BEATLESNYTT NR 167

Transcription

BEATLESNYTT NR 167
BEATLESNYTT NR 167
HÖSTEN 2012
FRAMSIDA
E
= !0(!/)1/%'.= DJB?=;D
/
äger nog många av er medlemmar i BIC.
Äntligen kan vi presentera ett nytt nummer
av Beatles Nytt. Undertecknad tog på sig
rollen som redaktör redan i slutet av . Det
känns skönt att kunna presentera ett nytt nummer. Nu är vi igång efter alla födslovåndor.
Jag vill passa på att tacka vår nygamle ordförande Artillio Bergholtz som har varit högst
behjälplig med det redaktionella arbetet.Time
takes time och att matcha Robert Gilles formidabla jobb är ju omöjligt. Dock, vi känner oss nöjda
med resultatet och hoppas att ni medlemmar gör
detsamma. Detta nummer har två framsidor och
två baksidor som ni ser, men så kan det bli när
det är -årsjubileum.
Inför nästa nummer, som beräknas utkomma
i december, ser vi tacksamt emot era åsikter och
synpunkter på tidningen, hemsidan eller om
något annat som kan vara av intresse för andra
medlemmar. Insändare kommer att publiceras
i kommande nummer under rubriken Please Mr.
Postman.
Trevlig läsning önskar
Thomas André
innehall nr.167
O
Beatle Day ......................................................................................... 2
Ordföranden har ordet
..........................................................
Do You Want To Know A Secret
.....................................
..................
18
.........................................................
24
Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band
Only A Northern Song
............................................................................. 29
What Goes On
Paperback Writer
Beatles For Sale
Beatlekonvent
4
6
...................................................................
32
.........................................................................34
............................................................................
35
Beatlesnytt 167 – hösten 2012
Redaktion: Thomas André, redaktör, Per Forsell, ansvarig för papper & tryck, Artillio Bergholtz, ordförande,
Anders Weston, Honky Tonk, www.honkytonkform.com, grafisk form & produktion.
ISSN 0284-9615. Tryck: Printley. Efterbehandling: BoFolder
Redaktionellt innehåll får användas om källan anges. Övrigt material är copyrightskyddat.
Vidareförsäljning av tidningen är inte tillåten.
Vill du skriva i tidningen, berätta något om Beatles som du vill dela med dig av?
Har du frågor, önskemål eller andra tips? Hör av dig till oss!
Insänt bildmaterial returneras snarast. Redaktionen kan vid behov redigera och korta ner artiklar.
The Beatles Information Center 1973-2012, Box 7481, SE-103 92 Stockholm, Sweden.
E-post: [email protected]. Hemsida: www.beatlesnytt.se.
Medlemsavgift inklusive Beatlesnytt ett helt år inom Sverige: SEK 280 till Plusgiro 1 21 03-8.
Norden: SEK 340, om betalning med svensk valuta i rekommenderat brev;
kontakta oss för aktuella priser vid andra betalningssätt.
Subscribers outside the Nordic countries, please contact us regarding membership fees.
Glöm inte anmäla adressändring (även mailadress), tack!
The Beatles Information Centers styrelse 2012:
Artillio Bergholtz (ordförande), Torbjörn Jackson (vice ordförande), Krister Lund (kassör och medlemsfrågor),
Thomas André, (sekreterare), Anders Bergquist och Magnus Krause (ledamöter). Webbansvarig: Anders Bergquist.
beatlesnytt 167 9 3
ordforanden har ordet
oo
%<EHDO7HI?=
E9>I?JJKFF:H7=
I samband med att The Beatles i år firar 50 år sedan utgivningen av den
första vinylskivan på skivmärket Parlophone har den nya styrelsen beslutat
att The Beatles Information Center genomför en nystart för föreningens
målsättning med start NU!
/
edan den första nystarten år  har
Beatles Nytts design hanterats av Robert
Gille, vilket onekligen har gett Beatles Nytt
ett jättelyft, såväl layoutmässigt, innehållsmässigt som kvalitetsmässigt. Robert har på grund
av sjukdom tyvärr inte kunnat fortsätta med detta
uppdrag i samma omfattning som tidigare, vilket
har visat sig genom att BIC under åren -
har kommit ut med fyra nummer av Beatles Nytt
i stället för åtta. Det är bland annat därför som vi
inte har skickat ut inbetalningskort med samma
frekvens som tidigare.
Nu är det däremot dags för en ny period med nya
inbetalningskort, vilket de flesta av våra medlemmar kommer att märka i samband med utgivningen
av detta nummer av Beatles Nytt. Under denna
övergångperiod har styrelsen ägnat mycken tid åt
att hitta lösningar på det som behöver rättas till för
att föreningen ska kunna fortsätta sin verksamhet.
styrelsen kommer att ta
ännu mer hänsyn till hur samhället har utvecklats
och kommer att utvecklas, inte minst när det gäller
alla nya vägar som ger snabbare tillgång till information och musik. Därför är målsättningen att från
och med nu få med såväl den hederliga analoga
framtoningen som den lite mer moderna digitala
världen som vi alla befinner och oss i – mer eller
mindre och oavsett vad vi tycker om detta.
I klartext innebär detta att vi, istället för att producera fyra analoga Beatlespublikationer per år i
form av Beatles Nytt, kommer att samla våra styrkor
genom att fokusera på nedanstående ingredienser
för våra medlemmar:
Nystarten innebär att
49 beatlesnytt 167
per år. Kompensationen för de två nummer som uteblir, lägger vi
helt och hållet på vår hemsida i form av utökade
tjänster, snabbare och oftare presenterad aktuell
Beatlesinformation och mycket mer.
Bland annat planerar vi det som vi funderat på
under en längre tid, det vill säga att skapa sidor, som
bara våra medlemmar kommer att få tillgång till.
Här kommer vi att kunna presentera specialerbjudanden, ovärderliga diskografier, köp & säljsidor,
unika foton, specialreportage som vi inte får plats
med i Beatles Nytt men som ändå bör komma våra
medlemmar till del, bilder och mycket, mycket
mer.
Två nummer av Beatles Nytt
Dessutom känns det helt rätt att göra en nystart
i samband med det fantastiska -årsjubileet för
Beatles utgivning av singeln Love Me Do. Detta jubileum kommer vi att ha som en röd tråd så långt som
möjligt. Följer vi Beatles utgivning av fantastiska
musikalster, bör vi kunna hålla på med detta ett
bra tag. Till att börja med får vi väl sikta in oss på
år , då det blir  år sedan albumet Let It Be
släpptes !
Givetvis kommer vi att fortsätta med olika typer
av Beatlesträffar – gärna i samarrangemang med
andra intressenter. Ett tydligt och bra exempel
på detta är årets Beatleskonvent, som äger rum
på Restaurang Valand i Göteborg den  oktober.
Detta får ni bara inte missa!
Välkomna till The Beatles Information Center – version .!
Artillio Bergholtz, Ordförande
Glada styrelsemedlemmar vid årsmötet 28 april 2012. Från vänster: Torbjörn Jackson, Fredrik
Kullberg, Thomas André, Anders Bergquist, Artillio Bergholtz, Krister Lund och Magnus Krause.
Foto: Margareta Hammar.
Styrelsen 2012
Vid årsmötet den  april , utkristalliserades
nedanstående av årsmötet vald styrelse:
Ordförande: Artillio Bergholtz (nyval – tidigare
ledamot).
Vice ordförande: Torbjörn Jackson (nyval – tidigare ordförande).
Kassör: Krister Lund (vald på  år ).
Sekreterare: Thomas André (nyval – tidigare valberedningens sammankallande).
Ledamöter: Anders Bergquist (omval), Magnus
Krause (nyval – tidigare sekreterare) och Fredrik
Kullberg (omval).
Revisor: Lars Åke Näsman (omval).
Valberedning: Bertil Gustavsson, sammankallande
(nyval) och Birgitta Wallin (nyval).
tackar jag givetvis för
förtroendet att leda Beatlesskutan vidare på det
musikaliska delvis outforskade havet. Samtidigt
tackar styrelsen nedanstående personer för respektive insats:
Som nyvald ordförande
Torbjörn Jackson för sitt ordförandeskap under
perioden -. Lyckligtvis trapparTorbjörn
inte ner sitt engagemang utan kommer att bidra
med mycket mer framöver, fast nu som vice ordförande och en av de stora krafterna bakom den
kommande nysatsningen på föreningens hemsida.
Per Forssell, som har varit styrelseledamot sedan
första nystarten år . Per lämnar förvisso styrelsen, men kommer givetvis att finna med i kulisserna och bidra med sina expertkunskaper om såväl
Beatles och deras musik, som detta med papper och
tryck. Det är vi extra tacksamma för.
Robert Gille, som också han sedan nystarten år
, kämpat på och gjort att föreningens flaggskepp Beatles Nytt till och med har rönt internationell uppmärksamhet! Det klart mest tydliga lyftet
för föreningen sedan dess start .
Artillio Bergholtz
beatlesnytt 167 9 5
Do You Want To Know A Secret
;7JB;ICKI?A<?H7H
I år är året då Beatles
musik på skiva firar
inte mindre än 50 år
– 1962/2012! Detta vill
vi givetvis fira genom
att presentera första
avsnittet i en artikelserie om i första hand
Beatles inspelningar
men också lite kuriosa
om de olika låtarna.
et finns ett flertal
böcker skrivna om
detta ämne, men
vi har för avsikt att
plocka diverse russin
ur Beatles stora skivproduktion
– dels för att bättra på minnet,
dels för att få en rätt enkel och
förhoppningsvis intressant sammanställning av vad som har hänt
och vad som kan vara värt att fira
nu när The Fab Fours musik har
nått halvsekelsskiftet.
I detta nummer av BN börjar
vi artikeln med att titta på vad
som hände . Visserligen
gjorde George, Paul, John och
Pete Best inspelningar i Hamburg
som kompgrupp till sångaren
Tony Sheridan i juni , men
när vi talar om Beatles  år, räknar vi vad som hände  och
framåt – det vill säga Beatles på
Parlophone och då främst under
ledning av George Martin.
Det hände en hel del ,
men inte så speciellt mycket när
det gäller inspelningar och väldigt
mycket mindre när det kom till
att ge ut skivor!
69 beatlesnytt 167
Staffan Olanders originalsingel med
A-sidan Love Me Do. Finns givetvis att
beskåda live i Abbey Room!
EMI släppte bara en enda singel
på Parlophone med The Beatles
under , Det var singeln Love
Me Do/P.S. I LoveYou som kom ut
i England den  oktober på Parlophone - .Tilläggas kan
att Love Me Do släpptes på singel
i Sverige först den  mars ,
och då som baksida till singeln
Please Please Me/Love Me Do på
Odeon . I U.S.A. släpptes inte Love Me Do förrän ännu
ett år senare, den  april 
på skivmärket Tollie  med
baksidan P.S. I LoveYou.
Storyn om hur The
Beatles fick
sitt skivkontrakt med EMI och
Parlophone känner nog de flesta
av våra läsare till. Men det kan
säkert ändå vara av intresse att
rekapitulera några grundläggande fakta.
Gruppens manager Brian
Epstein försökte mer eller mindre förgäves ordna ett skivkontrakt. Ett steg i rätt riktning – det
vill säga att få ett skivkontrakt –
var tillfället då skivbolaget Decca
gick med på att göra en provinspelning. Denna ägde rum på
nyårsdagen den  januari .
Resultatet blev förvisso nedslående, men Brian fick i alla fall
med sig ett studioinspelat band.
Året innan hade Brian varit i
Hamburg på en kurs för återförsäljare av musik, vilken hölls i av
Do You Want To Know A Secret
E
7HI@K8?B;KC
Deutsche Grammophon. Brian
hade som bekant sin musikaffär
NEMS (North End Music Stores)
i Liverpool. På kursen träffade
han bland andra Bob Boast, som
arbetade på prestigefyllda HMV
record shop på Oxford Street i
London.
Med en nästan okuvlig vilja,
jobbade Brian vidare, trots rätt
många misslyckanden vid det
här laget. Nu gällde att utnyttja
alla kontakter. Bob Boast var en
sådan. Efter ytterligare två dagars
besök hos olika skivbolag, beslöt
Brian sig för att ta kontakt med
sin kurskamrat Bob Boast.
.
Brian HMV
record shop och fick träffa sin
kurskamrat Bob Boast, som fick
lyssna på ett par av låtarna från
det band som Brian hade med
sig från Decca-inspelningen.
Bob ville gärna hjälpa Brian. Det
fanns en liten inspelningsstudio
på plan  i HMV-byggnaden och
Bob tog med sig Brian dit, där han
fick träffa Jim Foy, som jobbade
med att framställa demoskivor –
-varvare! Brian ville göra några
demoskivor från det band som
han hade med sig.
Under det att Jim jobbade med
bandet för att göra demoskivor
lyssnade även Bob på bandet och
sa till Brian att han tyckte att det
lät riktigt bra. Brian informerade
Bob – inte så lite stolt – att flera av
låtarna var skrivna av The Beatles
själva, vilket vid den här tiden var
rätt ovanligt. Bob frågade givetvis
om låtarna hade blivit förlagda
på något musikförlag. Det hade
de ju inte. Då passade Bob på att
informera Brian om att högst
upp i byggnaden hade HMV sitt
förlagsbolag – Ardmore & Beechwood. Bob frågade Brian om han
skulle hämta chefen Sid Coleman.
Brian tackade ja till erbjudandet
och på så sätt fick Brian träffa Sid,
som lyssnade på bandet och även
han tyckte att det lät rätt bra.
Brian informerade Sid om att
han i första hand inte var intresserad av att få låtarna förlagda,
utan ett skivkontrakt. Sid verkade
förstå vad Brian var ute efter och
ringde upp George Martin, som
var A&R (Artist & Repertoar)
chef för EMI:s skivetikett Parlophone. George satt på fjärde
våningen på EMI:s huvudkontor
på Manchester Square.
Den som svarade var Georges
sekreterare Judy Lockhart-Smith
(sedermera Georges nuvarande
fru!). George Martin var på
EMI Studios på Abbey Road
Den 8 maj besökte
10./
!0(!/)1/%'
+
+++++
Del 1
och jobbade som producent för
inspelningen av When Loves Come
Along med sångaren Matt Monroe. Brian tog en promenad från
HMV till EMI:s huvudkontor, där
han fick träffad Judy och lyckades
boka ett möte med George till
dagen därpå.
Den 9 maj gick Brian till inspelningsstudion på Abbey Road och
fick där träffa George Martin för
första gången. George var inte
speciellt imponerad av de nypressade skivornas innehåll. Han sa att
han ville träffa grabbarna personligen för att kunna göra en mer
nyanserad bedömning. Så han sa
till Brian att han skulle ta med sig
grabbarna till studion på Abbey
Road den  juni så fick vi se vad
det kunde bli.
Brian blev givetvis väldigt
exalterad och sände omedelbart
ett telegram till grabbarna, som
just då var på en av sina turnéer
i Hamburg. Han passade på att
krydda telegrammet med att ett
skivkontrakt var i det närmaste
klart! Så det var ju inte så konstigt om grabbarna trodde att det
skulle ske en skivinspelning den
 juni, när det egentligen ”bara”
var frågan om att göra en testinspelning.
Det var lite tur att George Mar-
tin trots allt var lite positiv. Om
George inte hade gått med på
att skriva kontrakt med gruppen, hade Sid Coleman, som var
desto mer ivrig att signa
gruppen på sitt musikförlag, tagit kontakt
Q
beatlesnytt 167 9 7
Do You Want To Know A Secret
med någon annan av cheferna för
andra EMI-etiketter. Det intressanta i det här sammanhanget är
att Brian Epstein redan den 
december  skickade ett brev
till chefen för försäljningsavdelningen på EMI, Ron White, och
bifogade också singeln My Bonnie,
som Beatles spelade in tillsammans med Tony Sheridan i juni
. I brevet berättade Brian att
gruppen skulle göra en provinspelning för Decca den  januari
, men tyckte att det vore
bättre om gruppen skulle hamna
på EMI istället. Den  december
svarade RonWhite med ett artigt
nej. A&R-bossarna hade alla mer
eller mindre lyssnat på grabbarna
men avböjt!
+
Inspelningar gjorda
onsdagen den 6 juni
1962
en så kom trots
allt onsdagen
den  juni .
John Lennon,
Paul McCartney, George Harrison och Pete
Best infann sig på EMI Studios på
Abbey Road strax före klockan
.. Neil Aspinall, deras roadmanager, hade kört ner grabbarna
och deras utrustning till Abbey
Road nr . Vakten John Skinner
tog emot dem och undrade vilka
de var. När de presenterade sig
som The Beatles, tyckte han att
det var ett konstigt namn.
Det är rätt mycket kring denna
första studiodag för The Beatles
som är lite dimmigt när det gäller vem som kommer ihåg vad.
En del av de medverkande från
)
89 beatlesnytt 167
studion hävdar att inspelningen
ägde rum i studio  medan andra
menar att de höll till i studio .
Man var heller inte säker på vilken typ av inspelning det egentligen var frågan om. Det fanns
tre olika typer av inspelningar;
en artistinspelning – för att se
om gruppen var bra eller inte,
en kommersiell inspelning – för
att se hur bra gruppen arbetar i
studion, samt en vanlig inspelning för skivutgivning. Ingen vet
säkert, eftersom studiodokumentationen har förstörts sedan lång
tid tillbaka. Det troliga är nog
ändå att det rörde sig om att ta
reda på om gruppen var bra eller
inte, en så kallad artisttest.
Ron Richards, som brukade ha
hand om rock’n’roll-grupperna
fick ta över inspelningssession
till att börja med. Inspelningstekniker var Norman Smith.
Eftersom den som börjar vara
inspelningstekniker för ett band
som lyckas, också får fortsätta
att var det. Så det är inte så konstigt att Norman Smith står som
inspelningstekniker på de flesta
av alla Beatlesinspelningar. Chris
Neal var med på inspelningarna
som andre ljudtekniker.
Utrustningen som The Beatles
hade med sig var inte mycket att
hänga i den så kallade julgranen.
Ken Townsend, som arbetade på
den tekniska avdelningen, fick
tillsammans med Norman Smith
fixa fram annan utrustning som
fanns i lokalerna för att inspelningen skulle kunna genomföras.
Inspelningarna som ägde rum
mellan klockan  och  bestod
av fyra låtar. Eftersom dokumentationen inte längre finns och inte
heller de inspelade banden, vet
man inte riktigt hur många tag-
ningar som gjordes av respektive
låt. De bästa gissningarna är att
varje låt spelades in fyra eller fem
gånger.
De började med att spela in
Besame Mucho, som Paul McCartney sjöng. Sedan spelade man
in tre låtar skrivna av LennonMcCartney – Love Me Do, P.S. I
Love You och Ask MeWhy.
Det var när man spelade in
Love Me Do som Norman Smith
spetsade öronen. Han kallade på
George Martin, som satt i lunchrummet. Därefter tog George
Martin över inspelningarna.
Efter det att inspelningarna var
gjorda, bjöd George in grabbarna
till kontrollrummet, där George
gav grabbarna den första lektionen i ämnet inspelningsteknik.
Grabbarna satt tysta nästan hela
tiden. Till slut var George Martin tvingad att säga: ”Hör nu på!
Jag har ägnat en hel del tid åt att
berätta om hur saker och ting
fungerar hör i kontrollrummet.
Ni har inte sagt ett enda ord. Är
det någonting ni inte gillar?” Det
var då som George, efter att ha
varit tyst ytterligare en stund, sa:
”Ja, jag gillar inte din slips!”. Efter
den repliken från George Harrison, bröts isen definitivt mellan
grabbarna och George Martin.
Det tråkiga med denna inspelningssession är att inget av inspelningsbanden finns kvar. När man
kom fram till att man inte skulle
använda sig av dess inspelningar
i framtiden, beslöt man sig för
att förstöra dem. Det som dock
är lite turligt men samtidigt lite
mystiskt är det faktum att inspelningen av låten Besame Mucho trots
allt finns. Den hade hittats på ett
privat band tidigt på -talet.
Under inspelningssessionen
Do You Want To Know A Secret
hade George Martin talat om
för George, John och Paul att han
inte gillade Pete Bests trumspel.
Det var inte tillräckligt precist,
enligt Martin. Ingen av grabbarna
vågade säga något om detta till
Pete Best och som bekant blev
det Brian Epstein som fick berätta
för Pete Best att gruppen skulle
byta ut honom mot Ringo Starr.
Nu skulle George Martin försöka bestämma sig om gruppen
skulle få ett inspelningskontrakt
eller inte. Han var egentligen ute
efter att försöka komma på vem
som skulle vara ledare av bandet.
De flesta andra band hade sin
”ledare”, till exempel Cliff Richard & The Shadows bara för att
nämnda ett av många. Producenterna George och Ron försökte
komma fram till vem som var bäst
lämpad för detta av beatlarna.
Till slut kom de fram till att
gruppen var en egen enhet utan
ledare. Så det fick blir en grupp
utan en speciell ledare. George
kom också fram till att han egentligen inte hade något att förlora
på att skriva kontrakt med The
Beatles. Man satte ihop ett standardkontrakt, som daterades
till den  juni, två dagar innan
inspelningen!
Varför det blev detta datum vet
ingen med säkerhet. Kanske var
det för att EMI skulle kunna ha
rättigheterna till inspelningarna
från den  juni eller så var det
bara ett skrivfel. Hur som helst
bokades det in en ny inspelningstid – torsdagen den  september!
Under tiden mellan den  juni
och den  september hade Beatles
gjorts sig av med Pete Best, vilket
skedde den  augusti.
10./
!0(!/)1/%'
+
.
+++++
Del 1
Fakta
Inspelningar gjorda den 6 juni
1962: Besame Mucho, Love Me
Do, P.S. I Love You och Ask Me
bilder tagna på George Harrisons
vänstra sida – detta eftersom
George hade råkat få ett blått öga
tidigare efter ett slagsmål på The
Cavern Club! Under sin vistelse i
studio  repeterade man sex låtar,
bland annat Please Please Me.
Sedan var man i studio  mellan klockan . och .
för att spela in två låtar till den
första singeln; How Do You Do It
och Love Me Do. Antalet tagningar
av den första låten är okänt. Av
Love Me Do gjorde man minst 
olika tagningar. Sedan gjordes en
monomixning av How Do You Do
It från tagning nummer  och
en monomixning av Love Me Do
(tagning okänd). Producent var
George Martin och ljudtekniker
Norman Smith. Vem som var
andre ljudtekniker är inte känt.
Why. Antal inspelningarna av respektive låt är okänt, men det var
förmodligen mellan fyra och fem
inspelningar per låt.
+
Inspelningar gjorda
tisdagen den 4
september 1962
0
orsdagen den  september flög grabbarna ner till London. Inspelningarna
började med repetitioner i studio  under ledning
av Ron Richards mellan klockan
. och .. Med på plats var
också fotografen Dezo Hoffman,
som jobbade som frilansfotograf
för tidningen New Record Mirror. På den här sessionen tog han
många foton som kom att bli historiska från när The Beatles repeterade Love Me Do. Det blev inga
Som bekant var inte Beatles speciellt intresserade av att spela in
How DoYou Do It, men de gjorde
som de blev tillsagda. De jobbade
desto mer med den egna kompositionen Love Me Do.
Fakta
Inspelningar gjorda den 4 september 1962: Love Me Do (minst
15 tagningar) och How Do You Do
It (okänt antal tagningar).
+
Inspelningar gjorda
tisdagen den 11
september 1962
%
nspelningarna från den
 september tyckte inte
George var speciellt bra, och
eftersom det
Q
beatlesnytt 167 9 9
Do You Want To Know A Secret
gällde gruppens första singel,
var det viktigt, enligt George,
att resultatet blev riktigt bra.
Därför bokade man in nästa
inspelningstillfälle bara en vecka
efter det första. Eftersom vare
sig Ron Richards eller George
Martin var helt nöjda med Ringo
Starrs trumspel, beslöt Ron att
kalla in studiotrummisen Alan
White. Ron Richards var ensam
producent vid denna inspelningssession. Men Ringo var givetvis
med vid inspelningarna.
Följande låtar spelades in; P.S. I
LoveYou ( tagningar), Love Me Do
(remake,  tagningar) och Please
Please Me (antal tagningar okänt).
Monomixningar gjordes av Love
Me Do från tagning nr  och P.S.
I LoveYou från tagning nr .
Vad spelade Ringo då? Jo, på P.S.
I LoveYou spelade han maracas och
på Love Me Do spelade han tamburin. På trummor var det alltså
Alan White på båda låtarna vid
dessa inspelningar.
Fakta
Inspelningar gjorda den 11 september 1962: Love Me Do
(18 tagningar) och P.S. I Love You
(10 tagningar).
+
Fredagen den 5
oktober 1962 –
första singeln med
The Beatles släpps!
%
nspelningarna från den 
och  september 
ledde till slut fram till
The Beatles första singelutgåva: Love Me Do/P.S. I
109 beatlesnytt 167
Staffan Olanders original med B-sidan P.S. I Love You.
LoveYou som släpptes den  oktober samma år.
Trots Andy Whites trumspel
vid inspelningarna av Love Me Do
den  september, blev det versionen med Ringo Starr vid trummorna som var med på A-sidan
av singeln. Skivor innehållande
Love Me Do och utgivna  och
framåt består dock av inspelningarna från den  september, det
vill säga med Andy White vid
trummorna!
Bytet av Love Me Do-version
gjordes i samband med utgivningen av EP:n The Beatles’ Hits
(som släpptes den  september
 i UK), som innehåller Andy
White på trummor. Då beslutade
man också att framtida skivutgivningar av Love Me Do skulle vara
den som Andy White spelar på.
För att försäkra sig om att det
skulle bli så, såg man till att för-
störa mastertapen med Ringo
Starr vid trummorna.
Skivan fick en hyfsad start bland
skivköparna och gick in på :e
plats på en av listorna i England.
Att det gick så pass bra menar
man hade en hel del med Brian
Epstein att göra. Rykten sa nämligen att Brian Epstein själv köpte
  exemplar av singeln till
sin musikaffär i Liverpool.
Han har givetvis förnekat detta
när han tillfrågades om saken.
Några av hans medarbetare
menar ändå att det verkar rätt
troligt. Hur det egentligen var
lär vi knappast få ett helt entydigt svar på.
I nästa nummer fortsätter artikeln med de resterande inspelningarna som gjordes under
.
Artillio Bergholtz
!0(!3!!'
% (%2!.,++(
Inför 2011 års resa till Beatle Week i Liverpool var det många som
var extra laddade. Ett fint program väntade och försnacket på vår
egen Facebook-grupp hade höjt förväntningarna, som senare skulle
uppfyllas med råge. Redan i incheckningskön på Landvetter började
vi hitta nya vänner och vi samlades ett helt gäng i baren för att skåla
för en lyckad resa.
Q
beatlesnytt 167 9 11
Do You Want To Know A Secret
!
fter landningen i Manchester tog
en del av oss en taxi till Liverpool. Vilket visade sig bara kosta
en aning mer än tåget och vi var
på plats en timma före de som
valde att resa med tåg.
Väl framme så gällde incheckning på Adelphi Hotel, inköp av
programmet och uthämtning av
alla biljetter och den id-bricka
med foto som nu hade ersatt de
tidigare vristbanden.
Först på programmet för oss
som anlände på fredagen stod
Alma De Cuba, en kyrka som har
byggts om till restaurang och bar.
Där träffade vi övriga resenärer i
Kent Adeborns resegäng och där
åt vi lunch medan vi lyssnade på
en rad band. Bland andra The
Sutcliffes, Pampa Chill Out och
Clube Big Beatles. De senare
gjorde nu sin sjuttonde Beatle
Week och de var i år förstärkta
med Andreas Kisser, en fantastisk
hårdrocksgitarrist!
Det Betales från vårt grannland
Norge stod näst på tur och det
var också de som kompade Tony
Sheridan som genom sitt fram129 beatlesnytt 167
trädande uppmärksammade att
det nu har gått femtio år sedan
My Bonnie släpptes iTyskland. Min
lycka var fullständig när jag fick
ep:n Hamburg Twist signerad av
Tony i logen efter showen.
Ett nytt storstilat femtioårsjubileum firades på kvällen på
Liverpool Philharmonic Hall då
The Overtures gjorde sin specialshow Cavern Club under 
år. Overtures är alltid fantastiska
och dom lyckas på något sätt
överträffa sig själva varje gång.
Att dom är världens i särklass bästa band när det gäller
sextiotalsmusik har dom bekräftat många gånger och den här
gången bevisade de också att de
klarar annan musik väl så bra.
Det blev Queen, Oasis och Arctic Monkees, som alla har spelat
på Cavern. Vi bjöds på en helt
fantastisk multimedishow som
innehöll en massa bra musik med
filmer och bilder på tre stora
skärmar över scenen!
sig. Han var engagerad och entusiastisk och berättade mycket som
man aldrig tidigare har hört.
Som exempel varför bankmannen på Penny Lane inte
hade någon regnrock eller varför
brandmannen hade ett timglas.
Egentligen ”värdelöst vetande”
men för en som jag, med Beatlesintresse på nördstadiet, väldigt
värdefullt!
Efter lunch så fortsatte vi till
Quarry Bank Grammar School
där det spelades på tre olika scener. När huvudattraktionen The
Quarry Men gick på, hade vi
redan förflyttat oss till St Barnabas Church vid Penny Lane. Här
sjöng Paul McCartney i gosskören och den här eftermiddagen
spelade Frontline Band från Falköping i samma kyrka. Kyrkan var
näst intill fullsatt och en entusiastisk publik ropade efter mer och
efter konserten fick bandet redan
frågan om de ville komma tillbaka
nästa år.
Den större delen av resesällskapet åkte med Magical Mystery
Tour-bussen på lördagsmorgonen. En utökad tur med fantastiska Edvina som guide. Min
fru, ett par vänner och jag valde
denna gång ett annat alternativ.
Vi hade nämligen bokat en Fab
Four Taxi vilket vi senare kunde
konstatera var ett mycket lyckat
drag. För bara  pund delat på
fyra, fick vi en tur som överträffar
det mesta och som varade i mer
än fyra timmar.
Vår chaffis var också vår guide
och han tog oss till platser vi aldrig tidigare hade besökt. Han spelade själv i tre band och att han
gillade sitt jobb märktes tydligt.
Detta var ingen guide som bara
rabblade upp saker han hade lärt
Kvällens begivenhet bestod av
en konsert på temat The SoloYears
med komikern Stevie Riks. Hans
humor nådde inte fram till mig
men musiken var bra. Nube  från
Argentina är fantastiska. Att det
förstärktes av Marc Hudson,Alan
White och Steve Holley gjorde
inte saken sämre.
Medverkade gjorde också
Karma USA och  of Us som fick
förstärkning av Gavin Pring som
George Harry’s Son.
Som om inte detta skulle
räcka så spädde man på med en
allnighter i Adelphis nya congresscenter. Med tanke på hur
många snirkliga korridorer och
passager man fick gå i för att ta
sig till detta event så är det inte
säkert att alla har hittat ut ännu!
Do You Want To Know A Secret
Söndag är av tradition konvent-
dag och för mig en den dag jag
lägger min guidade promenad
Walk Down Memory Lane. Vi
besökte över trettio Beatlesrelaterade platser där jag visade
bilder tagna på samma platser
när det begav sig och berättade
om händelser och företeelser.
Mina nära femtiotalet deltagare
fick bland annat se sjukhuset där
John Lennon föddes, John & Cynthias smekmånadslägenhet, Hessys Musicstore, John, Paul och
Georges skolor och Jacaranda där
pubens landlady varje år välvilligt
låter oss titta på klubben där Silver Beatles kompade en strippa.
Tillbaka på konventet kunde
man lyssna på musik i flera olika
barer, lyssna till intervjuer, se
filmer och handla på den stora
loppmarknaden. Att cd-skivans
!0(!3!!'
++
död börjar närma sig märktes då
de som försökte sig på att sälja
cd hade ytterst få kunder. Hade
man mycket pengar så kunde
man köpa äkta autografer, men
då gällde det att punga ut med
rejält mycket stålar.
Nere i centrum pågick Mathew
Street Festival för fullt med musik
på - stora scener och på eftermiddagen hade Kents resenärer
sitt vip-party med musik av Pep-
perland, Qvartiett och Frontline
och därefter en ny allnighter om
man inte valde att gå till Cavern
Club där det spelades non-stop
på två scener!
gick de
flesta till The Beatles Story och
fortsatte sedan ut på sta’n där
festivalens stora dag var igång för
fullt. Massor av folk, närmare en
halv miljon kunde då helt gratis ta
del av allt som gavs från de stora
scenerna.
Själv missade jag alltihop. Jag
hade nämligen lovat killarna i
Frontline att göra en speciell
guidetur för dom, eftersom de
hade en spelning på Cavern när
jag gjorde min ordinarie tur
dagen innan. För att vidareutveckla denna mycket populära
vandring så hade jag bett DougPå måndagsmorgonen
Marc Hudson.
beatlesnytt 167 9 13
Do You Want To Know A Secret
!0(!3!!'
++
las Georgsson att ta med sig en
gitarr och hjälpa till. Så när vi
kom till Falkner Street där en
del av videon för Free As A Bird
gjordes så spelade Douglas den
låten, vid smekmånadslägenheten blev Do You Want To Know A
Secret och så vidare.
Väl nere på Jacaranda så sa jag
åt Douglas att han skulle passa
på att spela någon låt, för här
har inte så många spelat. Efter
en stund fick någon i Frontline
upp ett munspel och hela gänget
sjöng för full hals. Efter några
låtar så kom landladyn ner och
undrade om vi inte kunde flytta
upp till puben istället, vilket vi
gjorde.
Där blev vi sedan kvar hela
eftermiddagen där vi underhöll gäster från när och fjärran.
Tony Sheridan.
Att vi missade festivalen gjorde
inget för vi hade hur kul som
helst och många i publiken var
så tacksamma att de kom och
tackade oss.
I kvällningen var det till att ta sig
uppför backen på Mount Pleasant
till Philharmonic Hall där Hal
Bruce och Marco Zappa redan
hade värmt upp publiken när vi
anlände. När ridån åter gick upp
så stod Ed Sullivan där, eller rätttare sagt en skådespelare som imiterade legenden och sedan startade Fab Four Vegas Show som
med porträttlikhet, intrumentval
och kläder tog
oss igenom hela Beatles karriär.
Jag har tidigare haft tillfälle att se
denna fantastiska show och man
blir lika imponerad varje gång.
På Adelhpi följde sedan Pepperlands stora show med Qvartiett men vi som skulle resa
tidigt på morgonen smet till
rummet halvvägs in i showen.
När vår buss skulle hämta oss
strax efter fem på morgonen var
foajén och baren full av folk som
ännu inte hade gått till sängs!
När vi sedan skiljdes åt på
Landvetter kunde vi konstatera
att detta varit en mycket rolig
Beatlesvecka, kanske till och
med den roligaste någonsin!
Siewert Anderson
Fullt ös på Ja
caranda.
as Church.
Frontline i St Barnab
149 beatlesnytt 167
Do You Want To Know A Secret
88;O.EEC
Vad är nu detta? Abbey Road heter väl albumet,
eller?! Jovisst är det så! Men vad är då Abbey
Room?
o, Abbey Room är
namnet på ett cirka
 kvm stort rum
hemma hos en av Sveriges mest kända så
kallade Beatlesexperter, närmare
bestämt Staffan Olander i Södra
Sandby, som ligger cirka en mil
öster om lärosätet Lund i Skåne.
Abbey Room alluderar givetvis
på titeln till albumet Abbey Road
och gruppen Beatles och Staffans
egna Beatlessamlingar.
Eftersom dessa kan samlas i
ett rum, vad vore lämpligare än
att kalla rummet för just Abbey
Room? Och det är inte vilket
Beatlesrum som helst, ska ni
veta!
Bakgrunden till det hela ligger
i det som flera av oss Beatlessamlare tvingas tänka på lite då och
då. Vad ska man göra med alla
skivor, böcker, noter, tidningar
och annat som man har samlat på
sig som har Beatlesanknytning på
ett eller annat sätt? Tankar på att
&
skapa ett Beatlesmuseum i Sverige är det flera som har funderat
på. Att sälja sin samling på nätet
eller på något annat sätt via en
auktionsfirma eller privatpersoner har säkert slagit en och annan
också. Börjar man fundera lite på
detta dilemma så flyger tankarna
lätt iväg och vanligtvis slutar det
med att det blir som vanligt. Man
fortsätter sitt samlande och lyssnar, läser, musicerar (om man
kan) med mera.
En som har tagit dessa tankar
lite längre är Staffan Olander,
som är en av flera samlare, som
gärna vill dela med sig av sina
samlingar och sina kunskaper.
Delvis på grund av av en tråkig
omständighet i form av en icke
planerad översvämning i källarplanet, har nu Staffans tankar
kring hanteringen av sin Beatlessamling tagit form och dessutom
blivit verklighet!
På vilket sätt har då Staffan
tänkt sig att dela med sig av sin
samling och sina kunskaper? Jo,
genom att göra rummets samlingar av skivor, böcker, noter,
tidningar och mycket mer tillgängliga för i första hand forskare och studenter. Men det finns
möjlighet även för privatpersoner att göra ett besök. Läs mer
om detta i faktarutan i slutet av
denna artikel.
En av anledningarna till
att rummet inte kallas för till
exempel Abbey Road eller
något annat helbeatliskt är att
Staffans samlingar innehåller så
mycket mer än ”bara” Beatles.
Här finns väldigt mycket annan
-talsmusik, men även äldre
och yngre material som inte är
kopplat direkt till Beatles. En av
de största samlingarna av musik
som har producerats, skrivits och
arrangerats av Beatles-producenten Sir George Martin är bara ett
exempel på vad som finns här.
Och om man tror att den största
delen av det som George Martin
har producerat har en
Beatlesstämpel på sig
så är detta fel. Det
Q
beatlesnytt 167 9 15
Do You Want To Know A Secret
mesta som George har arbetat
med vad gäller musik gäller inte
Beatlesmusik!
Men hur intressant kan då detta
vara? För att förstå detta bör man
kanske själv vara på plats och ta
sig tid att ta del av en del av materialet. Men man kan också konstatera att intresset för Staffans
Abbey Room och dess samlingar
är väldigt stort.
Hösten  fick Staffan
besök av ett par representanter
från Beatles eget bolag Apple.
De blev kvar en hel vecka och
rotade i samlingarna. De blev så
imponerade att de räknar med att
komma tillbaka, eftersom det är
ett digert material som tar rätt
lång tid att gå igenom. Staffans
samlingar innehåller en hel del
som inte finns i Apples egna samlingar. Och anledning till att ”allt”
inte finns hos Beatles eget bolag
är bland annat att Apple under
årens lopp har slängt material,
eller ”lånat ut” material till personer som har varit på besök eller
att material bara har förkommit
under årens lopp.
Staffan har byggt upp sina
samlingar via databaser och här
finns till exempel över  
album registrerade med mängder
av uppgifter. I det finurliga datasystemet finns tillgång till cirka
 filmer av olika slag som man
kan titta på. I hyllorna finns cirka
  vinylskivor och   CDskivor.
Här finns också en massa radioprogram (till exempel Staffan
Olanders egna Beatlestimmar)
och en mängd intervjumaterial
att ta del av.
I andra hyllor hittar vi mängder med Beatlesböcker (men
169 beatlesnytt 167
det finns annan musiklitteratur
också!). I ett antal montrar har
Staffan ställt upp Beatlesrariteter
och i specialdesignade lådor finns
nothäften, tidskrifter med mera.
Det finns hyllor utmed alla
väggar. På en av väggarna finns
dessutom en stor bildskärm, som
bland annat är kopplad till Staffans databas. Här kan man med
ett par enkla knapptryckningar
få fram precis det man vill veta
liter mer om, lyssna på eller se
på. Man kan leta efter enstaka
ljudklipp, fotografier, filmsnuttar, skivor, låtar m.m. Allt går att
njuta av genom att slå sig ner i
en av de fyra stora fåtöljer som
också ingår i utrustningen. Mitt
på golvet finns ett arbetsbord
som också är fyllt med hyllor
och lådor. Här kan man sitta och
arbeta med materialet och även
ha tillgång till en dator i sitt Beatlesfrossande.
Staffan har lagt ner mycket tid
på att digitalisera material från
andra analoga format. Denna
överföring är långt ifrån klar,
utan fortsätter allt eftersom Staffan går igenom sitt digra material,
som han samlat på sig i över 
års tid.
Eftersom han har haft goda
kontakter med såväl EMI som
George Martin, har han fått fram
väldigt mycket unikt material.
Han har som bekant samarbetat
mycket med George Martin för
Do You Want To Know A Secret
gången i ärevördiga Air Studios i
London. Sedan dess har familjen
Martin och familjen Olander haft
mycket med varandra att göra
och umgåtts även utan att prata
Beatles.
Här står Staffan Olander i egen hög person i den del av Abbey
Room där bildskärmen med det avancerade datasystemet
finns och som gör det möjligt att med några få knapptryckningar komma åt både ljud- och bildmaterial som många av
oss aldrig tidigare har tagit del av. Fotograf: Artillio Bergholtz
att sammanställa både böcker
och skivboxar som handlar om
George Martins musikaliska gärning. Dessutom har han samarbetat med Ringo Starr och i viss
mån även med Paul McCartney.
invigningen av
Abbey Room ägde rum den
 juni , på årsdagen 
år efter det att Beatles första
gången träffade George Martin
i London.
Staffan kom själv i kontakt
med Beatles musik första gången
i småskolan under det som då
kallades för Roliga Timmen.
Den första pusselbiten i dagens
digra samling blev singeln I Feel
Fine med The Beatles . FörDen officiella
sta LP-skivan med Beatles fick
han i julklapp av sina föräldrar
julen  – A Collection of Beatles
Oldies But Goldies. Året därefter
köpte han sin första Beatles-LP
– Revolver – för egna pengar. Det
var där och då som Staffan började sin jakt på Beatleskunskap.
Intresset för Beatles och
deras musik förstärktes alldeles extra då Staffan ställde upp
i TV-tävlingen Tiotusenkronorsfrågan . Här blev det full
pott – han missade inte en enda
fråga! Förutom pengarna fick
Staffan i pris att åka till London
och träffa Paul McCartney. Men
tyvärr fick man inte ihop detta
möte just då. I stället fick han
träffa George Martin för första
Att få ett svar på frågan om Staffans favoritlåtar bland den digra
Beatlesrepertoaren är givetvis
inte helt lätt. Favoritlåtar kan
komma och gå. Men Staffan nämner i alla fall Strawberry Fields Forever, And I Love Her, Penny Lane och
A Day In The Life. Bästa albumet är
tveklöst Sgt. Pepper’s Lonely Hearts
Club Band och det självklara valet
av favoritband efterThe Beatles är
också tämligen självklart – The
Hollies!
Se gärna mer om Staffan och
hans Beatlesintresse på hans egen
hemsida www.olander.se.
Artillio Bergholtz
Vill du besöka
Abbey Room?
Anmälan: För att ta del av
Staffan Olanders Beatlessamlingar i Abbey Room, bokar
man tid via e-post-adressen:
[email protected]
Priser: 500 kronor person.
För medlemmar i The Beatles
Information Center är priset
400 kronor/person. För detta
får man hjälp av Staffan själv
och kan lyssna och se etc. på
massor av intressant material
i cirka två timmar. Beatlesunderhållning på hög nivå.
Staffan tar emot max fyra
personer samtidigt.
beatlesnytt 167 9 17
Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band
En betraktelse över en kväll
Paul McCartney
Ericsson Globe Arena,
10 december 2011.
E
n recension av en konsert är
ju egentligen en färskvara
och en tid efteråt har den inget
nyhetsvärde. Jag vill därför skriva
om denna konsert ur ett mer
personligt och allmänfilosofiskt
perspektiv.
Spänningen inför en Maccaförställning avtar lite för varje
gång man ser honom och efter
att följt honom genom YouTube
så har man märkt att rösten kanske inte håller riktigt i alla lägen.
Därför kanske mina förväntningar
var lite nedskruvade denna gång.
Väl på plats bjuds vi på en
ovanlig nostalgitripp i bild på de
stora videoskärmarna på sidorna
av scenen. Vi bjuds på en mängd
bilder från 60-talet och klipp från
New Musical Express och Melody
Maker. Och där hittar vi påminnelser om vilken musikrevolution som utspelade sig. Många
storheter skymtar förbi, som
exempelvis Eric Clapton och Mick
Jagger. Även Pete Best får vara
med i kväll.
Musiken som ackompanjerar
bilderna är också av äldre datum,
men i helt nya kläder. Beatles- och
McCartneymusik i många intressanta re-mixar och blandningar.
Lite som Love men med mer
modern musik inblandad. Det
låter verkligen fräscht. Det är så
pass intressant att väntan på Sir
Paul känns riktigt angenäm.
Så är det dags. Showtime. Lju-
189 beatlesnytt 167
set släcks. Bandet äntrar scenen
och BAM...
Magical Mystery Tour talar om
att vi ska bjudas på en resa utöver
det vanliga. Kanske inte mystisk,
men väl magisk. Man förflyttar sig
till sitt mörka musikrum i källaren
på Torggatan i Smålandsstenar.
En skön stol placerad rätt mellan högtalarna. Minnen av bussen
som far genom rummet gör sig
påminda. Den enda buss som tog
mig iväg 1967 var den som gick
till skolan i Gislaved men nu reser
vi i ett musikuniversum. Vart ska
vi nu då?
Jo, ner till Junior’s Farm för att
kolla så att inga gifter tillsätts i
odlingarna av all sköns vegetarisk
kost. Och det är nu man lätt konstaterar att rösten håller riktigt,
riktigt bra. Så bra att den till och
med talar svenska. Rusty Anderson levererar ett fett solo och
redan nu förstår man att det blir
en minnesvärd kväll.
All My Loving drar igång som
ett budskap från Paul. Publikens
respons verkar mena ”all our
loving to you, Sir” För egen del
känns den lite nattstånden men
glädjen och engagemanget i publiken gör mig varm inombords. Man
förstår vilka känslofyllda minnen
som väcks och många ögon blir
fuktiga.
Jet, däremot är en jätte för
mig. Jag hade dragit mig mot
tyngre musik i början på 70-talet
och lämnat Beatlesland. Lite oför-
skämt hade jag vänt Paul ryggen till förmån för grupper som
exempelvis Mountain. Men en dag
kom Pauls besked fram i radion
hemma. Jag kippade efter andan i
köket och undrade vad det var för
kanonlåt. Det blev inköp av LP:n
snarast och Band On The Run har
sedan dess en plats i mitt innersta.
Got To Get You Into My Life öppnar direkt tankar som Sgt. Pepper… världens bästa LP… minnen
för livet… formidabla basgångar…
berikning av själen… summer of
love och ’A splendid time is guaranteed for all’ Det hade varit kul
med en levande blåssektion men
man kan ju inte få allt. Men vi får
bilder från spelet Rock Band och
det passar riktigt bra. Sedan bjuds
vi på en Fireman-låt.
Sing The Changes från den
senaste Fireman-plattan Electric
Arguments, som jag håller för
en av Pauls bästa plattor. Men
just denna låt kanske inte är min
favorit.
The Night Before, wow, en låt
man aldrig hört live tidigare. Och
vips är man i pojkrummet i järnvägsknuten Reftele, där jag föddes 1949. Det svänger rejält och
tanken som slår mig är att även om
man inte gillar Beatles eller Paul
McCartneys musik så kan ingen,
absolut ingen, förneka Pauls
enorma kapacitet och mångfald
som kompositör. Paul höjer sin
Höfnerbas i luften och byter till
en psykedelisk Gibson-gitarr. Med
Sgt.
Hearts Club Band
med Paul McCartney
en lite
p o j kaktig nöjd
min drar han igång
med…
Let Me Roll It och herredjävlar,
rent ut sagt, det är hårt, det är
tungt, det är fett och jag ryser
samtidigt som jag skriver det här
eftersom jag har det hela igång
på min dator via YouTube. Det är
ett sammansvetsat band ”on the
run” man känner sig lite lycklig
att få vara med. Låten är knappt
slut förrän Paul gör sin hyllning
till Jimi Hendrix genom att spela
öppningsriffet till…
Foxy Lady, en liten bagatell, men
längre än vanligt. Det övergår till
ett euforiskt jam innan man lugnar ner sig några sekunder under
applåderna. Det blir tyst ett tag
och vi undrar vad som ska komma
nu. Så kommer sång à capella och
inleder…
Paperback Writer, en av mina
absoluta Beatles-favoriter. Och
då hamnar jag på Östra Stranden
i Halmstad, party i 605:an (vårt
stugnummer), 50 LP-skivor i en
hög, plastgrammofon med högtalare i locket, mellanöl i massor
och ett och annat vettskrämt
flickebarn som någon eller några
av oss sju ungherrar lockat med
sig från minigolfen och spelhallen.
Kuriosa: Paul har samma gitarr
nu som han använde på 60-talet.
Men nu går Paul till flygeln och
aaaaahh, vi är på…
T h e
Long And
Winding Road,
en låt som kom
när jag faktiskt
tappat intresset
för Beatles (Efter
mästerverket
Abbey Road lät
inte Let It Be
så rolig, tyckte
jag). Men just
denna låt växte
mer och mer och
numera nynnar jag
introt i alla möjliga
lägen utan att jag
ens tänker på det.
Bilder från öknen
och Joshua Tree
förstärker känslan i låten och Sir
Paul ser mycket
nöjd ut, med all
rätt. Vi i publiken är minst lika
nöjda.
Come And Get
It följer och jag
funderar på
om Paul sa
det till gruppen Badfinger
eftersom
de ”tog
d e n ”
och spe-
Q
beatlesnytt 167 9 19
Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band
lade in den med ett gott resultat.
Paul är kvar vid flygeln och några
dåliga fingrar har han inte fått
under åren så han kan fortfarande
leverera.
beskriver läget i Globen. Gitarrsolot i denna låt kräver dock ingen
utbildning på ett konservatorium.
Men nästa låt kanske kräver det
för då flyger…
sjunger jag gärna med i raderna:
You’d better drop your hurrying,
What’s the use of hurrying? Vi
kommer ju ändå fram till livets
ände någon gång, så som även…
Nineteen Hundred And Eighty
Five, avslutningsspåret från,
enligt mig, mästerverket Band On
The Run. Den tillägnas alla Wingsfans och för mig är det inte bara
gruppen Wings som jag tänker på
utan även mina egna fiktiva vingar
som jag alltid fäller ut när jag hör
denna och flyger iväg med eufori
i mitt inre universum, medan Sir
Paul funderar…
Blackbird in. En pärla som alltid
följer med Paul. Gitarrspelat sitter som det ska men här kan höra
att Pauls röst åldrats och att det
kan vara dags för Paul att tänka
på refrängen innan det är för sent.
För sent för en återförening av
Beatles är det ju definitivt men en
drömsk längtan till en sådan föder
Paul med hjälp av…
Eleanor Rigby gjorde. Åhh, den
är så himla bra den här låten. En
tacksamhetens tanke skickar
jag till George Martin, en viktig
katalysator i Beatles karriär och
utveckling. I rollen som Beatlesfan behöver man aldrig känna sig
ensam och Globenpubliken i kväll
känns som en enda stor enhet. Nu
kommer ukelelen fram igen och
det måste ju betyda…
Maybe I’m Amazed. Med lätthet
kan alla i Globen stryka ’Maybe’.
Det råder ingen tvekan om att alla
stortrivs. Det är ett enormt tryck
i framförandet och nu är det Paul
själv som är fylld med eufori när
han hamrar på sin flygel samtidigt som de kända bilderna bakom
visar en nöjd Paul med ett av sina
barn innanför jackan. Nu lämnar
Paul flygeln och hänger på sig den
akustiska gitarren.
I’m Looking Through You, en
bagatell från Rubber Soul följer,
men det är inget bagatellartat
som strömmar från scenen. Bandet gör den bra och själv sitter jag
och inväntar det trixiga gitarrspelet mellan verserna och jag konstaterar att de inte riktigt får till
det. Jag har alltid undrat hur man
spelar det och det får väl förbli en
undring även i fortsättningen. Det
geniala är ofta det enkla och en
annan ”enkel” sak följer…
And I Love Her och hela publiken
älskar Paul, öppnar sitt hjärta och
sjunger med. Vackert är ordet som
209 beatlesnytt 167
Here Today, Pauls hyllning till
John. Han undrar ju, liksom vi
alla Beatles-fans, hur det skulle
vara om han fanns kvar i livet.
Paul är ensam på scenen och
publiken jublar och framförandet
är mycket bra. Rysningar. Låten
tonar ut och fram kommer ukelelen. Something tänker jag direkt
men det blir någonting annat,
nämligen…
Dance Tonight, öppningsspåret
från Memory Almost Full Denna
vill nog många sortera under rubriken Silly Love Songs men det är
ju en lycklig McCartney som ser
sin lilla dotter Beatrice dansa och
i ren upprymdhet snabbt skriver
en låt. Nu är det dock bjässen Abe
Laboriel Jr. som står för dansandet och han ser också lycklig ut.
Ja, ”what’s the use of worrying”
egentligen, som det sjungs i…
Mrs. Vanderbilt, som följer, nu
med Paul åter på akustisk gitarr.
Det är ju inte utan att jag också
känner mig lite lycklig med att
få så mycket från Band On The
Run. Som droskaslusk i Tjockhult
Something. Jovisst, så blir det.
Som vanligt börjar Paul ensam
på ukelele, publiken klappar och
så småningom kommer hela bandet in och Georges ande svävar
runt i arenan. Det är vackert och
det stora vemodet rullar in i mitt
huvud. Mycket jubel från publiken
efteråt och våran P tar på sig
Höfner-basen och det välkända
introt till låten…
Band On The Run väller ut. Det
är tungt, rejält tungt, och jag blir
behagligt överkörd och mörbultad. Det sitter som en smäck. Jag
tänker på hur Mats Olsson sågade
LP:n när den kom och sedan ett
halvår senare hade upptäckt hur
bra den var och återkom med en
ny recension och höjde upp den till
den kanon-platta den är.
Ob-La-Di, Ob-L-Da…tralala o
tralali o hoppelihopp o hej o hå.
Lite töntigt är det men det får
man förlåta när ett fullsatt Globen
trallar, sjunger och gungar med.
Jag får erkänna att jag med glädje
också sjunger med. Funderar på
Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band
om inte alla allsångers allsång på
Skansen skulle inträffa om en viss
Macca skulle serveras där. Men
trallandet övergår i ryssligheter
när BOAC-flyget tar oss…
Man bara tappade hakan. Sedvanligt fyrverkeri och dunderframförande. Det är bara Bond, James
Bond, som saknas. Men vi behöver
inte vara rädda för nu får vi…
Back In The U.S.S.R. It’s only
rock’n’roll but I like it. Allsköns
sovjetiska propagandafilmer
blandas med kosackdanser på
duken bakom scenen. Rusty
Anderson levererar ett gitarrsolo som går genom märg och
ben. Wow! Jag har en känsla av
att jag beskådar en av de bättre
McCartney-konserterna och det
bekräftas av…
Hey Jude. Första gången jag
hörde den tänkte jag att det är ju
riffet från Dear Mr Fantasy med
Steve Winwoods Traffic. Det var
jag nog inte ensam om eftersom
när Al Cooper och Mike Bloomfield spelade in Live Adventures Of
på Fillmore East kopplade de ihop
dessa två låtar. Så varje gång jag
hör Hey Jude kommer en massa
människor på besök och jag gillar allihop. Som vanligt mansång/
kvinnsång/allsång på slutet och
stämningen är på topp. Kärlek är…
I’ve Got A Feeling med ett
enormt ös. Jag glömmer att jag
inte gillade den speciellt mycket
första gången jag hörde den men
efter alla år har den växt rejält.
Det är bara att böja sig och buga
djupt, speciellt inför Pauls solo på
slutet. Det är ju inte varje dag i
livet man får höra…
A Day In The Life/Give Peace A
Chance i verkligheten men plötsligt händer det. Det är Beatles, det
är McCartney, det är Lennon, det
är fredsrörelse, det är jazztobak,
det är helt enkelt 60-talet som
återkommer till oss som var med.
Let It Be. Let it be or not let it be,
c’est la question? Ett nödvändigt
ont tycker jag ibland men den
måste ju vara med trots allt.
Just i kväll berör den mig inte så
mycket. Så kan det vara.
Live And Let Die, däremot, har
alltid varit en favorit, även i dansbandet Christers version. Jodå,
jag hörde den i en superversion på
danshaket La Paloma i Gislaved.
The Word, som är jättekul att
få höra live och Beatlesblodet
strömmar genom kroppen. Låten
övergår till…
All You Need Is Love och visst är
det magiskt. Summer of love gör
sig åter påmind och She Loves You
är med på ett hörn på samma sätt
som i TV-sändningen 1967.
Day Tripper följer och Eric
Clapton kommer på besök. Hur
då? Hur tänker jag? Jo, lyssna
på John Mayall’s Bluesbreakers
with Eric Clapton och Ray Charles-klassikern What’d I Say så hör
vi Eric låna riffet till solot. Det är
plagierat/lånat rakt av. Denna
gitarrslinga kan även jag spela.
Inga övriga jämförelse med Clapton vill jag påpeka. Nu, tillbaka till
verkligheten.
Get Back följer och är det någon
inom popmusikens värld som kan
gå tillbaka och hämta massor av
egna fantastiska låtar så är det
ju Sir Paul. Get back har jag gillat från första lyssningen och den
håller lika bra fortfarande. Efter
sedvanlig ”konstpaus” går vi tillbaka till…
Yesterday, som jag har ett sånt
där kluvet förhållande till. Det är
dagsformen som avgör vad jag
tycker. Ibland är den hur vacker
som helst och ibland är den bara
tråkig. Dock så här nära upphovsmannen och liveframträdandet så
tillkommer en extra dimension
och jag är helt nöjd.
Helter Skelter. Bono sa att
Charles Manson stal låten och
nu stjäl vi (U2) den tillbaka. Nu
har ju Paul själv stulit den tillbaka till sitt rätta bo. Här har vi
ett bevis, så gott som något, på
att Herr McCartney verkligen är
Rock’n’Roll!!! Ööööööööös!!! Analys överflödigt. Men slutet på en
fantastisk kväll närmar sig och…
Golden Slumbers/Carry That
Weight/The End avrundar konserten på ett härligt sätt innan
publiken vandrar ut för att passera övergångsställen här och
var i Stockholm. Det viktigaste
övergångsstället kommer dock
alltid att vara på Abbey Road och
den som är road att se hur det ser
ut där just nu kan gå till: http://
www.abbeyroad.com/crossing/
Ett övergående fenomen eller
kanske inte?
Jag tackar ödmjukast Paul
McCartney och hans band för
att rejält ha berikat min själ och
ännu en gång givit mig ett minne
för livet.
Thomas André
beatlesnytt 167 9 21
Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band
;7JB;I?DIB7=KD:;HEFFD?D=IE9>7LIBKJD?D=I9;H;C
Invigningen av Olympiska Spelen i London
fredagen den 27 juli
2012
Sir Paul McCartney fick äran att
avsluta invigningsceremonin efter
det att den olympiska elden hade
tänts.
Men innan avslutningsnumret
presenterades fick vi även lyssna
på ett annat Beatlesinslag, nämligen bandet The Arctic Monkeys,
som framförde två låtar, varav
den sista var Come Together.
Invigningsceremonin som
skulle hålla på i cirka tre timmar
drog över med mer än 40 minuter.
Men till slut var det äntligen dags
för Sir Paul McCartney att tillsammans med sina vanliga medmusikanter inta scenen; Rusty
Anderson, Abe Laboriel Jr., Brian
Ray och Paul Wickens. Sittande
vid pianot inledde Paul med att
spela de sista 30 sekunderna av
The End från albumet Abbey Road.
Därefter presenterades han
officiellt både på franska och
engelska. Den enda låt som han
framförde var Hey Jude. Tyvärr
kom han in lite fel i förhållande
till kören, men det redde upp sig
rätt snabbt. Paul körde på som
vanligt och fick med sig publiken
som alltid. Först sjunger pojkarna,
sedan sjunger flickorna och sedan
sjunger alla tillsammans. Så höll
det på i cirka 6 minuter och 45
sekunder.
Det blev en mycket pampig
avslutning, även om Pauls röst
inte riktigt var i samma höga form
som vid uppträdandet i Globen i
229 beatlesnytt 167
Den fantastiska ungdomskören under sitt framförande av John
Lennons Imagine med sångarna på övre raden och teckentolkarna
på den undre.
Stockholm den 10 december förra
året.
+
Avslutningen av Olympiska Spelen i London
söndagen den 12
augusti 2012
Här fick vi ta del av följande inslag
med Beatlesanknytning:
Vi fick höra såväl A Day In The
Life som lite av All You Need Is Love
som bakgrundsmusik. En mäktig
John Lennon som det såg ut
på den stora bildskärmen vid
avslutningsceremonin av OS i
London 2012 där han sjunger sin
egen låt Imagine.
kör framförde Here Comes The
Sun under det att representanter
för de cirka 70 000 volontärerna
vid detta OS hedrades för sina
insatser.
Därefter framfördes Imagine av
Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band
ED?;HD77L:;;+BOCF?IA7/F;B;D?(ED:ED
en barnkör som stod på två olika
nivåer. De som stod på den övre
delen sjöng och de som stod på
den nedre delen teckentolkade
låten – alla iklädda vita dräkter
med texten IMAGINE på bröstet.
Samtidigt visades bilder på
John Lennon där han sitter framför sitt piano (pianot syns inte i
bild) och sjunger Imagine under
det att kören fyller i. Dessa bilder lär aldrig tidigare ha visats i
sin helhet, utan har enligt uppgift
lånats ut just för detta evenemang
och denna hyllning av John Lennon från familjen Lennon-Onos
familjearkiv.
Samtidigt med framförandet av
Imagine formerade sig ett stort
antal personer till en helt fantastisk tredimensionella bild av John
Lennon med glasögon och allt helt
i vitt. Allt uppbyggt av och med
personer med käppar i olika höjder som i toppen hade något vitt
tredimensionellt material. Helt
fantastiskt!
Nästa inslag med Beatlesanknytning var när Russell Brand
kom in på en buss som nästan
liknande bussen i filmen Magical Mystery Tour och framförde
I Am The Walrus med massor av
utklädda personer som anspelade
på texten till låten. Såväl poliser,
som någon som tappade underbyxorna med mera fanns med.
Några av de övriga stora stjärnorna som uppträdde var George
Michael med bland annat låtarna
Freedom och White Light, Kaiser
Chiefs som framförde The Whos
Pinball Wizard. Vi fick också se
John Lennon uppbyggd av människor med käppar på vilka man
hade applicerat ett vitt tredimensionellt material av något slag.
Bilden är tagen uppifrån läktarnivå.
»En mäktig kör framförde Here Comers
The Sun under det att representanter för
de cirka 70 000 volontärerna vid detta OS
hedrades för sina insatser.«
och höra Annie Lennox.
De fyra grabbarna Ed Heeran,
Nick Mason, Mike Rutherford
och Richard Jones framförde
Pink Floydlåten Wish You Were
Here. Vidare fick vi se artister
som Fat Boy Slim, Jessie J (med
låten Money), Tinie Tempah och
Taio Cruz. Förutom att Jessie,
Tinie och Taio sjöng var sin låt,
framförde de alla tre tillsammans
Bee Gees gamla hit You Should Be
Dancing. En av de större sensationerna var nog att The Spice Girls
återförenades i låtarna Wannabe
och Spice Up Your Life enkom för
detta speciella tillfälle. Dessutom
framförde gruppen Beady Eye
Oasis hitlåt Wonderwall.
Gruppen Beady Eye består av
resten av gruppen Oasis efter det
att Noel Gallagher hoppat av. Nu
leds den av hans bror Liam Gallagher. Pet Shop Boys var också
en av de många artisterna som
förgyllde denna fantastiska
sport- och popmusikavslutning
av de 30:e Olympiska Spelen i
London 2012.
Artillio Bergholtz
beatlesnytt 167 9 23
Only a Northern Song
Paul McCartney –
Kisses On The Bottom
D
enna recension speglar
endast mitt eget tycke och
smak, och personliga tankar.
Låtarnas betyg är satta i förhållande till varandra och respektive
skiva.
1. I’m Gonna Sit Right Down And
Write Myself A Letter Fin början
på albumet med härlig ståbas och
jazzigt piano! Paul själv sjunger
med en varm härlig röst. Man
sitter riktigt och myser när den
korta låten är över. Betyg: 8/10.
2. Home (When Shadows Fall)
Låten börjar med stråkar som
hämtade från någon gammal
40-50-tals Disneyfilm och akustisk gitarr. Resten av låten är
något mer anonym men inte desto
mindre trevlig.
Tempot påminner lite om
Baby’s Request från Back To The
Egg-plattan. Innan låten tonar ut
helt hör man surret från förstärkarna vilket förstärker ”old time”
känslan. Betyg: 6/10.
3. It’s Only A Paper Moon Tänk
er Honey Pie fast med akustisk
gitarr som huvudinstrument.
När låten kommer igång med fler
instrument så kommer även en
tidstypisk violin in.
En härligt glad låt som man inte
kan sluta gilla. Det är är nästan
så man förväntar sig att Paul
ska köra sitt ”I like this kind of
hot kind of music” i solopartet.
Betyg: 8/10.
4. More I Cannot Wish You Det
finns en väldig närhet i McCartneys röst i denna låten som är
riktigt fin. En lugn långsam jazz-
249 beatlesnytt 167
ballad som kanske inte höjer sig
över mängden av andra låtar på
albumet. Men ändå en fin låt med
snygga melodier. Betyg: 7/10.
5. Glory Of Love Jazzshuffle
skulle man kunna kalla denna
låten för. Vispar på trummorna,
elgitarr och så återigen Pauls röst
som passar förträffligt till låtar
som denna.
En av de mer anonyma låtarna
på skivan dock trots smakfullt
spel. Betyg: 6/10.
ny skiva
6. We Three (My Echo, My Shadow And Me) De svåra med att
recensera ett sådant här album
är att låtarna inte låter så jätteolika varandra. Det är inte som
att lyssna på ett vanligt McCartneyalbum så det gäller att hitta
det som gör just varje låt speciell.
Jag gillar verkligen titeln på denna
låten och texten är lite härligt
bisarr. Betyg: 6/10.
7. Ac-Cent-Tchu-Ate The Positive Härlig låt som svänger på
bra. Texten är finurlig och Paul
får till en snygg stämma här och
där. Just stämsång lyser annars
med sin frånvaro på detta album
vilken är lite synd.
Pianosolot ger låten ännu ett
plus. Är det Paul själv som spelar?
Överlag en av de starkaste låtarna
på albumet. Betyg: 9/10.
8. My Valentine En av två låtar
på albumet som Paul har skrivit
själv. Den passar in riktigt bra,
men visst hörs de där typiska.
Macca-harmonierna och melodislingorna. Den sorgligaste låten
på skivan men väldigt fin med härliga byten mellan moll och dur.
Eric Clapton lägger snygga
akustiska solon på gitarren som
kryddar ytterligare. Betyg: 9/10.
9. Always Paul sjunger i ett mörkt
register till en kompande elgitarr
som lägger jazzackord, och det
slår mig igen hur bra hans röst
passar till denna typen av musik.
Stråkar, trummor och piano övertar snart ljudbilden och låten lun-
Only a Northern Song
röst något ansträngd här i falsetten. Snyggt trombonsolo mitt
i låten som sticker ut och ger låten
en distinktiv klang.
Inte några av de bäsa låtarna
på skivan men rätt fin ändå. Och
Paul kan ju vissla som ingen annan
;). Betyg: 6/10.
11. Bye Bye Blackbird Så har
ännu en Beatlesmedlem tagit sig
an denna standard. Ringo Starr
gjorde ju den på sitt första soloalbum Sentimental Journey 1970.
Pauls version är dock helt annorlunda till den grad att det skulle
kunna vara en helt annan låt.
Och även om Pauls version är
fin med mycket stråkar och i ett
lugnare tempo så föredrar jag nog
Ringos version. Hör och häpna.
Betyg: 5/10.
13. Inch Worm Vilken häftig låt!
Kan vara bäst på albumet! Känns
som en vaggvisa vilket det kanske
också är? Härlig melodi och fint
arrade stråkar. Barnakörerna sätter pricken över i:et.
Detta kan jag tänka mig skulle
kunna vara en sololåt av Paul från
tidigt 80-tal. Med lite mer elektroniska instrument hade den passat
på McCartney 2. Betyg: 10/10.
Slutomdöme och betyg: Ja hur
sätter man egentligen betyg på
en coverplatta? Jämför man med
originalversionerna eller inte? Jag
för min del del har valt att inte
göra det utan lyssnat på skivan på
grunderna om det är intressanta
låtar och om Paul gör ett bra jobb
med dem. Och i det stora hela kan
jag säga att han har lyckats.
Denna typen av musik passar
hans röst väldigt fint och han förmedlar en känsla som ju bara kan
komma från det faktum att han är
uppvuxen med musiken.
Produktionen är bra och jordnära. Det låter varken gammalt
eller supermodern utan helt rätt.
Dock måste jag säga att det
var lite svårt att sitta och lyssna
på 14 stycken låtar som i mångt
och mycket är rätt likartade..
Skivan behöver pausas ibland och
komma tillbaks till annars blir det
för mycket av det goda. 5-6 låtar
åt gången tyckte jag var lagom.
Men ger man albumet sin
chans och avnjuter den i lagom
doser så hittar man en skiva med
fint hantverk och bra versioner
av de gamla klassikerna. Men nu
får det väl vara dags ändå för ett
riktigt soloalbum Paul? Slutbetyg:
101/140, 3.5/5.
14. Only our Heart Den andra
Jimmie Rudolfsson
12. Get Yourself Another Fool
Härliga bluestoner från Eric Claptons elgitarr startar upp denna låt
som faktiskt är en av favoriterna
på skivan. Paul sjunger också på
ett mer naturligt sätt känns det
som.
Sam Cooke gjorde den mest
kända versionen av denna låt men
även Pauls gamla låtskrivarpartner Elvis Costello har spelat in
den. Betyg: 9/10.
kar på lungt och försiktigt
En fin men något anonym låt.
Snyggt gitarrsolo dock. Betyg:
6/10.
10. My Very Good Friend The
Milkman Tänk er Honey Pie fast
mer gitarrbaserad. Kul text men
av någon anledning låter Pauls
låter på skivan som Paul har skrivit själv. Och även den har sina
typiska Macca-harmonier men
med en touch av gamla standards.
Stevie Wonder gör sitt första
framträdande på ett McCartneyalbum sedan 1982 års Tug of
War. Här är det munspelet som
hanteras av Stevie. Och det är
ett snyggt solo till en helt okej
låt som får avsluta detta album.
Betyg: 6/10.
beatlesnytt 167 9 25
Only a Northern Song
2. Wings En av remakerna och jag
har alltid varit svag för denna låt
som ursprungligen fanns på Ringo
IV LP:n från 1977. Kan inte riktigt
bestämma mig för vilken version
som är bäst... Joe Walsh spelar
grym gitarr och det finns en liveversion från ett promotionsframträdande på The Late Show som
är fantastiskt bra.
Ringo Starr – 2012
R
ingo Starr har släppt sex
”riktiga” studioalbum sedan
han blev nykter 1989 som alla hållit en god kvalitet men ignorerats
av den stora publiken. Man kan
fundera vad som driver honom
att fortsätta göra nya album.
Lite svar på frågan får man om
man tittar på DVD:n som följer
med de luxe versionen av albumet
– det är hans hobby och han har
väldigt roligt!
Nu kommer hans sjunde album
och jag känner att trots de tidigare högklassiga albumen har
man inte direkt några höga förväntningar.Skivan är denna gång
lite tunnare, endast 9 spår varav
2 är covers och ytterligare 2 är
nyinspelningar av gamla låtar –
således endast 5 nya låtar.
Titeln är väl lite billig (Motel
California var på förslag ett
tag…), omslaget inte det mest
genomarbetade. En genomgång
av låtarna:
1. Anthem En kampsång för fred
och kärlek som börjar med marscherande fötter och ett inslag
på trummorna som är lånat från
Glass Onion – coolt! Det är riffiga
gitarrer och stadig rock beat men
lyfter aldrig riktigt – tyvärr.
269 beatlesnytt 167
3. Think It Over Buddy Hollycover som kom förra året på en
hyllningsskiva Listen To Me. Ringo
gör en bra version av denna som
Beatles aldrig spelade in men som
ändå har en given plats i legenden.
Det var denna låt John, Paul och
George spelade på en talangjakt i
Manchester där man gick till final
men inte kunde stanna till den
avgörande omgången för det gick
inget senare tåg tillbaka...
4. Samba Skriven tillsammans
med Van Dyke Parks, lite väl
schlageraktig och ingen höjdpunkt tycker jag.
5. Rock Island Line En av den engelska skiffelvågens signaturmelodier så Ringo går verkligen
till sina rötter här. Här
rockar det skönt och
ska man vara ärlig
så är det Ringo
av de fyra som
mest konsekvent har haft
störst andel rak
rock and roll på
sina skivor. Igen
bra gitarrarbete av
Steve Dudas.
Skivans bästa spår och
anekdotsmässigt en av de få
låtar som alla fyra beatlarna har
framfört vid något tillfälle (Paul
vid unplugged inspelningen 1991,
George tillsammans med Paul
Simon vid inspelningen av Saturday Night Live 1977 och en version
med John finns på hans anthology
från 1997).
6. Step Lighly Ytterligare en egocover. Originalet på Ringos mest
framgångsrika album, Ringo från
1973. Når inte upp till den versionen och känns lite onödig.
7. Wonderful Skriven tillsammans med Gary Nicholson. Paret
skrev tillsammans Peace Dream
på förra albumet och Wonderful
påminner lite om sin föregångare
men är inte lika bra. Tillägnad fru
Barbara Starr men inte lika pinsam som balladen I’m Yours från
Vertical Man 1998.
8. In Liverpool Skriven tillsammans med Dave Stewart och den
tredje låten om Liverpool på lika
många album. En av skivans höjdpunkter men trots det inte lika bra
som sina föregångare Liverpool 8
och The Other Side Of Liverpool.
Stadig rock beat i medium tempo,
gedigna gitarrer och en intressant
violin.
9. Slow Down Skriven tillsammans
med svågern Joe
Walsh. Återigen
rockstuk och
påminner lite
om stilen på
skivan Old Wave
från 1983 som ju
gjordes i samarbete
med Joe och som är
ytterligare ett underskattat
album i Ringokatalogen.
ny skiva
Sammanfattningsvis alltid trevligt med ett nytt Ringo album men
Only a Northern Song
Mojo Presents Yellow
Submarine Resurfaces
CD, Give away free with
MOJO July 2012 (UK). RFP
2012. 15 olika artister
»Ringo rockar
skiten ur Paul
McCartneys
senaste sömnpiller.«
Yellow Submarine – Bill Wells & Aidan Moffat/Hey Bulldog – The Bevis Frond/Eleanor
Rigby – Howe Gelb/Love You To (George
Harrison) – Cornershop/All Together
Now – Jim White/Lucy In The Sky With
Diamonds – Nathalie Duncan/Think For
Yourself (George Harrison) – Pete Shelley/
detta är nog det sämsta och tunnaste under den senaste 20-årsperioden. Jag tror Ringo skulle
vinna på att åter samarbeta med
en producent genomgående över
hela albumet. De bästa spåren är
i princip coverlåtarna.
På plussidan ligger ett gediget
gitarrarbete alltigenom skivan.
Det som också är positivt är
att Ringo fortsätter med att ha
mycket rock’n’roll på sina skivor,
hans röst låter bäst då och han
rockar ju skiten ur Pauls senaste
sömnpiller. Det man saknar jämfört med de senaste albumen är
en duett som till exempel Who Is
Your Daddy från senaste skivan
Y Not. Det är bara att hoppas att
Ringo fortsätter med sin hobby
och spelar in ett till album om
några år – jag väntar redan!
Anders Bergquist
Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band –
Michele Stodart/With A Little Help From
My Friends – Benjamin Francis Leftwich/
Baby You’re A Rich Man – Wooden Wand/
Only A Northern Song (George Harrison)
– Gravenhurst/All You Need Is Love – Thea
Gilmore/When I’m Sixty-Four – Baxter
Dury/Nowhere Man – Cornshed Sisters/
It’s All Too Much (George Harrison) – My
Darling Clementine.
Kommentarer: Samtliga låtar
är skrivna av Lennon-McCartney
där ej annat angivits. Albumet är
uppbyggt helt efter The Beatles
album Yellow Submarine Soundtrack, som kom ut 1999, det vill
säga samma femton låtar i samma
ordning. Här har emellertid MOJO
bett femton artister att sätta sin
helt egna prägel på den låt som
de framför.
Det låter klart annorlunda än
Beatles originalalbum från 1999
– och det är också det som är
meningen med albumet.
*) Titellåten Yellow Submarine
framförs här nästan som rena
motsatsen till Ringos glada och
passande röst till denna barnvisa.
Wells och Moffats framförande
bygger på att texten mer reciteras än sjungs och det med en
mörk röst, inte helt olik Leonard
Cohens. Det rytmiska trummandet och den mörka talande rösten ger helt andra vibrationer än
Ringos oskyldiga framförande.
The Bevis Fronds framförande
av Hey Bulldog är relativt likt originalet.
*) Samma stuk som i titellåten
är det också i Eleanor Rigby, som
framförs mer reciterande än
sjungande. Här har Howe Gelb
lagt till ytterligare svärta i denna
redan rätt sorgliga Paul McCartney-komposition. Den ödsliga
stämningen förstärks genom att
man har dragit ner tempot och
dessutom talar/sjunger lite atonalt på sina ställen.
Love You To med Cornershop
är också den relativt lik originalet.
*) Ännu en klart annorlunda version värd att nämna är
Jim Whites All Together
Now, som framförs i
countrystil med banjo och
piano i marschtempo – allt i ett.
Q
»Michele Stodart framför den mest annorlunda version av Sgt.Pepper’s Lonely Hearts
Club Band som jag någonsin hört!«
beatlesnytt 167 9 27
Only a Northern Song
*) Natalie Duncan framför
en långsam, tillbakalutad jazzig
version av Lucy In The Sky With
Diamonds.
Pete Shelly står för en hårdare/
punkigare version av George Harrisons Think For Yourself.
*) Michele Stodart framför den
mest annorlunda version av Sgt.
Pepper’s Lonley Hearts Club Band
som jag någonsin har hört! Första gången jag lyssnade på spåret kände jag knappast igen låten
över huvud taget! Den är definitivt
den tributelåt som avviker mest
från originalet på den här plattan.
Det känns som en helt annan och
lugnare melodi men med den
vanliga texten. En version som
förmodligen växer med antalet
lyssningar – inte minst med tanke
på stråkarrangemanget.
With A Little Help From My
Friends med Benjamin Francis
Leftwich är en lite långsammare
version och utan breaks. Den håller i princip samma lunk genom
hela låten, oavsett vers eller
refräng, vilket blir lite enformigt.
Ännu en udda fågel på detta
tributealbum är Wooden Wards
version av Baby You’re A Rich
Man, som börjar med en längre
instrumental introduktion (cirka
1:40) och som också den går i ett
långsammare tempo än originalversionen. Här är inte sången alls
lika framträdande som i Beatles
version. En annan typ av ljudkakafoni i slutet av låten är applicerad
på denna över sex och halv minut
långa version – att jämföra med
Beatles treminutersversion.
Only A Northern Song med Gravenhurst bygger mest på gitarrplock och trumspel parat med
diverse udda ljud.
*) Klassikern All You Need Is
289 beatlesnytt 167
Ian Durys son Baxter Dury, är en av artisterna på CD:n med sin
version av When I’m 64.
»Albumet är uppbyggt helt efter The
Beatles album Yellow Submarine Soundtrack, som kom ut 1999, det vill säga
samma femton låtar i samma ordning.«
Love med Thea Gilmore känns
igen direkt och framförs med
känslosamt gitarrspel och med
Theas skönsjungande stämma.
Baxter Dury är ännu en av
artisterna som hellre reciterar
texten än sjunger den. Detta
genomförs mycket konsekvent.
Melodin hålls igång av enkelt
gitarrspel och trummor samt en
kvinnokör. Tempot är neddraget
och det glada klarinettspelet
saknas helt. Det låter onekligen
sorgligt att vara 64 år när man
lyssnar på den här versionen!
*) Cornshed Sisters inleder
sin version av Nowhere Man med
långsam och skön stämsång. Därefter övergår man i ett gungande
jazzlikt tempo med fortsatt stämsång och gitarr.
CD:n avslutas med It’s All Too
Much som framförs av My Darling Clementine, vilka består av
Michael Weston King och Lou
Dalgleish. Deras version går i
countrytempo med lite steelgitarr och typisk stämsång för
countrylåtar.
Den 50 minuter långa CD:n
innehåller onekligen en hel del
udda versioner av denna lite
speciella Beatlesrepertoar med
många låtar som vanligtvis inte
framförs i radio – inte ens med
The Beatles själva.
*) = låtar jag rekommenderar
mest.
Artillio Bergholtz
What Goes On
E
/J7<<7D+B7D:;H7J;HAECC;HC;:
DO7;7JB;IFHE=H7C?/L;H?=;I.7:?E
En hel del av er känner
säkert till och kommer
ihåg vår mest kända
Beatlesexpert Staffan Olander från såväl
radio och TV. I radion
blev det mängder av
så kallade ”Beatlestimmar” främst i samarbete med Rune Hallberg, som också kallades för ”Mr. Yesterday”.
%
TV har Staffan tävlat
vid inte mindre än två
tillfällen när det gäller
frågeprogrammet Tiotusenkonorsfrågan/Kvitt eller
dubbelt i ämnet The Beatles och
deltagit som expert i ett stort
antal andra TV- och radioprogram.
Men nu drar det ihop sig till
50-årsjubileum med The Beatles
och då har jag passat på att ta kontakt med Staffan för att få lite mer
information om vad som kan vara
på gång i samband med jubileet. S
= Staffan och A = Artillio.
A: Du var ju med två gånger i TV
och kämpade om att vinna i ämnet
The Beatles. Första gången, , var
det relativt enkelt för din del att svara
rätt. I alla fall som jag uppfattade
det hela när jag hade turen att sitta
i publiken. Stämmer det?
S:Ja, det gick rätt bra, får jag väl
säga så här i efterhand.
A: Men det blev desto mer dramatisk
när du var uppe för att försvara din
mästartitel, vilket du gjorde .
Vad var det egentligen som hände?
S: Jag fick frågan om vem som
spelar hammondorgel på låten I
Wanna BeYour Man från LP:n With
The Beatles från . På albumets
baksidestext, skriven avTony Barrow, står det tydligt skrivet att
det är John Lennon som spelar
hammondorgel.
Nu var det emellertid så att
året innan hade Mark Lewisohn
kommit ut med boken The Complete Beatles Recording Sessions, där
det hävdades att det var producenten George Martin som spelade hammondorgel. Jag svarade
att det var George Martin, ett
svar som underkändes.
Nu var jag i den lyckliga situationen att jag hade lärt känna
George Martin sedan , så
jag bad honom att kommentera
uppgiften i Lewisohns bok. Då
förklarade George att han inte var
nöjd med Lennons ursprungliga
orgelspel, så han hade själv gjort
ett nytt pålägg. Allt detta ledde
till att jag fick komma tillbaka och
fick en ny fråga, vilken jag klarade. Programledaren Jan-Öjvind
Swahn kommenterade faktiskt
det hela med att George Martin
var en livslevande slamkrypare!”
A: Men åter till -årsjubileet. Du
vet ju att Beatles firar  årsjubileum
i år med tanke på att den första skivan
på skivmärket Parlophone, som ju var
Love Me Do med P.S. I Love You
som B-sida, släpptes i England den 
oktober  på Parlophone -R
. Det jag är säker på är att du
förutom detta givetvis har full koll
även på matrisnumret eller hur?
S: Jo, matrisnummer är givetvis
inte det första de flesta Beatlesfans tänker på, men även sådana
saker har råkat fastna bland all
övrig Beatlesinformation. Jag
har ju jobbat med Beatles som
intresse på många olika nivåer
och under en väldigt lång tid.
Så till slut blir man kanske lite
nördig i vissa avseenden.
A:Men hur kommer du att fira Beatlesjubileet?
S: Jag har ganska nyligen blivit
tillfrågad av Sveriges Radio om
jag skulle kunna tänka mig att
sätta ihop lite material kring
Beatles för att fira -årsjubileet.
Och det hade jag naturligtvis inte
något emot.
A:På vilket sätt vill Sveriges Radio
fira Beatles -årsjubileum?
S:Eftersom mina Beatlestimmar
har sänts under flera decennier,
fanns det i princip inte någon
anledning att ändra på det konceptet. Men de nya programmen
kommer att få en ny titel, och
kommer att innehålla intressant
musik och intressanta intervjuer
från Beatles karriär under åren
-.
A:Jag minns ju tydligt att du och
Rune Hallberg gjorde ett otal antal
Beatlestimmar tillsammans
i radion. Men jag vill även
erinra mig att du gjorde
Q
beatlesnytt 167 9 29
What Goes On
några Beatlestimmar på egen hand.
Minns jag rätt?
S: Jodå, det stämmer. Jag har gjort
ett antal Beatlesspecialprogram
och inriktat mig bland annat på
gruppens skivbolag Apple, deras
producent George Martin med
mera. En del av programmen
gick under titeln Yesterday och
jag hade även några program
som hade rubriken The Long And
Winding Road.
A:Hur många timmar har du fått
till ditt förfogande och när bör man
se till att ha radion på?
S:Jag kommer att få sända tre program om The Beatles, vilka alla
kommer att gå under tre söndagar nu i oktober. Och att de går i
oktober hänger ihop med att det
var den  oktober för  år sedan
som gruppen släppte sin första
singel i England.
A:Finns det något som du redan nu
kan avslöja för våra medlemmar om
programmens innehåll?
S:Just nu är det mest olika tankar som far fram och tillbaka gällande innehållet i programmen.
Jag kommer förmodligen inte
att vara klar med innehållet fullt
och helt förrän någon gång i september. Men det jag har inriktat
mig på är att lyssnarna ska få höra
Staffan Olander med sin unika utgåva av albumet The Best Of
Tony Sheridan på Polydor.
Fotograf: Artillio Bergholtz
musik och intervjuer med fokus
på Beatles.
Det blir väldigt lite om respektive Beatles solokarriär. I varje
program, kommer jag dessutom
att spela upp något som väldigt,
väldigt få har hört tidigare. Jag
räknar också med att ni kommer
Fakta
I vilken kanal? P4 Musik!
Vad heter programmet? John, Paul, George och Ringo!
Staffan Olander om 50 år med The Beatles
I hur många delar sänds programmet? Tre delar!
När sänds programmen? Söndagen den 7 oktober mellan kl 23.05 och
midnatt, söndagen den 14 oktober mellan kl 23.05 och midnatt samt söndagen den 21 oktober mellan kl 23.05 och midnatt.
309 beatlesnytt 167
att få lyssna på intervjuer med
flera personer som har stått gruppen Beatles mycket nära, såsom
George Martin, Cynthia Lennon
med flera. Jag kommer att ta med
minst ett unikt intervjuinslag och
ett unikt musikinslag i varje program!
A:Det låter ju väldigt intressant.
Det får vi ju bara inte missa. Avslutningsvis vill jag tacka dig för den här
gången, Staffan och önska dig lycka
till med programmen!
S:Tack själv. Hälsa alla medlemmarna i Beatles Information
Center.
Artillio Bergholtz
What Goes On
/J;BB7)97HJD;OEFFD7H8KJ?A?/JE9A>EBC
Paul och Lindas dotter Stella
McCartney, född 1971, har
onekligen gjort sig ett namn
inom modevärlden med sina
skräddarsydda kläder i lyxigt
material.
Hon har sedan flera år tillbaka
sitt eget varumärke men har också arbetat tillsammans med Madonna, Annie Lennox och H&M,
för att nämna några samarbetspartners. Dessutom har hon
– som många andra kända personer – ett eget parfymmärke.
Det är inte bara hennes
pappa Paul som har varit
inblandad i årets största händelse i London –de Olympiska
Spelen! Vem tror ni det var som
designade hela den brittiska
OS-truppens kläder? Jomen
visst var det Stella McCartney!
Synd att hon inte fick tillfälle
att göra detsamma för den
svenska OS-truppen.
Hur som helst kommer
Stella McCartney att öppna sin
första butik i Sverige i februari
2013. Den kommer att ha den
fashionabla adressen Mäster
Samuelsgatan 3 i Stockholm
och enligt uppgift vara på 221
kvadratmeter.
Artillio Bergholtz
Rike Ringo!
Beatleskryssning i Karibien
Har ni semesterdagar och semesterpengar kvar rekommenderas en speciell Beatleskryssning i Karibien i mars 2013. Världens största passagerarfartyg, som tar 5 400 passagerare,
tänker nämligen göra en 7-dagarskryssning med Beatles som
tema.
Bandet Revolution kommer att stå för den mesta livemusiken ombord men även speciella gäster med anknytning till
Beatles kommer att medverka. Det blir lite som en Beatle
Week men i den Karibiska övärlden.
Mer information kan inhämtas på hemsidan: http://musicinmocean.com/New/BTC/btcmain.htm
Enligt tidningen New Musical
Express (NME) är Ringo Starr
väldens rikaste trummis. Har lär
ha en förmögenhet på närmare
två miljarder kronor och toppar
därmed löneligan för trummisar.
Tvåa ligger Phil David Charles
Collins (mer känd som Phil
Collins) före detta trummis i
Genesis med 1,6 miljarder kronor. Trea i denna udda förmögenhetsliga hittar vi Dave Grohl,
som varit med i Nirvana och
grundare av Foo Fighters, med
1,4 miljarder kronor.
Inspelningar från 1960 med Ringo Starr har äntligen släppts!
Ringo Starr var med i bandet
Rory Storms and the Hurricanes under perioden 1959-1962,
innan han lockades över att gå
med i The Beatles. Nu har man
funnit inspelningar som gruppen gjorde i mars 1960.
Dessa har tydligen funnit
i Iris Caldwells källare, vilket
kanske inte är så konstigt som
det kan låta. Iris bror Alan Caldwell var nämligen frontfigur
i Rory Storms and the Hurricanes, där han kallade sig för
Rory Storm. Alan gick bort vid
34 års ålder år 1972.
Inspelningarna har blivit
gruppens första och enda
album, som har fått titeln Live
at the Jive Hive och släpptes
den 17 september 2012! Mer
info om detta scoop kommer på
vår hemsida (www.beatlesnytt.
se) och i decembernumret av
Beatles Nytt. Artillio Bergholtz
beatlesnytt 167 9 31
Paperback Writer
Med början på sidan 54 hittar vi
huvudartikeln The Year Of Living
Dangerously, som är indelad i 12
olika intervjuer/berättelser, som
spänner från den 27 augusti 1967
till den 28 juli 1968.
D
Mojo – The Music Magazine
Nr. 224, juli 2012.
D
etta nummer innehåller
ovanligt mycket Beatlesmaterial av intresse. Huvudartikeln
kretsar kring den nyligen utgivna
remastrade utgåvan av filmen Yellow Submarine. Som en hyllning
till Beatlesfilmen och dess musik
ingår i detta nummer en CD med
titeln Yellow Submarine Resurfaces – The Beatles Classic 1968
Soundtrack med femton coverversioner av låtar som ingår i filmen. CD:n presenteras på annat
ställe i detta nummer av BN.
Vilka artiklar med Beatleskoppling kan vi då ta del av i detta Mojonummer? Jo – dessa: På sid 18
berättar George Harrisons änka
Oliva Harrison om utgivningen av
George Harrisons album Early
Takes: Volume 1 och om innehållet
i Martin Scorses film om George
Harrison – Living In The Material
World.
Här avslöjar Olivia också att det
fortfarande finns mycket outgivet
material med George – bland annat
tillsammans med Harry Nilsson!
och även med The Beatles!
329 beatlesnytt 167
Following The Leader – 27
augusti 1967
Mark Paytress talar med personer inom bolaget Apple om vad
som hände med Beatlesimperiet
efter det att The Beatles manager
Brian Epstein gick bort.
End Of The Road – 18 september 1967
Neil Innes och Roger Ruskin
Spear från gruppen The Bonzo
Dog Doo-Dah Band berättar
detaljerat om inspelningen av
nattklubbsscenen som ingår i filmen Magical Mystery Tour.
John and Yoko collaborate in
public for the very first time –
11 oktober 1967
Yoko Ono berättar om sin
konst och hur det var att komma
till London och arbeta med sina
installationer med mera. Här finns
också berättelsen om när John
träffade Yoko för första gången
och tog del av hennes konst på
Barry Miles och John Dunbar’s
Indica Bookshop i november 1966.
Detta ledde bland annat sedan till
Johns och Yokos gemensamma
installation Half-a-room den 11
oktober 1967 på Lisson Gallery
i London.
The Dream Team – 18 november 1967
Den här artikeln handlar om
George Harrisons album Wonderwall Music. Här är det Roy Dyke
som berättar sin historia. Roy var
med i grupperna The Remo Four
och Asthon, Gardner & Dyke.
Gitarristen i The Remo Four, Colin
Manley, gick i samma skola som
George Harrison i Liverpool.
Dessutom hade både The Beatles och The Remo Four samma
manager – Brian Epstein! Roy
berättar lite om hur inspelningen
gick till i Abbey Road Studios och
om hur George tänkte när han
ville att Roy, Tony Ashton (klaviatur) och Philip Rogers (bas) skulle
skapa musik till albumet.
Bittersweet – 11 december 1967
John Perry, gitarristen och
sångaren i gruppen Grapefruit
berättar om hur det gick till när de
blev signade av Apple och hur det
fick namnet Grapefruit samt vad
John Lennon och Paul McCartney gjorde för att det nya bandet
skulle ta sig ut på skivmarknaden.
It’s All Too Much – 25 januari
1968
Den här artikeln är hela fyra
sidor lång och handlar om flera
av turerna kring äventyret Yellow Submarine. Det började redan
1966 och blev en rätt långdragen
historia innan den avslutades
med premiärvisning på London
Pavilion den 17 juli 1968. Här kan
man läsa om idéerna, tillkomsten och inspelningen av filmen
Yellow Submarine och en hel del
om låtarna som kom att ingå i filmen. Datumet i rubriken syftar på
det tillfälle då de sista scenerna
spelades in på Twickenhamn Studios, precis innan äventyrsresan
till Indien gick av stapeln.
När man läser artikeln kan man
lätt inse att det kanske inte hade
blivit någon film, på grund av alla
turer och inblandade personer
med olika viljor. Men nu blev det
en film och nu i juli 2012 har man
Paperback Writer
Tre bilder av Tom Murray från The Mad Day Out.
dessutom remastrat filmen, som
finns tillgänglig både som DVD
och som Blu-Ray.
Animal Magic – 11 februari 1968
Tony Bramwell, som var på
väg att bli chef för dotterbolaget Apple Films, berättar om hur
det gick till när Beatles promotionfilm för låten Lady Madonna
spelades in i Abbey Road Studios.
John Lennon hade med sig en
nyskriven låt till studion, en låt
som sedan kom med på albumet
Yellow Submarine – Hey Bulldog!
Så Tony filmade i cirka 45 minuter
under det att Beatlarna spexade
och sjöng till låten Hey Bulldog,
vilket sedan fick bli promotionfilmen för Lady Madonna! Tony
fick lägga ner lite jobb på att
synka filmen, där man sjunger
till Hey Bulldog men låter som
Lady Madonna.
He Bangs The Drums – 8 mars
1968
Sångaren Paul Jones berättar
om hur det gick till när han gick in
i Abbey Road Studio nr 3 för att
spela in en cover på Bee Geeslåten And The Sun Will Shine – helt
ovetande om att den som kom att
spela trummor på inspelningen
var ingen mindre än Paul McCartney själv!
Spend, Spend, Spend – 16 april
1968
Peter Asher, känd såväl från
gruppen Peter & Gordon som en
flitigt anlitad skivproducent samt
chef för Apple A&R, berättar om
hur och varför Apple Publicity
Limited bildades och Johns och
Pauls roller i den mer eller mindre
lyckliga Apple-röran som det blev
när äkta Beatlar sätter sig i en
styrelse!
Broadcast News – 23 maj 1968
Här berättar Tony Palmer om
hur det gick till när han gjorde
BBC:s rockmusikdokumentär
kallas All My Loving och hade
John Lennon som mellanhand i
form av dörröppnare under den
tid han gjorde programmet.
The play’s the thing... – 18 juni
1968
Skådespelaren Victor Spinetti
(som bland annat var med i filmen
Magical Mystery Tour) berättar
om hur det gick till när John Lennons bok In His Own Write blev
till teaterföreställning med John
och Yoko i premiärpubliken den 18
juni 1968 på the Old Vic Theatre
i Waterloo, London. Detta var
första gången som John visade
sig tillsammans med Yoko på ett
offentligt evenemang.
The Last Post – 28 juli 1968
De tolv olika intervjuerna/
berättelserna avslutas med Tom
Murrays berättelse om vad som
hände under fotoäventyret i London som också kallas för The Mad
Day Out.
Tom Murray jobbade som foto-
graf på Sunday Times Magazine
och fick ett uppdrag som han inte
hade kunnat drömma om. Han
tillfrågades av krigsfotografen
Don McCullin om han kunde ställa
upp som chaufför i samband med
att Don skulle fotografera en
popgrupp.
”Ta med en kamera, du kanske
själv vill ta en och annan bild”, sa
Don till Tom. Att det sedan visade
sig att popgruppen bestod av
John, Paul, George och Ringo
blev han inte medveten om förrän han infann sig med sin bil – en
röd Jaguar av modell XK 150. Det
blev en väldigt speciell fotosession, som också har beskrivits i
ett par böcker.
I det här numret finns, som alltid, massor av skivrecensioner.
Den som är mest intressant att
nämna är givetvis George Harrisons Early Takes: Volume 1 (fyra
stjärnor).
Som kuriosa kan nämnas att
inte mindre än tre svenska album
recenseras i detta nummer:
Anna Ternheims album The
Night Visitor (fyra stjärnor!), The
Soundtrack Of Our Lives album
Throw It To The Universe (fyra
stjärnor)! och Monica Zetterlunds
album Don’t Dream Of Anybody
But Me (tre stjärnor).
Paul McCartney är också med
i en annons för PETA med texten ”I am Paul McCartney. I am
a Vegetarian”.
Artillio Bergholtz
beatlesnytt 167 9 33
Beatles For Sale
Beatles i Sverige
Utgiven den 28 april 1993 av The Beatles Information Center i samband
30-årsjubileumet av The Beatles första besök i Sverige (1963-1993).
En 100-sidig publikation i A4-format, som berättar om vad The Beatles hade
för sig när de var i Sverige 1963-1964. Ett 70-tal foton, varav flera som aldrig tidigare har publicerats! Dessutom ingår en unik svensk diskografi och
mycket, mycket mer!
Priser: Endast 125 kronor styck inklusive porto. Köp två – ett till dig själv
och ett som en perfekt present till någon Beatlesfan i din vänkrets – för
endast 225 kronor inklusive porto.
Beatles Nytt
Följande nummer av Beatles Nytt finns att köpa: 57, 60, 62, 63, 65, 66,
67/68, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85/86, 88, 89, 90/91, 92/93,
94/95, 96/97, 98, 99/100, 101, 102, 103/104, 107/108, 109/110, 111/112, 113, 114,
115/116, 117/118, 119/120, 121 samt alla nummer fr.o.m. nr. 122 t.o.m. nr 166.
Priser: Alla enkelnummer fram t.o.m. nr. 121 kostar endast 25 kr./styck. Alla
dubbelnummer kostar endast 35 kr./styck. BN nr. 122 t.o.m. nr 126 kostar
endast 55 kr./styck. BN nr. 127 och framåt kostar endast 65 kr./styck. BN nr
139. Läs mer på vår hemsida www.beatlesnytt.se om våra nummer av Beatles Nytt och vad de innehåller.
Pikétröjor av högsta kvalitet!
Pikétröjor av högsta kvalitet med BIC:s egen trumlogotyp på vänster bröst och vår hemsideadress
på höger ärm.
Pris: Just nu endast 275 kronor (mot tidigare 325
kronor)!
Tröjan finns i nedanstående färger och storlekar:
Färg
Storlek
Röd
Large (L)
Grå
Extra Large (XL)
Svart
Extra Large (XL)
OBS! Alla priser är inklusive porto! Välkommen med din beställning! Sätt in aktuellt belopp på Plusgiro
1 2103-8 (The Beatles Information Center) och ange vad du beställer samt namn och adress.
349 beatlesnytt 167
Rock Event i samarbete med Beatles Information Center, Beatlessweden.com och Vidox presenterar
BEATLESKONVENT 2012
27 oktober 2012, Restaurang Valand, Göteborg
PEPPERLAND •
KARL MARTINDAHL & THE COMPLEATLES
THE BEATELLES •
Lennon/McCartney show med
OLLE NILSSON & JIMMIE RUDOLFSSON
===
Under eftermiddagen och kvällen kommer du att bjudas på ett gediget program.
Akt 1. Kl. 14-18 fritt inträde och ingen åldergräns. Därefter stänger vi under en timma.
Akt 2. Kl. 19-01 inträde 390:- + (förköp 30:- = 420:- ) och åldergräns 18 år. Boka dina biljetter på
Ticnet redan nu!
===
Livemusik från Karl Martindahl och The Compleatles, Pepperland, The Beatelles (fyra tjejer från
Liverpool som tolkar Beatles på ett härligt vis). Olle Nilsson (känd som Sveriges
John Lennon i Sikta mot stjärnorna) och Jimmie Rudolfsson kommer att framföra en
Lennon/McCartney show. När de senast spelade ihop 2005, fick de stående ovationer
och har sedan dess önskats av många!! Nu gör de sin efterlängtade
Lennon/McCartney show för andra gången. Det kommer också att bjudas på
föreläsningar, utställningar, försäljning av merch, filmvisningar och quiz.
Musikvärdar: Stefan Garyd och Ulf Dohlsten kommer att lira skivor under kvällen!!!
===
Pris: 390:- + (förköp 30:- = 420:- ) för entrè till hela dagen/kvällen.
Entré inkl. middag enligt nedan 565:-.
I priset ingår även entré till fredagens förfest på First Hotel G.
Där kommer vi värma upp inför lördagen med livemusik och trevligt mingel.
===
Vi samarbetar med First G Hotel på centralstationen och erbjuder olika eventpaket,
välj 1 övernattning eller hel weekend. För bokning av hotellpaket maila till:
[email protected] , eller ring 0709-439320, hotelbokningen är öppen.
Hotellpaket 1: Övernattning 27-28/10, inkl. konsertbiljett i enkelrum = 1.540:-/person.
Hotellpaket 2: Övernattning 27-28/10, inkl. konsertbiljett i dubbelrum = 1.040:-/person.
Hotellpaket 3: Övernattning 26-28/10, inkl. konsertbiljett i enkelrum = 2.690:-/person.
Hotellpaket 4: Övernattning 26-28/10, inkl. konsertbiljett i dubbelrum = 1.690:-/person.
===
Plusmeny: middag på Lilla London, en varmrätt kött/fisk/veg inkl.
1 öl/glas vin = 175:- som serveras mellan kl.16.00-19.00.
Hyra av bord för information/försäljning: 500:-.
===
Information: Willy Wilhelmsson, [email protected] , 0709-43 93 20.
BEATLESNYTT NR 167
HÖSTEN 2012
BAKSIDA
E
= !0(!/)1/%'.=