maratondansare först ut i kriget - Sara Sjöström

Transcription

maratondansare först ut i kriget - Sara Sjöström
Svenskar i världen | kajsa rothman
Maratondansare
först ut i kriget
Kajsa Rothman från Karlstad var mästarinnan i maratondans
som blev den första svenska medborgaren att anmäla sig
som frivillig i spanska inbördeskriget.
Text sara sjöström
var en kändis. I internationella
tidningar kallades hon för ”Svenska
Kajsa”. Själv stod hon för en relativt
stor del av mediebevakningen om kriget i Spanien: hon hade en egen spalt
i Karlstads-Tidningen, var redaktör
för Spanienhjälpens tidning Solidaritet, sände skandinavisk radio från
Madrid och arbetade vid ett slags
presscenter i Madrid och Valencia,
där hon främst hjälpte utrikeskorrespondenter.
Hur hade hon då hamnat där, i
allas blickfång, på järnvägsstationen
i Karlstad 1938? ”En frihetslängtande
idealist som ständigt sökte nya,
spännande mål” – så beskrevs Kajsa
Kallades «Röda Kajsa«
Namn: Kajsa Rothman.
Smeknamn: Röda Kajsa.
Född: 1903.
Död: 1969.
Yrke: Ambulansförare, sjuk­
sköterska, turistguide, journalist.
Kajsa Rothman ville bli
journalist precis som sin
pappa, Helmer Rothman.
30 Populär Historia
Känd för: Den första från Sverige
som anmälde sig som frivillig
i spanska inbördeskriget.
Rothman av sin syster Eva. Hennes
outtömliga energi var omvittnad
och den fick hon stor användning av
under sitt dramatiska liv.
21 år gammal
och arbetade som barnf licka i en
förmögen familj i Paris. Hon trivdes
inte riktigt – nog måste det väl finnas
ett större äventyr som väntade för en
ung kvinna som ville ut i världen? En
dag fick hon syn på en affisch om en
maratondanstävling som skulle pågå
i tre år. Maratondans var en sorts
uthållighetstävlan på modet vid den
här tiden. Idén kom från USA, där
tävlingarna ofta lockade arbetslösa
i den ekonomiska depressionens
spår. Prissummorna var nämligen
ofta höga.
Vinnaren av den tävling Kajsa
Rothman fick upp ögonen för skulle
få 10 000 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar drygt en kvarts
miljon. Hon anmälde sig direkt och
tog för givet att hon skulle vinna –
Kajsa Rothman var vältränad och
spänstig och såg inga riktiga konkurrenter i fransyskorna hon skulle tävla
mot. Prispengarna skulle hjälpa henne att förverkliga drömmen om att
slå sig ned i Italien och börja skriva.
Tanken var att bli journalist, precis
som pappan, Helmer Rothman,
redaktionssekreterare och journalist
på Karlstads-Tidningen.
År 1924 var Kajsa
corbis/scanpix
F
emtusen personer trängs på
järnvägsstationen i Karlstad.
De vill få en skymt av ”Röda
Kajsa”, den mest kända värmländskan i slutet av 1930-talet, som
nu tas emot med orkester och tal.
Smeknamnet syftar både på hennes
ställningstagande i spanska inbördeskriget och på hennes hårsvall.
Hon har återvänt till sin hemstad
Karlstad för första gången på många
år och nu står hon där med en bukett
blommor i famnen och tar emot folkets hyllningar. Karlstads-Tidningen
rapporterar om välkomstceremonin.
Det var inte bara i Sverige och
i svensk press som Kajsa Rothman
Kajsa Rothman befann sig i Barcelona när spanska inbördeskriget bröt ut 1936. Hon anmälde sig då som frivillig för Röda korset
och tog hand om sårade. På fotot från 1937 ses stridande på den republikanska sidan posera med vapen och flaggor.
Denne hade dock helst önskat att dottern skulle bli sjukgymnast eftersom
hon var idrottsintresserad, en talangfull simmerska, frisk och stark. Men
Kajsa lyssnade inte till sin far.
Kajsa Rothman antogs till danstävlingen och tillsammans med sin
partner (vars namn är okänt) och elva
andra par dansade hon sig svettig och
utmattad på restauranger, badortssalonger och varuhus. Turnén gick
genom Medelhavsländerna, bland annat uppträdde de i Paris, Barcelona,
Nice, Aten och Istanbul.
Tävlingen var organiserad i deletapper och mer än dans handlade
det om att ”hasa” sig fram till långsam musik. Det fanns regler kring
hur ofta man fick vila och äta mellan
»Ibland skrev
hon till och med
brev hem medan
hon dansade.»
danspassen. Tävlingsetapperna kunde pågå i veckor eller månader, men
mellan dessa reste hela sällskapet till
ett pensionat i norra Afrika där de
vilade upp sig under ett par veckor.
Rothman vann etapp efter etapp.
Som längst dansade hon 63 dygn
i ett sträck. Hemligheten låg förmodligen i hennes sovteknik – Kajsa
hade snabbt lärt sig att sova en kort
stund när danspartnern bar henne.
En kvart per timme var avsatt för
mat och läkarkontroll och då sov hon
också tolv minuter. Varje dygn blev
det till drygt fyra timmars sömn.
Med sin långa, starka kropp orkade
Kajsa Rothman mer än de andra
tävlande. Hon var också stark nog
att bära sin kavaljer när han behövde
vila. Ibland skrev hon till och med
brev hem medan hon dansade. ”Hoppas inte stilen är alltför otydlig men
jag skriver nu mot min kavaljers
axel”, löd ett brev till en väninna.
och tävlingen äntligen avgjorts stod Kajsa
och hennes partner som vinnare.
Men då försvann arrangören snöpligen med hela prissumman. Deltagarna blev utan lön för mödan.
Planerna på att åka till Italien för ➤
När de tre åren var över
Populär Historia 31
Svenskar i världen | kajsa rothman
Svenskar i världen | kajsa rothman
mot Japan. Detta var inte den enda
gången Kajsa förlorade en kärlek. Ett
par åt tidigare hade hon blivit förälskad i en ung man som visade sig vara
kusin till Franco. De var förlovade
och på jakt efter en gemensam lägenhet då mannen plötsligt försvann.
Uppenbarligen var han inte längre
intresserad av fästmön.
Först f lera år senare, då Rothman
levde i Mexiko, ångrade han sig och
telegraferade efter henne. Men hon
tog aldrig upp kontakten.
till
barnen som blev det viktigaste i
Kajsas liv. Några egna barn fick hon
aldrig, men efter inbördeskrigets slut
kämpade hon för alla dem som blivit
föräldralösa i den spanska konf likten. Med hjälp av solidaritetsrörelsen
Svenska Spanienhjälpen, grundade
hon f lera barnhem vilka finansierades med pengar som hade samlats in
i Sverige.
I tidningen Solidaritet uppmanade
Kajsa Rothman läsarna att bli faddrar
och skänka 25 öre var – varje barns
uppehälle kostade 40 kronor i månaden. Hon skrev att hon kände sig som
en mamma för dem.
Rothman påminde om att svenskarna tagit hand om tyska och österriska föräldralösa barn efter första
världskriget och att de nu skulle
kunna göra likadant med de spanska.
Under ett besök tog hon med sig en
spansk f licka hem till Sverige som
placerades i en fosterfamilj.
Istället var det kärleken
De amerikanska maratontävlingarna i dans kunde pågå under flera år. Det handlade dock snarare om att hasa sig fram än att dansa.
➤ att skriva fick skrinläggas. Kajsa
Rothman sökte återigen arbete hos
den familj hon hade arbetat för i Paris. De hade nu f lyttat till Bukarest
i Rumänien, där Kajsa stannade
i några år. Efter att ha lärt sig rumänska behärskade hon åtta språk.
Förutom svenska kunde hon även
spanska, tyska, engelska, armeniska,
arabiska och italienska.
1934 förlorade Rothman sitt arbete
då det uppdagades att hon hade hjälpt
f lickan i den djupt religiösa familjen
att hemlighålla en motorcykeltur
med en beundrare.
Flytten gick nu till Barcelona där
Kajsa Rothman började arbeta på en
resebyrå. Snart startade hon också en
egen sådan, och arbetade även som
turistguide.
Det var i Barcelona Kajsa Rothman befann sig när det spanska
inbördeskriget bröt ut 1936. Hon
hörde på radion att militären under
general Francisco Francos ledning
hade genomfört en kupp mot vänsterregeringen. Dagen därpå anmälde
32 Populär Historia
»Hon ville hjälpa
till när hon såg
deras rädsla inför
vad som hände.»
Rothman till det spansk-kanadensiska blodtransfusionsinstitutet i
Madrid. Där träffade hon Norman
Bethune, en känd kirurg och kommunist från Kanada, som hade rest
till Spanien för att arbeta ideellt som
läkare.
Rothman sig till rödakorstjänst på
regeringssidan, som sjuksköterska
och ambulansförare. Hon var därmed
den första svenska medborgare som
lät värva sig som frivillig. Kajsa Rothman forslade bort sårade från fronten
och var två gånger nära att dödas när
kulorna från ”de svarta olyckskorparna” – f lygplanen – besköt henne.
Rothman var inte politiskt organiserad men hade sett vilket stöd den
republikanska regeringen hade hos
folket. Hon ville hjälpa till när hon
såg deras rädsla inför vad som hände.
”Det är en självklar sak att alla demokratiskt inställda måste hålla ihop då
det är fara å färde och framförallt då
det gäller att hjälpa dem som faller
offer i kampen”, skrev hon.
Efter ett tag omplacerades Kajsa
De möttes första gången
vid de
mobila blodbankerna vid fronten när
Kajsa skulle intervjua honom. Det var
Bethune som låg bakom den innovativa blodöverföringstjänsten. De
blev förälskade direkt och hittade ett
rum på institutet där de stannade i
två dagar – till sjukvårdspersonalens
förtret.
Kajsa Rothman började nu arbeta
som sjuksköterska vid Bethunes sida.
Förhållandet blev dock inte långvarigt. I maj 1937 tvingades Norman
Bethune lämna Spanien då han
misstänktes för att vara spion. Han
återvände till Kanada för att hålla
föredrag och samla pengar till kampen mot Francos fascister. 1938 reste
han vidare till Kina och arbetade som
läkare i Mao Zedongs armé i kriget
I slutet av 1930-talet pendlade
Rothman mellan Spanien och Sverige för att i hemlandet hålla över
260 föreläsningar. Hon samlade in
pengar till ”de oskyldigaste offren för
krigets ohyggligheter” och berättade
om ”fascismens barbari”. Insamlingarna gick bra – Sverige var det land
i världen som skänkte mest till de
drabbade i Spanien. För att få pengar
till mjölk till föräldralösa spädbarn
grundade hon ”Kajsas mjölkfond”.
Dessutom gav Rothman ut den
omtalade boken Spanska barn ritar
om kriget, vars intäkter gick till barnhemmen.
Spanska inbördeskriget varade till
1 april 1939 då republikens motstånd
»Hon bestämde
sig för att bli kvar
och ingick ett
skenäktenskap.»
krossats. Då f lydde Kajsa Rothman,
liksom hundratusentals spanjorer,
till Frankrike, där hon fortsatte sitt
arbete med de spanska f lyktingarna.
1941 reste hon till Mexiko, för att
som medlem i en internationell kommission försöka ordna en framtid för
de barn som inte kunde återvända till
Francos Spanien. Hon bestämde sig
för att bli kvar och ingick ett skenäktenskap med en tjänsteman vid
undervisningsdepartementet. Detta
för att kunna bli mexikansk medborgare.
Som fru Kaysa Rothman de Rosas
bosatte hon sig i en by i bergen
ovanför Mexico city där hon arbetade
i en silveraffär. Sedan öppnade hon
ett kafé med en väninna samt en
skola för byns indianbarn där hon
undervisade. Då väcktes intresset
för mayaindianernas kultur och det
ledde till att hon arbetade som guide
för europeiska turister i området.
1965 opererades Rothman för
bröstcancer första gången. ”Jag
tänker bli 100 år. Jag har så mycket
att göra”, sa hon till Viola Wahlstedt,
en författare som besökte Kajsa för
att skriva hennes memoarer – något
som aldrig blev av. Istället levde de
tillsammans med mayaindianerna
och Viola skrev en bok om dem.
Men cancern återkom och Kajsa
Rothman dog 1969, 66 år gammal.
På begravningsdagen stängde byns
affärer och barer. Invånarna följde
henne till graven, alla de barn hon
undervisat kom med sina familjer.
En orkester spelade.
Hemma i Sverige ringde en av
Kajsas väninnor till systern Eva och
sa: ”Jag kan inte fatta att Kajsa är
död. Hon av alla, hon passar inte att
vara död.” PH
Sara Sjöström är frilansjournalist.
Kajsa Rothman
var redaktör för
Svenska Spanienhjälpens tidning
Solidaritet. Här
pryder hon själv
omslaget på det
första numret
från 1938.
Populär Historia 33