stadsbibliotek
23
Rödluvan bor på biblioteket
Alla barn som går i F-klass i Norrtälje kommun
bjuds in till biblioteket och får en gåvobok i samband med klassens besök. Under 2008 och 2009
har Jan Gustavssons version av Rödluvan och vargen delats ut. Från Hallstaviks bibliotek har ett
brev gått ut till alla föräldrar (tillsammans med
förbindelsekort för lånekort) med upplysningen
att Rödluvan bor på biblioteket och att hon vill ge
barnen egna lånekort.
När barnen kommer samlas vi i ett halvt nedsläckt bibliotek med levande ljus, för att skapa en
lugn stämning. Jag tar emot barnen, hälsar dem
välkomna och börjar berätta lite när jag plötsligt
avbryter mig och utbrister att jag glömt en sak och
ber dem vakta ljusen medan jag går och fixar det…
Sedan kommer jag tillbaka, smygande, klädd
som Rödluvan bärande en korg med saft, kakor &
ett brev till mormor. Jag försäkrar mig om att ”hon
som jobbar på biblioteket” har gått iväg, för jag vill
inte att hon ska veta att jag smyger omkring här
ute. Sedan talar jag om för barnen att jag är på väg
till mormor (igen) och att jag den här gången inte
ska göra om samma misstag som jag gjorde ”förra
gången” jag skulle till mormor med saft. Här följer
sagan om rödluvan och vargen i min (Rödluvans)
”Spänningen har legat tjock i luften
och skriken från barnen har ringt i
öronen flera timmar efteråt!”
tappning. Berättelsen byggs mycket på att jag ivrigt
och rätt forcerat berättar om det där hemska som
hände mig, med mycket frågor av typen ”vet ni vad
som hände då?” ”vet ni vad han sa då?”. Barnen involveras i historien och berättar med liv och lust
vad de vet om ”mitt” öde och jag lägger fokus på
hur det kändes för ”mig”.
Slutligen talar jag om för barnen att jag är ”på
rymment” från sagokistan och visar var jag bor
(tillsammans med mina sagofigurskompisar) och
här följer lite info om biblioteket utifrån vad jag
vet (som bor här). Jag konstaterar också att det är
24
dags att avvika innan ”Erica” kommer tillbaka och
att mormor nog klarar sig utan saft och kakor den
här gången, så barnen kan få behålla korgen (där
det för övrigt visar sig att brevet jag trodde var till
mormor från mamma innehåller barnens lånekort).
Medan barnen förser sig med Rödluvans fika
smiter jag iväg och återkommer som mig själv, ber
om ursäkt för att det tog sådan tid, och sätter mig
ned och fikar tillsammans med dem och ger den
praktiska info som inte kommit med vid samtalet
mellan Rödluvan och barnen.
Erica Markne, Hallstaviks bibliotek Norrtälje
Spökmagasinet
Vid två höstlov i samband med Halloween har
Barnbiblioteket ordnat ”Spökmagasin” för barn
8-12 år. Det har gått till så att jag, lagom läskigt
vitsminkad och i svarta kläder och svart hatt, tagit
emot grupperna, två stycken per lov med cirka 15
barn i varje grupp, och gått till ett mindre nedsläckt
rum med dödskallar och spindlar (i plast). Där har
jag läst spökhistorier vid ett brinnande stearinljus
samt berättat om spöket i vårt magasin runt 20
minuter. Detta har skrämt upp barnen till lagom
nivå innan jag med medhjälpare ledsagat barnen
ner till spökmagasinet/vuxenmagasinet som för
tillfället varit totalt svart, smyckat med spindelväv,
tre spöken (utklädd personal) som rört sig runt,
samt läskiga ljud hörts från en gömd cd-spelare.
Vi har vandrat mellan de vindlande höga hyllorna
tillsammans där jag gått först med en ficklampa,
som blinkat oroande, barnen efter på led och medhjälparen sist också med en ficklampa. Spänningen
har legat tjock i luften och skriken från barnen har
ringt i öronen flera timmar efteråt!
När vi kommit upp igen har barnen vid ett
tillfälle fått se en ”skräckteater” av Lättings teatergrupp som vi samarbetat med. Programmet har
avslutats med att barnen själva ritat spöken, fikat
och ätit godis. Biljetterna har varit gratis och tagit slut vid samtliga tillfällen. Ett mycket lyckat
och uppskattat program som vi säkert kommer att
ordna minst något år till.
Per Berg, Barnbiblioteket Gävle
”
Projektet kommer ju från ett
behov av att lära mer om
lässtimulansarbete. Generationsklyftan har varit tydlig i det här
fallet. Vissa har jobbat länge med
lässtimulans, andra inte. Vi som är
nya har mer koll på andra saker
än böcker. Vi lärde oss mycket om
IT på utbildningen och mindre om
skönlitteratur. De är två olika verkligheter. Skönlitteraturen är kvar i den
gamla verkligheten. Vi har mötts
och samlats kring det som är kärnan, alltså läsning och lässtimulans.
25
n
e
g
g
o
l
b
r
u
klippt från bloggen
t
p
p
i
l
k
Från himmelens topp
till havets botten
”Efter dramatiseringen fick barnen göra olika
aktiviteter som att vara delfiner på och under ett
fladdrande fallskärmstyg, leka dansstop och bygga
statyer. Innan gruppen gick hem samlades vi i en
ring och samtalade om vänskap och om vad delfinen kan ha önskat sig.”
Gerd Eriksson och Johanna Täckström,
Borlänge bibliotek
Läs mer 14 okt 2009
Prinsess-sagostund
”Idag var Lill-bibblan full av prinsar och prinsessor. Ett ganska så aktuellt ämne just nu. Vi började
med att alla barn fick en varsin krona och jag frågade om de visste vad prinsessan i Sverige hette.
De flesta svarade Victoria. Som vanligt startade vi
med en uppvärmningsramsa – snöflingorramsan
är alltid lika uppskattad. Jag berättade sagan om
Prinsessan på ärten och visade flano-bilder. Jag
läste även Så gör prinsessor av Per Gustavsson. Vi
gjorde En liten ärta-ramsan och sist fick alla prinsessor och prinsar testa att ligga på en tjock madrass med en ärta (liten pärla i det här fallet) under.
Konstigt! Bara jag kände den genom den tjocka
madrassen :-)”.
Anette Helgesson, Edsbyns bibliotek
Läs mer 20 mars 2008
26
Rymdtema på sportlovet
”Vi började med en samling där vi läste boken Prick
och Fläck ser stjärnor av Lotta Gefflenblad. När vi
läst färdigt boken hände något oväntat; vi fick besök av en riktig utomjording. Hon hette Lixi och
kom från planeten Neptunus. Under en färd till
Merkurius hade hon hamnat i ett asteroidbälte och
krockat med en asteroid. Rymdskeppet blev skadat
och hon blev tvungen att nödlanda med sitt rymdskepp på bibliotekets tak. Sedan hade hon tagit sig
ner via skorstenen till oss. Lixi pratade bara neptuniska så vi förstod ingenting av vad hon sa. Men
som tur var hade hon ett bälte med tre knappar; en
för neptuniska, en för måniska och en för svenska.
När vi tryckte på knappen ”svenska” kunde vi förstå vad hon sa.
Lixi lånade några verktyg för att försöka laga
sitt rymdskepp, men tyvärr fungerade inte våra
Av ord byggde vi dikt
jordverktyg när det gällde att laga en farkost från
Neptunus. För detta krävdes en stritofix, något
som inte finns här på jorden. Lixi blev därför kvar
hela veckan i väntan på hjälp från sin planet.”
Christina Norén, Siv Andersson och Tiffany Betts,
Håbo bibliotek
Läs mer 20 februari 2009
”Så här gjorde vi: Grupperna som kom till Konstmuseet var där i 90 minuter.” ”/…/ Vi började med
att samlas och introducerade arbetet när klasserna
kom. Vi satt i en ring i en myshörna av konstmuseet. Redan vid introduktion framhöll jag att det
var viktigt att hålla utkik efter tre saker som man
sedan skulle ha användning av i skrivarbetet: färg,
detaljer i bilden och den känsla som bilderna väckte. Sedan var det dags för Karin Levander att visa
utställningen. Under visningens gång knöt hon vid
flertalet tillfällen an till det skrivna ordet som man
lätt kan göra med Mari Rantanens bilder då de är
uppbyggda av smådetaljer som skapar en helhet –
precis som ord kontra längre text. Efter ca 25 minuter var hon klar och då var det dags för mig att
ta vid.”
” /…/ Nästa övning gick ut att skriva en kollektiv dikt. Alla barn skulle ta sina tre lappar med ord
och vika dem dubbelt och sedan stoppa dem i en
hatt jag hade med mig. När alla lappar låg i hatten
fick varje barn dra en lapp. Det ordet de fick skulle
användas att skriva en mening med. När barnen
var klara med sin mening fick de lägga den på ett
stort färgat kartongblad upp och ner. Jag tog sedan
arket och vände meningarna åt rätt håll. Efter att
jag plockat om lite bland meningarna läste jag upp
dikten högt.”
Dag Hedberg, Västerås stadsbibliotek
Läs mer 5 februari 2009
27
n
e
g
g
o
l
b
r
u
t
p
p
i
l
k
Deckarvisning
”Det var ju tänkt att barnen skulle få sina lånekort
den här dagen. De hade varit duktiga och lämnat
in sin ansökan i tid så att vi hade hunnit göra i ordning korten innan, men när de kom till biblioteket hade det hänt något fruktansvärt!!! Korten var
borta! Någon hade varit inne på biblioteket och
stulit barnens lånekort! När jag berättade det här
för barnen blev de skräckslagna. ”Det måste ha varit en tjuv”, sa någon. Då upptäckte vi svarta fotavtryck på golvet.”
Johanna Schultz, Sätra bibliotek
Läs mer 7 oktober 2008
Spiderwick
”För att nå ännu fler barn ordnades följande för-
middag en experimentverkstad och spökhistorier
lästes i Arthur Spiderwicks bibliotek. 40 barn deltog även denna dag. Barnen delades upp i två grupper. I experimentverkstaden fick hälften av barnen
under en hel timme prova olika experiment. Vi utgick till exempel från Tom Tits experimentböcker
och använde oss av ingredienser som finns i de
flesta kök. Andra gruppen fick samtidigt
höra spökhistorier i Spiderwick-biblioteket. De fick också låna böcker och gå en
tipspromenad med bokpriser. Efter en timme bytte grupperna plats med varandra.”
Karin Lindfors, Säters bibliotek
Läs mer 10 november 2008
28
Bokupplevelse för alla sinnen
”Vi håller nu på att iordningställa ett rum i anslutning till biblioteket med diverse attiraljer tagna ur
berättelsen om Silke. Tyg och skärmar skapar mindre rum i rummet, som små avdelningar. Innan
barnen går in (en och en) så får de en introduktion
av oss. Meningen är att de, när de kliver in i rummet ska känna att de kommer in i berättelsen och
att de blir huvudpersonen för en stund. Väl inne
får de följa instruktioner. De ska få ta av sig skor
och strumpor och få vada i vatten, de ska få smörja händerna med salva (som Silke i boken måste
göra), äta piller mot torr och kliande hud, öppna
ett paket där det ligger en snäcka i vilken de kan
lyssna på havet, de ska få smaka tång mm. Slutligen
hamnar de mitt i rummet där de får lägga sig ner
i ett kuddhav och titta upp i taket där vi kommer
att visa bildspelet (som ni kan se längre ner) med
tillhörande ljudeffekter. När alla är samlade igen
kommer vi att prata om vad de upplevt och vad de
tror att boken handlar om.”
Marika Alneng, Smedjebackens bibliotek
Läs mer 7 oktober 2008
Lässtimulans som sätter
sig i kroppen
”Idag var det hip-hop för hela slanten här på Edsbyns bibliotek. Tre tjejer (i randiga kläder som Rut,
Knut och Tjut) från Bollnäs estetiska program var
här och lärde Edsbyns 5-åringar att se coola ut och
att dansa hip-hop. Jag läste ur boken Supershow
med Rut och Knut och lilla Tjut, av Carin och Stina
Wirsén och så lyssnade vi på hip-hop-låten från
skivan med samma namn. Barnen prövade också
på att spela på musikinstrument som bl.a. kastruller och rivjärn. Alla barn (och fröknar) var coola
och superduktiga på att dansa. Varje förskola fick
ett exemplar av boken Supershow med Rut och
Knut och lilla Tjut + cd med samma namn. Fler
bilder finns på Bibblabloggen”.
under tiden. Det sista tycker de är jätteroligt! Besökets höjdpunkt verkar vara när de får reda på om
de blir ”Stora boken om prinsessor” eller en ”äventyrsbok om två barn som gått vilse i fjällen”.
Anna Fogelberg, Knivsta bibliotek
Läs mer 12 mars 2008
10 april 2008
En häxa på biblioteket
”Då smyger vi i väg till en angränsande lokal där vi
brukar ha programverksamhet. Där finns det gott
om plats på golvet och vi brukar känna oss som
böcker ett slag. Det kommer alltid upp en massa
intressanta tankar om hur man känner sig som en
bok. Sedan sorterar jag dem i bokstavsordning efter förnamn och hittar på vad barnen är för böcker
29
n
e
g
g
o
l
b
r
u
t
p
p
i
l
k
Mamma Mu reality show
”I går träffade jag en av mina favoritskolkontakter, som jobbar på särskolan och som också bor på
en gård med mjölkkor nära Hallstavik. Vi planerade för ett av vårens events här på biblioteket i Hallstavik; i maj ska vi ha ett Mamma Mu-samarbete
för förskolebarn.
Vi kommer att ha ett evenemang på biblioteket
för barn i 4-5-årsåldern. De kommer att få möta
Mamma Mu genom någon av de härliga berättelserna om henne (där kommer min insats in, vet
inte ännu vad jag ska göra) och genom musiken
(vi ska ta in någon extern talang här) och så ska
de dessutom få träffa en riktig mjölkbonde (från
ovan nämnda gård) som ska berätta om bondelivet, mjölkning eller vadhelst barnen vill veta och
visa föremål från gården.
Därutöver kommer vi att bjuda in F-klasser och
de yngre barnen i särskolan till ett evenemang på gården där barnen får träffa riktiga mjölkkor (vi pratade
också om att någon extra snäll ko kan få vara Mamma Mu, med namnskylt och allt), sjunga tillsammans
med en musiklärare som vi också ska blanda in och
lyssna på Mamma Mu-saga sittandes på höbalar.
Någon form av mjölkproduktsavsmakning har
vi också tänkt oss att få till. Vid gårdsbesöket blir
det sannolikt matsäckslunch med mjölkprodukter
till. (Mjölkfria alternativ till allergiker, såklart...)
Vi tänkte erbjuda två tillfällen för biblioteksevenemanget och tre för gårdsbesöket.
Det här känns jättespännande! Jag återkommer
om hur allt går senare i vår...”
Erica Markne, Hallstaviks bibliotek
17 januari 2008
30
Prusseluskan
”Jag har varit Prusseluskan hela veckan när
förskolebarn har kommit hit och tittat på Pippidiabilder. Efter bildvisningen har barnen fått åka
skridskor på rotborstar till Pippi-musik. Mycket
uppskattat! Sen hjälpte de till och letade efter Pippis guldpengar som låg spridda över rummet efter
att bovarna försökt tjuvat dem.”
15 november 2007
Historien om någon
”Gjorde en egen variant av en sexårsvisning inspirerad av boken Historien om någon. Samarbetade med läraren som läste upp ett brev för barnen
innan de kom hit ”Någon har glömt ett garnnystan
på biblioteket..” o.s.v. På visningen följde vi en tråd
och lärde oss samtidigt att hitta på biblioteket m.m.
Spänningen byggdes upp mer och mer ju längre vi
kom:) Visningen vart jättelyckad! Vem ”någon” var
som hade placerat deras lånekort och presenter i
skåpet framgick aldrig. Nu har barnen ritat teckningar av vem de tror att ”någon” är och skickat
hit, så nu har vi en ”någon”-utställning här.”
Nina Kala, Bomhus bibliotek, Gävle
20 november 2007
l
l
litteraturhusen
litteraturhusen
Arbetet med litteraturhus har skett i en parallellprocess, huvudsakligen på regional nivå. Det
var orealistiskt att vi under en tvåårsperiod skulle
hinna med att hitta former och finansiering för
ett eller flera litteraturhus, vilket också framgår
av både resultatutvärderingen och vår egen processutvärdering. Men litteraturhusidén fanns med
som en viktig del i projektplanen och den skulle
på något sätt utforskas tillsammans med projektdeltagarna. Vi började med ett ”växthus” kring litteraturhusidén.
Växthus kring litterturhusidén
Förutom LesArt har Riksutställningars vandrings-
utställning och berättarbygge Nattpäron varit en
viktig inspirationskälla i projektet. Nattpäron var
en mobil utställning om berättandets möjligheter
som ville ge besökaren lust och tilltro till den egna
förmågan att se, tänka och berätta. Utställningen
gestaltade fyra byggstenar som en berättelse består
av: person, plats, vilja och problem. I Läskonsters
inledningsskede passerade Nattpäron Gävle och i
anslutning till det ordnade vi ett ”växthus” i cirkusmanegen på Länsmuseet Gävleborg. Metoden
med ”växthus” hade vi prövat i Hissa segel-projektet och då använt en förenklad form av Framtidsverkstad för att utveckla idéer. I korthet går den ut
på att man har en frågeställning, ett ämne, eller ett
tillstånd som man vill förändra eller utveckla. Det
bearbetas i olika faser: probleminventering, fantasifas, förverkligande och handlingsfas. Eftersom
deltagarna kom från olika bibliotek koncentrerade
vi oss på fantasifasen. Den frågeställning vi arbetade med var: Vad i Nattpäron kan omsättas i ett
litteraturhus eller bibliotek?
Idéerna från ”växthuset” tog vi med till Tällberg
våren 2008 då vi för första gången diskuterade vad
ett litteraturhus skulle kunna vara. Många hade
svårt att förhålla sig till tanken på litteraturhus och
var ganska frågande. Vad är skillnaden mellan bibliotek och litteraturhus? Blir det fråga om konkurrens? I projektplanen hade vi skissat på olika typer
av litteraturhus, mobila, digitala eller nätverksbaserade och här följer något om hur utvecklingen
satts i rullning.
Mobilt litteraturhus
Vi såg stora möjligheter att överföra
idéer från Nattpäron
– Riksutställningars
vandringsutställning
och berättarbygge –
till litteraturhusen.
Ett mobilt, turnerande litteraturhus, en buss, en
husvagn, en moped med en meny av olika aktiviteter att välja ifrån beroende på lokala förutsättningar tilltalade många projektdeltagare. Inslag av
författarträffar, skrivarverkstäder, dramatiseringar av berättelser eller böcker som man genomför i
samarbete med lokala aktörer, barn och unga. Idén
om ett mobilt litteraturhus har tagit fastare form
31
litteraturhusen
vid ytterligare ett ”växthus” som Länsbiblioteken
i Örebro, Västmanland och Sörmland anordnade
sensommaren 2009. Växthuset mynnade ut i en
ansökan om pengar till Statens Kulturråd och idén
är på god väg mot ett förverkligande och en husvagn har köpts in för ändamålet våren 2010.
Digitalt litteraturhus
Ett annat spår under arbete är idén om ett digitalt
litteraturhus. Länsbibliotek Östergötland har som
ett systerprojekt till Läskonster drivit Bokens alla
sidor. Redan tidigare har barn och unga kunnat
skicka in dikter och noveller till Barnens Östgötabibliotek men portalen ska utvecklas ytterligare
genom bland annat en interaktiv skrivarverkstad.
Skrivarverkstaden ska ge möjlighet till kollektivt
skrivande, skrivarcirklar, tävlingar och författarledda skrivarkurser. Det färdiga resultatet ska
presenteras i en layoutmässigt tilltalande form, där
foton och bilder enkelt ska kunna infogas. Målgruppen är i första hand 13-17-åringar, men bildspråk och övrigt material ska enkelt gå att anpassa
för andra målgrupper. I flera län utvecklas regionala webbplatser för barn. Argumenten för detta
handlar om att det är viktigt med en lokal identitet
och att barnen kan känna igen sig. Samtidigt pågår
en diskussion om hur man ska förhålla sig till och
samarbeta med Barnens bibliotek.
Kompetenscentrum
Ett tredje spår som utvecklats är en form av kom-
petenscentrum för barnbibliotekspersonal med
återkommande lustfylld fortbildning i samarbete
med andra konstutövare. Tillfällen då man skaffar
32
sig eller slipar sina egna verktyg och öppnar sig för
andra konstformer.
Den idén har konkretiserats i Uppsala län i en
årlig Mötesplats för Läskonster med uppföljning
i samarbete med Wiks folkhögskola. Den första
Mötesplatsen ägde rum i september 2009 med temat Alla kan berätta! Den innehöll röstverkstad,
workshop med Fabula Storytelling, berättarteater,
workshops med metoder från LesArt i Berlin och
bok-events. Till mötesplatsen uppmanades biblioteken att bjuda med tänkbara samarbetspartner i
sin kommun; förutom barnbibliotekarier deltog
dramapedagoger, kultursekreterare och pedagoger.
För att stödja de processer som sätts igång på Mö-
tesplatsen har Upplandsmuseet och Länsbibliotek
Uppsala påbörjat ett samarbete för att ta fram en
mobil ”Berättarbyrå”. Inspirationskällorna är förstås Riksutställningars Nattpäron men också Vasamusets ”Äspingar” på Astrid Lindgrens sjukhus
och ”Tankedalen”, ett berättarbord konstruerat av
Mattias Gordon. Vasamuseets ”äspingar” är mobila enheter med pedagogiskt material som anknyter
till skeppet Vasa och ”Tankedalen” ett bord med
bilder som kan kombineras till tusen och en berättelser.
Regionbibliotek Värmland har också arbetat
med kompetensutveckling och nätverksbygge för
barnbibliotekspersonal genom workshops där olika konstformer/språk fokuseras vid varje möte. En
grupp arbetar för att ta fram en handlingsplan för
fortsatt arbete i kommunerna och länet. Tanken är
att en strategi för barnbiblioteksverksamheten ska
växa fram där Läskonster har blivit ett samlande
begrepp för fler verktyg att arbeta med lässtimulans och nya arenor att verka på.
litteraturhusen
Nätverk för kultur i Dalarna
Länsbibliotek Dalarna bygger med utgångspunkt
i FN:s barnkonvention ett flexibelt nätverk i länet,
vars deltagare har en samsyn om barns rätt till
kultur. Denna samsyn uppnås genom gemensamma studier och diskussioner där man djuplodar i
innebörden i att barn har rätt till kultur, vad det
kan innebära för den regionala kulturen och vad
man vill att barn och unga ska nås av och varför;
länsbiblioteket är spindeln: Kulturhus, bibliotekspersonal, fria konstutövare, pedagoger och den regionala kulturen är medaktörer.
Parallellt provas aktiviteter, där man för samman olika konstformer, t.ex. litteratur och bildkonst eller litteratur och dans, i upplevelser för
barn ute i kommunerna, kulturupplevelser som
inspirerar till delaktighet och intresse för olika
konstformer, varav litteratur och läsning är en.
Tillsammans hittar man nya vägar och upplevelser att prova. Det ska upplevas som en vinna/vinna
situation för barnen i första hand och för alla de
medverkande konstformerna. De kommunala kulturhusen och biblioteken kan vara arenor för fler
konstformer än boken och litteraturen.
Biblioteken som litteraturhus
Varför litteraturhus när vi har bibliotek, har
många frågat sig. I Sandviken är planerna långt
gångna på litteraturhuset Astrakan i biblioteket.
Sandviken är en kommun med många bruksmiljöer och en litterär tradition. Intresset för att bygga
upp ett litterärt center för barn och ungdomar har
funnits länge från bibliotekets sida. Det aktualiserades 2009 när Sandvikens folkbibliotek började
planera för en ombyggnation. Biblioteket ligger
i Folkets Hus som har flera olika verksamheter
under samma tak som teater, konsthall och olika
mötesplatser. En intresserad kulturchef har drivit
frågan om litteraturhuset Astrakan. Man har haft
regelbundna träffar i en arbetsgrupp bestående av
representanter från olika kommunala verksamheter som arbetar med barn, föreningar, olika studieförbund och Metalls ”Läs för mig pappa-projektet”.
Tanken är att Astrakan ska bestå av tre delar. Sandvikens kommun, en regional del i samarbete med
Landstinget Gävleborgs kulturkonsulenter samt en
resurs för forskning och praktik där Högskolan i
Gävle finns med.
I Stockholms län ville man pröva om ett ”vanligt”
bibliotek kunde bli ett litteraturhus. Barn- och
ungdomsavdelningen på Tyresö bibliotek har under 2009 framgångsrikt arbetat vidare med sitt lässtimulerande program med bl.a. Äventyrsboktips,
ett slags bok-events med flera inslag och stor aktivitet från barnens själva. Biblioteket har visat att det
går att arbeta med lässtimulans i nya och attraktiva
former inom ramen för den vanliga verksamheten.
Tyresö bibliotek har också åtagit sig att förmedla
sina erfarenheter till andra bibliotek genom studiedagar och genom metodtips i tryckt form.
Det må ha varit orealistiskt att sätta målen att
ett eller två litteraturhus skulle ha hittat sina former och finansiering under en tvåårsperiod men
många processer på väg mot litteraturhus i Läskonsters anda har kommit igång.
33
S
så tänkte vi
så tänkte vi
Projektplanering och
handledning
På många sätt har Läskonster tagit vid där de tidigare projekten På barns och ungdomars villkor,
Hissa segel och Doff slutade men på några punkter
skiljer de sig åt. Projektorganisationen t.ex. har varit tydligare med klar ansvarsfördelning.
Styrgruppen har haft det övergripande ansvaret för hela projektet, måluppfyllelse, stöd till projektledning, ekonomi, att kommunicera projektet
till vissa målgrupper samt slutrapportens inriktning och utformning.
Projektgruppen har ansvarat för att samordna och planera gemensamma delar i projektet,
handledning av projektdeltagare, stödja arbetet
med marknadsföring av varumärket Bibliotek,
kontakter med projektdeltagare och biblioteksledningar, sina länsbibliotek och andra tänkbara
intressenter, sammanställa delrapporter samt att
skriva slutrapport.
Projektdeltagarnas och bibliotekschefers ansvar har varit förankring, nätverksarbete och information lokalt, aktivt deltagande i de centralt
anordnade aktiviteterna i projektet, att pröva nya
metoder, avsätta tid och andra resurser för att delta
i projektet, skriva delrapporter och delta i utvärderingen.
Samtliga chefer fick ge sitt godkännande och
deltagarna fick formulera ett förväntansdokument
om vad man ville ha ut av projektet.
I jämförelse med projektet Hissa segel har projektgruppen hållit hårdare i tyglarna i Läskonster. För
att hålla ihop hela stora gruppen fattade vi tidigt
ett principbeslutet om att de deltagare som inte
kunde vara med från början, fick avstå. Inte heller
fick inhopp under projektets gång ske från andra
”Tack alla ni som har deltagit i vårat Läskonstprojekt …”
34
så tänkte vi
bibliotek än de som varit med från början. Principen har gett upphov till diskussioner och vissa
motsättningar men i gengäld har det gett en bra
sammanhållning hos projektdeltagarna, känsla av
sammanhang och en tydlig utveckling.
I projektet Hissa segel byggde utvecklingsarbetet
på endagssammankomster och däremellan nätverksträffar utifrån olika teman. Nätverken förväntades fungera självständigt utan stöd från projektledningen. Erfarenheterna från Hissa segel är
att nätverksarbete inte prioriteras och att det finns
en övertro på att nätverk ska fungera utan att någon har ansvar för att driva dem framåt. Det behövdes något mer för att avsätta en hel arbetsdag. I
Läskonster har vi följaktligen valt bort nätverk över
länsgränserna och försökt hålla utvecklingsarbetet
vid liv på andra sätt. Olika, beroende på antalet
deltagare per län, geografi, vana vid projektarbete
m.m. Sammankomsterna har i några få fall varit
en dag men mestadels har deltagarna träffats under
drygt ett dygn från lunch till lunch och platsen har
varit densamma, Tällberg i Dalarna.
Projektet har inneburit kunskapsuppbyggnad
genom föreläsningar, inläsning av vissa texter och
erfarenhetsutbyte. Varje sammankomst har utvärderats enligt en enkel modell: Det här är jag nöjd
med, det här tar jag med mig hem och det här hade
jag önskat. Dessa har sammanställts och det har
gett en tydlig bild av varje enskild sammankomst
och en uppfattning om vad som behövde förbättras
inför nästa träff.
samverkan med olika konstarter och rummet som
medaktör i det lässtimulerande arbetet.
Norge
Oslo var ett självklart resmål med ett litteraturhus i förverkligad form i den gamla lärarhögskolan och en hel våning reserverad för barnoch
ungdomsverksamhet. För att ta reda på hur man
från bibliotekshåll förhöll sig i konkurrensen till
Litteraturhuset besöktes det gamla Deichmanske
biblioteks barnavdelning. Papirbredden, ett nytt
sambibliotek inrymt i en gammal industribyggnad
i Drammen valdes som ett exempel där en kommun medvetet gör en stor satsning på ett bibliotek
på ”fel” sida om älven för att ”lyfta” kommunen
och ge den en ny och annan profil.
Danmark
I Hjørring hade det nya biblioteket invigts samma
vår, och vi visste att barnavdelningen hade fått
en både spännande och genomtänkt utformning.
”Det nästan boklösa barnbiblioteket” i Ålborg
var ett projekt som hade blivit mycket diskuterat i
Danmark, och som lockade till närmare studium.
I Ålborg fanns också en upplevelseutställning på
Nordjylland Kunstmuseum med särskild inriktning på barn, Kildevæld og Kosmos, som kunde ge
nya idéer om hur man kunde levandegöra berättelser för barn.
Finland
Vi hade också erfarenhet från andra projekt att
I Helsingfors hade ett vidgat mediebegrepp med
kunskapsuppbyggnad genom studieresor var ett
verksamt redskap för att driva processer framåt.
Fyra olika resmål presenterades för deltagarna
våren 2008. Syftet med studieresorna var dels att
öppna sinnena och ge allmän inspiration, dels att
uppmuntra reflektion enskilt och i grupp utifrån
de gemensamma erfarenheterna och dels att ge
deltagarna möjlighet att lära känna varandra för
att underlätta fortsatta kontakter. Resmålen valdes
med tanke på de bärande idéerna i projektet om
inriktning på ungdomar fått tydliga uttryck och
avtryck i rum och verksamheten på både Bibliotek
10 och ungdomsavdelningen Pointti på Esbo stadsbibliotek. Det gamla stadsbiblioteket, Richardsgatans bibliotek, har profilerats som konstbibliotek
med bl.a. klubbar för barn med illustratörer och
konstnärer. Det och ett besök Annegården, ett
konsthus för barn och unga, kunde ge inspiration
till Läskonster
35
så tänkte vi
Sverige
På Gotland lockade konceptbiblioteken Lilla Afri-
ka i Burgsvik, Traktor- och hästbiblioteket i Havdhem, Skogsgläntan i Hemse, Krakel Spektakelrummet i Fårösunds bibliotek. De hade tillkommit
genom projektet Fokus rummet (www.fokusrummet.se) där konstnärer tillsammans med bibliotekspersonalen genomfört små och stora förändringar
utifrån varje biblioteks specifika behov.
Projekthandledning
I projektet Hissa segel rymdes sex handledningstillfällen med Doris Dahlin, organisationskonsult
med ett förflutet som bibliotekskonsulent. Syftet
med handledningen var bl.a. att lära mer om ett
processorienterat arbetssätt och att få in reflektion
och eftertanke i arbetet. Handledningen upplevdes som mycket positiv. Med så många deltagare
och med ett så stort projekt kände projektgruppen
behov av handledning och den har hjälpt till att
ge avstämning under det ganska långa projektet.
Ett tillfälle vid projektstarten, ett i mitten och ett
tredje mot slutet.
Läskonster skulle leda till nyskapande av det
lässtimulerande arbetet. Därför inleddes handledningen med en hjärnstorm kring begreppet
kreativitet. Därefter kom vi in på vad gruppen betydde för var och en och vilka spelregler som skulle
gälla för det fortsatta arbetet. Spelreglerna handlar
mycket om sunt förnuft som tydlighet i kommunikationen, allas rätt att komma till tals, rätten att
säga nej och tillit inom gruppen.
Vid handledningstillfällena diskuterade vi
frågor om hur man kan stödja, puffa och driva
på lagom? Om motivation är grundläggande för
allt utvecklingsarbete, blir vår uppgift att få deltagarna att ställa sig frågor som Hur kan du/jag
använda det här? Vad är din/min del av helheten?
36
Andra sätt att stödja kan vara att uppmuntra deltagare att formulera sitt eget personliga mål och
ge möjlighet till kommunikation och information
genom en blogg.
Vi resonerade kring förankringsprocessen och
att det är viktigt att den får ta tid. Allt för ofta har
man för bråttom att komma igång med ett projekt,
vilket kan ge sämre resultat på kort och lång sikt.
Vi diskuterade hur man kan stötta projektdeltagarna att marknadsföra sin kompetens och kom fram
till att den kanske viktigaste frågan att fundera
över är varför man ska marknadsföra sin verksamhet? Vad får det för konsekvenser om man väljer
att inte göra det?
Handledningen har bidragit till att vårt samarbete
har fungerat väl, den har hjälpt oss att hålla fokus
på projektets syfte. Särskilt värdefull var den vid
det tillfälle då vi kunde diskutera igenom meningsskiljaktigheter som uppstod i och med ansökan
om bidrag till kulturrådet för år 3 och synpunkter kring förhållandet styrgrupp/projektgrupp.
Styrkta kunde vi gå vidare med viktiga slutsatser
inför framtida projekt och planera för hur vi skulle
avsluta projektet på bästa sätt. En avslutning, som
skulle ge kraft och inspiration till fortsatta Läskonster ute på barnbiblioteken.
D
D
dokumentation
dokumentation
Nulägesbeskrivningar och
individuella delrapporter
I början av projektet gjorde deltagarna en nulägesrapport av hur barnverksamheten såg ut i
respektive kommuner i 2007 års siffror. Kartläggningen följdes sedan upp 2009. Uppgifterna gällde
personalresurser per barn 0-15 år, hur mycket tid
som läggs ner på aktivt lässtimulerande arbete, vilken typ av lässtimulans det rör sig om och de finns
samlade länsvis för jämförelser och analys.
Att loggboksskrivande är ett verktyg för tänkande och lärande i utvecklingsprocesser vet vi.
Men vi vet också att det är svårt att ta sig tid för
skrivande i vardagsarbetet. För att ändå få syn på
förändringar som en följd av projektet har varje deltagare terminsvis gjort en personlig delrapport där
man formulerat sig kring rubrikerna: Så här tänkte
jag inför kommande termin. Så här har vi gjort. Så
här blev det och Så här tänker jag inför nästkommande vår/höst. Rapporterna har samlats in länsvis för att användas i processarbetet i varje län.
Ingen gemensam dokumentation från projektsammankomsterna har gjorts. Var och en har fått
ansvara för den. Däremot finns det anteckningar
från praktiskt taget alla gruppsamtal som förekommit.
Bloggen
Projektdeltagarna har berättat om projektet på
en blogg. Vi bestämde tidigt att den skulle vara
projektdeltagarnas och att projektgruppen inte
skulle göra några inlägg. Vi såg en tänkbar fördel
med att lämna över ansvaret helt på projektdeltagarna. Bloggen har fungerat som inspiration mellan sammankomsterna och skapat en känsla av
sammanhang för projektdeltagarna. Klipp ur bloggen finns på annan plats i rapporten.
Faktablad
Till avslutningsseminariet ombads deltagarna att
Projektdeltagarnas egen blogg
har fungerat som
inspiration.
skriva ner något eller några av de aktiviteter som
man genomfört med inspiration från projektet.
Enkla faktablad med uppgifter om vilken bok/
berättelse/text som var utgångspunkt, vilken åldersgrupp och hur stora grupper, hur man förberedde sig, vilka man samarbetade med, vad
barnen tyckte, på vilket sätt de deltog, fick man
nya idéer efter genomförandet, gav det mersmak? Några faktablad finns med som exempel
i rapporten.
Utvärderingen
Projektet har utvärderats av frilansjournalisten Eva Bergstedt, som tidigare utvärderat andra
projekt för Länsbibliotek Östergötlands räkning.
Utvärderingen utgör också en viktig dokumentation av projektet. De tidigare projekten På barns
och ungdomars villkor, Hissa segel och bygga
vindskydd samt Doff har inte granskats av någon
utomstående utvärderare. En sammanfattning av
den finns längre fram i rapporten.
37
M
marknadsföring
marknadsföring
Bibliotekens lässtimulerande arbete för barn har
pågått så länge barnbiblioteken har funnits men är
förvånansvärt okänt utanför biblioteks- och skolvärlden. När länsbiblioteken i Mellansverige bestämde sig för att försöka bredda och/eller ändra
på bilden av biblioteken blev Läskonster ett bra exempel att visa upp. Vi har därför lagt stor vikt vid
marknadsföringen av projektet och avsatte en särskild post i budgeten för utåtriktad information. Vi
har försökt att systematiskt planera och okonventionellt informera om Läskonster och om bibliotekens lässtimulerande insatser till målgrupper som
lokala och regionala samarbetsparter, tjänstemän i
kommunerna, politiker och media.
Kommunikationsplan
skolan i Borås och skrev en uppgift om marknadsföring med Läskonster som exempel. I marknadsplanen beskrevs problemen så här:
1. Det är svårt att nå ut till kollegor inom biblio-
teksvärlden med de lässtimulerande projekt som
bedrivs på barnbiblioteken. Det innebär att verksamheten blir otydlig, erfarenhetsutbytet bristfälligt och utvecklingsarbetet försvåras.
2. Barnbibliotekens insatser för barns läsutveck-
ling och läsglädje uppmärksammas inte av t.ex.
forskare, skolpersonal och politiker. Detta får konsekvenser bl.a. för resurstilldelningen.
Utifrån denna problemformulering satte vi sedan upp mål och fastställde aktiviteter.
Vi fick professionell hjälp av chefen för Stock-
Bokmärken med fem
olika baksidestexter.
Det är fritt fram att
använda texterna i
andra sammanhang!
Se bil. 3.
38
holms stadsbiblioteks marknadsavdelning Eva
Anzelius Jonsson och gjorde enligt hennes förslag
en kommunikationsplan som tog upp kommunikationsbehov och problem, målgrupper och målgruppsanalys, aktiviteter och uppföljning. Den
tvingade oss att gå ifrån våra föreställningar om
vad vi borde göra och först tänka igenom syfte och
mål med våra informationsaktiviteter. Kommunikationsplanen resulterade i en marknadsplan (se
bilaga), som antogs av styrgruppen och den har vi
sedan försökt följa.
Vi hade också god nytta av att en av konsulenterna, Christine Wennerholm, under projekttiden
gick en kurs i marknadsföring vid Bibliotekshög-
Broschyr
Att ha en tryckt broschyr med enkel och konkret information om själva projektet var nödvändigt. En sådan behövdes för flera målgrupper, för
projektdeltagarna, för deras arbetskamrater, för
samarbetspartner på olika nivåer, förskolepersonal och lärare och för politiker och andra beslutsfattare. Vi ville också nå studenter och lärare vid
de högskolor som finns i våra regioner och som
utbildar pedagoger. En logga togs fram och den
har sedan varit projektets signatur med sina glada
färger. Färgerna har tillsammans med broschyrens
gula bakgrundsfärg används i övrigt marknadsfö-
marknadsföring
ringsmaterial. Broschyren har delats ut i skiftande
sammanhang och skickats ut i stort antal till olika
målgrupper i varje län enligt en gemensam lista.
Mässor och konferenser
Under Svensk Biblioteksförenings konferens Framtidens barnbibliotek i april 2009 presenterades
Läskonster i ett slags ”poster session”. Läskonster
deltog också tillsammans med projektet MVG i
Biblioteksdagarna i Uppsala 2009. Vi genomförde
ett seminarium där vi jämförde de två projekten,
som har både likheter och olikheter. Seminariet
var mycket välbesökt och det var tydligt att upplägget väckte intresse.
På Bok & Biblioteksmässan 2008 och 2009 informerade två av konsulenterna om Läskonster på
Svensk Biblioteksförenings scen. 2009 deltog dessutom tre av projektdeltagarna i Dalarnas, Värmlands och Gävleborgs monter med framträdanden,
där de visade delar av de ”events” som genomfördes under politikerveckan i Almedalen.
Läskonster kommer att presenteras i en ”poster
session” på IFLA-konferensen i Göteborg i augusti
2010 och på ett seminarium anordnat av Kulturrådet på Bok & Bibliotek 2010.
Media
I planerna ingick att försöka få in artiklar både i
vissa nyckeltidskrifter och i lokalpressen. Vi hade
vissa kontakter med journalister men här var vi
oerfarna och lyckades mindre bra. Projektet har
ändå synts i lokalpress och omtalats i lokalradio
samt i länsbibliotekens egna informationsblad. I en
artikel i Opsis Kalopsis 2009:3 nämndes Läskonster bland andra läsprojekt.
Tema marknadsföring
Det var naturligtvis inte bara projektet som skulle
marknadsföras utan minst lika viktigt har varit att ge projektdeltagarna kunskaper om hur de
kan informera lokalt på ett verkningsfullt sätt. Vid
två av Tällbergsseminarierna var marknadsföring
ett tema och särskilt halvdagen med konsulten
Britt-Marie Ahrnell gav oss många aha-upplevelser.
”Inta den andres position och försök föreställa dig
vad han/hon behöver för information och i vilken
form”, var hennes kloka råd. I det följande grupparbetet flödade sedan idéerna om hur man kan gå
tillväga för att få uppmärksamhet lokalt. Långt
ifrån alla dessa idéer har förstås genomförts men
medvetenheten om nödvändigheten av marknadsföring och grunderna för den har i alla fall höjts.
Kommunikationsplanen – ett användbart
redskap.
39
A
almedalen
Det mest nytänkta och spännande, och samtidigt
mest lyckade, i marknadsföringen av Läskonster
var deltagandet i politikerveckan i Almedalen i
Visby. Ett av målen för Läskonster var att tydliggöra bibliotekens lässtimulerande roll för och med
barn och unga i ett samhällsperspektiv och att skapa nya kontaktytor. Pengar fanns avsatta för marknadsföring, så frågan blev hur och var man kan nå
ledande regionala och kommunala politiker och
tjänstemän, som i Läskonsters marknadsplan hade
identifieras som en av två viktiga målgrupper?
Vid ett styrgruppsmöte i oktober 2008 beslutades
att Läskonster skulle åka till Visby och Almedalsveckan under några dagar sommaren 2009. Vi
tyckte att det var spännande att försöka oss på
att marknadsföra ett läsprojekt på ett annorlunda
sätt. Vad vi visste, hade ingen gjort det tidigare! I
projektgruppen fanns positiva erfarenheter från
Svensk Biblioteksförenings Library Lover-kampanj
under politikerveckan 2008.
Vi riktade in oss på att nå politiker, beslutsfattare och föräldrar genom barnen. Vi planerade att
ta kontakt med så många som möjligt i Almedalen
med omgivningar, bevaka viktiga seminarier och
lyssna på partiledarnas tal under de tre kvällar vi
skulle vara i Visby.
40
Förberedelserna
Projektdeltagarna bjöds in att delta och till sist
var vi femton personer, deltagare och konsulenter, som var villiga att ta oss an utmaningen. Att
våga sig ut på gator och torg var inledningsvis en
skräckinjagande tanke för de flesta av oss. Under
två dagar i april fick vi på Wiks slott inspiration
och viktiga verktyg av Per Wernolf och Calle Stenlund från Ad lib improviserad teater, Stockholm.
Frågor som vi arbetade utifrån var: Hur blir vi
kreativa tillsammans och hur skapar vi ett positivt
arbetsklimat? Det finns inga dåliga idéer, bejaka
istället idéerna, lek ihop, var fri i tanken och ha roligt tillsammans. Det gjorde vi i olika samarbetsövningar, exempelvis ja-leken, våga säga det första
som poppar upp i huvudet, ge varandra presenter
och önskebrunnen. Vi fokuserade på lyssnande,
bejakade spontaniteten och vår förmåga att vara
här och nu. Vi tränade också på att våga misslyckas, en förutsättning för att lyckas. Dag två handlade mycket om kommunikation, vilka signaler jag
sänder ut med mitt kroppsspråk och hur vi kommunicerar med varandra. Storytelling var en metod vi prövade på. Vi testade också olika metoder
för hur man kan skapa ett intresse och locka in folk
till ett samtal. Det återspeglar sig i de aktiviteter
respektive grupp valde att framföra i Almedalen.
Se avsnittet Teamaktiviteter i verktygslådan. Vi delade in oss i mindre grupper för att göra planering
och genomförande lättare. Det blev team Dalarna,
team Uppsala/Örebro, team Gävleborg/Östergötland och team Gotland/Stockholm.
Stockholms stadsbiblioteks marknadsavdelning
gav oss ovärderlig hjälp med att utifrån syftet ta
fram ett tema – trädgård, avkoppling, läslust! Med
temat som utgångspunkt fick vi förslag på klädsel
och rekvisita. Målgrupperna var två: dels politiker
och andra beslutsfattare, dels deras medföljande
barn. Som nämnts ville vi nå de vuxna genom barnen. Pixiböcker, silikonarmband med texten ”Jag
är en bokkramare”, badbollar, Bu och Bä-knappar
och bokstickor med boktips skapade kontakter
med barnen och öppnade för en dialog med deras
föräldrar. Vuxna fick Läskonsterbroschyren och
bokstickor med argument för läsning och bibliotek. För att samla barn blåste vi stora såpbubblor.
Högtalarvästar hjälpte oss att göra oss hörda i bruset av röster, trafik och trädens sus. I Almedalsbibliotekets barnavdelning finns ett stort skyltfönster
ut mot gatan och där byggde vi en Läskonstermiljö
med Läskonstervepor, en skön soffa och böcker.
Där satt emellanåt någon av oss och läste.
Ett gemensamt pressmeddelande utformades
och skickades ut av konsulenterna i respektive län.
Levande installationer i informationsbruset
Och hur gick det?
Under två dygn intog femton personer Visbys gator och torg, väl synliga i trädgårdsbyxor och med
stora gula Läskonsterballonger vajande i luften.
Klädseln och rekvisitan stack ut och gav upphov
till många positiva och nyfikna kommentarer. De
flesta aktörer i Almedalen hade satsat på speciella
tröjor, men vi var stylade från topp till tå, vilket
gav större genomslag i mängden av människor.
Vår enhetliga klädsel med trädgårdsbyxor, hattar,
trädgårdskorgar på hjul för material och våra Läskonsterballonger väckte uppmärksamhet och det
var mycket lätt för oss att ta kontakt. Många tog
också självmant kontakt med oss. En viktig slutsats är att det lönar sig att ta hjälp av professionella
marknadsförare.
Almedalsbibliotekets barnavdelning blev ett
viktigt basläger. Det stora fönstret ut mot gatan
möblerades i Läskonsteranda och blev vårt skyltfönster utåt. Sagorummet fungerade som depå,
tränings- och vilorum.
Alla grupper gjorde flera aktiviteter/event var
och hela gruppen gjorde tre installationer/event
41
almedalen
tillsammans. Förberedelserna på Wik och de noga
planerade aktiviteterna i teamen gav nödvändig
styrka och mod att genomföra eventen i vimlet av
människor. Ett antal arrangemang bevakades efter
ett schema. Under partiledartalen var det lämpligast att bara lyssna men efter talen uppvaktades
rikspolitikerna med böcker och information om
Läskonster.
1000 Pixiböcker, 500 armband, en mängd
knappar och badbollar delades ut. Bokstickor och
annat kampanjmaterial spreds med god åtgång.
Åtskilliga fantastiska samtal om barn, böcker, läsning och bibliotek uppstod. Många ville ha och ge
boktips. Det är nyttigt och roligt att lämna biblioteket ibland och synas på ett annat sätt, i ett annat
sammanhang. Vi fick uppleva att biblioteken har
många vänner som gärna vill bli inbjudna till samtal om och kring böcker och läsning.
Pressmeddelandet gav inte så stort resultat men
ett par intervjuer i lokalradion på Gotland och Dalarna och en artikel i en Dala-demokraten om förberedelserna inför Almedalen med bild och gott humör.
I en bilaga finns en verktygslåda för deltagande på
politikerveckan i Almedalen och en lathund för
det bibliotek som vill genomföra ett liknande arrangemang på hemmaplan.
Gatuteater och kampanjmaterial från
Almedalsveckan
42
s
så blev det
”Alla älskar Läskonster”
så blev det
Resultat
Frilansjournalisten Eva Bergstedt, Linköping,
har utvärderat Läskonster på styrgruppens uppdrag. Hon har följt projektet och deltagit i ett internat för att få en uppfattning om gruppen och
upplägg på seminarier och gruppdiskussioner. Eva
Bergstedt har lämnat en detaljerad rapport, som
kan hämtas på Länsbibliotek Gävleborg Uppsalas
webbplats.
Två enkäter med likartade frågor har skickats
till samtliga projektdeltagare våren 2008 och våren 2009. Enkätsvaren har följts upp med intervjuer av arton slumpvis utvalda deltagare och tre
bibliotekschefer. Informanterna representerar alla
län och mindre, mellanstora och stora bibliotek.
Dessutom har projektägande bibliotekskonsulent
intervjuats. Citaten nedan hänvisar till rapporten.
”Syftet med utvärderingen är att ta reda på om
målen med projektet Läskonster har uppnåtts. Syftet är alltså inte att mäta effekter av Läskonstprojektet, det vill säga om projektet påverkat barns
och ungas läsning. Sådana effekter är det för tidigt
att kunna säga något om.” (s. 2).
Tre grundfrågor har besvarats i utvärderingen:
Har de fyra projektmålen uppnåtts? Har deltagarna förändrat sin syn på det lässtimulerande arbetet? Har deltagarna förändrat sitt arbetssätt vad
gäller det lässtimulerande arbetet?
Har de fyra projektmålen
uppnåtts?
Hösten 2009 förväntar vi oss att:
•
projektdeltagarna har prövat nya former
för lässtimulerande arbete för och med
barn och unga.
”Har målet uppnåtts? Ja, till stor del eftersom en stark majoritet i någon form prövat nya sätt för det lässtimulerande arbetet.
Men målet är inte helt uppnått eftersom alla
inte gjort det.” (s. 18).
•
det finns en eller flera verksamheter som
fungerar som ”litteraturhus” i någon form
eller centrum för Läskonster.
/Det/ ”finns embryon till litteraturhus
i någon form i flera av länen. Visserligen
finns det ännu inga fungerande litteraturhus, såsom målet anger, men enligt konsulenterna är planerna i flera län på väg att
ta form, även om det återstår många frågetecken att reda ut, exempelvis finansiering.
Har målet uppnåtts? Till viss del. Se även
mål 3 nedan.” (s. 18).
•
det föreligger ekonomiska förutsättningar för
ett par långsiktigt verksamma arenor, som
samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga.
43
”
så blev det
Läskonster har lärt
mig vara mer aktör,
inte bara arrangör.
Det vill jag gärna
utveckla.
”Har målet uppnåtts? Nej, inte ännu,
eftersom det hösten 2009 inte finns några
tydliga ekonomiska förutsättningar för
”långsiktigt verksamma arenor”. Kulturrådet skjuter visserligen till mer pengar för att
utveckla dessa arenor – litteraturhus. Men
det är lång väg kvar. Att skapa långsiktigt
verksamma litteraturhus förutsätter att det
finns fast finansiering. På sikt går det inte
att förlita sig på projektpengar utifrån. Det
återstår att se vad det fortsatta arbetet med
litteraturhustanken leder fram till.” (s. 18).
•
att projektdeltagarna har lyft fram sin
mediekompetens, fått nya kontaktytor och
tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv.
”Har målet uppnåtts? Om man ser till
målet i sin helhet så är det tveksamt. En del
bibliotek har visserligen gjort vissa punktinsatser för att marknadsföra och tydliggöra
sin mediekompetens och sin läsfrämjande
roll. Läskonstprojektet har t.ex. uppmärksammats i en del lokala medier och 15
Läskonstrepresentanter
marknadsförde
projektet under Almedalsveckan. Det har
också presenterats exempelvis på Bok- och
Biblioteksmässan och på Biblioteksdagarna. Men svaren visar att projektdeltagarnas uppfattning är att de inte nått särskilt
långt när det gäller marknadsföringen.
På denna punkt har målet inte uppnåtts.”
”Däremot – beträffande målet med att ska-
44
”
Det är bra att
Läskonster pågått
under så lång tid.
Man hinner tänka
mellan varven.
pa nya kontaktytor så har en stor majoritet,
77 procent, gjort det. Men den resterande
fjärdedelen har inte lyckats åstadkomma det.
Därmed har detta delmål uppnåtts till
stor del, men inte till fullo.” (s. 19).
Har deltagarna förändrat sin
syn på det lässtimulerande
arbetet?
”Ja, en stor majoritet. 81 procent av projektdelta-
garna anger 2009 att deras syn på det lässtimulerande arbetet har förändrats. 19 procent anser inte
det. Främsta orsaken till att de inte förändrat sin
syn är att deras tankar redan tidigare legat i linje
med det Läskonstprojektet förmedlat, eller att de
tidigare inte haft någon uppfattning om lässtimulerande arbete.” (s. 19).
Har deltagarna förändrat sitt
arbetssätt vad gäller det lässtimulerande arbetet?
”Ja, en stor majoritet. 84 procent av projektdelta-
garna anger 2009 att deras arbetssätt förändrats. 16
procent anser att det inte förändrats. De främsta
skälen till att arbetssättet inte ändrats är tidsbrist,
personalsituation eller att man redan tänker i de
banor som Läskonster anger.” (s. 19).
Framgångsfaktorer
Eva Bergstedt konstaterar att flertalet mål för
Läskonster är på väg att uppfyllas:
”
”Deltagarna har fått inspiration och möjlighet
till att pröva nya arbetsmetoder för lässtimulans, en
mängd projekt, små och stora, har genomförts, biblioteken har öppnat upp för nya samarbeten och litteraturhus i någon form planeras i flera län.” (s. 21).
Följande framgångsfaktorer identifieras i resul-
tatutvärderingen:
1. Att projektet löpt över lång tid har gett
möjligheter till tankar och reflektion mellan träffarna, liksom tillfälle att pröva nya
metoder och praktiskt jobba med det som
man lärt sig vid träffarna.
2. Föreläsarna har hållit en hög kvalitet.
3. Internaten har lett till att deltagarna lärt
känna varandra och haft tid till att diskutera och utbyta idéer och erfarenheter.
4. Nätverk har skapats både inom och mellan
länen, något som många lyfter fram som
ovärderligt.
5. Yrkesrollen har stärkts, liksom självkänslan. I och med att deltagarantalet varit
stort har man kunnat stärka varandra i sin
profession.
6. Med många deltagare höjs också kvalitén
på diskussionerna.
7. Projektet har p.g.a. det stora deltagarantalet och länsbibliotekens samlade resurser
haft mycket pengar att röra sig med. Det
har inneburit möjligheter till internat,
förstklassiga föreläsare och studieresor
både inom och utanför Sverige.
8. Träffarna har gett deltagarna redskap som
så blev det
Ännu så länge är det mest på
idéstadiet. Man kommer väldigt peppad från kurserna, sen
går man in i den grå vardagen
och så händer inte så mycket.
de har kunnat använda direkt i sitt läsfrämjande arbete.
9. Flera tycker att Läskonster har fyllt ett
tomrum eftersom det tidigare inte funnits
någon kvalificerad fortbildning för barnbibliotekarier.
10. En förhoppning i projektet har varit att det
skulle ske en kunskapsöverföring mellan
deltagarna. De är i varierande åldrar, har
jobbat olika länge på bibliotek och med
varierande uppgifter. Denna förhoppning
har uppfyllts. 90 procent av deltagarna
tycker att de fått ny kunskap på grund av
kontakterna med övriga deltagare. (s. 21).
Vad säger resultaten?
Vad gäller brister i måluppfyllelsen, pekar Eva
Bergstedt främst på mål 4: att biblioteken hösten
2009 har lyft fram sin mediekompetens, fått nya
kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i
ett samhällsperspektiv. Hon menar att marknadsföringen inte har fungerat som det var tänkt.
•
Om deltagarnas mediekompetens: ”Enkätsvaren visar att så många som 79 procent tycker att de har goda, eller ganska
goda kunskaper om böcker och andra medier. Intervjuerna med 18 deltagare visar
ungefär samma resultat. Men på de följdfrågor jag har ställt till de intervjuade visar
svaren att de främst tycker att de har goda
kunskaper om böcker. /…/ Flera påpekar
att dessa medier (sociala medier, vår anm.),
45
så blev det
”
Jag gör nåt så att det händer nåt.
liksom dator- och tevespel, borde ingått
mer i projektet, eftersom de är så centrala i barns och ungdomars liv.” Hon drar
slutsatsen att det kan vara svårt att marknadsföra sin mediekompetens om den inte
stämmer med hur verkligheten ser ut.
•
46
Projektledarna har däremot lagt tonvikten på boken och berättelsen. ”Förnyelsen
som länskonsulenterna åsyftar och vill
inspirera till ligger främst i att deltagarna
i det läsfrämjande arbetet ska ta in andra
konstformer, andra sinnen och nya samarbetspartners som knyter an till andra mer
klassiska etablerade konst- och kulturformer. Inte i första hand de nya datorbaserade medierna.
•
Rätt eller fel? Ett projekt är avgränsat och
kan inte innehålla allt. Men det finns skäl
att reflektera över valet som gjorts, inte
minst med tanke på framtida läsprojekt
kopplade till barns och ungdomars vardag
och verklighet.” (s. 23).
•
”Allmänhet och samhällsaktörer har inte i
någon större omfattning fått kunskap om
bibliotekens läsfrämjande arbete. En viss
ökning har skett under projektets gång
och en del punktinsatser har gjorts (vissa
lokala medier har skrivit, projektet visade
upp sig i Almedalen etc.), men majoriteten
av deltagarna tycker inte att de i sin vardag
haft tid med marknadsföring och att tyd-
liggöra yrkesrollen utåt.” (s. 23) ”När det
gäller tidsbrist kopplat till marknadsföring
så kan man generellt ställa sig frågan om
det verkligen alltid är bristen på tid som är
den stora stötestenen. Tänk om det snarare
rör sig om attityder, förhållningssätt och
invanda tankemönster från bibliotekspersonalens sida?” (s. 23).
Medarbetare och chef
Eva Bergstedt för också ett resonemang kring
ansvaret för medarbetare respektive chef för möjligheterna att verksamheten ska utvecklas under
projektets gång. Det är viktigt att båda gör prioriteringar, visar intresse och avsätter tid.
”Medarbetaren har alltså ett ansvar för att projektet ska ge effekt på verksamheten, liksom chefen. Svaren i intervjuerna visar att deltagarna i
stor omfattning tycker att chefen gett det stöd som
behövts och att även kollegor i regel visat intresse
för projektet. Däremot är inte mer pengar till de
enskilda biblioteken något som direkt efterfrågas
för att genomdriva nytänkande arbetssätt i Läskonsters anda.” (s. 25).
”Å andra sidan visar enkätsammanställningen
att bara knappt hälften, d.v.s. 48 procent av deltagarna, anser att det lässtimulerande arbetet år 2009
är viktigt och prioriterat i verksamheten. Den siffran har ökat under projektets gång, men över hälften anser trots detta att det inte är prioriterat. Kanske skulle samarbetet mellan chefer och medarbetare kunnat vara ännu bättre och på så vis lett till ett
än mer prioriterat arbete för lässtimulans?” (s. 25).
”
Vad hade kunnat göras bättre?
Utifrån de arton intervjuerna finns mest positiva
ordalag om Läskonster:
”Det är på två punkter viss kritik kommer fram.
Den ena rör tydlighet från ledningens sida. Några
deltagare tycker att det borde ställts tydligare krav
på deltagarna, som vilka uppgifter de förväntades
göra på hemmaplan, till exempel. Nu har det varit
lätt att ”smita undan”, tycker de. Den andra kritiken rör litteraturhustanken. Den har varit otydlig
för många. Vad menas med litteraturhus? Är det
inte detsamma som bibliotek? Det är frågor de
ställt sig, och de har under projekttiden inte kommit till klarhet med litteraturhusidén, vilket förvirrat.” (s. 26).
”Länskonsulenterna har, i sin tur, vissa synpunkter på arbetsprocessen inom själva projektorganisationen. De tycker exempelvis att handledningen i respektive län hade kunnat fungera bättre,
d.v.s. att konsulenterna i varje län bättre skulle ha
stöttat deltagare och chefer. Dessutom har delrapporter från de olika länen inte sammanställts
av projektledningen. Kanske hade det också varit
smidigare med en planeringsgrupp bestående av
något färre deltagare än de nio som nu ingått.” (s.
26).
Långsiktighet
”Med tanke på deltagarnas svar om att nya tankar
och till viss del arbetssätt växt fram – liksom nätverk och nya kontakter som skapar både motivation och arbetsglädje – finns det goda skäl att tro
så blev det
Jag har fått upp ögonen för mediernas
möjligheter. Vi har haft ett antal tillfällen
när vi pratat om omvärlden, man får en
spark i baken att hålla koll på andra medier, som till exempel spel och film.
att långsiktigheten kommer att bestå vad gäller de
nya arbetsformerna. Styrdokument och biblioteksplaner kan vara en hjälp för att bevara långsiktigheten. Länsbiblioteken har också ett ansvar att i
dialog med kommunerna driva på arbetet. Ytterligare ett skäl till att tro att arbetet fortsätter som
det var tänkt är att de nya arbetssätten och kultursamarbetena inte kostat extrapengar, utan utvecklats inom ramarna för den existerande budgeten.”
(s. 26).
”
Motivation – det har projektet skapat! Drivet är det allra
viktigaste. Man kan göra ett
bra arbete med mindre pengar
men med bättre kunskap. Men
med mycket pengar och inget
driv kommer man ingenstans.
47
E
egen utvärdering
egen utvärdering
Projektgruppen har som ett komplement till utvärderaren Eva Bergstedts resultatutvärdering gjort
en egen processutvärdering, som sammanfattas
här. Utvärderaren har i enlighet med sitt uppdrag
gjort en genomlysning av resultaten utifrån målen
för projektet. Men en sådan avstämning säger inte
allt om hur projektet har lyckats. I ett projekt finns
också en ”infrastruktur” med organisation, administration, rutiner, samarbeten i olika konstellationer och ansvarsfördelning, eget lärande och
utveckling inom projektledningen. Vår ambition
är att även spegla något av den processen, förhoppningsvis till nytta för nya projekt. I detta arbete har
vi haft god nytta av den processutvärdering som vi
gjorde efter projektet Hissa segel och bygga vindskydd och som i sammanfattning återfinns i rapporten Hissa segel och bygga vindskydd – projektet som blev en process. I egenutvärderingen finns
också reflektioner över Eva Bergstedts utvärdering.
Projektledarskap
I Läskonster har vi envist fortsatt med det kol-
lektiva projektledarskap, som vi har prövat tidigare. Vi anser att den formen har stora fördelar
och gynnar samarbete och gemensamt ansvarstagande. Av våra projekt har vi dock lärt oss att goda
administrativa rutiner är nödvändiga. I Läskonster har konsulenten vid Länsbibliotek Uppsala
fungerat som samordnare. Hon har på ett effektivt
sätt hållit ihop trådarna, skickat ut dagordningar,
sparat dokumentationen, påmint om tidplaner och
slutdatum, sett till att beslut har genomförts och
ansvarat för kontakterna med utvärderaren. Vi har
48
haft stor nytta i vårt samarbete av den handledning
som vi har fått av konsulten Doris Dahlin och den
har också höjt kvaliteten på våra insatser. Vi anser
att man alltid borde få möjlighet till det slags stöd
i ett projekt.
Eva Bergstedt ifrågasätter i sin rapport om arbetsgruppen har varit för stor och om projektet
hade kunnat drivas effektivare med en mindre arbetsgrupp. Vi är övertygade om att en grupp som
vår, som har arbetat länge tillsammans och där det
finns gemensamma mål, tillit mellan deltagarna
och en bra arbetsfördelning, har stor glädje av de
många synpunkter och idéer som flödar på mötena. En viss tungroddhet kan bli följden, men i detta
projekt har samordnaren förtjänstfullt sett till att
rutinerna har fungerat och vi har under projektets
gång fastställt hur vi ska fatta beslut via e-posten.
Introduktionen av nya konsulenter i en fungerande
arbetsgrupp är viktig och det har vi dragit konsekvenserna av och försökt hjälpa in dem i projektet
på olika sätt. I Hissa segel och bygga vindskydd har
Christine Wennerholm skrivit ett avsnitt om hur
det är att komma ny till ett pågående projekt och
det kan rekommenderas till läsning (s. 120 – 121).
Till skillnad från tidigare projekt har vi i Läskonster haft en styrgrupp, bl.a. beroende på kopplingen till LIM-bibliotekens arbete med att förändra bilden av biblioteket och på att vi denna gång
hade ett större projekt och en betydligt större budget. Förhållandet mellan styrgruppens och arbetsgruppens ansvarsområden har vid några tillfällen
varit oklart. En detaljerad projektplan utarbetades
men inte ens en tydlig projektplan hjälper alltid. I
egen utvärdering
praktiken uppstår ibland lägen då olika tolkningar
är möjliga och gnissel i maskineriet kan bli följden.
Vi anser ändå att en styrgrupp är nödvändig i ett
så omfattande projekt och att kontakterna med och
informationen till övriga länsbibliotekarier i LIM
underlättades betydligt.
Former
Internat hade vi, som nämndes inledningsvis, goda
erfarenheter av och även i Läskonster har de varit
en framgångsfaktor. Eftersom de geografiska avstånden är så stora i LIM-området, blir programmet betydligt mera tidseffektivt när man träffas
lunch till lunch. Det blir också lugnare och mer
tid för samtal när man bor på samma ställe. De
två endagsseminarier, som genomfördes, var upp-
skattade men mera för sitt programinnehåll än för
möjligheten till kontakter och erfarenhetsutbyte.
Att vi lade vårt första seminarium i Tällberg
var mer eller mindre en slump, men att vi fortsatte
med våra internat där var mycket medvetet. Miljön
är viktig för att skapa ett öppet och kreativt klimat och i Tällberg hittade vi en stämning och en
trivsamhet som gynnade våra syften. Genom att
vi återvände till samma ställe kände deltagarna
sig hemma samtidigt som vi var tillräckligt långt
borta för att alla skulle släppa de vardagliga kraven. Uppslutningen var också påfallande god och
särskilt den sista gången med Zirkus Loko-motivs
medverkan och deras kvällsföreställning vid sjön
blev träffen en stor upplevelse.
Ett annat inslag som vi av tidigare erfarenheter vet är en positiv resurs i utvecklingsarbete är
En bild från BrittMarie Ahrnells
föreläsning om
Hur vi ska få
andra att ”köpa”
våra idéer – om
din roll i mötet
med människor.
49
egen utvärdering
studieresor. Som tidigare nämnts gick resorna till
Gotland, Danmark, Finland och Norge med ca 20
deltagare i varje grupp. För att vi skulle få ut så
mycket som möjligt av studieresorna fick deltagarna med sig frågor att använda som ”glasögon” vid
studiebesöken: Hur syns det lässtimulerande arbetet i själva biblioteket? och Vad kan vi ta med oss
hem i projektet? Under resorna passade vi på att
diskutera våra intryck utifrån frågorna. Vi följde
också upp studieresorna under den följande Tällbergträffen med samtal i grupper sammansatta av
resenärer från de fyra olika resmålen. Studieresor
är värdefulla som kraftkällor i projekt men bara
under förutsättning att de är strukturerade både
när det gäller upplägget och uppföljningen.
Det egna arbete som deltagarna skulle genomföra
på sina bibliotek har både uppfattats och genomförts mycket olika. Som Eva Bergstedt konstaterar
tycker några att det var oklart vad som förväntades och alla har inte prövat några nya former för
det lässtimulerande arbetet. Av bloggen och övrigt
material framgår att det som har gjorts på biblioteken har sett mycket olika ut. Men det var också
meningen med projektet, alla skulle göra något
utifrån sina egna resurser och förutsättningar.
Läskonster, liksom de tidigare projekten, har visat
oss att den inledande informationen och förankringen är avgörande för resultatet, det kan inte nog
betonas!
I tidigare projekt har deltagarna saknat inläsningsuppgifter till seminarierna. Det har de fått
i Läskonster men tyvärr har vi inte alltid lyckats
följa upp det lästa på något bra sätt. Vi hade också
kunnat anknyta mera till Studier av barnoch ung-
50
domsbibliotek – en kunskapsöversikt, som är en resurs där mycket matnyttigt kan hämtas. Det finns
flera böcker om läsfrämjande arbete men de har
karaktären av handböcker eller samlingar av goda
exempel. Vi har saknat en mera teoretiskt inriktad
text som underlag för våra diskussioner. En sådan
bok ska utarbetas under hösten 2010.
Information och dokumentation
En stor mängd skriftligt material i form av protokoll, deltidsutvärderingar och -rapporter, anteckningar från gruppsamtal och regionala träffar
m.m. finns samlat hos projektsamordnaren. Tyvärr finns betydligt mindre av bilddokumentation.
En hel del foton av varierande kvalitet har tagits
vid seminarier och under studieresorna liksom de
boktipsfilmer som framställdes i en filmverkstad
vid ett av seminarierna. Men någon systematisk
bilddokumentation har inte gjorts under projektet
och få deltagare har dokumenterat sina egna lokala
projekt. I kommande projekt bör någon i arbetsgruppen utses som ansvarig för bilddokumentationen så att den inte glöms bort och så att den blir av
tillräckligt god kvalitet.
I inledningen av projektet bestämde vi att inte göra
någon särskild hemsida, utan i stället en blogg för
deltagarna http://laskonster.blogspot.com. Informationen om projektet fick läggas på varje biblioteks hemsida eller via en länk till Länsbibliotek
Uppsala. Bloggen skulle vara en resurs för deltagarnas egna rapporter från deras lokala arbete
och erfarenhetsutbyte och den har fungerat i stort
sett bra. Inte alla deltagarna har varit aktiva men
egen utvärdering
på bloggen finns en lång rad korta eller längre beskrivningar av olika försök att utveckla det lässtimulerande arbetet. Rapporterna är roliga att läsa
och visar hur fantasifulla idéer kan omsättas i den
dagliga verksamheten med sexårsgrupper, bokpresentationer, läsprojekt och lovaktiviteter.
Erfarenheter av att använda bloggar i projekt är
blandade men den här har fungerat förvånansvärt
bra. En enkät genomfördes hösten 2009. 46 av 72
deltagare svarade. Alla tycker att bloggen är ett bra
kommunikationsverktyg, men med vissa förbehåll. Det är ett bra verktyg när den är aktiv. Några
tycker att det är svårt och komplicerat att blogga
eftersom man inte är van. 73 % har använt den på
något sätt. Av dessa är det 69 % som bara läser och
31 % både läser och skriver på den. Flera kommenterar att de borde läsa den oftare och att det borde
vara en vana att logga in och använda sig av bloggen. Bloggen har också använts som åskådningsmaterial när man t.ex. berättat om Läskonster för
medarbetare och i andra sammanhang marknadsfört projektet.
Konsulentrollen
I Läskonster valde vi som nämnts att inte bilda
nätverk över länsgränserna. I stället har vi bildat
regionala grupper, som har träffats mellan de stora
samlingarna och uppmuntrat erfarenhetsutbytet
mellan deltagarna under Tällbergsseminarierna.
Länen har haft olika många deltagare och förutsättningarna är helt olika. I varje län har träffar
ordnats men lagts upp på olika sätt, kring ett tema,
som studiebesök på varandras bibliotek och/eller
med inriktning på metoder för lässtimulans. De
här träffarna har uppskattats mycket och i några
av länen konstaterar konsulenterna självkritiskt att
fler möten borde ha ordnats för att stärka det regionala nätverket. De kommuner som har haft flera
deltagare i projektet, har haft en stor fördel. Det är
tydligt att de har samarbetat och stöttat varandra
mellan seminarierna. ”Läskonsteranda” är ett begrepp som har myntats i Dalarna och som används
även i andra län.
Konsulenterna har också arbetat olika. Biblioteks-
chefernas stöd är helt avgörande för hur ett projekt
lyckas och de har informerats antingen på chefsmöten eller genom att konsulenten och chefen för
länsbiblioteket har besökt dem. Någorlunda täta
kontakter med projektdeltagarna är viktiga så att
man vet hur arbetet går och om det finns några
problem eller hinder för barnbibliotekspersonalen
i deras projektarbete. Särskilt när man vill få igång
en process är en sådan nära kontakt nödvändig
men även i det fortsatta lokala projektarbetet behövs stöd i form av handledning och uppföljning.
I ett par av länen har det varit byten på konsulenttjänsten och det har förstås försvårat kontakterna.
Det tar ett tag innan konsulenten kommer in i arbetet, har orienterat sig om projektet och byggt upp
sitt kontaktnät. Konsulenterna behöver också stöd
av chef och kolleger på länsbiblioteket och det har
fungerat olika bra.
I länen har vi även gjort regionala utvärderingar.
De gav i stort sett samma resultat som utvärderarens men här betonas ännu mer att konsulenterna
kunde ha förankrat Läskonster bättre hos cheferna
51
egen utvärdering
och den övriga bibliotekspersonalen, att informationen i början av projektet kunde ha varit ännu
tydligare och att konsulenterna kunde ha haft tätare kontakter med de enskilda deltagarna. Det är
en lärdom som vi har dragit från tidigare projekt,
men det är uppenbart att vi måste vara observanta
på detta och lägga ännu mer tid och kraft på inledningsfasen i projekten. Att ha ett ”systerprojekt” som stödjer det länsöverskridandeprojektet
har visat sig fruktbart. I Östergötland har projektet
Bokens alla sidor varit berikande för Läskonster
både regionalt och för hela projektet. En lathund
för bokevent finns som bilaga.
Är hundraprocentig måluppfyllelse möjlig?
Utvärderaren konstaterar att ”deltagarna har fått
inspiration och möjlighet att pröva nya arbetsmetoder för lässtimulans, en mängd projekt, små och
stora, har genomförts, biblioteken har öppnat upp
för nya samarbeten och litteraturhus i någon form
planeras i flera län”. Samtidigt är hon delvis kritisk
till resultatet av projektet och konstaterar att målen inte har uppfyllts helt och hållet. 23 procent av
projektdeltagarna inte har utvecklat något samarbete med någon kulturaktör, trots att detta var en
central punkt i Läskonster. Hon har också funnit
att ”84 procent av deltagarna anger att ’få, inga eller
några’ samhällsaktörer har kännedom om det läsfrämjande arbetet som bedrivs vid biblioteken”. En
femtedel av deltagarna har inte förändrat sin syn
på det lässtimulerande arbetet och har inte heller
förändrat sitt arbetssätt, några av dem beroende på
att de redan tidigare tänkte i liknande banor som
Läskonster.
Eva Bergstedt frågar sig när man kan vara ”nöjd”
med ett resultat. Är resultatet tillräckligt bra om
deltagarna är entusiastiska och har stärkts i sin
yrkesroll, även om inte målen har uppfyllts till
hundra procent? Vi menar att det är en mycket
viktig fråga men att svaret beror på vilken typ av
52
projekt det rör sig om. Om projektet har som mål
att åstadkomma en fysisk produkt av något slag är
det lättare att uppnå hundraprocentig måluppfyllelse. Om syftet med projektet är att stärka självkänsla och öka kompetens (”empowerment”), är
det mycket svårare att uppnå målet även om det
är ganska konkret uttryckt som att ”utveckla samarbete med någon kulturaktör”. Om man har haft
mycket litet av lässtimulerande arbete tidigare,
fordras det kanske att man kommer igång med det
själv innan man är beredd att ta kontakter utanför
biblioteket. Om en process har kommit igång, om
en deltagare har fått större självkänsla och styrka
att hävda sin verksamhet är det ändå ett stort steg
framåt. Kanske har utvärderaren haft för stora
krav på fullständig måluppfyllelse, kanske har målen varit olämpligt formulerade.
Men hur formulerar man mål för empowerment?
Vi menar att de svar som har lämnats i intervjuerna stärker uppfattningen att de flesta deltagarna
både har gjort något konkret lokalt projekt och har
utvecklat sin syn på det lässtimulerande arbetet.
Man brukar gradera förändringsarbete i tre nivåer: på den första nivån har deltagarna fått allmän
inspiration, på den andra har de gjort konkreta
förändringar i verksamheten och på den tredje nivån har de utvecklat sin syn på arbetet, vilket har
medfört eller kommer att medföra genomgripande
förändringar. Enligt utvärderaren uppger 84 % av
deltagarna att deras arbetssätt har förändrats och
81 % att deras syn på det lässtimulerande arbetet
har förändrats. Det är en förändring på andra och
tredje nivån hos åtta av tio deltagare, vilket nog
får betraktas som ett utmärkt resultat, även om vi
samtidigt kan känna en viss besvikelse över att inte
alla gjort något konkret eget arbete, vilket borde
ha varit ganska lätt. Å andra sidan har det varit en
framgång att vissa deltagare överhuvudtaget har
fått delta i Läskonster. För dessa har projektet fungerat mera som en ren fortbildningskurs än som ett
utvecklingsprojekt, vilket kanske är gott nog.
egen utvärdering
”
Man brukar gradera förändringsarbete i tre nivåer:
på den första nivån har
deltagarna fått allmän inspiration,
på den andra har de gjort konkreta
förändringar i verksamheten och
på den tredje har de utvecklat sin
syn på arbetet vilket har medfört
eller kommer att medföra genomgripande förändringar.
53
V
vad kostar utveckling
Av maria törnfeldt
vad kostar
utveckling?
Projekt Läskonster har bekostats av de deltagande kommunbiblioteken, länsbiblioteken och Kulturrådet gemensamt. Läskonster är ett projekt som
uppfattats ha gott om resurser. Ekonomin har varit
av den storleken att projektledningen har kunnat
satsa på många externa föreläsare, studieresor och
flera internat.
I det följande presenteras några ekonomiska
beräkningar för projektet. Syftet är att ge en fingervisning om dimensionering av framtida projekt.
Jag vill också ställa frågor om vad verksamhets
utveckling får kosta i förhållande till drift. Flera
av kostnaderna är schabloniserade (t.ex. personalkostnader) och genomsnittliga. Det har varit det
enda möjliga sättet att göra beräkningar på grundval av det underlag som fanns att tillgå.
Projektets kostnader
Kostnaderna för det tvååriga projektet uppgick
till 6 077 000 kr. Projektet hade 79 deltagare som
kom från 42 kommuner i nio mellansvenska län.
Projektledningen (styrgrupp fyra personer + projektgrupp nio personer) stod de nio samarbetande
länsbiblioteken för. Ett lämpligt nyckeltal kan vara
att räkna ut kostnaden per deltagare, vilket är 77
000 kr för hela projektet. Kostnaderna inkluderar
föreläsare, internat, projektledning, administra-
54
tion, arbetstid för projektdeltagarna då de deltog
i aktiviteter, studieresor, material, utvärdering
av projektet, handledning för projektledarna och
marknadsföring av projektet. Kostnader som inte
inkluderas är deltagarnas nedlagda arbetstid mellan sammankomsterna (den har inte dokumenterats och kan därför inte beräknas). Detsamma gäller eventuella kostnader för vikarier.
Vilka bidrog till projektet?
•
Kulturrådet bidrog med 1 200 000 kr eller 20%
av projektkostnaden.
•
Länsbiblioteken bidrog med 2 487 000 kr eller
41% av projektkostnaden.
•
Kommunbiblioteken bidrog med 2 370 000 kr
eller 39% av projektkostnaden.
Kommunbibliotekens insats
Deltagaravgifterna i projektet var subventione-
rade för projektdeltagarnas arbetsgivare. Avgiften
var 3 200 kr per deltagare för det tvååriga projektet. Men biblioteken bidrog förstås med deltagarnas arbetstid för de tolv dagar då projektaktiviteterna ägde rum. Denna arbetstid uppskattas kosta i
genomsnitt 21 000 kr per deltagare under projekttiden. Vidare bekostade arbetsgivaren resor till och
från sammankomsterna, vilket har schabloniserats
till knappt 6 000 kr per deltagare. Summan blir då
30 000 kr per deltagare.
Länsbibliotekens insats
Länsbiblioteken stod för projektledning, plane-
ring, samordning och administration. Till övervägande delen utgörs detta av nedlagd arbetstid.
Projektledningens kost och logi i samband med internaten har bekostats av respektive länsbibliotek,
liksom resor till aktiviteter och planeringsmöten.
En genomsnittskostnad för arbetstiden i projektet per länsbibliotek blir då 276 000 kr på två år,
vilket inte borde vara orimligt för en organisation
med utvecklingsuppdrag. Sannolikt har dock mer
tid lagts ner under projektet, särskilt för projektsamordnaren. Detta har inte räknats med eftersom
den nedlagda tiden inte har dokumenterats under
projekttiden.
Kulturrådets insats
kulturrådets pengar har använts till tjänster som
projektet behövt köpa in externt, som till exempel utvärderingen, föreläsare och olika projektaktiviteter.
Vilka slutsatser kan man
dra av detta?
1. Utvecklingsarbete inom bibliotek är personalintensiv verksamhet. Närmare 80 % av
projektkostnaderna är personaltid. Detta
är inte förvånande eftersom personalkostnader utgör drygt hälften* av bibliotekens
totala kostnader. Projektets insatser har
syftat till empowerment och förändringsarbete, vilket tar tid.
2. Om verksamhetsutveckling ska kunna
ske på det lokala kommunbiblioteket är
det nödvändigt att man kan sätta av tid
till utvecklingsarbete vare sig detta sker
internt på hemmaplan eller via deltagande i projekt eller fortbildningar. Det viktigaste är kanske möjligheten att lägga tid
på att omsätta erfarenheterna i vardagen.
Detta kan komma i konflikt med verksamhetens krav på personaltid för öppethållande. Erfarenheten säger att dimensioneringen av personal på folkbiblioteken
är snäv och att det innebär svårigheter för
organisationen att på ett systematiskt sätt
prioritera utvecklingsarbete i förhållande
till den dagliga driften.
* 54 % enligt Statens kulturråd: Folkbiblioteken 2008
55
”
Kulturrådets insats är betydelsefull, även om
den utgör en mindre del av den totala kostnaden, eftersom den utgör huvuddelen av de
obundna medel som projektet har haft att tillgå.
3. Länsbibliotekens resurser är till övervägande delen uppbundna av personalkostnader. Å ena sidan borde man se till
att det finns mer obundna medel för att
kunna stödja utvecklingsarbete på folkbiblioteken. Å andra sidan behöver det finnas
personal som kan driva och administrera
utvecklingsarbetet och följa upp det på
längre sikt i det egna länet. Det är en balansgång.
4. Kulturrådets insats är betydelsefull, även
om den utgör en mindre del av den totala
kostnaden, eftersom den utgör huvuddelen
av de obundna medel som projektet har
haft att tillgå.
5. Tidsåtgång i utvecklingsinsatser av den här
typen borde dokumenteras både av projektledning och deltagare i form av loggbok eller liknande för att kunna följas upp
i utvärderingen.
* Pors, Niels Ole
: Strategi, værdi
og kvalitet. 2,
Værktøjer og indikatorer, s. 22 ff.
56
Hur ser resursbehovet ut?
Kan man på grundval av detta få fram några siffror
som ger en fingervisning om resursbehovet för utvecklingsinsatser överhuvudtaget?
Man kan sätta kostnaden per deltagare i relation
till total personalkostnad:
• Det kostade 77 000 kr per person att delta i
det tvååriga projektet.
• En biblioteksanställd med en genomsnittlig lön på 25 000 kr kostar ca 870 000 kr
på två år.
• Projektkostnaden uppgick alltså till 9 % av
deltagarnas totala personalkostnad under
projekttiden. Subventionerna från länsbiblioteken och staten gjorde att utvecklingsinsatsen kostade arbetsgivaren motsvarande drygt 3 % av den totala personalkostnaden under den tid projektet pågick.
Var går gränsen för arbetsgivarens ekonomiska
engagemang i en utvecklingsinsats av den här typen som medför att personalen deltar i många externa aktiviteter? Var går gränsen för den tid som
behöver läggas ned för att ta hand om resultatet av
insatsen på hemmaplan? Kan man räkna ut vad
som krävs för verksamhetsutveckling i förhållande till vad som krävs för att producera själva biblioteksverksamheten och dimensionera budgeten
efter det? Niels Ole Pors gör en sådan ansats i sin
bok Strategi, værdi og kvalitet* där han formulerar
indikatorer för ”innovation och lärande”. Dessa
mäter till exempel andel medarbetare som har del-
tagit i utvecklingsprojekt, andel medarbetare som
har deltagit i extern kompetensutveckling, andel
av budgeten som används till kompetensutveckling. Pors för ett intressant resonemang om definition av utvecklingsprojekt som är väl värt att ta
del av. Han konstaterar vidare att indikatorerna är
lätta att mäta, men att tolkningen av dem kräver
eftertanke.
Det har redan nämnts att man från projektledningens sida tyckte sig ha gott om resurser för projektet. Kan man betrakta resursåtgången i Läskonster som en representativ indikator för storleksordningen när det gäller en större utvecklingsinsats
som kräver både deltagande i externa aktiviteter
och internt förändringsarbete? Är ca 10 % av deltagarnas personalkostnad en rimlig nivå för att man
ska få igång ett utvecklingsarbete som handlar om
att människor utvecklas i sin yrkesroll och därmed
utvecklar sin verksamhet?
En annan fråga att ställa sig är om detta bara gäller om man har en så stor bas av deltagare som
Läskonster faktiskt hade? Hur stor ekonomi och
hur många deltagare krävs för att det ska bli ”lite
tryck” i ett projekt, både för ekonomins skull och
för dynamiken? I Läskonster samarbetade nio län
om rekryteringsbasen och resurserna vilket ger
ekonomiska fördelar. Å andra sidan blir projekt-
ledningen mer tungrodd om många ska samarbeta. Dessutom blir det ökad kostnad och tidsåtgång
för resor.
Frågorna är som synes fler än svaren. Ambitionen med dessa tankar är dock att sätta ljuset på hur
mycket resurser som faktiskt behövs i pengar och
framförallt i tid när man utvecklar verksamhet.
Förhoppningen är att beräkningarna kan komma
till praktisk nytta när man dimensionerar projektkalkyler i framtiden, samt att de kan uppmuntra
till en noggrannare dokumentation av nedlagd tid
när det gäller utvecklingsarbete – eller innovation,
för att tala med Niels Ole Pors – överhuvudtaget.
”
Det är inte pengarna
som styr utan den
egna fantasin och
kompetensen.
57
s
slutord
slutord
Läskonster i ett större
sammanhang
Samarbetet mellan länsbiblioteken har haft stor
betydelse för möjligheten att genomföra ett professionellt förändrings- och utvecklingsarbete. De
nio länsbiblioteken i Mellansverige har samverkat
i olika konstellationer och projekt under många år.
För tio år sedan började denna samverkan mellan
länsbiblioteken, delvis inspirerad av en nationell
utbildning för bibliotekskonsulenter som Kulturrådet och Sveriges länsbibliotek genomförde. Vid
dessa sammankomster föddes många kreativa idéer och nya kontakter knöts. Man såg fördelar med
samverkan i utvecklingsarbete och länsövergripande projekt startade. Kulturrådet insåg värdet
av detta och formulerade i sin bidragsgivning till
länsbiblioteken kravet att man skulle gå samman
i bidragsansökning om gemensamma utvecklingsinsatser.
Tillsammans har länsbiblioteken större kunskap
och möjlighet att vara ett stöd för utveckling.
Samverkan ställer nya krav och stora sammanhang måste planeras väl. Det står dock klart att
den här utvecklingen har varit till fördel för biblioteken. Personal vid de nio länsbiblioteken har
deltagit i gemensamma internat med fortbildning. Fokus har legat på utvecklingsarbeten, processorienterat arbete och – framför allt – mark-
58
nadsföring. I detta fortbildningssammanhang
föddes idén till Läskonster.
Länsbiblioteken har alltså under 2000-talet
byggt upp en infrastruktur som gjort det möjligt
att starta stora projekt som Läskonster. Fasta konsulenter på länsbiblioteken garanterar kompetens
och kontinuitet. Kärnan i konsulentgruppen som
kom att leda Läskonster har arbetat tillsammans i
utvecklingsprojekt för barnbibliotek under många
år. De har bibliotekspersonalens förtroende och är
väl förtrogna med barnbibliotekens arbete. Denna
kärna har garanterat kunskapsöverföring och kontinuitet till nyanställda kolleger.
Kunskapsutveckling
Samarbetet mellan länsbiblioteken i Mellansveri-
ge har inte bara gjort avtryck i metodutvecklingsprojekt utan också bidragit till en systematisering
av befintliga kunskaper och forskning inom barnbiblioteksfältet. Inom det s.k. Doff-projektet tog
LIM-biblioteken initiativet till översikten Studier
av barnoch ungdomsbibliotek – en kunskapsöversikt (2007). I denna efterlystes bland annat en
översikt över forskning som inte direkt handlar
om barnbibliotek men som ändå är av relevans
för barnbiblioteksverksamheten. I nära anknytning till Läskonster har Regionbibliotek Stockholm därför gett Bibliotekshögskolan i uppdrag att
slutord
sammanställa en antologi med denna inriktning.
Antologin Barnet, platsen, tiden – teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld ges ut under 2010.
Båda översikterna har getts ut med bidrag från
Kulturrådet.
Ytterligare initiativ i samma riktning tas inom
ramen för Läskonster. Hösten 2010 påbörjas arbetet med en bok om lässtimulerande arbete med
en mera teoretisk inriktning. För den fortsatta utvecklingen har många instanser ansvar: högskolorna, länsbiblioteken, Kulturrådet, Svensk Biblioteksförening och inte minst KB.
Gemensamma ansträngningar måste göras för att
formulera de många viktiga forskningsfrågor
som hjälper till att utveckla framtidens barnbibliotek. En vision om framtidens barnbibliotek har
diskuterats fram i ett nordiskt projekt At sœtte
spor. (Framtidens barnbibliotek www.regionbiblioteket.stockholm.se under Publicerat) I fjorton
punkter formuleras där krav, grundade i forskning och erfarenhet, som bör ställas på dagens
och morgondagens bibliotek. Kraven gäller det
fysiska rummet, webbplatsen och verksamheten
och sammanfattas med begreppen delaktighet
från barnen, samtidighet med samhällsutvecklingen och ömsesidighet i samverkan med bibliotekens samarbetspartners. I den andan verkar
Läskonster.
”
Biblioteket ska vara en
fristad och mötesplats
för barn och ungdomar, där
de möts med respekt av engagerade och kunniga vuxna.
”Biblioteket ska vara ett roligt
ställe där det händer saker.”
ur På barns och ungdomars villkor
59
60
Deltagande bibliotek
Deltagande bibliotek
Dalarnas län
Ludvika bibliotek
Falu stadsbibliotek
Näs bibliotek, Falun
Orsa sockenbibliotek
Mora bibliotek
Säters bibliotek
Gustafs bibliotek, Säter
Stora Skedvi bibliotek, Säter
Borlänge bibliotek
Smedjebackens bibliotek
Söderbärke bibliotek, Smedjebacken
Malungs bibliotek
Skolbiblioteket Malung/Sälen
Transtrands filialbibliotek, Malung/Sälen
Rättviks bibliotek
Vansbro bibliotek
Leksands bibliotek
Älvdalens bibliotek
Gotlands län
Almedalsbiblioteket
Gävleborgs län
Edsbyns bibliotek
Hanebo filial, Bollnäs
Arbrå filial, Bollnäs
Gävle stadsbibliotek
Bomhus filial, Gävle
Sätra filial, Gävle
Sandvikens folkbibliotek
Ljusne och Bergviks skolbibliotek, Barnoch utbildningsförvaltningen, Söderhamn
Stockholms län
Sollentuna bibliotek
Rimbo bibliotek, Norrtälje
Hallstavik bibliotek, Norrtälje
Ingarö bibliotek, Värmdö
Fisksätra bibliotek, Nacka
Tyresö bibliotek
Uppsala län
Håbo bibliotek
Knivsta bibliotek
Örbyhus bibliotek, Tierp
Älvkarleby folkbibliotek
Uppsala stadsbibliotek
Brantingsbiblioteket, Uppsala
Gottsundabiblioteket, Uppsala
Gränbybiblioteket, Uppsala
Värmlands län
Årjängs folkbibliotek
Karlstads stadsbibliotek
Torsby bibliotek
Forshaga folkbibliotek
Västmanlands län
Arboga stadsbibliotek
Kungsörs bibliotek
Hallstahammars bibliotek
Västerås stadsbibliotek
Örebro län
Askersunds kommunbibliotek
Haga bibliotek, Örebro
Lekebergs bibliotek
Varberga bibliotek, Örebro
Östergötlands län
Linköpings stadsbibliotek
Motala bibliotek
Skänninge bibliotek, Mjölby
Norrköpings stadsbibliotek
61
litteraturförteckning
Litteraturförteckning
Barnet, platsen, tiden: teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld (2010). Red. Kerstin Rydsjö et
al. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. Stockholms stadsbiblioteks skriftserie 15.
Ekström, Susanna & Isaksson, Britt (1997). Bildglädje & läslust. Stockholm: En bok för alla.
På barns och ungdomars villkor: Svensk Biblioteksförenings rekommendationer för folkbibliotekens
barnoch ungdomsverksamhet (2003). Stockholm:
Svensk Biblioteksförening, specialgruppen för
barnverksamhet. Se www.biblioteksforeningen.org
under Material.
Fast, Carina (2007). Vad sju barn läser hemma och
i skolan: familjeliv och populärkultur i möte med
förskola och skola. Uppsala: Uppsala universitet.
Uppsala studies in education. Diss.
Rydsjö, Kerstin & Elf, AnnaCarin (2007). Studier
av barnoch ungdomsbibliotek: en kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
Stockholms stadsbiblioteks skriftserie 14.
Folkbiblioteken 2008 (2009). Stockholm: Statens kulturråd. Kulturen i Siffror. Se även www.kulturradet.se
Tidholm, Anna-Clara (2004). Hanna, huset, hunden. Stockholm: Alfabeta.
Framtidens barnbibliotek: samtidighet – delaktighet – ömsesidighet (2008). Av Lena Lundgren m.fl.
Se www.regionbiblioteket.stockholm.se under Publicerat.
Tänka framåt, men göra nu: så stärker vi barnkulturen: betänkande av kommittén Aktionsgruppen
för barnkultur (2006). Stockholm: Fritze. (SOU
2006:45)
Hernwall, Patrik (2001). Barns digitala rum: berättelser om e-post, chatt & Internet. Stockholm:
Stockholms universitet. Pedagogiska institutionen.
Diss.
Webbplatser
Chambers, Aidan (1998). Böcker inom oss: om boksamtal. Stockholm: Rabén & Sjögren. Ny utg.
Hissa segel och bygga vindskydd: projektet som blev
en process (2005). Av Lena Lundgren m.fl. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
Johansson, Barbro (2008). Driftiga barnbibliotekarier och läsglada barn: en studie av metodutvecklingsprojektet MVG. Stockholm: Kulturrådet.
Lundgren, Lena (2008). Språk som rikedom: en
möjlighet för Fisksätra: en utmaning för Nacka
kommun. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
Regionbibliotek Stockholms skriftserie 1.
62
Pors, Niels Ole (2007). Strategi, værdi og kvalitet. 2.
Værktøjer og indikatorer. Köpenhamn: Danmarks
Biblioteksforening.
Ad lib improviserad teater: www.adlibit.se
Alla ombord (Vasamuseet): www.allaombord.se
Barnens Östgötabibliotek:
www.ostgotabibliotek.se/barn
Bokens alla sidor: www.lansbibliotek.ostsam.se
Fokus rummet: www.fokusrummet.se
LesArt: www.lesart.org
Länsbibliotek Gävleborg Uppsala: www.lul.se/lb
Läskonsters blogg: http://laskonster.blogspot.com
Snuttefilm: www.lg.se
Zirkus Loko-motiv: www.zirkuslokomotiv.se
bilagor
Bilaga
1
Marknadsplan
Med projektet Läskonster vill vi skapa centra för
nya kreativa former av lässtimulans. Förebilden
är LesArt i Berlin, www.lesart.org, samt Litteraturhuset i Oslo, www.litteraturhuset.no. De litterära centra vi vill skapa kan ta sig fysiska, digitala, mobila eller nätverksbaserade uttryck. Flera
yrkesgrupper samverkar i kreativ anda och prövar olika former för upplevelser med ordet och
berättelsen som utgångspunkt. Hur det gestaltar
sig varierar beroende på regionala och lokala förutsättningar.
Läskonster är ett projekt som dels ska marknadsföras som eget projekt, dels ska ingå i LIMbibliotekens gemensamma marknadsföring.
Projektets styrgrupp är ansvarig för den budget
som avsätts till projektets marknadsföring. Med
marknadsplan menar vi en beskrivning av inriktningen på marknadsföringen. För enskilda målgrupper ska sedan kommunikationsplaner göras.
Vad är problemet?
Det är svårt att nå ut till kollegor inom biblioteksvärlden med de lässtimulerande projekt som
bedrivs på barnbiblioteken. Det innebär att verksamheten blir otydlig, erfarenhetsutbytet bristfälligt och utvecklingsarbetet försvåras.
Barnbibliotekens insatser för barns läsutveckling och läsglädje uppmärksammas inte av t.ex.
forskare, skolpersonal och politiker. Detta får
konsekvenser bl.a. för resurstilldelningen.
Vad är syftet?
Läskonster kan, genom sin tydliga inriktning på
nyskapande, bidra till att utåt exemplifiera de nya
vägar som biblioteken tar för att bli aktörer att
räkna med i närsamhället.
Vi vill väcka intresse för bibliotekens lässtimulerande arbete. Vi vill också inspirera målgrupperna för marknadsföringen att skaffa sig
mera information. Ju fler som blir medvetna om
vad projektet innebär, desto fler blir intresserade
av resultaten och kan använda dem i sina egna utvecklingsprojekt.
63
bilagor
Vad är målet?
Mål för marknadsföringen av projektet Läskonster:
1. Läskonster ska inom ett år vara känt av
Kulturrådet, berörda inom Skolverket,
samtliga konsulenter vid landets länsbibliotek, alla bibliotekschefer, all barnbibliotekspersonal i LIM-området och 50 % av
landets barnbibliotekspersonal. Detta mäts
genom en fråga till konsulenterna.
2. Projektet ska också vara känt på universitet och högskolor på de utbildningar som
har studenter som kan ha nytta av projektets
resultat i sin framtida yrkesutövning samt
av dem på universitet och högskolor som de
deltagande länsbiblioteken samarbetar med.
3. Ovan nämnda grupper ska ha kännedom
om både vad projektet vill uppnå och vilka
metoder som används.
4. Läskonster ska ha inlett en dialog med liknande lässtimulerande projekt.
5. De berörda biblioteken ska ha en så god
kännedom om projektet att de aktivt engagerar sig i bibliotekspersonalens deltagande i Läskonster och bidrar till att deltagarna kan genomföra sina uppgifter inom
projektet. Detta mäts genom en fråga till
projektdeltagarna.
6. Landets bibliotekskonsulenter, intresserad
barnbibliotekspersonal och andra berörda
64
yrkesutövare ska under och efter projektet
få information och inspiration från projektet på ett sådant sätt att de kan använda
resultaten i sitt eget arbete.
Mål för Läskonster som en del av LIM-bibliotekens marknadsföring:
1. De praktiska exemplen på lässtimulerande
arbete ska dokumenteras och förmedlas på
ett sådant sätt att de kan ge bilder av vilken
roll biblioteken kan spela för att stimulera
barns läs- och skrivutveckling på nya och
spännande sätt.
2. Exemplen ska fungera i den planerade satsningen på LIM-bibliotekens marknadsföring. Samråd i innehåll och utformning
ska ske med cheferna för länsbiblioteken
inom LIM.
Vilka är målgrupperna?
Målgrupper för marknadsföringen av projektet
Läskonster:
Kulturrådet, berörda inom Skolverket, samarbetspartner inom universitet och högskolor, de
deltagande bibliotekens personal, länsbibliotekens konsulenter, landets barnbibliotekspersonal
samt andra yrkesgrupper som arbetar med estetiska uttryckssätt som dramapedagoger, konstnärer etc.
bilagor
Målgrupper för Läskonster som en del av LIMbibliotekens marknadsföring:
Målgrupper är politiker verksamma regionalt
och kommunalt, ledande tjänstemän inom regionerna och kommunerna samt tjänstemän inom
den egna regionala organisationen.
Vilka strategier är bästa
vägen?
Målgrupperna är av två slag: dels personer inom
biblioteken som kan förväntas ha en viss förhandskännedom om vad bibliotekens lässtimulerande arbete brukar innebära, dels personer som
i stort sett saknar kunskaper om bibliotekens läsfrämjande arbete. Det är viktigt att informationen
kommer ut snabbt eftersom projektet är påbörjat.
Målgrupperna inom biblioteksvärlden nås
bäst genom Internet (bibliotekens egna hemsidor,
länsbibliotekens hemsidor, bloggar, Barnens bibliotek, Idébiblioteket), folder, liten utställning på
Biblioteksdagarna och deltagande på Bok & Biblioteksmässan. Artiklar bör publiceras i BBL, OPSIS KALOPSIS, Förskolan och Vi föräldrar m.fl.
familjetidskrifter. Muntlig riktad information ges
på chefsmöten samt på konferenser som den årliga
barnkonsulentkonferensen och Framtidens barnbibliotek.
Målgrupperna utanför biblioteken, inkl. de
samarbetspartner som biblioteken får genom
projektet, nås genom foldern, samt vid personliga
kontakter och besök på högskolor och universitet
hos berörda yrkesgrupper.
Alla tillfällen som ges till att kommunicera pro-
jektet utåt bör tas tillvara och förhållningssättet
till olika medier som press, radio, TV etc. bör vara
aktivt.
När det gäller LIM-bibliotekens marknadsföring får förstudien peka ut lämpliga strategier.
Vem ska säga det?
Projektets styrgrupp och projektgrupp ska vara
särskilt aktiva i de strategier som marknadsplanen
beskriver. Projektdeltagarna ska uppmuntras att
informera lokalt, arbetskamrater, politiker o.s.v.
När det gäller LIM-bibliotekens marknadsföring arbetar den projektgruppen med innehåll
och utformning och Läskonsters projektgrupp
styrs av den övergripande idén.
Vad ska vi säga?
För målgrupperna för projektet Läskonster: Se
projektplanen: bakgrund, syfte, vision, etc. Konkretisering med goda exempel från bibliotekens
lokala projekt.
För LIM-bibliotekens marknadsföring: Innehåll och utformning ska underordnas syftet med
marknadsföringen och valet av målgrupper.
Hur ska vi säga det?
Sakligt och med tydliga uppgifter och beskrivan-
de bilder såväl när det gäller skriftliga som muntliga presentationer till målgrupperna för projektet
Läskonster.
Slagkraftiga, målande och intresseväckande
former för LIM-bibliotekens marknadsföring.
Bra, professionella bilder. Korta, innehållsrika
texter.
65
bilagor
Bilaga
2
Verktygslåda
för Läskonster
i Almedalen 2009
Syfte
Att synliggöra barnbibliotekens lässtimulerande
arbete.
Tidplan
•
•
Målgrupp
66
Politiker, beslutsfattare, barn upp till 8-9 år och deras föräldrar.
•
Budget
•
Budgetera för:
• Planeringsträffar
• Adlib www.adlibit.se fortbildning/inspiration inför Almedalen
• Marknadsföringsmaterial
• Kläder
• Rekvisita
• Resor
• Boende
• Mat
•
2008 Beslut om deltagande under två Almedalsdagar sommaren 2009.
Januari/februari: Inbjudan/anmälan av intresse skickas ut till deltagarna.
Preliminärbokning av boende.
Mars: Slutlig anmälan till Wik och Almedalen. En mejllista upprättas. Boende
och resa bokas.
April: Wiks slott, Uppsala. Planerings- och
inspirationsträff för Almedalsaktörerna.
Maj/juni: Förberedelser resa, mat och praktiska bestyr. Planering marknadsföring:
tema, rekvisita, material. Teamträffar med
förberedelser.
Teambuilding/förberedelser Wik. Under två dagar i april träffades Almedalsdeltagarna för att få grunderna i improvisationsteaterns pedagogik och i kommunikation. Ad lib
improviserad teater stod för inspiration och handledning.
Make your partner happy är Ad libs slogan. Att
prova på olika metoder i att framträda, våga släppa
loss inför varandra, våga uppträda, våga göra fel
bilagor
att kunna skratta tillsammans och säga mer JA
än NEJ visade sig vara en kraft, ett starkt kitt som
skapade en sammanhållning och trygghet i gruppen. Almedalen here we come blev vår slogan.
Teamträffar. Almedalsgruppen delades in geografiskt i fyra mindre grupper med fyra personer
i vardera. Grupperna fick i uppgift att utifrån det
vi lärt oss av Ad lib, göra ett program som vi kunde framföra under Almedalsdagarna. Viktigt var
att välja något som alla kände sig bekväma med
att framföra för publik på gator och torg. Varje
grupp bestämde själva hur många träffar som behövdes för att göra sina program.
Förberedelser på egen hand. Inför eller efter träffarna förberedde var och en programpunkterna.
•
•
Praktisk planering
•
•
•
Planering inför aktiviteterna
på plats
•
•
•
•
•
Ta kontakt med ansvarig projektledare
för Almedalsveckan.
Polistillstånd behövs inte vid ambulerande aktiviteter. Dessa kommer inte med
i Almedalskalendern, endast stationära
program, seminarier och aktiviteter.
Schemaläggning utifrån Almedalskalendariet, var beredd på att ändra i sista
minuten, Almedalskalendariet kommer
sent!
Strategiska val utifrån passande organisationer för vårt mål och målgrupp.
Exempel SKL, Lärarnas riksförbund, politiska partier, Företagarna, Länsteatrarna,
fackförbund och regionerna.
Aktivitetstid mellan kl 10 och 17.
Partiledarnas tal börjar kl 18.
•
•
Kontaktperson: Viktigt att ha en kontaktperson på ort och ställe, med ansvar
för kontakter med Almedalsbiblioteket,
materialdepå, beställning och inköp av
en del rekvisita.
Resa: En person ansvarar. Båtbiljetter
måste bokas i god tid. Checka grupprabatt. Upprätta adresslista med personnummer.
Boende: En person ansvarar. Boende
måste bokas i god tid. Viktigt att det finns
ett gemensamt samlingsrum för reflektion och umgänge. Beroende på boendeform kolla upp allergier, lakan.
Mat: En person ansvarar. Frukost och
middag äts gemensamt. Lunch på egen
hand. Meny och inköpslista görs i förväg.
Inhandling på plats. Matlag fixar frukost
och middag efter schema. Kolla upp allergier och specialkost.
Basläger: Almedalsbibliotekets sagorum
är en utmärkt plats för programträning,
vila, förvaring av rekvisita och marknadsföringsmaterial. Det fungerar också
bra som verkstad för lagning av trasiga
hjul och uppblåsning av gasballonger.
God hjälp fick vi av en vaktmästare på
Almedalsbiblioteket.
67
bilagor
•
Tyst installation – alla samlas på en plats,
ett gathörn, ett torg, ligger, sitter, står och
läser under ca fem minuter.
Dramatisering: Utifrån bilderböckerna
Kaninkostymen av Per Gustavsson och
Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa
Beskow.
•
Installation på led – alla går i rad med ett
snöre emellan och läser tyst i en bok. Gör
små stopp ibland och alla läser samtidigt
högt ur sin bok.
Illustrationer vid högläsning: Berätta sagor för barn och gestalta sagorna kroppsligt.
De som inte läser illustrerar det som läses,
d.v.s. berättas det om en ko så är man ko!
•
Hyllning till Hellsing: Förbered läsning
av några av Hellsings mest kända dikter/
verser. Läses rakt upp och ner, gärna med
lite kroppslig gestaltning.
•
Talare och armar: Tävling där publiken
får gissa titeln på en bok. Jobba i par, där
ett av paren är intervjuaren och det andra
paret agerar författare. I varje par är det en
som pratar och en står bakom och sticker
fram sina armar och förstärker talet. Författaren får frågor om sin bok. Välkända
barnböcker.
•
Sång med gestaltning: Bockarna Bruse
dramatiseras med sång och gestaltning.
Rapp: Rappa berättelsen om Einar Norelius Petter och hans fyra getter.
Aktiviteter
Hela gruppen
•
•
Teamaktiviteter
•
Gatuteater: Färdigskrivna tablåer.
•
Klassikern: Formera tre ”stillbilder” som
visar en klassisk saga/berättelse. Konferenciern berättar vad man ser och för på så vis
sagan framåt. Det kan t.ex. vara Rödluvan,
Törnrosa, Bockarna Bruse, Snövit.
•
30-sekunders bokprat: Med inspiration från
Henrik Unges bok 80 romaner för dig som har
bråttom. Välkända barnoch vuxentitlar.
•
68
Tre P:n: Utgå från berättelsens dramaturgi och arbeta med person, plats och
problem. Konferenciern ställer frågan:
Vad krävs för att odla en bok? och ber
sedan var och en om varsitt P. Konferenciern frågar sedan publiken vad det blir
för berättelse, alternativt försöker själv
besvara frågan. Välkända barnböcker.
Välj en bokstav: Uppmana publiken att
välja en bokstav. Läs versen ur Majas alfabet. Eller sjung om man törs!
•
•
Sagostund: På Almedalsbiblioteket.
•
Avslut: Stå på rad och läs varsitt slagord
från bokstickans alternativ 3.
bilagor
Politikertalen
Kl. 18 varje kväll lyssnade vi på tal av partiledar-
na. Efter talen tog sig en medlem av Team Dalarna
fram till partiledaren och lämnade över bilderböcker och Läskonstermaterial. Andra partiledare
fanns också på plats i publiken. På detta sätt nåddes
Maud Olofsson, Mona Sahlin, Peter Eriksson, Lars
Ohly och Gudrun Schyman.
Bra platser för aktiviteterna
•
•
•
•
•
•
•
Skyltfönstret i Almedalsbiblioteket
Bänk vid entrén till Almedalsbiblioteket
Lekplatsen i Almedalsparken
Hamnen, flera ställen
Gator och torg i Visby främst innanför murarna
Köpcentret vid Österport
Platser för sammankomster och seminarier
enligt kalendariet, före och efter
Marknadsföring
•
•
•
•
•
•
SSB:s marknadsavdelning
Pressmeddelanden
Rapportering Läskonsters blogg
Bokstickor med goda argument
Lokalradion på Gotland, Dalarna
Bokmässan 2009
Marknadsföringsmaterial
Tema – Trädgård – Avkoppling – Läslust
Att dela ut
•
•
•
•
•
•
•
•
Läskonsters folder
På barns och ungdomars villkor, Svensk Biblioteksförenings rekommendationer för folkbibliotekens barnoch ungdomsverksamhet
Bu och Bä-knappar
Bokslukar-knappar
Silikonarmband med texten: Jag är en bokkramare
Pixi-böcker
Badbollar med text Läskonster
Bokmärken med goda argument och boktips.
Klädsel
Trädgårdsbyxor, sandaler eller andra lämpliga
skodon (tänk på kullerstenarna), t-tröja eller linne
i Läskonsterfärger, stråhatt, keps eller klut, regncape, trädgårdshandskar eller andra trädgårdsprylar.
Rekvisita
Små blommiga trädgårdspallar, gröna lövkorgar
på rullvagnar (för material, Pixi- böcker, andra
böcker, bokstickor), stora gula ballonger med Läskonsterloggan på, såpbubblor, stora sega, att väcka
uppmärksamhet med, högtalarvästar en per team,
någon eller några böcker att läsa ur under installationerna, Läskonstervepor och tyg till skyltfönstret
i Almedalsbiblioteket.
69
Läskonsterprojektet
drivs av
drivs av
Länsbiblioteken
i Dalarna,
Gotland,
Länsbiblioteken
i Dalarna,
Gotland,
Gävleborg,
Stockholm,
Uppsala,
Gävleborg,
Stockholm,
Uppsala,
Värmland,
Västmanland,
Örebro
Värmland,
Västmanland,
Örebro
och Östergötland.
och Östergötland.
http://laskonster.blogspot.com
drivs av
drivs av
Länsbiblioteken
i Dalarna,
Gotland,
Länsbiblioteken
i Dalarna,
Gotland,
Gävleborg,
Stockholm,
Uppsala,
Gävleborg,
Stockholm,
Uppsala,
Värmland,
Västmanland,
Örebro
Värmland,
Västmanland,
Örebro
och Östergötland.
och Östergötland.
Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro
och
Östergötland.
och Östergötland.
2009-10-16 13:13:51
och Östergötland.
bokmärken
Uppsala, Värmland
och Östergötland.
http://laskonster.bl
Läskonsterprojektet drivs av
Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland,
Länsbiblioteken i Dalarna, G
Gävleborg,
Stockholm,
Uppsala,
Gävleborg, Stockholm, Uppsala,
Gävleborg, Stockholm, Uppsala,
Gävleborg, Stockholm, Upp
Läskonster
drivs av Länsbiblioteken
Värmland,
Västmanland,
Örebro
Värmland, Västmanland, Örebro
Värmland, Västmanland, Örebro
Värmland, Västmanland, Ör
i Dalarna,
Gotland, Gävleborg,
Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken Läskonsterprojekt
Stockholm,
Uppsala, Värmland,
och
Östergötland.
och Östergötland.
och Östergötland.
och Östergötland.
i Dalarna,
Gotland,
Gävleborg,
Stockholm,
i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm,
i Dalarna, Gotland,
Västmanland,
Örebro
och Östergötland.
http://laskonster.blogspot.c
Läskonster flyer blå - till tryck.indd 1
och Östergötland.
drivs av
drivs av
Länsbiblioteken
i Dalarna, Gotland,
Länsbiblioteken
i Dalarna, Gotland,
Gävleborg, Stockholm,
Gävleborg, Uppsala,
Stockholm, Uppsala,
Värmland, Västmanland,
Örebro
Värmland, Västmanland,
Örebro
Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken
och Östergötland.
och Östergötland.
3
t.com
70
drivs av
drivs av
Länsbiblioteken
i Dalarna,
Gotland,
Länsbiblioteken
i Dalarna,
Gotland,
Gävleborg,
Stockholm,
Uppsala,
Gävleborg,
Stockholm,
Uppsala,
Värmland,
Västmanland,
Örebro
Värmland,
Västmanland,
Örebro
och Östergötland.
och Östergötland.
Bilaga
s av
land,
, Gotland,
la,
ppsala,
ro
Örebro
bilagor
Biblioteken göder
läslusten.
Biblioteken odlar
fantasin.
Biblioteken föder
kreativitet.
Biblioteken göder
läslusten.
Biblioteken odlar
fantasin.
Biblioteken föder
kreativitet.
Jag är en bokkramare!
Biblioteken är
berättelsernas
trädgård.
Biblioteken är
berättelsernas
trädgård.
Biblioteken föder
kreativitet.
xxxxxxx
Orden finns
på
Biblioteken
föder
.
biblioteket
kreativitet
.
Språk byggs
Biblioteken
av ord. odlar
fantasin.
Boktips:
Biblioteken odlar
fantasin.
xxxxxx
Läskonster flyer blå - till tryck.indd 2
Högläsning
förbättrar barns
språkutveckling.
en god läsare.
2009-10-16 13:13:51
Orden
finns5000
på
Det behövs
. att bli
biblioteket
lästimmar för
Orden finns på
biblioteket.
Språk byggs
av ord.
Barn behöver lära
Språk
byggs
sig 12 ord om dagen
avmellan
ord. 7 och 16 års
ålder.
Språk är en
rättighet.
Språk är en
kunna 8000 ord när
rättighet
. skolan.
det börjar
Demokrati kräver
ett språk.
Boktips:
Ett barn behöver
Barn har rätt till ett
Demokrati
kräver
språk (enligt FN:s
.
ett
språk
barnkonvention).
xxxxxx
Språk är en
Biblioteken
rättighetgöder
.
läslusten.
Demokrati
Biblioteken
är kräver
.
ett
språk
berättelsernas
trädgård.
Boktips:
Orden finns på
biblioteket.
Språk byggs
av ord.
Språk är en
rättighet.
Demokrati kräver
ett språk.
Använd gärna texterna!
Biblioteken göder
läslusten.
Biblioteken är
berättelsernas
trädgård.
xxxxxx
Orden fi
bibliotek
Språk by
av ord.
Språk är
rättighet
Demokr
ett språk
bilagor
Boktips:
71
bilagor
Bilaga
4
Lathund för event
på hemmaplan
Våra erfarenheter från Almedalsveckan kan in-
spirera till aktiviteter på hemmaplan. Att gå ut på
gator och torg, att synas utanför biblioteket och att
bjuda in till event och samtal kan göras var som
helst. Lokala och regionala arrangemang av olika
storlek kan vara lämpliga arenor.
För att underlätta bjuder vi på en lathund.
Målsättning
Formulera ett syfte och mål med aktiviteten.
Målgrupp
Bestäm vilken/vilka målgruppen är
Budget för:
•
•
•
•
•
•
•
•
Planeringsträffar
Fortbildning/inspiration
Kontakter med kommunens informationsbyrå eller någon kulturaktör – viktigt med
en idé!
Rekvisita
Kläder
Resor och boende
Mat
Tidplan
Gör en tidplan för olika aktiviteter fram till eventet
72
bilagor
Teambuilding/förberedelser
Tänk igenom vad deltagarna kan behöva som förberedelse
Planering på plats
•
•
•
•
•
•
•
Kontakta lämpliga personer inom kommunen för en aktivitet på gator och torg.
Utse samordnare/kontaktperson på biblioteket
Polistillstånd
Schemaläggning
Basläger
Mat
Ev. boende och resor
Aktiviteter för
•
•
Lämplig plats för aktivitet
•
•
•
•
•
Marknadsföring
Idé/tema
Pressmeddelande
Sprida information i nätverk
Flyers, bokmärken m.m.
•
•
•
Material att dela ut
Klädsel
Rekvisita
Glöm inte att fotografera och
dokumentera!
•
Utse ansvarig person/personer.
Stor grupp
Mindre grupp
73
bilagor
Bilaga
5
Bok-event light
För dig med små resurser, men stor kapacitet!
Av Maria Linderström, Lena Lindgren, Tova Sylvan
Välj en bok du själv gillar –
det funkar bäst då!
Välj bok utifrån målgrupp. Vad vet du om dem
som ska delta? Försök få reda på så mycket som
möjligt om gruppen i förväg. Ta inte med för
många i gruppen, 8 -10 personer kan vara lagom
om du är ensam handledare. Arbetar du tillsammans med en lärare och ni är flera som hjälps åt,
kan gruppen vara större.
Skapa stämning i rummet
Använd dig av belysning, tyger, möblering etc. Att
sitta i cirkelform på golvet ger en annan upplevelse
än att sitta på rad på stolar. Skenet från stearinljus
är annorlunda än ljuset från skarpa lysrör. Använd
föremål som kan knytas till bokens huvudperson
och övriga personer som deltar i den dramatiska
händelsen – låt dem på så sätt finnas med där i
rummet.
74
Välj perspektiv – bestäm hur
du vill berätta boken
Välj det sätt som ligger närmast dig själv, d.v.s. det
du känner dig mest bekväm med att göra:
•
•
Välj ett avsnitt ur boken som du tycker
fångar in berättelsen, läs eller berätta.
Ta rollen som en eller flera av personerna i
boken och berätta din/deras historia.
Om du väljer att vara flera personer kan du enkelt
byta person genom att variera attribut, ändra röst
eller kroppsposition, byta plats i rummet.
Läs/berätta fram till en dramatisk händelse i
boken.
När du läst/berättat/dramatiserat färdigt – var
bara tyst ett tag, sitt stilla och låt det hela sjunka in.
Om du vill kan du berätta med stöd från berättarmodellen i tre akter:
bilagor
Anslaget anger tonen och
stämningen för boken.
Presentationen är en introduktion till personerna som
medverkar i boken.
Fördjupningen förlänger presentationen och man lär känna personerna ännu bättre.
Vändpunkt 1 sätter huvudkonflikten i verket.
Konfliktupptrappningen
tvingar någon att agera och en
uppgörelse sker.
Vändpunkt 2 innebär att något inträffar så att kampen
måste avgöras.
Konfliktförlösning sker när
konfliktupptrappningen når
klimax, någon vinner.
Avtoning ”varvar ner” berättelsen och oklarheter förklaras.
75
bilagor
Eget skapande
Skrivande
Låt barnen/ungdomarna skriva ner sina egna förslag på vad som kommer att hända sen, d.v.s. upplösningen.
Är de ovana att skriva kan man med fördel göra
några enkla skrivövningar innan för att ”komma
i stämning” och minska rädslan och prestationsångesten. Låt dem till exempel få en minut på sig
att skriva så många ord de kommer på som börjar
på en viss bokstav. Om det verkar vara en trygg
grupp så låt dem sedan läsa upp detta för varandra,
annars läser du själv upp det, gärna med ”Dramatenröst”.
Ett enkelt tips är det beprövade ”en mening
var”, d.v.s. låt första personen skriva en mening,
vika pappret så meningen inte syns och sedan skriva första ordet på nästa mening. Person två skriver sedan klart mening två och ett eget ord som
blir första ordet i mening tre. Håll på tills alla fått
skriva en rad och en mening. Läs sedan högt som
om det vore mycket god poesi.
Ett annat sätt att få igång berättandet är att låta
deltagarna berätta vartannat ord. Det är en kul övning där man påverkar och sporrar varandra vidare. Kör så länge som samtalet verkar flyta. En
annan övning är att jobba i par. Den ena börjar berätta och ska hålla på i en minut. Berättelsen måste
innehålla tre förutbestämda ord som kan vara
76
vilka som helst, t.ex. tandborste, rektor, månsken.
Efter en minut är det den andras tur att berätta i
en minut.
Kropp, rörelse och drama
Låt barnen/ungdomarna jobba i små grupper och
tillsammans fundera ut vad som hände sedan.
Gruppens gemensamma förslag skrivs först ner i
korta meningar och dramatiseras därefter. Dramatiseringen kan vara enkel och tydlig – inte att
förväxla med att spela teater. Locka fram det redan
medfödda kroppsspråket och få dem att förstärka
det. Ett tips är att göra enkla gestaltningar på temat
känslor – dra lappar ur en hatt och låt sedan alla
samtidigt gestalta samma känsla. Då blir det mindre känsligt när alla gör det, och det blir också tillfälle att prata om varför man kanske visar samma
känsla på olika sätt.
Bild och form
Låt barnen/ungdomarna måla egna bilder av berättelsens huvudfigurer och miljö. Går även att göra
som parövning där man två och två diskuterar sig
fram till hur man uppfattat huvudpersonen och
miljön.
Använd enkla färger, som vaxkritor eller vattenfärger. De torkar snabbt och är enkla att tvätta
bilagor
bort, samt billiga att köpa in. Försök att inte använda blyertspenna, suddgummi och linjaler, utan
skapa i stället mer fritt och skissartat.
En bra övning för dem som är ovana och lite
rädda för att måla är att be dem teckna av dig när
du står rakt upp och ner på golvet. De ska rita av
dig utan att ta blicken från dina ögon och utan att
lyfta pennan från papperet. Det brukar bli många
roliga bilder och en hel del skratt. Vitsen med övningen är att avdramatisera, men också att visa på
hur viktigt det är att se när man tecknar, inte bara
tänka. Kroppens volym brukar bli rätt bra på dessa
hastigt gjorda bilder, något man kan lyfta fram
och visa på. Man kan med fördel också berätta om
konstnärer som Picasso, som inte ville måla verkligheten exakt som den såg ut. Han målade från
många vinklar samtidigt (kubismen). Här är ett
bra exempel på att bilden inte behöver vara exakt
och verklig, utan kan vara mer fantasifull.
Musik
Hur låter huvudpersonen? Spela upp förslag på
musik och låt deltagarna lyssna, kommentera och
komma med egna förslag. Vilken musik tycker de
skulle passa till respektive person och varför? Har
ni ett bra musikutbud kanske det går att spela upp
deras förslag.
Det går också att göra detta i två steg. Vid första tillfället pratar ni och lyssnar till dina förslag.
Gången efter tar deltagarna med sig den musik
som de tycker passar. Den spelas upp och var och
en berättar vad de valt och varför.
Här går det utmärkt att sedan koppla in bilden
– låt dem måla till den musik de valt. Detta kräver att de har egna MP3-spelare, så det inte blir för
mycket olika musik i rummet samtidigt. Alternativt låter du alla måla till samma musik.
Försök att använda enbart rena färger, grundfärger, som sedan kan blandas till andra nyanser.
Uteslut pennor, suddgummi och linjaler för att nå
ett mer abstrakt och fritt skapande. Har ni möjlighet, ta in en konstnär/konstpedagog som kort kan
berätta om abstrakt, icke-föreställande konst och
visa exempel, t.ex. Kandinsky vars icke-föreställande bilder till stor del baserades på musikupplevelser.
Sammanfattning
Oavsett vilken övning du väljer att använda så är
det viktigt att det är roligt, att det blir en lustfylld
och positiv upplevelse. Att deltagarna får skratta
och prata. Stämningen i rummet och gruppen ska
vara tillåtande, men spelregler ska samtidigt finnas
(se sista sidan).
Var tydlig och ge feedback. Försök att se alla
och låta alla bli sedda, till exempel genom att var
och en får berätta om sin upplevelse av det du berättat och om sin gestaltning.
77
bilagor
Att skapa en trygg grupp
Det gör du enklast genom någon
form av ”lära-känna-varandra”-övning.
Hälsa ”afrikanskt”
Tag av er skorna. Låt alla gå runt i rummet och
hälsa på varandra genom att ta i hand och säga sina
namn. Håll på tills du tycker att alla verkar ha hälsat på varandra. Låt nu alla gå runt i rummet igen
men denna gång hälsar de genom att greppa tag i
varandras händer och dra varandra emot sig samtidigt som de tittar varandra djupt i ögonen, utan
att säga något. Håll på tills du tycker att alla verkar
ha hälsat på varandra.
Betrakta varandra
Arbeta med par stående mittemot varandra på två
rader. Betrakta varandra ingående under någon
minut. Ena raden vänder sig sedan om. Person A
i paret ställer sig bakom ryggen på person B och
ställer frågor om sitt utseende: Vilken färg har
jag på håret? Vad har jag på fötterna? Har jag örhängen? etc. Sedan ställer paret sig åter på avstånd
78
och betraktar varandra på nytt. Därefter vänder sig
person A bort och person B ändrar fem saker i sitt
utseende (t.ex. tar av glasögon, tar bort ett skärp,
lånar en ring från dig…). Så ska person A titta och
se förändringarna.
Varvet runt med kortlek
Ställ stolar i en ring, en stol per deltagare. Alla
sätter sig. Alla drar sedan varsitt kort ur kortleken.
De ska komma ihåg vilken symbol de fick – klöver,
spader, hjärter eller ruter. Du drar därefter ett kort
i taget. När ett kort dras ska alla som fick den symbol som kortet visar flytta sig ett steg till vänster.
Det innebär att man kan hamna i knä på varandra, och även få någon i sitt eget knä. Ibland kan
man inte flytta sig när ens symbol kommer upp för
att någon sitter i ens knä. Leken är slut när någon
kommit tillbaka till sin ursprungliga stol, till sin
startpunkt.
bilagor
Berätta om dig själv med
hjälp av en bild
Lägg ut vykort med olika motiv på golvet, låt deltagarna sitta i en ring runt omkring. Var och en
väljer sedan en bild som de ska presentera sig själva
utifrån. Det kan handla om att man väljer en bild
man gillar eller en bild man känner igen, en bild
man tycker är ful, konstig eller en som har ens favoritfärg osv. Låt deltagarna sedan byta bilder med
den som sitter till vänster. Var och en får sedan
försöka presentera sin ”granne” utifrån personens
egen bild, men också med en egen kommentar om
vad de tänker på när de ser bilden.
79
bilagor
Bilaga
6
Projektaktiviteter
1. Upptaktsinternat
Vad sju barn läser hemma och i skolan. Fil.dr.
Carina Fast, Pedagogikum i Uppsala, om literacybegreppet och barns textvärldar idag. Föreläsning
och diskussion om vad detta kan ha för betydelse
för biblioteken.
Barnlitteratur som konst och förtryck med Kristin Hallberg, Stockholms Universitet, lektör och
kritiker. Barnlitteratur före 1945. Föreläsning och
samtal i mindre grupper.
2. Litteratur och barns medielandskap
Från Pippis vilda flätor till lilla Maries ilskna
knytnävar – en resa i svensk barnoch ungdomslitteratur från 1945 och fram till 2000-talet. Kristin
Hallberg, Stockholms Universitet. Föreläsning och
samtal i mindre grupper. Barnlitteratur från 1945
till 2000-talet ur ett genusperspektiv.
Bokimpro – ett samarbete mellan bibliotekarie
och improvisatörer. Johanna Härenstam, barnbibliotekarie i Nynäshamn och Ad lib, improviserad
teater. Ett exempel på samarbete.
3. Barns medievärldar
Barns digitala rum. Patrik Hernwall, fil.dr. och
lektor i pedagogik vid Södertörns högskola.
80
Snuttefilm. Om ett paket med fem korta animerade filmer för de yngsta som tagits fram av Film
Gävleborg. Fredrik Lindstrand, Lärarhögskolan i
Stockholm.
4. Växthus kring ”Litteraturhus” i cirkusmanegen på
Länsmuseet Gävleborg
Studiebesök på Riksutställningars Nattpäron.
Workshop.
5. Internat: Utveckling av
beprövade metoder och workshops med nya metoder
Delad läsning är dubbel läsning – om boksamtal, lättläst och läslust med författaren Katarina
Kuick. Boksamtal i grupper. Workshop med handledning.
Bok-event – pröva på en annorlunda bokupplevelse. Skämmerskans dotter av Lene Kaaberbol är
utgångspunkten. Lena Lindgren, Projektledare Bokens alla sidor, Östergötland.
Bok på film. Workshop där filmkonsulent Lotta
Johansson, Film i Västmanland lär oss att göra
bokrecensioner med hjälp av digital teknik.
Deckarfeber – annorlunda boktipsande med
Iréne Kulneff och Susanne Thonnysson-Gunnarsson, Tyresö.
bilagor
Storytelling – om ett berättarprojekt med Margareta Gåfvels, Kulturcentrum Asken i Borlänge.
Bildglädje och bokskoj – om barns möten med
bilderboken, hur vi väcker läslust genom dialogläsning och boklek och vikten av att barn får möta läsande förebilder av båda könen. Susanna Ekström.
6. Fyra studieresor i Norden
Danmark: till biblioteken i Hjörring och Ålborg
samt Nordjyllands konstmuseum
Gotland: till biblioteken i Burgsvik, Havdhem,
Hemse, Fårösund, Säveskolan och Almedalsbiblioteket.
Helsingfors: till Bibliotek 10, Richardsgatans
bibliotek, Annegården och Esbo stadsbibliotek
Norge: till Deichmanske bibliotek och Litteraturhuset i Oslo samt Papirbredden i Drammen.
7. Seminarium med temat
integration och mångfald
Språk som rikedom. Kan man bestämma sig
för att se språk som en rikedom och inte som ett
problem? Kan barnens och ungdomarnas självförtroende stärkas så att de ser på sig själva som en
resurs? Vad händer då och vilken roll kan biblioteket spela för det språkstödjande arbetet? Barbro
Bolonassos och Pia Ericson, Fisksätra bibliotek.
Mångfaldens möjligheter och dolda motkrafter.
Oscar Pripp, Institutionen för kulturantropologi
och etnologi, Uppsala.
8. Internat med temat marknadsföring och röstbefrielse
Kommunicera mera. Om bilden av biblioteket
och om vikten av att kommunicera sin verksamhet med omvärlden. Fia Söderberg, konsult och t.f.
kulturchef, Uppsala kommun.
Röstverkstad: Praktisk röstträning i grupp med
Röstpedagog Lena Klarström.
9. Seminarium med tema tillgänglighet
Alla ombord – det salutogena museet. Om tillgänglighet som innovativt nav. Projektledare Carina Ostenfeldt.
Vi provar på pedagogiska program. Museiepedagogerna Inger Elgestedt och Sofia Dahlstedt visar Alla ombord och Undre däck i två grupper.
Läskonster – för alla? På vilka nya sätt kan biblioteken nå barn med läshinder? Jenny Nilsson TPB.
Föreläsning och samtal i mindre grupper om vad
man kan ta med sig hem.
81
bilagor
10. Avslutning. Internat med
återblickar och hur vi går vidare
Att hjälpa andra att ”köpa” våra idéer – om din
egen roll i mötet med människor. Britt-Marie Ahrnell,
Ahredo AB. En fortsättning på projektets marknadsföringsspår.
Fånga, överraska, brotta ner. Zirkus Loko-motiv om ”lokomotivmetoden”.
11. Litteraturhus
I en parallellprocess har länsbiblioteken arbetat
med olika idéer till ”litteraturhus”; två med kommunal förankring, ett virtuellt, ett mobilt, tre med
förankring i regionala kulturnätverk och en årlig
mötesplats för Läskonster.
12. Processen i övrigt
Till sammankomsterna har deltagarna läst vissa
texter. Mellan sammankomsterna har deltagarna
82
haft i uppgift att aktivt tillämpa metoder och erfarenheter från seminarier och diskussioner. Deltagarna har individuellt varje halvår reflekterat kring
planering, genomförande och resultat av sitt lässtimulerande arbete.
Projektet presenterades på Biblioteksdagarna i
Uppsala i maj 2009.
Femton personer marknadsförde Läskonster för
politiker under Almedalsveckan juni/juli 2009 och
tre projektdeltagare genomförde fem improvisationer i tre montrar på Bok- och Biblioteksmässan i
Göteborg hösten 2009. Projektet medverkar i ett
seminarium på Bok- och Biblioteksmässan hösten
2010 samt på Mötesplats inför framtiden i Borås,
oktober 2010.
av
Projektet har utvärderats
g.
Eva Bergstedt, Linköpin
ättat
Projektdeltagarna har ber
n:
gge
blo
om projektet på
ot.com !
http://laskonster.blogsp
Läskonster – nya former för lässtimulans
Slutrapport från projektet Läskonster
Författare: Solveig Hedenström, Annika Holmén, Lena Lundgren
Foto: Projektdeltagare
Omslagsfoto: Lisa Eriksson
© Författarna och Länsbibliotek Gävleborg Uppsala 2010
Grafisk form: Johan Olsson, Schlook-a-ling
Tryckeri: Exakta
Skriften kan beställas från Länsbibliotek Gävleborg Uppsala
[email protected]
Tel: 018 – 611 66 21
Slut
r
app
ort
frå
n
pro
jek
Hur kan bibliotekens lässtimulerande arbete utvecklas? Kan nya modeller
prövas, flera konstformer användas och nya samarbetspartner engageras?
Kan barnen göras mera delaktiga? Och kan detta arbete, som har lång tradition på biblioteken men är märkvärdigt okänt, synliggöras bättre?
Projektet Läskonster är ett försök att finna svaren på dessa frågor. Resultaten och utvärderingen visar att de deltagande biblioteken har tagit stora
kliv framåt i förnyelsen av sin lässtimulerande verksamhet. Många roliga
metoder har prövats och bibliotekspersonalen är stärkt i sin yrkesroll. I
denna rapport har samlats erfarenheter från projektet och goda exempel
från biblioteken.
Läsk
ons
ter
Slut
te t
t fr
r
o
p
r ap
te t
k
e
j
ro
ån p
ster
n
o
Läsk
Läskonster
nya former för lässtimulans
De nio länsbiblioteken i Mellansverige, LIM, samarbetar för att förändra och
förtydliga bilden av bibliotekets roll i dagens samhälle. Länsbibliotekens
barnbibliotekskonsulenter har också i flera projekt tillsammans med barnbibliotekspersonalen lyft fram barnperspektivet på folkbiblioteken. Läskonster, med sitt fokus på lässtimulans, är ytterligare en insats i detta långsiktiga arbete och strävan har varit att åstadkomma både en intern utveckling
och en extern exponering. Projektet har pågått under åren 2007 – 2009 med
stöd från Statens kulturråd.
Länsbiblioteken i Mellansverige, LIM
1

Läskonster. Nya former för lässtimulans

Transcription

Similar documents

Litteraturhus. Rum för Läskonster

17529 Biblioteksbladet 7.09

Ladda hem som pdf - Biblioteksbladet

Här - Textival

Nr 2-3 Internationella relationer och hållbar utveckling

Arbetsplanering för arbetet med boken Den absolut

Ladda hem som pdf - Biblioteksbladet

ladda ner citaten som pdf