Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden - Mammans

Comments

Transcription

Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden - Mammans
Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden
- Mammans Mind–Mindedness och Barnets Samtida
Minnes– och Kommunikationsförmåga
Emil Holmer
Linköpings universitet
Institutionen för beteendevetenskap och lärande
Psykologprogrammet
Psykologprogrammet omfattar 300 högskolepoäng över 5 år. Vid Linköpings universitet har
programmet funnits sedan 1995. Utbildningen är upplagd så att studierna från början är
inriktade på den tillämpade psykologins problem och möjligheter och så mycket som möjligt
liknar psykologens yrkessituation. Bland annat omfattar utbildningen två praktikperioder om
sammanlagt 16 heltidsveckor. Studierna sker med hjälp av problembaserat lärande (PBL) och
är organiserade i fem block, efter en introduktions kurs på 10,5hp: (I) kognitiv och biologisk
psykologi, 40,5 hp; (II) utvecklingspsykologi och pedagogisk psykologi, 54 hp; (III)
samhälle, organisations- och gruppsykologi, 84 hp; (IV) personlighetspsykologi och
psykologisk behandling, 70,5 hp; (V) forskningsmetod och examensarbete, 40,5 hp. Parallellt
med blocken löper ”strimmor” som fokuseras på träning i forsknings-metodik, psykometri
och testkunskap samt samtalskonst.
Den här rapporten är en psykologexamensuppsats, värderad till 30 hp, vårterminen 2010.
Handledare har varit Mikael Heimann.
Institutionen för beteendevetenskap och lärande
Linköpings universitet
581 83 Linköping
Telefon
Fax
013-28 10 00
013-28 21 45
Institutionen för beteendevetenskap och lärande
581 83 Linköping
Språk
X Svenska/Swedish
Engelska/English
Rapporttyp
Uppsats grundnivå
Uppsats avancerad nivå
X Examensarbete
Licenciatavhandling
Övrig rapport
Seminariedatum
2010-05-26
ISRN
LIU-IBL/PY-D--10/270--SE
Titel
Att se kvalitén i sitt barns beteenden: Mammans mind–mindedness och barnets samtida minnes–
och kommunikationsförmåga
Title
To interpret the quality of your child’s behavior: Mothers mind–mindedness and their children’s
concurrent memory and communication skills
Författare
Emil Holmer
Abstract
I föreliggande studie undersöktes samband mellan mammors mind–mindedness (Meins, 1997) –
förmågan att behandla sitt barn som ett subjekt som agerar utifrån sina intentioner, känslor
och tankar – och deras 9 månader gamla barns samtida minnes– och kommunikationsförmåga.
Hypoteserna baserade sig på ett antagande om att det skulle finnas ett positivt samband
mellan mind–mindedness och barnets kognitiva utveckling. De korrelationsberäkningar som
genomfördes på data från 21 mamma–barn dyader gav inte stöd för hypoteserna. Fortsatta
analyser visade att underliggande faktorer möjligen kan ha inverkat på resultaten. Studiens
resultat diskuteras utifrån tidigare forskning inom området social–kognitiv utveckling och
möjliga brister i metoden. Framför allt lyfts undersökningsgruppens sammansättning och
storlek samt skattning av mind–mindedness fram som möjliga problemområden i den aktuella
studien.
Nyckelord
Mind-mindedness, minne, kommunikation, spädbarnsutveckling
Abstract
I föreliggande studie undersöktes samband mellan mammors mind–mindedness
(Meins, 1997) – förmågan att behandla sitt barn som ett subjekt som agerar
utifrån sina intentioner, känslor och tankar – och deras 9 månader gamla barns
samtida minnes– och kommunikationsförmåga. Hypoteserna baserade sig på ett
antagande om att det skulle finnas ett positivt samband mellan mind–
mindedness och barnets kognitiva utveckling. De korrelationsberäkningar som
genomfördes på data från 21 mamma–barn dyader gav inte stöd för hypoteserna.
Fortsatta analyser visade att underliggande faktorer möjligen kan ha inverkat på
resultaten. Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning inom området
social–kognitiv utveckling och möjliga brister i metoden. Framför allt lyfts
undersökningsgruppens sammansättning och storlek samt skattning av mind–
mindedness fram som möjliga problemområden i den aktuella studien.
Förord
Inledningsvis vill jag bara säga…
Barn är framtiden. Det är få saker vi kan vara absolut säkra på, man får dra
sina egna gränser. Vilka gränser vi drar kanske också säger något om oss som
människor? Jag är säker på att barn är framtiden. Tack för att ni övertalade era
mammor om att låta mig studera er!
Mammor är modiga. Jag vill rikta ett stort tack till alla de mammor som
vågade delta i den här studien. Jag vill också rikta ett stort tack till alla de
mammor (och pappor) som orkade lyssna på min förfrågan om att delta.
Helen Abrahamsson är viktig. Det kan vara på sin plats att tacka min Helén.
Jag vill tacka henne för all matlagning... nej, det vill jag faktiskt inte. Det känns
egentligen inte så viktigt, mat kan jag ju laga själv (bättre än Helén dessutom!).
Jag vill nog framför allt tacka Helén för hon står ut. Trots mitt ideliga kritiska
granskande av populärvetenskap – och hobbypsykologer ☺ Hon väljer att tycka
om mig ibland, fastän jag inte tränar mer än jag gör och även om jag (väldigt
ofta) uppslukas av mitt arbete (…det är ju så roligt!). Tack, deu.
Mikael Heimann är engagerad. Det är svårt att inte smittas av ditt
engagemang – tack för att du delar med dig av det! Tack för din erfarenhet. Tack
för dina kloka ord. Tack för ditt stöd. Tack för att du introducerade mig för Vasu
Reddys bok. Kort och gott – TACK!
Emelie Nordqvist är godhjärtad. Jag vill tacka Emelie för att hon hjälpt mig
med en massa kringuppgifter i studien. Och för att hon var med och diskuterade
hur man egentligen ska skatta mind–mindedness.
Anett Sundqvist är klok. Det skulle nog passa sig bra att tacka Anett med en
sång, men det tänker jag inte göra. Istället tackar jag kort och gott för alla dina
åsikter om hur mind–mindedness ska skattas och varför. Du är verkligen
reliabel.
Lennart Sandberg är en klippa. Lennart är skägglös, men ändå en grym
psykometriker. Tack för att du är ett bollplank av hög rang!
Jag själv är nöjd. Dessutom vill jag tacka mig själv för att jag till och från
utnyttjar min förmåga att mentalisera. Inte bara livet, utan också jag själv har
mina goda stunder.
Jag vill slutligen nämna att den här uppsatsen är del av ett forskningsprojekt som
stöds av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS dnr 2008–
0875).
…mycket nöje!
Innehållsförteckning
Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden: Mammans Mind–Mindedness och Barnets Samtida
Minnes– och Kommunikationsförmåga ..................................................................................... 1
Tidigare Forskning ..................................................................................................................... 1
Mind-Mindedness................................................................................................................... 1
Skattning av mind–mindedness. ......................................................................................... 2
Forskning med mind–mindedness. ..................................................................................... 3
Minne ..................................................................................................................................... 5
Minnesutveckling. .............................................................................................................. 5
Forskning på minne och samspel. ...................................................................................... 6
Kommunikation ...................................................................................................................... 7
Kommunikationsutveckling. .............................................................................................. 7
Forskning på kommunikationsutveckling och samspel ..................................................... 8
Samspelets Påverkan på Spädbarns Utveckling ..................................................................... 8
Syfte ........................................................................................................................................... 9
Frågeställningar ...................................................................................................................... 9
Hypoteser ............................................................................................................................... 9
Metod ....................................................................................................................................... 10
Deltagare .............................................................................................................................. 10
Urvalsprocess. .................................................................................................................. 10
Procedur ............................................................................................................................... 11
Instrument och Observationsmetoder................................................................................... 12
Fördröjd imitation. ........................................................................................................... 12
Mentaliseringsyttranden. .................................................................................................. 13
Skillnader från den engelska förlagan .......................................................................... 14
Reliabilitet .................................................................................................................... 15
Nyhetspreferens. ............................................................................................................... 15
Minnesindex. .................................................................................................................... 15
Swedish Early Communicative Development Inventories............................................... 16
Dataanalyser ......................................................................................................................... 17
Etiska Överväganden ............................................................................................................ 17
Resultat ..................................................................................................................................... 18
Inledande Analyser ............................................................................................................... 18
Bakgrundsvariabler .......................................................................................................... 18
Huvudanalyser ...................................................................................................................... 18
Mentaliseringsyttranden och minne ................................................................................. 20
Mentaliseringyttranden och kommunikation ................................................................... 21
Diskussion ................................................................................................................................ 22
Minnesförmåga..................................................................................................................... 23
Kommunikativ Förmåga ...................................................................................................... 24
Urval och Testsituation ........................................................................................................ 26
Skattning av Mentaliseringsyttranden .................................................................................. 27
Slutsatser .............................................................................................................................. 28
Framtida Forskning .............................................................................................................. 29
Referenser................................................................................................................................. 30
Bilaga A.................................................................................................................................... 36
Bilaga B .................................................................................................................................... 37
Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden: Mammans Mind–Mindedness och
Barnets Samtida Minnes– och Kommunikationsförmåga
Flertalet forskare har lyft fram samspelsrelationen mellan mamma och barn som
avgörande för barnets utveckling, framför allt vad gäller social–kognitiva
domäner (e.g., Carpendale & Lewis, 2004; Dunn, Brown, Slomkowski, Tesla &
Youngblade, 1991; Fonagy, Gergely & Target, 2007; Meins, 1997; 1999;
Tomasello, Carpenter, Call, Behne & Moll, 2005). På senare år har också röster
höjts som menar att barn som behandlas som subjekt – till skillnad från objekt –
har ökade chanser till en god utveckling (e.g., Reddy, 2008). Ett sådant samband
har också börjat undersökas empiriskt, där aspekter som mentaliseringsförmåga,
delad uppmärksamhet och exekutiva funktioner har ställts i relation till
mammans sätt att förhålla sig till sitt barn. För att bättre kunna undersöka hur
mammans förhållningssätt gentemot sitt barn hänger ihop med barnets senare
utveckling introducerade Meins (1997) begreppet mind–mindedness. I
föreliggande studie försöker jag kartlägga samband mellan mammans mind–
mindedness och barnets samtida minnes– och kommunikationsförmåga.
Tidigare Forskning
Under denna rubrik presenteras för studien relevant forskning och teori. Det
syftar till att ge en introducerande bild av samspel, utveckling, minne och
kommunikation. Innehållet är främst uppbyggt kring mind–mindedness (MM),
då detta begrepp ligger till grund för frågeställningar och hypoteser.
Mind-Mindedness
MM definieras av Meins och Fernyhough (2006) som en kapacitet att kunna se
andra personer som subjekt med intentioner, känslor och tankar. Specifikt när
det gäller en förälder, mammans eller pappans förmåga att tillskriva sitt barn
inre mentala tillstånd som orsaken bakom barnets beteenden (Meins &
Fernyhough, 2006). Begreppet introducerades av Meins (1997; 1999) med
utgångspunkt i Mary Ainsworth med kollegors (Ainsworth, Bell & Stayton,
1974; Ainsworth, Blehar, Waters & Wall, 1978) begrepp maternal sensitivity
(MS). Anledningen till att Meins (1997; 1999) introducerade detta nya begrepp
som en ersättare för MS var att hon upplevde att MS saknade en välutformad
operationalisering inom forskningen. Detta tyckte Meins innebar ett problem då
man studerade samspelsprocessers påverkan på barns utveckling.
Ursprungligen användes MS för att skatta moderns förmåga att:
…see things from her baby’s point of view. [The mother] is alert to
perceive her baby’s signals, interprets them accurately, and
responds appropriately and promptly, unless no response is the
most appropriate under the circumstances. She tends to give the
baby what he seems to want, and when she does not she is tactful in
acknowledging his communication. Furthermore she makes her
1
responses temporally contingent upon the baby’s signals.
(Ainsworth et al., 1978, s. 142).
I detta citat framgår en betoning av förälderns förmåga att följa och förstå
barnets signaler (Ainsworth et al., 1978), att agera intonat med barnet. Låg MS
innebär att mamman antingen inte alls är uppmärksam på vad barnet vill eller att
hon mest fokuserar på vad hon själv vill (Ainsworth et al., 1978). Bedömningen
av MS innebar ursprungligen med andra ord att man skulle fokusera på
mammans tolkning av det mentala innehållet i och respons på barnets signaler i
den givna situationen. Det vill säga, om mamman visade att hon förstod vad
barnet ville och därefter agerade i linje med denna förståelse.
Meins (1999) menar att den ursprungliga definitionen av MS –
framför allt tonvikten på att mammans respons ska vara intonad med barnets
signaler – har vattnats ur samt breddats till att innefatta ytterligare
samspelsaspekter. Därmed har begreppet förlorat sin validitet i
forskningssammanhang. Meins (1999) skriver:
…subsequent researchers' use and adaptation of Ainsworth et al.'s
original construct have resulted in a serious mismatch between the
types of behavior now considered to be indicative of sensitivity,
and those that Ainsworth et al. appear to have intended when they
devised their scale. (s. 329).
Distinktionen mellan intonade och det motsatta, icke–intonade, responser var
alltså en avgörande aspekt av MS då begreppet introducerades (Ainsworth et al.,
1974; 1978). Men det har över tid gått förlorat (Meins, 1999). Med MM ville
Meins (1997; 1999) återföra fokus till denna aspekt och dessutom skapa en
skattning med tydliga ramar, anpassad för forskningssammanhang.
Utifrån det ursprungliga målet att med MM skapa ett mått som hade
en empirisk användbarhet formulerade Meins med kollegor (Meins et al., 2002)
en prövning av detta. En tidig idé var att empiriskt kunna utforska sambandet
mellan förälderns förmåga att mentalisera (i.e., att göra beteenden förståeliga
utifrån bakomliggande intentioner, känslor och tankar), skattat genom MM, och
hur mentaliseringsförmåga senare utvecklades hos barnet (Meins, 1999). Det var
därför av intresse när Meins et al. (2002) fann ett statistiskt säkerställt samband
mellan mammans användande av intonade responser (intonad MM) då barnen
var 6 månader och barnens mentaliseringsförmåga, skattat utifrån ett batteri med
Theory of Mind–test, vid 4 års ålder. Det indikerade att Meins operationalisering
hade ett prediktivt värde och därmed kunde ses som empiriskt gångbart (Meins
et al., 2002; se också Meins et al., 2003).
Skattning av mind–mindedness. MM skattas vanligen på två sätt,
antingen utifrån en fri lek mellan förälder och barn eller genom att föräldern fritt
får beskriva barnet (Meins & Fernyhough, 2006). Skattningarna baserar sig på
vad mamman säger till (i.e., i den fria leken) eller berättar om (i.e., i den fria
2
beskrivningen) barnet. Det som skattas i samspelet eller i förälderns beskrivning
är förälderns tendens att göra barnets beteenden meningsfulla utifrån hans eller
hennes bakomliggande mentala markörer.
Då barnet är under 12 månader skattas MM lämpligen utifrån en fri
lek mellan förälder och barn (Meins & Fernyhough, 2006). I en fri lek kan ett
uttryck för MM exempelvis röra sig om att mamman istället för att säga ”…du
når inte bollen” som en respons på att barnet sträcker sig efter en boll, väljer att
tillskriva barnet den mentala motivationen bakom beteendet att sträcka sig efter
bollen i sitt yttrande. En sådan formulering från mamman skulle kunna vara,
”Du vill leka med bollen”. I båda fallen rör det sig om att barnet sträcker sig
efter en boll, men ansatsen till hur barnets beteende ramas in skiljer sig åt. I det
senare fallet attribuerar mamman barnet en inre upplevelse som motiverar
barnets val – barnet ses som ett subjekt med en intention bakom sitt beteende –
och i det tidigare fallet väljer mamman en rent beteendemässig beskrivning,
baserat på det fysiska händelseförloppet.
När MM skattas utifrån en fri lek måste man, förutom att avgöra
huruvida föräldern i en situation som den ovan nämnda behandlar barnet som ett
subjekt med intentioner eller inte, också avgöra huruvida förälderns tolkning
överensstämmer med barnets mentala tillstånd (Meins & Fernyhough, 2006).
Baserat på de teoretiska rötterna från begreppet MS menar Meins (1999) att det
är avgörande att bedöma om det föräldern säger till barnet är intonat eller icke–
intonat med barnet, alltså om det går i linje med barnets mentala tillstånd i
stunden eller inte. Det rör sig med andra ord dels om att avgöra huruvida
föräldern uppmärksammar att barnet har inre mentala tillstånd som motiverar
barnets beteenden och dels bedöma kvalitén i förälderns sätt att göra detta.
Forskning med mind–mindedness. På senare tid har MM vuxit
fram som ett potent sätt att i empirisk forskning utvärdera hur samspelsprocesser
tidigt i livet hänger ihop med senare utveckling (Arnott & Meins, 2008; Bernier
& Dozier, 2003; Bernier, Carlson & Whipple, 2010; Ikuko, 2007; 2008; Kristen,
Licata, Thoermer, Eisenbeis & Sodian, 2010; Laranjo, Bernier & Meins, 2008;
Laranjo & Bernier, 2010; Laranjo, Bernier, Meins & Carlson, 2010; Lundy,
2003; Meins & Fernyhough, 1999; Meins, Fernyhough, Fradley & Tuckey,
2001; Meins et al., 2002; 2003; Meins, Harris–Waller & Lloyd, 2008;
Rosenblum, McDonough, Sameroff & Muzik, 2008; Sherman & Cassidy, 2010).
Ett av de ursprungliga målen med MM var att empiriskt kunna utforska
sambandet mellan förälderns förmåga att mentalisera och hur denna förmåga
senare utvecklades hos barnet (Meins, 1999). Förutom att Meins et al. (2002)
kunde belägga detta, fann också Laranjo et al. (2010) stöd för ett sådant
samband. Laranjo et al. (2010) kunde dessutom fördjupa förståelsen av
sambandet. De visade att användande av intonad MM i en fri lek där barnet och
föräldern hade leksaker att tillgå då barnet var 12 månader gammalt predicerade
barnets förmåga att ta en annan persons visuella perspektiv vid 2 års ålder.
Dessutom hittade de ett samband mellan intonad MM i en fri lek utan leksaker
3
vid 12 månaders ålder och barnets förmåga att läsa av önskningar vid 2 års
ålder.
Förutom prediktionen för mentaliseringsförmåga har MM också
bland annat undersökts i relation till utveckling av anknytningsmönster (Bernier
& Dozier, 2003; Laranjo et al., 2008; Meins et al., 2001; Lundy, 2003),
exekutiva funktioner (Bernier et al., 2010), problembeteenden (Sherman &
Cassidy, 2010), delad uppmärksamhet (Ikuko, 2007; 2008), kommunikativa
färdigheter (Laranjo & Bernier, 2010), språk (Meins & Fernyhough, 1999),
alexitymi (Meins et al., 2008) och empati (Kristen et al., 2010). Bernier et al.
(2010) fann stöd för att mammans användande av intonad MM då barnet var 12–
15 månader gammalt hade ett positivt samband med exekutiva funktioner vid 18
månaders ålder. Specifikt rörde det sig om en statistiskt signifikant korrelation
mellan intonad MM och testet Hide the pots. Det är ett test där en testledare först
visar i vilken av tre koppar ett objekt placeras för att sedan dölja kopparna med
en duk. Barnet måste därefter ta bort duken och plocka fram objekten från den
rätta koppen. Det här testet kräver att barnet utifrån en minnesbild kan forma rätt
beteenden för att plocka fram det dolda objektet.
Ikuko (2007; 2008) fann ett tydligt samband mellan mammans MM,
skattat utifrån en fri lek då barnet var 6 månader gamla, och barnets förmåga till
delad uppmärksamhet vid både 9 månaders och 18 månaders ålder. Att följa
varandras uppmärksamhet är en grundläggande samspelsförmåga (Tomasello et
al., 2005; Reddy, 2008). Av vikt här är även Laranjo och Berniers (2010) fynd
av ett positivt samband mellan intonade MM och senare vokabulär. Över en
kortare tidsperiod, mellan 12 och 18 månaders ålder, kunde man inte hitta ett
samband mellan mammans användande av intonade MM och barnets vokabulär.
Däremot kunde man se ett sådant samband när barnet blivit 24 månader.
Dessutom fann man ett nära signifikant samband mellan intonade MM och
ökningen i vokabulär mellan 12 och 18 månader. Ytterligare ett intressant fynd
med avseende på MM och social–kognitiv utveckling kommer från Kristen et al.
(2010). De (Kristen et al., 2010) hittade ett statistiskt signifikant negativt
samband mellan mammans icke–intonad MM och barnets senare empatiska
förmåga.
I Meins och Fernyhough’s (1999) studie undersökte man sambandet
mellan mammans MM, skattat utifrån en fri beskrivning av barnet, och vilken
typ av första ord deras barn lärde sig. Baserat på de 25 första ord barnen lärt sig,
kontrollerade Meins och Fernyhough (1999) hur stor del av dessa ord som var
substantiv respektive fasta fraser (i.e., frozen phrases) samt hur dessa
proportioner varierade med MM. En fast fras är ett flerordsyttrande som utgör
en helhet i sig själv (e.g., ”Hej då”, ”E de”). Resultaten visade att fasta fraser
hade ett negativt samband med mammans MM.
4
Minne
Att studera minnesförmåga hos spädbarn, vilket denna studie delvis syftar till att
göra, är en delikat uppgift. På grund av avsaknad av talat språk måste
observationerna och uppskattning av förmåga att minnas helt baseras på barnets
beteenden i form av exempelvis motoriska svar på stimuli (Baddeley, Eysenck
& Anderson, 2009).
Minnesutveckling. Baserat på Piagets (1952) teorier trodde man
länge att förmågan att forma specifika, explicita händelseminnen krävde en
symboliseringsförmåga, det vill säga en förmåga att skapa mentala
representationer av tidigare händelser, som man menade att barn yngre än 18–24
månader saknade (Bauer, 2004). Spädbarn beskrevs leva avskärmade,
åtminstone på ett medvetet plan, från då– och framtid, med förmåga att endast
agera baserat på vad som fanns att tillgå i nuet. Det ifrågasattes till och med om
barn så gamla som 5–7 år kunde forma längre sammanhängande minnen (Bauer,
2004).
I början på 60–talet introducerade Piaget (1962) begreppet fördröjd
imitation (deferred imitation; DI) för att beskriva sin dotters förmåga att imitera
tidigare händelser. Enligt Piaget var DI beroende av en förmåga att skapa
mentala representationer och han menade förmågan tidigast gick att observera
mot slutet av den sensorimotoriska perioden runt 18–24 månader. Med hjälp av
kontrollerade studier av DI har det senare visats att de tidiga teorierna om
barnets förmåga att forma explicita minnen var felaktiga. I en serie försök kunde
Meltzoff (1985; 1988) visa att inte bara 14 månader gamla barn kunde imitera
med en fördröjning på 24 timmar (Meltzoff, 1985), utan också barn så unga som
9 månader klarade av detta (Meltzoff, 1988). Av tre presentationer (i.e.,
presentation av en specifik typ av interaktion med en leksak eller ett objekt)
kunde 50 % av de 9 månader gamla barnen imitera två eller tre av dessa 24
timmar senare (Meltzoff, 1988). I kontrollgruppen som fick ge en spontan
respons på leksaken eller objektet var motsvarande andel bara 8 %. I senare
studier har det framkommit att barn redan vid 3 månaders ålder (Rovee–Collier
& Cuevas, 2009) har en förmåga att forma icke–verbala händelseminnen och att
denna förmåga är tämligen robust vid 9 månader (Oakes & Bauer, 2007). Det
prediktiva värdet av DI för senare kognitiv utveckling har också påvisats i ett
par studier (e.g., Heimann & Meltzoff, 1996; Strid, Tjus, Smith, Meltzoff &
Heimann, 2006). Idag menar många forskare att förmågan utgör en tidig
förelöpare till det som senare blir ett fullödigt episodiskt minne och flera har
även valt att beskriva förmågan till DI som ett uttryck för ett icke–verbalt
deklarativt minne (Jones & Herbert, 2006).
Ett annat sätt att studera spädbarns minnesförmåga som också det
bidragit till ökad förståelse hur medvetenhet om sig själv och sin omgivning
över tid utvecklas är studier av nyhetspreferens (NP; Courage & Howe, 2004).
NP bygger på att barnet ställs inför ett nyhetsproblem där för barnet redan kända
5
stimuli matchas mot nya okända stimuli (Fagan & Detterman, 1972). En
preferens för det nya brukar ses som ett uttryck för att barnet har en förmåga att
differentiera det redan kända från något nytt, det vill säga en förmåga att minnas
en tidigare upplevelse (Civan, Teller & Palmer, 2005; Courage & Howe, 2004;
Rose, Feldman & Jankowski, 2005). Det kan också kallas för visuellt
igenkänningsminne. Genom att studera NP har det visat sig att barn yngre än 6
månader har en förmåga att skilja på nya och redan kända stimuli (e.g, Civan et
al., 2005; Fantz, 1964; Rose et al., 2005). NP tidigt i livet har också visat sig ge
värdefull information om ett barns kognitiva funktionsnivå då barnet blir äldre
(Smith, Fagan & Ulvund, 2002; Strid et al., 2006; för en översikt se Kavšek,
2004). Sambandet tycks dessutom vara stabilt ända upp i tonåren (Kavšek,
2004). Fagan, Holland och Wheeler (2007) har även påvisat ett betydande
samband mellan NP mätt vid 6–12 månaders ålder och både kognitiv
funktionsnivå (i.e., IQ–poäng) och akademiska meriter (i.e., proportionen av
antalet år avklarade studier av personens ålder minus sex år) vid 21 års ålder.
Med andra ord ger också NP, precis som DI, viktig information om barnets
framtida kognitiva utveckling.
Forskning på minne och samspel. Förutom att minnesförmågor
växer fram över tid som ett naturligt resultat av att barnet åldras och att minne i
sig predicerar senare utveckling, går det också att fråga sig vilka sociala faktorer
som potentiellt kan hindra eller främja en god minnesförmåga (e.g., Bauer,
2004; Fivush, Haden & Reese, 2006). Utan långtidsminne så kan vare sig
faktainlärning eller inskolning i den egna kulturen äga rum, inte heller vår
förmåga att placera oss själva i ett sammanhang över tid. Det är därför av
intresse att försöka förstå vad vi kan göra för att ge optimala förutsättningar för
barns minnesförmåga att utvecklas.
Ornstein et al. (2004) menar att barn som med sin mammas hjälp får
möjlighet att verbalt utforska minnen av tidigare händelser (e.g., med öppna
frågor) och uppmuntras att tala om saker som intresserar dem, utvecklar en
förhöjd minnesförmåga senare i livet. De (Ornstein et al., 2004) hävdar också att
föräldern kan fungera som en hjälp för barnet att medvetandegöra sig sin
upplevelse i ett pågående samspel, vilket skulle leda till en bättre förmåga att
förstå den egna upplevelsen hos barnet. Att minnesförmågan utvecklas som en
funktion av hur mamman pratar med sitt unga barn har det framkommit stöd för
i longitudinella studier (e.g., Haden, Ornstein, Rudek & Cameron, 2009; Jack,
MacDonald, Reese & Hayne, 2009; Reese & Newcomb, 2007; för en översikt se
Fivush et al., 2006).
Reese och Newcomb (2007) kunde visa att mammans tendens att
engagera sig i en utvecklad diskussion av tidigare händelser (i.e.,
händelseminnen) med sitt barn då barnet var mellan 1 och 2 ½ år gammalt,
predicerade barnets senare förmåga (i.e., vid 3–3 ½ års ålder) att ge korrekta
beskrivningar av specifika händelseminnen. En utvecklad diskussion av tidigare
händelser innebär bland annat att mamman använder sig av öppna frågor (i.e.,
6
”Vad gjorde vi på djurparken?”, ” Vilka var det som följde med?”) eller mer
riktade frågor som öppnar upp för att utforska nya aspekter av det som hände
(i.e., ”Såg du några giraffer på djurparken?”, ”Var mormor också där?”) (Reese
& Newcomb, 2007). Även Haden et al. (2009) fann mellan barnets 1 ½ årsdag
och barnets 2 ½ årsdag en förändring liknande den som Reese och Newcomb
(2007) upptäckte. Denna utveckling tycks också vara beständig över tid. Jack et
al. (2009) kunde se ett samband mellan mammans benägenhet att tillsammans
med barnet vid 2–4 års ålder samtala om tidigare händelser på samma sätt som i
ovan nämnda studier och barnets förmåga att återkalla specifika händelseminnen
från tidigt i livet då barnet är 12–13 år gammalt. Minnesförmåga tycks med
andra ord dels utvecklas som en naturlig funktion av mognad, men också som en
funktion av samspel i tidiga relationer (e.g., Bauer, 2004).
Kommunikation
Kommunikation ses som antingen verbala eller icke–verbala signaler för utbyte
av intentioner mellan subjekt (Jaswal & Fernald, 2002). Att enbart genom gester
eller verbala uttryck – det vill säga utan det som man försöker representera
fysiskt närvarande – förstå vad den andre hänvisar till beskrivs av Tomasello et
al. (2005) som ett tidigt uttryck av mentalisering. Att lära sig att yttra sitt inre
med de kulturellt färgade uttrycken vi använder oss av för att kommunicera med
varandra i vardagen måste därför ses som grundläggande för social–kognitiv
utveckling.
Kommunikationsutveckling. Långt tidigare än det att barnet på
något sätt visar att de kan producera ord som går att känna igen, ägnar de
mycket tid åt att använda sig av sin förmåga att yttra korta stavelser (Jaswal &
Fernald, 2002; Saffran, Senghas & Trueswell, 2001). Intressant att notera är att
dessa korta stavelser också ingår i många av de tidigaste ord vi lär oss (e.g.,
Vihman, Macken, Miller, Simmons & Miller, 1985). För att ett barn i någon
slags reell mening kan sägas använda ord för att relatera till något i sin
omgivning menar Jaswal och Fernald (2002) att användandet måste
överensstämma med en uppvisad förståelse av vad barnet syftar till. Exempelvis
innebär inte ett yttrande av mamma att barnet per se kan sägas ha en intention att
påkalla mammans uppmärksamhet, eftersom ma (i.e., ma–ma) är en vanligt
förekommande stavelse i barnets tidiga nonsensyttranden (Jaswal & Fernald,
2002). Det kan alltså lika gärna vara ett nonsensyttrande. Här kommer
intentionen återigen in som en definitionsmässig avgränsning av generell
kommunikation och specifikt för vad som kan sägas vara ett ord. De första reella
antydningarna mellan verbalt yttrande och intention brukar kunna observeras när
barnet är runt 7 månader (Saffran et al., 2001). Från dess fram till ungefär 19
månaders ålder blandas nonsensyttranden med ord för att sedan växla till en
stadigt ökande övervikt för ord (Jaswal & Fernald, 2002).
Förutom att studera kommunikation genom verbala yttranden är det
också vanligt att fokusera på gester, eller mer brett definierat icke–verbala
7
signaler, som uttryck för kommunikation (Jaswal & Fernald, 2002). Exempelvis
innebära detta att peka, ge eller visa. Jaswal och Fernald (2002) menar att icke–
verbala signaler är icke–symboliska, eftersom de inte representerar någonting
annat än vad de är. Samtidigt kan de också vara intentionella, och därmed ett
uttryck för kommunikation, om barnet visar en medvetenhet om vilken effekt
gesten har på motparten. Om ett barn exempelvis upprepade gånger först tittar
på sin mamma och sedan sträcker sig mot en leksak, demonstrerar barnet en
tydlig intention – barnet vill att mamman ska sträcka honom leksaken. Många
barn börjar uppvisa sådana uttryck ungefär vid 9–10 månaders ålder (Tomasello
et al., 2005), även om data av anekdotisk karaktär påvisat sådana uttryck redan
vid 2 månaders ålder (Reddy, 2008).
Förutom att själv kunna uttrycka intentioner ingår det också i
kommunikation att förstå andras intentionella uttryck (Jaswal & Fernald, 2002).
Det finns forskning som visar att barn som ännu inte själva visar en förmåga att
skapa verbala representationer kan förstå verbala uttryck från andra (e.g.,
Eriksson & Berglund, 1999). Då föräldraskattningsformulär använts för att få en
uppfattning om barnets kommunikativa förståelse har det framkommit att barn
vid 8 månaders ålder kan förstå enklare ord, så som barnets egna namn
(Eriksson & Berglund, 1999).
Forskning på kommunikationsutveckling och samspel. Det har
föreslagits att utvecklingen av kommunikationsfärdigheter till stor del beror på
hur barnet samspelsrelationer tidigt i livet ser ut (e.g., Carpendale & Lewis,
2004; Tomasello et al., 2005). Det har också genomförts studier där man
undersökt samband mellan förälderns uttryck och barnets senare kommunikativa
utveckling (e.g., Goldstein, Schwade & Bornstein, 2009; Rollins, 2003;
Trautman & Rollins, 2006). Rollins (2003) fann i sin studie att mammans
tendens att prata om det som för stunden verkade intressera barnet tydligt
predicerade senare språklig utveckling. Dessa fynd stämmer överens med vad
Trautman och Rollins (2006) kunde visa i deras studie.
Det finns från experimentella studier också belägg för att sociala
signaler under pågående samspel är viktigt för barnets tendens att verbalisera
och att detta predicerar senare språkförståelse (Goldstein et al., 2009). Goldstein
et al. (2009) visade att om mamman väljer att sluta svara på sitt 5 månader
gamla barns ljudande i pågående samspel (i.e., mamman ”fryser” sitt ansikte och
slutar samspela med barnet), sker det en kraftig minskning i användande av
verbala uttryck från barnets sida. Storleken på denna minskning uppvisade
dessutom ett samband med hur många ord barnet förstod vid 13 månaders ålder.
Samspelets Påverkan på Spädbarns Utveckling
Det är tydligt att samspelsprocesser tidigt i livet påverkar såväl barnets minnes–
som kommunikationsförmåga. För att förstå oss på hur dessa processer mer i
detalj ser ut, krävs det studier där kvalitet på och innehåll i samspel länkas till
olika aspekter av både minne och kommunikation över tid. Det är också viktigt
8
att göra nedslag i olika åldersgrupper och olika typer av relationer, för att se vad
i det interpersonella utbytet som är viktigt för barns utveckling. Nedslag kan
generera frågor och hypoteser, eller rent utav visa att vissa aspekter inte tycks
vara beroende av samspelsfaktorer.
Ovan har det presenterats exempel på studier som har bidragit till
vad vi idag vet om tidiga samspelsprocessers påverkan på minnes– och
kommunikationsutveckling. I och med den aktuella studien kommer jag på två
olika sätt ytterligare bidra till denna förståelse. För det första kommer
dataanalyserna i denna tvärsnittsstudie ge oss ny information dels om hur MM
fungerar som skattningsmetod och dels om hur mammors MM korrelerar med
deras barns minnes– och kommunikationsförmåga. Föreliggande studie kommer
dessutom följas upp längre fram, vilket ytterligare kommer bidra till ökad
kunskap inom området.
Syfte
Det övergripande syftet med föreliggande studie är att undersöka eventuella
samband mellan samspel i tidig ålder och samtida kognitiv utveckling. Specifikt
studeras sambandet mellan mammans intonade respektive icke–intonade mind–
mindedness och deras 9 månader gamla barns minnes– samt
kommunikationsförmåga. Baserat på tidigare forskning och Meins (1997; 1999)
teorier om social–kognitiv utveckling, förväntas ett positivt samband mellan
mammans intonade MM och barnets kommunikations– samt minnesförmåga.
Frågeställningar
• Finns det något samband mellan mödrars användande av MM och deras
nio månader gamla barns minnesförmåga?
• Finns det något samband mellan mödrars användande av MM och deras
nio månader gamla barns kommunikativa färdigheter?
Hypoteser
1) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande
MM och barnets fördröjda imitation.
2) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande
MM och barnets nyhetspreferens.
3) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande
MM och barnets generella minnesförmåga.
4) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande
MM och barnets verbala kommunikativa färdigheter.
5) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande
MM och barnets icke–verbala kommunikativa färdigheter.
9
av intonad
av intonad
av intonad
av intonad
av intonad
Metod
Deltagare
Bakgrundsvariablerna för undersökningsgruppen redovisas i sin helhet i Tabell
1. Samplet bestod av 21 mamma–barn dyader. Socioekonomisk status (SES)
baserat på föräldrarnas sysselsättning för gruppen i sin helhet var medelhög (M
= 71, SD = 12, Teoretisk range 0–90; Hollingshead, 1975). Uppdelningen
mellan kön på barnen var 15 pojkar och 6 flickor. Det framkom inga statistiskt
säkerställda skillnader mellan könen med avseende på bakgrundsvariablerna.
Samtliga barn hade Apgar > 7 vid 5 minuter efter födsel och fötts genom vaginal
förlossning. Totalt 5 av barnen, alla dessa pojkar, ammades fortfarande och 20
av 21 barn hade börjat äta vanlig mat. Sju barn, 6 pojkar och 1 flicka, hade minst
ett syskon.
Tabell 1
Deskriptiv statistik för bakgrundsvariabler.
Variabler
Hela gruppen
Pojkar
Flickor
(N = 21)
(n = 15)
(n = 6)
Gestationsålder i veckor
M(SD)
40(2)
40(2)
39(2)
Min–Max
36–42
36–42
37–42
Ålder i veckor
M(SD)
38(3)
38(2)
39(3)
Min–Max
34–42
35–41
34–42
Födelsevikt i gram
M(SD)
3570(690)
3620(780)
3440(430)
Min–Max
2100–5090
2100–5090
2950–4000
Sociala aktiviteter i frekvens/vecka
2.0(1.3)
2.2(1.3)
1.6(1.1)
M(SD)
Min–Max
0–5
0–5
0–3
SES
M(SD)
71(12)
70(14)
74(8)
Min–Max
30–85
30–85
60–80
Notering. Sociala aktiviteter innebär exempelvis besök på Öppna förskolan eller babysång
och socioekonomsikt status (SES) är skattat enligt Hollingshead (1975) klassifikationssystem.
Barnen var mellan 34 och 42 veckor gamla (M = 38, SD = 3). Ett av
barnen hade en gestationsålder under 37 veckor och även den lägsta
födelsevikten (< 2500 g). Samtliga familjer var bosatta i Östergötlands län.
Urvalsprocess. Majoriteten av mamma–barn dyaderna rekryterades
genom kontakt med Öppna förskolor runtom i Linköping kommun. Föräldrar
vid fyra (av sju) Öppna förskolor informerades om vad deltagande i projektet
skulle innebära och intresseanmälningar togs upp. Totalt kom det in tretton
intresseanmälningar och av dessa deltog sedan elva i studien. De två som
uteblev ställde in på grund av personliga skäl.
10
Ytterligare
tio
mammor
som
deltagit
i
tidigare
spädbarnsforskningsprojekt vid Linköping universitet kontaktades med en
förfrågan om att delta också i detta projekt. Samtliga åtta som svarade tackade
initialt ja till medverkan. Ett barn blev sjukt och kunde inte genomföra
observationen. Projektinformation skickades också ut till Barnavårdscentraler i
Linköping kommun. En deltagare kom in i studien denna väg. Slutligen
hämtades två av deltagarna från författarens vänskapskrets. Samtliga föräldrar
som visade intresse för studien tog del av ett informationsblad (se Bilaga A).
Totalt var testledaren i kontakt med 26 mammor varav 21 (81 %) tillsammans
med sina barn deltog i studien.
Procedur
Data samlades in vid ett tillfälle då mammorna tillsammans med deras barn
besökte Linköpings universitet . En träff varade ungefär en timme (M = 60 min,
SD = 6 min). Varje session inleddes med att mammorna informerades om vad
som skulle hända, de fick svara på frågor om bakgrundsinformation (se Bilaga
B) och skriva under informerat samtycke. Därefter lekte testledaren med barnet
en kort stund för att skapa en god relation.
Efter denna korta inledning genomfördes fördröjd imitation (DI; se
beskrivning nedan) som följdes av en ungefär 10 minuter lång fri lek mellan
mamma och barnet som videofilmades med en Canon HV30
digitalvideokamera. Efter att ha testledaren delgivit mamman instruktionerna om
att hon skulle leka med barnet som hon brukade göra när hon var hemma,
placerade han sig utom synhåll (bakom en skärmvägg). En varierad uppsättning
leksaker anpassade för barnens ålder fanns att tillgå under leken. Mammans
mind–mindedness (MM) under den fria leken skattades vid ett senare tillfälle.
Efter den fria leken genomfördes, i den ordning de presenteras, test
för nyhetspreferens (NP) (i.e., Fagan Test of Infant Intelligence; Fagan &
Detterman, 1992), respons på DI och Early Social and Communication Scales
(ESCS; Mundy, Hogan & Dohering, 1996). Det delades också ut två formulär
till föräldrarna, Swedish Early Communicative Development Inventories: Words
and gestures (SECDI; Eriksson & Berglund, 1999) och Ages and Stages
Questionnaire (ASQ; Squires, Potter & Bricker, 1999), som de fick fylla i
hemma och återsända så fort som möjligt. Besöket avslutades med en förfrågan
om att delta i uppföljning av projektet. Samtliga svarade ja till detta. ESCS och
ASQ ingick i proceduren enbart för datainsamling till senare uppföljningsstudier
och utgjorde inte underlag för analyserna i denna studie.
När alla observationer var gjorda bearbetades det omfattande
videomaterial som samlats in utifrån riktlinjerna för skattning av MM (Meins &
Fernyhough, 2006) anpassade till svenska förhållanden. Därefter
sammanställdes data och studiens analyser genomfördes.
11
Instrument och Observationsmetoder
Fördröjd imitation. För att skatta barnens förmåga till DI i den
aktuella studien användes en etablerad procedur (e.g., Heimann & Meltzoff,
1996; Heimann et al., 2006). DI är uppdelat i två delar, en presentations– och en
responsdel, som det i föreliggande studie var en som kortast 17 minuter lång
fördröjning mellan. Både under presentation och under respons var barnet
placerat i mammans knä mitt emot testledaren på andra sidan av ett bord. DI
dokumenterades med en Canon HV30 digitalvideokamera.
Del ett bestod av att testledaren presenterar tre objekt tre gånger
vardera för barnet. I föreliggande studie presenterades, i slumpad ordning, ett
blått plastägg innehållandes ris, en vippbräda i trä samt en svart låda med en
försjunken knapp som aktiverade ett ljud i lådan då man tryckte på knappen.
Ägget presenterades genom att testledaren först placerade ägget på bordet och
påkallade barnets uppmärksamhet, för att sedan lyfta upp ägget mellan tummen
och pekfingret och slutligen skaka det några gånger i sidled. Vippbrädan
placerades på bordet framför testledaren, mittemot barnet, och testledaren förde
sin högerhand till en startposition vid sidan om vippbrädan. Efter att testledaren
fångat barnets uppmärksamhet fällde testledaren vippbrädan med högerhanden.
Därefter togs brädan ner under bordet och vippbrädan återställdes till sin
uppfällda position, varpå proceduren började om. Den svarta lådan placerades
också den på bordet framför testledaren och högerhanden fördes till en
startposition vid sidan om lådan. Efter det att barnets uppmärksamhet påkallats
tryckte testledaren på den nedsänkta knappen varpå ett ljud kom ur lådan.
Knappen hölls nedtryckt någon sekund och testledaren förde sedan tillbaka sin
hand till startpositionen vid sidan om lådan. För att hålla barnets intresse för
varje objekt levande var testledaren noga med att uppmuntra barnet att titta på
det testledaren gjorde, inför (e.g., ”Titta här!”), under (e.g., ”Titta n.n.!”) och
efter (e.g., ”Såg du!?”) varje presentation. Om ett barn tittade bort en kort stund
avvaktade testledaren med presentationen till dess att barnet som ett svar på
testledarens uppmuntran återigen var uppmärksam på objektet testledaren
presenterade.
Under responsdelen fick barnet undersöka ett objekt åt gången, i
samma ordning som de tidigare presenterats. För varje objekt hade barnet 20
sekunder på sig, räknat från första beröring av objektet, att imitera ett
målbeteende som testledaren demonstrerat. Godkänd imitation för vippbräda var
att barnet fällde vippbrädan minst 45° och för ägget när barnet skakat ägget i
minst två på varandra följande tydliga skakrörelser. Vanligtvis indikeras en
godkänd imitation av den svarta lådan genom att lådan ger ifrån sig ett ljud då
barnet trycker på den försänkta knappen. I denna studie godkändes dock alla
uppenbara försök att trycka ner knappen, till exempel då barnet tryckte på eller
runt hålet med den dolda knappen minst en gång. Detta på grund av att
12
motståndet i knappen bedömdes vara för hårt för barnen att mäkta med (i.e.,
endast ett av barnen som försökte orkade trycka ner knappen).
Samtliga barn genomförde DI i föreliggande studie. Av de 21 DI
som genomfördes, var det en och samma testledare i 20 av fallen.
Mentaliseringsyttranden. Baserat på den engelska förlagan (Meins
& Fernyhough, 2006) skapades en översatt svensk version för skattning av MM.
Per definition ses MM som ett sätt att skatta förälderns ”on–line”
mentaliseringsförmåga (Sharp & Fonagy, 2008), eller förmågan att mentalisera
explicit i en samspelssituation. Det går dock inte att rakt av ersättas med
mentalisering. Baserat på vad det är som skattas i MM har jag valt att
omformulera MM till mentaliseringsyttranden (MY) på svenska.
Efter en genomförd observation fördes videosekvensen för den fria
leken mellan mamma–barn över till en dator. Därefter transkriberades samtliga
yttranden mamman fällde. Ett yttrande skildes från ett annat om det förekom en
paus mellan yttrandena (i.e., ”Titta!” [paus] ”En katt!”) eller, då det rörde sig ett
längre yttrande, om de ensamt kunde stå som en semantisk enhet (i.e., ”Vilken
fin apa…” … ”…den ser ut som den du har hemma!”).
På grund av varierande ljudkvalitet kunde inte alla inspelningar
transkriberas fullt ut. Den största andelen av yttranden från en samspelssekvens
som inte kunde transkriberas var 17 % och för endast sex mamma–barn
observationer kunde samtliga yttranden transkriberas. Det genomsnittliga
bortfallet av yttranden var 2.3 % (SD = 3.9 %, Range 0.5–17 %). Dessa icke
transkriberbara yttranden togs bort från sammanställningen och en
tidsekvivalent, motsvarande en sekund per icke uppfattat yttrande, drogs av från
totaltiden på samspelssekvensen. Saknades det 3 yttranden av totalt 150 för ett
samspel på 603 sekunder, sammanställdes alltså detta till 147 yttranden på 600
sekunder.
Tiden för leksessionen beräknades från och med dess att testledaren
tydligt signalerat att sessionen hade startat, vanligen genom att starta
videoinspelningen, tills dess att inspelningen avslutades eller samspelet mellan
mamma och barn avbrutits på något annat sätt (e.g., testledaren började prata
med mamman). På grund av detta upplägg varierade totaltiden på den fria leken
kring ett medelvärde på 611 sekunder (SD = 23).
Potentiella MY markerades baserat på den svenska översättningen av
Meins och Fernyhough (2006) förlaga. Ett MY definierades som ett yttrande där
mamman antingen a) beskriver något barnet i stunden skulle kunna tänka, känna
eller uppleva, eller b) talar i barnets ställe (e.g., ”Titta hunden mamma!”). I ett
första skede markerades alla potentiella MY, för att sedan under skattningen dels
bedömas vara ett MY eller inte och dels vilken MY–kategori – intonade MY
(IMY) eller icke–intonade MY (IIMY) – det i så fall tillhörde. Kategorierna
IMY och IIMY definierades också baserat på den engelska förlagan (Meins &
Fernyhough, 2006).
13
Ett intonat mentaliseringsyttrande (IMY) definierades som ett
yttrande där något av följande kriterier uppfylldes; a) testledaren bedömer att
mammans tolkning av barnets mentala tillstånd i stunden är korrekt (e.g.,
mamman säger ”Du gillar inte den där!” när barnet tydligt avvisar ett objekt), b)
mammans yttrande för ihop pågående aktivitet med händelser i då– eller framtid
(e.g., mamman säger ”Kommer du ihåg när vi såg en hund i parken?” när barnet
leker med en hund), eller c) mammans yttrande definierar hur samspelet ska
föras vidare efter ett avbrott utan aktivitet.
Ett icke–intonat mentaliseringsyttrande (IIMY) kodades om något av
följande kriterier uppfylldes; a) testledaren bedömer att mammans tolkning av
barnets mentala tillstånd i stunden är inkorrekt (e.g., mamman säger ”Du gillar
verkligen bollen!” när barnet inte visar sig intresserad av bollen), b) mammans
yttrande för ihop pågående aktivitet med händelser i då– eller framtid utan att en
sådan koppling är uppenbar (e.g., mamman säger ”Vill du åka till mormor
imorgon?” utan att mormor nämnts tidigare under samspelet), c) mamman
frågar eller föreslår vad barnet ska göra när barnet redan är engagerad i en
aktivitet eller visar intresse för något annat, d) mamman attribuerar barnet
mentala tillstånd som snarare tycks spegla mammans önskningar eller begär,
eller e) det är oklart vad mammans yttrande syftar till (e.g., mamman säger ”Du
gillar det!” när barnet inte visar intresse för någon speciell leksak eller
händelse). Med anledning av svårigheter att enbart utifrån transkriberingen
avgöra huruvida ett yttrande i samspelet kunde ses som ett MY eller inte var det
många yttranden som i detta steg markerades som senare under skattningen
visade sig inte vara ett MY. Framför allt rörde det sig om yttranden där man
utifrån transkriberingen kunde uppfatta det som att mamman talade i barnets
ställe.
När samtliga MY kategoriserats togs två delmått fram, ett för IMY
och ett för IIMY. Dessa beräknades genom att ta antalet IMY respektive IIMY
delat med totala antalet yttranden multiplicerat med 100, för att transformera
värdena till procent av det totala antalet yttranden.
Skillnader från den engelska förlagan. För att uppnå en reliabel
skattning gjordes två förändringar i skattningen jämfört med den engelska
förlagan. Den första rörde vad som räknades som ett MY. Under arbetet med att
anpassa de engelska kodningskriterierna med svenska förhållanden uppstod
svårigheter (låg interbedömarreliabilitet) med kategorin ”Talar i barnets ställe”,
som därmed inte ingår i analyserna.
En annan skillnad gäller ett specialfall i den engelska manualen. I
den engelska förlagan står det att Funny/Amusing (i.e., rolig[t]/underhållande)
ska skattas som ett MY bara då det används av mamman som en respons på att
barnet med en positiv affekt visar att någonting är roligt eller underhållande.
Under svenska förhållanden bedömdes att rolig(t) kan användas synonymt med
till exempel intressant eller spännande då mamman lägger märke till att något
14
har fångat barnets uppmärksamhet. Därför beslöts att skatta yttranden
innehållandes rolig(t) som ett MY, oavsett barnets affektiva uttryck.
Reliabilitet. Inledande reliabilitetsdiskussioner fördes mellan
författaren och två doktorander vid Institutionen för Beteendevetenskap och
Lärande, utifrån en preliminär MM–skattningen av den först
färdigtranskriberade videon. Därefter randomiserades (www.random.org) en
video ut av de 19 kvarvarande för en inledande reliabilitetsskattning. Efter denna
skattning och ytterligare diskussion kring reliabiliteten, slumpades ytterligare en
video fram (www.random.org) för en slutlig bedömning av reliabiliteten (mellan
författaren och en av doktoranderna).
Vid den första bedömningen framkom en överensstämmelsen för
klassificeringen av MY på 71 % (5/7 yttranden) och för dikotomisering mellan
intonade respektive icke–intonade MY på 80 % (4/5 yttranden). Den andra
skattningen gav en överensstämmelse på 81 % för MY (13/16 yttranden) och på
100 % för dikotomisering (13/13 yttranden). Reliabiliteten för den andra
skattningens MY bedömdes även med Cohen’s Kappa, к = .90.
Nyhetspreferens. Fagan Test of Infant Intelligence (FTII) är en
metod för att observera barnets preferens för nya stimuli (Fagan & Detterman,
1992). Testet bygger på att barnet ställs inför ett nyhetsproblem i form av att bli
presenterad för bilder på för barnet tidigare kända ansikten som visas
tillsammans med ansikten tidigare okända för barnet. Värdet som erhålls anger i
procent hur stor del av den tid barnet tittar på skärmen som barnet fokuserar på
nya bilder (Fagan & Detterman, 1992).
Bilderna presenterades i föreliggande studie på en 17 tums bildskärm
med hjälp av en datorbaserad version av FTII. Testledaren stod bakom en vit
skiva med ett titthåll för ögat och registrerade barnets bildpreferens genom att
med hjälp av en vanlig datormus markera om barnet tittade på höger eller
vänster bild. Tittade barnet exempelvis på den bild som var till höger utifrån
testledarens perspektiv så klickade och höll testledaren ner höger musknapp
under så lång tid som barnet tittade på bilden. Växlade barnet till vänster bild så
växlade också testledaren till vänster musknapp och om barnet valde att titta på
något vid sidan av skärmen så höll testledaren inte ner någon av musknapparna.
I föreliggande studie kunde en testning inte genomföras på grund av
att barnet tröttnade. Alla utom en FTII genomfördes av en och samma testledare.
Minnesindex. Utifrån resultaten på FTII och DI skapades ett
minnesindex (MI). Traditionellt ses NP och DI som mått på delvis särskilda
minnesprocesser (e.g., Baddeley et al., 2009), varför en sammanslagning av
dessa är motiverat att ses som ett mer generellt mått på minne.
Det MI som skapades i föreliggande studie baserades på en additiv
modell där resultatet på DI – värdet 0, 1, 2 eller 3 – lades ihop med ett nedskalat
värde på FTII, som också det kunde variera från 0 till 3. Utgångspunkten för
nedskalningen var att ett barn som inte uppvisade NP, vilket är det FTII ämnar
15
mäta, skulle få resultatet 0. Utifrån denna bas motsvarade sedan värdet 1
begynnande NP, värdet 2 förmodad NP och slutligen värdet 3 NP.
Eftersom FTII mäter NP utifrån hur stor andel av den totala tiden
som barnet tittar på nya stimuli jämfört med, för barnet, redan kända stimuli,
antogs att gränsen för när ett barn börjar uppvisa NP ligger vid den punkt där
barnet ägnar mer tid åt att titta på nya stimuli – det vill säga mer än 50 % av
tiden. Tidigare (e.g., Fagan & Detterman, 1992) har 53 % använts som en
användbar gräns för när barn uppvisar NP i FTII. Att gränsen sätts några
procentenheter över 50 är rimligt eftersom testresultat alltid innehåller mätfel. I
denna studie visade det sig också att ett värde på 53 % låg mycket nära den
första kvartilen (Q1 = 53.23 %). Således representerar värdena 0, 1, 2 och 3 om
barnets resultat ligger inom kvartil ett, två, tre eller fyra. Gränserna blev för 0) 0
% ≤ NP ≤ 53.2 %, 1) 53.2 % < NP ≤ 54.7 %, 2) 54.7 % < NP ≤ 57.1 %, och 3)
57.1 % < NP ≤ 100 %. MI kunde utifrån denna konstruktion teoretiskt variera
från 0 till och med 6. På grund av en avbruten FTII kunde MI bara beräknas för
20 observationer.
Swedish Early Communicative Development Inventories. The
MacArthur Communicative Development Inventories (Fenson et al., 1993) är ett
etablerat formulär för att bedöma barns kommunikativa förmåga. Formuläret
bygger på att barnets förälder(/rar) tar ställning för om barnet förstår respektive
yttrar ett antal verbala såväl som icke–verbala uttryck. Baserat på den
amerikanska förlagan (Fenson et al., 1993) har en svensk version tagits fram,
SECDI, riktat till barn som är mellan 8 och 16 månader (Eriksson & Berglund,
1999).
SECDI är uppdelat i två delar och avslutas efter dessa med en
möjlighet för föräldern att fylla i övriga kommentarer (Eriksson & Berglund,
1999). Del ett undersöker begynnande språklig kompetens och inleds med frågor
om tidiga tecken på språklig förståelse (1A). Detta följs åt av förståelse för några
vanligt förekommande yttranden (e.g., ”Är du hungrig?”, ”Kom hit”; 1B), två
frågor om tendenser till att börja tala (1C) och del ett avslutas sedan med 382
ord som föräldern får bedöma huruvida barnet förstår eller både förstår och kan
säga (1D). De 382 orden är uppdelade i 19 semantiska kategorier och innehåller
bland annat djurnamn, leksaker, pronomen och kroppsdelare. På grund av dålig
spridning på de enskilda delskalorna i föreliggande studie, summerades en
totalpoäng på SECDI del 1 (SECDI1: Ord) utifrån föräldrarnas skattningar. Del
1A gav från 0 till 3 poäng (max en poäng för varje item), del 1B från 0 till 27
poäng (max en poäng för varje item), del 1C från 0 till 4 poäng (max två poäng
för varje item) och del 1D gav två poäng, en för de ord barnet förstod (max en
poäng för varje item) och en för de ord barnet kunde säga (max en poäng för
varje item), som både kunde variera från 0 till 382. Totaltpoängen på SECDI1
hade således en teoretisk vidd från 0 till 798 poäng.
Del två av SECDI undersöker utveckling av kommunikativa
handlingar och gester och är indelad i sex undersektioner (Eriksson & Berglund,
16
1999). De fem första undersöker, i redovisad ordning, tidiga kommunikativa
gester (2A), lekar och rutiner (2B), handlingar med föremål (2C), om barnet
låtsas vara förälder (2D) eller imiterar andra vuxenhandlingar (2E). Den sista
sektionen undersöker om barnet under lek använder sig av ett föremål som
ersättning för ett annat (e.g., fjärrkontrollen till TVn är en telefon; 2F). Av
samma anledning som för del ett, summerades även SECDI del 2 i denna studie
till en totalpoäng (SECDI2: Gester). Del 2A gav från 0 till 22 poäng (max två
poäng för varje item), del 2B från 0 till 6 poäng (max en poäng för varje item),
del 2C från 0 till 17 poäng (max en poäng för varje item), del 2D från 0 till 13
poäng (max en poäng för varje item), del 2E från 0 till 15 poäng (max en poäng
för varje item) och slutligen gav del 2F 0 (”Nej”) eller 1 (”Ja”) poäng.
Totaltpoängen på SECDI2 kunde därmed variera från 0 till 74 poäng.
Av de 21 föräldrar som deltog i studien skickade 20 in SECDI. Ett
av dessa var ifyllt med en veckas fördröjning från det datum då mamman besökt
på Linköpings universitet ägde rum, resterande med max två dagars fördröjning.
Dataanalyser
Därefter fördes data över till Statistical Package for the Social Sciences 16.0 för
vidare analyser. Deskriptiv statistik togs fram och icke–parametriska
korrelationsberäkningar valdes baserat på visuell inspektion samt samplets
storlek. Gruppjämförelser gjordes baserat på bakgrundsvariabler (e.g., barnets
kön, ålder, vikt vid födsel). Efteranalyser där samplets outliers exkluderades
genomfördes och slutligen genomfördes explorativa subgruppsanalyser för att ge
ökad förståelse för resultaten. Samtliga analyser med IMY var ensidiga, övriga
dubbelsidiga.
Etiska Överväganden
Samtliga mammor som deltog i studien informerades skriftligen (se Bilaga A)
om vad ett deltagande i projektet skulle innebära och fick skriva på informerat
samtycke. I början av varje observation gick testledaren dessutom noga igenom
vilka moment barnet och mamman skulle ställas inför, och på vilket sätt dessa
skulle genomföras. Mamman hade också möjlighet att ställa frågor när som helst
under observationen samt frågades i slutet av observationen huruvida det var
något hon undrade över eller ville kommentera. Det var dessutom möjligt för
mammorna att få en kopia av videomaterialet om de så önskade. Endast två
mammor bad om detta. Allt pappers– och videomaterial från observationerna
förvarades i ett låst skåp. Projektet har värderats och godkänts av den regionala
etikprövningsnämnden i Linköping (dnr 79–09).
17
Resultat
Inledande Analyser
Deskriptiv statistik för variablerna presenteras i Tabell 2. Resultaten
på fördröjd imitation (DI) i denna studie (M = 1.7, SD = 0.9) ligger i linje med
resultat från tidigare forskning (e.g., M = 1.6, SD = 0.8; Heimann et al., 2006).
Resultat på FTII (i.e., nyhetspreferens [NP]) för gruppen som helhet i
föreliggande studie (M = 56.09, SD = 4.75) indikerar NP i jämförelse med
tidigare forskning för samma åldersgrupp (e.g., M = 57.04, SD = 4.31; Heimann
et al., 2006). Jämfört med normeringsdata ligger resultaten på Swedish Early
Communicative Development Inventories: Words and Gestures (SECDI1: Ord
M = 31.3, SD = 27.2; SECDI2: Gester M = 10.3, SD = 6.0) i linje med vad som
kan förväntas utifrån barnens ålder (e.g., Eriksson & Berglund, 1999).
För icke–intonade mentaliseringsyttranden (IIMY) framkom att det
fanns en tydlig skevhet i samplet på grund av två outliers (se Figur 1). SECDI1
innehåller också en outlier (se Figur 2).
Bakgrundsvariabler. Mammor som fortfarande ammade sina barn
(Mrank = 15.6, n = 5, M = 5.3 %) använde sig av intonade
mentaliseringsyttranden (IMY) i större utsträckning än mammor vars barn slutat
ammats (Mrank = 8.8, n = 15, M = 2.6 %), U = 12 p = .026. Skillnaden
påverkades inte av att samplets outliers exkluderades. I övrigt framkom inga
skillnader med för mentaliseringsyttranden (MY) med avseende på
bakgrundsvariablerna.
Barn utan syskon (Mrank = 11.6, n = 11, M = 57.26) presterade bättre
än barn med minst ett syskon (Mrank = 6.1, n = 7, M = 53.91) med avseende på
NP, U = 17 p = .024. Också utan samplets outliers kvarstod denna skillnad. I
övrigt framkom det inte några gruppskillnader för minnesvariablerna.
Mammor som hade upplevt medicinska eller andra komplikationer i
samband med förlossning (e.g., för tidig vattenavgång, havandeskapsförgiftning)
skattade sina barn högre (Mrank = 14.1, n = 7, M = 14.1) på icke–verbal
kommunikation (SECDI2) än mammor utan upplevda komplikationer (Mrank =
8.5, n = 12, M = 8.2), U = 20 p = .043. Denna skillnad försvann då samplets
outliers exkluderades (U = 17, n.s.). I övrigt framkom ingen statistiskt
säkerställd påverkan av bakgrundsvariablerna för varken SECDI1 eller SECDI2.
Barnets kön framkommer vid en visuell inspektion som en
påverkansfaktor på både IMY och IIMY. Dessa skillnader kunde inte
säkerställas statistiskt.
Huvudanalyser
Det totala antalet yttranden varierade mellan 68 och 273 för hela
gruppen (M = 183, SD = 59). Av dessa var 3.2 % (SD = 2.2) intonade (IMY) och
0.9 % (SD = 1.0) icke–intonade (IIMY). Variablerna IMY och IIMY uppvisade
18
Tabell 2
Deskriptiv statistik för studiens huvudvariabler.
N
M (SD)
Min–Max
(Observerad)
Min–Max
(Teoretisk)
MM–variabler
Antal yttranden
Gruppen
20
183(59)
68–273
0–N/A
Pojkar
14
178(62)
68–273
Flickor
6
195(55)
96–241
IMY (%)
Gruppen
20
3.2(2.2)
0.0–7.4
0–100
Pojkar
14
3.6(2.3)
0.0–7.4
Flickor
6
2.3(1.8)
0.0–5.0
IIMY (%)
Gruppen
20
0.9(1.0)
0.0–3.4
0–100
Pojkar
14
1.1(1.0)
0.0–3.4
Flickor
6
0.4(0.7)
0.0–1.7
Minnesvariabler
DI
Gruppen
21
1.7(0.9)
0–3
0–3
Pojkar
15
1.6(0.8)
0–3
Flickor
6
1.8(1.2)
0–3
NP
Gruppen
20
56.09(4.75) 50.49–68.44
0–100
Pojkar
14
55.64(4.46) 50.49–65.63
Flickor
6
57.13(5.67) 53.61–68.44
MI
Gruppen
20
3.2(1.6)
1–6
0–6
Pojkar
14
3.0(1.5)
1–5
Flickor
6
3.5(1.8)
1–6
Kommunikationsvariabler
SECDI1: Ord
Gruppen
20
31.3(27.2)
2–111
0–798
Pojkar
14
32.1(30.1)
5–111
Flickor
6
29.5(21.3)
2–57
SECDI2: Gester
Gruppen
20
10.3(6.0)
2–19
0–74
Pojkar
14
9.6(5.3)
2–19
Flickor
6
11.7(7.7)
2–18
Notering. MM = Mind–mindedness; IMY = Intonade mentaliseringsyttranden (Intonad mind–
mindedness); IIMY = Icke–intonade mentaliseringsyttranden (Icke–intonad mind–
mindedness); DI = Fördröjd imitation; NP = Nyhetspreferens (resultat på FTII); MI =
Minnesindex baserat på resultat på DI och NP; SECDI1 = Resultat på SECDI del 1; SECDI2
= Resultat på SECDI del 2.
en positiv korrelation som inte var signifikant, rs(18) = .38 (n.s.). Sambandet
ökade emellertid och blev signifikant då samplets outliers exkluderades, rs(15) =
.52 p = .034. Det fanns inte något samband mellan IMY och tid för den fria
19
leken, rs(18) = .01 (n.s.), eller mellan IIMY och tid för den fria leken, rs(18) = –
.05 (n.s.).
Inget samband fanns mellan resultat på NP och resultat på DI, rs(18)
= .19 (n.s.). Resultatet mellan SECDI1 (Ord) och SECDI2 (Gester) uppvisade
inget statistiskt säkert samband (rs(18) = .36, n.s.).
Figur 1. Boxplot för variabeln icke–
intonade
mentaliseringsyttranden
(IIMY), med variabelns två outliers
markerade (värden i %).
Figur 2. Boxplot för resultat på del 1 av
SECDI (SECDI1), med variabelns
outlier markerad (värde i antal).
Mentaliseringsyttranden och minne. Inga säkerställda samband
mellan varken IMY eller IIMY och minnesvariablerna upptäcktes (se Tabell 3).
Sambanden var icke–signifikanta även då samplets outliers exkluderats.
Tabell 3
Korrelationer mellan mentaliseringsyttranden (IMY och IIMY) och minnes– samt
kommunikationsvariabler, med och utan gruppens outliers.
Kommunikationsvariabler
Minnesvariabler
DI
NP
MI
SECDI1
SECDI 2
rs(n) .05(20)
–.08(19)
–.10(19)
.26(19)
–.39(19)*
IMY a
a
Utan outliers
rs(n) –.03(17)
–.06(17)
–.07(17)
.16(16)
–.35(16)†
IIMY b
rs(n) –.03(20)
–.04(19)
–.04(19)
.31(19)
–.20(20)
Utan outliers b
rs(n) –.02(17)
–.18(17)
–.19(17)
.29(16)
–.35(16)
†
Notering. * p < .05 p < .10 DI = Fördröjd imitation; NP = Nyhetspreferens; MI =
Minnesindex baserat på resultat på DI och NP; SECDI1 = Resultat på SECDI del 1: Ord;
SECDI2 = Resultat på SECDI del 2: Gester.
a.
ensidiga korrelationsberäkningar.
b.
dubbelsidiga korrelationsberäkningar.
Eftersom bakgrundsvariabeln Ammas visade sig påverka variabeln
IMY
i
de
inledande
analyserna,
genomfördes
explorativa
korrelationsberäkningar uppdelat i två subgrupper bestående av den grupp barn
20
som fortfarande ammades och den grupp som slutat ammas (se Tabell 4). Med
avseende på förhållandet mellan IMY och minnesvariablerna upptäcktes ingen
statistiskt säker förändring.
För Syskon fanns en skillnad i NP mellan de barn som hade och de
som inte hade syskon. Därför genomfördes explorativa korrelationsberäkningar
mellan MY–variablerna och NP för de två subgrupperna. Inga signifikanta
samband noterades.
Slutligen jämfördes resultatet för de sju mamma–barn par med högst
respektive lägst andel IMY (se Tabell 5). Jämförelsen visar att de med högst
andel också har högre medelvärden på samtliga minnesvariabler och på verbal
kommunikationsförmåga (SECDI1). Skillnaderna uppvisade inte statistisk
signifikans.
Tabell 4
Korrelation mellan intonade mentaliseringsyttranden (IMY) och minnes– samt
kommunikationsvariabler för subgrupperna Ammas och Ammas inte.
Minnesvariabler
Kommunikationsvariablero
DI
NP
MI
SECDI1
SECDI2
IMY
Ammas
rs(n)
.47(5)
–.20(4)
.32(4)
.40(4)
–.60(4)
Ammas inte
rs(n)
–.19(15) –.04(15)
–.17(15)
.44(15)*
–.30(15)
Notering. * p < .05 Korrelationsberäkningarna är ensidiga. DI = Fördröjd imitation; NP =
Nyhetspreferens; MI = Minnesindex baserat på resultat på DI och NP; SECDI1 = Resultat på
SECDI del 1: Ord; SECDI2 = Resultat på SECDI del 2: Gester.
Tabell 5
Jämförelse av medelvärden på samtliga minnes– och kommunikationsvariabler för de med
lägst respektive högst värde för intonade mentaliseringsyttranden (IMY).
Minnesvariabler
Kommunikationsvariabler O
Ranggrupp
DI
NP
MI
SECDI1
SECDI2
M(SD)
M(SD)
M(SD)
M(SD)
M(SD)
IMY Rang 1-7
1.6(1.0)
55.52(3.51) 3.3(1.6) 19.1(13.5)
13.0(7.8)
N
7
7
7
7
7
Rang 14-20 1.9(1.2)
57.07(5.91) 3.6(1.5) 31.3(21.4)
7.0(4.5)
N
7
7
7
6
6
Notering. Rang 1–7 = De sju observationer med lägst resultat på IMY; Rang 14–20 = De sju
observationer med högst resultat på IMY. Ingen av skillnaderna är statistiskt säkerställda.
Mentaliseringyttranden och kommunikation. Både IMY och
IIMY hade svaga positiva korrelationer med verbal kommunikationsförmåga
(SECDI1; se Tabell 3). Inget av dessa samband var statistisk säkra. Sambanden
minskade något i storlek då samplets outliers exkluderades.
Ett negativt samband mellan IMY och icke–verbal kommunikation
(SECDI2; se Tabell 3) upptäcktes, rs(17) = –.39 p = .047. Det betyder att
mammor som använde IMY i hög grad hade barn som bedömdes använda gester
i lägre grad. Med samplets outliers exkluderade visade det sig att korrelationen
21
mellan IMY och SECDI2 minskade något och inte längre var statistiskt säker,
rs(14) = –.35 (n.s.). IIMY korrelerade också negativt med SECDI2 (se Tabell 3).
Även om detta samband ökade något utan samplets outliers var det inte
signifikant varken med eller utan outliers.
För de barn som inte längre ammades fanns ett positivt samband
mellan IMY och SECDI1, rs(13) = .44 p = .049 (se Tabell 4). Med anledning av
att bakgrundsvariabeln Komplikationer visat sig påverka resultaten för SECDI2,
genomfördes explorativa korrelationsberäkningar mellan MY–variablerna och
SECDI2 (se Tabell 6). Ett negativt samband noterades för de mammor som
rapporterat komplikationer runt förlossningen (rs(5) = –.69, p = .045).
Korrelationskoefficienterna skilde sig inte signifikant åt mellan grupperna.
Tabell 6
Korrelation mellan MY–variabler och
SECDI2
för
subgrupperna
Komplikationer och Inte komplikationer.
SECDI2
IMY
Ja
rs(n)
–.69(7)*
Nej
rs(n)
–.17(12)
IIMY
Ja
–.33(7)
rs(n)
Nej
–.04(12)
rs(n)
Notering. * p < .05 Om mamman i
samband
med
födseln
upplevde
komplikationer (Ja) eller inte (Nej).
Korrelationsberäkning för IMY är ensidig
och för IIMY dubbelsidig.
Diskussion
I föreliggande studie framkom inget stöd för uppställda hypoteser. Intonade
mentaliseringsyttranden (IMY) uppvisade inget samband med samtida
minnesutveckling (Hypotes 1–3) eller kommunikationsförmåga (Hypotes 4–5) i
huvudanalyserna. Det framkom dock i subgruppsanalyserna indikationer på att
bakomliggande faktorer kan ha påverkat resultaten.
Nedan diskuteras studiens resultat i ljuset av tidigare forskning och
teori samt undersökningens möjlig metodologiska problem. Först med
utgångspunkt i frågeställningarna, sedan utifrån urval och testsituationen samt
skattning av mind–mindedness. Slutsatser dras därefter och avslutningsvis förs
ett resonemang kring framtida forskning. Mind–mindedness (MM) refereras till
det ursprungliga namnet då jag skriver om tidigare forskning och till
mentaliseringsyttranden (MY) när jag specifikt talar om det inom ramarna för
den aktuella studien (i.e., i en svensk kontext). När det gäller generella
uttalanden (e.g., framtida forskning) använder jag mig av MY.
22
Minnesförmåga
För relationen mellan minnesvariablerna och IMY var endast en av tre
korrelationer i positiv riktning. De specifika måtten, fördröjd imitation (DI) och
nyhetspreferens (NP), skiljer sig inte från det mer generella måttet minnesindex
(MI). Storleken på samtliga samband var små (Hinkle, Wiersma & Jurs, 2003),
oavsett om outliers inkluderades eller inte (i.e., storleken på rs varierade mellan
.03 och –.10). Statistisk power tycks inte ha varit ett problem, eftersom
korrelationerna var så pass små.
Samtliga korrelationer mellan minnesvariablerna och icke–intonade
mentaliseringsyttranden (IIMY) var i negativ riktning, med och utan samplets
outliers. Precis som för sambanden med IMY var sambanden små och inte
statistiskt signifikanta (Hinkle et al., 2003), –.02 ≥ rs ≤ –.19. Det är möjligt att
frånvaron på observerade samband har att göra med att MY och kognition (i.e.,
minne) här observerats vid ett tillfälle. Ett sådant samband har dock inte stöd i
tidigare forskning på hur mammors MM påverkar barns senare kognitiva
utveckling (e.g., Meins et al., 2003).
Eftersom minnesutveckling tidigare inte direkt undersökts i relation
till intonad MM är det svårt att värdera resultaten i ljuset av annan forskning.
Vad som kan konstateras är dock att mammors MM generellt har visat sig vara
något som ger skillnader i barns kognitiva utveckling över tid (e.g., Bernier et
al., 2010; Laranjo et al., 2008; Meins et al., 2003). Utifrån dessa tidigare fynd
trend är det möjligen inte helt förvånande att det i föreliggande studie inte
framkom några direkta samband mellan mammans IMY och barnets samtida
minnesförmåga. Bernier et al. (2010) visade att mammans intonade MM då
barnet var 6 månader gammalt predicerade barnets förmåga att lösa det problem
de ställs inför i Hide the pots, vilket delvis baserar sig på en förmåga till
objektpermanens (i.e., att minnas var ett objekt har placerats), då de var 18
månader gamla. Bernier et al.’s (2010) fynd tillsammans med en generell
uppfattning om att samspelseffekter framför allt gör sig påminda i barnets
utveckling över tid (Fonagy et al., 2007; Fivush et al., 2006; Tomasello et al.,
2005), indikerar att ett samband mellan MY och minne kan visa sig i en
longitudinell studie.
En möjlig intressant aspekt som visade sig i subgruppsanalyserna är
att de barn vars mammor använde IMY i hög grad hade högre resultat (utifrån
visuell inspektion av medelvärden) än de som exponeras minst för IMY på
samtliga minnesvariabler. Trots att skillnaderna inte är statistiskt säkra motiverar
de att studien utvidgas så att ett större antal mamma–barn dyader kan delta.
Courage och Howe (2002) har föreslagit att barns kognitiva funktioner utvecklas
och blir mer flexibla och avancerade över de två första åren i livet. Det kan
spekuleras kring huruvida underliggande faktorer möjligen kan ge större utslag
då barnen är under året, men över tid inte störa sambandet mellan mammans
IMY och barnets minnesförmåga i så stor utsträckning. Ett sådant resonemang
23
skulle tala för en förväntad effekt av IMY på minnesförmåga i longitudinella
studier. Flertalet teoretiker inom fältet menar dessutom att barnet runt 18
månaders ålder uppvisar en tydligt markerad förändring i sitt kognitiva
fungerande (Courage & Howe, 2002), något som ytterligare talar för att effekter
av IMY borde studeras longitudinellt (vilket kommer att göras då denna studie
följs upp).
Vidare visade subgruppsanalyserna att för gruppen barn som
fortfarande ammades fanns det positiva samband mellan IMY och två av tre
minnesvariabler, DI och MI. Ett positivt samband framkom också mellan båda
MY–variablerna (IMY och IIMY) och NP för den grupp barn som hade syskon.
Med tanke på gruppernas storlekar var dessa analyser endast explorativa och ska
därför tolkas med försiktighet. Det samlade intrycket är emellertid att de ger
stöd för att underliggande faktorer kan ha påverkat resultaten.
Kommunikativ Förmåga
Sambandet mellan IMY och föräldrarnas skattning av barnets verbala
förmåga var svagt (Hinkle et al., 2003) positivt (rs = .26, n.s.) medan sambandet
mellan IMY och icke–verbala kommunikation var negativt (rs = –.39, p = .047).
Då samplets outliers togs bort blev korrelationen lägre och inte längre
signifikant. Fortsatta analyser visade att sambandet mellan IMY och icke–verbal
kommunikation inte är lika tydliga för de tio barn vars mammor inte rapporterat
komplikationer kring födseln (rs = –.17, n.s.), medan sambandet för den gruppen
barn som upplevt komplikationer var tydligare (rs = –.69, p = .045). En
underliggande faktor som påverkat sambandet kan här ha visat sig. Denna
tolkning är emellertid spekulativ, då korrelationskoefficienterna för grupperna
inte signifikant skilde sig åt. En annan intressant aspekt är att samtliga samband
mellan MY–variablerna (IMY och IIMY) och SECDI2, både i huvud– och i
subgruppsanalyserna var negativa, vilket möjligen tyder på att sambandet inte
påverkats av några underliggande faktorer. Det kan alltså vara som så att
mammans MY generellt uppvisar en negativ relation till barnets icke–verbala
kommunikationsförmåga. Fler observationer hade behövts för att några
definitiva slutsatser skulle kunna dras om detta.
Trenden i korrelationerna är att mammans MY generellt tycks ha ett
positivt samband med barnets verbala kommunikationsförmåga, oavsett om den
är intonad (IMY) eller icke–intonad (IIMY). I den enda studie där mammans
MM, skattat utifrån en fri beskrivning av barnet, tidigare ställts i samband med
verbal kommunikationsförmåga, skattat med The MacArthur Communicative
Development Inventories (Fenson et al., 1993), hittade man ett nollsamband vid
12 månaders ålder (Laranjo & Bernier, 2010). Sambandet var dock positivt och
statistiskt signifikant när barnen blivit 2 år gamla. I en studie av McQuaid,
Bigelow, McLaughlin och MacLean (2008) fann man ett samtida samband
mellan mammans MM, återigen skattat utifrån en fri beskrivning, och barnets
benägenhet att beskriva tidigare upplevelser med ord för mentala tillstånd. Detta
24
fynd kan ses som en indikation på att barn till mammor som uppvisar hög MM
har en specifik trend i deras verbala kommunikationsutveckling, de har möjligen
en större förståelse för ord som beskriver inre upplevelser men kanske inte
nödvändigtvis för ord i allmänhet (McQuaid et al., 2008). Dessa barn var dock
betydligt äldre (i.e., ca 5 år gamla; McQuaid et al., 2008) än barnen i
föreliggande studie. Det kan med andra ord röra sig om att effekterna visar sig
då barnen blivit äldre (Laranjo & Bernier, 2010; McQuaid et al., 2008).
Här visar sig sammanfattningsvis två övergripande ansatser i den
aktuella studien. Mammans MY (IMY och IIMY) tycks i regel korrelera positivt
med barnets verbala förmåga och negativt med barnets gestuella förmåga.
Eftersom man i en skattning av MY studerar framför allt hur mamman svarar
verbalt på barnets beteenden (Meins & Fernyhough, 2006), är dessa riktningar
logiska genom ett resonemang att ”verbalt ger verbalt men inte gestuellt”. Det
kan alltså röra sig om att mamman hjälper barnet att sätta ord på sina inre
mentala tillstånd (e.g., Fonagy et al., 2007), men behöver för den skull inte vara
bra på att hjälpa barnet att utveckla gester för att uttrycka sig. Det kan tänka sig
att hög MY i kombination med någon annan, mer gestuellt inriktad,
samspelsfaktor tillsammans skulle kunna förklara barnets generella
kommunikativa utveckling bättre än MY. Med bättre statistisk power hade
säkerheten i sambanden mellan MY–variablerna och barnets kommunikativa
färdigheter ökat, vilket hade gett ett bättre underlag för att kunna dra tydligare
slutsatser om detta.
Swedish Early Communicative Development Inventories: Words and
gestures (SECDI) ses generellt som ett valitt och reliabelt skattningsformulär för
barns kommunikativa utveckling (Berglund & Eriksson, 2000; Eriksson &
Berglund, 1999). Det kan dock vara vikigt att reflektera över vilken effekt
mammans MY i sig har på hennes förmåga att skatta barnets kommunikativa
förmåga. I och med att SECDI är ett föräldraskattningsformulär bygger det på
att mamman förstår vad barnet försöker kommunicera. Det kräver med andra ord
att mamman kan mentalisera kring barnet. MY är också det beroende av att
mamman kan mentalisera, vilket dels ingår i den teoretiska modellen av MM
(Meins, 1997; 1999) och dels har visats i studier av MM i förhållande till
Reading the Eyes in the Mind Test (i.e., icke–intonad MM korrelerade negativt
med mammans förmåga att läsa av mentala tillstånd i ansiktsuttryck; Kristen et
al., 2010) och reflective functioning (i.e., intonad MM korrelerade positivt med
förälderns förmåga att reflektera över sina egna och barnets mentala tillstånd;
Rosenblum, McDonough, Sameroff & Muzik, 2008). Alltså kan mammans
mentaliseringsförmåga eventuellt ha varit en underliggande faktor som påverkat
sambanden. Det var några föräldrar som i formuläret kommenterade att det var
svårt att avgöra vad deras barn förstod och inte förstod – information som
indikerar att systematiska fel kan finnas i skattningarna av SECDI. Sådana
möjliga effekter hade varit ett mindre problem om fler observationer samlats in.
25
Urval och Testsituation
Urvalsprocessen i denna studie var utformad utifrån praktisk
genomförbarhet och inte optimerad för studiens syfte. Den ojämna
könsfördelningen hos barnen är ett tecken på att systematiska fel smugit sig in i
urvalsprocessen. Även om denna skevhet till synes uppstod på grund av ren otur
– det var fler mammor med söner som frivilligt anmälde sig till studien – går det
att misstänka att det finns en eller ett par bakomliggande faktorer som styrde
denna ”slump”.
Förutom att det var övervägande fler pojkar än flickor bland barnen i
studien finns det också frågetecken kring spridningen inom gruppen. Samtliga
mammor visade genom sitt frivilliga deltagande ett uppenbart intresse för sitt
barns utveckling och majoriteten av föräldrarna hade, eller planerade att skaffa
sig, någon slags erfarenhet av högskole– eller universitetsstudier. Det generella
intrycket var dessutom att ingen av mammorna hade upplevt några
återkommande eller ohanterliga svårigheter i relationen till sitt barn. Det talar
för att gruppen var relativt homogen. Å andra sidan indikerade
bakgrundsvariabler så som Komplikationer, Syskon och Ammas att både
mammor och barn hade olika förutsättningar. Utifrån dessa aspekter är istället en
befogad fråga om inte spridningen var för stor? I föreliggande studie var en
homogen grupp typiska barn att föredra, för att minska risken att underliggande
faktorer skulle störa resultaten. Detta kan inte konstateras ha uppnåtts.
Förutom problem med urvalet går det också att intressera sig för
vilken effekt testledaren hade på resultaten, i och med att han delvis var med i
samspelet. Vissa mammor rapporterade att barnet samspelade annorlunda med
testledaren jämfört med hur barnet brukar samspela. Även om detta förmodligen
kan förklaras av att testledaren använde sig av strukturerade lekmetoder som
barnet inte var van vid, kan sådana detaljer möjligen ha stört både mamman och
barnet i deras samspel under den fria leken – och dessutom göra att resultaten
inte avspeglar barnets karaktär i ett mer vardagligt sammanhang. En annan
möjlig testledareffekt är att förmågan att genomföra DI och NP förändrades över
tid. Detta kan ha bidragit till att data för barn tidigt i studien på dessa test är
mindre ackurata än de för senare barn.
Slutligen är testsituationen i sig något som kan tänkas ha påverkat
både mamma och barn. Det mest uppenbara problemet är att mammans förmåga
att mentalisera kan ha påverkats i testsituationen och därmed också hennes
tendens att använda sig av MY i allmänhet, och IMY specifikt, under den fria
leken. Detta torde rimligtvis ge ett större utslag för mammor som vanligtvis
använder sig av IMY i stor utsträckning än för de som använder sig av IMY i låg
utsträckning. Det är helt enkelt en större skillnad att vanligtvis ligga på 5 % och
i en testsituation på 0 %, jämfört med att gå från 1 % ner till 0 %. Skillnader i
variation beroende på IMY kan alltså tänkas bli mindre differentierad. Samma
effekt, men omvänd, gäller teoretiskt för IIMY. Detta kan ha påverkat resultaten.
26
Skattning av Mentaliseringsyttranden
Meins och Fernyhoughs (2006) modell för skattning av MM anses vara ett valitt
och reliabelt instrument som visat sig empiriskt gångbart i engelsktalande länder
(e.g., Meins et al., 2001; 2002; 2003; 2008). Begreppet har också
uppmärksammats och använts i kulturer med andra språk, exempelvis i
Tyskland (Kristen et al., 2010), Japan (Ikuko, 2007; 2008) och Kina (Lin &
Biao, 2005). En tillämpning i Sverige var med andra ord rimlig att tänka sig.
Ett inledande relevant övervägande att göra i sammanhanget är
vilken effekt de underliggande faktorerna har på MY, och därmed också på
resultaten. I tidigare studier på samspelsprocesser och kognitiv utveckling har
både föräldrar– och barnkaraktäristika visat sig fungera modererande på de
samband man undersökt (e.g., Dunn et al., 1991; Laible, 2004; Lok &
McMahon, 2006; Pawlby et al., 2010).
Lok och McMahon (2006) fann att mammor med depressiva symtom
uppvisade lägre MM, baserat på beskrivningar av deras barn, och att
användande av mentala beskrivningar var vanligare för mammor vars barn var
flickor jämfört med de mammor som hade pojkar. Vidare visade Demers,
Bernier, Tarabulsy och Provost (2010) att mammor som hade hög positiv MM
(i.e., att tillskriva barnet mentala tillstånd av positiv karaktär), också skattat
utifrån en intervju, upplevde sina barn som mindre problematiska och sin
föräldraroll som mindre stressfylld jämfört med mammor med låg positiv MM.
De här tidigare fynden (i.e., Demers et al., 2010; Lok & McMahon,
2006) visar att MY kan påverkas av och varierar med faktorer som jag i denna
studie inte hade möjlighet att överblicka. Rent spekulativt går det också att
resonera kring om några av de ovanstående faktorerna kan ha visat sig i de
subgruppsskillnader som framkom. Att exempelvis fortfarande amma sitt barn
kanske, som en symbol för en typisk mammauppgift, ger mamman en trygghet i
sin föräldraroll och därmed någon slags fördel vad gäller att kunna leva sig in i
barnets mentala tillstånd. Detta skulle kunna förklara varför användande av IMY
skilde sig åt mellan den grupp som fortfarande ammade sina barn och de som
slutat amma sina barn.
Med anledning av Lok och McMahons (2006) upptäckta skillnad i
användande av MM beroende av barnets kön, är det viktigt att bejaka den
ojämna könsfördelningen i föreliggande studie. Här kan det finnas skillnader
som inte gick att upptäcka på grund av könsgrupperna var för små var för sig.
Den deskriptiva statistiken indikerar en skillnad mellan könen både med
avseende på IMY och på IIMY. I ett större sample hade djupare analyser av data
kunnat genomföras, med möjlighet att uttala sig om eventuella effekter av
subgruppskillnader på resultaten som följd. Det ska inte heller uteslutas att
samtliga iakttagbara subgruppsskillnader helt enkelt kan bero på slumpvariation.
Reliabiliteten för skattningen av MY var god endast då kategorin
Tala i barnets ställe (TBS) exkluderats. Vilka effekter detta utelämnade kan ha
27
haft på resultaten är potentiellt relevant att överväga. Det går inte att utesluta att
kategorin TBS i sig hade påverkat resultaten. I tidigare studier i har man fått
högre medelvärden för intonad MM än vad värdet på IMY var i föreliggande
studie. Baserat på de studier där samma skattningsprocedur använts hade Meins
et al. (2002) för hela deras grupp ett medelvärde på 10 % och Pawlby et al.
(2010) 5 % för deras icke–kliniska grupp. Dessa värden ska jämföras mot ett
medelvärde på 3.2 % i den aktuella studien, ett värde som stämmer bättre
överens med exempelvis de för Pawlby et al.’s (2010) grupp deprimerade
mammor (M = 2.2 %). Skillnaderna är möjligen en produkt av att TBS uteslutits.
I Laranjo et al.’s (2008) studie var TBS den största kategorin, vilket ger
ytterligare stöd för en sådan tolkning.
Att det utan samplets outliers fanns ett signifikant positivt samband
mellan IMY och IIMY komplicerar exkluderandet av TBS ytterligare, och ger
belägg för att TBS är viktigt för differentiering mellan olika observationer. I
tidigare studier (e.g., Meins et al., 2003) har sambandet mellan intonad MM och
icke–intonad MM uppträtt som nollsamband, vilket ger ytterligare stöd för att
TBS är en viktig kategori för att få en utslagsgivande spridning. Också samplets
storlek måste misstänkas ha bidragit till att nyanseringen mellan IMY och IIMY
inte är tydlig utan samplets outliers.
Slutsatser
I tidigare studier har mammans MM visat sig över tid kunna predicera barnets
social–kognitiva utveckling (e.g., Meins et al., 2001; 2002; 2003). Även om
resultaten i föreliggande studie skiftade lite i storlek och riktning i
subgruppsanalyserna, är den rimligaste tolkningen baserat på vad som
framkommit i denna studie att det inte går att se några samband mellan
mammans IMY och barnets samtida minnesutveckling vid 9 månaders ålder.
I den aktuella studien kunde inte heller mammans MY länkas till
barnets samtida verbala kommunikationsförmåga (SECDI1: Ord), även om detta
till viss del kan ha berott på bristande statistisk styrka. Mammans MY visade sig
däremot korrelera negativt med barnets icke–verbal kommunikationsförmåga
(SECDI2: Gester), signifikant för IMY men inte för IIMY. Också
subgruppsanalyserna indikerade att det generella sambandet mellan MY–
variablerna (IMY och IIMY) och SECDI2 var negativt. Den signifikanta länken
mellan IMY och SECDI2 kan ha varit beroende av sambandet för dessa
variabler hos de mammor som upplevt komplikationer runt födseln.
Resultaten ska värderas i ljuset av att det här är den första empiriska
studien av MY i Sverige. Det ska också hållas i minnet att resultaten ska följas
upp längre fram, något som möjligen kommer ge mer klarhet i vilka eventuella
samband som finns och inte. Utöver detta finns det också insamlad data som
ännu inte analyserats (i.e., ASQ och ESCS). Även om den generella
bedömningen måste vara att MY som skattningsmetod är tillämpbar i Sverige,
medför problem baserat på exkludering av kategorin TBS betänkligheter kring
28
resultaten. Också gruppens struktur och underliggande faktorer är vikigt att
överväga då resultaten tolkas.
Framtida Forskning
I framtida prövningar av effekter av MY på utveckling bör man sträva efter att
få in större sample än vad jag lyckades med i denna studie. Det är också viktigt
att utforma en skattning av MY som är välanpassad till svenska förhållanden.
Utifrån vad som framkom i föreliggande studie är den viktigaste aspekten i detta
fortsatta arbete att fundera kring hur TBS ska skattas i en svensk kontext.
Det är av vikt att vidare kartlägga hur mammans MY predicerar
barnets bearbetning av olika typer av information, affektiv eller kognitiv, samt
olika typer av kommunikativa uttryck, verbala eller gestuella. Utifrån den
forskning som finns är det oklart på vilket sätt mammans MY påverkar dessa
olika domäner, även om det kan sägas finnas ett generellt samband med barnets
social–kognitiva utveckling. Mer forskning behövs för att kunna förstå vilka
aspekter som bättre förklaras av andra samspelsfaktorer och kanske rentav
missgynnas av för hög MY.
Ett möjligt intressant problem som inte studerats tilläckligt är om,
och i så fall på vilket sätt, mammans egen mentaliseringsförmåga påverkar
hennes förmåga att ge tillförlitliga skattningar av barnets olika förmågor. Detta
eventuella samband skulle behöva studeras i framtida forskning, för att
precisionen i de mätmetoder som används ska kunna utvecklas.
Vidare skulle det vara intressant att studera hur samband mellan
pappors MY och barnets kognitiva utveckling ser ut. Bortsett från den forskning
Arnott och Meins (2008) och Lundy (2003) har genomfört, är pappor en
förbisedd grupp vad gäller studiet av MM. Det är också viktigt att få en
uppfattning om hur barnets karaktäristika samspelar med både mammans och
pappans användande av MY. För att bättre förstå hur olika samspelsprocesser
påverkar barnets utveckling kan det tänkas att alla parter måste studeras.
Slutligen kan det också vara av vikt att fundera över
tillämpningsområden av MY utanför utvecklingspsykologisk forskning. Som ett
sätt att studera samspelsprocessers påverkan på människors generella utveckling
och förändring är ett möjligt passande område forskning på psykologisk
behandling. En sådan tillämpning motiveras också av att Pawlby et al. (2010)
studerat MM i grupper som uppvisar psykologiska problem.
29
Referenser
Ainsworth, M. D. S., Bell, S. M., & Stayton, D. J. (1974). Infant–mother
attachment and social development: Socialisation as a product of
reciprocal responsiveness to signals. I M. P. M. Richards (Red.), The
integration of a child into the social world (s. 99–136). London:
Cambridge University Press.
Ainsworth, M. D. S., Blehar, M. C., Waters, E., & Wall, S. (1978). Patterns of
attachment: A psychological study of the strange situation. New
Jersey: Lawrence Erlbaum.
Arnott, B., & Meins, E. (2008). Continuity in mind–mindedness from pregnancy
to the first year of life. Infant Behavior and Development, 31, 647–
654. doi: 10.1016/j.infbeh.2008.07.001
Baddeley, A., Eysenck, M. W., & Anderson, M. C. (2009). Memory. Hove:
Psychology Press.
Bauer, P. J. (2004). Getting explicit memory off the ground: Steps toward
construction of a neuro–developmental account of changes in the
first two years of life. Developmental Review, 24, 347–373. doi:
10.1016/j.dr.2004.08.003
Berglund, E., & Eriksson, M. (2000). Reliability and content validity of a new
instrument for assessment of communicative skills and language
abilities in young Swedish children. Logopedics Phoniatrics
Vocology,
25(4),
176–185.
Hämtad
från
http://www.informaworld.com/smpp/title~db=all~content=t7137130
58
Bernier, A., Carlson, S. M., & Whipple, N. (2010). From external regulation to
self–regulation: Early parenting precursors of young children’s
executive functioning. Child Development, 81, 326–339. doi:
10.1111/j.1467–8624.2009.01397.x
Bernier, A., & Dozier, M. (2010). Bridging the attachment transmission gap:
The role of maternal mind–mindedness. International Journal of
Behavioral
Development,
27,
355–365.
doi:
10.1080/01650250244000399
Carpendale, J. I. M., & Lewis, C. (2004). Constructing an understanding of
mind: The development of children’s social understanding within
social interaction. Behavioral and Brain Sciences, 27, 79–151. doi:
10.1017/S0140525X04000032
Civan, A., Teller, D. Y., & Palmer, J. (2005). Relations among spontaneous
preferences, familiarized preferences, and novelty effects:
Measurements with forced–choice techniques. Infancy, 7, 111–142.
doi: 10.1207/s15327078in0702_1
30
Courage, M. L., & Howe, M. L. (2002). From infant to child: The dynamics of
cognitive change in the second year of life. Psychological Bulletin,
128, 250–277. doi: 10.1037//0033–2909.128.2.250
Courage, M. L., & Howe, M. L. (2004). Advances in early memory
development research: Insights about the dark side of the moon.
Developmental Review, 24, 6–32. doi: 10.1016/j.dr.2003.09.005
Demers, I., Bernier, A., Tarabulsy, G. M., & Provost, M. A. (2010). Maternal
and child characteristics as antecedents of maternal mind–
mindedness. Infant Mental Health Journal, 31, 94–112. doi:
10.1002/imhj.20244
Dunn, J., Brown, J., Slomkowski, C., Tesla, C., & Youngblade, L. (1991). Child
Development,
62(6),
1352–1366.
Hämtad
från
http://www.jstor.org/action/showPublication?journalCode=childdeve
lopment
Eriksson, M., & Berglund, E. (1999). Swedish early communicative
development inventories: Words and gestures. First Language, 19
(55), 55–90.
Fagan, J. F., & Detterman, D. K. (1992). The Fagan Test of Infant Intelligence:
A technical summary. Journal of Applied Developmental
Psychology, 13(2), 173–193. Hämtad från http://www.sciencedirect.
com/science/journal/01933973
Fagan, J. F., Holland, C. R., & Wheeler, K. (2007). The prediction, from
infancy, of adult IQ and achievements. Intelligence, 35, 225–231.
doi: 10.1016/j.intell.2006.07.007
Fantz, R. L. (1964). Visual experience in infants: Decreased attention to familiar
patterns relative to novel ones. Science, 146, 668–670. doi:
10.1126/science.146.3644.668
Fenson, L., Dale, P. S., Reznick, J. S., Bates, E., Thal, D. J., Hartung, J. P.,
Pethick, S. J., & Reilly, J. S. (1993). The MacArthur Communicative
Development Inventories: Users guide and technical manual. San
Diego: Singular Publishing Group.
Fivush, R., Haden, C. A., & Reese, E. (2006). Elaborating on elaborations: Role
of maternal reminiscing style in cognitive and socioemotional
development. Child Development, 77, 1568–1588. doi: 10.1111/j
.1467–8624.2006.00960.x
Fonagy, P., Gergely, G., & Target, M. (2007). The parent–infant dyad and the
construction of the subjective self. Journal of Child Psychology and
Psychiatry, 48, 288–328. doi: 10.1111/j.1469–7610.2007.01727.x
Goldstein, M. H., Schwade, J. A., & Bornstein, M. H. (2009). The value of
vocalizing: Five–month–old infants associate their own noncry
vocalizations with responses from caregivers. Child Development,
80, 636–644. doi: 10.1111/j.1467-8624.2009.01287.x
31
Haden, C. A., Ornstein, P. A., Rudek, D. J., & Cameron, D. (2009). Reminiscing
in the early years: Patterns of maternal elaborativeness and children’s
remembering. International Journal of Behavioral Development, 33,
118–130. doi: 10.1177/0165025408098038
Heimann, M., & Meltzoff, A. N. (1996). Deferred imitation in 9– and 14–
month–old infants: A longitudinal study of a Swedish sample. British
Journal of Developmental Psychology, 14(1), 55–64.
Heimann, M., Strid, K., Smith, L., Tjus, T., Ulvund, S. E., & Meltzoff, A. N.
(2006). Exploring the relation between memory, gestural
communication, and the emergence of language in infancy: A
longitudinal study. Infant and Child Development, 15, 233–249. doi:
10.1002/icd.462
Hinkle, D. E., Wiersma, W., & Jurs, S. G. (2003). Applied statistics for the
behavioral sciences (5th ed). Boston: Houghton Mifflin Company.
Hollingshead, A. B. (1975). Four factor index of social status. Opublicerat
manuscript. Yale University.
Ikuko,
S.
(2007).母親のmind-mindednessと18ヶ月児の心の理解能力
の関連:共同注意行動および内的状態語の発達との検討
[The
relations between maternal mind–mindedness and 18–month–old
children’s mind understanding: Testing joint attention and mental
state language; Abstract]. 京都大学大学院教育学研究科紀要, 53,
260–272. Hämtad från http://hdl.handle.net/2433/44006
Ikuko, S. (2008). 母親のmind-mindednessと母子相互作用および9ヵ月乳児
の共 同注意の発達 [Effects of maternal mind-mindedness of
mothers’ behaviors to infants and the development of 9–month–
olds’ joint attention; Abstract]. 京都大学大学院教育学研究科紀要,
54, 234–246. Hämtad från http://hdl.handle.net/2433/57026
Jaswal, V. K., & Fernald, A. (2002). Learning to communicate. I A. Slater & M.
Lewis (Red.), Introduction to infant development (s. 244–265). New
York: Oxford University Press.
Jones, E. J. H., & Herbert, J. S. (2006). Exploring memory in infancy: Deferred
imitation and the development of declarative memory. Infant and
Child Development, 15, 195–205. doi: 10.1002/icd.436
Kavšek, M. (2004). Predicting later IQ from infant visual habituation and
dishabituation:
A
meta–analysis.
Applied
Developmental
Psychology, 25, 369–393. doi: 10.1016/j.appdev.2004.04.006
Laible, D. (2004). Mother–child discourse in two contexts: Links with child
temperament, attachment security, and socioemotional competence.
Developmental Psychology, 40, 979–992. doi: 10.1037/00121649.40.6.979
Laranjo, J., & Bernier, A. (2010, Mars). Children’s language development at the
end of the second year: Links to earlier maternal mind–mindedness.
32
Poster presenterad vid International Conference on Infant Studies
Schedule, Baltimore.
Laranjo, J., Bernier, A., Meins, E., & Carlson, S. M. (2010). Early
manifestations of children’s theory of mind: The roles of maternal
mind–mindedness and infant security of attachment. Infancy. Tidig
elektronisk publicering. doi: 10.1111/j.1532–7078.2009.00014.x
Laranjo, J., Bernier, A., & Meins, E. (2008). Associations between maternal
mind–mindedness and infant attachment security: Investigating the
mediating role of maternal sensitivity. Infant Behavior &
Development, 31, 688–695. doi: 10.1016/j.infbeh.2008.04.008
Lin, C., & Biao, S. (2005). 依恋模式的代际传递性 [Intergenerational
transmission of attachment patterns; Abstract]. 心理科学进展,
13(3), 267–275. Hämtad från http://journal.psych.ac.cn/jinzhan/
qikan/manage/wenzhang/050303.pdf
Lok, S. M., & McMahon, C. A. (2006). Mothers thoughts about their children:
Links between mind–mindedness and emotional availability. British
Journal of Developmental Psychology, 24, 477–488. doi:
10.1348/026151005X49854
Lundy, B. (2003). Father– and mother–infant face–to–face interactions:
Differences in mind–related comments and infant attachment? Infant
Behavior & Development, 26, 200–212. doi: 10.1016/S0163–
6383(03)00017–1
McQuaid, N., Bigelow, A. E., McLaughlin, J., & MacLean, K. (2008). Maternal
mental state language and preschool children’s attachment security:
Relations to children’s mental state language and expression of
emotional understanding. Social Development, 17, 61–83. doi:
10.1111/j.1467–9507.2007.00415.x
Meins, E. (1997). Security of attachment and the social development of
cognition. Hove: Psychology Press.
Meins, E. (1999). Sensitivity, security and internal working models: Bridging
the transmission gap. Attachment & Human Development, 1, 325–
342. doi: 10.1080/14616739900134181
Meins, E., Harris–Waller, J., & Lloyd, A. (2008). Understanding alexithymia:
Associations with peer attachment style and mind–mindedness.
Personality and Individual Differences, 45, 146–152. doi:
10.1016/j.paid.2008.03.013
Meins, E., & Fernyhough, C. (2006). Mind–mindedness coding manual.
Opublicerat manuscript. Durham University, Durham, UK.
Meins, E., Fernyhough, C., Wainwright, R., Clark–Carter, D., Das Gupta, M.,
Fradley, E., & Tuckey, M. (2003). Pathways to understanding mind:
Construct validity and predictive validity of maternal mind–
mindedness. Child Development, 74, 1194–1211. doi: 10.1111/14678624.00601
33
Meins, E., Fernyhough, C., Wainwright, R., Das Gupta, M., Fradley, E., &
Tuckey, M. (2002). Maternal mind–mindedness and attachment
security as predictors of theory of mind understanding. Child
Development, 73, 1715–1726. doi: 10.1111/1467–8624.00501
Meins, E., Fernyhough, C., Fradley, E., & Tuckey, M. (2001). Rethinking
maternal sensitivity: Mothers’ comments on infants’ mental
processes predict security of attachment at 12 months. Journal of
Child Psychology and Psychiatry, 42, 637–648. doi: 10.1111/14697610.00759
Meins, E., & Fernyhough, C. (1999). Linguistic acquisitional style and
mentalising development: The role of maternal mind–mindedness.
Cognitive Development, 14, 363–380. doi: 10.1016/S08852014(99)00010-6
Meltzoff, A. N. (1985). Immediate and deferred imitation in fourteen– and
twenty–four–month–old infants. Child Development, 56, 62–72. doi:
10.1111/1467–8624.ep7252739
Meltzoff, A. N. (1988). Infant imitation and memory: Nine–month–olds in
immediate and deferred tests. Child Development, 59, 217–225. doi:
10.1111/1467–8624.ep10514203
Mundy, P., Hogan, A., & Doehring, P. (1996). A preliminary manual for the
abridged Early Social Communication Scales (ESCS). Opublicerat
manuscript. University of Miami.
Oakes, L. M., & Bauer, P. J. (2007). Short– and long–term memory in infancy
and early childhood. New York: Oxford University Press.
Ornstein, P. A., Haden, C. A., & Hedrick, A. M. (2004). Learning to remember:
Social–communicative exchanges and the development of children’s
memory skills. Developmental Review, 24, 374–395. doi:
10.1016/j.dr.2004.08.004
Pawlby, S., Fernyhough, C., Meins, E., Pariante, C. M., Seneviratne, G., &
Bentall, R. P. (2010). Mind–mindedness and maternal
responsiveness in infant–mother interactions in mothers with severe
mental illness. Psychological Medicine. Tidig elektronisk
publicering. doi: 10.1017/S0033291709992340
Piaget, J. (1952). The origins of intelligence in children. New York:
International Universities Press.
Piaget, J. (1962). Play, dreams and imitation in childhood. New York: Norton.
Reddy, V. (2008). How infants know minds. Cambridge: Harvard University
Press.
Reese, E., & Newcomb, R. (2007). Training mothers in elaborative reminiscing
enhances children’s autobiographical memory and narrative. Child
Development, 78, 1153–1170. doi: 10.1111/j.1467–8624.2007.
01058.x
34
Rollins, P. R. (2003). Caregivers’ contingent comments to 9–month–old infants:
Relationships with later language. Applied Psycholinguistics, 24,
221–234. doi: 10.1017.S0142716403000110
Rosenblum, K. L., McDonough, S. C., Sameroff, A. J., & Muzik, M. (2008).
Reflection in thought and action: Maternal parenting reflectivity
predicts mind–minded comments and interactive behavior. Infant
Mental Health Journal, 29, 362–376. doi: 10.1002/imhj.20184
Rovee–Collier, C., & Cuevas, K. (2009). Multiple memory systems are
unnecessary to account for infant memory development: An
ecological model. Developmental Psychology, 45, 160–174. doi:
10.1037/a0014538
Saffran, J. R., Senghas, A., & Trueswell, J. C. (2001). The acquisition of
language by children. Proceedings of the National Academy of
Sciences of the United States of America, 98, 12874–12875. doi:
10.1073/pnas.231498898
Sharp, C., & Fonagy, P. (2008). The parent’s capacity to treat the child as a
psychological agent: Constructs, measures and implications for
developmental psychopathology. Social Development, 17, 737–754.
doi: 10 .1111/j.1467–9507.2007.00457.x
Sherman, L. J., & Cassidy, J. (2010, Mars). Contributions of maternal mind–
mindedness, depressive symptoms, and infant attachment
disorganization to toddler problem behavior. Poster presenterad vid
International Conference on Infant Studies Schedule, Baltimore.
Strid, K., Tjus, T., Smith, L., Meltzoff, A. N., & Heimann, M. (2006). Infant
recall memory and communication predicts later cognitive
development. Infant Behavior & Development, 29, 545–553. doi:
10.1016/j.infbeh.2006.07.002
Squires, J., Potter, L., & Bricker, D. (1999). Ages & Stages Questionnaire
(ASQ): A parent–completed child–monitoring system. Baltimore:
Brookes Publishing.
Tomasello, M., Carpenter, M., Call, J., Behne, T., & Moll, H. (2005).
Understanding and sharing intentions: The origins of cultural
cognition. Behavioral and Brain Sciences, 28, 675–735. doi:
10.1017/S0140525X05000129
Trautman, C. H., & Rollins, P. M. (2006). Child–centered behaviors of
caregivers with 12–month–old infants: Associations with passive
joint engagement and later language. Applied Psycholinguistics, 27,
447–463. doi: 10.1017/S0142716406060358
Vihman, M. M., Macken, M. A., Miller, R., Simmons, H., & Miller, J. (1985).
From babbling to speech: A re–assessment of the continuity issue.
Language, 61(2), 397–445. Hämtad från http://www.jstor.org/action/
showPublication?journalCode=language
35
Bilaga A
Hur utvecklas barns förmåga att samspela med och förstå sin omgivning?
Vid Linköpings universitet startar under våren 2010 ett forskningsprojekt kring hur barns
förmåga att förstå sin omvärld utvecklas. Den inledande studien genomförs delvis som ett
examensarbete på psykologprogrammet och undersöker minne, uppmärksamhet och tidig
kommunikation. Detta görs genom lekfulla observationer samt även genom hur barnet leker
tillsammans med mamma.
Studien har som huvudsyfte att undersöka hur åtta till tio månader gamla spädbarn samspelar
med och utforskar sin närmaste omgivning. Senare i år (när barnen är ca 14 månader) planeras
en uppföljning för att se hur barnens sätt att interagera med omgivningen förändras.
Förhoppningen är att studien skall ge oss ökad förståelse kring hur barn förstår sin omvärld
och att vi därmed även kan utveckla bättre metoder för hjälp och tidigt stöd när sådant behövs.
Barn lär sig och utvecklas genom att aktivt interagera med och utforska omvärlden. Många
studier har visat att barn mycket tidigt lär sig saker enbart genom att observera det som händer
runt omkring dem men också som en följd av att de aktivt undersöker omgivningen. Det är
också så att barnets omgivning fungerar som stöd när det gäller hur ett litet barn lär sig att ta
sig an omvärlden och därmed också hur de lär sig och utvecklas, något du som förälder
förmodligen känner igen. I den nu aktuella studien undersöker vi hur det tidiga samspelet
utvecklas genom att bland annat observera hur barn leker tillsammans med sin mor. Dessutom
observerar vi hur minne, imitation, uppmärksamhet och kommunikation utvecklas.
Observationerna kräver att mor och barn samspelar på svenska.
Vi vill nu fråga dig om du tillsammans med ditt barn kan tänka dig att delta i denna inledande
studie. Ett deltagande innebär ett besök på Institutionen för beteendevetenskap där du och ditt
barn tillsammans genomför de lekbaserade observationerna, varav några dokumenteras med
hjälp av video. Besöket tar ungefär 60 minuter och de metoder vi använder brukar upplevas
som motiverande och roliga för barnen. Att delta i studien är naturligtvis helt frivilligt och
även om du säger ja nu kan du när som helst ångra dig och dra dig ur utan motivera varför. Du
kan således acceptera att medverka i denna inledande studie men sen tacka nej till deltagande
i den planerade uppföljningen. Den analys vi kommer att genomföra baserar sig på
gruppjämförelser och inga personuppgifter lagras in i någon datafil (t.ex. namn och
personnummer). Videofilmen lagras i ett låst skåp och kommer inte att innehålla några
personuppgifter. Familjer som deltar erbjuds även en egen kopia av filmen.
Om du är intresserad av att medverka så kan du skriva upp ditt namn, telefon och eventuell epostadress på bifogade lista så kontaktar vi dig så fort som det är möjligt. Du har också
möjlighet att kontakta Emil Holmer direkt med en intresseanmälan eller om du har frågor.
Emil Holmer
Psykologkandidat
Mikael Heimann
Professor/handledare & projektansvarig
0735 – 270 374
[email protected]
013 - 281980
[email protected]
36
Bilaga B
Bakgrundsinformation RIM
Barnets namn:
______________________________________________
Mor/Far:
______________________________________________
Adress:
______________________________________________
______________________________________________
Telefon:
______________________________________________
Födelsedatum:
______________________________________________
Födelsevikt:
______________________________________________
Gestationsålder:
______________________________________________
Var förlossningen vaginal
eller med kejsarsnitt
Apgar 5 min postpartum: ____________________________________________
Medicinska komplikationer: Nej
Andra komplikationer: Nej
Hur matas barnet? Amning
Ja
Ja
_______________________________
___________________________________
(tills ___ mån), Flaska
eller både och
Deltar barnet eller har barnet deltagit regelbundet i någon form av social
verksamhet (t.ex. öppen förskola eller kyrkans barntimme)? Nej
Ja
Hur ofta deltar eller har barnet deltagit i ovanstående verksamhet?
_________________________________________________________________
Syskon:
______________________________________________
Yrke mor:
______________________________________________
Yrke far:
______________________________________________
Har du själv varit sjuk sedan nn föddes? Nej
Ja
Om ja, under hur lång tid och upplever du att sjukdomsperioden påverkade din
relation till nn på något sätt? ___________________________
Nej
Ja
37