Utvärdering Drivkrafter Final Report.pdf - KK

Transcription

2012-03-14
Utvärdering av programmet
Drivkrafter för nya näringar
Evaluation of the programme
Incentives for new business concepts
Tobias Fridholm, Göran Melin
Faugert & Co Utvärdering AB
www.technopolis-group.com
Utvärdering av programmet Drivkrafter för nya
näringar
Evaluation of the programme Incentives for new
business concepts
Tobias Fridholm, Göran Melin
Faugert & Co Utvärdering AB, mars 2012
Innehåll
Sammanfattning
1
Summary
4
1. Inledning
8
2. Uppdrag och genomförande
8
2.1 Syfte och mål
8
2.2 Metod
10
2.3 Definitioner
10
2.4 Rapportens upplägg
10
3. Om programmet
11
3.1 Programmets framväxt
11
3.2 Programmets syfte och mål
12
3.3 Programmets organisation
13
4. Nod Gnosjö
15
4.1 Mål, organisation och styrning
15
4.2 Verksamhet
16
4.3 Resultat och effekter
18
4.4 Bedömning av Nod Gnosjö
20
5. Nod Gotland
23
23
5.2 Verksamhet
23
25
5.4 Bedömning av Nod Gotland
26
6. Nod Halland
29
29
6.2 Verksamhet
30
31
6.4 Bedömning av Nod Halland
32
7. Nod Jämtland
35
35
7.2 Verksamhet
35
37
7.4 Bedömning av Nod Jämtland
38
8. Nationell forskningssamordning
41
Utvärdering av programmet Drivkrafter för nya näringar
41
i
8.2 Verksamhet
41
42
8.4 Tilläggsstöd för dokumentation
43
8.5 Bedömning av Nationell forskningssamordning
44
9. KK-stiftelsen
47
9.1 Beskrivning av KK-stiftelsens insatser
47
9.2 Bedömning av KK-stiftelsens insatser
47
10. Bedömning av programmet
48
10.1 Slutsatser
48
10.2 Avslutande diskussion
50
Appendix A Intervjuförteckning
53
Appendix B Frågeformulär
54
ii
Sammanfattning
Programmet Drivkrafter för nya näringar har utvärderats. Programmet löpte från
våren 2006 till och med 2010. Det övergripande målet med programmet var att med
hjälp av kompetensutveckling och interaktiv forskning skapa förutsättningar för
hållbara arbeten inom nya näringar (upplevelseindustrin). De resultat som uppkom
skulle bli koncept för kompetensutveckling och arbetssätt, och förpackas så att de
kunde spridas utanför programmet. Även andra resultat och lärdomar skulle kunna
föras vidare. Regional samverkan mellan högskolor och andra aktörer var också viktig.
Programmet inkluderade näringar som utgick från design, upplevelser och kulturarv.
Programmet genomfördes i fyra regioner (noder), Gnosjöregionen, Gotland, Jämtland
och Halland, och hölls samman av en nationell forskningssamordnare som under
huvuddelen av programmet fanns vid Internationella Handelshögskolan (IHH) i
Jönköping. Noderna har var och en samlat ett mindre FoU-nätverk där forskare vid
regionens högskolor och representanter för andra regionala aktörer har ingått.
Utvärderingen har fokuserat dels på programnivå, dels på programmets olika delar. På
nationell nivå har den nationella forskningssamordningen och KK-stiftelsens insatser
utvärderats. På regional nivå har utvärderingen behandlat delprojekt, forskning och
andra aktiviteter inom respektive nod.
Programmet
Noderna fick relativt fria ramar inom programmet, vilket innebar att ansvaret för
utfallet i hög grad hamnade hos centrala individer på utförarsidan. Programmet har
haft flera starka sidor. Det viktigaste var det stora engagemang som fanns hos de flesta
centrala individer i alla noder. Dessa fick också ett gott processtöd av KK-stiftelsens
handläggare, vilket var betydelsefullt då flera centrala personer hade begränsad
erfarenhet av programmets teman. Programmet har nått en del goda resultat, i
synnerhet förändrade attityder till kulturella och kreativa näringar och ett flertal
positiva
verksamheter
att
bygga
vidare
på
för
regionerna.
Några
kompetensutvecklingskoncept med potential har utvecklats. Samverkan mellan
regionala högskolor och omgivande regioner förefaller ha varit relativt god under
processen, dock med begränsade bestående effekter.
Programmet har haft två svaga sidor. För det första har den nationella nivån av flera
anledningar varit svag. KK-stiftelsen valde, delvis genom att ge noderna relativt fria
ramar, en mindre styrande roll, och hade svårt att ändra roll när förväntningar om
målstyrning ökade. Kompetensutvecklingen har inte legat på avancerad nivå, vilket i
huvudsak verkar bero på otydlig styrning från KK-stiftelsens sidas. Utbytet mellan
noderna blev ganska litet, vilket framför allt berodde på att programmets konstruktion
gjorde att projekt- och forskningsutförare i de respektive noderna inte mötte varandra
tillräckligt ofta, och på otillräcklig kommunikation och svagt ledarskap från den
nationella forskningssamordnaren. Programmet led även av att IHH inte presenterade
den motfinansiering för nationell forskningssamordning de utlovat i projektavtalet.
För det andra har forskningens roll varit otydlig och svag. Det beror till stor del på
programmets utformande, där forskningen skulle vara interaktiv, i praktiken
följeforskning. Forskningen hamnade då i kläm mellan utvecklingsverksamhet och
vetenskap. I två noder ledde detta till att forskarna helt eller i stor utsträckning valde
bort forskningspublikationer. I de andra två noderna blev följden att forskarna skrev
publikationer som varken förefaller vara till särskilt stor nytta i utvecklingsverksamhet
eller har genomgått peer-review-granskning i egentlig mening. Programmets
gemensamma antologi höll även den en lägre nivå än vad som kan förväntas.
Framtida program bör utformas med mer tanke på två typer av legitimitet. Den första
typen är legitimitet ”i stort”; till exempel i samhället, av utomstående betraktare och
av nytillkommen personal. Resursanvändningen måste uppfattas som rimlig och
motiverad. Uppföljning och dokumentation måste uppfattas som vederhäftig. Den
1
andra typen av legitimitet är vetenskaplig legitimitet. Resultaten bör accepteras av det
vetenskapliga samfundet. Forskare som får medel och genomför ett forskningsarbete
och sedan inte får forskarvärldens erkännande för detta, har gjorts en björntjänst. De
flesta forskare kommer att söka vägar för att undvika sådan ”illegitimitet”. Drivkrafter
för nya näringar hade brister vad gäller båda dessa typer av legitimitet.
Sammantaget får programmet betyget ”svagt godkänt”. De trettio miljoner kronor som
satsats har gjort avtryck i ett stort antal verksamheter. Tyvärr saknas oftast bevis på
om verksamheterna kan fortleva. Forskningens bidrag är svagare än övrig verksamhet.
Nod Gnosjö
Verksamheten skulle dels åstadkomma en regional attitydförändring så att design-,
upplevelse- och kulturarvsbaserade näringar skulle få bättre förutsättningar, dels
kompetensutveckla nya företagare inom de näringarna. Verksamheten har till stor del
genomförts på det sätt som noden avsåg. Verksamheten var relativt konventionell
regional utveckling och genomfördes i ett ganska stort antal delprojekt. Det är
förståeligt, dels utifrån målet, dels för att medlen hanterades av kommuner.
Kopplingen till målet om koncept för kompetensutveckling var i praktiken obefintlig,
vilket delvis berodde på otydlig styrning från KK-stiftelsen.
Nodens företrädare är nöjda med resultatet av utvecklingsverksamheten. Flera
exempel tyder på att potentiellt viktiga attitydförändringar och kompetensutveckling
har skett. Bristen på systematisk uppföljning gör det dock svårt att bedöma resultat
och effekter. Nivån på kompetensutvecklingen har inte varit på avancerad nivå.
Forskningen genomfördes i stor utsträckning på det sätt som avsågs och med stort
engagemang. Det är dock troligt att noden hade fått ut mer av forskningen om
praktikerna hade varit mer flexibla och vana vid att arbeta med forskare, och vice
versa. Avståndet mellan praktiker och forskare var något större än i övriga noder, men
ett allt bättre samspel utvecklades. Publikationerna verkar vara ”för mycket forskning”
för att stödja utvecklingsverksamhet, men har samtidigt ett lågt akademiskt värde.
IHH:s behandling av nodens forskning är beklaglig, framförallt på grund av att IHH
sade upp forskarna innan projektet var slut.
Nod Gotland
Målen var att företag och organisationer inom kulturella och kreativa näringar skulle
få konkret nytta av deltagande, främst genom lönsam tillväxt, samt att utveckla
metoder och arbetssätt för hur nätverksorganisationer kan skapa branschutveckling.
Verksamheten har i allt väsentligt genomförts på det sätt som noden avsåg, men har
inte helt varit i linje med programmets intentioner. Utvecklingsverksamheten har
huvudsakligen bestått av affärsrådgivning och stöd till ”immateriella investeringar”,
till exempel konsultstöd för utformning fysiska miljöer. Detta är förståeligt med tanke
på målen och på att noden dominerades av kommunen och ALMI. Ur programmets
synvinkel hade ett större inslag av visionära delprojekt varit önskvärt. Det fanns
emellertid tydliga visionära inslag vad gäller utveckling av nya metoder och arbetssätt.
Där har noden arbetat på det sätt som avsågs i programmet. Flera metoder och
arbetssätt har tagits fram som stöd till nätverksorganisationer som utvecklar kulturella
och kreativa näringar. Dessa är i praktiken nodens koncept för kompetensutveckling.
Nodens företrädare är relativt nöjda med resultatet. Kompetensutveckling och i viss
mån attitydförändring förefaller ha skett i den offentliga sfären. Projektet har
inneburit att en regional utvecklingsarena skapats inom kulturella och kreativa
näringar. Bristen på systematisk uppföljning gör det dock svårt att bedöma resultat
och effekter. Kompetensutvecklingen har av allt att döma inte varit på avancerad nivå.
Forskningen förefaller ha genomförts på det sätt som avsågs. Flera delprojekt verkar
dock ha genomförts med svagt forskarstöd. Forskarna verkar ha lyckats bra med att
samverka med företagare. Publikationerna förefaller dock vara ”för mycket forskning”
för att stödja utvecklingsverksamhet, men har samtidigt lågt akademiskt värde.
Forskningen genererade ett kompetensutvecklingskoncept som kan ha viss potential.
2
Nod Halland
Målet var att stimulera radikal innovation genom att representanter för företag i
traditionell industri skulle möta representanter för kulturnäringar. Tolv delprojekt
genomfördes, som vardera fokuserade på ett företags behov. Andra företag deltog i
den konstellation som sattes ihop kring varje delprojekt. Verksamheten har
genomförts på det sätt som avsågs. Verksamheten var mer sammanhållen och visionär
än i övriga noder. Distansen från konventionell regional utveckling gör dock
kopplingen mot programmets mål om näringslivsutveckling mer otydlig. Projektet
utgör i sin helhet dess främsta kompetensutvecklingskoncept.
Resultaten är svårbedömda. Det beror främst på att projektet riktades mot ett mycket
tidigt skede i innovationskedjan; bidragen till företagens utveckling är därför nästan
omöjliga att bedöma. Projektet verkar ha bidragit till att några produktiva nätverk
skapades mellan tillverknings- och upplevelseföretag. Kompetensutvecklingen har inte
har legat på avancerad nivå. Många deltagande företag har dock varit nöjda.
Forskningen genomfördes på det sätt som avsågs. Forskarna visade lyhördhet och
flexibilitet mot projektet, och har varit ett lyckat bollplank för projektledaren.
Forskarna förefaller även ha gjort ett betydande bidrag vad gäller struktur,
konceptualisering och dokumentation inom projektet. Forskarna valde att i princip
inte publicera på projektet.
Nod Jämtland
Projektet syftade framförallt till att stimulera moderna versioner av några av
Jämtlands traditionella näringar. Verksamheten har genomförts på det sätt som
noden avsåg. Utvecklingsverksamheten drog dock mer åt konventionell regional
utveckling än vad programmet syftade till. Noden har på KK-stiftelsens inrådan växlat
upp projektet med EU-medel. EU-projektens mål fick då stort inflytande. Projektets
medel verkar till stor del ha använts till att skapa en bred regional arena kring
kulturella och kreativa näringar. Arenan verkar ha fått ganska stor lyskraft.
Nodens företrädare är nöjda med resultatet och anser att projektet lämnat ett tydligt
bidrag vad gäller attitydförändring till kulturella och kreativa näringar, särskilt i
offentlig sektor. Mycket tyder på att så är fallet. Uppväxlingen med EU-medel samt
bristen på systematisk uppföljning gör det dock svårt att bedöma resultat och effekter.
Tre kompetensutvecklingskoncept utvecklades varav ett har fått god spridning.
Forskningen verkar ha genomförts på det sätt som avsågs. Forskningen var interaktiv
och tillämpad men inte följeforskning. Det är oklart i vilken utsträckning alla
delprojekt hade forskarstöd. Resultaten av forskningen är i det stora hela
tillfredställande. Noden har haft en tydlig idé om att forskningen skulle nå ut brett i
samhället, och förefaller i det avseendet ha lyckats väl.
Nationell forskningssamordning
Forskningssamordnaren fick periodvis lägga mycket tid på programadministration,
med gott resultat. Utöver det har den nationella forskningssamordningen genomförts
på ett till stora delar olämpligt vis. Forskningssamordningen har varit otydlig och
svag. Samordnaren har heller inte initierat eller bedrivit forskning på nationell nivå,
vilket är anmärkningsvärt. Istället har mycket arbetstid lagts på forskning i
Gnosjönoden, vilket med undantag för en kort period inte ingick i arbetsuppgifterna.
Resultatet och effekterna av den nationella forskningssamordningen är magra. Det
inkluderar även ett tilläggsstöd för dokumentation som forskningssamordnaren
förvaltade och som bland annat generade en antologi som nått svag spridning och
håller en lägre nivå än vad som kan förväntas. Den nationella forskningssamordningen
försvagades betydligt av att IHH inte presenterade den motfinansiering motsvarande
två heltidstjänster som utlovades i avtalet med KK-stiftelsen.
3
Summary
The programme Incentives for new business concepts (Drivkrafter för nya näringar)
has been evaluated. The programme ran from spring 2006 throughout 2010. The
overall objective of the programme was to develop conditions for sustainable jobs in
new industries (the experience industry) by generating capacity building and using
interactive research. Results that emerged would become concepts for capacity
building and work practices, and packaged to be spread outside the programme. Other
results and insights would also be spread. Regional collaboration between universities
and other stakeholders was important. The programme included industries based on
design, experience and cultural heritage.
The programme was carried out in four regions (labelled ‘nodes’); Gnosjö, Gotland,
Jämtland and Halland; and held together by a national research coordinator who for
the major part of the programme was based at Jönköping International Business
School (JIBS). Each node assembled a small R&D network in which researchers at
universities in the regions and representatives of other regional actors were included.
The evaluation has focused both on the programme level and on the different
functions within the programme. On the national level, the national research
coordination and the Knowledge Foundation's efforts have been evaluated. At the
regional level, the evaluation considered the activities and research within each node.
The programme
The nodes had relatively high degrees of freedom within the programme, which meant
that the outcome largely depended on key individuals on the performing side of the
programme. The programme had several strengths. Most important was the great
commitment shown by most key individuals in all nodes. They also received good
process support from the responsible administrator at the Knowledge Foundation.
That support was important; several key individuals had limited experience of the
programme themes. Some good results were reached. The most important results
include changed attitudes to cultural and creative industries in the four regions and a
range of activities which the regions can continue to develop. Some potentially
promising concepts for capacity building were developed. The interactions between
regional universities and the regions appear to have been relatively good during the
process, but with limited lasting effects.
The programme had two main weaknesses. Firstly, the national level was weak. One
reason was that the Knowledge Foundation initially chose a less controlling role, partly
by giving the nodes relatively high degrees of freedom. During the programme
expectations grew the programme would be more clearly managed by objectives,
which required the Knowledge Foundation to play a role that it found difficult. The
capacity building has not been on (a level equivalent to) master level, which mainly
seems to depend on unclear instructions from the Knowledge Foundation. Other
reasons to the weak national level rested on the programme’s design, which meant
that developers and research performers in different nodes did not met each other
often enough, and in the inadequate communication and poor leadership from the
national research coordinator; both reasons which resulted in a rather low degree of
exchange between the nodes. The national level also suffered from JIBS not presenting
the co-financing for national research coordination they promised in the contract.
Secondly, research had an unclear and weak role in the programme. That largely
depended on the programme format; research in the programme would be interactive
and to a significant extent take the form of on-going evaluation. For that reason the
research suffered from the tension between development and science. In two nodes,
this led the researchers to write only a few or no research publications. In the other
two nodes the effect was that the researchers generated publications that neither were
of much use in development activities nor had undergone proper academic peerreview. In addition, the programme’s anthology also holds a lower standard than what
would be expected.
4
When designing future programmes, more attention should be paid to two types of
legitimacy. The first type is legitimacy ‘at large’, for example in society or in the eyes of
external observers and new staff. The use of programme resources must be perceived
as reasonable and justified. Monitoring and documentation of the programme must be
perceived as authoritative. The second type is scientific legitimacy. The results should
be accepted by the scientific community. A researcher who receives funding and
carries out a research project should be recognised by the scientific community for
that work. Most researchers will find ways to avoid ‘illegitimacy’ in that respect. The
evaluated programme suffered from a deficit of both types of legitimacy.
Overall, the programme should narrowly receive the grade ‘passed’. The 30 MSEK that
the Knowledge Foundation invested have left a mark in a wide range of activities.
Unfortunately there is a lack of evidence on the activities’ ability to survive without
further public support. The programme’s contribution to research is weaker than its
contribution to development work.
Node Gnosjö
The node’s objectives were (i) to change regional attitudes such that industries based
on design, experience and cultural heritage would get better conditions, and (ii) to
build capacities of new entrepreneurs in the sector. The activities have largely been
carried out the way that the node intended. The activities consisted of fairly
conventional regional development and were carried out in a relatively large number
of subprojects. That format is understandable, partly because of the node’s overall
objective, partly because the funding was managed by municipalities. The link to the
programme objective of concepts for capacity building was practically non-existent,
partly due to unclear instructions from the Knowledge Foundation.
The representatives of the node are pleased with the results of the development
activities. Several examples suggest that potentially important capacity building and
changes in attitudes have occurred. The lack of systematic monitoring of the process
and the effects makes it difficult to assess performance and effects. The capacity
building has not been on (a level equivalent to) master level.
The research was conducted largely in the manner intended, and with great
commitment. The node probably would have got more out of the research if the
practitioners had been more flexible and accustomed to working with researchers, and
vice versa. The distance between practitioners and researchers was somewhat larger
than in the other nodes, but the interaction improved significantly over time. The
publications appear to be ‘too much science’ to support development, but yet have a
low scientific value. JIBS has treated the node's research in a regrettable way, in
particular by terminating the contracts of the researchers before the end of the project.
Node Gotland
The node’s objectives were (i) that companies and other organisations in the cultural
and creative industries would receive tangible benefits from participation, mainly
through profitable growth and (ii) to develop methods and procedures for how
network organizations can support development of industrial sectors. The operations
have by and large been carried out the way the node intended, but not entirely in line
with the intentions of the programme. The development activities have mainly
consisted of business advice and support to the "intangible investments" such as
consult assistance for the design of indoor and outdoor environments. This is
understandable, partly given the node’s objectives, partly since the node was
dominated by the municipality and ALMI. However, from the perspective of the
programme more visionary subprojects would have been desirable. On the other hand,
there were clearly visionary elements in the development of new methods and
practices. In that respect the node has worked as intended by the programme. Several
methods and approaches have been developed that help network organisations
supporting cultural and creative industries. Those methods and approaches are, in
practice, the node’s concepts for capacity building.
5
The node’s representatives are relatively satisfied with the results. Capacity building
and, to some extent, changed attitudes appear to have occurred in the public sector.
The node’s activities have led to the creation of a regional support arena for the
development of cultural and creative industries. The lack of systematic monitoring
makes it difficult to assess performance and effects. The capacity building has most
probably not been on (a level equivalent to) master level.
The research seems to have been carried out as intended. Several subprojects seem to
have been carried out with weak research support. Scientists seem to have engaged
successfully with local entrepreneurs. The research publications seem to be ‘too much
science’ to support development activities, but yet have a low academic value. The
research generated a concept for capacity building that might have some potential.
Node Halland
The node’s objective was to stimulate radical innovation by letting representatives of
companies in traditional industries meet representatives of cultural industries. The
node conducted twelve subprojects, which each focused on the needs of one company.
For each subproject a constellation with participants from other companies was put
together. The activities were carried out as intended. The node’s activities were more
cohesive and visionary than in the other nodes. The distance from conventional
regional development however makes the link to the programme objectives for
industrial development less clear. The node constitutes in itself its main concept for
capacity building.
The results are unclear. This is mainly because the activities concerned a very early
stage in the innovation process. The node’s contributions to business development are
therefore almost impossible to trace. The node appears to have contributed to the
establishment of a small number of productive networks between manufacturing and
cultural industries. The capacity building has not been on (a level equivalent to)
master level. Many participating companies have been satisfied.
The research was carried out according to plan. The researchers were responsive and
flexible to the needs of the project, and constituted a good sounding board for the
project leader. The researchers appear to have made a significant contribution in
terms of structure, conceptualization and documentation of the node’s activities. The
researchers chose to more or less not publish on the activities in the node.
Node Jämtland
The project aimed primarily at stimulating modern versions of some of Jämtland's
traditional industries. The activities were carried out in the ways the node intended.
The development activities were, however, more directed towards conventional
regional development than the programme intended. The node has, on advice from the
Knowledge Foundation, multiplied its means by adding funding from the EU. The
objectives of the EU projects thereby became influential. The node's funding seems
largely to have been used to create a broad regional arena around the cultural and
creative industries. The arena seems to have got relatively much attention regionally.
The node’s representatives are satisfied with the outcome and believe that the project
made a significant contribution in terms of changed attitudes towards cultural and
creative industries, especially in the public sector. There are clear indications that they
are right, however, the added EU funding and the lack of systematic monitoring makes
it difficult to assess performance and effects. Three concepts for capacity building were
developed. One of those has been quite well spread nationally.
The research seems to have been carried out according to plan. The research was
interactive and applied, but did not take the form of an on-going evaluation. It is
unclear to what extent all subprojects had research support. The research results are
overall satisfactory. The node had a clear idea that its research would reach out in
society, and seems in this regard to have been successful.
6
National Research Coordination
The national research coordinator periodically had to put much time on programme
management, with good results. Apart from that, the national research coordination
was carried out in a largely inappropriate manner. The research coordination was
unclear and weak. The coordinator did not initiate nor conduct research at the
national level, which is remarkable. Instead, much work has been put on research in
the Gnosjö node, which except for a short period was not included in the task.
The results and impact of the national research coordination are overall poor. That
also includes an additional support for documentation, which the research coordinator
managed. That support generated among other things an anthology that has been
quite narrowly spread and holds a lower scientific level than would be expected. In the
contract with the Knowledge Foundation JIBS promised co-financing equivalent to
two full-time research employments. JIBS did not fulfil the contractual promises,
which had considerable negative consequences for the national research coordination.
7
Introduktion
1. Inledning
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, nedan kallad KK-stiftelsen, har
finansierat ett program kallat Drivkrafter för nya näringar. Till nya näringar hör bland
annat design, upplevelser och kulturarv. Programmet löpte från våren 2006 till och
med 2010. Programmet slutrapporterades i mars 2011. I detta dokument presenteras
en utvärdering av programmet Drivkrafter för nya näringar.
Det övergripande målet med programmet var att med hjälp av kompetensutveckling
och interaktiv forskning skapa förutsättningar för hållbara arbeten inom nya näringar
(upplevelseindustrin). Mer specifikt var målet att de resultat som uppkom i forskning
och kompetensutveckling skulle bli koncept för kompetensutveckling, arbetssätt etc
som skulle förpackas så att de kunde spridas utanför programmet. Även andra
resultat, erfarenheter och lärdomar från programmet skulle samlas upp för att kunna
föras vidare. Det var också viktigt att regionala högskolor och andra regionala aktörer
samverkade.
Programmet genomfördes i fyra regioner – i programmet kallade noder – och hölls
samman av en nationell forskningssamordnare. De fyra regionerna var
Gnosjöregionen, Gotland, Jämtland och Halland. Dessa valdes ut vid programstarten
och har var och en samlat ett mindre FoU-nätverk där forskare vid regionens
högskolor och representanter för andra regionala aktörer har ingått. Internationella
Handelshögskolan i Jönköping var under huvuddelen av programmet värd för den
nationella forskningssamordningen.
Utvärderingen har genomförts av Göran Melin (projektledare) och Tobias Fridholm
under perioden november 2011 till mars 2012. AnnaKarin Swenning har fungerat som
intern kvalitetsgranskare.
Utvärderarna vill rikta ett stort tack till alla de personer som ställt upp för intervjuer
och i övrigt bidragit till att utvärderingen kunnat genomföras på ett effektivt och
ändamålsenligt sätt.
2. Uppdrag och genomförande
2.1 Syfte och mål
Syftet med utvärderingen har varit följande:
•
Ge ett betyg på programmet i sin helhet
(formativt)
•
Ge projekten i programmet ett betyg på verksamheten
(summativt/kontrollerande)
•
Återföra erfarenheter som kan förbättra KK-stiftelsens stöd och verksamhet
(formativt)
Utvärderingen skulle undersöka vad de olika projekten lett till och vilken nytta
regionerna har haft av programmet. Uppfattas den genomförda forskningen som
relevant för avnämarna (beslutsfattare i regionerna samt företag)? Utvärderingen
skulle också granska vilken kunskap som tagits fram av de forskare som verkat inom
programmet. Vad har fungerat väl; vad har fungerat mindre väl? Utvärderingen har
fokuserat både på programnivå och på regional nivå i de ingående projekten.
8
2.1.1 Utvärderingens fokus på programnivå
•
Bedömning av värdet av insatserna för programmet
−
•
Hur har programmet fungerat i sin helhet?
−
•
•
Har KK-stiftelsens investering i programmet gett önskad utdelning – är
insatsen rimlig i förhållande till investeringen?
Delprojekt, nätverk, följeforskning och hur dessa komponenter har samverkat
KK-stiftelsens roll som koordinator; hur har styrning skett?
−
KK-stiftelsenivå
−
Programnivå
−
Projektnivå
Vilka strukturella effekter kan hittills spåras till följd av programmet?
2.1.2 Utvärderingens fokus på projektnivå
Programmet har bestått av ett tiotal projekt. Varje regional nod har finansierats i två
projekt vardera: ett första då ALI var forskningsutförare, och ett andra för återstoden,
och huvuddelen, av programtiden, då forskningen med något undantag utfördes av
forskare vid högskolorna i regionerna. Den nationella forskningssamordningen har
ansvarat för två projekt, dels ett som större projekt som utgjort stödet till själva
forskningssamordningen, dels ett tilläggsstöd för dokumentation som beviljades med
ca ett år kvar av programmet. Utvärderingen har haft följande fokus på projektnivå:
•
Pröva projektens målformuleringar
−
Hur motsvarar dessa mål intentionen med programmet?
−
I vilken grad har de varit operativa (styrning, uppföljning)?
•
Har projekt genomförts på det sätt som avsågs?
•
Vilka resultat har nåtts?
−
Enligt avtal, samt eventuella andra resultat
−
Kompetensutveckling på avancerad nivå
Vilka högskolor har samarbetet skett med?
Bedrivs framtagen kompetensutveckling idag?
−
Kvalitetssäkring
Hur har det skett?
Hur har det säkerställts att kompetensutvecklingen är på avancerad nivå?
Vem har genomfört kvalitetssäkringen?
•
Är prestationerna adekvata i relation till avtalet?
•
Styrning
−
•
Organisation, handlingsplan inkl kvantifierade delmål, ändamålsenlighet
Ekonomi
−
Hur har medlen använts?
−
Transparens på den ekonomiska redovisningen?
9
2.2 Metod
Utvärderingen har genomförts med hjälp av tre metoder: platsbesök med intervjuer,
telefonintervjuer, samt dokumentstudier. Platsbesök har genomförts i alla fyra
noderna. Vid platsbesöken har noderna presenterat sin verksamhet. Därefter har så
många som möjligt av de centrala personerna i respektive nod intervjuats i enrum.
Ungefär hälften av intervjuerna genomfördes gemensamt av utvärderarna, och den
andra hälften av en utvärderare. Intervjuer på plats har även hållits med den
nationella forskningssamordnaren (två gånger) och med KK-stiftelsens handläggare
för programmet. Ett mindre antal telefonintervjuer har genomförts med centrala
personer där omständigheterna försvårat intervju på plats.
Därtill har programdokumenten studerats. Till dessa hör projektavtalen,
programbeskrivningar, halvårsplaner och halvårsrapporter för de olika noderna,
slutrapporter, ekonomiska redovisningar, forskningspublikationer och annan
information kring programmen. Programdokumenten och rapporteringen erhölls av
KK-stiftelsen, medan noderna tillhandahöll forskningspublikationerna och annat
informationsmaterial.
Rapporten har kvalitetssäkrats genom att noderna och den nationella
forskningssamordnaren fått möjlighet att läsa och kommentera på de beskrivande
avsnitten i respektive kapitel.
2.3 Definitioner
Som del av uppdraget ingår att bedöma om kompetensutvecklingen i programmet har
varit på motsvarande avancerad nivå. Bedömningen utgår från skrivningen i
Högskolelagen 1 kap 9 §:
Utbildning på avancerad nivå skall väsentligen bygga på de kunskaper
som studenterna får inom utbildning på grundnivå eller motsvarande
kunskaper.
Utbildning på avancerad nivå skall innebära fördjupning av kunskaper,
färdigheter och förmågor i förhållande till utbildning på grundnivå och
skall, utöver vad som gäller för utbildning på grundnivå,
-
ytterligare utveckla studenternas
integrera och använda kunskaper,
-
utveckla studenternas förmåga att hantera komplexa företeelser,
frågeställningar och situationer, och
-
utveckla studenternas förutsättningar för yrkesverksamhet som
ställer stora krav på självständighet eller för forsknings- och
utvecklingsarbete. Lag (2006:173).
förmåga
att
självständigt
2.4 Rapportens upplägg
Återstoden av rapporten består av fyra delar. I nästa del ges en inledande beskrivning
av programmet. I efterföljande del presenteras redovisningar av var och en av
noderna. Noderna presenteras alla med samma upplägg. Först ges beskrivningar av
mål och styrning, genomförda verksamhet, samt resultat och effekter. Därefter ges en
sammanfattande bedömning av respektive nods verksamhet. Efter delen om noderna
följer den del av rapporten som behandlar verksamheterna på nationell nivå. Det
inkluderar först ett kapitel som behandlar den nationella forskningssamordningen,
och som har samma upplägg som avsnitten om noderna. I kapitlet om den nationella
forskningssamordningen behandlas även projektet Tilläggsstöd för dokumentation.
Därefter följer ett kapitel som inriktas mot KK-stiftelsens insatser i programmet.
Rapportens avlutande del behandlar programmet i sin helhet, och innehåller ett
samlat omdöme samt en friare diskussion.
10
Bakgrund
3. Om programmet
3.1 Programmets framväxt
Programmet tillkom som ett samarbete mellan Arbetslivsinstitutet (ALI) och KKstiftelsen. Ur KK-stiftelsens synvinkel var programmet en fortsättning på en tidigare
satsning som stiftelsen hade gjort på kulturella och kreativa näringar. Ur ALI:s
perspektiv var programmet framförallt en satsning på att regioner som ansågs stå
inför omfattande strukturomvandlingar skulle få extra stöd att genomföra dem;
Gotland och Jämtland hade drabbats av regementsnedläggningar och Gnosjöregionen
hade en näringslivsstruktur där framtidsutsikterna bedömdes som ganska dåliga.
Programmet samordnades ursprungligen av ALI i Visby. Forskningen i noderna
bedrevs då av ALI:s forskare i Visby. Kort efter programmets start lades ALI ned. I
samband med nedläggningen av ALI försvann programmets finansiering för
forskning, motsvarande hälften av programmets totala medel. Programmets
fortlevnad säkrades genom regional forskningsfinansiering från kommuner,
länsstyrelser, landsting och högskolor. I några fall förefaller högskolorna ha kunnat
projektanställa programmets forskare genom att forskarna haft ”stödpeng” från ALI
som skulle underlätta karriären efter nedläggningen.
När ALI lades ner flyttades forskningssamordningen till Internationella
Handelshögskolan (IHH) i Jönköping. En av ALI-forskarna utsågs till nationell
forskningssamordnare och flyttade över till IHH. Den främsta anledningen till att
forskningssamordningen flyttades till IHH var att IHH erbjöd medfinansiering i form
av två forskare på heltid. Även Högskolan på Gotland ville vara värd för
samordningen. Några representanter från Gotland ansåg att processen bakom beslutet
inte varit tillräckligt öppen, vilket skapade missnöje som till viss del hängde kvar
under hela programtiden.
Figur 1: KK-stiftelsens projekt per verksamhet (MSEK)
7
6
5
4
3
2
1
0
Gnosjö
Inledande stöd
Gotland
Halland
Huvudsakligt stöd
Jämtland
Nationell
samordning
Tilläggsstöd för dokumentation
KK-stiftelsen har totalt finansierat programmet med 29,7 miljoner kronor. Figur 1
visar hur fördelningen varit mellan de fem verksamheterna i programmet. De fyra
regionernas respektive projektägare beviljades hösten 2007 var och en 5,25 miljoner
kronor. Före hösten 2007 hade regionerna fått 1 miljon kronor var i ett inledande stöd.
För samordning av forskningen beviljades IHH 3,5 miljoner kronor. En bit in i
programmet beviljades ett tilläggsstöd för dokumentation om 1,2 miljoner kronor som
11
hanterades av den nationella forskningssamordnaren, men där delar av projektmedlen
överfördes till noderna. Utöver detta finansierades forskningen med 5,25 miljoner
kronor i respektive region. KK-stiftelsen finansierade inte forskning mer än på
nationell nivå, där det av allt att döma1 ingick i arbetsuppgifterna för den nationella
forskningssamordnaren.
3.2 Programmets syfte och mål
I projektavtalen angavs att ”Det övergripande målet med programmet är att med hjälp
av kompetensutveckling och interaktiv forskning skapa förutsättningar för hållbara
arbeten inom nya näringar (upplevelseindustrin).” Resultaten av ”forskning och
kompetensutveckling kommer att bli koncept för kompetensutveckling, arbetssätt etc
som skulle förpackas så att de kunde spridas till andra än de som var direkt
inblandade i projektet.” Det angavs även att det var av ”väsentlig betydelse att resultat,
erfarenheter och lärdomar från programmet tas tillvara och kan spridas vidare”. Dessa
formuleringar återfinns både i avtalen med de regionala projektägarna och i projektet
för nationell samordning. I avtalen med regionerna ingick en lista med kriterier för
projekten:
•
Att i möjligaste mån, inom projektets ramar, verka för etnisk mångfald och
jämställdhet
•
Att minst en högskola är starkt involverad i projektet
•
Att huvudfokus ligger på kompetensutveckling
•
Att noderna samverkar och öppet delar med sig av information och erfarenheter
mellan varandra och [till ALI och] KK-stiftelsen
•
Att respektive värdorganisation i respektive nod driver arbetet långsiktigt och är
berett att i möjligaste mån härbärgera och sprida kunskaper och kompetens som
framkommit i projektet vidare i Sverige
•
Att som värdorganisation hålla sig ajour med vad som händer i
upplevelseindustrin och ligga på god nivå innehållsmässigt (jfr verkshöjd)
•
Att respektive nod utvecklar en tydlig affärsidé med utgångspunkt från tidigare
skisser och arbetar efter dessa
•
Att respektive nod bidrar till att hitta nya sätt att dokumentera projektarbetet och
dess resultat
•
Att respektive part accepterar och arbetar enligt den överenskommelse som har
träffats i samband med den nya finansieringen av satsningen2
Av kriterierna bör framförallt framhållas att fokus skulle ligga på kompetensutveckling
och att det var viktigt att regionala högskolor och andra regionala aktörer samverkade.
I avtalen angavs inte på vilken nivå kompetensutvecklingen skulle ligga.
Syftet och målen i programmet har även spridits genom andra, snarlika formuleringar.
Dessa verkar ha fått stor spridning inom programmet. De ändrade formuleringarna
bör ses som ett försök att göra syfte och mål mer välformulerade än i projektavtalen;
innebörden är i allt väsentligt densamma. I informationsmaterial om programmet
angavs syfte och mål enligt följande. ”Syftet är att bidra till bättre förutsättningar för
framväxten av nya hållbara jobb och företag genom kunskaps- och
kompetensutveckling inom design, upplevelser, kulturarv. Målet är att finna den
kompetensutveckling som kan utveckla befintliga företag och locka fram nya
1 I projektavtalet anges inte uttryckligen att forskning är en del av den nationella forskningssamordnarens
arbetsuppgifter. Forskningssamordnaren uppger dock att han enligt kontrakt var ålagd att ägna femtio
procent av sin arbetstid åt forskning.
2 Denna punkt tillkom när programmet gjordes om efter att ALI lagts ned.
12
entreprenörer samt att knyta högskolorna närmare de företag och organisationer som
finns i respektive region.”3 Snarlika formuleringar fanns även i det underlag som KKstiftelsens styrelse i mars 2007 fattade beslut på.
Under programmets gång tillkom dessutom ett mål om att alla noder skulle utveckla
minst tre nya koncept för kompetensutveckling vardera. Detta skulle utmynna i
leveranser av
•
Kompetensutveckling av målgrupper för lokal nytta
•
Interaktiv forskning som genererar användbara resultat för lokal nytta
•
Nya koncept för kompetensutveckling som finner ägare och står på egna ben när
projektet är slut
•
Ny praktiskt användbar kunskap om upplevelseindustrin som sprids till olika
målgrupper
Dessutom förefaller noderna en bit in i programmet ha uppmanats att se till att
kompetensutvecklingen skulle vara på avancerad nivå, motsvarande magisternivå. Det
är dock oklart i vilken utsträckning uppmaningen spreds.
Utvärderingen har utgått från att programmets mål ska tolkas som att intentionen
med programmet var att genom verksamhet med mer visionär höjd än konventionell
regional utveckling stimulera design-, upplevelse- och kulturarvsbaserade näringar.
Detta skulle företrädesvis ske genom att åstadkomma kompetensutveckling på
avancerad nivå och genom att med bland annat interaktiv forskning4 utveckla
samspelet mellan å ena sidan högskolor och å andra sidan privata och offentliga
aktörer i respektive region. Effekten av programmet skulle stimuleras dels genom
utbyte mellan de regioner som ingick, dels genom utveckling av tillämpbara koncept
och genom forskningsdokumentation.
3.3 Programmets organisation
Programmet bestod i huvudsak av två slags funktioner: dels de fyra noderna i Gnosjö,
Gotland, Halland och Jämtland, dels den nationella forskningssamordningen.
Dessutom deltog KK-stiftelsens handläggare som ett relativt aktivt processtöd.
I första programperioden, fram till ALI:s nedläggning, skulle ALI bedriva så kallad
aktionsforskning i de olika noderna och samordna programmets verksamhet genom
en nationell samordnare. KK-stiftelsen finansierade då utvecklingsverksamheten och
skulle projektleda, strukturera, följa upp och utvärdera. I den andra, huvudsakliga,
programperioden kvarstod KK-stiftelsen i sina tidigare roller men fick en tydligare roll
som samordnare. Forskningsfinansieringen övertogs då främst av de organisationer –
kommuner, länsstyrelser, regionförbund, landsting – som erhöll stöd för
utvecklingsverksamheten. Forskningen förlades till en högskola i respektive nod.
Huvuddelen av programmet genomfördes därmed med en ”omvänd” ordning, där den
ofta forskningsfinansierande KK-stiftelsen finansierade näringslivsutveckling och de
normalt näringslivsutvecklingsfinansierande organisationerna finansierade forskning.
Programmet hade ända från starten en nationell styrgrupp bestående av
representanter från de fyra regionerna samt KK-stiftelsens handläggare, tillika
gruppens ordförande. Den nationella styrgruppen hade till uppgift att fortlöpande
3 Formuleringarna är hämtade från informationsbroschyren om programmet, ”Drivkrafter för nya näringar:
design, upplevelser, kulturarv”, som bland annat återfanns på KK-stiftelsens hemsida 2011-11-14 och finns
som Bilaga 7 i slutrapporten från programmets nationella samordnare.
4 I diskussioner inom och kring programmet används ibland termen följeforskning. Efter att programmet
startade har termen följeforskning kommit att etablerats i betydelsen löpande utvärdering, till exempel
inom stöd från EU:s regionala strukturfonder. Följeforskning är i den betydelsen inte detsamma som
interaktiv forskning (eller aktionsforskning, en term som också förekommit i programmet). När
programmet startade låg termerna närmare varandra än de gör idag.
13
granska och godkänna ansökningar till och aktiviteter inom programmet, samt att
rapportera till KK-stiftelsen. I samband med omstarten tillskapades styrgrupper även i
varje region. Ordföranden i regional styrgruppen representerade noden i den
nationella styrgruppen. Den nationella forskningssamordnaren var adjungerad i den
nationella styrgruppen. Varje nod leddes av en projektledare. Forskningen i varje nod
leddes av en forskningsledare.
14
Regionala noder
4. Nod Gnosjö
4.1.1 Mål
Gnosjönoden har arbetat mot två mål:
•
Att åstadkomma attitydförändringar hos människor i industribygd så att de skulle
bli mer positivt inställda till aspekter av design, upplevelse och kulturarv
•
Att kompetensutveckla nya företagare inom design, upplevelse och kulturarv
I den första projektperioden var målen relativt jämställda varandra. I den andra
projektperioden lades fokus på att åstadkomma attitydförändringar, men
kompetensutveckling kvarstod som sekundärt mål. Inga kvantifierade mål eller delmål
sattes upp.
4.1.2 Organisation och styrning
Projektägare var inledningsvis IUC i Gnosjöregionen AB (IUC). Projektledare var då
Bo Willermark från samma organisation. Några månader in i den andra
projektperioden gick IUC i konkurs. Noden bytte då både projektägare och
projektledare. Ny projektägare blev Smålandsriket, en ekonomisk förening som ägdes
gemensamt av Gnosjö, Gislaved, Värnamo och Vaggeryds kommuner – de så kallade
GGVV-kommunerna. Ny projektledare blev Stefan Larsson, samhällsutvecklare i
Gnosjö kommun, som anställdes på halvtid i projektet. Bytet av projektägare och
projektledare innebar i praktiken en total omstart av projektet – t ex överfördes inga
dokument mellan projektledarna. Av KK-stiftelsens medel i den andra
projektperioden utbetalades 500 000 kr till IUC och 4 750 000 kr till Smålandsriket.
I den första projektperioden bedrevs forskningen av ALI på Gotland. Forskare var då
Torkel Molin och Conny Pettersson. I den andra projektperioden bekostades
forskningen till en tredjedel gemensamt av GGVV-kommunerna, till en tredjedel
gemensamt av Länsstyrelsen och Regionförbundet i Jönköpings län och till en
tredjedel av Högskolan i Jönköping. Forskningen bedrevs då av forskare vid
Internationella Handelshögskolan (IHH) i Jönköping. Forskningen bedrevs främst av
Saeid Abbasian, Ossi Pesämaa och David Rylander. Ett flertal andra forskare gjorde
mindre insatser. Inledningsvis var David Rylander forskningsledare. En bit in i
projektet bytte noden forskningsledare. David Rylander, som också var nationell
samordnare, ersattes då av Saeid Abbasian.
Den regionala styrgruppen formerades i praktiken efter IUC:s konkurs. Inledningsvis
bestod styrgruppen av sex personer. Efter en kort period utökades styrgruppen till tio
personer, då en turismsamordnare från var och en av kommunerna tillkom. Dessutom
var oftast en ytterligare forskare adjungerad. Den regionala styrgruppen hade följande
sammansättning:
•
Eva Nilsson, ordförande (Kommunstyrelseledamot (m), Värnamo)
•
Bo Kärreskog, vice ordförande (Landstingsledamot (s) och styrelseledamot mm i
centrala verksamheter i besöksnäringen i Gislaved)
•
Kjell-Åke Gustavsson (VD Isabergs Fritid)
•
Per-Olof Toftgård (turismansvarig mm i Vaggeryds kommun)
•
David Rylander/Saeid Abbasian (Forskningsledare, Högskolan i Jönköping)
15
•
Bo Willermark/Stefan Larsson (Projektledare, IUC Gnosjöregionen respektive
Gnosjö kommun)
•
Ingalill Ebbesson (turismkoordinator i Gnosjö kommun)
•
Siw Johansson-Björk (turismkoordinator i Gislaveds kommun)
•
Ingalill Josephsson (turismsamordnare i Vaggeryds kommun
•
Eva Törn (turistchef i Värnamo kommun)
Noden drevs i hög grad från den regionala styrgruppen. Styrgruppen beskrivs som
entusiastisk och i princip fri från intern rivalitet, vilket inte var givet då fyra
kommuner var representerade och flera politiker ingick. I varje delprojekt var en eller
flera individer i styrgruppen personligt engagerade. I synnerhet styrgruppens
ordförande förefaller ha varit drivande i noden. Projektledaren intog en huvudsakligen
koordinerande roll.
Under den andra projektperioden organiserades verksamheten i delprojekt.
Delprojekten tillkom genom ett traditionellt sätt att hantera medel för kommunala
FoU-projekt, där aktörer i regionen ansökte om stöd. Stöd kunde beviljas på
premisserna att sökande även hade finansiering från annat håll och att projektmedlen
inte användes till rena investeringar.5 Delprojektet Träffpunkt Store Mosse (se nedan)
inrättades delvis i syfte att marknadsföra projektet. För att öka ansökningarnas antal
och kvalitet bedrev styrgruppen även en uppsökande verksamhet, där tänkbara
intressenter kontaktades och uppmuntrades att formulera en ansökan. I några fall var
styrgruppsmedlemmar representerade i ansökningarna. I de fallen närvarade inte
medlemmen vid styrgruppens behandling av ansökan.
4.2 Verksamhet
4.2.1 Kompetensutveckling och annan utvecklingsverksamhet
Under den första projektperioden utfördes den mesta verksamheten av anställda på
IUC. Fokus låg på kompetensutveckling av nodledarna och de närmaste
samarbetspartnerna. Till de närmaste samarbetspartnerna räknade noden
Ingenjörshögskolan i Jönköping, konstmuséet Vandalorum i Värnamo samt
turismsamordnare och näringslivschefer i GGVV-kommunerna. Noden startade även
en berättarkurs tillsammans med Kulturarv Marieholm, en ekonomisk förening med
syfte att utveckla Gnosjöbygden som besöksmål genom att tillvarata dess industriella
historia. Planer utarbetades på att starta en guideutbildning, att ta fram en
besökskarta, samt att förlägga en mindre högskolekurs i kulturhistoria eller liknande
ämne till Gnosjöregionen. På grund av ALI:s nedläggning tvingades emellertid mycket
tid ägnas åt att hitta ny forskningsfinansiering. I det ingick att utarbeta
ansvarsfördelningen mellan olika finansiärer och utförare.
I den andra projektperioden övergick efter en kort tid projektägandet till GGVVkommunerna. Noden drevs då utifrån två utgångspunkter:
•
De regionala nätverken inom design-, upplevelse- och kulturarvsbaserade
näringar var svagt utvecklade, delvis beroende på att kommunerna inte hade
behandlat dessa näringar som ”riktiga” näringar i nivå med t ex
tillverkningsindustrin
5 Inledningsvis kunde dock stöd till investeringar beviljas. Det skedde i ett fåtal fall och då i begränsad
omfattning, t ex till översättning av en turistbroschyr och till inköp av scanner till en hembygdsförening.
Stöd till investeringar avskaffades då den regionala styrgruppen ansåg att den typen av stöd var ineffektivt
och i viss mån stred mot projektets huvudsakliga mål.
16
•
Det regionala entreprenörskapet i dessa näringar var svagt, vilket bland annat
innebar näringarna i alltför hög grad drevs av ”hobbyentreprenörer” som skötte
verksamheten vid sidan av ett annat arbete
En viktig del av nodens arbete gick därför ut på att åstadkomma möten så att olika
aktörer i regionen skulle komma i kontakt dels med varandra, dels med forskare och
representanter från kommunerna. Huvudfokus låg på besöksnäringen. En annan
central del av projektet var att stötta lokala entreprenörer i besöksnäringen genom
framförallt utbildning inom affärsutveckling.
I enlighet med projektets organisering fördelades en betydande del av projektmedlen
till regionala aktörer som ansökt om stöd. I ett par fall bekostades mindre inköp av
utrustning, men det allra mesta var verksamhetsstöd. Mycket av det övriga arbetet
utfördes av konsulter som köpts in för specifika ändamål. Konsulterna var externa, det
vill säga inte individer som ingick i den regionala styrgruppen eller i forskargruppen.
Efterhand utvecklades fyra huvudspår som arbetet organiserades utifrån:
•
Destinationsdesign. Detta koncept utvecklades ursprungligen av Jämtlandsnoden.
Som delprojekt ingick bland annat:
−
Anderstorp Race City. En undersökning av utvecklingspotentialen i
Anderstorps motorbana
−
MultiArena Vaggeryd. En undersökning av potentialen i att utveckla en
multiarena kring travbanan i Vaggeryd
−
”Sommardesignkontor”, en större satsning, 600 000 kr, som genomfördes
under sommaren 2009 kring fyra objekt.6 En mindre grupp högskolestudenter
anställdes över sommaren med uppdraget att utröna objektens potential för
besöksnäringen
−
Isaberg. Isaberg ligger utanför Gislaved och är Götalands största anläggning
för utförsåkning. Åtminstone två delprojekt fokuserade på Isaberg: för det
första kartlade nodens forskare näringsliv med koppling till Isaberg, och för
det andra gjordes en förstudie till ”Isaberg SkiDome” genom en studieresa till
Dubai.7
•
Det goda värdskapet. Detta är en etikett på arbete med att ändra attityder till
design-, upplevelse- och kulturarvsverksamhet genom seminarier och workshops.
I det ingick även utbildning, t ex inom presentationsteknik och affärsutveckling.
•
Regional samverkan. Ansatsen skulle stärka och fördjupa samarbetet mellan
GGVV-kommunerna inom turism- och upplevelsenäringarna. Utöver arbetet i och
kring den regionala styrgruppen ingick några mindre delprojekt som bedrevs över
kommungränserna, t ex ”Turistväg 151” som var en marknadsföringsinsats för sex
regionala företag i besöksnäringen.
•
Utbildningsprojekt i turism- och upplevelsenäring. I detta ingick framförallt:
−
”Träffpunkt Store Mosse”, månatliga seminarier och presentationer i syfte att
generera kompetensutveckling och nätverk i den regionala besöksnäringen.
Bland annat presenterades några av nodens forskningspublikationer. Totalt
deltog drygt 200 personer.
6 Anderstorp Race City, Arenum i Gislaved, Miliseum och Gamla gummifabriken i Värnamo. Arenum i
Gislaved är en science park mm, Miliseum är ett planerat museum över militär verksamhet i Skillingaryd
och Jönköping, och Gamla gummifabriken i Värnamo är en övergiven äldre fabrikslokal i centrala
Värnamo.
7 Isaberg Skidome är en vision om att bygga om en av Isabergs slalombackar till en inomhusanläggning för
utförsåkning. En sådan anläggning finns i Dubai.
17
−
Turismutbildningsprojektet. I två omgångar genomfördes ett stort projekt,
närmare 900 000 kr, tillsammans med Arbetsförmedlingen med syftena att
stärka och utveckla entreprenörer, utbilda människor för att de skulle ta jobb
eller starta eget i upplevelsenäringarna, samt höja statusen i besöksnäringen.
Projektet startades eftersom noden inte fick in tillräckligt med ansökningar till
övrig verksamhet och därmed hade pengar över.
4.2.2 Forskning
Forskningen bedrevs i relativt nära kontakt med praktiker. De flesta
forskningsprojekten initierades av forskarna själva kring design-, upplevelse- och
kulturarvsnäringarna. Forskarna beskriver sin ansats som interaktiv. I detta ingick
bland annat att prioritera personliga besök hos samarbetspartners och värdföretag
samt att delta i workshops och seminarier. Nodens forskare och praktiker skrev, på
initiativ av forskarna, även ett flertal texter tillsammans. Forskningen har inte följt
upp eller utvärderat utvecklingsprojekten genom t ex följeforskning.
Forskningsprojektens inriktning överlappade i högre eller mindre grad med
praktikernas intressen. Samtliga forskningsprojekt faller dock klart inom
programmets inriktning. Jämfört med praktikerna hade forskarna ett större intresse
för design och ett mindre intresse för besöksnäringen. Forskarna studerade t ex den
regionala möbelindustrin, utförde mätningar av attityder till upplevelsenäringar, samt
kartlade regionala förutsättningar för upplevelse- och kulturarvsrelaterade näringar.
En del forskningsprojekt formulerades gemensamt med nodens praktiker. Forskare
närvarade vid den regionala styrgruppens möten och diskussioner kring
utvecklingsfrågor, men förefaller där ha hållit en relativt låg profil.
Forskningen i noden drabbades med ett knappt år kvar av projektet av ett bakslag, då
IHH valde att säga upp nodens forskningsledare. Enligt uppgift från forskarna
berodde detta på att IHH ville undvika att tvingas erbjuda forskaren
tillsvidareanställning. Visserligen kvarstod forskningsfinansieringen och andra
forskare tillkom, men det förefaller inte som att de nya forskarna utförde forskning
eller hade kontakter med noden i den omfattning som motsvaras av den finansiering
de rimligen bör ha haft. I samband med uppsägningen av forskarna avstannade även
forskarrapporteringen till KK-stiftelsen helt.
4.2.3 Användning av tilläggsstöd för dokumentation
Tilläggsstödet användes som avsett till finansiering av en film om nodens verksamhet.
Nodens forskare medverkade i programmets gemensamma antologi.
4.2.4 Samverkan med andra noder
Vid sidan av möten i den nationella styrgruppen och andra programgemensamma
sammankomster har Gnosjönoden haft relativt liten kontakt med övriga noder. Ett
koncept från Hallandsnoden genomfördes i Gnosjö. Gnosjönoden förde även en del
diskussioner med Gotland, framförallt under en resa till Gotland i programmets
slutskede.
4.3.1 Resultat
Under projektets tredje år började attitydförändringar till design-, upplevelse- och
kulturarvsbaserade näringar att märkas, enligt projektledaren. Förändringarna
märktes både i branschen lokalt och i de fyra kommunernas organisationer. Någon
mätning av förändringarna genomfördes dock inte.
Kompetensutveckling har främst skett på tre sätt. För det första genom programmet
med arbetsförmedlingen. För det andra genom de seminarier och workshops som
ordnades. Noden har inte gjort någon uppföljning av hur många arbetstillfällen dessa
två verksamheter skapat eller hur de berörda individerna idag drar nytta av sina nya
18
kompetenser, men framhåller att flera lokala entreprenörer i besöksnäringsbranschen
fått möjlighet att gå från att vara ”hobbyentreprenörer” till att bedriva
näringsverksamhet. För det tredje har kompetensutveckling skett genom forskningen
och utvecklingsarbetet, som har ökat de fyra kommunernas kunskap om de berörda
näringarna. Praktikerna upplever även att forskningsrapporterna har gett dem mer
tyngd när de argumenterat internt för satsningar på t ex besöksnäringen.
Noden har inte gjort någon egentlig uppföljning av hur delprojekten lyckats. Viss
kunskap finns dock, dels genom att regionen är relativt lättöverskådlig, dels genom att
flera praktiker i noden har stora personliga nätverk. Nodens företrädare anser sig
därför kunna konstatera att projektet skapat ett mindre antal arbetstillfällen och att de
flesta verksamheter som finansierats i någon mån lever vidare.
Samverkan mellan forskare och praktiker har varit relativt ingående och lett till att de
två sektorernas representanter har fått ökad insikt i varandras verksamheter.
Kommunernas respekt för forskning och deras kompetens som beställare av forskning
har därmed ökat. Forskarna har framförallt lärt sig att kommunicera effektivare med
praktiker.
Noden har inte utvecklat kompetensutvecklingskoncept i egentlig mening. Detta är
nodens företrädare överens om. Att inga koncept utvecklats beror enligt företrädarna
huvudsakligen på att de valde att satsa på verksamhet som inte lämpade sig att
paketeras så. Eftersom det efterfrågas i dokumentationen anger dock noden att
namnen på de fyra huvudspåren ovan utgör utvecklade kompetensutvecklingskoncept.
Nodens deltagare har publicerat en egen antologi, en artikel i ISI-rankad tidskrift, en
artikel i annan internationell tidskrift, tre kapitel i programmets gemensamma
antologi, ett kapitel i en annan antologi samt fem forskningsrapporter. Därutöver har
ett stort antal texter författats för i nyhetsbrevet. Eventuellt har ytterligare någon
vetenskaplig artikel hämtat stoff från projektet. Som nyskapande dokumentation har
noden låtit göra en film om sin verksamhet.
4.3.2 Kvalitetssäkring
Utvecklingsprojekten kvalitetssäkrades genom interna diskussioner och i någon
utsträckning genom nodens forskningsrapporter. Det har inte säkerställts att
kompetensutvecklingen varit på en avancerad nivå. Forskningen kvalitetssäkrades
genom att texter samförfattades och lästes av andra i forskargruppen och i den lokala
högskolemiljön. Med något undantag kvalitetssäkrades forskningen inte genom
publicering utanför programmet, t ex i internationella tidskrifter.
4.3.3 Effekter
De flesta delprojekt som finansierats lever vidare. Flera delprojekt utgjorde förstudier
till större projekt som planeras genomföras. Flera entreprenörer som fått stöd arbetar
vidare inom design-, kultur- och upplevelsenäringarna.
Några av kommunerna är involverade i EU-projekt kring turism, vilket enligt
företrädarna antagligen inte hade skett utan medverkan i programmet. De fyra
kommunerna avser även fortsätta arbetet på programmets tema genom att anställa en
gemensam utvecklare. Vid utvärderingens genomförande hade någon anställning inte
kommit till stånd, men samtliga företrädare utgick från att så skulle bli fallet.
Forskningscentret på IHH är nedlagt. Idag förefaller ingen samverkansorienterad
verksamhet kring programmets teman bedrivas på IHH. Samtliga centrala forskare i
noden har flyttat till andra universitet och högskolor. Nodens forskare och praktiker
har inte haft någon kontakt efter att programmet avslutats.
19
4.4 Bedömning av Nod Gnosjö
4.4.1 Mål, organisation och styrning
Det övergripande målet med programmet var att skapa förutsättningar för hållbara
arbeten inom nya näringar (upplevelseindustrin). Gnosjönodens mål ligger klart i linje
med intentionen med programmet. Kopplingen mot programmets mål om
kompetensutvecklingskoncept är däremot oklar.
Gnosjönodens mål har i sig inte varit särskilt operativa, vilket i grund och botten beror
på att de är syftes- snarare än målformuleringar. Det går inte att avgöra när målen om
attitydförändringar och kompetensutveckling har nåtts. För effektiv styrning och
uppföljning har målformuleringarna behövt kompletteras med andra mål, dessutom
på en mer detaljerad nivå. Detta har av allt att döma inte ha gjorts. Målen har istället
fungerat som en övergripande vision och sammanhållande länk mellan de praktiskt
inriktade delprojekten, som i sin tur förefaller ha haft outtalade mål.
Den grundläggande organisationen med regional styrgrupp, projektledare och
forskningsledare var påbjudet av KK-stiftelsen. Gnosjönoden valde att ha en stor
styrgrupp med lika representation från de fyra kommunerna, vilket lämpade sig väl då
rivalitet skulle ha kunnat uppstå mellan kommunerna.
Noden led inledningsvis av bytet av projektägare och projektledare. På grund av en
konflikt, huvudsakligen på organisationsnivå, mellan avgående och tillträdande
ledarskap skedde i praktiken ingen överlappning. Projektet startade därför i praktiken
om vid årsskiftet 2008. Denna olyckliga omständighet förefaller ha orsakats av
faktorer som i allt väsentligt ligger utanför projektet.
Nackdelen med en stor styrgrupp är att det kan bli svårt att fatta beslut, i synnerhet
som projektet syftade till mer radikalt nyskapande än vad kommunala beslutsfattare
normalt arbetar med. Detta förefaller inte ha varit något problem i Gnosjönoden;
tvärtom vittnar de intervjuade om en harmonisk styrgrupp där alla arbetade för
regionens bästa. Styrgruppens centrala position förefaller bero på att den innehöll
många aktiva och personligt engagerade politiker och kommunala tjänstemän.8
Projektledarens roll framstår dock som alltför tillbakadragen i ljuset av att han enligt
uppgift var anställd i projektet på halvtid. Noden har av allt att döma hanterat
programmet strävan om etnisk mångfald och jämställdhet på ett gott sätt, inte minst i
sammansättningen av forskargruppen.
Nodens sätt att hantera projektmedlen kan lätt resultera i att medlen går till delprojekt
som inte alltid är särskilt nyskapande, eftersom de då lätt går in som ett mindre stöd i
existerande verksamheter. I viss utsträckning var så fallet i Gnosjönoden, mer om
detta nedan.
Kvantifierade delmål eller liknande instrument för strukturerad uppföljning verkar
inte ha förekommit. Till viss del är det förståeligt; det är inte lätt att sätta upp
kvantitativa mål för till exempel attitydförändringar. Samtidigt är det troligt att det
generella utfallet av delprojekten hade blivit bättre om projektledaren med jämna
mellanrum hade kontaktat aktörerna i delprojekten och på ett systematiskt sätt
förhört sig om hur verksamhetens utveckling, inklusive efter att finansieringen
avslutades, och då även tagit rollen som bollplank. Det hade sannolikt även lett till
ökad kompetensutveckling inom styrgruppen. Ett annat alternativ hade varit att
forskarna hade följt upp delprojekten, en uppgift som kunde ha initierats av antingen
forskarna eller styrgruppen och som hade varit i linje med programmets intentioner.
8 Detta konstateras även i en utvärdering av noden som genomfördes på uppdrag av Regionförbundet och
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Se Karlsson, Ann Britt och Monica Johansson (2011). Utvärdering av
projekt inom Regionalt utvecklingsprogram för Jönköpings län. Rapport till Regionförbundet och
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
20
4.4.2 Verksamhet, resultat och effekter
Verksamheten har till stor del genomförts på det sätt som noden avsåg. Undantaget är
det stora delprojektet tillsammans med Arbetsförmedlingen, som initierades då
styrgruppen insåg att de skulle få in tillräckligt med bra ansökningar för att kunna
göra av med alla projektmedel.
Nivån på kompetensutvecklingen har inte varit på motsvarande högskolenivå. Detta
gäller både projektet med Arbetsförmedlingen och annan verksamhet, möjligen med
undantag av lärandet i styrgruppen. Det är oklart i vilken utsträckning nodens
praktiker hade kännedom om att kompetensutvecklingen skulle ligga på den nivån.
Åtminstone den ena av forskarna i styrgruppen bör dock ha känt till det.
Verksamheten bestod av relativt konventionell regional utveckling och genomfördes i
ett ganska stort antal delprojekt. Fokus låg på besöksnäringen. Skillnaden mot den
verksamhet de dittills bedrivit verkar främst ha bestått av omfattningen som
projektmedlen medgav, vilket i sin tur ledde till kraftsamling och lyskraft i
kommunernas organisationer. Inriktningen är förståelig, dels för att medlen främst
hanterades av kommuner – som ju både har invanda mönster och annat att ha hänsyn
till – dels för att målen syftade till ett brett arbete i regionen. En mer nischad och
avancerad verksamhet hade sannolikt inte fått den breda spridning i regionen eller,
kanske, den stora legitimitet bland kommunrepresentanter och andra regionala
aktörer som nu blev fallet. Inriktningen gjorde dock att det blev svårare att nå
programmets förhoppning om att generera ny kunskap, exempelvis till andra regioner.
Vissa delprojekt ligger utanför det som var målet med programmet, men innanför
nodens egna mål. Dit hör studieresan till Dubai och investeringar i fasta ting. Flera
andra delprojekt förefaller haft en mycket låg grad av kompetensutveckling, till
exempel ”Turistväg 151” och ”MultiArena Vaggeryd”, och borde ur programmets
synvinkel inte ha fått stöd.
Verksamheten genomfördes i praktiken utan koppling till programmets mål om
kompetensutvecklingskoncept. Det berodde dels på att noden ansåg att ingen i
programmet utvecklat en användbar definition av begreppet, dels på att noden ansåg
sig ha fått mandat från KK-stiftelsen att arbeta mot attitydförändringar utan att ta
hänsyn till målet om kompetensutvecklingskoncept. Det har dock bidragit till att
noden inte formulerade något strukturerat arbetssätt eller någon metod som kan
användas i andra sammanhang.
Bristen på systematisk uppföljning gör det svårt att bedöma resultaten och effekterna
av utvecklingsverksamheten. Nodens företrädare är dock klart nöjda med resultatet,
och flera nämnda exempel tyder på att potentiellt viktiga attitydförändringar och
kompetensutveckling har skett, vilket är positivt.
Gnosjönodens ganska begränsade utbyte med övriga noder beror sannolikt främst på
att Gnosjönoden i övriga noders ögon erbjöd relativt lite ”spännande verksamhet” och
därmed inte framstod som en särskilt intressant diskussionspartner.
Forskningen genomfördes i stor utsträckning på det sätt som avsågs, och med stort
personligt engagemang från flera av forskarna. Det är dock troligt att noden kunde ha
fått ut mer av forskningen om praktikerna hade varit mer flexibla och vana vid att
arbeta med forskare, och vice versa. Avståndet mellan praktiker och forskare blev nu
något större än i övriga noder, mycket beroende på att interaktionen till stor del
bestod av presentationer av empiriska studier, ett upplägg som forskarna valde. Det är
positivt att forskarna skrev en del texter tillsammans med praktiker, vilket minskade
distansen och av flera praktiker upplevdes som stimulerande och utvecklande.
Resultaten av forskningen är goda vad gäller antalet publikationer. Forskarnas strategi
kunde dock ha varit bättre, både med hänsyn till resultatet av projektet och
programmet, och med hänsyn till forskarnas meritering och IHH:s akademiska
ställning. Forskarna kunde ha valt att delta närmare utvecklingsverksamheten, för att
stötta upp på liknande sätt som i övriga noder. De publikationer som skrevs förefaller
vara ”för mycket forskning” för att vara till särskilt stor hjälp i utvecklingsverksamhet.
21
Framtida projekt bör samtidigt ta i beaktande att forskning kvalificeras som vetenskap
genom att den granskas – kvalitetssäkras – av externa och meriterade granskare i
forskarsamhället, vilket med undantag av programmets gemensamma antologi inte
skedde i det här fallet. Publikationerna har därmed ett lågt akademiskt meritvärde.
Projektet har utan tvekan lett till att samspelet mellan högskolan och andra regionala
aktörer har blivit bättre. Praktikerna och forskarna lärde sig efterhand hur de skulle
anpassa sig till varandra och samspelet blev bättre, vilket är positivt för högskolans
roll i regional samverkan. Genom presentationerna med mera kom forskarna i kontakt
med ett stort antal företrädare för näringslivet, vilket också är positivt. I ett fall uppges
en av forskarna ha retat upp många företagare genom synnerligen omständliga
enkäter; en viktig lärdom är att forskare påverkar synen på högskolan även genom sin
empiriinsamling.
IHH:s behandling av projektet är beklaglig. Noden hade fått ut mer av forskningen om
inte IHH hade sagt upp forskarna innan projektet var slut. Samarbetet avbröts när det
stod på topp. IHH gjorde dessutom Högskolan i Jönköping en björntjänst, eftersom
synen på högskolan som effektiv och pålitlig regional samarbetspartner av allt att
döma har tagit skada. IHH:s val är dessutom olyckligt med tanke på att kulturella och
kreativa näringar idag är ett viktigt område inom regional utveckling.
4.4.3 Dokumentation
Ur nodens dokumentation framgår i regel vad som gjorts. Det framgår även hur
projektmedlen använts. Detta gäller båda projektägarna, IUC och Smålandsriket. Mot
slutet av den andra projektperioden blev summorna i den ekonomiska redovisningen
något oftare jämna tusental. Det är oklart varför så var fallet. Redovisningen av
forskningen innehåller betydande oklarheter vad gäller vilka forskare som arbetat i
projektet. Det beror på att forskningsledaren dels har fört samman Gnosjönoden med
den nationella forskningssamordningen, dels ibland har listat forskare som arbetade i
andra projekt på IHH. Forskningsredovisningen har alltså i praktiken rört centret på
IHH istället för projektet. Noden lämnade inte in någon slutrapport, vilket de enligt
projektavtalet var ålagda att göra. KK-stiftelsens handläggare valde dock att avsluta
projektet utan slutrapport. I och med att KK-stiftelsen har valt att avsluta projektet
har stiftelsen i praktiken valt att godkänna samtliga inrapporteringar från noden.
22
5. Nod Gotland
5.1.1 Mål
Inledningsvis var projektets primära målgrupp alla företag som använde sig av
råvaran kalk. Kalktemat övergavs på ett ganska tidigt stadium och målgruppen
breddades till alla regionala företag inom kulturella och kreativa näringar. Projektets
sekundära målgrupp var privata och offentliga aktörer på Gotland som skulle kunna
ha nytta av projektets metodutveckling.
Målet med projektet var att deltagande företag och organisationer skulle få konkret
nytta av att delta i projektet, främst i form av lönsam tillväxt. Lönsam tillväxt antogs
ge effekter på sysselsättningen, vilket därmed skulle uppfylla programmets
övergripande mål. Nytta för deltagarna kunde dock även vara att utveckla nya
produkter och idéer, öka sin kompetens och kvalitet, eller att knyta nya kontakter.
Ett andra mål med projektet var att utveckla metoder och arbetssätt för hur en
nätverksorganisation kan generera utveckling i en bransch. Dessa metoder och
arbetssätt skulle helt eller delvis kunna överföras till andra branscher och regioner.
Projektet har inte arbetat mot kvantitativa mål.
Projektägare var under hela projektet Tekniskt ResursCentrum Gotland (TRC).
Magnus Larsson, ALMI Företagspartner Gotland, var projektledare under nästan hela
perioden. TRC är en regional ekonomisk förening med syftet att åstadkomma
kompetensutveckling i gotländska industriföretag.
Den regionala styrgruppen bestod av sex personer:
•
Per Lindskog, ordförande (Gotlands kommun9)
•
Rickard Elgán (Samverkansansvarig på Högskolan på Gotland)
•
Magnus Larsson, projektledare (ALMI Företagspartner Gotland)
•
Anders Murat (Gotlands turistförening)
•
Conny Pettersson, forskningsledare (Högskolan på Gotland)
•
Henrik Svensson (TRC)
Även Torkel Molin, Högskolan på Gotland (HGo), och Katarina Ekelund, ALMI,
närvarade ofta på mötena. Styrgruppen sammanträdde ca 3-5 gånger per år. Gruppen
fick en ganska svag ställning, främst beroende på att representanterna från Gotlands
turistförening och TRC oftast inte närvarade. Ordförande och HGo:s representant blev
därmed de enda i styrgruppen som inte arbetade praktiskt i projektet. Praktikerna har
även löpande samlats och diskuterat de olika projekten.
5.2 Verksamhet
Utvecklingsverksamheten genomfördes huvudsakligen i olika delprojekt som leddes av
ALMI. Aktörerna i delprojekten har framförallt fått affärsrådgivning och stöd till
”immateriella investeringar”, t ex konsultstöd för utformning av inom- och
utomhusmiljöer. En rad delprojekt har genomförts:
9 Sedan den 1 januari 2011 heter kommunen Region Gotland
23
•
Lummelundagrottan. Målet var att utveckla nya attraktioner och aktiviteter kring
grottan, för att göra den mer attraktiv för besökare.
•
Stain. Ett stencentrum skulle uppföras i anslutning till en ny kalkstensfabrik i
Burgsvik. Stencentret skulle knyta samman olika aktörer på södra Gotland.
•
Blå lagunen i Ar. Projektet syftade dels till kommersiell utveckling av ett bad i ett
nedlagt kalkbrott, dels till att hitta nya metoder för offentlig-privat samverkan
kring tillstånd, upplåtelseformer mm, då badet ligger i ett havsnära naturreservat.
•
Besöksplats Östergarn. Syftet var att utveckla besöksnäring på Östergarnslandet
•
Kultudralen. Syftet var att utveckla en kyrkoruin i Visby till arena för musik mm.
•
Leva – Kungsladugård. Syftet var att skapa ett design- och upplevelsebaserat
centrum för företag och möten i de så kallade Kungsladorna strax utanför Visby.
•
Medeltidsveckan. Syftet var att stötta utvecklandet av en hållbar ekonomisk
struktur kring medeltidsveckan.
Utvecklingsverksamheten har även bestått av pågående diskussioner kring offentligt
stöd av verksamheter inom kulturella och kreativa näringar, t ex hur utvecklingen av
gotländska designföretag bäst kan stödjas.
Under den första projektperioden behövdes även en hel del tid läggas på att säkra
finansiering för forskning efter ALI:s nedläggning. Osäkerheten om finansiering
medförde att projektet gick på sparlåga mellan juli 2007 och juni 2008.
5.2.2 Forskning
Forskningen utgick från de olika delprojekten. Visst fokus lades på de tre delprojekt
som startades tidigast, Lummelunda, Stain och Blå Lagunen i Ar. Forskningen var
huvudsakligen interaktiv och fokuserade på att förstå hur omvandlingsarbete fungerar
och vilka strukturer som spelar in i samspelet mellan projekten och deras lokala
omgivning. Forskarna studerade även samspelet mellan privat och offentlig sektor
inom näringslivsutveckling.
Forskarnas mål i projektet var att bidra med praktikutveckling. Inomvetenskapliga
mål var därför mindre viktiga. Forskarna arbetade efter en tydlig modell, som de
utarbetat själva och kallar ”FUP” (Forskare, Utvecklare, Praktiker). FUP innebär att
forskaren går ett steg längre än att vara följeforskare; forskaren går helt in i rollen som
utvecklare. Forskarna arbetade alltid två och två, där den ene gick in i utvecklarrollen
och den andre satt vid sidan av och observerade och dokumenterade. Efteråt
sammanförde de upplevelserna ”inifrån” och ”utifrån”. Forskarnas övergripande mål
var att FUP-modellen skulle utvecklas och bli en etablerad metod inom
humanvetenskapernas samverkan med omgivande samhälle.
Gotlandsnoden lät konstnären Marianne Laimer Molin göra en tredimensionell bok –
Artist book – i fem exemplar. Boken presenterar de tre ursprungliga projekten och har
ställts ut på två ställen i Visby samt på några utställningar utomlands.
Det främsta utbytet skedde med Jämtlandsnoden. Noderna hade kontinuerlig kontakt,
särskilt under senare halvan av programperioden, och har även diskuterat hur
samarbetet kan fortsätta efter programmets avslutande. En av Gotlandsnodens
utvecklare medverkade i ett av Hallandsnodens delprojekt. Senare genomförde
Hallandsnoden ett delprojekt åt en gotländsk organisation, med hjälp av utvecklarna
från Gotland. I programmets slutskede hade Gotlandsnoden även besök av
Gnosjönodens styrgrupp.
24
5.3.1 Resultat
Delprojekten har bidragit till att deltagande företag och organisationer har fått
konkret nytta av att delta i projektet, enligt nodens företrädare. Till exempel har
Lummelundagrottan ökat sitt besöksantal och Leva Kungsladugård blivit
väletablerade, vilket till viss del antas bero på stödet från projektet. Någon systematisk
uppföljning av delprojekten har inte gjorts.
Flera metoder och arbetssätt har utvecklats som stöd till nätverksorganisationer som
utvecklar kulturella och kreativa näringar. Dessa är i praktiken Gotlandsnodens
kompetensutvecklingskoncept. De tre främsta var:
•
FUP-samverkan. Konceptet beskrivs ovan.
•
Kratta Manegen. Konceptet utgörs av ett dialogbaserat arbetssätt kring utveckling
av skyddade naturområden. Konceptet utvecklades i delprojektet Blå lagunen i Ar
och har framförallt lett till att Länsstyrelsen på Gotland har utvecklat sin
samverkanskompetens, vilket gynnar en helhetlig och mer effektiv utveckling av
den regionala besöksnäringen.
•
Villkora företagsstöd. Konceptet utgörs av ett sätt att säkerställa att offentligt stöd
till företag inte enbart innebär en rabatt på utvecklingskostnader, utan att det även
innebär att investeringen faktiskt görs. Noden uppger att konceptet fungerat väl.
Gotlandsnoden arbetade dock inte uttalat mot programmets mål att utveckla
kompetensutvecklingskoncept. Den kompetensutveckling som noden har bedrivit har
riktats dels mot de organisationer som ingått i delprojekten, dels mot de individer som
ingått i styrgrupp och i praktiskt arbete. Nodens representanter anser att
kompetensutveckling har skett genom de praktiska utvecklingsprocesserna,
studiebesök etc snarare än i formella kompetensutvecklingsinsatser.
Forskningen beskrivs allmänt som lyckad, framförallt eftersom forskarna
uppskattades av de som ingick i delprojekten. Väldigt lite samhällsvetenskaplig
forskarsamverkan hade tidigare genomförts på Gotland, och nodens representanter
beskriver både företag och offentlig sektor på Gotland som mycket ovana vid att
diskutera med forskare. Forskningen resulterade även i två egna antologier, tre kapitel
i programmets gemensamma antologi, en arbetsrapport samt bidrag till två
doktorsavhandlingar. Dessutom skrev nodens deltagare ett flertal mer populära texter
bland annat i programmets nyhetsbrev.
Projektets resultat har spridits främst genom det relativt stora antal personer och
organisationer som på olika sätt varit involverade i delprojekt eller styrning. Projektet
har även presenterats i olika sammanhang på Gotland, samt inom programmet −
bland annat höll noden ett seminarium på Spektakeldagarna i Östersund.
Kvalitetssäkringen av utvecklingsverksamheten har utgjorts av diskussioner i styr- och
projektgrupper. Kvalitetssäkringen av forskningsresultaten har dels gjorts genom att
berörda praktiker har varit delaktiga i skrivarbete, analys och slutsatser, dels genom
att några av texterna har diskuterats på vetenskapliga konferenser och granskats av
redaktörerna för programmets antologier och rapportserier.
5.3.3 Effekter
Projektets breda fokus och samarbete med regionala utvecklare har inneburit att en
god kontaktyta mot beslutsfattare skapats. De flesta forskarna och utvecklarna i
projektet kommer att på olika sätt fortsätta att delta i Gotlands fortsatta
utvecklingsarbete inom området. Projektets deltagare har till exempel bjudits in att
delta i framtagandet av Gotlands regionala översiktsplan. I synnerhet projektledaren
är starkt involverad i fortsatt samarbete med Region Gotland. Tillsammans med
25
forskarna kommer han dessutom att fortsätta arbetet med delprojektet Blå Lagunen i
Ar på konsultbasis.
HGo bedriver idag ingen samverkansverksamhet inom programmets teman.
Forskarna fick efter projektets avslutande inte fortsatt anställning på HGo. En av
forskarna har flyttat från Gotland.
5.4 Bedömning av Nod Gotland
Det övergripande målet med programmet var att skapa förutsättningar för hållbara
arbeten inom nya näringar (upplevelseindustrin). Gotlandsnodens mål låg klart i linje
med
intentionen
med
programmet.
Programmets
mål
om
kompetensutvecklingskoncept går främst ihop med nodens mål om att utveckla
metoder och arbetssätt för nätverksorganisationer.
Gotlandsnodens mål var relativt operativa. Målstyrningen av verksamheten förefaller
ha varit relativt tydlig; varje delprojekt har guidats av målen för deltagande företag,
och arbetet i projektledning och styrgrupp har genomsyrats av de båda målen, vilket
antagligen underlättades av nodens tydligt nyttoorienterade verksamhet. Däremot har
delmål och indikatorer på om ett delprojekt har varit ”lyckat” eller ”misslyckat” inte
använts. Det bidrog sannolikt till att ingen systematisk uppföljning genomfördes.
forskningsledare var påbjuden av KK-stiftelsen. Noden led något av bristen på
fungerande styrgrupp, i synnerhet under projektets första halva. Detta beror dels på
två ledamöters bristande närvaro och intresse, dels på att ordföranden i styrgruppen
inledningsvis inte såg värdet i projektet, som han hade fått ”i knäet” av sin företrädare.
Efterhand övertygades han om potentialen i verksamheten och utvecklade ett relativt
stort personligt engagemang, vilket tveklöst var till stöd för projektets utförare.
Projektdeltagarna bör inte lastas för att två i styrgruppen mestadels inte närvarade.
Styrgruppen hade dock kunnat stärkas om de två frånvarande ledamöterna hade bytts
ut. Projektet kom att kännetecknas av drivande och personligt engagerade
projektledare och forskare, som arbetade förhållandevis tätt tillsammans. Noden
förefaller ha hanterat programmets strävan om etnisk mångfald och jämställdhet på
ett tillfredsställande vis.
Verksamheten har i allt väsentligt genomförts på det sätt som noden avsåg. Det är
däremot tveksamt om utvecklingsverksamheten har genomförts i linje med
programmets intentioner. Det beror på att utvecklingsverksamheten var påtagligt
”praktisk”, och nästan uteslutande handlade om att stödja relativt traditionella
regionala utvecklingsprojekt inom huvudsakligen besöksnäringen. Detta är förståeligt
med tanke på de mål som noden satte upp, och på att styrgruppens ordförande
representerade kommunen – som finansierade forskningen – och projektledaren kom
från ALMI. Ur programmets synvinkel hade dock ett större inslag av mer visionära
delprojekt varit önskvärt.
Ett flertal delprojekt ligger delvis utanför programmets intentioner eller mål och
borde, sett till programmet, inte ha fått stöd. De ligger dock innanför nodens egna mål.
Dit hör en rad stöd till investeringar av typen design av utemiljöer och belysning, och
framtagande av ritningar. Dit hör även flera delprojekt som förefaller ha haft ett lågt
inslag av kompetensutveckling av personer i de organisationer som stått värd för
delprojekten, exempelvis Besöksplats Östergarn och Kultudralen.
Projektet har av allt att döma inte genomfört kompetensutveckling på avancerad nivå.
Det är oklart i vilken utsträckning noden hade kännedom om att
kompetensutvecklingen skulle ligga på den nivån.
26
Bristen på systematisk uppföljning gör det svårt att bedöma resultat och effekter av
utvecklingsverksamheten. Nodens företrädare är dock på det stora hela nöjda med
resultatet, men anser sig främst kunna överblicka resultatet i offentliga sfären. Där
verkar kompetensutveckling och i viss mån attitydförändring mot en mer helhetlig syn
på utvecklingsarbete ha skett, vilket är i linje med programmets intentioner.
Verksamheten genomfördes i praktiken utan koppling till programmets mål om
kompetensutvecklingskoncept. Det berodde främst på att noden ansåg att begreppet
var dåligt definierat. Det framgår likväl att nodens arbete tydligt strukturerades kring
utveckling av koncept som i programmets mening är kompetensutvecklingskoncept.
Mer om detta nedan. Detta innebar att även om utvecklingsprojekten inte var särskilt
visionära i sig, så fanns det tydliga visionära inslag vad gäller utveckling av nya
metoder och arbetssätt. I den meningen har noden tydligt arbetat på sätt som avsågs i
programmet.
Utvecklingsverksamheten har resulterat i två metoder och arbetssätt som bör
betecknas som kompetensutvecklingskoncept, ”Kratta manegen” och ”Villkora
företagsstöd”. Det är svårt att bedöma kvaliteten på det förstnämnda, då det verkar
fordra ganska mycket förståelse av sammanhangen inom regional utveckling på
Gotland. Det kontextberoendet kan möjligen göra konceptet svårare att tillämpa i
andra regioner. Det andra konceptet framstår som tämligen ”simpelt”, men är enligt
projektledaren ett grepp som svårligen låter sig göras i traditionella projekt med
skattemedel. De relativt fria medlen i projektet möjliggjorde ett test som förefaller
kunna ge goda resultat om det kan tillämpas i framtiden. Det bör även enkelt kunna
överföras till andra regioner.
Forskningen förefaller ha genomförts på det sätt som avsågs, och med stort personligt
engagemang från forskarna. Flera delprojekt verkar dock ha genomförts helt eller
nästan helt utan forskarstöd, vilket är förståeligt med tanke på projektets utformning,
men inte i linje med programmets intentioner.
Resultaten av forskningen är goda. Samverkan med omgivande samhälle framhålls
vara en stor utmaning inom stora delar av det gotländska näringslivet. HGo uppges
dessutom ha riktat in sig på samverkan kring teknik, och gjort väldigt lite på humsam-området. Här förefaller forskarna ha lyckats mycket bra med att etablera en god
dialog, och har på så vis stärkt högskolans roll som regional samverkanspartner.
Forskarna har även haft ett tydligt mål att utveckla en effektiv modell för
samverkansarbete, FUP-modellen. Modellen framstår som spännande, både eftersom
samverkansområdet är i stort behov av metodutveckling och eftersom den förefaller ge
utrymme både åt ingående utvecklingsarbete och metodologiskt utrymme åt
vetenskapligt rigorösa studier. FUP-modellen bör ses som ett gott resultat vad gäller
nodens produktion av kompetensutvecklingskoncept. Det är dock oklart hur långt
forskarna kom i arbetet med att renodla modellen.
Med tanke på FUP-modellen är det synd att forskarna (hittills) inte har visat stort
intresse för inomvetenskapliga artiklar. Forskarna har varit relativt produktiva vad
gäller publikationer, men publiceringsstrategin framstår inte som särskilt lämplig då
det är oklart vem som drar nytta av de antologier som sammanställts. Sannolikt är de
”för mycket forskning” för att vara till nytta i utvecklingsarbete. Det vetenskapliga
meritvärdet är samtidigt lågt. Framtida projekt bör ta i beaktande att forskning
kvalificeras som vetenskap genom att den granskas – kvalitetssäkras – av externa och
meriterade granskare i forskarsamhället, vilket med undantag av programmets
gemensamma antologi inte verkar ha skett i det här fallet.
Tilläggsstödet för nyskapande dokumentation användes till att ta fram en
tredimensionell bok. Boken tillverkades av hustrun till en av forskarna, efter en kort
och osystematisk urvalsprocess. Detta är självklart en olämplig hantering av
projektmedlen – även om hon var utövande konstnär och därmed möjligen lämplig
och kvalificerad att utföra uppgiften. Enligt nodens företrädare berodde det främst på
att noden inte ville göra någon nyskapande dokumentation, och därför delvis agerade
”under protest”. Noden ansåg att dess verksamhet kommunicerades bättre med texter
27
än med ett konstnärligt verk. I botten låg även en konflikt, som uppstått innan
programmet
började,
mellan
nodens
forskare
och
den
nationella
forskningssamordnaren, vilket gjorde forskarna ovilliga att styras av samordnaren.
Gotlandsnoden förefaller ha haft ganska gott utbyte med Jämtlandsnoden. Det beror
antagligen till största delen på likheter mellan noderna, som mer än övriga noder hade
ambitionen att utveckla nya arbetssätt kring regional utveckling av kulturella och
kreativa näringar.
Projektet har förmodligen lett till en ökad förståelse i Region Gotland för att forskning
kan bidra i det regionala utvecklingsarbetet. Projektet har inneburit att en regional
utvecklingsarena skapats inom kulturella och kreativa näringar. Det är positivt att den
lever vidare. Däremot är det klart negativt att HGo valt att inte dra nytta av de nätverk
och den goodwill som forskarna arbetade upp. Möjligen hade HGo fattat ett annat
beslut om forskarna hade engagerat sig mer i att inom högskolan bygga upp en
plattform som sträckte sig bortom projektet.
5.4.3 Dokumentation
Ur nodens dokumentation framgår tydligt vad som gjorts. Det är däremot betydligt
mer oklart hur projektmedlen har använts. Att den ekonomiska redovisningen inte är
tillräckligt tydlig beror antagligen främst på att den förtryckta blankett de fått av
handläggaren, där ingående redovisning av delprojekt inte efterfrågas. Uppdelning
mellan delprojekt efterfrågas dock, men Gotlandsnoden har i regel redovisat dem som
en klumpsumma. Bristerna i redovisningen förefaller huvudsakligen bero på
kommunikationen med KK-stiftelsens handläggare, då projektledaren av allt att döma
har fört noggrann redovisning av projektmedlen internt. Ett utdrag ur den interna
redovisningen bifogades den första halvårsrapporten och håller föredömlig nivå. I och
med att KK-stiftelsen har valt att avsluta projektet har stiftelsen i praktiken valt att
godkänna samtliga inrapporteringar från noden.
28
6. Nod Halland
6.1.1 Mål
Projektets syfte var att stimulera företags förnyelseförmåga genom att locka dem till
att ta mer radikala tankesprång. Under första perioden formulerades inga mål för
projektet. Under den andra perioden var det övergripande målet att utveckla minst tre
nya kompetensutvecklingskoncept för samproduktion av innovationer genom
kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan representanter för traditionell industri och
upplevelseindustri. Målen var vidare att
•
tillverkningsindustri och upplevelseindustri i Halland skall få en arena och
metoder att ömsesidigt utveckla nya och unika kunderbjudanden
•
metoder, eller kompetensutvecklingsprojekt, för att driva processen, matcha
kompetenser och för att ingående moment i workshops skall utvecklas, spridas
och användas
•
nå en stärkt och utvecklad samverkan mellan näringsliv, Swerea IVF och
högskola/universitet
Projektet bedrevs i delprojekt, som vardera fokuserade på ett företag. Andra företag
deltog i den konstellation som sattes ihop kring varje delprojekt. Det övergripande
målet för varje delprojekt var att de deltagande företagen skulle ha genomgått en
attitydförändring genom att de efteråt i större utsträckning än tidigare skulle överväga
att anlita kompletterande, externa kompetenser för att utveckla sina
kunderbjudanden. Detta skulle uppnås genom att deltagarna stimulerades till
innovation genom nya inspel och idéer. Förhoppningen var även att nätverk skulle
skapas mellan företag som annars inte träffas, att företagens resursbaser skulle
breddas, och att deltagarna skulle få fördjupade insikter om hur innovationer skapas.
Inga kvantifierbara mål sattes upp under första projektperioden. Under andra
projektperioden sattes ett flertal kvantifierbara mål upp, bland annat att minst tre
kompetensutvecklingskoncept skulle utvecklas, och att minst tio företag skulle delta i
workshops, samt hur många studenter på Högskolan i Halmstad som skulle få
undervisning om projektet.
Under ALI-tiden var IVF i Mölndal i projektägare. Då programmet efter ALI:s
nedläggning stöptes om behövde en regional offentlig aktör träda in som projektägare.
Region Halland10 blev då ny projektägare. Projektet behövde då även samverka med
högskoleforskare, varvid Högskolan i Halmstad trädde in som forskningsutförare.
Projektledare var hela tiden Barbro Lagerholm på IVF.11 Under projektperioden blev
IVF en del av Swerea IVF. Den regionala styrgruppen bestod av fyra personer: Göran
Jönsson (ordförande), Region Halland, Barbro Lagerholm (projektledare), Swerea
IVF, forskningsledaren från Högskolan i Halmstad, samt Hans Lillhage, Marknad
Varberg AB.12 Joakim Tell och Henrik Florén, båda Högskolan i Halmstad, delade på
rollen som forskningsledare och utförde den mesta forskningen i noden.
10 Region Halland är regionförbundet för kommunerna i Hallands län.
11 I projektavtalet anges även Göran Jönsson på Region Halland som projektledare.
12 Marknad Varberg AB ägs av ca 300 företag i Varbergs kommun och har bland annat kommunens uppdrag
att arbeta med utvecklingsfrågor och service till företag och besökare.
29
6.2 Verksamhet
Projektet kallades MAKExperience. Grundtanken var att stimulera radikal innovation
genom att representanter för företag i traditionell industri skulle möta representanter
för kulturnäringar, t ex upplevelsenäringar. Med traditionell industri avsågs främst
tillverkningsindustri. Förhoppningen var att kulturnäringarna skulle stimulera den
traditionella industrin att tänka nytt och kreativt, medan den traditionella industrin
skulle stimulera kulturnäringarna att bli mer effektiva.
Projektet byggdes kring kompetensutveckling av företagsanställda. Projektledningen
ansåg att kompetensutveckling alltför ofta bedrevs på ett alltför abstrakt, teoretiskt
sätt. Kopplingen mellan teori och konkret verklighet blev därför ofta för svag. I
projektet skulle deltagarna därför (i) arbeta tillsammans, utan hierarkier, vilket skulle
göra att envägskommunikation undveks och (ii) ”lära genom att göra”, där praktiskt
arbete skulle göra kompetensutvecklingen kontextualiserad och därmed mindre
abstrakt.
Delprojekten designades så att barriärskapande kategoriseringar mellan deltagarna i
möjligaste mån skulle undvikas, exempelvis genom att inte ha inledande
presentationer och mingel. Avsikten var att deltagarna skulle samarbeta utan att veta
från vilka branscher de andra kommit.
Ett delprojekt gick till enligt följande: Ett företags behov var utgångspunkt. Först
utförde projektledaren ett omfattande förarbete, bl a genom så kallad
”möjlighetsanalys” av företaget samt säkerställande av deltagande från andra företag
från både tillverkningsindustrin och upplevelseindustrin. Därefter genomfördes en
workshop kring värdföretagets utmaningar. Workshopen följdes sedan upp genom att
projektledaren och några övriga deltagare undersökte möjligheter att vidareutveckla
de idéer som togs fram under workshopen. Projektledningen strävade efter att
deltagarna skulle delta i flera delprojekt och då byta roller mellan delprojekten.
Projektet kom igång efter sommaren 2006. Perioden fram till ALI:s nedläggning
sommaren 2007 ägnades åt att bygga upp projektet, genom internt arbete och
kontakter med tänkbara värdföretag. Under den andra perioden kom genomförandet
av delprojekt igång.
6.2.2 Forskning
Forskningen i projektet var starkt kopplad till projektmålen, och kan beskrivas som
”behovsorienterad” utifrån projektet. Större delen av forskningen utgjordes av en
löpande formativ utvärdering av projektets verksamhet, så kallad följeforskning. Visst
fokus låg på att systematisera projektets metodutveckling.
Forskarna och projektledningen möttes vid tre tillfällen i anslutning till varje
delprojekt: (i) före workshopen för att diskutera planering och andra förberedelser;
(ii) under workshopen, då forskarna genomförde deltagande observation; och (iii)
efter workshopen för att reflektera och utveckla till nästa gång.
Forskarna genomförde även en ”effektanalys” av varje delprojekt, med hjälp av
intervjuer och enkäter. De undersökte framförallt om deltagande lett till nya
affärsmöjligheter eller relaterade nya utvecklingsprojekt, om samarbeten utvecklats
mellan deltagarna, och om någon attitydförskjutning skett kring synen på innovation.
Forskarna genomförde även en utvärderingsworkshop där fyra värdföretag deltog.
Vid sidan av följeforskningen genomfördes även tre andra mindre forskningsprojekt
utförts: (i) en kartläggning av traditionell industri och upplevelseindustri i Halland,
(ii) en kategorisering av upplevelsebegreppet, samt (iii) en studie av samproduktion av
emotionellt och kognitivt upplevt kundvärde. Forskarna bedrev även liknande
forskning i andra projekt utanför programmet.
30
Hallandsnoden använde tilläggsstödet för dokumentation till en informationsfilm om
sin verksamhet, för användning huvudsakligen i marknadsföring. Noden medverkade
även i programmets antologi.
Noden har försökt sprida sitt koncept till andra noder i programmet. Flera delprojekt
involverade aktörer från andra noder och i slutet genomfördes ett delprojekt på
Gotland. Syftet med spridningen till andra noder var att skapa en stabilare grund för
kommersialisering efter programmets avslutande. Projektet har även marknadsförts
på workshops och vid andra sammankomster inom programmet. Vad gäller
kunskapsutbytet verkar noden däremot ha haft en begränsad dialog med övriga noder,
möjligen med undantag av forskarna.
6.3.1 Resultat
Totalt genomfördes tolv stycken delprojekt; målet om tio deltagande värdföretag
nåddes därmed. Värdföretagen kom från tillverknings- och upplevelseindustrin.
Deltagandet uppgick till ca 15-20 personer per delprojekt. Totalt medverkade ca 140
personer från 40 organisationer i projektet.
Målet om minst tre nya kompetensutvecklingskoncept övergavs i praktiken. Det beror
framförallt på att projektet gick från one-size-fits-all till att ha särskilda lösningar i
varje delprojekt. Standardisering av praktisk, fallbaserad verksamhet är svårt och
ibland kontraproduktivt. Däremot teoretiserades delprojekten i efterhand, för att de
skulle kunna rationaliseras och kommersialiseras. Projektet kan även i sig själv sägas
vara ett kompetensutvecklingskoncept.
Eftersom målet om kompetensutvecklingskoncept var en del av programmet försökte
projektets utförare och styrgrupp ändå definiera vilka koncept som genererats. De
kom fram till att projektet genererat tre typer av koncept:
•
Operationella metoder och tekniker, till
”idérealiseringsmoment” och ”isbrytarmoment”
•
Generella lärdomar till användning i övrig stödstruktur kring innovationer, det vill
säga hur projektet kan överföras till andra regioner
•
Strategiska metoder för att överbrygga ”motsättningen” mellan de olika
näringarna.
exempel
”möjlighetsanalys”,
Resultaten av projektet syns främst i första typen av koncept, men efterhand har även
koncept utvecklats i de övriga två typerna.
Projektledningen har försökt sprida sitt koncept på flera sätt. Till exempel involverar
flera delprojekt aktörer från andra noder. Spridningen har främst skett via deltagande
i delprojektet samt genom presentationer av projektet i olika sammanhang.
Projektet ledde under programtiden till ökad samverkan mellan Swerea IVF,
Högskolan i Halmstad och andra regionala aktörer och företag.
Värdföretagen uppgav för forskarna att individer i företagen fått inspiration, börjat
tänka lite i nya banor, tränat på samarbete med nya personer/företag, samt fått ökad
beställarkompetens. Värdföretagen uppgav även för forskarna att företagen fått
bekräftelse på idéer de redan hade, att de fått nya idéer som dokumenterats för
framtiden, prioriterat om, och fått träning i att förhålla sig till nya idéer på ett sätt de
normalt sett inte gör. Företagen hade inte lyckats fånga upp de radikala idéerna
särskilt mycket, men de flesta hade utvecklat andra idéer som hade diskuterats.
Överlag uppfattas deltagarna ha varit nöjda.
31
Projektet har dokumenterats genom affischer och två filmer, varav en är tecknad.
Projektet har även resulterat i två kapitel i den antologi som gavs ut i samband med
programmets slutförande. Dessutom har en artikel i en ISI-rankad tidskrift, ett
bokkapitel i en antologi, två konferensbidrag och två populärvetenskapliga artiklar
publicerats som relaterar till projektet.
Projektet har framförallt kvalitetssäkrats genom följeforskningen. Kvalitetssäkring har
även skett genom diskussioner i bland annat styrgrupperna. Följeforskningen har
kvalitetssäkrats genom diskussioner mellan de inblandade forskarna samt genom att
publikationerna har granskats av redaktörerna för programmets antologier.
6.3.3 Effekter
Projektet har lett till flera effekter hos Swerea IVF:
•
Det sista delprojektet genomfördes delvis på kommersiell basis, och diskussioner
förs om hur projektet ska kunna kommersialiseras
•
Projektledningen har lanserat ett ”lärandenätverk” knutet till Swerea IVF och
försöker få Region Halland att underlätta utbyten mellan tillverknings- respektive
upplevelseföretag
•
Projektledningen har fått bidrag från
innovationskompetensutveckling i företag
•
Projektledningen arbetar vidare med en forskare vid Mälardalens högskola
KK-stiftelsen
för
att
utveckla
I ett delprojekt träffades ett stort tillverkningsföretag och ett litet företag i
upplevelsenäringen, som sedan dess arbetar mycket tillsammans. Utöver det går det
ännu inte att se några strukturella effekter i de företag som deltagit i delprojekten.
Projektledning och forskare upplever att deltagarna generellt är positivt inställda till
fortsatt deltagande.
Projektledning, forskare respektive deltagare i styrgruppen har knappt någon kontakt
med varandra idag. Alla i projektledning och forskning arbetar idag kvar med liknande
arbetsuppgifter i sina respektive organisationer. Projektet kan på marginalen ha
bidragit till att Högskolan i Halmstad fått finansiering för School of Innovation.
6.4 Bedömning av Nod Halland
Det övergripande målet med programmet är att skapa förutsättningar för hållbara
arbeten inom nya näringar (upplevelseindustrin). Hallandsnodens syfte och mål ligger
delvis innanför detta mål, eftersom Hallandsnoden till största delen riktade sig mot att
föra ihop upplevelsenäringen med traditionell industri. Nodens syfte och mål ligger
dock klart innanför intentionen med programmet, eftersom arbetet huvudsakligen
syftade till att utveckla ”upplevelsenäringskompetens”.
Nodens mål har – efter att de tillkommit – i ganska hög grad varit operativa. Det beror
framförallt på att målen till stor del hämtades direkt från avtalet och programmets
ledning. Målen för delprojekten utvecklades efterhand, sannolikt främst som en följd
av att forskarna kom in med uppdraget att arbeta med följeforskning, vilket
inkluderade uppföljning och operativt stöd. Utformningen av målen och forskarnas
uppdrag innebar att projektet kom att karaktäriseras av en jämförelsevis hög grad av
målstyrning och uppföljning, vilket är positivt.
forskningsledare var påbjudet av KK-stiftelsen. Noden hade en liten styrgrupp där två
av fyra ledamöter även arbetade praktiskt i projektet. Ordföranden och en annan
ledamot hade jämförelsevis liten kontakt med verksamheten, men förefaller ha visat
32
gott engagemang i styrgruppsarbetet. Styrgruppen fick en ganska svag roll; projektet
drevs starkt av projektledaren. Forskarna agerade huvudsakligen utifrån de behov som
projektledaren identifierade. Dialogen inom styrgrupp och mellan utförarna förefaller
ha varit fruktbar och effektiv. Projektet drevs målmedvetet med sikte mot
kommersialisering efter projektets avslutande. Noden har av allt att döma hanterat
programmets strävan om etnisk mångfald och jämställdhet på ett gott sätt. Betyget
vad gäller mål, organisation och styrning blir gott.
Verksamheten har i allt väsentligt genomförts på det sätt som avsågs. Hallandsnodens
verksamhet var betydligt mer sammanhållen än aktiviteterna i övriga noder. Den var
även mer visionär. Jämfört med övriga noder var Hallandsnoden mer distanserad från
traditionell regional utveckling, vilket gör kopplingen mot programmets mål om
näringslivsutveckling mer oklar än i andra noder. Programmets intentioner var att
stimulera visionära och sammanhållna koncept, och i den meningen var
Hallandsnoden lyckad, men noden ligger av allt att döma längre ifrån näringslivet än
vad som var avsikten med programmet.
Nivån på verksamheten är svårbedömd. Ett förhållandevis genomtänkt grundkoncept
har omsatts i en praktisk verksamhet som från ett utifrånperspektiv kan förefalla
trivial – workshopdeltagarna har bland annat gjort sånger som de framfört och
tillverkat enkla modeller av exempelvis träklotsar, tygbitar och papper. Samtidigt har
projektet lyckats att få deltagare, bland annat från stora tillverkningsföretag, att både
vara nöjda och att återkomma, vilket tyder på att en hel del deltagare upplevt
verksamheten som utvecklande.
Kompetensutvecklingen har varit på en nivå som är svår att gradera på samma skala
som annan utbildning. Det torde dock kunna slås fast att kompetensutvecklingen inte
har legat på motsvarande avancerad nivå, bland annat eftersom denna enligt
högskolelagen ”väsentligen ska bygga på de kunskaper som studenterna får inom
utbildning på grundnivå eller motsvarande kunskaper” och ska ”utveckla studenternas
förmåga att självständigt integrera och använda kunskaper”. Projektet har av allt att
döma inte uppfyllt detta. Projektledaren uppger att det under programmets gång
muntligen kan ha kommunicerats att kompetensutvecklingen skulle ligga på
avancerad nivå.
Projektet har i allt väsentligt nått de mål som ställdes upp. Projektet har även gjort en
tillfredställande uppföljning av sin verksamhet genom följeforskningen och genom
forskarnas enkäter till deltagande företag. Kvalitetssäkringen har därmed varit god.
Resultaten är svårbedömda. Det beror främst på att projektet riktade in sig mot ett
mycket tidigt skede i innovationskedjan. I vilken mån projektet bidragit till att
utveckla deltagande företags aktiviteter och processer är därför nästan omöjligt att
avgöra; inputen från projektet har blandats med input från en mängd andra håll.
Projektet förefaller ha bidragit till att några produktiva nätverk skapades mellan
tillverknings- och upplevelseföretag, vilket är positivt.
Med tanke på projektets påfallande otydliga verksamhet och output är det värt att i en
utvikning fundera över varför flera företag återkommer och varför relativt många
uppges vara nöjda. Projektets företrädare uppger att kompetensutveckling är en
central del i verksamheten. Men kanske tilltalar projektet snarare andra företagsbehov
än kompetensutveckling. Projektets mycket genomarbetade och seriösa struktur, som
inkluderar omfattande förarbete, en noga genomtänkt utformning av workshopen –
inte minst vad gäller rumslig gestaltning – och ett efterarbete, erbjuder en miljö där
företagen kan ”fantisera och leka seriöst”. Det råder idag tveklöst brist på den typen av
miljöer. ”Seriös lek” är antagligen en viktig och uppskattad del av ett företags
utvecklingsarbete, men kanske snarare för att det generar en kreativ och otvungen
atmosfär än för att det utvecklar analytisk skärpa eller slipar idéer på nya projekt.
Projektet kan ha spelat roll i den betydelsen.
33
Forskningen genomfördes på det sätt som avsågs. Forskarna visade lyhördhet och
flexibilitet mot projektet, och har varit ett lyckat bollplank för projektledaren.
Forskarna förefaller även ha gjort ett betydande bidrag vad gäller struktur,
konceptualisering och dokumentation inom projektet, vilket var ett bra komplement
till den handlingsinriktade projektledaren. Målen om kompetensutvecklingskoncept
fanns med under processen och influerade forskarnas arbete.
Resultaten av forskningen är goda vad gäller följeforskning och övrigt stöd till
projektledningen. Resultaten av forskning vad gäller publikationer är däremot svaga.
Den forskare som intervjuades konstaterade att bristen på publikationer är följden av
ett strategiskt val, där forskarna valt att lägga sin kraft på att publicera sig med annan
empiri som grund. Forskarna deltog i projektet främst för att få insyn i en ny typ av
verksamhet och för att få kontakt med företag. Projektet visade sig även bidra till att
de fick nya inspel till sin undervisning. Med tanke på hur mycket arbetstid som
forskarna haft till sitt förfogande, får dock konstateras att forskningen i
Hallandsnoden borde ha genererat mer avtryck än vad som blev fallet.
Utbytet med andra noder verkar främst ha skett i marknadsföringssyfte. Noden verkar
inte ha sett några egentliga möjligheter till lärande för att utveckla sitt eget projekt,
vilket kan vara förståeligt med tanke på att projektet låg ganska långt ifrån
verksamheten i övriga noder.
Det är positivt att projektledningen lagt ner ett stort arbete på att få projektet att leva
vidare på en huvudsakligen kommersiell basis. Det är dock synd att deltagarna i noden
idag har så liten kontakt med varandra. Projektets betydelse för nätverken mellan
Högskolan i Halmstad och andra organisationer i regionen får betecknas som liten.
6.4.3 Dokumentation
Ur dokumentationen framgår, med undantag av slutrapporten, inte särskilt tydligt vad
som har gjorts. Det beror till stor del på att projektet i sig oftast inte har beskrivits;
planerna och rapporterna har i regel legat på en alltför detaljerad nivå för att
utomstående ska ha kunnat förstå verksamheten. Detaljerna har dock redovisats
relativt ingående. Rapporteringen var fram till ALI:s nedläggning direkt undermålig,
men blev avsevärt bättre efter projektets omstart, sannolikt för att projektledaren då
fick stöd av forskarna i sammanställandet av rapporterna. Den ekonomiska
redovisningen var fram till ALI:s nedläggning också bristfällig, bland annat angavs
summorna i jämna hundratusental kronor. Efter projektets omstart höll den
ekonomiska redovisningen en god nivå, med hänsyn till att den förtryckta blanketten
projektet fått av KK-stiftelsens handläggare inte efterfrågade ingående redovisning av
projektets olika delar. I och med att KK-stiftelsen har valt att avsluta projektet har
stiftelsen i praktiken valt att godkänna samtliga inrapporteringar från noden.
34
7. Nod Jämtland
7.1.1 Mål
Projektets syfte under ALI-tiden var att stötta tre företags behov genom utveckling av
kompetens, projekt och idéer. Insatserna skulle även rikta sig mot ett bredare
regionalt nätverk. Syftet var dessutom att man kring gemensamma idéer skulle kunna
utveckla företagande och angränsande verksamhet. När projektet startade om efter
ALI:s nedläggning var projektets mål att finna kompetensutvecklingsmetoder som ger
bättre förutsättningar för befintliga företag och lockar fram nya entreprenörer samt
knyter regionala högskolor närmare de företag och organisationer som finns i
respektive region. Inga övriga mål sattes upp för projektet. I de flesta delprojekt verkar
syften ha formulerats. Inga kvantifierade delmål sattes upp.
Jämtlands läns landsting var projektägare under hela perioden. Verksamheten
sorterade under Jämtlands läns institut för landsbygsutveckling (JiLU).
Projektledningen var förlagd till Regionalt designcentrum, som under projektperioden
drevs av Jämtlands läns landsting och ALMI Företagspartner i Jämtland.
Projektledare var Tore Brännlund.
I andra projektet tillkom en regional styrgrupp, kallad Rondellen, med sex ledamöter:
•
Erik Andersson (Jämtlands läns landsting)
•
Marie-Louise von Bergmann-Winberg (Mittuniversitetet)
•
Tore Brännlund, projektledare (Regionalt designcentrum)
•
Ingrid Printz, ordförande (Länskulturchef, Jämtlands län)
•
Wilhelm Skoglund, forskningsledare (Jämtlands läns landsting)
•
Lars Sillrén (Storsjöyran Evenemang AB)
Avsikten var att styrgruppen skulle representera fyra sektorer: forskning, näringsliv,
myndigheter och kultursektorn. Forskningen finansierades av Jämtlands läns
landsting för anställning av projektledare, forskningsledare samt en doktorand.
Doktoranden skulle vara placerad vid Mittuniversitetet.
7.2 Verksamhet
Projektet syftade framförallt till att stimulera moderna versioner av några av
Jämtlands traditionella näringar. Förhoppningen var att ”återvinna gamla idéer”
genom att omforma dem i en ny tappning. Projektet arbetade utifrån det fram ett
grundkoncept, ”Recycling Arena”, som bestod av fyra steg. I alla steg samarbetade
forskare med representanter för näringsliv, myndigheter och kultursektorn.
1.
”100 år av idéer”. Historia: Identifiering och beskrivning av traditionella
jämtländska näringar
2. ”Dagens möjligheter”. Omvärldsanalys: Vilka förutsättningar som dagens
samhälle erbjuder
3. ”Analys”. Affärsmöjligheter: Identifiering av hur gammal kunskap kan skapa
affärsmöjligheter idag
4. ”Nya arbeten”. Implementering: Omsättande av affärsmöjligheterna i nya eller
befintliga företag
35
Utifrån verksamheten i första projektperioden arbetades även ett grundkoncept kring
Destinationsdesign fram. Konceptet är en modell för ett helhetligt arbetssätt kring
utveckling av platser som besöksmål och vägledde arbetet i övriga delprojekt.
Projektledningen har även strävat efter att kompetensutvecklingen om näringen i viss
mån skulle ske genom upplevelser, för att förstå näringen inifrån.
Delprojekten i första projektet var
•
Tolv trädgårdar i Mörsil. Byn Mörsil är en gammal sanatorieort. Medlen i
delprojektet skulle användas till workshops kring formgivning av trädgårdar samt
till ”trädgårdar som konst”
•
Storsjöyran. Idén var att utveckla mer professionella arrangörer kring
huvudbolaget Storsjöyran Evenemang AB. Medlen i delprojektet skulle användas
till att utveckla småskaliga arrangörskap samt till att studera hur nöjeskluster
vuxit fram i andra länder
•
Arvesund. Arvesund Trädesign AB är ett företag byggt kring återanvändning av
gammalt trä från lador. Medlen i delprojektet skulle användas till forum kring tre
utvecklingsidéer i och kring företaget
•
Destinationsdesign Östersund. Idén var att koppla en plattform kring
destinationsdesign till det stora omvandlingsprojekt som pågick i Östersund efter
att tre regementen lagts ned. Medlen i delprojektet skulle gå till ett seminarium
kring konceptet destinationsdesign, som utvecklats av projektledaren
Utöver dessa projekt bedrevs även forskning på de tre första exemplen, samt en
tankesmedja, konferensdeltagande och publiceringar.
I den andra projektperioden, 2007–2010, bedrevs åtta delprojekt. De flesta delprojekt
var i sin tur del av betydligt större regionala utvecklingsprojekt, som i de flesta fall
finansierades med medel från EU. Dessa var:
•
Ekoparker. Genomfördes tillsammans med Arvesund och Sveaskog. Målet var att
etablera konceptet ”ekoparker” som något nytt inom svensk naturturism. Ett
affärskoncept utvecklades kring skogen som del av upplevelsenäringen
•
Filmkommission. Del av Interreg/ERUF-projekt. Arbetet handlade om att
marknadsföra Jämtland och Tröndelagen samt att stärka det regionala klimatet
för filmarbetare, i syfte att locka långfilmsproducenter
•
Ullforum. Del av EU-projekt. Syftet var att kunna skapa värdekedjor kring ull.
Projektet utmynnade bl a i slutsatsen att regionen främst bör stå för design och
produktutveckling
•
Grensefjell i Midtnorden. Del av Interregprojekt. Målet var att ta fram verktyg för
att analysera och arbeta praktiskt med en norsk-svensk samkommun
•
Färgfabriken Norr. Del av ett EU-projekt. Syftet var att inspirera lokala
kulturutövare och konstnärer samt besökare genom att skapa en konsthall i
Östersund fylld med konst och kultur av internationellt snitt, som skulle generera
breda regionala effekter
•
Gastronomi Jämtland. Syftet var att utveckla småskalig regional produktion av
mat. Samarbete skedde med ett flertal andra europeiska regioner
•
Drivkraft. I samarbete med Storsjöyran Evenemang AB. Syftet var att stötta
upplevelsenäringen. Bland annat har de regionala upplevelsenäringarna kartlagts
•
Idrettsanleggs betydning för samfunnsutvikling. Del av Interregprojekt. Syftet var
att förstå vad idrottsanläggningars placering, funktion och estetik har för effekter
på entreprenörskap, socialt kapital och sysselsättning
Projektet har under hela programperioden drivits med en tydlig avsikt att nå ut brett i
regionen. Detta förefaller ha utvecklats särskilt under den andra projektperioden, då
36
EU-medlen medförde att medlen från KK-stiftelsen i högre utsträckning kunde
användas till att skapa en regional arena kring kulturella och kreativa näringar. Bland
annat genomfördes relativt stora konferenser och andra event så som torgmöten.
Projektledaren och forskningsledaren åkte även runt till alla regionens kommuner för
att skapa en bred dialog. Projektet fick förhållandevis stor uppmärksamhet i regionen
och kallades allmänt ”KK-projektet”, trots att merparten av medlen kom från EU.
7.2.2 Forskning
Forskningen var interaktiv och tillämpad, men ingen renodlad följeforskning.
Forskningen syftade i första hand till att generera koncept och populärvetenskap, och
att återkoppla till delprojektens verksamhet. I andra hand syftade forskningen till att
vara en kontrollfunktion gentemot delprojekten.
Forskarna deltog både i planeringen av delprojekten och i deras genomförande.
Forskarna var även med och arrangerade seminarier kring projekten. En viktig del i
forskningen bestod i att författa kortare populärvetenskapliga rapporter som skulle
locka många olika slags läsare. De flesta forskare var inte med kontinuerligt, utan det
varierade mellan olika delprojekt. Den doktorand som ingick i projektet arbetade med
delprojektet Grensefjell i Midtnorden. Doktorandarbetet fortgår.
Tilläggsstödet för dokumentation användes till utveckling och spridning av en DVD
om projektet och Jämtland.
Jämtlandnoden har framförallt samarbetat med noden på Gotland, genom fortlöpande
diskussioner. Noden har även haft en del kontakt med Gnosjönoden, framförallt
genom att Gnosjönoden tillämpade Jämtlands koncept ”Destinationsdesign”.
7.3.1 Resultat
Noden har utvecklat kompetensutvecklingsmetoder framförallt genom koncepten
Destinationsdesign, Rondellen och Recycling arena. Antagligen har metoder även
utvecklats i dialogen med utförarna i delprojekten, men inte dokumenterats. Det är
oklart i vilken utsträckning insatserna har gett resultat – till exempel hur de givit
bättre resultat för företag och lockat fram entreprenörer – då ingen systematisk
uppföljning av insatserna har gjorts. Flera av forskningsrapporterna var dock kritiska
granskningar av delprojekten, och utgör på så vis en dokumenterad uppföljning.
Projektledningen anser att projektet har varit viktigt för att ändra attityden till
kulturella och kreativa näringar i regionen – särskilt i offentlig sektor – och att det har
bidragit till att generera några arbetstillfällen i näringen.
Forskning har enbart skett på de projekt som finansierats. Forskningen har genererat
elva populärvetenskapliga rapporter, som presenterades för att locka till bred läsning.
Forskarna har även skrivit fyra konferensartiklar, fyra artiklar i programmets antologi,
och två artiklar i andra antologier. Dessutom har projektet presenterats bland annat i
programmets nyhetsbrev. Forskningen har presenterats på ett flertal seminarier och
workshops, samt på föreläsningar på Mittuniversitetet. Projektdeltagarna har även
drivit Spektakeldagarna, en årlig konferens i Östersund kring kulturella och kreativa
näringar, som är populärt inriktad och relativt stor.
Noden
har
i
praktiken
inte
arbetat
mot
programmets
mål
om
kompetensutvecklingskoncept. Några av de metoder och koncept som tagits fram kan
dock kallas kompetensutvecklingskoncept. Det handlar framförallt om
Destinationsdesign, Rondellen och Recycling arena, som beskrivits ovan.
37
Projekten har kvalitetssäkrats genom forskningen och genom diskussioner ibland
annat regionala och nationella styrgrupperna. Forskningen har kvalitetssäkrats genom
att forskarna har interagerat med andra forskare både innanför och utanför
programmet, och genom bredare inomvetenskaplig granskning av en del av
publikationerna.
7.3.3 Effekter
Den attitydförändring som projektet bidrog till lever kvar, och odlas vidare bland
annat genom EU-projektet Drivkraft!, som landstinget har fått finansierat genom
Tillväxtverket, och som även finansieras av ALMI Jämtland. Projektet Drivkraft!
driver bland annat vidare Spektakeldagarna. Även satsningen på gastronomi lever
vidare, och har uppmärksammats av UNESCO. Några företag har förändrat sitt arbete,
exempelvis Sveaskog genom delprojektet om Ekoparker. Projektledningen anser också
att en del arbetstillfällen som skapats finns kvar.
Projektet har lett till att nätverken utanför regionen har breddats, bland annat
beroende på att konceptet Destinationsdesign förefaller ha fått god spridning i Sverige.
Forskarna har fått samarbeten i Norge och Australien. Projektledningen har vissa
kontakter kvar med andra noder, särskilt Gotland.
Projektet arbetar med att skriva om sina rapporter så att de kan användas i
undervisningen på Mittuniversitetet. Forskningsledaren arbetar nu som lektor på
Mittuniversitetet.
7.4 Bedömning av Nod Jämtland
Jämtlandsnoden valde att under större delen av perioden arbeta utifrån mål som de
hämtade ur programmets nationella dokument, och satte inte upp några egna mål. De
mål som noden använde sig av kom inte från avtalet, men återfinns i annan
information om programmet och är av allt att döma en förädling av de mål som anges i
avtalet. Jämtlandsnodens mål ligger därmed i linje med intentionen med programmet.
Nodens mål har i sig inte varit särskilt operativa, utan hade för verkningsfull
målstyrning behövt kompletteras med mer specifika delmål. Detta verkar inte ha
gjorts. Målen har istället fungerat som en övergripande vision och samlande länk
mellan de praktiskt inriktade delprojekten. Varje delprojekt har haft ett syfte som i allt
väsentligt legat i linje med nodens mål.
Kvantifierade delmål eller liknande instrument för strukturerad uppföljning verkar
inte ha förekommit. Några av delprojekten utgjordes eller åtföljdes dock av
utvärderingsliknande forskningsrapporter. Det är troligt att utfallet av projektet hade
blivit något bättre, i synnerhet vad gäller projektägarens och styrgruppens
kompetensutveckling, om en mer systematisk uppföljning av delprojekten hade gjorts.
En sådan uppföljning kunde exempelvis ha varit att projektledaren eller en forskare
med jämna mellanrum hade stämt av utvecklingen i delprojekten och då försökt göra
en enkel uppskattning av resultat och effekter.
forskningsledare var påbjuden av KK-stiftelsen. Jämtlandsnoden valde att ha en
mellanstor styrgrupp, vilket förefaller ha varit lämpligt. Sammansättningen av
styrgruppen var en del av nodens plan för intern kompetensutveckling, och lämpade
sig väl för projektet. Noden förefaller ha hanterat programmets strävan om etnisk
mångfald och jämställdhet på ett tillfredsställande sätt.
Det kan noteras att forskningsledningen hämtades från landstinget och inte
Mittuniversitetet, vilket projektledaren förklarar med att han och KK-stiftelsens
handläggare var eniga om att det var viktigt med en snabb start, vilket de inte trodde
att Mittuniversitetet skulle klara av. Valet har av allt att döma inte inverkat negativt på
38
forskningen, men det står i viss strid med projektavtalet. Mittuniversitetet ingick
sedan i styrgruppen och flertalet övriga forskare hämtades från Mittuniversitetet.
Jämtlandsnoden förefaller ha haft ett gott arbetsklimat och en väl utvecklad samsyn
om vad projektet skulle leda till. Projektet drevs huvudsakligen framåt av
projektledaren och forskningsledaren, som arbetade tätt tillsammans. Även de flesta
styrgruppsmedlemmar uppges ha haft ett relativt stort engagemang i projektet.
I den första projektperioden tillkom delprojekten genom att projektledaren bjöd in
enskilda företag som hade god utvecklingspotential och verkade inom programmets
teman. I den andra projektperioden, efter ALI:s nedläggning, fattade styrgruppen
tidigt ett beslut om att projektmedlen om möjligt skulle kombineras med de stora EUprojekt som pågick i Jämtland, för att nå större skala på insatserna. Det senare sättet
att utse projekt förefaller vara mer lämpligt, i synnerhet för att urvalsprocessen då blev
mer öppen och demokratisk och minskade risken för kritik av otillbörligt gynnande av
enskilda företag. Det fanns dock en risk att KK-medlen skulle försvinna in i de
betydligt större EU-projekten, som ofta omfattade tio miljoner kronor eller mer.
Verksamheten har i allt väsentligt genomförts på det sätt som noden avsåg. Det är
däremot tveksamt om den låg helt i linje med programmets intentioner.
Utvecklingsverksamheten hade en dragning åt mer traditionell regional utveckling än
vad programmet ursprungligen syftade till. Detta är dock förståeligt, med tanke på
styrgruppens sammansättning och att forskningen finansierades av landstinget.
Noden uppger dessutom att KK-stiftelsen uppmuntrat dem att växla upp projektet
med EU-medel, vilket fick som naturlig följd att mycket av verksamheten styrdes av
EU-projektens mål och syfte. Projektledningen uppger att reglerna kring EU-projekten
gjorde att de tvingades arbeta med mer distans till näringslivet än de ville. De
delprojekt som inte varit del av EU-projekt förefaller generellt ha varit något mer
visionära och näringslivsnära, och därmed mer i linje med programmets intentioner.
EU-projekten innebar att de fick stor volym på verksamheten, vilket är positivt. Det är
ibland svårt att se mervärdet med projektets pengar i de redan stora EU-projekten.
Projektets medel verkar dock till stor del använts till att skapa en sammanhållande
regional arena kring kulturella och kreativa näringar, där de olika EU-projekten, andra
projekt och annan verksamhet samlades, och där offentlig sektor, näringsliv och
regionens invånare har haft möjlighet att delta. Det förefaller vara en lämplig
användning av medlen; arenan verkar ha fått ganska stor lyskraft.
Bristen på systematisk uppföljning gör det svårt att bedöma resultat och effekter av
utvecklingsverksamheten. Bedömningen försvåras ytterligare av att noden ingått i ett
sammanhang med betydligt större resurser. Nodens företrädare är dock påtagligt
nöjda med resultatet och anser att projektet lämnat ett tydligt bidrag vad gäller
attitydförändring till kulturella och kreativa näringar, särskilt i offentlig sektor.
Mycket tyder på att så är fallet. Finansieringen av projektet Drivkraft! är en tydlig
indikation på att regionen fäster fortsatt vikt vid området, och namnet i sig antyder att
programmet Drivkrafter för nya näringar har gjort ett avtryck. Noden verkar även ha
lyckats väl med exempelvis satsningen på gastronomi.
Verksamheten genomfördes till stor del utan direkt hänsyn till målet om att utveckla
kompetensutvecklingskoncept. Noden beskriver att programmets ledning en bit in i
projektet började trycka på det målet, som uppfattades som otydligt och förvirrande.
Noden tog då fram modeller att kommunicera. De ville dock hellre jobba med egna
koncept på ett mer processinriktat sätt, och så verkar till stor del ha skett. Projektet
har åstadkommit ett förhållandevis tydligt kompetensutvecklingskoncept,
”Destinationsdesign”, som även fått ganska god nationell spridning, vilket är positivt.
Övriga kompetensutvecklingskoncept framstår inte som särskilt nyskapande, men har
av allt att döma varit ett bra stöd i nodens verksamhet.
Forskningen verkar ha genomförts på det sätt som avsågs. Det är dock oklart i vilken
utsträckning alla delprojekt hade forskarstöd. Med tanke på antalet delprojekt är det
39
förståeligt om alla inte hade forskarstöd i egentlig mening, men det vore inte i linje
med programmets intentioner. Tilläggsstödet för dokumentation användes som avsett.
Resultaten av forskningen är i det stora hela tillfredställande. Noden har haft en tydlig
idé om att forskningen skulle nå ut i samhället, och förefaller i det avseendet ha lyckats
väl. Det gäller inte minst publikationerna, de populärvetenskapliga rapporterna verkar
ha fått god spridning och bör ha förmått locka ett jämförelsevis brett spektra av läsare.
Ambitionerna att skaffa inomvetenskapliga meriter har varit ganska låga, men
forskarna har deltagit på flera internationella konferenser och utvecklat samarbeten
med forskare i andra länder, vilket är positivt.
Jämtlandsnoden förefaller ha haft ett ganska gott utbyte med Gotlandsnoden. Det
beror antagligen främst på att noderna liknade varandra genom att de mer än övriga
hade ambitionen att utveckla nya arbetssätt kring regional utveckling av kulturella och
kreativa näringar.
Det är oklart i vilken utsträckning projektet har bidragit till att utveckla samspelet
mellan högskolan och regionen, vilket främst beror på att det är svårt att avgöra hur
samspelet inom området var innan projektet. Projektet har dock gjort tydliga och
kvarlevande avtryck på undervisningen på Mittuniversitetet, vilket är positivt. Det är
även positivt att forskningsledaren har tagit steget till Mittuniversitetet.
7.4.3 Dokumentation
Ur nodens dokumentation framgår relativt tydligt vad som har gjorts, om än
kortfattat. Den ekonomiska redovisningen är däremot betydligt sämre, i synnerhet i
början av perioden, då det inte framgår hur projektmedlen har använts i olika
delprojekt. I den första projektperioden finns heller ingen slutredovisning av hur
medlen använts. Ekonomisk redovisning saknas även för perioden 1 november 2009
till 31 maj 2010. I projektets slutrapport ingår ingen total sammanställning av
ekonomin. Att den ekonomiska redovisningen inte är tillräckligt tydlig beror
antagligen både på projektledaren och på KK-stiftelsens handläggare. Den förtryckta
blanketten noden fått av handläggaren efterfrågar inte ingående redovisning av
delprojekt. Det är oklart om den ofullständiga dokumentationen beror på att
dokumentation inte lämnats in eller om den har förkommit. Handläggaren borde
oavsett ha sett till att dokumentationen var fullständig för alla perioder. I och med att
KK-stiftelsen har valt att avsluta projektet har stiftelsen i praktiken valt att godkänna
samtliga inrapporteringar från noden.
40
Nationell nivå
8. Nationell forskningssamordning
8.1.1 Beskrivning av mål, organisation och styrning
I samband med att programmet gavs en nystart den 1 juli 2007 fick Internationella
Handelshögskolan i Jönköping (IHH) uppdraget att ansvara för programmets
forskningssamordning på nationell nivå. IHH beviljades 3,5 miljoner kronor från 1 juli
2007 till 31 december 2010 under förutsättning att högskolan under samma period
bidrog med två disputerade forskare eller motsvarande. I december 2009 tillkom ett
tilläggsstöd för dokumentation på 1,2 miljoner kronor, som också låg under den
nationella forskningssamordningen men där delar av medlen överfördes till noderna.
Den nationella forskningssamordningen syftade till att koordinera forsknings- och
utvecklingsinsatserna i de fyra noderna. Inga mål eller andra syften förefaller ha
förekommit. David Rylander var ansvarig för forskningssamordningen på heltid.
Enligt uppgift från den nationella forskningssamordnaren fanns ett kontrakt på att
anställningen till femtio procent skulle utgöras av samordning och till femtio procent
av forskning. Denna uppdelning anges dock inte i projektavtalet.
Den nationella samordningen förlades till IHH:s Centre for innovation systems,
entrepreneurship and growth (CISEG). Verksamheterna i CISEG organiserades i tre
institut. Den nationella samordningen och IHH:s verksamhet inom Gnosjönoden låg
inom Institutet för Upplevelseindustrins utveckling (EIDI). Förhoppningen var att
skapa ett bestående center för programmets teman.
Forskningssamordningen kom att skötas helt av David Rylander, då tillskottet från
IHH uteblev: i slutet av 2009 hade IHH endast bidragit med motfinansiering
motsvarande tio procent av en heltidstjänst för forskning under tolv månader för
professor Bengt Johannisson. Utöver detta var IHH:s motfinansiering indirekt, i form
av CISEG, där forskare med liknande intressen var verksamma, och ett
mastersprogram med inriktning mot upplevelseindustrin där programmets forskare
ingick i lärarstyrkan.
8.2 Verksamhet
Verksamheten inom nationell forskningssamordning bestod i praktiken av två delar:
administration av programmet och forskningssamordning.
8.2.1 Programadministration
Programadministrationen bestod i huvudsak av fyra bitar.
•
Finansiering. Inledningsvis handlade arbetet till stor del om att säkerställa
medfinansiering för forskning i noderna i Gnosjö, Gotland och Halland. Efterhand
fick arbete även ägnas åt att få IHH att bidra med utlovad motfinansiering.
•
Koordinering av projektledning i noderna. Det handlade dels om programmålen,
som allmänt uppfattades som otydliga. Detta gäller framförallt begreppet
”kompetensutvecklingskoncept”,
som
diskuterades
fortlöpande
under
programmets gemensamma workshops. Otydligheten gällde även ett av
programmets interna mål, att skapa ”koncept som kan stå på egna ben”. En del av
detta arbete utfördes vid programmets projektledarforum, som genomfördes ett
tiotal gånger
41
•
Informationsspridning. Arbetet inkluderade redaktörskap för programmets
interna och externa nyhetsbrev. Det interna nyhetsbrevet utkom drygt varannan
månad. Det externa nyhetsbrevet var inledningsvis en broschyr om programmet,
men utvecklades efterhand till ett magasin. I samarbete med KK-stiftelsen
upprättades även en informationsfolder i maj 2007, med uppdatering i november
2010. Forskningssamordnaren pushade även noderna att upprätta webbplatser
•
Arbete för programmets fortlevnad. Projektledare, forskningsledare och
forskningssamordnaren förde diskussioner om vad som skulle hända efter
programmets slut. Samtal fördes med lokala finansiärer, Tillväxtverket,
VINNOVA, Jordbruksverket och Formas. Avsikten var att samla intressenter till
dels en större gemensam ansökan, dels ett flertal regionala ansökningar. Den
nationella forskningssamordnaren ledde diskussionen mellan noderna. För att få
underlag genomförde han även en enkät till de olika aktörerna i noderna
8.2.2 Forskningssamordning
Forskningssamordningen bestod under den första halvan av programmet framförallt
av fyra typer av verksamheter:
•
Forskarforum. På forskarforumen deltog forskarna. Ibland närvarade även någon
projektledare. Fem forskarforum genomfördes
•
Utbyte med Nätverket för upplevelseindustrin, ett närliggande program hos KKstiftelsen. Utbytet ledde till en gemensam workshop och viss medverkan vid
varandras möten.
•
Programgemensamma
konferenser.
Två
stycken programgemensamma
konferenser hölls. Konferenserna var för både forskare och projektledare. Många
av programmets forskare och praktiker har även deltagit i de återkommande
konferenserna Högskolor och Samhälle i Samverkan (HSS) och Generator. Dessa
organiserades inte av den nationella forskningssamordnaren, men utgjorde en
arena för programintern forskningskommunikation
•
Sammanställning av nodernas publikationer. Under 2009 påbörjades arbetet med
en programgemensam antologi, för vilken extra stöd var utlovat. I december 2009
erhölls tilläggsstöd för dokumentation, vilket bland annat skulle täcka arbetet med
antologin. Antologiarbetet dominerade programmets forskningssamarbete under
den senare halvan av programmet. Tilläggsstödet presenteras i ett separat avsnitt
nedan. Forskningssamordnaren avsåg även samla nodernas publikationer i en
rapportserie vid EIDI. Serien samlade sammanlagt ca tio rapporter, dock endast
någon enstaka från andra noder än den i Gnosjö
Den nationella forskningssamordnaren fick även rycka in som forskningsledare i
Gnosjönoden under ca ett halvår. Detta var i samband med projektets nystart, medan
IHH ännu rekryterade forskare till noden. När forskarna tillträtt tog en av dem över
som forskningsledare i Gnosjönoden.
8.3.1 Resultat och kvalitetssäkring
Mycket av forskningssamordningen bestod i att stödja den löpande verksamheten, och
genererade därför inte resultat som lever kvar efter programmets avslut. Undantaget
är arbetet inom tilläggsstödet för dokumentation, som återges nedan.
Forskningssamordningen har troligen bidragit till ökad kompetens hos framförallt de
praktiker som har medverkat. Forskningssamordningen kvalitetssäkrades främst
genom diskussioner inom programmet.
Forskningssamordningen resulterade även i två kapitel i den gemensamma antologin,
som i huvudsak jämför regionerna och diskuterar hur regionalt forsknings- och
42
utvecklingsarbete inom kulturella och kreativa näringar kan organiseras. Flera texter
på samma teman publicerades även i programmets nyhetsbrev.
8.3.2 Effekter
Programmet lever inte vidare på nationell nivå. EIDI och CISEG är idag nedlagda och
det finns inte längre något center vid Högskolan i Jönköping som rör programmets
teman. Även mastersprogrammet med inriktning mot upplevelseindustrin förefaller
ha lagts ned. Forskningssamordnaren arbetar idag som lektor vid Södertörns
Högskola.
8.4 Tilläggsstöd för dokumentation
8.4.1 Mål
I december 2009 erhöll programmet tilläggsstöd för att dokumentera forskning och
utveckling i programmet. Med undantag för avtalet angavs att dokumentationen skulle
vara i nyskapande form. Dokumentationen skulle även bestå av en antologi. I avtalet
angavs att dokumentationen skulle hålla en sådan nivå att den gick att använda på
lägst magisternivå, samt att IHH skulle se till att dokumentationen används på lägst
magisternivå på IHH.
8.4.2 Genomförande, resultat och effekter
Tilläggsfinansieringen användes enligt följande:
•
Gemensamt: Antologi, 379 000 kr
•
Jämtland: Bildspel om 40-50 bilder på DVD, 185 000 kr
•
Halland: Film, tecknad serie och affischer, 200 000 kr
•
Gotland: Artist Book i 5 exemplar, 50 000 kr
•
Gnosjö: Film, 200 000 kr
Tilläggsstödet slutrapporterades emellertid innan medlen hade använts. Summorna i
dokumentationen är därför inte exakta, och det faktiska ekonomiska utfallet är oklart.
Programmet har producerat en gemensam antologi. Antologin redigerades av David
Rylander och Bengt Johannisson. David Rylander har som forskningssamordnare
skött det mesta av arbetet kring antologin, bland annat på två antologiworkshops.
Antologin gavs ut på svenska, i EIDI:s rapportserie. Den översattes inte till engelska,
enligt den nationella forskningssamordnaren för att de ansåg det mer lämpligt att
istället ge stöd till översättning av antologins kapitel för vidare publicering i
internationella tidskrifter. Vid utvärderingens sammanställande förefaller inget
kapitel ha publicerats i en internationell tidskrift. Det är oklart om något
översättningsstöd betalades ut.
Antologin används idag i högskoleundervisningen på några håll, mestadels dock i
begränsad omfattning. Den återfinns på elva svenska bibliotek. Den förefaller
användas i mycket begränsad omfattning i praktikerverksamhet. De flesta noder
använder sin övriga dokumentation till att sprida kunskap om sin verksamhet till en
bredare publik. Ingen nod använder sin dokumentation i undervisning på
högskolenivå. Varken antologin eller annan dokumentation förefaller användas i
undervisningen på IHH. Arbetet med antologin uppskattades av flera av de
inblandade, och förefaller ha varit kompetensutvecklande i synnerhet för de praktiker
som medverkade och även, fast i mindre utsträckning, för forskarna.
43
8.5 Bedömning av Nationell forskningssamordning
8.5.1 Mål, organisation, styrning, verksamhet, resultat och effekter
Den nationella forskningssamordningen arbetade utifrån det syfte som angavs i
avtalet och enligt uppdraget att femtio procent av tiden skulle gå till forskning och
femtio procent till samordning. Inga nya syften eller mål tillkom, och inte heller
instrument för styrning, vilket båda får anses naturligt då den nationella
forskningssamordnaren arbetade ensam. Tilläggsstödet för dokumentation har
använts till de ändamål som avsågs i ansökan.
Det kortfattade målet med projektet nationell forskningssamordning handlar om
samordning av programmets forskning. Stora delar av arbetet inom
programadministration kan därför sägas ha legat utanför projektets mål. Det var likväl
viktiga uppgifter som behövde utföras, och det var naturligt att de hamnade på den
nationella forskningssamordnarens bord. På grund av de osäkra förhållandena till
följd av programmets omstart fick forskningssamordnaren periodvis lägga mycket tid
och kraft på administrativa uppgifter, vilket var olyckligt. Forskningssamordnaren
förefaller ha gjort ett gott arbete med administrationen. Undantaget är möjligen
samspelet med noderna kring målen med programmet, men forskningssamordnaren
fick detta till stor del ”i knäet” av KK-stiftelsens handläggare och upplevde därför
motsvarande otydlighet som noderna.
Utöver programadministrationen har den nationella forskningssamordningen
genomförts på ett i stora delar olämpligt vis. Tre av fyra noder upplever att
forskningssamordningen har varit otydlig och relativt svag. Detta beror sannolikt
främst på två anledningar. För det första verkar forskningssamordnaren ha haft svårt
att kommunicera effektivt annat än i skriven text, vilket är olyckligt då ett program av
den här typen till stor del knyts samman genom gemensamma möten etc. För det
andra har forskningssamordnaren en betydande del av sin tid arbetat med forskning i
Gnosjönoden, trots att han var anställd på heltid som forskningssamordnare. Det har
möjligen kompenserats av att han arbetat en del övertid, men knappast i den
utsträckningen att forskningssamordningen på nationell nivå inte blev lidande.
Forskningssamordnaren borde ha lämnat noden helt när han inte längre behövdes
som tillfällig forskningsledare.
Det måste noteras att den nationella forskningssamordnaren inte har initierat eller
bedrivit forskning på nationell nivå, framförallt beträffande jämförelser mellan de
olika noderna. Detta är anmärkningsvärt eftersom han anser sig ha haft det uppdraget,
och uppgiften därmed borde ha varit högt prioriterad. Någon gemensam
forskningsinsats inom programmet genomfördes inte förrän tilläggsstödet för
dokumentation kom. Även då förde den jämförande forskningen en undanskymd roll.
Resultatet och effekterna av den nationella forskningssamordningen är magra. Till en
del beror detta på att den forskningssamordnaren tvingades lägga mycket tid på
programadministration. I huvudsak beror det dock på att forskningssamordnaren dels
valde att ta en förhållandevis defensiv och förvaltande roll i programmet, dels lade
mycket av sin tid på forskning i Gnosjönoden. De publikationer som rör nationell nivå
uppgår endast till två kapitel i antologin, varav det ena är en inledning om sex sidor.
Detta kan jämföras med de tolv publikationer som forskningssamordnaren varit med
och författat i Gnosjönoden.13
Även resultatet av tilläggsstödet får betecknas som relativt magert. Det är beklagligt
att antologin endast gavs ut i EIDI:s rapportserie. Det minskar möjligheterna till
spridning, vilket återspeglas i det faktum att boken endast finns vid elva svenska
bibliotek, att jämföra med en bok från Studentlitteratur, som normalt finns vid ett
13 Flera av dessa är kapitel i den antologi för Gnosjönoden som den nationella forskningssamordnaren
redigerade tillsammans med forskningsledaren i Gnosjönoden.
44
trettiotal bibliotek. Forskningssamordnaren uppger dock att diskussioner fördes med
Studentlitteratur och andra förlag om att ge ut boken, men att den uppfattades som
alltför praktikernära för att passa på ett akademiskt förlag. Förlagens bedömning bör
noteras, eftersom dokumentationen skulle hålla en nivå så att den gick att använda på
minst magisternivå. Även praktikernära litteratur kan givetvis användas på
magisternivå, men det var av allt att döma inte sådan litteratur som KK-stiftelsen
avsåg att finansiera med tilläggsstödet. Den nationella forskningssamordnaren kan
inte lastas helt för nivån på antologin; kvaliteten på de enskilda texterna avgörs
framförallt av författarna själva. Någon enstaka text ur antologin är enligt uppgift på
väg att publiceras i en internationell vetenskaplig tidskrift, vilket är positivt.
Den del av tilläggsstödet som gick till nyskapande dokumentation i noderna har, med
undantag av Gotlandsnoden, använts på ett lämpligt sätt. Kvaliteten på resultaten är
svårbedömda. Hallands- och Jämtlandsnoderna förefaller använda sin dokumentation
i relativt stor utsträckning, medan Gnosjönoden verkar använda sin mer sällan och
Gotlandsnoden knappast alls längre. Den nyskapande dokumentationen lämpar sig
inte för högskoleundervisning, vilket heller aldrig varit nodernas avsikt. Noderna har
uppenbart haft en mycket begränsad insikt i projektet Tilläggsstöd för dokumentation.
Forskningssamordnaren verkar endast ha sett arbetet med antologin som sin uppgift,
vilket är förståeligt med tanke på hans arbetsuppgifter i övrigt, men inte är linje med
avtalet.
Antologin används i viss utsträckning i undervisning på högskolan, vilket är positivt.
Enligt avtalet skulle IHH förbinda sig att använda dokumentationen i sin
undervisning, vilket de av allt att döma inte gör. Formuleringen i avtalet bör dock
främst tolkas som en uppmaning att åstadkomma användbar dokumentation på en
relativt avancerad nivå; att genom avtal tvinga undervisande högskolelärare att
använda specifika böcker låter sig självfallet inte göras.
Det är mycket olyckligt att IHH inte presenterade den motfinansiering de utlovat i
avtalet. Forskare på CISEG som redan var finansierade i andra projekt och ett
mastersprogram är inte att beteckna som motfinansiering. KK-stiftelsen var enligt
uppgift i kontakt med IHH flera gånger för att få dem att uppfylla sin del av avtalet.
Den nationella forskningssamordningen och därmed programmet led självfallet
betydlig skada av detta. IHHs ljumma inställning till programmet återspeglas även i
det faktum att det inte finns några kvarlevande effekter av programmet på Högskolan i
Jönköping. Valet att lägga ner centret är dessutom olyckligt med tanke på att
kulturella och kreativa näringar idag är ett viktigt område inom regional utveckling.
8.5.2 Dokumentation
Redovisningen
av
forskningen
i
Gnosjönoden
och
den
nationella
forskningssamordningen är sammanblandade, vilket gör att det är svårt att uttyda alla
detaljer. Redovisningen är dessutom i något fall direkt felaktig, exempelvis uppges
forskningssamordnaren för perioden 081201-090513 ha arbetat heltid med nationell
forskningssamordning och i rapporteringen från Gnosjönoden för i princip samma
period, 081118-090430, ha arbetat på femtio procent med forskning i noden.
Sammanlagt verkar forskningssamordnarens arbetstid under perioden därmed ha
uppgått till mellan etthundratrettio och etthundrafemtio procent. Detta beror av allt
att döma på felaktig redovisning (och felaktig förståelse av vilka arbetsuppgifter som
skulle utföras) och inte på att han har arbetat mer än heltid. Utöver detta saknas
ekonomisk redovisning för två perioder, 080601-081130 samt 100601 till projektets
avslutande. Det är oklart om de aldrig lämnats in eller om de förkommit.
Redovisningen för nationell forskningssamordning är sammantaget undermålig och
borde ha kontrollerats på ett betydligt bättre sätt av KK-stiftelsens handläggare.
Det är uppseendeväckande att KK-stiftelsen har tillåtit att projektet Tilläggsstöd för
dokumentation har avslutats innan alla medel använts. Det är även oklart hur medlen
för antologin har använts. Det bör ha blivit projektmedel över, dels för att antologin
aldrig gavs ut på något förlag, dels för att översättningsstöd med stor sannolikhet
endast betalades ut i liten omfattning. Den nationella forskningssamordnaren, som
45
även var projektledare, uppger sig ha lämnat eventuella återstående projektmedel vid
IHH, vilket vore en olämplig hantering.
Verksamheten i projektet Tilläggsstöd för dokumentation var till stora delar avslutad
redan innan projektmedel inkommit, och har då antagligen utbetalats från projektet
Nationell forskningssamordning. Det är dock oklart i vilken utsträckning så har skett.
Det är likaså oklart hur eventuell återföring av medlen mellan projekten har skett och
vad de eventuellt återförda medlen har använts till. I och med att KK-stiftelsen har valt
att avsluta projekten har stiftelsen i praktiken valt att godkänna samtliga
inrapporteringar från den nationella forskningssamordnaren.
46
9. KK-stiftelsen
9.1 Beskrivning av KK-stiftelsens insatser
KK-stiftelsens handläggare initierade programmet tillsammans med den dåvarande
forskningsledaren på ALI. De tog tillsammans fram de mål och riktlinjer som skulle
gälla för programmet. Det innebar bland annat att de författade projektavtalen. Valet
av noder gjorde dock forskningsledaren på ALI utan inblandning från KK-stiftelsen.
KK-stiftelsens handläggare har huvudsakligen styrt programmet genom att ta en
förhållandevis aktiv roll i programmets verksamhet. Nationella styrgruppsmöten har
varit en central del i detta. Ett tiotal nationella styrgruppsmöten hölls under
programperioden, till en början varje halvår, och från och med 2009 varje kvartal. Där
presenterade noderna rapporter för föregående halvår samt aktivitetsplaner för
kommande halvår. Handläggaren hade sista ordet i godkännandet av dessa. En stor
del av mötestiden ägnades åt att diskutera hur verksamheterna i noderna och
programmet kunde utvecklas. Handläggaren tog i det sammanhanget en aktiv roll.
Handläggaren hade även i viss utsträckning fortlöpande kontakt med noderna. Till sin
hjälp tog handläggaren i viss mån den nationella forskningssamordnaren, som i
noderna generellt uppfattades arbeta tätt ihop med handläggaren, men som enligt
egen uppfattning hade en mer självständig roll.
Styrningen från KK-stiftelsen skiftade i viss mån karaktär under programmets gång.
Från att inledningsvis ha varit ganska starkt inriktad mot processtöd, började
handläggaren under programmets andra halva att fästa mer vikt vid programmets
mål. I synnerhet poängterades vikten av att utveckla kompetensutvecklingskoncept.
Han lade även mer tyngd på redovisning och uppföljning av projekten. Styrningen
gled därmed över till att bli mer målstyrd, men präglades även fortsättningsvis av
processtöd.
9.2 Bedömning av KK-stiftelsens insatser
KK-stiftelsens handläggare uppfattades av noderna allmänt som ett bra bollplank,
med ett brett perspektiv och gott om konstruktiva lösningar. Handläggaren anses av
de allra flesta projektledare ha varit ett bra och stimulerande stöd, och ha haft ett
relativt stort personligt engagemang. Det framstår därmed som om handläggaren
lyckats bra med processtödet. Processtödet har av allt att döma varit viktigt, i
synnerhet som flera projektledare och andra centrala personer i noderna hade en
begränsad erfarenhet av kulturella och kreativa näringar.
Noderna har av handläggaren fått stor frihet inom programmets ramar. Det innebär
att KK-stiftelsen har valt att vara förhållandevis risktagande, vilket flera av de
intervjuade uppfattar som positivt och relativt ovanligt i det svenska
innovationssystemet. Friheten minskade dock något efterhand och programmet blev
mer målstyrt, möjligen på önskan av KK-stiftelsens ledning. Handläggaren började
efterfråga kompetensutvecklingskoncept, vilket i princip samtliga utförare upplevde
som förvirrande, särskilt som handläggaren inte verkar ha velat definiera begreppet.
I en roll som traditionell handläggare ingår att organisera, följa upp, och strukturera
programmet. I det avseendet har KK-stiftelsens handläggare fungerat sämre.
Nodernas planer och rapporter är med få undantag otydliga och i saknar i en del fall
centrala uppgifter. Några dokument saknas helt; handläggaren avslutade till exempel
projektet i Gnosjönoden utan att kräva in den försenade slutrapporten. Den
ekonomiska redovisningen är genomgående bristfällig. Det beror i huvudsak på att
den har gjorts på en blankett som handläggaren utformat, där bland annat redovisning
av hur medlen använts inom de olika delprojekten inte efterfrågas. Handläggaren har
dessutom godkänt halvårsredovisningar där delprojekten har redovisats i en
klumpsumma. Handläggaren tillät även att projektet Tilläggsstöd för dokumentation
avslutades innan medlen var redovisade, vilket är uppseendeväckande. Handläggaren
fungerade betydligt bättre som projektledare än som traditionell handläggare.
47
Bedömning
10. Bedömning av programmet
10.1 Slutsatser
Framgång i ett program som Drivkrafter för nya näringar, med sina fria ramar och
delvis explorativa former, är beroende av enskilda individers engagemang. Vi har
mötts av ett stort engagemang hos de flesta centrala individer i alla noder. Om de inte
hade satsat sitt engagemang på att göra ett genuint och bestående avtryck inom
programmets teman, hade programmet förmodligen inte lett till särskilt mycket av
värde. För detta ska programmets deltagare ha ett erkännande.
Endast en nod, Halland, har direkt arbetat med att skapa ett koncept för att länka
samman företag i traditionell industri med kreativa företag. De tre noder som
inriktade sig mot regional utveckling av kulturella och kreativa näringar förefaller alla
ha åstadkommit attitydförändringar, i synnerhet inom offentlig sektor. I vilken grad
detta har skett är emellertid svårt att avgöra, dels för att det är svårt att uppskatta, dels
för att noderna inte har följt upp effekterna. Mycket tyder dock på att Jämtlandsnoden
har lyckats bra i det här avseendet. Jämtlandsnoden förefaller även ha lyckats nå ut
relativt brett i regionen. Även Gnosjönoden har sannolikt haft ett gott utfall i offentlig
sektor. Gotlandsnoden är något mer svårbedömd, men har åtminstone skapat en
arena inom offentlig sektor för regional utveckling av kulturella och kreativa näringar.
Gnosjö, Gotland och Jämtland verkar alltså alla ha lyckats väl med att få upp
programmets teman på den regionala utvecklingsagendan, vilket kan utgöra en god
grund för framtida verksamhet.
Endast Halland förefaller vara nära ett kommersialiserat koncept. Några andra
koncept, i synnerhet ”Destinationsdesign” i Jämtland, men även ”FUP-samverkan” på
Gotland, förefaller även ha god potential, men i andra sammanhang.
Mycket av programmets resurser har gått till relativt konventionell regional
utveckling. Detta gäller noderna i Gnosjö, Gotland och Jämtland. Jämtland har
förmått skapa en regional arena med lyskraft och verkar ha arbetat mer visionärt än
Gnosjö och Gotland. Exempelvis verkar de i relativt stor utsträckning ha utnyttjat den
offentliga arenan för att bedriva ”folkbildning” om kreativa och kulturella näringar,
vilket är positivt. Jämförelsen mellan Jämtland och övriga noder försvåras dock av att
Jämtland genom EU-projekten förfogade över betydligt mer resurser.
Vi kan bestämt slå fast att kompetensutvecklingen inte har legat på avancerad nivå.
Flera företrädare har hävdat att kompetensutvecklingen delvis varit på avancerad
nivå, till exempel med argumentet att ”vissa texter används på masterutbildningar”.
Även om så skulle vara fallet (vilket inte har säkerställts) betyder det emellertid att
kompetensutvecklingen enbart mycket undantagsvis har legat på avancerad nivå.
Samtidigt ska sägas att kravet inte kommunicerades tydligt från KK-stiftelsens sida.
Den nationella samordnaren har haft svårt att kommunicera effektivt. Han lade
dessutom mycket av sin arbetstid på uppgifter som låg utanför uppdraget. Dels
behövdes han som programadministratör i en utsträckning som inte kan anses ha
ingått i uppdraget. Dels gjorde han nästan ingen forskning nationellt, utan valde
istället att forska inom Gnosjönoden. Det förra ingick i hans uppgift; det senare gjorde
inte det. En slutsats är att personer på sådana nyckelposter i ett program måste väljas
med stor omsorg, och att det bland annat är viktigt att fästa avseende vid
kommunikativa och ledarskapsmässiga förmågor.
Utbytet mellan noderna har varit svagare än vad som kan förväntats. Det beror till viss
del på heterogeniteten inom programmet. Hallandsnoden var alltför olik de övriga för
att ett produktivt utbyte skulle vara möjligt. Övriga tre noder var mer lika varandra,
48
men hade ändå ett ganska begränsat utbyte. Det beror antagligen på att de skilde sig åt
vad gäller visionär höjd; för ett fruktbart utbyte fordras att alla parter är nyfikna på
varandra.
Det begränsade utbytet faller även i viss mån tillbaka på hur programmet
konstruerades. Gnosjö-, Gotland- och Jämtlandsnoderna valdes ut för att de dels hade
ett behov av att förnya näringslivsstrukturen, dels var olika sinsemellan. Varför
Hallandsnoden – då endast ett projekt på dåvarande IVF i Mölndal – valdes ut är
oklart. Programmets sammansättning motiverades ursprungligen delvis av att
olikheter mellan noderna skulle stimulera utbyte. Det antagandet förefaller vara något
krystat. Förhoppningen var antagligen att programsamordningen skulle råda bot på
det. Så skedde också i viss utsträckning i den nationella styrgruppen, men där
representerades noderna endast av ordförandena i de regionala styrgrupperna. En
tätare interaktion mellan utförarna, i synnerhet projektledarna respektive
forskningsledarna, hade antagligen behövts. KK-stiftelsens handläggare utgjorde den
viktigaste sammanhållande länken för programmet och var ett gott stöd i nodernas
löpande verksamhet. Det var viktigt inte minst med tanke på att flera centrala
individer hade begränsad erfarenhet av kulturella och kreativa näringar.
Samtliga noder har arbetat mot mål som helt eller till allra största delen ligger i linje
med programmets intentioner. Målstyrningen i noderna var dock generellt ganska
svag. Endast Hallandsnoden hade en hög grad av målstyrning. Det var överlag en brist
på uppföljning i noderna; en systematisk uppföljning förekom bara i Halland. En del
av nodernas verksamhet syftade förvisso till att åstadkomma resultat och effekter som
är svåra att mäta.
Det kan vara svårt att förena å ena sidan kreativitet och förnyelse (nedbrytning av
strukturer) med å andra sidan uppföljning och utvärdering (reproduktion av
strukturer). En väl utformad uppföljning kan dock utgöra en grund för ett konstruktivt
processtöd och till att verksamheten utvecklas mer effektivt. Den behöver inte
innehålla ”kantiga” mätetal som riskerar att hämma verksamheten. Den behöver inte
ens innebära en särskilt omfattande arbetsinsats. Dessutom torde uppföljning
sannolikt kunna utgöra ett viktigt bidrag inom verksamhet som ska leda till
näringslivsförnyelse – programmets övergripande syfte. Framgång inom näringslivet
fordrar dels medvetenhet om att marknadens efterfrågan i viss mån anger
begränsningar för kreativiteten, dels en god omvärldsanalys. Vi anser att noderna
hade haft betydlig nytta av en genomtänkt och systematisk uppföljning.
Målstyrningen på nationell nivå fungerade inte särskilt väl. Det beror till stor del på att
deltagarna hade svårt att förstå begreppet ”kompetensutvecklingskoncept”.
Kommunikationen från KK-stiftelsens handläggare var otydlig och bidrog till att
noderna i viss utsträckning förefaller ha konstruerat koncept för att ”få godkänt”, där
en etikett har satts på ett inte särskilt nyskapande innehåll. Tre av noderna har
emellertid utvecklat minst ett koncept var som har både en genomtänkt struktur och
ett relativt nyskapande innehåll. Dessa koncept förefaller till största delen ha
utformats innan diskussionen om kompetensutvecklingskoncept startade, vilket gör
att diskussionen delvis förefaller ha varit överflödig.
En särskild detalj som haft negativ inverkan är det faktum att IHH vid Högskolan i
Jönköping inte levde upp till projektavtalet för nationell forskningssamordning. Man
skulle antagligen kunna påstå att högskolan har en ekonomisk skuld till KK-stiftelsen.
Självklart fick det negativa konsekvenser för forskningen på nationell nivå. Vi är
medvetna om att KK-stiftelsen vidtog olika åtgärder men konstaterar att de inte varit
av det slaget att man fått IHH att följa avtalet.
Det huvudsakliga vetenskapliga resultatet av forskningen är en antologi, publicerad i
en rapportserie på IHH, vilken har fått begränsad spridning. Kvaliteten på antologin
förefaller vara lägre än vad som kan förväntas. Den används i viss utsträckning i
undervisningen vid några enstaka svenska lärosäten.
49
10.2 Avslutande diskussion
Vår genomgång har visat på ett till del lyckat program, som i de fyra respektive
noderna har genomfört ett antal delprojekt som uppfattas ha lett till goda resultat. Här
utgjorde KK-stiftelsens handläggare ett bra bollplank. Till del har också programmet
varit mindre lyckat. Genomgången har visat på olika tveksamheter och brister med
programmet, inte minst vad gäller upplägg, målbeskrivning, uppföljning och
vetenskaplig nivå. Framför allt kan forskningens roll i programmet ifrågasättas. Den
vetenskapliga höjden får sägas ha uteblivit helt, och någon kompetensutveckling på
motsvarande avancerad nivå har i princip inte skett. Däremot har forskningen, eller
egentligen forskarna, fungerat bättre som en form av bollplanksstöd för praktikerna.
Kritiken har också riktas mot delar av KK-stiftelsens handhavande av programmet,
bland annat genom den ansvarige handläggaren.
Det är dock viktigt att minnas att vissa riktlinjer inom programmet har ändrats under
programtidens gång. Dels har programmet blivit mer målstyrt, dels har
målformuleringarna blivit mer detaljerade och därmed i viss mån förskjutits. Då är det
naturligt att de delprojekt som från början inletts i god överensstämmelse med
programmets intentioner och handläggarens rekommendationer kan komma att
bedömas med en annan mall vid programmets avslut än vid dess början. Idag
förefaller exempelvis flera delprojekt ligga helt eller delvis utanför programmets
ramar, men när de startades ansågs de ligga inom ramarna. I vissa fall frågade
projektledare KK-stiftelsens handläggare om ett delprojekt kunde godkännas, och fick
positivt svar. Idag frågar vi oss som utvärderare om samma delprojekt legat inom
programmets ramar och bidragit till dess måluppfyllelse, och vår bedömning är att det
inte har gjort det.
Vår uppfattning är att programmet har lett till förändrade attityder till kulturella och
kreativa näringar och ett flertal positiva verksamheter finns att bygga vidare på för
kommuner och regioner. Ett mindre antal nya jobb har skapats, men hur pass
bestående de är utan fortsatta stödinsatser från något håll är mera oklart. I
förlängningen kan själva det förändrade klimatet för denna typ av företagande leda till
nya arbetstillfällen.
Svarar de positiva resultaten mot satsningens storlek? Vår bedömning är ”svagt
godkänt”. De respektive noderna har fått dryga sex miljoner kronor var och
verksamheterna har pågått under cirka fem år. Det kan inte sägas vara oresonligt
mycket pengar att fördela på de ganska många delprojekt som pågått. Såtillvida har
deltagarna åstadkommit en hel del för pengarna. Som nämnts är forskningsdelens
bidrag mer tveksamt. Tydligare bevis på att fler verksamheter kunnat fortleva hade
också varit önskvärt.
Vi tror att det vid tillskapande och genomförande av ett forskningsstödjande program,
eller ett program som syftar till att länka samman forskare och näringsliv, bland annat
är viktigt att tänka i termer av legitimitet. Vi vill reflektera något kring detta.
När det gäller ett program som Drivkrafter för nya näringar finns det åtminstone två
olika legitimiteter som bör beaktas. För det första måste programmet uppfattas som
legitimt ”i stort”; i samhället, av utomstående betraktare, revisorer, utvärderare, eller
för den delen nytillkommen personal hos finansiären själv – handläggare, ledning,
styrelse, vilka inte var med när programmet kom till men som ser det genomföras och
avslutas. Programmets syften och mål måste uppfattas som lämpliga. Användningen
av resurser måste uppfattas som rimlig och motiverad. Uppföljningen av detta måste
uppfattas som vederhäftig. Resultaten måste finnas dokumenterade, oavsett sina
företräden och/eller brister. Är ett program legitimt i denna mening går det ganska
enkelt att finna om programmet har genomfört det som avsågs, givet förutsättningar
och rådande kravspecifikationer. Programmet kan då även ganska enkelt motiveras av
personer som inte fattat beslut om dess tillskapande. Dess utfall kan redovisas.
Den andra typen av legitimitet som vi kommer att tänka på är den vetenskapliga. Den
som ägnar sig åt forskningsfinansiering, om än på marginalen som i detta program,
kommer knappast undan frågan om huruvida resultat och utfall av satsningen
50
accepteras av det vetenskapliga samfundet eller ej. Forskare som erhåller medel och
genomför ett forskningsarbete, men som sedan inte erhåller forskarvärldens
erkännande för detta, har gjorts en rejäl björntjänst. Faktum är att de flesta forskare
har ett väl utvecklat sinne för att detektera sådan ”illegitimitet” och kommer att söka
vägar för att undvika få dåligt rykte. Här är forskningsfinansiären ganska hjälplös.
Vetenskaplig legitimitet erhålls genom hög nivå på de resultat som forskas fram, och
hög nivå på de publikationer där resultaten visas upp. Detta är svårt att ändra på.
Programmet Drivkrafter för nya näringar har legitimitetsbrister av de båda
ovanstående typerna. Det är helt enkelt inte lätt att förstå för en utomstående varför
KK-stiftelsen ska finansiera fårfarmare, belysning i grottor, eller anläggandet av
trädgårdar. Ganska självklart kan kommunalpolitikers resor till Dubai inom ramen för
ett av programmets delprojekt sticka i ögonen på en utomstående allmänhet och
kanske leda tankarna till karikatyrer på hur offentliga resurser i värsta fall används.
Poängen är att det inte är tydligt att programmet är en välmotiverad och legitim
verksamhet (om det nu är det), vilket bland annat beror på bristande styrning och på
att uppföljningen är bristfällig.
Programmet har också brister vad gäller den vetenskapliga legitimiteten. Ett exempel
är kanhända uppmaningen att avrapportera forskningen i noderna i nya och
experimenterande former. Det är knappast vedertaget eller legitimt i det vetenskapliga
samfundet att avrapportera sina resultat i form av ett konstverk (utom vad gäller
konstnärlig forskning), som exempelvis en kartonglåda med informationsflikar och
små bilder i (en så kallad Artist book), men detta var vad som skedde. Här är det
viktigt att poängtera att initiativet var KK-stiftelsens; noden försökte finna vettiga
former för att tillmötesgå kravet, men som beskrivits delvis under protest.
Det finns vedertagna vetenskapliga metoder och vetenskapssamfundet har etablerade
om än inte felfria former för kvalitetssäkring. Vi vet att det finns skillnader mellan
olika discipliner vad gäller vilka publiceringsfora och -former som uppfattas som
acceptabla, och önskvärda, men det förändrar inte logiken. Något beroende på
disciplin publicerar sig akademiska forskare i monografier, antologier,
tidskriftsartiklar eller konferensartiklar. De strävar efter att göra det på de bästa
förlagen och i de bästa tidskrifterna. De med stor spridning av texterna är normalt
bättre än de med ringa. Ofta är engelskspråkiga bäst, bland annat av spridningsskäl.
Endast om man ägnar sig åt konstnärlig forskning (i Högskoleförordningens mening)
kan man låta sina forskningsresultat ta sig andra uttryck. Vi har sett att flera av
forskarna som deltagit i programmet har sökt sig vägar att hantera det faktum att
programmets forskning inte riktigt kvalificerar sig som vetenskaplig merit.
Vi vill även göra en reflektion kring programmets grundläggande idé och utformning.
Programmet hade ett ovanligt ambitiöst syfte: att skapa förutsättningar för hållbara
arbeten inom nya näringar. Det är inte lätt att nå det syftet. En fråga som reser sig är,
vad ställer sådana syften för krav på forskningsfinansiären? Här vill vi göra två
observationer.
För det första fordras att finansiären har en mycket hög kompetens inom
organisationen. En handläggare måste, som i det här fallet, ta en aktiv, stödjande roll
och även i komplexa situationer kunna peka ut rätt riktning. Det ställer höga krav både
på domänkunskap och på kommunikativa och ledarskapsmässiga förmågor. Med
tanke på att program sträcker sig över flera år, torde handläggarrollen närmast kunna
jämföras med en handledare inom forskarutbildningen. Att som forskningsfinansiär ta
på sig en sådan roll innebär också att ta en stor risk, dels med tanke på utfall, dels med
tanke på eventuell personalomsättning. Samtidigt finns det ett uppenbart behov av att
någon tar på sig en sådan roll, vilket knappt någon organisation gör idag.
För det andra innebär det att finansiären måste inta en bredare roll än vad en
forskningsfinansiär normalt gör. Det hänger ihop med att uppgiften är mer komplex.
Finansiärens inflytande och kontaktytor kommer att sträcka sig bortom exempelvis
forskare, forskningsnära näringsliv och regionala högskolor till att sannolikt inkludera
även individer och organisationer som sällan kommer i direkt kontakt med forskning
51
och högre utbildning. Då ökar utmaningen att nå önskade effekter och att hålla uppe
nivån på kompetensutvecklingen. Med långa avstånd mellan ett programs olika
funktioner minskar även möjligheterna att kontrollera hur projektmedlen används.
Samtidigt kan den finansiär som når ut långt och brett sägas ta ett större ansvar och
hysa mer tilltro till mindre aktörers förmåga att avgöra vilka satsningar som är mest
önskvärda.
Vi anser att KK-stiftelsen i fallet Drivkrafter med nya näringar åtminstone bitvis
lyckades ganska bra med att utgöra ett effektivt och kunnigt stöd under processen.
Samtidigt visade sig problemen när målen försköts något och aktiviteterna i
programmets olika delar hamnade i viss disharmoni med varandra. Vi anser även att
programmets bredd i kombination med bristande styrning innebar att kontrollen över
verksamheten generellt hamnade under acceptabel nivå. Det innebar inte minst att
fokus på kärnfrågorna kring (avancerad) kompetensutveckling och samverkan mellan
högskolor och omgivande samhälle delvis försvann.
Det finns som synes olika lärdomar att dra för KK-stiftelsen av Drivkrafter för nya
näringars genomförande. Flera av dessa kan kännas något beska. Några kan kännas
svårhanterliga. Det återstår dock en reflektion att göra, och den är betydligt mer
positiv.
KK-stiftelsen har en mycket speciell roll i det svenska forskningsfinansierande
systemet. Som få verkar stiftelsen för att bygga upp uthålliga och högkvalitativa
forskningsmiljöer vid svenska unga universitet och högskolor, och utveckla dessas
relationer med näringslivet. Sådan verksamhet innehåller ett visst mått av
risktagande. Det är inte säkert att det alltid går att räkna hem en satsning.
Drivkrafter för nya näringar är en satsning av ett slag där utväxlingen av samverkan
för såväl högskola som näringsliv är mer osäker än i många andra
samverkansprogram. Exempel på säkrare samverkansprogram är sådana som inriktar
sig mot en del av näringslivet som har relativt självklara kopplingar till forskning och
utveckling, och till en slags forskning som är etablerad inom det vetenskapliga fältet
eller väl förankrad inom en högskola. Inom Drivkrafter för nya näringar har det varit
tvärtom. Risken med en sådan satsning är därmed större än i många andra fall.
Vi tror att det som forskningsfinansiär är nödvändigt att våga vara i rimlig grad
riskbenägen. Man kan faktiskt tycka att alltför få finansiärer är tillräckligt
riskbenägna. Finansiären vill gärna kunna garantera framgång i en satsning, och
satsar då bara på det helt säkra. Vi anser därför att det är i grunden mycket positivt att
KK-stiftelsen har vågat satsa på nya och delvis oprövade former för samarbete mellan
forskning och näringsliv, och med nya inriktningar. Kanske är det svårt att räkna hem
satsningen på Drivkrafter för nya näringar, i varje fall för forskningens vidkommande,
men vi hoppas att stiftelsen inte med detta program som argument slutar vara i rimlig
grad riskbenägen. Lärdomen bör istället vara att det är bra om stiftelsen spelar en
aktiv roll som finansiär, ställer tydliga krav, och på många olika sätt försöker bidra till
att utveckla valda delar av högskolan och dess relationer med näringslivet.
52
Appendix A Intervjuförteckning
Nationellt
Bengt Johannisson (forskare)
Joppe Pihlgren (KK-stiftelsens handläggare av programmet)
David Rylander, två intervjuer (nationell forskningssamordnare)
Nod Gnosjö14
Saeid Abbasian (forskningsledare)
Ingalill Ebbesson (styrgrupp)
Bo Kärreskog (vice ordf styrgrupp)
Stefan Larsson (projektledare)
Per-Olof Toftgård (styrgrupp)
Eva Törn (styrgrupp)
Nod Gotland
Rickard Elgán (styrgrupp)
Magnus Larsson (projektledare)
Per Lindskog (ordf styrgrupp)
Conny Pettersson (forskningsledare)
Nod Halland
Göran Jönsson (ordf styrgrupp)
Barbro Lagerholm (projektledare)
Hans Lillhage (styrgrupp)
Max Maupoix (utvecklare av projektet)
Joakim Tell (forskningsledare)
Nod Jämtland
Tore Brännlund (projektledare)
Gun Jonsson (forskare)
Ingrid Printz (ordf styrgrupp)
Wilhelm Skoglund (forskningsledare)
14 Eva Nilsson (ordförande i den regionala styrgruppen) och Bo Willermark (projektledare under första
året) gick av olika omständigheter dessvärre inte att nå.
53
Appendix B Frågeformulär
Frågeformulären varierade något beroende på projekt och roll som den intervjuade
haft. Nedanstående frågeformulär är representativt för vilka frågor som ställts.
Bakgrund
• Projektets historia – hur började det? Hur hamnade noden i programmet? Hur kom den regionala
högskolan med?
• Grundidéerna i projektet, var kom de ifrån?
• Vad gjorde personen i projektet?
Projektet i programmet
• Hade projektet stor frihet i programmet? Hur mycket styrde KK processen?
• Förändrades programmet under resans gång?
• Projektledarforum mm – nyttigt? Nat styrgrupp – nyttig? Har KK varit bra stöd?
Syfte och mål
• Vilka formuleringar arbetade projektet efter? När formulerades de? Hur gick diskussionerna i projektet
om projektets mål? I programmet? Har KK/handläggaren haft synpunkter på deras syfte/mål? Har man
arbetat målstyrt? Kvantifierade mål?
• ”Kompetensutveckling”– vad menas? Hur har det diskuterats i programmet? I projektet? Avancerad
nivå? Masternivå?
• ”Kompetensutvecklingskoncept” – vad menas? Hur har det diskuterats i programmet? I projektet? Vad
för ”koncept” har man utvecklat?
• Har målen nåtts? Hur veta om de nåtts? Vad innebär ett ”lyckat projekt”? När vet de det?
Projektets verksamhet
• Vad har projektet bidragit med? Vad hade inte gjorts utan det här projektet? Hur är projektet spårbart?
Svårt hålla ihop projektet när det består av många delprojekt?
• Kvalitetssäkring – tagit hjälp utifrån? Kvalitetssäkring av forskning? Av praktisk verksamhet i
delprojekten?
• Vad har forskarna gjort? Hur bestämdes vad forskarna skulle göra? Forskarnas bidrag i
projektet/programmet? Hur har dynamiken praktiker/följeforskare varit? Varför den valda
publiceringsstrategin? Hur få höjd på forskningen?
• Vad har regionala styrgruppen haft för roll? För inflytande? För engagemang?
• Vad har funkat mindre bra?
• Om ni fick finansiering igen, vad skulle ändras?
Tilläggsstödet
• Vad har gjorts? Är slutprodukterna klara?
• Hur används dokumentationen? På regionala högskolan? Kan den användas på masternivå?
• Antologin – varför gavs den inte ut på förlag? Varför inte på engelska?
Efter programmet
• Effekter – har KK-stiftelsens investering betalat sig? Nya jobb? Har de mätt effekter?
• Framtidsgruppen – var de med? Har det gett något?
• Spår av projektet – hur lever det vidare? Kommersialiserats? Stöd från annat håll? Fortsatt samverkan
med högskola? Med Länsstyrelse/Landsting/ Regionförb./Kommuner? Bedrivs framtagen
kompetensutveckling idag?
Ekonomi
• Vilka har fått lön från projektet? Vad har kostat pengar utöver lön och resor? Vissa perioder är övriga
kostnader väldigt höga.
• Har reglerna för redovisning varit tydliga?
• Medfinansiering, hur mycket? I form av vad? Från vem?
54
technopolis |group| Sweden
Grevgatan 15, 1 tr
114 53 Stockholm
Sweden
T +46 8 55 11 81 00
F +46 8 55 11 81 01
E [email protected]
www.technopolis-group.com

Utvärdering Drivkrafter Final Report.pdf - KK

Transcription

Similar documents

BUDSKAPSPLATTFORM - - Presenting Sweden

EXAMENSARBETE I METABOLOMIK, HT 2015

Välkomstbrev, ht-14 - Sociologiska institutionen

Grafteori Övningar

Att leka sig till kunskap: Kan förskolebarn lära in genom att lära ut

ÅRSREDOVISNING 2009 - KK

vattenledningsnätet i Lutorp - Department of Information Technology