Alarm Distress Baby Scale (ADBB) Skattning av beteende hos

Transcription

Alarm Distress Baby Scale (ADBB) Skattning av beteende hos
Alarm Distress Baby Scale (ADBB)
Skattning av beteende hos spädbarn som ”drar sig undan” (withdrawal behaviour).
Varje item skattas på en skala från 0 till 4
0 : Inget avvikande beteende
1 : Tveksamt om beteendet är avvikande
2 : Lätt avvikande beteende
3 : Klart avvikande beteende
4 : Starkt avvikande beteende
Det bästa sättet för observatören att skatta skalan är på basis av de observationer, som hon/han gör i omedelbar anslutning till en klinisk undersökning. Först skattas det spontana beteendet,
sedan beteendet i samband med stimulering (leende, röst, gester, beröring etc.)och utvecklingen över tid. Skattningen rör det som verkar vara betydelsefullt under hela undersökningsproceduren.
Om tveksamhet råder mellan två skattningar, gå tillbaka till ovanstående definition.
1. ANSIKTSUTTRYCK : observatören bedömer all minskad uttrycksfullhet:
0 : Ansiktet är spontant rörligt, uttrycksfullt, livligt.
1 : Ansiktet är rörligt, uttrycksfullt, men begränsat i spännvidd.
2 : Lite spontan rörlighet i ansiktsuttrycket visas.
3 : Ansiktet är stelt, sorgset.
4 : Ansiktet är fixerat, ”fruset”, frånvarande, ter sig gammalt i förtid.
2. ÖGONKONTAKT : Observatören bedömer all minskad ögonkontakt:
0 : Ögonkontakten är spontan, lätt att erhålla och ihållande.
1 : Ögonkontakten är kortvarig och spontan.
2 : Ögonkontakt är endast möjlig när observatören initierar den.
3 : Ögonkontakten är flyktig, vag och undvikande.
4 : Ögonkontakt undvikes helt och hållet
3. ALLMÄN AKTIVITETSNIVÅ : Observatören bedömer varje gång en rörelse av huvudet, bålen och lemmarna uteblir, utan att ta hänsyn till hand och fingeraktivitet:
0 : Täta och väl koordinerade, spontana rörelser av huvud, bål och lemmar.
1 : Minskad allmän aktivitetsnivå, få rörelser av huvud och lemmar.
2 : Ingen spontan aktivitet, men tillräcklig aktivitet som svar på stimulering.
3 : Låg aktivitetsnivå som svar på stimulering
4 : Orörlig, styv, stel, oavsett vilken stimulering som ges
4. SJÄLVSTIMULERANDE GESTER : Observatören bedömer hur ofta barnet leker med sin egen kropp: fingrar, hand, hår, tumsugning, upprepat gnuggande etc. i förhållande till den allmänna aktivitetsnivån.
Ett tydligt tecken på en självstimulering är tillräckligt för att skatta 1 eller högre.
0 : Frånvaro av självstimulering: utforskningen sig själv är adekvat i förhållande
till den allmänna aktivitetsnivån.
1 : Självstimulering sker endast flyktigt.
2 : Självstimulering är sällsynt men tydligt.
3 : Självstimulering är ofta förekommande.
4 : Självstimulering sker konstant.
5. VOKALISERINGAR : Observatören bedömer bristen på vokalisering som uttrycker glädje (kuttrande, skrattande, jollrande, jollrande med konsonantljud, glädjeskrik), men också bristen på vokalisering
som uttrycker missnöje eller smärta (skrikande eller gråtande):
0: Ofta förekommande, glada, modulerade spontana vokaliseringar: kortvarig gråt eller skrik som svar på en obehaglig stimulering eller sinnesförnimmelse.
1: Kortvariga spontana vokaliseringar, ofta återkommande skrikande eller gråtande (även om det enbart är som svar på stimulering).
2: Konstant gråtande.
3: Gnällande enbart som svar på stimulering.
4: Frånvaro av vokalisering.
6. SNABBHET I ATT SVARA PÅ STIMULERING : Observatören bedömer trögheten i att svara på behaglig eller obehaglig stimulering under undersökningen (leende, röst, beröring). Här bedöms inte
svarsmängden, utan dröjsmålet i svaret.
0 : Lämpligt, livligt och snabbt svar på stimulering.
1 : Något försenat och trögt svar på stimulering.
2 : Trögt, försenat svar på stimulering.
3 : Påfallande trögt svar även på obehaglig stimulering.
4 : Mycket försenat svar på stimulering, eller helt avsaknad av svar på stimulering.
7. RELATERANDE : Observatören bedömer barnets förmåga att engagera sig i en relation med henne/honom, eller med vem som helst som är närvarande i rummet, eller med sin vårdnadshavare.
Förmågan att relatera bedöms genom hållning, visuell kontakt, reaktion på stimulering, och eventuell reaktion på avslutningen av undersökningen.
0 : En relation etableras tydligt och snabbt, ganska positiv (efter en eventuell ängslig initial fas).
1 : Identifierbar relation, positiv eller negativ, men mindre än beskrivet för 0.
2 : En svagt visad relation, försenad, positiv eller negativ.
3 : Tveksamt om någon relation existerar.
4 : Frånvaro av identifierbar relation till andra personer.
8. ATTRAKTION : Den ansträngning som behövs för att observatören skall kunna upprätthålla kontakt med barnet mäts här, tillsammans med den glädje som kontakten med barnet initierar.
0 : Barnet drar till sig uppmärksamhet genom att ta initiativ och kontakt och skapar en känsla av intresse och glädje.
1 : Det finns ett intresse för barnet, men med mindre glädje än vad som beskrivs för 0.
2 : Neutrala känslor gentemot barnet, möjligen med en tendens att glömma av att fokusera på barnet.
3 : Olustkänsla gentemot barnet, en känsla av att hållas på avstånd.
4 : En oroande känsla tillsammans med barnet, en känsla av att barnet är utom räckhåll.
TOTAL:
EFTERNAMN: FÖRNAMN:
ÅR: MÅNADER. DAGAR:
DATUM: UNDERSÖKT AV: