Specialnummer om Uvö - Nämdö Hembygdsförening

Nytt från Nämdöskärgården • Nummer 19/April 2010 • Pris: 20 kr
Specialnummer om Uvö
Just med det perspektivet är det
extra roligt att vi alla kan samlas i
Hembygdsföreningen, samarbeta för
bygdens gemensamma intressen, utbyta
erfarenheter och bidra med det just du
och jag är bra på. Kännetecknande för
vårt område jämfört med en del andra
öar, är nog också att det finns små
motsättningar mellan fritidsbor och
åretruntbor. Och många fritidsbor har
nära band till bygden, som ättlingar
till gamla öbor eller som fritidsbor
sedan många generationer. Följ
Ullas uppmaning och skriv ner din
"Nämdöhistoria", vi vill gärna publicera
minnen från olika tidsepoker och
befolkningsgrupper.
Ska
ten
Det här numret handlar mest om
Uvö och vi tackar särskilt Ulla Olsson,
Sofiehill, som gett oss massor av
intressant material om Uvös historia.
Hon "har snöat in på torp" säger hon,
och ägnat mycket tid att forska i
kyrkböcker och arkiv. Det är så roligt att
få veta mer om platser, människor och
levnadsförhållanden i Nämdöskärgården,
en bygd som genomgått stora
förändringar de senaste 50 åren.
Från jordbrukar/fiskarsamhälle till
fritidsparadis, där de bofasta visserligen
finns kvar men ändå numera utgör en
minoritet. Och där en hel del fritidsbor
och turister ställer frågan: Hur är det
egentligen att bo här på vintern?
n
ike
rv
To
rs
kb
ran
ten
r
No
Nämdö
Källudden
det
sun
Dals
Sofiehill
Alkläppen
Uvö
Sunnansund
Bunkvik
Barnh.
Kasberget
Ängsholmen
t
Åskgropen
tra
s
Vä
Su
e
nd
Lövvreten
Mörtö
Ekholmen
Törnudden
Uvön är ungefär 4 km lång och 1 km bred. Höga branta berg mot
Nämdöfjärden med toppar på över 40 m men också gläntor med gammal
odlingsmark i dalgångarna. Liksom på Nämdö och Mörtö finns en del rara
växter som är kalkgynnade. I skötselplanen för den del av Uvö som ingår
i naturreservatet står att naturskogen ska lämnas för "fri utveckling",
inägorna ska vara lundmiljöer där hasselbuketterna och fruktträden kan
röjas fram. På Uvö finns idag ca fem permanenthushåll.
Nämdö Hembygdsförening
Föreningen arbetar för att främja bygdens intressen, såväl inom kultur och miljö som näringsliv
och övriga samhällsfrågor. Vi äger och förvaltar Nämdö Hembygdsgård.
Alla är välkomna som medlemmar, ej mantals-skriven i nämdöskärgården blir stödjande medlem.
Ansvarig utgivare
Gunilla Söderqvist
Postadress:
Nämdö Hembygdsförening
130 36 Nämdö
Hemsida:
www.namdohbf.se
I redaktionen:
Camilla Strandman, [email protected]
Inga Winroth, Nilla Söderqvist, Carina Öhman
Redigering & layout:
Olle Strandman, [email protected]
Tidningens postadress:
Box 11, 130 36 Nämdö
Nästa nummer av Nämdö Nu utkommer vecka 24, manusstopp 17/5.
Årsmötesprotokoll
Protokoll årsmöte
6 februari 2010 kl.14.00 i Hembygdsgården
Mötets öppnas av ordf Nilla Söderqvist kl 14.30
Dagordningen godkändes
Val av ordförande för mötet: Albert Mattsson
Val av sekreterare för mötet: Conny Mattsson
Val av två justerare tillika rösträknare: Victor Englund och
Roy Agehorn
Fastställande av röstlängd: 12 röstberättigade av 17
närvarande enl. sep. lista
Fastställande av mötets behöriga utlysande blev enhälligt
godkänt.
Verksamhetsberättelse, upplästes av Nilla
Ekonomisk berättelse: Carina Öhman gick igenom resultatoch balansräkningen. Föreningens ekonomi är god och årets
aktiviteter har gett bra avkastning. Föreningen har kunnat
betala av sina skulder efter köksuppgraderingen och är nu
skuldfri.
Revisorernas berättelse upplästes av Nilla Söderqvist
då ingen av revisorerna kunde närvara. Revisorerna Lars
Letterhag och Ulf Haeggström har synat räkenskaperna och
godkänt den ekonomiska verksamheten.
Fråga om fastställande av resultat- och balansräkning:
Godkändes enhälligt.
Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen: Godkändes enhälligt.
Beslut i anledning av vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen: Beslöts att årets vinst 3 759:30 kr förs över
i ny balans.
Fastställande av verksamhetsplan och budget:
Verksamhetsplanen godkändes med tilläggen att höstmötet
hålls på en lördag (i september) samt att vårstädningen
genomförs helgen den 15-16 maj. Mötet fastslog även att
höstädningen blir lördag 2 oktober i anslutning till pubkväll.
Mötet skulle också välja en Nämdödagskommitté men
beslutade istället att den nya styrelsen får i uppdrag att utse
en kommitté innan februari månads utgång. Budgeten antogs
enhälligt.
Val av funktionärer: Valberedningens förslag antogs med
några ändringar enl nedan;
Två styrelseledamöter för 2 år: Petter Öhman omval, Annika
Wallin nyval
Tre suppleanter för 1 år: Per Fjärdhäll omval, Klas Horngren
nyval
Christer Glad nyval
Två revisorer för 1 år:
Lars Letterhag omval, Ulf Haeggström omval
Två revisorsuppleanter för 1 år:
Märta Öhman omval, Albert Mattsson nyval, istället för
valberedningens förslag omval Jonas Nilsson som avsagt sig
uppdraget.
Valberedning, tre funktionärer för 1 år varav en
sammankallande:
Johan Bergman, sammankallande, omval
Lars Fogelberg omval, Christer Glaad omval
Ungdomsledamot: Valberedningens förslag att avskaffa
denna post gillas inte av mötet. Mötet uppdrar åt nya
styrelsen att tillfråga Malin Horngren och Mia Öhman om de
vill kvarstå som adjungerade ungdomsledamöter alternativt
adjungera några andra lämpliga medlemmar.
2
Ombud till föreningar som Hembygdsföreningen är ansluten
till:
Värmdö kommuns skärgårdsråd: Nilla Söderqvist och Conny
Mattsson
Siko:s styrelse: Nilla Söderqvist ordinarie, Albert Mattsson
valdes till ersättare -istället för valberedningens förslag
Conny Mattsson som avsade sig uppdraget. Siko:s årsmöte
2011: Nilla Söderqvist, Conny Mattsson, båda ordinarie.
Annika Wallin och Petter Öhman, båda ersättare.
Siko:s festkommitte: Lotten Hjelm
Stig Öhman utsågs av mötet till kontaktperson i frågor
gentemot Vaxholmsbolaget.
Motioner och andra frågor som hänskjutits till årsmötet:
Inga motioner har inkommit.
En fråga tas upp på mötet:
I de fall när arbeten ska utföras på Hembygdsgården där
föreningen faktureras föreslår mötet att styrelsen har tillgång
till en lista med företagare/enskilda personer som listat sig
under tänkbara arbetsområden. Mötet föreslår att ett upprop
görs i kommande Nämdö Nu.
Övriga frågor:
Simon Skogsrydh redogjorde för en jämförelse mellan
olika spelkonsoler. Beslöts att Albert Mattsson och Simon
Skogsrydh inhandlar lämpliga spelkonsoler, i första hand
Wii, vars spelsätt passar alla åldrar. Men även XBox 360,
vars spelsätt tilltalar de yngre, och att Simon ansvarar för
anordnade spelkvällar.
Ett förslag på att kommunpolitiker skall bjudas in för
information och frågestund inför valet i höst gillades. Tas upp
på kommande skärgårdsråd.
Förslag på att föreningen anordnar kurs i smyckes och
konsthantverk. Närmast kan det vara aktuellt med Susanne
Amrén och glaskonst. Kursverksamhet förordades även i
andra kategorier.
Nilla informerar om styrelsens planer att ansöka om
ekonomiskt stöd via UROSS (vårt Leader-område) för att
anordna en allmän kommunal badplats i Sand.
Nilla informerar om Facebook-gruppen: ”Unga i Stockholms
skärgård”.
Joel Nordstedt från Söderöra har skapat gruppen och
beskriver den så här:
”Vi har startat den här gruppen först och främst som ett
kontaktnät i Stockholms skärgård. Vi kommer att använda
gruppen för att sprida information om bland annat
evenemang, möten och annat som kan locka yngre öboende
och kanske till sådana som står inför valet att flytta ut i
skärgården. Det här är ett forum där vi som är medlemmar
bestämmer innehållet!” Facebook-gruppen är öppen för alla.
Mötets avslutas ca 16.30
Underskrivet av sekr Conny Mattsson, mötesordförande
Albert Mattsson, justerare Roy Agehorn och Victor Englund
Tankar om förra året
Sitter här på min lilla kobbe (Gillinge) och tittar ut på
det härliga vita snölandskapet och funderar över hur jag
ska sammanfatta året som har gått. Det har varit ett bra år,
Nämdödagen firade sitt 20-årsjubileum med ett fantastiskt
resultat. Det är bara att buga och bocka till alla fantastiska
människor som ställer upp så att vi kan genomföra dagen på
det suveräna sätt som vi faktiskt gör. Själv stod jag i köket,
slängde ut mat i ett rasande tempo, för att inte glömma
Nämdölen som blev en stor hit.
Läste häromdagen om att Österåkers kommun funderar
på att lägga ner sina ö-bibliotek (Ingmarsö och Ljusterö)
och det var många upprörda åsikter om det. Det väckte
minnen från den tiden (inte så länge sedan) då vi kämpade
för att inte vi skulle förlora vårt ö-bibliotek. Kanske inte det
mest genomtänkta förslaget från Värmdö kommun men i
slutändan så lyssnade de på oss och det blev en bra lösning.
Vi har nu ett underbart bibliotek som bemannas av ideella
krafter, ett avtal med kommunen som täcker lokalhyra, en
medborgardator med internetuppkoppling och inköp av nya
böcker. Bokbeståndet har nog inte förnyats i den takt som ny
sker. T ex så släpade Nilla och jag hem en hel dramatenkärra
fylld med böcker från förra årets bokrea. Om/vad som
kommer från årets rea blir en överraskning. Glöm inte bort att
ni har mycket stora möjligheter att påverka inköpslistan.
Lägenheten är piffad och klar för kortuthyrning, den
används rätt flitigt redan nu efter pubar, herrmiddagar och
liknande. Det är skönt att veta att man inte behöver ta sig hem
över isarna, i dimma och oväder efter en helkväll på puben.
Förra året hann vi med 10 pubkvällar med god mat och härlig
stämning. Det var inte det enda vi hann med, det blev även
en julmarknad, Luciafirande, filmvisning, kvällsvandring
på Mörtö, och föreläsning om Rysshärjningarna 1719 som
var mycket intressant. Det var som vanligt nästan fullt i
hembygdsgården.
Man kan konstatera att vi gör väldigt många olika saker
och jag måste säga att vi gör det bra. Det är både vår styrka
och akilleshäl. Vi har en hög ambitionsnivå, men behöver bli
bättre på att få fler att delta aktivt under hela året. Skulle vilja
se att många gör lite i stället för att några gör mycket. Det är
ett förbättringsområde, något att bita i för oss alla, vilket inte
borde vara omöjligt när medlemsantalet i föreningen bara
växer och växer. Det är jätteroligt att kunna konstatera att vi
förra året hade en medlemsökning på ca 14%. 271 st själar
var medlemmar i Nämdö hembygdsförening vid årets slut.
Så här på vintern känns det antalet väldigt stort, när man har
gått hemma på ön (Gillinge igen) och inte sett några andra än
de närmsta grannarna (de är 5 st) på flera veckor. Då känns
sommaren, med liv och rörelse, avlägset. Njuter av tystnaden
och lugnet nu och ser samtidigt fram mot ett härligt livligt år
tillsammans med er.
Stina Molander, sekreterare i Nämdö Hembygdsförenings styrelse
Verksamhetsplan 2010
Två medlemsmöten: Årsmöte och höstmöte
Hembygdsgården:
Drift och underhåll.
Ansvarig Bosse Holmberg och Petter Öhman
Kontaktperson för Hembygdsgårdens uthyrning:
Carina Öhman
Kontaktperson för lägenhetens uthyrning: Nilla Söderqvist
Vårstädning helgen 15-16 maj. Föreningen bjuder på mat.
Höststädning 2 okt i anslutning till en pubkväll. Föreningen
bjuder på lunch. Sand: Drift och skötsel av flytbryggorna.
Ansvarig: Per Fjärdhäll och Jesper Skogsrydh
Nämdö Bilbliotek: Drift och skötsel i samarbete med
Värmdö kommun. Ansvarig: Inga
Nämdö Nu: Ge ut tre nummer. Vår, sommar och höst.
Ansvarig utgivare är föreningens
ordförande. Redaktion: Camilla Strandman, Carina Öhman,
Inga Winroth
Hemsidorna: Verka för att sidorna uppdateras kontinuerligt.
Webmaster för föreningens hemsida www.namdohbf.se är
Per Fjärdhäll.
Webmaster för föreningens bibliotekshemsida www.namdo.
dinstudio.se är Nilla Söderqvist.
Pubar: Bedriva pubaftnar första lördagen i månaden.
Ansvarig: Christer Glaad
Nämdödagen lördagen den 31 juli. Nämdödagskommittén
väljs av nya styrelsen.
Film & Bildtajm: Kalendarium mm. Ansvarig: Albert
Mattsson och Stina Molander
Julmarknad med pub: Lördag 4 december i samarbete med
Skärgårdsmuseet och kyrkan. Ansvarig för föreningens
engagemang: Camilla Strandman, Nilla Söderqvist och
Gunilla H Bering
Kulturhistoria: Bygdens kulturarbete, exempelvis
ihopsamlande av dokumentation, guidade vandringar mm.
Ansvariga: Per Fjärdhäll och Camilla Strandman
VISIONER
Fler barnfamiljer till Nämdö
Verka för fler och nya arbetstillfällen på ön
Verka för nya hyresbostäder på ön
Verka för anläggande av en allmän badplats i Sand
Bredband till Hembygdsgården
Nämdö filmfestival
Arbeta aktivt i externa organisationer: SIKO, Värmdö
kommuns skärgårdsråd, UROSS och andra liknande
organisationer.
3
Bengalkatt - ”Snöleopard”
Bengalkatten Lotus har bosatt sig på Strömskär och
tillsammans med sin artsläkting
Kalindi sprider de glädje till matte Kicki och husse Conny
med sina fantastiska personligheterintelligenta, tillgivna och
pratglada. Dagarna används till diverse aktiviteter som att
jaga och brottas med varandra, hoppa högt, leka i snön, slicka
av i diskmaskinen, och leka med vatten. Bengalkattens namn kommer från det latinska namnet
”Felis Bengalensis” som är namnet på kattdjursgruppen
Asian Leopard Cats (ALC). På 1960 talet kunde man köpa
ALC katter i vissa zoo- affärer i USA och Europa. I USA
försökte man avla på en ALC-hona med avsikten att den som
hade en spinnande leopard i famnen inte ville bära en päls
av en död. Först på 1980 talet fortsatte avelsarbetet under
vetenskapligare former.
En indisk ALC importerades och tillsammans med
andra lämpliga katter avlades det för att få fram en
temperamentsstabil och fertil ras. Bengalen är unik med sin
historia och att vara så lik sina vilda släktingar, bengalerna
är också kända för att inte vara rädda för vatten utan simmar
gärna.
Den första Bengalen kom till Sverige 1995 och därefter
har det importerats från bl.a. USA och Australien, 1999
godkändes rasen i Sverige av SVERAK. Nu är bengalerna på
stark frammars och antalet födda i Sverige ökar stadigt.
Conny Mattsson
Emmy 90 år ung!
Den 18/12 fyllde Emmy Andersson 90 år
och hon firades dagen därpå vid ett trevlig
och välbesökt öppet hus i Hembygdsgården.
Hit kom släkt och vänner från både när
och fjärran som bjöds på fin buffé och fick
höra både tal och pianomusik(!) Flera talare
berättade historier om hur väl de tagits om
hand av Emmy och Sture när de i olika
nödsituationer kommit till Långviksskär
och hur det sedan blivit grunden för livslång
vänskap. Och bland gästerna fanns förstås
ett gäng från Kustbevakningen, som alltid
passar på att besöka Emmy när de har
vägarna förbi.
4
Det ryska myntet
Intill en gammal torpgrund nära Nämdö Böte har ett illa
medfaret ryskt mynt från 1743 hittats. Det året är mycket
speciellt i de svensk-ryska förbindelsernas historia, vilket
gör det möjligt att ganska så noga kartlägga myntets väg till
Nämdö. Där kan torparen Jöns Persson i Västra Maren ha fått
det i sin hand redan samma år som det präglades i Ryssland.
Efter att Sverige hade förlorat sin stormaktsställning
omkring 1720 följde den så kallade frihetstiden, då hattar och
mössor stred om makten. Högt på hattarnas program stod ett
revanschkrig mot Ryssland och 1741 lyckades de få ett sådant
till stånd. Kriget utvecklade sig snabbt till en katastrof för
Sveriges del: den svenska armén kapitulerade och Ryssland
intog hela Finland.
När fred slöts i Åbo 1743 kom Sverige ändå mycket
lindrigt undan och förlorade bara ett hörn av Finland mot
att i gengäld lova den ryska kejsarinnan Elisabet att välja
en svensk tronföljare helt i hennes smak. Han hette Adolf
Fredrik.
I Sverige rådde vid denna tid ett starkt, folkligt missnöje
efter flera års missväxt och de stora manskapsförlusterna i det
helt misslyckade kriget. Valet av Adolf Fredrik till tronföljare
ökade förbittringen ytterligare, särskilt då i Dalarna, och
ledde till det sista stora bondeupproret i Sveriges historia. Det
slogs ner i juni månad 1743 på nuvarande Gustav Adolfs torg
i Stockholm.
Ett annat svårt problem för den svenska regeringen vid
denna tid var att även Danmark starkt ogillade valet av Adolf
Fredrik. Den danske kungen hade ett annat förslag till svensk
tronföljare och hotade rent av med krig om saken, vilket
fick till följd att den svenska regeringen bad Ryssland om
militärt beskydd mot Danmark. Den ryska kejsarinnan biföll
önskemålet genom att på hösten 1743 skicka tolvtusen ryska
soldater till Sveriges undsättning.
Stående utanför sitt knuttimrade torp i Västra Maren nära
Nämdö Böte bör Jöns Persson och hans familj i oktober
månad det året ha kunnat se stora delar av denna ryska styrka
roende passera söderut på Nämdöfjärden. Åsynen kom inte
som en chock för dem, utan tvärtom var de förberedda,
eftersom prästerna i kustsocknarna under högmässan den 25
september hade läst upp en kungörelse om att ryssarna snart
var att vänta.
Under de följande nio månaderna låg de ryska trupperna
förlagda i Stockholmstrakten och i Östergötland. Ett tusental
soldater inkvarterades på Värmdö, i Österhaninge och Tyresö,
medan galärerna, som hade transporterat soldaterna, låg
upplagda i Baggensstäket.
Närheten till de ryska trupperna måste ha fått Jöns Persson
och hans hustru att åtminstone till en början frukta för sina
liv. De hade genom åren lyssnat till så många svavelosande
predikningar, i vilka prästerna hade utmålat ryssar som
Guds straff för folkets förfärliga synder, att det nu var svårt
att förstå att samma ryssar var hitkallade till rikets försvar.
Torparparet visste också mycket väl att ett antal år tidigare
hade torpet de bodde i, liksom nästan all annan bebyggelse på
Nämdö, bränts ner av ryska förband, som då kommit roende
på ungefär samma sätt. Tjugofyra år hade gått sedan dess,
men många på Nämdö hade saken i färskt minne.
Oron på Nämdö för den på nytt anlända ryska galärflottan
går att avläsa genom de gåvor, som vid denna tid gavs till
kyrkan med en bön om Guds beskydd mot ryssarna. Enligt
kyrkans räkenskaper just vintern 1743/44 gav t.ex. en bonde
i Långvik en sådan gåva med en bön ”att få sitta i frid för
fienden”, en nybliven änka i Västerby för ”att få bliva stilla i
sitt hus” och en annan änka för ”att bliva i ro för ryssen”.
Flera av gåvorna gavs ”efter löfte”, vilket väl innebar att
personerna i fråga lovade att ge sina gåvor den dag det
verkligen hade visat sig att Gud hade låtit dem undkomma
faran. Även de gåvorna gavs när ryssarna ännu var kvar, av
vilket man förstår att nämdöborna återfick lugnet så snart
ryssarna hade fått möjlighet att visa sitt fredliga uppsåt.
De ryska soldaterna hade fått sin sold utbetald när
de passerade Helsingfors på väg mot Sverige, och i en
överenskommelse hade de svenska myndigheterna förbundit
sig att i Sverige växla in soldaternas pengar mot svenska
mynt. Men saken sköttes så makligt att ryska mynt i slutet av
1743 kom i omlopp på de platser där ryssarna var förlagda,
och via någon sådan transaktion hamnade ett av dem hos Jöns
Persson i Västra Maren. Kanske sålde han några gäddor till
frusna och hungriga ryska soldater vid Baggensstäket och fick
i betalning ett blänkande nytt ryskt mynt, som sedan visade
sig sakna värde för honom och till slut hamnade i marken.
Något krig mot Danmark blev det aldrig och de ryska
trupperna återvände hem i juli månad 1744. Torparfamiljen i
Västra Maren stannade i ytterligare sex år och flyttade sedan
vidare till Västerby.
(De lokalhistoriska uppgifterna har kompletterats med
uppgifter från ”Den farliga hjälpen” av Anders Persson.)
Kalle Kjellman
Pubkvällar i
hembygdsgården
God mat & dryck - Öppet kl 18- 23, alla välkomna
3 April, 1 Maj, 5 Juni
5
m/s Nämdö - både gammalt och nytt fartyg
Nya Nämdö vid Östanviks brygga
Den 16 december döptes Waxholmsbolagets nya
vinterfartyg m/s Nämdö och tillönskades lycka och välgång
på sina färder såväl i Stockholms skärgård som på de övriga
haven om behov uppkommer...
Hon är byggd i Finland hos Työvene Oy i Nystad och har
måtten 31,3 m lång och 8,7 m bred. Går 2,7 m djupt och de
fyra Volvo Penta D12 MH- maskinerna ger en toppfart på 12
knop. Maxantalet passagerare är 280 st (Vindöga tar idag 188
pass.). Nämdö sattes genast in i trafik i Vaxholmsområdet
och på traden mot Möja på helgerna. Men även vi i
Nämdöskärgården fick några dagars "uppvisningstrafik" i
januari så att alla kunde provåka och se det fina nybygget.
Under våren kommer ett systerfartyg, m/s Gällnö, att
levereras. Och det var väl tur att Waxholmsbolaget satsar på
isgående nya fartyg när det slog till och blev en sådan isvinter.
Gamla Nämdö, troligen vid någon brygga på Ingarö,
kan det vara midsommar?
6
Sjökapten Frithiof Gotthard Dahlgren
Vid dopet överlämnade gudmor (som är undertecknad)
som gåva från familjen Dahlgren, Västanvik, ett inramat foto
på gamla skärgårdsbåten Nämdö, som var byggd 1875 på
Göteborgs Mekaniska verkstad. Lustigt nog hette det fartyget
tidigare just "Nystad", vilket gjorde varvsrepresentanterna
därifrån väldigt nyfikna på hela historien för gamla Nämdö.
(Den som vill veta mer kan läsa tidningen Skärgårdsbåten
nummer 1/2010 där det finns en lång artikel.) Åren 19011906 gick Nämdö i trafik här och rederiet hette Ångfartygsaktiebolaget Stockholm-Ingarö-Nämndö. Befälhavare
var under åren 1903-1906 sjökapten Frithiof Gotthard
Dahlgren, Västanvik. På den tiden var besättningarna på
skärgårdsbåtarna betydligt större än idag, Nämdö bemannades
av ett tiotal personer; eldare, kocka, servitriser, matroser
förutom styrman och kapten.
Camilla Strandman, gudmor
Besättningen på Gamla Nämdö
Isvinter
Vid iskanten
När det här skrivs, 10 mars 2010, har vintern och isarna
fortfarande ett stadigt grepp om skärgården. Idag var vi ett
litet gäng som fångade dagen och drog iväg mot Tärnskär på
våra skotrar. Strålande sol och snövita isar.
Färden gick via Långviksskär. Där tittade vi in en kort
stund hos Emmy som hade fullt upp med att väva. Men
inte mer fullt upp än att hon hade tid att berätta om en
vinter, troligen 1946, när isarna var så starka att Nyberg,
arrendatorn på Västerby, kunde köra ut ett stort lass med
hö till Långviksskär med häst och vagn. Hästen var vit och
hette Malte, kom Emmy ihåg. Sen vinkade hon hejdå till
oss i köksfönstret och sa åt oss ungdomar att vara försiktiga.
Så vi for vidare och kände oss som spralliga tonåringar ett
tag innan vi faktiskt blev försiktiga och tillslut parkerade
skotrarna, för en fikarast, på behörigt avstånd från iskanten.
Hög mysfaktor.
Men det är först de senaste veckorna som man har
kunnat ta sig mellan öarna på skoter eller skidor. Och så
har det sett ut i hela skärgården. Här några av fordonen som
jag nyttjade för att ta mig till SIKO:s årsmöte lördag den
27 mars som i år var förlagt till Arholma Nord på Arholma.
Det blev en kringelikrokig väg att ta sig från Nämdö (redan
torsdagmorgon med m/s Skarpö då jag först skulle delta på
Regionala Skärgårdsrådet i stan ). Hade turen att få följa med
Barbro Nordstedt, ordf i Blidö-Frötuna Skärgårdsförening,
hem till Söderöra samma kväll och natta över. Visserligen en
kringående rörelse men ändå på väg norrut.
Väl framme på det förträffliga gästhemmet Arholma Nord får
vi en efterlängtad lunch - det är inte bara jag som haft en lång
och krokig resväg - innan Susanne Ortmanns berättade om
Leader-UROSS som nu varit igång ett år och där vi fick några
konkreta exempel på beviljade stöd presenterade. Därefter
tar årsmötet vid där undertecknad väljs till mötessekreterare.
Årsmötet väljer bl a ny ordförande - Pia Södergren från Harö,
sekreterare - Britt Fogelström från Möja och vice ordförande Barbro Nordstedt från Söderöra, till SIKO:s styrelse. Tidigare
som innehaft de posterna hade valt att inte kandidera för en
ny omgång.
Efter mötet fick vi en guidad tur i den byggnadsminnesförklarade kustartillerianläggningen som ligger insprängd
i berget och som under kalla krigets dagar skulle vara med
och skydda Sveriges territorium. Sammanfattningsvis är
SIKO:s årsmöten mycket trevliga sammankomster då många
skärgårdsbor har chansen att träffas under trevliga former
och det roliga med just detta möte var att det kom så många
Arholmabor som annars alltid har långt till dessa träffar.
Ta chansen om ett år och häng med. SIKO betalar för två
medlemmar från varje förening och för övriga deltagande står
varje förening för.
Vårt eget årsmöte, lördagen 6 februari, avlöpte också under
trevliga former till kaffe, Petters hemlagade kanelbullar och
till dofterna av kvällens pubmeny som förbereddes i köket
medan mötet pågick. Valberedningen hade gjort ett gott jobb
och hittat nya namn att välja till den nya styrelsen då några
ur den gamla styrelsen avsagt sig fortsatt engagemang. Stort
tack till Lotten Hjelm, Carina Öhman och Albert Mattsson för
allt ni tillfört i styrelsearbetet. Och som tur är fortsätter ju ert
engagemang i föreningen. Carina med vaktmästerisysslorna
och kontaktperson i samband med uthyrning av
Hembygdsgården. Lotten finns ju alltid med som ”stand by”
liksom Albert som även fortsättningsvis är officiell ersättare i
SIKO:s styrelse för vår förening.
Nilla Söderqvist
7
Några ord om torpet Sunnansund
Amanda och Johan August Malmstedt på Sunnansund
Underlaget kommer till största delen från
Ulla Olsson, Anders och Sven Dahlgren, samt
Hildegard Jensen. Ett STORT TACK till ER!
Uvön hörde sedan århundraden till säteriet Östanvik på
Nämdö. Vid arvsskiftet i familjen Elmén1862-1872 styckades
säteriet och Uvömarken tilldelades Västerby och Västanviks
gårdar.
På Uvö fanns sedan 1731 ett torp som benämndes Solbaset,
nuvarande Sofiehill. I jordeböcker och mantalslängder från
1700-talet använder man växelvis namnet Solbaset eller
Skräckmarn, Skräckmaren eller Skräckmarstorp ( från
ordet skrak= fågel). I slutet på 1700- talet hade man röjt
och utvidgat odlingsmöjligheterna så pass att man ansåg att
det var dags att etablera ytterligare ett par torp på ön, utöka
befolkningen och skaffa arbetskraft för drift av säteriet.
Som torpare var man skyldig att utföra dagsverken till
huvudgården. Sunnansund finns namngivet på en karta från
1803. Enligt kyrkoböckerna (1806) hette den första torparen
där Gustaf Gustafsson. Han var bördig från Nyland och
hade varit dräng i torpet Skräckmarn och där gift sig med
en dotter i huset, Cajsa Gustavsdotter. Paret hade många
barn och flyttade redan 1807 till Mörtö där dom arrenderade
ett jordbruk som inte låg under Östanvik, utan hörde till
Smådalarö gård. Gustaf lämnade dock inte helt ifrån sig
torpet Sunnansund utan städslade en dräng Carl Sundholm
som med frun Catharina Göransdotter Wettergren och två
barn bebodde och brukade torpet, samt gjorde dagsverken.
Den familjen flyttade från Sunnansund till Skärvassa år 1810.
8
Under en tid av ca 27 år följer det en väldig ström av
människor som bor på torpet och som flyttar därifrån. År
1837 kommer Carl Gustaf Sjöblom, som föddes år 1813 som
äldste sonen på torpet Källsäng ( låg mittemot Skräckmarn, på
Nämdö) till Sunnansund med makan Greta Lisa Sandström.
Paret får sju barn, men bara det yngsta och äldsta barnet når
vuxen ålder. År 1856 dör Greta Lisa och Carl Gustaf gifter
om sig med Ingrid Charlotta Söderstrand. De tar tillsammans
till sig flera små barn som de efter bästa förmåga tar hand
om och som verkar ha haft det bra hos dem. 1875 så dör
Carl Gustaf och änkan flyttar till Långvik med de tre yngsta
barnen.
1877 är det så dags för den allra sista torparen på
Sunnansund att träda in på arenan. Han hette Johan August
Malmstedt och var född på Värmdö 1849. År 1870 kom
han som dräng till Orrö gård och där träffade han en dotter
på gården, Amanda Sofia Jansdotter, född 1853. Intressant
att notera är att Amanda Sofia var släkt i rakt nedstigande
led till den som först kom att bruka Orrö, jag tror han kom
från Livland.Tycke uppstår mellan Johan och Amanda, de
bildar ett par och gifter sig 1872. Under loppet av tjugo år
kommer de att tillsammans få elva barn, varav ett fåtal kom
att stanna kvar, helt eller delvis i hemtrakterna. Malmsteds
var idoga och arbetsamma människor. De brukade jorden
och hade kor och häst, säkert fiskade man mycket också för
de hade ju många munnar att mätta och de tycktes trivas bra
därhemma på "sitt" Sunnansund. I kyrkböckerna står noterat
att ingen av barnen konfirmerades, till prästens stora förtret.
Det behövde ju inte tyda på att man var ogudaktiga utan
snarare var det väl avståndet och att ungdomarna behövdes
till sysslor hemma på torpet som gjorde att man avstod från
konfirmationsundervisningen, tror jag. Johan August står
omnämnd i Maj-Britt Erikssons böcker och där befinner han
sig ofta i Missionshuset på Nämdö.
1929 hölls en auktion på Sunnansund. I samband härmed
flyttade Johan August och Amanda Sofia till Gamla Skolan i
Sand, där de väl så småningom dog.
Deras äldsta barn Mathilda Wilhelmina Malmstedt kom så
småningom att försörja sig som tvätterska, hon bodde tidvis
kvar på Sunnansund och drog i början tvätten upp till Mörtö
träsk. Sedemera på 1920-talet när hon köpt sig stället vid
södra änden av Västerby träsk så blev det kanske något mer
bekvämt för henne att utöva sitt yrke. Mathilda, som sedan
bara kallades för Tilda, var trolovad i Stockholm och fick två
flickor med sin fästman men något äktenskap kom aldrig till
stånd, utan hon fick själv sörja för sina flickors uppväxt. Jag
minns henne med en viss bävan för hon kunde vara ganska
barsk av sig, och så hade hon en jättestor katt som syntes
ibland när vi skulle hämta våra kor från Källsäng. Hennes
barn som var födda på 1890-talet såg jag dock aldrig till.
Johan Augusts och Amandas äldste son Leonard,
född 1875 var grundläggare och bodde som vuxen som
sommargäst på Ekholmen hos familjen Gustafsson, som han
även var släkt med genom sin hustru Emma som var syster till
Fridolf Gustafsson. Paret flyttade vid Leonards pensionering
ut till Ekholmen och bodde där permanent innan de på ålderns
allra sista höst flyttade till pensionärshemmet på Djurö. Sonen
Otto Elof, född 1886 var snickare och var gift med Märta.
De skildes emellertid sedan, för när ett gäng skogshuggare
kom till Uvö fattade Märta tycke för en av dessa och drog sin
kos med honom. Elof blev nu kvar ensam på Sunnansund.
Han tog skilsmässan hårt och blev sig aldrig riktigt lik efter
den. Men han bodde kvar på Sunnansund, nu som ensam
arrendator av torpet. Elof byggde sig så småningom en
mindre stuga som han flyttade in i, och kunde på så vis hyra
ut det större huset till sommargäster och få lite inkomster.
En liten historia som utspelade sig någon gång på
30-40-talet: En familj Lindroth hyrde det stora huset vid
Sunnansund och i umgängeskretsen fanns Evert Taube. En
vacker sommardag kom ett stort följe till Sunnansund och
man tågade upp från bryggan. Evert fick reda på att det var
Elofs födelsedag och han stämde upp sin stämma tillika med
vackert gitarrspel nedanför Elofs fönster, där rullgardinen
var nedfälld. Efter en stund rullades gardinen upp och fönstret
öppnades så pass att en hand kunde sträckas ut. Ner på backen
vid Everts fötter kastades en peng inrullad i tidningspapper
såsom sedan var vid gårdsmusikanters besök på innergårdarna i
stan. Sedan stängdes fönstret igen och rullgardinen drogs ner.
Undertecknad kommer ihåg ett besök hos Elof på vintern.
Jag, min syster och vår mor åkte spark dit. Vi togs väl emot
och Elof bjöd på kaffe och fralla med mycket smör på. Vår
mor ansåg att smörgåsarna endast skulle strykas med ett tunt
lager smör men Elof stod på sig och tyckte att barnen skulle
ha det ”fett” och därmed fick hon nöja sig. När Elof dog så
fanns bara hans katt kvar i stugan.
Jorden som hörde till Sunnansund slutade att brukas i
början på 1940-talet. Men 1951 kom paret Åberg, Rune
och Irma som arrendatorer till Sunnansund. Det stora huset
rustades upp av Irmas pappa Bernhard Nilsson i Bråvalla.
Husgrunden hade satt sig så pass att man var tvungen att lyfta
hela huset och laga den. Åbergs ville bygga ett hönseri och
det fick dom. Skog avverkades på Västanvik och sågades
till brädor och plank på gårdens egen såg och på så vis
erhölls virke till bygget. Hönseriet byggdes upp och hönor
införskaffades, ägg lades och kycklingar kläcktes fram. Det
fanns också en ko och en häst på ”torpet” under denna tiden.
Paret Åberg fick fyra barn, varav jag minns Lasse och Pia
som gick i Nämdö skola ungefär samtidigt som jag. Efter ca
10 år som arrendatorer på Sunnansund flyttade familjen till
Småland.
På 1960-talet blev Sunnansund och stora marker på Uvö
och Nämdö inköpta av Stockholms stad. I slutet på 1970-talet
var det så dags för nästa bofasta familj att etablera sig på
Sunnansund. Det var familjen Wallin / Holmberg som
närmast kom från Aspö. Det fanns behov av en renovering
av huset och den gjordes av hyresgästerna själva denna gång.
De kunde då konstatera att den gamla torparstugan från
1800-talet fanns kvar och fortfarande utgör den husets kärna.
Hönseriet från familjen Åbergs tid finns också kvar och fyller
sin funkton som lagerlokal numera. Idag bor vår ö-elektriker,
tillika kyrkovaktmästare Annika Wallin på Sunnansund.
Tillsammans med sonen Fredrik har hon startat ett projekt
som går ut på att röja en av de gamla åkrarna på Sunnansund.
Fredrik sköter motorsågningen och resten hjälps de åt med.
Sunnansund ingår numera i Skärgårdsstiftelsens
fastighetsinnehav och är en del av Nämdö naturreservat.
Inga Winroth
Upprop!
Hembygdsföreningen har ju många duktiga medlemmar i massor av olika yrken. Kanske håller du
på med något som kan vara av nytta för föreningen? Det dyker upp alla möjliga behov inte bara rena
hantverkstjänster utan också att vi behöver köpa in utrustning, ha föredragshållare, vinster till lotterier mm.
Det kan vara både ideell hjälp och tips om var vi kan köpa tjänster till bra pris och villkor.
Hör av dig till föreningen (Nilla 0707-971736) och tala om vad du kan bidra med.
9
Uvö teaterlada
Teatern och dess huvudentré (den svarta dubbeldörren).
Många känner inte till det, men Uvö har haft sin egen
kändis: Herbert Grevenius. Det var han som dramatiserade
en stor tv-satsning år 1966 som alla äldre kommer ihåg:
Strindbergs ”Hemsöborna”. Den gjorde stort intryck på oss
den gången på den gamla goda tiden då tv-sändningarna
fortfarande var svartvita. Med Sif Ruud som änkan Flod, och
han som skulle ge hjälp åt hennes lantbruk, värmlänningen
Carlsson, spelad av Allan Edwall. Och så Flods son Gusten
som gjordes av den unge Sven Wollter. TV-serien spelades
in på Kymmendö (ön var inspiration för Strindbergs Hemsö)
fem sjömil sydväst om Uvö. För Herbert Grevenius med
baskern på, var det så att säga pendelavstånd till havs.
Fyra år efter slog denne dramaturg, dramatiker,
författare, översättare och recensent till igen på TV med att
också dramatisera Strindbergs ”Röda rummet”. Senare i
livet, som dramaturg på Dramaten, var Herbert Grevenius i
princip helgonförklarad och fick vara kvar så länge han levde.
Då ska man veta att han dog 1993 som 92-åring, aktiv in i
det sista. Men det var på Uvö som Herbert Grevenius hade
sitt sommarparadis. Genom att han fanns på Uvö kom det
sig också att vår världsberömde regissör Ingmar Bergman
kom dit. För Herbert Grevenius var en av de första att
uppmärksamma Bergman och kom sedermera att skriva flera
av hans tidiga filmmanus.Till Uvö hade Herbert Grevenius
kommit på 1940-talet, till ett av öns då två större gamla
hus, det i Sofiehill, som ännu fram till 1890-talet kallades
Skräckmarstorpet. Numera är tomten i Grevenius dotter Ulla
Olssons ägo.
Salongen. Trots bråten syns trappan som för upp till scenen.
Det som idag handgripligt mest minner om Herbert
Grevenius närvaro på Uvö är den av honom själv uppförda
teatern, eller teaterlada som man förr gärna sa om enklare
byggnader där man spelade för publik. Barnen fick teatern
som en högst annorlunda leksak. Och det var onekligen
märkvärdigt att en far gör något sådant åt dem. Än idag
finns gamla handskrivna program kvar som minner om
teaterepoken på Uvö. I botten låg Herbert Grevenius
brinnande teaterintresse som gjorde att han byggde in teatern
i ett gammalt uthus, troligen år 1949. Och än idag känner man
äkta tiljors atmosfär då man kommer in i byggnaden, trots
att den numera är belamrad med allsköns bråte. Den ligger
så skönt där med vattnet på ena sidan, skog på den andra
och framför en blomsteräng. Inne i salongen finns allt som
behövdes för en lyckad teaterföreställning i sommarkvällen.
Salongens proportioner är välavvägda. Under bråten är scenen
kvar. I öster, söder och väster finns ingångsdörrar som gör
det möjligt för skådespelarna att göra entréer och sortier från
olika håll. Man ser också rester av en anordning för ridån.
I Stockholms teatervärld avlöste uppsättningarna förr i
tiden varandra i en tät aldrig sinande ström. Det här var ju
före tv:s genombrott. Herbert Grevenius kunde plocka med
sig kulisser från nedlagda produktioner ut till skärgården.
När de fraktades ut i dåtidens långsamma träbåtar med
tändkulemotorernas behagliga dunkande, blev ljudet som ett
slags långväga inringning till kommande föreställningar i
havsbandet.
Marcus Boldeman
PS. I den intilliggande ladugården finns dessutom Herbert Grevenius skrivstuga kvar, också den belamrad med pinaler.
10
Uvö fastighetsägareförening
Föreningen bildades 1979 då ett behov av lite mer
organiserad samordning behövdes. Det var i samband med
ett bryggmöte om Uvö brygga, en väntkur skulle byggas.
Det var alltså skälet till att föreningen bildades och det är
också det som är syftet med föreningen: att lösa och bekosta
gemensamma intressen för alla på ön. Styrelsen
sköter och initierar kontakter med myndigheter och
entreprenörer av alla slag som utför
tjänster t ex båttrafiken, el- och teleförsörjning, sophämtning,
naturvård mm.
Av tradition ordnar vi ett gemensamt
midsommarfirande mitt på ön,
helikopterplatsen. Midsommarstången
kläds på förmiddagen och reses på
eftermiddagen för dans kring stången till
levande musik och under ledning av öns
lekare. Medhavd dryck mm intas i gräset
och firandet avslutas med fiskdamm,
dragkamp och skidåkning mm. Vissa år har
vi också dans på bryggan på kvällen.
Det viktigaste för oss är att den reguljära båttrafiken
fungerar på ett bra sätt och då är bryggornas underhåll och
Waxholmsbolagets krav på utformning av dem en huvudsak.
Vi har två bryggor, Sunnansunds brygga och Uvö brygga. De
har litet olika
tillkomsthistoria men båda är nödvändiga för att på ett rimligt
sätt nå alla fastigheter.
Övriga gemensamma intressen är att se till att stigar och
allmänt nyttjade markområden hålls i ordning. Vi har ett möte
varje höst där vi går igenom vad som händer och vad som bör
göras. Mötena, som också ska vara arbetsmöten med röjning
av nedfallna träd och uppväxande sly, grusning av stigar
och eldning mm, blir många gånger bara en sammankomst
med korvgrillning och planering av vad som ska göras.
Arbetena utförs sedan av var och en eller i grupper i det egna
närområdet.
Under de senaste två åren har förbättring av elnätet skett.
Luftkablar har delvis bytts till jordkablar och stora skador
har uppstått på stigarna av de arbetsmaskiner som krävts för
arbetet. Vi har fått en tryggare elförsörjning och hoppas att
de återställningsarbeten som gjordes före årets vinter nu ska
ge oss gångbara stigar. Det finns inget vägnät på ön, vilket är
både en fördel och en nackdel. Vi slipper motorfordon men
har ibland svårt att transportera tyngre grejer till våra hus.
Södra Uvö är sedan 2002 en del av Nämdö naturreservat.
Syften och föreskrifter om skötsel och förvaltning är
beskrivet av Länsstyrelsen. Skärgårdsstiftelsen är markägare
och förvaltare. Flera av oss på ön hjälper till frivilligt för att
hålla den tidigare odlingsmarken öppen för att bevara artrika
lundmiljöer.
Årsmötena har en viktig social funktion med information om
vad som händer på ön och nya Uvö-bor välkomnas. Speciellt
i generationsskiftestider kommer de äldre allt mer sällan ut
till ön, barnen tar över eller någon ny köper fastigheten. Det
finns ett stort behov av information om hur transporter av
byggmaterial mm kan göras, vilka hantverkare som finns i
omgivningen, hur sophämtning fungerar, vilka fiskerättigheter
som gäller, att en ambulanshelikopter kan landa på ön mm
mm.
Uvö Fastighetsägareförening har ca 50 medlemmar.
Nästan alla som bor i det område som styckades av till
fritidsbebyggelse 1952 är medlemmar. Under senare år
har även några av dem som bor på Skaten tillkommit i
föreningen. Vi har en årsavgift som ska täcka normalt
brygg- och stigunderhåll och också räcka till möten och
midsommarfirande.
Margareta Källström / ordförande i Uvö fastighetsägareförening
[email protected]
En påminnelse om medlemsavgiften för år 2010
De som ännu inte betalat årsavgiften för år 2010, är välkomna att göra det
genom att sätta in 150 kr per vuxen medlem på föreningens Plusgirokonto
495 89 99-7, alternativt Bankgirokonto 351-2878.
Vi hoppas på ert fortsatta stöd och engagemang för föreningens verksamhet!
11
Skräckmarstorpet på Uvö
Sofiehill
Vid sundet mot Alkläppen ligger "Sofiehill", ett rött
boningshus som man kan se är äldre än omkringliggande
"sportstugor". Det är här som gamla Skräckmarstorpet, ännu
tidigare kallat Solbaset, låg. Första gången det omnämns
i skrift är i en jordebok från 1731. Det verkar ha varit ett
ganska hårt liv att försörja sig som torpare på Uvö för
under ca 70 år finns ett tiotal olika torparfamiljer skrivna
på Skräckmarn/Solbaset. Det tycks också ha funnits två
olika bostadshus för från 1771 finns två torpare ibland
samtidigt. Torpets historia går under tidigt 1800-tal ihop med
Sunnansunds (se annan artikel), och man kan i kyrkböckerna
följa hur torpare i Nämdöskärgården ganska ofta flyttar runt,
från Uvö till Långvik, till Rågskär, till Bunsö, till Mörtö...
Det finns också noteringar om hur man skänkt pengar
till kyrkan "för det gud hulpit dess hustru ifrån en svår
barnsbörd till hälsan igen” , om unga föräldrar som avlider,
drunkningsolyckor, barnadödlighet och annat elände. Men
folk gifter om sig, får nya barnkullar och livet går ändå
vidare. Som torpare skulle man dels göra dagsverken på
huvudgården (Västerby) och dels sköta sitt eget lilla jordbruk
och fiske på torpet. Om en torpare fick det lite bättre städslade
han ibland en dräng som kunde skickas till dagsverken
och då kunde också torpet utvecklas. Den siste torparen på
Skräckmarn Anders Alfred Gustafsson från Mörtö flyttar dit
1858 men redan 1860 gifter han sig och flyttar till Bunsö.
Sedan står torpet obrukat i 36 år.
Vid arvsskiftet i släkten Elmén, som ägde Östanvik, får
Sofia Westerberg (f Elmén) Västerby dit också Skräckmarn
hörde. Så småningom blir hon änka och får svårt att klara
gården så hon säljer största delen av sin arvslott (det är nu
JW Sjögren kommer till Västerby) och flyttar tillsammans
Familjerna Bengtsson och Grevenius ca 1945 Hjalmar Bengtsson och
Herbert Grevenius i förgrunden
med sin dotter Selmas familj till Skräckmarn. Och för att
trivas lite bättre så får hon 1897 namnet ändrat till Sofiehill!
Så småningom köps stället av Oskar Bengtsson, far till
Hjalmar B (f 1903) som många säkert känner till som
brukare av Västerby. 1911 börjar man bygga nuvarande huset
Sofiehill. (Namnet skräckmarn kan härledas till skräcka =
skrakhona och mar = vik med smalt inlopp)
1943 kommer så familjen Grevenius (där alltså Ulla Olsson
är dotter till Märta och Herbert) till Sofiehill, först som
hyresgäster. Ulla har många minnen från Uvö- Västerby
när det fortfarande var en högst levande traditionell
skärgårdsbygd med kor, häst och grisar. I början av 1950-talet
började tomtförsäljningen på Uvö och de som köpte var till
största delen händiga människor som själva byggde.
Så här avslutar Ulla sin långa berättelse om
Skräckmarstorpet (där detta endast är ett litet sammandrag!)
när den kommer in på nybyggarna på 50-talet:" Men det här
är inte min sak att berätta om. Det vore roligt om flera ville
berätta sin historia om sitt Uvö, flera fastigheter har stannat
i släkten och många var så stora barn på femtiotalet att de
måste ha minnen från nybyggarperioden. Några Uvöbor har
rottrådar tillbaka till äldre Nämdösläkter och många historier
borde berättas innan det är för sent. Till sist: tack för hjälpen
Dagny och tack Kalle Kjellman på Nämdö Böte!"
Fotnot om namnet Solbaset, efterforskat av Sven
Dahlgren, Västanvik:
Enligt prof Staffan Nyström, Uppsala Universitet " I din
mantalslängd står Solbaset. Jag har hittat namnet (då
skrivet Sohlbaset) också i ett jordeboksutdrag från 1787. Det
är ett roligt och ovanligt namn. Ordet solbas eller solbase
finns nämnt i en del äldre ordböcker och lexikon. Det betyder
solgass, solvärme, och är väl ett trevligt namn på ett torp.”
Camilla Strandman 12
Sommargästen: Oväntad vintervinnare
Plupp, plopp, pljoink, droppar från taket har så många läten.
Så vackert det lät när våren äntligen gjorde sig påmind efter
en, lång, sträng, snörik, spännande, härlig, förfärlig och i
klimatpolitikens tid, ganska oväntad vinter.
Vinterns vinnare är förstås skidåkare, vintersportindustrin,
pulkaåkande barn, snöröjare och takskottare. Trodde man,
men vi är grundlurade.
Vinterns vinnare är ett sommarens gissel, har sommargästen
förstått. En liten en, farlig och illa omtyckt av alla, har passat
på när vi andra hukat under snö och kyla.
Det började ju så bra med en vit jul i hela Sverige och av
bara farten ett vitt nyår och sen bara fortsatte det med mer
snö och fler minusgrader. Resan till jobbet blev ett äventyr.
kommer, kommer ej, hördes lite var stans och sommargästen
glömmer aldrig äventyret på ersättningsbussen med den
ovane chauffören. Bussen stod och hoppade på stället när
han försökte starta och snart hördes ett utdraget Neeeeeeeej ,
stanna inte! från passagerarna varje gång bussen saktade in.
När vi en dryg timme försenade kom till sluthållplatsen utbröt
en regelrätt charterflygapplåd. Alla var glada och ingen tyckte
att det var pinsamt. Hur glad kan man bli för att det kommer
ett tåg, frågade en medpassagerare senare på tunnelbanan när
folk började prata och le mot varandra när tåget rullade in.
Men faror lurade överallt och sommargästens jobb
liknade mer och mer en akutmottagning med tillhörande
rehabiliteringsklinik.
Först var det tidigare konståkerskan som tog med sig döttrarna
till isbanan i kungsträdgården och föll så att armen gick
av på flera ställen. Tillbaka till jobbet nästa dag kom hon
med träningsprogram och smärtstillande. En annan föll från
taket och fick åka taxi till jobbet med bruten fot och kryckor
som alla ville pröva och så var nästa armbrott ett faktum.
Grannen svor över skrytklockan som försvann i snön medan
sommargästen tog fram cykelhjälmen som skydd för istappar
och dolde den pinsamheten under en ny stormössa.
När sommargästens kollegor började skotta sig fram till
sina infrusna och sönderfrusna sommarparadis fick akuten och
rehabiliteringsavdelningen utökas med en uppmuntringsakut
Sönderfrusna rör, läckande toaletter och förstörda golv måste
förstås först beklagas men sen är det ju bara att sätta igång
och en störtskur av välmenande råd och småråa skämt gav
upphov till avdelningen Guldgruvan- VISAB (Vi som alltid
vet bäst)
Sommargästen har för en gångs skull kunnat glädja
sig åt avsaknaden av bekvämlighet i sommarparadiset och
därmed bekymmer. Sällan har väl sommarön haft så vacker
vinterskrud så länge och bjudit både barn och vuxna på så
mycket kul. Snön har ju räckt till alla. Det har brummat lite
överallt av skotrar som äntligen fått lufta sig medan skidåkare
har kunnat glida fram och njuta av tystnaden.
Under värsta kylan när sommargästen beklagade sig för
en taxichaufför sa han. "Men det är ju bra, då försvinner
fästingarna."
Men det är ju det de inte gjort, visste sommargästen. De har
haft en toppenvinter, ett fästingparadis i värmen och fukten
under snön.
Taxichauffören talade under hela resan om sin skräck
för fästingar. Så fort hustrun och barnen kom hem från sin
semester i Kabul skulle de vaccinera sig.
Kabul, skrek sommargästen, Du är livrädd för fästningarna
när familjen i Kabul., Är inte det farligt?
"Nej, nej. Fästingar är mycket värre" , sa chaffören –
Tänka sig.
Några ord från en av alla människor som haft det kämpigt
i vinter har fastnat i sommargästens huvud. "Vår vinter är
inte ett problem. På Haiti har de problem", sa en kvinna i
gratistidningens enkät.
Sommargästen
Efterlysning!
Bästa Nämdö Hembygdsförening!
Vänder mig till er med en något märklig förfrågan. Saken är den att jag är på jakt efter "försvunna" släktingar, som bott i
Ekholmen Nämdö. Närer en svag förhoppning att genom er få kontakt med någon/några som kan ha känt Karl-Erik och
Dagmar Hamberg, som båda avled i september 1975. Jag håller på att samla material till en släktkrönika och man kommer
inte så långt med endast årtal och namn i det sammanhanget. Är mycket tacksam för svar, hur det än blir! Hälsningar, Anita Hamberg
[email protected]
13
Diverse
Nillas färdmedel till SIKO-mötet
Ur klippboken på Västanvik:
Svävare som går i anropsstyrd
Waxholmsbåtstrafik vintertid
m/s Hemfjord trafikerar på vintern Granö brygga
på Arholma i isränna från Östersjö på Björkö.
Skoterekipage på Söderöra
Finns du på
Facebook?
Efter förslag på årsmötet har
nu en ungdomsgrupp bildats
för att ordna aktiviteter t ex
spelkvällar och filmvisningar.
Vi ska också söka mikrostöd
från LEADER-projektet
UROSS som kan hjälpa till
med finasieringen av t ex
spelkonsoler. Hör av dig om
du vill vara med!
14
För den som gillar "sociala
medier" som t ex Facebook
tipsar vi om att det finns
en hel del grupper som
kfacebookan vara kul för
Nämdöintresserade: Kolla
t ex "Unga i Stockholms
Skärgård", "Skärgården",
"Nämdö".
Fler bilder på Connys fina
bengalkatter Kalindi och Lotus
Spännande
stjärnskådning efter
årsmötet
Posten kommer fram i nästan alla väder...
När årsmötet var slut var det
annonserat föredrag och stjärnskådning
med astronomiprofessor Aage
Sandqvist, Nämdöbötebo och medlem
i föreningen. Tyvärr var det mulet så
stjärnskådandet fick bli via projektor
och papper den här gången. Men
den entusiastiska publiken fick
höra ett jätteintressant föredrag och
stjärnskådning på riktigt planeras till en
mörk augustikväll 2010.
Ny VD
i Värmdö Hamnar AB
Till ny VD i Värmdö Hamnar
AB fr o m 19/4 har utsetts Michael
Larkner efter Leif Widmark som går i
pension. Michael, som är Värmdöbo,
har bl a varit VD för Birka Cruises
och marknadschef på Yasuragi
Hasseludden. Värmdö Hamnar är ett
kommunalt bolag som har hand om
drift och utveckling av kommunens
hamnområden och frågor i anslutning
till dessa. Det finns mycket för den
nye VD:n att jobba med, inte minst
Stavsnäs där det äntligen komit igång
detaljplanearbete som ska ligga till
grund för satsningar på gästhamn,
turismservice och andra viktiga
funktioner.
De som bor på öarna utanför Nämdö får posten hemkörd några gånger
per vecka. Under större delen av året är det några olika båtförare som
hjälps åt med jobbet men i vinter har den gått med svävare. Det är Thomas
Carlsson (på bilden tillsammans med Anna Horngren) och Conny Mattsson,
Strömskär, som sett till att samhällsservicen fungerat trots snö och
ishinder. De har inte bara kört post utan också skolskjutsar, "färdtjänst",
Vattenfallpersonal och allehanda taxi.
Växthuseffekten på riktigt
Många har under denna fimbulvinter uttryckt vissa tvivel på att vi
faktiskt går mot varmare klimat. Men Nämdö Nu har bildbevis! Se här
växthuseffekten med sin förödande verkan...
Vill du annonsera i
sommarnumret?
Nämdö Nu trycks i ca 300 ex, läses
förstås av föreningens runt 270 st
medlemmar men också av många
lösnummerköpare och inte minst via
webben. Den finns på föreningens
hemsida, Skärgårdsbryggan och som
länk på andra skärgårdssidor. 1/4- sida
(format anpassas efter annonsörens
önskemål) kostar 200 kr för medlem,
400 kr för ej medlem. Kontakta
redaktionen och boka plats!
Östanviks stora växthus trycktes ihop i snöstormen i februari.
Annons
Arbetshelg
i hembygdsgården
15-16 maj
För tider se affischering
eller medlemsmail
15
Mer om Nämdö
Hembygdsförening
Välkommen som medlem i Hembygdsföreningen, både
du som åretruntbo och du som är deltidsbo eller tillfällig
gäst! Hembygdsföreningen har ca 240 medlemmar och är
Nämdöskärgårdens officiella representant i kontakter med
myndigheter och liknande. Vi är också medlemmar i SIKO
(Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation) och
har därigenom ett nära samarbete med öföreningar både i
Stockholms skärgård och genom Skärgårdarnas RiksFörbund
(SRF) i hela landet och övriga Europa.
Hembygdsföreningen ordnar massor av aktiviteter som
pubkvällar, Nämdödagen, filmvisningar och viktiga möten.
Som medlem blir du inbjuden till minst två medlemsmöten
per år, får Nämdö Nu tre nummer/år och informationsutskick
via e- post. du kan hyra Hembygdsgården förmånligt och
viktigast av allt: du stödjer vårt arbete för Nämdöskärgårdens
framtid. Medlem blir du genom att sätta in årsavgiften på vårt
pg- skriv noga avsändare+ gärna e- postadress.
Kalendarium
APRIL
3
Pub i Hembygdsgården kl 18-23
4
Påskgudstjänst, kyrkan kl 16 med Nämdökören
Maj
1
Pub i hembygdsgården kl 18-23
8
Allsångskväll på Möja, Nämdökören+ Möjakören, se
affischering
15-16 Arbetshelg vid hembygdsgården, tider se
affischering+medlemsmejl
17
Manusstopp, Nämdö Nu nr 20
Juni
5
Pubkväll i hembygdsgården kl 18-23
6
Försommargudstjänst kyrkan kl 11 med Nämdökören
17
Nämdö Nu nr 20 ute!
Årsavgift 150 kr/person
PG 495 89 99- 7
Hyr Nämdö Hembygdsgård!
Hembygdsgården innehåller en stor samlingssal (80 kvm),
nyrenoverat kök med restaurangstandard, handikapptoa
m m. Porslin, bord och stolar för 80 personer. Dansbana
och utomhusmöbler. TV, digitalprojektor, stor duk,
musikanläggning.
Lokalerna passar för fest, möten, konferenser eller
kursverksamhet. Vi kan hjälpa till med kontakter till lokala
företag inom catering, städning, transport m m. Nära till
Nämdö kyrka och Sands brygga.
Vill du veta mer kontakta Carina Öhman 070- 496 13 15,
e- post: [email protected]
Se också bilder på föreningens hemsida
www.namdohbf.se
Tipsa gärna vänner och bekanta!
Kontakta gärna oss i styrelsen:
Ordförande:
Nilla Söderqvist [email protected]
Vice ordförande:
Conny Mattsson [email protected]
Fler arrangemang kan tillkomma, se lokal
affischering, föreningens hemsida www.
namdohbf.se, bibliotekets hemsida samt
utskickade medlemsmejl.
Annons:
Snygg tidning?
Jag som sätter ihop Nämdö Nu
heter Olle Strandman och tar gärna
emot uppdrag inom områden som
Layout, Webdesign, Grafisk profilering
m.m.
Kassör, adjungerad: Anders Gillinger [email protected]
Sekreterare: Stina Molander [email protected]
Övriga ledamöter: Annika Wallin [email protected]
Petter Öhman 0705-577374
Suppleanter: Per Fjärdhäll [email protected]
Klas Horngren 0707-788289
Christer Glaad 0733-962535
Ungdomsledamöter Malin Horngren [email protected]
adjungerade:
Mia Öhman [email protected]
[email protected]