mäska för metet - Fishing Garner

68
l
Almete hör sommaren till. Det är
spännande och roligt och kräver
ingen dyrbar utrustning. Följ med
Ake Madsen ut i månskenet.
Bättre guide får du leta efter.
Text: Ake Madsen
Tecknade illustrationer:
Anders Forsling Foto: Ake Madsen, m.fI.
A
lfiske passar inte bara fanatiker som mig.
Det är ett fiske för alla. Det är spännande
förstås och en utmaning. Men
det är också ett billigt fiske.
Du behöver bara spö, rulle
och lina-det är grundutrustningen-plus några glidsänken, lekande, betes nål och ett
par, tre sorters krokar och en
rejäl håv.
En stor portion upptäckarlusta skadar inte heller. Det
krävs nämligen ett gediget arbete för att leta reda på de
verkligt bra ställena för ålfiske.
För mig är ålfiske ett av de
charmigaste fisken som finns.
Sedan jag började meta ål
1977 har jag lagt ner nästan
all min fritid på att fånga så
många och så stora ålar som
möjligt. Det är erfarenheterna
från de åren som jag ska försöka dela med mig i den här
artikeln.
Du kan söka ålen på väldigt
skiftande platser, men att hitta de bästa vattnen är inte alltid enkelt. Det finns dock ett
par bra knep som du kan ta
till. Det ena är att ta kontakt
med länsfiskekonsulenten i
det län där du bor eller tänker
fiska. Du hittar honom på
Länsstyrelsen.
När du funnit ett vatten ska
du inte bara fiska på måfå.
Nej för att fisket ska bli verkligt givande måste du leta reda
på de hetaste ställena. Ett säkert tips är att ta kontakt med
äldre personer på orten. Även
om de inte själva känner till
bra ålvatten, så kan de ofta
hänvisa till någon som vet var
det fiskades ål förr.
FÖRSTA STEGET
Det kan också vara ide att ta
kontakt med det lokala ålderdomshemmet. Där finns nästan alltid någon äldre person
som är fiskeintresserad och
som vill dela med sig av sina
kunskaper.
Nu står du vid vattnet.
Första åtgärden är att försöka
bilda dig en uppfattning om
hur botten ser ut, och om den
kan vara intressant för ålen.
Fisken står gärna under nedfallna träd, intill stora stenar,
vid stenrösen och under sjunket timmer nere bland rötterna i kanten på näckrosbälten.
Ja, nästan överallt där det kan
tänkas finnas gömslen på botten. Är det djup på platsen så
brukar ålen stryka fram och
tillbaka i branterna när den
jagar.
Ge inte upp efter första försöket. För att få en rättvis bild
av fiskeplatsen brukar jag testa minst fyra pass om två nätter vardera från klockan 18.00
till 06.00. Då täcker jag in
ålens hela aktiva tid. Har jag
inte fått något napp under
den tiden så går jag vidare till
nästa ställe. Men jag återvänder gärna vid en annan årstid
och kanske vid andra tidpunkter på dygnet, eller vid
andra vädertyper för att ge
platsen ytterligare en chans.
TRE DELAR
När det blir tal om vilket bete
som är bäst så går åsikterna
bland ålmetarna isär rätt ordentligt. Min uppfattning är
att det lönar sig att prova
många olika beten. Förr eller
senare hittar du det, eller de,
som enligt din erfarenhet fungerar bäst.
Jag delar upp fiskesäsongen i tre faser: den första
sträcker sig från maj till juni,
den andra från juli till augusti
och den tredje från september
till oktober. Är vädret speciellt gynnsamt brukar jag
tänja på säsongen. Då börjar
jag i mitten av april och håller
på ända in i november.
VÄND
69
METE FÖR MANGALNA
FORTS
Så sent som den elfte november fångade jag en storåi i
Testeboån vid Odslättfors i
Gästrikland. Det var 1983 och
klockan var 20.46. Betet var
mask och fisken vägde 2592
gram. 1989 fångade jag redan
den 13 mars två ålar på över
2,8 kilo vardera. Platsen var
Skuttran vid Sällstorp i Halland och betet var späck. Vid
det tillfället hade jag mäskat i
tre veckor innan fisket.
Fiskesäsongens tre faser får
styra mitt betesvaI. Under maj
juni använder jag för det mesta halv betesfisk-stjärtbiten
av mört eller id-eller rå, skalad räka. Betesfisken delar jag
så att inälvorna är intakta och
hänger kvar vid stjärbiten.
PIGG OCH LIVLIG
Under andra fasen-juli till
augusti-är det mask och hel
nors som gäller. Kompostmask bör det vara, den är
pigg och livlig, och jag tacklar
sällan på mer än fyra, fem
stycken. Norsen punkterar jag
ordentligt med knivspetsen innan jag fäster den på kroken.
Betet under fas tre, september till oktober, utgörs aven
inte allt för stor stjärtbit av rå
kräfta och riktigt stora
"bläckfisk"-klumpar
med
mask - ungefär fyra stora
daggmaskar är perfekt.
När späck ska ingå i betet
har jag inte tillräckligt underlag för att uttala mig om, men
prova gärna det liksom andra
DETTA BEHÖVER DU
• • Du kan få en mycket fin
utrustning för cirka 1000 kronor. Vill du inte investera i nya
prylar så går det att få tag i
bra begagnade. Tids nog kan
du byta upp dig. Vanligtvis är
en rulle för 1000 kronor av
bättre kvalitet än en för 400
500 kronor. Men skillnaden är
så marginell att den inte spelar någon roll vid ålmete. Den
här typen av fiske sliter nämligen inte lika mycket på utrustningen som vanligt spinnfiske
Om du inte redan har grejor, utan funderar på att skaffa dig en utrustning, så behöver du förutom lina, spö
och rulle en rejäl håv, glidan-
70
de sänken (typ Arlesy Bomb)
i vikterna 10, 14, 20, 28, 35,
40 och 56 gram.
Några lekanden på 15 millimeter behövs och olika sorters krok. Mina personliga favoriter är Kamasan Specimen
B 980 storlek 2, Kamasan
Aberdeen B 940 storlek 6 och
4, samt Aberdeen Mustad
3262 storlek 6 och 4.
En öppen haspelrulle fungerar bäst till ålmete. Den är
mindre benägen att trassla än
inkapslade rullar och multiplikatorrullar. Skulle du ändå
få trassel så är det lättare att
reda upp det i det mörker som
brukar omge oss ålmetare.
Tänk också på att rullen
måste kunna ta minst 100
meter 0,35 millimeter lina (är
bottnen "bra" kan du använda 0,30 millimeter). Linan bör
vara så lite tänjbar som möjligt; en sådan är en klar fördel
vid krokningen.
Ett tvåhandsspö mellan åtta och tio fot långt är utmärkt. Det bör kunna ta kastvikter mellan 10 och 50 gram.
Många tycker att det finaste
man kan ha är en elektronisk
nappvarnare. Glöm det, det är
bara svindyrt. Använd "knarren" på rullen istället, eller en
bjällra, det är både billigare
och bättre.
•
..
beten. Det finns mycket kvar
att upptäcka.
Under vinterhalvåret ligger
ålarna i dvala och då klumpar
de gärna ihop sig på mjuka
bottnar. Det kan samlas upp
till tjugotalet ålar på en yta av
25-30 kvadratmeter. I slutet av
april - tidigare om vädret är
gynnsamt - börjar de röra på
sig så smått. Är du på plats då
så kan du ha ett kanon fiske,
men då gäller det att du vet
var mjukbottnarna finns. Och
tänk på att det inte tar mer än
ett par dygn innan fisken hunnit lämna sin övervintringsplats.
o
CD
Tackel
0,35 mm.
~ ~- -~
A,./
. . .:
V
för besvärliga
~L~~ .~~ -_= ,",~O~li kX~)O,-,",=- =- =- -_· - =- _~ -= ·- - - v- - ~. - :_:. . _- -.-J. . l.~~-t-t-n-a:. .J.
.:....
__
60
__
C.nt.
. ..
r
70 vm..
6 L;dsiL.J<e.
Tackel
~
\3.)
~~
bottnar
...___0 0.30........
/'
(f
~~~e ~
h-a-"r-t-a-C-k-'a~: d1":~å b~tesfi~~en/
';iO'oå;'-'
6Ucl6GLnkc:
I VIKARNA
Fram i maj/juni sprider sig
ålarna över hela vattensystemet i jakten på föda. De är nu
mycket aktiva och kan dyka
upp på de mest oväntade ställen. Det är därför många
abborr- och regnbågsmetare
plötsligt, och ofta mitt på dagen, får en ål i änden på sin lina.
I juli och under augusti
finns ålarna åter på sina traditionella ställen. I sjöarna står
de i de varma vegetationsrika
vikarna, gärna där det finns
mycket bråte som de kan gömma sig i. Fisken stryker från
vikarna längs branterna mot
djupare vatten. De rör sig på
djup mellan 1,5 och fem meter. I åar brukar de finnas i
lugna sel och edor och i djuphålorna, gärna där åarna kröker av.
Linan dras med hjälp aven betesnål under skinnet från
stjärtspolen. Därefter knyts kroken på och linan dras tillbaka
så att kroken kommer i läge.
Vid tackling av hel betesfisk ska kroken sitta i mungipan,
och vid tackling av halv betesfisk så ska kroken sitta
ungefär mitt på.
VÄND
MÄSKA FÖR METET
• • Jag började fiska med
mäsk 1985. Efter många
misslyckanden fångade jag
natten mellan den 20 och 21
augusti 1987, efter flera
veckors mäskande, fyra ålar
som tillsammans vägde 8740
gram. Samtliga tog på mask
och alla fyra hade ätit av
mäsket.
Sedan dess har jag haft
flera lyckade sittningar på
mäskade platser och det allra bästa är att ha en plats
uppmäskad hela säsongen.
Tänk dock på att inte använda för mycket mäsk åt
gången. Ett kilo var tredje
dag är lagom och sprid mäsket på en yta av cirka 30
kvadratmeter.
Recept på ålmäsk:
0,5 kg finhackad betesfisk
0,5 I grisblod (beställ i
affären)
3 hg kycklinglever (beställ i
affären)
0,5 kg hackade räkor (råa
eller kokta, skalade, ej
konserverade)
Blanda gärna till en så stor
sats att du kan frysa in. Enliters mjölkförpackningar är
jättebra att frysa in i.
•
71
METE FÖR MANGALNA
FORTS
Så, i september och oktober, söker ålarna sig åter ut
mot djupare vatten och -då
kan du lämpligast söka dem
på fem till tolv meters djup i
sund och i branterna utanför
uddar och runt grundtoppar.
Du som bor, eller tänker semestra, på västkusten ska inte
missa chansen till ett trevligt
fiske. I fiskelägena längs hela
kuststräckan finns det nämligen gott om ål-och de brukar inte vara omöjliga att
komma till tals med. Här är
åltätheten så hög att du har
goda möjligheter att finslipa
tekniken.
FIN FANGST
På tre kvällar tog till exempel
Anders Rydberg från Vinnersjö 14 ålar med en på drygt kilot som störst. En annan som
lyckats bra i hamnarna i Bua,
Träslövsläge och Varberg är
min gode vän Peter Karlsson
från Sundholmen. Han tog
hösten 1990 flera ålar med en
på 1,4 kilo som bäst. Det är
en verkligt fin fångst med tanke på att medelvikten på ålen
i hamnarna ligger på fyra,
fem hekto - även om det
finns en och annan på över
två kilo.
Mothugget är viktigt och
måste göras på rätt sätt när du
metar ål. Många gör ett alltför kraftigt mothugg vilket
brukar resultera i att krok och
bete slits ur gapet på fisken.
Gör istället så här när du ser
att du har napp: Lyft spöt.
För sedan spötoppen ner mot
vattenytan, samtidigt som du
vevar in all löslina. Gör en
mjuk, svepande rörelse uppåt så att spöt kommer i ett
läge motsvarande klockan
12-13. För därpå snabbt ner
spöt mot ytan igen och upprepa.
Följande händer då: vid
första svepet lyfts ålen från
botten och i det andra lyfts
den till frivatten, och det minimerar risken för att ålen ska
gå fast i botten. Ålen har ett
mycket väl utvecklat luktsinne
och den är mycket känslig för
dofter. Därför är det viktigt
att inte ha några främmande
dofter på händerna vid ålmete. Nikotin, snus, bensin, olja,
deoderant; allt är lika illa. Fis72
ken ratar betet om den känner
minsta avvikande doft. Skölj
alltså händerna noga i vattnet
och smörj sedan in händerna
med det bete du använder innan du agnar på.
ASKVÄDER
Särskilt intressanta platser är
vid reningsverk, gamla dammar, under järnvägsbroar, vid
gamla flottställen och timmermagasin. Var inte rädd att
prova på små åar. De kan
överraska.
Vilket väder som är bäst för
ålfisket är osäkert. Men åskväder sätter fart på fisken.
Man vet inte hur, men de
elektriska
urladdningarna
som uppstår gör dem oroliga.
Likadant är det med kornblixtarna som uppträder ibland
på höstarna.
Ålen är aktiv praktiskt
taget hela natten men mest
alert är den mellan cirka 22.00
och 02.00. Flertalet av mina
ålar är tagna under den tiden.
Men det går alldeles utmärkt
att meta ål även på dagen. Du
måste bara fiska aktivare. Gå
efter strandkanten och kasta
mot ställen som ser intressanta ut och där ålen kan tänkas
ta daglega. Om du då placerar
betet innanför ålens födoräjong - en till 1,5 meter - så
tar den ofelbart. Låt inte betet
ligga mer än tio minuter på
varje ställe och byt bete efter
varje utkast.
Vid nattfiske ska du byta
bete varje timme, och fiskar
du i någon västkusthamn så
ska du byta var tjugonde minut. Tänk på att sillen lätt
löser upp sig och tappar
"stinget". Att meta ål betyder
också att du får vänta, ibland
är det långt mellan nappen
och en eller flera blanknätter
är inte ovanligt. Då är en campingstol, en pannlampa och
något att läsa inte fel.
Skaffa dig gärna en så kallad bankstik, en klyka att lägga spöt i. Köp en eller tälj
själv till en.
Bästa sättet att avliva ålen
är att sticka den i nacken, men
passa fingrarna så du inte
skär dig. Alblod är starkt infektionsframkallande om du
får det i något sår.
Vill du läsa om ålen och
ålfiske så skaffa Perola Nordbergs bok "Ål, en artmonografi". Den är verkligt bra. •
kevå
rt lan till e Jättelik minkfarm, hävdar Bo Isovaara.
Att enbart plantera ut fisk
är att servera minken mat på
silverfat.
80 ,