MÖBELRIKET - Svenska Trasmattor

MÖBELRIKET
”Betong-Jesus, pinnstolar
och jordnära kvinnor”
En
kultu
ve
rupple
Tur 6 • 120 km
på
e
s
l
två eller fyra hju
l!
TUR NR 6
© STADSBYGGNADSKONTORET, VÄXJÖ KOMMUN
MÖBELRIKET-TUREN
Tur nr 6. Ca 120 km.
Turen går på både asfalterade vägar
och grusvägar.
Växjö - Härlöv - GrännaforsaKronobergshed - Moheda - Torpsbruk Torp -Vitteryd - Svenans - Aneboda Stenbro - Lammhult - Bo Hjälmsbodarna - Björknäs - LammhultBjursjö - Bråt - Lädja – Berg- Holma –
Ramsås- Stocksryd - gamla Växjövägen
mot Ör - Hylte - Makrilla - Ör - Växjö
VÄXJÖ
Turen börjar med att Du kör Storgatan
västerut, förbi Företagsstaden, det gamla
regementet I 11. Sväng av mot
Bergsnäs/Öjaby och kör genom samhället
som ligger vackert vid Helgasjön. Lite
längre fram passerar Du Räppe kanal som
förr var en transportled fram till Räppe
station där folk och gods kunde komma
vidare med tåg. En av de båtar som lade till
i Räppe hamn, den vedeldade snart 120åriga ångaren Thor, gör än idag turer på
Helgasjön, men numera med turister. Fram
till 1930-talet gick båten i nyttotrafik
(med både gods och passagerare och
pråmar på släp) från Asa i norr, via slussen
i Åby, till Räppe hamn där omlastning
skedde till järnvägtransport. Den resan tog
3 timmar och var/är 42,9 km lång.
Idag gör Thor endast turist- eller
beställningsturer i sjösystemet med
maximalt 60 passagerare, mot de 100 som
var tillåtet när ångaren var ny.
Besättningen på denna 16,48 meter långa,
3,60 m breda ångare och med en fart på 9
knop, består av tre man; en skeppare, en
maskinist och en assistent. Bokning sker
på Ryttmästaregården vid slottsruinen.
Turerna utgår från Kronobergs slottsruin.
Öjaby kyrka är en liten vacker kyrka som
ligger i en sluttning mot Helgasjön. Kyrkan
uppfördes under senare delen av 1400talet. Delar av murarna är från medeltiden,
sakristian är ursprunglig. Kyrkan brann ner
1906 men byggdes upp igen och
återinvigdes 1908. Inredningen
nytillverkades efter medeltida förebilder.
Altaruppsatsens samt predikstolens
figurskulpturer räddades, de är från 1600talet.
Fabeldjursfunten är från 1200-talet.
(Om dopfuntens historia, se text om Örs
kyrka, i slutet på turen.)
Parhusen i Borshults by, Härlöv.
Utanför kyrkan står en vacker klockstapel
ritad i början av 1900-talet av
”universalgeniet” och slöjdläraren Gunnar
Ell i Växjö.
Vid minneslunden står ett ljusskepp, där
anhöriga kan tända ljus.
Inte långt efter kyrkan håller Du utkik
efter vägskylt V 30, sväng vänster in på
Härlövsvägen.
Snart ser Du ett stort gult hus på höger sida
(och en nyare vit fristående huslänga), det
är Öjaby herrgård. Huset byggdes under
mitten av 1800-talet av greve Posse och
sonen Karl Arvid Posse bodde här med
sin familj under många år. Under
herrgården låg fyra stora gårdar samt fem
torp som hade dagsverkskyldighet till
herrgården. Under 1900-talets första
årtionden fanns här ett vilohem för
utarbetade mödrar med stora barnaskaror.
1950 skänktes huset och marken till Röda
Korset, som bedrev vilohem för nyförlösta
mödrar, ännu in på 1980-talet kunde man
få komma hit och vila och hämta krafter
efter en förlossning. Kursgård och
åldringsvård har här också funnits. Sedan
2002 finns här en skön miljö för hotell-,
konferens- och restaurangverksamhet.
Härlövs kyrka med landets äldsta daterade klockstapel.
1
Vid korsningen mot flygplatsen, svänger
Du vänster mot V 30 och i nästa korsning
höger mot Jönköping.
Efter någon km, sväng vänster mot
Härlöv.
Vägen går genom vacker natur med ängar,
hagar och lövskog. Ljusa Småland här!
Ca 5 km från Jönköpingsvägen svänger
Du höger, se skylt Borshult.
Borshult. Gammal by med vackra hus.
Lägg särskilt märke till det s k
”dubbelhuset”. Kör igenom byn och kör
ut på huvudvägen igen, sväng höger.
Härlöv. Gammal kulturmärkt by vid sjön
Furen med ett 15-tal gårdar, byn har en
kulturmiljö som är av riksintresse. Namnet
ser vi första gången 1273 då prästen Peter i
Berg testamenterar penningar till
Haeraelde kyrka. På flera ställen ligger
mangårdsbyggnaderna, som är knuttimrade
och panelade, tätt intill varandra. De
vackra verandorna minner
om modet kring sekelskiftet.
Någon kilometer innan Härlöv har
snickaren Jonas Svensson sin verkstad.
Det mesta är beställningsarbeten utförda i
lövträ - björk, ek, bok och ask.
Hantverksfärdigheterna ligger i blodet, det
var Jonas farfar som en gång startade
möbelfabrik och sedermera även
Svenssons möbelaffär i Lammhult!
Kända för sin hantverksskicklighet är
också de s k Härlövssmederna. Den unge
smeden Claes Robert Andersson gifte
sig med Karolina Hammarstedt från
Växjö, som kom från en känd smedsläkt.
Paret fick nio barn, sex av dem var pojkar
som alla blev smeder. Smedjan i Härlöv
finns inte kvar idag och inte heller någon
praktiserande smed av nämnda släkt.
Claes Robert och Karolina ligger begravda
vid Härlövs kyrka. Ett vackert smidesskors med ciselerat kopparöverstycke smitt
av en son, pryder graven som ligger till
höger efter klockstapeln.
Förutom lokala smidesarbeten kan även
nämnas smidesarbetena till Stockholms
konserthus.
Byggnader vid Grennaforssa brunn 1892.
Härlövs kyrka är uppförd 1695. På denna
plats låg tidigt en offerkälla. Kyrkan, när
den byggts, blev känd vida omkring som
en offerkyrka.
Flera vackra gamla takmålningar med
bibliska motiv, en glasmålning av
konstnären Eigil Schwab, altarprydnaden
i målat bildhuggeri i barockstil samt, den
främsta klenoden, en madonnabild från
1200-talet, är väl värda att beses.
Den medeltida klockstapeln från 1485 är
den äldsta daterade i Sverige. Lägg märke
till de vackra handsmidda järngrindarna
på båda sidor om klockstapeln, smidda av
smeden Sandberg i Härlöv i mitten av
1880-talet till priset av 220:50! Claes
Andersson tog 1889 över Sandbergs
smedja när denne flyttade från Härlöv.
Ett gravfält från järnåldern med ett 20-tal
fornlämningar ligger i den västra delen av
byn, se fornminneskylt.
Fortsätt till vägkorsningen, sväng vänster
mot Moheda. Efter några km kommer Du
till byn Horda, en av de största byarna i
Moheda socken, omnämnd redan 1380.
Byn Boatorp omnämns 1402 och Ryd,
omnämns 1408 då Nydala kloster får en
gård här.
Spridda i omgivningarna ligger
flera fornlämningar. De flesta är rösen
men även gravfält, från järnåldern,
500 f. kr -1.050 e.kr.
Brunnspaviljongen, nere vid ån
I Horda finns en vacker utsiktsplats, 212
2
m ö h. Man kan se Helgasjön och vid klart
väder Domkykans torn i Växjö!
I samband med skiftet i byarna Horda och
Ryd 1866-68, röjdes och bröts sten från
åkrar och ängar och stenmurar byggdes.
I Ryd ligger dock många rösen kvar ute i
betesmarkerna. De gamla mangårdsbyggnaderna är av s k parstugukaraktär
från 1850-1900.
I Ryd, precis vid vägskylten mot
Grännaforsa, ligger på höger sida
Östregårds Antik- och Loppmarknad.
Här kan Du på 600 kvm yta fynda allt
från loppisgrejor till husgeråd
och möbler!
Sväng vänster mot Grännaforsa.
Efter en knapp km ser Du på vänster sida
en stor (440 kvm) gammal till synes
gulgrön mangårdsbyggnad. Det är
Fällagården i Ryd, som ursprungligen är
från mitten på 1800-talet men tillbyggd
med bl a den sk ”engelska verandan” (130
kvm!) på andra våningen. Gården ägdes av
Carl och Minna Johansson, Carl var
storbonde och handelsman i byn.
Tillbygget stod klart till Carls 50-årskalas
1923, en fest som varade i 14 dagar och
som sent glömdes i byn! Carl och Minna
hade 5 barn, varav 3 tog över gården efter
föräldrarnas bortgång. Det sägs att det
fanns alltid mycket mat i hemmet och att
besökande undfägnades rejält. Även
grisarna tycks ha levt gott – de största
grisarna som levererades till KLS
(slakteriet) i Alvesta kom från denna
gården – påstås det!
Invändigt är huset intakt sedan 1920-talet,
nuvarande ägare gör en varsam renovering.
Efter några hundra meter ser Du på höger
sida en ekäng omgärdad av en vacker
smålandsgärdesgård. Detta område
heter Kvarneket, hit kom ungdomar
för att dansa. Dom kom med tåg ända från
Växjö till Grännaforsa station! Den lilla
röda biljettkuren vid entrén till danshagen
står fortfarande kvar. Danserna pågick in
på 1960-talet.
Det gamla vapenmagasinet vid Kronobergshed.
Brunnsepoken i Grännaforsa.
Brunnsanläggningen som beskrivs nedan
sträckte sig från bron på vänster sida om
vägen och ända fram till Officerskällan
mitt emot nuvarande Allbohus.
Vid forsen ser Du en liten röd
brunnspaviljong med snickarglädje.
Här serverades brunnsvatten till brunnsgästerna.
Vid ån ligger också en gammal kvarn från
början av1800-talet.
På vänster sida ser Du snart ett gult
hus, där låg brunnens läkarmottagning.
100 m bakom det huset ligger ”Ada´s
stuga”, ett rött litet hus. Dåvarande
källarmästare Hagman lät bygga huset till
sin rullstolsbundna dotter Ada. Förutom
brunnspaviljongen är detta det enda hus
som är kvar av hela brunnsanläggningen.
Där huset Allbohus ligger idag, låg
brunnens vinkällare. På 1890-talet fanns en
fotoateljé i huset. Dit gick soldaterna för att
fotografera sig. Man ville gärna föreviga
sig för sig själv, fästmö och föräldrar!
Mitt emot ligger på vänster sida
Officerskällan, Järnkällan, se kulturminnesskylten. Källan kom till i
medicinskt syfte, det syrliga vattnet sägs ha
haft en helande effekt på en mängd
krämpor.
Grennaforssa Brunn. Brunnsepoken i
Grännaforsa började sannolikt på
1700-talet, då lär brunnsprivilegier
Halmhyddorna på Kronobergshed, 1841-1919.
Sådana här hyddor beboddes av soldater i fält.
3
ha utfärdats. Men det är först på 1830-talet
som en liten brunns- och badinrättning
anlades av mångsysslaren, nykterhetskämpen och omtyckte själasörjaren i Ör,
komministern P.J. Carlstedt. Två källor
fanns; Skrofelkällan och Järnkällan, den
förstnämnda skulle vara särskilt bra för
barn med skrofler, d v s barntuberkulos.
När stambanan drogs fram, 1864, och det
blev station i Moheda tog badortens
utveckling fart. Sin egentliga storhetstid
kan kurorten räkna från 1887 då fabrikören
och källarmästaren Adolf Hagman köpte
Grennaforsa. Han var en duktig och
angenäm person som byggde om och
förbättrade anläggningen. Bl a byggde han
kall- och varmvattenbadhus, badhotell
och restaurang, en vacker terrasserad
park och springbrunn med bassäng. Man
kunde få olika sorters bad, t ex gyttje-,
salt-, kar-, ång-, tallbarrs- och pottaskebad. Dagliga konserter i brunnsparken
förgyllde tillvaron.
Många Växjöbor och officersfamiljer
hyrde in sig här om somrarna. Även
kurgäster från Danmark och Tyskland
fanns bland gästerna.
Från sekelskiftet blev brunnsdrickningen
omodern, man började tröttna på societetslivet. De som hade råd skaffade sig egna
sommarhus vid kusterna. Så länge
militären fanns kvar på Kronobergshed
var kurorten lönsam men efter 1919, när
regementet flyttade in i nya kaserner i
Växjö var dess öde beseglat.
Fortsätt färden, korsa väg 126,
och kör mot Sköldsta.
I vägkrysset ligger ett stort rött hus byggt i
liggande timmer, det är det gamla
vapenmagasinet.
Sväng sen höger upp mot
Hemvärnsgården, som har varit det
gamla militärsjukhuset.
Vid den stora Hemvärnsgården (idag finns
det en friskola i huset, (åk 0-7) ser Du två
halmhyddor, som finns kvar från
excercistiden på Kronobergshed. Den ena
är en officershydda och den andra en
manskapshydda. Ett hundratal sådana har
funnits här (de fanns även på Kulltorp och
Ljungbyheds övningsfält), uppställda
kompanivis. De byggdes konformiga av
halm eller spån och användes i fält till
soldaterna, de flyttades också mellan olika
platser. Här på Kronobergshed byggdes
totalt 137 halmhyddor under perioden
1841-1900. Hyddorna togs i bruk 1844
efter att ha visats upp på Ladugårdsgärde i
Stockholm och godkänts av kungen, Karl
XIV Johan. De användes fram till 1919
då regementet, I 11, flyttades till Växjö.
Det finns idag endast ett fåtal hyddor kvar i
Sverige. Dessa två har därför förklarats
som byggnadsminnne, vilket innebär att
de inte får rivas, flyttas eller förändras,
utan Länsstyrelsens tillstånd.
Hemvärnsgården, f d militärsjukhuset, numera friskolan, samt
två av halmhyddorna, Kronobergshed.
Kronobergshed. På Kronobergshed övade
Kungliga Kronobergs regemente tre veckor
årligen från 1778 till 1884, resterande del
av året utnyttjades den till fårbete.
Regementet arrenderade heden för dessa
övningar av bönderna i Dansjö.
1884 köpte staten Kronobergshed efter ett
försvarsbeslut om ökad beväringsutbildning.
På heden växte ett mindre samhälle upp
med en rad byggnader, var och en för sitt
speciella ändamål. Officers- och
underofficersborgen liksom musikpaviljongen, mathallar och förläggningsbyggnader är sedan länge borta. Kvar finns
sjukhuset (friskolan) från ca 1870,
vapenmagasinet från 1897 (vid
Torps Bruk från slutet av 1800-talet.
4
vägkrysset), ett marketenteri samt
tegelbyggnaden Solhem f d
militärsmedja från ca 1900. Dessutom
finns en rad spår efter vägar och
byggnader, som minner om den tid då
”Dansjö ryd” var regementets främsta
utbildningsanläggning.
I en visa från 1895 skildras det helvete och
förnedring som knektarna kunde uppleva
på Kronobergshed. Trösten var
brännvinet! Visan, som också har ett
pacifistiskt drag, finns återgiven i
Kalvsviks hembygdsförenings årsskrift
från 1998.
Kör tillbaka till första vägkorsningen.
Vill Du övernatta på vandrarhemmet
svänger du höger här. På vänster sida ser
Du några små vackra hus där militärbefälen bodde.
Kör ut till väg 126 igen och sväng vänster
Moheda.
På vänster sida ser Du en minnessten över
hedens historia. ”Kronobergs regemente
vapenövade här 1884-1919”.
Strax ser Du också segelflygfältet som från
början tjänstgjorde som landningsfält för
tidningsflyget från Stockholm.
Sväng in i Moheda. På höger sida
ligger Moheda-toffelns fabrik.
Till vänster ser Du snart en öppen plats, det
är den gamla marknadsplatsen där det
fortfarande hålls marknader. Här
står också en gammal milsten.
Den äldsta kungliga förordningen om
milstolpar är från 1649. Milstolparna
tillverkades i trä eller sten. Från 1700-talet
blev stolpar av gjutjärn vanliga.
Milstolparnas funktion hänger samman
med gästgiveri- och skjutsväsendets
organisation. Genom milstolparna kunde
man lätt beräkna resans längd. Vägvisning
till olika orter började tillämpas från 1700talet.
Moheda medeltida kyrka uppfördes omkring år 1200.
Moheda Gästgifveri har ”upptäckts” som
blivande filmstjärna! Ett internationellt
filmbolag fann Moheda med sitt
gästgifveri, kyrka, loge och den gamla
korvkiosken så pass intressant att man här
hösten 2003 spelade in delar av Henning
Mankells kriminalroman
”Danslärarens återkomst”. Många gamla
miljöer gav fin PR för orten!
På tal om film, så kan nämnas att Ingemar
Bergmans prisade filmfotograf Sven
Nykvist kom från Moheda!
Moheda skolmuseum finns på andra
våningen i det gula huset på Kyrkogatan
11, mittemot församlingshemmet.
Det är lätt att bli nostalgisk när man ser
den gamla skolorgeln, katedern,
skolbänkarna och planscherna! Här finns
också ångmaskiner, filmprojektorer,
antika stencilapparater. I ett rum visas
gamla handlingar om folkskolan i bygden
och entrén pryds av foton och historik på
alla skolor i Mohedatrakten. Den äldsta
noteringen om organiserad undervisning
härrör från 1824 då klockaren och
organisten Peter Nylander blev
”scholemäster”, 18 år innan folkskolestadgan kom, 1842. Eftersom samlingarna
är stora har utställningarna tematiserats.
I samarbete med Växjö universitet bedrivs
forskning i folkskolans utveckling. I en
databas kan man söka fakta av olika slag,
register över inventarier och bilder finns
inlagda.
Ett majblommesamling finns också
inrymt i skolmuseet.
Återstoden av masugnen vid Torps Bruk, anlagd 1862.
5
I Moheda ligger en större vacker
medeltida kyrka, uppförd omkring 1200.
Lägg märke till de vackra stjärnvalven
från 1400-talet, brandsot kan ses uppe i
valven från senare bränder. På väggarna ser
Du milda färgdekorationer och i koret finns
medeltida kalkmålningar.
Kyrkans inredning, predikstol samt
kalkmålningar är från 1600-talet.
I valvbågen hänger ett triumfkrucifix.
Korset är nytt men ”corpus”, Jesu kropp, är
från senmedeltid. Det gamla korset tros ha
försvunnit när danskarna var här och
plundrade på 1500-talet. Dopfunten är
från 1947.
Utanför kyrkan står en spånbeklädd klockstapel från 1665. De vackert smidda kyrkgrindarna är gjorda av en lokal mästersmed, en av de sk Härlövssmederna.
Tillsammans med nio andra svenska kyrkor
tävlade den 1999 om titeln ”Landets
vackraste kyrka”!
I församlingshemmet finns ett
meditationsrum och museum på samma
gång. Här har värdefulla kyrkinventarier,
som funnits i kyrkan genom århundradenas
lopp, fått sin plats. Dörren, som leder in till
rummet, fanns tidigare i kyrkan och ledde
då in till vapenhuset. Här finns också
kyrkans gamla korfönster (från 1914).
Rummet är väl värt ett besök!
Smålandskonstnären Carl Anderson levde
större delen av sitt liv i Moheda. Han
föddes i Ormesberga 1888 och var samtida
med Sven Joann och Carl Ryd (dom
träffades ofta och målade ihop, bl a
porträtt av varandra). Carl hade ateljé vid
skolan i Moheda och bodde inte långt
därifrån. Mesta tiden tillbringade han vid
sitt sommarställe på Österlen, därifrån
kommer också en stor del av hans motiv.
Men även i Frankrike fann han ”ljuset”.
Där vistades han mycket på 1920-talet
och 1951, året innan han dog, endast 64 år
gammal. Även Italien lockade honom
1921. Där vidgades hans syn på den tidiga
italienska konsten vid besök i Florens och
Pisa.
Carl Andersson studerade vid konstskolor
i Stockholm och Göteborg men också i
Tyskland och Frankrike. Hans första utställning var på Lunds Universitets konstmuseum 1918. De tidiga konstverken
signerade Carl med C. A-son.
Carl beskrivs av sin vän Eric von Post
( han var Carl´s följeslagare i Italien) som
”en lågmäld och trivsam reskamrat som
berikade mig genom delgivandet av sina
iakttagelser och upplevelser, alltid på sitt
stilla sätt bakom vilket man kände hans
djupt konstnärliga och personliga
engagemang.”
Carl Andersson är representerad på
Nationalmuseum, Smålands Museum i
Växjö samt Kalmar, Lund och Malmö
museum.
Exempel på produkter ur företagskatalogen från 1890. Spottlådor var en stor
artikel!
I Moheda kan Du fika på hembakat bröd i
det anrika Estwalls konditori. Gå gärna
upp på andra våningen, där hänger filmaffischer från 1950-60-talet som ger dig en
riktig nostalgitripp!
Strax norr om kyrkan, 300 m efter utfarten
mot Torpsbruk på höger sida, ligger
Moheda Hembygdspark med ett stort
antal byggnader. Här finns mangårdsbyggnad, ryggåsstuga, loftbod, en
backstuga och ett halmtält från
Kronobergshed. Vidare en arrestlokal från
Moheda marknadsplats, marknadsbod,
mälteri, smedja vagnskjul, basta, ängslada
och kvarn.
Kör tillbaka och sväng vänster mot
Torpsbruk.
Kaminer, paraplyställ samt jordbruksredskap var också stora artiklar
för företaget på 1890-talet.
6
På den här vägen ligger Svensgården där
det lagas sylt i världsklass! Ägarna har
gått från mindre mjölkproduktion till
sylttillverkning! Det gamla kostallet
rymmer numera 300 kvm lager och
produktion. Sylten spetsas gärna med
whisky, rom eller cognac! Bären - hallon,
blåbär och lingon (Sveriges största
lingonodling med 8000 plantor!) - är alla
odlade på gården. Sylten har fått ett
fantastiskt mottagande med sitt Kravgodkända innehåll som nu också går på
export ut i Europa men även till USA.
Torps Bruk. 1862 anlades här en masugn,
Du ser den till vänster vid forsen. Men
egentligen började gruvdriften några år
tidigare då en ung predikant och geolog,
som var på tillfälligt besök i bygden,
promenerade omkring i de vackra
markerna och fann en ödelagd gruva i en
kohage! Han fann flisor som, efter analys,
visade sig vara järnmalm. Några herrar i
trakten satsade pengar och ett bolag
bildades som fick namnet Gustafsberg.
Men ganska snart stod det klart att
malmfyndigheten inte gav den utdelning
man förväntat sig, så man inriktade sig i
stället på den mer lättillgängliga sjö- och
myrmalmen. Man begärde och fick
tillstånd att anlägga en masugn samt ett
stångjärns- och manufakturverk vid
Pukaån, rester av masugnen ser Du här.
I korsvirkeshuset finns ett museum som
berättar om brukets historia. Den gamla
kvarnen har restaurerats.
Torps Bruk var det yngsta bruket i
Småland, och anlades i en tid när
masugnsepoken gick mot sitt slut i
Småland. 1862 fanns runt 25 småländska
masugnar i drift, 1876 var antalet 15 och år
1900 fanns bara fem kvar, däribland
Huseby.
Men här i Torps Bruk vågade man satsa!
Här fanns arbetskraft, kvarn och såg vid
Pukaåns fall. Järnväg var på gång.
Masugnen byggdes av tuktad gråsten
förstärkt med järnankare (järnet kanske
från Huseby?). Byggmaterialet hämtades
från Älmhult med häst och vagn, så långt
var stambanan från Malmö klar.
Lokomobilen var en stor produkt i slutet på 1800-talet och i början på
1900-talet. Här har man spänt för hästarna för att köra en lokomobil
till Moheda station för lastning på järnvägsvagn och sedan vidare
transport till beställaren.
Bruksarbetarbostäderna hade namn som
Gamla Fördärvet, Fläskalådan, Trillaner,
Spring förbi och Grälebo, passande namn
efter innehåll och läge, kan man förmoda!
Under 1860-70-talet tillverkades grytor,
kittlar, strykjärn, spisar, ugnar, plogar
spottlådor mm. På 1870-talet ändrade
bruket inriktning mot mekanisk
verkstadsproduktion och man ändrade
namnet till Torps mekaniska
verkstad. Här tillverkades nu lokomobiler, bobinsvarvar, tröskverk och andra
jordbruksredskap som skulle komma att
bli brukets huvudproduktion.
Företaget hade stora framgångar på de
utställningar de deltog i. Vid en
utställning i Stockholm 1886 fick de en
mängd medaljer för förnämliga
konstruktioner.
Man hade också ställt upp en Fenixlokomobil intill Nybroviken is, den drevs
av en elektrisk generator. Lampor hängdes
upp på isen till glädje för skridskoåkande
stockholmare!
1888 gick hela företaget i konkurs men
överlevde genom en omkonstruktion.
Arbetstiden vid bruket i slutet på 1800talet varierade mellan 250 och 280 timmar
i månaden, det är nästan 12 timmars
arbetsdag sex dagar i veckan! 1897 var
lönen för en yrkesarbetande 20-26 öre/tim,
för hantlangarna 7-13 öre och ynglingarna
4 öre/tim.
1896 bildade arbetarna här en sjuk- och
begravningshjälpskassa, som mellan åren
Ingången till Svänamassens håla. Bäst att hålla sig utanför!
7
1898-1916 fick ett litet årligt bidrag på
58:50 (år 1898!) från staten och från
brukspatron med 18:75 per kvartal till
1910. De flesta sjukdomsorsakerna var
lunginflammation, bröstvärk och influensa.
Hade en familjemedlem difteri (1910) var
arbetaren avstängd tre veckor från sitt
arbete. Några år senare hade arbetsolyckorna ökat, mest var det klämskador
men även ben- och ögonskador.
Skyddsmedvetandet var nog inte särskilt
stort inom verkstadsindustrin på den tiden.
Torps Mekaniska Verkstad kom under
1900-talet att utvecklas till en livskraftig
verkstadsindustri med en produktion av
turbiner, pumpar och bildetaljer och
med Alfa-Laval, Hammarstedt och Ullman
som ägare under större delen av 1900-talet.
I de gamla lokalerna finns Finnveden
Powertrain AB (tidigare Torsten Ullman
AB) med ett 100-tal anställda. Företaget
utvecklar och tillverkar detaljer och
komponenter till fordonsindustrin.
Här finns också en toffelfabrik, ett
kökssnickeri och en sängtillverkare.
I Torpsbruk föddes vår världsberömde
tennisspelare Mats Wilander! Här
lade han grunden till sitt tennisspel innan
familjen flyttade till Växjö, där Mats
började träna och spela för Växjö TS.
Hans tenniskarriär har vi sedan genom åren
följt med stort intresse.
Författarinnan Margareta Strömstedt
har också sina rötter i Torpsbruk. Fadern
var frikyrkopastor här på orten. Mycket
stoff till ”Majken”-böckerna kommer
från Torpsbruk och Moheda.
Sväng vänster mot väg 126 och där
i korsningen svänger Du vänster igen
och sedan höger mot Vitteryd.
I omgivningen (söderut) ligger Vegby,
” vägen här kallas än i dag Svinagatevägen även av dem som ingenting hört om
de stora svindrifterna som fordom om
vårarna drog ner i de stora allmänningsskogarna i de utmarker där Moheda
och Aneboda socknar stöter samman. På
höstarna kom så bönderna igen och skulle
hämta sina svin, men om då märkena,
varmed svinen skulle skiljas åt, växt bort
under sommaren, blev det stort bråk mellan
svinägarna. Det är så länge sen, så man kan
väl våga tala om att svinhämtningsdagarna var stora dagar för fylle och
slagsmål…”
Ur Elin Wägners ”Tusen år i Småland”.
Vegbyområdet har varit bebott länge. Det
äldsta spåret av människor är en trindyxa
från sista delen av jägarstenåldern, funnen i
Torp. I centrala Vegby finns en hällkista
samt 16 gravar med olika utseende från
yngre stenåldern (4000-1800 f.Kr.), dessa
kan härledas till vikingatid.
I Vegby Thoragård har man i det gamla
hönshuset öppnat en gårdsbutik. Där säljs
gårdens eget viltkött, andra närproducerade produkter men även jämtländska
delikatesser!
Utanför Vegby Bolsgård står en brosten.
Varje gård hade ansvar för sin egen vägbit
och varje år kontrollerade fjärdingsman att
vägen var skött. Brostenen visade vilken
gård som var ansvarig och för hur lång
vägsträcka.
Vid gården Korset lär en kvinna blivit
ihjälriven av en björn och till minne av
henne sattes ett träkors upp på gården, som
fick namn ett efter händelsen.
Bygdegården i Vegby byggdes av
Sveriges lantbrukares ungdom år 1936, den
lär ha inrymt mycket genom åren. Tvärs
över vägen, sägs det, lär ”Rid-i-natt-
mannen” gått omkring, helst iförd endast
rock och lågskor!
Detta om Vegby!
ningsökningen tog fart. Innan dess var det
en allmänningskog, här växte mest ek,
bok och hassel.
Sväng höger mot Vitteryd och Aneboda.
De fattiga nybyggarna vid 1800-talets
början fick kämpa för sina liv i den steniga
storskogen, ofta var man brödlös långa
tider. Barkbrödet var en bister verklighet.
Djuren fick utfordras med ljung och repade
sälglöv. Nyodlingar bröts mödosamt upp
med hjälp av flåhacka och svedjebränning.
Torp, Mellan- och Östregård ägdes under
slutet av 1600-talet och långt in på
1700-talet av Mohedasläkten Humble.
1801 slogs gårdarna samman av kapten
Karl Humble till en herrgård utan något
corps de logi. Mangården, de stora gula
husen på höger sida, består av två ganska
stora flyglar som byggts ihop med två
mindre hus. Humble lär också ha uppfört
åbyggnaderna. Senare ägare har bl a varit
släktena af Klinteberg, Wrede och
Lilliecreutz.
Den allra första skolan i Moheda socken
låg här på Torps herrgård. Det var
generaladjunkt Wrede som 1836 erbjöd
församlingens barn 3 månaders skolgång.
Det kom ca 30 barn och de undervisades av
regementsläraren Björnberg, som också
under skoltiden fick bo gratis på gården.
Skola bedrevs här till slutet av 1800-talet,
därefter delades skolorna upp i flera
områden.
Det har också varit hushållsskola på Torps
Gård och det sägs att gården var förlagan
till Grimslövs folkhögskola. Under 1900talets första hälft utbildades här rättare, en
slags förman ute på gårdarna. Det sägs att
själva utbildningen här var något torftig –
man fick mest lära sig att gräva diken och
sätta gärdesgårdar!
Efter ca 6 km svänger Du höger till
Kungariket Svänan.
I Kungariket Svänan bodde torpare, backstugusittare och andra egendomslösa. De
levde i nöd och fattigdom och livsvillkoren
var hårda. Det ensliga skogsområdet befolkades i början av1800-talet då befolk-
Svänans sista invånare flyttade därifrån på
1940-talet. Idag minner torpruiner,
raserade jordkulor, igenvuxna åkerlyckor
och rester av stenmurar om det liv som en
gång levdes här.
Området var ett kungarike i den meningen
att det bildade ett litet samhälle för sig
självt ute i vildmarken. Ett flera kilometer
brett skogsområde skilde Svänan från
gårdarna i byn Vitteryd. I Svänan fanns
ingen husbonde som styrde och ställde, här
levde alla under samma villkor. Dom höll
samman i sin fattigdom och hjälpte
varandra i arbetet och vid sjukdom,
olycksfall, barnafödslar och dödsfall.
Folket i Svänan föraktades av de som hade
det bättre ställt. Inte undra på att man slöt
sig samman och skapade sig ett eget
”kungarike”!
Svänamassens håla (se skyltning) är en
naturligt formad grotta, där stortjuven
Svänamassen ska ha bott. Enligt sägnen var
han en förrymd rysk krigsfånge som
försörjde sig genom att stjäla, mest mat,
från folket i bygden. Han var mycket svårfångad men när man till slut hittade hans
gömställe flydde han ut till en ö i sjön
Stråken, den kallas än idag för Tjuvön.
Hur hans öde slutade finns det olika
historier om. En säger att han stal en häst
och omkom efter att ha ridit ned i ett
gungfly. En annan berättar att han föll offer
8
för svag is.
Moheda hembygdsförening har gett ut
ett litet häfte, ”Konungariket Svänan”,
där Du kan läsa om människorna och
deras öden i de olika torpen, sägner mm.
Det finns också en barnbok om
”Svänamassen”.
Häftet och boken finns också på
turistbyråerna i Alvesta och Huseby.
Inom området finns en ca 3 km lång
markerad vandringsled, markerade och
röjda boplatser och platser med sago- och
sägenanknytning.
I Kronobergs län finns 24 namnade och
upptecknade grottor. Den som det finns
flest berättelser kring är Trollberget i
Hulevik i södra delen av Alvesta kommun
(nu är Du i mellersta delen!). Det lilla
häftet ”På upptäcktsfärd i sagobygden”
är en vägvisare till sägenomspunna platser
i kommunen och som finns att köpa på bl a
turistbyrån i Alvesta.
Kör vidare mot Aneboda.
Vägen ringlar sig fram genom skog- och
ängsmarker, delvis går den uppe på en ås.
Utefter vägen syns många jakttorn. I vårt
län skjuts varje år cirka 2000 älgar, i
Sverige totalt 100 000, av landets 300 000
jägare. Älgstammen i Sverige ligger mellan
200 000 till 250 000 djur. Ingenstans lär
stammen vara så tät som i Sverige, en
förklaring lär vara att vi inte har varg och
björn i stora delar av landet. Vintern 2009
trädde 25 älgar (20 hondjur och 5 stora
tjurar) norr om Växjö in i forskningens
tjänst, då de försågs med GPS-sändare för
att studera deras livsmönster!
Älgar har funnits i Sverige sedan
stenåldern, det kan man se på hällmålningar från denna tid. Att jaga älg var
livsviktigt under medeltiden och älgen blev
i stort sett utrotad innan älgstammen
började växa till sig igen.
Söderut i Europa fanns älgar under senaste
istiden, det vittnar spanska grottmålningar
om.
Älgjakten i Sverige ger omkring 11 000
ton nyttigt klimatsmart kött! En vuxen älg
sätter i sig ca 10 kg mat per dygn vintertid
och 2-3 gånger mer på sommaren. Älgen
väger mellan 200-500 kg och kan bli två
meter hög i mankhöjd, ingen man vill möta
på vägen – eller ens i skogen!
Gården Ugglehult, numera ett ställe för retreat och naturturism.
Vi åker vidare. Från ett litet ställe som
hette Djupasand vid sjön Stråken inte
långt härifrån, kom den världsberömda
stumfilmstjärnan Gloria Swanson. Hennes
far var skomakare och åkte med hela
familjen till Amerika för att söka lyckan.
För dotterns del gav det minst sagt full
utdelning!
Precis i början av Aneboda, vid ortskylten,
ligger på höger sida vid sjön två ljusgula
hus. Södra Sveriges fiskeriförening
bildades i Alvesta 1906 och en forskningsoch försöksstation förlades hit till
Aneboda.
Att stationen hamnade just här kan tillskrivas Carl M Peterson (”Ugglehultarn”
1865-1952) från gården Ugglehult inte
långt härifrån, mot Växjö och väg 30.
Huset är idag försiktigt renoverat och en
uthyrningsverksamhet med inriktning
retreat och naturturism, främst fiske,
finns.
Carl M. P. var mannen som hela tiden såg
nya möjligheter för landsbygden, bara man
vågade tänka nytt. Han var ofta ute och
föreläste om småbrukardrift och han
spred sina tankar och idéer genom
Ugglehultsboken, den s k
”småbrukarbibeln”, som kom ut 1910 och
Forsknings- och försöksstationen vid SSF, en mycket välrenommerad och
välbesökt anläggning under 1920-1960 talet.
9
1921. Delar av innehållet finns idag utgivet
som faksimilutgåva i Kronobergs läns
hembygdsförbunds årsbok från 2002.
Med tankar som vikten av hygien,
djurhälsa, odling med växelbruk,
husdjursavel, kooperativa idéer kom han
att bli pionjär inom jordbruket. Boken kom
när emigrationen och industrin avfolkade
landsbygden. Carls insatser med att peka
på gårdens möjligheter var ett sätt att få
folket att stanna kvar. Småbrukartanken
stöddes av staten och bidrog till att en
egnahemsmyndighet bildades. 1915-1948
gavs lån till dem som ville starta småbruk
eller bygga villa.
Till hans gård, som också var en demonstrationsgård, kom folk för att delta i
kurser och fältvandringar. På gården
bedrevs både fiskodling och lantbruksutbildning.
På Södra Sveriges Fiskeriförening
undersökte man vattenkvaliteter och hade
provodlingar på fisk. En fiskeriskola med
elever från hela Sverige fanns här också.
Fisken från fiskeriskolan och fiskodlingen
såldes både i Sverige och utomlands, bl a i
Tyskland.
Vid ett av husen ner mot sjön står en
byst. Den restes på 1930-talet som en
hyllning till Einar Nauman, tysk och
professor vid Lunds universitet med
stort intresse av flora, fauna och vatten.
Nauman tillträdde som chef för anläggningen 1913. Det sägs att hans
engagemang för dessa frågor var så stort
att han jobbade ihjäl sig.
På 1920-30-talen var detta en välrenommerad anläggning, professorer från
Lund kom hit med studenter. Dom bodde
här, cyklade runt i bygden och mätte
vattenkvaliteten i sjöarna samt undersökte
sjöväxter av olika arter. I bygden kallade
man dessa studenter för ”maskaplockare”,
det var inget riktigt jobb utan onödig
forskning!
Aneboda kyrka från 1899 har en imponerande och vacker träfasad.
På forskningsstationen hölls stora
internationella konferenser med ett
myller av folk från olika världsdelar.
Fiskeriskolan upphörde 1966 och Södra
Sveriges Fiskeriförening lades ner 1975.
Byggnader och dammar övertogs av IVL,
Institutet för Vatten och Luftvård. Fortfarande bedrivs här forskningsprojekt från
Limnologen i Lund.
Många av våra äldre biologer i vårt
land har fått en limnologisk skolning i
Aneboda. Med visst fog kan man tala om
SSF som den svenska limnologins vagga.
Fortsätt vägen fram mot kyrkan.
Sedan årtusenden har människor varit
bosatta i denna bygd. Fynd har gjorts som
visar att här vid sjöarna och åarna bodde
stenåldersfolk för 5-6000 år sedan.
De levde av jakt och fiske och senare
av boskapsskötsel och jordbruk.
Aneboda, vid sjön Stråken, var socknens
centralort. Platsen/gården Aneboda finns
omnämnd redan 1346. Enligt en sägen har
gården fått sitt namn efter en av dess mest
kända ägare, An Bågsvängare. Gården
blev säteri på 1600-talet efter det att
bönderna i byn avhysts.
Enligt en annan sägen skulle Aneboda fått
sitt namn efter en rik och gudfruktig
kvinna som hette Ana. Hon byggde
Anebodas första kyrka.
Mitt emot kyrkan ligger ett gult gammalt
trähus som idag hyser rum till IVL,
Institutet för Vatten och Luftvård. Här
på udden låg det gamla säteriet, på
1700-1800-talet omgärdat av en vallgrav
med vindbrygga.
Aneboda kyrka. Kyrkan är en församling
med gamla anor, den första bildades på
Jesus-gestalten står vid infarten till Smålänningen i Stenbro.
10
1300-talet och sägs vara byggd på en
gammal kultplats.
1899 byggdes den nuvarande kyrkan som
då hade en rödmålad träfasad.
Vid denna tid var det förbjudet att bygga
träkyrkor på grund av den stora brandrisken. Det krävdes ett särskilt tillstånd
av kung Oskar II.
1953 moderniserades kyrkan, den fick då
sin nuvarande fasad av spån.
1988 gjordes ytterligare en renovering,
den här gången för att återskapa den
ursprungliga interiören. En ovanlig och
vacker bjälkkonstruktion ser Du i taket.
Medeltida madonnabilder finns vid
dörren på höger sida i kyrkan, till vänster
om dörren hänger medeltida träskulpturer.
Vackra lampetter samt en glasmålning
från 1800-talets slut ser Du också. En
raritet finns i kyrkan, en bibel från 1703,
där originalbilden av kung Karl XII finns
kvar. Under krigsåren bar många soldater Karl XII bild under krigsutrustningen
för att få framgång.
Fortsätt vägen mot Aneboda Värdshus.
Här kan man både bo och äta!
I 3-vägskorsningen tar Du höger mot
Växjö. Kör tills Du kommer fram till
bron och ån som flyter här.
Det rosa huset till vänster innan bron
är den gamla smedjan. Här vid vattendraget på vänster sida låg en hel liten
hantverksby med såg, garveri och en
vadmalsstamp. Allt var igång till 1915.
Vid sekelskiftet hette garvaren Gustaf
Eriksson. Men större delen av sin tid
använde han till att bota folk, han var
nämligen läkarkunnig! Gustaf gjorde sin
egen medicin, skrev recept, på latin, som
accepterades av apoteket. Gustaf åkte
runt i Sverige och botade folk, han blev så
känd att människor uppifrån landet tog
tåget till Lammhult, sedan hästskjuts till
honom i Aneboda - medicin fick de med
sig hem!
Garveriet är rivet men hans veranda sitter
på det röda huset, den gamla telefonstationen, på vänster sida om vägen.
Lammhult – Möbelriket. Skylten och stolen kom på plats 1998. Du ser
den på vänster sida vid väg 30 mot Växjö.
I slutet på 1920-talet startades ett snickeri
(tillverkade skolbänkar) här, vars hela
maskinpark och inredning fortfarande är
intakt.
Ute i sjön Stråken, rakt ut vid vägskylten
”Aneboda”, ligger en liten ö, spetälskeön
eller Spetalsön, som den egentligen heter.
Den kallas så för att kyrkan på 1380-talet
drev dels ett hospital för bl a spetälska och
dels ett för sjuka och fattiga. Hospitalet var
i bruk till medeltidens slut och var helgat åt
St. Hendrik. Nere vid sjön ser Du också
resterna av den gamla festplatsen Björkön.
Mellan Aneboda och Ugglehult ligger byn
Kramphult. I den byn bodde sedan 1960talet och till bara några år före sin död,
Harry Brandelius med sin fru, som var
konstnär. Han älskade att fiska, för övrigt
var han en riktig vitamininjektion för
bygden, sägs det!
Vänd och kör tillbaka till 3-vägskorsningen vid värdshuset och håll höger mot
Äskås och Stenbro.
Snart kommer Du till en bro och ett
vattenfall, här ligger en gammal kvarn
och byns första elverk, som kom till på
”Ugglehultarns” initiativ. Det går aldrig, sa
byfolket! Men det gjorde det. Klockan 21
stängdes strömmen av, som förvarning
blinkades det 3 gånger! Elverket var
i bruk in på 1960-talet.
11
Äskås betyder ”åsen med äsket”,
askskogen.
Snart kommer Du fram till
Smålänningen i Stenbro.
Till numera bortgångne Harry Weidmanns
trädgård med betongskulpturer kommer
besökare från både när och fjärran.
För 30 år sedan gjordes Jesus-gestalten
vid infarten. Sen har det bara fortsatt med
en sjungande Elvis, en piprökande Fälldin,
Olof Palme i talarstolen, djur- och
sagofigurer, serie- och fantasifigurer.
Här finns vatten i porlande bäckar och
fontäner, slingrande trappor och bänkar
med bord för fikakorgen, en slösande
blomsterprakt från vår till sensommar. Ett
annorlunda utflyktsmål mitt inne i
smålandsskogen!
Kör vidare mot Lammhult.
På vänster sida ser Du en göl, den heter
Adamsgöl efter en man som bodde lite
längre fram i ”Paradiset”, mitt emot
hembygdsgården. Hustrun hette Eva!
Snart kör Du förbi Ellos charkuterifabrik
som är känd för sina goda småländska
isterband och sin sylta!
Vid 50-skylten på höger sida om vägen
svänger Du in mot Lammhults
hembygdsgård.
Den stora mangårdsbyggnaden kommer
från en gård i Skärshult. Här bodde två
bröder som i huset hyste Kronobergs läns
Sparbank! Huset flyttades hit 1955. Från
Skärshult kommer också sädesmagasinet,
smedjan och sågen. Den gamla
marknadsfinkan var ursprungligen ett
hönshus på Lammhults herrgård. Som
marknadsfinka stod den vid marknadsplatsen, som fanns där idag Lammhultsbadet ligger, vid Växjövägen.
Finkan lär ha varit välbesökt av sparkande
och skrikande gubbar som ville ut!
Idag är huset inrett som en gammeldags
lanthandel, (grön dörr).
Den första möbelfabriken i Lammhult grundades 1919 av
Edvin Karlsson, till höger.
En enkelstuga från Sandbäcken inhyste
förr ensamma kvinnor, med eller utan barn.
Den röda tombolakiosken från Lammhults
Folkets Park står jämte finkan.
Bakom stora huset ligger ett toppigt rött
hus, det är herrgårdsdasset från
Lammhults herrgård, med fyra platser!
En minnessten, 1862-1962, över
Amerikaemigranter från socknarna runt
omkring ser Du också.
En hitflyttad hällkista från yngre
stenåldern, 18-1500 f.kr., hittar Du snett till
vänster bakom mangårdsbyggnaden.
Lammhult – ”Möbelriket”!
Först lite historik.
Småland är ett skogsland, eftersom det
fanns gott om virke växte smedjor och
sågar upp. Snickeritraditionen ledde till
att möbelfabriker småningom etablerade
sig längs södra stambanan.
Den småländska möbelindustrin började
egentligen med pinnstolen på 1860-talet.
Då fanns det cirka 40 möbelfabriker i
Småland, 1920 hade antalet vuxit till 180,
idag finns ett hundratal av varierande
storlek. Namn som Gemla, Diö, Rottne,
Åby, Lammhult liksom Källemo,
Mathsons i Värnamo och IKEA i
Älmhult, är välkända i våra trakter när det
gäller möbeltillverkning. IKEAs möbeltillverkning är dock förlagd både i och
utanför Sverige.
Stolfabriken “Pinnen”, denna byggnad från 1924-25.
Fabriken fick en stor betydelse för utvecklingen av Lammhult som
möbelcentrum under glansåren. Numera är ligger företagen
Norrgavel samt Ljungsåsa AB här.
12
I byarna kring Lammhult, fanns många
duktiga snickare med bl a spinnrockar och
trappor som specialitet.
Lammhult började bebyggas först kring
sekelskiftet. Innan dess fanns endast 7 hus
tillhörande Lamhults herrgård.
Herrgården upplät inte någon mark för att
små företag skulle kunna komma igång.
Ägarna till Lammhults herrgård öppnade
själva en speceriaffär, som arrenderades
ut. Där kunde man hålla koll på pratet
kunderna emellan! Bönderna band sina
hästar utanför affären, eventuell
hästspillning tillföll herrgården, det var
uppgjort så i kontraktet!
Så småningom kom de duktiga snickarna
från byarna in till Lammhult (ja även
längre ifrån, t ex Virserum där de hade lärt
upp sig), och startade små snickerier,
transportmöjligheten på järnvägen var
viktig.
Det fanns ingen vattenkraft för driften
av maskinerna. I stället fick hästar och
kor gå i vandring. Så småningom kom
ångmaskinen och löste maskindriften.
Den första möbelfabriken i Lammhult
grundades 1919 av Edvard Karlsson.
Lite senare kom AB Lammhults Stol- och
Snickerifabrik (grundat 1924-25), eller
”Pinnen” som den i dagligt tal kallades
efter de pinnstolar som i början tillverkades där, att få en stor betydelse för
utvecklingen av möbelindustrin på orten.
Ganska snart, under glansåren 1940-1970,
tillverkades specialiteter som
stoppmöbler, bokhyllor skåp och bord.
På 1930-talet tillverkades här nästan alla
biografstolar i Sverige, det var en mycket
stor produkt.
I samma byggnad finns idag
möbelföretaget Norrgavel (se text längre
fram) samt möbeltillverkaren Ljungsåsa
AB (som förresten äger huset), som är
stora leverantörer på bordsskivor till
Lammhults Möbel (se text nedan). Ja, så
stora och skickliga att de har direkt tillgång
till företagets orderbok på de produkter
Ljungsåsa tillverkar åt Lammhults Möbel!
En grön skön oas finner man inne i Svenssons möbelhus!
På 1950-60-talet fanns det 15 möbelfabriker i Lammhult. Kvar idag finns
Lammhults Möbel (som ingår i
Lammhults Design Group) samt fyra
stycken möbelsnickerier, företagen
Norrgavel, Ljungsåsa AB och Linde
Nilsson i Lammhult samt Håkan Palm i
Lädja.
Idag finns i Lammhult inte mindre än
13000 kvm möbelutställningsyta som
lockar besökare från när och fjärran.
Lammhults Möbel, grundades 1946
under namnet Lammhults Mekaniska
Verkstads AB. Företaget är internationellt
såväl som nationellt känt för sin tidlösa och
enkla design när det gäller möbler för
offentlig användning. Här tillverkas
möbler till hotellreceptioner, foajéer,
kontor, flygplatser mm.
Idag är trenden att kontorsmöbler ska vara
mer hemlika, gränserna mellan hem och
kontor har suddats ut mer och mer.
Flera kända formgivare är knutna till
företaget, ex vis danskarna Johannes
Foersom och Peter Hiort- Lorenzen samt
Love Arbén, Gunilla Allard, Anya Sebton,
Lindau & Lindekrantz och Ruud Ekstrand.
Senast uppmärksammade möbel är den
stol som är tillverkad av gallringsvirket
(cellulosafibrer) från skogsindustrin! På
den stolen satt världens 96 politiska ledare
vid den stora klimatkonferensen i
Köpenhamn 2009!
61 % av företagets tillverkning går på
export, det mesta inom Norden. Men
långväga beställningar kommer också, bl a
från Kuwait som man gjort affärer med
Mats Theselius’ berömda fåtöljer i aluminium intresserar alla åldrar!
13
sedan 1970-talet och som nu beställt
inredning till skolbibliotek. Nästa tänkbara
nisch för företaget kan vara designade
seniormöbler!
Ett litet smakprov på produktionen finns
i företagets lilla utställningshall vid
receptionen.
Företaget ligger vid Växjövägen i riktning
Växjö.
Svenssons i Lammhult, möbelaffären med
hög klass på form och design på sina
möbler och 9000 kvm utställningsyta, har
en spännande historia!
Affären har anor från 1898 då Sven
Johannesson i Ljungsdal tillverkade en
hyvelbänk, svarv och såg. Detta var
början till det som skulle bli Sveriges
största möbelvaruhus (förutom IKEA)!
När Sven dog tog sonen Erik, 18 år, över.
I början av 1920-talet var kundkretsen
herrskapsfolk från Stockholm som tillbringade somrarna på herrgården i
Lammhult. Verksamheten i verkstaden
växte så det knakade. Verkstaden byggdes
ut i etapper, i folkmun kallades torpet för
Ökapå. När det inte gick att ”öka på” mer
köpte Erik 1926 en möbelfabrik i
Lammhult.
1932 höll Erik en offentlig auktion på
möbler. Försäljningen gick strålande,
priserna översteg de som han annars
fick från möbelhandlare han sålde till!
Detta blev vändpunkten för företaget
som nu byggde ut kraftigt. Det utvecklades alltmer till en renodlad möbelaffär.
En brand i verkstaden gjorde att Erik
beslöt sig för att helt satsa på sin
möbelaffär.
Ytterligare tillbyggnader gjordes på
1950-talet och tio år senare var det dags för
Eriks son Sven att ta över. Han drev
företaget till 1985, då de tre barnen tog
över företaget och drev det i över fem års
tid.
1990 steg nuvarande delägaren,
Johan Sjöberg, in genom dörren.
Han skulle köpa en säng men det slutade
med att han köpte hela företaget! En offensiv marknadsföring samt satsningen på
kvalitet och design har gjort att kunder
från hela Sverige såväl som från utlandet
har funnit sitt möbelmekka just i
Lammhult!
Den gamla Växjövägen, eller Stockholmsvägen, som ortsborna
kallade den, föregångaren till väg 30 genom Lammhult.
I Svenssons trädgård ligger ett trendigt
kafé där man kan stilla både hunger och
kaffesuget!
Nilssons Möbler hittar Du på Norra
Fabriksgatan, strax bakom Svenssons, kör
in mot Konsum.
Den skicklige möbelsnickaren Sture
Nilsson övertog tidigare nämnde Edvard
Karlsons fabrik och grundade här en
möbelfabrik i början på 1930-talet. Sture
hade, som så många andra, lärt sig till
möbelsnickare i Virserum. På den tiden var
stilmöbler i ropet och Sture N. ritade flera
egna stilmöbelmodeller, som tillverkades
av skickliga snickare och bildhuggare.
Efter hand slutade man tillverka möbler
och satsade helt på enbart möbelförsäljning och tack vare postorderkatalogförsäljnignen fick man kunder över
hela Sverige. Idag är det tredje och fjärde
generationen möbelhandlare som driver
företaget med möbler i modern design,
utställningsytan är på 3700 kvm.
I dagens miljömedvetna samhälle har
Möbelriket tagit fasta på grön design. Ett
30-tal unga formgivare (som bland annat
redan hunnit ställa ut i New York) har tagit
fasta på detta genom en miljömedveten
produktutveckling. Det handlar om hur en
möbel är tillverkad, behandlad, kvaliteten
En av Norrgavels bästsäljare - länsstolen!
14
och hållbarheten. En möbel ska också
kunna återgå till jorden utan att naturen
påverkas negativt. Den miljö-tänkande
kundkretsen blir idag fler och fler!
”Möbelriket” hade sin officiella invigning
vintern 1998 då skylten och stolen kom på
plats. Den ser Du utefter Växjövägen
på vänster sida i riktning mot Växjö.
Hos Lammhults Gjuteri AB (på
Värendsgatan, gatan bakom Norrgavel) har
konstskapandet på senare år gjort sitt intåg.
Det började med den norskfödde
konstnären Dag Birkeland, numera bosatt
i Stockholm och lärare på Konstfack, som
här fann möjligheten att förverkliga sina
stora fontänskulpturer som han då och då
får beställning på. T ex göts här fatet (i ett
stycke!) till fontänen utanför Ullevåls
sjukhus i Oslo, vikten var 1,6 ton! Sedan
dess har flera kända skulptörer – och
bakom dem arkitekter och penningstarka
beställare - hittat hit för att förverkliga sina
idéer. Idag är gjuteriets konstnärliga
verksamhet av mindre omfattning.
Företagets huvudsakliga tillverkning består
av ventiler och pumpar men också
gjutformar till glasbruken, som tidigare
gjordes i trä, liksom gjutgods till
glasshoparnas hyllor.
På Möbelrikets värdshus vid Växjövägen kan Du bo, äta eller bara ta en fika.
Mittemot ligger det lilla caféet ”Vårat fik”
med hembakat kaffebröd!
Kör vidare genom Lammhult i riktning
Jönköping, väg 30.
En flera hundra år gammal ek står på
vänster sida om vägen efter någon km.
Här lär Karl XII (och även andra kungar)
ha rastat med sin här vid något tillfälle.
Eken är cirka 6 meter i omkrets i brösthöjd
och givetvis fridlyst.
Du kör snart genom Bo, som varit
handelsplats och marknadsplats. Här har
också funnits ett gästgiveri, se text längre
fram.
Bo, ibland Boo, är ett mycket gammalt
namn. Enligt forskarna skulle Bo under
900-1000-talet vara namnet på
sveakonungens ”vikingabaser”. Namnet
återfinns bl a vid Emåns utlopp i Östersjön
och på Bolmsö. Bo här vid sjön Värmen
tillhör denna grupp av namn.
Efter ca 2 km svänger Du vänster vid skylt
”Slättö 6” samt ”Hjälmsbodarna”.
En ideell förening driver detta lilla
utflyktsmål. Betongmannen som möter
Dig på gräsmattan är Gödde i Göljaryd.
Han hette egentligen Karl-Petter Rosén och
var bondkomiker från Hjälmsryd. I byn
Gölgaryd bodde en ”vagabond” som hette
Gödde. Karl-Petter tyckte det var ett
passande ”artistnamn” och tog det till sig.
Gödde var känd i hela Sverige och även
utomlands. Han var ofta på Skansen, där
finns som minne av honom en ”Göddesten”. Gödde verkade i slutet på 1800- och
början på 1900-talet.
Gödde-figuren här är gjord av tidigare
nämnde betongskulptören Harry
Weidman i Stenbro. Gödde-statyn
invigdes av självaste Uno ”Myggan”
Eriksson som vid det högtidliga tillfället
lär ha fällt en tår!
På området finns också en gammal
potatiskällare och en nygammal stuga
med grästak, byggd på plats.
Sommartid finns här utställningar, kafé,
aktiviteter och försäljning av hantverk.
Fortsätter Du lite längre upp i byn, ser Du
skylt ”missionshus”, sväng in på den lilla
grusvägen. Andra huset på höger sida är
övergivet och förfallet. Familjen som
bodde där emigrerade till Amerika i
början av seklet. Man lämnade allt och
gården förföll.
Längre upp ligger ett gammalt missionshus och en gammal handelsbod/affär med
en helt autentisk inredning, för säkerhets
skull med galler för fönstren mot inbrottstjuvar! I huset har också funnits ett bageri.
Då och då görs allmänna visningar av
huset.
Här har också legat ett gästgiveri med anor
från 1670-talet. När järnvägen kom till
Lammhult 1864, blev Boo ett tillhåll för
tyska lingonhandlare, organiserat av en
svensk handlare från trakten. Gästgiveriet
blev också samlingsplatsen för traktens
knektar när de skulle samlas för ”möten”.
Sjön som Du snart ser heter St. Värmen.
Vid något av sina härjningståg i Värend
lär danskarna ha kommit i kanoter på
sjön. Svenskarna spände rep under
vattenytan. När de såg danskarna komma
sträckte man repen, kanoterna välte och
danskarna föll i sjön och drunknade!
Följer Du vägskylten mot Uggleryd
kommer Du snart till mjölkbonden som
sadlade om och blev konstgallerist! Av
den gamla koladan har Elan Svensson förverkligat sin dröm och inrett ett
konstgalleri. Konstutställningen består
främst av egna verk, de flesta med
naturmotiv, men framöver kommer även
andra konstnärer att bjudas in.
Kör ut till Jönköpingsvägen igen och sväng
höger mot Lammhult. Efter ett par km
sväng vänster, se vägvisare ”Sanden”.
På höger sida ser Du snart ett grått
eternithus, håll höger här.
Tidigare låg här en marknadsplats. Det
sägs att slagsmål ofta förekom och fruarna
förband sina respektive slagskämpar med
sönderklippta lakan!
Ordet Värmen kommer av ”Wärmane”,
ett ställe som aldrig fryser, t ex en ström.
Fornlämningar kring Bo och sjön visar att
det funnits boplatser kring vatten-dragen.
Badplatsen i Bo vid sjön St. Värmen har
en egen historia. Den kom till stånd tack
vare en dam i Lammhult som lade ner
hela sin själ i att skapa ett lämpligt ställe
för simundervisning. 1936 byggdes brygga
och trampolin. Simuppvisningar och
avslutningar på simskolorna blev riktiga
folkfester som lockade stor publik!
En tragisk händelse inträffade under
augustimarknaden i Bo 1859. Två personer
kom i dispyt med varandra om en affär.
Som vanligt var det folk från Västra
härad och Norrvidingebor som inte kom
överens.
Det började ganska oskyldigt men så
småningom bildades två grupper som gick
lös på varann med stora träpåkar. En av
slagskämparna ville tysta ner sin
motståndare, som blev så illa tilltygad att
han dog, endast 26 år gammal. Året efter,
1860, upphörde marknadsverksamheten.
På 1300-talet hette sjön Algudhi efter en
stridbar gudomlighet. Strider mellan
grannfolk stod förr i tiden vid sjöarna. För
att få stöd i fortsatta fejder helgade man
sjöarna genom det namn de fick.
Kör vidare tills Du ser skylt ”Bjärknäs 1”,
sväng höger här.
På vänster sida ser Du sjön Allgunnen.
Vid det gamla folklandet Värends gränser
finns fyra sjöar, på olika platser, som heter
Allgunnen.
Allgunnen, ca 10 km lång, är en fin
klarvattensjö med ett maxdjup på 30 m.
15
Sjön är en fin fiskesjö och djur- och
växtlivet är rikt, bl a finns här storlom
och fiskgjuse. Har Du tur hittar Du
sjöhjortron!
Bjärknäs har ett högt och vackert läge
med ett äldre odlingslandskap. Trädbeståndet består av björk och hassel,
här finns också det nordligaste bokbeståndet. Floran är speciell och unik.
Du kan bl a finna höskallra, trolldruva,
svinrot och smörbollar.
Strax ser Du skylten
”Eternell och Kryddbod”, som pekar
höger, sväng in här.
I det gamla timrade garaget från Dalarna
har gårdsfolket skapat sin kryddbod. Här
doftar det gott av marmelader gjorda bl a
på blommor, kryddinlagda grönsaker,
vinäger, de egna örttéblandningarna,
bivaxljus, rapsodineprodukter mm.
Hantverk från den kända keramikern och
glasdesignern Lena Linderholm kan Du
också köpa här!
Stället är en liten oas att stanna till vid från
nutidens jäkt!
Kör tillbaka ut till Jönköpingsvägen igen
och sväng vänster mot Lammhult.
Lammhult nämns i handlingar redan i
början på 1400-talet. Namnet lär komma av
namnet Lambhult, hultet där man håller
lamm.
På vänster sida ser Du snart den färgglada
entrén till Svenssons i Lammhult, möbelföretaget som vi tidigare berättat om. Strax
efter in på gatan på samma sida ligger
Nilssons Möbler.
Vid värdshuset svänger Du vänster in på
Centrumgatan, sedan höger in på
Köpmannagatan.
Snart ser du det gamla godsmagasinet, den
röda gamla byggnaden, vid järnvägen.
Detta är den enda byggnad som finns kvar
från järnvägsepokens början, 1864. Idag
används huset till loppis och andra
evenemang.
Här låg förstås också ett vackert
stationshus med snickarglädje som
inrymde poststationen. Under några
månader var Lammhult detta år (1864)
ändstation för postdiligensen från norr.
Stationsområdet planterades med många
vackra träd och blommor som nu är borta.
Lamhults Herrgård som den såg ut på 1940-talet.
1864 invigdes denna del av stambanan.
Arbetet med södra stambanan startade
några år tidigare såväl från norr
(Stockholm) som söder (Malmö).
Kungörelse om att man sökte arbetare
lästes upp i kyrkorna och man upplyste då
också om att den som var intresserad skulle
ha med sig en spade, ett sängtäcke och en
tygpåse att lägga maten i! Många indelta
soldater togs ut till byggandet.
Arbetsdagen var lång, 11-15 tim/dygn.
I Lammhult med omnejd gick bygget över
ett antal mossar. Att gräva till fast botten
var otänkbart, man ”broade” i stället. Det
innebar att två gärdesgårdar byggdes som
sedan fälldes mot varandra. På dessa lades
granris och ovanpå detta, massorna till den
blivande järnvägsbanken.
De som nådde Lammhult först var rallarna
från söder. Hit kunde man alltså åka tåg,
skulle man vidare norrut fick man ta
postdiligensen. De båda rallarlagen möttes
så småningom i Sävsjö.
Tåghastigheten var inte särskilt hög på den
tiden. Vanliga tåg körde ca 25 km/tim,
medan snälltågen kunde komma upp i
50 km /tim! År 1910 arbetade här 8
personer på stationen och 18 tåg stannade
per dag.
Lammhults stenkyrka från 1964.
Elektrifieringen var klar 1933.
16
Dubbelspåren kom till på 1950-talet. I
mitten av 1970-talet stannade de sista
persontågen i Lammhult. Det sista var en
rälsbuss som gick mellan Alvesta och
Sävsjö. Idag hoppas man på tågstopp igen
i Lammhult!
Fortsätt rakt fram och kör under viadukten,
sväng höger in på Järnvägsgatan.
Fortfarande finns några gamla sekelskiftesmiljöer kvar.
På höger sida ligger ett vitt reveterat hus,
det är den gamla skjutsstationen. Här
korsade den gamla infarten från Växjö
järnvägsspåret och fortsatte sedan genom
samhället norrut, eller österut mot Växjö
förbi ”Malinsbo”, se nedan. Lammhultsborna kallade vägen för ”Stockholmsvägen”.
Strax efter ligger, med gaveln mot gatan,
en gammal ladugård där vägfararnas
hästar fick sitt härbärge. Här ligger också
ett rött gammalt gårdshus. I huset har
funnits hattaffär och tapetserareverkstäder.
Efter ladugården ligger ”Malinsbo”, den
gamla arrendatorbostaden till herrgården.
Förmodligen har huset fått namn efter en
omtyckt piga!
Snett upp till vänster ligger ett grått
reveterat hus, det är prästgården. Här låg
förr brandstationen. På andra våningen låg
arresten, som kom i stället för den gamla
finkan som numera står i Hembygdsparken.
Vi är nu inne på det gamla Herrgårdsområdet.
Herrgårdens ägare startade 1906
en telefonstation som drevs privat fram
till 1932 då Televerket tog över. Man hade
tidigare haft en telefonförbindelse mellan
Lamhults och Bergs Herrgård, som drevs
privat av gårdsägarna. En dam anställdes
av herrgårdsfolket att sköta stationen,
hennes man var kusk åt Gyllensvärd på
herrgården. Med detta upplägg skulle man
kunna ana ett visst ”underrättelsebehov”!
Mangårdsbyggnaden på Bjursjö. Njut gärna av den vackra naturen
på de vandringsstigar som finns runtomkring.
Sväng vänster in på Herrgårdsgatan och
parkera vid kyrkan.
Lammhults kyrka, som invigdes 1964, är
både modern och traditionell till sin utformning. Arkitekt är Claes Knutsson,
Alvesta. Den har något av ett kloster över
sig med sina muromgärdade gårdar.
Kyrkan verkar trots det inte stängd och
tillsluten.
Det som främst fångar blicken när man
kommer in i kyrkan, är de fyra stora
fönstren i glasbetongmosaik av
konstnären Olle Svanlund, Malmö.
Fönstret längst ner bär namnet Korset och
fönstren i koret från vänster till höger:
Hoppet, Ljuset och Försoningen.
Det går inte att undvika se det stora korset
som hänger ner från taket. Det belyses av
strålkastare, en påminnelse om att korset är
det enda som kan lysa upp en mörk och
oviss framtid.
Den enda förbindelselänk till den gamla
kyrkan är nummertavlan.
I uterummet står en vällingklocka från
Lamhults Herrgård.
Den stora gula träbyggnaden mitt emot
kyrkan är Lamhults herrgård.
Herrgården har anor från början av
1600-talet då Bengt Oxenstierna bytte
bort gården till kronan. ”För gjord trogen
tjänst” fick en landskamrer i Växjö senare
gården som belöning! 1666 blev
Lamhult säteri. Sedan 1795 fram till
1917 då ett familjebolag bildades, har
gården direkt eller indirekt varit i släkten
Gyllensvärds ägo.
Den charmiga bymiljön i Bråt.
17
Av det vackra corps- de- logiet är
källarvåningen med sina metertjocka
väggar mycket gammal. Undervåningen
är från 1810-talet och övervåningen
tillkom på 1830-talet. Den stora salen,
12 m lång, i undervåningen finns alltjämt kvar.
I parken ser Du vackra höga bokar samt
lindar. Lindarna, som står i en ring, kallas
för ”lindgrottan”.
Idag finns kommunens områdeskontor
för skola/barnomsorg inrymt i herrgården.
Kör tillbaka ut till Järnvägsgatan, sväng
vänster och sedan höger ut på Växjövägen.
I korsningen ser Du skylten och stolen symbolen för Möbelriket!
På vänster sida, i den långa röda
tegelbyggnaden (15000 kvm, stort som två
fotbollsplaner!), ligger designföretaget
Abstracta, sedan Lammhultsbadet och
därefter det internationellt kända och också
tidigare nämnda Lammhults Möbel.
Mittemot ligger det lilla möbelföretaget
Norrgavel, som 1999 fick
möbelbranschens miljöpris för sina
Svanenmärkta hemmöbler. Det var
arkitekten Nirvan Richter som 1993
startade upp med en blygsam postorderförsäljning från sin ateljé i Lund.
Norrgavels profil är modern design med
närtillverkade möbler i svenska träslag.
Möblerna färgsätts med äggoljetemperafärg (det är man ensamma om i
Sverige!), textilierna är linnetyg.
Butiker finns i Stockholm (öppnade redan
1994), Göteborg, Malmö, Västerås,
Köpenhamn och Oslo.
Företaget ligger i en historisk miljö. Det
var nämligen här som ”Pinnen”,
Pinnstolsfabriken, startades 1924-25 och
som blev den tredje egentliga platsen för
den industriella möbelproduktionen i
Lammhult.
Kör vidare mot Växjö. Efter ca 5 km
svänger Du vänster vid skylt
”Bjursjö 2 km”.
Rösås, det vackra parhuset där Flory Gate bodde och där släkten
fortfarande bor.
Strax innan Bjursjö ser Du på höger sida
om vägen en nyuppförd linbasta med
torvtak.
Bjursjö, första gården på vänster sida, är
en gammal gård. Den vackra gamla mangårdsbyggnaden är idag privatbostad..
De tdigare ägarna till gården var Gustaf
Andersson och hans systrar.
Systrarna var duktiga väverskor, de var
kända för sina hemvävda dukar i dräll och
damast. När mamman levde valde hon
själv ut den åker där linet skulle odlas, för
att senare spinnas till glansigt vävgarn.
Ägarna har genom årens lopp på ett
traditionellt manuellt sätt vårdat ängsmarken och skött skogen med omsorg och
försiktighet. Man har släppt fram
lövskogen och värnat om öppna inägor.
Detta har resulterat i vackra blomsterängar, välvårdad odlingsmark och gamla
skogsbestånd med rik flora och fauna.
Värdefulla natur- och kulturvärden har
bestått. Dessa har sedan 1997 Stiftelsen
Gustafs Bjursjö fått till uppgift att förvalta
åt allmänheten. Snitslade vandringsleder
finns utmärkta, info om detta är anslaget på
ladugårdsväggen. Bland annat kan man
promenera ut till den vackra Sjöudden.
Fortsätt vägen rakt fram och Du kommer
snart till Bråt med vackra gamla hus,
kuperat odlingslandskap och vackra
löv- och slåtterängar.
Flory Gate och Elin Wägner på cykeltur i Bergs omgivningar.
Strax är Du ute vid vägen mot Lädja.
Sväng vänster här, efter någon km
18
8
kommer Du till Rösås med sin vackra
bymiljö. Fram till omkring 1800 var byn
Rösås säteri med flera gårdar.
Mangårdsbyggnaderna Du ser är uppförda
som parstugor och enkelstugor. En del av
dessa är mer än 150 år gamla.
Journalisten och författaren Elin Wägners
(mer om Elin W. längre fram i turen)
ungdomskamrat och själsfrände Flory
Gate, tidigare gift med den store
glaskonstnären Simon Gate, bodde till sin
död nyåret 1998 i byn Rösås, i det röda
parhuset. Gården köptes på 1930-talet. Här
startade hon den naturnära odlingsform
som Elin W skriver om i boken ”Fred med
jorden” och som gjort henne både
nationellt och internationellt känd. Elin och
Flory deltog i flera internationella
konferenser. Av en bondkvinna i Schweiz
fick de inspiration till att lära mer om
ekologisk odling. Denna kunskap kunde de
praktisera på Flory´s gård. Flory Gate blev
94 år gammal. Hon dog 1998.
I huset bor idag glaskonstnärerna Astrid
och Aino Gate med sina familjer och
föräldrar som närmaste grannar. Astrid och
Aino är barnbarn till Flory och Simon
Gate, den berömde glaskonstnären på
Orrefors. Simon Gate har naturligtvis varit
en stor förebild och inspiratör för deras
konstnärsskap.
Den gamla ladan här i Rösås har gjorts om
till en varm och ombonad glasateljé.
Astrid Gate började sin bana som
glaskonstnär 1985 då hon började på
Orrefors glasskola. Dessförinnan arbetade
hon som bildkonstnär och tecknare, vilket
märks i hennes glas, som ofta är vaser och
fat i olika tekniker, bl a graaltekniken.
Graveringarna och blästringarna är
detaljrika. Astrids varma känsla för hästar
återspeglas ofta i motiven. Astrid jobbar
idag också som glaskonstnär vid Bergdala
glasbruk.
Aino Gates glas är mycket färgrikt. Med
färgat glas skapar hon tredimensionella
skulpturtavlor, inspirationen får hon från
historiska berättelser. Hon skapar också
färgstarka skimrande halssmycken som är
gjorda i ett speciellt material ursprungligen
framtagen av rymdindustrin!
Förutom glasutbildningar på hemmaplan
har Aino även utbildat sig i New York.
Både Astrid och Aino har också varit på
utbildning i Italien hos kända glasmästare.
Elin Wägners hushållerska
”Son en fullväxt dotter”, skrev
Den gamla skolan i Lädja med lärarinnan vid husknuten.
Linnea med katten Tekla.
Elin Wägner en gång om sin 22
år yngre vän Flory Gate i Lädja.
Denna bild togs 1944.
Kör tillbaka mot Lädja. Utefter vägen
ligger många vackra gamla mangårdsbyggnader med högt och vackert läge.
Lädja snickerimagasin, som bl a
tillverkar möbler i allmogestil enligt gamla
snickeri- och hantverkstraditioner, är
skyltat vid vägen. Här i det gamla
sädesmagasinet från Lammhults herrgård,
finns en utställning med möbler, konst,
hantverk och presentartiklar.
Möbelsnickaren Håkan Palm visar gärna
runt – ser Du honom inte kan han vara i sitt
snickeri strax intill!
Lädja gamla skola ligger på en liten kulle
på vänster sida om vägen. Här hölls
undervisning till i början av 1960-talet.
Skolan fungerar idag som samlingslokal
och under Bergveckan i juni/juli, då
bygden sjuder av aktiviteter av alla de slag,
finns här försäljning av hantverk från
bygdens konsthantverkare. Utanför skolan
står en trägumma, den lär föreställa en
gammal lärarinna som undervisade i
skolan!
I en gammal gård i byn finns också ett litet
väveri, ”helena elisabeth textil”, som
tillverkar heminredningsprodukter i egen
design men också tillsammans med en
De fyra gravarna med ”pilar” i
smide på kyrkogården i Berg.
Här vilar Elin Wägners
morbror Alfred och moster
Maria samt
husföreståndarinnan och
hennes syster
Den gamla bensinstationen
”Macken” i Berg. Lite
nostalgisk är den allt!
19
6
etablerad designer.
I dessa trakter anlades efter andra
världskriget många s k bondesågverk.
Ofta blev de en binäring till jordbruket.
Idag finns endast en såg kvar.
Fortsätt vägen mot Berg.
På denna väg ligger efter någon km på
höger sida Café Bönan i Bergs bygdegård.
Både ute- och inneservering sommartid.
I tre-vägskorsningen lite längre fram ser
Du Bergs kyrka, som uppfördes 1831 och
har en nyklassicistisk arkitektur.
Här predikade Elin Wägners morbror
Alfred och här konfirmerades Elin.
Altartavlan är målad av Ludvig Frid
1881. Den kompletterades 1967 med
sidomålningarna av David Ralson från
Delary. Orgeln är från 1838 och har 25
stämmor.
Snett upp till vänster om kyrkan står fyra
gravreliefer i form av ”pilar”, ritade av
Gregor Paulsson, Elin Wägners svåger.
Här vilar morbrodern/ prosten Alfred
Ekedahl, hans syster Maria Ekedahl, hans
husföreståndarinna Emelie Sjögren samt
Emelies syster Maria Sjögren.
Här ville också Elin Wägner haft sin grav
men när almarna höggs ner bestämde hon
sig för en gravplats i Lund, där hon ligger
begravd bredvid sin mor under en björk.
Miljön kring kyrkan är förebild för miljön i
romanen ”Svalorna flyga högt”, bl a
skolan, nu det gula sockenhuset, och
postmästarehuset, det grå huset bredvid
Lilla Björka.
Strax innan postmästarehuset, på samma
sida, ligger den gamla bensinstationen.
Detta är verkligen ”Macken”!
Den öppnades 1952 av Roland Johansson
men är stängd sedan flera år tillbaka. Idag
omhuldas ”Macken” av sonen Rolf.
Numera hålls den öppen under ”Bergveckan” och vid andra speciella
evenemang. Mest används Caltex-macken
som ”pensionat” för äldre motorfordon.
Bl a står mopeden från f d prästen i Berg
här. Han körde sportmoppe mellan
kyrkorna för att hinna med allt han skulle
göra. När han köpte bil hamnade mopeden
i hönshuset, där mackägaren Roland
lyckligtvis räddade den från en säker
rostdöd!
Men den äldsta mopeden som står här är
från 1938 och tillhörde bygdens
lantbrevbärare. Postväskan hade han
framtill på pakethållaren, mopedmössan i
läder hänger fortfarande kvar på
mopedstyret. Uppe på en hylla finns en
ansenlig samling kepsar. Listor på hur man
räknade ut bensinpriset när den inte
kostade mer än 60 öre litern, finns också
kvar.
Oljebolagets namn Caltex är förresten en
kombination av Californien och Texas!
Granne med det grå postmästarehuset
ligger som redan nämnts, ett rött, vackert
gammalt trähus, det är Lilla Björka, som
var författarinnan, kvinnosakskvinnan,
miljö- och fredskämpen Elin Wägners
hem under många år. Elin Wägner föddes
1882 i Lund. Elin hade, som redan nämnts,
anknytning till bygden genom att hennes
morfar var präst i Tolg och hennes morbror
i Berg.
Hos denna släkt tillbringade hon alla sina
barn- och ungdoms somrar.
Platsen hade hon redan som ung flicka
förälskat sig i, hon hade gått förbi här
många gånger med sin morbror Alfred på
väg till eller från kyrkan i Berg.
Elin köpte tomten 1923 av kyrkvärden
Peter Johan i Björka. Han var den fine
gamle man som blev förebild till Anders
Elin Wägners Lilla Björka
ligger rofyllt mitt i Berg.
Lilla Björka med solverandan
och fårahagen som blev äng.
Elin Wägner, 29 år gammal
1911. Vid denna tidpunkt hade
hon svårt att koncentrera sig på
sitt författarskap och samtidigt
sköta man, hus och plikter.
Elin Wägner och bysmeden
som smidde soluret Elin fick på
sin 60-årsdag, 16 maj 1942.
20
8
Petter i romanen ”Åsa-Hanna”.
Tomten kunde hon köpa tack vare De Nios
stora pris som hon fick samma år. Huset
ritades av arkitekt Carl Bergsten,
Stockholm, som förresten också ritade
Liljevalchs konsthall i Stockholm. Under
sina journalistår i Stockholm längtade hon
till Berg med ”världens vackraste utsikt”,
till stigarna och människorna hon mött
under sina ungdomsår.
Det rödfärgade Smålandshuset är estetiskt
tilltalande, lägg märke till det vackra
fönsterpartiet på baksidan. Huset har
varsamt renoverats både interiört och
exteriört.
När Elin 1942 fyllde 60 år uppvaktade
bergborna med ett solur som bysmeden
gjort. Soluret står i trädgården i söderläge
framför verandan. Flory Gate kom med
fyra lass huggen björkved och hästarna var
prydda med en fredsblomma vid öronen.
Mejeristfrun hade bakat ett stort surbröd.
Det var en strålande solig majdag med
kaffe i trädgården.
Inför den stora dagen skrev Elin: ” Inte
kunde jag veta att livet här skulle
förvandla hela mitt sätt att se, ge mig en
helt ny utgångspunkt att se tillvaron från
och att jag skulle börja lägga en ny
värdering på allting: låta det viktiga och
oviktiga byta plats”.
Det var också på denna, hennes älskade
veranda, som Elins kista kom att stå för
”utfärdsläsning” av kyrkoherden i Berg.
Jordfästningen förrättades därefter av
biskop Brilioth i Bergs kyrka. Elin Wägner
dog i januari 1949.
Hushållerskan Linnéa kom att betyda
mycket för Elin Wägner. Hon var
”ankaret” som styrde och ställde i hemmet.
De lärde känna varandra redan 1906.
Linnéa var då piga hos Elins morbor
Esaias i Växjö, hon var jämnårig med
Elin. En livslång vänskap uppstod, trots att
deras vägar skildes åt flera gånger. I många
decennier kom hon att tjäna Elin Wägner.
Linnéa dog bara ett halvt år efter Elin, sin
husfru.
Elin Wägners hushållerska
Linnea med katten Tekla.
”Son en fullväxt dotter”, skrev
Elin Wägner en gång om sin 22
år yngre vän Flory Gate i Lädja.
Denna bild togs 1944.
I hörnet längst ner till höger på tomten lät
Elin bygga en liten skriv- och gäststuga.
Den ritades av glaskonstnären Simon Gate
på Orrefors. En relief gjord av vännen Siri
Derkert föreställande ”Wäckarklockan”
finns idag här. Stugan skall framöver
användas till mindre utställningar, är det
tänkt.
I det ljusgrå grannhuset, hos postmästare
Erik Karlsson, hämtade byborna sin post.
Han var en stor beundrare av Elin. De
ställde båda upp på en opolitisk lista i
kommunalvalet. I sitt valtal sa Elin att hon
tidigare hade tillhört ett stort parti i Berg,
klandrarnas parti, men nu skulle hon gå
ur det och låta sig väljas in i
kommunalfullmäktige, där skulle hon
dela ansvaret med de andra! För att värva
röster gick Elin och Erik runt och knackade
dörr! Man sa att de samarbetade så bra att
”de åt ur samma ho”!
Från Berg kommer f d riksdagens talman,
Thage G. Pettersson. Thage på Hagtorpet
kallades han, han var son till kyrkväktaren.
I ett protokoll undertecknat av Elin Wägner
fick Thage som 12-13-åring i uppdrag att
mot överenskommet 20 % provision sälja
överblivna ex av
”Bergs Hembygdskrönika”!
Det var här i bygden som hon fick
inspiration till sina främsta romaner; Åsa
Hanna, Tusen år i Småland, Svalorna
flyga högt och inte minst hennes stora
debattbok Väckarklocka från 1941. Sina
tankar och idéer om fred, kvinnors
rättigheter samt varsamheten med naturen
De fyra gravarna med ”pilar” i
Den gamla bensinstationen
smide på kyrkogården i Berg.
”Macken” i Berg. Lite
Här vilar Elin Wägners
nostalgisk är den allt!
Bergs hembygdsgård
ligger högt med vacker utsikt över nejden.
morbror
Alfred och moster
Maria samt
husföreståndarinnan och
hennes syster
21
samlade hon i denna bok. Hennes budskap
var det inte många som tog till sig då, först
nu har vi hunnit ifatt hennes tankar.
1944 invaldes Elin Wägner i Svenska
Akademin.
Lilla Björka ägs sedan 1994 av en
stiftelse och är byggnadsminnesförklarad.
Föreningen Elin Wägner-sällskapet
bildades 1990.
Vill Du veta mer om Elin Wägners liv och
författarskap med tonvikt på hennes
anknytning till Värend och TolgBergstrakten, finns häftet ”Elin Wägnerturen” att köpa här i hennes hem Lilla
Björka, eller på Turistbyrån i Växjö.
Promenera gärna omkring i parken och
passa på att besöka Hembygdsgården
med den milsvida utsikten, som är granne
med Lilla Björka. Du kan gå den lilla
stigen mellan husen. Här finns en
fotoutställning över ”Människorna kring
Elin Wägner”.
I den gamla ladugården intill finns
en utställning med bygdesonen
Karl-Olof Gustafssons grovhuggna
träskulpturer – formade med hans
motorsåg! Här finns älgen med de rangliga
benen, grisen i stian, kon i båset och
hästen i spiltan. Logdansens fantastiska
personligheter - bilder av människor och
upplevelser som fanns inom Karl-Olof. I
loftboden finns ytterligare ett 20-tal
skulpturer. Även några av hans oljemålningar finns i utställningen.
När Karl-Olof som lant- och skogsbrukare
var ute i sin gärning fanns alltid papperslappar till hands. Det konstnärliga seendet
i vardagen blev till tavlor i akvarell eller
olja. Han kände sitt material, det färska
träet. Han visste var det kunde tänkas
spricka och komponerade in sprickorna
och knaggarna när han gjorde sina figurer
med motorsågen. Karl-Olofs figurer stod
länge hemma i ladugården i Ernatorp.
Efter hans plötsliga död 1996, fick
allmänheten möjlighet att betrakta hans
med livsglädje och ömhet skapade
träfigurer, när de fick ett bestående ”hem”
här i hembygdsgården.
I det röda grannhuset till hembygdsgården
låg byns mejeri som var igång ända in på
1940-talet då det köptes upp av
mejeriföreningen för centralisering till
Växjö.
Strax efter Lilla Björka svänger Du
höger vid skylt Holma. Vägen går genom
en stor mosse. På 1930-40-talet bröt man
både torv och skog här.
Vid vägkorsningen svänger Du vänster mot
Holma. Efter ett par kilometer kommer Du
till den vackra gamla klungbyn Holma.
Den ålderdomliga bebyggelsen är tydligt
samlad i en klunga. Den är inramad av
lövträd och stengärdesgårdar vilket ger
landskapet ett ålderdomligt intryck. Byn är
ett exempel på hur man förr valde högt
belägna och väldränerade platser för sina
bostäder.
På höjden invid byn har man en betagande
utsikt. Här uppe på höjden ligger
”Drakarör”, ett bronsåldersgravfält som
vittnar om tidig bebyggelse i Holma.
Utmed denna väg ser du små
stengärdesgårdar som påminner om våra
förfäders hårda livsvillkor. 200 miljarder
kubikmeter gråsten lär ligga staplade på
varandra i det småländska landskapet.
Stenmurarna är många bara i Kronobergs
län. De murar som ligger i skogarna här
skulle kunna räcka en tredjedels varv runt
jorden, detta finns dokumenterat i boken
”Stenminnen”, från 2008.
Konsten att lägga sten lärde sig
småländska soldater vid bygget av Göta
Kanal, dit många var kommenderade (som
började byggas år 1810 och tog 22 år att
färdigställa. 58000 soldater deltog i
kanalbygget). Kunskapen tog man sedan
med sig hem. De flesta stenmurar kom till
under 1800-talet när bönderna genom s k
laga skifte fick större åkrar, vilket var
nödvändigt p g a den stora befolkningstillväxten . Stenarna i åkrarna bröts
för hand med hjälp av hävstänger och
släpades bort till åkerkanten. Snart blev det
en konst och tävlan mellan bönderna att
bygga en vacker stenmur. Stenmuren
byggdes djupt så inte grunden skadades av
tjälen.
I slutet på byn svänger Du tvärt höger
mot Ramsås och väg 30, VäxjöJönköping.
Snart är du framme vid väg 30.
Sväng vänster mot Växjö. Du kör ca 4 km
och svänger höger vid skylt Stocksryd.
Här kör du ca 50 m och svänger vänster
mot Hylte och Makrilla. Detta är den
gamla vägen mellan Växjö-Jönköping.
Efter ca 3 km ser Du en gammal
hembygdsstuga till höger, här står
också en gammal 1/2 milsten, se
tidigare text ( Moheda) om milstenar.
Ca 25 m efter skylten ”Skärshult”
ligger en liten träddunge på vänster
sida. Bakom dungen finns ur arkeologisk synpunkt mycket intressanta
stenhällar med ett par hundra skålgropar.
I ”Tusen år i Småland” skriver Elin
Wägner följande:
”Hur var det hällgröpningsspecialisten
doktor Lidén sagt i sin bok?
Jo, att skålgroparna har en adress till
jordgudinnan….Namnet elvkvarn som
givits skålgroparna tyder på rituellt
malande. Vi tänkte på trälkvinnorna
Fenja och Menja som malde världen
sönder och samman…Så prövade vi teorin
att kultblocken varit bord dit de döda
inbjöds….Vad hade de gamla kvinnorna
tänkt måntro, som hållit kulten vid
elvkvarnarna i gång ända fram i våra
dagar? Smorde de dem med fett och
offrade ulltottar i dem därför att de trodde
att de döda behövde fett och ulltottar?
Hur kan det annars komma sig att vår tids
kärringar frambar samma offergåvor av ull
och fett som grekerna redan på förantik
tid?”
Utefter denna gamla landsvägen har
arkeologerna 2004 funnit mycket
intressanta hällristningar.
I Småland finns inte mindre än 25
hällristningar. Arkeologerna kan därmed
bekräfta att det funnits en lokal tradition
med ristningar även här i inlandet Småland är en ny hällristningsregion. Här
hittar forskarna olika typer av cirklar,
ringar, solkors och fotspår. På en ristning
här i Örtrakten fick man för ett par år
sedan fram ett motiv som tidigare var helt
okänt, tre hästar. Där finns också
ormvindlingar av samma typ som i
Dalsland. Vid ett gravfält intill Helgasjön
har man funnit ett skepp, vilket är vanligt
på ristningar vid kusterna. Skeppet, hästen
och ormen kan eventuellt vara kopplad till
en solkult som berättats på olika sätt i
olika delar av landet. Gemensamt för
ristningar här i Sverige, Norge och
Danmark är annars fibulor, ringkors och
solskivor.
Ristningarna här i Ör är ur skyddssynpunkt
numera övertäckta.
Kör vidare vägen fram och sväng höger
vid väg 30, mot Växjö och Ör.
I Ör ligger Systrarna Skogströms
Lantcafé som är inrymt i den gamla
22
Systrarna Skogströms Lantcafé i Ör – ett populärt rastställe vid allfarvägen.
lanthandeln. Caféet har en mysig
gammaldags prägel, gammal
lanthandelsinredning samt trädgårdsservering bland gamla växter och porlande
vatten. Caféet lockar inte mindre än ca
80.000 besökare årligen!
Intill caféet ligger Klockaregårdens
trädgårdsbutik, där kan man få sitt
lystmäte stillat vad gäller sköna växter i
alla dess arter och former. Det gamla
kyrkstallet är idag inrett som en mysig och
inspirerande inrednings- och
trädgårdsbutik. För barn med mycket
spring i benen, finns en lekplats gjord helt i
trä!
Långt gångna planer finns för
”Drömmarnas trädgård”, en estetiskekologisk upplevelseträdgård, inspirerad av
engelsk trädgårdskonst och dansk
”havedesign”. Trädgårdsdesigners kommer
att skapa personliga trädgårdsrum, konstutställningar och konserter kommer att
arrangeras. Glas och vatten skall spegla
grönska, liv och ljus mot bakgrund av ett
småländskt lund- och ängslandskap,
”man ska förmå naturen att sjunga om sin
egen region”. Med andra ord - ett ställe att
finna harmoni och skönhet i!
Detta ”trädgårdsparadis” kommer att ligga
på en udde vid Helgasjöns strand, där
sjön speglar både solens upp- och nedgång
och där skogsstigen mjuka mossa på
sydsidan övergår i klipphällar och en
magnifik ”havsvy” över Helgasjön.
”Drömmarnas Trädgård” kommer att ligga
på andra sidan väg 30, ca 1,5 km på vägen
mot Åby. Invigningen är tänkt till Mors
Dag 2012!
Kaffepaus i trädgården på Lantcaféet.
Ör. Ör har beskrivits som en av landets
bördigaste socknar med den bästa
åkerjorden i själva kyrkbyn. Bevarade
fornlämningar visar att trakten varit
befolkad redan vid 1000-talet. Kyrkbyn
kunde vid medeltidens slut, omkring 1500,
räknas som storby.
Örs medeltida kyrka har anor från 1200talet. Nuvarande kyrka är troligen från
14-1500-talet med dopfunt från 1100-talet.
Den medeltida dopfuntens historik är
intressant.
När de små stenkyrkorna började byggas
på 1100-talet måste också dopfuntar
tillverkas. På den tiden var Sverige katolskt
och dopet var ett av kyrkans viktigaste
sakrament. Dopfunten hade en central
betydelse, barnet var ju hedning innan det
hade döpts.
I denna tidiga medeltid var dopfunten det
första kyrkobesökaren mötte. Den stod på
mittlinjen i kyrkorummet, nära porten för
att hindra det onda från att komma in.
Funten var ett konstverk i sten som skulle
beundras från alla håll. Bland motiven
fanns lejon (den främsta symbolen för
makt i antikens lejonjakt), som skulle föra
tankarna till Kristi makt. Det är bara i
Småland som man ser lejonhuvud på
funtens fot, det finns ingen annanstans.
Smålands dopfuntar är indelade i grupper
efter den förmodade stenhuggaren. T ex
högg Bestiarius bara in djur på sina
dopfuntar. Njudungs-gruppens
stenhuggare högg in människor, livsträd
och änglar.
Ofta ser man en repstav och fläta både i
överkant och nederkant runt funten.
Medeltidens människor var otroligt
vidskepliga. Repstavar och flätor tros ha
varit hinder för de antikristna varelserna,
som inget annat ville än att ta sig fram till
det heliga dopvattnet för att förstöra heligheten.
Den vackra altartavlan,
23
I Klockaregårdens trädgård är det lätt att uppslukas av
det enorma utbudet av sköna växter!
Sven Ljungbergs originella altartavla i guldmosaik, Örs kyrka.
”Den heliga nattvarden”, i bladguld och
italiensk/venetiansk mosaik är gjord och
lagd av den kände smålandskonstnären
Sven Ljungberg, Ljungby 1984-1985. Inte
mindre än 300 000 mosaikbitar gick åt för
detta praktverk! Den är skänkt av en
tidigare församlingsmedlem.
På väggen intill predikstolen hänger en blå
madonna i trä, gjord av den kända
träsnidaren Eva Spångberg i Björkelund,
norr om Lammhult.
På kyrkogården finns Syttes grav.
”Stenen” står snett upp till vänster när
Du står med ansiktet mot kyrkporten.
”Gravstenen”, som består av ett järnkors
med en kopparplatta, har följande
inskription:
”Den renhjärtade, den barnafromme. Det
vandrande originalet på Värends vägar.
Till hans minne firas Syttedagen vid
barndomshemmet i Södratorp.
Johan August Johansson, 1870-1938.
Barnatro.”
Johan August ”Sytte” var en varmt
kristen människa som gick runt i byarna
där han utförde enklare sysslor mot mat
och husrum. Han var alltid närvarande vid
dop, vigslar och begravningar. Vid dessa
tillfällen skänkte han konfekt, som brukligt
var. Han sade att ”han hade vänner, goda
vänner och hjärtevänner”. ”Sytte” ordnade
en s k syttedag, 27 juli, i sitt torp dit han
bjöd in folk från byarna runtomkring för att
lyssna till prästens predikan. Denna
tradition har nu hembygdsföreningen tagit
upp igen.
Obelisken till vänster lät en änka resa efter
sin make. Stenen skulle kunna ses från
änkans hem (gården).
Lägg märke till kyrkboden vid P-platsen.
Den är byggd av trä från den gamla
stavskyrkansom en gång i tiden låg här.
Växjö.
På vänster hand ser Du snart Helgasjön, en
av länets största sjöar. Sjöns yta är51 km2,
den har ett maxdjup på 25 m och med inte
mindre än 91 namngivna öar! Många av
dessa öar tillhör den rullstensås,
Växjöåsen, som sträcker sig ovan så väl
som under vattnet från Evedal i söder till
Åby vid sjöns norra ände. Fina badvikar
och ett rikt friluftsliv som fiske, kanoting
och olika vattensporter gör sjön till ett
mycket populärt utflyktsmål. Sjökort,
utarbetat av Helgasjöns Segelsällskap,
finns att köpa på bl a Turistbyrån i Växjö.
Utsikten ut över den vackra Helgasjön är
på sina ställen betagande.
Vid Tunatorp, ligger en vacker rastplats
på höger sida om vägen. Här ligger också
ett gravfält bestående av fem rösen och sju
stensättningar. Fältet har tillkommit under
en lång period av vår forntid, 1800-500
f Kr, d v s från yngre stenålder och in
i bronsåldern.
Ordförklaring:
Säteri = huvudgård i ett frälsekomplex, förr
befriad från skatter mot att man gjorde
vapentjänst/rusttjänst till häst.
Frälse = Vissa samhällsgrupper som kallades frälse fick från tidig medeltid befrielse
från att bl a betala skatt. Denna förmån var
ärftlig, så uppstod svensk adel.
Rusttjänsten, se ovan, avskaffades och nytt
frälse utdelades bara i samband med adelskap. På 1700-talet fick även präster,
borgare och bönder köpa frälsejord. När
grundskatterna avvecklades i slutet på
1800-talet försvann skillnaden mellan
kronoskatte- och frälsejord.
Kör ut på riksväg 30 och sväng höger mot
24
VÄXJÖ KOMMUN
Informationsavdelningen
Text: Ingela Bernstein-Svensson
2000. Reviderad 2010.
Med reservation för ev. ändringar.
Källor: Bygdens folk, hembygdsskrifter,
facklitteratur, tidningsartiklar mm.
Eftertryck förbjudes.
Praktiska upplysningar:
(med reservation för ev. ändringar)
Öppettiderna är föränderliga, se därför
deras hemsidor.
Svenssons Specialsnickerier, Härlöv
Jonas Svensson, Möbel & Hantverk
Tel. 0472-420 08, 401 60
Restaurang & Pizzeria Moda, Moheda
Tel. 0472-700 33
Estvalls Bageri & konditori, Moheda
Tel. 0472-401 44
www.estvallsbageri.se
Östregårds Antik & Loppmarknad,
Moheda
Öppet alla söndagar 12-18
www.ostregard.se
Anegårdens Värdshus, Aneboda
Tel. 0472-26 20 49
OBS! Endast förbeställning!
Möbelrikets Värdshus, Lammhult
Tel. 0472-26 00 30
Lammhults Pizzeria, Värnamovägen
Tel. 0472-26 00 20
Vårat Fik, Lammhult, Centrumg.
Tel. 0472-26 13 44
Möbelaffärerna i Lammhult
Svenssons, tel. 0472-487 00
Marias Café och Kök, i trädgården
www.svenssons.se
Nilssons tel. 0472-26 00 41
www.nilssonsilammhult.se
Norrgavel, tel. 0472-26 99 90
www.norrgavel.se
Vanliga affärsöppettider.
Lammhults hemsida
www.lammhult.com
Bergs hembygdsgård, Berg
Hemsida via www.google.com- Bergs
hembygdsgård, Lammhult –
Kronobergs Läns Hembygdsförbund.
Tel. 0472-720 93, 720 60
Systrarna Skogströms Lantcafé, Ör
Helårsöppet.
Tel. 0472/760 30
www.lantcafe.se
Klockaregårdens Trädgårdsbutik, Ör
Öppet alla dagar.
Tel. 0472-769 50
www.klockaregarden.se
Bygdehuset Hjälmsbodarna, café
Tel. 0472-26 40 06
Öppet endast helger sommartid.
Wivecas Eternell & Kryddbod,
Bjärknäs, Lammhult
Tel. 0472-26 09 60
Öppet söndag em i maj-sept.
helena elisabeth textil
Lädja Backagård 2, Lädja
Tel. 070-85 10 745
Inredningstextila produkter.
Öppet efter överenskommelse
www.helenaelisabeth.se
Lädja snickerimagasin, Lädja
Tel. 070-99 60 500
Handgjorda möbler.
www.designmaker.se
Café Bönan i Bergs bygdegård
Tel. 0472-720 50
Lammhultsvägen. Sommaröppet.
Elin Wägners Lilla Björka, Berg
Tel. 0472-720 04
Sommaröppet.
www.lammhult.com
25