tiga för förnyelsen av länet - Norrbottens

Norrbottens-Kuriren | 29
Fredag 9 december 2011
rnyelsen av länet
TIDIG FOLKFEST. Under fem somrar arrangerade Tomas Lind
som egen företagare Sjöslaget i Luleå.
Marie Israelsson, som betraktar beslutet om Stålverk 80
som centralt.
– Där uppstod en chans att
tänka nytt. Som jag ser det
startade marschen mot ett
verkligt modernt samhälle i
Norrbotten just där.
Själv började hon arbeta
som informationschef på
Högskolan i Luleå 1976. Där
möttes hon av en öppen atmosfär där allt kändes möjligt och när hon och hennes
kollegor uppmärksammade
svårigheterna att rekrytera
kvinnliga studenter till tekniska utbildningar blev det
startskottet för en rad projekt.
– Jag anser att kvinnorna i
hög grad har bidragit till förnyelsen av Norrbotten. Tidigare var det manliga inflytandet otroligt starkt, medan
sånt som ingick i kvinnors intressesfärer åsidosattes, säger Ann-Marie Israelsson
som under många år drev
idén om ett teknikcentrum
för barn i länet.
Lång resa
1988 fick hon vara med om
att inviga sin dröm när Teknikens hus stod färdigt på uni-
versitetsområdet i Luleå.
– Det var en lång resa som
en gång började i en rad mindre projekt med flickor och
teknik och forskarskolor för
barn. Efteråt är det svårt att
peka ut enskilda situationer
eller personer, det handlar
mer om många samverkande
krafter. Men högskolans rektor Torbjörn Hedberg betydde naturligtvis jättemycket
för tillkomsten av Teknikens
hus liksom kommunalrådet
Sven Köhler. Hans insatser
var helt avgörande.
Det Luleå Ann-Marie Israelsson ser i dag har inte mycket gemensamt med den stålstad hon en gång flyttade till.
– Luleå är inte längre som
vilken småstad som helst,
den skiljer sig på flera sätt
från andra. Kulturens hus är
naturligtvis en enastående
satsning, liksom tidigare
Ebeneser och privata initiativ
som Sjöslaget. Tänk, då kom
till och med Bob Dylan till Luleå!
Det var företagaren Tomas
Lind som såg till att Dylan intog scenen på dåvarande Vattenfallsparkeringen en sen
junikväll 1992.
Till det bättre
Inspirerad av bland annat
Storsjöyran i Östersund arrangerade han och hans företag under fem somrar mellan
1990 och 1995 festivalen Sjöslaget i Luleå. Därefter fortsatte han också att arrangera
ett par årliga större konserter
i staden fram till 1999 i en tid
när det saknades ändamålsenliga scener för musik.
Precis som Ann-Marie Israelsson ser han en stad som
förändrats till det bättre under senare år.
– I dag tycker jag att Luleå
är en väldigt vacker stad, det
har jag inte alltid tyckt, säger
Tomas Lind, vd för bolaget
Arra.
Genom åren har han ofta
haft anledning att fundera
över Luleås karaktär och möjligheter.
Hem till Tornedalen
– Luleå har alltid haft en stark
prägel av inflyttning, vilket
innebar att ”hem” var någon
annanstans för många, även
för beslutsfattarna. Man brukade säga att när en Luleåbo
åkte hem, då åkte han till Tornedalen och det är klart att
om man inte tänker sig att
själv dra omkring med sin
rollator på stadens gator kan
man ju lika gärna skärma av
mot havet, säger Tomas Lind
som märkt en förändring på
senare år.
I olika sammanhang brukade han ibland fråga hur
många av deltagarna som var
infödda Luleåbor. I både hans
egen och i tidigare generationer var det sällsynt, men för
några år sedan började allt
fler räcka upp handen.
– Självklart gör det stor
skillnad om man tänker sig
att man skapar en stad för sin
egen och för sina barns framtid jämfört med om man bara
tänker sig att man ska vara
här en kort stund. Och nästan
aldrig under semestrar och
fritid. Då blir det ju plötsligt
väldigt viktigt att ta ansvar
för hela livsmiljön och det
tror jag är en förklaring till
Luleås positiva utveckling
under senare år.
Marianne Söderberg
Idén om en
ljusdrottning föds
1994 firade Norrbottens-Kuriren jubileum för Norrbottens
Lucia, ett arrangemang som pågått sedan 1944 när den allra
första Lucian röstades fram av tidningens läsare.
Först ut var den 18-åriga flickan Rut Sporre som två år tidigare hade flyttat till Luleå från Grycksbo i Dalarna. Idén till
omröstningen fick Nils Isakson, som senare skulle bli vd på
Kuriren, under sin tid som inkallad vid den finska gränsen.
Där såg han hur illa de finska barnen for av kriget och tillsammans med Holger Westerberg, en ung volontär på tidningen,
drog han igång lucia-arrangemanget till förmån för Finlands
barn. I kommittén bakom evenemanget fanns också representanter för Röda korset och Rädda barnen.
Sammanlagt röstade 8.315 personer på sin Luciakandidat
denna första gång i historien. Samma dag som den första Lucian kröntes gav Norrbottens-Kuriren ut en 48-sidig luciatidning där många av länets författare och konstnärer medverkade, bland annat Eyvind Johnson och ”Lappmarksdoktorn”
Einar Wallquist.
Några dagar senare kunde Kuriren meddela att insamlingen
givit 6.000 kronor som överlämnats till Röda korset och Rädda barnen. Dessutom hade en anonym privatperson donerat
hisnande 10.000 kronor till tidningen för att det varje år skulle arrangeras en lucia-omröstning över hela Norrbotten.
Med undantag av två år, 1950 och 1951, har NorrbottensKurirens läsare sedan dess fått rösta fram Norrbottens Lucia.
De röda
strumporna åkte av
Under det radikala 1970-talet, närmare bestämt 1974, tog
Marianne von Baumgarten och Karen Söderberg över ledningen på tidningen Femina.
Omkring 1960 hade den så kallade populärpressen – veckotidningar, specialtidningar, konsumenttidningar och serietidningar – nått fantastiska upplagesiffror med cirka sju miljoner distribuerade exemplar, en uppgång som startat redan
vid mitten av femtiotalet.
1970 vände trenden, upplagorna sjönk, särskilt veckotidningarnas. Något måste alltså göras.
På Femina satsade man bland annat på reportage och läsning om litteratur. Dessutom tog man upp könsrollsfrågor utan att smeka medhårs. Som reklamslogan valde man: ”Kvinnor är inte lättledda, ytliga och skvallriga. Det är veckopressen
som är det”.
Önskar att jag kunde säga att det gick bra, men tyvärr. Satsningen föll varken läsarna eller ägarna på läppen.
1978 lanserades en annan reklamslogan: ”Vi har tagit av oss
de röda strumporna”. Under ses en tidningsläsande kvinna
med bara fötter.
Presshistorien är emellanåt väldigt sorglig.
Annonsen | 26/2 1980
Kennedy studerade sjukvård
1971 besökte senator Edward Kennedy Norrbotten
för att studera sjukvård. Två
år efter olyckan på Chappaquiddickön där sekreteraren
Mary Jo Kopechne drunknade i senatorns bil och han
själv dömdes för smitning
och ett par år innan han på
grund av ”familjeskäl” avböjde att bli demokraternas presidentkandidat i kamp mot
Gerald Ford.
Då som nu stod sjukvårdsfrågorna på de amerikanska
demokraternas agenda och
under ett Europabesök begärde senator Kennedy själv att
få komma till norra Sverige.
l Edward Kennedy på besök i Norrbotten.
Tillsammans med tio personer från senatens utskott
för hälso- och sjukvårdsfrågor besökte senator Kennedy
Mjölkuddens treläkarstation
i Luleå, lasaretten i Kiruna
och Luleå samt LKAB:s läkarstation.
I Kiruna följdes besöket av
Kurirens lokalredaktör Åke
Barck, alltid lika rolig att läsa.
Nere i LKAB:s rehabiliteringsverkstad uppstod ”ett litet problem”.
Ingen där kunde tala engelska, något som löstes genom att pensionären E.W.
”Jussa” Johansson som tidigare arbetat på samma verkstad kallades in. Enligt Barck
talade Jussa Johansson ”sjömansengelska”.
Ute på Mjölkudden möttes
senatorn av massor av människor med autografblocken
i högsta hugg.
”Har ni alltid så här många
patienter?” frågade Edward
Kennedy.
måndag: ny tidningstid