Arkimedesprojektet - RMS - Rehabiliteringsmedicin Simrishamn

ARKIMEDES
AF
Ett rehabiliteringsprojekt i samverkan mellan RMS Rehabiliteringsmedicin i Simrishamn,
Försäkringskassan i Simrishamn och Tomelilla, Arbetsförmedlingen i Simrishamn och Tomelilla samt
Simrishamns kommun och Tomelilla kommun.
Genomgående framförs i vetenskapliga rapporter resultat som betonar vikten av att medicinsk
och arbetslivsinriktad rehabilitering måste kopplas samman. Ju bättre medicinska insatser den
sjukskrivne får desto bättre resultat mätt i arbetsförmåga och arbetsåtergång efter arbetslivsinriktade åtgärder.
SVANTE LARSSON
Specialistläkare i rehabiliteringsmedicin. Verksamhetschef vid RMS i Simrishamn.
A
tt så många personer, trots
viss arbetsförmåga ändå
är bidragsberoende beror på flera, samverkande
faktorer. Det största problemet är den generella arbetslösheten. Därefter är det bristen på samarbete mellan myndigheter i kombination
med byråkratiska förhållningssätt som
förhindrar att de partiellt arbetsföra
kan rehabiliteras åter till arbete. Kostnaderna för sjukskrivning och sjukersättning uppgår till nära 120 miljarder
kronor per år, vilket är lika mycket som
den årliga kostnaden för all sjukvård i
landet.
Arkimedesprojektet i Simrishamn visar
att professionalism och samarbete lönar sig.
MÅLSÄTTNING
I Arkimedesprojektet har vi kunnat påvisa de vinster man kan uppnå genom
förstärkta medicinska insatser, minskad byråkrati och ökad samordning
mellan sjukvård och myndigheter.
Målsättningen med projektet har varit att den arbetslöse skall uppnå ökad
aktivitet, social delaktighet och på sikt
återgå i arbete eller annan meningsfull
sysselsättning. Den arbetslöse ska kun28
na skapa sig en helhetsbild av sin situation för att se de möjligheter som finns
till förändring (figur 1.).
Att vara aktiv, att bibehålla sociala rutiner och att känna sig delaktig i samhället är hälsobefrämjande. Att arbeta
ger legitimitet, social delaktighet och
ökar den egna självkänslan utöver att
ge försörjning
Framgångsrik rehabilitering ger sekundärprofylaktiska effekter på individens
försörjarroll, omsorgsroll och den professionella rollen.
En omfattande projektansökan inlämnades av RMS Rehabiliteringsmedicin
Simrishamn till Europeiska Socialfonden ESF Skåne Län. Projektplanen godkändes och därefter kunde projektledningen vid RMS bjuda in Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och förvaltningarna i Simrishamns och Tomelilla
kommun att medverka. Kostnaden för
deltagande myndigheter begränsades
till vissa administrativa utlägg för urval
och kallelse av deltagare. I övrigt kunde projektet finansiera insatserna. Utöver det rehabiliteringsteam som medverkade kunde projektet förstärkas
med arbetsförmedlare, handläggare på
Försäkringskassan och socialsekreterare från de båda kommunerna.
ARBETSLÖS
En stor grupp arbetslösa personer får
sin försörjning/ersättning från andra
institutioner än Arbetslöshetskassa eller Arbetsförmedling.
Arbetslöshet i kombination med sjukdom och funktionsnedsättning försvårar rehabilitering. Det är svårt att få nytt
arbete om man är eller har varit sjuk.
Arbetsgivare är restriktiva med att anställa personer med funktionshinder.
Den arbetslöse, sjukskrivne är tryggare med en sjukskrivning än med arbetslöshetsersättning. Långtidssjukskrivning leder ofta till osäkerhet, social passivisering, depressivitet och försämrad motivation till förändring.
Bland de arbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning finns en stor grupp
med någon form av medicinsk problematik som lett till att individen ”handikappkodats”, dvs att den arbetssökande har definierats som en person med
begränsade möjligheter att klara ordinarie arbeten på arbetsmarknaden och
som har rätt till individuella stödåtgärder för att kunna återgå i arbete. Många
har tidigare varit sjukskrivna, men bedömts förbättrade och därmed arbetsföra. De har en tidsbegränsad trygghet i nuvarande ersättning, men har ett
Svensk Rehabilitering 4/2005
FK
RMS
medicinsk
bedömning
utredning
Socialförvaltning
RMS
läkare
sjukgymnast
kurator
arbetsterapeut
psykolog
sjuksköterska
projektsamordnare
arbetsförmedlare
FK-handläggare
socialsekreterare
Aktivering/träning
Arbetsprövning
ARBETE
Utbildning
kvarstående arbetshinder som försvårar nyanställning. I denna grupp löper
man också risken att, om nytt arbete
uteblir, bli utförsäkrad, vilket kan leda till att man istället blir beroende av
socialbidrag med sämre ekonomi och
lägre social status.
SOCIALBIDRAG
Socialbidragstagaren som utöver att vara fattig också ofta har någon medicinsk eller psykiatriskt betingad funktionsnedsättning, befinner sig ”lägre”
på den sociala rangskalan. Han har ofta passerat de stadier då han varit arbetslös eller sjukskriven och slutligen
”fångats upp” av samhällets mest finmaskiga skyddsnät. Den sociala ”degradering” det innebär att vara socialhjälpstagare innefattar ofta även en extremt
dålig självbild och därmed sammanhängande motivation till förändring.
Devisen ”Alla människor är fullt arbetsföra i ett lämpligt arbete” äger fortfarande, med vissa reservationer, sin giltighet. Problemet är att det arbete de
kan utföra inte alltid utgörs av en möjlig anställning, dvs att det inte finns
någon som är villig att anställa personen för dessa arbetsuppgifter eller att
sådan tjänst inte finns tillgänglig. Möjligheterna till skyddad anställning har
stor betydelse för den anställde och för
den anställdes familj, vilket erfarenheterna från Samhall visat. Det finns en
stor sekundärprofylaktisk effekt av att
Svensk Rehabilitering 4/2005
hälsa
sjukdom
psykologi
samhälle
Arbetsplatser
Samverkan med företag
och myndigheter.
Figur 1. Schematisk beskrivning av Arkimedesprocessen.
återupprätta en delvis funktionshindrad person genom att denne kan erhålla ett arbete och bli en del av det
produktiva samhället.
SJUKSKRIVNA ARBETSLÖSA
Sjukskrivna arbetslösa med en medicinsk funktionsnedsättning har många
myndighetskontakter. De är patienter
inom olika delar av sjukvården (primärvård, medicinsk specialistvård, psykiatri eller medicinsk rehabilitering). De
har kontakt med Försäkringskassan
och i ett senare skede av sjukdomsförloppet även med arbetsförmedlingen.
Av dem som i Sverige remitteras till
medicinska rehabiliteringsinsatser är
cirka 40% arbetslösa, flertalet av dem
var då de blev sjukskrivna redan arbetslösa eller varslade om uppsägning.
Arbetslösheten kan antas vara en starkt
bidragande orsak till deras sjukskrivning.
Den främsta sjukskrivningsorsaken är
smärta/sjukdom i rörelseapparaten eller psykiska besvär. Den senare gruppen har under den senaste femårspe-
rioden fått ett stort tillskott genom ”de
utbrända”.
I samband med funktionsbedömning
inför rehabilitering har man kunnat
konstatera att cirka 50% av dessa sjukskrivna och arbetslösa personer hade
en restarbetsförmåga på deltid eller hel
arbetsförmåga och att en än större andel bedömdes återfå en arbetsförmåga efter medicinska rehabiliteringsinsatser.
Resultaten av rehabiliteringsmedicinska insatser är svårt att mäta, men livskvalitet och arbetsförmåga är de faktorer som oftast används som jämförelseparametrar.
Vi vet idag att moderna, multidisciplinära rehabiliteringsinsatser samordnade under en längre tid, 3-9 månader, förbättrar individens funktion och
ökar arbetsförmågan hos 60 till 75% av
deltagarna. Detta gäller både personer
med anställning och arbetslösa.
Detta innebär inte att alla dessa återgår
i arbete. Arbetsåtergången är störst hos
dem som har en anställning. De som
är arbetslösa skall med stöd av Försäk29
SJUKFRÅNVARON ÄR HÖG I SVERIGE JÄMFÖRT MED FLERA ANDRA EUROPEISKA LÄNDER
ringskassan slussas över till arbetsförmedlingen, där man mer ser till anställningsbarhet än till arbetsförmåga. Anses arbetsförmågan understiga 50%, är
arbetsförmedlingens insatser mycket
begränsade. I praktiken innebär det för
en arbetslös att denne istället fortsätter
att vara sjukskriven eller får sjukersättning (figur 2).
REHABILITERING
Grunden för en framgångsrik arbetslivsinriktad rehabilitering är en adekvat
medicinsk utredning med diagnostik,
funktionsbedömning och medicinsk
behandling eller målinriktad träning.
Många sjukskrivna/arbetslösa får dock
inte någon form av medicinska rehabiliteringsinsatser alls.
Högst 15% av de som sjukskrivs pga
nack- eller ryggsmärtor erhåller rehabilitering. De som erbjuds sådana insatser får dem dessutom mycket sent.
I medeltal påbörjas rehabiliteringsinsatser först efter 500 dagars sjukskrivning. Smärtdiagnostik/behandling och
smärtrehabilitering liksom psykiatrisk
bedömning, behandling och rehabilitering är ett eftersatt område med långa
väntetider.
Ekonomiska beräkningar (S Fölster
2001) visar att om 20% av de som erhåller kvalificerad rehabilitering återgår i arbete motsvarande 15% så har
kostnadens för rehabiliteringen betalat
sig. Allt därutöver är ren vinst.
Erfarenheterna från tidigare Arbetsmarknadsinstitut, AMI, visade att cirka
60% av de inskrivna, efter utredning,
vägledning, rehabiliteringsinsatser och
arbetsprövning, kunde återgå i arbete.
Försäkringskassan, liksom i ett senare
stadium i rehabiliteringskedjan, arbetsförmedlingen, är pga de egna organisationernas begränsade medicinska kompetens beroende av extern medicinsk
expertis. Trots detta är det långsiktiga
samarbetet mellan sjukvård och Försäkringskassa/arbetsförmedling bristfälligt. Det är fragmentariskt, kortsiktigt och osystematiskt.
Den arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen är vanligtvis splittrad, saknar långsiktig planering och samordning och leder alltför ofta till ”rundgång” mellan de olika socialförsäk30
Sverige
Danmark
Tyskland
4,2%
1,7%
1,4%
14% av befolkningen mellan 20 och 64 år får sjukpenning eller förtidspension.
Det kostar samhället cirka120 miljarder per år.
58% av de heltidssjukskrivna anser sig ha en deltidsarbetsförmåga.
16% anser sig ha en hel arbetsförmåga i anpassade arbetsuppgifter.
Kvinnor är överrepresenterade bland de långtidssjukskrivna och
missgynnade beträffande rehabiliteringsåtgärder.
Figur 2. Sjukfrånvaron i Sverige.
ringssystemen. Medicinska bedömningar saknas ofta som grundval för
adekvat planering.
Genomgående framförs i vetenskapliga
rapporter resultat som betonar vikten
av att medicinsk och arbetslivsinriktad
rehabilitering måste kopplas samman.
Ju bättre medicinska insatser den sjukskrivne får desto bättre resultat mätt i
arbetsförmåga och arbetsåtergång efter
Grundinställningen har varit
att problem som i grunden är av
medicinsk karaktär skall styras
utifrån medicinsk kompetens där
handläggare från berörda myndigheter skall fungera som konsulter för att underlätta rehabiliteringsprocessen.
arbetslivsinriktade åtgärder. Motsatsen
finns också vetenskapligt dokumenterad där man kunnat konstatera att arbetsprövning och arbetsträning utan
föregående medicinsk funktionsbedömning eller rehabilitering sällan leder till framgång (A. Hetzler m.fl.).
Tidig identifiering av aktuell problematik och behov, tidiga rehabiliteringsmedicinska insatser och social aktivering,
kontinuitet under hela rehabiliteringsprocessen och väl förberedd arbetsprövning/träning med aktivt, kompetent mottagande från arbetsplatsens representanter med kontaktpersoner och
handläggare som är väl förankrade i
hela rehabkedjan garanterar en lyckad
rehabilitering.
PARALLELLA PROCESSER
De arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatserna, bestående av medicinska
insatser, Försäkringskassans och arbetsförmedlingens uppdrag samt arbetsprövning, är oftast mycket utdragna och överföringar från en sektor av
kedjan till en annan innefattar många
uppehåll, handläggarbyten och ibland
även ifrågasättanden de olika myndigheterna emellan. Arbetslivets tröghet
att ta emot partiellt funktionshindrade
är också stor och benägenheten att ta
ekonomiska risker genom att anställa
någon med visa medicinska problem
tenderar att öka.
ARKIMEDESPROJEKTETS PRINCIP
Arkimedesprojektets bakgrund är de
negativa erfarenheterna av den fragmenterade rehabiliteringen med flera,
sinsemellan dåligt samverkande myndigheter, vilket ofta leder till onödiga
och utdragna utredningsprocesser och
ofta slutar med misslyckanden där patienten inte får det stöd eller den rehabilitering som skulle kunna vara avgörande för ökad livskvalitet och arbetsåtergång. Grundinställningen har
varit att problem som i grunden är av
medicinsk karaktär skall styras utifrån
medicinsk kompetens där handläggare
från berörda myndigheter skall fungera
som konsulter för att underlätta rehabiliteringsprocessen.
Genom att se rehabiliteringskedjan
som ett flertal, parallella processer, där
de olika insatserna inte avlöser varandra, utan istället från början löper sida
vid sida bibehålls en större kontinuitet.
Svårigheter som tillstöter i en sen fas av
rehabiliteringsprocessen behöver inte
innebära att man måste avsluta och gå
tillbaks till ruta ett.
Finns fortlöpande tillgång till medicinsk kompetens som en del i den samSvensk Rehabilitering 4/2005
lade processen, så kan eventuella svårigheter/problem åtgärdas ”på plats”. Så
kan t.ex. ökad smärta i samband med
arbetsprövning behandlas eller åtgärdas genom stöd, rådgivning, ergonomiska insatser eller modifiering av arbetsställning, arbetstid m.m.
Detsamma gäller för psykiska besvär
som kan accentueras i samband med
ökande krav som följd av en aktivering och arbetsprövning. Stressreaktioner eller oro kan hanteras genom bl.a.
stödjande samtal. Information och rådgivning till arbetsplats och arbetsledning kan underlätta fortsatt rehabilitering och öka chanserna till arbetsåtergång.
Genom att lägga större vikt vid och förlänga de rehabiliteringsmedicinska insatserna ökar chanserna för den sjukskrivne att lyckas i sina strävanden att
finna, få och behålla ett arbete. Rehabiliteringsteamet bör deltaga aktivt under
hela rehabprocessen. Både för stöd/
konsultation till ansvariga handläggare
på FK, af och arbetsplats och som stöd
till den som är i rehabilitering.
Att den medicinska stödfunktionen blir
tidsmässigt mer omfattande innebär inte någon risk för ökad medikalisering,
utan motverkar snarare tendens till
”sjukbeteende” pga rädsla för ev ökande besvär i samband med ökade eller
förändrade aktiviteter.
PROCESS
Projektdeltagarna valdes ut av de ansvariga handläggarna vid socialkontor,
Försäkringskassa och arbetsförmedling. Intagningskriterier var arbetslöshet i kombination med någon form av
medicinsk funktionsnedsättning.
Det rehabiliteringsmedicinska teamet
(läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut,
kurator eller psykolog) genomförde
individuell kartläggning och helhetsbedömning av bl.a. funktion och arbetshinder.
Deltagarna deltog i ett femveckors, polikliniskt, arbetsförberedande utbildnings- och aktiveringsprogram samt
individuella träningsprogram för ökad
funktionsförmåga.
Insatserna baseras på en kognitiv beteendemedicinsk modell med tyngdpunkt lagd på information och stöd i
aktiveringsprocessen
Målsättningssamtal och arbetsförberedande planering skedde i samråd med
berörda handläggare från af och FK
Svensk Rehabilitering 4/2005
respektive socialförvaltning.
Efter aktiveringsprogrammet fortsatte
deltagarna med utvalda gruppaktiviteter samt individuell träning med målsättning att öka och bibehålla arbetsförmågan. Parallellt planerades den
kommande arbetsprövningen tillsammans med beteendevetare och arbetsterapeuter och handläggare på FK och
af. Återsamling av deltagargruppen genomfördes var tredje vecka.
UPPFÖLJNING
Resultatet av arbetsprövningen och
anställningsmöjligheterna värderades.
Provanställning förbereddes med deltidsarbete i kombination med viss fortsatt försörjning från aktuell myndighet.
Förberedelser gjordes för anställning
eller arbetsförberedande utbildning före aktuell anställning. Utskrivning från
projektet skedde om arbetsförmåga
saknades eller om deltagaren bedömdes ha behov av ytterligare medicinsk
behandling, vilket oftast gällde kontakt
med psykiatrin.
Deltagarens projektmedverkan avslutades när anställning uppnåtts eller när
anställning bedöms vara utsiktslös.
medicinsk information samt basal psykologisk information. (se sep beskrivning). Rehabilitering och livsstilsförändring innebär genomgripande förändringar av tankemönster, vanor och
aktiviteter. Ökad kunskap om den egna kroppen, olika sjukdomar och medicinska handikapp och funktionsnedsättningar, tillgängliga behandlingsformer samt insikt om sociala och psykologiska faktorers betydelse, är av stor
vikt för en framgångsrik rehabilitering.
Utbildningen har också som syfte att
förhindra fortsatt passivisering och att
stimulera till sociala kontakter som kan
utgöra ett personligt stöd samt öka och
vidmakthålla deltagarens motivation.
De medicinska stödinsatserna fanns
med utan avbrott- från programmets
start och fortsatte kontinuerligt under
hela processen.
Det rehabiliteringsmedicinska teamet
med förstärkning av FK, af och socialförvaltning, bildar stommen i programmet, vilket är naturligt med hänsyn till
de medicinska problemen. Tidsödande
överföringar undviks. Avbrott i rehabiliteringsprocessen undviks och deltagarna slipper byte av kontaktpersoner.
Vid övergång från medicinskt inriktade
rehabiliteringsinsatser till yrkesinriktade aktiviteter förlorar den arbetslöse/
sjukskrivne idag ofta kontakt med behandlande medicinsk expertis. Samtidigt byts ofta handläggaren på FK ut
mot annan befattningshavare och en
ny handläggare tillkommer dessutom
från af inför eventuell arbetsprövning.
Vid arbetsprövning ökar de fysiska och
arbetssociala kraven samtidigt som de
invanda personliga rutinerna påverkas,
med ökad belastning på individ och familj som följd.
Detta leder ofta till ökade medicinska eller psykiska besvär. Ökad smärta, ökade stressrelaterade besvär, oro,
sömnssvårigheter eller andra symtom
tilltar, vilket ofta leder till att arbetsprövningen avbryts.
Genom fortsatt kontakt med medicinteamet underlättas fortsatt arbetsaktivitet och chanserna att uppnå rehabiliteringsmålet, arbetsåtergång, ökar.
EXEMPEL PÅ NYTÄNKANDE
Alla deltagare i Arkimedes har deltagit
i projektets obligatoriska utbildning för
de arbetslösa. Utbildningen omfattade
allmän socialkunskap, grundläggande
Tillskapande av nya arbetsplatser kommer att ske i form av en omfattande
inventering av ”vilande” arbetsuppgifter, dvs sociala behov som idag inte
tillgodoses då det saknas organisation
ARBETSPRÖVNING
Arbetsprövningen startade efter femveckorsprogrammet. Handledare utsågs på arbetsplatsen liksom kontaktperson i det rehabiliteringsmedicinska
teamet. Arbetsplatsen liksom arbetsuppgifter och arbetstider anpassades i
görligaste mån till deltagarens behov
och förmåga. Arbetsprövningen omfattar minst 8 veckor. Ergonomisk analys
av arbetsuppgifter utförs av sjukgymnast och arbetsterapeut.
Arbetsprövningen kunde genomföras
på flera olika arbetsplatser, varvid deltagarens förmåga att utföra olika aktiviteter/arbetsuppgifter bedömes. Under hela denna fas hade deltagarna regelbunden kontakt med ”sin” deltagargrupp liksom med medicinsk kontaktperson och respektive handläggare på
af, socialförvaltning och FK.
Den närmast ansvarige för arbetsträningen fungerade oftast som handledare på arbetsplatsen.
31
MEDICINSKA INSATSER
Försäkringskassan
Arbetsförmedlingen
Socialförvaltningen
Summa:
61
46
22
129
Figur 3. Antal deltagare i Arkimedesprojektet fördelade på respektive myndighet.
och arbetskraft inom olika sektorer.
Det kan vara serviceinriktat arbete för
äldre, handikappade eller barn/ungdomar, hjälp med olika inköp, trädgårdsarbete, transport, eller fritidsaktiviteter,
underhållning, information, IT-tjänster
och utbildning m.m.
LEVA LIVET
De deltagare som ej bedöms kunna
uppnå arbetsförmåga, eller endast ha
en arbetsförmåga motsvarande ca 10%
kan enligt nuvarande regler knappast
komma ifråga för anställning. Dessa
deltagare samlas i ett särskilt delprojekt med inriktning på social aktivering och ökat egenansvar. Målet skall
vara att varje individ skall få hjälp att
hitta lustfyllda aktiviteter att ägna sig
åt på hobbybasis vilket kan ge incitament till att utveckla färdigheter som
leder till ökat självförtroende och förbättrad självbild.
Utformningen av detta delprojekt sker
under projektets gång och kommer att
innefatta viss utbildning och handledning. Dessa insatsers sekundärprofylaktiska betydelse skall inte underskattas.
DELTAGARNA
Projektet har omfattat 129 arbetslösa
personer som även har en funktionsnedsättning. Sammantaget deltog 160
personer i helhetsbedömning inför
projektet. Tjugoen personer önskade
ej delta och 10 personer bedömdes ej
klara av att delta (figur 3).
Inklusionskriterier var:
• Sjukskrivna personer som utöver att
vara sjukskrivna också var
arbetslösa.
• Arbetslösa som var handikappkodade pga medicinskt arbetshinder.
• Socialbidragsberoende med ett eller
flera medicinska funktionshinder.
• Personer med en inaktivitetsperiod
på minst 30 dagar.
32
1 Kartläggning av arbetshindrande faktorer.
Funktionsbedömning och diagnostik.
Psykosocial bedömning.
Anlagsbedömning och intresseinventering.
2 Medicinsk behandling eller utredning.
Sjukgymnastisk träning och ergonomisk information.
Arbetsterapeutisk rådgivning med arbetsteknikträning.
Psykologisk bearbetning och stödjande samtalskontakt.
5 Fortsatt medicinskt stöd under arbetsprövning.
Anpassad behandling eller träning vid ökade eller nytillkomna besvär.
6 Kontinuerligt stöd till ansvarig handledare på arbetsplatsen
Figur 4. Medicinska insatser i Arkimedesprojektet.
AKTIVITETSPROGRAM
Rehabiliteringsteamet erbjöd ett tränings- och aktiveringsprogram med individuella och gruppinriktade aktivite-
• Totalt antal personer
45 (35%)
Utöver dessa vinster finns tydliga livskvalitetsvinster i form av ökad självkänsla,
förbättrat psykiskt välbefinnande, ökad
fysisk aktivitet, mindre smärta och
förbättrat socialt nätverk.
4 Livsstilsförändringsprocess rörande motion och fysisk aktivitet.
Påverkan av matvanor och alkoholkonsumtion.
UTREDNING/BEDÖMNING
Initialt genomfördes en medicinsk helhetsbedömning som innefattade bedömning av funktionsnedsättning, behandlings- och träningsbehov samt
motivation och rehabiliteringspotential
(figur 4). I bedömningen deltog läkare,
sjukgymnast, arbetsterapeut och beteendevetare. Bedömningen var inriktad
på att besvara frågorna: vill arbeta?
kan arbeta? får arbeta? (figur 5).
Två yrkesvägledare/arbetskonsulenter
utarbetade, efter intresseinventering
och fördjupad vägledning, individuella
arbetsprövningsprogram i samråd med
deltagarna.
2
19
5
5
2
1
11
Dåligt
Mindre bra
Bra
Mycket bra
% ���
��
��
��
��
3 Utbildningsprogram om hälsa/ohälsa, sjukdomslära,
Information om allmänna psykologiska reaktioner
Samhällsorientering.
Uteslutningskriterier var:
• Pågående missbruk.
• Språksvårigheter.
• Allvarlig psykisk sjukdom.
• Anställn. utan lönesubvention
• Anställn. med lönesubvention
• Tillfäll löneanställn.
• Utbildning
• Arb. markn. utbildning
• Företagsförlagd utbildn.
• Möjlig anställn. inom 3-5 mån.
ter: Rörelse- och styrketräning, konditionsträning, promenader, kroppskännedom och avslappningsövningar.
Behandling erbjöds i form av smärtlindring mm vid behov, samt individuellt anpassade socialkurativa och psykologiska stödinsatser.
RESULTAT
Effekterna av aktivitets- och utbildningsprogrammet utvärderades genom
enkät efter 5 veckor (figur 6). Initiala
svårigheter att finna arbetsprövningsplatser övervanns så småningom och
alla deltagare kunde genomföra en eller flera prövningsperioder. Mestadels i
mindre företag.
Genom den medicinska bedömningen
och omfattande arbetsprövningen har
ett flertal deltagare som inte fått arbete
kunnat överföras till ”rätt” myndighet
och rätt form av ersättning och därigenom förbättrade myndighetskontakter.
EKONOMI
den totala projektkostnaden uppgick
VILL?
Motivationsproblem, dåliga erfarenheter, vågar inte,
tror inte att man klarar av, försörjd ändå,
Åtgärd: Stärka självförtroendet, pröva på, få kunskap, få psykologiskt stöd
KAN?
Somatiska, psykiatriska, psykologiska eller socialmedicinska hinder.
Åtgärd: Utredning, diagnos, medicinsk behandling, arbetsteknikträning, rehabilitering.
FÅR?
Arbetsmarknadens hinder, partiellt arbetsför, social situation, medicinska skäl.
Åtgärd: Arbetsprövning, Anpassat arbete, ergonomi, utbildning, ekonomiskt stöd.
Figur 5. Frågorna vill, kan och får arbeta är viktiga att ställa under bedömningen.
Svensk Rehabilitering 4/2005
Figur 5. Resultatet mätt i arbetsåtergång.
till 25 miljoner kronor varav 60% (18,2
milj.) är försörjningsstöd, socialbidrag,
sjukpenning, sjukersättning, aktivitetsersättning och 40% (7,2 milj.) är stöd
från ESF för de aktiva insatserna
• Rehabkostnad per deltagare:
55 000 kr
• Genomsnittlig bidragskostnad:
109 000/år
• Besparing med ett resultat där 45
personer är i arbete eller mot
svarande:
4,9 miljoner per år
• Även om lönebidrag på 60% dras
av kvarståren årlig vinst på 1,7 milj.
Utifrån de medverkande myndigheternas perspektiv så har socialförvaltningarna gjort den största vinsten. Tretton
av 22 socialbidragsberoende har fått
annan ersättning vilket ger en besparing på ca 1,2 miljoner kronor per år.
De anställningar som möjliggjorts tack
vare Arkimedesprojektet har skett inom kommunal förvaltning (skola, omsorg), byggnads- och servicesektorn.
En förhållandevis stor andel har fått arbete inom den gröna sektorn med tex
trädgårdsanläggning och i handelsträdgård.
DISKUSSION
Trettiofem procents återgång i arbete är
en högre siffra än förväntat med hänsyn till den långa inaktivitetsperioden
hos deltagarna (för kvinnorna cirka 42
månader och för männen cirka 28 månader). Inklusionskriterierna har också
varit mycket ”liberala” så att praktiskt
taget ingen har blivit avvisad. De som
inte har kunnat delta i gruppaktviteter
har istället erbjudits individuella insatser. Ibland har de individuella insatserna haft som mål att skapa en sjukdomsSvensk Rehabilitering 4/2005
Gruppaktivitet
Fysiskt
välbefinnande
Psykiskt
välbefinnande
Nytta av
aktivitetsprogrammet
Programmet som
helhet
Motsvarat
förväntningarna
Figur 6. Deltagarnas bedömning av aktivitetsprogrammet efter avslutat 5-veckorsprogram.
insikt hos deltagaren och förbereda för
nödvändig sjukersättning.
Projektets framgång bedöms sammanhänga med det kontinuerliga medicinska stödet under projekttiden samt
de individuella åtgärderna i kombination med positivt gruppstöd. Utifrån
ett ”professionellt” förhållningssätt där
planering och målsättning har utgått
ifrån projektdeltagarens förutsättningar, behov och önskemål och inte från
vad som är möjligt utifrån byråkratiska
regelverk, har man i projektet kunnat
hålla samman de olika momenten. Det
har funnits gott om tid för anpassning
och förändring och när ökade medicinska besvär har reducerat kapacitet och
arbetsförmåga har man inom projektet kunnat erbjuda lämpliga medicinska insatser.
Ett byråkratiskt förhållningssätt innebär att rätten till ersättning från det aktuella socialförsäkringssystemet avgör
det ”terapeutiska” ansvaret. Är man inte längre berättigad till ersättning från
Försäkringskassan så har heller inte
handläggaren på Försäkringskassan
något ansvar. Klientkontakten avbryts
och klienten överförs till annan myndighet. Att dra in en försäkrads sjukskrivning innebär samtidigt en terapeutisk avlasning för handläggaren.
Med sjukvårdens professionella ansvar
förhåller det sig dock helt annorlunda.
Oavsett om en patients ohälsoupplevelse och besvär bedöms bero på sjukdom eller inte, eller om patienten har
en restarbetsförmåga eller ej, så kvarstår det terapeutiska ansvaret. En patient som inte bedöms vara arbetsoförmögen och därför inte sjukskrivs har
fortfarande rätt till fortsatta psykologiska/terapeutiska och medicinska insatser. Patienten kan inte avvisas med
hänsyn till ersättningsformen.
Dessa förhållanden skapar helt olika
förutsättningar för klientkontakter inom sjukvården respektive Försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Förhållandena inom socialtjänsten intar
ett slags mellanställning.
PROJEKTET FORTSÄTTER
Deltagare i nystartade Arkimedes fas 2
är ett tjugotal deltagare från Arkimedes
1 och 90 nyinskrivna personer vilka
har tidsbegränsad sjukersättning pga
smärtproblematik eller utmattningsrelaterade psykiska besvär. I denna del
kommer vi att ha ett längre tidsperspektiv, erbjuda kompetenshöjande insatser och på sikt möjlighet till tidsbegränsad lönebidragsanställning. Trädgård som rehabiliteringsverktyg, arbetsträning och framtida yrkesområde
kommer att lyftas fram. Även denna del
av projektet har fått ekonomiskt stöd
från Svenska ESF rådet och kommer
att drivas av teamet vid RMS. Projektet
kommer att pågå under hela 2006.
Svante Larsson
Referenser
SOU 2000:78. Rehabilitering till arbete. En reform med individen i centrum. Slutbetänkande
från utredningen om den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Stockholm.
HAKuL rapporten, Karolinska Institutet, Sektionen för Personskadeprevention och AFA,
Stockholm 2004.
Alltjämt ojämnt – en studie om kvinnors och
mäns nyttjande av socialförsäkringen (FK Dnr
80809-2005).
Hägg G M, Marklund S, Nygren Å. (1999) Prevention, intervention, rehabilitering.
Larsson S. Rehabilitering en färskvara, Svensk
Rehabilitering, 2002:3.
Gard, G. Work motivating factors in rehabilitation: A brief review. Physical Therapy Reviews,
2001; 6: 85-89.
33