Vetenskapliga stamträd: Släkten är värst

Transcription

Vetenskapliga stamträd: Släkten är värst
december/kemins historia
7hj_a[bd_d]h_[di[h_[c[ZWdb[Z#
d_d]WlWjj(&''hA[c_dih"kjboij
Wl<D$J_Z_]Wh[Whj_abWh_i[h_[dÓddi
fmmm$a[c_lWhbZ[dX_ej[Y^$i[eY^
fmmm$a[c_(&''$i[
Vetenskapliga stamträd:
Släkten är värst
Av Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi, Lunds universitet
I denna artikel, som avslutar kemins år 2011, möter vi en italiensk läkare, en förgiftningsexpert, en industrispion och en agrikulturell kemist. Vad som binder
dem samman är att de alla är vetenskapliga förfäder till vår skribent.
V
etenskapshistoria är fascinerande
och ibland kan vi genom att reflektera över tidigare forskares insatser
blicka framåt. Låt oss möta fyra
historiska forskare som på olika vis påverkat
kemin. De får var och en representera sin tid
och de är spridda över fyra länder och fyra sekel.
Under 1500-talet fanns inte det egentliga ämnet kemi. De flesta vetenskapare var
mångsysslare, så också Antonio Musa Brassavola som föddes år 1500 i Ferrara i norra Italien. Han var konsulterande läkare till en rad
kungar, däribland Henrik VIII, och minst fyra
påvar och var därmed en av 1500-talets mest
berömda läkare. Trots det är kunskapen om
honom minst sagt torftig. Förutom läkekonst
vet vi dock att han också var en skicklig botaniker som kombinerade sina kunskaper och
använde växter för medicinska ändamål. Tre-
hundra år senare namngav den skotske botanikern Robert Brown nattstjärnesläktet, en slags
centralamerikanska orkideer, efter honom.
affären uppdagades lyckades familjen spärra in Sainte-Croix på Bastiljen där han delade cell med en italiensk giftexpert, Nicolo
Eggidi. Eggidi var mer känd under pseudoBrassavola dog 1555. Sextio år senare föddes nymen Exili, och under en tid tjänstgjorde
Cristophle Glaser i Basel i Schweiz. Han utbil- han faktiskt hos drottning Kristina i Sverige.
dade sig till apotekare och öppUnder tiden i cellen lärde sig
nade så småningom ett laboraSainte-Croix förgiftningskontorium och en butik i Fauborg
sten av Exili. Tack vare starka
St. Germain i Paris. Någon
påtryckningar släpptes han fri
gång runt 1660 blev han anefter tre månader och startade
ställd som förevisare av kemisdå en egen, tämligen ljusskygg,
ka experiment vid Le Jardin du
verksamhet. Markisinnan
Roi, Paris botaniska trädgård.
Brinvilliers, som nu bestämt
Han sammanfattade sina föresig för att skynda på arvsföljläsningar i en bok med titeln
den, tog återigen kontakt med
Traité de la chymie som kom ut
Sainte-Croix som försåg henne
1663. Boken gavs sammanlagt
med gifter och under de komut i åtta upplagor på franska,
mande åren dog hennes far och
fem på tyska och en på engelbåda bröder under mystiska
ska och blev på så vis den första
omständigheter.
;Žg\^[ic^c\hZmeZgiZc
^[ ^
vitt spridda läroboken i kemi. ;Ž
På franska kallades arsenik
8]g^hide]aZ<aVhZgh`gZk
Glaser hamnade dock i då- YZc[ŽghiVk^iiheg^YYVa~gd"
vid denna tid för poudre de sucligt sällskap och drogs in i en Wd`Zc^`Zb^#
cession – arvspulver. 1672 dog
av 1600-talets stora skandaSainte-Croix och när polisen
ler – L’affaire des poisons. Det
undersökte huset fann man en
hela hade sin upprinnelse i Marie Madeline hel del gifter och en handfull brev som var synd’Aubray som vid 21 års ålder gifte sig med nerligen komprometterande för markisinnan.
Antoine Gobelin de Brinvilliers och på så vis Hon flydde landet men greps så småningom
blev markisinna.
i Liège, fälldes för giftmord och avrättades efÅtta år senare, 1659, inledde hon en affär ter sedvanlig tortyr genom halshuggning. I
med en ung kapten, Gaudin de Sainte-Croix, breven nämns Glaser vid namn och under
som tidvis vistades i Brinvilliers hem. När själva rättegången framkom att det var han
som gett Sainte-Croix tillgång till arsenik och
andra gifter. När detta uppdagades försvann
9Zc^iVa^Zch`Za~`VgZc$WdiVc^`Zgc6cidc^d
Glaser från Paris. I tredje upplagan av hans
BjhV7gVhhVkdaV~g^YV\bZhi`~cY[ŽgVii
bok, som kom ut 1673, står det att författaren
]V\ZiicVbci^aacViihi_~gcZha~`iZi#
E. Wenkert
PhD, 1951, Harvard
N
R.R. Woodward
PhD, 1937, MIT
A.A. Ashdown
PhD, 1924, MIT
Sir R. Robinso
J.F. Norris
PhD, 1910,
Manchester
PhD, 1895,
Johns Hopkins
K.F.R Fichter
26
I. Remsen
PhD, 1870,
PhD, 1890, Strasbourg
W.H. Perkin J
@Zb^k~gaYZc7^diZX]bZY@Zb^h`I^Yh`g^[i#Cg&'#9ZXZbWZg'%&&
PhD, 1882, Würzbur
r
rg
Vb
hi h
ih`
dc
gh^iZ
gcajcY$JeehVaVjc^kZ
YY
[IZ
\gV
nI ]Ž
PhD, 1998,
Lunds Universitet
ett av de främsta och under 1800-talets första
hälft lärde sig många av Europas kemister att
laborera under Liebigs handledning.
Det var troligen Liebigs upplevelser av året
utan sommar, som gjorde att han inriktade sin
forskning på att förbättra jordbruket och han
visade bland mycket annat att naturlig gödsel
kan ersättas med kväveinnehållande konstgödsel. Delvis tack vare Liebigs insatser blomstrade jordbruket under det kommande seklet.
a^
U. Ellervik
Vg
id
;d
G. Magnusson
PhD, 1975,
Lunds Universitet
7Zc\i;ZggcZg!^cYjhig^he^dcdX]A^cc‚h~cYZ"
WjY!edgig~iiZgVYVkDad[6gZc^jh&,%%"&,++#
avlidit medan andra källor säger att han levde
i välmåga i Basel fram till 1678.
adlades 1766 men dog år 1802 barnlös, varför
ätten både började och slutade med honom.
B. Wickberg
PhD, 1959, KTH
Ett år efter Bengt Ferrners död, föddes Justus
von Liebig i Darmstadt i Hessen i nuvarande
Tyskland. När Liebig var 12 år gammal, 1815,
inträffade världens hittills största vulkaniska eruption då berget Tambora i Indonesien
spydde ut enorma mängder aska i atmosfären.
Tillsammans med en rad andra händelser vid
ungefär samma tid sänktes medeltemperaturen på Jorden kraftigt och 1816 är känt i Europa som året utan sommar. Detta ledde till
missväxt och svält och den unge Liebig drabbades hårt.
Han utbildade sig senare till apotekare och
doktorerade vid universitetet i Erlangen. Här
blev han inblandad i ett studentupplopp som
försenade hans studier och under en tid fick
han fly till Paris där han träffade både Joseph
Gay-Lussac och Alexander von Humboldt.
Humboldt blev imponerad av Liebig och ordnade så att han, vid 21 års ålder, blev professor i Giessen.
Här skapade Liebig ett undervisningslaboratorium. Det var inte det första i sitt slag men väl
Medan 1600-talet präglades av alkemi växte
de moderna vetenskaperna fram under andra
halvan av 1700-talet – upplysningstiden. 1724
föddes Bengt Ferrner i Nyeds socken i Värmland. Han hade uppenbarligen läshuvud och
utbildade sig till astronom och matematiker
i Uppsala och 1756 blev han professor i astronomi i samma stad. Mellan 1758 och 1763
reste Ferrner runt i Europa. Hans officiella
syfte var en vetenskaplig studieresa med flera
olika uppdrag för Linné. Det fanns dock en
baktanke – han var nämligen industrispion
med uppgift att föra hem kunskap om framställning av koppar och mässing. Väl hemkommen till Sverige tog han över arbetet som lärare
åt kronprinsen, sedermera Gustav III. Medan
Ferrner själv i huvudsak inte var kemist lade
han dock grunden för mycket av 1800-talets
framgångsrika svenska kemi. Torbern Bergman disputerade i astronomi för Ferrner men
blev så småningom professor i kemi. Bergman
i sin tur sponsrade Scheele och var mentor för
Afzelius som var lärare för Berzelius. Ferrner
B. Lindberg
PhD, 1950, Stockholm
H. Erdtman
PhD, 1931,
Basel/Wien
L[j[diaWfb_]WijWcjhZ
E. Späth
Vetenskapliga stamträd är betydligt mer
välkända i USA. Hemsidan för kemisk
genealogi vid University of Illinois at
Urbana-Champaign är en ovärderlig resurs: http://www.scs.illinois.edu/~mainzv/
Web_Genealogy/.
För den intresserade går Ulf Ellerviks
vetenskapliga stamträd att ladda hem
från: http://www.organic.lu.se/People/
Ulf%20Ellervik/EllervikResearchGroup/
Publications.html
Den gemensamma nämnaren hos dessa fyra
vetenskapsmän är att de är mina vetenskapliga
förfäder. Ett vetenskapligt stamträd liknar ett
vanligt släktträd men visar handledare och lärare istället för föräldrar, kusiner och mostrar.
Precis som vid vanlig släktforskning är det
möjligt att via arkiv och andra källor arbeta sig
bakåt i tiden. Min vetenskaplige farfarsfarfar
är den legendariske professorn på KTH, Holger Erdtman. Erdtmans handledare var nobelpristagaren Hans von Euler Chelpin, vars
släkträd kan spåras tillbaka till både Liebig och
Glaser. Erdtman arbetade också för den brittiske nobelpristagaren sir Robert Robinson
vars stamträd går tillbaka till Ferrner och på
så vis knyter ihop historien.
Det som gör dessa släktträd spännande är att
de samtidigt, på ett överblickbart sätt, visar hur
olika vetenskaper växt fram. Med få undantag
är de äldsta av mina förfäder italienska läkare.
Någon gång under 1600-talets mitt gled de
över till apotekare och under 1800-talet renodlades kemin. Om stamträdet färgkodas efter
vetenskapsmännens nationella hemvist syns
tydliga mönster. Under 1700-talet var många
forskare fransmän medan 1800-talet helt dominerades av tyskar. 1900-talet var den anglosaxiska tiden och vad som väntar får vi se. A8
Läs intervjun med Ulf Ellervik på sidan 11.
;didCVhV
N
on
c\
PhD, 1910, Wien
R.F.J.
Wegscheider
@gViZgcZ[iZgk~gaYZch]^ii^aahhiŽghiVkja"
`VcjiWgdii!IVbWdgV^>cYdcZh^Zc&-&*!
hdbigda^\Zce€kZg`VYZ?jhijhkdcA^ZW^\h
[dgh`c^c\h^cg^`ic^c\#
H. von N
Euler-Chelpin
@Zb^k~gaYZc7^diZX]bZY@Zb^h`I^Yh`g^[i#Cg&'#9ZXZbWZg'%&&
PhD, 1882, Wien
PhD,
Ph
hD 1895,
18
895 Berlin
?jhijhkdcA^ZW^\!V\g^`jaijgZaa`Zb^hi#
M. Planck
N
27