docDärför borde Claes Lundblad ha lämnat delar av
download 
Report Transcription
Därför borde Claes Lundblad ha lämnat delar av
1 till protokoll den 7 oktober 2011, § 233 Bilaga 151 (D-2011/0391) BESLUT den 7 oktober 2011 av Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd i disciplinärende KPMG AB genom bolagsjurist Jacob Fogelberg, Stockholm ./. advokaterna Claes Lundblad och Henrik Fieber, båda Stockholm 1. Bakgrund Claes Lundblad och Henrik Fieber är båda verksamma i Roschier Advokatbyrå AB (Roschier), Lundblad som delägare och partner, Fieber som advokat och biträdande jurist. Efter förfrågan från HQ AB (HQ) åtog sig Roschier, med Claes Lundblad som ansvarig advokat, den 19 oktober 2010 att utreda förutsättningarna för ersättningsanspråk mot den eller de som föranlett skada för bolaget och för HQ Bank med anledning av att HQ Bank förlorade sina tillstånd att driva bankrörelse samt de förluster som drabbade HQ och HQ Bank till följd av bankens riskfyllda tradingverksamhet m.m. Uppdraget omfattade även ersättningsanspråk mot KPMG AB (KPMG) och den huvudansvarige revisorn Johan Dyrefors på grund av fel och försummelse vid fullgörande av uppdrag som rådgivare till HQ och HQ Bank under åren 2007-2010. HQ Bank, som övertagits av Carnegie, hade till HQ överlåtit sin rätt till eventuellt ersättningsanspråk avseende skada som uppkommit i HQ Bank. Henrik Fieber har tidigare företrätt KPMG i uppdrag som avsett frågor om försumlig revision, innan han rekryterades av Roschier i augusti 2008. Genom brev den 20 december 2010 till VD för KPMG och till Johan Dyrefors har dessa underrättats om eventuella ersättningsanspråk från HQ. Breven var undertecknade av Claes Lundblad och Henrik Fieber i egenskap av ombud för HQ. Vid tiden för påbörjande av uppdraget för HQ var Axel Calissendorff, som är delägare och senior partner i Roschier, av KPMG utsedd skiljeman i en tvist mellan KPMG och ProfilGruppen AB angående ansvar för KPMG angående rådgivning vid s.k. finansiell due diligence. Skiljedom meddelades den 22 december 2010. KPMG har klandrat skiljedomen i Svea hovrätt. Hovrätten har genom dom den 27 september 2011 upphävt skiljedomen på grund av att Axel Calissendorff varit jävig såsom skiljeman. Hovrätten meddelade tillstånd för överklagande till Högsta domstolen. KPMG har i ett annat ärende (D-2011/0699) anmält Axel Calissendorff till Advokatsamfundet avseende bl.a. underlåtenhet att agera för att förhindra att uppdraget för HQ mot KPMG antogs av Roschier. Beslut av nämnden i ärende D-2011/0699 meddelas samtidigt med beslut i det förevarande ärendet. 2 2. Anmälan Anmälan, som inkom till Advokatsamfundet den 1 mars 2011, avser att Claes Lundblad och Henrik Fieber åsidosatt god advokatsed genom att 1. åta sig uppdrag för HQ om ersättningsanspråk mot bl.a. KPMG trots att advokatkollega vid samma advokatbyrå redan hade ett pågående uppdrag som skiljeman i tvist mellan KPMG och ProfilGruppen AB, 2. åta sig uppdrag för HQ om ersättningsanspråk mot bl.a. KPMG avseende försumlig revision trots att Henrik Fieber och annan advokat vid samma advokatbyrå tidigare haft uppdrag för KPMG avseende tvister rörande frågor om försumlig revision och därigenom fått betydande kunskaper om KPMG som omfattas av tystnadsplikten och som kan ha betydelse vad gäller uppdraget för HQ mot KPMG, 3. inte frånträda sitt uppdrag för HQ trots att KPMG påvisat de omständigheter som medfört att Claes Lundblad och Henrik Fieber varit skyldiga att avböja uppdraget. KPMG har senare under skriftväxlingen i ärendet framställt ytterligare anmärkning mot Claes Lundblad med anledning av uttalanden av denne i yttrande till samfundet. 3. Advokaternas ställningstaganden till anmälan Claes Lundblad och Henrik Fieber har var för sig bestritt att de förfarit i strid med god advokatsed. 4. KPMG:s utveckling av anmälan 4.1 Jäv på grund av advokatkollegas skiljemannauppdrag Enligt uppgift från Axel Calissendorff – i svarsbrev av den 16 februari 2011 till KPMG:s ombud i klandertvisten avseende skiljedomen den 22 december 2010 – registrerades både ProfilGruppen och KPMG som klienter i Roschiers klientregister i samband med att han mottog uppdraget som skiljeman. Registreringen hade alltså skett någon gång under april/maj 2008. Axel Calissendorff upplyste vidare att uppdraget för HQ registrerades i klientregistret den 18 oktober 2010. Ett antal fysiska personer registrerades som motparter men däremot registrerades inte då KPMG som motpart till HQ. Av hans uppgifter framgick att uppdraget för HQ mot KPMG förelåg i vart fall per den 30 november 2010. Han uppgav att Roschier hade åtagit sig uppdraget mot KPMG under tid då skiljeförfarandet pågick, men att KPMG borde ha fått kännedom om den saken genom ett pressmeddelande från HQ den 30 november 2010. Enligt Axel Calissendorff hade KPMG registrerats som motpart i Roschiers klintregister först efter det att skiljedomen hade meddelats, dvs. efter den 22 december 2010. Detta framstod dock som anmärkningsvärt redan med beaktande av innehållet i det pressmeddelande från HQ den 30 november 2010, som Roschier hänvisade till, och då brevet till KPMG från Claes Lundblad och Henrik Fieber var daterat redan den 20 december 2010. Såvitt KPMG kunde förstå torde Claes Lundblad och Henrik Fieber ha erhållit uppdraget för HQ mot KPMG vid en tidigare tidpunkt. En intressekonfliktkontroll med avseende på KPMG borde ha gjorts tidigare, varvid skiljemannauppdraget hade blivit känt för Claes Lundblad och Henrik Fieber. 3 KPMG hade fått ett brev av den 7 september 2010 från advokaterna Jan Rynning och Jacob Westling vid Bergh & Co Advokatbyrå som ombud för HQ i samma sak. Fram till dess KPMG fick del av brevet från Claes Lundblad och Henrik Fieber av den 20 december 2010 var således KPMG av uppfattningen att Jan Rynning och Jacob Westling företrädde HQ i saken. KPMG hade genom sitt ombud i saken mot HQ, advokaten Torgny Wetterberg, per mail den 23 december 2010 klargjort för Roschier omständigheter som visade att en jävssituation förelåg på grund av det redan existerande skiljeuppdraget. Claes Lundblad prövade därefter frågan, men kom till den enligt KPMG felaktiga slutsatsen att intressekonflikt inte förelåg. Även om Advokatsamfundets regler om intressekonflikt inte omfattade Axel Calissendorffs uppdrag som skiljeman, fick hans skiljemannauppdrag normala jävseffekter på hans kollegor i Roschier. I fråga om Claes Lundblads och Henrik Fiebers intressekonflikt skulle alltså skiljeuppdraget bedömas på samma sätt som ett sedvanligt klientuppdrag. Redan vikten av opartiskhet gjorde i sig att ett skiljeuppdrag medförde en mycket stark jävsverkan för hela den advokatbyrå där skiljemannen var verksam. Därtill kom att både skiljemannauppdraget i skiljetvisten och uppdraget för HQ mot KPMG avsåg frågor rörande rådgivningsansvar. Det var KPMG:s uppfattning att Axel Calissendorffs uppdrag som skiljeman hade gett honom sådana kunskaper att det fanns en beaktansvärd risk för att kunskap som omfattades av tystnadsplikten kunde ha betydelse i den sak Claes Lundblad och Henrik Fieber drev mot KPMG. 4.2 Jäv på grund av tidigare uppdrag för KPMG Henrik Fieber och hans advokatkollega på Roschier, Ola Åhman, har tidigare företrätt KPMG i uppdrag som avsett frågor om försumlig revision, dvs. samma rättsfrågor som HQ aktualiserade mot KPMG. Ola Åhman hade sedan år 2002 hos Advokatfirman Cederquist biträtt KPMG i två större tvister rörande påståenden om försumlig revision. Hans uppdrag i det ena ärendet avslutades år 2006, när han gick över till Roschier. Den processen avsåg ett tvisteföremål som översteg 50 miljoner kr. och avslutades genom tredskodom i augusti 2009, varvid KPMG tillerkändes ersättning för rättegångskostnader överstigande 4 miljoner kr. Hans uppdrag i det andra ärendet upphörde däremot inte när han började på Roschier utan uppdraget fortsatte till dess att tingsrätten meddelade dom den 28 maj 2007. I den tvisten översteg tvisteföremålets värde 250 miljoner kr. och KPMG:s arvode hänförligt till Ola Åhman och Roschier uppgick till 873 000 kr. i tingsrätten. Hovrätten fastställde sedermera i juni 2009 tingsrättens dom, varigenom KPMG tillerkändes rättegångskostnadsersättning med 27 miljoner kr. Prövningstiden och rättegångskostnadernas storlek utvisade komplexiteten i målen som båda avsåg påstått försumlig revision. Även Henrik Fieber har biträtt KPMG i de båda nämnda tvisterna från 2006, först hos Advokatfirman Cederquist och därefter hos Advokatfirman Nilsson & Co från januari 2008 till dess att han rekryterades av Roschier i augusti samma år. Genom uppdragen för KPMG har Ola Åhman och Henrik Fieber fått mycken kunskap om KPMG som var hemlig och som omfattades av deras tystnadsplikt och som kunde ha betydelse vad gällde uppdraget för HQ mot KPMG som således gällde samma påstådda 4 ansvarsgrund, nämligen försumlig revision. De har bl.a. vid frekventa kontakter med KPMG:s chefsjurist diskuterat revisionsmetodik, överväganden avseende redovisningsfrågor, processtaktiska frågor och frågor som i övrigt varit förenade med de aktuella skadeståndsmålen. Ola Åhman har även biträtt KPMG i diskussioner med KPMG:s försäkringsgivare, varvid Ola Åhman avgett rättsliga analyser för att bedöma den framtida hanteringen av ärendet. Han har därigenom fått kunskaper om försäkringsgivarens principiella strategier i mål av aktuellt slag samt försäkringsgivarens syn i de föreliggande målen, vilka strategier och synsätt var att betrakta som hemliga och som kunde ha betydelse vad gällde uppdraget för HQ mot KPMG. HQ:s ansvarspåståenden som framförts gentemot KPMG är allvarliga för KPMG dels på grund av deras möjligt stora ekonomiska betydelse, dels på grund av den skada KPMG:s varumärke kan tillfogas till följd därav. Därför är det för KPMG ytterst angeläget att kunskaper om KPMG som KPMG:s tidigare ombud i liknande tvister erhållit inte ens kan misstänkas komma att användas emot KPMG. Om Claes Lundblad och Henrik Fieber inte frånträder uppdraget för HQ finns fog för KPMG att misstänka att information som KPMG överfört till sina tidigare ombud Henrik Fieber och Ola Åhman kan komma att användas mot KPMG. Härtill kommer att KPMG i de tidigare kontakterna med Ola Åhman och Henrik Fieber företrätts av samma chefsjurist, Peter Åkersten, som i dag ansvarade för kraven från HQ. Skulle Roschier inte frånträda uppdraget för HQ kommer framtiden att kunna innebära att KPMG:s chefsjurist möter Henrik Fieber på andra sidan bordet företrädande motstridande intressen i rättsfrågor, som varit uppe dem emellan när samme Henrik Fieber så sent som år 2008 varit ombud för KPMG. Även den kunskap som Ola Åhman och Henrik Fieber erfarit om Peter Åkersten som person kan komma att användas emot KPMG. Slutligen har Henrik Fieber under tiden juni 2007 till augusti 2008 på andra advokatbyråer biträtt KPMG i ett uppdrag som avsåg edition av handlingar från en revisionsakt. Han har därigenom fått sådana kunskaper om KPMG:s interna förhållanden beträffande förekomsten av handlingar i genomförda revisioner, kunskaper som omfattades av tystnadsplikten och som kan ha betydelse vad gällde uppdraget för HQ mot KPMG. Claes Lundblad och Henrik Fieber har som ombud för HQ i brevet av den 20 december 2010 specifikt uppmanat KPMG att utlämna handlingar som utgjorde revisionshandlingar. Senare har denna begäran kompletterats med att rättsliga åtgärder kan komma att vidtas om uppmaningen inte efterkoms. I och med att Ola Åhman och Henrik Fieber således hade varit förhindrade att åta sig uppdrag för HQ mot KPMG hade också deras kollega Claes Lundblad varit förhindrad att åta sig uppdrag för HQ mot KPMG. 4.3 Skyldighet att frånträda uppdrag Trots att KPMG påtalat de under punkterna 1 och 2 angivna omständigheterna för Claes Lundblad och Henrik Fieber har de inte frånträtt uppdraget för HQ. 5. Yttrande av Claes Lundblad (Yttrande I) Claes Lundblad har i yttrande den 29 mars 2011 över anmälan anfört bl.a. följande. 5 5.1 Frågan om jäv på grund av Axel Calissendorffs skiljeuppdrag Det aktuella skiljeuppdraget mottogs omkring den 8 april 2008. Roschier mottog formell förfrågan om uppdraget att företräda HQ mot ett antal fysiska personer och mot KPMG den 15 oktober 2010. Denna förfrågan skedde genom ett mail från den då nye styrelseordföranden i HQ, Leif Ljungholm. Denna förfrågan var ställd till Axel Calissendorff och till Claes Lundblad. Av mailet framgick att bl.a. KPMG skulle vara motpart i ärendet. Uppdraget antogs, efter konfliktkontroll, den 19 oktober 2010. HQ-ärendet inleddes således innan skiljedom meddelats. Det var uppenbart att så inte borde ha skett med mindre parterna upplysts om och accepterat förhållandet. Objektivt sett uppkom en jävssituation i skiljeuppdraget genom uppdraget för HQ. Advokatbyråns konfliktkontroll fick således anses ha varit bristfällig. Förklaringen härtill är följande. Med anledning av HQ:s förfrågan den 15 oktober svarade Claes Lundblad samma dag att advokatbyrån gärna skulle biträda under förutsättning att jävshinder inte förelåg. Det var då inte helt känt vilka motparter som var aktuella. Eftersom fråga var om ett uppdrag som, såvitt kunde bedömas, skulle komma att få betydande omfattning, diskuterade han saken med Axel Calissendorff, som var styrelseordförande i Roschier och ansvarig för Stockholmskontoret. Bl.a. behandlade de frågan om hur ärendet borde bemannas. Axel Calissendorff upplyste att han, utan närmare precisering, var inblandad i något som berörde KPMG men att han bedömde att detta inte innebar hinder att nu ta ett uppdrag mot KPMG. Claes Lundblad hade inte anledning att ifrågasätta detta, enligt hans mening, tydliga besked. Den 18 oktober mottog de från Leif Ljungholm en exakt lista över de parter mot vilka det kunde bli aktuellt att framställa anspråk. På basis av denna lista gjorde Claes Lundblad på sedvanligt sätt en konfliktkontroll via mail, vilken i vanlig ordning tillställdes alla delägare och seniora biträdande jurister i Roschier. Han blev nästan direkt påmind av en kollega om att eftersom HQ var börsnoterat och saken kunde vara kurspåverkande förelåg en insidersituation. Därför skickade han omedelbart ett tilläggsmeddelande med besked att envar mottagare av det tidigare meddelandet fortsättningsvis var att betrakta som insider såvitt avsåg HQ. Konfliktkontrollen föranledde ingen skriftlig eller muntlig invändning från någon. Efter fristens utgång meddelade han således den 19 oktober att uppdraget antogs. Med hänsyn till uppdragets karaktär och omfattning igångsattes genast ett omfattande utredningsarbete. I projektgruppen kom inom kort fem jurister att ingå. Det inledande arbetet innefattade genomgång av stora mängder dokument och intervjuer med berörda personer. En viktig potentiell kunskapskälla var naturligtvis den revisionsakt som KPMG enligt revisorslagen (2001:883) var skyldig att hålla. Akten fanns inte tillgänglig. Den 30 november 2010 publicerade HQ sin rapport för 3:e kvartalet 2010. Eftersom marknaden förväntade sig besked om vad styrelsen för HQ tänkte företa sig med avseende på de ansvarsfrågor som HQ-affären aktualiserade, kom denna rapport att få betydande medial uppmärksamhet. Av rapporten framgick att bolaget anlitat Roschier för utredningen av ansvarsfrågorna. Det måste hållas för visst att innehållet i denna kvartalsrapport inte undgått KPMG och övriga potentiella ansvarssubjekt. Strax före julen 2010 hade utredningen beträffande HQ kommit ett gott stycke på väg. Arbetet skedde under betydande tidspress, eftersom materialet var omfattande och talan 6 borde väckas under våren 2011 vid äventyr att talan till viss del annars kunde komma att prekluderas. Enligt vad Claes Lundblad sedermera erfarit kom huvudförhandling i skiljemålet att påbörjas samma dag som HQ släppte sin kvartalsrapport. Den syntes därefter ha pågått under cirka tre förhandlingsdagar. Som tidigare nämnts meddelades skiljedom den 22 december 2010. Två dagar dessförinnan hade Claes Lundblad, alltjämt ovetande om skiljeprocessen, funnit det lämpligt att tillskriva bl.a. KPMG och den ansvarige revisorn med förtydligande av en genom annat ombud för HQ den 7 september 2010 lämnad underrättelse om framtida krav. Samtidigt begärde han att KPMG skulle utlämna de handlingar som avsågs i 24 § revisorslagen. Den 23 december mottog han ett mail från advokaten Torgny Wetterberg, i vilket denne anmälde sig som ombud för KPMG. Han upplyste då även att han, utan att känna till några detaljer, hade förstått att Axel Calissendorff skulle vara involverad som skiljeman i en tvist som ”på något sätt berör KPMG”. Torgny Wetterberg bad Claes Lundblad att undersöka detta och återkomma med besked. Claes Lundblad svarade att han inte visste om detta men att han skulle undersöka saken. Han vidarebefordrade meddelandet till Axel Calissendorff. Han fick då besked från denne att det åsyftade skiljeärendet inte innebar något jävshinder för Claes Lundblad att agera mot KPMG inom ramen för HQ-ärendet. Inte heller vid detta tillfälle fick han veta några närmare detaljer men fick dock veta att det inte fanns någon saklig koppling mellan skiljeärendet och HQ-ärendet. Med hänsyn till detta besked från Axel Calissendorff gick han inte vidare i frågan. Efter helgerna återkom Torgny Wetterberg med påpekande att han avvaktade besked i den av honom väckta jävsfrågan. Vidare anförde han att KPMG dåmera kommit på att det förelåg ytterligare, då inte närmare preciserad, jävsproblematik hänförlig till uppdrag för KPMG. Detta nya jävspåstående behandlas under avsnitt 5.2. Såvitt avsåg jävsproblemet avseende Axel Calissendorffs skiljeuppdrag gjorde Claes Lundblad bedömningen att, i den mån problem förelåg, detta var att behandla som en jävsfråga inom ramen för det skiljerättsliga regelsystemet. När jävsfrågan aktualiserades var skiljeärendet avslutat. Den relevanta frågan i det läget var om den information som Axel Calissendorff fått inom ramen för skiljeuppdraget överhuvud var relevant för bedömningen om ombudsjäv på grund av risk för läckage av konfidentiell information. Tydligt var att den nu aktuella situationen principiellt skiljde sig från den gängse, dvs. informationsläckage mellan två klientuppdrag. Information som lämnas i ett skiljeuppdrag är inte av förtrolig natur på samma sätt som information som en klient lämnar till sin advokat inom ramen för ett advokatuppdrag. Vad en part i ett skiljeförfarande berättar för skiljenämnden styrs av processuella överväganden. Den informationen är visserligen inte skiljerättsligt skyddad men skyddas i stället genom den allmänt utbredda sekretesskutym som utvecklats på det skiljerättsliga området. En skiljeman som läcker information som han fått del av inom ramen för ett skiljeärende torde kunna bli skadeståndsskyldig. En part i ett skiljeärende är inte klient till skiljenämnden i gängse mening. Den information som lämnas inom ramen för skiljetvisten torde inte böra anses vara ”anförtrodd” och därmed skyddad av den allmänna advokatetiska sekretessplikten. Denna fråga har inte uttryckligen reglerats i Vägledande regler om god advokatsed (VRGA). Uttrycklig särreglering beträffande skiljeuppdrag finns i fråga om jävsreglerna (3.8). En annan (partiell) särreglering föreligger i VRGA kapitel 6 (jfr. kommentaren till 6.4.) 7 Enligt Claes Lundblads mening borde detsamma gälla i fråga om sekretessprincipen. Om således en advokat från en skiljeman skulle motta uppdragsrelevant information, bör han inte vara advokatetiskt förpliktad att inte utnyttja denna. Ansvar bör i sådant fall endast kunna utkrävas av den läckande skiljemannen. Denna princip bör gälla oavsett om skiljemannen finns i samma byrå som den advokat som mottagit informationen. Med anledning av Torgny Wetterbergs jävspåstående tillfrågades Axel Calissendorff om den information han fått inom ramen för det då avslutade skiljeuppdraget kunde ha någon som helst relevans för de frågor som HQ-ärendet aktualiserade. Claes Lundblad fick då det bestämda beskedet att så inte kunde vara fallet. Sedan han senare kunnat ta del av den numera publika skiljedomen kunde konstateras att den tvisten inte handlade om ett revisionsuppdrag. Ansvarsgrunden var i stället att KPMG under särskilt uppdragsavtal varit vårdslöst vid utförande av en due diligence i samband med ett företagsförvärv. Vad HQ-tvisten handlade om var huruvida KPMG följt god revisionssed, då man medvetet eller av oaktsamhet lämnat ”rena” revisionsberättelser, trots att HQ och HQ Bank avgett årsredovisningar innehållande avsevärd felvärdering av HQ:s ”tradinglager” och felaktig resultatredovisning. I en annan del hölls KPMG ansvarigt därför att man medverkat till olaga vinstutdelning. Till ingen del hade dessa frågor någon som helst saklig koppling till dem som aktualiserats inom ramen för skiljeuppdraget. I det fall en advokat accepterat ett uppdrag i strid med det advokatetiska regelverket uppkom frågan hur advokaten då borde agera. Den normala lösningen torde vara att advokaten frånsade sig uppdraget. Men så enkel var situationen inte alltid. Frånträdandeplikten var inte absolut. Särskilt gällde detta när jävssituationen upptäcktes under ett pågående ärende. En intresseavvägning måste då göras. (Se kommentaren till VRGA 3.4.) Claes Lundblad skulle återkomma till denna avvägning, eftersom denna omfattade inte bara jävsproblematiken i fråga om skiljeuppdraget utan även den senare aktualiserade jävsinvändningen avseende ärenden (de s.k. Boksa-uppdragen), vari Ola Åhman och Henrik Fieber varit involverade under sin tid hos Advokatfirman Cederquist respektive Advokatfirman Nilsson och Co. 5.2 Frågan om jäv på grund av Ola Åhmans och Henrik Fiebers uppdrag för KPMG Frågan om jäv på grund av Ola Åhmans och Henrik Fiebers uppdrag på andra byråer för KPMG restes för första gången av Torgny Wetterberg i mail den 17 januari 2011. Frågan restes således tre månader efter det att HQ-uppdraget mottagits av Roschier, halvannan månad efter det att det blivit offentligt att Roschier biträdde i HQ-utredningen och cirka en månad efter det att Claes Lundblad första gången hade tillskrivit KPMG. Med anledning av Torgny Wetterbergs mail undersökte han den nya jävsinvändningen. Han fann då att de ifrågavarande uppdragen inte hade några sakliga beröringspunkter med HQ-ärendet, att fråga var om enstaka uppdrag och att uppdragen låg långt tillbaka i tiden. Vid hans första interna förfrågan fick han beskedet att uppdraget i fråga i sin helhet handlagts på andra advokatbyråer. Hans första besked till Torgny Wetterberg lämnades redan den 18 januari 2011. I mail den 24 januari utvecklade Torgny Wetterberg närmare vari han ansåg att jävsproblemet bestod. Claes Lundberg företog då ytterligare undersökningar och lämnade den 26 januari ett mer utförligt svar. Han hade då blivit 8 informerad om att Ola Åhman i uppdragets slutskede övergått till Roschier och att han även biträtt i uppdragets avslutande från Roschier. Uppdraget hade emellertid avslutats våren 2007. Några nya advokatuppdrag för KPMG hade Roschier inte haft. Han rättade uppgiften om Ola Åhman i brev av den 26 januari 2011. De påståenden om att Ola Åhman och Henrik Fieber skulle ha fått del av företagsspecifik information framstod mot bakgrund av utredningen som en ren konstruktion. Med hänsyn till att Ola Åhmans och Henrik Fiebers uppdrag låg långt tillbaka i tiden, att uppdraget inte hade några sakliga beröringspunkter med HQ-ärendet, att Ola Åhman och Henrik Fieber inte fått del av några sekretesskyddade uppgifter avseende KPMG, dess strategier eller företagshemligheter, att detsamma gällde de aktuella försäkringsförhållandena, så gjorde han, utifrån den intresseavvägning som krävdes, bedömningen att intressekonflikt inte kunde anses föreligga eller att HQ-uppdraget på sådan grund nu borde frånträdas. Med hänsyn till att KPMG utsett Axel Calissendorff till skiljeman i april 2008 måste antas att man då ansett att någon särskild lojalitetsplikt inte åvilade Axel Calissendorff eller annan jurist vid Roschier. I annat fall hade Axel Calissendorff inte uppfyllt behörighetskraven enligt 8 § lagen om skiljeförfarande. Det ombud som biträdde KPMG vid utseendet av Axel Calissendorff var advokat Olof Nilsson, dvs. samma ombud som varit huvudansvarigt för Boksa-uppdragen och som Ola Åhman och Henrik Fieber tidigare biträtt. Olof Nilsson kunde således inte ha varit omedveten om situationen. Likväl ansåg Olof Nilsson och KPMG uppenbarligen att Axel Calissendorff (och Roschier) var opartisk och oberoende på sätt det skiljerättsliga regelverket kräver. Detsamma ansåg uppenbarligen Axel Calissendorff. KPMG:s påstående att det editionsärende som Henrik Fieber handlagt under sin tid på Nilsson & Co inneburit att han fått del av några hemliga eller känsliga uppgifter var felaktiga. Den omständigheten att HQ ville ha ut den lagstadgade revisionsakten torde vara självklart i varje ärende om revisionsansvar. HQ hade begärt att få ut hela revisionsakten och inte någon specifik del av den. Jävspåståendet framstod även i den delen som en ren konstruktion. 5.3 Intresseavvägningen Som framgått gjorde Claes Lundblad bedömningen att såvitt avsåg Axel Calissendorffs skiljeuppdrag jäv torde ha förelegat för Roschier att så som skett acceptera uppdraget mot KPMG. Han fann beträffande jävsinvändningarna avseende Boksa-uppdraget att jäv inte förelåg. I båda fallen ansåg han att Roschier vid en intresseavvägning inte borde eller kunde frånträda HQ-uppdraget. Vid denna bedömning var följande av betydelse. Skiljeuppdraget hade avslutats i december 2010. Det avsåg till ingen del frågor som hade någon relevans för HQ-uppdraget. Saklig koppling förelåg inte mellan Boksa-ärendena och HQ-ärendet och någon reell risk för informationsläckage förelåg inte. HQ-ärendet var omfattande och utfördes under betydande tidspress. Talan skulle väckas under våren 2011. Roschier hade när jävsfrågorna först aktualiserades före julen 2010 lagt ner cirka 980 arbetstimmar. Per slutet av januari hade ytterligare 670 timmar lagts ner. 9 Det syntes honom uppenbart att de aktuella jävsinvändningarna gjorts därför att KPMG av processtaktiska skäl ville försöka framtvinga ett ombudsbyte. Medveten om att jävsfrågorna skulle prövas oavsett vilka motiv som KPMG haft för sin anmälan, ansåg han likväl att bona fide-aspekten hade sin plats vid en intresseavvägning. Konsekvenserna av att han och byrån nu skulle tvingas frånträda uppdraget för HQ skulle för klienten vara utomordentligt allvarliga och helt oproportionerliga i förhållande till tyngden av den gjorda jävsinvändningen. Som tidigare nämnts fick objektivt sett en jävssituation med anledning av det aktuella skiljeförfarandet ha ansetts ha förelegat fram till dess att skiljedomen meddelats den 22 december 2010, men någon jävssituation förelåg inte längre på denna grund. När det gällde Boksa-ärendena, hade det överhuvudtaget aldrig förelegat någon jävssituation. 5.4 Henrik Fiebers roll vid jävsprövningen De beslut som tagits i ärendet hade fattats på delägarnivå, företrädesvis av Claes Lundblad själv. Henrik Fieber, som var biträdande jurist (om än advokat), hade inte haft något som helst inflytande på aktuella beslut. Redan av den anledningen saknades anledning till disciplinär åtgärd mot Henrik Fieber. 6. Yttrande av Henrik Fieber (Yttrande I) Henrik Fieber har i yttrande den 29 mars 2011 över anmälan anfört bl.a. följande. Han erhöll för första gången vetskap om KPMG:s jävspåståenden den 17 januari 2011 i samband med att hans kollega Claes Lundblad vidarebefordrade ett mail från KPMG:s ombud Torgny Wetterberg, daterat den dagen. Eftersom han inte hade någon närmare vetskap om förhållandena som föregick detta mail hänvisade han i denna del till vad som anförts av Claes Lundblad i dennes svar till disciplinnämnden, som skickats samtidigt med detta yttrande. 6.1 Frågan om jäv på grund av Axel Calissendorffs skiljeuppdrag Som nämnts hade han inte någon kännedom om Axel Calissendorffs skiljeuppdrag förrän den 17 januari 2011. Såvitt avsåg denna fråga fick han därför hänvisa till Claes Lundblads svar till disciplinnämnden. Han delade de bedömningar som gjordes i detta. 6.2 Frågan om jäv på grund av Henrik Fiebers och Ola Åhmans tidigare uppdrag för KPMG Såsom anförts av Claes Lundblad i dennes yttrande mottog Roschier uppdragsförfrågan från HQ den 15 oktober 2010. Den 18 oktober 2010 gjordes en konfliktkontroll, bl.a. genom att Claes Lundblad skickade ut mail till samtliga delägare och seniora biträdande jurister, inklusive Henrik Fieber. Av mailen framgick att KPMG var en av de potentiella motparterna till HQ. Henrik Fieber gjorde noggranna överväganden med anledning av de uppdrag där han tidigare biträtt KPMG. Han diskuterade även med Ola Åhman den eventuella jävsproblematik som skulle kunna tänkas föreligga. Deras gemensamma slutsats var att någon jävssituation inte förelåg. De ansåg således varken att de innehade någon sekretesskyddad information med anledning av de tidigare uppdragen som skulle kunna ha be- 10 tydelse i HQ-ärendet eller att någon kvardröjande lojalitetsplikt mot KPMG förelåg. Vad som anförts av KPMG i dess anmälan föranledde inte honom att göra någon annan bedömning. Han hade tidigare företrätt KPMG i tre ärenden. För samtliga dessa ärenden gällde att uppdragen för hans del avslutades genom att han påbörjade sin anställning hos Roschier i augusti 2008. De två första ärendena, de s.k. Boksa-målen, rörde en revision och revisionsberättelse i bolaget Boksa avseende räkenskapsåret 11 november 1993-31 december 1994 utförd av en av KPMG:s revisorer. Kärandena i de båda målen gjorde gällande att de inte skulle ha gjort vissa närmare affärer med mindre att en ”ren” revisionsberättelse hade lämnats. KPMG påstod att Henrik Fieber (och Ola Åhman) genom dessa ärenden erhållit information om ”revisionsmetodik, överväganden avseende redovisningsfrågor, processtaktiska frågor och frågor som i övrigt varit förenade med de aktuella skadeståndsmålen” samt att denna information kunde ha betydelse i HQ-ärendet. De påståenden som framförts av KPMG i denna del var så allmänna att dessa var svåra att bemöta. Vissa kommentarer kunde likväl lämnas. Såväl de tidigare ärendena som HQ-ärendet rörde visserligen påståenden om vårdslös revision. Där slutade dock alla likheter. De tidigare ärendena och HQärendet hade inte några som helst sakliga beröringspunkter. Boksa-målen rörde en revision som ägde rum för 16 år sedan avseende ett fåmansbolag som handlade med metaller i forna Sovjetunionen. Varken han eller Ola Åhman hade fått del av någon information om revisionsteknik och redovisningsfrågor som hade relevans för revision av en större finansiell koncern under åren 2007-2009. Inte heller hade de erhållit någon annan information, t.ex. om processtaktik, som kunde ha betydelse för HQ-ärendet. Det tredje ärendet där han tidigare företrätt KPMG avsåg en begäran från tredje man om utfående av visst preciserat bokföringsmaterial som påstods ingå i en viss revisionsakt. Det framgick inte av KPMG:s anmälan vilken information som han härvid erhållit som skulle kunna ha relevans i HQ-ärendet. Hans uppfattning var att så inte var fallet. Det bör härvid framhållas att HQ av KPMG begärt att få ut hela revisionsakten. Någon annan bedömning föranleddes inte av det faktum att KPMG:s chefsjurist var involverad i de tidigare ärendena och även kunde komma att vara involverad i HQ-ärendet. Någon kvardröjande lojalitetsplikt mot KPMG förelåg inte heller. Hans uppdrag för KPMG avslutades för mer än två år sedan. Även KPMG torde vara av uppfattningen att någon kvardröjande lojalitetsplikt inte förelåg för Roschier. KPMG, inklusive dess chefsjurist och dess ursprungliga ombud i skiljetvisten Olof Nilsson, hade varit väl medvetna om att Ola Åhman sedan år 2006 varit delägare i Roschier. Likväl hade KPMG, genom Olof Nilsson, i april 2008 utsett Ola Åhmans kollega Axel Calissendorff som skiljeman. Därmed måste KPMG ha ansett att Roschier inte hade någon särskild lojalitetsplikt mot KPMG. I annat fall skulle KPMG medvetet ha medverkat till att utse en skiljeman som inte uppfyllde de krav på opartiskhet och oberoende som föreskrevs i 8 § lagen om skiljeförfarande. I enlighet med vad han anfört tidigare var det hans uppfattning, i likhet med vad som anförts av Claes Lundblad i dennes svarsskrift, att en jävssituation torde ha förelegat på grund av Axel Calissendorffs skiljeuppdrag som skulle ha förhindrat Roschier att åta sig 11 uppdraget mot KPMG för HQ:s räkning. Någon jävssituation med anledning av Henrik Fiebers tidigare uppdrag för KPMG hade dock inte förelegat. För det fall en jävsproblematik upptäcktes efter det att uppdraget antagits hade en advokat, enligt 3.4.1 VRGA, normalt att frånträda uppdraget. Såsom framgick av kommentaren på denna punkt var dock denna skyldighet inte absolut, utan det kunde bli fråga om en intresseavvägning. Även såvitt avsåg frågan om intresseavvägningen gjorde han samma bedömning som Claes Lundblad gjort i sitt yttrande. Vid en intresseavvägning hade således Roschier varken bort eller kunnat frånträda HQ-uppdraget. 7. Genmäle från KPMG (Genmäle I) KPMG har i genmäle den 13 april 2011 gjort en omfattande redovisning av sin syn på sakomständigheter och på bedömningen. I det följande återges sakomständigheter i huvuddrag men endast några få synpunkter på bedömningen under de av KPMG använda rubrikerna. Vidare framgår en del av de i genmälet framförda synpunkterna direkt eller indirekt av Claes Lundblads yttrande som följer. 7.1 Sakomständigheter 7.1.1 Frågan om jäv på grund av Axel Calissendorffs skiljeuppdrag KPMG har tagit del av Claes Lundblads redogörelse för händelseförloppet när Roschier erhöll förfrågan om uppdrag från HQ och när Roschier gjorde sin konfliktkontroll. KPMG har också tagit del av annan redogörelse för samma händelseförlopp från Axel Calissendorff. KPMG konstaterade att dessa redogörelser inte är samstämmiga, utan står i direkta motsatsförhållanden i vissa avseenden. Claes Lundblad har dock i vissa avseenden hänvisat till bevisning, exempelvis mail, som i dessa avseenden styrkte hans redogörelse. KPMG har med citat hänvisat till Claes Lundblads yttrande och Axel Calissendorffs brevsvar till KPMG i den skriftväxling som föregick anmälan till Advokatsamfundet. 7.1.2 Frågan om jäv på grund av tidigare uppdrag för KPMG I tillägg till vad KPMG tidigare anfört om Ola Åhmans och Henrik Fiebers ombudsarbete önskade KPMG framföra följande. Genom det första steget i Roschiers konfliktkontroll, en slagning i klient- och motpartsregistren, måste det tidigare uppdraget Roschier hade haft för KPMG ha kommit fram och blivit känt för Claes Lundblad. I dennes yttrande framgår ingen förklaring till varför så inte skulle ha varit fallet. Av kopia av Roschiers faktura av den 26 mars 2007 framgår att KPMG ingick i Roschiers register med nr 42140, att arbetet utfördes av Ola Åhman under tiden den 8 december 2006-26 mars 2007, att nedlagd tid uppgick till 238,5 timmar samt att fakturerat arvode uppgick till 873 670 kr. exklusive moms. I fråga om vad Ola Åhmans och Henrik Fiebers ombudsarbete för KPMG innefattat har KPMG hänvisat till ingivna vittnesintyg av huvudombudet i Boksa-målen, Olof Nilsson, och chefsjuristen vid KPMG, Peter Åkesson. 7.2 KPMG:s bedömning 7.2.1 Frånträdande av uppdraget 12 KPMG anser att omständigheterna vid Roschiers klientkonfliktkontroll var sådana att en intresseavvägning inte kan komma i fråga. Vid konfliktkontrollen har fyra deltagande advokater sammantaget haft full information om de objektiva förhållanden som utgjorde jäv. Utgångspunkten för bedömningen kan således inte vara annan än att jävet ska prövas med utgångspunkt i att samtliga relevanta förhållanden var kända redan vid den tidpunkt då uppdraget att företräda HQ accepterades. Härav följer att den undantagssituation som nämns i kommentaren till 3.4.1 i VRGA inte kan vara aktuell. Undantagssituationen avser i första hand det fall att oförutsedd konflikt sedermera visat sig. Det förhållandet att advokaten ignorerar framställt påpekande om jävshinder och lägger ner betydande arbete därefter ska inte påverka intresseavvägningen i riktning att kvarstå i uppdraget. 7.2.2 Samtycke Det förhållandet att KPMG utsett Axel Calissendorff till skiljeman med tilltron till hans opartiskhet innebar inte ett samtycke av det slag som berörs i 3.3.2 VRGA eller att KPMG samtyckt till att Roschier skulle kunna vara ombud för HQ emot KPMG. 8. Ytterligare yttrande av Claes Lundblad (Yttrande II) Claes Lundblad har i kompletterande yttrande den 17 maj 2011 med anledning av genmälet anfört bl.a. följande. 8.1 Frågan om jäv på grund av Axel Calissendorffs skiljeuppdrag Till besvarande av KPMG:s fråga om vad en slagning i klientregistret gett fick han meddela att det därav endast framgick att Axel Calissendorff var klientansvarig för ett skiljeärende där KPMG och ProfilGruppen var parter, att ärendet påbörjats i maj 2008 samt att det var pågående. Någon uppgift om vad saken närmare gällde framgick inte. De uppgifter som återfanns i byråns elektroniska klientregister var sådana, att uppgifter i registret inte kunde läggas till grund för jävsprövning. Den uppgift man framför allt fick av registret var vilken ansvarig jurist man borde tala med för att få närmare upplysning i frågan om jäv kunde anses föreligga avseende viss part. Detta innebar att en betydligt säkrare bedömning kunde göras genom direktkontakt med jurist som antecknats som ärendeansvarig för visst ärende och på grundval av de rutiner med mailutskick, för vilka han redogjort tidigare. I det aktuella fallet talade han med, bland andra, den jurist som stod som ansvarig för KPMG-ärendet, nämligen Axel Calissendorff. Claes Lundblad har tidigare redogjort för innehållet i det samtal som han vid konfliktprövningen hade med Axel Calissendorff och för det besked i frågan som han därvid fick av honom. Han vidhåller att KPMG i omedelbar anslutning till publiceringen den 30 november 2010 måste ha tagit del av HQ:s delårsrapport, varav framgick att Roschier skulle biträda styrelsen i HQ i utredning huruvida det fanns anledning att rikta ersättningsanspråk mot de ansvariga för skadeverkningarna av återkallelsen av verksamhetstillstånden. Det måste, med hänsyn till den utredning som gjorts tidigare och som utvisade att KPMG brustit i 13 sina skyldigheter mot HQ Bank samt den enorma publicitet som HQ-affären fått, hållas för visst att KPMG omgående då den publicerades studerade den aktuella delårsrapporten ytterst noga. Det innebar att man redan i omedelbar anslutning till publiceringstillfället, dvs. samma dag som huvudförhandlingen inleddes i det aktuella skiljeärendet, torde ha blivit klar över Roschiers roll i ansvarsutredningen avseende KPMG. Det oaktat väntade man till dagen efter det att skiljedomen meddelats innan man anförde jäv mot Axel Calissendorff. Detta var knappast någon tillfällighet. Att jävsinvändningen var kopplad till den uppseglande HQ-tvisten var helt tydligt. Detta förhållande bekräftas av det faktum att KPMG:s ombud i senare diskussioner om förlikning av de frågor om skadestånd som aktualiserades i den situationen att skiljedomen mellan ProfilGruppen och KPMG blev hävd. KPMG:s ombud har således i mail den 13 maj 2011 till Axel Calissendorffs ombud i skadeståndstvisten förklarat att KPMG var berett att diskutera en uppgörelse i skadeståndsdelen bara under förutsättning att Roschier frånträdde uppdraget för HQ. Påståendet att KPMG först den 20 december 2010 blev på det klara med Roschiers roll var inte trovärdigt. KPMG söker nu skyla över den uppenbara olikheten mellan skiljetvisten och HQ-tvisten genom att påstå att fråga var om ”samma ansvarsgrund”, dvs. vårdslöshet vid utförande av uppdrag. Påståendet är vid närmare påseende endast en lek med rättsliga etiketter. Som KPMG väl vet konstitueras inte ansvarsgrunden av etiketten ”oaktsam revision” utan av de rättsfakta som tillsammans föranleder rättsföljden skadeståndsskyldighet med tillämpning av vissa allmänt utformade rättsregler, i detta fall främst 29 kap. ABL. Det oaktsamma handlande som utgör en förutsättning för rättsföljden består i sin tur av ett antal konkret individualiserande rättsfakta. Dessa rättsfakta är helt ärendespecifika. Det finns ingen likhet mellan relevanta rättsfakta i skiljetvisten och i HQ-tvisten. KPMG:s resonemang i denna del har skett helt utan närmare analys. Påståendet om relevansen av ”samma rättsgrund” saknar all substans. Slutsatsen av det anförda är således att, alldeles oavsett om Axel Calissendorff skulle anses ha varit jävig som skiljeman eller inte, saknar detta jäv betydelse för bedömningen av Roschiers roll i de kommande HQ-processerna. 8.2 Frågan om jäv på grund av Ola Åhmans och Henrik Fiebers tidigare engagemang i Boksa-ärendet Invändningen i denna del från KPMG kan anses framförd tidigast den 17 januari 2011, dvs. mer än 1,5 månader från det att KPMG måste ha fått kännedom om Roschiers uppdrag. Invändningen framstår som ett försök att finna en förstärkning av det jävspåstående som rörde Axel Calissendorffs skiljeuppdrag. Beträffande klientregistrets innehåll avseende Boksa-uppdraget kan upplysas att det av registret framgick att Ola Åhman haft KPMG som klient i en process som avslutades i mars 2007. Jävsprövningen i den delen skedde dels genom det mailutskick för vilket redogjorts tidigare, dels genom samtal med Ola Åhman och Henrik Fieber i frågan om deras tidigare uppdrag för KPMG hade någon jävsverkan dels ock deras besked till Claes Lundblad. För detta redogörs i en av Ola Åhman utfärdad vittnesattest. Av denna framgår att Ola Åhman och Henrik Fieber övervägde frågan och att de gemensamt gjorde bedömningen att den information som de fått i samband med det sedan länge avslutade 14 Boksa-uppdraget inte kunde ha någon relevans för HQ-uppdraget. Claes Lundblad fann inte skäl att ifrågasätta denna bedömning. För att bedöma vad KPMG påstod rörande Ola Åhmans och Henrik Fiebers påstådda kunskap om KPMG:s specifika syn på taktik, på förlikningsbenägenhet samt om KPMG:s rutiner då skadeståndskrav riktas mot företaget är det nödvändigt att gå in på frågor rörande KPMG:s ansvarsförsäkring. I fall av försumlig revision kommer, i vart fall om fråga är om potentiella anspråk av någon betydelse, revisionsbyråns ansvarsförsäkringsgivare att få ett en helt avgörande roll vid skaderegleringen. I ansvarsförsäkringsvillkor torde, närmast undantagslöst, återfinnas en bestämmelse av innebörd att den försäkrade inte fick medge skadeståndsskyldighet, godkänna ersättningskrav eller utbetala ersättning utan försäkringsgivarens medgivande. Vidare gäller att den skadelidande har att godta förlikning som försäkringsgivaren önskade träffa. Denna typiska villkorsreglering återfinns i punkt 8.3 i de allmänna försäkringsvillkor som Föreningen Auktoriserade Revisorer träffat med Länsförsäkringar Sak AB. Såvitt gäller utredning av skada har den försäkrade typiskt sett att biträda försäkringsgivaren med utredning och upplysningar. Skulle skadefallet bli föremål för tvist är det försäkringsbolaget som har rätt att utse rättegångsombud och att lämna ombudet erforderliga anvisningar och instruktioner. Den nu beskrivna ordningen innebär att den som i realiteten utser och instruerar ombudet i alla väsentliga delar rörande processer av någon betydenhet är ansvarsförsäkringsgivaren, inte försäkringstagaren. Den som bestämmer processtrategi, förlikningsvilja och tvistefrågornas handläggning är inte, som KPMG nu försöker göra gällande, KPMG självt utan dess försäkringsgivare. I realiteten är det således försäkringsgivaren som är advokatens uppdragsgivare. Relevansen av att känna till KPMG:s försäkringsarrangemang är att KPMG:s beskrivning av den skada man kunde lida på grund av möjligt avslöjande av KPMG:s processtaktik, rutiner eller förlikningsvilja inte är relevant på det sätt KPMG nu påstår. Det är i stället försäkringsgivarens syn på dessa frågor som kan vara av betydelse. Enligt offentligen tillgängliga uppgifter från Revisorsnämnden var det före år 2001 UAP Sverige som meddelat ansvarsförsäkring för KPMG. Per den 1 september 2001 bytte KPMG försäkringsgivare till Zürich. Med verkan från den 11 september 2004 inträdde såsom ny försäkringsgivare Bohlinsgruppen i Sverige Försäkringar AB. Detta var ett s.k. captivebolag med uppgift att försäkra risker för Bohlinsgruppen AB med dotterbolag. I denna koncern ingick KPMG såsom ett av flera bolag. Villkoren i dessa olika försäkringar skiljde sig inte i sak från de tidigare angivna standardvillkoren. Vilka strategier, vilken förlikningsvilja, vilka rutiner som av nu aktuell försäkringsgivare för KPMG tillämpas för skadereglering och vilka försäkringsbelopp som gäller i dag är fullkomligt obekant för Claes Lundblad, för Ola Åhman och för Henrik Fieber. Fråga är i realiteten om helt olika försäkrings- och uppdragsgivare med självständig syn på hithörande frågor. En processlägesanalys upprättas av ombud i huvudsak för att lämna information till klienten om advokatens bedömning av de relevanta frågorna för processen. Typiskt sett kan klienten givetvis ha ett intresse av att ombudets bedömning inte offentliggörs. Men processlägesanalysen innehåller advokatens, inte klientens, bedömning av tvisten på 15 grundval av ärendespecifik information. Påståendet att processlägesanalyserna i Boksaärendet kan ha någon som helst relevans för HQ-ärendet får anses gripet ur luften. KPMG har framfört att Ola Åhman och Henrik Fieber inför huvudförhandlingen i tingsrätten hade deltagit i förberedelser av olika förhörspersoner, däribland de i målet inblandade revisorerna. Det faktum att Ola Åhman och Henrik Fieber har sammanträffat med personal i KPMG inför förberedande av Boksa-tvisten kan inte ha föranlett annat än överbringande av ärendespecifik information som inte kunde antas ha någon betydelse för HQ-ärendet. Det har inte påståtts att KPMG utfärdat någon speciell intern instruktion om hur dess anställda skulle förhålla sig till sanningsplikten då de vittnade i rättssaker. Någon sådan har i vart fall inte uppenbarats för Ola Åhman eller Henrik Fieber. Hur en revisor ska utföra sitt uppdrag och hur uppdraget ska dokumenteras följer av lag och Revisorsnämndens föreskrifter. Någon KPMG-specifik revisionsmetodik har Ola Åhman och Henrik Fieber inte fått del av. Det bör i sammanhanget åter erinras om att den revision varom var fråga i Boksa-ärendet utfördes för mer än 16 år sedan. Det torde kunna uteslutas att denna revision som bl.a. avsåg förekomsten av koncerninterna fordringsförhållanden hade någon som helst relevans för den revision som utfördes åren 2009 och 2010 avseende värdering och redovisning av finansiella derivat i HQ. De regelverk som styrde denna revision var till på köpet i grunden förändrade sedan Boksa-revisionen utfördes. Påståendet om att relevant och KPMG-specifik information angående revisionsrutiner lämnats till Ola Åhman och Henrik Fieber framstår som en ren konstruktion. Vad gäller KPMG:s rutiner vid handläggning av skadefall saknar, såsom framgår av Ola Åhmans redogörelse, påståendet därom substans. I KPMG:s anmälan framskymtar också att KPMG:s nuvarande chefsjurist, Peter Åkersten, som tidigare haft kontakt med Ola Åhman och Henrik Fieber i anslutning till Boksaärendet, skulle känna obehag av att se Henrik Fieber uppträda på andra sidan i en rättegång eller rent av korsförhöra Peter Åkersten. Detta kan väl förstås på ett mänskligt plan men utgör i sig inte jävshinder för att nu ta ett ärende mot KPMG. Till detta kommer att oron är obefogad. Ola Åhman har inte och kommer inte att biträda HQ i processen mot KPMG. Detsamma kommer, av helt andra skäl än advokatetiska, att även gälla Henrik Fieber. Denne kommer inte att verka i KPMG-tvisten. 8.3 Avslutande synpunkter KPMG är en närmast gigantisk organisation. KPMG i Sverige utgör en del av det internationella KPMG-nätverket. Detta sysselsätter enligt sin hemsida 138 000 medarbetare i 150 länder. I Sverige arbetar 1 500 personer vid kontor på 60 orter. Denna enorma organisation gör nu gällande att ett sedan lång tid avslutat ärende avseende en revisionsinsats för 16 år sedan utgör jävshinder. Detta får i sig anses vara ett mycket långtgående jävsanspråk. För att en sådan jävsinvändning ska vinna beaktande kan det rimligen inte räcka med blotta påståendet att långsiktigt konfidentiell information från det tidigare ärendet har jävssmittoeffekt i det senare ärendet. Om man lät så stora och utbredda organisationer ta så stort jävsutrymme som KPMG nu påfordrar skulle detta få betydande konsekvenser, särskilt på små marknader som den svenska. Detta talar för att jävsbedömningen i ett fall som detta borde ske utifrån konkreta uppgifter om faktiska läckagerisker snarare än mer teoretiska resonemang på grundval av sakpåståenden som 16 var allmänt hållna och utan konkret innehåll. De jurister som på sin tid var engagerade i Boksa-ärendet har båda förklarat att de inte mottagit någon KPMG-specifik information. Det måste i den situationen krävas mer av en stor och professionell aktör än allmänna och ospecificerade påståenden av det slag som framförts av KPMG i detta disciplinärende. När KPMG underlåtit detta borde revisionsbyråns uppgifter inte vinna beaktande framför dem som redovisats från Claes Lundblads och Roschiers sida. Han har i sitt första yttrande framhållit att KPMG:s val av Axel Calissendorff såsom skiljeman i den nu avslutade skiljetvisten i sig visade att jävsgrunden avseende Boksaärendet utgör en ren konstruktion. Om det nämligen skulle förhålla sig så som KPMG nu påstår, skulle Axel Calissendorff på grund av Ola Åhmans och Henrik Fiebers uppdrag ha varit jävig på minst två grunder. Axel Calissendorff utsågs såsom skiljeman i maj 2008. Detta var cirka 14 månader efter det att Boksa-ärendet avslutades. Det betyder att jurist vid Roschier inom en period av tre år biträtt en av parterna i skiljetvisten i frågor som, enligt vad KPMG nu påstår, har relevans för skiljetvisten. Den situationen motsvarar den som enligt punkt 3.1.4. i de riktlinjer för jävsbedömning som utfärdats av International Bar Association kan innefatta jäv och som i vart fall medför upplysningsplikt i skiljeärendet. Det faktum att varken Axel Calissendorff eller KPMG upplyste om detta förhållande torde innebära att en jävssituation skulle ha förlegat även på den grunden. Olof Nilsson är en erfaren processadvokat som, såvitt kunde förstås, över åren haft flera uppdrag för KPMG. Det kan inte antas att Olof Nilsson varit beredd medverka till att utse en skiljeman, Axel Calissendorff, som man visste var jävig utan att samtidigt se till att relevant information om situationen lämnades till motparten. Ett sådant förfarande torde för övrigt ha inneburit att Olof Nilsson skulle ha handlat i strid med vad god advokatsed kräver. En första slutsats av detta är emellertid att Olof Nilsson och KPMG, när man utsåg Axel Calissendorff, inte själva ansåg det på grund av Ola Åhmans och Henrik Fiebers engagemang såsom biträden åt Olof Nilsson i Boksa-ärendet eller eljest förelåg någon omständighet som kunde göra Axel Calissendorff jävig, inklusive att han, eller annan på Roschier satt inne med konfidentiell information som vid framställande av skadeståndsanspråk mot KPMG kunde ha någon som helst betydelse för bedömningen av KPMG:s strategier, rutiner eller förhållanden i övrigt. En andra slutsats är att den nu framförda jävsinvändningen är en ren konstruktion betingad av processtaktik i HQ-ärendet. KPMG har med anledning av HQ-ärendet gjort disciplinanmälningar mot Claes Lundblad, mot Henrik Fieber och mot Axel Calissendorff. Man har därtill hotat med ytterligare disciplinangrepp mot alla jurister på Roschier som arbetar med HQ-ärendet. Man har på olika sätt sökt skandalisera byrån i media, bl.a. genom att ”läcka” dokument från de olika disciplinärendena. Man har gjort jävspåståenden till Revisorsnämnden. Man har tillskrivit styrelseordföranden i HQ, Leif Ljungholm, och Axel Calissendorff i dennes egenskap av styrelseordförande i Roschier. Man har framställt ett antal ytterligare jävspåståenden både vad gäller den instundande processen avseende återbetalning av vinstmedel och skadeståndsprocessen. Syftet med all denna aktivitet är uppenbarligen att man av processtaktiska skäl vill störa Roschiers pågående arbete med att förbereda talans väckande mot KPMG och aktuella styrelser. Som ett led i denna processtrategi vill man tvinga bort Claes Lundblad och Roschier såsom ombud för HQ. I en strävan att maximera påverkan på HQ:s sak har man valt att vänta lång tid innan man aktualiserade jävsinvänd- 17 ningarna. Det beskrivna förfaringssättet är illegitimt och innebär ett missbruk av etikreglerna. Det kan noteras att man tydligtvis insett att denna taktik är tvivelaktig och därför valt att låta KPMG representera sig självt i disciplinärendena. Det är angeläget att disciplinnämnden ser det sammanhang varur det föreliggande ärendet springer. Denna genomsyn är viktig inte minst vid den intresseavvägning som måste ske i det fall en jävssituation anses ha uppkommit. Han har i sitt tidigare yttrande framfört en del omständigheter som, enligt hans mening, nämnden därvid borde beakta. Arbetet med att förbereda stämningsansökningar mot de olika ansvarssubjekten har fortskridit dithän att talan nu kan väckas inom några veckor. Han vill i detta sammanhang mycket bestämt tillbakavisa insinuationen att Roschier vid sin jävsprövning skulle ha medvetet åsidosatt jävsreglerna för att kunna ta ett stort och lönsamt uppdrag. Så har inte varit fallet. Det vore för övrigt ytterst beklagligt om man framgent skulle se parter använda sig av disciplinanmälningar som ett led i sina processtaktiska strävanden och som ett led i tvistehanteringen utnyttja disciplinnämnden som slagträ. Detta är inte etikreglernas syfte och sådant borde knappast uppmuntras genom opåkallat extensiv tillämpning av jävsreglerna. 9. Ytterligare yttrande av Henrik Fieber (Yttrande II) Henrik Fieber har i kompletterande yttrande med anledning av KPMG:s genmäle anfört bl.a. följande i frågan om jäv på grund av hans och Ola Åhmans tidigare uppdrag för KPMG. Han vidhåller att han inte har tillgång till kunskap som omfattas av hans tystnadsplikt i förhållande till KPMG och som kan ha betydelse för HQ-uppdraget. Denna bedömning gjorde han, tillsammans med Ola Åhman och Claes Lundblad, redan i samband med att HQ-uppdraget mottogs. Vad som anförts av KPMG i detta ärende är inte ägnat att ändra denna bedömning. KPMG anför ett flertal omständigheter vilka, enligt KPMG:s uppfattning, medför att jäv föreligger. Det borde återigen framhållas att KPMG:s påståenden alltjämt är så allmänt hållna att de svårligen kan bemötas. I övrigt vill han hänvisa till en av Ola Åhman utfärdad vittnesattest och till Claes Lundblads senaste yttrande i detta ärende. 10. Ytterligare skrivelse av KPMG med nya anmärkningar mot Claes Lundblad och genmälen mot advokaternas yttranden (Genmäle II) KPMG har i skrivelse den 1 juni 2011 inledningsvis framställt anmärkning mot Claes Lundblad avseende vissa av dennes uttalanden om KPMG i sitt yttrande till Advokatsamfundet av den 17 maj 2011 (Yttrande II). 10.1 Nya anmärkningar Anmärkningarna gäller främst följande två påståenden: 18 ”Man (KPMG) har på olika sätt sökt skandalisera byrån i media” ”Det ovan beskrivna förfaringssättet (KPMG:s agerande såsom det tidigare angetts av Claes Lundblad) är illegitimt och innebär ett missbruk av etikreglerna.” KPMG har vidare anfört bl.a. följande. Dessa uttalanden om påstådda försök att skandalisera Roschier och att KPMG skulle agera illegitimt och missbruka etikreglerna är kränkande för KPMG. Påståendena saknar dessutom relevans för den prövning av Claes Lundblads agerande som pågår i disciplinnämnden. Påståendena är därigenom inte försvarliga. Därtill kommer att de är osanna. KPMG begärde att disciplinnämnden inom ramen för det pågående ärendet mot Claes Lundblad även prövar huruvida Claes Lundblads båda uttalanden inför nämnden är förenliga med god advokatsed. I disciplinnämnden är ärendets natur i sig ett ifrågasättande av den enskilde advokatens agerande och en del i att vara advokat är att kunna hantera ett dylikt ifrågasättande med bibehållande av sans och måtta. KPMG har rätt att bli bemött på samma sätt som andra anmälare. Det kunde inte vara meningen att nämndens prövning ska vara ett forum för den anmälde advokaten att kränka anmälaren – den forne klienten. Claes Lundblads påståenden framförs som om de vore relevanta för nämndens bedömning av dennes agerande. Det krävs dock inte någon omfattande analys för att nå slutsatsen att KPMG:s agerande saknar all betydelse för bedömningen av Claes Lundblads handlande. Hans agerande ska bedömas på grundval av hans eget och Roschiers agerande, hans egna och Roschiers beslut. Inte heller motiverar sakpåståendena de kränkande uttalanden ”skandalisera” och ”illegitimt missbruk” som gjorts av Claes Lundblad. Det är KPMG:s uppfattning att det saknar relevans för prövningen av Claes Lundblads uttalanden om de påståenden som gjorts var sanna eller inte. KPMG har i denna del av yttrandet fortsättningsvis kommenterat de av Claes Lundberg redovisade omständigheterna som legat till grund för dennes sammanfattande uttalanden och som KPMG påtalat. 10.2 Kommentarer i övrigt till Claes Lundblads yttrande 10.2.1 Axel Calissendorffs skiljeuppdrag Claes Lundblad besvarar inte frågan vad han erfor då han gjorde en slagning i klientregistret. Han återger endast vad klientregistret innehållit. Härigenom underlåter Claes Lundblad att upplysa huruvida han vid jävsprövningen tog del av innehållet i klientregistret eller ej. Claes Lundblad gör gällande att det av klientregistret inte framgick att det var fråga om ett skiljeuppdrag. Han säger sig därefter ha diskuterat frågan med Axel Calissendorf som enligt Claes Lundblad inte har upplyst om att det var fråga om ett skiljeuppdrag och därtill uppgett att uppdraget inte konstituerade jäv för Roschier. Axel Calissendorff å sin sida uppger i sitt yttrande till Advokatsamfundet av den 18 maj 2011 i annat ärende att båda parterna i skiljeförfarandet var registrerade som klienter i 19 Roschiers klientregister och att det framgick av registret att det var fråga om ett skiljemannauppdrag. Axel Calissendorff uppger vidare att han omtalat att det pågick ett skiljeförfarande som medförde att jäv förelåg att ta uppdrag för HQ mot KPMG. Det kan sålunda konstateras att båda advokaterna fortfarande beskriver verkligheten på oförenliga sätt. Var Claes Lundblads beskrivning rätt så var det svårt att förstå annat än att Axel Calissendorff medvetet hade lämnat gällande jävsbestämmelser obeaktade. Om Axel Calissendorffs beskrivning är rätt gäller detta förhållande för Claes Lundblad. Med hänsyn till att samtliga fakta ändå ”fanns på bordet” och inte var okända i vart fall för någon av de personer på Roschier som utförde jävsprövningen, förelåg inte ett sådant förhållande som angavs i Vägledande regler 3.4.1. Det är inte fråga om att en omständighet som medför att en advokat hade varit skyldig att avböja uppdraget senare hade blivit känd. Omständigheten har varit känd hela tiden i vart fall av någon person som utfört jävsprövning på Roschier. Detta medför att det inte finns utrymme för Roschier att kvarstå i det uppdrag som ostridigt antagits i strid med god advokatsed. Både Claes Lundblad och Axel Calissendorff har medgett att konfliktkontrollen varit bristfällig. Detta är svårt att förstå om inte Claes Lundblad med detta avser det undanhållande av fakta som han rimligen menade att Axel Calissendorff medvetet gjort sig skyldig till och om inte Axel Calissendorff avsåg det medvetna beslut om att åsidosätta gällande jävsbestämmelser som han, såvitt måste förstås, menar att Clares Lundblad gjort sig skyldig till. Att beskriva detta som brister i jävskontrollen vilket orsakat ett objektivt jäv blir då minst sagt egendomligt. Utseendet av Axel Calissendorff som skiljeman i skiljetvisten med ProfilGruppen innebar att KPMG ansåg att de uppdrag som Ola Åhman och Henrik Fieber tidigare haft för KPMG inte diskvalificerade Axel Calissendorff som skiljeman i tvisten med ProfilGruppen. Detta innebar dock inte att KPMG accepterar att Roschier åtog sig uppdraget för HQ mot KPMG. 10.2.2 Ola Åhmans och Henrik Fiebers tidigare uppdrag för KPMG Interaktionen mellan försäkringsbolag och KPMG är en fråga av stor betydelse. Rörande denna fråga har Ola Åhman och Henrik Fieber fått direkt hemlig kunskap som är relevant för HQ:s krav mot KPMG. De kontaktytor som gällde åren 2007-2008 var alltjämt relevanta. Motsvarande gäller för hur KPMG agerade internt vid tvister av nu aktuellt slag. Påståendet att det skulle vara KPMG:s försäkringsbolag som skulle vara KPMG:s ombuds reella uppdragsgivare i de mål där Ola Åhman/Henrik Fieber företrädde KPMG och i det nuvarande målet mot HQ är inte med sanningen överensstämmande. Vad gäller revisionsmetodik, överväganden avseende redovisningsfrågor, processtaktiska frågor och frågor som i övrigt varit förenade med skadeståndsmålen, kunskap om hur kontakter mellan KPMG och försäkringsgivare tillgick och hur sådana diskussioner fördes utgör kunskap som var ovärderlig för den som ville driva krav mot KPMG rörande vårdslös revision. Då denna kunskap har vunnits inom ramen för ett uppdragsförhållande med KPMG konstituerar samma kunskap jäv. 20 10.3 Kommentarer till Henrik Fiebers yttrande Förutom vad som anförts gentemot Claes Lundblads yttrande angående Henrik Fiebers och Ola Åhmans uppdrag för KPMG önskade KPMG tillägga följande. KPMG erinrar om identiteten mellan de tidigare Boksa-målen och HQ-ärendet. Målen rör samma ansvarsgrund, försumlig revision, och skadeståndskrav baserade på den ansvarsgrunden. Grundprinciperna för revision är målen emellan oförändrade över den tid som var aktuell. Grundprinciperna för bedömning av ersättningsgill skada enigt ABL är också oförändrade över samma tid. Principerna för hur KPMG:s chefsjurist Peter Åkersten handlägger krav av den typ som här var aktuella är också desamma i dag som vid tiden för Boksa-målen. Fråga är då om Roschier under utförandet av uppdraget för HQ mot KPMG kunde ha nytta av informationen som Ola Åhman och Henrik Fieber fått i de tidigare Boksa-målen och som inte även andra advokater kan skaffa sig (jfr Holger Wiklund, God Advokatsed, s. 204 n). Prövningen om just andra advokater kunnat skaffa sig samma information om KPMG i ovanstående hänseenden som Ola Åhman/Henrik Fieber tidigare gjort kunde bara resultera i en slutsats – det är uppenbart att andra advokater inte har samma kännedom om hur KPMG handlägger frågor om försumlig revision och skadeståndskrav med anledning av påståenden därom. Härtill kom den efter ett uppdrags avslutande alltjämt kvarstående lojalitetsplikten mot KPMG. En klient ska inte behöva riskera att uppgifter, som man lämnat sin advokat, utnyttjas mot honom, och den nya klienten ska inte behöva företrädas av en advokat, som inte fullt ut kan bistå honom därför att han är bunden av sin plikt till lojalitet mot den tidigare klienten. Henrik Fieber har i sitt yttrande angett att det var allmänt känt att det (i likhet med som var fallet för andra professionella rådgivare) var KPMG:s försäkringsgivare som avgjorde frågor om processtaktik och förlikningsvilja när bolaget ställdes inför skadeståndskrav av den storlek det var fråga om i HQ-uppdraget. KPMG finner påpekandet ytterst förvånande. Henrik Fieber har i Boksa-målen fått erfara att Peter Åkersten hade inflytande över både den löpande handläggningen och stod bakom de förslag som lades fram till försäkringsgivaren om olika strategiska ställningstaganden. Vidare har han kunnat erfara att försäkringsgivaren instämde i de förslag Peter Åkersten och hans ombud lade fram till försäkringsgivaren. Roschiers försök att nedtona Peter Åkerstens betydelse i sammanhanget stämmer således inte överens med Ola Åhmans/Henrik Fiebers insikter och deras påståenden härom är således direkt felaktiga. Henrik Fieber har ingen anledning anta att KPMG:s försäkringsförhållanden skulle vara annorlunda i dag än då Henrik Fieber var ombud för KPMG. Så är inte heller fallet. 10.4 Slutskrift från KPMG KPMG har ingivit en den 1 juni 2011 dagtecknad sammanfattning av ärendet – ett skriftligt slutanförande – upprättad av advokaten Torgny Wetterberg, som företräder KPMG i ärendet mot HQ. 11. Ytterligare yttrande av Claes Lundblad (Yttrande III) Claes Lundblad har i yttrande den 20 juni 2011 kommenterat vissa frågor med anledning av KPMG:s skrivelse av den 1 juni 2011. 21 11.1 Aktuella processer och relevanta regelverk Såsom KPMG anfört rörde kraven mot KPMG mycket betydande belopp. HQ avsåg att väcka talan i två processer. Den första processen (Process I) avser skadestånd och kommer att föras mot styrelserna i HQ AB och i HQ Bank, mot VD samt mot KPMG/Johan Dyrefors. Grunden är att dessa svarandeparter genom oaktsamhet orsakat Finansinspektionens beslut att återkalla verksamhetstillstånden för HQ Bank. Följden av detta blev en förlust för HQ AB som beräknades till 1,5 miljarder kr. Till detta kommer ”excessiva” tradingförluster om cirka 900 miljoner kr. Den centrala grunden för ansvarstalan mot KPMG är inte att man inte upptäckte de förhållanden som föranledde beslutet. Grunden är att man – mycket väl medveten om de verkliga förhållandena – likväl avgav rena revisionsberättelser och att man underlät att informera Finansinspektionen så som man varit skyldig att göra. Det som läggs KPMG till last har således inget med bolagets revisionsmetoder att göra. Man har kort sagt medverkat i den felvärdering och den missvisande redovisning som förelegat. Ytterligare grund för skadeståndstalan i denna process är att KPMG genom sin underlåtenhet att påtala förhållandena i HQ medverkat till att HQ Bank under lång tid kunnat fortsätta sin förlustbringande egenhandel. Det görs gällande att KPMG och Johan Dyrefors solidariskt med övriga svaranden är ersättningsskyldiga även för dessa förluster, sammanlagt uppgående till cirka 2,4 miljarder kr. Antalet svarandeparter i detta mål torde bli 11, inklusive KPMG och Johan Dyrefors. I den andra processen (Process II) kommer KPMG att hållas bristtäckningsansvariga för att man medverkat till olaglig vinstutdelning avseende verksamhetsåren 2008 och 2009. Fråga är således i detta mål inte om något skadeståndsansvar utan om ansvar enligt ABL 17:7. Kravet i denna del är cirka 330 miljoner kr. Antalet svarandeparter torde bli 13, åter inklusive KPMG och Johan Dyrefors. De regelverk avseende värdering och redovisning som framför allt blir aktuella i kommande processer är IFRS 7 och IAS 39. Båda dessa är ett utflöde av regleringen på EU-nivå. De trädde i kraft mer än tio år efter det att den i Boksa-tvisten aktuella revisionen ägde rum i början av 1990-talet. 11.2 Det sakliga sambandet mellan HQ-processerna och den aktuella skiljetvisten Tydligt är att något sakligt samband inte föreligger mellan tvistefrågorna i skiljetvisten, som ju handlar om ett felaktigt utfört due-diligence-uppdrag, och de två HQ-processer som nu förestår. 11.3 Det sakliga sambandet mellan HQ-processerna och Boksa-tvisten Vad gäller Boksa-tvisten från början av 1990-talet och Process I föreligger den likheten att fråga i vid mening är om ansvar på grund av oaktsamhet. Men de förhållanden som konstituerar denna oaktsamhet är helt skilda. KPMG påstår nu att sakliga likheter föreligger och att för KPMG specifika och för HQ-tvisten relevanta hemligheter delgivits Ola Åh- 22 man och Henrik Fieber inom ramen för deras biträde i Boksa-tvisten. De sistnämnda hade redogjort för vad de därvid erfarit. Deras gemensamma slutsats är att de i Boksa-tvisten inte fick veta något om KPMG:s arbetsmetoder eller andra företagsspecifika förhållanden av konfidentiell natur. KPMG å sin sida påstår motsatsen. Men trots flera försök lyckas man inte med någon rimlig konkretion beskriva vari de konfidentiella uppgifterna skulle ha bestått. De mest detaljerade man lyckats åstadkomma gäller förberedelser av förhörspersoner, ombudens processlägesanalyser samt, mycket vagt, KPMG:s rutiner vid kravhantering. Om det verkligen funnits relevanta ”hemligheter” hade man rimligen kunnat beskriva dessa mycket bättre än som skett. Eftersom teorin är att Ola Åhman, Henrik Fieber och därmed Roschier redan kände till dessa hemliga förhållanden har det rimligen inte inneburit något nytt avslöjande att erinra dem om vad de redan visste. Torgny Wetterbergs resonemang i den delen syns inte helt konsistent. På basis av de uppgifter som lämnats i dessa delar finns det inte anledning att fästa tilltro till KPMG:s påståenden i denna del. Vad så gäller det faktum att Peter Åkersten arbetat med Boksa-tvisten kunde detta förhållande i sig inte rimligen medföra någon relevant kunskapsöverföring av jävsrelevant slag. Det skulle föra mycket långt om man endast på grund av handläggaridentitet skulle anse att ett mycket långvarigt jävshinder uppkommer. Så bör inte jävsreglerna tillämpas. Vad så gäller sambandet mellan Boksa-tvisten och Process II torde det inte föreligga någon som helst koppling bortsett från (den uppgivna) handläggaridentiteten. Inte ens den övergripande rättsliga etiketten (”samma ansvarsgrund”) var densamma. 11.4 Försäkringsfrågan Han noterar att KPMG inte bestrider de uppgifter om försäkringsfrågorna, inklusive innehållet i aktuella villkor, som han lämnat i Yttrande II. Slutsatsen av detta är att de relevanta besluten rörande strategier, förlikningsvilja, utseende av ombud etc. togs av försäkringsgivaren, låt vara att KPMG:s synpunkter förmodligen inhämtades. Att KPMG försåg försäkringsgivaren och dennes ombud med fakta torde vara självklart. Lika självklart är att dessa var helt ärendespecifika. Den försäkringsgivare som har att bedöma och hantera HQ-tvisten är en annan än den företrädare som för länge sedan hade att hantera Boksatvisten. 11.5 Lojalitetsaspekten Av KPMG:s skrivelse framgår att man, såvitt avser de lojalitetskrav man ställer upp för anlitade ombud, går mycket långt. Av vad som anförs i Peter Åkerstens brev av den 31 maj 2011 framgår att KPMG tycks ha uppfattningen att en advokat som en gång biträtt KPMG i något väsentligt ärende, oavsett sekretessaspekten, för all framtid är skyldig att avstå från att ta uppdrag mot KPMG. Förvisso föreligger enligt vårt etiska system en lojalitetsplikt och förvisso utgör denna ett advokatetiskt kärnvärde. Men så långt som KPMG hävdar går lojalitetsplikten inte. Det kan inte anses att Roschier av sådana skäl skulle ha varit förhindrad att acceptera HQ-uppdraget. Om KPMG önskar att dess anlitade ombud ska ikläda sig en i princip evig lojalitetsplikt kräver detta att särskilt avtal därom träffas. Att KPMG tydligtvis inte ansåg att juristerna vid Roschier hade någon särskild kvardröjande lojalitetsplikt mot KPMG framgår därtill av det förhållandet att man utsåg Axel Calissendorff till skiljeman i den aktuella skiljetvisten. Om man därvid upplyst att 23 sådan kvardröjande lojalitetsplikt förelåg hade detta självfallet inneburit hinder för KPMG att utse Axel Calissendorff och för denne att acceptera uppdraget som skiljeman. Förutsättningen för skiljeuppdraget var uppenbarligen att Axel Calissendorff och Roschier stod helt fria. 11.6 Avslutande synpunkter från Claes Lundblad (tillika yttrande över nya anmärkningar) I sin plädering för KPMG väljer Torgny Wetterberg ett felaktigt bedömningsperspektiv. Frågan i föreliggande disciplinärende gäller Claes Lundblad. Fråga är således huruvida han brutit mot god advokatsed genom att, så som skett, acceptera uppdragen för HQ. Frågan är således inte vad ”Roschier” hade gjort eller inte gjort. En advokatbyrå är inte föremål för disciplinära ingripanden. Endast de där verkande advokaterna kan angripas. Därvid gäller att bedömningen ska ske individuellt för envar. Han har tidigare redogjort för den jävsundersökning han företog med anledning av HQ:s förfrågan och om de besked han därvid erhöll. (Till undvikande av fortsatta missförstånd får han erinra om att han i Yttrande II upplyst att byråns elektroniska klientregister innehöll uppgift om att det ärende som berörde Axel Calissendorff var ett skiljeärende vari KPMG var part – någon felaktig uppgift härom har således inte lämnats.) Han vidhåller att den information han fick med anledning av hans jävskontroll innan uppdraget antogs var sådan att det inte fanns anledning för honom att avböja uppdraget. Att han själv inte trodde att något jäv förelåg framgick ju, i vart fall indirekt, av det faktum att han den 20 december 2010 – tre dagar innan dom föll i skiljetvisten – tillskrev svarandeparterna med besked att de skulle komma att hållas ansvariga. Hade han vetat att jäv förelåg avseende KPMG hade han, med den utgångspunkt KPMG har (nämligen att han tog HQ-uppdraget väl vetande om jävssituationen) förstås väntat med att tillskriva KPMG till efter det att skiljedomen meddelats. Om det nu, mot hans förmodan, skulle befinnas att de besked han fick inte var riktiga var den situation som då uppstod att jämställa med uppkommande jäv – inte med ett ursprungligt. Det betyder att i den uppkomna situationen den intressekonflikt som uppstod mellan HQ:s intressen och KPMG:s intressen måste bedömas med beaktande av alla omständigheter. Han hänvisar i den delen till vad han tidigare anfört om intresseavvägningen. Han vill i detta sammanhang bestämt tillbakavisa det närmast kränkande påståendet att han medvetet skulle ha negligerat att beakta reglerna om intressekonflikter. Så var inte fallet. I inledningen till sitt yttrande söker KPMG göra gällande att dess jävsinvändningar rörande HQ-ärendet betingats av en genuin uppfattning att dess sekretessintresse blivit kränkt. Hans påstående om motsatsen togs till intäkt för att göra ännu en disciplinanmälan mot honom, denna gång därför att han påstod att KPMG:s syften med disciplinanmälningarna inte är legitima utan betingade av processtaktiska överväganden. Att detta måste vara ett tillåtet påstående finner han så uppenbart att han inte närmare berör den saken. Men vad mera är: Han vidhåller till alla delar denna uppfattning. De jävsinvändningar som riktats mot honom är enligt hans mening rena konstruktioner. De har ett uppenbart syfte, nämligen att störa HQ:s förberedelser av de aktuella processerna. Förvisso är HQprocesserna av stor betydelse för KPMG. Men de är av stor betydelse även för alla aktieägare vars stora förluster KPMG aktivt bidragit till att åstadkomma. KPMG:s bekymmersamma predikament innebär emellertid inte att man med ett illegitimt utnyttjande av samfundets regler om intressekonflikter har anspråk på att få disciplinnämndens stöd för 24 denna taktik. Dessvärre måste man nog konstatera att det finns tendenser att i tvistesammanhang parter sökte utnyttja jävsreglerna på sätt KPMG nu prövar. Det är beklagligt om detta skulle bli en vanlig del av den processuella verktygslådan. Disciplinnämnden har nu möjlighet att göra en markering av att en sådan utveckling inte är önskvärd. 12. Skrivelse från KPMG (Genmäle III) KPMG har i skrivelse den 4 juli 2011 med anledning av Claes Lundblads Yttrande III anfört bl.a. följande. 12.1 Aktuella processer – sakligt samband med Boksa-målen Gemensamt för nu ingiven ansökan om stämning med skadeståndskrav om 2,37 miljarder kr. grundat på påståenden om oaktsam revision och de två processer Henrik Fieber och Ola Åhman tidigare biträdde KPMG i var kärandens påståenden om KPMG:s avvikelser från god revisionssed och att de avvikelserna skulle ha skett under omständigheter som konstituerade oaktsamhet. Således innefattade prövningen för det första vad god revisionssed påbjöd i allmänhet och i det speciella fallet. Vidare kom prövningen liksom tidigare att omfatta hur man skulle betrakta påstådda avvikelser – hade de överhuvudtaget förekommit och hade de i så fall förekommit under omständigheter som konstituerade vårdslöshet eller inte. Ansvarsgrunderna är därmed identiska. 12.2 Försäkringsfrågan Claes Lundblads påstående att KPMG inte bestred dennes uppgifter om försäkringsfrågorna är felaktigt, bortsett från försäkringsvillkoren. Den av Claes Lundblad nu dragna slutsatsen ”av detta” var likaledes felaktig och tendentiös. KPMG vill för fullständighetens skull ange att relevanta beslut rörande strategier, förlikningsvilja och utseende av ombud fattades av KPMG, varvid försäkringbolagets synpunkter inhämtades. Påståendet att försäkringstagaren/uppdragsgivaren inte självt skulle stå för valet av ombud visade på att Claes Lundblad inte är insatt i de försäkringsförhållanden som här är aktuella och en grundläggande missuppfattning om advokats ombudsmannaroll. I dessa försäkringsfall liksom eljest utses advokaten av klienten och tar advokaten instruktioner från klienten och ingen annan. Till förekommande av missförstånd är det naturligtvis försäkringstagaren som var klient – inte försäkringsbolaget. 12.3 Frånträdande från uppdragen Vid bedömningen av huruvida det är korrekt att Claes Lundblad eller annan på Roschier kvarstår i sitt uppdrag att företräda HQ gentemot KPMG är det inte bara relevant vad Claes Lundblad ursprungligen gjort eller inte gjort, ursprungligen vetat eller inte vetat. Vid denna bedömning är det också av betydelse vilken kunskap som funnits och vilka bedömningar som gjorts av andra advokater på Roschier. På sätt som framgår av den beskrivning som Claes Lundblad lämnat har jävsprövningen utförts av flera på Roschier. Exakt vilken ursprunglig kunskap som Claes Lundblad och Henrik Fieber hade haft rörande samtliga de jävsförhållanden som prövats är något som de inte velat omtala i detta ärende. På sätt som tidigare klargjorts saknar detta dock omedelbar betydelse för den disciplinära prövningen då den totala kunskapen funnits på Roschier då de olika jävspröv- 25 ningarna gjordes och då Claes Lundblad redan i januari 2011 med säkerhet haft eller borde ha haft full kunskap om de förhållanden som konstituerade jäv. Den allvarligaste delen av brottet mot god advokatsed är också, såvitt KPMG kunde bedöma, Claes Lundblads beslut att i januari 2011 och därefter kvarstanna som ombud för HQ. Detta beslut har fattats med full kunskap om allt av relevans för det pågående brottet mot god advokatsed. 12.4 Felaktig uppgift om innehållet i klientregistret Claes Lundblad har trots begäran härom ännu inte besvarat frågan om han den 15-18 oktober 2010 inför antagandet av uppdragen för HQ gjorde en slagning i klientregistret och vad han i så fall noterade om KPMG. Han har trots begäran härom ännu inte heller visat innehållet i klientregistret såvitt det avser KPMG. Claes Lundblad har haft anledning att inge utdrag härom då hans uppgifter avviker från Axel Calissendorffs till nackdel för Claes Lundblad. Till följd härav har disciplinnämnden vid sin prövning att utgå från att klientregistret har det innehåll som Axel Calissendorff uppgivit, att Claes Lundblad vid sin ”hinderprövning” inte tog del av klientregistret såvitt avsåg KPMG och att Claes Lundblads lämnade uppgift om innehållet i klientregistret var osann. 13. Ytterligare skriftväxling Ytterligare skriftväxling har förekommit. Därvid har Claes Lundblad i yttrande den 29 september 2011 anfört bl.a. följande. Enligt utskrift från förhör i hovrätten med Axel Calissendorff i klandermålet skulle han ha uppgivit att någon registrering av KPMG som motpart inte ägde rum under den tid som skiljeförfarandet pågick. Efterföljande undersökning har visat att detta är korrekt. När Claes Lundblad undersökte den saken kom det fram att detta berodde på att hans assistent när hon skulle registrera ärendet mot KPMG och ansvarig revisor på KPMG, Johan Dyrefors, trodde att det räckte att hon registrerade Johan Dyrefors som motpart. När felet långt senare, den 8 februari 2011, upptäcktes korrigerades saken. Han kontrollerade inte hur ärendet registrerats när han i oktober 2010 bett att sedvanlig registrering skulle ske efter företagen konfliktkontroll. För detta fel är naturligtvis han ansvarig. Felet har emellertid inte haft någon som helst inverkan på byråns konfliktkontroll. Det förtjänar i sammanhanget att påpekas att uppgiften i hovrättsdomen om att KPMG skulle ha registrerats som part den 23 december 2010, dvs. dagen efter att domen i skiljeförfarandet meddelades, är felaktig. (Claes Lundblad har ingivit kopia av Roschiers Axapta register varav detta framgår.) Hur den felaktiga uppgiften i hovrättsdomen kommit till kan han inte bedöma. Nämndens bedömning och beslut När det gäller frågan om jäv på grund av Henrik Fiebers och Ola Åhmans tidigare uppdrag för KPMG gör nämnden följande bedömning. Med hänsyn till den tid som förflutit sedan uppdragen avslutades har någon lojalitetsplikt inte kvarstått gentemot KPMG. De ärenden, som Henrik Fieber och Ola Åhman biträtt i, har inget samband med uppdraget för HQ mot KPMG. Det har inte gjorts sannolikt att Henrik Fieber och Ola Åhman i sitt biträde fått sådan kunskap om KPMG som utgjort hinder mot det nya uppdraget. 26 Nämnden konstaterar emellertid att det i oktober 2010 förelåg hinder för advokater hos Roschier att anta uppdraget för HQ mot KPMG på grund av Axel Calissendorffs uppdrag som skiljeman i skiljeförfarandet mellan Profilgruppen och KPMG. Nämnden godtar Claes Lundblads uppgift att han uppfattat Axel Calissendorffs besked så att dennes engagemang i något som rörde KPMG inte utgjorde hinder mot att anta uppdraget mot KPMG. För denna bedömning talar att han inte fått någon reaktion från Axel Calissendorff på sitt mail den 18 oktober 2010 för konfliktkontroll. Nämnden anser därför att det inte finns skäl att kritisera Claes Lundblad för att uppdraget för HQ mot KPMG antogs. Av utredningen framgår att Claes Lundblad efter det att uppdraget antagits – i vart fall kort tid efter det att KPMG tillskrivits den 20 december 2010 – fått kännedom om Axel Calissendorffs uppdrag som skiljeman och därmed om att hinder hade förelegat mot att anta uppdraget mot KPMG. I den situationen hade det ålegat Claes Lundblad att frånträda uppdraget. Genom att inte göra det har Claes Lundblad åsidosatt sina plikter som advokat. Vad Claes Lundblad anfört om intresseavvägning föranleder ingen annan bedömning. Nämnden tilldelar därför Claes Lundblad erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Utredningen visar inte att Henrik Fieber har brutit mot god advokatsed. Anmälan mot honom föranleder därför inte någon åtgärd. Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte heller någon åtgärd. Emilia Ekberg Lindström
