docPolisforskning vid universitet och högskolor i Sverige
download 
Report Transcription
Polisforskning vid universitet och högskolor i Sverige
Polisforskning vid universitet och högskolor i Sverige En översikt PHS serie i polisiärt arbete 2012:1 Polishögskolan Januari 2012 Utgivare Polishögskolan Sörentorp 170 82 Solna Telefon 114 14 ISSN © Upplaga Grafisk form Tryck Polishögskolans serie i polisiärt arbete 1654-8760 Polishögskolan Januari 2012: 300 ex PHS Elanders NRS Tryckeri Polisforskning vid universitet och högskolor i Sverige En översikt Polishögskolans serie i polisiärt arbete Januari 2012 Innehåll Förord.................................................................................................................................5 Inledning............................................................................................................................7 Profession, organisation och ledarskap..........................................................................10 Polisutbildning.....................................................................................................10 Profession och professionsutveckling................................................................. 11 Organisations- och yrkeskultur ..........................................................................12 Brottsoffer, etik och bemötande...........................................................................14 Diskriminering......................................................................................................15 Stress och hantering av traumatiska händelser..................................................16 Genus och polisarbete..........................................................................................16 Polisens administration och IT-stöd....................................................................18 Polisen i media.....................................................................................................19 Polishistoria..........................................................................................................19 Andra publikationer.............................................................................................21 Brottsförebyggande arbete..............................................................................................22 Andra publikationer.............................................................................................23 Ordning och trygghet......................................................................................................25 Ordning och trygghet i närsamhället..................................................................25 Polisarbete i samband med politiska protester, större folksamlingar och idrottsevenemang.........................................................................................26 Polisarbete med ungdomar och ungdomsgäng..................................................28 Polisens hantering av kvinnomisshandel och brott i nära relationer...............30 Polisens befogenheter..........................................................................................30 Polisbilskörning....................................................................................................31 Andra publikationer.............................................................................................32 Brottsutredning................................................................................................................34 Slutledningar i brottsutredningsprocessen.........................................................34 Polisförhör............................................................................................................36 Förhör med barn och ungdomar.........................................................................38 Andra publikationer.............................................................................................39 Referenser........................................................................................................................41 Personregister...................................................................................................................52 Förord Polisyrket är en profession som är i ständig förändring. Ny kunskap om polisens arbete och resultat måste hela tiden värderas och inkorporeras i polisens ledning och strategiska arbete såväl som i det vardagliga polisarbetet. Att hålla sig uppdaterad inom forskningen är inte längre en uppgift som kan hänvisas till några enskilda beslutsfattare utan är en angelägenhet för hela polisen. För Polishögskolan är kunskap om pågående forskning en förutsättning för att kunna förse Sverige med välutbildade poliser som är väl förberedda och utrustade för sina uppdrag. Undervisningen måste innehålla ett öppet och kritiskt förhållningssätt till den senaste forskningen inom området. Det är därför väldigt roligt att kunna presentera denna översikt över svensk polisforskning. Den har tagits fram främst för att våra lärare, studenter och kursdeltagare ska ha ett verktyg för att snabbt kunna hitta vad inom det polisiära fältet som det forskas om och vilka svenska forskare som står bakom detta. Innehållet har begränsats till de områden som behandlas inom Polisprogrammet och i Polishögskolans vidareutbildningar. Vi hoppas att den ska vara till nytta för många i att öka kunskapen om svensk polisforskning och bidra till att föra in dessa kunskaper i polisens arbete! Ingmar Bergman T.f. rektor. Polishögskolan 5 6 Inledning Polisforskning bedrivs vid olika universitet och högskolor inom en rad olika discipliner och det kan vara svårt att få en samlad bild av den forskning som finns. Föreliggande forskningssammanställning vill därför ge en översiktlig bild av svensk polisforskning. Den är i första hand tänkt att fungera som ett överskådligt verktyg för lärare och studenter, men kan givetvis också användas av andra som är intresserade av att veta vad som finns inom området. Översikten kan inte göra anspråk på att vara fullständig utan ska istället ses som ett levande dokument som kontinuerligt behöver uppdateras. Den är en omarbetning av Svensk polisforskning – en översiktlig sammanställning som togs fram vid Polishögskolan 2007 och som senast reviderades i maj 2009. De avgränsningar som gjorts är av tre slag: Den första rör definitionen av polisforskning. Med polisforskning avser vi här den forskning som har polisen som sitt forskningsfält. Denna definition ansluter till den definition som ges av European Police College (CEPOL) av ”Police Science” som det vetenskapliga studiet av polisen som institution och av polisarbete som en process (Jaschke et al., 2007). Det innebär att forskning inom många områden med hög relevans för polisen, men som inte direkt riktas mot polisens arbete, saknas i översikten. Den andra avgränsningen innebär att främst den polisforskning som resulterat i avhandlingar och artiklar i vetenskapligt granskade tidskrifter presenteras. Sålunda saknas pågående forskning på doktorandnivå, artiklar i publikationer som inte är vetenskapligt granskade liksom rapporter och uppsatser på lägre akademisk nivå. Vi har dock inkluderat några antologier och andra publikationer samt en del facklitteratur som baseras på forskning men som inte utgör forskningsrapporter. Den tredje avgränsningen slutligen innebär att översikten med några undantag endast omfattar forskning som genomförts vid universitet och högskolor. När det gäller den myndighetsanknutna polisforskningen i Sverige hänvisas till den kommenterade bibliografi av Johannes Knutsson som gavs ut av Linnéuniversitetet i maj 2010. De rapporter som publicerats av Brottsförebyggande rådet kan hittas på deras hemsida (www.bra.se/polis). Innehållet presenteras i fyra huvudteman: Profession, organisation och ledarskap, Brottsförebyggande arbete, Ordning och trygghet samt Brottsutredning. Under varje tema har en snävare områdesindelning gjorts för att underlätta läsning och överblick. Varje arbetes innehåll beskrivs kortfattat och huvudprincipen har varit att den senaste forskningen presenteras först inom varje område. För mer information om författarna till de arbeten som presenteras och deras forskning hänvisas till forskarnas och läro7 sätenas egna hemsidor. Egna sökningar på författare, forskningsområden och forskningskonferenser leder också vidare till rapporter och publikationer som inte finns med i den här sammanställningen. Aina Danielsson har ansvarat för områdena Profession, organisation och ledarskap samt Ordning och trygghet och Johan Gunnarsson för områdena Brottsprevention och Brottsutredning. Referenslistan är framtagen med hjälp av Polishögskolans bibliotek. Stort tack för det! Solna, januari 2012 Harriet Jakobsson Öhrn 8 9 Profession, organisation och ledarskap Forskningen inom detta område är omfattande. Området har delats in i polisutbildning, professionsutveckling, organisations- och yrkeskultur, polisen i media, hantering av traumatiska händelser, genusforskning, polisens administration och IT-stöd, etik och bemötande samt polishistoria. Därutöver ingår ett par antologier. Polisutbildning Mehdi Ghazinour, Lars Erik Lauritz, Elisabeth du Preez och Jörg Richter redovisar i artiklarna Personality and Mental Health: An Investigation of South African Police Trainees (du Preez med flera, 2011) och An Investigation of Mental Health and Personality in Swedish Police Trainees upon Entry to the Police Academy (Ghazinour med flera, 2010) studier av polisstuderandes mentala hälsa. I studien av sydafrikanska polisstudenter rapporterade de manliga studenterna besvär som depression och oro i mindre utsträckning än de kvinnliga. I studien av svenska polisstudenter rapporterades lika god mental hälsa bland kvinnliga som manliga studenter. I båda rapporterna noteras betydelsen av att utvecklingen av så kallade ”coping skills” utgör en integrerad del av utbildningen för att förhindra framtida psykologiska problem på grund av påfrestningar i yrket. Staffan Karp och Henric Stenmark (2010) redogör i Learning to be a police officer. Tradition and change in the training and professional lives of police officers för en analysmodell de har utvecklat för att synliggöra ideologier, ramar och mönster i polisarbetet som sedan ligger till grund för en analys av konservativa och innovativa krafter i polisutbildningen och polisorganisationen. De konstaterar bland annat att det finns en stark professionell norm, som definieras av poliser på fältet, om vilka kunskaper och färdigheter professionen kräver. Denna norm tycks genomsyra grundutbildningen och påverkar studenterna från ett tidigt skede i utbildningen. En tidigare version av artikeln finns i antologin Policing in Scandinavia från Växjö universitet (Karp och Stenmark, 2008). Thomas Bäck (2010) undersöker i sin licentiatavhandling Från student till yrkesverksam polis – mental träning i polisutbildningen och polisyrket: Polisstudenters och yrkesverksamma polisers upplevda kompetens i mental träning, hur polisstudenter respektive poliser i början och slutet av polisutbildningen samt efter ett respektive två och ett halvt år i yrket ser på sina kunskaper om stress, hur stress kan reduceras och förebyggas samt vilken kompetens de anser sig ha när det gäller mentala tekniker. I båda fallen anser de sig ha en god kompetens som väl överensstämmer med målen för utbildningen. Samtidigt pekar studien på att den kompetensen inte efterfrågas och tillämpas i särskilt hög utsträckning i yrkespraktiken. Bäck pekar på att det alltså finns en diskrepans mellan den bild av yrket som utbildningen förmedlar och den 10 bild de nyutbildade poliserna möter i yrkespraktiken. Detta bör man bli medveten om för att i högre grad anpassa utbildningen efter vad som efterfrågas i yrket. Han menar också att polismyndigheterna bör förändra yrkespraktiken och verksamheten så att ny kunskap, ny teknik och ny kompetens efterfrågas och utnyttjas bättre. Sofia Ask och Gunilla Byrman (2009) redovisar i rapporten Polisstudenters avrapportering. Perspektiv och verbval i förhör en undersökning, baserad på analyser av studenttexter och enkäter, av hur studenter i de tre polisutbildningarna förbereds inför yrkeslivets skrivande. Många polisstudenter ser skrivandet som ett nödvändigt ont i sitt kommande yrkesliv och betraktar inte skriftspråket som ett medel i sin yrkesutövning. Ask och Byrman menar att det kan bero på att utbildningen brister i att utveckla en aktiv språklig yrkesidentitet hos studenterna. Sophie Hydén och Caroline Ljungberg (2009) analyserar i Legitimitetssträvanden i svensk polisutbildning, vilka strategier för att främja polisens legitimitet som kan identifieras i de utredningar och utvärderingar av polisutbildningen som genomförts under 2000-talet. Analysen ger en fingervisning om vilka brister man funnit och vad man anser kan göras i utbildningen för att åtgärda dem. Det ideal de funnit i utredningarna kännetecknas av helhetssyn och analytisk förmåga (en intellektuell polis), olika livserfarenheter (en representativ polis) och de sociala, etiska och etniska kunskaper och förhållningssätt som en etniskt och socialt kompetent polis förväntas ha. De strategier för utbildningen som svarar mot dessa ideal handlar om akademisering, förändrad rekrytering och socialisering av polisstuderande under utbildningen. Profession och professionsutveckling Micael Björk (2010) redogör i Fighting Cynicism – Some Reflections on Selfmotivation in Police work för en studie som han genomfört genom deltagande observation av hur poliser som arbetar med kriminella gäng upprätthåller balansen mellan cynism och överentusiasm eller fanatism samt hur de bibehåller sin arbetsmotivation i en omgivning där risken för besvikelse och frustration är hög. Byte av tjänst och arbetsuppgifter eller byte till ett område med lägre kriminalitet och ”pragmatisk humanism” är några strategier som nämns av Björk. Lars Erik Lauritz (2009) studerar i sin avhandling, Spirande polisidentiteter: en studie av polisstudenters och nya polisers professionella identitet ett antal polisstudenters socialiseringsprocess och identitetsskapande från beskedet om antagning till utbildningen och till och med några månader efter avslutad aspirantutbildning. Många av dem visar redan under utbildningen en tydlig känsla av polisidentitet och kan redan säga vi poliser. Det finns en känsla av att vara utvald men också en känsla av misstro från massmedia och enskilda. Berättelserna visar en stor samstämmighet om vad polisidentiteten står för. För många är yrkesvalet en barndomsdröm och förväntningarna på polisprofessionen är mycket höga. De infrias också i hög grad. 11 Bengt Bergman (2008) definierar, i licentiatavhandlingen Att omskapa sin professionella identitet: från polis till polislärare via intersubjektiva möten, professionell identitet som den syn den professionella, medvetet eller omedvetet, har på sig själv som yrkesutövare. Han behandlar frågan huruvida lärare i yrkesutbildningar utifrån sin praktikererfarenhet av yrket i fråga, bildar sig en ny professionell identitet, samt om och i så fall hur utbildaruppdraget och de möten med andra som följer av uppdraget förändrar deras professionella perspektiv. Han diskuterar också de svårigheter som kan finnas i att förena de två yrkesroller som studien avser. Johan Lundin och Urban Nuldén (2007) behandlar i Talking about tools: investigating learning at work in police practice hur de verktyg poliserna använder påverkar deras samtal och lärande i arbetet. Utgångspunkten är att lärandet sker i ett socialt sammanhang (i detta fall i polisbilen) samt genom samtal om de verktyg polisen använder och hur de används. Lärandet ses som en socialisationsprocess. I Bits and Pieces in Police Practice skriver Nuldén tillsammans med Erik Borglund (2006) om polisens hantering av information, vilket är en central arbetsprocess för poliser i yttre tjänst, och undersöker vilken informationsteknologi som skulle kunna stödja informationshanteringen. I Lena Agevall och Håkan Jenner (red. 2006) Bilder av polisarbete: samhällsuppdrag, dilemman och kunskapskrav presenteras ett antal artiklar som behandlar centrala områden för polisprofessionen. Boken har sitt upphov i en seminarieserie om polisforskning som anordnades vid Växjö universitet under två års tid. Ett sammanhållande tema är samhällsuppdraget och de professionella och etiska dilemman och kunskapskrav som är förenade med polisarbetet. Inte minst förs statsvetenskapliga och rättsliga resonemang om polisens roll och om polisarbetet. Polisers bemötande av medborgare i olika situationer behandlas i flera av artiklarna. Organisations- och yrkeskultur Faktorer som påverkar polisens arbetsprestationer behandlas också av Stefan Holgersson och Johannes Knutsson (2008) i rapporten Individuella arbetsprestationer i uniformerat polisarbete genom en analys av egeninitierade ingripanden. Orationell avrapportering, avsaknad av feed-back och toppstyrd ledning är några faktorer som lyfts fram som försvårande av polispersonal som tillfrågats. Författarna menar också att det styrsystem som bygger på mätning av enkelt mätbara kvantitativa mål är ett problem. Stefan Holgersson (2005) behandlar i sin doktorsavhandling: Yrke: Polis: yrkeskunskap, motivation, IT-system och andra förutsättningar för polisarbete samt i sin licentiatavhandling (2001) IT-system och filtrering av verksamhetskunskap – kvalitetsproblem vid analyser och beslutsfattande som bygger på uppgifter hämtade från polisens IT-system bland annat kommunikationen inom polisen mellan å ena si12 dan ledningsnivån och å andra sidan de personalkategorier som arbetar ute på fältet. Holgersson menar att ledningsnivån överskattar den betydelse IT-systemen och utvecklingen av dessa har för polisens effektivitet. Han finner ett negativt samband mellan produktivitet, mätt i egeninitierade ingripanden, och tjänsteår. Han ser yrkeskunskap och motivation som avgörande faktorer för produktiviteten och menar att brister i något av dessa avseenden ofta är orsak till att åtgärder inte vidtas. Rolf Granér (2004) definierar i sin avhandling Patrullerande polisers yrkeskultur yrkeskulturen som kollektivt förankrade mönster av innebörder, värderingar och förhållningssätt. Han finner att den kultur som råder inte är homogen utan kan beskrivas i tre dimensioner. Den viktigaste ser han som ett kontinuum mellan ett legalistiskt och ett autonomt perspektiv. Det legalistiska perspektivets utgångspunkt är det regelverk och de policydokument som utgör polisens officiellt sanktionerade samhällsmandat och inom det autonoma perspektivet ses polisen mer som en självständig samhällskraft. Den andra dimensionen som framträder är ”trött” respektive ”hungrig” attityd och den tredje sträcker sig från en mer reflekterande, intellektuell och förändringsbenägen attityd till en mer mekanisk och intuitiv. Henric Stenmark (2005) analyserar i avhandlingen Polisens organisationskultur: en explorativ studie polisens organisationskultur som den uttrycks såväl inåt i samspel mellan anställda som utåt gentemot samhället. Organisationskulturen visar sig vara både förenande och splittrande på så sätt att vissa personalkategorier integreras medan andra inte gör det. De tre personalkategorierna är poliser, juristutbildad polischefspersonal och civilanställda. Framförallt är det poliser som utvecklar en stark yrkesidentitet, och den så kallade kårandan uppstår framförallt mellan patrullerande poliser menar Stenmark. Susanne Andersson (2003) undersöker i avhandlingen Ordnade praktiker: en studie av status, homosocialitet och maskuliniteter utifrån ett genus- och statusperspektiv hur två närpolisorganisationer ordnar sin praktik. Hon studerar vilken verksamhet som bedrivs i de två närpolisområdena, hur närpoliserna organiserat sig och hur man talar om sin verksamhet och sin organisation och vilken verksamhet där som ger status. Ålder visar sig vara en sorterande kategori som ger upphov till hierarkiska skiktningar mellan unga, medelålders och äldre män, och som försvagar betydelsen av genus. Andersson konstaterar att de två närpolisorganisationernas ålderssammansättning, med åldersspecifika former för konstruktioner av maskulinitet, påverkar hur de bedriver och beskriver sin verksamhet. Gunnar Ekman (1999) undersöker i avhandlingen Från text till batong: om poliser, busar och svennar förhållandet mellan texter och praktik inom polisen och ser polisen som ett bra exempel på en organisation som är tänkt att styras med texter. Han pekar på att polisarbetet karaktäriseras av mångfald och finner att de många och ofta motstridiga krav som uttryckts av ett flertal kravställare framför allt hanteras genom 13 småprat poliser emellan. Detta småprat får en normerande funktion. Ekmans slutsats är att det ständigt pågående småpratet mellan poliser styr verksamheten i betydligt högre grad än de texter poliser möter i utbildningen och de handlingsplaner, verksamhetsplaner, regleringsbrev och andra dokument om är tänkta att styra verksamheten. Ann Kristin Carlström (1999) redovisar i avhandlingen På spaning i Stockholm: en etnologisk studie av polisarbete en studie av en grupp spaningspolisers arbete vid Stockholmspolisen på 1990-talet. I fokus är gruppens samspel och spaningspolisernas arbetsvardag, hur de arbetar och hur de kategoriserar sin omvärld. Spanarnas kunskaper om de misstänkt kriminella, deras sätt att tänka och handla utgör en viktig del av deras yrkesidentitet. En förmåga att övertyga andra om att de inte var poliser genom att anpassa uppträdande och kroppsspråk efter omgivande omständigheter är också en viktig yrkeskunskap. Ett framträdande genusmönster är att det i spaningsgrupperna finns en kvinna, som är yngre och har färre tjänsteår än övriga gruppmedlemmar som är män. Brottsoffer, etik och bemötande Rolf Granér, Peter Skoglund och Maria Mikkonen undersöker i rapporten Anmälningar mot poliser: en kartläggning vilka poliser som anmäls för brott, för vilken typ av brott som de anmäls och vilka anmälarna är. De drar slutsatsen att många av anmälningarna inte grundas i ett brott utan i att någon har känt sig illa behandlad av polisen och söker upprättelse för detta. Det juridiska språket som åklagarna använder för att förklara att händelsen inte är brottslig riskerar att förstärka känslan av kränkning när anmälningen avskrivs utan utredning. De visar också att det finns ett mindre antal poliser som står för en oproportionerligt stor andel av anmälningarna. Nästan alla i denna grupp är män i yttre tjänst och anmäls för överdriven våldsanvändning. Inom samma område har Annika Norée (2011) gjort en kommenterad sammanställning av ett antal rättsfall där poliser har varit föremål för brottsutredning. Urvalet är fall som hon anser vara speciellt intressanta för blivande poliser. I rapporten Brottsoffer i rättsprocessen. Har utländsk bakgrund betydelse? analyserar Sophie Hydén (2010) hur brottsoffers utländska bakgrund påverkar hanteringen i rättsprocessen. Studien baseras på en studie av anmälningar om misshandel och olaga hot samt på intervjuer med brottsutredare. Utredarna beskriver hur de anpassar sig på olika sätt när det gäller brottsoffer med utländsk bakgrund till exempel genom att ta hänsyn till skillnader i synsätt beroende på kultur, genom att låta förhöret ta mer tid och försöka tillmötesgå de behov en person har för att kunna få fram information. I fråga om den följande rättsprocessen finner Hydén exempelvis att brottsoffer med utländsk bakgrund har målsägandebiträde i mindre utsträckning än de med svensk bakgrund. Hydén menar att skillnaderna i behandling snarare beror på strukturella faktorer än på individuella, på så sätt att poliser har ett större handlingsutrymme medan 14 åklagare och domare är mer normorienterade, vilket i ett brottsofferperspektiv skapar en större rigiditet och minskad lyhördhet för brottsoffrets ställning och behov. I doktorsavhandlingen En oförvitlig polis?: studier i polisetik behandlar Börje Ekenvall (2008) attityder till oegentliga beteenden hos yrkesverksamma poliser och polisstudenter under 1999 – 2005. Han finner att avståndstagandet till stöld är starkast medan inställningen till övervåld är mer återhållsam. Ett mönster som framträder hos samtliga grupper är att de svarande har fullt klart för sig vad som innebär överträdelser och ser på sådana med stort allvar men är inte benägna att anmäla och tror inte att kamraterna ser lika allvarligt på dem. En tystnadskod förekommer hos poliserna men saknas hos polisstudenterna i början av sin utbildning. Lojalitetsperspektivet granskas från ett juridiskt perspektiv liksom bemötandet av ”whistle-blowers”. I doktorsavhandlingen Brottsoffer i rättsprocessen: om ideala brottsoffer och goda myndigheter behandlar Magnus Lindgren (2004) brottsoffers möten med rättsväsendet och i första hand polisen. I avhandlingen behandlas utvecklingen inom brottsofferområdet under de senaste 30 åren som den visar sig i samhällsutveckling, rutiner vid brottsutredning och lagstiftning. Därutöver redovisas ett antal studier som genomförts för att undersöka hur brottsoffer upplever de centrala aktörerna inom rättsväsendet. Nio av dessa studier fokuserar på brottsoffers möte med polisen som är den representant för samhället som brottsoffer i första hand kommer i kontakt med. I viss mån beskrivs också brottsoffrens erfarenheter av åklagare och domstol. I avhandlingens avslutande del diskuteras skillnaderna mellan teori och praktik utifrån tidigare polisforskning. På Brottsoffermyndighetens hemsida finns ett stort antal publikationer på området. Diskriminering Tove Pettersson (2005) har studerat om det förekommer diskriminering gentemot personer med utländsk bakgrund i samband med misstanke om eget bruk av narkotika, vilken redovisas i rapporten Polisingripande vid eget bruk av narkotika: Särbehandlas personer med utländsk bakgrund? Hon finner att personer med utomeuropeisk bakgrund oftare visar negativa testresultat i samband med polisingripanden som görs på grundval av misstanke om bruk av narkotika under dagtid samt att de också kroppsvisiteras oftare än övriga grupper och då mer sällan visar sig ha droger på sig. Hon för fram en alternativ tolkning till att polisen avsiktligt utsätter personer med utländsk bakgrund för mer ingripande åtgärder och det är att det är svårare för polisen att skilja ut vilka det är befogat att kontrollera bland personer med utomeuropeisk härkomst än bland etniska svenskar. I doktorsavhandlingen Inre utlänningskontroll – mellan rättsstatsideal och effektivitet i Schengens Sverige behandlar Sophie Hydén och Anna Lundberg (2004) konflikten 15 mellan den inre utlänningskontrollen å ena sidan och rätten att söka asyl, individens rätt till fri rörlighet och rätt att inte bli diskriminerad å den andra. De menar att samspelet mellan flera faktorer skapar en risk för etnisk diskriminering i arbetet med utlänningskontrollen och att den enskilda polisen ställs inför mycket svåra avvägningar i detta arbete. Stress och hantering av traumatiska händelser I litteraturstudien Stress and Stress Management in Policing: A cross-sectional analysis of the literature in the field gör Mikael Nygren och Staffan Karp (2010) en sammanställning av forskningen om stress i polisorganisationer och stresshantering för poliser. De kommer fram till slutsatsen att mycket av forskningen på stresshantering har fokuserat på individen, trots att stressforskning har visat att organisatoriska faktorer har en stor negativ effekt på individer. De argumenterar för att ett vidare perspektiv på flera nivåer av stress i polisorganisationer skulle göra det möjligt att utveckla ny kunskap om stressorer och effektivare metoder och tekniker för stresshantering. I doktorsavhandlingen Memories of traumatic events among Swedish police officers redovisar Ingmar Karlsson (2005) fyra studier av polisers minnen av traumatiska händelser. Han finner bland annat att poliser gör mer exakta observationer av ett simulerat våldsbrott än vad civila personer gör och att de också tycks komma ihåg förövare och vapen tydligare än de som inte är poliser. Han undersöker också vilka situationer svenska poliser upplevt som särskilt påfrestande och vilket stöd de har fått i anslutning till dessa situationer. Han finner att merparten av de traumatiska händelser som rapporterades inträffat tidigt i poliskarriären. Dessa erfarenheter stannade ofta kvar som sensoriska minnen, det vill säga som syn-, lukt- eller känselminnen. Han undersöker också polisers minnen efter en omfattande skjutning med många döda, 10 månader samt fem och nio år efter händelsen. Samtliga har skarpa minnen vid de olika uppföljningstillfällena med ett visst avtagande vid det tredje tillfället. De hade inte erbjudits professionell hjälp efter händelsen. Genus och polisarbete I artikeln The Leadership Discourse Amongst Female Police Leaders in Sweden av Malin Österlind och Ulrika Haake (2010) analyseras diskursen om ledarskap bland kvinnliga chefer inom svensk polis utifrån fem djupintervjuer. Bland slutsatserna märks bl.a. att de intervjuade kvinnorna med chefsbefattning som regel har en kommunikativ (transformational) ledarstil men går över till en mer direkt (transactional) ledarstil i krissituationer. De anser att de har lärt sig spelreglerna i den maskulina kulturen och att anpassa sig till den. Erfarenhet av polisarbete samt stöd och uppbackning från högre chefer visar sig vara av stor betydelse. I avhandlingen Kvinnor i polistjänst: Föreningen Kamraterna, Svenska 16 Polisförbundet och kvinnors inträde i polisyrket 1957-1971 undersöker Johanna Dahlgren (2007) vilka strategier de två rubricerade fackföreningarna använde för att lösa frågan om kvinnor i polistjänst 1957-1971, vilka attityder som fanns och hur de kom till uttryck. 1957 antogs de första kvinnorna till utbildning för att kunna arbeta som patrullerande poliser. Kamraterna hävdade en likavillkorsprincip, att grunden för lika lön måste innebära lika arbete. Samtidigt ansåg man att kvinnorna passade bäst inom de områden där polissystrarna tidigare haft sitt arbetsfält eller inom kriminalpolisen. Inom båda fackföreningarna ansågs reguljär patrullering som en maskulin polisiär uppgift. Ett beslut fattades ändå av de kommunala myndigheterna att anställa kvinnor i ordningspolistjänst. Diskussionen fortsatte om vilka arbetsuppgifter de kvinnliga poliserna borde ha och hur arbetsfördelningen kunde lösas utan att manliga poliser missgynnades. 1965 gjordes en överenskommelse att alla kvinnliga poliser skulle placeras vid skyddssektioner och utredningsenheter. Efter att ett par kvinnor överklagat och fått dispens för att arbeta i uniformstjänst fattades 1971 ett formellt beslut att män och kvinnor skulle tjänstgöra på lika villkor inom polisen. I doktorsavhandlingen Samarbete på könsblandade arbetsplatser: en könsteoretisk analys av arbetsdelning mellan kvinnor och män i två yrken - akutsjuksköterskor och ordningspoliser analyserar Berit Åberg (2001) varför kvinnor och män, trots samma utbildning och initialt liknande positioner ändå ofta genomför en arbetsdelning sinsemellan. Hon finner att bekräftelse av könsidentitet har betydelse för den arbetsdelning som uppstår mellan könen inom de två yrkesgrupperna. Akutsjuksköterskornas arbetsdelning är dock mindre omfattande än ordningspolisernas. Cecilia Åse (2000) analyserar i doktorsavhandlingen Makten att se: om kropp och kvinnlighet i lagens namn hur kropp och kvinnlighet kommer till uttryck i material, som tryckts eller publicerats på annat sätt, av för polisväsendet centrala aktörer 1950 – 1998 (på parlamentarisk nivå SFS, SOU, Ds och propositioner samt av Rikspolisstyrelsen, Svenska Polisförbundet och dess stockholmsavdelning). Hon visar hur könstillhörighet på olika sätt markerats just när det gäller kvinnor i poliskåren, ”det finns inga manliga poliser, bara poliser och kvinnliga poliser” och konstaterar att könsordningen också utgör en maktordning. Hennes syfte är att blottlägga hur kvinnors underordning går till och hon analyserar detta med hjälp av mekanismerna avskiljande, glappet (hur det skapas ett glapp mellan innebörden av att vara kvinna och innebörden av att vara polis), formande och sexualisering. Gunilla Cedermark Hedberg (1985) analyserar i sin doktorsavhandling, Kvinnor och män i polisutbildning: polissystemets reaktioner på en ökad andel kvinnor i polisyrket, reaktionerna på den ökade andelen kvinnor i yrket och hur inriktningen på antagning och utbildning påverkar både kvinnor och män under den teoretiska utbildningen på Polishögskolan och under den praktiska utbildningen på polismyndigheterna. Cedermark identifierar två olika sätt att uppfatta polisens roll. Dels ett idealiserat synsätt, där yrket ses som ett serviceyrke och där fysisk styrka anses mindre betydelse17 full, vilket också har spridning högre upp i polishierarkin. Dels ett praktiskt synsätt, vilket är dominerande bland poliser på fältet som direkt arbetar med det dagliga polisarbetet. Hon menar att skilda fysiska kvalifikationer för män och kvinnor är oacceptabla eftersom arbetsuppgiften måste definiera kraven. Ett tydligt genusperspektiv finns också i avhandlingen Ordnade Praktiker: en studie av status, homosocialitet och maskuliniteter utifrån två närpolisorganisationer av Susanne Andersson (2003), omnämnd under rubriken Organisations- och yrkeskultur. Polisens administration och IT-stöd Doktorsavhandlingen Papperspolisen: den ökande administrationen i moderna organisationer av Anders Ivarsson Westerberg (2004) handlar om den ökade administrationen i moderna organisationer och om drivkrafterna till denna förändring. Ivarsson Westerberg gör en empirisk studie av polisens administrativa arbete 1965-2003 och konstaterar att det har skett en administrativ tillväxt i och med att det förekommer ett ökande antal arbetsuppgifter och ett ökat antal anställda som arbetar med administration. Han analyserar administrationen utifrån dess drivkrafter som konstituerande (för att standardisera, centralisera), effektiviserande (för att förnya, utveckla) eller legitimerande (för att utarbeta information, personalpolitik, planer, policies och strategier) och finner att drivkrafterna växlat i styrka under tidsperioden. Han konstaterar att det administrativa arbetet har blivit alltmer komplext inom alla områden, bland annat genom de ökande kraven på att hantera stora informationsmängder, och att det har omfördelats mellan personalgrupper i organisationen. Den förändring som Ivarsson Westerberg betecknar som mest slående är att den legitimerande administrationen som syftar till att presentera, informera och redovisa polisens verksamhet och organisation för omgivningen fått en allt större betydelse. I licentiatavhandlingen A predictive model for attaining quality in recordkeeping redovisar Erik Borglund (2006) en modell för hur kvaliteten i polisiära register- och informationssystem kan förbättras. Modellen består av fyra principer som är relaterade till varandra: elektronisk registrering, registeranvändning, kvalitet i elektroniska register och ett mångdimensionellt perspektiv. Han föreslår att modellen ska användas vid design och utveckling av databaserade informationssystem. Han menar att kvalitet i registersystem (recordkeeping) måste ses i ett mångdimensionellt perspektiv och att ett av skälen till detta är att registersystemen är informationssystem med ett delvis okänt ändamål. I de rapporter av Lundin och Nuldén (2007) samt Nuldén och Borglund (2006) som tidigare omnämnts under rubriken Professionsutveckling redovisas analyser av det yttre polisarbetet samt undersökningar av polisens informationshantering. Här förs en diskussion om hur IT-teknologi kan stödja patrullerande polisers rapportering och informationsbehov. 18 Polisens administration och IT-stöd behandlas också i avhandlingarna Yrke: Polis: yrkeskunskap, motivation, IT-system och andra förutsättningar för polisarbete (2005) och IT-system och filtrering av verksamhetskunskap – kvalitetsproblem vid analyser och beslutsfattande som bygger på uppgifter hämtade från polisens IT-system (2001) av Stefan Holgersson, tidigare omnämnda under rubriken Organisations- och yrkeskultur. Polisen i media I Hjältar, blåljus och säkerhet: konstruktionen av polisen i nyhetsmedierna redovisar Göran Palm och Renée Skogersson (2008) en analys av cirka 400 artiklar och nyhetsinslag i media där polisens verksamhet rapporteras, gestaltas och värderas. Några drag som framträder är att polisen är i hög grad nyhetsmässig och att rapportering om polisen ingår som en självklar rutin för alla nyhetsmedier. Huvuddelen av nyheterna är berättelser som utan värderingar berättar om polisens vardagsarbete. De negativa nyheterna handlar till största delen om en enskild polisman som gjort sig skyldig till brottslig verksamhet, ”otillräckliga resurser” eller dåligt fungerande organisation. Författarna konstaterar att självständig kritisk granskning av polisen är ovanlig. En slutsats är att polisen, tillsammans med nyhetsreportrarna, sätter mediernas dagordning. Polisen som nyhetskälla och polisens verklighetsbeskrivningar ifrågasätts därför ytterst sällan. Polishistoria I doktorsavhandlingen Övervakning för rikets säkerhet. Svensk säkerhetspolisiär övervakning av utländska personer och inhemsk politisk aktivitet, 1885-1922 analyserar Jenny Langkjaer (2011) den polisiära övervakning som bedrevs under tidsperioden. Det civila samhället fick under den här tiden ökad betydelse som en arena för hot. Arbetarrörelsens framväxt sågs som ett sådant hot och en systematisk övervakning av politiska möten inleddes 1885. Övervakning av utländska personer inleddes i början av 1900-talet. Övervakningsverksamheten hade en expansiv tendens och regleringen var svag. Langkjaer studerar bland annat vilka övervakningsmetoder som användes och hur övervakningen förändrades i samband med demokratiseringen. Langkjaer menar att den säkerhetspolisiära verksamhet som bedrevs under den aktuella perioden starkt kom att påverka svensk säkerhetspolisverksamhet under resten av 1900-talet. I doktorsavhandlingen ”Striden ägde rum i Malmö”. Möllevångskravallerna 1926: en studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige diskuterar Stefan Nyzell (2010) om det finns ett försvarbart politiskt våld och var gränsen för detta i så fall går. Han tar sin utgångspunkt i Möllevångskravallerna 1926 som utbröt i samband med en strejk. Efter att en strejkande misshandlats till döds inleddes stora demonstrationer som i sin tur ledde till sammandrabbningar mellan polis och demonstranter. Nyzell 19 menar att strejken, som varade i mer än två år, och de därmed sammanhängande konflikterna och det våld som utövades har sopats under mattan och tonats ned i historieskrivningen och vill problematisera bilden av ”samförståndssverige”. I Från fjärdingsman till närpolis: en kortfattad svensk polishistoria gör Björn Furuhagen (2009) en koncentrerad genomgång av utvecklingen av det svenska polisväsendet och de samhällsförändringar och tankegångar som legat till grund för olika reformer. Han noterar att den svenska polisen har influerats av den anglosaxiska medborgarinriktade polisen men även av den kontinentala polisen med starkare kopplingar till krigsmakten. Frågor om polisens förankring i närsamhället och behov av effektivisering och enhetlighet har varit aktuella både långt före förstatligandet av polisen 1965 och därefter. Ordning på stan: polisen i Stockholm 1848-1917 (Furuhagen, 2004) handlar om uppkomsten och utvecklingen av en modern polis i Stockholm mellan cirka 1848-1917. Poliskåren, polisarbetet och polisens förhållandet till allmänheten är teman som behandlas. Furuhagen sätter också in den nya Stockholmspolisen i ett internationellt perspektiv. Att Stockholm fick en ny polis var en tydlig parallell till utvecklingen i stora utländska städer som London, New York, Paris och Berlin. Det var under slutet av 1800-talet som den moderna polisen föddes och utvecklades i Europa och USA. I doktorsavhandlingen Övervakning i försvarets intresse: säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier 1917-1945 behandlar Ulf Eliasson (2005) säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier under perioden 1917-1945. Han diskuterar motiven till att de polisiära och militära underrättelse- och säkerhetstjänsterna i allt högre grad började övervaka och registrera anhängare till de politiska ytterlighetspartierna under 1900-talets första hälft. Hans andra fråga gäller i vilken utsträckning statsmakterna genom granskning, insyn och styrning kontrollerade övervakningen. I doktorsavhandlingen ”Nationens livsfråga”: propaganda och upplysning i försvarets tjänst 1944-1963 behandlar Magnus Hjort (2004) hur den militära propagandaapparaten fungerade under två decennier mellan 1944-1963 samt hur statsmakterna hanterade detta. I mindre utsträckning berörs även säkerhetspolisens samarbete med Folk och Försvar i början av 1950-talet. I doktorsavhandlingen Poliser: mellan klassförtryck och brottsbekämpning beskriver Kjell Bergman (1990) ur ett historiskt perspektiv framväxten av polisyrket som har gått i hand med övrig samhällsutveckling. Vidare behandlas de professionaliseringssträvanden som funnits inom poliskåren. Under den tid som polisen var satt att bevaka fackliga organisationers framväxt och verksamhet bildade de själva de första fackliga organen. 20 Andra publikationer I Brottsoffret och kriminalpolitiken av Claes Lernestedt och Henrik Tham (red. 2011) presenteras konferensbidrag från en konferens på temat brottsoffret och kriminalpolitiken som anordnades av Brottsoffermyndigheten och Brottsförebyggande rådet 2010. Brottsoffers kontakter med rättsväsendet och polisen, offerkunskap och brottsoffers rättigheter är några exempel på teman som behandlas. Ingrid Sahlin diskuterar i Brottsoffret och polisen resultat från ett antal undersökningar om hur brottsoffer uppfattat det bemötande eller stöd de fått av polisen i samband med anmälningar av brott. I Brottsoffers kontakter med rättsväsendet – kvinnor och män utsatta för relationsvåld redovisar Klara Hradilova Selin och Olle Westlund bland annat hur bemötande från polisens sida uppfattas i dessa sammanhang. I Granér & Larsson (red. 2008) Policing in Scandinavia presenteras bidragen från den första nordiska polisforskningskonferensen som hölls i Växjö i augusti 2007. Konferensrapporten som innehåller nitton bidrag ger en bild av skandinavisk polisforskning inom ett brett område. Konferensbidragen rör t.ex. utbildning, kunskapsbaserat polisarbete, polisen och etniska relationer, etnisk diskriminering, polisförhör, utrednings- och kriminalpolisarbete och innebörden av mångfaldssträvanden inom polisen. I antologin När den professionella autonomin blir ett problem diskuterar Otto Petersson (2008) i kapitlet Den polisiära lämplighetslogiken. En text om de normer som genomsyrar polisiärt vardagsarbete, vem eller vad som egentligen styr hur polisen agerar i sitt vardagliga arbete. Han utgår från att föreskrifter, kollegor och medborgare (kopplade till regelverk, organisation och brukare) är de huvudsakliga kravställarna och konstaterar att polisen utifrån situationens karaktär kan prioritera olika kravställare vid olika tillfällen i en form av lämplighetslogik. Han anser att möjligheterna för politiker att kunna påverka denna lämplighetslogik får betraktas som begränsade. Detta tema utvecklas även i bokkapitlen De föreskriftspräglade yrkena polis och socionom (Petersson, 2011a) och Polisutbildningen (Petersson 2011b). 21 Brottsförebyggande arbete Området Brottsförebyggande arbete är något problematiskt att skriva om ur ett polisforskningsperspektiv. Den största anledningen är att den forskning och publicering som sker inom området till stora delar är mycket relevant för polisens arbete men faller inte under vår definition av vad som utgör polisforskning utan hör hemma inom sociologi eller statsvetenskap. Detta gäller i hög grad för majoriteten av den kriminologiska forskning som utförs vid svenska universitet och högskolor, där forskningsobjektet i de flesta fall inte är polisen eller polisens arbete utan de människor som utför eller utsätts för kriminella handlingar. Ytterligare en anledning som komplicerar området är att mycket av den publicering som svenska forskare gör inom brottsprevention inte utgör vare sig originalforskning eller vetenskapliga områdesöversikter, utan är uppdragsrapporter med sammanfattningar av fältet och rekommendationer för handlande utifrån en från uppdragsgivaren definierad och ofta ganska specifik frågeställning. Den här typen av rapporter innehåller givetvis ofta mycket som polisen kan dra lärdom av, men kan ligga på gränsen mellan forskning och riktade rekommendationer till en mycket specifik situation. Den enskilt största institution som publicerar polisforskning inom det här området är givetvis Brottsförebyggande rådet (Brå). Brå:s publikationer har inte tagits med i denna rapport eftersom vi här har inriktat oss på forskning som genomförts vid universitet och högskolor, men Brå:s publikationer hittas enkelt genom deras hemsida. En nyligen sammanställd översikt över deras polisforskning finns också i Knutsson (2010). Den som söker en översikt av Brå:s publikationer kan alltså även använda sig av den rapporten. På grund av allt detta har många arbeten inom brottsprevention uteslutits från denna sammanställning. Några som vi har upplevt vara gränsfall har tagits med, i dessa fall har givetvis en subjektiv bedömning gjorts och det finns säkert arbeten som andra skulle bedömt platsa här men som vi har valt att inte inkludera. Flera av de publikationer som vi tar upp har också ett antal år på nacken. Dessa har ändå tagits med då det saknas nyare svensk forskning inom området. I Fler poliser – färre brott? analyserar Peter Lindström (2011) sambandet mellan antalet poliser och brottsutvecklingen utifrån svenska förhållanden. De statistiska uppgifterna korrigeras bland annat utifrån ungdomsarbetslöshet och rörlighet i form av in- och utflyttning i kommunen. Analysresultaten visar att det inte finns något entydigt stöd för att fler poliser leder till färre brott. Lindström konstaterar att fler poliser kan ha en brottsförebyggande effekt vad gäller bostadsinbrott, men finner inget stöd för att exempelvis omfattningen av bilstölder, rån eller dödligt våld påverkats. Antalet 22 poliser har däremot en stark effekt på antalet uppdagade narkotikabrott. Andelen uppklarade brott har också ökat generellt när antalet poliser ökat. I sin licentiatavhandling Förebygger medling återfall i brott bland unga gärningsmän: en återfallsstudie av medlingsverksamheterna i Hudiksvall & Örnsköldsvik undersöker Staffan Sehlin (2009) effekten av medlingsverksamhet mellan ungdomsbrottslingar och deras föräldrar. Resultaten visar att medling gav positiva effekter generellt, men när man tittar på olika typer av brott, olika typer av medling och olika bakgrunder hos ungdomar visar sig bilden vara mer komplex. Anders Kassman (1998) behandlar i sin doktorsavhandling Polisen och narkotikaproblemet – Från nationella aktioner mot narkotikaprofitörer till lokala insatser för att störa missbruket polisens arbete mot narkotikamissbruk från polisens förstatligande 1965 och fram till straffskärpningarna i narkotikastrafflagen 1993. Ökningen av polisens insatser mot narkotika under denna tidsperiod analyseras utifrån lagstiftning, organisation samt rådande uppfattningar om och uppmärksamhet kring narkotikaproblemet. Kassman ser en utveckling av insatserna från ett repressivt till ett förebyggande perspektiv i syfte att förhindra spridning eller nyrekrytering, vilket kom att dominera under 1980-talet. Per-Olof Wikström har tillsammans med Lars Dolmén och Emma Fermefors skrivit Att förebygga oordning och öka tryggheten i stadskärnan: en utvärdering av Eskilstuna-projektet (1997). Detta projekt var ett tidsbegränsat försök för att i svenska förhållanden testa några av de teorier om brottsförebyggande arbete som ligger till grund för det som brukar kallas New York-modellen. Eskilstuna-projektet innebar att polisen införde två principer för att minska brottslighet i Eskilstunas stadskärna: en minskad tolerans mot mindre ordningsstörningar och fokuserat arbete mot de geografiska och tidsmässiga områden då ordningsstörningar till större grad kunde förväntas. Utvärderingen ger ett visst stöd för att insatsen medförde positiva effekter på antalet våldsbrott och känslan av trygghet hos invånarna. Doktorsavhandlingen Polisen och brottspreventionen av Johannes Knutsson (1984) är en analys av ett antal forskningsprojekt på effekten av polisens brottsförebyggande verksamhet. Knutsson drar slutsatsen att i många fall har polisen inte själv möjlighet att påverka vilka brott som klaras upp eftersom det är allmänheten och ofta brottsoffren som gör polisen uppmärksam på dem, som i fallet med misshandel eller stöld. I andra fall har polisen möjlighet att rikta sina åtgärder, till exempel vid narkotikabrott eller trafficking. Effekten av polisarbete beror i andra fall mycket på situationsmässiga faktorer. Andra publikationer Peter Lindström (2006) gör en översikt av forskningen om den så kallade New York23 modellen i artikeln Polisiär nolltolerans: flipp eller flopp? Han jämför också med hur detta arbetssätt har fallit ut i svenska förhållanden, bland annat i Eskilstuna-projektet som nämnts ovan. Slutsatsen är att stödet för New York-modellen är svagt och att även i data från Sverige går det inte att hitta stöd för att nolltolerans för mindre allvarliga brott skulle ge positiva effekter på grövre brott. Kunskapsbaserad brottsprevention. Teoretiska utgångspunkter för brottsförebyggande arbete i Stockholms stad av Jerzy Sarnecki (2004) är en sammanfattning främst av rutinaktivitetsteorin och en diskussion av hur denna kan användas för brottsförebyggande arbete i Stockholm. 24 Ordning och trygghet Under 2000-talet har forskningen om polisens brottsförebyggande och ordningsskapande arbete tagit fart vid svenska universitet och högskolor. Genomförandet av närpolisreformen under 1990-talet samt händelserna i Malexander 1999 och i Göteborg 2001, vilka väckte stor uppmärksamhet och också föranledde ett förändrings- och utvecklingsarbete inom polisorganisationen, har säkert haft betydelse för forskningsintresset. Ordning och trygghet i närsamhället Abby Peterson (2010, 2008) redovisar i artiklarna From Great Britain to Sweden - The Import of Reassurance Policing. Local Police Offices in Metropolitan Stockholm, och Who ’Owns’ the Streets? Ritual Performances of Respect and Authority in Interactions Between Young Men and Police Officers hur det skifte från ”community policing” till ”reassurance” och ”neighbourhood policing”, som har ägt rum i Storbritannien överförts till svenska förhållanden. Peterson tar sin utgångspunkt i de 27 lokala poliskontor som etablerades i Polismyndigheten i Stockholm 20062009. Målet var att öka tryggheten i bostadsområdet genom att lära känna och skapa förtroende för polisen hos de boende, framför allt ungdomarna, genom att samarbeta med andra krafter i samhället och genom att ingripa vid brott. Peterson ifrågasätter översättningsprocessen och implementeringen i den svenska poliskontexten. Hon finner också att grundtankarna i förändringen har mer stöd i ledningen än bland poliserna på gatan och deras befäl, vilket inte gjort arbetet friktionsfritt. I Spelar skillnader i arbetsprestation mellan poliser någon egentlig roll? gör Stefan Holgersson (2008) en genomgång av forskning om vilka arbetsmetoder i polisarbetet som visat sig påverka brottslighet och människors trygghet. Han konstaterar att förmågan att genomföra professionella utvärderingar blir viktig för att kunna besvara frågan om vad som leder till önskvärda resultat. Monica Skrinjar (2006) presenterar i sin licentiatavhandling Bilder av och åtgärder mot narkotika(miss)brukare – en reflexiv studie bland annat en studie baserad på intervjuer med poliser och socialarbetare. Hon diskuterar den syn på arbetet med missbrukare som socialarbetare respektive poliser ger uttryck för i Kontrollanten som hjälpare och hjälparen som kontrollant – Polisers och socialarbetares yrkesroller i arbetet mot narkotikamissbrukare – en reflexiv studie. Båda yrkesgrupperna, som har sinsemellan olika maktbefogenheter i förhållande till missbrukaren, uttrycker en likartad syn på arbetet som ett sätt att hjälpa och visa omsorg. Skillnaden i deras uppdrag som kontrollant (polis) respektive hjälpare (socialarbetare) speglas i liten utsträckning i deras inställning. I avsnittet ”Det är väl missbruket som är problemet, det är väl det man ska göra något åt” – Om polisers och socialarbetares arbete med 25 narkotikamissbrukare belyser och diskuterar hon bland annat synen på tvångsvård och andra åtgärder i de båda yrkesgrupperna. Polisarbete i samband med politiska protester, större folksamlingar och idrottsevenemang I doktorsavhandlingen The making of protest and protest policing: negotiation, knowledge, space and narrative behandlar Mattias Wahlström (2011) samspelet mellan polis och demonstranter och hur polisen utvecklat sitt arbetssätt i samband med politiska protester efter händelserna vid toppmötet i Göteborg 2001. Avhandlingen bygger på observationer i samband med möten och demonstrationer 2002-2008 samt intervjuer med främst demonstranter eller aktivister och poliser under samma period. Han konstaterar att det har pågått ett intensivt förändringsarbete inom svensk polis efter 2001. I utvecklingen av polisens arbetssätt har ökad kunskap om demonstranterna och deras motiv, undvikande av att provocera eller bli provocerad samt dialog och kommunikation varit viktiga inslag. Anders Green (2009) har i sin licentiatavhandling Fotboll och huliganism: utveckling, problem och åtgärdsarbete i England och Skandinavien en tonvikt på hur huliganismen utvecklats, men också hur polisen, för Sveriges del främst supporterpolisen, arbetar med samverkan med klubbar, planering och underrättelser samt ordningshållning i samband med matcher. Det finns skillnader mellan de nordiska länderna liksom mellan de tre stora polismyndigheterna i arbetssätt. Polisarbetet har dock generellt utvecklats från kravalltänkande och styrkedemonstrationer från polisens sida under 1990-talet mot det mer spanings- och ordningsinriktade arbetssättet. I Dialogpolis: erfarenheter, iakttagelser och möjligheter 2002-2007 beskriver Stefan Holgersson (2008) dialogpolisens utveckling och uppgifter i samband med demonstrationer och andra opinionsyttringar. Han ger exempel från sin egen erfarenhet på hur uppgifter i olika situationer före, under och efter en kommendering hanterats i samspel med arrangörer och insatsledning och relaterar till forskningen på området. Forskargruppen Forum för organisations- och gruppforskning (FOG), bildades under 1990-talet vid Institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings universitet. Gruppen har sedan 2001, inom ramen för det s.k. Kravallprojektet, studerat polisens arbete och interaktionen mellan grupper, främst polis och demonstranter, i samband med politiska protester och demonstrationer samt idrottsevenemang. Forskarna Kjell Granström, Gunilla Guvå, Ingrid Hylander, Michael Rosander, Johan Näslund och Stephan Hau har ingått i gruppen som har publicerat ett stort antal rapporter. Samtliga forskningsrapporter från FOG finns på: www.ibl.liu.se/fog/rapportlista. Några exempel på deras forskning ges här: I rapporten Polisens riskbedömning och dess konsekvenser i samband med demon26 strationer: en analys av Salemdemonstrationer och några europeiska masshändelser av Gunilla Guvå (2008) konstateras bland annat att en fredsskapande strategi från polisens sida, trots misstro på grund av en hög hotbild, skapar förutsättningar för fredliga demonstrationer. Polisens dialog med initiativtagare som inte sökt tillstånd har inneburit att överenskommelser kunnat göras och ett fredsskapande arbete underlättas. Betydelsen av polisens kommunikation i samband med större idrottsevenemang behandlas av Stephan Hau (2008) i Communication as the most important police strategy at the Football World Cup Final 2006. Rapporten Reclaim the streets: en analys av strategiska händelser i samband med olovliga gatumanifestationer av Granström med flera (2005) bygger på studier av manifestationer i Linköping och Stockholm 2004. Polisens arbete definieras i termer av freds- och krigsskapande processer. Som krigsskapande processer definieras stereotypisering, kaotisering, provocering och ensidig presentation. Som fredsskapande processer definieras nyansering, ordningsskapande, avväpnande och mångsidig presentation. I Göteborgskravallerna: identitetsskapande och attitydförändringar genom deltagande i fredliga demonstrationer och våldsamma upplopp, (Granström, red. 2002) undersöks hur poliser och demonstranter som deltog i händelserna i samband med EUtoppmötet 2001 påverkades i sin syn på sig själva av den andra gruppen genom sitt deltagande i händelserna. En analys görs också av mediernas rapportering. Vid Göteborgs universitet inleddes hösten 2001 ett arbete för att få till stånd en mångvetenskaplig forskningsprocess om händelserna under EU-toppmötet i Göteborg samma år. I den forskargrupp som bildades och som leddes av Abby Peterson har Micael Björk, Mattias Wahlström och Mikael Oskarsson med flera ingått. Följande arbeten utgör exempel på deras forskning: Förutom den tidigare nämnda The making of protest and protest policing: negotiation, knowledge, space and narrative (Wahlström, 2011), har Wahlström i Forestalling violence: police knowledge of interaction with political activists (2007) undersökt den lärprocess som ägde rum i polisorganisationen efter händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001. Han konstaterar att en kraftigt ökad medvetenhet om ”motpartens” perspektiv har varit en central faktor för denna lärprocess. Mer stereotypa bilder av demonstranter har ersatts och polisens förhållningssätt har utvecklats från att ha varit främst reaktivt till att handla om en mer proaktiv styrning av protestaktioner. Rapporten finns också i svensk översättning, Att förebygga våld – polisiär kunskap om interaktion med politiska aktivister. I Policing contentious politics in Sweden and Denmark (Björk och Peterson, red. 27 2006) presenterar forskargruppen ett antal artiklar om politiska processer och protester samt polisens sätt att hantera dessa. Wahlström och Oskarsson (2006) gör i Negotiating political protest in Gothenburg and Copenhagen en analys av den kommunikation och förhandling som ägde rum mellan polis och demonstranter i samband med toppmötena i Göteborg 2001 respektive Köpenhamn 2002. De konstaterar att det fanns en misstro mot polisen från demonstranternas sida. De mer formaliserade grupperna försökte ändå etablera en dialog och de mindre formaliserade grupperna föredrog i stället konflikt med eller avståndstagande från polisen. Forskarna fann också att de danska protestgrupperna och nätverken, till skillnad från vad som varit fallet i Göteborg, hade direktkontakt med den ledning som skulle ansvara för poliskommenderingen och att regelbundna möten mellan polis och demonstranter också inleddes betydligt tidigare inför Köpenhamnsmötet, som också avlöpte på ett lugnare sätt. Abby Peterson (2006) har i Policing contentious politics at transnational summits: Darth Vader or the Keystone cops? studerat protestaktionerna i Göteborg och Köpenhamn. Hon pekar på att utrymmet och skyddet för dem som utmanar den sociala och politiska ordningen i samband med internationella toppmöten är betydelsefullt för de demokratiska processerna, inte enbart för opinionsbildningen utan också för demokratin i sig. Att aktivisternas metoder formaliseras genom deras samarbete med polisen bidrar till att göra protesterna relativt trygga och förutsägbara, vilket var fallet i Köpenhamn 2002. Mikael Oskarsson (2005) behandlar i doktorsavhandlingen Lag eller ordning?: polisens hantering av EU-toppmötet i Göteborg 2001 den konflikt som omger polisens uppdrag vid politiska protester, där polisen är ansvarig för att upprätthålla ordning och säkerhet och samtidigt medborgerliga fri- och rättigheter. Oskarsson analyserar polisens beslutsfattande och insatser samt de konsekvenser detta har för händelseförloppet under EU-toppmötet i Göteborg 2001. I antologin Vid politikens yttersta gräns: perspektiv på EU-toppmötet i Göteborg med Micael Björk och Abby Peterson som redaktörer (2002) redovisas analyser av skeendet före och under mötesdagarna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001. Bland annat belyser artiklarna händelsernas politiska karaktär och det genomslag händelserna fick i massmedia. En slutsats som dras är att ”en robust demokratisk legitimitet förefaller vila på en tvåvägsmodell för interaktioner mellan formella och informella sfärer, och inte enbart på demokratiska överläggningar i en informell sfär eller, för den delen, isolerade beslut i (trans)nationella institutioner”. Polisarbete med ungdomar och ungdomsgäng I Polis och ungdomar i förorten redovisar Tove Pettersson (Under publicering) 28 en studie av polisens arbete med ungdomar vid åtta poliskontor. Grundläggande i det arbetssätt som ligger till grund för de lokala poliskontoren, reassurance policing, är synlighet, tillgänglighet och att polis och medborgare känner igen varandra. Pettersson beskriver polisens möte med ungdomarna och analyserar deras kontroll/ maktutövning ur dels ett mer direkt och dels ett mer långsiktigt perspektiv som syftar till att stärka det långsiktiga relationsbyggandet och öka legitimiteten för polisen i området. Graden av ingripande kan ibland stå i kontrast till polisens önskan att bygga relationer. Pettersson har hos de poliser hon följt sett en strävan att vilja tona ned den formella och mer kortsiktiga kontrollaspekten till förmån för det mer långsiktiga relations- och legitimitetsskapande arbetet. I Det är inte stenarna som gör ont - röster från Herrgården, Rosengård – om konflikter och erkännande redovisar Per-Olof Hallin, Alban Jashari, Carina Listerborn och Margareta Popoola (2010) en studie av utvecklingen i stadsdelen Rosengård. Författarna menar att konflikterna ur ett mer övergripande perspektiv kan ses som konsekvenser av ekonomiska strukturomvandlingar och segregation. Syftet med studien är att analysera vad som orsakar motsättningar och konflikter mellan tonårspojkar/yngre män och polis och räddningstjänst med utgångspunkt från händelser i bostadsområdet Herrgården och eftersträvar att i sammanhanget lyfta fram olika röster. Såväl vardagen som de omfattande konflikter som har inträffat och bland annat föranlett insatser från räddningstjänst och polis har studerats. I den populärvetenskapliga Varför kastar de sten? – om konflikter och erkännande (Hallin med flera, 2011) presenteras resultat från ovan refererade studie kortfattat. Här analyseras bakgrunden till konflikterna, mediernas och polisens roll liksom platsens och grannskapets betydelse. Utvecklingsområden diskuteras. I Gängbekämpning: om polisinsatser mot organiserad brottslighet behandlar Micael Björk (2009), ur ett sociologiskt perspektiv, polisarbete som bedrivs i segregerade förortsmiljöer och som är riktat mot gängkriminalitet och nyrekrytering till grov organiserad brottslighet. Han har studerat både spaningspolisernas och utredarnas arbete under fyra år, främst genom deltagande observation. Han gör också en genomgång av tidigare forskningen om gäng och kriminalitet och beskriver bland annat sociala mekanismer som kan identifieras. Han menar att något som polis och brottsliga aktörer har gemensamt är att de snabbt måste anpassa sig till föränderliga situationer. Oförutsägbarhet karaktäriserar polisernas arbete med gängen. Arbetet bygger på praktisk känsla för invecklade relationer och människors olikhet snarare än på en enhetlig planering. Uthållighet och ihärdighet lyfts fram som grundpelare i arbetet. Ordningsmakten i stadens periferi: en studie av polisiära gänginsatser i Göteborg (Björk, 2006) handlar också om polisarbete i en segregerad förortsmiljö med hög kriminalitet och starka gäng som skapar rädsla och tystnad när brott begåtts. Band mellan kriminella och ovillighet att vittna gör polisens arbete med att hindra ungdomar från att dras in i grov organiserad brottslighet problematiskt. Björk analyserar dilem29 man polisen ställs inför och det arbets- och förhållningssätt som präglar polisens insats för att förhindra nyrekrytering till gängen. Boken bygger på deltagande observationer under ett års tid inom ramen för ett större polisprojekt. Polisens hantering av kvinnomisshandel och brott i nära relationer Den omfattande forskningen om brott i nära relationer inom universitet och högskolor har sällan primärt fokus på polisarbetet. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet har publicerat ett stort antal forsknings- och kunskapsöversikter över olika områden som gäller våld i relationer och våld mot kvinnor, dock inte med särskild inriktning på polisens arbete. Brottsoffermyndigheten har också presenterat ett stort antal studier på området och har ett fortsatt uppdrag att bidra till kunskapsutvecklingen. Brottsförebyggande rådet har publicerat ett antal rapporter som tar sikte på polisens arbete vad avser brott i nära relationer (www.bra.se/polis). Magnus Lundberg (1998) behandlar i licenciatavhandlingen Kvinnomisshandel som polisärende: att definiera och utdefiniera ordningspolisens hantering av kvinnomisshandel. Lundberg menar att de beslut som poliserna fattar måste relateras till hur situationen tolkas, egentligen vilka förståelseramar som appliceras på den. Här identifieras tre sådana ramar; kvinnomisshandel som allmän social konstruktion, den juridiska ramen samt den organisatoriska. Utifrån dessa ramar finner Lundberg att poliserna väljer två olika vägar där de under vissa omständigheter försöker skapa ett ärende, i andra fall inte skapa ett ärende och att de då använder olika strategier för att försöka ”utdefiniera” ärendet från att vara ett brott. I doktorsavhandlingen Vilja med förhinder – polisers samtal om kvinnomisshandel undersöker Magnus Lundberg (2001) polisarbetet i samband med kvinnomisshandel och vägen att utdefiniera brott vidare. Studien bygger på deltagande observation och intervjuer. Lundberg fokuserar här på hur poliser talar om och förklarar sitt eget handlande, eller snarare sin inaktivitet, i dessa sammanhang. Dessa förklaringar eller konstruktioner är sådana som handlar om lagstiftningen eller den egna organisationen, som underbemanning, brist på tid eller stöd. Andra förklaringar syftar på offrets inställning, att hon skulle vara påverkad av alkohol eller sannolikt inte delta i en domstolsförhandling. I Kvinnofrid. Huvudbetänkandet av Kvinnovåldskommissionen, SOU 1995:60, ingår studien Motsträvighet som anomali i rättsväsendet av Katarina Eriksson, där hon beskriver hur bland annat ordningspoliser, utredare och åklagare som hon intervjuat uppfattar kvinnomisshandel som ärende och även kvinnan som målsägande. Polisens befogenheter Dennis Töllborg (2010) ger i Uppdraget – En utredning om illojal maktanvändning som misslyckades p.g.a. illojal maktanvändning sin version av den utredning han ut30 fört på uppdrag av Polismyndigheten i Västra Götaland. I rapporten behandlas den rättsliga regleringen av polisens våldsanvändning och den relateras till de metoder som används inom svensk polis. Töllborg föreslår en rad åtgärder beträffande handläggningen av ärenden mot polismän, bland annat att fokus vid internutredningar ska flyttas från brottsmisstanke till händelseorientering samt införande av en ordning, motsvarande ”Learning the Lessons” i Danmark, för ”förlikning” mellan polis och klagande och återföring till en kunskapsbank som kommuniceras kontinuerligt. Töllborg uttrycker stark kritik mot det svenska rättssystemet. Han pläderar för ”etablerande av en självständig organisation som fokuserar på Detournement de Pouvoir – Illojal Maktanvändning, det vill säga strukturella inkompetenser och korruption i stället för vad som, då skandalen slår till, kan avfärdas som individuella avvikelser eller enskilda ’rötägg’ ”. I doktorsavhandlingen Polisiär våldsanvändning: En straff- och offentligrättslig undersökning analyserar Johan Boucht (2011) befogenhetsgrunden för våldsanvändning i polislagen och reglerna i om nöd och nödvärn i brottsbalken och kommer fram till att dessa delvis överlappar och delvis motsäger varandra. Han diskuterar hur regelverken bör förstås tillsammans och hur regleringen kunde förbättras. Han behandlar också regleringen av polisens skjutvapenanvändning. Annika Norée (2000), forskare inom polisrätt och straffrätt vad gäller bland annat ansvarsfrihetsgrunder, disputerade 2000 med avhandlingen Laga befogenhet. Polisens rätt att använda våld. Hon har därefter utkommit med Polisers rätt att skjuta (2004) och läroboken Polisers rätt till våld (2008). Ingrid Helmius (2000) behandlar i sin doktorsavhandling Polisens rättsliga befogenheter vid spaning de rättsliga gränserna för polisens spaningsverksamhet och hur avvägningen mellan det allmännas och enskildas intressen tillgodoses i lagstiftning och rättstillämpning. Hon menar att Europakonventionens bestämmelser och legalitetsprincipen inte har fått fullt genomslag i rättstillämpningen. Janne Flyghed (1992) behandlar i Rättsstat i kris: spioneri och sabotage i Sverige under andra världskriget, balansgången mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet. Hur hålla brottsligheten på en acceptabel nivå och samtidigt vara ett anständigt samhälle? Med dessa utgångspunkter fokuseras främst säkerhetspolisen, kriminalunderrättelsetjänst samt polisens användande av straffprocessuella tvångsmedel. Därtill har han behandlat internationaliseringens konsekvenser för svenskt polisarbete. Polisbilskörning Jörgen Lundälv, som är docent i trafikmedicin vid Umeå universitet, har publicerat ett stort antal rapporter och artiklar med fokus på polisbilskörning och risker i sam31 band med denna. I Polisaspiranten som ville träna: aspiranters förarattityder till polisbilskörning och risktagande inom polisens förarutbildning: en attitydundersökning 2008-2010 (2010) redogör han för en studie av polisaspiranters förarattityder och inställning till olika riskmoment i samband med polisbilskörning. Han finner att det råder missuppfattningar hos en majoritet av aspiranterna om vilket lagstöd de har för att framföra polisfordon under brådskande yrkesutövning och att deras kunskaper om förekomst av trafikskador är bristfälliga. Han konstaterar också att aspiranterna överlag har varit kritiska till den trafik- och körutbildning de fått vid de tre polisutbildningarna. Lundälv ger ett antal förslag till vad som kan förstärkas i den grundläggande polisutbildningen och föreslår ett årligt kompetensprov för all polispersonal som ska använda polisfordon under tjänstetid. I Polisbilen som aldrig kom fram: 11-års nationell personskadestudie med skadeatlas: skadehändelser med polisfordon i svensk vägtrafik presenterar Lundälv (2009) en genomgång av skadehändelser med polisfordon 1997 – 2007 i Västra Götaland. Den första delstudien omfattar 2424 incidenter och skadehändelser och visar att de flesta olyckorna inträffat då fordonet framförts under ordinarie yrkesutövning. I en andra delstudie, den s.k. nationella personskadestudien, som baseras på försäkringsdata har han analyserat 1763 personskadefall. I mer än hälften dessa hade polisbilsföraren försäkringsmässigt bedömts helt eller delvis vållande till kraschen. Lundälv konstaterar att såväl antalet krascher med polisfordon som antalet personskador ökar. Åtgärder som han föreslår är bland annat att det görs en utvärdering av nödvändigheten av att alla polismän i yttre tjänst måste köra polisfordon i samband med tjänstgöringen, att utbildningen i Polisprogrammet förstärks och att ett årligt kompetensprov för utryckningsförare införs. Andra publikationer I Dödsfall och polisingripande – Riskfaktorer och rekommendationer presenterar Ingemar Thiblin (2011) som är professor i rättsmedicin vid Uppsala universitet en sammanställning av dödsfall i samband med agiterad person 1985 – 2009. Sammanställningen indikerar att antalet gripanderelaterade dödsfall har minskat efter revideringen av polisens instruktioner för gripandeteknik som började tillämpas 1998. I rapporten presenteras också en genomgång av den vetenskapliga litteraturen inom området. Sammanställningen och litteraturgenomgången talar för att riskerna med en utdragen kamp under ingripandet kan ha underskattats och att det är angeläget att finna metoder för att snabbt bryta det agiterade tillståndet i sådana fall. I antologin Preventing Crowd Violence (Madensen och Knutsson, red. 2011) presenteras forskning om förebyggande av våld i folksamling från såväl svenska som internationella forskare på området. Samma material finns utgivet på svenska i Rikspolisstyrelsens rapport 2010:1 Att förebygga våld i folksamling (Knutsson och Madensen, red. 2010). 32 I Police Use of Force (Kuhns och Knutsson, red. 2010) presenteras forskningsresultat om vålds- och vapenanvändning av internationella och även svenska forskare. I läroboken Demonstrationer och sporthändelser. En bok om poliser, demonstranter, idrottssupportrar, kravaller och folkfest, (Granström, red. 2010), ger FOG-gruppen i överblick över aktuell forskning om masshändelser och kravaller samt exempel på masshändelser som spårat ur och sådana som avlöpt fredligt. Författarna ger också konkreta beskrivningar av hur polis, myndigheter och arrangörer kan agera för att undvika kravaller. Inom ramen för Rikspolisstyrelsens projekt Kunskapsutveckling inom särskild polistaktik, också benämnt SPT-projektet, har fältstudier i samband med poliskommenderingar genomförts under projekttiden 2007-2010. Arbetet redovisas i delrapporter och i slutrapport Dnr PoA-109-4499/06. I antologin Brottsbekämpning – mellan effektivitet och integritet. Kriminologiska perspektiv på polismetoder och personlig integritet (Flyghed, red. 2000) diskuterar författarna i vilken mån som ett antal brottsbekämpande metoder är förenliga med grundlagsstadgade mänskliga fri- och rättigheter. Framför allt diskuteras polisens möjligheter till att använda tvångsmedel. 33 Brottsutredning Den svenska polisforskningen inom området brottsutredning är visserligen ett mångsidigt område men samtidigt ganska begränsat till ett mindre antal forskare. Några svenska forskningsprojekt finns som ännu inte har publicerat några studier och därför inte har blivit medtagna i denna översikt. Bland de publikationer som har gjorts kan man grovt dela upp ämnet i två huvudfält: slutledningar i brottsutredningsprocessen samt vittnen och förhör. Området vittnen och förhör har vi här valt att dela upp i dels polisförhör, där forskning tas upp som är generellt relaterad till förhörssituationen och människors förmåga att minnas i förhör, samt dels i förhör med barn och ungdomar där forskning om just förhör av yngre personer och speciellt utsatta unga återfinns. Speciellt värt att nämna när det gäller svensk forskning inom brottsutredning är forskningsenheten CLIP (Criminal, Legal and Investigative Psychology) vid Göteborgs universitet som står för det mesta av den svenska forskningen inom speciellt fältet slutledningar i brottsutredningsprocessen. Forskningen inom CLIP är ganska omfattande och vi presenterar därför bara ett urval av deras studier. För den som vill veta mer om denna forskning hänvisas till deras hemsida (www.clip.org.gu.se). Inom fältet vittnen och förhör finns ett något större antal svenska forskare. Många har publicerat sig tillsammans med utländska kollegor och dessa arbeten har inte tagits med här om det också finns god svensk forskning på samma ämne. Förutom de som forskar inom vittnespsykologi och förhörsmetod finns det många som arbetar med vittnespsykologi ur ett minnespsykologiskt perspektiv. Bland dessa forskares arbeten finns flera gränsfall, som inte klart kan sägas tillhöra polisforskning men som givetvis är ytterst relevanta för en förhörsledare. I de fall där forskningen inte direkt berör förhörssituationen eller polisens arbete så har de alltså i de flesta fall inte heller tagits med här. Inte heller har något tagits med av den omfattande forskningen som finns i fältet forensisk vetenskap, vilket också är ett närliggande område. I Sverige publiceras sådan forskning främst från Uppsala universitet, Lunds universitet samt Statens Kriminaltekniska Laboratorium i Linköping. Den intresserade borde inte ha några problem att själv hitta den typen av studier. Slutledningar i brottsutredningsprocessen I sin avhandling Justice needs a blindfold: effects of defendants’ gender and attractiveness on juridicial evaluation undersöker Angela Ahola (2010) vid Stockholms universitet hur en persons upplevda attraktivitet påverkar rättsväsendets bedömning av ett påstått brott. Poliser, domare, lagmän och några andra yrkeskategorier inom rättsväsendet ingick bland deltagarna. Resultaten visar att dels attraktiva människor och 34 dels kvinnor ofta bedöms mildare, och att dömande och icke dömande personer i rättsväsendet jämförelsevis bedömer människor olika, liksom män jämfört med kvinnor. Att bedöma tillförlitligheten i en vittnesutsaga är ett annat problem som en brottsutredare ställs inför. Några forskare undersöker effekten av kön och etnicitet på hur de blir bedömda av poliser och andra personer i rättskedjan. Studien Who can judge the accuracy of eyewitness statements?: a comparison of professionals and lay-persons av Torun Lindholm (2008) vid Stockholms universitet undersöker hur väl poliser, domare och lekmän presterade i att bedöma hur tillförlitliga vittnens berättelser var. Lindholm undersöker detta utifrån om vittnena tillhörde bedömarens etniska grupp eller inte och om berättelsen framfördes som inspelad video eller som ett transkript. Resultaten visar att poliserna var bättre än de andra grupperna på att bedöma tillförlitligheten, att deltagarna presterade bättre på att bedöma människor som tillhörde den egna etniska gruppen och att text var lättare att bedöma korrekt än video. Känslor och subjektiva upplevelser hos brottsutredaren är något som har undersökts av några forskare. Micael Björk (2011) analyserar i Känslokontroll i kritiska situationer: Mikrosociologiska perspektiv på modernt polisarbete hur ungdomsutredare följer ett antal egenutvecklade känsloregister. Björk drar slutsatsen att utan känsloregler, som en del av en större erfarenhetsbaserad omdömesförmåga, kan ett förhör lätt leda till att den kriminella identiteten förstärks och brottet förblir olöst. CLIP-gruppen vid Göteborgs universitet har publicerat några studier på frågeställningar om brottsutredning och hur polisens utredare påverkas av olika bevis. I studien The ’elasticity’ of criminal evidence: a moderator of investigator bias av Karl Ask, Anna Rebelius och Pär Anders Granhag (2008) lät de ett antal polisstudenter bedöma bevis som antingen bekräftade eller motsade deras uppfattning om skuldfrågan i ett fiktivt fall. Resultaten visar att det är skillnad mellan olika typer av bevis. Medan vittnesutsagor bedömdes som mindre trovärdiga om de motsade den tidigare uppfattningen än om de bekräftade den, var detta förhållande inte lika tydligt för teknisk bevisning som DNA och fotografier. I en studie med titeln Investigators under influence: how social norms activate goal-directed processing of criminal evidence undersöker samma grupp hur sociala påtryckningar påverkar brottsutredare (Ask, Granhag och Rebelius, 2011). Författarna drar slutsatsen att påtryckningar om effektivitet för erfarna utredare minskar öppenheten till vittnesmål som inkommer sent i utredningen. Karl Ask och Sara Landström (2010) undersöker också i Why emotions matter: expectancy violation and affective response mediate the emotional victim effect varför offer för våldtäkt oftare blir trodda om de uppvisar ett emotionellt upprört beteende jämfört med om de uppvisar ett mer neutralt beteende. De visar att det inte enbart är en effekt av att våldtäktsoffer förväntas bete sig känslomässigt, utan att även den utre35 dande polisens känslor av medlidande för offret ökade den uppfattade trovärdigheten. En hög kognitiv belastning under förhöret förstärkte dessutom båda dessa mekanismer. Ask (2006) undersöker effekten av hur psykiska faktorer påverkar brottsutredningens slutledningar i sin avhandling Criminal investigation: motivation, emotion and cognition in the processing of evidence. Avhandlingen visar att brottsutredares slutsatser är påverkade av motivation, känslor och förutfattade meningar och författaren påpekar behovet av skydd mot subjektiva influenser i brottsutredningar. Studierna i avhandlingen var en serie av experiment där deltagarna bestod av både brottsutredare från polisen och personer utan erfarenhet av brottsutredning. Polisförhör Frågan hur man upptäcker lögner i förhörssituationen är föremål för en hel del forskning. I sin avhandling Interrogating to detect deceptions and truth: Effects of strategic use of evidence visar Maria Hartwig (2005) vid CLIP i Göteborg att när bevis används på ett strategiskt sätt i förhörssituationen kommer lögnare och sanningssägare att använda sig av olika strategier. Träffsäkerheten i att skilja mellan dessa kan därmed ökas markant. Denna forskning har i några senare studier utvecklats mot att undersöka olika strategier för att upptäcka medvetna osanningar hos misstänkta. Studien Detecting deception in suspects: Verbal cues as a function of interview strategy av Hartwig med flera (2011) visar i ett experiment att lögnare uteslöt mer information om brottet och att deras uttalanden oftare motsade bevisen än de som talade sanning. Som en sammanfattning av vad denna forskning innebär för polisförhör föreslår samma forskargrupp en strategi att öka den kognitiva belastningen i förhöret i diskussionsartikeln Outsmarting the liars: toward a cognitive lie detection approach av Aldert Vrij med flera (2011). En lögnare kommer att ha större problem att hantera en hög kognitiv belastning och på så sätt kan en förhörsledare få ledtrådar för att upptäcka lögnen. Relaterat till de ovanstående publikationerna tittar Leif Strömwall och Pär Anders Granhag (2003) på hur man ser på att upptäcka lögner i förhör inom rättsväsendet i studien How to detect deception?: arresting the beliefs of police officers, prosecutors and judges. De ställde frågor till ett antal poliser, åklagare och domare runt deras uppfattningar om förhörssituationen. Ett fynd är att majoriteten av poliserna trodde att det finns ett samband mellan medvetna lögner och ett visst kroppsspråk: dels att undvika ögonkontakt och dels att utföra kroppsrörelser. Detta trots att forskningen på området talar emot att detta skulle vara användbart som ett tecken på att en person ljuger. Inom minnespsykologin har man länge intresserat sig för vilka faktorer som påverkar hur människor minns centrala och perifera händelser. Fahran Sarwar (2011) undersöker i sin avhandling Eyewitness testimonies: The memory and meta-memory effects of retellings and discussions with non-witnesses hur minnet och självsäkerheten av 36 att minnas korrekt påverkas av att diskutera händelsen med någon som inte har varit med om den. I studierna som ingår har Sarwar låtit människor se en videoinspelning av en händelse och senare låtit dem återberätta sina minnen. Resultaten visade att deltagarna mindes mer om de diskuterat händelsen med någon annan jämfört med om de bara hade återberättat den utan diskussion. Det visades också att deltagarna blev mer säkra på perifer information när de upprepat minnet flera gånger, men inte på central information. I sin avhandling Perspektiv i polisprotokoll ställer Gunilla Almström Persson (2009) frågan om den misstänktes perspektiv är urskiljningsbart i förhörsprotokoll. För att svara på frågan använde hon sig av språkvetenskapliga analysverktyg och undersökte sematiskt och dramaturgiskt vilket perspektiv det är som finns i protokollet. Resultatet av studien säger att det verkligen är den misstänktes perspektiv som återfinns i protokollen. Harriet Jakobsson Öhrn (2005) undersöker i avhandlingen Berätta din sanning: En förhörsledares projekt i förhör med misstänkt person polisförhörssituationen ur förhörsledarens perspektiv. Hon visar att man kan se två huvudmål hos denne: att formera en gemensam bild av händelsen i fråga och att hjälpa den misstänkte att gå vidare i livet. Dessa båda mål bildar en underförstådd bakgrund till vad förhörsledaren gör. Ulf Holmbergs (2004) avhandling Police interviews with victims and suspects of violent and sexual crimes: interviewees’ experiences and interview outcomes undersöker upplevelsen och resultaten av polisförhör av personer misstänkta för och offer för vålds- och sexualbrott baserat på två olika förhörsstilar, en dominant stil och en human stil. Resultaten visar att en dominant förhörsstil var kopplat till en hög grad av förnekanden hos den misstänkte medan den humana förhörsstilen var kopplat till erkännanden. Holmberg sätter också den humana förhörsstilen i relation till den juridiska inriktningen som kallas Terapeutisk Juridik (Therapeutic Jurisprudence på engelska) och som betonar synsättet att brottsutredningen också ska använda sig av samhällsvetenskaplig kunskap för att förbättra välbefinnandet hos de som blir föremål för den. Han hävdar att en dominant förhörsstil hindrar den förhörde att återskapa hela kontexten av en händelse vilket skulle ha kunnat underlätta minnet. Ett tidigt svenskt arbete inom polisförhör var Polisförhöret som kommunikationssituation av Linda Jönsson (1988). Jönsson undersöker hur poliser tolkar och sållar informationen som den förhörde ger. I avhandlingen uppskattas att endast ungefär hälften av informationen i ett förhörsprotokoll kommer från den förhörde, resten har sitt ursprung i förhörsledaren. Per Linell och Linda Jönsson (1991) har också undersökt vilka perspektiv det är som framträder i polisförhöret. I kontrast till Almström Persson (2009) ovan visar de att det är en stor skillnad mellan vad de misstänkta har berättat och vad som återfinns i förhörsprotokollet. När de misstänkta i studien erkände brot37 tet ägnade dessa det mesta av tiden till att prata om sina skamkänslor, om bakgrunden till brottet och sin egen sociala situation. I protokollet var däremot fokus på de tekniska detaljerna i brottet och känslouttryck i språket hade också omvandlats till mer neutrala. Förhör med barn och ungdomar I några studier har författarna tittat på polisförhör med personer som har speciella svårigheter med förhörssituationen eller med att förmedla sina upplevelser, som till exempel barn eller personer med funktionsnedsättning. I avhandlingen Children as Eyewitnesses: memory recall and face recognition har Gunilla Fredin (2011) låtit barn och vuxna titta på videoinspelningar av händelser och efter en tid intervjuat dem om sina minnen eller genomfört en vittneskonfrontation med dem. Resultaten av avhandlingen visar att om frågorna ställs på rätt sätt så kan barn vara lika goda vittnen som vuxna, men i vittneskonfrontationer där gärningsmannen saknas (som exempelvis när fel person har blivit misstänkt) ökar risken för felaktiga identifieringar. Frågan om hur mycket barnvittnen påverkas av att diskutera sina minnen med andra personer tas upp i en avhandling av Emma Roos av Hjelmsäter (2010) med titel Children’s memory reports: The effect of co-witness influence. I avhandlingen har Roos av Hjelmsäter låtit barn bevittna händelser och senare intervjuat dem om sina minnen. Andra personer (barn och vuxna) som också bevittnat händelsen har sedan på olika sätt försökt att påverka studiedeltagarna med felaktig information, antingen genom att lägga till falska detaljer eller genom att förneka korrekta minnen. Resultaten visar att barn är känsliga för felaktig information, både genom att felaktigt utelämna och att lägga till. Ann-Christin Cederborg och Clara Gumpert (2010) intervjuade i The challenge of assesing credibility when children with intellectual disabilities are alleged victims of abuse bland annat poliser om hur man ser på förhör med barn som har utvecklingsstörning. Intervjuerna visar att man var medveten om att gängse procedurer kan hindra barn med utvecklingsstörning från att bli förhörda på ett rättvist sätt, men att man inte på grund av detta avviker från praxis. Tidigare har visats i Repetition of contaminating question types when children and youths with intellectual disabilities are interviewed av Cederborg med flera (2009) att förhör med barn med utvecklingsstörning kan vara problematiskt eftersom ett upprepande av en fråga ofta leder till ändrade svar. Vittnesmål från barn som har utsatts för sexuella övergrepp är i fokus för Lina Leanders avhandling What sexually abused children remember and report: Minding the gap (Leander, 2007). Hon använde väldokumenterade händelser såsom sexuel38 la trakasserier som kan följas i loggar från chattsidor på Internet och jämförde med vad barnen sedan berättade i polisförhör. Slutsatsen är att även om berättelserna som barnen återgav hade en hög grad av tillförlitlighet, uteslöts många detaljer av händelserna. En trolig orsak till barnens ovilja att berätta kan vara skamkänslor kopplade till händelsen. Hur förhörsstilen påverkar barns återgivning av sexuella trakasserier har också undersökts i Children’s report of a verbal sexual abuse: Effects of police officer’s interviewing style av Leander, Granhag och Christianson (2009). Slutsatsen i arbetet är att det finns ett starkare samband mellan specifika frågor och fylliga återgivningar än mellan öppna frågor och fylliga återgivningar. I sin avhandling Interviewing child witnesses gjorde Anneli Larsson (2005) experiment på barnvittnen genom att förhöra barn om antingen bevittnade eller egenpåhittade berättelser. Slutsatsen i avhandlingen är att kognitiv intervju gav mer korrekt information än strukturerad intervju, både en kortare och en längre tid efter en händelse. Kognitiv intervju av en bevittnad händelse gav också mer information jämfört med en påhittad händelse. Cederborg med flera (2000) undersöker i studien Investigative interviews of child witnesses in Sweden vilken typ av frågor som svenska förhörsledare använde vid förhör av barnvittnen. De kommer fram till att över hälften av frågorna som förhörsledarna ställde till barnen var formulerade på ett sätt som antingen gav svarsalternativ eller var på något sätt suggestiva. Enbart sex procent av frågorna var öppna. Andra publikationer I Minnas eller inte minnas: om polisförhöret som en institutionaliserad ram för minnandet diskuterar Per Linell, Harriet Jakobsson Öhrn och Linda Jönsson (2011) polisförhöret ur ett minnespsykologiskt perspektiv. De ger exempel på hur en berättelse byggs upp av den förhörde när det finns psykologiska hinder för minnandet, som att denne till exempel inte kan eller vill minnas, eller inte vill erkänna att man faktiskt minns. Även om det är den förhörde som minns händelsen bidrar båda parterna (förhörsledare och förhörd) till att bygga denna berättelse. I antologin Handbok i Rättspsykologi av Pär Anders Granhag och Sven Å Christianson (red. 2008) finns flera kapitel med relevans för vittnesmål och förhör. Flera av forskarna ovan har också bidragit med kapitel till antologin, som är en bred sammanfattning av var forskningen står i ämnet rättspsykologi. I boken diskuteras också närliggande ämnen som grundläggande minnespsykologi, psykopatologi, gärningsmannaprofilering och viktimologi. Christian Diesen diskuterar i ett kapitel begreppet Terapeutisk Juridik. Han tar bland annat upp polisförhörets terapeutiska funktion i samband med detta (se även stycket ovan om Holmberg, 2004). Boken Avancerad Förhörs- och Intervjumetodik (Christianson, Engelberg och Holmberg, 2006) tar upp förhörssituationen ur ett psykologiskt perspektiv. Författarna går ige39 nom funktionerna i människans minnessystem, vilka insikter som denna kunskap kan ge för en förhörsledare och vad som speciellt är viktigt i förhör med barn, traumatiserade personer eller människor med psykiska funktionshinder. Den kognitiva intervjumetodiken har ett eget kapitel. Även i Polispsykologi (Christianson och Granhag, red 2004) ingår kapitel om vittnesmål och förhör, men både denna bok och Avancerad Förhörs- och Intervjumetodik kan idag i stort ersättas med Handbok i Rättspsykologi när det gäller området brottsutredning. Ulf Holmberg och Ola Kronkvist (2008) kritiserar i bokkapitlet Interviewing suspects den så kallade Reid-tekniken för polisförhör. De går igenom råd från olika engelskspråkiga förhörsmanualer och relaterar dessa till mänskliga rättigheter, förhörsmetodologisk forskning och intervjuarens beteende. De diskuterar också skiftet från ”interrogation” till ”investigative interviewing”. Intervjuer av barn skriver Ann-Christin Cederborg (2000) om i boken Barnintervjuer. Den är en praktiskt inriktad handledning för hur förhör med barn bör utföras, baserat på forskning och teorier om barn och psykisk utveckling och även till stora delar på författarens egna erfarenheter av att arbeta med barn. Ett tidigt försök att systematisera vittnespsykologin hittar man i Arne Trankells Vittnespsykologins arbetsmetoder från 1963. Trankell börjar i grunderna för den mänskliga uppfattningsförmågan och minnet, från det fortsätter han med hur en vittnespsykologi samlar och analyserar sina data och avslutar med att beskriva hur ett vittnespsykologiskt utlåtande genomförs. På senare tid har det publicerats verk som bygger på Trankells tradition. Svensk vittnespsykologi av Nils Wiklund och Ulla Sjöström (red. 2004) innehåller förutom forskningsresultat i ämnet också en del exempel och rättsfall från svenska rättsväsendet. Flera av dessa är exempel på hur de anser att vittnesutsagor inte ska hanteras, såsom turerna kring Lisbet Palmes utpekande av Christer Pettersson och fall där barn har påverkats av förhörsledaren till att berätta om övergrepp som barnet egentligen själv säger sig inte tro ha hänt. 40 Referenser Agevall, L. & Jenner, H. (red.) (2006). Bilder av polisarbete : samhällsuppdrag, dilemman och kunskapskrav. Växjö: Växjö university press. Ahola, A. S. (2010). Justice needs a blindfold : effects of defendants’ gender and attractiveness on judicial evaluation. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Almström Persson, G. (2009). Perspektiv i polisprotokoll. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Andersson, S. (2003). Ordnande praktiker : en studie av status, homosocialitet och maskuliniteter utifrån två närpolisorganisationer. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Ask, K. (2006). Criminal investigation : motivation, emotion and cognition in the processing of evidence. Diss: Göteborgs universitet, Sverige. Ask, K., Rebelius, A. & Granhag, P. A. (2008). The ’elasticity’ of criminal evidence : a moderator of investigator bias. Applied cognitive psychology, vol. 22: 9, ss. 12451259. Ask, K., Granhag, P. A. & Rebelius, A. (2011). Investigators under influence : how social norms activate goal-directed processing of criminal evidence. Applied cognitive psychology, vol. 25: 4, ss. 548-553. Ask, K. & Landström, S. (2010). Why emotions matter : expectancy violation and affective response mediate the emotional victim effect. Law and human behavior, vol. 34: 5, ss. 392-401. Ask, S. & Byrman, G. (2009). Polisstudenters avrapportering : perspektiv och verbval i förhör. (Elektronisk) HumaNetten, nummer 24, ss. 2-12. Tillgänglig: < http://lnu. se/polopoly_fs/1.31934!nummer24.pdf > (2012-01-03). Bergman, K. (1990). Poliser : mellan klassförtryck och brottsbekämpning. Diss. Göteborgs universitet, Sverige. Bergman, B. (2008). Att omskapa sin professionella identitet. Lic.-avh. Stockholms universitet, Sverige. Björk, M. (2006). Ordningsmakten i stadens periferi : en studie av polisiära gänginsatser i Göteborg, 2004-2005. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion. Björk, M. (2009). Gängbekämpning : om polisinsatser mot organiserad brottslighet. Malmö: Gleerup. 41 Björk, M. (2010). Fighting cynicism : some reflections on self-motivation in police work. I Stojkovic, S., Klofas, J. & Kalinich, D. B. (red.). The administration and management of criminal justice organizations : a book of readings. Long Grove, Ill.: Waveland Press. Björk, M. (2011). Känslokontroll i kritiska situationer : mikrosociologiska perspektiv på modernt polisarbete. I Larsson, B. & Engdalh, O. (red.). Social kontroll : övervakning, disciplinering och självreglering. Malmö: Liber. Björk, M. & Peterson, A. (red.) (2002). Vid politikens yttersta gräns : perspektiv på EU-toppmötet i Göteborg 2001. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion. Björk, M. & Peterson, A. (red.) (2006). Policing contentious politics in Sweden and Denmark. Maastricht: Shaker. Borglund, E. (2006). A predictive model for attaining quality in recordkeeping. Lic.avh. Mittuniversitetet, Sverige. Boucht, J. (2011). Polisiär våldsanvändning : en straff- och offentligrättslig undersökning. Diss. Uppsala universitet, Sverige. Bäck, T. (2010). Från student till yrkesverksam polis : mental träning i polisutbildningen och polisyrket : polisstudenters och yrkesverksamma polisers upplevda kompetens i mental träning. Lic.-avh. Umeå universitet, Sverige. Carlström, A.K. (1999). På spaning i Stockholm : en etnologisk studie av polisarbete. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Cederborg, A-C. (2000). Barnintervjuer. Falköping: Liber. Cederborg, A-C., Danielsson, H., La Rooy, D. & Lamb, M. E. (2009). Repetition of contaminating question types when children and youths with intellectual disabilities are interviewed. Journal of intellectual disability research, vol. 53: 5, ss. 440-449. Cederborg, A-C. & Gumpert, C. H. (2010). The challenge of assessing credibility when children with intellectual disabilities are alleged victims of abuse. Scandinavian journal of disability research, vol. 12: 2, ss. 125-140. Cederborg, A-C., Orbach, Y., Sternberg, K. J. & Lamb. M. (2000). Investigative interviews of child witnesses in Sweden. Child abuse and neglect, vol. 24: 10, ss. 13551361. Cedermark Hedberg, G. (1985). Kvinnor och män i polisutbildning : polissystemets reaktioner på en ökad andel kvinnor i polisyrket. Diss. Stockholms universitet, Sverige. 42 Christianson, S-Å., Engelberg, E. & Holmberg, U. (1998). Avancerad förhörs- och intervjumetodik. Stockholm: Natur och kultur. Christianson, S-Å. & Granhag, P. A. (red.) (2004). Polispsykologi. Stockholm: Natur och kultur. Dahlgren, J. (2007). Kvinnor i polistjänst : Föreningen Kamraterna, Svenska polisförbundet och kvinnors inträde i polisyrket 1957-1971. Diss. Umeå universitet, Sverige. Ekenvall, B. (2008). En oförvitlig polis? : studier i polisetik. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Ekman, G. (1999). Från text till batong : om poliser, busar och svennar. Diss. Handelshögskolan, Sverige. Eliasson, U. (2005). Övervakning i försvarets intresse : säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier 1917-1945. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Flyghed, J. (1992). Rättsstat i kris : spioneri och sabotage i Sverige under andra världskriget. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Flyghed, J. (red.) (2000). Brottsbekämpning : mellan effektivitet och integritet : kriminologiska perspektiv på polismetoder och personlig integritet. Lund: Studentlitteratur. Fredin, G. (2011). Children as eyewitnesses : memory recall and face recognition. Diss. Lunds universitet, Sverige. Furuhagen, B. (2004). Ordning på stan : polisen i Stockholm 1848-1917. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion. Furuhagen, B. (2009). Från fjärdingsman till närpolis : en kortfattad svensk polishistoria. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2009:2). Ghazinour, M., Lauritz, L.E., du Preez, E., Cassimjee, N. & Richter, J. (2010). An investigation of mental health and personality in Swedish police trainees upon entry to the police academy. Journal of police and criminal psychology, vol. 25: 1, ss. 34-42. Granér, R. (2004). Patrullerande polisers yrkeskultur. Diss. Lunds universitet, Sverige. Granér, R. & Larsson, P. (red.) (2008). Policing in Scandinavia : proceedings from the conference on police research in Växjö, august 2007. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:5). 43 Granér, R., Skoglund, P. & Mikkonen, M. (2011). Anmälningar mot poliser : en kartläggning.Växjö: Linnéuniversitetet. (Linnæus university studies in policing : 2011:1). Granhag, P. A. & Christianson, S. Å. (red.) (2008). Handbok i rättspsykologi. Stockholm: Liber. Granström, K. (red.) (2002). Göteborgskravallerna : identitetsskapande och attitydförändringar genom deltagande i fredliga demonstrationer och våldsamma upplopp. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar. (Rapport : 187). Granström, K., Guvå, G., Hylander, I. & Rosander, M. (2005). Reclaim the streets : en analys av strategiska händelser i samband med olovliga gatumanifestationer. Linköping: Linköpings universitet. (FOG-rapport nr 52). Granström, K. (red.) (2010). Demonstrationer och sporthändelser : en bok om poliser, demonstranter, idrottssupportrar, kravaller och folkfest. Lund: Studentlitteratur. Green, A. (2009). Fotboll och huliganism : utveckling, problem och åtgärdsarbete i England och Skandinavien. Stockholm: Stockholms universitet. (Rapport 2009:2). Guvå, G. (2008). Polisens riskbedömning och dess konsekvenser i samband med demonstrationer : en analys av Salemdemonstrationer och några europeiska masshändelser. Linköping: Linköpings universitet. (FOG-rapport nr 59). Hallin, P-O., Jashari, A., Listerborn, C. & Popoola, M. (2010). Det är inte stenarna som gör ont : röster från Herrgården, Rosengård : om konflikter och erkännande. Malmö: Malmö högskola. (Malmö publikationer i urbana studier : 5). Hallin, P-O., Jashari, A., Listerborn, C. & Popoola, M. (2011). Varför kastar de sten? : om konflikter och erkännande. (Elektronisk) Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Tillgänglig: < https://www.msb.se/Upload/Kunskapsbank/ Forskningsrapporter/Slutrapporter/Slutrapport%20Popul%C3%A4r_%20 Varf%C3%B6r%20kastar%20de%20sten_.pdf > (2012-01-12). Hartwig, M. (2005). Interrogating to detect deceptions and truth : effects of strategic use of evidence. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet. Hartwig, M., Ganhag, P.A., Strömwall, L.A., Wolf, A., Vrij, A. & Roos af Hjelmsäter, E. (2011). Detecting deception in suspects : verbal cues as a function of interview strategy. Psychology, crime and law, vol. 17: 7, ss. 643-656. Hau, S. (2008). Communication as the most important police strategy at the Football World Cup Final 2006. Linköping: Linköpings universitet. (FOG-rapport nr 61). Helmius, I. (2000). Polisens rättsliga befogenheter vid spaning. Diss. Uppsala universitet, Sverige. 44 Hjort, M. (2004). ”Nationens livsfråga” : propaganda och upplysning i försvarets tjänst 1944-1963. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Holgersson, S. (2001). IT-system och filtrering av verksamhetskunskap : kvalitetsproblem vid analyser och beslutsfattande som bygger på uppgifter hämtade från polisens IT-system. Lic.-avh. Linköpings universitet, Sverige. Holgersson, S. (2005). Yrke : polis : yrkeskunskap, motivation, IT-system och andra förutsättningar för polisarbete. Diss. Linköpings universitet, Sverige. Holgersson, S. (2008). Dialogpolis : erfarenheter, iakttagelser och möjligheter 20022007. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:2). Holgersson, S. & Knutsson, J. (2008). Individuella arbetsprestationer i uniformerat polisarbete. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:3). Holgersson, S. (2008). Spelar skillnader i arbetsprestation mellan poliser någon egentlig roll? Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:6). Holmberg, U. (2004). Police interviews with victims and suspects of violent and sexual crimes : interviewees’ experiences and interview outcomes. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Holmberg, U. & Kronkvist, O. (2008). Interviewing suspects. I Davies, G., Hollin, C. R. & Bull, R. (red.). Forensic psychology. Chichester: Wiley. Hydén, S. & Lundberg, A. (2004). Inre utlänningskontroll i polisarbete : mellan rättsstatsideal och effektivitet i Schengens Sverige. Diss. Linköpings universitet, Sverige. Hydén, S. & Ljungberg, C. (2009). Legitimitetssträvanden i svensk polisutbildning. I Fransson, O. & Jonnergård, K. (red.). Kunskapsbehov och nya kompetenser : professioner i förhandling. Stockholm: Santérus Academic Press. Hydén, S. (2010). Brottsoffer i rättsprocessen : har utländsk bakgrund betydelse? Malmö: Malmö universitet. (Current themes in IMER research : 10). Ivarsson Westerberg, A. (2004). Papperspolisen : den ökande administrationen i moderna organisationer. Diss. Handelshögskolan, Sverige. Jakobsson Öhrn, H. (2005). Berätta din sanning : en förhörsledares projekt i förhör med misstänkt person. Diss. Stockholms universitet, Sverige. 45 Jaschke, H-G., Bjørgo, T., del Barrio Romero, F., Kwanten, C., Mawby, R. & Pagon, M. (2007). Perspectives of police science in Europe : final report. Bramshill: European Police College (CEPOL). Tillgänglig: < http://www.cepol.europa.eu/ fileadmin/website/Research_Science/PGEAPS_Final_Report.pdf > (2011-09-07). Jönsson, L. (1988). Polisförhöret som kommunikationssituation. Diss. Linköpings universitet, Sverige. Karlsson, I. (2005). Memories of traumatic events among Swedish police officers. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Karp, S. & Stenmark, H. (2008). Att lära till polis : traditioner och förnyelse inom utbildning och yrkesliv. I Granér, R. & Larsson P. (red.). Policing in Scandinavia. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:5). Karp, S. & Stenmark, H. (2010). Learning to be a police officer : tradition and change in the training and professional lives of police officers. Police practice and research, vol. 12: 1, ss. 4-15. Kassman, A. (1998). Polisen och narkotikaproblemet : från nationella aktioner mot narkotikaprofitörer till lokala insatser för att störa missbruket. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Stockholm: Almqvist & Wiksell international. (Stockholm studies in sociology : N.S. : 6). Knutsson, J. (1984). Polisen och brottspreventionen. Diss, Stockholms universitet, Sverige. Knutsson, J. & Madensen, T. (red.) (2010). Att förebygga våld i folksamling. Stockholm: Rikspolisstyrelsen. (Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion rapport : 2010:1). Knutsson, J. (2010). Den myndighetsanknutna polisforskningen i Sverige : en kommenterad bibliografi. Växjö: Linnéuniversitetet. (Linnaeus university studies in policing : 2010:2). Kuhns, J. B. & Knutsson J. (red.) (2010). Police use of force. Santa Barbara, California: Praeger. Langkjaer, J. (2011). Övervakning för rikets säkerhet : svensk säkerhetspolisiär övervakning av utländska personer och inhemsk politisk aktivitet, 1885-1922. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Larsson, A. (2005). Interviewing child witnesses. Diss. Göteborgs universitet, Sverige. 46 Lauritz, L. E. (2009). Spirande polisidentiteter : en studie av polisstudenters och nya polisers professionella identitet. Diss. Umeå universitet, Sverige. Leander, L. (2007). What sexually abused children remember and report : minding the gap. Diss. Göteborgs universitet, Sverige. Leander, L., Granhag, P. A., & Chrstianson, S. Å. (2009). Children’s report of a verbal sexual abuse : effects of police officer’s interviewing style. Psychiatry, psychology and law, vol. 16: 3, ss. 340-354. Lernestedt, C. & Tham, H. (red.) (2011). Brottsoffret och kriminalpolitiken. Stockholm: Norstedts juridik. Linell, P., Jakobsson Öhrn, H. & Jönsson, L. (2011). Minnas eller inte minnas : om polisförhöret som en institutionaliserad ram för minnandet. I Säljö, R. (red.). Lärande och minnande som social praktik. Stockholm: Nordstedt. Linell, P. & Jönsson, L. (1991). Suspect stories : on perspective-setting in an asymmetrical situation. I Marková, I. & Foppa, K. (red.). Asymmetries in dialogue. Hemmel Hempstead: Harvester Wheatsheaf. Lindgren, M. (2004). Brottsoffer i rättsprocessen : om ideala brottsoffer och goda myndigheter. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Lindholm, T. (2008). Who can judge the accuracy of eyewitness statements? : a comparison of professionals and lay-persons. Applied cognitive psychology, vol. 22: 9, ss. 1301-1314. Lindström, P. (2011). Fler poliser : färre brott? Växjö: Linnéuniversitetet. (Linnæus university studies in policing : 2011:2). Lindström, P. (2006). Polisiär nolltolerans: flipp eller flopp? Nordisk tidsskrift for kriminalvidenskab, vol. 93: 1, ss. 15-36. Lundberg, M. (1998). Kvinnomisshandel som polisärende : att definiera och utdefiniera. Lic.-avh. Lunds universitet, Sverige. Lundberg, M. (2001). Vilja med förhinder : polisers samtal om kvinnomisshandel. Diss. Lunds universitet, Sverige. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion. Lundin, J. & Nuldén, U. (2007). Talking about tools : investigating learning at work in police practice. Journal of workplace learning, vol. 19: 4, ss. 222 – 239. 47 Lundälv, J. (2009). Polisbilen som aldrig kom fram : 11-års nationell personskadestudie med skadeatlas : skadehändelser med polisfordon i svensk vägtrafik. (Elektronisk). Umeå: Umeå universitet. Tillgänglig: < http:// lundalvtrafficmedicine.dinstudio.se/files/POLISBILENSOMALRIGKOMFRAM. pdf > (2012-01-12). Lundälv. J. (2010). Polisaspiranten som ville träna : aspiranters förarattityder till polisbilskörning och risktagande inom polisens förarutbildning : en attitydundersökning 2008-2010. Umeå: Umeå universitet. Tillgänglig: < http:// lundalvtrafficmedicine.dinstudio.se/files/Rapporten9november2010.pdf > (2012-0112). Madensen, T. D. & Knutsson, J. (red.) (2011). Preventing crowd violence. Boulder, Colorado: Lynne Rienner Publishers. Norée, A. (2000). Laga befogenhet : polisens rätt att använda våld. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Norée, A. (2004). Polisers rätt att skjuta. Stockholm: Norstedts juridik. Norée, A. (2008). Polisers rätt till våld. Stockholm: Norstedts juridik. Norée, A. (2011). Polismål : när poliser är de misstänkta. Stockholm: Norstedts juridik. Nuldén, U. & Borglund, E. (2006). Bits and pieces of information in police practice. I Proceedings of 29th information systems research seminar in Scandinavia (IRIS 29), 12-15 augusti, Helsingör. Nygren, M. & Karp, S. (2010). Stress and stress management in policing : a crosssectional analysis of the literature in the field. (Elektronisk). IPES Working Paper June, no 21, 2010. Tillgänglig: < http://www.ipes.info/WPS/WPS_No_21.pdf > (2012-01-13). Nyzell, S. (2010). ”Striden ägde rum i Malmö” : Möllevångskravallerna 1926 : en studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige. Diss. Lunds universitet, Sverige. Malmö: Malmö university press. Oskarsson, M. (2005). Lag eller ordning? : polisens hantering av EU-toppmötet i Göteborg 2001. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Palm, G. & Skogersson, R. (2008). Hjältar, blåljus och säkerhet : konstruktionen av polisen i nyhetsmedierna. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:1). Peterson, A. (2006). Policing contentious politics at transnational summits : Darth 48 Vader or the Keystone cops? I Della Porta, D., Peterson, A. & Reiter, H. (red.). The policing of transnational protest. Aldershot: Ashgate. Peterson, A. (2008). Who ‘owns’ the streets? : ritual performances of respect and authority in interactions between young men and police officers. Journal of scandinavian studies in criminology and crime prevention, vol. 9: 2, ss. 97-118. Peterson, A. (2010). From Great Britain to Sweden : the import of reassurance policing : local police offices in Metropolitan Stockholm. Journal of Scandinavian studies in criminology and crime prevention, vol. 11: 1, ss. 25-45. Petersson, O. (2008). Den polisiära lämplighetslogiken : en text angående de normer som genomsyrar polisiärt vardagsarbete. I Jonnergård, K., Funck, E. K. & Wolmesjö, M. (red.). När den professionella autonomin blir till ett problem. Växjö: Växjö university press. Petersson, O. (2011a). De föreskriftspräglade yrkena polis och socionom. I Olofsson, G. & Petersson, O. (red.). Med sikte på profession : akademiska yrkesutbildningar vid ett nytt universitet. Lund: Ariadne. Petersson, O. (2011b). Polisutbildningen. I Olofsson, G. & Petersson, O. (red.). Med sikte på profession : akademiska yrkesutbildningar vid ett nytt universitet. Lund: Ariadne. Pettersson, T. (2005). Polisingripande vid eget bruk av narkotika : särbehandlas personer med utländsk bakgrund? Stockholm: Stockholms universitet. (Rapport : 2005:2). Pettersson, T. (Under publicering). Polis och ungdomar i förorten. I Pettersson, L. & Pettersson, T. (red.). Kontrollens variationer. Lund: Studentlitteratur. du Preez, E., Cassimjee, N., Lautitz, L. E., Ghazinour, M. & Richter, J. (2011). Personality and mental health : an investigation of south african police trainees. Psychological reports, vol. 108: 1, ss. 301-316. Roos av Hjelmsäter, E. (2010). Children’s memory reports : the effect of co-witness influence. Diss. Göteborgs universitet, Sverige. Sarnecki, J. (2004). Kunskapsbaserad brottsprevention : teoretiska utgångspunkter för brottförebyggande arbete i Stockholms stad. Stockholm: Stockholms stad. Sarwar, F. (2011). Eyewitness testimonies : the memory and meta-memory effects of retellings and discussions with non-witnesses. Diss. Lunds universitet, Sverige. Sehlin, S. (2009). Förebygger medling återfall i brott bland unga gärningsmän : en 49 återfallsstudie av medlingsverksamheterna i Hudiksvall & Örnsköldsvik. Lic.-avh. Umeå universitet, Sverige. Skrinjar, M. (2005). Bilder av och åtgärder mot narkotika(miss)brukare : en reflexiv studie. Lic.-avh. Stockholm: Stockholms universitet, Sverige. (Rapport 2005:1). SOU 1995:60. Kvinnofrid : slutbetänkande : [huvudbetänkande] (1995). Stockholm: Fritzes. (Statens offentliga utredningar 1995:60). Stenmark, H. (2005). Polisens organisationskultur : en explorativ studie. Diss. Umeå universitet, Sverige. Strömwall, L. & Granhag, P. A. (2003). How to detect deception? : arresting the beliefs of police officers, prosecutors and judges. Psychology, crime and law, vol. 9: 1, ss. 19-36. Thiblin, I. (2011). Dödsfall vid polisingripande : riskfaktorer och rekommendationer. Solna: Polishögskolan. (Polishögskolans serie i polisiärt arbete : 2011:1). Trankell, A. (1963). Vittnespsykologins arbetsmetoder. Stockholm: Svenska utbildningsförlaget Liber AB. Töllborg, D. (2010). Uppdraget : en utredning om illojal maktanvändning som misslyckades p.g.a. illojal maktanvändning. Göteborg: Gothenburg research institute. (GRI-rapport : 2010:4). Vrij, A., Granhag, P.A., Mann, S. & Leal, S. (2011). Outsmarting the liars : toward a cognitive lie detection approach. Current directions in psychological science, vol. 20: 1, ss. 28-32. Wahlström, M. & Oskarsson, M. (2006). Negotiating political protest in Gothenburg and Copenhagen. I Della Porta, D., Peterson, A. & Reiter, H. (red.). The policing of transnational protest. Aldershot: Ashgate. Wahlström, M. (2007). Forestalling violence : police knowledge of interaction with political activists. Mobilization : an international quarterly, vol. 12: 4, ss. 389-402. Wahlström, M. (2011). The making of protest and protest policing : negotiation, knowledge, space, and narrative. Diss. Göteborgs universitet, Sverige. Wiklund, N. & Sjöström, U. (red.) (2004). Svensk vittnespsykologi. Lund: Studentlitteratur. Wikström, P-O. H., Dolmén, L. & Fermefors, E. (1997). Att förebygga oordning 50 och öka tryggheten i stadskärnan : en utvärdering av Eskilstuna-projektet. Solna: Polishögskolan. Åberg, B. (2001). Samarbete på könsblandade arbetsplatser : en könsteoretisk analys av arbetsdelning mellan kvinnor och män i två yrken : akutsjuksköterskor och ordningspoliser. Diss. Örebro universitet, Sverige. Åse, C. (2000). Makten att se : om kropp och kvinnlighet i lagens namn. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Österlind, M. & Haake, U. (2010). The leadership discourse amongst female police leaders in Sweden. Advancing women in leadership, vol. 30: 16, ss. 1-24. 51 Personregister A Agevall, Lena 12 Ahola, Angela 34 Almström Persson, Gunilla 37 Andersson, Susanne 13, 18 Ask, Karl 35 Ask, Sofia 11 B Bergman, Bengt 12 Bergman, Kjell 20 Björk, Micael 11, 27, 28, 29, 35 Borglund, Erik 12, 18 Boucht, Johan 31 Byrman, Gunilla 11 Bäck, Thomas 10 C Carlström, Ann Kristin 14 Cederborg, Ann-Christin 38, 39, 40 Cedermark Hedberg, Gunilla 17 Christianson, Sven Åke 39, 40 D Dahlgren, Johanna 17 Diesen, Christian 39 52 Dolmén, Lars 23 E Ekenvall, Börje 15 Ekman, Gunnar 13 Eliasson, Ulf 20 Engelberg, Elisabeth 39 Eriksson, Katarina 30 F Fermefors, Emma 23 Flyghed, Janne 31, 33 Fredin, Gunilla 38 Furuhagen, Björn 20 G Ghazinour, Mehdi 10 Granér, Rolf 13, 14, 21 Granhag, Pär Anders 35, 36, 39, 40 Granström, Kjell 26, 27, 33 Green, Anders 26 Gumpert, Clara 38 Guvå, Gunilla 26, 27 H Haake, Ulrika 16 Hallin, Per-Olof 29 Hartwig, Maria 36 Hau, Stephan 26, 27 53 Helmius, Ingrid 31 Hjort, Magnus 20 Holgersson, Stefan 12, 19, 25, 26 Holmberg, Ulf 37, 39, 40 Hradilova Selin, Klara 21 Hydén, Sophie 11, 14, 15 Hylander, Ingrid 26 I Ivarsson Westerberg, Anders 18 J Jakobsson Öhrn, Harriet 37, 39 Jashari, Alban 29 Jenner, Håkan 12 Jönsson, Linda 37, 39 K Karlsson, Ingmar 16 Karp, Staffan 10, 16 Kassman, Anders 23 Knutsson, Johannes 12, 22, 23, 32 Kronkvist, Ola 40 L Landström, Sara 35 Langkjaer, Jenny 19 Larsson, Anneli 39 Larsson, Paul 21 54 Lauritz, Lars Erik 10, 11 Leander, Lina 38 Lernestedt, Claes 21 Lindgren, Magnus 15 Lindholm, Torun 35 Lindström, Peter 22, 23 Linell, Per 37, 39 Listerborn, Carina 29 Ljungberg, Caroline 11 Lundberg, Anna 15 Lundberg, Magnus 30 Lundin, Johan 12, 18 Lundälv, Jörgen 31, 32 M Mikkonen, Maria 14 N Norée, Annika 14, 31 Nuldén, Urban 12, 18 Nygren, Mikael 16 Nyzell, Stefan 19 Näslund, Johan 26 O Oskarsson, Mikael 27, 28 P Palm, Göran 19 55 Peterson, Abby 25, 27, 28 Petersson, Otto 21 Pettersson, Tove 15, 28 Popoola, Margareta 29 du Preez, Elisabeth 10 R Rebelius, Anna 35 Richter, Jörg 10 Roos av Hjelmsäter, Emma 38 Rosander, Michael 26 S Sahlin, Ingrid 21 Sarnecki, Jerzy 24 Sarwar, Fahran 36 Sehlin, Staffan 23 Sjöström, Ulla 40 Skogersson, Renée 19 Skoglund, Peter 14 Skrinjar, Monica 25 Stenmark, Henric 10, 13 Strömwall, Leif 36 T Tham, Henrik 21 Thiblin, Ingemar 32 Trankell, Arne 40 56 Töllborg, Dennis 30 V Wahlström, Mattias 26, 27, 28 Westlund, Olle 21 Wiklund, Nils 40 Wikström, Per-Olof 23 Vrij, Aldert 36 Å Åberg, Berit 17 Åse, Cecilia 17 Ö Österlind, Malin 16 57 Polishögskolan Sörentorp 170 82 SOLNA ISSN 1654-8760
