HÄNDIGT – en guide för dig som gillar att jobba med händerna

Comments

Transcription

HÄNDIGT – en guide för dig som gillar att jobba med händerna
HÄNDIGT
– en guide för dig som gillar att jobba
med händerna
0 (56)
FÖRFATTARE
• Hilkka Leppänen
hantverksledare
• Johanna Haanpää
ergoterapeut
Reumaförbundets Rehabiliteringscenter Apila
36200 Kangasala
http://www.kuntoutumiskeskusapila.fi/
Stora Robertsgatan 20-22 A
00120 Helsingfors
tel. (09) 476 155
fax. (09) 642 286
www.reumaliitto.fi
Paasivuorigatan 2 A 2
00530 Helsingfors
tel. (09) 4153 4200
www.ok-opintokeskus.fi
1 (56)
INNEHÅLL
INLEDNING
4
1. BESKRIVNINGAR
5
1.1. Decoupage
5
1.2. Påtning
1.2.1. Påtning
1.2.2. Påtbräda av trä
1.2.3. Påtbräda av faner
5
5
6
7
1.3. Pärlarbeten
1.3.1. Ängel av pärlor
7
8
1.4. Tovning
1.4.1. Traditionell rulltovning med vatten och såpa
1.4.2. Tova pärlor
1.4.3. Tova i tvättmaskin
1.4.4. Nåltovning
1.4.5. Tova i pepparkaksformar
1.4.6. Tova på tyg
1.4.7. Tova med stomme
9
9
10
10
11
12
12
13
1.5. Tygtryck
1.5.1. Schablontryck
1.5.2. Trycka med kontaktplast, s.k. landskapstryck
1.5.3. Växttryck
13
14
15
15
1.6. Hantverk i naturmaterial
1.6.1. Fågel av ris
1.6.2. Hjärta av ris
1.6.3. Tickor, grenar av torrfura och drivved
1.6.4. Måla på stenar
16
16
17
18
18
1.7. Mosaik
19
1.8. Sömnadsarbeten
1.8.1. Havrepåse
1.8.2. Glidlakan
1.8.3. V-kudde
20
21
21
21
1.9. Blommor av papperssnöre
1.9.1. Blommor av papperssnöre
22
22
2 (56)
1.9.2. Ram för blomma av papperssnöre
22
1.10. Porslinsmålning
1.10.1. Porslinsfärger som bränns i vanlig ugn
1.10.2. Schablontryck
1.10.3. Transferark
23
23
24
24
1.11. Flätning
1.11.1. Nyckelring av fantti, tovat ullgarn
1.11.2. Korg av kaffepåsar
1.11.3. Pannunderlägg av fantti
1.11.4. Pannunderlägg av kaffepåsar
25
25
25
26
27
1.12. Snickeriarbeten
1.12.1. Enkel blomlåda för utomhusbruk
1.12.2. Klockor och termometrar
1.12.3. Bokstöd
1.12.4. Smycken
1.12.5. Hängare för nycklar och andra små föremål
1.12.6. Välkomstskylt för dörr eller trädgård
1.12.7. Måla eller dekorera färdiga föremål i trä
28
28
28
24
29
29
29
29
1.13. Arbeta med lera och massa
1.13.1. Hemgjord massa
1.13.2. Lerarbeten med platteknik
30
30
30
1.14. Sidenmålning
1.14.1. Skrynkling
1.14.2. Knytbatik
31
32
32
2. INKÖPSSTÄLLEN FÖR HOBBYMATERIAL
33
3. ATT BEAKTA NÄR DU ARBETAR MED HÄNDERNA
34
3.1. Problem med funktionsförmågan i händer hos reumatiker
3.2. Arbeta ergonomiskt
3.3. Arbetsredskap och hjälpmedel
3.4.1. Inköpsställen för arbetsredskap och hjälpmedel
3.4. Gympa för stela fingrar
34
36
37
39
39
Bilaga 1. Det är lätt att vända sig på ett glidlakan
Bilaga 2. V-kudde
Bilaga 3. Modell för bokstöd
Bilaga 4. Gympa för stela fingrar
40
42
44
45
3 (56)
4 (56)
INLEDNING
”Att använda sin egen kreativitet och att genomföra sina idéer är avslappnande, minskar
stress och förbättrar koncentrationen.”
Så beskriver en rehabiliteringsklient sina erfarenheter av handarbete
Den ledande tanken med denna guide är att visa att vi med våra egna händer faktiskt kan tillverka saker
som gläder både oss själva och andra. Alla är inte födda med rätt handlag och hos en del kan en
sjukdom begränsa handens funktion. Vi tror dock att var och en av oss kan hitta något som vi är
intresserade av och som bereder oss själva glädje.
Denna guide är avsedd som drivfjäder för trevlig gruppverksamhet inom Reumaförbundet i Finlands
medlemsföreningar. På Rehabiliteringscenter Apila har hobbyarbeten och olika hand- arbetsformer
redan länge använts som terapi och fritidssysselsättning vid sidan av rehabiliteringen. Att arbeta med
händerna ger impulser, för bort tankarna från sjukdom och smärta och erbjuder omväxling i vardagen.
Att pillra och knåpa är samtidigt en naturlig form av fingergympa för dem som har dåliga fingrar, något
som reumatiker ofta har.
Vid sammanställningen av denna guide har vi försökt beakta eventuella begränsningar i handens
funktion. Guiden innehåller beskrivningar från många olika områden inom handarbete och hantverk
och i den presenteras modeller som människor med olika färdighetsnivåer kan utföra. Förutom
beskrivningar ger guiden tips på ergonomiska arbetsmetoder och hjälpmedel för att bespara lederna.
Målet är att sporra folk att göra saker tillsammans och att skapa en arena för kamratstöd – när man
jobbar tillsammans diskuterar man automatiskt också erfarenheter i vardagen och samtidigt stödjer man
och ger råd till sina vänner och bekanta. Och det viktigaste av allt – det är alltid roligare att jobba i
grupp än ensam! Delad glädje är dubbel glädje. Känslan av tillhörighet och gemensamma mål eller
teman gör vardagen meningsfull.
Guiden är en del av Reumaförbundet i Finland rf:s, Förbundet för hemslöjd och konsthantverk Taito
rf:s och OK-Studiecentralens gemensamma projekt Händiga händer. Guiden är ett resultat av
samarbetet mellan handarbetsledaren och ergoterapeuten på Apila. Inom ramen för projektet Händiga
händer har olika workshopar i idékläckning anordnats på olika håll i landet. I workshoparna har
föreningarnas medlemmar fått syssla med olika hobbyarbeten och därmed fått med sig olika idéer att
förverkliga i de egna föreningarna
Vi hoppas att de beskrivningar som finns i denna guide kan inspirera grupper såväl som gruppledare att
börja jobba, anpassa idéerna till sina egen förmåga och att söka nya idéer. Nu är det igen trendigt att
jobba med händerna och det finns en hel del litteratur i ämnet. I grupperna hittar deltagarna säkert
också nya användbara sätt att hantera material. Idéer som först känns helt hopplösa kan ge upphov till
mycket gott när en stor grupp är med testar och kläcker idéer kring temat.
Vi önskar er alla mycket glädje och lyckade erfarenheter – och framför allt – gör saker
tillsammans!
5 (56)
1. BESKRIVNINGAR
1.1.
Decoupage
Decoupage är en gammal dekorationsteknik som blivit populär igen. Numera används servetter att
dekorera olika ytor med. Med servetter får man lätt till stånd dekorativa bilder. Man fäster servetten på
föremålet med hjälp av lack. Eftersom servetten är så tunn, går den att fästa osynligt så att den ser
handmålad ut. Med denna teknik kan man dekorera föremål av trä, stenar, lerkrukor, tyg, ljus, porslin,
glas och kort. Man bör komma ihåg att det finns olika typer av fästlack för olika typer av material.
Material: hobbyfärger, decoupagelack eller vanligt vattenlösligt lack (hobby- eller möbellack),
servetter och pensel.
Grundmåla föremålet med ljus färg och låt torka. En tunn servett syns inte på mörk botten, eftersom
den på grund av sin tunnhet släpper igenom färg. Riv eller klipp ut en figur från servetten. Lösgör alla
servettlager bakom bilden. Placera figuren på föremålet och stryk på limlack från mitten ut mot
kanterna. På detta sätt får du bort luften underifrån och det blir färre veck på ytan. Om du använder
större figurer lönar det sig att stryka lack också under figuren, varefter du placerar figuren på lacket och
trycker på med en torr pensel eller med fingrarna. För att få en hållbar yta måste du också stryka på
lack ovanpå bilden. I stället för limlack kan du använda vanligt lack eller utspätt lim (Erikeeper). På
tyg, porslin, glas och ljus används särskilt lack avsett för dessa ytor. Sådant lack säljs i hobbyaffärer.
1.2.
Påtning
Påtning är ett sätt att sticka med hjälp av ett specialredskap som kallas påtbräda. Påtbrädan kan vara
rektangulär eller rund. Man kan själv tillverka den av faner och rundstav eller av två plankbitar och
spik (se kapitlen 1.2.2, 1.2.3). På påtbrädan kan tapparna ligga mittemot varandra eller gå omlott
beroende på modell. Påtbrädans storlek och antalet tappar avgör hur breda handarbeten det går att göra
med den. Färdiga påtbrädor kan man bl.a. köpa på Sokeva och affärer som säljer Sokevas produkter.
Påtning passar för tillverkning av halsdukar, västar,
sjalar, mössor, barnfiltar och andra arbeten med
enkla former. Tekniken är den samma som hos en
stickmaskin. Arbetet växer fram i påtbrädans
mittparti och vid kanterna kan man göra
hoptagningar eller ökningar. Tekniken passar också
bra för personer som bara kan använda en hand.
Påtning sker i två moment. I det första momentet
trär du garnet runt tapparna. Beroende på modell
träs garnet på olika sätt. Fäst garnändan genom att
knyta eller tejpa fast den runt brädan. Trä garnet två
6 (56)
varv enligt modellen. Linda garnändan några varv hårt runt brädan innan
du börjar lyfta öglorna.
1.
2.
I det andra momentet lyfter du garnöglorna antingen med en virknål eller
med en sticka. Av de två öglorna på samma tapp lyfter du den undre öglan
över den övre öglan och trappen och släpper av öglan vid brädans mitt.
3.
3.
1.
2.
Börja lyfta från den kant där garnet finns. Lyft öglorna i framkanten först, varefter du vänder brädan
och fortsätter att lyfta öglor på bakkanten.
När samtliga tappar har endast en ögla kvar, trycker du ner det garn som nu finns i mitten av brädan ut
genom springan genom att föra virknålen från brädans ena kant till den andra. När arbetet framskrider
kan du också underifrån dra handarbetet neråt efter varje varv.
Fortsätt arbetet genom att trä ett nytt varv garn runt tapparna och därefter lyfta upp de undre öglorna
över de övre. Du kan öka antalet maskor genom att trä garn över fler tappar mot kanterna. Hoptagning
kan ske antingen i kanten eller i mitten av arbetet (ex. för halsöppning). Lyft upp den ögla som du ska
ta ihop över följande ögla. När du avslutar arbetet lyfter du samtliga öglor från sina tappar och virkar
ihop dem med start från kanten.
Källa: Waldemar Buhder, Suuri askartelukirja, WSOY 1960
Mera beskrivningar: Bärbi Luther, Harppuneulonta 1960
1.2.2. PÅTBRÄDA AV TRÄ
Material: en tunn bräda, 2 st. långa skruvar, 6 st. muttrar som passar skruvarna, spik, såg och hammare.
Såga två lika långa stumpar av brädan. Spika fast spikarna längs med brädans kant vid samma avstånd
från kanten (5 mm) och med samma avstånd från varandra (2 cm). Borra lämpliga hål för skruvarna,
två stycken på vardera brädan på samma
ställe. Fäst brädorna med spiksidorna mot
varandra med skruvar (skruv, bräda, mutter,
litet mellanrum vid behov, mutter, bräda,
mutter) Med hjälp av skruvarna och
muttrarna kan du reglera springan mellan
brädorna.
7 (56)
1.2.3. Påtbräda av faner
Material: 4 eller 6 mm tjockt faner, en 4 mm (diameter) tjock rundstav, figursåg och borr.
Såga en botten av faner enligt modellen. Borra hål för tapparna (hålavstånd 5 mm från tappkant till
tappkant) och såga 3 cm långa bitar av rundstav, som du fäster i hålen med lim. Kom ihåg att
sandpappra alla delar innan du fogar ihop dem.
1.3. PÄRLARBETEN
Av pärlor kan man tillverka många olika typer av hantverk. Traditionellt har man använt pärlor till
smycken så som örhängen, armband, hals- och hårsmycken. Man kan också göra andra prydnader och
maskotar av pärlor. Mobiltelefonsmycken har bl.a. blivit populära. Pärlarbeten kräver en viss
fingerfärdighet, men är samtidigt ypperlig fingergympa.
Det finns speciella pärlbrädor på vilka man kan placera pärlorna enligt önskat mönster. Pärlor kan träs
på olika typer av trådar, ex. metrev, gummitråd av olika tjocklek, vaxsnöre, läderband, metalltråd eller
smyckesvajer.
När du trär pärlor på snören lönar det sig att applicera lim på snörändan så att den blir styv. Detta
förhindrar snöret att rispas upp och gör det lättare att trä på pärlorna. Det lönar sig alltid att tejpa andra
ändan av snöret med målartejp så att pärlorna inte trillar av. Det är ofta svårt att få små pärlor att hållas
mellan fingrarna, men det går lätt att plocka upp dem direkt ur asken med snörändan.
När du gör örhängen kan du fästa piggen i bordet med häftmassa (Sinitarra). Därefter är det lätt att trä
på pärlor antingen med en eller två händer. Kom ihåg att ha en god arbetsställning när du utför
precisionsarbeten (också nackens ställning) och att ha stöd för underarmarna för att minska
belastningen på axlarna.
Pärlarbeten påverkas förmodligen mest av modet. Vid olika tidpunkter görs olika typer av arbeten. Det
lönar sig att bekanta sig med branschens litteratur och följa modet när man planerar smyckesmodeller.
Smycken tillverkade av olika typer av pärlor har varit populära på senare tid.
8 (56)
1.3.1. Ängel av pärlor
Material: tunn metalltråd, kristallpärlor 6 mm eller motsvarande,
små mellanpärlor och en 10 mm kristallpärla till huvud. Av metalltråden
behövs en ca 70 cm lång bit.
Tillverkningen börjar från fållen och går uppåt (bild 1). Trä sju
kristallpärlor på tråden och placera dem i mitten av tråden. Trä en liten
pärla i varje ända av arbetet. I den ena trådändan trär du sedan sex
kristallpärlor, varefter du trär in den andra trådändan genom de sex
pärlorna från motsatta ändan. Spänn trådarna (bild 2).
bild 1
bild 2
Trä återigen en liten pärla i varje ända. Trä därefter fem kristallpärlor på den ena trådändan och fortsätt arbetet på samma sätt
tills endast en kristallpärla återstår. Kom ihåg de små pärlorna i
bägge ändarna av varje varv. Du har nu gjort ängelns klänning.
(bild 3)
bild 3
Följande moment är att tillverka vingarna. På båda trådändarna trär du 20 små pärlor. Du fäster vingarna genom
att trä tillbaka trådändarna korsvis genom den översta
pärlan i klänningen. (bild 4)
bild 4
Nu går trådarna parallellt och du trär en liten
pärla som blir ängelns hals och en stor
kristallpärla som blir ängelns huvud. Till
glorian behövs 12 små pärlor som du trär på
den ena trådändan. Därefter snor du trådarna
runt varandra vid basen av glorian. Forma
glorian ovanför huvudet och tvinna en upphängningsögla av den resterande tråden.
(bild 5).
bild 5
Med denna beskrivning som grund och genom att använda
olika typer av pärlor kan du tillverka änglar med varierande
utseende.
9 (56)
Pärlor är dyra, men på loppmarknader kan man göra fynd. Att plocka isär gamla oanvända pärlband
och använda pärlorna på nytt är återvinning på bästa sätt
Böcker om pärlarbeten:
Bellingham, Glover, Hewitt, Helmityöt, KUSTANNUS – MÄKELÄ OY 2004
Annika Larsson, Ihanat korut, Minerva 2006
Dorothy Wood, Uudet ja upeat helmityöt, KUSTANNUS – MÄKELÄ OY 2007
1.4. TOVNING
Tovning är av tradition ett blött och kladdigt arbete, som kräver mycket kraft i händerna, men också
ihärdighet. Tekniken har dock varit mycket på tapeten på senare tid. Här presenteras tovningstekniker
som är litet lättare att utföra, varav den nyaste är nåltovning. Det finns ullgarn i en massa olika färger,
vilket gör det möjligt att hitta på en hel del olika mönster. Beroende på teknik krymper ullgarnet 20–40
procent under själva tovningen.
1.4.1. Traditionell rulltovning med vatten och såpa
Tekniken passar bäst för tillverkning av scarfar och ylletyg. Som grund kan du också använda
sidenchiffong på vilken du placerar ullen. För att få ett vackert fall, bör ullagret dock inte vara för
tjockt.
Material: tovningsull, tallsåpa eller Marseille-tvål, bubbelplast eller tyg (gammalt lakan), sprejflaska
samt en plastklädd papprulle lika bred som arbetet.
Bred ut bubbelplasten på ett bord. Placera ut några tunna lager med ullsjok ovanpå varandra i önskat
mönster. Se till att fibrerna går korsvis. Fyll därefter sprejflaskan med varmt såpvatten och spreja tills
ullen blir våt. Rulla bubbelplasten som ullen ligger på runt en papprulle som du täckt med plast och fäst
med målartejp eller snöre så att rullen inte går upp.
Rulla rullen fram och tillbaka på bordet, antingen med händerna eller med underarmarna, eller på
golvet med fötterna i åtminstone en timmes tid. Här får du samtidigt gympa för dina händer eller fötter.
Kom ihåg att pausa eller växla mellan händer och fötter.
10 (56)
En halv timme efter att du börjat rulla lönar det sig att öppna rullen och kontrollera hur långt tovningen
framskridit. Tovningen är dock inte klar ännu. När du rullar ihop arbetet igen, lönar det sig att rulla från
andra hållet, så tovas arbetet lika från bägge ändar. Öppna rullen när ullen är tillräckligt bra tovad,
d.v.s. när ullfibrerna inte längre lossnar från varandra när du drar i dem. Därefter börjar du valka
tygstycket till exempel genom att gnugga det mot en gammaldags tvättbräda eller genom att massera
och pressa det mot ett bord så att det blir stadigt.
I följande arbetsmoment tvättar du stycket turvis i kallt och hett vatten några gånger. Om du använder
sidenchiffong bör du notera att siden inte tål alltför hett vatten. Tygstycket filtar sig ännu i detta skede.
Samtidigt sköljs såpvattnet ur ullen.
1.4.2. Tova pärlor
Fördelen med att tova pärlor är att det är en tämligen
lätt form av våttovning och kräver inte mycket handstyrka. Börja med att ta ett litet sjok tovningsull. Kom
ihåg att arbetet krymper under behandling. Forma en
boll av ullen med händerna. Doppa därefter bollen i
såpvatten och börja sedan rulla den med händerna.
Ullen börjar filta sig rätt fort. Fortsätt att rulla tills
ullfibrerna inte längre lossnar från varandra när du
drar i dem. Tvätta slutligen bollen turvis i kallt och
hett vatten några gånger. Gör fler pärlor och trä dem
på ett snöre med hjälp av nål och tång. Du kan också
knyta knutar i snöret mellan pärlorna.
1.4.3. Tova i tvättmaskin
Både maskin- och handstickade ylleplagg (t.ex. loppisfynd) eller -accessoarer kan tovas i tvättmaskin i
40 eller 60 grader. Det lönar sig att börja med det lägre gradantalet så att tygstycket inte tovas för
mycket. Ylleplagget måste till största delen innehålla ull och får inte vara behandlad att tåla
maskintvätt. Plagg av konstfiber tovas inte vid tvätt. Du kan också pröva att filta en gammal
ylletygsjacka i tvättmaskin.
Forma tyget i vått tillstånd till rätt storlek och form genom att töja det ordentligt. När du tovar
tredimensionella tygstycken, lönar det sig att lägga ett tyg eller plast in i tygstycket så att det inte tovas
ihop helt. Tovade tygstycken repas inte upp när du klipper i dem. Det går bra att sy accessoarer, västar,
tossor, väskor och olika förvaringspåsar (t.ex. toalettväskor och mobiltelefonfodral) av tovat tyg. Vill
du ha en luddig yta borstar du det tovade tyget.
11 (56)
Filttofflor
Material: en gammal ylletröja eller annat stickat plagg, tvättmaskin, sytråd och nål (symaskin)
stoppnål, ullgarn.
överdel
sula
Mall för toffelmönster
Beskrivning: Tova den gamla ylletröjan i tvättmaskin i 40–60 grader. För att få ett mönster i rätt storlek
placerar du din fot på papperet och ritar en sömsmån på några centimeter runtom. Vid hälen kan man
korta av litet och i stället öka längden på överdelen.
Vik tyget dubbelt och klipp till delarna till tofflorna.
Sy överdelens bakre söm på maskin, tofflans bägge
sidor var för sig. Foga ihop överdelens halvor med
varandra, med avig-sidorna mot varandra och fäst
dem i sulan med knappnålar. Tråckla vid behov. Sy
ihop delarna cirka en halv centimeter från kanten
(sömmen ska synas).
Använd ullgarn och en stoppnål och sy kanterna
med knapphålsstygn. Snygga också till öppningen.
Tofflorna kan dekoreras med nåltovning, pärlor eller
paljetter.
Källa: Anu Harkki, Puikoissa, OTAVA 2006
1.4.4. Nåltovning
Nåltovning är en teknik som används för att tillverka små
tovningsarbeten och dekorationer utan vatten och såpa. Med
nåltovning blir resultatet inte slitstarkt, utan passar bäst som
prydnad. En filtnål är vass, så det gäller att akta fingrarna
när du använder en sådan. Håll nålen så rakt som möjligt
när du tovar, så att den inte går av.
12 (56)
Material: filtnål (finns i hobbyaffärer och eventuellt i tyg- och knappaffärer), tovningsull,
tovningsunderlag av skumgummi eller cellplast, pepparkaksformar eller filttyg. Som tyg kan du också
använda en linnepläd eller något annat mjukt ylletyg.
I hobbyaffärer finns också hållare som gör det lättare att reppa nålen.
Bild: Liisa Tervinen/Designhuone
En dylik hållare kan du själv tillverka genom att trä en stor pärla
på eller tejpa en bit skumgummi runt nåländan (se bild). Korken
från en flaska mousserande vin fungerar också bra. Skär korken
itu, gröp ur för nålen, placera nålen mellan halvorna och limma
ihop dem igen. Det fungerar också med vanliga korkar. Gör ett
hål i korken (i längdriktning, ungefär till mitten av korken) med
en vass nål. Lägg in nålen i hålet. Var försiktig så att nålen inte
går av. Större marketer och hobbyaffärer säljer också filtnålshållare.
1.4.5. Tova i pepparkaksformar
Placera pepparkaksmåttet ovanpå tovningsunderlaget
och fyll med ull. Du kan fylla på med ull vart-efter
arbetet framskrider. Stick med nålen rakt ner i ullen,
se upp så att du inte sticker i formen, för då händer
det lätt att nålen går av. Ju mer du sticker i ullen,
desto bättre blir resultatet. Vänd på arbetet emellanåt
så att tygstycket tovas från båda sidorna. Sluta när
du är nöjd med resultatet, som antingen kan vara
mjukt fluffigt eller hårt. På detta sätt kan man
åstadkomma
olika
former
beroende
på
pepparkaksform. Färdiga arbeten kan man hänga upp
i fönster eller i trädgrenar eller använda som
dekoration i kransar m.m.
1.4.6. Tova på tyg
Placera ett tygstycke (filttyg, torvtyg) på tovningsunderlaget och ullsjok i önskat mönster ovanpå det.
Om du tycker att det är svårt att göra de figurer du vill ha, kan du använda pepparkaksformar som
hjälp. Därefter börjar du tova genom att sticka med nålen på figuren. Lägg på mera ull allteftersom
arbetet framskrider tills du är nöjd med resultatet. Du kan göra kort eller små tavlor genom att klistra
upp tyget på kartong.
13 (56)
1.4.7. Tova med stomme
Böj en figur (djur, tomte, blomma m.m.) av t.ex. en piprensare. Linda därefter ull runt piprensaren så
att denna blir helt dold. Placera sedan arbetet på ett tovningsunderlag och börja sticka i ullen med en
filtnål. Se till att inte sticka ända ner till metalltråden inne i piprensaren, för nålen går lätt av om den
stöter mot hårt material. Stick med nålen hela vägen runtom så att du får en rund och tredimensionell
form på arbetet. Genom att lägga på mera ull, får du givetvis en större figur.
Du kan tova t.ex. kronblad eller tomtens luva separat och sedan foga ihop dem med det färdiga arbetet
genom nåltovning. Om du vill ha ett ännu tätare slutresultat, kan du ytterligare tova arbetet med såpa
och vatten. Börja med att försiktigt gnugga in såplösningen i arbetet med händerna.
Ju mer tovat arbetet blir, desto kraftigare kan du gnugga. Tvätta till slut arbetet turvis med hett och kallt
vatten några gånger.
Ytterligare tovningstips:
Gulbransen Saetre Huovutuksen uudet ideat,
KUSTANNUS – MÄKELÄ OY 2004
Harris Gillian, Huovutus on hauskaa, KUSTANNUS –
MÄKELÄ OY 2007
Menttu Tupu, Mäkelä Tiina, Huopakirja, OTAVA 2007
Mäkelä Terttu, Lampinen Leena, Neulahuovutus, WSOY
2005
Sinco, Pienet huopahauvat, WSOY 2007
Talvitie Tuulikki, Peikko ja pellavaenkeli, TAMMI 2008
1.5. TYGTRYCK
Tygtryck är en teknik som passar de flesta, oberoende av ålder eller funktionsförmåga. Med tygtryck
får man lätt till stånd imponerande resultat och eftersom tekniken är så lätt, blir det svårt att sluta när
man väl börjat med den!
För tygtryckning behövs: textilfärg, skumgummi att dutta färgen med, hårtork (som är ypperlig när du
ska torka färgen) samt ett strykjärn att fästa färgen med.
Tyget bör vara av naturfiber, t.ex. bomull. Vissa färger går också att använda på konstfiber. Det är bra
att först tvätta tyget, om det inte uttryckligen är avsett för tygtryck, för att avlägsna appretur och
stärkelse, som kan förhindra att färgen fäster.
En skumgummipensel (dutta) tillverkar du genom att lägga en bit skumgummi t.ex. i en tom filmburk
eller i en bit plaströr (som automatiskt blir ett tjockare skaft att hålla i) eller genom att vika ihop en
tunn rektangulär skumgummiskiva två- eller tredubbelt och tejpa runt skaftet. Du kan trycka på örngott,
handdukar, sitthanddukar, bakdukar, bordsdukar, t-tröjor och kassar.
14 (56)
1.5.1. Schablontryck
Färdiga schabloner säljs i hobbyaffärer, järnaffärer och andra affärer eller marketer som säljer tillbehör
för målningsarbeten. Du kan också tillverka en schablon själv genom att klippa i plast eller papper. Att
klippa kan dock vara rätt jobbigt och kräver en hel del precision. Till schabloner passar t.ex. byggplast,
plastfickor, stordior/overheadfilm eller kontaktplast. Plasten bör vara så tjock att den håller formen när
du sedan använder den till tryckning. Å andra sidan är det lättare att klippa i mjukare plast. Bilden
15 (56)
kopieras på plasten med en spritlöslig filtpenna och klipps ut antingen med en vass sax (Fiskars sax
med band eller nagelsax) eller med en vass skalpell eller mattkniv. För personer med svag handstyrka
är färdiga schabloner ett bättre alternativ.
Börja med att fästa schablonen på tyget
med tejp på två kanter. Om du trycker på
ett färdigt örngott, en t-tröja eller en kasse,
bör du komma ihåg att lägga en kartong
eller annat skyddspapper under tyget som
du trycker på (t.ex. inne i kassen) för att
förhindra att färgen kladdar igenom på
andra sidan produkten.
Häll upp litet färg på exempelvis ett fat
och dutta med skumgummisvampen över
hålen på schablonen. Använd endast litet
färg åt gången, annars sprids färgen lätt
och då blir resultatet inte så lyckat. Om du
fått för mycket färg på svampen, kan du
dutta med den på ett tomt/rent område på
fatet. Prova
gärna på ett annat tygstycke först så att du
får in rätt teknik.
När du tryckt klart, lösgör du schablonen
från tyget. Tvätta schablonen med svalt
vatten. Du kan komplettera bilden med
andra schabloner, men måste först torka den redan tryckta bilden med hårtork.
Kom ihåg att till slut härda färgen genom att stryka på den. Låt färgen torka i fred till nästa dag innan
du stryker på den. Lägg gärna ett bomullstyg eller värmetåligt papper på bilden när du stryker på den
för att undvika att färgen fastnar i strykjärnet. Färger från olika tillverkare kräver olika fixeringstider.
Normalt räcker det med att föra strykjärnet över bilden i ungefär en halv minut. Ställ in strykjärnet på
full effekt. Kontrollera gärna anvisningarna på förpackningen innan du köper en textilfärg.
1.5.2. Trycka med kontaktplast, s.k. landskapstryck
Klipp ut figurer ur kontaktplast, t.ex. djur eller blommor. Klistra upp figuren på ett tyg och tryck fast
kanterna omsorgsfullt så att ingen färg kommer in under plasten. Markera kanterna av hela bilden med
målartejp och dutta textilfärg med skumgummi på det avgränsade området. Du kan också dutta på
figuren, för kontaktplasten förhindrar att tyget under den färgas. Du kan använda endast en färg eller
också använda flera färger. Genom att byta färg i mitten av bilden, får du en horisont i landskapet. Låt
färgen torka. Avlägsna kontaktplasten och målartejpen. Kontaktplasten lossnar lätt med hjälp av nål
och plocktång. Kom ihåg att liksom vid schablontryck fixera färgen genom att stryka
på den.
16 (56)
1.5.3. Växttryck
Vid växttryck används växter som schabloner. Den bästa tiden för växttryck är i mitten eller slutet av
sommaren. På våren är bladen fortfarande rätt små och slokar fort. Bladen står sig inte länge, så de bör
plockas precis innan du börjar trycka. Du kan också pressa blad och använda dem senare. Det är dock
svårare att använda torra blad eftersom de är så sköra. Bäst resultat får man av löv med kraftiga nerver
på undre sidan, t.ex. löv från träd, blåbärsris, hallon- och jordgubbsblad.
Dutta färg med skumgummi på bladets undersida t.ex. ovanpå en dagstidning. Placera därefter det
färgade bladet på ett tyg med färgen mot tyget. Lägg därefter ett hand- eller hushållspapper ovanpå
bladet och tryck med handen ovanpå bladet så att färgen fäster på tyget. Om du har svårt för att trycka,
kan du ta hjälp av en kavel eller målningsrulle och rulla så att bladet trycks mot tyget. Lyft sedan
försiktigt upp bladet. Du kan fortsätta att trycka med samma blad eller ta ett nytt.
Med denna teknik kan man också trycka upp trevliga kort på kartong. Pröva också att trycka på olika
sorts papper, t.ex. på en dagstidning, på fibertyg, på ”pappersavfall” från förpackningar m.m. Riv eller
klipp ut den tryckta bilden från papperet så att det blir kvar lite papper runt den tryckta bilden. Klistra
bilden på en kortkartong. Textilfärg kan också användas för tryckning på kartong och papper. Ett
noggrannare tryckresultat får du genom att använda indre färg.
Det går också bra att göra växttryck med textilfärg
på färgat siden.
1.6. HANTVERK I NATURMATERIAL
Naturmaterial är otroligt populära i hobbyvärlden idag och t.ex. kurser där man lär ut videarbeten
lockar till sig massor med deltagare. Vide är ett utmanande material och kräver rätt mycket styrka och
fingerfärdighet. Av naturmaterialen är björk däremot ett bra alternativ, eftersom det går snabbare att
tillverka imponerande saker av björkris också om du är nybörjare.
Det lönar sig att ta tillvara björkkvistar på hösten när träden fällt sina löv. Om du plockar dem på
hösten och förvarar dem utomhus i en soppåse håller de ända till våren. De bör förvaras svalt och
fuktigt. Kvistar som plockas på våren har inte lika lång hållbarhet.
Material: sekatör för att knipsa av kvistar med,
bindtråd (tunn järntråd), avbitare att klippa av
bindtråden med, förkläde (det droppar sav från björk)
och gamla läderhandskar, som både skyddar händerna
och gör det lättare att greppa riset.
Att plocka kvistar, mossa eller lav hör inte till
allemansrätten. Man får inte bryta kvistar av levande
träd utan markägarens tillstånd. Fällda björkar hittar
man lyckligtvis ofta vid elledningar, på byggplatser
och andra gallringsområden.
17 (56)
1.6.1. Fågel av ris
Gör ett knippe av riset. Ju längre kvistarna är, desto tjockare blir
knippet. Bind ihop knippet i tjockändan med bindtråd (bild 1).
Klipp inte av tråden, utan låt den hänga kvar under hela arbetet.
Lägg arbetet åt sidan.
Ta en böjlig kvist och nysta ihop den till fågelns mage. Bygg på
mer flera kvistar tills du fått ett tillräckligt stort nystan. Lägg
nystanet åt sidan, t.ex. under foten om den ser ut att repas upp. Ju
större nystanet är, desto större blir fågeln. En tallkotte fungerar
också bra som mage. Den är mindre i storlek, men passar bra för
en mindre fågel.
Ta risknippet och placera det i famnen mellan knäna med
tjockändan nedåt och öppna kvistarna utåt från den punkt
där de är hopbundna. Placera
nystanet i öppningen och
stäng igen knippet ovanför nystanet. I detta skede formar du fågeln
så att de längre kvistarna löper längs magen och de kortare längs
ryggen
(bild 1).
bild 1
Detta moment kräver mest handkraft. När du fått rätt form på
fågeln, lindar du bindtråd runt fågelns mage mot halsen. Fortsätt
att linda runt halsen tills du fått önskad längd på den (bild 2). Se till
att ha ett stadigt grepp om arbetet och att hålla i trådspolen med
hela handen när du spänner tråden, så att fingerlederna belastas så
litet som möjligt.
bild 2
bild 3
Klipp bort
När fågelns hals är klar, tar du återigen hela arbetet mellan knäna med
tjockändan nedåt.
Sedan klipper du bort ungefär en tredjedel av kvistarna från mitten av
knippet med sekatör, så att huvudet inte blir för stort (bild 3). Dela
knippet i två delar.
18 (56)
Linda bindtråd runt delen på ryggsidan tills du får en
tillräckligt stor hjässa för fågeln. Linda bakåt och fortsätt
därefter att linda huvuddelen på magsidan till ungefär halva
hjässan. Bind ihop huvuddelarna med bindtråden.
Klipp igen bort ungefär en tredjedel av kvistarna från
mitten av knippet, så att fågelns näbb blir litet smalare.
Linda
resten av kvistarna ihop med bindtråd
till en näbb.
Forma stjärten med sekatör. Ta två tjockare kvistar och
klipp dem till ben.
Trä in kvistarna på bägge sidorna om magen. Genom att
byta plats på benen
kan du variera fågelns ställning.
1.6.2. Hjärta av ris
Ett hjärta av ris passar bra som
dörrdekoration och är både lätt- och
snabbtillverkad.
Gör två lika stocka knippen av långa,
böjliga kvistar. Först gör du hjärtats ena
halva. Bind ihop knippet med bindtråd i
tjockändan. Böj toppen mot tjockändan
och bind ihop. Den andra halvan görs
likadant, men spegelvänt. Bind ihop
delarna med varandra och dekorera med
toppkvistar vid behov.
Avsluta med ett vackert band där du bundit
ihop kvistarna. På baksidan av hjärtat
fäster du järntråd med vilken du binder
ihop halvorna med varandra. Med samma
järntråd gör du en ögla så att du kan hänga upp hjärtat på t.ex. en dörr.
1.6.2. Tickor, grenar av torrfura och drivved
Av ”souvenirer” från utfärder ute i naturen kan man tillverka olika arrangemang, väggdekorationer och
bordsdekorationer för fester. Tickor och grenar kan dekoreras med smått pynt. Kottar, lavar, torkade
växter och små stenar kan också användas som dekoration i olika arrangemang. Man kan måla kottar
och stenar och genom att använda filttyg, pälsbitar och pärlor t.ex. tillverka tomtar och troll av dem.
19 (56)
Genom att måla på drivved får man fina dörrskyltar, tavlor och personliga kort. Om man tycker att det
låter för invecklat att måla, kan man också använda sig av decoupage, d.v.s. servetteknik.
1.6.1. Måla på stenar
Finns det något roligare än att samla stenar vid en strand eller i skogen! Av dessa skatter kan man
tillverka de mest varierande figurer. De går att måla med alla täckande färger: hobby-, möbel- eller
husfärger. Vatten- eller täckfärger täcker inte tillräckligt bra. Färgerna håller även i dekorationer som
förvaras utomhus. Det lönar sig dock att ta in dekorationerna till vintern.
Börja med att skissa en figur på stenens yta med krita. För nybörjare rekommenderas lätta figurer som
nyckelpigor och andra kryp. För att måla kattor, hundar och andra djur behövs litet träning, men genom
att modigt pröva sig fram lär man sig också konsten att måla. På biblioteket hittar du böcker som
handlar om att måla på stenar. Kom ihåg att linda något runt penselskaftet om du har svårt att hålla i ett
smalt penselskaft.
Hobbyaffärerna säljer 3D-färger med vilka man kan göra tredimensionella figurer. Man kan också
spritsa figurer på stenar med färgen. Då ska färgen torka 1–3 dygn, varefter stenen placeras i en ugn i
150 grader i 10–15 minuter. I ugnsvärmen börjar färgen stiga och får en matt yta.
Ytterligare beskrivningar:
Tiina Rinne, Kauneimmat pajutyöt ja muita käsityöideoita metsän puista, GUMMERUS 2006
Tiina Rinne, Marjaana Liukko, Luontoäidin lahjavakka, ideoita kotiin ja keittiöön, GUMMERUS 2002
Sari Saarikoski, Kaislakranssista heinähelmeen, koriste- ja käyttöesineitä luonnonmateriaaleista,
ATENA KUSTANNUS OY 2004
20 (56)
Lin Wellford, Måla på stenar, BERGHS 2001
21 (56)
1.7. MOSAIK
Man får verkligen använda sin kreativitet när man jobbar med mosaik. Man kan göra vilka figurer och
vilka färgkombinationer som helst. Med mosaik kan man göra tavlor, dekorera krukor och krukfat,
bordsskivor, pannunderlägg och spegelramar och göra mönster på brickor.
Man kan köpa färdiga mosaikbitar eller själv slå sönder kakel för att få bra mosaikmaterial. Noteras bör
att kakel från olika tillverkare kan vara olika tjocka och därför bör man se till att alltid använda bitar
som är lika tjocka om man vill att ytan ska vara jämn (t.ex. en bordsskiva).
Lägg in kaklen i ett tyg innan du slår sönder dem med en hammare. Skydda ögonen med glas, för
kakelbitarna kan flyga omkring trots att du placerat dem in i ett tyg. Du kan också klippa i kakel med
en kakeltång med papegojkäft eller med en hovtång. De sönderslagna kakelbitarna är vassa, så akta dig
för sår. Använd skyddshandskar vid behov.
Designa en egen bild eller använd en färdig bild. Rita upp en skiss på underlaget och börja passa in
bitarna i figuren. Fäst bitarna med lim. Det är lätt att klistra om du först penslar lim på den yta
mosaiken ska ligga på. Det lönar sig att jobba på ett litet område åt gången, så att limmet inte hinner
torka. Lämna ett 1–3 mm stort mellanrum mellan bitarna, så att du får rum med fogmassa i
mellanrummen. Låt arbetet torka åtminstone till nästa dag.
Gör fogmassan enligt instruktionerna på förpackningen och bred ut massan med en gummispatel. Låt
torka en stund. Torka mosaikbitarna rena med en torr tygbit, så att det endast finns massa i fogarna. För
att fogarna inte ska torka för fort och för att undvika sprickor lönar det sig att emellanåt torka fogarna
med en fuktig svamp. Fogmassa finns i hobby- och järnaffärer. Förpackningarna är försedda med
instruktioner. Fogmassan har en stor inverkan på det slutliga utseendet, för ett mosaikarbete har många
springor som ska fyllas med massa. Det lönar sig att noggrant fundera ut vilken färg massan ska ha.
Mera idéer hittar du här:
Emma Biggs, Mosaiikki, materiaalit, tekniikat, työvälineet, ATENA KUSTANNUS OY 2005
Martin Cheek, Kiehtova mosaiikki, KUSTANNUS – MÄKELÄ OY 2008
Eija Juutilainen, Mosaiikin mahdollisuudet, ATENA KUSTANNUS OY 2008
Virginie Loy, Suomalainen mosaiikkikirja, OTAVA 2008
1.8. SÖMNADSARBETEN
Man kan sy nästan vad som helst. Små, trevliga sömnadsarbeten är små förvaringspåsar t.ex. för smink,
nattdräkter, mobiltelefon, tvätt och klädnypor. Genom att sy ihop olika tyglappar får man originella
doftpåsar, som kan fyllas med örter eller avdunstande oljor. Dockkläder (även till Barbiedockor) är
efterfrågade bl.a. på basarer. Många sömnadsarbeten kan dekoreras med tygtryck.
Här följer några sybeskrivningar med vilka du kan tillverka ett hjälpmedel som underlättar din egen
eller en anhörigs vardag: havrepåse, glidlakan eller V-kudde.
22 (56)
För olika smärt- och värktillstånd kan du sy en havrepåse som du både kan värma eller kyla. Som kyld
kan den användas vid sträckningar och ledinflammation och som uppvärmd lindrar den när du har
spända axlar eller fryser om fötterna.
23 (56)
Med ett glidlakan i sängen är det lättare att vända sig på natten om man t.ex. har ont i ryggen, höfterna
eller i axlarna. Lakanen hålls också bättre på plats när man vänder sig under natten.
Med en V-kudde blir det lättare att hitta rätt sovställning. Man kan också stöda kroppen med den, t.ex.
genom att placera kudden mellan knäna, bakom ryggen eller under handen.
1.8.1. Havrepåse
En havrepåse kan ha nästan vilken form
som helst. Av tradition är den en
rektangulär påse som fylls med havre och placeras på axlarna. Den kan lika bra ha formen av ett djur,
t.ex. en katt eller en hund, eller ett hjärta. Endast fantasin sätter gränser. Man kan sy ett löstagbart,
tvättbart fodral till havrepåsen. En mindre påse kan småttingar använda som ”pipipåse”. När olyckan är
framme kan man lägga den uppvärmda påsen på det onda stället.
Material: tyg, havre, sytråd och symaskin.
En standardpåse är cirka 20 x 70 cm stor. Lämna en öppning för påfyllning i mitten av ena långsidan.
Vänd arbetet rätt väg. Sy tre fack för havren på rätsidan.
påfyllningsöppning
Fyll facken med havre, lika mycket i alla tre, totalt ca 800 gram. Sy ihop öppningarna.
Bruksanvisning: Värm i mikro på full effekt i 3 minuter. I ugn i 125 grader i 15–20 minuter.
Kudden är varm ungefär en timme. Om du värmer upp kudden igen, räcker det med halva tiden.
1.8.2. Glidlakan
Glidlakanet är en enkel och praktisk uppfinning. När man vänder sig i sängen, glider man med höfterna
ovanpå glidlakanet och då slipper man lyfta höfterna. Det blir genast mycket lättare att vända sig från
ena sidan till den andra.
Sybeskrivning och bruksanvisning i bilaga 1.
1.8.3. V-kudde
Med hjälp av V-kudden är det lättare att hitta en bekväm sovställning om man t.ex. har ont i korsryggen
eller i axlarna.
24 (56)
Placera spetsen på V-kudden mellan knäna, så att kuddens ena
ben kommer bakom ryggen och det andra framför kroppen.
Stödet bakom ryggen gör det lättare att böja sig bakåt, varvid
eventuell smärta i den undre axeln minskar. På benet (kuddens
ben) som ligger framför kroppen kan man stödja den övre
axeln och överkroppen i en bekväm ställning. Spetsen mellan
knäna förhindrar att höften vrids, vilket återigen lindrar besvär
i korsryggen.
Sybeskrivning i bilaga 2.
Nya sömnadsidéer:
Tone Finnarger, Satumainen talvi, ompelua ja askartelua, GUMMERUS
2007
Tone Finarger, Tildan tapaan, TAMMI 2008
1.9. BLOMMOR AV PAPPERSSNÖRE
1.9.1. Blommor av papperssnöre
Av papperssnöre kan man tillverka olika slags blommor, kransar och
flätor. Det kan dock vara rätt ansträngande för händerna at veckla ut
papperssnöret. Här följer en beskrivning på en blomma som tillverkas
i en ram avsedd för halmarbeten och där snöret inte behöver vecklas
ut. Det går också att göra ramen själv (beskrivning i slutet av detta
kapitel) eller att använda en ram för rosenspets.
Material: ram, tunt tvinnat papperssnöre, målartejp och en nål med
stort öga (stramaljnål). Också en plocktång är ett bra hjälpmedel när
man jobbar med tunn tråd och nål. För olika stora ramar behövs olika
långa snören. Beskrivningen är anpassad för den större ramen.
Klipp till ca tre meter papperssnöre. Fäst snöret i ramens yttre kant med målartejp. Snurra tråden runt
tapparna. Tråden ska alltid gå runt tappen på ramens rakt motsatta sida. Fortsätt att snurra tills du
snurrat runt hela varvet. Om tapparna inte går jämnt ut i slutet av varvet, har det skett ett misstag i
inledningen, d.v.s. då har den första tappen inte legat rakt mot startpunkten.
Trä in trådändan i en nål med stort öga (ryanål). Fäst ihop blomman genom att sy stickstygn eller virka
med en virknål i mitten av blomman, så att blomman inte går i sär när du lossar den från ramen. Som
avslutning räcker det med att du trär in trådändan på något lämpligt ställe.
Blommans mittparti kan dekoreras med glitterlim på båda sidorna. Man kan göra olika stora blommor
beroende på hur stor ram man har. Blommorna kan sammanfogas med metrev eller tunn metalltråd.
Metalltråden kan dekoreras med pärlor.
25 (56)
Man kan göra fönsterdekorationer av blommor, använda dem som
dekoration på kort, foga ihop dem till tabletter, tavlor eller kassar,
varvid kassen fodras med tyg. Man kan snurra blommor av garn och
virka ihop dem till kassar, täcken, sjalar.
Mera idéer:
EDITA Käsintekijät – Nirunaru, kiehtovien mallien ja ideoiden paperilanka
1.9.2. Ram för blomma av papperssnöre
Material: 4 eller 6 mm tjockt faner, grillstickor av trä, figursåg och
borr.
Såga en rundel av faner enligt mallen (mall för stor och liten ram).
Borra hål för tapparna, kontrollera placeringen från mallen.
Slipa de sågade och borrade ställena. Såga 3 cm långa tappar av grillstickorna, 16 st. till den lilla ramen
och 24 st. till den stora. Fäst tapparna i hålen med lim.
1.10. PORSLINSMÅLNING
Det är lätt att dekorera porslin med porslinsfärger som bränns hemma i vanlig ugn eller med
transferark. Transferark kräver en brännugn för porslin. Om det finns porslinsmålare eller utbildare på
orten kan du be att få använda deras ugnar mot en liten avgift. I hobbyaffärer kan det också finnas
möjlighet att bränna porslin.
Vitt porslin lämpar sig bäst för porslinsmålning. Rengör ytan med vatten (diskmedel vid behov) eller
aceton innan du sätter igång med att dekorera.
26 (56)
1.10.1. Porslinsfärger som bränns i vanlig ugn
Porslinsfärger appliceras antingen med pensel eller genom att dutta genom schablon. Det senare är
lättare, eftersom tekniken inte kräver konstnärliga gåvor, i motsats till målning för hand. Det finns
särskilda konturfärger för tunna konturer. Kom ihåg att alltid kontrollera att bruksanvisningen och
temperaturen på de färger du ska använda är de samma.
1.10.2. Schablontryck
Schabloner kan klippas ut ur kontaktplast. Rita upp en bild på plasten och klipp ut bilden försiktigt så
att schablonen inte går sönder, endast så att bilden lossnar ur plasten. Placera bilden på önskat ställe
och tryck omsorgsfullt fast på porslinsytan.
Notera att färger som bränns i en vanlig ugn inte tål slitage på samma sätt som färger som bränns i hög
temperatur. Om du målar bruksföremål, planera dekorationen på sådana ställen där slitaget inte är så
stort, t.ex. på tallrikskanten.
Häll upp färg på ett fat och dutta med en skumgummibit ovanpå schablonen så att öppningen fylls med
färg. Använd inte för mycket färg för att undvika att färgen rinner in under schablonen. Du kan också
göra flerfärgade figurer genom att dutta med två olika färger.
Du kan också använda kontaktplast till tryck där bilden blir samma färg som föremålet (vitt) och
bakgrunden färgad. Klipp ut olika figurer (ex. djur, blommor, fyrkanter, cirklar) ur kontaktplast. Klistra
upp figurerna omsorgsfullt på föremålet och dutta därefter färg på föremålet, också ovanpå figurerna.
Låt torka en stund. Avlägsna kontaktplasten med hjälp av knappnål och pincett. Var försiktigt så att du
inte rispar färgen med nålen. Du kan också göra figurer på porslinsytan genom att skrapa den torkade
färgens yta med en vass sticka. Med pensel är det lätt att till exempel måla ögon på figurerna.
Du kan också använda målartejp när du gör mönster, t.ex. om du vill göra geometriska mönster. Tejpa
målartejp kors och tvärs över föremålets yta enligt önskat mönster. Dutta färg på de områden som inte
tejpats över. Låt arbetet torka en stund innan du avlägsnar tejpen.
Låt porslinsföremålet torka några timmar innan du bränner det i ugn. Kontrollera tider och temperatur
på förpackningen. Placera föremålet i kall ugn och reglera temperaturen enligt anvisning. Låt stå i
ugnen enligt anvisning. Låt kallna i ugn efter att värmen är avstängd.
1.10.3. Transferark
Hobby- och porslinmålningsaffärer säljer färdiga transfer- d.v.s. dekalark och färgade dekalark. De är
tryckta med riktiga porslinsfärger på ett underlags- eller skyddspapper. Dekalerna kräver brännugn,
varför också föremålet bör vara vitt eldfast porslin.
Rengör föremålet före målning. Klipp ut figurer ur dekalarket antingen på fri hand, med figursax eller
figurstans. Lägg figuren i handvarmt vatten i 1–2 min. Skyddspappret blir mjukt och färghinnan lossnar
från det när man drar i den med fingrarna. Blötlägg endast en eller några figurer åt gången. Om
27 (56)
figurerna ligger i vatten för länge, kan skyddspappret lossna. Efter det är det svårt att se vilken sida som
är rät och vilken som är avig.
Den blötlagda bilden placeras på föremålet med rät sida uppåt. Om du placerar bilden fel väg, brinner
den upp under bränning. Så länge bilden är våt går det att flytta den över ytan. Tryck bilden torr med
hushållspapper och avlägsna eventuella veck och luftbubblor. Låt arbetet torka och bränn det i en
brännugn för porslin i 700–800 grader. Begär noggrannare anvisningar när du köper dina ark.
Källa: Pirkko Niemistö, Askartelun pikkujättiläinen, WSOY 2000
1.11. FLÄTNING
Flätning och knytning är två tekniker som länge varit bortglömda, men nu verkar de väckas till liv igen
i och med att hantverk i naturmaterial
blir allt populärare. Man kan använda
nästan vilka material som helst till
flätning, t.ex. spånor, näver, bast,
plastband, säv, snöre,
garn och kaffepåsar.
Idag är fantti, ett
tovat ullgarn, en av
favoriterna. Man kan göra pannunderlägg och nyckelringar av fantti på samma sätt
som av snöre. Snöre är ett hårt material och besvärligt för händerna. I synnerhet när
arbetet ska avslutas kan krafterna ofta ta slut.
1.11.1. Nyckelring av fantti, tovat ullgarn
Material: fanttigarn ca 1,10 m.
Forma en ögla av garnet på bordet och därefter en ögla till ovanpå
den andra. För garnet under den första garnändan och börja fläta
över den första tråden och under den andra, över den följande och
under den sista. Nu är den första öglan klar. (Se bild)
Följ den första garnändan från höger och se till att snörändarna alltid
är två bredvid varandra. Spänn arbetet garn för garn och forma den
rund. Spänn tills bollen är jämn. Gör en ögla av det resterande garnet
och sy ihop garnändarna i roten. Om du vill kan du snurra ull- eller
bomullsgarn runt sömmen.
Källa: Arvo Kinnunen, Purjelaivakauden köysimatot, MEPA 1996
28 (56)
1.11.2. Korg av kaffepåsar
Till en medelstor kasse behövs 40 kaffepåsar. Du kan också fläta av annat material, t.ex. av spånor.
29 (56)
Klipp upp kaffepåsens övre och undre kant samt bakre söm.
Klipp itu förpackningen på bredden - i två lika stora delar.
Sicksacka ihop bitarna efter varandra längs påsarnas kanter (3–
4 bitar beroende på hur stor korg du vill ha). I den här modellen
tillverkas bottnen enligt följande: 6 st. x 4 bitar efter varandra
och 8 st. x 3 bitar efter varandra samt kantband 8 st. x 4 bitar
efter varandra, som sedan fogas ihop till ringar efter att
bottenplattans storlek bestämts. Vik de sicksackade remsorna
till ett långt band och fäst t.ex. med klädnypor eller gem. Sy
remsornas kanter med raksöm med symaskin.
Tillverkning av korgens botten: Placera 6 remsor bredvid varandra på bordet och fäst dem i bordet med
målartejp.
Notera att du alltid bör ha ett jämnt antal remsor!
Trä in nya remsor korsvis med de förra, jämnt antal, 8 st.
Placera remsorna alldeles intill varandra. Använd tejp eller
klädnypor till hjälp. Om det blir springor mellan remsorna,
blir kassen gles. Mät kassens omkrets (måttet bör vara exakt
och tajt). Sy 8 st. ringar i samma storlek som omkretsen av
remsor. Om ringen är för stor, blir det springor i den färdiga
kassen.
målartejp
Kassens höjd avgörs av antalet ringar ovanpå varandra. Fläta remsorna turvis på in- och utsidan av
ringen (tuskaft). Använd tejp och klädnypor till hjälp när du flätar. I detta moment kan du fixa till de
springor som eventuellt finns i arbetet. På sista varvet tillsätter du tre remsor ovanpå varandra och viker
de återstående remsornas ändar turvis på kassens fram- och bak-sida och flätar in dem i flätningen.
Spänn samtidigt så att kassen blir stadig. Handtagen kan du tillverka av kaffepåsar eller av färdigt band.
Fäst handtagen och du har en färdig kasse.
Källa: www.kaspaikka.fi, beskrivning: Satu Munukka
1.11.3. Pannunderlägg av fantti
För detta arbete behöver du en spånskiva eller en Halltex-skiva som
du fäster spikar eller nålar på enligt mallen. De yttersta spikarna ska
fästas 9 cm och de innersta 6 cm från mitten. I den yttre ringer fäster
du 8 spikar och i den inre 8 spikar omlott med de yttre. Till ett
pannunderlägg behövs 5 meter fantti, en bit målartejp, sytråd och en
nål.
Flätning: Börja i den punkt som är märkt med ett X och fäst
trådändan i underlaget med målartejp eller en knappnål. Linda garnet
30 (56)
framför tre spikar och bakom tre spikar i två varv. Vid tredje varvet
förs garnet över varannan båge och under varannan båge.
Från och med detta varv flätar du likadant som de tre första varven
med start från startpunkten. Pannunderlägget ska ha tre trådar som går
likadant och parallellt.
Avlägsna arbetet från ramen och jämna till det på bordet. Lösa öglor kan spännas genom att dra till
garnet jämnt genom hela arbetet så att garnet antingen förskjuts till start- eller ändpunkten. Avsluta
arbetet genom att klippa av ändarna på fanttigarnet på snedden och sy fast dem i intilliggande trådar.
Källa: Arvo Kinnunen, Purjelaivakauden köysimatot, MEPA 1996
1.11.4. Pannunderlägg av kaffepåsar
Du behöver åtta kaffepåsar till ett underlägg. Öppna övre och
nedre kanterna, men inte sidosömmen. Vik påsarna i längdriktning först mitt itu och därefter i veck så att påsen till slut
ser ut som ett W eller ett dragspel.
När du vikit påsarna lönar det sig att gnugga dem t.ex. mot en bordskant så
att de blir platta och håller formen. Du kan också försöka stryka dem, men då
blir kaffepåsarna riktigt heta. Börja med att fläta korgens botten. Placera fyra
remsor bredvid varandra och fläta ihop dem så att vikningens öppna kanter
kommer i ytterkanten av arbetet, eftersom de korsvisa påsarnas ändar ska
stickas in i dessa. Annan avslutning behövs inte.
Källa: www.kaspaikka.fi
31 (56)
1.12. SNICKERIARBETEN
Till snickeriarbeten – som enligt tradition har varit ett mansdominerat hantverk – behöver man
maskiner till hjälp. Man kan köpa färdiga ämnen (halvfabrikat) men de är rätt dyra. Genom att slipa,
bygga ihop och måla färdiga ämnen är det lätt att tillverka nya produkter. Det är trevligt och relativt lätt
att jobba med faner, men också för faner behöver man en elektrisk figursåg. Man kan också använda
MDF-skivor som finns i trävaruaffärer. Hobbyaffärer säljer balsaskivor, som är mjuka och lätta att tälja
i för hand. Man kan också låta små verkstäder såga ut färdiga figurer. Yrkesläroanstalter utför också
sådant arbete till lägre priser än firmor.
1.12.1. Enkel blomlåda för utomhusbruk
Anpassa lådans storlek till ditt behov. Virket kan antingen vara hyvlat eller ohyvlat beroende på vad det
är du ska tillverka. Såga ut blomlådans botten, kort- och långsidor av brädor eller ribbor enligt dina
egna mått. Slipa därefter kanter och hörn med sandpapper. I de stycken som ska spikas lönar det sig att
borra hål som är mindre än spiken för att förhindra att träet spricker när du spikar i det. Spika först ihop
kortsidorna med bottnen och därefter långsidorna. Om du lämnar springor mellan brädorna/ribborna
bör du plantera blommorna i plastlådor eftersom planteringsjorden rinner ur springorna i glesa trälådor.
Fodra lådan med plast om du planterar direkt i den. Stryk den färdiga lådan med fernissa eller annat
naturvänligt ytbehandlingsmaterial.
1.12.2. Klockor och termometrar
Det går snabbt att tillverka klockor och resultatet blir ofta riktigt snyggt. Som bakstycke till en klocka
eller en termometer kan du använda faner eller något annat trämaterial som du köper i hobbyaffären.
Dekorera prylarna med hobbyfärger, schabloner, brännpennorr/glödpennor eller decoupage- d.v.s.
servetteknik. Urverk och termometrar hittar du i hobbyaffärer eller i uraffärer. Som urtavla passar
nästan vilket material som helst, t.ex. gamla kort, cd- eller vinylskivor eller tallrikar.
1.12.3. Bokstöd
Genom att såga i faner tillverkar du snabbt och lätt ett bokstöd. Du behöver
en lövsåg, slippapper, 6 mm tjockt faner. Du kan också måla eller lacka det
färdiga bokstödet. I bilaga 3 finns en mall till ett bokstöd. Storleken på
mallen är 80 procent av den totala storleken, så du bör förstora den till 100
procent. Såga två likadana bitar enligt modellen. Notera att inskärningen ska
sågas på olika sidor i bitarna och i 10 graders vinkel. Slipa därefter kanterna
och måla eller lacka bokstöden vid behov. Foga ihop bokstödet så att du
placerar motsatta inskärningar mot varandra.
32 (56)
1.12.4. Smycken
Med figursåg går det att såga nästan vilka figurer som helst i faner. Figurerna kan målas med
hobbyfärger och fästas i färdiga kedjor eller snören. Personliga smycken får man också genom att tälja
i trä. Att arbeta i hårt trä kräver mycket kraft (för att få ett stadigt grepp) och fingerfärdighet. Tallbark
och balsaskivor är däremot mjukare att jobba i och av dem kan man bl.a. tälja kylskåpsmagneter.
1.12.5. Hängare för nycklar och andra små föremål
Bakstycket till hängaren sågas enligt egen modell eller också kan man använda färdigt formade
bottenplattor. Bakstycket kan vara av faner eller bräda (för större arbeten limträskivor). Efter att du
sågat ett lämpligt stort bakstycke bör du slipa kanterna med sandpapper. Borra därefter hål för tapparna
och limma i tapparna med trälim, t.ex. Erikeeper.
Låt limmet torka. Borra också upphängningshål i hängaren. För att hängaren ska hållas i balans, lönar
det sig att fästa den i två punkter. Måla hängaren eller dekorera den med decoupage.
1.12.6. Välkomstskylt för dörr eller trädgård
Gör skylten likadant som hängaren, men borra endast hål för upphängning i den. Om du vill placera
skylten på marken, bör du också fästa en stolpe i den. Måla skylten. Tryck därefter en text med
schabloner eller genom att klistra fast fanerbokstäver, som du kan köpa färdiga eller såga ut själv.
Fäst ett snöre eller en tunn metalltråd i upphängningshålen. En metalltråd blir dekorativ om du snurrar
den till en spiral runt en rundstav eller penna. Skylten kan också smyckas med olika material, t.ex.
dekorationer i trä, små stenar eller torkade blommor (torkade blommor håller inte i skyltar som placeras
utomhus).
1.12.7. Måla och dekorera färdiga föremål i trä
Personliga gåvor och föremål till basarer får man genom att måla skaften på färdiga borstar
(gatuborstar och borstar för mattvätt), små knopplister/hängare, smörknivar, burkar, brickor, foto- och
spegelramar m.m. Föremålen kan med fördel dekoreras med en brännkolv eller decoupage.
Andra tips är att tillverka fågelholkar, vedkorgar och olika spel, så som Mölkky, pussel och
problemlösningsprylar. Om du tillverkar spel för försäljning bör du kontrollera att ingen ansökt om
patentskydd för spelet.
Böcker med mera idéer:
Markku Asunta, Pajupillistä pikisirkkaan, ATENA KUSTANNUS OY 1982
Frank Egholm, Opetellaan veistämään, KARISTO 2006
Laila Eriksen, Hauskoja puutöitä koko perheelle, HELMI KUSTANNUS 2003
33 (56)
Laila Eriksen, Puutöitä pihalle, OTAVA 2003
34 (56)
Leif Qvist, Pihanikkari, rakennusohjeita linnunpöntöstä leikkimökkiin, OTAVA 2005
Erik Skarman, Nikkaroi puuleluja, KUSTANNUS – MÄKELÄ OY 2001
VALITU PALAT, Koko perheen lahjakirja 1996
1.13. ARBETA MED LERA OCH MASSA
Som material är lera rätt tung att arbeta med och den belastar också lederna, men man kan gott pröva
att arbeta med lera i små mängder. Pappersmassa och trolldeg är ett mycket lättare alternativ för
händerna.
För lerarbeten krävs en keramikugn. Hos en del keramiker kan du bränna dina föremål mot en liten
avgift. Vissa lerarbeten kan också göras av en lera som härdas i rumstemperatur eller som bränns i en
hemmaugn, t.ex. Das och Darwi. Också andra färdiga massor finns i handeln. Du kan också tillverka
massa själv. Pappersmassa och salt-, d.v.s. trolldeg är exempel på lera som du kan tillverka själv. De är
visserligen skörare att jobba med, men lämpar sig för prydnadsföremål och dekorationer till kransar.
Du kan också köpa pappersmassa i hobbyaffärer.
Av olika typer av massa kan du fritt forma olika slags figurer, smycken, små tillbehör till dockskåp,
knappar och dockhuvuden (till vilka du sedan syr en tygkropp). När föremålen torkat kan du måla dem
med hobbyfärg och också lacka dem om du så önskar.
1.13.1. Lerarbeten med platteknik
Plattekniken är enkel, för då slipper man att forma fritt för hand. I stället skär man ut arbetet efter
färdiga former och mallar. Med denna teknik kan man t.ex. göra små skålar, underlägg, tavlor, urtavlor,
änglar. Egentillverkad massa lämpar sig inte för platteknik.
Kavla leran så den blir ca 8–10 mm tunn och ta ut en figur med hjälp av en mall. Du kan dekorera ytan
med stämplar eller göra olika mönster på ytan. Stämplar kan du tillverka genom att böja metalltråd i
olika former. Du kan göra olika mönster på leran genom att skrapa den med olika redskap. Lera som
härdar själv, d.v.s. som inte behöver brännas, är skörare och lämpar sig bäst för små föremål, i
synnerhet om de tillverkas av tunna plattor. Under torkningen är det bra att vända föremålen mellan
varven så de inte bucklar sig eller att låta dem torka mellan kartongskivor. Å andra sidan blir torktiden
längre på det sättet.
Mera information:
Tuulikki Talvitie, Nukkekirja, nukkeja sukkatrikoosta ja paperimassasta, TAMMI 2003
1.13.2. Hemgjord massa
Saltdeg
350 g vetemjöl
350 g fint salt
2 ¼ dl vatten
35 (56)
Mät upp mjöl och salt i en skål och blanda dem ordentligt. Tillsätt hälften av vattnet tills vattnet
absorberats helt. Blanda försiktigt i resten av vattnet litet i taget till en smidig deg.
36 (56)
Lyft upp degen på ett torrt underlag och knåda den några minuter. Den färdiga degen är smidig och
mjuk och fastnar varken i händer eller underlag. Om degen spricker eller inte håller ihop kan du
fortsätta att knåda med våta händer. Om den inte håller formen eller är för lös, bör du tillsätta mera
mjöl.
Källa: Pirkko Niemistö, Askartelun pikkujättiläinen, WSOY 2000
Pappersmassa
Något exakt recept finns inte, för massan kan varieras enligt material. Du kan tillverka massa av
tidningspapper, silkespapper, hushållspapper, kopieringspapper, äggkartong eller cell- och ekoull m.m.
Kritmjöl gör massan ljusare och tyngre. Lim och klister fungerar som bindmedel.
Ta åtta ark tidningspapper och riv det i frimärksstora bitar. Placera bitarna i ett kärl med vatten över
natten. Lägg de blötlagda pappren i en kastrull och häll över 2 liter vatten. Koka i 20 minuter. Vispa
blandningen med elvisp eller mixer. Sila av vattnet och kläm massan försiktigt för att få ut allt extra
vatten ur den. Placera massan i en tillräckligt stor skål och tillsätt en skvätt linolja och två matskedar
tapetklisterpulver. Klistret och oljan gör degen lättare att forma. Blanda väl.
Massan är nu klar att formas. Cell- och ekoull behöver inte rivas, blötläggas eller kokas. Förvara inte
pappersmassan länge, utan använd den inom ett par dagar. En våt massa möglar lätt.
Källa: Pirkko Niemistö, Askartelun pikkujättiläinen WSOY 2000
Tilläggsinformation: Tuulikki Talvitie, Nukkekirja, nukkeja nukkatrikoosta ja paperimassasta,
TAMMI 2003
1.14. SIDENMÅLNING
Sidenmålning är ett omfattande ämnesområde. I denna guide presenterar vi endast skrynkling och
knytbatik, som är lätta att genomföra med små hjälpmedel i klubbar. Dessa tekniker kräver inte lika
stort utrymme som andra sidenmålningstekniker.
Material: vita sidenscarfar eller vitt sidentyg, värmefixerande sidenfärger, pensel för sidenmålning
(spetsig och tjock), vid behov ett tillägg som gör penselskaftet tjockare, dacronvadd, koksalt och/eller
havssalt.
37 (56)
1.14.1. Skrynkling
I denna teknik färgar man ovanpå darcronvadd.
Vaddbiten bör vara litet större än sidenet. Tvätta
sidenet i handvarmt vatten utan tvättmedel, kläm ur
vattnet ur tyget och placera det ovanpå vadden.
Skrynkla ihop tyget till önskad storlek. Ju mera
veck, desto kraftigare färg blir det på åsarna och
ju fler färger du använder, desto kraftigare blir
färgerna när de blandas. Tyget får inte torka, utan
bör vara fuktigt medan målningen pågår.
Bred ut färgen på tyget med pensel. Se till att det inte blir för mycket färg i vecken, för i så fall blir
färgen klibbig när den torkar. Du kan också ge liv åt ytan genom att strö salt på den fuktiga färgen.
Torrt salt suger i sig fuktig färg och får till stånd mönster på ytan. Med koksalt blir figurerna mindre än
med havssalt. För att undvika att det blir för mycket färg i vecken öppnar du tyget i halvtorrt tillstånd
ovanpå torrt vadd. Rör eller öppna inte tyget förrän det har torkat helt om det är salt på det.
När tyget har torkat ska färgen härdas i ugn. Värm upp ugnen till 120 grader. Placera tyget i ugnen
inlindat i ett värmetåligt papper (t.ex. en engångssitthandduk eller bakplåtspapper) eller i ett tyg i
femton minuter. Gamla örngott fungerar också bra som skydd. Färgen kan också härdas genom
strykning. Kontrollera anvisningarna för härdning innan du köper färger. Växttryck (se tidigare)
lämpar sig väl som dekoration på siden som färgats med denna teknik.
1.14.2. Knytbatik
Med denna teknik gör man cirkelformade figurer på siden. Välj ut ett område på tyget och knyt ihop
en bomullstråd hårt runt tyget. Du kan göra flera cirklar på samma tyg. De områden där tråden sitter
förblir ljusare efter färgning. När du har knutit önskat antal knutar på din tygbit placeras det på bordet
ovanpå en vaddbit. Bred ut färg på tyget med en pensel. Om du vill ha ett enfärgat tyg kan du doppa det
i ett kärl med färg i, varefter all extra färg kramas ur och tyget placeras att torka ovanpå vadd. I båda
fallen låter du tyget torka efter färgning. När tyget torkat löser du upp knutarna och härdar färgen i ugn
enligt samma metod som ovan.
Batikfärgning fungerar också bra på bomullstyger. När du gör knytbatik på vanligt bomullstyg kan du
använda vanlig tvättmaskinsfärg. Färger och anvisningar hittar du i hobbyaffärer.
Källor:
Waldemar Buhder, Suuri askartelukirja, WSOY 1960
Anu Harkki, Puikoissa, WSOY 2006
Arvo Kinnunen, Purjelaivakauden köysimatot, MEPA 1996
Pirkko Niemistö, Askartelun pikkujättiläinen, WSOY 2000 www.kaspaikka.fi ohje, Satu Munukka
38 (56)
2. INKÖPSSTÄLLEN FÖR HOBBYMATERIAL
Här följer exempel på ställen där du kan köpa material. Internet är också en ypperlig informationskälla.
Där finns mera information om affärer. Priserna varierar på olika ställen, så det lönar sig att göra
prisjämförelser.
Hobbyaffärer:
På olika orter finns små hobbyaffärer. Här nämns endast större affärer.
Askarelli (09) 47800470 Helsingfors
(03) 7813559 Lahtis
Harraste Oy (03) 2229233 Tammerfors
Sinelli Oy 020 7780 643 Esbo, Entressa
020 7780 633 Helsingfors, Simonsgatan
020 7780 634 Helsingfors, Georgsgatan
020 7780 635 Helsingfors, Östra Centrum
020 7780 640 Lembois, Ideapark
020 7780 630 Vanda, Varistorna
020 7780 632 Vanda, Jumbo
Sinooperi 046 850 0010 Helsingfors
046 850 0013 Jyväskylä
046 850 0017 Kouvola
046 850 0019 Kuopio
046 850 0020 Lahtis
046 850 0024 Uleåborg
046 850 0029 Tammerfors
046 850 0016 Åbo
050 301 5793 Vasa
046 850 0034 Vanda
Donno Oy 050 495 1527 Katinala
Taito shop-affärer och hantverkscenter runtom i Finland.
Slöjd Detaljer postorderförsäljning och webshop (09) 3487 0606, www.slojd-detaljer.com
Tiimari-affärerna har hobbymaterial i varierande mån.
Tovningsull:
Huopaliike Lahtinen (014) 768 017 Jämsä
Jämsän Huopatehdas (014) 718 336 Jämsä
Kehräämö Mustalammas (02) 825 9169 Pyhäranta
Koskenpään huopatehdas (014) 748 2500
Parkanon kehräämö (03) 448 2204
Piiku 040 847 4424 Petäjävesi
Pilvilampaat kehräämö 0400 725 426 Kontiolax (Kontiolahti)
Pirtin kehräämö (015) 173 030 S:t Michel
39 (56)
Suupohjan kehruutehdas (06) 2671 041 Östermark
Tetri Desing 040 730 1137 Helsingfors
Villavintti (06) 470 1330 Storkyro
Virtain Villa (03) 475 4164 Virdois
Ylistaron kehräämö (06) 474 0182 Ylistaro
Papperssnören:
Poppanavakka (03) 252 5811 Tammerfors
Lappajärven värjäämö (06) 566 1716 Lappajärvi
Taito Shop (på 27 olika orter) (också tovningsull)
Varpa-Looms (05) 363 4095 Elimäki
Toika (03) 542 1095 Akaa
Finn Texomer Oy (06) 434 1760 Kauhava
Kauhavan Kangas-Aitta Oy (06) 434 5500 Kauhava (också tovningsull)
Sidenscarfar:
A. Wennström Oy (03) 882 590 Artsjö
Silkworld Oy (019) 318 903 Lojo
Hobby Point (09) 478 01997 Helsingfors
Urverk:
Matin Kulta Oy (05) 413 2888 Joutseno
Monterbara träprodukter:
Pipa Hobby Ky (05) 218 4595 Kotka
Färdiga träprodukter:
Puusorvaamo Pertti Fors (06) 478 5275 Tervajoki
Pärlor och smyckestillbehör:
Helmimeri 040 573 8950 Tammerfors
Villihelmi Oy, nätaffär www.villihelmi.fi/shop/ Vanda
Material för tygtryck:
A. Wennström Oy (03) 882 590 Artsjö (Seriväris produkter)
Hobby Point (09) 478 01997 Helsingfors (Emo-färger)
3. ATT BEAKTA NÄR DU ARBETAR MED HÄNDERNA
3.1. Problem med funktionsförmågan i händer hos reumatiker
Dagliga sysslor är nyttomotion, men den belastning som dessa sysslor orsakar kan också slita på
inflammerade leder och muskler och göra dem ännu ömmare. Det tär på krafterna att leva med värk och
smärta och den tid som går åt till de dagliga sysslorna ökar alltjämt. Problem som drabbar
40 (56)
ledgångsreumatiker är ofta försvagad tryckkraft i händerna och begränsad rörlighet i finger- och
handlederna. Den smärta som förorsakas av förändringar i lederna, d.v.s. inflammation, försvårar också
handens funktionsförmåga. Kraftig smärta leder till minskade krafter i händerna.
41 (56)
Ett synligt symptom på ledinflammation är att leden svullnar, vilket å sin sida leder till begränsad
rörlighet och en känsla av klumpighet. Vid långt framskriden sjukdom tänjer ledsvullnaden ut
ledbanden och försvagar dessa. När ben, senor och ledband skadas kan finger- och handlederna drabbas
av felställningar, vilket gör det svårt för den drabbade att greppa tag i saker och ting med händerna och
att använda olika slags verktyg.
Pincettgreppet – det exakta precisionsgreppet – försvåras särskilt av stelhet eller felställning i
fingrarnas mellan- och ytterleder. Då blir det svårt att bl.a. greppa knapp- och synålar, men också smala
pennor och penslar. Å andra sidan kan en överrörlig, ostabil fingerled också försvåra precisionsgreppet.
För att avhjälpa detta problem kan man använda en liten stadig skena för att stöda fingerleden. Ibland
hjälper det också med att tillfälligt tejpa leden.
Om man inte klarar av att knyta näven helt, blir det svårt att greppa stora föremål och i synnerhet större
verktyg. Då kan olika slags tjocka skaft vara till hjälp (se punkt 3.3 Arbetsredskap och hjälpmedel i
denna guide).
God rörlighet i tummen är viktigt för handens funktion. Tummens andel är nästan hälften vid samtliga
vanliga grepp. När tummens rörlighet begränsas minskar det vidare cylindergreppet (dricksglasgreppet)
och det blir svårt att få ett ordentligt och stadigt grepp med bara en hand.
Smärta i handleden försvårar kraftiga grepp och framträder oftast vid vridrörelser. Det går att undvika
smärta genom att använda olika slags stöd eller skenor (ortoser), med vilka belastningen på lederna
också kan minskas. Handledsstöd tillverkade av elastiskt, flexibelt material är avsedda att användas
under dagen för att stöda lederna i sådana sysslor där man märkt att händerna lätt blir ömma.
Individuellt anpassade nattskenor stöder händerna nattetid eller under andra viloperioder och hjälper
leden att återhämta sig efter belastning. Nattskenorna håller också lederna i rätt läge.
Begränsad rörlighet i armbågsleden och axelleden försvagar också de övre extremiteternas
funktionsförmåga och gör det svårare att röra dessa smidigt, att sträcka på extremiteterna uppåt, neråt
och åt sidorna. Att lyfta eller flytta föremål kan vara svårt och man behöver ofta hjälp eller hjälpmedel.
Olika rörelsebegränsningar får reumatiker att känna sig klumpiga och rädda att ta sig an sysslor som
kräver förmåga att använda händerna även om man tidigare kanske sysslat med just sådant.
Samma typ av problem med handens funktion har också personer som drabbats av ledförslitning
(artros), psoriasisartrit och bindvävssjukdomar så som sklerodermi, Sjögrens syndrom och MCTD. De
besvärligaste besvären vid handartros är knöligheter fingrarnas yttre leder, varför lederna kan vara
mycket rörelsekänsliga, vilket i sin tur försvårar små och exakta grepp. Vid psoriasisartrit är det
fingrarnas mellanleder som drabbas värst. Lederna blir tjocka och värker och blir klumpiga bl.a. när
man ska knyta näven. Vid bindvävssjukdomar är den dåliga blodcirkulationen och hudförändringarna
besvärliga. Då ändras känseln och fingrarna blir riktigt känsliga eller helt okänsliga.
Källor: Rehabiliteringscenter Apila/Ergoterapi Niveltensäästöopas, Ergonomiaopas 2007
Martti Vastamäki, Käsikirurgia, Karisto 2000
3.2. Arbeta ergonomiskt
42 (56)
För att du ska må bra är det viktigt att du också när du sysslar med en kär hobby tar i beaktande hur
mycket du orkar med och vilka begränsningar din egen kondition ställer. Att under lång tid arbeta i
samma ställning skapar statisk spänning i olika muskelgrupper och försvagar blodcirkulationen och
43 (56)
ledernas ämnesomsättning. Att under lång tid arbeta med samma rörelser kan förorsaka försvagade och
ömma leder ytterligare belastning, vilket i sin tur kan fördröja återhämtningen och till och med
förorsaka ytterligare skada. Med en god arbetsställning och regelbundna pauser undviker du att få ont.
Slutresultatet av det du sysslar med blir också bättre.
• Kom ihåg att pausa när du handarbetar, precis som när du ”arbetar”. Om ett hantverk kräver
många olika moment, lönar det sig inte att göra allt samma dag. Planera hellre olika moment för olika
dagar. Små pauser med tio eller tjugo minuters intervall är bättre än en femton minuters paus varannan
timme.
• Byt ställning när du arbetar. I synnerhet när du behöver precision i arbetet är det lättare att stödja
händerna mot t.ex. en tom låda, ett kärl, en liten kudde eller ett bord. I handeln finns också olika slags
stöd – som du fäster i en bordskant eller en stol – som underarmen får vila på när du jobbar och som
minskar belastningen i nacke och axlar. Också en stadig hand tröttnar lätt och börjar darra vid
precisionsarbete. Om du däremot behöver styrka för vissa moment, fundera om du kan stå upp och få
extra styrka av kroppens övriga muskler t.ex. när du trycker bilder.
• En stol med reglerbar höjd är det bästa alternativet om du ska jobba vid ett bord. Försäkra dig om att
fötterna når ner till golvet och att stolskanten inte trycker på bakre låren så att blodcirkulationen
hindras. När händerna stöder mot bordet så att axlarna inte skjuts upp mot öronen, minskar också
besvären i nacke och skuldror. Om stolen eller bordet inte går att reglera, kan du förbättra din
arbetsställning genom att placera en förhöjningskudde på stolen eller en förhöjning under fötterna. Det
är bra om stolen också har ryggstöd som stöder ryggens ställning. Räta upp ryggen mot ryggstödet med
jämna mellanrum. Om du arbetar framåtlutad under längre tid, blir ryggen garanterat öm. Sätt dig ner
eller lyft upp arbetet i stället.
• Undvik att böja nacken framåt i synnerhet om du konstaterats ha kotförändringar i halsryggraden. I
en upprätt ställning är muskelspänningen mindre, varvid risken för huvudvärk och muskelsmärta också
är mindre. Fundera om du kan luta eller lyfta det du arbetar med t.ex. med hjälp av något stöd. Om du
använder nackstöd är det bra att använda det när du arbetar med händerna. Undvik också ställningar där
du vrider eller lutar huvudet under längre tid. Tänk efter hur du kunde placera arbetet så att du når det
lätt.
• Se till att handleden hålls rak medan du jobbar, att du skyddar handleden så att du undviker
onödig belastning och värk. Du får också ett bättre grepp om handleden har en bra ställning.
• Använd två händer när du behöver mycket kraft och vida grepp. Det är bra att lära sig att göra
saker med bägge händerna för att uppnå en jämnare fördelning av belastningen.
• Undvik starka vridrörelser och långvariga, kraftiga klämgrepp med handleder och fingrar.
Av denna orsak finns stickning och virkning inte på vår lista över favoritsysslor!
• Använd trefingergrepp hellre än tum-, pekfingergrepp, eftersom långfingret ger ytterligare stöd
för ett exakt grepp. Om du har svårt för att öppna korkar och pillra med små saker lönar det sig att
använda små tänger, som ger både styrka och precision.
44 (56)
• Arbetsmoment som kräver styrka och slag (hamrande) bör noga övervägas, eftersom de orsakar
handens leder kraftig belastning. Kanske du kan använda skruv i stället för spik? Kan någon annan
utföra ifrågavarande arbetsmoment?
3.3. Arbetsredskap och hjälpmedel
Reumatiker kan ha svårt att använda arbetsredskap p.g.a. försvagad tryckkraft, stela händer och
begränsad rörlighet. Korrekta arbetsredskap och hjälpmedel underlättar arbetet och minskar ledernas
belastning samtidigt som de förebygger ledskador.
Gynna ergonomiskt utformade arbetsredskap; välj ett verktyg som har rätt storlek för din hand, har ett
friktionsgrepp och som du lätt kan hålla i.
Tjockare skaft och separata tillägg som gör skaft tjockare och vinklade handtag är lättare att greppa och
minskar belastningen på leder. För t.ex. pennor och penslar finns särskilda tillägg som gör skaftet
tjockare. På marknaden finns också kavlar med vinklade handtag för enhandsgrepp som man bl.a. kan
använda till hjälp vid växttryck.
Det finns olika specialsaxar, t.ex. sådana med flexibelt band. Också batteridrivna saxar finns på
marknaden. Specialsaxar går att använda oberoende av om du är höger- eller vänsterhänt. Du greppar
dem med stort grepp och slipper tränga in dina fingrar i små öglor. Det fjädrande handtaget gör det
lättare att öppna saxen, vilket i vanliga fall kan vara svårt för en hand som drabbats av reuma (ex.
Stirex och Fiskars saxar).
Olika typer av grip- eller plocktänger underlättar arbetet när du jobbar med pärlor eller när du ska dra
nålen genom tjockt material vid sömnadsarbeten. När du spikar lönar det sig också att hålla i små
spikar med en tång. Fingrarna
förskonas också.
På Synskadades Centralförbund
kan man köpa styrdon för spikar
att underlätta arbetet när man
spikar.
Det är lättare att öppna burkar,
flaskor och tuber med olika slags
öppnare eller halkskydd. Med
hjälp av halkskyddet hålls
föremålet på plats och det blir
lättare att öppna förpackningen
ifall ena handen är klart svagare
eller har sämre motorik än den
andra. Med en tubklämma är det
lätt att klämma bl.a. lim ur en tub.
45 (56)
När du målar eller dekorerar föremål kan du placera föremålen på snurrande handdrivna drejskivor
eller underlag (t.ex. en snurrbricka i trä).
Specialnålar att användas för hand eller med symaskin (tråden behöver inte träs in i nålsögat, i stället
dras tråden genom en springa) och nålpåträdare finns att köpa på Synskadades Centralförbund.
En magnetnåldyna håller reda på dina nålar. Det är både lätt att lägga dit och ta bort nålar. Om nålarna
ramlar ner i golvet, kan du fånga upp dem med en teleskopmagnet. Ett enklare tips är att lägga en bit
häftmassa (Sinitarra) i ändan av en träkäpp eller en rundstav och fånga upp nålen med den.
I stället för vanliga knappnålar är det lättare att använda stora macraménålar.
Förstoringsglas och förstoringslampor är till stor hjälp för dig med nedsatt syn vid precisionsarbete,
t.ex. när du syr, arbetar med pärlor eller läser beskrivningar. På marknaden finns också förstorande
läslinjaler, med vilka det är lättare att följa med i stick- och virkmönster.
När du målar på siden i en träram, kan du limma stoppning i form av t.ex. cellplast (t.ex. från ett
liggunderlägg) eller frigolit (styrox) på kanten av den hårda träramen. Då kan du i stället för att
använda ritstift, spänna upp sidenet med knappnålar på ramen. Att använda knappnålar är mycket
lättare för händerna.
För tyg- och sömnadsarbeten finns markeringspennor, vars bläck försvinner efter några dagar eller när
det blir vått. Med sådana kan du planera figurer på tyg eller siden.
Med tvåsidig tejp kan du ”tråckla” material, som vanlig tråckling lätt lämnar för stora hål på eller som
inte alls kan tråcklas, t.ex. läder eller material med plastyta.
För att få en bättre ställning för handleden när du väver med vävstol kan du fästa ett lodrätt skaft på
vävskeden (som du slår ihop väven med).
Små spakar som har som uppgift att reglera och öppna saker och ting på symaskiner och andra
apparater kan anpassas för handen genom att på dessa fästa material som du värmer upp och formar
enligt behov. Ergoterapeuter vet mera om dessa!
Du kan tillverka olika hjälpmedel för att lättare kunna använda en borr när du sysslar med
snickeriarbeten.
När du ska förstora hålen i pärlor kan du placera pärlan mellan tångspetsarna på vilka du trätt plaströr,
så att pärlan inte kommer åt att rulla mellan fingrarna och är lättare att hålla i.
När du borrar i små stycken med pelarborrmaskin, lönar det sig att fästa styckena i borrens bordsskiva
eller i ett separat skruvstäd (också när du borrar med handborr).
På marknaden finns också ett hjälpmedel i form av en hållare som du kan fästa t.ex. i ett bord. I bägge
ändarna av hållaren finns klämmor. Genom att placera t.ex. ett förstoringsglas i klämman har du två
fria händer att jobba med. Den är också till hjälp för den som endast jobbar med en hand (Synskadades
Centralförbund).
46 (56)
3.4.1. Inköpsställen för arbetsredskap och hjälpmedel
Tillägg för att göra skaft tjockare, plocktänger, halkskyddsmaterial och saxar:
Lähdemäki Oy (03) 424 0650, www.apu-lahde.fi
Mikkelin Apuväline Oy 010 422 8400, www.mikkelinapuvaline.fi
Respecta Oy 020 764 9748, www.respecta.fi
Sytillbehör
Pikku Punatulkku Oy (03) 375 1492, www.pikkupunatulkku.fi
Ullaka Oy (09) 294 5457, www.ullaka.fi
Nålpåträdare, förstoringsglas, linjaler:
Synskadades Centralförbund, Hjälpmedelsaffären Aviris, Helsingfors
(09) 3960 4700, www.nkl.fi
3.2. Gympa för stela fingrar
Händerna är viktiga för oss alla oberoende av om vi utför våra dagliga sysslor eller större
arbetsuppgifter. Därför är det viktigt att försöka bevara så mycket muskelkraft och fingerfärdighet som
möjligt i händerna. För att stödja ledkonstruktionerna är det i synnerhet vid inflammatoriska reumatiska
sjukdomar viktigt att upprätthålla muskelbalansen.
Med hjälp av handgympa kan du förbättra rörligheten i fingerleder och förebygga problem.
Det är viktigt att träna regelbundet, minst 3 gånger i veckan. På så sätt lär du dig också rörelserna lätt
och kan utföra dem t.ex. medan du ser på tv.
Gympainstruktioner i bilaga 4.
Bilaga 1. Det är lätt att vända sig på ett glidlakan
“DET ÄR LÄTT ATT VÄNDA SIG PÅ ETT GLIDLAKAN”
Så använder och syr du ett glidlakan
Glidlakanet är ett enkelt och praktiskt påhitt. När man vänder sig i sängen, glider höfterna ovanpå lakanet
och man slipper lyfta på höfterna. På detta sätt är det lätt att vända sig från en sida till en annan och man
undviker att få sin nattsömn störd.
Glidlakanets konstruktion:
Glidlakanet går på tvären över sängen. Mittpartiet består av ett halt fodersiden med satinyta som gör att det
är lätt att glida på tvären i sängen. Lakanets ändar består av vanligt lakanstyg.
47 (56)
Att komma ihåg när du använder lakanet:
1. Glidlakanet placeras i samma höjd som din höft.
2. Ca 10 cm av glidlakanets lakandel bör ligga ovanpå madrassen på sängens ”yttre” sida. Lakanstyget
fungerar som broms så att du inte ramlar ur sängen.
3. Glidlakanet placeras så att ändarna med lakanstyg når till mitten av madrassen under denna. Din tyngd
håller lakanet på plats och du vänder lätt på dig ovanpå lakanet.
Sybeskrivning:
Till ett glidlakan behövs en 66 cm x 72 cm stor bit fodersiden med satinyta och två stycken 10 cm x 72 cm
stora bitar lakanstyg.
stadkant
stadkant
stadkant
lakanstyg
fodersiden
glidriktning
lakanstyg
Rehabiliteringscenter Apila Ergoterapi 10/2001
Beskrivning: tidningen Parkinson 1/90
48 (56)
49 (56)
Bilaga 2. V-kudde
V-kudde
Material: stadigt bomullstyg (lakanstyg för innerkudde eller liknande)
Längd: 120 cm (vid behov 5–10 cm längre)
Bredd: 140 cm
1. Klipp/riv
2. Vik
3. Klipp bort hörnen
4. Placera tygbitarna med rätsidorna mot varandra.
Fäst med knappnålar och sy längs den streckade linjen.
öppning
5. Vik tyget så att det bildar två ”ben” (se kudde). Se till att rätsidorna ligger mot varandra.
(när du syr ett separat överdrag, låt bli att sy ihop ändarna så att du kan lägga in innerkudden genom dem)
6. Sy längs den streckade linjen, men lämna en öppning där du fyller kudden
7. Vänd tyget rätt väg och fyll kudden med ca 1 kg fyllning som återfår formen snabbt, t.ex. rivet
skumgummi eller bomullsfiber. Fyllningen måste pressas in ordentligt i kudden.
8. Sy ihop öppningen för hand
9. Om du vill ha en mera hållbar och tvättbar kudde bör du sy ett överdrag av bomullstyg. Måtten till
överdraget är då 150 x 125 cm. Sy överdraget lika som själva kudden, men låt bli att sy ihop ”benens”
kortsidor.
50 (56)
51 (56)
Bilaga 3. Mall för bokstöd
52 (56)
Bilaga 4. Gympa för stela fingrar
Det är viktigt att träna regelbundet. Träna minst 3 ggr i veckan, så lär du dig rörelserna snabbt och lätt
och kan t.ex. göra dem när du ser på tv.
Att beakta:
• en god hållning när du tränar
• respektera din smärta, träna inte om du känner obehag
• slappna av axlar och händer mellan rörelserna och i slutet av träningen
• om du vill kan du använda någon typ av för- eller efterbehandling som du vet passar just dig, t.ex.
kyl- eller varmförpackning
Placera underarmen på ett bord med handflatan neråt. Vänd
handflatan turvis upp och ner genom att vrida underarmen
(håll armbågen mot bordet hela tiden).
Upprepa övningen 5–10 gånger per arm.
Placera handkanten mot ett bord. Böj fingrarna
så att näven knyts och sträck därefter ut dem
igen.
Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Handflatan mot underlaget (rak handled, långfingret
i riktning med underarmen). Spreta ut fingrarna så
långt det går och för ihop fingrarna igen.
Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Vidrör alla fingerspetsarna turvis med tumspetsen. Håll lederna lätt böjda.
53 (56)
Placera händerna med handkanten och handleden mot bordet.
Håll knogarna raka, böj fingerspetsarna mot fingrarnas baser.
Räta ut fingrarna. Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Stöd armbågarna och handkanterna mot bordet. Böj knoglederna, men se
till att fingrarna och handleden hålls raka. Räta ut knoglederna.
Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Placera handkanten mot bordet.
Rulla tummen i en så vid cirkel som möjligt
ända från basleden.
Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Placera handkanten mot bordet.
Sträck tummen uppåt och håll den så rakt som möjligt. För tummen i
en vid båge mot lillfingrets bas. Upprepa övningen 5–10 gånger per
hand.
Placera handflatan på bordet. För tummen bort från pekfingret och
tillbaka. Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Placera underarmen mot bordet så att handleden ligger utanför
bordskanten. Du kan också använda stolens armstöd till hjälp. Lyft handen
från handleden uppåt och böj fingrarna
lätt. Sänk därefter handleden försiktigt neråt samtidigt som du sträcker ut
fingrarna.
Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
54 (56)
Håll underarmen mot bordet. Placera en mjuk boll som stöd under
handflatan. Räta ut knoglederna, men håll samtidigt övriga fingerleder lätt böjda. Håll denna position en stund, sänk därefter ner
fingrarna mot bollen igen. Du kan också göra övningen ett finger
åt gången. Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Håll underarmen mot bordet, bollen under handflatan. Tryck bollen
mot bordet med handflatan. Håll handleden rak, tryck inte med
fingerspetsarna.
Upprepa övningen 5–10 gånger per hand.
Instruktioner: Käsijumppa-broschyr, Apila
Reumaförbundets Rehabiliteringscenter Apila
Reumantie 6
36200 Kangasala
Tel. (03) 271 611
Fax. (03) 2716 388
www.kuntoutumiskeskusapila.fi
55 (56)