NY - Svensk förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin

Transcription

NY - Svensk förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin
VASKULÄR MEDICIN
Svensk förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin • 2014 • Volym 30 • Nr 4
Diabetes:
Rapport från EASD 2014
Nya insuliner
Men också nytt om njurar, koagulation och kardiovaskulär risk
Pradaxa® (dabigatranetexilat) 150 mg x 2
Bättre skydd än warfarin
mot ischemisk stroke*1–4
Jämfört med warfarin ger Pradaxa®
25 % (ARR 0,28 %) bättre skydd mot
ischemisk stroke och minskar risken
för hemorragisk stroke med 74 %
(ARR 0,28 %)*1–4
FDA:s förnyade analys bekräftar
effekt- och säkerhetsprofilen vid klinisk
användning hos 134 000 patienter 5
*Skillnaden i strokeskydd kan variera med graden
av INR-kontroll av warfarin.
CV-14-84
Ny
indikation:
DVT & LE
Referenser: 1. Connolly SJ et al. N Engl J Med 2009;361(12):1139–51. 2. Connolly SJ et al. N Engl J Med 2010;363(19):1875–6 (appendix). 3. Pradaxa® produktresumé 06/2014.
Boehringer Ingelheim. 4. Ezekowitz MD et al. Am Heart J 2009;157:805–10. 5. Food and Drug Administration. FDA study of Medicare patients finds risks lower for stroke and death but
higher for gastrointestinal bleeding with Pradaxa (dabigatran) compared to warfarin; Avaliable at http://www.fda.gov/downloads/Drugs/DrugSafety/UCM397606.pdf 2014-08-31.
Förskrivningsinformation: Pradaxa® (dabigatranetexilat), antikoagulantium, Rx, F. Indikationer: Prevention av stroke och systemisk embolism hos vuxna patienter med icke valvulärt förmaksflimmer (NVAF), med en eller flera riskfaktorer, såsom tidigare stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA); ålder ≥ 75 år; hjärtsvikt (NYHA klass ≥ II); diabetes mellitus; hypertension. Behandling
av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE), och förebyggande av återkommande DVT och LE hos vuxna. Styrkor och förpackningar: 60 x 1 samt multiförpackning 3 x 60 x 1, blister. Kapslar
110 mg resp 150 mg. Varningar och Försiktighet: Njurfunktionen bör bedömas innan behandling påbörjas. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något
hjälpämne. Patienter med svår njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance < 30 ml/min). Pågående kliniskt signifikant blödning. Organskador med risk för blödning. Spontan eller farmakologisk
nedsättning av hemostasen. Nedsatt leverfunktion eller leversjukdom som förväntas påverka överlevnaden. Samtidig systemisk behandling med ketokonazol, ciklosporin, itrakonazol och dronedaron. Mekanisk hjärtklaffprotes. För senaste prisuppgift samt övrig information se www.fass.se. Datum för översyn av produktresumén 06/2014.
Boehringer Ingelheim AB. Box 47608, 117 94 Stockholm.
Telefon 08-721 21 00. Telefax 08-710 98 84. www.boehringer-ingelheim.se
Innehåll
Nr 4 · 2014 · Volym 30
VASKULÄR MEDICIN
Tidskrift för Svensk förening för hypertoni,
stroke och vaskulär medicin (SVM)
Redaktör och ansvarig utgivare
Professor Fredrik Nyström
Endokrinmedicin
Universitetssjukhuset i Linköping
58185 Linköping
Tel. 010-103 77 49
[email protected]
Redaktionsmedlemmar
Specialistläkare Isak Lindstedt
Ekeby vårdcentral, Ekeby, Skåne
[email protected]
Specialistläkare Magnus Wijkman
Medicinkliniken, Vrinnevisjukhuset i
Norrköping, 601 82 Norrköping
[email protected]
Svensk förening för hypertoni, stroke
och vaskulär medicins styrelse
Anders Gottsäter (ordförande)
Stefan Agewall (vice ordförande)
Fredrik Nyström (redaktör)
Jonas Spaak (sekreterare)
Ingar Timberg (kassör)
Ewa Drevenhorn
Mia von Euler
Thomas Kahan (adjungerad)
Adressändringar
Via vår hemsida www.hypertoni.org
eller posta till Kjerstin Ädel Malmborg
Myntgatan 14, 214 59 Malmö
eller sänd uppgifterna till:
[email protected]
Annonser
Dan Johansson ([email protected])
Mediahuset i Göteborg AB
Marieholmsgatan 10
415 02 Göteborg. Tel. 031-707 19 30
3 Ledare - Vilka utbildningssatsningar önskar du som medlem i SVM?
5 Från redaktionen: Bäste/bästa tidigare, nuvarande eller blivande medlem i SVM
6 Från redaktionen: Fånga fisken och ät den rå
8 47:e Nordiska koagulationsmötet
10-12 september 2014 i Visby
10 SSTH: Nya perorala antikoagulantia - Nya och gamla analyser för mätning av effekt
13 Europeiska diabetesmötet i Wien 2014
24 Hur kan kardiovaskulär risk påverkas?
27 Gå en kurs i evidensbaserad omvårdnad vid hypertoni!
28 Evidensbaserat arbetssätt vid utredning av
kranskärlssjukdom
31 Svar angående salt och risk
33 Rapport från ESH Summer School i Bulgarien
36 Nya långverkande insulin-analoger
38 Hur ska hypertoni & vaskulärt åldrande behandlas hos feta patienter?
39 IMPROVE-IT visar att ytterligare sänkning av LDL
kolestorol ger större behandlingsvinster för patienter med akut koronart syndrom
41 Nya riktlinjer för handläggning av hyponatremi
44 Svensk Njurmedicinsk Förenings höstmöte 2014
48Kongresskalender
Layout: Eva-Lotta Emilsdotter
[email protected]
Tryckt hos ÅkessonBerg
Emmaboda. Tel. 0471-482 50
VASKULÄR MEDICIN
trycks på miljögodkänt papper
© Svensk förening för hypertoni,
stroke och vaskulär medicin 2014
ISSN 2000-3188 (Print)
ISSN 2001-8150 (Online)
Omslagsbild: Fredrik Nyström
www.hypertoni.org
BIOTECHNOLOGY vs CARDIOVASCULAR DISEASE
the fight is on.
A GLOBAL EPIDEMIC
AMG 145-SWE-AMG-071-2014-March-P
read more at www.amgen.se
Gustav III:s Boulevard 54
Box 706
169 27 Solna
08-695 11 00
2 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 1)
LEDARE
Vilka utbildningssatsningar
önskar du som medlem i SVM?
Enligt SVMs stadgar (vilka du enklast hittar på vår hemsida www.hypertoni.org )
är vår förenings ändamål ”att utveckla läkekonsten med avseende på hypertoni, stroke och kärlsjukdomar”. I stadgarna anges att vi skall uppnå ändamålet genom att
”stödja forskning och utbildning, samt att
väcka intresse för och sprida kunskap om
ämnesområdet”.
F
öreningens styrelse har medlemmarnas uppdrag att se till att ovanstående
åstadkoms på bästa sätt. Ett av de viktigaste är förstås genom utgivningen av den
tidskrift du just läser – Vaskulär Medicin.
Dock har SVM även en lång tradition av
att arrangera kurser, vetenskapliga möten
etc för att ytterligare ”sprida kunskap om
ämnesområdet” enligt intentionerna ovan.
De senaste åren har dock förutsättningarna för denna typ av verksamhet förändrats
på flera sätt. Nytt regelverk har påverkat
våra möjligheter att samverka med industrin för kunskapsspridning, läkarnas specialistutbildning har reformerats och en tidigare självklar arena för samverkan mellan
yrkesföreningarna och deras medlemmar,
Läkaresällskapets riksstämma, har bytt karaktär och inriktning.
Återkommande kurs för sjuksköterskor
Under senare år har SVMs utbildningssatsningar innefattat en återkommande kurs
för sjuksköterskor inom hypertoniområdet
– vilken närmast arrangeras i mars 2015
enligt separat information på annan plats
i detta nummer. Dessutom har vi medverkat med symposier vid Kardiovaskulära
vårmötet och med föreläsningar vid Svensk
Internmedicinsk Förenings expanderande
fortbildningsvecka. SVM har också med
framgång föreslagit programpunkter och
medverkat vid internationella kongresser,
till exempel European Society for Hypertensions (ESH) årliga möte, och även berett
möjlighet för yngre forskningsaktiva kollegor att delta i både ESHs sommarskola och
nordiska forskarutbildningskurser.
Symposier vid Kardiovaskulära vårmötet
Under 2015 kommer vi förutom sjuksköterskekursen att arrangera symposier vid Kar-
diovaskulära vårmötet och förhoppningsvis
även vid Läkaresällskapets riksstämma. En
nordisk forskarutbildningskurs är planerad
i Köpenhamn kommande höst, och på europeisk nivå pågår arbete med att ta fram en
lärobok i vaskulär medicin. Trots alla dessa
planer skulle vi från styrelsens sida varmt
uppskatta förslag från medlemmarna och
Vaskulär Medicins läsekrets angående hur
vi bäst uppnår stadgemålet att väcka intresse
för och sprida kunskap om ämnesområdet.
På vilka arenor skall vi prioritera att vara
synliga? Skall vi anordna utbildningsveckor
ihop med våra systerföreningar? SK-kurser
ihop med enskilda kliniker? symposier vid
internationella kongresser? webb-baserade
utbildningar? Kanske har du andra mer
nyskapande idéer? SVM-styrelsen välkomnar ditt engagemang i dessa frågor, både i
form av förslag och praktiskt engagemang.
Om du är en av de 1200 som årligen besöker Kardiovaskulära vårmötet är du välkommen att göra din röst hörd i frågan på
vårt årsmöte 22/4 2015 kl 9-10 i Örebro.
Formell inbjudan kommer i nästa nummer
av Vaskulär Medicin, men reservera gärna
tiden redan nu.
Dessförinnan tillönskas du angenäma juloch nyårshelger
Anders Gottsäter
Ordförande för SVM
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 3
N
NY TIO
KA
DI
IN
h
oc
T) av
DV de 1
s ( an na
bo gg ux
m by v
ro re os
nt fö E h
ve mt h L
jup ) sa oc
v d (LE VT
ga m eD
lin lis nd
nd bo a
ha m mm
Be unge erko
l åt
Förebyggande av stroke/systemisk embolism vid icke-valvulärt förmaksflimmer
BÄTTRE
BÄTTRE
reduktion av
säkerhet avseende
STROKE/
SYSTEMISK
EMBOLISM
ALLVARLIG
BLÖDNING
jämfört med warfarin2
jämfört med warfarin2
ENBART ELIQUIS® UPPVISAR BÅDA
Eliquis®, den enda faktor Xa-hämmare som uppvisat signifikant
reduktion av stroke/systemisk embolism och färre allvarliga
blödningar jämfört med warfarin vid icke-valvulärt förmaksflimmer.2
Eliquis® (apixaban) Rx. är en direkt faktor Xa
hämmare, ATC-kod: B01AF02, med indikationer
1. Profylax av venös tromboembolism (VTEp)
hos vuxna patienter som genomgått elektiv höfteller knäledsplastik. 2. Profylax av stroke och
systemisk embolism (NVAF) hos vuxna patienter
med icke-valvulärt förmaksflimmer: med en
eller flera riskfaktorer, såsom tidigare stroke eller
transitorisk ischemisk attack (TIA), ålder ≥ 75 år,
hypertoni, diabetes mellitus, symtomatisk
hjärtsvikt (NYHA-klass ≥ II). 3. Behandling av
djup ventrombos (DVT) och lungembolism
(LE), Förebyggande av återkommande DVT och
LE hos vuxna. Eliquis® är kontraindicerat vid
kliniskt signifikant pågående blödning och vid
händelse eller tillstånd som ger betydande risk
för större blödning. Försiktighet rekommenderas
vid tillstånd med ökad blödningsrisk. Eliquis®
rekommenderas inte som ett alternativ till
ofraktionerat heparin hos patienter med
lungembolism som är hemodynamiskt instabila
4 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 1)
eller som kan komma att genomgå trombolys eller
pulmonell embolektomi. Samtidig behandling
med Eliquis® och NSAID inklusive acetylsalicylsyra
bör ske med försiktighet på grund av potentiellt
högre blödningsrisk. Eliquis® rekommenderas inte
till patienter med kreatininclearance < 15 ml/min,
till patienter som genomgår dialys eller till patienter
med mekanisk hjärtklaffprotes. Användning till
patienter med kreatininclearance015-29 ml/min
bör ske med försiktighet. För patienter med
NVAF och som uppfyller minst två av följande
kriterier: ålder ≥ 80 år, kroppsvikt ≤ 60 kg eller
serumkreatinin ≥ 1,5 mg/dl (133 µmol/l) samt
för patienter med enbart allvarligt nedsatt
njurfunktion (kreatininclearance 15-29 ml/min)
rekommenderas en dossänkning. Dosjustering
är inte nödvändig hos patienter med lindrigt
till måttligt nedsatt njurfunktion. Patienter kan
fortsätta använda Eliquis® under konvertering
(NVAF). Eliquis® rekommenderas inte till patienter
med allvarligt nedsatt leverfunktion. Eliquis® finns
som filmdragerade tabletter i styrkan 2,5 mg
och 5 mg. Texten är baserad på produktresumé
28 juli 2014.
Eliquis® är receptbelagt. Eliquis® 2,5 mg
och 5 mg ingår i läkemedelsförmånen. För
fullständig information och pris se www.fass.se.
Detta läkemedel är föremål för utökad
övervakning.
Bristol-Myers Squibb AB, tel. 08-704 71 00,
www.bms.se Pfizer AB, tel. 08-550 52 000,
www.pfizer.se
DVT = Djup ventrombos LE = Lungemboli
Referenser: 1. Eliquis ® (apixaban) produktresumé.
Tillgänglig på: http://www.ema.europa.eu. Senast läst
14 juli 2014. 2. Granger CB et al . N Engl J Med 2011;
365: 981–992.
Publiceringsdatum: augusti 2014 Jobbkod: EUAPI724
www.eliquis.se
FRÅN REDAKTIONEN
Bäste/bästa tidigare, nuvarande
eller blivande medlem i SVM
Styrelsen för Svensk förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin har beslutat att under 2014 revidera medlemslistan
i enlighet med våra gällande stadgar. I
dessa står att ”Medlem, som trots påminnelse inte under två på varandra följande
år betalat årsavgift, anses ha utträtt ur
föreningen”. Vi kommer därför nu att gå
igenom medlemsregistret och stryka de
som ej betalt den blygsamma medlemsavgiften på 100:- under 2012 – 2013.
senaste åren är det enklaste sättet att undvika att bli struken förstås att snarast betala
medlemsavgiften för 2015 antingen:
Via bankgiro 383-0114 eller
via postgiro 268531-1
Varför skall Du då vara med i SVM?
Jo därför att Du därmed:
• försäkrar Dig om att fortsatt få Vaskulär Medicin i pappersformat i brevlådan 4 gånger om året
• får reducerad anmälningavgift till våra
föreningsarrangemang, närmast till exempel en kurs för sjuksköterskor i mars
2015
• har möjlighet att ansöka om deltagande i nordiska forskarutbildningskurser
och att nomineras till European Society of Hypertensions Summer School
• har möjlighet att göra Din röst hörd
och påverka för föreningen centrala
frågor, både direkt på våra årsmöten
och via vår moderförening Svenska Läkaresällskapet
• genom föreningens vidsträckta kon-
•
takter har goda möjligheter att påverka
även nationella och internationella organ rörande vaskulär medicin
löpande får information om kommande konferenser, möten, fortbildningskurser och andra viktiga aktiviteter
Anmäl dig
Om Du som läser dessa rader inte är medlem sedan tidigare anmäler Du Dig enklast
med hjälp av det elektroniska formuläret
under fliken Medlemsinformation på vår
hemsida www.hypertoni.org
Om du inte betalat
Om är en av de medlemmar som ej betalt de
Glöm inte att ange namn och mailadress på
talongen.
Du som är läkare och medlem i Sveriges
Läkarförbund kan även betala per automatik genom avisering från Sveriges Läkarförbund, men då måste Du anmäla detta till
Sveriges läkarförbund eller till SVMs kassör
[email protected]
En blygsam summa
100:- är en blygsam summa, men Ditt bidrag i form av betald medlemsavgift är ändå
viktigt för föreningen ! Vi hoppas därför på
Ditt fortsatta/nya stöd och medlemskap genom att Du betalar 100 kr till SVM.
För styrelsen i SVM
Anders Gottsäter
ordförande
Ingar Timberg
kassör
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 5
FRÅN REDAKTIONEN
Fånga fisken själv och ät den rå
Har du varit på någon djurpark på länge?
Kanske du har sett att isbjörnarna ibland
står och vickar håglöst på huvudena, fram
o tillbaks åt höger och åt vänster?
D
etta uppmärksammades på allvar
redan på tidigt sjuttiotal kan jag
dra mig till minnes, jag bodde i
Kolmården då nära djurparken, och beteendet hos björnarna berodde på att de blev
deprimerade och psykiskt påverkade av att
inte få tillräckligt med naturliga stimuli [1].
Isbjörnar lever förstås i ett verkligt öde landskap, men det hindrar dem inte att vara på
hugget och jaga byten eller kollegor när de
lever i frihet. De finner det säkert betydligt
mer tillfredsställande att jaga fatt i maten
de lever av, trots de risker detta medför, än
att serveras färdigmat av djurparkspersonal.
Vi människor kanske inte behöver riktigt
så mycket stimuli för att inte bli deprimerade när det gäller vår kosthållning. Men
vid tester där man nästan helt minimerar
inflödet av sensoriska impulser (eng. sensory deprivation) upplever vi regelmässigt
till och med hallucinationer och liknande
psykotiska manifestationer [2, 3]. En alltför
lugn tillvaro är uppenbarligen inte nyttig
Fisk. Teckning av Lovisa Nyström 12 år
6 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
för hjärnan, vare sig för oss människor eller
för isbjörnar.
Hur är vi människor egentligen då konstruerade för att fungera i den vilda omgivning där våra överlevnadsgener selekterats
fram? Ett indirekt återkommande svar på
detta är vad man tror är orsaken till att vi får
sådana problem med övervikt nu, vi drabbades sannolikt mest utav problem med
svält i urtiden. Detta har selekterat fram
gener och därmed beteenden som leder till
att vi är snåla med energiförbrukning i våra
kroppar samt att vårt gastrointestinala system effektivt tar upp ca 98% av all energi i maten vi konsumerar närmast oavsett
mängd [4]. Vi tenderar också att spara överskottskalorier såsom ett värme-och stötisolerande lager bestående av vit fettväv. Dessa
reaktionsmönster, ihop med att ha svårt låta
bli att äta när mat erbjuds, har inneburit en
överlevnadsfördel då vi ofta utsatts för risken att annars inte överleva en lång period
med dålig tillgång på föda. Personer som då
haft ett skyddande och isolerande fettlager
har kunnat nyttja detta under svältperioder
och därmed har de gener som dessa burit
varit de som selekterats fram oftast. Denna
teori (det lär väl aldrig vara möjligt att be-
visa densamma med experiment) har kallats
”thrifty gene theory” alltså sparsamhetsgen-teorin [5, 6].
Andra konkreta faktorer vi kan se idag
som ger hintar om hur vi levat då vi utvecklades till människor kan spåras i våra anletsdrag. För de som tror att vi alla människor
egentligen är mycket väna varelser talar
modern antropologisk teori ett annat språk.
Män har generellt sett ögon som är mindre
än kvinnor. De har också kraftigare hakor
och skelett över ögonen som sitter förhållandevis skyddade lite djupare på män än
kvinnor. Detta gör att man tål slag och stötar bättre än kvinnor och talar förstås att det
var männen som oftast utsattes för detta, så
att en sådan kroppskonstitution utvecklats.
Enligt liknande vetenskapliga resonemang
är det mycket som talar för att det är stamfejder och senare krig som är ursprunget till
vår tendens att satsa så stort på teknik och
utveckling [7]. Kort sammanfattat är det ju
ganska lätt att inse att om flera små stammar, såsom man tänker sig att människan
levde i urtiden, slagits om utrymme, jaktmarker och boplatser, så är det ju ganska
lätt att inse att om en stam satsar på att låta
enskilda individer utveckla vapen och teknik på heltid så är det ju lättare att sedan
vinna stridigheter och då få än mer resurser
när man tar över mark och kanske t.o.m.
infogar en del av stammen direkt i ett herravälde (som det ju heter). På så sätt blir
stridigheter och maktlystnad en bakgrund
till att vi till slut växer till och organiserar
oss i samhällen samt också att vi tar fram
krigsteknik mm [7]. Således är det den
bakgrunden som till slut gett upphov till
sådan forskning som är anledningen till att
denna skrift ges ut.
Jag är ju inte känd för att hålla med om
Livsmedelsverkets frikostiga bröd och fullkornsrekommendationer, men apropå bröd
så är det antagligen just när man började
odla spannmål och annat som krig och
därmed relaterad forskning och utveckling
kom igång [7]. Man ville försvara sitt land
och man fick via odling en mer pålitlig tillgång till föda än när man jagade och samlade. Enligt färska uppgifter så bär faktiskt
hela 0,5% av populationen i världen (!) flera
specifika gener i Y kromosomen som beräknas härstamma från den mest framgångs-
rike krigsherren i historien, Djingis Kahn
[8].
Och i våra tarmar utkämpades också betydligt mycket mera strider förr än nu. Inälvsmaskar och parasiter hade var man och
kvinna förr i tiden [9]. Vi verkar ju ha en
specifik del av vårt immunsystem för just
detta, som idag istället medierar alla de allergiska manifestationer som förr var ovanliga, IgE. I geografiska områden där immunsystemet är full sysselsatt med maskar
och parasiter är allergier och astma fortsatt
sällsynt [10] medan vi i vårt rena och fina
land har stora bekymmer med alla sådana
manifestationer som snarast synes öka i
förekomst. Det finns nu följaktligen också
kollegor som menar att man skall behandla
olika sjukdomar med att stoppa tillbaks de
inälvsparasiter som vi numer annars sällan
drabbas av i den industrialiserade delen av
världen. Det pågår studier av att t.ex. stoppa in piskmask från gris (Trichuris Suis) för
att motverka inflammatorisk tarmsjukdom
[9, 11].
Ungdomar idag hamnar allt oftare i depressioner [12]. Det syns tydligt i officiell
statistik [12] och många svenska psykkliniker begär extra resurser för att på jourerna
ta hand om alla dessa olyckliga själar som
finner livet meningslöst. Men det kanske
verkligen känns rätt meningslöst för många
när man inte såsom vi varit konstruerade att
göra, behöver kämpa för den förhoppningsvis dagliga födan. Se hur många människor
i vårt avlånga och sjöbeströdda land som
anpassar sig i detta avseende genom att ha
som hobby att fiska! Och många av dessa
tycker säkert att fisken smakar särskilt gott
när man fångat den själv och steker den
över lägerelden.
Så kanske det faktiskt är så att många blir
stressade för att de egentligen har för lite
att kämpa för? De som har särskilt mycket
av våra framåtsträvande stridbara genetiska egenskaper lider utan att kanske förstå
anledningen nu när vardagen är så fri från
kamp för födan. Man hamnar för det mesta
i skolan tills man blir 18 vare sig man riktigt
vill det eller inte, man serveras all mat hyfsat
regelbundet i Sverige idag utan större kamp
och man har en plats att sova på där man
inte fryser eller i regel är otrygg. Statistiskt
är det faktiskt visat att färre begår självmord
under oroliga perioder i samhället [13].
Så skaffa dig lite att kämpa för så att du
utnyttjar dina urtidsgener- satsa på att fånga
din egen mat minst en gång i veckan- fiska
mer! Misslyckas du ibland så blir det en naturlig 6:1 diet, misslyckas du ofta blir det
den gamla (publicerad för ca 10 år sedan redan!) varannan dags dieten [14]. Vakna lite
för sent och spring efter bussen! Och du som
väljer fiske kanske kan passa på att fånga en
gädda och sedan äta den rå, så får du utlopp både för nedärvda jaktinstinkter med
överlevnadsvärde samt chansen att infesteras med gäddans små binnikemaskar [15]!
indirectly affected by war. Eur Psychiatry 2002,
17:259-264.
14. Heilbronn LK, Smith SR, Martin CK, Anton
SD, Ravussin E: Alternate-day fasting in nonobese subjects: effects on body weight, body
composition, and energy metabolism. Am J
Clin Nutr 2005, 81:69-73.
15. Livsmedelsverket: http://www.slv.se/sv/grupp1/
Risker-med-mat/Parasiter/Parasiter-i-fisk/.
2014.
Fredrik Nyström
Från redaktionen
Referenser
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
Kelly KR, Harrison ML, Size DD, MacDonald
SE: Individual Effects of Seasonal Changes,
Visitor Density, and Concurrent Bear Behavior on Stereotypical Behaviors in Captive Polar
Bears (Ursus maritimus). J Appl Anim Welf Sci
2015, 18:17-31.
Mason OJ, Brady F: The psychotomimetic effects of short-term sensory deprivation. J Nerv
Ment Dis 2009, 197:783-785.
Daniel C, Lovatt A, Mason OJ: Psychotic-like
experiences and their cognitive appraisal under
short-term sensory deprivation. Front Psychiatry
2014, 5:106.
Leibel RL, Rosenbaum M, Hirsch J: Changes in
energy expenditure resulting from altered body
weight. N Engl J Med 1995, 332:621-628.
Wendorf M: Thrifty gene and hunting as a way
of life are evident in a Paleoindian burial. Diabetes Care 1999, 22:176.
Poulsen P, Andersen G, Fenger M, Hansen
T, Echwald SM, Volund A, Beck-Nielsen H,
Pedersen O, Vaag A: Impact of two common
polymorphisms in the PPARgamma gene on
glucose tolerance and plasma insulin profiles
in monozygotic and dizygotic twins: thrifty
genotype, thrifty phenotype, or both? Diabetes
2003, 52:194-198.
Turchin P, Currie TE, Turner EA, Gavrilets S:
War, space, and the evolution of Old World
complex societies. Proc Natl Acad Sci U S A
2013, 110:16384-16389.
Zerjal T, Xue Y, Bertorelle G, Wells RS, Bao W,
Zhu S, Qamar R, Ayub Q, Mohyuddin A, Fu S,
et al: The genetic legacy of the Mongols. Am J
Hum Genet 2003, 72:717-721.
Weinstock JV, Elliott DE: Helminths and the
IBD hygiene hypothesis. Inflamm Bowel Dis
2009, 15:128-133.
Zeyrek CD, Zeyrek F, Sevinc E, Demir E: Prevalence of asthma and allergic diseases in Sanliurfa, Turkey, and the relation to environmental
and socioeconomic factors: is the hygiene hypothesis enough? J Investig Allergol Clin Immunol 2006, 16:290-295.
Jouvin MH, Kinet JP: Trichuris suis ova: testing
a helminth-based therapy as an extension of
the hygiene hypothesis. J Allergy Clin Immunol
2012, 130:3-10; quiz 11-12.
Socialstyrelsen: Psykisk ohälsa bland unga.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer
2013/2013-5-432013.
Grubisic-Ilic M, Kozaric-Kovacic D, Grubisic F,
Kovacic Z: Epidemiological study of suicide in
the Republic of Croatia -- comparison of war
and post-war periods and areas directly and
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 7
47:e Nordiska koagulationsmötet
10-12 september 2014 i Visby
Nordiskt Koagulationsmöte hölls i år i
Visby som bjöd på ett fint väder med inslag av septemberdis över Östersjön som
en föraning om annalkande hösten. Konferenscentret i Visby ligger vackert nära
stranden, har en imponerande utsikt och
omgivningarna utgjorde en värdig inramning för detta nordiska möte som var det
47:e i ordningen. Dessa möten startade i
liten skala i början av 1960-talet och har
växt från att vara mindre möten mer inriktade emot klinisk kemi till att också innehålla en hel del kliniska presentationer
både inom kardiologi och trombos- och
blödningssjukdomar.
S
peciellt roligt denna gång var att det
fanns delat värdskap för mötet, där representanter för Linköping, Göteborg
och Malmö arbetat tillsammans. President
för årets möte var professor Tomas Lindahl
från Universitetssjukhuset i Linköping. Organisationskommittén i övrigt bestod av
Sofia Ramström, Inger Fagerberg-Blixter,
Fariba Baghaei, Andreas Hillarp, Margareta Persson, Kerstin Gustafsson och Susanne Samuelsson, med stor hjälp av Sigward
Söderström som konsult. Mötet samlade
drygt 300 deltagare från 17 olika länder,
med flertalet deltagare som vanligt från de
nordiska länderna, men särskilt glädjande
i år var också deltagande från länderna på
andra sidan om Östersjön, de baltiska länderna och Ryssland.
Mötets första dag, onsdagen den 10:e,
inleddes med en utbildningssession om
patientnära analyser, anordnad av representanter för Svenska Sällskapet för Trombos
och Hemostas (SSTH). Onsdagseftermiddagen bjöd sedan på tre olika satellitsymposier där företagen presenterade den intensiva utveckling som nu sker med olika nya
faktorkoncentrat för behandling av patienter med hemofili A, B och von Willebrands
sjukdom. För att förlänga halveringstiden
av FVIII, FIX och vWF används olika metoder såsom pegylering, fusion med Fc-delen av Ig-molekylen och med albumin. Sk
single-chain FVIII utvecklas också och ger
också en längre halveringstid.
Första kvällen gav professor Erik Berntorp, Malmö, en ”candlelight lecture” under rubriken ”I have a dream”´ Han gav
ett historiskt och socialt perspektiv på hur
behandling vid hemofili har utvecklats, från
avsaknad helt av behandling med svåra handikapp och en kraftigt förkortad överlevnad
som följd. Med möjlighet till behandling av
hemofili följde sedan tyvärr tragedin med
HIV- och hepatit C-smitta för många av
MIngel på utställningen
8 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
våra idag äldre eller medelålders patienter.
De flesta av de patienter som smittades med
HIV hann tyvärr avlida innan HAART
(”highly active antiretroviral therapy”) kom
att finnas tillgänglig 1995.
På kvällen följde mingel i utställningslokalerna i anslutning till kongressalen under
avslappnade former och med stillsam jazz i
bakgrunden.
Morgonpigga inledde torsdagen med
en guidad joggingtur i staden eller ett frukostsymposium om egenkontroll av warfarinbehandling. Det officiella programmet
inleddes med en session om trombocyter,
”Platelets in thrombosis and hemostasis”,
under ledning av Tomas Lindahl och där
flera fina presentationer hölls om olika
aspekter på trombocyter av Sven Nylander,
Göteborg, Anna Södergren och Lars Faxälv,
båda Linköping. Lars Faxälv visade en fascinerande film om trombocyter i flödeskammare. Besök gärna Linköpinggruppens
hemsida www.platelets.se
”Cardiovascular aspects on thrombosis”
var andra punkt på agendan på torsdagen
och moderatorer var Håkan Wallén, Danderyd, tillsammans med Oscar Braun,
Lund.
Oscar Braun gav en översikt från olika
studier över riskerna vid behandling med
warfarin i kombination med ”trombocythämmande” behandling, inklusive trippelbehandling (warfarin+ två olika trombocythämmarläkemedel).
Under rubriken “New oral anticoagulants in ischemic heart disease” fortsatte sedan sessionen med Jonas Oldgren, Uppsala,
Harry Büller
Anders Jeppsson
Per Wester
som berättade om ökad risk för blödning
men liten riskreduktion för ischemisk hjärtsjukdom hos patienter med akut koronart
syndrom med kombinationen nya orala antikoagulantia och ASA.
Sessionen avslutades med Professor Anders Jeppsson, Göteborg och Jan van der
Linden, Stockholm, som gav kirurgens res-
pektive anestesiologens syn på behandling
av blödning i samband med orala antikoagulantia och trombocythämmare.
Efter lunch följde en session med fina
presentationer om blödningssjukdomar,
modererad av Fariba Baghaei, Göteborg
och Margareta Holmström, Stockholm.
Rolf Ljung och Annika Mårtensson, båda
Malmö, inledde kring hemofili där inhibitorer (alloantikroppar mot tillförda koagulationsfaktorer), epidemiologi och prenatal diagnos var i fokus. Andreas Hillarp,
Halmstad, presenterade sedan utmaningar
vid laboratoriediagnostik vid hemofili, där
det exempelvis vid vissa mutationer vid
mild hemofili finns ett fenomen med stor
diskrepans i analyssvar om man använder
sk one-stage (APTT-baserad) eller kromogen metod.
Professor Björn Dahlbäck höll sedan en
fascinerande presentation om Texas bleeding disorder, en autosomalt dominant nedärvd sjukdom, och sessionen avslutades av
Margareta Holmström och Fariba Baghaei
med ett föredrag om hemofili och åldrande
– en ny medicinsk utmaning.
Dagen avslutades under ledning av professor Erik Berntorp, Malmö och Andreas
Hillarp, med en session om von Willebrands
sjukdom, där den förstnämnde redogjorde
för epidemiologin och behandling, Anette
Timm, Köpenhamn, för analysmetoder och
David Lillicrap, Queens universitet, Kingston i Kanada, som är en världsauktoritet
inom von Willebrands sjukdom talade om
patofysiologi, diagnos och terapi.
På torsdagskvällen hölls kongressmiddag
i St Nicolai medeltida kyrkoruin i Visby
innerstad. En oförglömlig upplevelse med
god gotländsk mat, tal, trollkonster och
eldslukare. En kväll att minnas för många.
Fredagen inleddes med en session om
förvärvade koagulationsrubbningar under
ledning av Jovan Antovic, Stockholm, och
Kerstin Arbring, Linköping. Fariba Baghaei inledde den första delen av session med
en översikt över området förvärvad brist
på koagulationsfaktorer. Roza Chaireti,
Stockholm, och Kerstin Arbring presenterade därefter var sitt ovanligt patientfall
med förvärvad brist på FXIII hos en äldre
man i samband med urothelial tumör, resp
förvärvad brist på FVIII hos en ung man
där patientens liv mycket väl kan ha räddats av en snabb reaktion från laboratoriet
när en oväntat låg FVIII-nivå uppdagades.
Jovan Antovic avslutade den första delen av
sessionen med en översikt över möjligheter
och begränsningar med laboratoriediagnos-
tik vid förvärvad koagulationsfaktorbrist. I
diskussionen därefter belystes bl a svårigheter med och vikten av att fånga de ovanliga
förvärvade blödningstillstånden.
Fredagens första session fortsatte sedan
med presentation av Aleksandra Antovic,
Stockholm, rörande kopplingar mellan antifosfolipidsyndrom och inflammation och
sessionens sista föredrag, av Maria Farm,
Stockholm, handlade om styrkor och svagheter i laboratoriediagnostik av heparininducerad trombocytopeni - ett potent trombotiskt tillstånd.
Mötet avslutades med en session om
den nya orala antikoagulantia, eller som
förkortningen NOAC (NOAK) numera
ska läsas ut enligt Europeiska hjärtläkarföreningen, ”Non-vitamin K dependent
oral anticoagulantia”. Sessionen inleddes av
Vladimir Radulovic, Göteborg och där Sam
Schulman från Hamilton i Kanada och Lars
Wallentin från Uppsala livligt diskuterade
för och nackdelar med direkta trombinhämmare och faktor Xa- hämmare med
Peter Svensson som moderator. Publiken
deltog också genom att SMS:a frågor till
panelen. Sammantaget visar studierna som
gjorts att de nya orala antikoagulantialäkemedlen är minst lika bra som warfarin att
vid förmaksflimmer förebygga tromboser
och död, men med mindre risk för intrakraniella blödningar.
2015 års möte kommer att hållas 13-15
augusti i Reykjavik dit alla hälsas varmt
välkomna. Att behålla dessa årliga möten
är en fin tradition att vårda. De nordiska
koagulationsmötena är unika i att de inte
anordnas av någon förening eller organisation utan är helt beroende av olika koagulationsintresserade eldsjälar i Norden och där
alla får turas om att dela på ansvaret.
Mötena spelar en viktig roll för att bära
en stolt nordisk tradition inom hemostasforskningen vidare.
Margareta Holmström
sektionschef, överläkare
koagulationsmottagningen
Hematologiskt Centrum Karolinska
Tomas Lindahl
Överläkare, professor
Linköpings Universitet
Kerstin Arbring
Överläkare
Hälsouniversitetet i Linköping
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 9
Nya perorala antikoagulantia - Nya och
gamla analyser för mätning av effekt
Nya perorala antikoagulantia (NOAK) ges
i fast dos och behandlingseffekten monitoreras inte rutinmässigt.
A
llteftersom indikationerna blir fler
för insättning av dessa läkemedel
som alternativ till anti vitamin
K-behandling (AVK-behandling; warfarin),
ökar också kraven på att riktlinjer tas fram
för hur olika behandlingsrelaterade situationer ska hanteras. Vid komplikationer såsom
blödning eller för att bedöma blödningsrisk
t.ex. inför kirurgi, kan effekten behöva mätas. De laboratorieanalyser som är av värde i dessa situationer skiljer sig delvis från
etablerade för att mäta komplikationer till
AVK-behandling. De nya orala antikoagulantia är direkta hämmare av enskilda koagulationsfaktorer, antingen trombin (faktor IIa; dabigatran etexilat) eller faktor Xa
(FXa; rivaroxaban och apixaban). Detta i
motsats till warfarin som hämmar flera koagulationsfaktorer [1,2]. De nya läkemedlen
metaboliseras i olika grad via njurarna. Det
medför att försiktighetsmått behöver vidtas
vid nedsatt njurfunktion. Analyser för att
bedöma njurfunktionen kan därför behöva
följas med viss regelbundenhet.
Användningen av NOAK är ännu relativt
begränsad
i landet,
men eftersom
användNya perorala antikoagulantia Tabell 1 Dabigatran (Pradaxa ®) Rivaroxaban (Xarelto®) Dosering Klinisk bakgrund
NOAKs användning i Sverige
För närvarande finns tre NOAK i Sverige
med flera godkända indikationer (Tabell 1)
[2]. Flera NOAK är dessutom på väg in på
den globala marknaden.
Ortopediska indikationer: Dabigatran
(Pradaxa®) har funnits tillgänglig för VTEprofylax efter elektiv total protesoperation
i höft- eller knäled sedan 2008 och följdes
av rivaroxaban (Xarelto®) och apixaban (Eliquis®) år 2009 respektive 2011.
Förmaksflimmer indikationen: I Sverige
har warfarinbehandlingen en hög kvalitet, mätt som TTR (Time in Therapeutic Range) vilket har lett till att warfarin
fortfarande anses vara förstahandsval för
strokeprofylax hos patienter med förmaksflimmer. Alla tre aktuella NOAK ingår i läkemedelsförmånerna för strokeprevention
hos vuxna vid icke-valvulärt förmaksflim-
Förväntad Njur-­‐ terapeutisk elimination koncentration 150 mg x 2 Dalvärde 60-­‐ 85% 140 µg/L (>80 år: Toppvärde: 110 mg x 2) 120-­‐280 µg/L Halverings Tid 20 mg x 1 (15 mg x 2 i 3 veckor vid VTE och därefter 20 mg x 1) 5-­‐13h Dalvärde: 6-­‐
240 µg/L Toppvärde: 20-­‐540 µg/L 33% 11-­‐14h Indikation •
•
•
•
•
•
•
Apixaban (Eliquis®) 5 mg x 2 Terapeutisk nivå: (>80 år: 50-­‐300 µg/L 2,5 mg x 2) (VTE:10 mg x 2 i 7 dagar därefter 5 mg x 2) Baserat på ref 2 Nya perorala antikoagulantia. Baserat på ref 2
ningen ökar snabbt, ökar också behovet av
kunskap om hur patienterna ska följas upp,
i vilka situationer mätning av antikoagulationsgraden kan behövas, hur den i sin tur
är relaterad till komplikationsrisk och hur
analyssortimentet på våra akutsjukhus ska
anpassas.
10 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
27% ca 12h •
•
•
Ortopedisk profylax Strokeprevention vid icke-­‐valvulärt förmaksflimmer VTE-­‐behandling Ortopedisk profylax Strokeprevention vid icke-­‐valvulärt förmaksflimmer VTE-­‐behandling Akut Koronarsyndrom (2,5 mg x 2) Ortopedisk profylax Strokeprevention vid icke-­‐valvulärt förmaksflimmer VTE-­‐behandling mer (FF). Dessa har bedömts att vara minst
likvärdiga med warfarin. NOAK är ännu
andrahandsalternativ när det finns skäl att
inte förskriva warfarin. Detta har lett till
relativt långsam introduktion av NOAK i
Sverige.
Risken för intrakraniella blödningar var
lägre för alla tre preparat i de studier som
låg till grund för registreringen oavsett warfarinbehandlingens kvalitet i de deltagande
centra.
Det finns inga direkt jämförande studier
mellan dessa tre preparat men det finns publicerade indirekta jämförelser. Indirekta
jämförelser är dock förenade med risk för
bias, då studiepopulation och design skiljer
sig åt [3].
VTE-indikationen: Rivaroxaban, apixaban samt trombinhämmaren dabigatran är
godkända för behandling och förebyggande
av återkommande djupventrombos (DVT)
och lungemboli. Apixaban och rivaroxaban
ges utan lågmolekylärt heparin (LMH), vilket ger en praktisk fördel gentemot dabigatran där LMH ska ges parallellt i minst 5
dagar. Läkemedlen används som alternativ
till LMH/warfarin enligt lokala rutiner och
införs successivt i rutinsjukvård vid DVT/
lungemboli med en del variationer i förskrivningsfrekvens mellan olika landsting.
Nationella rekommendationer saknas.
Akuta koronara syndrom (AKS)-indikationen: European Medicines Agency
(EMA) har godkänt rivaroxaban som til�lägg till trombocythämmare (ASA och/eller
clopidogrel) för indikationen AKS medan
den amerikanska läkemedelsmyndigheten
(FDA) har hitintills nekat godkännande för
denna indikation. Rivaroxaban 2,5 mg ingår dock inte i det svenska förmånssystemet
då TLV ifrågasatte dess kostnadseffektivitet
för AKS indikationen (TLV-beslut 201310-03).
Hantering av blödningar och övriga
kliniska situationer
Det finns idag värdefulla rekommendationer och kliniska råd för alla tre preparat
framtagna av en arbetsgrupp på uppdrag
av Svenska Sällskapet för Trombos och
Hemostas (SSTH )[1]. Övriga källor med
PK(INR) och APTT påverkas vid NOAK-­‐behandling. Tabellen visar arbiträr förhöjning av PK(INR) och förlängning av APTT vid låg, terapeutisk och hög koncentration av läkemedlen dabigatran, rivaroxaban och apixaban. Baserat på tillsatsförsök (ref. 5-­‐
7). aktuella rekommendationer och praktiska
råd är www.janusinfo.se och olika lokala
vårdprogram. Studier pågår för att ta fram
specifika antidoter för reversering av effekten vid blödningar, trauma och/eller akuta
kirurgiska ingrepp. Med tanke på den korta halveringstiden för dessa preparat anses
dock ”tid” som den viktigaste ”antidoten”
och därmed en av fördelarna jämfört med
AVK läkemedel. Detta stämmer dock bäst
vid situationer som inte kräver en omedelbar reversering av behandlingseffekt t.ex.
vid ett halvakut invasivt ingrepp eller liknande. En annan omdiskuterad fråga vid
val av NOAK är patienters följsamhet av
behandlingen. Den korta halveringstiden
och avsaknad av monitoreringsbehov kan
leda till dålig följsamhet (eng. compliance)
av behandlingen. Det är därför av stor vikt
att patienter får god information om den
nya behandlingen och att det upprättas rutiner för uppföljning av effekt och säkerhet
genom registrering av såväl blödningar som
tromboemboliska komplikationer.
NOAK utsöndras i varierande grad via
njurarna (25-80%). Vid nedsatt njurfunktion behöver därför estimerad glomerulär
filtration (eGFR) bedömas eftersom risk
för ackumulering av läkemedlet föreligger.
Med hjälp av kreatininbestämning kan
eGFR beräknas om patientens ålder och
kön är kända.
Användning av koagulationsanalyser
PK(INR) och APT-tid
De etablerade globala plasmakoagulationsanalyserna PK(INR) och APT-tid (APTT)
används sedan länge på akutsjukhusens
laboratorier för att monitorera effekt av
AVK-respektive heparinbehandling. De ger
en övergripande bild av hur påverkad plasmakoagulationen är vid behandlingen [4].
Det finns också etablerade program för
extern kvalitetssäkring som administreras
via Equalis och som de flesta laboratorier
deltar i. Detta medför att det är möjligt att
jämföra analysresultat t.ex. mellan olika
sjukhus. APTT används i blödningsutredning för att påvisa koagulationsfaktorbrist
som ger en förlängd APTT. Vid förekomst
av antikroppar som binder fosfolipidbindande protein (lupus antikoagulans), förlängs också ofta APTT, liksom vid heparinbehandling. PK(INR) används främst för
monitorering av AVK-behandling.
NOAK är direkta inhibitorer av antingen
FXa eller trombin och med tanke på vilka
koagulationsfaktorer som påverkas, kan
APTT och PK(INR) förväntas påverkas.
Tabell 2 PK(INR) Normal (<1,5 ggr förhöjning) Låg Dabigatran (Pradaxa ®) Rivaroxaban Låg/ (Xarelto®) Terapeutisk APTT ↑ ↑↑ (1,5-­‐2 ggr (>2 ggr förhöjning) förhöjning) Låg/ Hög Terapeutisk Terapeutisk/ Hög Hög Normal ↑ ↑↑ (<1,5 ggr (1,5-­‐2 ggr (>2 ggr förlängning) förlängning) förlängning) Låg Terapeutisk Hög* Låg/ Terapeutisk Terapeutisk/ Hög Hög Apixaban (Eliquis®) Låg/ Terapeutisk/ Hög Låg/ Terapeutisk/ Hög Terapeutisk/ Hög Terapeutisk/ Hög Hög Hög *APTT >2 ggr övre gränsen för normalområdet utgör blödningsrisk vid dabigatran-­‐behandling (enl. PK(INR)ref. och2). APTT påverkas vid NOAK-­‐behandling. Tabellen visar arbiträr förhöjning av PK(INR) och förlängning av APTT
vid låg, terapeutisk och hög koncentration av, läkemedlen dabigatran, rivaroxaban och apixaban. Baserat på tillsatsförsök (ref. 5-­7). *APTT >2 ggr övre gränsen för normalområdet utgör blödningsrisk vid dabigatran-­behandling (enl. ref. 2).
PK(INR) och APTT vid NOAK-behandling
När man
undersöker i vilken utsträckning
dessa analyser påverkas av NOAK i tillsatsförsök, är det oftast inte något linjärt
dos-effekt
samband [5-9]. Påverkan på
PK(INR)
och
APTT är inte enbart bero ende av läkemedelsdos utan också av vilket
reagens resp. laboratorium använder för
t.ex. APTT. Den är också beroende av när
prov tagits i förhållande till given dos och
det föreligger dessutom stor inter-individuell variation.
Alla NOAK har korta halveringstider om
patientens njurfunktion är normal. Förslag
till tolkning av PK(INR) och APTT, som
kan användas i akuta situationer för att få
en grov indikation på koncentrationen av
dabigatran och rivaroxaban i plasma finns
publicerad, men i det enskilda fallet kan avvikelser från dessa förekomma [1].
Vid normal APTT kan låga koncentrationer av dabigatran och rivaroxaban föreligga.
Apixaban i terapeutisk nivå har nästan ingen effekt alls på APTT eller PK(INR).
Även vid höga läkemedelskoncentrationer
av rivaroxaban och apixaban kan PK(INR)
och APTT vara normala (Tabell 2) [10-11].
Betydelsen av att mäta PK(INR) och APTT
vid dabigatranbehandling är osäker. Det är
inte rekommenderat att mäta effekten av
rivaroxaban- eller apixabanbehandling med
PK(INR) och APTT. Högsta NOAK-koncentrationen förväntas vara mellan 1,5-3 h
efter läkemedelsintag (för terapeutiska koncentrationer enligt FASS, se Tabell 1) och
ett högt PK(INR) eller APTT omedelbart
före given dos kan tala för överdosering/
ackumulering.
Övr. analyser för mätning av NOAK-effekt
Det finns möjlighet att koncentrationsbestämma NOAK direkt med masspektrometri (LC-MS/MS) [12-15]. Eftersom det
sannolikt oftast är läkemedlens koagula-
tionspåverkan man vill bedöma och masspektrometri dessutom inte är tillgänglig
dygnet-runt, förväntas istället de två koagulationstesten nedan rekommenderas i första
hand (jämför med hur koagulationstestet
PK(INR) används vid warfarin-behandling).
Trombintid för effekt av Dabigatran
Trombintid (TT) kan användas i blödningsutredning och finns framförallt tillgänglig vid landets specialkoagulationslaboratorier.
Om metoden kalibrerats med dabigatran,
kan den användas för att ge ett kvantitativt
mått på dabigatran koncentrationen. Analysen P-Dabigatran mätt med trombintid,
besvaras som en masskoncentration i µg/L.
TT påverkas inte av rivaroxaban eller
apixaban, men heparinbehandling kan påverka resultatet. Det finns metoder baserade
på ecarin som inte är känsliga för heparin.
Anti-faktor Xa aktivitet för effekt av rivaroxaban och apixaban
Anti-faktor Xa aktivitet används framförallt
för bestämning av heparin eller lågmolekylärt heparins Xa hämmande effekt.
Det finns kalibratorer för rivaroxaban,
med vilken metoden kan ge ett kvantitativt
mått på rivaroxaban koncentrationen. Än
så länge finns det ingen kommersiellt tillgänglig kalibrator för apixaban, men metoden kan användas även för att kvantifiera
apixaban-koncentrationen. Anti- Xa aktiviteten uppvisar i dessa båda fall ett linjärt
samband med plasmakoncentrationen av
rivaroxaban eller apixaban, men för apixaban finns sådan specifik anti-Xa aktivitets
analys ännu inte kommersiellt tillgänglig.
Analysen P-Rivaroxaban mätt med antiXa aktivitet kan besvaras som en masskoncentration i µg/L, till skillnad från vid heparin-behandling då svaret anges som anti-Xa
kIE/L. Anti-faktor Xa aktiviteten påverkas
inte av dabigatran.
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 11
Vid NOAK-behandling påverkas även andra laboratoriemetoder
Andra koagulationsanalyser t.ex. flera av
de som ingår i en trombosutredning kan
påverkas av samtliga NOAK [16]. Det laboratorium som utför specialkoagulationsutredningar behöver därför veta om patienten står på sådan behandling. För att helt
undvika problem vid tolkning av resultat
av sådana utredningar rekommenderas att
prov tas före insättandet eller efter avslutad behandling. En del rapporter om hur
PK(INR) mätt med patientnära metodik
påverkas under pågående NOAK behandling finns, men här är publikationerna ännu
så länge få.
Sammanfattning
Användningen av NOAK förväntas öka
i landet. Därmed ökar också behovet av
kunskap om i vilka situationer värdering av
graden av antikoagulation kan behövas. I
vissa situationer kan mätning av antikoagulerande effekt behövas, men inte rutinmässig monitorering av behandlingseffekt (16).
Med en ökande förskrivning kommer
frågeställningar kring behandlingseffekt förekomma allt mer ofta och kräva beslut om
åtgärder av behandlare och en anpassning
av analyssortimentet på våra sjukhuslaboratorier. Exempelvis behöver njurfunktionen
följas regelbundet vid NOAK-behandling.
Mycket höga PK(INR) och APTT analyserat på sjukhuslaboratorier kan inge misstanke om förhöjda koncentrationer av dabigatran, medan rivaroxaban och apixaban
påverkar dessa analyser i mindre utsträckning. Ett problem är alltså att man inte
exakt kan säga när risken för trombos eller
blödnings-komplikationer ökar baserat på
dessa tester. Koagulationsanalyser som kalibrerats med resp. läkemedel, såsom trombintid i analysen P-Dabigatran och anti
faktor Xa-aktivitet i P-Rivaroxaban, kan
användas för att koncentrationsbestämma
NOAK och besvaras som en masskoncentration i µg/L. Uppgift om när prov tagits
i förhållande till given dos behövs för att
resultatet ska kunna tolkas. Tillgängligheten för dessa analyser är än så länge liten i
landet, men analyserna är möjliga att sätta
upp på de koagulationsinstrument som används i sjukhuslaboratoriernas dygnet-runt
verksamhet.
Strandberg K, Lindahl TL
Fagerberg Blixter I
Berndtsson M, Hillarp A, Baghaei F
Equalis expertgrupp i Koagulation
12 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
Referenser
1.
SSTH: Vårdprogram för dabigatran, rivaroxaban, apixaban, http://www.ssth.
se/utdrag 131114.
2. Farmaceutiska specialiteter i Sverige
(FASS): FASS-text för dabigatran, rivaroxaban, apixaban, http://www.fass.se/
utdrag 131114.
3. Lip GYH, Bjerregaard Larsen T, Skjoth
F et al. Indirect comparison of new anticoagulant drugs for efficacy and safety
when used for stroke prevention in atrial
fibrillation JACC 2012; 60(8):738-46.
4. Nilsson-Ehle et al redaktörer. Laurells
Klinisk kemi i praktisk medicin. Studentlitteratur Lund; 2012 p.198-209.
5. Lindahl TL, Baghaei F, Blixter IF , et
al. Effects of the oral, direct thrombin
inhibitor dabigatran on five common
coagulation assays. Thromb Haemost
2011;105(2):371-8.
6. Hillarp A, Baghaei F, Fagerberg Blixter
I, et al. Effects or the oral, direct factor
Xa inhibitor rivaroxaban on commonly
used coagulation assays. J Thromb Haemost 2011; 9(1):133-9.
7. Hillarp A, Gustafsson KM, Faxälv L, et
al. Effects of the oral, direct factor Xa inhibitor apixaban on routine coagulation
assays and anti-Xa assays. J Thromb Haemost. 2014;12(9):1545-53
8. Tripodi A. The laboratory and the direct
oral anticoagulants. Blood 2013; 121:
4032-25.
9. Ten Cate H. New oral anticoagulants:
discussion on monitoring and adherence
should start now! Thrombosis Journal
2013; 11: 8
10. Garcia D, Barrett YC, Ramacciotti E, et
al. Laboratory assessment of the antico-
11.
12.
13.
14.
15.
16.
agulant effects of the next generation of
oral anticoagulants. J Thromb Haemost
2013; 11: 245-52.
Baglin T, Hillarp A, Tripodi A, et al. Measuring oral direct inhibitors of thrombin and factor Xa: a recommendation
from the Subcommittee on Control of
Anticoagulation of the Scientific and
Standardization Committee of the International Society on Thrombosis and
Haemostasis. J Thromb Haemost 2013;
11:756-60.
Antovic JP, Skeppholm M, Eintrei J, et al.
Evaluation of coagulation assays versus
LC-MS/MS for determinations of dabigatran concentrations in plasma. Eur J
Clin Pharmacol 2013; 69(11):1875-81.
Douxfils J, Tamigniau A, Chatelain C,
et al. Comparison of calibrated anti-Xa
assay and PT tests with LC-MS/MS for
the therapetic monitoring of patients treated with rivaroxaban. Thromb Haemost
2013; 110: 723-731.
Douxfils J, Chatelain C, Chatelain B, et
al. Impact of apixaban on routine and
specific coagulation assays: a practical laboratory guide. Thromb Haemost 2013;
110: 283-294.
Reilly, P, Lehr T, Haertter S et al. The
effect of dabigatran plasma concentrations and patient characteristics on the
frequency of ischemic stroke and major
bleeding in atrial fibrillation patients. J
Am Coll Cardiol 2014;63:321-8.
Kristoffersen AH, Vegard Stavelin A,
Wiik Johansen P, et al. Laboratorieanalyser ved behandling med nye perorale
antikoagulasjonsmidler. Klinisk Biokemi
i Norden 2013;4(25): 14-24.
Välkomna till
Trombos och Hemostas Symposium 9
Vetenskaplig evidens och klinisk praxis om blödningar och trombos
Hässleholm 26-27 mars 2015
För detaljerat program samt information om anmälan se
www.ssth.se
Europeiska diabetesmötet
i Wien 2014
Undertecknad försökte så gott jag kunde vara på flera platser samtidigt under
en intensiv diabetestyngd vecka i Wien.
Här följer en blogglik rapport dag för
dag från mötet!
Dag -1
Uppvärmning med företagssymposier och
inbjudna forskare
Holst med en get och med galla
Dagen startar med hormonspecialisten
Jens Juhl Holst. En dansk professor som
väl knappast behöver mikrofon egentligen.
Jag sätter mig nära men lite på sidan för att
bli saliverad på. Intressant och bra genomgång av en del av kunskaperna om vad som
reglerar aptiten på oss människor (med inslag av råttor förstås..). Ghrelin är det enda
kända hormonet som faktiskt ökar hunger.
Det är dock inte förklaringen till att man
blir tjock, det är inte högre hos överviktiga.
Men det ligger högre i plasma när man bantar- kan det vara det som gör att chokladen
är så himla god just när man inte får äta
densamma, då man bantar? Hursomhelst så
sjunker ghrelin efter måltid, men stiger, aptitstimulerande, innan man äter igen. Det
finns också ett starkt statistiskt samband
Fasaden på Wiens operahus
Fasaden man möttes av varje dag i Wien.
mellan hur mycket hunger man känner
och hur mycket ghrelin som simmar runt i
plasma. Tyvärr har hämning av ghrelin gett
upphov till hypertermi, och det är ju inte
kul ens under vintern i Sverige. Men det
finns hopp, acetylerad ghrelin är den enda
aktiva formen, och det acetyleras av enzymet GOAT (Gastric-O-Acyl-Transferas).
Så kanske vi ändå kan nära lite hopp om
att rå på denna mekanism bakom hungerkänslan på människa, genom att stimulera
en ”get”: GOAT!- utan att få hypertermi på
köpet.
Cholecystokinin (CCK) har ju varit känt
sedan urminnes tider, det frisätts som svar
på fett och protein i tarmen och leder till
tömning av gallblåsa och mättnadskänsla.
Jag har alltid tänkt att jag kan tacka CCK
för den mysiga dåsigheten efter en gräddig
efterrätt. Men nu kan det komma än mer
nytta av detta hormon, långverkande CCK
agonister håller på att testas enligt professor
Holst. Kan de då också få en att tro att man
just ätit en god efterrätt?
Herr Holst gick sedan in på PP familjen
av peptider i tarmen. Peptid YY (PYY) med
36 aminosyror 1-36 hämmar aptiten och
kommer precis som inkretinen GLP-1 från
L-cellerna i tunntarmen. Men här berättade
Holst något som var klart intressant. PYY136 tappar sina första två aminosyror genom
verkan av DPP-IV enzymet. Alltså samma
enzym som bryter ned GLP-1 och som man
hämmar med DPP-IV hämmare (t.ex. sitagliptin, alogliptin och saxagliptin som
ju finns som diabetesbehandlingar). Och
när dessa två aminosyror är borta av DPPIV så blir PPY 3-36 kvar och det hämmar
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 13
aptiten. Så detta kan vara förklaringen till
att DPP-IV hämmare inte ger viktnedgång på samma sätt som GLP-1 agonister,
eftersom man genom att hämma DPP-IV
inte på normalt vis längre producerar det
aptithämmande PYY 3-36! Holst visade
passande resultat att behandling med DPPIV hämmare faktiskt sänkte halten av PYY
3-36 till en tredjedel i plasma på människa.
Hypoglykemier och terapi som inte ger
onödigt lågt socker, SGLT2 hämmare
Hoppandes runt mellan olika företagssymposier kunde noteras att man ofta dryftade besvikelsen över att man inte minskade
sjuklighet med strikt kontroll av blodsockret (HbA1c) i ACCORD studien [1]. Man
ökade ju t.o.m. dödligheten. Men flera
föreläsare återkom till att man inte kunde
förklara den ökade dödligheten så enkelt
som med de allvarliga hypoglykemier som
uppkom av behandlingen. Det var bland de
som låg dåligt, och som alltså inte svarade
på terapin, som det var en ökad dödlighet. Man har också i andra studier visat att
bara det faktum att man ibland har svåra
hyperglykemier innebär är klart ökad risk
för all möjlig typ av mortalitet, även efter
korrektion av olika riskfaktorer för hypoglykemier. Således verkar det ju förstås
bra att ge patienterna terapi som inte ger
risk för hypoglykemier eller viktuppgång,
som var fallet i ACCORD studien när man
sänkte HbA1c till ca 5,4%. På detta tema
rapporterades om SGLT2 hämmare som ju
hindrar återupptag av glukos från primärurinen så att man förlorar ca 70 gram socker med urinen. Man sockrar alltså avloppet
istället för cirkulationen i kroppen. Detta
Invigning med Andrew Boulton på alla skärmar.
14 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
leder till viktnedgång men kan ge fr.a.
svampinfektioner som biverkning. Men å
andra sidan knappast hypoglykemier eftersom det är när blodsockret ligger högt som
det förloras som mest i urinen. På svenska
marknaden finns sedan ett drygt år dapagliflozin men det finns nu flera andra läkemedel med samma mekanism på väg att komma ut till försäljning. Än så länge finns inga
långtidsdata på hur det påverkar hjärt- och
kärlsjukdom men sådana studier har startats respektive kommer att startas.
Big data och stora studier på DPP-IV hämmare
Gerstein, mannen bakom bl.a. nyss nämnda ACCORD studien [1], höll en mycket
engagerad föreläsning just om hur svårt det
varit att med hjälp av ”Big Data” (stora databaser) söka räkna ut hur man verkligen
skall behandla patienter. Han tog upp tråkiga studieresultat där man försökt bevisa
att det lönar sig att t.ex. normalisera glukos, såsom i ACCORD, vilket det ju inte
gjorde [1], att det är bra att bli mindre
tjock och få bättre kondis, såsom testades
i LOOK AHEAD (under 10 år!), vilket ju
inte heller visade sig minska sjuklighet [2].
Inte heller infriades data från metaanalyser
av många små studier av DPP-IV hämmare
som talade för en minskad sjuklighet med
dessa läkemedel, när data nu kom ut från de
första stora sådana studierna av saxagliptin
och alogliptin (SAVOR och EXAMINE).
Dessa läkemedel gav ingen minskad sjuklighet jämfört med placebo [3, 4], men de
var å andra sidan inte heller förknippade
med ökad risk för hjärt-kärl sjukdom. Men
det fanns möjligen ett undantag härvidlag,
DPP-IV hämmare ökar möjligen risken för
att man skall läggas in på sjukhus för hjärtsvikt en aning, vilket flera föreläsare återkom till.
Långtidssocker i urinen
I långtidsstudier visades att man inte blir
resistent mot den blodsockersänkande effekten av SGLT2 hämning under uppföljningar under 4 år. Man får t.o.m. en bättre
effekt än sulfonylurea (SU) i en jämförande
undersökning med glipizid, som initialt har
bra effekt men som med tiden inte alls är
så effektivt längre. Personligen har jag länge
tyckt att man med SU redan sparkar på en
cell som ligger. Betacellerna är ju reda trötta
per definition när man har diabetes, så att
med SU stimulera dem ännu mer gör dem
ju knappast gladare. Sammanställningar av
de data man har från flera korta studier talar (precis som varit fallet för DPP-IV hämmare ovan) minskad risk för hjärt- kärlsjukdom med SGLT2 hämmare. Och eftersom
dessa läkemedel också är svagt natriuretiska
så behöver man inte oroa sig för hjärtsvikt,
tvärtom, preliminära studier talar för att
man kanske kan minska den risken istället.
Nya effektiva lipidsänkare
Vidare på temat fett, men då inte grädde
längre. Patienter med typ 2 diabetes har
ju fr.a. risker för att få kärlsjukdom, närmare bestämt hjärtinfarkt och stroke. Här
kommer en ny kraftfull behandlingsprincip alltmer nu ut på marknaden. Den nya
principen bygger på att man med t.ex. antikroppar ökar halten av LDL-receptorer i
levern genom att hämma proteinet PCSK9
vilket gör att man ökar LDL receptorer i
levern. Denna nya grupp av läkemedel ger
en tämligen fantastisk sänkning av LDL kolesterol, nästan oavsett vad den kombineras
med. PCSK9 hämmaren evolocumab (där
kan man alltså inte kan ha löständerna på
sig apoteket när man hämtar sitt recept) har
visats sänka LDL kolesterol 57% på människa och vad som är särskilt hoppingivande
är att denna nya form av lipidbehandling
inte verkar ge bieffekter nästan alls. Inga
muskelsmärtor uppkommer såvitt man sett
hittills. Man har också data på ”patienter”
som är födda med mindre välfungerande
PCSK9 och de har således lägre LDL kolesterol än vad som är vanligt. I exempelvis
en undersökning ca 28% lägre, men intressant nog så är risken för kranskärlssjukdom
under en livstid sänkt mycket mer än LDL
kolesterolet, en minskning med 88% (!)
[5]. Så kan det då kanske alltså gå om man
Ny indikation
Patienter med cancersjukdom:
Förlängd behandling av symtomatisk venös
tromboembolism samt prevention av återfall.
Dosering:
175 anti-Xa enheter per kg kroppsvikt administreras subkutant en gång per dag. Rekommenderad
behandlingslängd är 6 månader. Fortsatt antikoagulationsbehandling efter 6 månader bör utvärderas
med hänsyn till möjlig nytta för patienten samt progression av cancersjukdom.
www.leo-pharma.se
innohep®, injektionsvätska, lösning 10 000 anti-Xa IE/ml samt 20 000 anti-Xa IE/ml. Injektionsvätska, lösning, förfylld spruta 2.500 anti-Xa IE, 3.500 anti-Xa IE, 4.500 anti-Xa IE, 10.000 antiXa IE, 14.000 anti-Xa IE samt 18.000 anti-Xa IE. ATC-kod: B01AB10. Antitrombosmedel. Aktiv substans: Tinzaparin. Indikationer: Behandling av djup ventrombos och lungemboli när trombolytisk behandling eller kirurgi inte är aktuell. Patienter med cancersjukdom: Förlängd behandling av symtomatisk venös tromboembolism samt prevention av återfall. Trombosprofylax vid
allmän och ortopedisk kirurgi. Trombosprofylax – antikoagulation vid extrakorporeal cirkulation av blod under hemodialys och hemofiltration. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den
aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Aktuell eller anamnes på immunmedierad heparin-inducerad trombocytopeni (typ II). Allvarlig blödning eller tillstånd som predisponerar för
allvarlig blödning, d v s a) uppkommer på kritiskt område eller organ (ex. intrakranialt, intraspinalt, intraokulärt, retroperitonealt, intraartikulärt eller perikardiellt, intrauterint eller intramuskulärt
med kompartmentsyndrom), b) orsakar en minskning av hemoglobinnivå på 20 g/L (1,24 mmol/L) eller mer, eller c) leder till transfusion av två eller fler enheter av blod eller röda blodceller.
Svår koagulationsrubbning. Akut gastroduodenalt ulcus. Septisk endokardit. Det får ej ges till prematura barn och nyfödda med anledning av risken för ”Gasping syndrome”. Varningar och
försiktighetsmått: Neuraxial anestesi: Patienterna bör övervakas noga för tecken och symtom på neurologisk skada. Blödning: Försiktighet rekommenderas vid administrering av Innohep
till patienter som löper risk för blödning. Kombinationen med läkemedel som påverkar trombocytfunktionen eller koagulationssystemet bör undvikas eller noga övervakas. Intramuskulär
injektion: Innohep ska inte administreras genom intramuskulär injektion på grund av risken för hematom. På grund av risken för hematom, ska även samtidiga intramuskulära injektioner
av andra läkemedel undvikas. Hyperkalemi: Heparinprodukter kan hämma sekretionen av aldosteron, som kan leda till hyperkalemi. Riskfaktorer inkluderar diabetes mellitus, kronisk njursvikt, befintlig metabol acidos, ökad plasma-kalium under inledande behandling, samtidig behandling med läkemedel som kan höja plasma-kalium, och långvarig användning av Innohep.
Hjärtklaffsproteser: Innohep rekommenderas inte för att förhindra klafftrombos hos patienter med hjärtklaffsproteser. Nedsatt njurfunktion: Försiktighet rekommenderas vid behandling av
patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/minut). Äldre: Försiktighet rekommenderas vid behandling av äldre med nedsatt njurfunktion. Hjälpämnen varningar:
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d v s är näst intill ”natriumfritt”. Bensylalkohol kan orsaka förgiftning och anafylaktiska reaktioner hos spädbarn och
barn upp till 3 års ålder. Vissa formuleringar av Innohep innehåller natriummetabisulfit. Metabisulfit kan i sällsynta fall orsaka allvarliga överkänslighetsreaktioner och bronkospasm. Innohep
formuleringar innehållande natriummetabisulfit måste användas med försiktighet hos patienter med astma. Graviditet: Antikoagulerande behandling av gravida kvinnor kräver involvering
av specialist. För fullständig produktinformation och priser se www.fass.se
Datum för översyn av produktresumén 2014-08-06. LEO Pharma AB, Box 404, 201 24 Malmö.
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 2) 13
LEO® 201073 © LEO PHARMA AB SEP 2014 DIX ORG.NR. 556075-4318. ALLA LEO VARUMÄRKEN SOM NÄMNS ÄGS AV LEO GROUP.
skulle ta en liten dos PCSK9 hämmare från
födseln…
Första kongressdagen
Invigning och högtidsföreläsning om hur
man kan odla tarmar
Dagen inleds traditionsenligt på EASD
med att Andrew Boulton, president för
EASD, öppnar kongressen med ett framförande i största salen med plats för alla ca
18 000 deltagare. Slående framhåller han
att det var nära kongressen, geografiskt,
som skottet i Sarajevo föll och som var upptakten till första världskriget där 17 miljoner människor miste livet under 4 år. Detta
ger ett snitt på 4,25 miljoner dödsfall per år.
Men till skillnad mot dödstalen av diabetes
i världen, som nu ligger på 5,1 miljoner per
år, så har detta ”krig” mot diabetes inget
tydligt slut i sikte.
Boulton lämnade över till professor Domenco Accii som i år förärats Claude Bernard priset och som därmed höll sin högtidsföreläsning i samma sal där alla får plats.
Hans huvudtema rörde reglering av glukos
och fett i levern och han menade bland annat att det är när insulin stiger vid insulinresistens, för att hindra att levern från att
producera för mycket glukos, som fettinlag-
ringen också startar i levern. Dessutom ger
detta en ökad produktion av triglycerider.
Kliniskt stämmer det ju utmärkt med att
hypertriglyceridemi är en utmärkt indikator på ökad risk att få diabetes. Vad som
verkligen var nya rön och närmast science
fiction var att han visade hur man genom
att ta fibroblaster från människa kunde differentiera dessa celler till att odla fram små
tarmliknande strukturer som man kallade
minitarmar. Inte nog med det, i dessa odlade minitarmar kan sedan insulinproducerande celler skapas i mukosan genom att
man inhiberade proteinet FoxO1. En bärande idé här är att det kan vara en fördel
att inducera insulinproduktion i tarmceller
jämfört med motsvarande ”reparation” i
pankreas eftersom bland annat tarmceller
inte påverkas på samma sätt av immunsystemet som celler i pankreas. Tarmen är
ju van att hantera alla möjliga främmande
ämnen. Dessutom byts tunntarmsceller ut
med ca 7 dagars intervall kontinuerligt så
även om man fick en immunreaktion på sådana insulinproducerande celler så kanske
inte det skulle få så svåra effekter. Väldigt
mycket Sci-Fi på det hela taget tycker jag,
men tanken på att donera lite hud för att sedan kanske få en tarmsnutt odlad från celler
som kommer från en själv kanske inte är så
Ännu inte så mkt informerande anslag om vad slags forskning man gjort…
16 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
tokig. Särskilt då förstås om denna tarm
kan producera det insulin som man behöver ha lite extra av om man har diabetes.
Värmande fettväv
Med fortfarande varma kinder efter att
ha åkt det effektiva, men varma, Wienska
tunnelbanesystem till kongressen, satsar jag
på att avlyssna symposiet om brun fettväv.
Denna bruna version av fettväven är ju det
organ som skulle kunna lösa hela fetmaproblematiken om man bara kan finna ett sätt
att både aktivera densamma och gärna få
den att växa. I denna bruna fettväv, som sitter centralt i kroppen i anslutning till stora
blodkärl, så kopplas energiproduktionen
om till att göra värme i de bruna fettcellerna. Så istället för att lagra fett så förbränner
dessa små värmeverk energin mycket effektivt när de stimuleras. Till skillnad från klassisk vit fettväv (som egentligen är ganska
orange på oss människor, vi lagrar karoten
i fettet, vid ”morotsförgiftning” blir man ju
alldeles orange, i alla fall på vintern) så vill
man ofta alltså ha mycket av denna vävnad.
Undertecknad har egna, ännu opublicerade data, på att man sänker sin metabolism
om man håller sig varm på vintern. I överensstämmelse med detta berättar Deelen
och kollegor i Amsterdam att det finns en
Man skulle kunna tro att det var ironi på en diabeteskongress med denna lunch…
stor variation i köldinducerad aktivering av
brun fettväv som varierar med årstiden i just
Nederländerna. Man hade en sammanlagd
kohort på 64 friska frivilliga att undersöka
och uppgifter om temperatur och väder under studieperioden kopplades till aktivitet i
brun fettväv mätt med radioaktivt upptag
av glukos (som fettväven också förbränner).
Man fann intressant nog att det bara var en
trend till att undersökningsdagens temperatur påverkade aktivitet i brun fettväv, i så
mån att kallare dagar tenderade att ge högre
aktivitet. Men det var snittet i temperatur
under den aktuella veckan som visade starkast samband. Eftersom själva köldstimuleringen var standardiserad med köldfiltar vid
undersökningstillfället så borde detta alltså
avspegla en kvardröjande effekt av omgivningstemperatur på energiförbrukning i
brun fettväv som alltså uppkommer redan
efter dagar. När gruppen studerade den radioaktivt volymen av vad som antogs utgöra brun fettväv var den flerfaldigt större på
vintern än på sommaren. I en annan del av
detta symposium så visade den andra stora
forskargruppen som studerar brun fettväv,
och som var representerade på kongressens
symposium, Kirsi Virtanens grupp från
Turku i Finland, att brun fettväv till stor
hämtar sitt bränsle från fettsyror, och inte
från socker. Detta är ju egentligen helt logiskt, fettceller brukar vara bäst på att ta
upp fettsyror snarare än socker, och det kan
kännas värmande (smalnande…) att just bli
av med lite lagrade fettdepåer när man starar upp sitt bruna fett. Slutligen visade nu
Bahler, från den Nederländska gruppen att
om man jämför unga personer (18-30 år)
som är smala eller feta med äldre personer
(> 40 år) som var smala så var det knappast
brist på brunt fett som var förklaringen till
lägre metabolism hos de äldre. Snarare var
det så att de smala medelålders personerna
inte får upp lika mycket ”ånga” i det sympatiska nervsystemet som önskat. Det är
sympatikus som medierar aktiviteten i brun
fettväv, det har varit känt länge. Detta fynd
hos smala medelålders personer i allmänhet
passar utmärkt med att en del lättretade
kollegor till mig just är påtagligt smala trots
sin ålder, tänker jag för mig själv när jag hör
detta. De kan säkert ta sig över den här annars vanliga stresströskeln när de dagligen
låter sig retas upp för allt möjligt.
Lunchen på EASD har ett rykte om att
vara av tämligen låg kvalitet. Men denna
gång var det nog rekord. Flera delegater
undrade om de fått fel lunchpåse när innehållet hade granskats. Men påsarna innehöll
verkligen enbart salta pinnar, ett plastat
stort kex och ett äpple samt vatten. Se bild.
Hungrig postervandring med tema mat
I en första vandring bland alla de 1100
postrarna, med hungerkänslor som följd av
oätlig lunchpåse, fanns jag en uppmuntrande Italiensk studie av effekterna av vad som
ofta kallas ”preload”. Man testade om parmesanost (50g) ihop med ett kokt ägg och
vatten 30 minuter före huvudmåltiden påverkade glukosstegring och hormoner. Man
visade att just denna förrätt med italiensk
touch inducerade ett rejält svar avseende inkretiner, både GLP-1 och inkretinen GIP
steg. Sådan ostbaserad preload innan den
egentliga måltiden minskade matens glukosstegrande effekter hos patienterna. Hos
patienter med prediabetes steg nu sockret
efter måltid till ca 8 mmol istället för 10
mmol utan preload-måltid, och hos de som
hade diabetes och fick ost och ägg så kapades glukostoppen från 14 till ca 10 mmol/l.
Parmesan och ägg sätter alltså fart på dina
egna inkretiner innan måltid, fast de inte
innehåller några kolhydrater nästan alls.
På temat mat så presenterades nya data
från svenska Malmö Kost Cancer studien
där man undersökte kopplingen mellan
olika fettkällor och insjuknande i diabetes
under 14 år på 27000 personer. Man fann
att ett stort intag av feta mjölkprodukter,
8 portioner /dag, var kopplat till en påtagligt minskad risk för att få typ 2 diabetes
när detta jämfördes med de som bara åt ca
en sådan portion per dag. Relativ risk var
0,77, dvs en drygt 20 % minskad risk av att
äta många portioner dagligen av feta mjölkprodukter. Hoppas livsmedelsverket läser
denna studie! Att konsumera lågfettprodukter var också kopplat till ökad risk för
diabetes (förstås korrigerat för fetma och
andra kända riskfaktorer för diabetes). Så
precis som i PREDIMED studien som
kom förra sommaren (där lågfettkost jämfördes med medelhavskost[6]) så har man
alltså ökad diabetesförekomst om man följer Livsmedelsverkets råd om att välja lättmjölk framför standardmjölk.
Inkretinbehandlingar
I ett symposium om inkretinbaserad terapi framfördes flera undersökningar av olika GLP-1 agonister i jämförande studier.
Bland annat så visades att det gick bra att
ge långverkande GLP-1 agonist en gång per
vecka istället för långverkande insulin som
titrerades mot fastesocker till patienter med
otillräcklig kontroll på metformin och SU.
Patienterna som fick tillägg av GLP-1 agonist i hög dos fick viktnedgång och bättre
Hba1c än gruppen som fick insulin som i
sin tur gick upp i vikt. Illamående var dock
tämligen vanligt med den inkretinbaserade
terapin. Man rapporterade i en annan session att GLP-1 agonist i hög dos kan ge påtaglig viktreduktion till patienter med kraftig fetma och diabetes. Högre dos gav mer
viktnedgång men inte oväntat också mer
gastrointestinala biverkningar medan inga
fall av pankreatit förekom. Men högdos
GLP-1 agonistbehandling medförde ingen
ökad risk för hypoglykemier.
Dag 2
Peter Nilsson med två ansikten och två
namn
Dagen började med mer översiktliga presentationer. Jag valde den där kollega Peter
M Nilsson från Lund hade första presentationen. Early Vascular Ageing, tidigt vaskulärt åldrande, var temat. Peter fanns faktiskt med på två presentationer vid samma
seans, då han fick hoppa in som ersättare
åt en fransman som fastnade i hemlandet
p.g.a. fransk flygstrejk. Peter som nu hade
sitt ansikte två gånger på samma session (se
bild) gav oss dessutom två andra namn att
grunna på. Både EVA (Early Vascular Ageing) och dess motpart ADAM (Aggressive
Decrease of Atherosclerotic Modifiers, aggressiv sänkning av faktorer som påverkar
arterioskleros). Nyheter för mig inom EVA
var att vi allmänhet faktiskt är rätt bra på
se hur åldrade kärlen är kroppen redan i
ansiktet på folk, bokstavligen. Man har exVASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 17
perimentellt kunnat visa att personer som
bedömdes som att ha ett ungt ansikte i förhållande till sin kronologiska ålder på fotografier hade mindre tecken på kärlskada än
personer som tvärtom såg äldre ut på bild
än vad de faktiskt var. Vi verkar alltså besitta en slags allmän mänsklig förmåga att i
ansiktet på folk se in i deras artärer.
Övervikt och trötta betaceller
Ele Ferrannini höll en föreläsning om tidsförloppet för insulinresistens i förhållande
till att betacellerna blir utmattade. Han
visade att man ser ett försvagat svar på hur
mycket insulin som frisätts från betaceller
när blodsockret stiger mycket tidigare i
sjukdomsförloppet än man kanske tänker
sig. Till och med hos barn finner man att
när blodsockernivåerna bara stigit en aning
jämfört med det normala så är detta förknippat med att betacellerna inte effektivt
frisätter insulin. Ferranini visade också att
så snart man har högt BMI, så finns redan
tecken på att man har betaceller som inte
ger ifrån sig insulin så fort som de kan göra
hos smala. I en studie lade man blodglukos
på en lätt förhöjd nivå med glukosdropp.
Man kunde då se en helt akut effekt på insulinfrigivande redan efter en dryg timme.
Vid ett blodsocker som man lagt stadigt på
inte högre än ca 8 mmol/l så minskade insulinsekretionen påtagligt. Detta är alltså en
akut variant av vad man kan kalla ”glukotoxicitet”. Detta är ju ett begrepp vi brukar
citera i kliniken när vi efter någon veckas
behandling start med insulin, vid akut behandling av nydebuterad diabetes, ser att
man blir känsligare för insulinbehandlingen. Det är ju bl.a. därför det kan vara farligt att skicka hem patienten med ett alltför
välkontrollerat socker, de kan få hypoglykemier när de sedan blir insulinkänsligare
hemma. Men att det inträder efter en timme redan, och vid så lätt förhöjda blodglukosnivåer, var nytt för mig. Nog kan man
få känslan av att man verkligen får diabetes
av socker, alltså godis….. Glädjande nog
visade Ferrannini slutligen att akut sänkning av blodglukos genom behandling med
SGLT2 hämmare (som ger sockerförlust genom glukosuri), medförde en motsvarande
direkt ökning, samma dag, av betacellernas
förmåga att frisätta insulin. Det finns hopp!
Peter Nilssons ansikte två gånger, föreläsaren emellan, Cruikshank, fastnade uppenbarligen inte alls på bild (han
kommenterade så själv).
längning av en randomiserad studie, och
bortfallet rörde sig om lite drygt halva den
initiala kohorten. Inga allvarliga tillbud
rapporterades i högre incidens än väntat i
denna diabeteskohort. Detta var en amerikansk studie så en stor del av bortfallet var
beroende på att man inte ville vara med i
studien längre eller då man helt enkelt
flyttade bort från denna kalla del av USA,
nordvästra Amerika, som studien gjordes
i. Många hann bli pensionärer under studieperioden. Två deltagare hoppade av
och slutade med GLP-agonisten eftersom
de ansåg sig botade från sin diabetes (!). I
gruppen som helhet kvarstod en stor del av
den initiala minskningen av både kropps-
Mer inkretiner
En uppföljning av ca 127 patienter med diabetes typ 2 som behandlats med en GLP-1
agonist i hela 6 år presenterades också under förmiddagen. Detta var en öppen för18 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
Rökning endast i därför avsedd ubåt på land
vikten och HbA1c under hela den 6 år
långa observationstiden.
Mättnadskänslor hos människa
Jag brukar alltid rynka lite på min näsa
när jag hör att GLP-1 ger mättnadskänslor på oss människor. Sådana data bygger
nämligen hitintills på djurförsök. Men i en
elegant serie försök där man avbildat förändringar i blodflöde i hjärnan på människa (med magnetkamera, FMRI) så undersöktes temat mättnad på människor. Man
kunde visa att områden i hjärnan som anses
aktiveras vid hunger också mycket riktigt
ökade sitt blodflöde när man visade bilder
på god mat. Metoden såg alltså ut att fung-
av att man helt enkelt upplever att man vill
ha mer socker då det helt enkelt är gott. Vi
svenskar är ju t.ex. kända för att konsumera
massor med lösgodis som säljs i mataffärerna. Hursomhelst så visar studien rätt tydligt
att man inte blir mätt alls av socker, i alla
fall om man är smal och frisk. En åhörare
frågade just om det kanske kunde vara annorlunda hos patienter med diabetes, men
det gick ju förstås inte att svara på utifrån
denna undersökning.
Sist denna dagen, D
...men kongresslunchen nästa dag är i så fall lika ironisk, ett päron, många salta fiskar och någon slags söt kaka i papper.
era. Fotografierna föreställde ofta tårta och
annan kaloririk mat. När man sedan undersökte effekterna av att ha ätit en riktig
testmåltid så minskade blodflödet mycket
riktigt i dessa områden, man blev alltså lite
mindre hungrig av maten.
Ökningen i blodflöde vid stimulering
var starkare hos de som hade typ 2 diabetes
jämfört med de som inte hade diabetes, de
verkade alltså bli mer ”sugna” av matbilder.
När man gav en substans som blockerade GLP-1 receptorn så ökade blodflödet i
”hunger-områden”. Denna effekt var tydligast hos patienterna i studien som hade
typ 2 diabetes. Detta talar alltså för att vi
verkligen har en aktiv aptitsänkande effekt
av GLP-1 på människa, i hjärnan.
I den postersession som jag själv deltog i,
om ”Diet and nutrition”, visade en Dansk
grupp att man får mer stegring av inkretiner och insulin i plasma om man äter socker jämfört med att få glukoset intravenöst.
Detta kallas ju ofta just ”inkretineffekten”.
Men i denna undersökning av smala och
friska personer så lät man också deltagarna
svara på om de kände hunger eller mättnad
med några minuters mellanrum, under det
att deras blodsocker steg. Tyvärr, får man
väl säga, så detekterades ingen annorlunda
hungerkänsla när man fick socker att äta
jämfört när man fick det i blodet. Detta
trots att inkretinerna bara steg ordentligt
när man åt sockret. Personligen hade jag
lust att fråga om det kanske ändå inte var så
att inkretiner ger en viss mättnad när man
äter socker, men att det kanske balanseras
Jag själv skall strax just förklara för professor Tina Vilsböll om vad vi hittat i vår studie av vitamin D.
Det var denna dag jag höll min egen lilla
presentation om vitamin D hos patienter
med diabetes. Jag träffade då också många
kollegor från hemlandstinget och andra
delar av Sverige som slöt upp kring postern. Den största (bokstavligen också, 212
cm lång) medicinska bloggaren såg jag nu
också torna upp sig över de andra, Andreas Eenfeldt, alias Kostdoktorn. Han mätte
vid just detta tillfälle förnöjt blodsockerstegringen som följde även efter denna dagens
sockerstinna lunch - banan, chipspåse samt
en Twix! Blodsockret steg från ca 5 till 7 om
jag minns rätt på min reslige kollega (som
ju förstås inte har diabetes) och som har
den mest belästa av alla medicinrelaterade
bloggar i Sverige (www.kostdoktorn.se).
Professor Tina Vilsböll från Danmark
var chef för postersessionen (se bild) där
jag deltog. Vår undersökning rörde den
prognostiska nyttan av att mäta vitamin D
i plasma på medelålders patienter med typ
2 diabetes som vi nu följt i 6 år. Vi fann att
låga nivåer av vitamin D var starkt kopplat
till ökad dödlighet hos män och att detta
var oberoende av traditionella riskfaktorer
såsom blodfetter ålder och HbA1c mm.
Det var till och med ett oberoende samband mellan lågt vitamin D och hög risk
när vi la till mer avancerade mått på åderförkalkning såsom pulsvågshastighet i aorta
och kärlförtjockning i carotiskärlen. Men
detta var alltså på män, hos kvinnor fann vi
inga sådana samband med vitamin D. Hos
kvinnorna i studien var det istället så att
det var hög halt av parathyroidea hormon,
PTH, som var förknippat med ökad risk för
död. Tyvärr var det ingen i publiken som
kunde hjälpa mig med att förklara detta…
I en grannposter till vår presenterades
slutligen effekten av tillskott av vitamin
D till överviktiga patienter som hade lågt
D-vitamin i plasma. Man lottades till placebo eller vitamin D tillskott varje vecka
och båda grupperna skulle gå ned i vikt.
Man kunde påvisa den väntade stegringen
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 19
av vitamin D hos de som fick sådant tillskott och också att de bara var den gruppen
som fick bättre insulinkänslighet som följd
av bantning. Det finns mycket kvar att ta
reda på om vitamin D som markör och som
eventuell terapi, således.
Dag 3
HDL kolesterol, vår tilltänkta städhjälp i
kärlen
Första sessionen av Kerry-Anne Rye från
Australien avhandlade vad jag tyckte var rätt
övertygande data att HDL molekylen hjälper till att öka insulinfrisättning på människa och att det därmed kan hjälpa mot
diabetes. Om man via dropp under några
timmar höjer HDL genom att ge HDL:et
i droppflaskan så sänker det faktiskt blodsockret akut på människor. Men trots sådana akuta effekter har HDL-höjande så kallade CETP-hämmare redan testats kliniskt i
randomiserade studier och dessa läkemedel
har inte infriat teoretiska förväntningar på
att minska sjuklighet. Men vid förnyade
undersökningar som genomförts nu av effekterna av HDL höjande CETP hämning
på människa så ser man faktiskt också att
detta varit förknippat med lägre blodglukos
och lägre HbA1c. Detta talar förstås för att
HDL verkligen har en direkt effekt att motverka diabetes. Hur är då HDL:ets städförmåga hos personer som har diabetes? Städas
sockret och skräp bort från kärlen på samma
effektiva vis även då? Tjaa, nästa föreläsare,
kardiologen Ulf Landmesser från Schweiz,
presenterade flera exempel på att det kanske inte räcker med RUTavdrag eller andra
åtgärder i syfte att bara få mer städhjälp av
mera HDL i våra kärl. Själva HDL partikeln är nämligen dysfunktionell vid flera
olika tillstånd [7]. Huvudsakligen använde
Landmesser tekniker där man tog ut olika
patienters HDL kolesterol från plasma och
sedan testade dess funktioner. Han visade
att HDL från patienter med kranskärlsjukdom inte alls kunde åstadkomma frisättning av kärlvidgande kväveoxid från endotelceller, vilket HDL från friska kunde göra
utan problem. På motsvarande vis kunde
inte HDL från patienter med typ 2 diabetes
hämma att vita blodkroppar binder till endotel när man stimulerade immunsystemet,
vilket återigen HDL från friska klarade av.
Take home message var alltså att enbart
mätning av städproteinet HDL inte ger all
information om hur skyddande detta protein verkligen är och att det därmed inte är
säkert att RUTavdrag som bara ger oss mer
städpersonal är tillräckligt för att få bort
20 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
Vasst hörn på kongressbyggnaden
åderförkalkning. Det måste vara kompetent
personal också, i kärlen. Men avslutningsvis
visade dr Landmesser att man kunde få en
stegring av högkvalitativt HDL om man
just genom motion ökade sitt HDL kolesterol [8]. Man kan alltså med fördel motionera sin städhjälp i kärlen!
Träna dina muskler så får du också större
hjärna
Mer på temat motion, men denna gång i
ett rätt komplicerat upplägg och med avancerade analysmetoder. Man undersökte en
grupp på 37 personer som alla var kvinnor
och dryga 70 år gamla och som dessutom
hade låg muskelstyrka. Dessa äldre svaga kvinnor delades upp utifrån om deras
egna mammor hade varit överviktiga eller
normalviktiga under graviditeten. Magnetresonanstomografi utfördes före och efter
4 månaders styrketräning med bl.a. situps, benpress, armpress och ryggträning 3
timmar/vecka. Man fann att redan innan
träningen hade kvinnor som hade fötts av
slanka mammor större volym av vita områden i hjärnan än de som hade mammor
som var överviktiga under graviditeten. Ett
fynd som alltså talar för mindre uttalad
hjärnatrofi hos de som fötts av slanka mammor. Observera att inte var någon skillnad
i BMI hos de handsvaga kvinnorna innan
träning, det var bara skillnad i BMI hos
deras respektive mammor! Styrketräning i
4 månader ökade inte bara muskelstyrkan
utan verkade också stärka hjärnan. Man såg
en ökning av vitsubstansvolym i båda grupperna, men mer hos de som hade haft smala mammor. Sammanfattningsvis påverkas
alltså förmågan hos kvinnor att få en friskare hjärna av styrketräning också av hur man
haft det i mammas mage 70 år tidigare. Det
är ett rejält metabolt minne! Men man visste ju inte om det var ärftliga faktorer som
gav denna effekt eller om det var miljön i
mammans mage. Det får testas i framtida
styrketräningsstudier.
För att få lite balans mellan könen citerar
jag nu oväntade resultat från en undersökning av överviktiga medelålders män. Hypotesen var uppenbarligen att man kanske
få en akut minskning av leverfett av cykling.
Men vid bestämning av leverfett med magnetresonansspektroskopi före och efter 2
timmars cykling fann man enligt författarnas egna slutsatser ingen sådan minskning
av leverförfettning. Faktum var att vid närmare undersökning av data i postern kunde
man se att det faktiskt blev en signifikant
ökning (!) av leverfetthalt 4 timmar efter
denna ganska långa cykeltur. Inte precis vad
man tänkt sig påvisa…. Men nu är det ju få
som har så långa cykelturer till jobbet!
Risker och riskmarkörer
I en presentation visade sig låga (!) ALAT
värden koppla till dålig prognos hos patienter med typ 2 diabetes- det måste jag studera vidare i vår CARDIPP kohort som jag
presenterade data om vitamin D från igår.
Kanske de drack för lite vin?
Låga värden av IGF-1, som ju är ett anabolt hormon, gick enligt en japansk studie
att använda som oberoende markör för
ökad risk för att få osteoporosrelaterade
frakturer hos kvinnor. Alltid intressant när
man kan ta blodprov istället för röntgen.
Banta med plastpåsar som det är två hål i
”Plastpåsar” som man stoppar in via gastroskop, men som är öppna i båda ändarna,
är en metod på frammarsch vid behandling
av fetma. Principen innebär att man utan
kirurgiska ingrepp efterliknar den nedsatta digestionen vid fetmakirurgi genom att
täcka för tarmytan i proximal tunntarm,
alltså från magsäcken och en bit ”nedåt”.
Denna inklädnad av tarmen hindrar bland
annat maten att på normalt sätt blandas tidigt med enzymer från t.ex. pankreas. Man
kunde nu visa mycket god viktnedgång
(mer än 10 kg) under användande av sådan
”kondom” i magen under ett år, och att detta kopplar till högre halt av inkretiner samt
ökad mättnadskänsla. Med lite mer utveckling kan nog detta komma att bli ett alternativ till gastric bypass på utvalda patienter,
särskilt då ju ingreppet är helt reversibelt via
ett nytt gastroskopiskt ingrepp [9].
Man får äta två ägg!
Högfettkost anser jag i allmänhet vara utmärkt för patienter med diabetes (vi har
presenterat det på tidigare kongresser[10])
men denna gång på EASD verkar vi få nöja
oss med olika nya äggstudier. I en Österrikisk undersökning studerades effekten av
att äta två ägg till frukost 6 dagar i veckan, vilket jämfördes med att undvika ägg.
Gruppen man rekryterade hade alla regelrätt diabetes eller prediabetes. Deltagarna
följdes i 4 månader. Detta var alltså ett
modigt upplägg med tanke på att flera guidelines i USA påtalar att det är för mycket
med två ägg/dag då ägg innehåller kolesterol. Ett ägg innehåller ca 200 mg kolesterol
medan man bara ”får äta” 300 mg kolesterol per dag, enligt citerade amerikanska
rekommendationer. Sluteffekten på de ca
140 deltagarna var att LDL kolesterol inte
påverkades alls av ägg och att HDL kolesterol nästan (p=0,07) steg hos äggätarna. De
som lottats till ägg upplevde att maten var
godare och kände dessutom mindre hunger.
Tänk på denna studie redan innan påsk, om
du gillar ägg!
Dag 4, sista dagen
Nya och mycket gamla data om ett riktigt
gammalt läkemedel
Morgonen upptogs av Pro-Con debatter av
olika slag. Jag gick på den om metformin,
vilket de flesta andra också gjorde i den för
ändamålet bokade största salen. Egentligen
blev nog vi svenskar som råkade hamna på
samma bänk lite besvikna över hur lite ”för
och emot” debatt det verkligen blev. Båda
föreläsarna var överens om att det egentligen bara finns en studie som (ganska) or-
Gammalt läkemedel drar fortfarande publik: metformin ”för eller emot”
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 21
Dr Holman visade data som talade emot att metformin är ett kliniskt
vetenskapligt välbeprövat och säkert läkemedel
dentlig testat effekterna av vårt officiella
förstahandsval vid behandling av typ 2 diabetes, metformin. Denna enda randomiserade studie är ju den nu riktigt gamla UKPDS där bara drygt 300 patienter som var
överviktiga fick metformin och jämfördes
avseende effekt med en något större kontrollgrupp [11]. Men båda presentatörerna
poängterade att även långtidsuppföljning
påvisade att det blev en minskning i sjuklighet. Förresten, professor Lebovitz som var
”för” betonade flera gånger att det var först
efter många års behandling med metformin
som det uppstod så mycket som en tendens
till mindre sjuklighet med denna drog.
Han passade därmed på att påpeka att korta studier såsom hitintills publicerats med
DPP-IV hämmare egentligen inte säger särskilt mkt alls om hur effekten till slut blir
på komplikationer. Holman från Oxford
var ”emot” och startade lovande med att
påpeka att bara det faktum att de hade en
debatt var ett bevis i sig på att det inte finns
övertygande bevis att metformin är effektivt
att sänka sjuklighet. Man brukar ju kräva
två oberoende randomiserade studier som
kommer fram till samma sak för att anse en
effekt slutligt säker och bevisad. Han påpekade att den första lilla metforminstudien
kom redan 1957, men att läkemedlet inte
godkändes i USA förrän 1994. Saker som
dryftades under debatten och i frågorna
från publiken var om det verkligen fanns
22 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
en dosberoende effekt på sjuklighet samt
att det finns en del erfarenhet nu av att det
verkar rätt säkert att fortsätta ta läkemedlet
under graviditet. Holman visade annars ett
dokument från amerikanska myndigheten
FDA som svar på en fråga om säkerheten
vid behandling med metformin. En amerikansk innevånare ställde den frågan direkt
till FDA (en så kallad ”Citizen Petition”)
och fick sedan det officiella svaret att det
inte gick att avgöra om det är ett säkert läkemedel utifrån de data som finns idag (!).
om att man verkar kunna ärva mera ”tillfälliga” ändringar av kroppens DNA. Detta
kan förekomma i form av t.ex. reaktion med
metylgrupper, alltså metylering. Metylering
av DNA, eller andra epigenetiska förändringar kan mycket väl vara förklaringen till
att risken för metabolt syndrom ökar som
vuxen om man är ”svältfödd” vid födseln,
alltså om man föds mager i förhållande till
graviditetslängd. I studier av personer som
varit i sin mammas mage under en period av svält i Indien jämfördes dessa med
matchade individer, mammor, som inte
hade utsatts för detta. Man kunde visa att
det förekom olika grad av metylering av flera gener när man tog ut DNA från helblod
på deltagarna som vid undersökningen nu
var 30 år gamla. Det var alltså 30 år sedan
som deras mamma hade svultit medan hon
var gravid med just de som man nu undersökte. Flera av dessa metylerade gener reglerade metabola parametrar. Kanske man en
dag kan ta fram ett hälsopaket för hur man
skall bete sig innan man blir förälder, så att
barnet eller barnen som föds får så bra genetiska förutsättningar som möjligt?
Inkretiner varje dag på kongressen
Flera versioner av långverkande insulin visades där man vid samma dagliga injektion
också fick en avpassad dos GLP-1 agonist
som var fiffigt inblandad i insulinet. Detta har testats i flera versioner/studier och
i halvårslånga eller längre uppföljningar
verkar viktuppgången som annars brukar
följa insulinbehandling neutraliseras. Den
Effekter av metformin på inkretiner
Professor Horowitz från England presenterade effekter av metformin på GLP-1. Man
gav metformin i 7 dagar jämfört med placebo och testade också intraduodenalt givet glukos. Basalt så kallat ”intakt” GLP-1
visade sig vara högre innan glukosinfusionen hos de som behandlats med metformin
och vid glukosinfusion i duodenum ökade
GLP-1 mer hos de som fick metformin.
Sammanfattningsvis har alltså metformin
effekter som ökar GLP-1 en aning på människa, och detta kan delvis bero på sänkning
av DPP-IV aktivitet av metformin. Således
har många av oss tämligen ovetandes gett
”inkretinterapi” till våra patienter i decennier!
Epigenetik- får dina barn sota för att du
inte ätit ”nyttigt”?
Epigenetik är den fascinerande vetenskapen
EASD var ingen rockkonsert men så var också T-shirtsen
rätt billiga sista dagen
sammanlagda effekten av insulin och inkretin ihop i samma spruta, på HbA1c,
var mycket kraftfull, ofta långt över 2 procentenheter, i de studier som visades. Man
visade också goda resultat av autoinjektor
för dosering veckovis av Bydureon, en långverkade GLP-1 agonist. Önskar man ännu
längre effekt så visades data från osmotiska
minipumpar som gav mycket stabil blodkoncentration av GLP-1 i ett helt år. Dessa
pumpar läggs in i underhuden och behöver
inte vara mycket större än en tändsticka.
Mycket praktiskt om man har en patient
där man är osäker på följsamhet.
Avslutande sammanfattning om 50-årsjubilaren EASD
Jag tror att jag var långt ifrån ensam om
att tycka att veckan var intensiv och att det
presenterades mycket små och stora nyheter som man kan ha nytta av i sin kliniska
verksamhet nu eller i framtiden. Inkretiner
dominerade helt klart arenan och fyllde ofta
den största salen när nya data presenterades.
Nyare terapi i form av SGLT2 hämning fick
emellertid också plats i rampljuset och denna terapiform ser ju mycket lovande ut med
frånvaro av hypoglykemier och en viktnedgång på köpet. Nya insulinberedningar
kommer också, fr.a. sådana med jämn och
lång verkningsprofil, och kan dessutom
”spetsas” med GLP-1 agonister.
Vad som inte diskuterades i den utsträckning man kunde ha hoppats var vilka råd
vi skall ge om motion och viktnedgång.
Som påpekades i metformindebatten så har
ju den amerikanska LOOK Ahead studien
inte kunnat visa att bantning med lågfettkost +motionspromenader minskade hjärtoch kärlsjukdom alls, trots att man höll
på i 9 år och att åtgärden jämfördes med
ingen livsstilsåtgärd alls [2]. Vi får hoppas
att man tar itu med denna fråga vid nästa
EASD som ju är i Stockholm 2015. Tänk
om vi skulle vara föregångare och bjuda på
modern lågkolhydratkost på hemmaplanvågar vi det eller känns det säkrare med
samma salta pinnar och salta fiskar som vid
detta 50 års jubileum för EASD som bjöds i
Wien? Men kanske de lokala arrangörerna i
Wien jubileumsskojade med oss genom att
få oss att valsa runt kring borden med de
bruna lunchpapperspåsarna förhoppningsfullt letande efter något ätbart som inte var
så saltat och sockrat.
Fredrik Nyström
Professor, Linköping
Reklam för hemmaplan i taket, på återseende i Stockholm!
Referenser
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
Gerstein HC, Miller ME, Byington RP,
Goff DC, Jr., Bigger JT, Buse JB, Cushman WC, Genuth S, Ismail-Beigi F,
Grimm RH, Jr., et al: Effects of intensive
glucose lowering in type 2 diabetes. N
Engl J Med 2008, 358:2545-2559.
Wing RR, Bolin P, Brancati FL, Bray GA,
Clark JM, Coday M, Crow RS, Curtis
JM, Egan CM, Espeland MA, et al: Cardiovascular effects of intensive lifestyle
intervention in type 2 diabetes. N Engl J
Med 2013, 369:145-154.
White WB, Cannon CP, Heller SR, Nissen SE, Bergenstal RM, Bakris GL, Perez
AT, Fleck PR, Mehta CR, Kupfer S, et al:
Alogliptin after acute coronary syndrome
in patients with type 2 diabetes. N Engl J
Med 2013, 369:1327-1335.
Scirica BM, Bhatt DL, Braunwald E, Steg
PG, Davidson J, Hirshberg B, Ohman P,
Frederich R, Wiviott SD, Hoffman EB, et
al: Saxagliptin and cardiovascular outcomes in patients with type 2 diabetes mellitus. N Engl J Med 2013, 369:1317-1326.
Cohen JC, Boerwinkle E, Mosley TH,
Jr., Hobbs HH: Sequence variations in
PCSK9, low LDL, and protection against coronary heart disease. N Engl J Med
2006, 354:1264-1272.
Estruch R, Ros E, Salas-Salvado J, Covas
MI, Corella D, Aros F, Gomez-Gracia E,
Ruiz-Gutierrez V, Fiol M, Lapetra J, et al:
Primary prevention of cardiovascular disease with a Mediterranean diet. N Engl J
Med 2013, 368:1279-1290.
Angeloni E, Paneni F, Landmesser U, Benedetto U, Melina G, Luscher TF, Volpe
M, Sinatra R, Cosentino F: Lack of protective role of HDL-C in patients with
coronary artery disease undergoing elective coronary artery bypass grafting. Eur
Heart J 2013, 34:3557-3562.
Sonnenschein K, Horvath T, Mueller
M, Markowski A, Siegmund T, Jacob C,
Drexler H, Landmesser U: Exercise training improves in vivo endothelial repair
capacity of early endothelial progenitor
cells in subjects with metabolic syndrome. Eur J Cardiovasc Prev Rehabil 2011,
18:406-414.
9. Rohde U, Hedback N, Gluud LL, Vilsboll
T, Knop FK: Effect of the EndoBarrier
Gastrointestinal Liner on obesity and
type 2 diabetes: protocol for systematic
review and meta-analysis of clinical studies. BMJ Open 2013, 3:e003417.
10. Guldbrand H, Dizdar B, Bunjaku B,
Lindstrom T, Bachrach-Lindstrom M,
Fredrikson M, Ostgren CJ, Nystrom FH:
In type 2 diabetes, randomisation to advice to follow a low-carbohydrate diet
transiently improves glycaemic control
compared with advice to follow a low-fat
diet producing a similar weight loss. Diabetologia 2012, 55:2118-2127.
11. Effect of intensive blood-glucose control
with metformin on complications in
overweight patients with type 2 diabetes
(UKPDS 34). UK Prospective Diabetes
Study (UKPDS) Group. Lancet 1998,
352:854-865.
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 23
Hur kan kardiovaskulär
risk påverkas?
I en finsk studie sågs inga stora effekter
av gruppträffar för patienter med kardiovaskulär risk troligen pga att de inte
upplevde något incitament att ändra
levnadsvanor. Detta berodde sannolikt
på en självbild av att inte vara fet trots
att det stora flertalet var det. En annan
studie ger oss en inblick i vad som hjälper
eller stjälper vid försök att bibehålla nya
levnadsvanor. För att behandla dessa patienter krävs patientcentrerade samtal.
I
alla möten med patienter kommunicerar vi och hur ska vi göra det så
att patienter förmår att ändra sina
levnadsvanor? Här refereras en interventionsstudie [1] genomförd i primärvården i Finland för personer med kardiovaskulär risk och en artikelgranskning
[2] av observationsstudier om möjligheter och hinder för att bibehålla förändrade levnadsvanor.
Studie 1
Ylimäki och medarbetare [1] genomförde en studie i Lapland i Finland med
40-åriga personer med kardiovaskulär
risk i form av blodfettrubbning eller förhöjda värden för blodglykos, blodtryck,
midjeomfång eller BMI. Distriktssköterskor fick samtalsutbildning i hur de
skulle ge råd till patienterna. De 53
patienterna delades in i grupper. Några
grupper hade sina möten ansikte mot
ansikte medan andra hade sina träffar via
Skype eftersom Lapland är ett glesbygdsområde. Grupperna hade träffar en gång
per vecka i 10 veckor och mötena varade
1-1½ timme. Under mötena ingick samtal om mat, fysisk aktivitet, kardiovaskulär hälsa, rökning, alkoholkonsumtion
och att må bra och vara i balans. Mellan
mötena fick varje deltagare skriftlig information om de olika ämnena och de
fick fylla i frågeformulär om sina levnadsvanor. Frågorna var tänkta att tjäna
som en påminnelse för personerna att
fundera över sina levnadsvanor och behov av förändring.
Bedömning av levnadsvanor
Deltagarna fick i ett frågeformulär fylla
24 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
i sin egen bedömning av sin vikt, fysiska
aktivitet, hälsostatus, matvanor, alkoholkonsumtion och cigarettrökning. I
formuläret fanns 2-5 olika svarsalternativ för varje fråga.
Personerna förde också protokoll över sin
fysiska aktivitet under 4 veckor och matdagbok i fyra dagar. I matdagboken ingick
att ange vilken och hur mycket mat som åts
och även när och var maten intogs.
Följsamhet till ändrade levnadsvanor
Formuläret som handlade om följsamhet till ändrade levnadsvanor innehöll
41 frågor med svarsalternativ graderade
från 1 till 5. Innehållet i frågorna speglade följsamhet till råden om att uppnå
hälsosamma levnadsvanor, ansvartagande för att förändra levnadsvanor, vikten
av att göra förändringar, egna önskemål
om att göra förändring, hur redo personen var att genomföra förändringen,
tilltron till den egna förmågan att lyckas
och vilket stöd från gruppen, vänner och
familj som patienten hade.
vid uppföljningen efter sex månader, men
hade återgått till sina ursprungliga vanor
efter ett år förutom att de åt mera fibrer
(p=0,020) och bär (p=0,041) och hade ökat
sitt intag av folat (p=0,006).
Deltagarna uppgav redan från början
hade de kände stort eget ansvar för sin hälsa, men efter ett år var fler redo att göra en
förändring samtidigt som antalet som upplevde oro för sina levnadsvanor sjönk från
39 till 15%. Deras följsamhet till råden om
att uppnå hälsosamma levnadsvanor sjönk
från 52 till 4% vid ett år och upplevt stöd
från gruppen, vänner och familj sjönk från
75 till 23%.
Författarna konstaterar att deras modesta resultat av interventionen liknar andras
resultat. De lyfter att bara 25% av de deltagare som enligt BMI var feta ansåg så
själva och resterande såg sig som normalviktiga eller lätt överviktiga. Denna felaktiga självbild gav alltså inte incitament till att
överväga någon förändring av levnadsvana.
Det fanns också en skillnad i hur deltagarna uppfattade sina kost- och motionsvanor
mot hur de faktiskt såg ut.
Resultat
Vid uppföljningen vid sex månader och
efter ett år fanns inga signifikanta skillnader från start av studien för varken
systoliskt eller diastoliskt blodtryck, kolesterol, HDL, LDL, poäng för diabetesrisk, blodglykos, vikt eller BMI. Dock
var personernas vikt och diastoliska
blodtryck lägre efter ett år.
Vid ettårsuppföljningen jämfört med vid
start av studien rapporterade fler personer
att de var överviktiga, deras hälsostatus
(p=0,025) och även den fysiska konditionen (p=0,034) hade förbättrats. Den dagliga aktiviteten hade ökat vid sexmånadersuppföljningen (p=0,035) och ytterligare vid
ettårsuppföljningen och deltagarna ansåg
att de åt mer hälsosamt, använde tallriksmodellen i större utsträckning (p=0,003),
åt mer mager ost och mindre mängd magra
charkprodukter.
Av de inlämnade protokollen hade den
dagliga fysiska aktivitet minskat vid ett år,
men motionsaktiviteten ökat. Enligt matdagböckerna åt deltagarna mer hälsosamt
Studie 2
Murray och medarbetare [2] genomförde en systematisk litteraturgranskning
av 22 kvalitativa observationsstudier. De
gjorde en tematisk analys för att få fram
möjligheter och hinder för att bibehålla
ändrade levnadsvanor. Anledningen till
att göra granskningen var att forskning
visar att väldigt många människor återgår till gamla levnadsvanor en tid efter
förändring. Eftersom det är centralt för
många patienter med diabetes, hypertoni och lipidrubbningar att fortsätta
med sina nya levnadsvanor efter att en
förändring skett, ansågs det viktigt att
identifiera faktorer som påverkar bibehållandet. Med den kunskapen skulle
nya interventioner kunna utvecklas för
att ge patienterna det stöd som krävs.
I granskningen ingick 22 studier (rapporterade i 23 artiklar) som handlade om mat
för viktnedgång eller hälsoskäl, alkoholkonsumtion, rökning och fysisk aktivitet. Deltagarna i studierna var vuxna, feta och hade
någon form av kardiovaskulär sjukdom,
KOL, hypertoni, hyperlipidemi, metabolt
syndrom eller diabetes typ 2. För att identifiera relevanta artiklar gjordes en omfattande sökning i många olika databaser. Artiklarna graderades till att vara av god (n=1),
medel (n=20) eller dålig kvalitet (n=2) enligt COREQ-instrumentet [3]. Studierna
var från Storbritannien, USA, Taiwan och
Australien. Faktorer som uppgavs möjliggöra eller hindra bibehållande av ny levnadsvana lyftes ut och en sammanställning med
tematisk analys genomfördes.
Resultat
Många av de identifierade faktorerna
hade samband med varandra, men de
främsta faktorerna var vilket stöd som
fanns från t ex familj, vänner eller hälsooch sjukvårdspersonal, utbildning och
kunskap, värderingar och åsikter om hur
dålig hälsa ska behandlas och stämningsläget dvs att depression och ångest var
försvårande för patienten. Andra faktorer var psykologiska (attityder, motivation, förmåga att klara av problem),
balans i livet (rutiner, tid), fysiskt välbefinnande, omgivningen (väder, musik),
kontroll (sköta om sig, planera), personliga val och kulturella aspekter, kostnader och målbild. Alla dessa olika faktorer
var till största delen, 66%, underlättande för patienterna som gav möjlighet
att bibehålla en förändrad levnadsvana.
De kunde också vara hindrande dvs om
patienten inte hade stöd från familj och
vänner, inte hade tillräcklig kunskap
eller fick återkoppling från hälso- och
sjukvårdspersonal på sina ansträngningar, hade dålig självkänsla, låg tilltro till
att kunna klara av att sköta sin hälsa eller ifrågasatte vinsten med att ändra levnadsvana.
Författarna konstaterar att vid förändring av levnadsvanor behöver hälso- och
sjukvårdspersonal fokusera på vilket stöd
patienten har, patientens kunskap, värderingar och vilket stämningsläge patienten
har. De föreslår satsning på bred front med
preventiva insatser med samarbete mellan
hälso- och sjukvård och kommuner.
feta trots att de var det och de överskattade också sina mat- och motionsvanor.
De hade alltså en självbild som inte
stämde överens med verkligheten. Den
refererade litteraturgranskningen ger viss
förklaring till denna paradox då det där
framkom att det finns en uppsjö av olika
omständigheter, som styr hur patienten
förhåller sig till att ändra levnadsvana.
För att komplicera det ännu mer så är
inte den ena patienten den andra lik.
Det ger oss en signal om att patient- eller personcentrerade insatser är de enda
som kommer att ha effekt. För att vara
patientcentrerade och behandla varje enskild patient som en unik människa kan
till exempel Motiverande samtal [4] vara
en hjälp för hälso- och sjukvårdspersonal
i samtal med patienten.
Referenser
1.
2.
3.
4.
Ylimäki E-L, Kanste O, Heikkinen H,
Bloigu R & Kyngäs H. The effects of
a counselling intervention on lifestyle
change in people at risk of cardiovascular disease. Eur J Cardiovasc Nurs 2014,
published online Jan 23.
Murray J, Fenton G, Honey S, Bara A,
Hill K & House A. A qualitative synthesis of factors influencing maintenance
of lifestyle behavior change in individuals with high cardiovascular risk. BMC
Cardiovascular Disorders 2013, 13, 48.
Tong A, Sainsbury P & Craig J. Consolidated criteria for reporting qualitative
research (COREQ): a 32-item checklist
for interviews and focus groups. Int J
Qual Health Care 2007, 19(6), 349357.
Rollnick S, Miller W & Butler C. Motiverande samtal i hälso- och sjukvård –
att hjälpa människor att ändra beteende.
Lund: Studentlitteratur, 2009.
Eva Drevenhorn
distriktssköterska, fil dr., lektor
Institutionen för hälsovetenskaper
Lunds universitet
Konklusion
Som författarna till den finska studien konstaterar gav interventionen med gruppträffar för patienter med kardiovaskulär
risk inte så stora mätbara effekter. Detta
resultat är kanske inte så underligt eftersom 25% av patienterna inte såg sig som
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 25
Hennes cancer är
under kontroll.
Lat inte en blodpropp
komma i vägen för
tillfrisknandet.
Venös tromboembolism (VTE) utgör en av
de vanligaste dödsorsakerna hos patienter
med cancer.1
Risken för återkommande VTE är tre
gånger högre vid cancersjukdom.2
Risken för VTE ökar signifikant när
patienter med cancer blir immobiliserade.3
Fragmin (dalteparin) var det första
lågmolekylära heparinet med indikation
för behandling och sekundärprevention av
VTE hos patienter med cancer.4
Fragmin® (dalteparinnatrium). Rx. B01AB04. Ingår i läkemedelsförmånen. Godkända indikationer: 1. Behandling av akut djup ventrombos och lungemboli när trombolytisk behandling
eller kirurgi inte är aktuell. 2. Cancerpatienter: Behandling och sekundärprevention av djup ventrombos och lungemboli. 3. Trombosprofylax vid kirurgi. 4. Profylax till patienter med kraftigt
ökad risk för venös tromboembolism och som är tillfälligt immobiliserade p.g.a. akut sjukdomstillstånd som t.ex. hjärtinsufficiens, andningsinsufficiens, allvarlig infektion. 5. Instabil
kranskärlssjukdom (instabil angina och icke Q-vågsinfarkt). 6. Trombosprofylax-antikoagulation vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys och hemofiltration. Kontraindikationer:
Överkänslighet för Fragmin eller andra lågmolekylära hepariner och/eller heparin t.ex. tidigare konstaterad eller misstänkt immunologiskt medierad heparininducerad trombocytopeni (typ II).
Akut gastroduodenalt ulcus och hjärnblödning eller annan aktiv blödning. Svår koagulationsrubbning. Akut eller subakut septisk endokardit. Skador och operationer i centrala nervsystemet,
öga och öra. Epidural anestesi eller punktion av spinalkanalen och samtidig behandling med höga doser dalteparin (såsom vid behandling av akut djup venös trombos, lungemboli och instabil
kranskärlssjukdom). Epidural anestesi under förlossning är absolut kontraindicerat hos kvinnor som behandlas med antikoagulantia. Hos gravida kvinnor har halveringstider för dalteparin
på 4-5 timmar uppmätts under den sista trimestern. Styrkor: 2500 IE/ml, 10000 IE/ml, 25000 IE/ml. Förpackningar och priser: se www.fass.se. För gällande priser på sjukhusartiklar på
rekvisition, se regionala upphandlingsavtal. Datum för senaste översyn av produktresumén 2013-10-22. För mer information se www.fass.se. www.pfizer.se. FRA20131203PSE01
Pfizer AB 19190 Sollentuna
Tel 08-550 520 00 www.pfizer.se
24 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 3)
FRA20141112PSE04
Referenser: 1. Khorana AA. Thromb Res. 2010;125(6):490–493. 2. Kakkar AK et al. The Oncologist 2003;8,381-88 3. Lyman GH et al. J Clin Oncol. 2013;49:1118-1134. 4. www.fass.se
Gå kurs i evidensbaserad
omvårdnad vid hypertoni!
Svensk förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin (SVM) anordnar en 2-dagarskurs för sjuksköterskor
12-13 mars 2015
på Ersta konferens och hotell i Stockholm (www.erstadiakoni.se)
Torsdagen den 12 mars
09.00
Ankomst, kaffe
09.30Introduktion
10.00-12.00 Hypertoni och levnadsvane
förändringar för att förebygga
kardiovaskulära komplikationer
(Görel Rasjö Wrååk)
12.00-13.00Lunch
13.00-14.30 De nationella riktlinjerna för
förebyggande metoder och hypertoni (Liselotte Kuehn Krylborn)
14.30-15.00Kaffe
15.00-17.00 Läkemedelsbehandling vid hypertoni (Kristina Björklund Bodegård)
19.00Middag
Fredagen den 13 mars
8.30-8.45
Sammanfattning från torsdagen
8.45-10.30 Blodtrycksmätning på mottagning
och i hemmet och 24-timmarsmätning
(Thomas Kahan)
10.15-10.30Kaffe
10.30-12.00Workshop
(Thomas Kahan, Eva Drevenhorn)
12.00-13.00Lunch
13.00-14.30 Hypertoni och följsamhet till
läkemedelsbehandling
(Eva Drevenhorn)
14.30
Sammanfattning, kursutvärdering
och avslutning
ca 15.15
Kaffe, avfärd
Anmälan senast 2015-01-31 till [email protected]. Kostnad 4500 kr för den som varit medlem i
SVM sedan 2014 och 5000 för icke medlem (exkl moms). Deltagarantalet är begränsat till 30 personer.
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 27
Evidensbaserat arbetssätt vid
utredning av kranskärlssjukdom
Sammanfattning
Vid misstanke på stabil angina pectoris
rekommenderas numera inte rutinmässig
undersökning med arbetsprov på grund
av metodens låga sensitivitet. Istället rekommenderas att patientens sannolikhet
för att ha angina pectoris värderas baserat på symptomatologi, ålder och kön
varefter utredningens aktivitetsnivå avgörs. De nya riktlinjerna från europeiska kardiologföreningen rekommenderar
ett nytt flödesschema för utredning och
behandling av patienter med misstänkt
angina pectoris. Processen börjar med
Steg 1, som är en klinisk utvärdering av
sannolikheten för att den enskilde patienten har stabil angina pectoris. Denna
sannolikhetskalkyl baseras på symptomatologin, åldern och kön. Steg 2 är non-invasiv testning för att fastställa diagnosen.
Så snart diagnosen stabil angina pectoris
har gjorts, inleds Steg 3 som innebär optimal medicinsk terapi (OMT) och en
riskstratifiering för patienten utförs, i syfte att avgöra vilka patienter som vinner
på invasiv utredning med angiografi och
revaskularisering.
Klinisk klassificering av bröstsmärta
Typisk angina pectoris;
1. Substernalt obehag/smärta i bröstet
av karaktäristisk kvalitet och duration
2. Symptomen utlöses av fysisk ansträngning eller emotionell stress
3. Symptomen lindras vid vila och/eller
nitrater inom någon minut.
Atypisk angina (trolig diagnos) uppfyller
två av dessa 3 kriterier och icke-anginös
bröstsmärta uppfyller högst ett av dessa
kriterier.
Ett nytt europeiskt dokument om utredning av stabil angina pectoris rör en
stor och viktig patientgrupp som har
bröstsmärtor som inger misstanke på stabil angina pectoris (1). Hela dokumentet kan laddas ner på ESCs hemsida;
http://www.escardio.org/guidelinessurveys/esc-guidelines/Pages/stable-angina-pectoris.aspx. Patienterna förekommer i
princip inom alla kliniska specialiteter men
28 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
dokumentet är mest intressant för de som är
verksamma inom kardiologi, internmedicin
och allmänmedicin. Stabil angina pectoris
är ett relativt benignt tillstånd med en årlig
incidens av hjärtdöd på 0.6-1.4%. Utredningen vid misstanke på angina pectoris har
tidigare varit relativt standardiserad med
arbets-EKG som första utredningssteg. De
nya Europeiska riktlinjerna för diagnostik
och behandling av stabil koronarsjukdom
publicerades i European Heart Journal ny-
ligen (1) varvid man förespråkar ett nytt
flödesschema för utredning av stabil angina
pectoris.
Man visar på tre steg i beslutsfattandet
vid misstanke på stabil angina pectoris.
Processen börjar med Steg 1, som är en
klinisk utvärdering av sannolikheten för
att den enskilde patienten har stabil angina
pectoris. Denna sannolikhetskalkyl baseras
på symptomatologin, åldern och kön. Steg
2 är non-invasiv testning för att fastställa
Steg 1: Klinisk pre-test sannolikhetsvärdering
Tabell 1. Klinisk pre-test sannolikhetsvärdering hos patienter med misstanke på angina pectoris (2).
•
•
•
•
Vid sannolikhetsvärdering <15% rekommenderas inga fler undersökningar
Vid sannolikhetsvärdering 15-65% rekommenderas undersökning med arbets EKG om möjligt. Emellertid kan annan icke-invasiv bild-diagnostik väljas beroende på lokal expertis
Vid sannolikhetsvärdering 66-85% rekommenderas icke-invasiv funktionell bild-diagnostik.
Vid sannolikhetsvärdering >85% kan man anta att patienten har stabil angina pectoris och dessa patienter rekommenderas bara risk stratifiering. Hos patienter med allvarliga symtom eller klinisk konstellation som tyder på högrisk koronaranatomi inom denna grupp, bör medicinsk behandling initieras snarast och patienterna bör erbjudas koronarangiografi.
Steg 2: Non-invasiv utredning
Tabell 2. Sensitivitet och specificitet vid diagnostik av angina pectoris
Som framgår från Tabell 2 kan flera olika typer av icke-invasiva diagnostiska tester övervägas vid värdering
av dessa patienter. Val av metod kan styras av lokal kapacitet och kompetens på respektive metod.
Låg risk (Mortalitet <1%/år) Medicinsk terapi FortsäI op6mal medicinsk terapi JA Intermediär risk (Mortalitet 1-­‐3%/år) Op6mal medicinsk terapi och överväg koronarangiografi (baserat på komorbiditet och pa6entens preferenser) Symptomen förbäIras Hög risk (Mortalitet ≥3%/år) Op6mal medicinsk terapi och koronarangiografi (Flödesfrak6onsreserv mätning vid behov och revaskularisering) NEJ Op6mera farmaka JA Symptomen förbäIras NEJ Figur 1
Steg 3: Riskstratifiering
Riskstratifiering efter arbetsprovet kan värderas efter ST-segmentdeviation under belastning i millimeter,
de kliniska symtomen (ingen angina, måttlig angina eller kärlkramp som orsak för att avbryta testet) och
belastningstiden i minuter. Detta härrör från referens (3).
Denna riskstratifiering styr flödesschemat för behandlingen och rekommendation för koronarangiografi. För
flödesschema se Figur 1.
diagnosen. Så snart diagnosen stabil angina pectoris har gjorts, inleds optimal medicinsk terapi (OMT) och en riskstratifiering
beräknas för patienten i fråga, för att avgöra
vilka patienter som väntas vinna på invasiv
utredning med angiografi och revaskularisering (Steg 3). Vid allvarlig svårighetsgrad
på symtomen kan tidig invasiv koronarangiografi utföras direkt med värdering
av eventuella stenoser med tryckmätning
över stenosen vid behov och efterföljande
revaskularisering. I dessa fall går man alltså
förbi steg 2-3.
Principen för diagnostisk utredning har
alltså modifierats betydligt och bygger på
en pre-test sannolikhetsvärdering av om
detta är en stabil angina pectoris, se Tabell
1. Om pre-test sannolikhetsvärdering är
<15%, rekommenderas att man söker efter
andra orsaker till symptomen och att man
överväger funktionell kranskärlssjukdom.
Om pre-test sannolikhetsvärdering är på
intermediär nivå, motsvarande 15 % till
85 %, bör patienten genomgå icke-invasivt
test. Om pre-test sannolikhetsvärdering är
hög, >85%, anses diagnosen av stabil angina pectoris klar och man bör då fortsätta
med att göra en riskstratifiering. Den nya
pre-test sannolikhetsvärdering bygger fortfarande på bedömning av symptomen: typisk angina, atypisk angina vs nonanginal
smärta samt utgår ifrån patientens ålder och
kön.
Grunden till detta tänkande är att denna värdering av den kliniska sannolikheten
att en given patient kommer att ha stabil
angina pectoris måste sättas i relation till
de olika non-invasiva testernas sensitivitet
och specificitet, se Tabell 2. Non-invasiv
testning kan göra skada om antalet falska
testresultat är högre än antalet korrekta
testresultat. Icke-invasiv, bild-baserad diagnostik för stabil angina pectoris har en
sensitivitet runt 85 %, därför kommer 15
% av alla diagnostiska resultat att vara falskt
negativa och, som en konsekvens innebär
detta att om ingen test alls genomförs så
kommer det förfarandet ge färre felaktiga
diagnoser hos patienter med pre-test sannolikhetsvärdering mindre än 15 % (förutsatt
att alla patienter är friska) eller en pre-test
sannolikhetsvärdering över 85 % (förutsatt
att alla patienter är sjuka). Vid dessa situationer bör utredning bara startas upp vid
speciella skäl enligt dessa nya riktlinjer. Speciellt utmärker sig den klassiska arbets EKG
undersökningen som har en låg sensitivitet
på 45-50%. Detta är anledningen till att
denna nya guideline inte rekommenderar
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 29
någon testning hos patienter med (I) en låg
pre-test sannolikhetsvärdering, < 15 % och
(II) en hög pre-test sannolikhetsvärdering
(>85%). Hos en sådan patient, anses det
säkert att anta att de inte har (I) obstruktiv koronarsjukdom eller att de har (II) obstruktiv koronarsjukdom.
Övriga nyheter
Numera rekommenderar man en transtorakal ultraljudsundersökning (Klass
1B rekommendation) hos denna patientgrupp för att utesluta alternativa förklaringar till anginösa symptom och för att
se efter regionala abnormaliteter i väggrörelse talande för ischemisk hjärtsjukdom,
evaluering av ejektionsfraktion och värdering av diastolisk funktion.
Mätning av flödesfraktions reserv (FFR)
vid tveksamhet avseende om en stenos skall
värderas som signifikant rekommenderas
(Klass 1A rekommendation). En patient
med en stenos och ett FFR >0.80 skall inte
revaskulariseras. Valet av revaskulariseringsmetod refererar huvudsakligen till tidigare
ESC revaskulariserings rättningslinjer (4).
Koronar datortomografi kan betraktas
som ett alternativ till ischemi testning,
särskilt hos patienter med symtom som
har en låg till intermediär pre-test sannolikhet för att vara anginösa. Medan den-
30 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
na undersökning inte bör överutnyttjas,
kan dess mycket höga negativt prediktiva
värde skapa trygghet i selekterade fall.
CT-angiografi bör inte användas hos patienter med hög sannolikhet för förkalkningar och vi bör inte göra CT-angiografi
hos asymtomatiska patienter som screeningtest.
Nyheter avseende läkemedelsbehandling är
sparsamma. Ranolazine, nicorandil, and ivabradine har tillkommit som andrahandsalternativ.
Stefan Agewall
Hjärtkliniken, Oslo Universitetssjukhus
Ullevål och Oslo Universitet
Fredrik Nyström
Endokrinmedicin, Linköping
Disclaimer
Oxford University Press and the authors
have approved to use tables 12, 13, 17
and Fig. 3 from the original paper. Oxford University Press and the ESC are
not responsible or in any way liable for
the accuracy of the translation, for any
errors, omissions or inaccuracies, or for
any consequences arising therefore. Stefan Agewall is solely responsible for the
translation published in this publication.
Referenser
1.
2.
3.
4.
Montalescot G, Sechtem U, Achenbach
S, et al. 2013 ESC guidelines on the
management of stable coronary artery
disease: The Task Force on the management of stable coronary artery disease of
the European Society of Cardiology. Eur
Heart J. 2013;34 (38):2949-3003
Genders TS, Steyerberg EW, Alkadhi
H, et al. A clinical prediction rule for
the diagnosis of coronary artery disease:
validation, updating, and extension. Eur
Heart J 2011;32 (11):1316–30.
Mark DB, Shaw L, Harrell FE Jr, et al.
Prognostic value of a treadmill exercise score in outpatients with suspected
coronary artery disease. N Eng J Med
1991;325 (12):849–53.
Task Force on Myocardial Revascularization of the European Society of
Cardiology (ESC) and the European
Association for Cardio-Thoracic Surgery
(EACTS); European Association for Percutaneous Cardiovascular Interventions
(EAPCI), Wijns W, Kolh P, Danchin N,
et al. Guidelines on myocardial revascularization. Eur Heart J. 2010;31(39)
:2501-55
Svar angående salt och risk
Professor Mattias Aurell ska ha en stor
eloge för att han under många år lyft saltfrågan i Sverige.
V
i är helt överens om att salt (natriumklorid) är ett folkhälsoproblem
av dignitet och något man måste
förhålla sig till. Salt behövs för vår överlevnad, och många basala fysiologiska processer är beroende av salt. Kroppen har ett
sinnrikt system med flera olika mekanismer
som bidrar till att bevara natrium i kroppen, men en viss tillförsel är således nödvändig. Eftersom man till skillnad från t ex
tobak därför inte kan ha ett nollintag som
mål, måste våra uppfattningar om vad som
är ett optimalt intag diskuteras.
De två studierna från Prospective Urban
Rural Epidemiologic study (PURE) (1,2)
om salt och kardiovaskulär hälsa hos drygt
100,000 personer från länder i hela världen
som publicerades i New England Journal of
Medicine i augusti i år visar på några viktiga
saker:
• Det finns liksom i andra studier ett
klart och tydligt samband mellan saltintag (mätt som natriumutsöndring
i ett prov på morgonurin) och såväl
systoliskt som diastoliskt blodtryck
i den första studien som var en tvärsnittsstudie (1).
• Störst ökning av blodtrycket med ökande saltintag sågs hos personer med
högt blodtryck, hos högkonsumenter,
och hos äldre.
• Sambandet mellan salt och insjuknande i kardiovaskulär sjukdom under 4
år, mätt på samma sätt i studie nr 2
(som var en prospektiv studie) (2),
var däremot U-format med högre risk
bland såväl hög- som lågkonsumenter
med lägst risk ungefär där medelkonsumtionen i Sverige ligger idag, eller
motsvarande 10-12 g.
• Detta samband kvarstod i multivariat
analys och när man tog bort personer
med kroniska sjukdomar i olika kombinationer, när man definierade en
extra frisk grupp, liksom när man tog
bort de första årens uppföljning.
• Högre kaliumutsöndring, en markör
för högt intag av bl a frukt och grönsaker, var associerat med lägre risk.
•
Det faktum att relationen mellan saltintag och blodtryck betedde sig som
förväntat i tvärsnittsstudien gör det litet
svårt att förklara den u-formade kurvan
som enbart en följd av en suboptimal
metod. Metoden är dessutom validerad mot den mer etablerade metoden
med dygnsinsamling av natrium i urin
och det fanns en mycket god överensstämmelse mellan de två metoderna.
Vad betyder detta när det gäller våra
rekommendationer?
Ja, för det första innebär ett genomsnittligt
intag på 10-12 g att en stor grupp fortfarande ligger för högt, och bör sänka sitt
intag. Detta gäller speciellt dem med blodtryck som är förhöjda, eller som ligger åt
det höga hållet. Det finns däremot inget
som talar för att de som ligger åt det låga
hållet, både med avseende på saltintag och
på blodtryck, skulle vinna påtagligt på att
minska sitt saltintag.
För det andra: att sänka till en nivå under
6 g per dag som Livsmedelsverket rekommenderar och där endast några få procent
ligger idag skulle innebära en mycket dramatisk förändring av saltintaget i populationen, mot en medelnivå av kanske 3-4 g
om alla verkligen låg under 6 g. Faktiskt
oavsett resultaten i uppföljningen av PURE
finns det inget stöd för nyttan i en sådan
extrem förändring. Ett lågt saltintag kan
innebära ett tillslag av natriumbevarande
mekanismer, t ex via renin-aldosteron-angiotensinsystemet med potentiellt skadliga effekter. PURE men även en del andra
studier talar för att mycket lågt saltintag till
och med skulle kunna vara skadligt.
Man kan naturligtvis extrapolera effekten
på blodtrycket från ett antal studier och beräkna ett antal fall som skulle kunna sparas
vid ett lägre intag. Och det har också gjorts.
I en tredje artikel som publicerades i samma
nummer av New England Journal of Medicine som de två andra (3) beräknades ett
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 31
sänkt intag av natrium av 2,3 g/dag (motsvarande knappt 6 g salt) kunna sänka blodtrycket med nästan 4 mm Hg. Den tillskrivbara risken i befolkningen av ett saltintag
över 5 g /dag beräknades till 1,75 miljoner
kardiovaskulära dödsfall i världen. Men det
är inte samma sak som att en förändring av
ett habituellt saltintag från 2-3 teskedar per
dag till mindre än en tesked skulle ha samma effekt, eftersom man inte kan inte förutsätta att den förväntade effekten av denna förändring på blodtrycket direkt kan
översättas i reducerade fall. Resultaten från
PURE ger anledning till eftertanke och det
finns dessutom inte några studier idag som
talar för att en drastisk förändring till ett
mycket lågt natriumintag i stor skala i en
befolkning faktiskt också leder till färre insjuknanden.
Större delen av det salt vi får i oss idag
– ungefär två tredjedelar till tre fjärdedelar
- kommer från livsmedelsindustrin, och är
i stort sett utanför vår egen påverkan. Salt
är en billig metod för att ge livsmedelsprodukter högre smak. En sänkning av salthalten i t ex bröd, ost och charkuterier och ett
lägre genomsnittligt intag skulle leda till
lägre blodtrycksnivåer, där vi alltså på goda
32 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
grunder kan anta att redan en sänkning på
några få mm Hg i det systoliska trycket i
befolkningen leder till ett antal färre fall av
hjärt-kärlsjukdom, och förmodligen utan
några större negativa effekter. Det är en
bättre väg att gå än en oprövad, potentiellt
skadlig men framför allt rätt orealistisk individuell sänkning av saltintaget till nivåer
där väldigt få ligger idag.
Saltet är således en viktig hälsofråga
främst genom inverkan på blodtrycket och
på populationsnivå, men kanske inte så
mycket på individnivå för flertalet, som på
individuell nivå förmodligen har mer att
vinna på en allmänt bättre kost med mer
frukt och grönsaker, mer fysisk aktivitet, bibehållen låg kroppsvikt och ingen rökning.
Reduktion av salt i industriellt framställd
mat ger lägre totalt saltintag, ett skifte i
distributionen av blodtrycket i befolkningen mot lägre nivåer, och därmed färre fall
av t ex stroke och hjärtsvikt. Det är därför
viktigt att behålla saltfrågan på agendan.
Annika Rosengren
Professor, Göteborgs Universitet och
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Referenser
1.
2.
3.
Mente A, O’Donnell MJ, Rangarajan
S, McQueen MJ, Poirier P, Wielgosz
A, Morrison H, Li W, Wang X, Di C,
Mony P, Devanath A, Rosengren A,
Oguz A, Zatonska K, Yusufali AH, Lopez-Jaramillo P, Avezum A, Ismail N,
Lanas F, Puoane T, Diaz R, Kelishadi R,
Iqbal R, Yusuf R, Chifamba J, Khatib
R, Teo K, Yusuf S; PURE Investigators.
Association of urinary sodium and potassium excretion with blood pressure. N
Engl J Med. 2014;371:601-11.
O’Donnell M, Mente A, Rangarajan S,
McQueen MJ, Wang X, Liu L, Yan H,
Lee SF, Mony P, Devanath A, Rosengren
A, Lopez-Jaramillo P, Diaz R, Avezum A,
Lanas F, Yusoff K, Iqbal R, Ilow R, Mohammadifard N, Gulec S, Yusufali AH,
Kruger L, Yusuf R, Chifamba J, Kabali
C, Dagenais G, Lear SA, Teo K, Yusuf
S; PURE Investigators. Urinary sodium
and potassium excretion, mortality, and
cardiovascular events. N Engl J Med.
2014;371:612-23.
Mozaffarian D, Fahimi S, Singh GM,
Micha R, Khatibzadeh S, Engell RE,
Lim S, Danaei G, Ezzati M, Powles J;
Global Burden of Diseases Nutrition
and Chronic Diseases Expert Group.
Global sodium consumption and death
from cardiovascular causes. N Engl J
Med. 2014;371:624-34.
Rapport från ESH Summer
School i Bulgarien
Årets sommarskola av ESH hölls i Varna,
Bulgarien. Här samlades unga forskande
och kliniskt verksamma läkare från hela
Europa, man hade även långväga besök
från Argentina. Kursen hölls på ett vackert beläget hotell med fantastisk utsikt
över Svarta havet. Ansvarig för det vetenskapliga innehållet var professor Renata
Cífková. Bakom årets arrangemang låg
professor Yoto Yotov från Varna.
V
eckan inleddes med en imponerande presentation av professor Anna
Dominiczak (Glaskow), behandlande betydelsen av genetiska faktorer för
utvecklandet av hypertoni1. Dominiczak
redogjorde för effekten av 29 SNPs (single-nucleotide polymorphism), vilka sammantaget har stor inverkan för blodtrycket.
Dessa fynd öppnar möjligheter för nya behandlingsmetoder.
Arrangören Renata Cífková (Prag), som
sedan många år varit ansvarig för det vetenskapliga innehållet under den årliga
forskarskolan, välkomnade oss alla med en
intressant redogörelse över epidemiologiska
resultat från Framingham Heart Study2,
Kursdeltagare
NHANES3 samt Health Survey for England4. Det finns internationellt sett betydande skillnader avseende prevalensen av
hypertoni, högre i Europa i jämförelse med
USA och Kanada. Föreläsaren noterar dock
att stora skillnader föreligger mellan länderna i Europa. Vår svenska representant,
professor Peter Nilsson från Malmö, höll en
föreläsning kring det intressanta fenomenet
”early vascular ageing” (EVA). EVA utgör
en tidig process i familjer med hereditärt
hög kardiovaskulär risk. Nilsson redogjorde
även för data från Malmo Offspring Study,
där man funnit att familjer med en historia
av kardiovaskulära sjukdomar har en förändrad tarmflora. 5-7
Professor Athanasios Manolis (Aten) talade om hypertonins roll för utvecklandet
av arytmier. Därefter följde en presentation
av professor Guiseppe Mancia (Milano)
kring betydelsen av 24h-bloctrycksmätning för att evaluera ”vitrockshypertoni”
och ”maskerad hypertoni”. Dessa grupper
är viktiga att identifiera då de har en ökad
risk för att utveckla manifest hypertoni
(PAMELA STUDY)8. Mancia beskrev även
hur 24h-blodtrycksmätning är en bättre
prediktor för kardiovaskulär risk än blodtrycksmätning vid läkarbesök.
Under veckan fick vi ta del av två intressanta föreläsningar angående det något
kontroversiella ämnet renal denervering vid
behandlingsresistent hypertoni. Professor
Sverre Ekjeldsen (Oslo) pekar på utebliven effekt av renal denervering i de studier
där man kontrollerat studiedeltagarnas läkemedelsintag före och efter interventionen (Symplicity HT-3 Trial)9. Föreläsaren
utesluter dock inte att renal dendervering
kan ha god effekt i specifika patientgrupper, ytterligare forskning krävs. Professor
Ivo Petrov (Bulgarien) poängterar att renal
sympatisk denervering innebär ett tekniskt
komplicerat ingrepp och att avsaknaden av
effekt i studier kan bero på oerfarenhet hos
interventionister samt felaktig teknik.
Måndagen inleddes med en av veckans
verkliga höjdpunkter, en mycket imponerande och uppskattad föreläsning av
professor Alberto Zanchetti från Milano.
Zanchetti presenterade ännu icke publicerade data från metaanalyser rörande
blodtryckssänkande behandling. Sammanfattningsvis sågs signifikant reducerad risk
för kardiovaskulära händelser och död vid
behandling med all vedertagen antihypertensiv medicinering. För att utvärdera enskild läkemedelsgrupps överlägsenhet måste head-to-headstudier utföras. Zanchetti
presenterade även evidens för målvärden
för blodtryck som finns i gällande riktlinjer.
Avseende beslut om initiering av antihypertensiv behandling baserad på nivå av kardiovaskulär risk, konkluderade Zanchetti
att blodtrycksbehandling ska påbörjas i tidigt skede för att förhindra de organskador
som följer obehandlad hypertoni 10,11. Dock
finns den största behandlingsvinsten avseende kardiovaskulär mortalitet i grupper
med hög kardiovaskulär risk 12.
Professon Krzysztof Narkiewizc från
Gdansk visade på en hög prevalens av obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS) hos
patienter med hypertoni och även vid förmaksflimmer, man bör därför vara frikostig med att utreda dessa patienter avseende
OSAS. Professor
Narkiewizc redogjorde ävVASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 33
en för sympatisk aktivering som genes till
hypertoni hos unga, vilket talar för β-blockad som ett första behandlingsalternativ i
denna grupp. Hos äldre med kärlstyvhet
och ökad perifer resistens kan man inte förvänta sig likartad effekt, dock poängteras
vikten av behandling med β-blockad vid
samtidig hjärtsjukdom. Måndagen avslutades med ett trevligt besök till Balchicks botaniska trädgård, grundad av en Rumänsk
drottning, här fick vi även pröva lokalproducerat vin. Vi besökte även Cape Kaliakra,
en 2 km lång halvö med magnifik utsikt
över Svarta havskusten.
Under tisdagen presenterade professor
Denis Clements relationen mellan perifer
kärlsjukdom och hypertoni. Clements understryker vikten av blodtryckssänkning för
att minska risken för framtida kranskärlssjukdom. Man bör dock vara försiktig med
alltför rigorös blodtryckssänkning och behandling med β-blockad hos de med uttanlad perifer ischemi.13 Professor Endrico
Agabtiti-Rosei (Italien) redogjorde därefter
för studier som indicerar fördel för det nya
läkemedlet Angiotensin Neprilysin jämfört
med Enalapril, avseende mortalitet vid kronisk hjärtsvikt14.
Professor Stéphane Laurent från Paris
höll en intressant föreläsning om arteriell
styvhet15. Vid EVA (early vascular ageing)
föreligger en omvandling av kärlväggen
med ökad artärstyvhet i jämförelse med en
normalpopulation i samma ålder. Detta betyder i sin tur att artärstyvhet är en extra
viktig markör för kardiovaskulär risk hos
yngre. Dagen avslutades med att deltagare
bjöds tillfälle att presentera sin forskning antingen i form av postrar eller föreläsningar.
Onsdagen inleddes med en intressant föreläsning av Professor Cífková rörande den
höga prevalensen av högt blodtryck vid graviditet. Preeklampsi utgör i sig en tidig riskfaktor för framtida kardiovaskulära händelser. Dr Cífková redogjorde för nya NICE
guidelines var man rekommenderar lågdos
aspirin från 12:e graviditetsveckan till högriskgraviditeter. Vad gäller behandling av
hypertoni bör man vara mer restriktiv och
starta behandling först vid blodtryck över
160/110 mm Hg. De preparat som rekommenderas är Metyldopa, Labetalol och Nifedipin.16
Professor Peter Sleight (Oxford) gav en
inspirerande redogörelse för sin karriär och
uppmanade yngre kollegor att följa sina
egna ingivelser avseende forskningsuppslag. Dr Sleight delade sedan med sig av
sin stora erfarenhet kring konsten att läsa
34 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
och bedöma artiklar inför publicering. Dr
Nina Belova (Sofia) slog därefter fast att det
sympatiska nervsystemet har stor betydelse
redan tidigt i utvecklingen av hypertoni17.
Torsdagen inleddes med att den lokala
organisatören Yoto Yotov (Varna) redogjorde för kopplingen mellan intag av salt och
hypertoni18. Föreläsaren beskriver att man
i ett flertal studier visat korrelation mellan
saltintag, saltutsöndring i urin och kardiovaskulär risk. Föreläsaren nämner bland
annat DASH-studien där man fann en
blodtryckssänkning vid minskat saltintag19.
Dock har även negativa effekter vid minskat saltintag publicerats.
Härefter följde en föreläsning rörande
njurartärstenos, vilket enligt föreläsaren
Valentin Ikonomov är vanligare än de flesta
kliniker är medvetna om. Njurartärstenos
ska inte heller särskiljas från annan aterosklerotisk sjukdom och bör därför övervägas
hos de med utbredd kärlsjuka. Behandling
med angiografisk stentning är under kontrovers.20
Antonio Coca (Spanien) började sin föreläsning med epidemiologi: Dödlighet efter
stroke är en bra markör för kontroll av hypertoni i en population eller ett land. För
att minska mortaliteten efter stroke krävs
livsstilsförändringar, inklusive minskat
saltintag i enighet med en studie av Bibbins Domingo et al21. Utöver detta fordras
bättre blodtryckskontroll hos de med pågående antihypertensiv behandling22 både i
primär- samt sekundärpreventivt syfte. Det
finns god evidens för blodfettssänkning i
såväl primär- (JUPITER)23 som sekundärpreventivt (SPARCL)24 syfte.
Dr Ivan Gruev från Sofia gick sedan igenom ESC/ECH guidelines25 för behandling av hypertoni samt riskfaktorer för
framtida kardiovaskulära händelser, men
poängterade även vikten av en individualiserad riskbedömning för var enskild patient. Professor Gianfranco Parati (Milano)
redogjorde för riktlinjer för behandling av
”vitrockshypertoni” (WHT) och ”maskerad hypertoni” (MHT). Man bör betänka
antihypertensiv behandling för de med
WHT och samtidig förekomst av andra
kardiovaskulära riskfaktorer. Vid MHT
bör man i enlighet med gällande guidelines
överväga behandling av samtliga patienter.
Vistelsen avslutades med ett mycket uppskattat besök i Varna stad var vi bland annat
fick en guidad tur i dess arkeologiska museum. Här förvaras den äldsta guldskatten i
världen, funnen i gravar daterade till 5000
år före Jesu födelse.
Vi vill tacka Svensk förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin för möjligheten att delta vid årets sommarskola, vi tar
med oss viktiga kunskaper från intressanta
föreläsningar och många nyfunna vänner.
Kristina Lundwall
M.D, Division of Internal Medicine
Department of Clinical Sciences
Karolinska Institutet
Sofia Nessvi Otterhag
M.D, Kärlkliniken
Institutionen för kliniska vetenskaper
SUS Malmö
Referenser
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
Padmanabhan S, Newton-Cheh C, Dominiczak A. Genetic basis of blood pressure and hypertension. Trends in Genetics. 2012;28,8.
Mahmood SS, Levy D, Vasan SV, Wang
Tj. The Framingham Heart Study and
the epidemiology of cardiovascular disease: a historical perspective. The Lancet. 2014;383: 999 – 1008.
National Center for Health Statistics.
National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES) examination
manuals (2009–2010, 2011–2012).
Health Survey for England - 2012 [NS].
Publication date: December 18, 2013.
Nilsson PM, Boutouyrie P, Cunha P,
Kotsis V, Narkiewicz K, Parati G, et al.
Early vascular ageing in translation: from
laboratory investigations to clinical applications in cardiovascular prevention. J
Hypertens. 2013;31(8):1517-26.
Nilsson PM. Hemodynamic Aging as
the Consequence of Structural Changes Associated with Early Vascular Aging
(EVA). Aging Dis. 2014;1:5(2):109-13.
Sundström J, Sheikhi R, Ostgren CJ,
Svennblad B, Bodegård J, Nilsson PM,
et al. Blood pressure levels and risk of
cardiovascular events and mortality
in type-2 diabetes: cohort study of 34
009 primary care patients. J Hypertens.
2013;31(8):1603-10.
Mancia G, Sega R, Grassi G, Cesana
G, Zanchetti A. Defining ambulatory
and home blood pressure normality:
further considerations based on data
from the PAMELA study. J Hypertens.
2001;19:995-999.
Bhatt DL, Kandzari DE, O’Neill WW,
D’Agostino R, Flack JM, Katzen NT, et
al. Controlled Trial of Renal Denervation for Resistant Hypertension. N Engl
J Med. 2014; 370:1393-1401.
Diao D, Wright JM, Cundiff DK, Gueyffier F. Pharmacotherapy for mild hypertension. Cochrane database of systematic reviews. 2012; 8: CD006742.
Law MR, Morris JK, Wald NJ. Use of
blood pressure lowering drugs in the
prevention of cardiovascular disease:
meta-analysis of 147 randomized trials
in the context of expectations from prospective epidemiological studies. BMJ.
2009; 338: b1665.
Blood Pressure Lowering Treatment
Trialists’ Collaboration. Effects of different blood pressure-lowering regimens
on major cardiovascular events; results
of prospectively-designed overviews of
randomized trials. Lancet. 2003; 362:
1527-1535.
Buyzere ML, Clement DL. Management
of Hypertension in Peripheral Arterial
Disease. Progress in Cardiovascular Diseases. 2008; 50(4):238-263.
McMurray JJV, Packer M, Desai A,
Gong J, Lefkowitz M, Rizkala AR, et al.
Angiotensin–Neprilysin Inhibition versus Enalapril in Heart Failure. N Engl J
Med. 2014; 371:993-1004.
15. Laurent S, Cockcroft J, Van Bortel L,
Boutouyrie P, Giannattasio C, Hayoz D,
Pannier B, et al. Expert consensus document on arterial stiffness: methodological issues and clinical applications.
European Heart Journal. 2006; 27:
2588–2605.
16. Hypertension in pregnancy: The management of hypertensive disorders during
pregnancy, NICE guidelines [CG107]
Published date: August 2010
17. Belova N, Dundova-Pancheva D, Yavorka M, Javorka K. Early Autonomic
Cardiovascular Dysregulation in Young
Healthy Adults with Family History for
Increased Cardiovascular Risk. International Conference on Pre.Hypertension
& Cardio Metabolic Syndrome. 2011
18. Adrogué HJ, Madias NE. Sodium and
Potassium in the Pathogenesis of Hypertension. N Engl J Med. 2007; 356:19.
19. Sacks FM, Svetkey LP, Vollmer WM,
Appel LJ, Bray GA, Harsha D, et al. Effects on blood pressure of reduced dietary sodium and the dietary approaches to
stop hypertension (DASH) diet. N Engl
J Med, 2001;344:1.
20. The ASTRAL Investigators. Revascularization versus Medical Therapy for
Renal-Artery Stenosis. N Engl J Med.
2009;361:20.
21. Bibbins-Domingo K, Chertow GM,
Coxson PG, Moran A, Lightwood JM,
Pletcher MJ, et al. Projected Effect
of Dietary Salt Reductions on Future
Cardiovascular Disease. N Engl J Med.
2010; 362:590-599.
22. Redon J, Olsen MH, Cooper RS, Zurriaga O,
Martinez-Beneito MA, Laurent
S, et al. Stroke mortality and trends from
1990 to 2006 in 39 countries from Europe and Central Asia: implications for
control of high blood pressure. European Heart Journal. 2011;32: 1424–1431.
23. Mora S, Ridker PM. Justification for the
Use of Statins in Primary Prevention:
An Intervention Trial Evaluating Rosuvastatin (JUPITER)—Can C-Reactive
Protein Be Used to Target Statin Therapy in Primary Prevention? The American
Journal of Cardiology. 2006; 97(2):3341.
24. Goldstein LB, Amarenco P, Zivin J,
Messig M, Altafullah I, Callahan A, et al.
Statin Treatment and Stroke Outcome
in the Stroke Prevention by Aggressive
Reduction in Cholesterol Levels (SPARCL) Trial. Stroke. 2009;40:3526-3531.
25. Mancia G, Fagard R, Narkiewicz K,
Redón J, Zanchetti A, Böhm M, et al.
The Task Force for the management of
arterial hypertension of the European
Society of Hypertension (ESH) and the
European Society of Cardiology (ESC).
2013 ESH/ESC Guidelines for the management of arterial hypertension. J Hypertens. 2013; 31: 1281-1353.
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 35
Nya långverkande
insulin-analoger
Det har nyligen rapporterats att förekomst av hypoglykemier är associerat
med ökad risk för att avlida i förtid1. Aktuella data visar dessutom att det finns ett
kausal-samband mellan hypoglykemier
och kardiovaskulära händelser: bradykardi och ventrikulära extraslag har visats
förekomma mer ofta vid hypoglykemi än
vid normoglykemi2.
D
et är med andra ord angeläget att
söka minska risken för att patienter med diabetes drabbas av
hypoglykemier. En tänkbar strategi är att
förbättra farmakokinetiken hos de långverkande insulin-analoger som används som
bas-insuliner.
Dagens långverkande insulin-analoger
Man har under de senaste årtiondena på
flera olika sätt strävat efter att utveckla insulin-analoger med lång effektduration och
flack effekt-kurva3. För närvarande finns
tre långverkande insulin-analoger i kliniskt
bruk i Sverige: insulin glargin (Lantus), insulin detemir (Levemir) samt nyligen introducerade insulin degludec (Tresiba).
Utvecklingen av insulin glargin innebar
att insulinmolekylens aminosyre-sammansättning modifierades, med förlångsammad frisättning från injektionsstället som
följd. Insulin detemir har istället en fettsyra
kopplad till sig, vilket leder till ökad bindning till cirkulerande albumin och förlängd
effektduration. Insulin degludec, slutligen,
formar subkutana mikroprecipitat vilket
leder till förlångsammad frisättning från
injektionsstället och därmed en längre effektduration. Stort intresse ägnas nu åt
utvecklingen av ännu mer långverkande
insulin-analoger med flackare effekt-kurva
och längre effektduration. Här presenteras
några av resultaten av denna utveckling.
PEGylerat insulin lispro – LY2605541
En ny strategi för att utveckla långverkande insulin-analoger är så kallad PEGylering, alltså konjugering av en insulin-mo-
lekyl med den vattenbindande molekylen
PEG (polyetylenglykol). Genom att varje
PEG-molekyl kan binda tre vattenmolekyler till sig, ökar den hydrodynamiska storleken på den PEGylerade insulinmolekylen,
vilket medför fördröjd absorption samt förlångsammad renal elimination4. Detta gör
att effektdurationen förlängs. En lovande
substans är den PEGylerade versionen av
den direktverkande insulin-analogen insulin lispro, som än så länge går under det lite
osmidiga namnet LY2605541. Det finns
förhoppningar om att LY2605541 kommer
att ha en mer uttalad metabol effekt på levern än vad dagens insuliner har5. Denna
substans har testats bland annat i en öppen
prövning, där 288 patienter med typ 2-diabetes randomiserades till behandling med
antingen LY2605541 eller insulin glargin,
utöver tidigare behandling med metformin
och/eller sulfonylurea-preparat6. Efter 12
veckors behandling fann man ingen skillnad
avseende fasteglukos, HbA1c eller hypoglykemifrekvens, men man noterade intressant nog att LY2605541 var associerad med
viktnegång (i genomsnitt 0.6 kg) vilket inte
var fallet för insulin glargin. Glukosvariabiliteten var också mindre bland patienterna
som behandlades med LY2605541.
På biverkningssidan sågs högre leverenzymer och högre triglycerider vid behandling
med LY2605541. PEGylerat insulinlispro
har även testats vid typ 1-diabetes. I en
crossoverstudie jämfördes flerdos-insulinbehandling med antingen LY2605541 eller insulin glargin som bas-insulin7. Man
uppnådde bättre sänkning av HbA1c och
bättre sänkning av genomsnittligt egenkontrollerat glukos med LY2605541 än
med insulin glargin, men till priset av fler
hypoglykemier. Detta till trots var effekten
på vikten gynnsam av LY2605541, med en
genomsnittlig viktnedgång om 1.2 kg. Liksom vid typ 2-diabetes såg man högre leverenzymer och triglycerider vid behandling
med LY2605541 än vid behandling med
insulin glargin. Mekanismerna bakom detta återstår att klarlägga.
Nya högkoncentrerade insulin-beredningar
Medan samtliga i Sverige idag tillgängliga
36 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
insuliner och insulin-analoger bereds i
koncentrationen 100 U/mL, har det även
utvecklats mer högkoncentrerade insulinberedningar, så kallade U 200 respektive U
300-insuliner. Dessa nya beredningar kommer alltså att vara två respektive tre gånger
mer koncentrerade än dagens insuliner.
Detta medför förstås att volymen insulin
som behöver injiceras för att administrera
ett visst antal enheter minskar. En intressant egenskap hos dessa högkoncentrerade
insulinberedningar är även att deras effektduration förefaller förlängas.
betes, som hade otillfredsställande metabol
kontroll under pågående behandling med
perorala antidiabetika, till behandling med
antingen insulin degludec U 200 eller insulin glargin U 10012. Patienterna följdes i
26 veckors tid. HbA1c sjönk lika mycket
i bägge behandlingsgrupperna. Man fann i
denna studie inte någon signifikant skillnad
mellan grupperna avseende risken att drabbas av nattlig konfirmerad hypoglykemi (<
3.1 mmol/L) eller nattlig allvarlig (assistanskrävande) hypoglykemi.
Magnus Wijkman
Insulin glargin U 300
Insulin glargin U 300, som i Sverige kommer att marknadsföras under handelsnamnet Toujeo, har prövats i studieprogrammet
EDITION. Drygt 1600 vuxna patienter
med typ 2 diabetes randomiserades i dessa
studier till behandling med antingen insulin glargin U 100 eller dess högkoncentrerade motsvarighet insulin glargin U 300.
Bägge insulin-analogerna administrerades en gång dagligen. Patienterna hade innan studiestarten behandlats med minst 42
enheter basinsulin/dygn, antingen i form av
insulin glargin U 100 eller NPH-insulin. I
EDITION 1-studien behandlades patienterna förutom med basinsulin även med
måltidsinsulin8, och i EDITION 2-studien
behandlades patienterna förutom med basinsulin även med perorala antidiabetika9.
Uppföljningstiden var i bägge studierna
sex månader. Den HbA1c-sänkande effekten var likvärdig mellan grupperna. I bägge
studierna observerades att i insulin glargin
U 300-gruppen var det signifikant lägre
andel patienter som rapporterade minst
en nattlig konfirmerad (< 3.9 mmol/L) eller minst en nattlig allvarlig (assistanskrävande) hypoglykemi. Man behövde dock
ge cirka 10 % högre insulindoser i insulin
glargin U 300-gruppen än i insulin glargin
U 100-gruppen.
Insulin degludec U 200
Vi vet sedan tidigare att insulin degludec i
konventionell U 100-beredning efter titrering till likvärdiga HbA1c-nivåer har befunnits vara associerad med lägre frekvens
av nattliga hypoglykemier vid typ-1 diabetes10, och lägre frekvens av hypoglykemier
såväl nattetid som dagtid vid typ-2 diabetes11, jämfört med insulin glargin i konventionell U 100-beredning. En högkoncentrerad beredning, insulin degludec U 200,
har nu utvecklats. I en oblindad studie randomiserades 460 patienter med typ 2-dia-
Referenser
1.
2.
3.
4.
McCoy RG, Van Houten HK, Ziegenfuss JY, Shah ND, Wermers RA, Smith
SA. Increased mortality of patients with
diabetes reporting severe hypoglycemia.
Diabetes Care. 2012;35:1897-1901
Chow E, Bernjak A, Williams S, Fawdry
RA, Hibbert S, Freeman J, Sheridan PJ,
Heller SR. Risk of cardiac arrhythmias
during hypoglycemia in patients with
type 2 diabetes and cardiovascular risk.
Diabetes. 2014;63:1738-1747
Owens DR, Matfin G, Monnier L. Basal
insulin analogues in the management of
diabetes mellitus: What progress have
we made? Diabetes/metabolism research
and reviews. 2014;30:104-119
Caparrotta TM, Evans M. Pegylated insulin lispro, (ly2605541)--a new basal
insulin analogue. Diabetes, obesity &
metabolism. 2014;16:388-395
5.
Madsbad S. Ly2605541--a preferential
hepato-specific insulin analogue. Diabetes. 2014;63:390-392
6. Bergenstal RM, Rosenstock J, Arakaki
RF, Prince MJ, Qu Y, Sinha VP, Howey
DC, Jacober SJ. A randomized, controlled study of once-daily ly2605541,
a novel long-acting basal insulin, versus
insulin glargine in basal insulin-treated
patients with type 2 diabetes. Diabetes
Care. 2012;35:2140-2147
7. Rosenstock J, Bergenstal RM, Blevins
TC, Morrow LA, Prince MJ, Qu Y, Sinha
VP, Howey DC, Jacober SJ. Better glycemic control and weight loss with the novel long-acting basal insulin ly2605541
compared with insulin glargine in type 1
diabetes: A randomized, crossover study.
Diabetes Care. 2013;36:522-528
8. Riddle MC, Bolli GB, Ziemen M, Muehlen-Bartmer I, Bizet F, Home PD, Investigators ES. New insulin glargine 300
units/ml versus glargine 100 units/ml in
people with type 2 diabetes using basal
and mealtime insulin: Glucose control
and hypoglycemia in a 6-month randomized controlled trial (edition 1). Diabetes Care. 2014;37:2755-2762
9. Yki-Jarvinen H, Bergenstal R, Ziemen
M, Wardecki M, Muehlen-Bartmer I,
Boelle E, Riddle MC, on behalf of the
Esi. New insulin glargine 300 units/ml
versus glargine 100 units/ml in people
with type 2 diabetes using oral agents
and basal insulin: Glucose control and
hypoglycemia in a 6-month randomized controlled trial (edition 2). Diabetes
Care. 2014 [Epub ahead of print]
10. Heller S, Buse J, Fisher M, Garg S,
Marre M, Merker L, Renard E, Russell-Jones D, Philotheou A, Francisco
AM, Pei H, Bode B. Insulin degludec,
an ultra-longacting basal insulin, versus
insulin glargine in basal-bolus treatment
with mealtime insulin aspart in type 1
diabetes (begin basal-bolus type 1): A
phase 3, randomised, open-label, treat-to-target non-inferiority trial. Lancet.
2012;379:1489-1497
11. Garber AJ, King AB, Del Prato S, Sreenan S, Balci MK, Munoz-Torres M,
Rosenstock J, Endahl LA, Francisco
AM, Hollander P. Insulin degludec, an
ultra-longacting basal insulin, versus insulin glargine in basal-bolus treatment
with mealtime insulin aspart in type 2
diabetes (begin basal-bolus type 2): A
phase 3, randomised, open-label, treat-to-target non-inferiority trial. Lancet.
2012;379:1498-1507
12. Gough SC, Bhargava A, Jain R, Mersebach H, Rasmussen S, Bergenstal RM.
Low-volume insulin degludec 200 units/
ml once daily improves glycemic control
similarly to insulin glargine with a low
risk of hypoglycemia in insulin-naive patients with type 2 diabetes: A 26-week,
randomized, controlled, multinational,
treat-to-target trial: The begin low volume trial. Diabetes Care. 2013;36:25362542
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 37
Hur ska hypertoni & vaskulärt åldrande behandlas hos feta patienter?
Det är ett välkänt faktum att fetma är associerat såväl till metabola rubbningar
och ökad risk för typ 2 diabetes, som till
stigande blodtryck och en hög grad av hypertoni.
D
essa samband kan dock uppvisa
etniska skillnader och nyligen har
man visat i en studie från Malmö
att irakiska invandrare inte hade ett förväntat högt blodtryck vid metabola syndromets
riskfaktoransamling på samma sätt som hos
svenskfödda kontroller i MEDIM studien
[1].
Ett kliniskt problem har varit att på evidensgrund kunna rekommendera en viss
typ av antihypertensivt verksamt läkemedel
före andra läkemedel. Man har hävdat på
teoretiska grunder att möjligen metabolt
gynnsamma eller neutrala antihypertensiva
läkemedel vore att föredra framför sådana
med mer negativa metabola effekter.
Dessa frågor har nu analyserats i en stor
meta-analys av Blood Pressure Lowering
Trialist Collaboration [2], då man stratifierat antihypertensiva effekter efter BMI klassifikation. Primär effektvariabel i analyserna
var totala antalet kardiovaskulära händelser
(stroke, koronar hjärtsjukdom, hjärtsvikt
och kardiovaskulär död). Man använde sig
av meta-analys och meta-regression för interaktion mellan typ av behandling (olika
antihypertensiva läkemedel) och BMI använt antingen som kategorivariabel (<25
kg/m2, 25 to <30 kg/m2, och ≥30 kg/m2)
eller som kontinuerlig variabel.
Resultatet baserades sig på data från
135.715 individer som deltagit i sammanlagt 22 läkemedelsstudier och ackumulerat
14.353 stora kardiovaskulära händelser.
Man fann inga hållpunkter för att behandlingseffekten varierade med läkemedelsklass
mellan tre BMI grupper (alla p för trend
>0.20). När man analyserade effekter i relation till BMI som kontinuerlig variabel
så befanns ACE-hämmare ge upphov till
en något större protektion för varje 5 kg/
m2 högre BMI än kalcium antagonister
(hazard ratio 0.93, 95% KI 0.89—0.98;
p=0·004) eller diuretika (0.93, KI: 0.89—
0·98; p=0.002). I meta-regressionen sågs
inget samband mellan BMI kategori och
38 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
risk minskning för en given minskning av
systoliskt blodtryck. Författarna tolkar sina
fynd som att det finns liten evidens för
att selektion av vissa läkemedelsklasser för
hypertonibehandling bland feta patienter
skulle uppvisa specifika fördelar sett till totala kardiovaskulära händelser, jämfört med
läkemedelsval till normalviktiga patienter
[2]. Detta konstaterande kan synas okontroversiellt men man bör ha i åtanke att det
under hela 1990-talet fördes en omfattande
vetenskaplig debatt om olika läkemedels
för- och nackdelar i relation till patienter
med det metabola syndromet. Fortfarande
idag så präglas riktlinjer av försiktighet i
synen på antihypertensiva läkemedel med
viktökning och metabola rubbningar som
biverkningar. Sådana effekter skulle fortfarande kunna vara av relevans om de medför
en tidigarelagd övergång från pre-diabetes
till overt typ 2 diabetes, och kan teoretiskt
även spela roll för risken för mikrovaskulära
komplikationer eller njurskada sekundärt
till metabola rubbningar eftersom dessa kliniska utfall inte studerades i den nuvarande
meta-analysen.
Slutsatsen blir att sannolikt alla olika antihypertensiva läkemedel kan komma till
användning även hos feta patienter, och en
del av de olika sidoeffekterna kan balanseras
om kombinationsbehandling användes.
Eftersom hypertonikontroll endast utgör
en delaspekt av allmän riskfaktorkontroll
så bör även andra riskfaktorer hos feta pa-
tienter kartläggas och åtgärdas. Detta kan
medföra att ett tidigt vaskulärt åldrande
motverkas, vilket belyses i översikt som tagits fram av European Society of Hypertension (ESH) samt European Association for
Study of Obesity (EASO) och som är under
publicering [3]. En tänkbar faktor av betydelse för riskfaktoransamling vid fetma kan
vara interaktion mellan kostintag, genetik
och tarmens mikrobiota – ett forskningsfält
under stark utveckling som det finns anledning att återkomma till.
Peter M Nilsson
professor, överläkare
SUS, Malmö
Referenser
1.
2.
3.
Bennet L, Nilsson PM. Country of birth
modifies the associations of body mass
and hemoglobin A1c with office blood
pressure in Middle Eastern immigrants and native Swedes. J Hypertens.
2014;32:2362-70.
Blood Pressure Lowering Treatment Trialists’ Collaboration. Effects of blood
pressure lowering on cardiovascular risk
according to baseline body-mass index: a
meta-analysis of randomised trials. Lancet 2014, online November 4th.
Jordan J, et al. Joint scientific statement
of the European Association for the Study of Obesity and the European Society
of Hypertension (ESH): Obesity and
Early Vascular Ageing. J Hypertens 2014
(accepted for publication).
Nya rön
IMPROVE-IT visar att ytterligare sänkning av
LDL kolesterol ger större behandlingsvinster
för patienter med akut koronart syndrom
Debatten om LDL kolesterol som kausal
kardiovaskulär riskfaktor har rasat under
flera år. Det har därför tilldragit sig stort
intresse att en ny stor randomiserad läkemedelsstudie inom detta område presenterats på en amerikansk hjärtkongress i
november 2014.
D
et handlar om studien “IMProved
Reduction of Outcomes: Vytorin Efficacy International Trial”
(IMPROVE-IT) där sammanlagt 18 144
patienter med akuta koronara syndrom/
hjärtinfarkt i stabilt skede blev randomiserade till en tilläggsbehandling med ezetimib
eller placebo mot en bakgrund av standardbehandling med simvastatin 40 mg dagligen i båda behandlingsarmarna [1]. Studien
var mycket stor och pågick under flera år
i 39 länder och vid 1158 rekryteringscentra. I Sverige rekryterades 480 patienter.
Inklusionskriterier i studien var STEMI/
non-STEMI med ostabil angina <10 dagar,
ålder ≥ 50 år, och minst ett högrisk-kriterium i form av nytillkommen ST förändring + troponinhöjning, diabetes, tidigare
hjärtinfarkt, perifer artärsjukdom, tidigare
Antal händelser
stroke, tidigare koronarkirurgiskt ingrepp
Tid (år)
äldre än tre år, flerkärlssjukdom i kranskärlen, samt LDL kolesterol inom intervallet
50-125 mg/dL (50–100 mg/dL vid tidigare
lipidsänkande behandling). Väsentliga exklusionskriterier i studien var: koronarkirurgiskt ingrepp för aktuellt akut koronart
syndrom, pågående statinbehandling mer
potent än med simvastatin 40 mg, kreatinin
< 30mL/min, eller aktiv leversjukdom. Primär effektvariabel definierades som summan av kardiovaskulär död, hjärtinfarkt,
sjukhusvård för instabil angina, koronar
revaskularisering (≥ 30 dagar efter randomisering), eller stroke.
IMPROVE-IT pågick i medeltal 6.5 år då
det ansamlades 5314 total primära händelser under 97 822 patientår för klinisk uppföljning och 104 135 patientår för analys
av överlevnad. Medelåldern för patienterna
(25% kvinnor) var 64 år, varav 27% hade
diabetes och 21% en tidigare hjärtinfarkt.
Resultat visade i studien att det blev en
medelsänkning av LDL-kolesterol med
22% i den intensivbehandlade armen med
en skillnad på 69.5 vs. 53.7 mg/dL mellan
de två armarna. Under uppföljningstiden
noterades 2572 primära händelser (32.7%)
i den intensivbehandlade armen mot 2742
händelser i kontrollarmen (34.7%). Detta
motsvarar ett hazard ratio, HR, på 0.936
med 95% konfidensintervall (KI) på 0.887
till 0.988 (p=0.016) samt NTT värde på 50
för att förebygga en primär händelse under
studietiden. Olika sekundära utfallsmått
blev också signifikant färre i den intensivbehandlade armen. Så kan t.ex. anges att
för den sekundära utfallsvariabeln kardiovaskulär död, icke-fatal hjärtinfarkt och
icke-fatal stroke så blev HR 0.90 (95% KI:
0.84, 0.97; p=0.003) och NNT 56.
Bland subgrupper var det fr.a. diabetespatienter som verkade ha en större nytta än
icke-diabetiker av den insatta intensivbehandlingen. Det förelåg ingen signifikant
skillnad mellan behandlingsarmarna beträffande allvarliga kliniska händelser, och
inte heller för cancer (incidens på 10.2% i
vardera armen).
Slutsatsen av IMPROVE-IT bör således
vara att en intensifierad lipidreglerande
behandling med syfte att kontrollera LDL
kolesterol ledde till en signifikant minskad
risk för primär kardiovaskulär effektvariabel
och död jämfört med en mindre intensiv
behandling. I bägge behandlingsarmarna
användes simvastatin 40 mg som basbehandling, en evidensbaserad och allmänt
accepterad behandling sedan Heart Protection Study för 10 år sedan [2]. Tillägget
med ezetimib 10 mg dagligen bidrog till
den intensifierade sänkningen av LDL kolesterol, även om hela 27% av patienterna
i kontrollarmen ökade sin basbehandling
till simvastatin 80 mg (mot 6% i intensivarmen), vilket kunde tendera att utjämna
skillnader mellan behandlingsarmarna.
Nu bör debatten om kausaliteten för
LDL kolesterol och hjärtkärlsjukdom komma till ett bokslut. Det finns övertygande
bevis om nyttan av att reglera denna riskfaktor med aktiv lipidsänkande behandling.
Det som fortsatt måste diskuteras är kliniska aspekter, val av patient för insatt behandling, grad av tolerans i olika patientgrupper,
kostnads-effektivitet, inverkan på officiella
rekommendationer [3], etc. Här efterlyses
fr.a. en revidering av Socialstyrelsens Nationella Riktlinjer för Diabetes, eftersom just
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 39
Nya rön
diabetiker hade en ökad behandlingsnytta i
den nu aktuella studien.
Framtida forskning bör inrikta sig på att
samla ny kunskap om vägar att ytterligare
reglera LDL kolesterol hos högriskpatienter
t.ex. via påverkan på enzymet subtilisin/
kexin type 9 (PCSK9) som kan leda till
drastisk LDL kolesterol sänkning via monoklona antikroppar, peptid mimetika eller
påverkan på enzymets genetiska reglering.
Sådan behandling kan bli av betydelse för
individer med mycket hög risk, t.ex. vid familjär hyperkolesterolemi, eller andra riskansamlingar, inte minst vid diabetes.
Peter M Nilsson
professor, överläkare,
Institutionen för kliniska vetenskaper
samt Verksamhetsområde Internmedicin,
Skånes Universitetssjukhus, Malmö
Referenser
1.
2.
3.
IMPROVE-IT presentation under AHA
Chicago November 17, 2014.
Collins R, Armitage J, Parish S, Sleight
P, Peto R; Heart Protection Study
Collaborative Group. Effects of cholesterol-lowering with simvastatin on
stroke and other major vascular events
in 20536 people with cerebrovascular
disease or other high-risk conditions.
Lancet. 2004;363:757-67.
Att förebygga aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom med läkemedel – behandlingsrekommendation. Information från
Läkemedelsverket 2014; 25 (nr. 5, oktober): 20-72.
Ta stöd av instruktionsfilmerna på
medicininstruktioner.se
På medicininstruktioner.se finns instruktionsfilmer för inhalatorer, injektionspennor, uretralstift, plåsterbehandling,
andningsmasker, tablettbehandling, nässpray, gel/salva och sprutor. Ett stort stöd för dig och dina patienter.
•
•
•
•
Tillgänglig 24 timmar om dygnet
Kostnadsfri tjänst för sjukvården och patienterna
Oberoende portal – tydligt fokus på användarinstruktioner
EN webbadress att komma ihåg – enkelt för alla
Med en välinformerad patient ökar möjligheten att
ordinerad behandling uppnår avsett resultat.
Säkrare läkemedelsanvändning ökar compliance.
Medicininstruktioner Sverige AB
Packhusplatsen 2 · 411 13 GÖTEBORG · 031-779 99 87 · [email protected]
14241_Annons_180x132_141028.indd 1
40 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
2014-10-29 13:32
Nya riktlinjer för handläggning av hyponatremi
Hyponatremi påvisas hos 15-20 % av akut
inlagda patienter och är förenat med
ökad sjuklighet och längre vårdtider än
hos patienter med plasma natrium inom
referensområdet.
T
re europeiska organisationer, European Society of Intensive Care
Medicine (ESCIM), European Society of Endocrinology (ESE) och European Renal Association – European Dialysis
and Transplant Association (ERA-EDTA),
har tillsammans arbetat fram evidensbaserade riktlinjer för handläggning av hyponatremi [1]. Författarna av riktlinjerna konstaterar dock att antalet prospektiva studier
av handläggningen vid hyponatremi är få
och evidensgraden för flertalet rekommen-
dationer är låg. Riktlinjerna berör i huvudsak hypoton hyponatremi och är för vuxna
patienter.
Indelning av hyponatremi
Hyponatremi kan indelas på flera sätt: efter
symtom (lätta – måttliga – svåra), tid (akut
– kronisk), natriumkoncentration (mild –
måttlig – uttalad), osmolalitet (hypoton –
isoton – hyperton) och efter volymstatus
(minskad – normal – ökad extracellulärvolym).
Indelning efter symtom syftar till att ge
en möjlighet att skatta risken för omedelbara komplikationer såsom hjärnödem för
att kunna sätta in adekvat anpassad akutbehandling. Att utgå enbart från symtom
ger dock otillräcklig information om dessa
risker då akut och kronisk hyponatremi har
överlappande symtom även patienter med
vaga symtom initialt kan inom timmar utveckla mycket allvarlig klinik med krampanfall.
Hjärnödem utvecklas oftare vid hyponatremi som uppkommit inom 48 timmar,
vilket anges som gräns mellan akut och
kroniskt tillstånd. Hjärnceller behöver
minst 48 timmar för att adaptera till en hypoton miljö genom ekvilibrering av joner
och organiska osmotiskt aktiva ämnen över
cellmembranet. Innan denna adaptation
ägt rum är det ökad risk för cellsvullnad
då vatten passerar in i cellerna. Vid kronisk
hyponatremi, när adaptationen skett, ökar
istället risken för att snabb osmotisk korrigering medför demyeliniserande cellskador.
Hyponatremi definieras i riktlinjerna
som mild vid s-natrium 130-135 mmol/l,
måttlig vid s-natrium 125-129 mmol/l och
uttalad om s-natrium <125 mmol/l. Traditionellt har en tidig värdering av vätskestatus ingått i algoritmer för handläggning av
patienter med hyponatremi. Sensitivitet
och specificitet för klinisk bedömning av
volymstatus är dock låg och det har varit
oklart om man avsett extracellulärvätskevolymen, effektiv cirkulerande vätskevolym
eller totala kroppsvattnet.
Indelning av hyponatremi efter s-osmolalitet kräver en beräkning av effektiv osmolalitet, vilket ger möjlighet att skilja hypoton hyponatremi från isoton och hyperton
hyponatremi. Exempel på effektiva osmoler
som ger isoton eller hyperton hyponatremi
är glukos, mannitol, glycin och hyperosmolära kontrastmedel. Risken för hjärnödem är initialt obefintlig, men kan uppkomma senare vid mycket snabb korrigering av
t ex hyperglykemi. Exempel på ”ineffektiva”
osmoler är urea, etanol och metanol som är
fritt diffusibla över cellmembran och koncentrationen av dessa ska räknas bort från
uppmätt osmolalitet för bedömning av toniciteten.
Vid ökad mängd lipider och proteiner i
serumprover kan så kallad pseudohyponatremi uppkomma i spädningsförfarandet
av tagna prover. Detta kan vara en orsak
till stor diskrepans mellan s-natrium från
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 41
Xarelto® (rivaroxaban)
En NOAK* med fem indikationer inom
venös och arteriell tromboembolism
SPAF Förebyggande av stroke och systemisk embolism hos
(vuxna) patienter med icke-valvulärt förmaksflimmer†
LE Behandling av lungemboli (LE) och förebyggande av
återkommande DVT och LE‡
AKS Förebyggande av trombos efter akut koronart syndrom (AKS)§
VTEp Förebyggande av venös tromboembolism efter kirurgisk
elektiv höft- eller knäledsplastik**
DVT Behandling av djup ventrombos (DVT) och förebyggande av
återkommande DVT och LE‡
* Nya orala antikoagulantia. † Förebyggande av stroke och systemisk embolism hos vuxna patienter med
icke-valvulärt förmaksflimmer med en eller flera riskfaktorer, såsom hjärtsvikt, hypertoni, ålder ≥ 75 år,
diabetes mellitus, tidigare stroke eller transitorisk ischemisk attack. ‡ Behandling av djup ventrombos (DVT)
och lungemboli (LE), samt förebyggande av återkommande DVT och LE hos vuxna. § Förebyggande av
aterotrombotiska händelser hos vuxna patienter efter ett akut koronarsyndrom (AKS) med förhöjda hjärtmarkörer. ** Förebyggande av venös tromboembolism (VTE) hos vuxna patienter som genomgår kirurgisk
elektiv höft- eller knäledsplastik.
Bayer AB. Box 606. 169 26 Solna. Tel. 08-580 223 00.
är den rekommenderade dosen 15 mg en gång dagligen. Vid behandling av DVT och LE
och förebyggande av återkommande DVT och LE: patienterna ska behandlas med 15 mg
två gånger dagligen under de första tre veckorna. Därefter är den rekommenderade dosen
15 mg en gång dagligen. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6. Aktiv, kliniskt signifikant blödning.
Organskada eller tillstånd, som anses utgöra en ökad risk för större blödning. Detta kan
omfatta pågående eller nyliga ulcerationer i magtarmkanalen, förekomst av maligna
tumörer med hög blödningsrisk, nyliga hjärn- eller ryggradsskador, nyligen genomgången
hjärn-, ryggrads- eller ögonkirurgi, nyligen genomgången intrakraniell blödning, kända
eller misstänkta esofagusvaricer, arteriovenösa missbildningar, vaskulära aneurysm eller
större intraspinala eller intracerebrala vaskulära missbildningar. Samtidig behandling
med andra antikoagulantia, t.ex. ofraktionerat heparin (UFH), lågmolekylärt heparin
(enoxaparin, dalteparin etc.), heparinderivat (fondaparinux etc.), orala antikoagulantia
(warfarin, dabigatranetexilat, apixaban etc.), förutom vid byte av behandling till eller från
rivaroxaban eller när UFH ges i doser som krävs för att hålla en central ven- eller artärkateter
öppen. Samtidig behandling av AKS i kombination med trombocytaggregationshämmande
behandling hos patienter med tidigare stroke eller en transitorisk ischemisk attack (TIA).
Leversjukdom förknippad med koagulopati och kliniskt relevant blödningsrisk inklusive
cirrotiska patienter med Child Pugh B och C. Graviditet och amning. Varningar och försiktighet: Xarelto ska användas med försiktighet hos patienter med kreatininclearance
15–29 ml/min. Användning av Xarelto hos patienter med kreatininclearance < 15 ml/min
rekommenderas inte. Hos flera undergrupper av patienter föreligger en ökad blödningsrisk.
Dessa patienter ska övervakas noga för tecken på blödningskomplikationer efter att
behandlingen inletts. För fullständig information om varningar och försiktighet var god se
www.fass.se. Förpackningar och förmån: 2,5 mg: 56 tabl. (EF). 100 tabl. (EF). 168 tabl.
(EF). 10 mg: 10 tabl. (F), 30 tabl. (F), 100 tabl. (EF). 15 mg: 28 tabl. (F), 42 tabl. (F), 98 tabl.
(F), 100 tabl. (F). 20 mg: 28 tabl. (F), 98 tabl. (F), 100 tabl. (F). För ytterligare information
och prisuppgift var god se www.fass.se. Datum för senaste översynen av produktresumén
juli 2014. Bayer AB. Box 606. 169 26 Solna. Tel. 08-580 223 00.
▼ Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning.
Bilbo & Co
L.SE.11.2014.1458 November 2014
Xarelto (rivaroxaban), antitrombotiskt medel, ℞ (B01 AF01). Tabletter 2,5 mg, 10 mg,
15 mg, 20 mg. Indikationer: 2,5 mg: Xarelto, i kombination med enbart acetylsalicylsyra
eller med acetylsalicysyra och klopidogrel eller tiklopidin, är avsett för att förebygga aterotrombotiska händelser hos vuxna patienter efter ett akut koronarsyndrom (AKS) med
förhöjda hjärtmarkörer (EF). 10 mg: Förebyggande av venös tromboembolism (VTE) hos
vuxna patienter som genomgår kirurgisk elektiv höft- eller knäledsplastik (Ff). 15 mg och
20 mg: Förebyggande av stroke och systemisk embolism hos vuxna patienter med ickevalvulärt förmaksflimmer med en eller flera riskfaktorer, såsom hjärtsvikt, hypertoni, ålder
≥ 75 år, diabetes mellitus, tidigare stroke eller transitorisk ischemisk attack (F). Behandling
av djup ventrombos (DVT) och behandling av lungemboli (LE), och förebyggande av återkommande DVT och lungemboli (LE) efter en akut DVT hos vuxna (F). Dosering: Xarelto,
i kombination med enbart acetylsalicylsyra eller med acetylsalicysyra och klopidogrel eller
tiklopidin, är avsett för att förebygga aterotrombotiska händelser hos vuxna patienter
efter ett akut koronarsyndrom (AKS) med förhöjda hjärtmarkörer: rekommenderad dos
är 2,5 mg två gånger dagligen. Patienterna ska också ta en daglig dos om 75–100 mg
acetylsalicysyra eller en daglig dos om 75–100 mg acetylsalicylsyra i tillägg till antingen
en daglig dos om 75 mg klopidogrel eller en vanlig daglig dos av tiklopidin. Förebyggande
av venös tromboembolism (VTE) hos vuxna patienter som genomgår kirurgisk elektiv
höft- eller knäledsplastik: rekommenderad dos är 10 mg som tas oralt en gång dagligen.
Den inledande dosen ska tas 6 till 10 timmar efter operationen, förutsatt att hemostas
har etablerats. Förebyggande av stroke och systemisk embolism: rekommenderad dos är
20 mg en gång dagligen, vilket också är den rekommenderade maxdosen. Behandling av
DVT och LE och förebyggande av återkommande DVT och LE: rekommenderad dos för initial
behandling av akut DVT är 15 mg två gånger dagligen under de första tre veckorna, följt
av 20 mg en gång dagligen för fortsatt behandling och förebyggande av återkommande
DVT och LE. Särskilda patientpopulationer: för patienter med måttligt (kreatininclearance
30–49 ml/min) eller svårt (kreatininclearance 15–29 ml/min) nedsatt njurfunktion gäller
följande doseringsrekommendationer: vid förebyggande av aterotrombotiska händelser
hos vuxna patienter efter ett akut koronarsyndrom (AKS) med förhöjda hjärtmarkörer
behövs ingen dosjustering hos patienter med måttlig nedsatt njurfunktion. Vid förebyggande avMEDICIN
stroke och2014
systemisk
hos patienter med icke-valvulärt förmaksflimmer
46 VASKULÄR
· Volembolism
30 (Nr 4)
klinisk kemi och natrium uppmätt på en
blodgas.
Laboratorieutredning vid hyponatremi
Rekommenderad initial utredning är först
kontroll av b-glukos för att utesluta hyperglykemi, som är vanligaste orsaken
till isoton/hyperton hyponatremi. Om
hypoton hyponatremi bedöms föreligga
kontrolleras urin-osmolalitet och u-natriumkoncentration (på ett stickprov). Vid
u-osmolalitet < 100 mosm/kg bedöms
hyponatremin vara orsakad av relativt vattenöverskott. Om u-natrium ≤ 30 mmol/l
bedöms orsaken vara låg effektiv arteriell
volym. Vid högre u-osmolalitet respektive
u-natrium behövs blodprover och bedömning av vätskestatus för att avgöra orsaken
till hyponatremi.
Initial behandling
Vid svåra symtom och uttalad hyponatremi rekommenderas infusion av hyperton
natriumklorid (3 % natriumklorid = 30
mg/ml). Först ges 150 ml på 20 minuter
varvid s-natrium tas om och därefter ges ytterligare 150 ml i omgångar tills en ökning
av s-natrium med 5 mmol/l erhållits. Om
ingen förbättring av patientens symtom ses
fortsätter man med hyperton natriumklorid för att öka s-natrium med 1 mmol/l i
timmen i fem timmar (tills s-natrium ökat
med 10 mmol/l). Vid förbättring av symtom eller efter uppgång med 10 mmol/l
byts till isoton natriumklorid (9 mg/ml).
Vid måttliga symtom ges bara första infusionen med 150 ml hyperton natriumklorid
och därefter isoton lösning. Här eftersträvas
en långsammare korrigering, målet är att
öka s-natrium med 5 mmol/l första dygnet.
Vid ringa symtom behövs sällan hyperton
natriumklorid, det rekommenderas endast
vid akut fall >10 mmol/l i plasma natrium.
Övrig behandling
Att söka grundorsakerna till hyponatremin
är givetvis en viktig del i utredningen och
påverkar den fortsatta handläggningen.
Behandling med infusioner och läkemedel
som kan bidra till hyponatremi skall avbrytas. Vid övervätskning är vätskerestriktion
viktig. Behandling med vasopressinantagonister, litium eller demeclocyklin rekommenderas inte. Vid dehydrering ges isoton
natriumklorid eller Ringer-lösning för att
återställa vätskevolym och stabilisera hemodynamik. Oralt urea (0,25-0,50 g/kg)
föreslås som andra-handsbehandling (efter
vätskerestriktion) vid SIAD (”syndrome of
inappropriate antidiuresis”).
Risken med för snabb korrigering (>10
mmol/l per 24 timmar) poängteras och om
detta sker ska natriumhöjande behandling
stoppas. Beroende på situation kan even-
tuellt elektrolytfri infusion (t ex glukos 50
mg/l) användas för att backa behandlingen.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis ger riktlinjerna bra råd
om handläggningen vid hyponatremi. Algoritmerna, som delvis är nya, för utredning och behandling finns i publikationen.
De enkla urinprover som föreslås är inte
allmänt använda och en diskussion med
klinisk kemi om att göra dessa tillgängliga
på jourtid behövs säkert på många håll.
Peter Bárány
Docent, överläkare
Njurmedicinkliniken
Karolinska Universitetssjukhuset
Referenser
1.
1: Spasovski G, Vanholder R, Allolio B,
Annane D, Ball S, Bichet D, Decaux
G,Fenske W, Hoorn EJ, Ichai C, Joannidis M, Soupart A, Zietse R, Haller M,
van der Veer S, Van Biesen W, Nagler E;
Hyponatraemia Guideline Development
Group. Clinical practice guideline on diagnosis and treatment of hyponatraemia.
Nephrol Dial Transplant. 2014 Apr;29
Suppl 2:i1-i39.
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 43
Svensk Njurmedicinsk
Förenings höstmöte 2014
Svensk Njurmedicinsk Förening hade i år
förlagt sitt höstmöte till Göteborg under
tiden 30/9 - 2/10. En förmiddag ägnades
åt European Renal Best Practice Symposium där en av föredragshållarna var Edwina Brown som är professor vid Imperial
College samt consultant nephrologist vid
Hammersmith Hospital i London. Hennes
huvudintresse är peritonealdialys och
dialysbehandling hos äldre. Hon har lett
studien FEPOD = Frail Elderly Patient Outcomes on Dialysis.
H
ennes föredrag hade titeln Management of the elderly with advanced CKD. Med äldre avsågs personer över 75 eller 80 år, gränsen varierade
i olika studier. Initialt betonade hon vikten
av samarbete mellan geriatriker och nefrolog. Förstnämnda skulle bedöma hur skör
patienten är, begreppet frailty. Härmed avses dålig funktionsförmåga, utmattning, låg
fysisk aktivitet och viktminskning. Det är
associerat med försämrad kognitiv förmåga,
ökad fallrisk, sjukhusinläggning och död.
Vidare rehabiliteringsmöjligheten samt att
ta hand om multimorbiditet.
Nefrologens uppgift att bedöma njurfunktionen, behandla komplikationer till
den nersatta njurfunktionen samt avgöra
om lämplig för aktiv uremivård. Senare sade
hon dock att bedöma frailty bör ingå som
rutin i njursjukvård av äldre och då blir det
rimligtvis nefrologens uppgift. I anamnesen
daglig aktivitet, ändrad aktivitet, hjälpbehov, viktreduktion och om personen fallit
upprepade gånger. Lämpliga undersökningar var exempelvis att se hur patienten går
när vederbörande kommer till mottagningen respektive vilka hjälpmedel som användes. Vidare bedöma muskelmassa och styrka samt eventuell viktnedgång. Denna typ
av samarbete med geriatriker har jag dock
inte upplevt. Måhända beskrevs ett idealtillstånd. Hon beskrev även en kanadensisk
studie gällande hälsa och åldrande med en
niogradig frailty scale. Score 1 var very fit
och score 9 terminally ill. Påpekades även
att frailty var associerat med demens. För
personen i fråga skulle fysisk aktivitet uppmuntras. Åtgärder för att minska fallrisken.
Reducera antipsykotisk medicinering samt
44 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
undvika polyfarmaci.
Hon redovisade därefter några studier
hur det avlöpt för äldre personer i dialysbehandling. I N Engl J Med redovisades i
artikel 2009 av Kurella Tamura hur det gått
för 3700 patienter boende i vårdhem, nursing home. Efter tre månader hade 25 %
avlidit, efter sex 50 %, efter nio 65% och
vid ett år 77 %, således minst sagt dyster
bild. Av de överlevande hade cirka hälften
oförändrad funktionsförmåga och resten
försämrad. Detta gällde vid alla fyra tidpunkter.
Joly et al publicerade 2003 i JASN en
studie gällande överlevnad i hemodialys
hos personer över 80 år, octogenarians, beroende på BMI, Karnofsky score och tidig
respektive sen remittering till nefrolog. Vid
BMI 22, Karnofsky >40 och tidig remittering levde efter ett år cirka 90% men om
BMI 18, Karnofsky <40 och sen remittering cirka 20%. Rimligtvis måste dessa
personer varit i ett bättre tillstånd än de i
föregående grupp.
Med data från det franska uremiregistret
hade Couchoud et al. NDT 2009 studerat
överlevnaden efter sex månader hos personer 75 år och äldre. En poängskala fanns
där body mass index <18,5 kg/m2 = 1 poäng. Hjärtsvikt stadium III-IV 2 p, perifer
kärlsjukdom stadium III-IV 2 p, hjärtarytmi 1 p, aktiv malignitet 1 p, demens 2 p,
hjälpberoende vid resa till dialys 3 p och
oplanerad dialys 2 p. Om 0 poäng levde
efter sex månader mer än 90%, 5-6 poäng
65% och om mer än 9 poäng 35%. I sistnämnda grupp hade cirka 50% avlidit under fortsatt dialys och drygt 10% efter det
behandlingen avslutats.
Johansen et al. CJASN 2013 hade undersökt överlevnad relaterad till fysisk aktivitet,
detta under en tid av cirka fyra år. Man
hade tre grupper när det gällde aktivitet.
Överlevnaden i de tre grupperna låg på cirka 80, 70 respektive 55%.
Den fråga vi ställs inför då och då är om
vi hos äldre, sköra personer ska starta dialys
eller avstå. Här fanns flera studier. Murtagh, F.E.M. et al. publicerade en studie
2007 i Nephrol. Dial. Transplant. där man
D
SE
RING FÖ
R
AN-SWE-AMG-184-2013- Sep
J
U
RS
IE
N
NT
ER
NY
O
V I K T S PA
T
En gång i månaden redan från start!
Aranesp® är nu godkänt för både
korrektion och underhållsbehandling,
av renal anemi, hos CKD-patienter
(utan dialysbehandling)
Gustav III:s Boulevard 54, 169 27 Solna.
08 - 695 11 00. www.amgen.com
var1e
v2rannan eller var
4järde vecka
Aranesp® (darbepoetin alfa) Rxs F ATC: B03XA02 Indikationer: Behandling av symtomgivande anemi
hos vuxna och barn med kronisk njursvikt (CRF). Behandling av symtomgivande anemi hos vuxna
cancerpatienter med icke-myeloida maligniteter som behandlas med kemoterapi.
Förfyllda sprutor 10-500 µg samt förfyllda injektionspennor 20, 40, 60, 80, 100, 150, 300 samt 500 µg.
Datum för översyn av produktresumén juli 2013. För fullständig information vid förskrivning, produktresumé och aktuella priser, se www.fass.se och www.tlv.se
hos personer äldre än 75 år jämförde dialys
med konservativ behandling. Grupperna
var inte särskilt stora, 52 respektive 77 personer. Man angav överlevnaden i dagar efter
det eGFR gått ner under 15 ml/min.
Efter 2000 dagar var överlevnaden cirka
75 respektive knappt 20%. För mig blev det
inte klart när i förloppet dialys startade, ett
filtrationsvärde kring 15 ml/min innebär i
regel inte start. Samma författare hade med
samma filtrationsnivå initialt även jämfört
patienter med 2+ komorbididet, små grupper, 10 respektive 15 personer. Efter drygt
två år ingen skillnad.
Chandana et al. NDT 2011 jämförde
personer med låg respektive hög komorbiditet under en tid av cirka tio år. I förstnämnda grupp var överlevnaden i dialys
högre än vid konservativ behandling men
tvärtom vid hög komorbiditet.
Hussain et al. Palliative Medicine 2013
redogjorde för överlevnaden från eGFR 20
ml/min. hos personer <80 respektive 80+. I
den yngre gruppen var överlevnaden klart
bättre med dialys. Av 187 personer i dialysgruppen levde efter fyra år 24 men av 53 i
konservativ behandling levde bara 2. Efter
sex år var det 5 respektive 0. I gruppen 80+
ä
hade initialt 77 dialys och 116 konservativ
regim. Efter fyra år levde 6 respektive 3 och
efter sex år en kvar i dialys. Man hade ytterligare en undersökning i samma tidskrift
och använde där WHO performance status.
Sexgradig skala där 0 fullt aktiv och 5 död,
i praktiken måste man ha använt till och
med grad 4 = totalt hjälpberoende och bunden till stol eller säng. För gruppen WHO
<3 var dialys överlägsen men för WHO 3+
ingen skillnad mellan dialys och konservativ behandling.
Professor Brown berörde också HD visavi PD. Enligt henne ingen skillnad i överlevnad. Hon nämnde att i Frankrike anses
assisterad PD i hemmet vara förstahandsval
för äldre, sköra patienter. I Sverige har på
sistone i vissa kommuner uppstått tvist om
betalningsansvaret vilket gjort det svårt att
ha denna behandlingsform.
Vilka lärdomar fick jag från hennes föredrag? Helt klart är att komorbiditet spelar
stor roll när vi ska bestämma om dialys eller
ej. Svår hjärtsjukdom klart minustecken.
Huruvida dialys- behandling ska startas tidigt eller sent är ständigt diskussionsämne.
Mitt intryck är att numera förordas ofta sen
start. Det kan påpekas att hos många äldre
annu mer
är progresstakten långsam. Marie Evans i
Stockholm har startat studien EQUAL där
man följer patienter äldre än 65 år med kronisk njursjukdom från eGFR 20 ml/min.
Tid fyra år och max två år i dialys. Startar
dialysbehandlingen efter ett år blir totala
tiden tre år. Accessproblem initialt är inte
helt ovanligt, exempelvis infektioner relaterade till dialyskateter och detta påverkar
givetvis överlevnaden i dialysgruppen.
Under senare år har vi kommit att använda tunnelerade katetrar mer än tidigare.
Detta har sannolikt positiv effekt. Mer än
en gång har vi tvekat att anlägga AV-fistel
och sedan uppstår mer eller mindre akut
dialysbehov. Hos patient och anhöriga kan
finnas orealistiska förväntningar på vad dialys kan ge för förbättring. Dialysbehandling
på prov talar vi om ibland och rimligtvis är
det så att vi måste acceptera att då och då
kommer vi efteråt att säga att här skulle vi
aldrig startat dialys.
Björn Rogland
Njurmed.sektionen
Hässleholm/Kristianstad Med. klin., CSK.
annu fler
Hitta flimmer – stoppa stroke
Varje dag får 16 personer i Sverige stroke på grund av förmaksflimmer
Ofta är stroke det första symptomet på förmaksflimmer och många
strokepatienter får aldrig en förklaring på varför de drabbades.
Många av dessa patienter har tyst förmaksflimmer som är odiagnostiserat
och saknar därför korrekt behandling. Risken att drabbas av en ny stroke
är stor om inte förmaksflimret hittas och behandlas.
En nyligen publicerad studie 1 från Skövde visar att en utredning med
Zenicor-EKG i tre veckor hittar tysta förmaksflimmer hos 11,4% av strokepatienterna jämfört med 2,8 % med 48h Holter.
Zenicor-EKG är en välbeprövad metod som idag används på över 200 kliniker
i Norden, Tyskland och Storbritannien samt på över 20 strokekliniker i Sverige.
För mer information: www.zenicor.se, [email protected], 08-442 68 60
1) Orrsjö et.al. “Screening of Paroxysmal Atrial Fibrillation after Ischemic Stroke: 48-Hour Holter Monitoring versus
Prolonged Intermittent ECG recording”. ISRN Stroke 2014
46 VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
Signerade reproduktioner av omslagsbilderna
till Läkarmatrikeln 2003–2012
Gör er beställning på www.mediahuset.se eller via e-post: [email protected]
eller telefon: 031-707 19 30.
Doktorand • 2012
Skärgårdsdoktorn • 2011
Husläkare • 2010
Vårdval • 2009
Sjuktransport • 2008
Sängläge • 2007
Sjukstuga • 2006
Stenbrott • 2005
Omslagsbilderna till Läkarmatrikeln är akvareller av
konstnären Peter Engberg.
Reproduktioner av bilderna finns att köpa för
200 kr./st. + porto/exp.avg. (59 kr).
Bilderna mäter 65 X 47cm och samtliga exemplar är
signerade av konstnären.
Gör er beställning på fax: 031-84 86 82,
via e-post: [email protected]
eller telefon: 031-707 19 30
Sjösjukan • 2004
Ö-Lasarett • 2003
PETER ENGBERG
Fjällbackakonstnär, född 1962, som i måleri och
grafik ger oss sin syn på det bohuslänska landskapet.
Med sitt sinne för det karga och nakna levererar han
en varm och kärleksfull, lätt karikerad tolkning av sin
omgivning.
Peter är en autodidakt konstnär som fick sitt
genombrott i slutet av åttiotalet med sina träffsäkra
miljöbilder från Bohuslän.
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4) 47
KON GRESSK ALEN D ER
2014
December 5-7
2nd World congress on clinical lipidology 2014
Wien, Österrike
http://clinical-lipidology.com/
April 12-17
Nephrology 2015
Boston, USA
http://nephrologyboston.com/
2015
April 15-18
DIP 2015 - The 8th International DIP Symposium on
Diabetes, Hypertension, Metabolic Syndrome
& Pregnancy
Berlin, Tyskland
http://www.comtecmed.com/dip/2015
Januari 7-10
Mayo Clinic Cardiology Update at South Beach:
A Focus on Prevention
Miami Beach, USA
http://www.mayo.edu/cme/cardiovascular-diseases2015r835
Februari 11-13
American heart association & American stroke association international stroke conference 2015
Nashville, USA
http://my.americanheart.org/professional/sessions/
internationalstrokeconference/international-strokeconference_ucm_316901_subhomepage.jsp
Februari 18-21
8th International conference on advanced technologies & treatments for diabetes 2015
Paris, Frankrike
http://attd.kenes.com/
Februari 26-28
14th Genoa meeting on hypertension, diabetes and
renal diseases 2015
Genua, Italien
http://www.genoameeting.org/
Mars 3
UK Association for the study of obesity: satiety-from
origins to application 2015
London, England
http://www.aso.org.uk/conferences/
Mars 3-6
American heart association EPI/lifestyle 2015
scientific sessions
Baltimore, USA
http://my.americanheart.org/professional/sessions/
epinpam/epinpam_ucm_316904_subhomepage.jsp
Mars 13-17
ISN World congress of nephrology 2015
Kapstaden, Sydafrika
http://www.wcn2015.org/
Mars 14-16
American College of Cardiology 64th annual
scientific session & expo 2015
San Diego, USA
http://accscientificsession.cardiosource.org/acc/
science.aspx
Mars 22-25
The 83rd Congress of the European Atherosclerosis
Society (EAS 2015)
Glasgow, England
http://www.kenes.com/eas
Mars 26-29
The 6th International Conference on Fixed Combination in the Treatment of Hypertension, Dyslipidemia
and Diabetes Mellitus
Berlin Tyskland
http://2015.fixedcombination.com/
48
VASKULÄR MEDICIN 2014 · Vol 30 (Nr 4)
April 19-24
Cell Biology of Megakaryocytes and Platelets 2015
Lucca, Italien
http://www.grc.org/programs.aspx?id=13253
April 22-24
17th Swedish Cardiovascular spring meeting
Örebro
http://malmokongressbyra.se/varmotet
Maj 10-12
European Society for Vascular Medicine 1st Annual Congress, ESVM 2015
Berlin-Potsdam, Tyskland
http://www.cong-o.de
Maj 12-15
24th European stroke conference 2015
Wien, Österrike
http://www.eurostroke.eu/
Maj 16-19
American society of hypertension annual meeting
2015
New York, USA
http://www.ash-us.org/scientific-meetings.aspx
Besök vår hemsida
www.hypertoni.org
Juni 11-14
European hematology association 20th congress
2015
Wien, Österrike
http://www.ehaweb.org/congress-and-events/
annual-congress-2/20th-congress/
Juni 12-15
25th European Meeting on Hypertension
and Cardiovascular Protection 2015
Milano, Italien
www.esh2015.org
Juni 20-25
International society on thrombosis and
haemostasis 25th congress 2015
Toronto, Kanada
https://www.isth.org/page/2015microsite/
Anmäl adressändring
Via vår hemsida www.hypertoni.org
eller posta till Kjerstin Ädel Malmborg,
Myntgatan 14, 214 59 Malmö
eller sänd uppgifterna till
[email protected]
Författaranvisningar
Vaskulär Medicin publicerar information för medlemmar i SVM och åt andra som är intresserade av området
vaskulär medicin. Redovisning av vetenskapliga data, översiktsartiklar, kongressrapporter, fallbeskrivningar
liksom debattinlägg, notiser och allmän information välkomnas. Vaskulär Medicin sätts med hjälp av layoutprogrammet InDesign® för Macintosh®. För att kunna redigera effektivt önskas därför el-ektroniska filer via till
exempel e-mail. Eventuella figurer och tabeller bör läggas i separata dokument och namnges.
Ange författarnamn, titel, adress, telefonnummer så att redaktionen kan kontakta författaren vid eventuella
oklarheter. Sänd manus till: Professor Fredrik Nyström, Endokrinmedicin, Universitetssjukhuset i Linköping
581 85 Linköping E-mail: [email protected] Tel. 010-103 77 49
Situationsprofylax
mot kärlkramp
Suscard
är tillbaka
Suscard är ett kärlvidgande nitropreparat
för såväl akut behandling som situationsprofylax mot kärlkramp (angina pectoris)
i samband med ansträngning. Suscard
verkar genom att vidga blodkärlen vilket
underlättar hjärtats arbete. Suscard ger
snabb effekt (2-3 min) och fortsätter verka
i 3-5 timmar. Durationen är också lätt att
kontrollera, eftersom patienten bara tar
ut tabletten när den inte behövs längre och
effekten försvinner då inom 10-20 minuter.
Suscard ökar helt enkelt möjligheten
till ett tryggt och aktivt liv.
Suscard registrerades redan 1986, men
försvann tillfälligt under 2012 på grund
av ett leverantörsbyte.
Vid frågor om Suscard, kontakta gärna
vår avdelning för medicinsk information
([email protected]).
Referens: Suscard produktresumé.
BioPhausia AB, Blasieholmsgatan 2, 111 48 Stockholm, Tel: 08-407 64 30.
SUS140301
Suscard buckaltabletter innehåller Glyceryltrinitrat 2,5 mg respektive 5 mg. Receptbelagt. ATC-kod: C01DA02. Ingår i läkemedelsförmånen. Indikation: Angina pectoris. Dosering vuxna: Suscard är
avsett för situationsprofylax och akut anfallsbehandling. Behandlingen är individuell och skall styras av det kliniska svaret. Behandlingen bör inledas med provdos. Denna bör vara låg och intas sittande vid
tillfälle då patienten är fri från smärta. Situationsprofylax: 2,5-5 mg buckalt i anslutning till förväntad ansträngning. Behandlingen bör avbrytas när effekten inte längre behövs, dvs ca 15 minuter efter det att
den ansträngande aktiviteten avslutats. Akut behandling: 2,5-5 mg buckalt vid akut angina pectoris. Vid otillfredsställande effekt kan dosen fördubblas. Instabil angina pectoris: Starta med 2,5 mg. Dosen
ökas därefter med 2,5 mg var 15:e minut tills patienten är smärtfri, eller får systoliskt blodtryck under 100 mm Hg, takykardi eller andra biverkningar. Maximal dos är 10 mg. När patienten uppnått önskad
effekt behålls denna dos, och buckaltabletterna byts var 4:e timma, så länge effekt anses nödvändig. Efter tillförsel av höga doser under lång tid rekommenderas att behandlingen ej avslutas abrupt, då det
annars finns risk för rebound-fenomen, framförallt i koronarcirkulationen. Kontraindikationer: Konstriktiv perikardit och perikardiell tamponad. Samtidig behandling med fosfodiesterashämmare (såsom
sildenafil, tadalafil, vardenafil) eftersom det kan leda till kraftigt blodtrycksfall som kan ge skador i hjärta och hjärna. Överkänslighet för det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne. Varningar och
försiktighetsmått: Hypotension med eller utan andra chocktecken. Cerebrovaskulär sjukdom. Förhöjt intrakraniellt tryck. Aortastenos, mitralisstenos och hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati. Anemi.
Hypoxemi. Hypotyreodism. Risk för ortostatisk reaktion föreligger då patienten sätter/ställer sig upp. Patienter med något av följande ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans,
total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption eftersom Suscard innehåller laktos. För pris och fullständig information se fass.se. Senaste översyn av produktresumé 2013-11-27.
Posttidning B
Returadress: Mediahuset i Göteborg AB
Marieholmsgatan 10 C, 415 02 Göteborg
PR
Ä
S
IS
T
K
N
Den 1 september 2014 sänkte MSD priset på
Januvia® med mellan 15 % och 26 %1.
Den mest förskrivna förpackningen av Januvia®
(98-pack) sänktes med 20 %, det nya priset är
1170 kr (AUP), eller 11,94 kr/dygnsdos (AUP).
1. www.tlv.se
JANUVIA (sitagliptin) DPP-4-hämmare (Rx; (F) SPC maj 2014) filmdragerade tabletter 25 mg; 50 mg; 100 mg.
Indikationer: För vuxna patienter med diabetes mellitus typ 2, som tillägg till kost och motion, för att förbättra den glykemiska kontrollen
• I monoterapi för vilka metformin är olämpligt på grund av kontraindikationer eller intolerans samt i kombination med:
• Metformin, i de fall där metformin i monoterapi inte ger tillfredsställande glykemisk kontroll;
• En sulfonureid, i de fall där maximal tolererbar dos av en sulfonureid i monoterapi inte ger tillfredsställande glykemisk kontroll och för vilka metformin är
olämpligt på grund av kontraindikationer eller intolerens;
• En sulfonureid och metformin, i de fall där kombinationsbehandling med dessa två läkemedel inte ger tillfredsställande glykemisk kontroll;
• En PPARγ-agonist (tiazolidinedion) i de fall då PPARγ-agonist i monoterapi inte ger tillfredsställande glykemisk kontroll, detta gäller för patienter med typ
2-diabetes för vilka en PPARγ-agonist är lämplig;
• En PPARγ-agonist och metformin i de fall där kombinationsbehandling med dessa två läkemedel inte ger tillfredsställande glykemisk kontroll.
• JANUVIA är också indicerat som tilläggsbehandling till insulin (med eller utan metformin) i de fall där kost och motion tillsammans med en stabil insulindosering
inte ger tillfredsställande glykemisk kontroll.
Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Graviditet och amning: (B:3) i avsaknad av humandata bör JANUVIA inte
användas under graviditet. JANUVIA bör inte användas under amning.
JANUVIA ingår i läkemedelsförmånerna endast för patienter som först har provat metformin, SU eller insulin, eller där dessa
inte är lämpliga. Vid förskrivning och för aktuell information, förpackningar och priser se www.fass.se.
10-15-DIAB-1132628-0000 Oktober 2014
08-578 135 00