Prunus dulcis – Mandel (Almendro) Mandel är ett träd med osäkert

Transcription

Prunus dulcis – Mandel (Almendro) Mandel är ett träd med osäkert
Prunus dulcis – Mandel
(Almendro)
Mandel är ett träd med osäkert ursprung, troligen Främre Orienten. Mandelträdet kan
bli 8 meter högt och blommar under februari – april.
Mandelträdet är i storlek, form och blad likt släktingen persikans, men har kala blad.
Trädet har en stam som kan bli 30 cm i diameter. De unga grenarna är gröna, men
blir efter två år grå. Löven är 9 - 15 cm långa och sågtandade med 2,5 cm långa
bladskaft.
Blommorna är vita eller svagt rosa och slår ut strax före lövsprickningen. De är 3 – 5
cm vida med fem kronblad och kommer ensamma eller i par. Mandelträden blommar
ymnigt före lövsprickningen. De är ofta planterade.
Mandelträdens stenfrukt är torr och cirka 6 cm stor. Den är grågrön och
sammetsluden. Ur den skalade stenfrukten utvinns nöten, mandeln, och den
väldoftande mandeloljan som används till mediciner, hudkrämer m m. Mandel
används även i konfektyr, bakverk och glass.
Bittermandel är kulturvariant som innehåller den giftiga glykosiden amygdalin. En
bittermandel har en bitter smak.
Mandel odlades av grekerna redan på 400-talet f Kr. På 1300-talet nådde kunskapen
Norden och två hundra år senare importerades den som konfektyr. Mandelträdet är
härdigt i södra Sverige.
Mandel (Prunus dulcis) är ett träd inom plommonsläktet och familjen rosväxter.
Mandelträdet bildar stenfrukter, och inuti kärnan i frukten finns ett frö som är det som
går under namnet mandel.
Den hårda stenfrukten som finns inuti i mandelfrukten. När skalet tas bort får man
fram det ätbara fröet till som vi kallar mandel.
Trädet kan bli upp till åtta meter högt och blommar från februari till april med tre till
fem centimeter stora, vita eller vitrosa blommor. De slår ut strax efter lövsprickningen,
ofta ymnigt. Mandelträdet är till storlek, form och blad likt sin nära släkting persikan
men har kala blad. Mandelträdets stenfrukt skiljer sig från persikans genom att den är
torr och inte större än sex centimeter. Frukten är grågrön och lika luden som
persikan. När frukten mognar sju till åtta månader efter blomningen torkar den ihop
och öppnar sig, så att fröet inuti kan falla till marken.
Mandel (Prunus dulcis). Är en art av träd från Mellanöstern och södra Asien. Mandel
är också namnet på ätliga frön från detta träd. Inom släktet Prunus, skiljer sig
mandeln från andra undersläkten av det korrugerade skalet som omger fröet.
Frukten av mandel är inte en sann nöt, utan en stenfrukt, som består av ett yttre
skrov och ett hårt skal med utsäde inuti. Mandel hänvisar till att ta bort skalet för att
avslöja fröet. Mandel säljs vanligtvis skalade (dvs. efter att skalen tagits bort), med
eller utan skal (dvs. med skalen fortfarande sittande kvar). Blancherade mandlar är
skalad mandel som har behandlats med varmt vatten för att mjukgöra skalet, som
sedan avlägsnas för att avslöja det vita embryot.
Beskrivning träd.
Mandel är ett litet lövträd som växer 4-10 meter i höjd med en stam på upp till 30
centimeter i diameter. De unga kvistarna är gröna i början, men blir lila då de utsätts
för solljus, och grå sitt andra år. Bladen är 3-5 cm lång, med en tandad kant och 2,5
cm bladskaft. Blommorna är vita eller ljusrosa, producerade 3-5 cm diameter med
fem kronblad, ensamma eller i par och kommer innan bladen tidigt på våren.
Mandel börjar bära en ekonomisk gröda under det tredje året efter plantering. Träd
når full bäring fem till sex år efter plantering. Frukten är mogen på hösten, 7-8
månader efter blomningen.
Beskrivning nöt.
Mandelfrukten är 3,5-6 cm lång. I botaniska termer är den en stenfrukt. Det yttre
höljet är köttigt hos andra medlemmar av Prunus såsom plommon och körsbär.
Istället har mandeln en tjock läderartad grågrön rock (med en dunig exteriör), kallad
skrovet. Inuti skrovet är en nätstruktur hårt trä skal (som utsidan av en persika grop).
Inuti skalet är den ätbara frön. Generellt är ett frö närvarande, men ibland finns det
två.
Ursprung och historia.
Mandel är en infödd i Medelhavsklimatets region i Mellanöstern, österut så långt som
till Indien. Det spreds av människor i antiken längs stränderna av Medelhavet i norra
Afrika och södra Europa och på senare tid transporteras till andra delar av världen,
framför allt Kalifornien, USA.
Den vilda formen av mandel växer i delar av Levanten, mandel måste först ha tagits i
odling i denna region. Frukten av de vilda formerna innehåller glykosiden amygdalin,
som förvandlas till dödlig blåsyra (cyanväte) efter krossning.
Emellertid domesticerade mandlar är inte giftiga, Jared Diamond menar att en
gemensam genetisk mutation orsakar en brist på glykosid amygdalin, och denna
mutant ökat med tidiga jordbrukare, Zohary och Hopf tror att mandel var en av de
tidigaste odlade fruktträden på grund av" förmågan hos odlaren att höja attraktiva
mandel från frö”. Sålunda, trots det faktum att denna växt inte lämpar sig för
spridning från rotskott eller sticklingar, kunde det ha varit domesticerade redan innan
införandet av ympning ". Mandel visas i äldre bronsålder (3000-2000 f.Kr.) i Främre
Orienten, eller möjligen lite tidigare. Ett välkänt arkeologiska exempel på mandel är
frukten som finns i Tutankhamuns grav i Egypten (ca 1325 f.Kr). Av de europeiska
länder som Royal Botanic Garden Edinburgh redovisats som odlar mandel, Tyskland
är den nordligaste, även om domesticerade formen kan hittas så långt norrut som
Island.