Stieg Larsson, Död? eller Flydd?

Stieg Larsson, Död? eller
Flydd?
Pojken som dog en fejkad död.
Martin Liss
This book is for sale at
http://leanpub.com/stieglarssonddellerflydd
This version was published on 2015-09-28
This is a Leanpub book. Leanpub empowers
authors and publishers with the Lean Publishing
process. Lean Publishing is the act of publishing
an in-progress ebook using lightweight tools and
many iterations to get reader feedback, pivot until
you have the right book and build traction once
you do.
©2015 Martin Liss
Contents
CONTENTS
1
1: Död?
**2010, Februari **
– Fredrik, stanna inte uppe för sent, i morgon är det
måndag och du måste ta barnen till dagis. Vanessa
bad mig att gå till sängs tidigt. – Ja, ja, jag kommer
snart, jag har bara det sista kapitlet i boken att läsa,
du borde skaffa den till dig själv på franska, det är
en mycket bra trilogi. Författaren är svensk, Stieg
Larsson heter han. Jag var entusiastisk över boken.
Klockan visade 23.45. – God natt, suckade Vanessa
trött. – God natt, kommer snart, älskling, sa jag,
helt klarvaken.
Jag satt i mitt vardagsrum och läste den tredje
boken av Stieg Larsson. Jag var förvånad över hela
historien, hur någon kunde ha mod att berätta
historier som dessa. Tidigare hade visserligen andra allmänt kritiserat samhälle och organisationer.
Dessa böcker tog dock priset. Med nyfikenhet läste
jag den sista sidan: “Lisbeth öppnar dörren för
att släppa in Mikael Blomkvist i sin lägenhet som
en vän…” Jag stängde igen boken och tänkte, vad
händer nu då? Jag började tänka på en eventuell
fortsättning.
Jag öppnade min laptop och Google Crome dök
upp med sökmotorn och bad mig att skriva något.
CONTENTS
2
Jag kände mig som hackaren Lisbeth. Jag skrev
“Stieg Larsson” och tryckte ner knappen “ENTER”.
Wikipedia visade en bild av en man med glasögon,
mannen ser normal ut, utan någonting speciellt.
Han ser nästan vanlig ut. Jag började läsa om Stiegs
liv, böcker - och döden! “Nej, nej, nej.” Jag skrek
högt: “Neeeeeej!” Jag flämtade efter luft och fick
en ångestattack. “Neeeeeej” skrek jag upprepade
gånger. Jag var i chock, det är inte möjligt. Jag
kände mig lurad.
Jag var lika uppspelt som när jag var ung och läste
femböckerna av Enid Blyton. Jag visste inte om
jag var arg eller mer ledsen. Jag var nog både och.
Arg för att jag verkligen hade sett fram emot att
läsa mer av denne författare. Nu fick jag den bittra
sanningen rakt upp i ansiktet, att det inte fanns
något mer att få. Jag började tänka att det inte
kunde vara precis så enkelt. En man som skriver
den typen av böcker och bara dör. Hur kunde det
bli så? Mycket bekvämt? Nej! Berätta sanningen
och sedan dö? Jag tänkte på vad jag skulle ha gjort
i Stiegs ställe… Hm, säga sanningen och fly? Det
är vad jag skulle ha gjort!
Jag bestämde mig för att Stieg inte var död utan
att han hade rymt. Det saknades bara vissa bitar i
berättelsen. Vart kunde han ha flytt? Hur hade han
CONTENTS
3
gjort, var fanns det någon som kunde veta något?
Jag trodde att Stieg hade lämnat sina böcker som
en ledtråd för världen att läsa och försöka följa.
Precis som Mikael Blomkvist hade följt Harriet
Vangers torkade blommor som hon hade skickat
från Australien varje år till sin farbror.
Jag bestämde mig för att läsa om böckerna av två
anledningar. Jag älskade dem, och jag ville läsa
dem igen för att förstå symbolerna i böckerna för
att kunna ta reda på vart Stieg hade flytt och hur.
Men innan jag började läsa om böckerna, behövde
jag göra en del efterforskning om Stiegs verkliga
liv före sin plötsliga “död”. Jag gick till köket och
gjorde mig en kopp te. Med ångande varmt te satte
jag mig framför min laptop igen. Teet gav en fräsch
doft av citron i rummet.
Jag bestämde mig för att hitta allt om Stiegs liv från
födelse till död. Jag öppnade upp Youtube, Google,
Facebook, Yahoo, Twitter och G +. Jag skrev “Stieg
Larsson” överallt. Jag fick tag i några bilder och
texter från hans liv. Det var inte mycket men det
gav en ganska bra grundidé om Stieg och hans
liv. Jag läste tidningsartiklar från New York Times,
Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet,
Wikipedia etc.
CONTENTS
4
Stieg Larsons fullständiga namn var Erik StiegErland Larsson, född 1954, 15 augusti. Han förklarades död i en hjärtattack den 9 november 2004.
Han har en bror som är ca 4 år yngre, Joachim
Larsson. Stieg växte upp hos sina morföräldrar
tills han blev 9 år gammal då hans morfar dog
i en hjärtattack. Han fick sin första skrivmaskin
när han var 12. Fadern, Erland, fick hyra ett rum
i källaren åt honom att skriva i så att han inte
skulle störa övriga familjemedlemmar. (På den
tiden gjorde skrivmaskiner oljud i jämförelse med
en slägga som slår i golvet för varje bokstav man
ville ha skriven, så det var helt förståeligt.)
Fredrik tänkte på det som en parallell till Steve
Jobs historia - han hade också börjat i garaget men
kanske 10-15 år senare. Stieg hade levt tillsammans
med sin partner i 30 år. De hade inte gift sig
eftersom de rättsliga reglerna i Sverige skulle göra
dem mer sårbara som gifta. Detta var på grund av
Stiegs arbete mot högerextrema grupper, hans hat
mot antidemokrater. Det gav honom många farliga
fiender.
Det faktum att Stieg inte var gift, gjorde att hans
bror och far ärvde honom. Stieg hade inga kända
barn och hans egen mor hade dött i en hjärtattack
nästan i samma ålder (56 år), ungefär densamma
CONTENTS
5
som Stieg och hans morfar. Kunde det vara ett
DNA-fel? Stieg blev grafisk designer som sin far.
Detta var en mycket intressant sak, eftersom Stieg
inte kom in på Journalisthögskolan på grund av
sin mycket dåliga och låga språknivå. Det fanns
de som sa att Stieg inte själv kan ha skrivit Millenniumtrilogin på egen hand. Han var inte i stånd
att skriva så bra. Andra kritiker klankar också ner
på Stiegs språk i Millenniumböckerna, de säger att
språket inte är bra.
Jag började skriva en lista på alla karaktärer i
böckerna. Det blev långa listor, särskilt eftersom
jag också skrev ner alla olika anknytningar som de
hade i böckerna och även mina egna tankar om
anknytningar i den verkliga världen, som skulle
vara hypotetiska kontakter med riktiga personligheter. Jag började med de viktigaste personerna
och gick därefter till de mindre viktiga.
När jag kom till Dragan Armanski tänkte jag, hm
Milton Security? Dragan Joksovic den jugoslaviska
torped som bodde i Stockholm på nittiotalet och
blev dödad 1998. Bert Miltons porrimperium och
Millennium? Millennium är namnet på många saker,
men det finns en serie med vuxenfilmer gjord i
Sverige som heter Millennium. Bert Milton var
ansvarig för produktionen i sitt företag “Milton
CONTENTS
6
Media Group” som ägde varumärket: PRIVATE.
Dragan var ansvarig för säkerheten av Bert Miltons Strip Club (TABU) på nittiotalet och Elin
Wennerström hade agerat som filmskådespelerska
i vuxenfilmer gjorda av Bert Miltons filmbolag,.
Jag beslutade att låta det vara. Stieg kunde vara
död om han ville, eller om han verkligen var död,
så kunde jag inte ändra mycket för tillfället. Död
eller inte, skulle det inte finnas fler böcker om
Lisbeth, det var en sak som var säker. Den natten
som så många andra kom jag i säng långt efter det
att min familj redan var i djup sömn.
2: Efterforskning
Italien, mars 2015
Jag hade just fått ordning på mina personliga papper och började leta på internet efter saker till
mitt nya hem. Jag började tänka på allt som hade
hänt… Hur jag 2004 flyttade till Spanien. Hur bra
mitt liv hade varit innan jag hade startat restaurangen 2008 och hur mitt liv blev skit efter att jag
hade startat upp den amerikanska dinern i spanska
småstaden Irun. Hur Alain hade fått mig och Elin
att råna kokainmaffian, hur Joanna och Jerry kom
in bilden och hur alla hade nått sina öden. Hur
jag mirakulöst hade överlevt men fortfarande var
CONTENTS
7
jagad av maffian…
Då började jag minnas hur det hela hade börjat.
Elin och hennes idé om Stieg Larssons fejkade död.
Jag fick ny energi för att påbörja utredningen om
hans död. Detta skulle bli kul och en bra distraktion
från det verkliga livet - stressen jag lidit av - att fly
från maffian och det nya “jobbet” att tvätta/växla
in pengarna jag hade i min ryggsäck, 20 miljoner
euro i alltför stora sedlar…
Jag öppnade min laptop och letade upp mina gamla
listor om Stiegs liv och alla karaktärer i hans bok
och mina misstänksamma idéer om vem som var
vem och varifrån han hade tagit de olika karaktärerna. Jag började skriva: Var det en planerad flykt?
Om ja, hur lång tid innan hade han planerat flykten? Hade det att göra med böckerna om Lisbeth?
Eller var det på grund av något annat? Kanske de
pengar han fått som förskottsbetalning för böckerna var nog för honom att påbörja flyktprocessen
i huvudet? Men vad hade utlöst handlingen?
Jag var på min egen flykt bort från maffian, men
jag var inte död än. Jag höll mig bara undan men
jag förstod naturligtvis fördelen med att vara död
före flykten, på det sättet skulle ingen leta efter
honom… Jag började leka med tanken för mig
CONTENTS
8
själv, hur skulle jag ha gjort för att göra samma
sak? Kan jag kopiera det? Hmmm, vad skrev Stieg
om rymningar?
Harriet Vanger försvinner och är borta tills hon
hittas på grund av blommorna som hon skickade årligen till sin farbror, precis som hon hade
gjort varje år innan hon “dog” och försvann. Om
hon inte hade haft den anknytningen till sin farbror, skulle hon aldrig ha hittats. Jag uttalade
efternamnet Vanger några gånger och fick tankar
om Wallenberg, men nej. Wallenberg var inte en
syndabock i den här historien, men kanske den
affärsman som försvann, vad hette han? Bergling?
Lisbeth försvinner också i böckerna ett år, men
dyker upp igen. Ingen söker egentligen efter henne,
eftersom hon är så konstig. Det liknade Stiegs egna
år som gerillasoldat i Eritrea 1977. Eva Gabrielsson
säger i en intervju att på något sätt ja, Lisbeth är
Stieg. Eva säger att Stieg var komplex. Jag tänkte
på det ett tag.
En kvinna säger att en man är komplex, när det
finns saker om honom, hon inte vet. Stieg måste
ha haft hemligheter för henne som han dolde, men
bara halvbra. Han ansågs av henne som komplex?
En man är inte komplex, kvinnor är komplexa,
CONTENTS
9
men män är enkla. En enkel person följer logiken
och i detta fall måste det finnas en logik. Visst
kan det vara så enkelt som att han dog på grund
av något DNA-problem med hjärtat. Men nej, det
skulle vara för lätt.
Det måste finnas en hemlig del av denna berättelse.
Lisbeths pappa är rysk spion och har ny identitet
som han har fått i Sverige av svenska Säpo… Jag
började leta efter information om andra som hade
flytt i verkliga livet. Jag hittade 3 olika Stig: Stig
Wennerström – den svenska spionen - flyr iväg
till Ryssland. Stig Bergling svensk spion, flydde
också iväg till Ryssland. Han kommer från en fin
familj i en liten svensk stad, Sala - Bingo! Sala är
Lisbeths pappa i böckerna! Stig Dagerman - svensk
författare dör i sin bil i garaget av kolmonoxidförgiftning, endast 31 år gammal.
Dagerman skrev 11 böcker, kanske Stieg ville upprepa arbetet? Eller använde han bara numret 10
för att säga att han var på väg att skriva fler böcker
än de tre vi känner till? Var det för att hålla uppe
hoppet kring honom? Det finns också ett vittne
som citerar Stieg i en intervju där Stieg hade sagt
att nu är personerna formade och historien startad.
Nu kan jag skriva hundratals böcker om Mikael
och Lisbeth. Men det fanns fler mycket märkliga
CONTENTS
10
saker…
Det ser ut som att inte många eller inga av hans
närmaste i familjen verkligen har sett Stieg Larsson död och hans bror Joachim Larsson var inte
ens på begravningen. Det är intressant, eftersom
hans partner Eva Gabrielsson jobbade bara några
timmar bort. Jag sade till mig själv: “Om jag ville
försvinna och låtsas dö, skulle jag definitivt göra
det när jag hade tid att dö och när ingen från min
familj skulle kunna se mig död.”
I Sverige brukar man inte alltid ha en ceremoni
med öppen kista. Man skickas normalt till kremering och sedan har de närmaste en kort minnesstund med urnan och askan. Det är i princip
allt. Jag hittade inte någon bra information om
hur man försvinner, men jag hittade äntligen Stieg
Larssons egen bok: ”Manual för dödshotade författare - hur man överlever deadline”. Jag hittade
boken och även boken av Eva Gabrielsson: “Det
finns saker jag vill att du ska veta om Stieg Larsson
och mig.”
Jag snabbläste dem som jag hade lärt mig att göra
av Elin Wennerström. Jag fick reda på oviktig
information i Evas bok, den gav verkligen inte
några tips om eventuell flykt. Det verkade mer som
CONTENTS
11
en täckmantel för att få henne att se ut som en
kärleksfull person och att Stieg var en helylle-, men
komplex kuf. Jag är också en människa och man,
förmodligen sedd som komplex. Därför kunde jag
lätt misstänka att den här typen av skitsnack bara
var lögner.
Alla har en mörk sida, tror jag. Jag var bara tvungen att hitta den, eller kanske till och med dem. För
nu började jag tycka att detta var ännu mörkare
än Stiegs egna böcker. Sagt och gjort, jag startade utredningen. Jag letade upp Stieg Larssons
tre böcker, jag började läsa dem om igen. Jag
kompletterade mina listor och lärde mig mer om
något som jag mindes ha läst tidigare: Eritrea. Stieg
hade varit i Eritrea 1977, hm, vad kunde ha hänt
där? Varför kom han tillbaka till Sverige? Vem kan
berätta om den tiden? Men det fanns kanske en
ledtråd i Eva Gabrielssons bok.
Brevet från Stieg, han hade skickat det till Eva
1977. De hade levt tillsammans under några år
redan. Han skickade henne ett brev som säger
att han kanske kommer att dö i det eritreanska
gerillakriget. Hm, var brevet ett sätt att se om
hon verkligen ville att han skulle komma tillbaka?
Eller var det ett sätt att spela på hennes kvinnliga
instinkter? Kanske brevet skrevs för att förblinda
CONTENTS
12
kvinnan (Eva) som han hade i Sverige? Så att han
kunde “vara” med andra tjejer i Eritrea?
Jag bestämde mig för att hitta någon som kunde
hitta folk. Jag gjorde lite efterforskning på internet
och hittade en person på Twitter. Jag kontaktade
personen och bad om priset. Det skulle kosta 50
000 euro. Jag svarade att jag kunde betala, i 500
euro-sedlar. Priset blev därmed fördubblat. Det
fick mig att tänka på den man som hade ringt oss
från Monaco för att köpa vår restaurang tidigare i
Spanien. Det var därför jag nu gömde mig i norra
Italien. Det bästa sättet att vara nära Monaco,
och att inte leva i Frankrike där jag var eftersökt
av åtminstone maffian, och kanske till och med
polisen.
Jag bokade ett möte med kontakten som var tänkt
att hjälpa mig att hitta Stieg. Jag stoppade 10 000
euro i ett kuvert, startkostnaden. Jag skulle betala
10 % i förskott för att hitta Stieg. Om de kunde
ge mig den information jag behövde, skulle de
få resten när jag hade kunnat bekräfta att omständigheterna var korrekta.
*Två dagar senare i Monaco. Vi möttes i en hotellobby. Jag berättade om den person jag behövde
ha kontakt med, “Stieg”. Jag frågade också om
CONTENTS
13
de kunde hjälpa mig att hitta någon i Monaco
som sysslade med pengatvätt för ryska maffian.
Kontakten tittade på mig som jag hade bett om lite
för mycket, gjorde några grimaser, tänkte en bra
stund och sa slutligen: “OK, jag kommer att ge dig
en kontakt senare men allt har sin tid och plats,
först Stieg, sedan nästa uppdrag.”
Sedan frågade kontakten mig om Stieg: – Den där
Stieg? Han är “död”?
– Det är rätt, du kan läsa allt om honom i det
material jag har bifogat i kuvertet, det finns allt
samlat i ett SD-kort. Det är ingen kort berättelse
och du kanske vill läsa alla hans böcker också?
– Tack, jag kommer att kontakta dig när jag vet var
han är.
– Så enkelt? Ok, jag ser fram emot ditt samtal.
– Bye.
– Bye, bye och lycka till! – Inga problem, jag har
aldrig misslyckats tidigare. Om han lever kommer
jag att hitta honom. Kontakten försvann.
3 veckor senare. Jag hade fått till mitt nya hem
ganska bra, jag hade gjort en hel del trädgårdsarbete och hade startat en ny hobby. Jag hade tänkt
bygga mig en drönare som jag skulle kunna flyga
mig själv i! Jag tyckte det var fantastiskt hur lätt
man kan flyga en liten drönare och nu tänkte jag
CONTENTS
14
på hur jag skulle kunna flyga helt tyst runt på
natten utan att bli upptäckt. Jag gjorde beräkningar
på motorstorlek, batterier osv. Jag räknade ut att
batterierna måste laddas varje timme, eller så blev
de för tunga. Jag hade gått in i en återvändsgränd,
jag behövde uppfinna en ny energi.
Jag började söka på internet efter ny information
om energi. Kärnkraft? Nej det skulle bli för tungt
och farligt. Vindkraft? Använda vinden för att få
elektrisk energi? Att flyga med en varmluftsballong som lyftkraft? Eller tillverka en gas-/ång-/jetdrönare? Solceller kan vara bra på dagtid, men
skulle de ge tillräckligt med kraft? Kanske en kombination, om batterierna var väl laddade, kombinerad med en gasbrännare och cykelpedaler för att
ge lite hjälp till batterierna… Det var intressant. Jag
hade också sett en man med en motor på ryggen
med en fallskärm uppe i luften, det var kanske
intressant att titta på.
”Pip”, jag fick ett sms från min kontakt som skulle
hitta Stieg. Vi hade gjort upp att när pipet kom,
var det 2 dagar kvar tills vi skulle mötas igen. Jag
skulle ta med resten av pengarna och möta upp
på ett annat hotell den här gången. Jag gjorde mig
redo, jag körde till Monaco i min nya bil, en Jeep
Wrangler, en våt dröm sedan jag bodde i USA 1989.
CONTENTS
15
Jag älskade den. Den var inte särskilt diskret men
den var heller inte registrerad i mitt namn. Ingen
skulle tro att det var jag som satt i bilen.
Jag brukade numera vara klädd som en muslimsk
kvinna, dolt ansikte och allt. Vem skulle ens tro
att jag var man? Jag hade pengar gömda i ett
bälte under den stora klänningen jag hade på mig
och väntade på att personen skulle komma, som
tidigare också klädd som jag, stor svart kvinnlig
muslimsk klänning. Kontakten dök upp och jag sa
att jag först ville få kontrollera att uppgifterna var
korrekta, och sedan betala. Svaret blev, “nej!”
Jag blev tvungen att betala de resterande 90 000
euro och kontakten lämnade mig en liten pappersbit med GPS-koordinater handskrivna. På andra sidan av papperet fanns ett foto. Det fotot
kunde vara Stieg, men med ett 10 år långt skägg…
Han kunde vara vem som helst i världen med det
skägget. Men jag var tvungen att kolla upp det. Jag
körde hem och började planera resan.
2 veckor senare Jag satt på ett plan till Egypten.
Därifrån skulle jag hyra en guide som med dromedar
kunde ta mig hela vägen till Eritrea där Stieg sades
befinna sig. Jag skulle hellre ha flugit min egen
drönare istället för flygplanet, men batterierna och
CONTENTS
16
all den röran hade gjort det omöjligt för tillfället.
Jag klev av planet och den torra afrikanska värmen
slog mig i ansiktet som en örfil.
Jag reste med en stor väska och hade tvingats att
få tag i en speciell pistol som jag kunde skruva ner
i oigenkännliga bitar. På det sättet hade jag kunnat
ta med en pistol, men inga kulor. Jag hade också
medfört cirka 100 000 euro i 500 euro-sedlar, mitt
ständiga problem med pengar. Jag fann snabbt att
stora sedlar inte var ett problem i Afrika, där man
kunde få vad som helst gjort om man visade att
man hade pengar.
Jag hittade ”dromedartaxi”-stolpen, en stor och
ståtlig dadelpalm. Jag berättade för en av “förarna”
vart jag ville åka. Han tittade på mig som om jag
var utlänning och sa nej, nej! Du måste åka kort
väg och sedan ta en ny taxi. Jag sa att jag inte
ville det. Jag sa att jag vill ha samma förare i en
vecka. Jag visade två 500 eurosedlar. Han såg på
pengarna som om han hade sett en guldgruva. Han
sa ja, direkt. Jag sa att han skulle få en sedel nu och
den andra om en vecka när vi kom tillbaka om jag
fortfarande levde.
Han svarade att det var en bra affär. Men han
skulle ta två sedlar nu, en skulle han växla direkt,
CONTENTS
17
den andra skulle han ge till sin familj. Sen, om jag
fortfarande levde, skulle han ta betalt, två sedlar
till. Jag hade inte mycket val förstod jag… Jag
tillade att om det skulle vara så, skulle jag behöva
hjälp att få några kulor till mitt vapen också. Svaret
blev att kulor köptes tillsammans med en pistol
som ett paket. “Taxichauffören” debiterade mig
ytterligare en 500 eurosedel för en pistol med tio
kulor.
Han fick betalningen och gick till en bank för att
växla sedeln till lokal valuta. Jag tänkte på mig
själv som en stor idiot, ett lätt byte för bättre
förberedda personer på denna plats och i denna
värld. Jag hoppades bara att jag hade fått den bästa
av guider, bara inte den bästa förhandlaren …
3: Mötet med Stieg Larsson.
Tre dagar senare
– Mr Karl Stieg-Erland Larsson, antar jag? överraskade jag honom med. Mannen hoppade skrämt
till, därför visste jag att jag hade avslöjat honom.
Väl förberedd mot förhastade manövrar, hade jag
min pistol innanför jackan, riktad mot honom. Det
var inte för att döda honom, det var i fall att
jag behövde skydda mig själv och om han skulle
fly och jag tvingades be honom att stanna. Även
CONTENTS
18
om jag blev tvungen att skjuta honom, var han
tekniskt redan död i en hjärtattack 10 år tidigare.
Att döda en som officiellt redan var död, kunde
inte vara juridiskt orätt. Jag bara log vid tanken.
Mannen vid lägerelden vände sig snabbt men osäkert mot mitt håll och jag såg i hans ögon att han
var den man jag hade letat efter. Han hade ett tio
år långt skägg och i hans ökenskrud och turban,
såg han mer ut som Usama Bin Laden än någon
svensk välrakad grafisk designer eller journalist.
– Vem frågar efter honom? sa han. – Jag är Fredrik
“maffiajägaren”, jag är en vän. Jag är inte här i
något annat ärende än att hitta dig och att räta ut
en del frågetecken för min egen hjärnas brus. Nu
blev jag verkligen tvingad att sälja min version till
honom, så att han skulle berätta om sitt liv. Hur
som helst, vad hade han att förlora nu, när han var
upptäckt?
– Se här, Stieg, jag har läst alla dina böcker. Jag
gjorde det när jag bodde i Spanien. Det var åren
runt 2010. Jag hade ingen aning om att du var
död. Sen fick jag veta, efter att jag hade läst alla
böckerna och ärligt talat, jag blev förbannad! Du
vet, när jag läser en bok, vill jag veta vad som
händer, jag vill ha en fortsättning, eller så hittar
CONTENTS
19
jag på en. Eftersom du var död kunde jag inte få
en fortsättning.
– Jag ville fortsätta skriva dina historier, men
din redaktör i Sverige, Norstedts äger alla dina
rättigheter nu, och eftersom jag är en skitdålig
författare, är de inte intresserade av mitt arbete.
Men jag kan försäkra dig om att jag skulle ha
skrivit din berättelse bättre än den där nya bögen
David Lagercrantz. Han kanske kan vara bra på att
beskriva fotbollsstjärnors liv osv, men han suger i
kriminellt tänkande. Eftersom han inte vet ett skit
om slagsmål mellan kriminella gäng, skulle han
göra som många andra, falla i sitt egna grävda hål.
– Hur som helst, Norstedts har problem. Han kommer förmodligen att bli rik som fan på grund av
boken. Om han har tur, kommer folk att köpa
den och han kommer kanske att skriva en andra
bok. Men jag tror Norstedts kommer att falla förr
eller senare ändå, framtiden har inget utrymme för
deras typ av verksamhet. Böcker säljer bättre än
någonsin, men det är annorlunda nuförtiden, de
måste bli av med åtminstone 50% av sin personal
om de vill fortsätta att tjäna pengar.
Jag hade honom, han lyssnade på mina ord. – Ok,
du måste ha en väldigt brusig hjärna, leta upp mig
CONTENTS
20
här ända ute i öknen bara för det? Så, nu när du
har hittat mig, vad vill du?
– Tackar som frågar, jag vill ha din berättelse! Eller
så kommer jag att hitta på en.
– Aha, och jag antar att jag ska ge den till dig, bara
så där?
– Åh, nej! Inte bara sådär, men just nu. Jag har
planerat detta möte väl. Jag har mat och whisky
så vi har ingen anledning att stanna upp för andra
störningar än kanske för att skita. Och försök inte
att lura mig, jag vet ändå att du inte sover. Du vet,
elva år är en lång tid, och jag tror att du behöver det
här samtalet om inte för någon annan anledning så
för din egen terapis skull. Jag vill helt enkelt bara
byta mitt hjärnbrus mot ditt, så lätt, bara två svenska män som dricker lite whisky vid lägerelden,
precis som i en gammal Clint Eastwood-film. – Du
är inte dum, du har lyckats hitta mig, du har säkert
gjort noggranna efterforskningar om mig. Så vad
är behovet av min berättelse? – Jo för mitt eget
huvuds brus, jag kunde aldrig acceptera det faktum
att du var död, så jag började leta efter tecken
som du eventuellt hade lämnat i dina böcker, jag
luskade reda på personligheterna. De flesta av dem
har hemligheter. Lisbeth säger att alla har hemligheter. Det verkar som den enda i dina böcker
som inte har hemligheter är Mikael Blomkvist.
CONTENTS
21
Eftersom hela världen tror att du är Mikael, tror
de att du också är ren, men Lisbeth vet bättre…
hennes namn förresten? Din Eritreanska fru? Elsa?
Och namnet Erika? Eritrea? Och Vangerfamiljen?
Är de Bergling? Den svenska spionen som kommer
från en fin familj i Sala, som förresten är namnet
på din gangster.
– Då tar du Wennerström och det är det riktiga
efternamnet på en annan spion som flydde sin kos
till Ryssland. Din Sala gjorde det motsatta. Du har
också en hemlig son. Han är nästan lika svart och
mager som Salas son är vit och enorm. Vill du att
jag ska fortsätta? Eller vill du göra det själv? Jag
gjorde efterforskningen, jag läste allt om dig och
jag följde ditt spår som du har lagt ut i dina böcker.
Naturligtvis finns det cirka 75 miljoner läsare där
ute som skulle vilja ha denna konversation med
dig ikväll, men alla tror att du är död. De har
köpt medias historia, de har blivit förblindade av
kampen inom din familj som du har lämnar efter
dig. Men personligen tror jag helt enkelt att allt är
väl planerat.
Stieg tittade på mig och nickade med stängd mun,
han sög på sin tunga. Jag fortsatte – Stieg, inte
många människor har gjort någonting likt vad du
gjorde. Böckerna, ditt liv, din flykt, det är allt per-
CONTENTS
22
fekt och genialt. Du har gjort dina hemuppgifter
mer än väl. Du är verkligen en tusenkonstnär!
Bravo! – Fredrik, om jag hade känt dig när jag
skrev böckerna, skulle du säkert spelat en stor roll
i dem. Som ett stort rövhål.
Han fick mig att le, jag tyckte bra om den kommentaren. – Oroa dig inte, jag blir säkert huvudperson i min nästa bok. Jag är på semester från den
historien nu, för att tala med dig. Så låt oss tala
om den boken i morgon. Du vet att jag är mycket
fascinerad av ditt arbete, och nu vill jag att du ska
hjälpa mig, eftersom, tro mig eller ej, men jag har
fastnat i ett sidospår. Stieg lyssnade med vidöppna
ögon nu, men började skratta. – Ha ha ha, ok
Fredrik, jag kommer att berätta min historia för
dig. Stieg tog ett djupt andetag, och sedan fortsatte
han. -Plötsligt får du mig att känna mig mycket
levande, men inga hot, ok, vi kommer att spela på
samma nivå. Jag ska berätta min historia och hur
jag gjorde.
Jag kände att jag var tvungen att ge honom något
för att tacka honom: -Ok, det här är en gåva till
dig, min första bok om knarkgangsters. Jag är
huvudpersonen Fredrik. – Tack, jag har redan läst
den på internet, en mycket bra historia, hur fick
du material till allt detta? – Jag behövde inte få
CONTENTS
23
ihop till materialet, jag var där, som jag är här
nu. Jag skriver inte fiktion min vän, jag skriver
riktiga superverkligheten. Den typ av verklighet
som tidningarna inte kan skriva, men som jag kan,
som du gjorde, som ingen tror är på riktigt i alla
fall. Jag gjorde en paus för att tänka. – Tänk på
detta ögonblick. Tror du att om jag skriver att jag
sitter här med dig och sedan berättar den historien
du ska berätta för mig. Om jag verkligen skriver
det, tror du det finns någon i världen som skulle
tro att det är verkligt? – Ha ha ha, jag gillar din
humor, du är rolig. Häll upp ett stort glas av den
fina Whiskey du har fört med dig till mig, låt
oss börja det här samtalet väl. – Jag kommer att
servera dig whiskyn, men jag har först en fråga
till dig. Finner du också att det stora problemet
i livet är som jag finner det? Jag tror att folk är
så misstänksamma när jag berättar den verkliga
sanningen, att jag måste ljuga för att få folk att tro
att historien är sann. – Exakt, min nya vän, det är
därför som bibeln och koranen är så farliga. Det
är allt påhittat och så många som följer dem som
lagar och lever efter berättelserna. Men som du
säger, när du berättar sanningen, vem lyssnar. Ta
mina böcker och mitt riktiga arbete som exempel.
Som du säger 75 miljoner människor har läst mina
böcker, och jag vet inte hur många som har sett
CONTENTS
24
filmerna. Lisbeth har även blivit ett internationellt
uttryck för hacker. Men hur många bryr sig om
mitt verkliga arbete mot rasism, och min livslånga
kamp mot icke-demokrater, högerextremister och
apartheids. – Tja, Stieg, du har fått glasnyckeln
minst två gånger i Sverige och jag vet att du fick
priset för bästa bok eller författare av New York
Times 2010. Men vad du verkligen borde ha fått
är Nobelpriset i fred. – Roligt min nya vän, du
pratar om Nobelpriser, som om jag skulle vara en
Moder Theresa? Ha ha ha! Ja, varför inte? Eftersom
jag är en krigare, sluter jag inte fred, jag skapar
krig, även om det inte finns något annat än politik.
Jag gillar även adrenalinet och bruset som skapas
omkring mig. – Ok, jag kanske har missat några
viktiga detaljer, men kan du berätta om ditt liv?
Hur kunde allt detta hända? Hur började du skriva
dessa böcker? Vad fick dig att låtsas dö, och hur
har du kunnat göra allt detta? Gjorde du det själv?
Eller hade du hjälp? Det finns så många frågor,
men jag kommer att låta dig börja där du vill. Om
du inte vet varifrån? Börja med den dag då du var
tvungen att gå till din förläggare Norstedts för att
ha din första intervju, eller föredrar du att börja
vid en annan tidpunkt?
– Det är ingen dålig början, låt oss se, hm….
CONTENTS
25
4: Stiegs stora dag.
– Min alarmklocka ringde 07.00 och jag vaknade,
det var min stora dag, dagen “D”. Min partner
Eva hade varit till Nordstedts förlag med två av
mina tre böckers manus och de ville tala med
mig. Äntligen skulle min pensionsfond mätas. Jag
hade skrivit nästan tre böcker om journalisten Karl
Mikael Blomkvist och en hackertjej, Lisbeth Salander, och människorna omkring dem. Jag stängde
av väckarklockan och tände en cigarett, trots att
jag hade rökt en innan jag somnade runt 05.30
på morgonen. Jag har aldrig somnat med ett tomt
ciggpaket.
– Innan vi fick en ny espressomaskin sparade jag
alltid kaffe till morgonen så att även om jag hade
sovit bara en liten stund, skulle jag kunna få snabbmikrouppvärmt kaffe, för ett snabbt uppvaknande.
Nu var det bara att stoppa in en av de där kapslarna
i hålet och trycka på en knapp. På 30 sekunder var
ett schysst kaffe bryggt. Kanske snabbare än vad
mikrovågsugnen värmde ett gammalt kaffe på och
dessutom nybryggt. Fantastiskt!
– Min partner sedan 30 år tillbaka, sov fortfarande,
liksom hon sov när jag gick till sängs. Det hade
varit så här under de senaste tio kanske femton
CONTENTS
26
åren, jag höll inte räkning längre. Mitt arbete hade
fört mig in i en svart tunnel av hat, terror och
rasism. Jag hatade folk som hatade andra för att
bara vara annorlunda. Jag hade varit naiv nog att
strypa mig med mitt arbete. Jag ville slåss mot
rasisterna, jag hade gjort det i flera år och nu var
de ute efter mig.
Stieg såg ledsen ut och jag kunde se att denna tid av
hans liv var mycket mörk och den mörka tunneln
han talade om, var lika verklig för honom som
whiskyn i hans glas.
– Jag klev ur sängen, satte fötterna i tofflorna, och
satte på mig min skottsäkra jacka jag alltid bar
sedan 15 år tillbaka. Sedan satte jag på mig morgonrocken. Jag plockade upp morgontidningarna
som hade landat i hallen under entrédörren. Jag
öppnade mitt ciggpaket och tände ännu en cigarett.
Medan jag tände cigaretten, spelade mitt sjätte
sinne upp ett skräckscenario framför mina ögon.
Jag såg liksom genom eldslågan och blev medveten
om faran att ha dagstidningarna dimpandes in
genom hålet i entrédörren.
– Byggnaden hade en entré med PIN-kod för att
öppna dörren, men jag visste att den som verkligen ville in skulle komma in. Jag lämnade den
CONTENTS
27
hemska tanken och beslutade att läsa tidningarna
innan jag skulle hitta på en lösning på den risken
och lämnade det för senare tankeverksamhet. Jag
gick in i mitt stökiga kök. Jag gjorde mig en stor
kopp svart kaffe, slog på radion och började läsa
morgontidningarna som vanligt.
– Jag läste minst tre klassiska svenska morgontidningar Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och
Dagens Industri. På eftermiddagen fick jag oftast
tag på en brittisk dagstidning samt Expressen och
Aftonbladet. På jobbet lyssnade jag ständigt på
radio, bara för att vara ansluten hela tiden, för att
inte missa en enda nyhet.
Stieg ändrade sittställning lite, som om han verkligen hade satt sig ner och var på väg att läsa
morgontidningen. Han återupplevde verkligen de
stunder han talade om, som om han var där i
samma ögonblick. Som en tidsmaskin, som den
gamla kvinnan i Ray Bradburys bok Blommande
vin.
– Piing, min iPhone berättade att idag var det den
stora dagen D! Dagen för mötet med det största
bokförlaget i Sverige. Min partner hade försökt
med Piratförlaget men de hade inte ens öppnat
kuvertet med manuset. Hon hade gått dit skitarg,
CONTENTS
28
besökte dem personligen och sa till dem att de
skulle ångra att de inte ens hade läst det. Han log
när han mindes denna detalj.
– Nu hade turen kommit till Nordstedts Förlag.
Det var min vän och kollega på EXPO, Robert
Aschberg, som hade hjälpt till med kontakten.
Robert kände chefen på förlaget och hade läst delar
av manus och hade tyckt att det var riktigt bra. Nu
var jag inte säker på om mötet skulle vara till min
fördel eller om det bara var för mig att åka dit och
ta hem de 1300 sidorna.
– Det arbete jag hade gjort som hobby, som ett sätt
att kanalisera mina tankar, ett sätt att säkert skriva
saker som var för farliga att säga eller skriva i mitt
dagliga arbete som journalist eller mentor för den
svenska polisen och den brittiska Scotland Yard, de
böckerna var mitt andningshål i livet. Jag brukade
skriva som hobby, det hade jag alltid gjort. Nu var
det tänkt att det skulle bli min “pensionsfond” som
jag hade kallat det så länge, men hittills varit rädd
för att låta någon läsa, utom min partner i livet,
Eva, Eva Gabrielsson.
När Stieg nämnde henne, fick han lite extra glöd i
ögonen.
– Jag hade uppfunnit en vuxen flicka från Astrid
CONTENTS
29
Lindgrens barnbokskaraktär Pippi Långstrump. Samma
bok som förlaget hade vägrat att publicera och
förlorat rätten till många år tidigare.
Stieg öppnade sina armar, som för att visa att nu
gav han dem möjlighet att hämnas. Han log.
– Jag tänkte på dagens möte. Vad skulle de vilja
veta? Vilken typ av frågor kunde de ställa? Jag var
så väl orienterad i böckerna och även om det var ca
1300 sidor totalt om än uppdelade i två böcker, visste jag och mindes mycket väl varje kommatecken
som om det var min ficka i mina favoritbyxor. Jag
hade tappat räkningen, hur många gånger jag hade
läst böckerna och korrigerat dem till perfektion.
Det fanns inga fel, inga felstavningar som inte var
rättade. Det var ett mästerverk, jag var stolt över
arbetet och jag var väl förberedd inför mötet.
– Jag visste också att den person jag skulle träffa
var en vän till min vän, Robert. Det säkrade det
faktum att han inte var rasist, och om det skulle
vara en hon där också? Hon skulle nog gilla den
kvinnliga attityden i böckerna. Jag tände en cigarett,
tog ett djupt andetag, fyllde mina lungor med
giftig rök och höll andan för att låta nikotin och
kolmonoxid fylla mitt blod. Jag var inte nervös för
mötet, men jag var nervös för att gå ut på gatan.
CONTENTS
30
Stieg intog skyddsposition där han satt, som för att
visa hur han inte ville ha ett slag i ansiktet.
– Jag hade hotats så många gånger och jag kände
mig rädd inför promenader på gatorna i Stockholm. Jag gick alltid på de stora vägarna, där det
fanns andra människor runt omkring. Jag höll mig
nära andra så att jag inte skulle bli ett lätt mål.
Han höll upp händerna framför ansiktet som för att
förhindra något som kom mot hans ansikte. Som
Lisbeths pappa gjorde när Lisbeth kastade bensin
på honom.
– Jag avslutade min andra kopp kaffe, sköljde min
mun med lite Listerine och klädde mig, jeans,
skjorta, ingen slips, klubblazer, och min laptop.
Redo! Jag tog en snabb koll i entréspegeln, jag
tänkte att utseendet inte skulle göra stor skillnad i
dag. Jag gick ut, låste dörren och gick ut på gatan.
Jag korsade gatan, gick in i tobaksaffären, fick
mina dagliga tre paket Marlboro light och gick till
hållplatsen. I väntan på bussen tände jag ännu en
cigarett. Bussen kom och jag gick på, presenterade
mitt SL-kort för föraren som nickade mot mig.
Stieg smuttade på whiskyn och man kunde se hur
han verkligen njöt av drycken när den rann ner
i strupen. – I bussen fanns som alltid, för många
CONTENTS
31
andra och ingen plats att sitta på. Jag tänkte på
hur jag var tvungen att stå upp när jag åkte buss
med den galna föraren som bromsade och gav
full gas som en rallyförare. Åh, varför kunde inte
jag leva ett avslappnat liv i skärgården med min
partner, läsning, fiske, äta gott och dricka gott vin
på kvällen? Varför var jag tvungen att bo i staden?
Stress hela tiden, leva under hot som hade tagit mig
till den grad jag knappt kunde med längre.
5: Stieg träffar sitt nya förlag
– Innan jag kom till mötet vid 10.30 hade jag redan
rökt ett paket Marlboro light. Jag hade börjat röka
mer och mer på sistone, jag kände i luften hur
saker och ting omkring mig liksom hade hettats
till. Jag var inte längre 23 år gammal och stark
som jag hade varit när jag åkte till Eritrea. Vet
du, jag lärde tjejer här i Eritrea hur man slåss som
en gerilla. Saker jag lärde mig under min svenska
militärtjänst som fjälljägare.
Stieg höll upp sina armar som om han höll upp
ett gevär, och så gjorde han ett klickljud samtidigt
som han tydligt visade hur han tryckte av ett
skott med fingret… “Pang!” Han vände handen och
gjorde istället en fingerrörelse som om han tryckte
på en knapp.
CONTENTS
32
– Jag ringde på klockan till Norstedts kontor…
Jag blev förvånad över hans professionella sätt att
ansluta en berättelse till nästa…
– En röst frågade vem jag var. Jag svarade: ”Hej
jag är Stieg Larsson, jag har ett möte med Svante
Weyler.” – Hej Stieg, välkommen in, du är väntad,
svarade rösten, och jag kunde höra dörren göra
bzzzzz-ljud du vet. Jag öppnade den tunga dörren,
jag kände mig såå liten, som en förstaklassare i
småskolan. Jag blev dirigerad till Svantes kontor.
Svante var chef för utgivningen på Norstedts på
den tiden. De var tre som väntade på mig, väl förberedda med frågor, så de började förhöret direkt.
– Så hur fick du idéerna till all denna röra? började
Svante.
– Ja du vet, det är många olika händelser i livet som
jag har fört samman, Stig Erik Wennerström, Stig
Bergling, Wennergren Center, IKEA som använder barnarbetare i Indien eller något annat asiatiskt
land. Jag har valt förnamn, efternamn, blandat upp
dem lite och personligheter som har korsat mina
vägar. Sedan har jag naturligtvis uppfunnit vissa
saker och därmed skrivit några mycket otroliga
historier…
– Du vet, vi gillar de två första böckerna, och det
CONTENTS
33
sägs att du har den tredje nästan klar?
– Ja, det är rätt, jag har den klar här inne. Jag
pekade på mitt huvud. Du vet som Jönsson i “Jönssonligan”. Jag har påbörjat det i min laptop det är en
del kvar att skriva och checka så att allt stämmer,
en tidsfråga, men det kommer att kunna vara klart
inom några månader, om jag kan fortsätta att
arbeta som jag har gjort hittills.
– Tanken är att skriva tio böcker. Det skulle i teorin
kunna bli hundratals, men var och en tar ungefär
ett år eller två för att få perfekt. Ni vet att det är en
hel del att tänka igenom, lite grejer har jag mycket
tydliga medan andra saker mer handlar om att
välja hur det går till slut. Det hände när jag skrev
den första boken att jag ändrade i historien efter
att ha skrivit ett par hundra sidor. Då fick jag gå
tillbaka och göra små förändringar i allt för att inte
göra vissa delar ologiska, så att informationen inte
kom i fel ordning. Det skulle kunna bli en katastrof.
– Kanske några av de saker som du inte har helt
klara, kan diskuteras tillsammans för att vinna
tid? Svante föreslog att hjälpa mig att snabba på
avslutet av den tredje boken.
– Naturligtvis, jag är öppen för att göra vad ni
tycker är bra att göra. Så länge ni säljer en massa
CONTENTS
34
böcker, är jag på.
– Har du tänkt på faran böckerna kan orsaka?
– Ur vilken synvinkel?
– Säkerhet, personlig säkerhet för dig själv, och
även juridiska frågor, Du skriver till exempel att
Thorbjörn Fälldin är ansvarig eller åtminstone medveten om och därför också har gett godkännande
till fallet med Lisbeths fader, Sala… Han, Thorbjörn, var Sveriges statsminister på den tiden. Tror
du inte att han kan ha något att säga om det?
– Det är hundra procent fiction, vad ska han säga?
– Fiction bör ha fiktiva personligheter, eller?
– Jo, men Thorbjörn var skyldig till detta, så jag
uppgav hans namn.
– Kan du bevisa det?
– Naturligtvis inte, därför säger jag att det är
hundra procent fiction.
– OK, det är fiction, men med riktiga namn. Och
Pablo Roberto? Han är en verklig person i berättelsen, han får slåss mot Lisbeths bror.
– Ja, jag gillar honom, han är bra. Han hade en
dålig start här i Stockholm, men han har förändrats
CONTENTS
35
till det bättre och han gör ett bra jobb för antivåld.
Han ska ha cred som en bra kille.
– Jaha, men han slog ner bögar i Kungsträdgården när han var ung och ansågs som en mycket
våldsam person. Han är skyldig till många våldsamma slagsmål och senare har han försökt att bli
världsmästare i boxning.
– Ja, men om man kan förändras till det bättre och
leva som en bra person, bör man få en guldstjärna
för det.
Stieg suckade, sneglade över lägerelden och sade
till mig: – Fredrik, vet du vad? Jag tycker att det
blir väldigt drygt att berätta alla detaljer. Måste jag
verkligen återberätta hela intervjun? Den var typ
lång…
– Du berättar vad du tycker är viktigt. Tycker du
verkligen att det är mindre viktigt? Eller är det för
att ditt glas är tomt? Här, ta lite mer Ballentines.
– Åh, tack! Ja, kanske mötet var viktigt.
Han log och tog en stor klunk ur glaset och andades
ut högljutt när han kände hur alkoholen brann
inne i munnen.
– Ok, var var vi, Pablo Roberto? – Ja Stieg, jag
tror du berättade för redaktören om Pablo Roberto,
CONTENTS
36
vem är han?
– Jo jag pratade om alla personer och hur jag
hade hittat på historierna om dem. För mig representerar Pablo den typ av person alla skurkar
borde förvandlas till. De fortsatte att fråga om
allt i böckerna. Slutligen ville de förhandla om
kontraktet.
– Ja de gav dig en ganska bra handpenning? – Det
var väl första gången som någon hade tecknat ett
tre-boks-kontrakt på ett bräde. Jag skulle betalas
dryga 500 000 kronor, och royalty därutöver.
– Men du fick inte förskottet? Din bror och far fick
allt det där. Eva Gabrielsson, din partner säger att
Norstedts skulle ha startat ett företag åt dig och
att du och Eva båda skulle ha andelar så att det
inte fanns något behov av ett testamente. Norstedts
säger dock att de aldrig lovat att starta ett företag,
eftersom de aldrig gör det åt författare, och att
de har sagt att ni kunde prata med royaltyavdelningen om du ville ha något särskilt avtal, för att
dela upp arvodet mellan dig och Eva. Eva säger att
Norstedt har brutit ett avtal om att de har lovat…
– Vänta Frederick, inte så snabbt, du måste lyssna
på hela historien, och du kommer att lära dig så
mycket om hur det ligger till. Du har gjort ett bra
CONTENTS
37
jobb med att hitta mig, men det verkar som om
du har haft mer tur än skicklighet. Jag tror att, än
så länge har jag gjort den perfekta flykten och jag
lever bra på mina royalties skattefritt, och ingen
vet om det.
– Jag trodde aldrig att du var dum, men har du
verkligen kunnat planera hela den här röran, och
hur kan du använda pengarna? Vad ger dig tillgång
till pengarna?
– Lyssna bara på den kompletta historien och du
kommer att bli förvånad, från och med nu, ända
tills jag är klar med berättelsen. Men tänk först
på en sak, blev du svart av avund när Lisbeth
hade stulit pengar från Wennerström? En miljard
svenska kronor!
– Ja, Stieg, allt annat skulle vara en lögn. Naturligtvis
blev jag avundsjuk! Vem skulle inte ha blivit det?
– Så hur tror du jag känner i dag, när jag säger
att jag har total kontroll över alla pengarna mina
böcker har sålt in. Många miljoner
– Jag kan bara säga WOW, total kontroll? Det är
smart!
– Ja, jag vet, och det är allt skattefritt!
– Skattefritt? Wow, du är en riktig kommunist,
CONTENTS
38
eller hur? Tax Free?
– Tja varför ska jag betala skatt? Jag är död…
Stieg skrattade högt. – Jag kommer att berätta
hur, senare, men det viktigaste först, kontraktsskrivarfirandet hemma!
6: Firandet hemma.
– Mötet gick bra, jag skulle få betalt dryga 500
000 kronor i förskott, för de tre böckerna. Jag gick
ut på gatan, jag kände mig som de visar att de
känner sig i tv-reklam för lotterivinster. Du vet inte
hur de känner? Det går inte att föreställa sig, de
flyter fram, de kanske har ont någonstans, men
det känns inte. Det är en fantastisk känsla, inte
möjlig att förstå utan att ha känt den innan. Det
är bättre än den första kärleken, som ett lyckorus, som att vinna en guldmedalj, en stor kick
av adrenalin. Man känner sig helt odödlig. Det
känns som sommar även om det är snöigt och noll
grader… Jo, ja, som den svensk jag är, gick jag
direkt till Systembolaget. Jag var inte säker på om
jag skulle köpa champagne eller kanske bara en
flaska rött?
Stieg andades stora djupa och snabba andetag, som
om han var jätteglad över det igen. Han återupplevde spänningen. – Medan jag promenerade runt
CONTENTS
39
i självbetjäningsbutiken, tänkte jag på historien
om Systembolaget. Jag mindes hur det var när jag
var ung, eller ja, 20 år gammal och slutligen fick
gå till Systembolaget för att köpa mitt eget vin
och öl själv utan att behöva be en äldre vän att
köpa ut åt mig. De började hålla stängt på lördagar
under en lång tid, det var av politiska skäl och ett
sätt att hålla folk borta från att dricka för mycket.
Eftersom det inte fungerade och det bara gjorde
att vi drack mer hemkört, bestämde de att öppna
på lördagar igen. Och nu bara för 10-15 år sedan
har de börjat bygga dessa självbetjäningsbutiker.
Jag kom till mitt favoritområde, whiskey. Först
tvekade jag, tänkte lite, att nu när jag skulle bli
rik, kunde jag unna mig en riktig single malt Glen
Moraingie… men eftersom min favorit alltid har
varit Ballantines, tog jag det billigare märket. Jag
tänkte att jag skulle ha massor av tid att dricka
dyra märken senare, efter att jag hade fått royalties
från försäljningen. Jag gick sedan till mitt andra
favoritområde, röda viner. Jag valde en Bordeaux
haut Medoc 172 spänn, jag tog också en TORRES
Catalunya “Gran Sangre de Toro” ca 148 spänn.
Sen började jag gå mot kassan, men på vägen kom
jag att tänka på… hm, firande, hm, champagne?
Som kommunist bör man kanske inte dricka den
CONTENTS
40
typen av kapitalistiska symboler… men, vad fan,
om inte ikväll kan vi alltid spara den till nyår.
Jag travade glatt mot champagneavdelningen. Jag
kände snabbt igen den orangea etiketten, och tog
en flaska utan att ens titta åt andra märken eftersom jag trodde att detta är den bästa champagnen
man kan få i Sverige och priset är ok. Jag avslutade
sedan mina affärer och gick hem för att lägga
champagnen på kylning. På vägen skickade jag ett
sms till Eva, min partner i livet, min kritiker, min
bästa vän. Vi har en liten fest för att fira ikväll,
skulle du kunna köpa lite god mat som fungerar
bra med ett trevligt rött vin, och om du tycker att
champagne är lämpligt? Köp lite kaviar eller något
annat som fungerar med en flaska champagne…
Jag antar att det inte finns några jordgubbar, men
kanske några räkor eller något liknande.
Jag kom hem en halvtimme senare. Efter att ha
lagt champagnen på kylning öppnade jag upp min
laptop och kollade e-post och tänkte på de olika
personer som jag skulle skriva till om den stora
nyheten. Under tiden min Mac startade upp, tittade jag på påsen från spritbutiken och jag kände
plötsligt att ett glas whisky skulle kännas så ofel.
Jag öppnade och nosade lite på den öppna flaskan.
Aaaahhhh, så rätt, jag letade i frysen efter is, med
CONTENTS
41
det var tomt. Jag hällde upp ett stort glas Ballentines och hällde på lite kallt vatten, inte mycket
bara rätt mängd som är tillräckligt. Sedan loggade
jag in på min g-mail, min hotmail och yahoo-mail.
Jag hade hållit olika konton levande för olika jobb,
så jag kunde hålla dem separerade. Hotmailen
använde jag för mina kontakter jag hade redan
på sjuttiotalet, när jag var här i Eritrea som gerillalärare för en kvinnlig gerillagrupp. På den tiden
fanns det naturligtvis Inte Internet eller e-post.
Men jag hade hållit kontakten med några av de
militanta personerna i det afrikanska landet. Jag
tog en stor klunk ur glaset och blundade, jag tänkte
på mina minnen från tiden när jag bara var 23 år
gammal och befann mig i Eritrea. Jag mindes det
som igår - skönheten i landet, det trevliga ekvatorialklimatet, de vackra människorna, de vackra
svarta flickorna, speciellt min stora kärlek Elsa.
Jag hade förlorat kontakten med henne när jag
lämnade landet. Mest för att jag inte ville att
det skulle störa mitt liv med min blivande fru
Eva Gabrielsson. Men jag höll kontakt med min
eritreanska gerillachef, som år 1991 hade blivit
president. Kan du tänka dig mig vara vän med
en president, ha, ha, ha! Jag skrev ett meddelande
till honom och berättade att mina böcker skulle
CONTENTS
42
publiceras.
Nu hade jag bott i Sverige och kämpat mot rasism
i mitt eget hemland, men jag visste att jag borde
ha stannat i Eritrea, där den verkliga hettan fanns,
där jag verkligen kunde göra skillnad. Jag kände
hur en tår bildades i ett av mina ögon, det började
med känslan av ett vått öga, men snabbt blev det
en droppe och en tår föll nerför hakan och föll
ner på min skjorta och bildade en våt fläck på
den ljusbeiga väven. Jag gjorde ett frustande med
näsan och torkade det andra ögat som också skulle
komma att färga min skjorta på samma sätt. Jag
tog ett djupt andetag och gick för att hämta mina
cigaretter. Kom tillbaka och där blev jag sittande,
tände högtidligt en cigarett, njöt av lugnet, tog
en stor klunk av min Ballantines och började läsa
mina mejl från samma dag.
Jag hade som vanligt gått till sängs runt 05:00, så
jag hade inte fått så många nya mejl. Jag lutade
mig tillbaka med whiskyglaset i handen. Jag blundade och sökte mer glada minnen från Eritrea,
det land som hade gett namn åt min karaktär
Erika i böckerna i serien Millennium. I mina tankar
kom jag tillbaka till mina böcker. Erika, Eritrea…
Elsa, Elisabeth - Lisbeth. Millennium. Det var ett
namn på en porrfilmserie i Sverige, som drivs
CONTENTS
43
av Milton, Milton Security. Ett ironisk skämt att
säkerhetsföretaget i mina böcker i verkligheten var
ett porrföretag och att Lisbeth arbetar för dem.
Hon som var den starkaste feministiska personlighet man kunde ta upp i en bok… Men naturligtvis
kom hon från denna värld, hon kom från Milton,
hon var från förmyndarsamhällets synvinkel en
hora. Det var en stark symbol för mig, även om det
var en väldigt mycket långsökt symbol, inte lätt att
hitta inte heller lätt att förstå. Och naturligtvis var
chefen för säkerhetsföretaget Dragan Armanski i
verkligheten Dragan Joksovic. Mannen som stod
i dörren på Alexandras nattklubb vid Nybrokajen
och sedan gått vidare till att arbeta med Berth Milton Jr. När han snuvade sin far på strippklubben
(Tabu) på Odenplan.
Jag såg över mina idéer i boken, den dolda idén
och den personliga psykologin som jag begravde
inne i böckerna. Min egen barndom som innebar
att jag fick leva med mina morföräldrar fram till
nio års ålder. Jag fick tänka som Lisbeths bror, som
Sala hade lämnat bakom sig. Han hade blivit en
albino. En motsatt färg på vad min son skulle ha
haft, om jag hade en här i Eritrea. Min första tanke
var att min starkaste önskan hade varit att ha en
son i Eritrea, en svart son, som skulle ha gjort mig
CONTENTS
44
till en perfekt antirasist.
Tankarna gick tillbaka till Lisbeths årslånga utlandsresa runt i världen. Jag kände nu plötsligt
stark reslust. Resa och bara resa runt, för att se nya
platser och lära känna nya människor, människor
som inte visste vem jag var. Folk som inte skulle
döma mig för mitt arbete i Sverige, människor som
inte skulle hota mig och jaga mig. Jag tänkte att
jag skulle ta en del av de pengar jag skulle tjäna
och föreslå Eva en lång kulturresa för vår nästa
semester. Till platser där vi inte skulle vara kända
och kunna gå runt på gatorna tillsammans, hand i
hand utan risk.
Vid 17.00, gick dörren upp och: - Hej! Eva hade
kommit hem bärande på tunga matkassar. - Åh,
hej, redan hemma? Jag väntade dig inte så tidigt.
– Jag kom hem tidigare, eftersom vi har något att
fira. Äntligen! Det har gått en tid utan en massa
framgång, eller hur? – Jo, när man inte kan få
annat än hot från det verkliga arbetet, antar jag att
ett kontrakt på tre böcker och ett förskott på dryga
500 000 inte är så illa. Titta här på checken! Tror du
de kommer att tro mig på banken? – Åh, se på fan!
De betalade dig med en check? Eller är det bara ett
symbolisk papper? Kommer de kanske att göra en
överföring till ditt konto senare? – Egentligen tror
CONTENTS
45
jag denna check är betalningen. Jag måste också
skicka dem vad jag har skrivit i den tredje boken…
De vill läsa den nu, ASAP, även om den inte är helt
klar ännu. – Nå väl, det är väl enkelt eller? Bara att
skriva ut det du har klart och gå med det till dem?
Eva var nu i gasen och hon packade upp påsarna
frenetiskt in i skåp och kylskåp. Hon fann whiskeyflaskan
öppnad och tittade på mig med en menande blick
som en mamma… hon lät: hmmm, hmmmm… och
sa: - Jag tror att du kommer att hålla dig borta från
den här flaskan, åtminstone tills du har avslutat
den tredje boken, sedan gör du gör vad du vill…
hon hittade champangen och sa: - Stieg, jag vet
att du gillar att dricka och att vi inte har firat
stort på ett bra tag, men först whiskey och sedan
champagne och rödvin! Du kommer inte att kunna
arbeta på bara alkohol! Och du som äter så dåligt.
• Ja, ja, sluta rabbla den där skiten nu, snälla
du, vi behöver båda en paus. Vi kan väl ta
oss några glas för en gång skull och inte
behöva tänka på varje ögonblick som så
jävla allvarligt. Vi arbetar hårt och behöver
lite avkoppling också. OK?
• Du har helt rätt, men jag vill inte bara bli full
och sedan somna. Jag vill ha lite kvalitetstid,
CONTENTS
•
•
•
•
46
inte bli berusad och snipp, snapp, slut, bara
sådär. Varför inte gå och se en teater, en film
eller äta en trevlig middag på en restaurang?
Du vet, det är farligt där ute. Jag skulle
också vilja göra allt det där, men för tillfället
bör vi stanna hemma och inte ses offentligt
tillsammans. Det kan göra dig till en sårbar
måltavla för fienden.
Jag förstår inte varför du var tvungen att
skapa dig så många fiender. Och dessa våldsamma människor.
Hm, ja, Eva, någon var tvungen att göra
det, och eftersom ingen annan verkar bry
sig. Jag bryr mig, och jag vill ha jobbet
gjort, och som de säger i England, ”om du
vill ha ett jobb bra gjort, får du göra det
själv”. Så det är därför. Nu föreslår jag en
trevlig video och om du har något att njuta
av tillsammans med vinet? Låt oss ha lite
trevligt och prata om framtiden. Låt oss titta
på semesterresor och en sommarstuga och
om pengarna räcker, kanske vi åtminstone
kan drömma om en annan lägenhet eller
åtminstone betala av lånen på den här, är du
ok med det?
Ja Stieg, du vet hur mycket jag älskar dig, du
är alldeles för trevlig och alltför naiv. Men ja
CONTENTS
•
•
•
•
47
semesterresa skulle vara trevligt att få göra.
Vad skulle vara målet? Asien? Sydamerika?
Eller Sydafrika? Kanske Stalingrad ?
Eva, jag tycker nog att det borde vara en mer
modern resa och vi kan prova en kryssning
på en riktigt trevlig kryssare och helpension
. Du kan välja plats. Karibien, Medelhavet,
eller något annat. Men ta inte en i malaysiska området, det är för farligt. Tsunamies,
minns du?
Nåväl,vi kan alltid titta runt lite och se vad
vi kan hitta. När ska vi åka?
Jag är inte säker, men bäst som inkognito,
strax innan den första boken kommer att
publiceras, så att jag inte hinner bli känd.
OK, det låter bra, då måste vi veta när det är
och planera in min semester också, så att det
blir bra synk, men först måste vi leta efter
bra resmål.
Under tiden vi surfade runt efter semester, fortsatte vi att tala om pengarna. - Så, min älskling,
hur mycket tror du att vi kommer att tjäna på
böckerna? Tror du verkligen att det kommer att bli
så pass bra pension som vi alltid har skämtat om?
- Eva, du bara tänker på pengar, om du kan tänka
CONTENTS
48
på hur bra historierna är, hur människor kommer
att tycka om att läsa om mig som en Lisbeth och
Mikael, båda mina personligheter delade på två.
Du vet att jag tycker det är genialiskt, det sätt vi
löst att dela mina olika sätt att vara i två personer,
och du som gift man till Mikaels kollega Erika?
- Eh, tror du att någon kommer att förstå att vi
har gjort det så? Att du är både hackaren och
författaren? Hur boken är full av berättelser från
våra liv, hur människor som vi älskar och hatar
beskrivs så bra. Hur många tror du kommer att
känna igen sig själva?
• Ja, Olof Palme, Thorbjörn Fälldin och Pablo
Roberto är alla tre namngivna. Olof Palme
är redan död, Thorbjörn Fälldin är indirekt
ansvarig för hela bakgrundshistorien Sala…
och Pablo Roberto är en bra kille. Resten får
man läsa mellan raderna.
• OK, titta på denna resa till Karibiska öarna!
Tar vi den kommer vi att vara på båten i 10
dagar, och vi kan gå på kulturella promenader här och där, KUBA! Yes, Fidel lever
fortfarande, skriv ett brev till honom så kan
vi kanske bli inbjudna till hans lilla hydda!
Ha ha ha!” “Ingen dålig idé, riktigt bra, wow,
CONTENTS
•
•
•
•
•
49
nu börjar resan arta sig och bli riktigt intressant!
Ok, för mig skulle detta vara den perfekta resan, se efter imorgon när du kan få semester
så bokar vi den.
Nu måste vi leta efter en sommarstuga. Jag
vill ha ett hus som Mikael i böckerna, av
det slaget vi alltid pratat om, en plats i
Stockholms skärgård, Sandhamn kanske. En
liten båt också för lugna stressfria helger,
inget märkvärdigt, bara någonting vi kan ta
dagsturer i och lyssna på kluck från när vattnet slår mot båtens sidor, en liten segelbåt?
Eller?
Nej, Stieg, du kommer att bli kapitalist, lägg
ner det där, vi kommer inte att bli sådana. I
morgon kommer du förmodligen att säga att
du vill ta golflektioner? Du skenar väg, du
blir så fort fartblind. Jag tror på låg profil,
inte leva som rika människor.
Nä, Du vill bara åka till karibiska öarna? Det
ser du inte som en resa med viss kapitalistisk
touch?
Nej, varför det? Vi kommer att besöka Fidel?
Eller hur? Sist jag kollade var han kommunist och jag också, alltså en studieresa.
CONTENTS
50
Det har alls ingenting att göra med lyxen
på båten, men eftersom vi aldrig förut har
provat på den sortens lyx, kan det vara bra
att veta hur det är. Du vet, inte i någon av
våra böcker, har vi någonsin riktigt kunnat
beskriva något av det tjusiga livet de rika
lever, bara hur de har framgångsrika företag
och normalt tjänar pengarna på kriminell
väg. Men vi skriver aldrig om hur människorna verkligen lever sina vardagliga lyxliv,
med snygga bilar, lyxiga eskortflickor och
extremt dyra måltider. Du vet till och med
att de svenska toppolitikerna som vi beskriver
i Sverige utnyttjar billiga prostituerade. Men
det finns också en lyxsida av den typen av
liv. Personer betalar många tusen kronor
för en eskort bara för natten och flickan,
eller mannen, för den sorten existerar också,
gör det som egna företagare. De är inte alla
tvingade till prostitutionen.
• Så nu försvarar du prostitution? Vart är du
på väg?
• Jag tycker inte om den sortens prostitution
som den vi beskriver i våra böcker, jag säger
bara att all prostitution inte är samma sak.
Jag ville komma till den punkt där jag säger
att du verkligen kunde behöva lite nya lyx-
CONTENTS
•
•
•
•
51
erfarenheter för att kunna skriva mer detaljerat om hur riktiga rika lever sina liv på en
daglig basis.
Jo, men jag tror inte att de lever så olika
egentligen … De dricker kaffe, de röker, de
äter, de går på toaletten, de har rinnande
näsor när det är kallt ute, de blir solbrända
om de inte smörjer in sig med solkräm. De
måste köra sina barn till skolan, etc.
Kanske det, kanske inte. De har kanske tjänare
så att de inte behöver ta sina barn till skolan,
de har andra som gör det åt dem. De dricker
förmodligen kaffe, men de diskar inte kopparna själva efteråt, osv…
Ja, du har förmodligen rätt som alltid … Vi
skall försöka oss på att prova ett annat sorts
liv, kanske jag borde försöka bli bättre vän
med Robert Aschberg? Han lever ett sånt liv,
han har en stor kryssare och allt det där,
stor familj och spenderar alla sina pengar
här och där.
Hm, Robert, han har verkligen hjälpt dig att
få en bra startkontakt med Norstedts, och
det är därför du har en stor check i fickan
ikväll. Jag tror att du har rätt, du borde
verkligen tacka honom. Försök att komma
CONTENTS
•
•
•
•
•
52
honom lite närmare, du är så svår med människor i ditt privatliv. Varför kan du inte vara
lika professionell i ditt privatliv som du är
privat i ditt yrkesliv?
Hm, kanske för att det är mitt privatliv, jag
tycker inte om att måla upp det så där för
andra. Det är helt enkelt privat.
Ja, jag har lärt mig det och det är tråkigt. Du
har så många goda idéer, och du gör mycket
fina kopplingar och böckerna är verkligen
ett mästerverk, men om du bara kunde vara
lite bättre på att vara vän med folk, inte så
stel och sluten.
Du vet, alla utom du har alltid svikit mig
förr eller senare i livet, så jag är ledsen,
jag har lärt mig att när jag öppnar upp och
litar på människor börjar de utnyttja mig.
Det gör mig förbannad, och det är därför
jag hellre lever ensam än med dumhuvuden
runt omkring mig.
Kanske är det så, men då bör du gå till
en psykolog och få huvudet på plats, du
behöver inte ge hela ditt liv bara för att du
är vän med någon, bara vara vänner, är det
så svårt?
Vad pratar du om? Ytliga vänner? Hur djupt
CONTENTS
•
•
•
•
•
53
är det?
Ja du vet, att ha middagar med, prata med
om en teater som du har sett, en bok du läst,
etc, bara lite ytligt, det behöver inte alltid
vara så djupt.
Jo, men jag tror det är problemet med dig, du
förstår inte att jag inte gillar att slösa min tid
på ytligt skit. Jag gillar det ärliga och djupa,
och jag räknar med att andra tycker samma
sak, eller så är jag inte intresserad.
Alltid så radikal? Mjuka upp, låt vissa människor komma närmare dig utan att klippa
med dem bara för att de inte är så djupa och
radikala revolutionärer som du. De kan dela
din tanke i alla fall, men alla har sitt eget sätt
att göra det.
Ohhhhh, phuuuuuu, jag tror inte att det här
samtalet kommer att göra saker bättre. Låt
oss titta efter ett hus nu.
Kapitalist, du vet jag har ett tidigt möte att
komma upp till i morgon så jag kommer
att gå till sängs. Supergrattis till checken!
Stanna inte uppe för länge nu.
Hon tömde sedan sitt glas och gick till sängs.
Jag stannade uppe, checkade lite detaljer på den
CONTENTS
54
tredje boken så jag kunde vara säker på att det var
möjligt att skicka manuset som det var eller om jag
behövde ytterligare en vecka att fixa fler detaljer,
och om möjligt lägga till några sidor till det innan
jag skickade utdraget till redaktören. Den natten
sov jag nästan ingenting, jag skrev om SÄPO och
andra grejer. Jag var så motiverad.
7: Brevet.
Några veckor senare
• Jag öppnade dörren till trapphuset, tryckte
på hissknappen och väntade på att hissen
skulle komma. Efter ca 5 minuter stannade
hissen framför mig och ut kom en flicka
i sina bästa år, enligt mig. Hon måste ha
varit omkring 25 år gammal tror jag. Wow,
hur hon var klädd, hur hon rörde sig, och
hur gott hissen luktade av hennes parfym.
Jag log mot henne, lät henne gå ut och
gick själv in i hissen men följde henne med
blicken hela vägen ut på gatan. Även när
jag förlorat henne ur sikte fortsatte jag att
stirra ut mot det håll dit hon försvann. Jag
började föreställa mig vart hon tog vägen
och vad hon skulle göra och med vem… En
yrkesskada som författare, förmodar jag.
CONTENTS
55
Jag tryckte på knappen för att komma upp på
vindsvåningen till EXPO redaktionen. Där jag jobbade. Jag tog ett djupt andetag och gick in på
redaktionen. Alla kände redan till mina böcker,
så det var inget nytt för dem. Jag hade skrivit
på kontraktet några dagar innan och nyheten var
över. Nyheten tycktes mig vara skriven överallt:
”Norstedts har undertecknat ett kontrakt med den
bäst betalda svenska författaren någonsin”. Jag,
Stieg Larsson, hade tecknat ett trebokskontrakt i
ett. Jag skulle förmodligen komma att bli den nya
svenska kriminalromanförfattaren.
Mina vänner verkade glada att de kände mig. Det
fanns visserligen också personer omkring mig som
inte trodde att det kunde vara sant. De vet att
jag var en fruktansvärt dålig skribent åtminstone
på svenska. Vad de inte visste var hur jag skrev
på andra språk. De kunde inte veta om jag hade
hjälp med språket i skrivprocessen, kanske hade
jag fått hjälp att skriva begripliga meningar? Normalt skrev jag varken punkt eller kommatecken.
Jag lämnade en hel del tankeluckor, där jag förmodligen hade tänkt vad jag skulle skriva men inte
skrivit det…
Stieg tog ett djupt andetag, nickade, tänkte en
stund, drack några stora klunkar ur det vida glas
CONTENTS
56
som nu blev tomt. Jag fyllde på.
• Du vet Fredrik, när man har en historia att
berätta som man vill skriva ner, då spelar
ingen roll om man är bra på grammatik,
stavning eller språk i övrigt. Man kommer
att skriva berättelsen ändå. Om språket inte
är perfekt från början, tar det bara lite mer
tid att korrigera och man måste läsa texten
några hundra gånger. Även om det är 600
sidor - efter några månader och hundratals
omläsningar - lär man känna varje sida varje
punkt och varje kommatecken. Det blir en
del av en själv. Det är säkerligen den mest
fascinerande upplevelse jag någonsin haft i
livet.
Det är en fantastisk sak att öppna en av sina
böcker, och bara behöva läsa två ord på en sida, och
plötsligt se hela boken spelas upp framför sig, allt
före och allt efter exakt de två orden. Det är som
att ha makt och kontroll över alla händelser och
alla personer, vad de gör, har gjort och kommer att
göra. Det är som att resa i tiden fram och tillbaka,
med tankens hastighet.
• Mycket poetiskt, du inte bara skriver bra, du
CONTENTS
57
har en poetisk själ, jag gillar det.
• Tja, jag kan hålla på i timmar i dagar… När
jag hade sagt hej till alla och kollat mejlen,
tog jag en kopp kaffe och satte mig i rökrummet som vanligt, tände en cigarett för att
bibehålla bilden av en kedjerökande nattuggla, arbetsnarkoman och seriös person.
Jag slappnade av lite, blundade och försökte
föreställa mig hur det skulle vara att bli
miljonär. Sen fick jag skrivklåda i fingrarna
och ville berätta nyheten för min “familj”.
Det var som om den kommande framgången
fick mig att känna mig närmare min far och
bror. Så jag gick till mitt skrivbord.
Stieg tog ett nytt djupt andetag, och jag kunde se
hur han återupplevde även detta ögonblick. - Jag
öppnade min laptop och skrev ett mejl till min
bror Joachim Larsson. Han bodde norrut i Umeå
så vi träffades inte mycket mer än vid jul, påsk
och eventuellt till midsommar. Detta om inte jag
kunde hitta ett sätt att slippa resa till min far och
bror. Min bror är fyra år yngre än mig. Jag skrev:
”Hej Umeå, hur är det där uppe? Jag har som ni
kanske redan har sett eller hört tecknat ett avtal
med Norstedts att publicera tre böcker. De är redan
skrivna, så jobbet är gjort, jag behöver bara vänta
CONTENTS
58
på pengarna nu. Vi har letat runt lite efter en
bättre lägenhet och kanske en sommarstuga här i
Stockholmsområdet. Det känns konstigt att jag till
sist kan få erfara en riktig framgång. Ta väl hand
er!”
Att berätta för min familj om bokkontraktet, gjorde
att jag kände mig bättre, mindre rastlös. Även
om jag kände att jag borde ha ringt dem oftare,
kände jag mig nu närmare min familj, även om
jag tidigare aldrig riktigt känt att de var något
speciellt för mig. Jag hade som sagt lämnats att
växa upp med mina morföräldrar. Inte förrän vid
9 års ålder flyttades jag att leva tillsammans med
mina föräldrar och min bror. Det hände när min
farfar dog. Senare dog min mor vid endast 56 års
ålder i en hjärtinfarkt hon också.
Eftersom jag visste att jag skulle börja göra riktigt
bra pengar kände jag att jag borde dela nyheterna
med min blodsfamilj. Jag vet inte om jag kan
beskriva känslan bra, men jag kände att blodet i
familjen blev viktigare för mig nu när jag skulle bli
framgångsrik. Jag vet inte om det var en känsla av
behov av skydd, eller om att ha familj blev viktigt
nu när jag skulle kunna försörja en familj. Eller
kanske var det för att jag inte hade egna barn, som
jag kände mig närmare min bror och far.
CONTENTS
59
Hur som helst fick jag denna känsla och kände
kanske skuld, eller att jag till sist skulle bli någon,
inte bara arbetsnarkoman och reporter som slösar
sitt liv på att kämpa mot fascister… Jag tänker
på det nu och det faktum att jag nästan hade
adopterats bort till mina morföräldrar. Jag hade
förmodligen denna känsla av att vilja vara någon,
någon speciell och känd, accepterad och bra betald,
att därmed bli älskad av min riktiga pappa.
Jag kunde se hur Stiegs ögon blev lite blöta, men
det föll inga tårar. Jag tror han höll tillbaka.
• När natten kom hade jag fortfarande en del
arbete att avsluta, men innan jag lämnade
kontoret tog jag en snabb titt på några av
kapitlen i den tredje boken om Lisbeth. Jag
gjorde några små ändringar och det kändes
bättre efter att ha hittat några fel som kunde
ha att fått berättelsen att tappa stuns.
Stieg suckade som om han hade räddat världen
från att gå under.
• På vägen hem rökte jag en cigarett bara så
att jag luktade cigarettrök och inte skulle
känna lukten av min partners cigarettstank
när jag kom hem.
CONTENTS
60
Stieg visade ett paket Marlboro light, med svensk
text på.
• Eva, min partner, var vaken som hon brukade
vara. Hon kysste mig välkommen hem och
vi tog ett glas rödvin tillsammans och sedan
gick vi till sängs. Nästa morgon vaknade
jag sent, det var inte förrän brevbäraren
dumpade en stor bunt brev genom entrédörrens brevinkast. ”Booom!” Jag vaknade på en
hundradels sekund, hoppade ur sängen och
slog foten emot något. Jag skrek och svor
högljutt, hoppandes på en fot till dörren för
att se vad fan det var fråga om, vad som hade
låtit boom.
Jag glömde att sätta på mig min skottsäkra jacka
och kom till dörren, klädd endast i kalsonger och
T-shirt. Jag hittade brevbunten i en stor röra på
golvet. På toppen låg ett brunt kuvert med avsändaren skriven på baksidan: Elsa något. Det gick
kalla kårar genom min kropp och jag var inte säker
på vad jag skulle göra. Jag tog brevet och gick till
köket, hällde upp en kopp kaffe, i stressen glömde
jag att röka, jag drog ut vad som var i kuvertet. ”Riiiiing!” mobilen ringde, det var Robert Aschberg,
CONTENTS
61
min närmaste chef på EXPO. Jag svarade: ”Hej
Robert, hur mår du?”
“Det är bra, har vi hört nyheten och vill veta om
du ska stanna? Ska du sluta arbeta på EXPO och
avsluta dina 10 böcker nu?”
“Ja, ehm, eh, phuuuu, jag har inte riktigt tänkt på
det ännu, jag har skrivit de tre första böckerna på
min fritid, så jag tror att jag kan fortsätta att göra
så. Du vet, deckarna är inte mitt jobb, mitt jobb
är att jaga äckliga nazister. Böckerna är min pensionsfond och jag vill inte sitta och signera böcker
i boklådor i alla fall. Det borde vara förlagets jobb
att sälja böckerna eller hur? Jag menar jag gör
skrivandet och de gör resten, det är därför jag får
behålla en så pass liten procent av försäljningen.
Och förresten, det var du som hjälpte Eva så att jag
nu har kontrakt med Norstedts. Tack vare dig har
jag ett trebokskontrakt, jag antar att jag är skyldig
dig en tjänst nu.”
“Oroa dig inte för det, för tillfället ville jag bara
veta om du stannar, så att vi inte måste hitta en
ersättare på en gång, det är inte så lätt att hitta
människor som du. Du är speciell vet du. Vill du
signera i bok tror jag faktiskt att det kan ge oss lite
publicitet som kan smitta över till EXPO.
CONTENTS
62
“Tack jag ska komma ihåg det. Jag kommer in på
kontoret i eftermiddag, om du vill ha ett möte, men
för tillfället finns det inget nytt att tala om, om du
inte har några andra nyheter.”
“Håll kontakten, som vanligt!”
“OK, ta väl hand om dig!”
• Jag tog en klunk av kaffet som nu hade
blivit kallt, jag spottade tillbaka det i koppen,
hällde ut det i vasken och gjorde en ny kopp.
Sedan gick jag till tv:n och knäppte på den.
Jag tittade på nyheterna och såg hur det var
krig någonstans. Jag såg framför mig hur
jag sprang omkring i öknen med bössan i
handen. Själv hade jag varit här i Eritrea 27
år tidigare. Det fick mig plötsligt att minnas
brevet. Jag snabbade mig tillbaka in i köket
för att se vad som låg i det bruna kuvertet.
Stieg tömde sitt andra whiskyglas nu i en mun och
svalde som om han var törstig och drack vatten.
• Där var det. Jag öppnade ett väl vikt papper
som var tunt som silke, som brevpappren
jag använde i ungdomen. Minns du samma
CONTENTS
63
papper? Det extra tunna papperet för att det
skulle bli billigare att skicka med flygpost.
Brevet var prydligt skrivet på engelska, det
stod:
”Kära Stieg. Vi har läst på internet om dig. Jag
kände igen dig på tv häromkvällen, därför skickar
jag dig nu detta brev. Jag hoppas du kommer ihåg
mig, även om jag inte ber dig att göra det. Vänligen
sitt ner och om du har ett svagt hjärta, ta lite
medicin först.
Jag har inget behov av att klandra dig för att inte
vara här med mig efter alla dessa år. När allt
kommer omkring så tillbringade vi inte så mycket
tid tillsammans du och jag. Du kanske inte ens
kommer ihåg mig. Men jag tänkte att du kanske
ville veta? Ett halvår efter att du hade lämnat oss
födde jag en son. Hans namn är Eric. Och om
jag hade haft andra män än dig det året hade jag
kunnat säga att det hörde till en annan man, men
du var den enda mannen det året. Så det kan bara
vara din, eller så har jag fött “Guds son”… Så, visst,
ja Stieg, du är pappa. Jag har läst på internet att du
inte har några barn i Sverige och eftersom jag vet
vilken lycka det är att ha ett barn, ville jag att du
skulle få känna samma lycka.
CONTENTS
64
Nu hoppas jag att jag inte förstör något för dig.
Du gör som du bestämmer, du är välkommen att
besöka oss, utan några förbehåll. Din son är född
1978, alltså är han idag 27 år gammal, så han är
inte en bebis längre. Jag har berättat för honom allt
om dig sedan han var en liten pojke och han skulle
gärna vilja träffa dig. Om det intresserar dig, gifte
han sig förra året och de väntar barn nu. Vi har inte
den utrustning här, som vi har läst om på internet,
som kan se vad det kommer att bli, men de vill inte
veta ändå. De vill att det ska vara en överraskning.
Födseln är beräknad till den 11 november, Första
världskrigets fredsdatum. Det är för mig en väldigt
fin symbol. Jag hoppas att det ska bli en mycket
stor fredskämpe.
Så om du skulle kunna resa iväg och komma hit,
skulle det vara trevligt att se dig här efter alla
dessa år. Det finns så mycket att berätta. Love, Elsa
Afwerki.”
• Jag läste hela brevet med gåshud på ryggen.
Jag kunde inte tro det, jag var far, och var
på väg att bli farfar. Jag kände att jag måste
berätta för min egen far, som jag hade gjort
till farfar. Det gjorde mig plötsligt påmind
om att jag hade ett riktigt liv också. Jag
CONTENTS
65
slutade att andas, jag fick en iskall känsla i
magen. Jag blev sittande på stället, utan att
veta vad jag skulle göra. Slutligen blev jag
frusen av att ingenting ha på mig.
Stieg gjorde vissa brrr brrr och visade med armen
om sig själv hur kall han hade varit. Stieg var
verkligen den bästa berättare jag hade träffat, det
var verkligen en helt riktig beskrivning av honom.
• Jag gick tillbaka till sovrummet för att klä
mig. Jag var i chock.
Stieg blev tyst, blicken flög iväg och han försvann
i sina egna tankar.
8: Leka med tanken att vara död.
• OK, så du var i chock, men vad var det som
hände inuti ditt huvud nu? Allt detta måste
ha startat en tornado där uppe? Hur kunde
du koncentrera dig på färdigställandet av
den tredje och i det här fallet sista boken?
• Jag visste att böckerna berättade historier
som inte hade berättats tidigare. Jag var van
vid att vara hatad och jagad av nazister och
CONTENTS
66
rasister, jag hade drivit kriget mot dem nu
i flera år. Jag var även betald av Scotland
Yard för att föreläsa hos dem om högerextrema grupper men denna bok berättade för
hela världen om hur några kända svenska
toppolitiker hade gjort saker som var mer än
hemliga, saker som det var farligt att berätta.
Stieg såg på mig med rädda ögon, vidöppna ögon.
• Nu hade jag ett nytt liv som väntade på mig,
på en plats jag kände, där folket älskade mig
sedan många år tillbaka. Där fienden var
väl definierad och där vänskapen var stark,
stark som i militärtjänsten.
Stieg höll upp sin hand och stängde den som för att
visa hur “tighta” de verkliga vännerna var - fackförenings och kommunisternas revolutionssymbol
- den knutna näven.
• Jag tror att det var dessa saker som fick
mig att avsluta boken, jag började till och
med på den femte boken, utan att skriva
den fjärde först. Du vet ibland är det bättre
att skriva nästa bok först, så att du sedan
CONTENTS
67
bara behöver fylla i tomrummen och fylla
boken med omvända tillbakablickar. Då blir
den tidigare boken lättare att skriva senare…
Jo, det låter kanske komplicerat, men det är
för mig ett väldigt effektivt sätt att arbeta.
Särskilt i detta arbete och som det var ordnat. Inga direkta deadlines, det var så att
säga bara en hobby skriva.
Jag tittade på Stieg som om jag inte kunde någonting om att skriva och sade till honom: - Alla
gör på sitt sätt, och alla sätt är bra utom de dåliga.
• Ja, det är hur jag gjorde. Energin kom från
att veta om min son och framtida barnbarn.
Så jag hade verkligen mer energi än någonsin.
Stieg såg nu på mig med glittrande ögon, han
tömde sitt glas igen och bad om mer. Sedan fortsatte han:
• Jag visste plötsligt att jag inte kunde vara
kvar i livet om dessa böcker trycktes och
såldes till allmänheten. Förresten, skulle det
CONTENTS
68
inte dessutom vara lättare att sälja konstverken om konstnären redan var död när
böckerna kom ut?
Stieg fick självaste djävulen i synen. Han skrattade
och jag kunde se hur dollartecknen bildades inne i
hans huvud och speglades ut i ögonen.
• Andra hade gjort det tidigare. Jag började
leka med tanken på att fejka döden som i
“The Blair Whitch Project”. Sen vaknade jag
ur tankarna och började tänka mer praktiskt.
Hur kunde jag fejka min död? Hur skulle
man kunna överleva sin egen död? Hur mycket pengar skulle det kosta att dö? Och
sedan, att fortfarande vara vid liv? Skulle
jag kunna leva på de pengar som böckerna
genererade? Vem kunde jag inviga i min
falska död? Eva, min partner? Mina vänner
på jobbet? Min far? Eller min bror? Är det
ens lagligt att skydda någon som är död men
vid liv? Är det ett brott att inte dö? Vad säger
lagen?
Stieg började skratta och fortsatte igen, men
nu skrattandes.
• Jag vet inte om du kommer ihåg en serie
på svensk tv? Den hette Sinkadus, du vet
CONTENTS
69
med Mona Seilitz. De gjorde några olika
försök till bedrägerier och smuggling samt
stöld. Deras fejkade död användes för att
få ut pengar från en livförsäkring. Mannen
skulle falla från båten ner i havet på en resa
från Sverige till Finland, och de letade efter
ett vittne för att se “olyckan” hända. De
fann bara en halvblind man, superroligt. De
gjorde allt i världen för att få pengar olagligt,
men jag tror att inget verkligen fungerade.
Hur som helst jag lärde mig att jag inte ville ha en
livförsäkring så att jag skulle få leva med det som
ett bedrägeri. Om jag fick till allt rätt, skulle jag
tjäna pengar på böckerna ändå, så pengar skulle
inte vara ett problem, men att leva med bedrägerier
kunde jag inte planera att göra, hur död jag än
skulle vara.
Stieg såg ut som om han hade räddat sitt eget
liv genom att inte vara skyldig till försäkringsbedrägeri. Jag tänkte på de bedrägerier som han
var skyldig till, låtsas vara död och därmed lura 75
000 000 läsare på den fjärde boken om Lisbeth…
• Du vet, jag hade så många nya frågor i mitt
huvud och jag var tvungen att göra en hel
del ny efterforskning.
CONTENTS
70
Stieg vred sitt glas runt, runt och tänkte tyst för
sig själv. Han verkade försvinna långt bort i sina
tankar när han pratade om sitt sätt att räkna ut
planen hur han skulle göra. Han fick en sån där
“Lisbeth-personlighet”. Efter en lång paus suckade
han och fortsatte:
• I mina böcker hade jag låtit Anita Vanger
fly till Australien och hon lyckades hålla sig
borta i 40 år, under sin systers identitet, som
därför aldrig gifte sig. Anita hade försvunnit, men blev hittad därför att hennes farbror
försökte ta reda på vad som hade hänt och
till sist fick tag i henne. Jag visste från den
berömda finansmannen som försvann 1995,
att det kan ta lång tid att få en dödsattest.
Tricket, skulle vara att dö med läkarintyg
och fly. På så sätt skulle mitt arv komma
direkt, och jag skulle kunna betala för mitt
nya liv.
Alexander Zalachenko i böckerna var en rysk spion
som rymt från Ryssland. Vi vet inte hur han kunde
hålla sig gömd undan ryssarna. Han hade en ny
identitet men han var inte förändrad eller annorlunda sedan han flytt från Ryssland och han talade
svenska med en mycket stark rysk brytning.
CONTENTS
71
Stieg fick plötsligt panikblick i ögonen, som om
han hade glömt något, så hur hade Sala kunnat
dölja sig så bra så länge?
• Jag ville fly och börja om mitt liv. Jag hade
mycket goda skäl att hålla mig vid liv. Jag
älskade att slåss mot rasister. Men jag var
också trött på att alltid göra samma sak.
Detta skulle kunna ge mig en chans att gå i
pension och leva det liv jag alltid hade velat,
ett liv som far och farfar.
Stieg fick tårar i ögonen. När han hade torkat bort
dem och tömt sitt glas igen, sade han:
• Jag bestämde mig för att skriva en lista över
saker som kan vara viktiga om man behöver
dö en falsk död. Jag hade lite erfarenhet
sedan tidigare. Jag hade skrivit en handbok i
hur man överlever som dödshotad reporter. I
den nya listan ingick saker som: ”Dödsattest
= Kan man köpa en läkares intyg? En kropp?
Var kan man få tag på en för att ersätta
min? Nästa identitet? Vem säljer mig en ny
identitet? Om min bok säljer bra, hur ska jag
få del av pengarna efter min död? Vem kan
CONTENTS
72
jag lita på så att det som är sagt före min
“död” blir som det är bestämt? osv.”
9: Vart flyr man?
• När jag hade en perfekt lista över viktiga
saker, började jag söka på internet vad lagen
säger om att försvinna, men jag lärde mig
att eftersom det inte fanns många tidigare
kända fall, fanns det inte så mycket att lära
sig. Jag var tvungen att själv ta reda på hur
och se till att ingen skulle kunna misstänka
vad jag planerade. Jag var tvungen att göra
det vattentätt, nej inte vattentät, det måste
bli lufttätt! Jag var tvungen att vara säker
på att pengarna från mina framtida böcker
skulle komma till ett ställe jag kunde kontrollera efter min död men hur? Och var
skulle jag gömma mig?
Var gömmer man sig när man dör en falsk död?
Jag ville åka direkt till min familj i Eritrea, men jag
tänkte också att det kunde vara farligt. Kanske det
var bättre att åka till någon annan plats först, så att
jag skulle ha tid att överblicka att allt gick bra. Du
vet jag tänkte även på, vad som skulle hända om
CONTENTS
73
jag misslyckades. Om jag var tvungen att komma
tillbaka till det liv jag levde före döden, hur skulle
det sluta? Skulle jag dömas till fängelse för att ha
fejkat min egen död? Eller skulle jag ha laglig rätt
till böckerna igen? Skulle min partner fortfarande
älska mig? Hur skulle jag leva som “återupplivad”,
om jag var tvungen att gå tillbaka till livet?
Stieg tog en klunk av whiskyn. Nu såg han sig
om, och rörde vid området där normala människor
har en mage, men inte Stieg, han var tunn som
vilken afrikansk bushman som helst. Jag trodde
kanske att han var hungrig, så jag frågade honom
om han ville ha något att äta. Jag öppnade min
påse med vad jag hade kunnat få tag på tidigare.
Det var bara afrikanska grejer jag hade köpt på en
lokal marknad, så jag visste inte vad jag hade fått.
Än mindre hade jag någon aning om namnen på
de saker jag hade köpt. Jag lät honom välja. Han
åt med god aptit. Jag trodde kanske att det var
whiskyn som hade gett honom behovet att äta. Jag
lät honom äta lite och sedan när han hade saktat
ner tempot på ätandet började han prata igen.
• Om jag inte lyckades ”dö väl” skulle någon
kanske komma att leta efter mig. De skulle
förmodligen få reda på att jag hade kon-
CONTENTS
74
takter i Eritrea och leta efter mig här. Jag
började leka med olika scenarier. Hm, vad
sägs om ett år på luffen, bara för att lära
känna platser? För att koppla av, ha roligt,
njuta av pengarna böckerna skulle ge. Sedan
om allt hade gått min väg kunde jag avsluta i
Eritrea och leta upp min familj. Men jag var
också rädd att bli sedd och igenkänd, om jag
åkte runt i världen. Någon kunde sedan säga
att han hade sett mig någonstans…
Stieg suckade och fortsatte:
• Jag började svettas. Det var en hel del detaljer att tänka på, hur jag skulle förbereda
mig utan att bli tagen på bar gärning, hur
försvinna och efterlämna en kropp? Det var
en knepig uppgift. Huvudet började snurra
och jag kände mig trött. Jag drömde den
natten om hur man gör en docka eller hur
man hittar en riktig kropp som var död men
inte saknad…
10: Hur dör man, och sedan bara försvinner?
• Dagen efter vaknade jag helt yr i huvudet av
mardrömmar.
CONTENTS
75
Stieg skakade på huvudet och frustade som för att
visa mig hur han hade känt den morgonen.
• När jag skrev mina romaner, hade jag mest
tagit berättelser från mitt eget liv och upplevelser. Med min fantasi saltade jag och
ändrade lite i berättelserna la på och drog
ifrån, jag tycker själv att de blev bra. Men
nu var det på riktigt. Jag var tvungen att
få tag på en som verkligen kunde hjälpa
mig att se död ut på riktigt, och någon
annan som kunde teckna en dödsattest. Jag
behövde också ett företag som tog hand om
begravningen. Jag behövde hitta människor
som jag verkligen kunde lita på.
Jag började med en lista över personer som jag
redan kände. Sedan tänkte jag att det inte är bra
att fråga folk som redan kände mig. Om de inte
kunde hjälpa till, då skulle jag ha informerade
personer lämnade bakom mig senare. De skulle
kunna berätta om mina planer senare efter min
“död”…
Han höll sitt ansikte mot lägerelden, men tittade
på mig liksom underifrån och jag kände det som
om han letade inne i mig efter en hemlighet.
CONTENTS
76
• Jag hade kommit fram till en slutsats: Om
jag kunde få tag på en docka, kanske till
och med få en gjord som såg ut som mig.
Jag gjorde lite efterforskning om dockor. Jag
sökte information om döden och organ och
kremering. Jag fick reda på saker, viktiga
saker. Vet du Fredrik, vad som händer när
man kremeras? Vet du om det blir något
kvar? Hur separerar de sedan kroppen från
kistan? Jag menar att de lägger lite aska i
urnan, men hur vet de vilken aska de ska
lägga dit? Om de skulle lägga askan från
kistan och allt övrigt där i, skulle det behövas en jätteurna. Har du tänkt på det?
Och vad händer med tänderna? Som vi vet
från amerikanska tv-program och Sherlock
Holmes, brinner inte tänderna. Du vet, jag
var tvungen att tänka på så många detaljer.
Stieg gick bort för att låta sitt vatten. Han var borta
i 5 minuter, kom tillbaka och frågade om jag också
behövde gå på toaletten. Jag avböjde inbjudan och
frågade honom hur han gjorde för att fejka sin
kropp ända till aska. Stieg började plötsligt skratta.
• Ha, ha, ha. Jag tillbringade hela dagen, studerade detaljer om döden, bårhus, kremato-
CONTENTS
77
rier och begravningskonsulter. Det är en hel
vetenskap som jag hade berört lite på ytan,
när jag skrev mina böcker, men aldrig riktigt
kommit in i på djupet tillräckligt för att
förstå hela branschen. Men jag fick en bra
helhetsbild. Jag kontaktade några begravningskonsulter, jag bokade några möten och
berättade för dem att jag letade efter en begravningskonsult för min fars framtida död.
Han var vid denna tidpunkt nästan 70, så jag
tyckte det var ett bra svepskäl att använda.
Vad jag egentligen letade efter var en konsult som
jag kunde be utföra tjänsten jag behövde. Jag letade
efter en begravningskonsult med kopplingar till
maffian eller något liknande, någon med hemligheter. Och det var komplicerat. Jag behövde
en begravningsbyrå som var förbunden i djup
vänskap med samma maffia som en läkare på
närmaste sjukhus, dit jag också skulle tas när jag
“dog”. Jag vet inte om du kan tänka dig hur svårt
det var. Det tog mig så lång tid och så mycket
forskning, det tog nästan död på mig, ha ha ha.
Stieg var verkligen en joker, han kunde skämta
om nästan vad som helst, hans svarta humor var
otrolig. Sedan fortsatte han och började prata om
CONTENTS
78
något som jag märkte att han behövde berätta.
Fröet hade planterats och varit begravt i hans
huvud i dryga 10 år nu och äntligen hade växten
blivit för stor och frukten var nu redo att skördas.
Jag hade kommit i tid för hans avslöjande, hans
requiem story. Stieg tog en klunk ur sitt whiskyglas, han slöt ögonen och jag kunde se hur han
njöt av drycken. Det fick mig att tänka på hans
tobaksvanor. Vi hade haft detta samtal nu i ett
par timmar, men han hade inte gjort annat än att
tumma lite på ett Marlboro light paket. Så jag var
bara tvungen att fråga:
• Stieg, du har förmodat dött av en hjärtattack, jag kan tänka mig att en sådan sak lär
en ett och annat, det kanske väckte dig och
det fick dig att vilja sluta röka, men du rökte
tre paket om dagen? Gjorde du inte?
• Hm, det fanns också med i planen. Jag var
tvungen att göra något för att få folk att
tro att jag levde ohälsosamt, men jag har
verkligen aldrig rökt så mycket som folk
säger.
• Men alla i Sverige som känner dig, säger att
du rökte hela tiden! Tre paket om dagen!
• Frederick, lyssna nu. Min mamma dog i en
hjärtattack när hon var 56. Hennes far dog
CONTENTS
79
också av hjärtinfarkt vid mer eller mindre
samma ålder. Jag lärde mig av dem, så att
jag kunde använda det.
• OK.
• Tro aldrig någonsin att jag är så pass dum
eller att jag gör något mot min egen vilja
eller inte själv har makten i allt jag gör.
Jag kontrollerar allt. Jag fejkade röka. Jag
rökte aldrig några halsbloss förutom när jag
drack. Resten av ciggen var för att ta en
paus, eller för att ha något att göra, för att
röra vid något annat än datamusen eller
tangentbordet, men också för att få det att
stinka omkring mig så att människor lämnade mig i fred. Du vet i mitt arbete är det
också en image att röka. En hårt arbetande
författare och kommunist, som inte röker
blir snabbt en hälsosam, väl sedd kapitalist,
och det passade inte in i bilden jag ville att
folk skulle ha av mig.
Folk säger också att jag inte åt, jag åt. Men jag har
en ätstörning. Jag tycker inte om att sitta tillsammans med andra och äta med dem. Det kommer
från min barndom. Du vet att jag var nio år gammal när jag flyttades tillbaka till mina föräldrar
och min bror. Och innan dess bodde jag hos min
CONTENTS
80
mormor och morfar. Mina morföräldrar åt alltid
middag tillsammans med mig. Vi njöt gott av livet,
vi hade en mycket varm kärlek i vårt hem. Min
morfar dog när jag var nio, och jag var tvungen att
flytta till mina föräldrar som då hade ytterligare en
son, min bror. De hade fått det bättre ekonomiskt
då, men de arbetade mycket, så vi hade sällan
måltiderna tillsammans. Vi åt mestadels smörgåsar
med ost och uppvärmd potatis med köttbullar, men
hela familjen var sällan tillsammans.
När jag blev 12 år gammal fick jag en skrivmaskin
av mina föräldrar och jag började skriva. Jag skrev
hela tiden, så jag åt vid sidan av min skrivmaskin.
Jag har inte riktigt någon annan vän eller riktig
familj utom tangentbordet. Det är därför jag är
så fäst vid min Mac. Du vet, jag har alltid velat
bli journalist. Min far var grafisk formgivare och
jag älskade den värld han arbetade i. Jag ville
skriva men jag kunde inte komma in på journalisthögskolan, Jag blev därför som min far, grafisk
designer. Det är också därför jag alltid arbetat med
en Mac, inget annat.
Steve Jobs var min gud, och det kommer han alltid
att vara.
• OK, bra, men berätta mer om döden och
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
•
81
kremeringen, hur gjorde du det? Jag menar
tänder och allt.?
Hm, det är en väldigt lång historia, är du
säker på att du vill höra allt det?
Varenda rotfyllning!
OK, men jag kommer att berätta den snabba
varianten. Hm, jag kollade först upp vad
som är officiellt om döden och kremering
etc. Det finns saker som inte blir helt brända
vid kremering, men vad som finns kvar efter
kremeringen, går igenom en kvarn och allt
mals ner till damm. Det var inte viktigt att
ha med tänderna i detta fall, eftersom jag
inte skulle dö i en bilolycka, med allt vad det
hade inneburit… Jag skulle förhoppningsvis
inte behöva gå igenom en DNA-analys.
Hur kunde du vara så säker?
Ja, det var mer ett maffiaarbete än något
annat. Det hade aldrig varit möjligt bara
sådär. Jag var tvungen att betala för det och
jag betalar fortfarande dyrt för det. Men jag
hade tur och kan betala, så i princip är jag
“ok” med det.
OK, men hur hittade du en maffia som styr
denna marknad?
Du vet, när man börjar gräva i saker, speciellt
CONTENTS
82
vad gäller döden och människor, då får man
höra en massa konstiga saker. Man möter
människor som man kan se direkt inte är
helt friska. Personer som har att göra med
djävulen själv. Jag frågade runt lite, jag sa
att jag gjorde lite efterforskning åt min far
som hade frågor inför döden… du vet, petade
runt lite i askan… ha, ha, ha! Jag började
tänka på kontakter jag hade. Jag började
leta upp personer som jag hade varit i kontakt med. Jag frågade läkare vid S:t Görans
sjukhus. Jag fick en kontakt som ledde mig
till en Hans. Jag kontaktade honom och hade
kanske tur. Han var gammal skolkamrat till
mig och var också läkaren som hade tagit
hand om boxaren Pablo Roberto.
Stieg gjorde en boxning, slog i luften, bara för att
markera och visa sin entusiasm i denna konversation.
• Jag kom i kontakt med denna underliga läkare.
Jag var säker på att alla har hemligheter,
och om jag kunde ta reda på vad den här
läkarens hemligheter var, kunde jag kanske
få honom att hjälpa mig.
CONTENTS
83
Stieg fick en grimas av lidande i ansiktet och jag
kunde se på honom att det var ett sidospår.
• Jag hade dock hamnat fel. Läkaren var sjuk,
han använde unga flickor på sin semester
i Sydamerika, Brasilien. Men han var inte
inblandad i någon svensk maffia. Så jag
började titta runt, för att se vilka andra
människor som hade dött eller låtsats att dö
och vilken typ av kontakter de hade haft före
sin död. Det var ett stort jobb, kanske inte
ens värt ansträngningen.
Stieg tog mer whisky från flaskan för att fylla sitt
glas.
• Jag slösade bort så mycket tid på den här
efterforskningen, det var fantastiskt vilken
energi jag hade. Jag kom hem från mitt
“arbete” vid 05:00, och jag var upp igen
runt 09:00 och jag var inte ens trött. Som
så många andra saker i livet hittar tillfällena sin egen väg som vårens smältvatten
som rinner genom skogen. Plötsligt en dag
råkade jag överhöra en granne som talade
om ett fall jag hade hört talas om tidigare.
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
84
Jag gjorde lite efterforskning på fallet och
hittade en ny kontakt som var träff sänkt.
Jag hade hittat min medhjälpare!
Bara så där?
Jo, du måste förstå, jag läste allt man kunde
hitta om försvinnanden. I Sverige försvinner
20 personer per dag! Tjugo! Stieg visade som
en sexåring med båda händerna två gånger
hur många personer per dag som försvinner,
bara från Sverige. Jag satt tyst och förvånad.
Jag gjorde en snabb överslagskalkyl i huvudet och fick det till ungefär 7 000 personer
om året. På tio år skulle det betyda en liten
stads samtliga invånare.
Så hur fick du kontakt? Du måste berätta
vem eller vilka som till sist hjälpte dig?
Nej min nya vän, jag kan inte berätta detaljer, det skulle bli för farligt för oss båda. Men
jag kommer att berätta vad de gjorde för mig
och att jag fortfarande är skyldig dem tills
min riktiga död, men det var en bra affär vi
gjorde, så jag kommer inte berätta vilka de
är.
Så, hur gjorde du?
Jag hittade denna grupp av människor, ett
slags maffia. En grupp som arbetar med
CONTENTS
85
döden. De har olika delar av döden de jobbar med som specialister. Det är en som
“dödar” och en som signerar dödsattesten.
Det finns ett företag i Stockholm som sköter
begravningen och det är egentligen allt.
• Men du behövde inte mördaren?
• Ja, du vet, lite behövde jag honom. Dessutom har jag inte sagt mördaren, jag sa: ”jobbade med döden”… eftersom han visste hur
man nästan dör, men sedan vaknar.
Jag kunde inte annat än börja skratta.
• Ja, skratta du om tycker att det är roligt,
men det är så det fungerar. Man tar en
medicin, får en falsk hjärtinfarkt, det ser ut
som om man dör, man verkar död, men när
det behövs börjar man leva igen.
• Ha, ha, ha, precis som på tv?
• Precis som på TV!
• Pulsen och Andningen - man kan inte hålla
andan hur länge som helst, och hur fejkar
man bort pulsen?
• Det gör man inte, därför är det viktigt att
alla bitarna faller på rätt plats. Man ska bara
verka död, se död ut. Sedan skickar den
CONTENTS
86
köpta läkaren ut alla andra på fikarast och
skriver ut en dödsattest. Man tar sitt ombyte
och vandrar därifrån. Resten tar maffian han
om.
• Hur kunde du lita på dem? Och om de hade
dödat dig på riktigt?
• Då skulle jag inte ha kunnat fortsätta att
betala dem. Pengar och förtroende i utbyte…
• Och om de mot all förmodan hade dödat
dig?
Då hade jag varit död på riktigt, och ärligt talat,
jag är inte säker på vad som hade varit bäst trots
allt. Jag är ok här, men just det: ok. Här lever jag
ett annat liv och det är ok, men det är inte ett
paradis. Det är krig, och människor dör varje dag,
människor jag älskar, människor som är som mig.
Men om jag hade dött, skulle jag ha varit död, så
jag tror inte riktigt att jag hade missat någonting
stort om jag hade dött.
• Men på det här sättet har du fått lära känna
din son, och ditt barnbarn. Och de har fått
lära känna dig. Det måste ha varit stort för
dem, eller?
CONTENTS
87
• Ja, för dem har det varit en stor skillnad att
ha mig här. Men jag blev också tvingad att ge
bort mitt liv i Sverige, allt mitt arbete finns
kvar där, hela mitt liv. Det finns dagar och
nätter som jag sörjer och verkligen saknar
tider från det gamla livet. Du förstår att även
om jag är ok, skulle jag fortfarande ha vart
bättre död.
• Men du betalar för att överleva?
• Ha, ha, ha. Ja, det är verkligen galet, eller
hur?
• Och Stieg, dockan? Du har fortfarande inte
berättat för mig hur du fick tag i en docka.
• Ha, ha, ha. Det är egentligen en rolig grej.
Du vet, jag sökte efter dockor på internet.
Hur mycket jag än sökte, kom jag bara till
samma jävla sidor. Gissa vad?
Stieg såg på mig med stora frågande ögon. Jag
svarade: - Den enda docka jag vet namnet på är
Barbie! Min dotter har några.
• Ja, men de är små, små saker, du vet, jag
hittade en ny bransch. De arbetar i Asien,
men de har försäljningskontor i Tyskland.
De gör sexdockor! Kan du föreställa dig mig
CONTENTS
88
- Stieg pekade mot sig själv och skrattade
- mig köpa en sexdocka? Och inte vilken
sexdocka som helst! En kopia av mig själv,
allt var fejk förutom håret. Tänderna hade
jag fått gjorda i keramik.
Nu efteråt vet jag att det inte var nödvändigt, men
det var gjort och det gjorde också att dockan såg
mer äkta ut. Jag gav också blod till läkaren som
skulle skriva under dödsattesten. Han tog mitt blod
och placerade det inne i dockan. Det gjordes i fall
att någon skulle vilja göra en DNA-analys senare.
Om de skulle göra det, efter kremering. Det var
förmodligen att gå för långt, men vill man vara
säker på att man slutfört ett 100% perfekt lufttätt
brott, måste alla detaljer tas om hand.
• En sexdocka? En manlig sexdocka? Ha ha
haaaaa? Jag skrattade utan hämning. - Ärligt
talat jag visste inte ens att de existerade!
• Oh ja, det gör de och de ser ut och känns
skrämmande verkliga, och när de blir nedfrysta, ser de också ut som en djupfryst
människa. Det var otroligt att se dockan,
som att titta i en 3D-spegel.
• Men kunde det verkligen lura en begravningskonsult?
CONTENTS
89
• Jag är inte säker på om det skulle det, men
min begravningskonsult var köpt och de
visste om hela historien så de skulle aldrig
fråga något i alla fall, de var där för att hjälpa
mig att inte misslyckas. Och naturligtvis
förberedde de min kropp som om det var
vilken annan död kropp som helst.
• Men ville inte din partner, Eva, säga ett sista
adjö till dig? Har hon inte sett dig död?
• Rolig fråga! Jag kan inte svara på det, men
även om hon gjorde det, varför skulle hon
ens misstänka att det inte var jag? Allt var
fryst och förberett. Man börjar inte bråka
och ifrågasätta en död kropp som ligger
där framför en. Tänk på det, vad gör man
framför en död kropp? Man bryr sig och
man gråter! Med blöta ögon blandat med de
starka känslorna man har vid det tillfället,
ser man mindre klart. Eller så bryr man sig
inte och kommer inte ens på begravningen.
• Rolig kommentar! Jag antar att du vet att
varken din bror eller din far kom till begravningen? Kan du föreställa dig varför de
inte kom?
• Jag vet faktiskt inte, men de kanske tycker
att det var konstigt att jag dog, eller så
hade de blivit avskurna från civilisationen
CONTENTS
90
på grund av snö… Jag har ingen aning, och
det känns lite konstigt att de inte kom, särskilt
som det är de som bäst haft nytta av min
död.
• Är du bitter?
• Ja, dödligt bitter, ha, ha, ha, haaaaaa!
• Jag tror att jag tar det som ett skämt.
11: Vem kan hjälpa en att dö?
• OK, så du fick tag på en ny maffia! Du borde
skriva en bok om det? Jag menar detta är
verkligen hot stuff? Eller?
• Fredrik, jag jagar nazister och högerextremister, inte maffior bara för att de är maffior.
Maffior är din grej inte min. Jag skulle bara
bry mig om att jaga dem om de använde
denna metod för någonting olagligt och äckligt som att döda prostituerade eller något
liknande. Men de har hjälpt mig, så jag
kommer inte att göra dem besvikna.
• OK, det må så vara, men det är otroligt! Hur
kan läkarna vara inblandade i maffian? De
förväntas vara de som hjälper sjuka människor.
CONTENTS
91
• Fredrik, du skrämmer mig. Du är maffiajägaren? Och du tror inte att de har läkare på
sin avlöningslista? Kom igen, i det korrupta
samhälle vi lever, finns det alltid minst en
person som är betald av maffian, på samtliga
positioner som är intressanta för dem - poliser,
brandmän, politiker, läkare, advokater, you
name it - de är alla mutade. De högutbildade
tror sig många gånger vara ”bättre än” och
att de borde ses som ”viktigare”.
De vill ha en plats ovanför medelklassen. Därför
accepterar de inte bara en vanlig genomsnittlig
lön, de vill ha allt. Stor båt, trevlig lägenhet, hög
utbildning för barnen, ett hus på Rivieran, internationella semesterresor. Allt som en normal lön
inte kan betala. Den omöjliga världen… Men de
får det inte bara genom att ha ett lite bättre jobb
och högre lön. Skatterna äter upp större delen av
skillnaden. Om det inte var för mig och andra som
behöver maffian, skulle de aldrig någonsin få alla
de där lyxiga sakerna. De skulle bara vara till för
riktiga kungar.
• Ok, du vinner du har rätt, naturligtvis har
maffian betalda kumpaner på alla nödvändiga
CONTENTS
92
ställen. Jag är bara så förvånad över dessa
historier, det låter alltsammans så overkligt.
Wow, det är stora grejer, och allt detta händer i Sverige? Jag menar du vet att jag har
bott i Spanien och Frankrike så länge nu. Jag
tänker att Sverige är så långt borta och borde
vara så gulligt lagligt, även om jag vet att det
inte är så.
• Personligen vet jag att Sverige är fullt av
köpta politiker, journalister och poliser, det
verkar aldrig få ett slut.
12: Vem kan hjälpa en att få ett nytt liv?
• OK, så du fann den grupp som hjälpte dig
att dö en falsk död? Men kunde de hjälpa
dig med nästa steg? Hitta en identitet åt dig
att använda i resten av ditt liv?
• Helt rätt… med den grupp av människor som
kunde hjälpa mig att dö och fly, behövde jag
fortfarande lite hjälp med papperen efteråt.
Jag kunde inte vara helt säker på att de skulle
kunna förse mig med fungerande handlingar för alltid, även om jag betalade dem.
Jag sökte därför efter hjälp med framtida
identitet, även på annat håll.
CONTENTS
93
Han tog en ny klunk av sin whisky som för att hitta
ledtråden i botten av glaset. Jag försökte hjälpa
honom:
• Om du hade berättat för din bror? Då hade
du kanske kunnat använda hans pass? Om
din bror ärvt dig, skulle han få alla pengarna
och möjlighet att leva ett bra liv även om
han var tvungen att dela pengar och ID med
dig.
• Kanske, men varför skulle min bror kunna
hålla tyst senare? Nej, det var inte tillräckligt
säkert. Det måste vara riktigt bra. Jag frågade mig själv om jag kanske kände någon
utanför Sverige med regeringsanknytningar.
Någon med möjlighet att skaffa fram en
falsk identitet. Eller bättre - någon med kopplingar som kunde ge mig riktiga papper
och verkligen registrera mig. Kanske kunde
jag bli registrerad i Eritrea? På det sättet
kunde jag vara en gift man med barn och om
det var bra gjort kunde jag vara eritreansk
medborgare sedan många år på pappret med
bakgrund, jobb och allt.
Stieg såg ut som om han hade lösningen och talade
med stor entusiasm.
CONTENTS
94
• Jag bestämde mig för att utgå därifrån, och
om jag hade tur, kunde jag kanske hitta hem
den vägen.
Stieg tog en stor klunk ur sitt glas.
• Jag gick från tanke till handling och började
skriva ett brev till min gamla älskarinna,
Elsa, för att fråga hur mycket hon kunde
hjälpa till med. När allt kom omkring, skulle
hon aldrig avslöja mig! Jag skrev också till
den nuvarande presidenten, han som hade
varit min militära chef 1977. Jag skrev därför
två brev: Det första brevet jag skrev, var till
Eritreas president, eftersom jag hade kontakt med honom på professionell basis.
Vi hade brevväxlat under alla dessa år. Han hade
varit som en general över oss när jag undervisade
kvinnorna eller snarare flickorna i hur man för
gerillakrig. Han blev sedan president 1991, och han
fortsatte att styra landet. Jag trodde kanske att
han ville ha mig tillbaka, kanske som konsult i
gerillakrig!
• Du hade allt förberett många år i förväg, en
CONTENTS
95
president som förmodligen hade mer än en
anledning att tacka dig för sin framgång?
• Tja, Frederick… lyssna på detta du kommer
inte att tro mig, men det är den nakna sanningen.
Nu tömde han sitt glas i ett svep.
13: Hur man dör, blir levande igen, utan att bli
upptäckt.
Ett brev kom tillbaka besvarat, den här gången på
mitt hotmail-konto.
”Kära Stieg!
Jag kommer naturligtvis att hjälpa dig, vi kommer
att ge dig en födelseattest här och ett äktenskapscertifikat från när vi gifte oss för 33 år sedan. Du
vet min far har varit president sedan 1991. Det gör
livet komplicerat, vi kan inte bo hos honom… Jag
kommer att förklara allt när du kommer hit, men
oroa dig inte. Vi kommer att kunna få allt ordnat
för dig här, tills du kommer hit. Om du själv kan
ordna med papper, så att du kan komma hit. Vi kan
ta hand om dig här, ge dig ett fint välkomnande
och du kan stanna här hos oss så länge du vill.
Love, Elsa”
CONTENTS
96
• Stieg? Hade du gjort presidentens dotter på
smällen? Och du var dessutom vän till presidenten? Hur skulle han ta det, när han fick
reda på det?
• Hm, se det på mitt sätt. Det ligger till så
här: På den tiden jag gjorde henne gravid
var han inte president. Han var “bara” ledare
för kommunistiska gerillan. Jag hade honom
som boss över mig, men jag träffade honom
bara på hans kontor en eller två gånger.
Och då jag träffade honom eller såg honom
vid andra tillfällen, var vi uppställda i giv
akt. Men vi träffades aldrig alla tillsammans.
Och du förstår, min lilla relation med Elsa
var inte riktigt offentlig heller. Vi höll det
hemligt, jag hade min flickvän Eva i Sverige,
vi ville inte ha några skandaler.
Stieg hade ett uttryck i ansiktet, som om han var
fångad i en fälla.
• Jag fick också ett e-postmeddelande från
presidenten. Stieg log. - Han skrev också att
han skulle hjälpa till, fortfarande ovetandes
om vem som var far till barnbarnet.
• Det här vet jag inte om jag tror, det låter
som bättre sagor än dina egna böcker! Stieg
CONTENTS
97
skrattade. - Du vet Elsas graviditet, det blev
en stor skandal i familjen. Pappan hade sagt
till Elsa att om hon inte kunde hitta fadern,
skulle hon avvisas från familjen och han
skulle ta hand om ungen. Precis det som
hände mig när mina föräldrar var för unga
att ta hand om mig, och jag blev kvar hos
mina morföräldrar.
• Ja då förstår jag varför Elsa ville att du skulle
komma, så du och hon kunde framstå som
ett riktigt par. Sonen skulle bli hennes igen
och ni kunde leva det liv som en presidentfamilj lever eller?
• Nej, det var inte riktigt så enkelt. På grund
av graviditeten hade hon inte längre accepterats i familjen och hon var nog glad
över att inte bli dödad som en hora. För
att inte smutsa ner familjen. Du vet hur
dessa människor dödar i Guds namn och
de kallar det “hedersmord”. Men hon hade
aldrig berättat någonting om det och jag
antar att hon var rädd för att söka upp mig
i Sverige, och hon kunde kanske inte. Hon
blev tvingad att leva som soldat i gerillan.
Sonen togs om hand och han uppfostrades
också till soldat för samma grupp. De hade
rätt att träffas och allt det men de kunde inte
CONTENTS
98
berätta för någon den verkliga historien.
• Stieg, du hamnade i en större oreda än den
du lämnade bakom dig i Sverige? Hur har
det gått?
• Jo för att göra en mycket galen och lång
historia kort.
Stieg sträckte fram sitt nu återigen tomma
whiskyglas för en påfyllning.
• Eftersom jag kom tillbaka och kunde skriva
under papperen som en äkta far och eftersom vi hade varit goda vänner alla dessa
år, gjorde presidenten i ordning alla papper,
lät oss alla vara tillsammans som vi ville på
fritiden. Men när vi “jobbade” fick det aldrig
ens andas om vem som var vem. Det skulle
hållas strikt professionellt. Han ville inte ha
en skandal om sin dotter med en son som
hade föräldrar som inte hade gift sig innan
kvinnan blev gravid, bla bla bla. Som kommunist trodde jag inte att han skulle vara så
religiös, men jag antar att kommunister är
olika i olika delar av världen.
Stieg tittade upp i himlen, rullade med ögongloberna
och suckade som om han beklagade det hela.
• Nå, låt mig berätta om förberedelserna av
CONTENTS
99
min död, den riktigt trevliga delen, som för
mig var ett äventyr fulladdat med adrenalin.
14: Planering och förberedelser.
”OK, doktorn, vi måste gå igenom allt igen så att
vi har samma schema. Jag hade mina anteckningar
på ett papper, och höll på att läsa dem för doktorn.”
”Stieg, var försiktig med vad du bär i din ficka, med
vad du skriver ner. Du måste vara mer än försiktig.
Jag kommer att förlora mitt jobb och förmodligen
åka i fängelse om den här historien kommer ut.”
”Inga problem, min vän, vi gör detta tillsammans,
Du riskerar jobbet, men jag kommer att dö! Det
hoppas jag i alla fall, för om det inte kommer att
lyckas, måste jag hitta ett sätt att överleva med
skammen över mig tills jag dör på riktigt.”
“OK, låt oss bara göra det riskfritt utan att riskera
något, och allt kommer att gå bra. Har du dockan?”
“Ja inga bekymmer, jag fick den gjord i Frankfurt
när jag var där på bokmässan, de är så bra på att
göra falska dockor i Tyskland.”
“Det är bra, så när kommer du med den? Har du
den med dig nu? Eller kommer du med den kvällen
innan som vi har sagt tidigare?”
CONTENTS
100
“Ja, jag kommer att ta hit den kvällen innan, när
du säger till. Jag är beredd att göra detta nu, när
som helst. Du vet att, allt jag gör är att vänta på
ditt samtal.”
“Det är bra, du vet att vi måste invänta en natt när
jag kommer att arbeta ensam och det är inte en
fredag eller lördag kväll. Det måste vara en lugn
natt utan så mycket brådskande fall.”
“Men jag kommer att bli sjuk på eftermiddagen.
Jag kommer att behöva sabba hissen i byggnaden,
göra så att den verkar trasig och jag kommer
att behöva gå upp för alla trapporna och därför
kommer jag att få en hjärtattack. Så jag måste
komma hit med dockan, kvällen innan. Du behöver
veta i god tid innan, när det blir bra att göra allt.”
“OK, hm låt mig ta en titt i almanackan. Hm, jag
kommer att arbeta på måndag kväll, måndag 8
november. Det är en bra dag för dig att komma
med dockan. Vi kan arbeta tillsammans ostört,
ingen kommer att vara här. Vi kan lägga dockan i
frysen i bårhuset. Vi kan dricka lite whisky tillsammans. Sedan kan du gå hem. På morgonen tar du
hand om dina senaste grejor, sedan på dagen måste
du ta medicinen som kommer att göra dig sjuk.
Du kommer att förstöra hissen, gå i trapporna och
CONTENTS
101
du kommer att klaga över illamående och smärtor
i bröstet, börja prata konstigt och osammanhängande. Medicineringen hjälper dig.
Förhoppningsvis kommer de att ringa en ambulans
och ambulansen tar dig till mig. Tisdag eftermiddag är bra, jag har det skiftet så jag kommer att ta
hand om dig när du verkar död. Jag manipulerar
lite med hjärtmaskinen så att hjärtat verkar stanna
på dig… Jag kommer att säga till de andra att
återgå till sitt arbete, ta en fika eller vad som
helst. Jag kommer att ringa bårhuset. Jag kommer naturligtvis be dem komma upp hit men jag
kommer att ge dem fel rumsnummer av misstag…
De kommer att gå iväg från bårhuset, under tiden
kommer jag att ”ta” dig dit… Du kommer att ha
tid att klä dig som någon annan. Det är bra om du
gör det i hissen. Jag vill inte veta vem du kommer
att klä ut dig till. Sedan går du ut vid utgången
och jag åker någon annanstans. Sedan säger jag
till bårhuset att jag själv har tagit ner dig till dem,
eftersom de aldrig kom. Det gjorde jag för att jag
inte ville lämna dig ensam, och jag var tvungen
att gå till andra patienter. Om de öppnar frysen
kommer de att hitta din docka, jag hoppas att
den är bra gjord, men jag kommer inte att vara
ansvarig för den biten. Kanske kommer de att fråga
CONTENTS
102
mig frågor om de får reda på att du är en docka…
men om du har gjort förarbetet väl, kommer din
begravningsbyrå snart att hämta dockan så att de
kan göra sitt jobb så snart som möjligt innan för
många människor vill se “din kropp” och börjar
ställa frågor.”
”Mycket bra, det låter perfekt för mig. Det betyder
att jag kommer att dö den 9:e november, det är en
mycket symbolisk dag för mig, det är “The Night
of Broken Glass”, Kristallnatten, samma datum, år
1938. Det kommer att göra att Eva berättar om
den dagen som en symbolisk dag för min död. Det
kommer att göra saker och ting än bättre. Perfekt
tillfällighet, verkligen!”
”Det är bättre än bra, kommer det att finnas någon
annan familjemedlem som kan dyka upp?”
”Jag kan med säkerhet säga nej, eftersom resten av
min familj bara är min far, min bror och hans dotter, men ingen av dem kommer att vara närmare
än min partner Eva.”
”Vad gäller med begravningsbyrån?”
”Jag har ett kontrakt med dem, De ska komma och
hämta min kropp så fort som möjligt om jag dör,
eftersom dödsorsaken kommer att vara uppenbar.
Jag har antingen dödats eller så kommer jag att
CONTENTS
103
dö som min mor och min morfar i hjärtinfarkt.
Du vet, jag röker hela tiden. Folk tror att jag lever
ohälsosamt och har dålig hälsa. Jag tar aldrig ett
helt halsbloss, jag lärde mig av Astrid Lindgren.
Du vet, hon rökte också hela tiden, men tog aldrig
halsbloss. Hon tog vad vi kallar munbloss, bara för
att ha någonting i handen precis som en maktsak
du vet. Ett sätt att få en paus i jobbet. De flesta av
de cigaretter som jag har tänt, stannar i askkoppen
och brinner ut av sig själva.”
”Du är en klurig djävel, jag tycker om alla dessa
detaljer med dig. Har du tänkt på din fru? Eva?
Om hon kommer att vilja se dig?”
”Ja det är omhändertaget, hon arbetar med ett
projekt i Dalarna, så hon kommer inte att kunna
komma till Stockholm, bara så där. Och även om
hon kommer, kan det ta henne en del tid. Jag
kommer redan vara död och djuptfryst när hon
kommer tillbaka till Stockholm.”
-”Är du säker på att hon inte vill se dig och ta ett
sista farväl?”
“Vet du vad? Hon kommer inte att göra det! Vet du
varför? Eftersom hon inte är så religiös. Hon vill
minnas mig som jag var när jag var vid liv, så hon
kommer inte att begära en ceremoni med öppen
CONTENTS
104
kista, ha, ha, ha!”
“Du är en lycklig man. Jag tror att detta verkligen
kan komma att fungera. Så låt oss tala om betalningen. Hur kan jag vara säker på att få den årliga
betalningen? Du vet att kontakten jag har gett dig
för att få tag i falska papper, de är knutna till den
bredaste internationella maffian. Om de inte får
sina pengar varje år, kommer du att tas om hand
på riktigt.”
“Jag har redan gjort den första utbetalningen, 200
000 kronor som överfördes i förra veckan till er, det
ska vara tillräckligt till nyår, eller hur?”
“Ja, det är handpenningen, för att säkerställa att
du är borta från den dag vi har sagt. Den första
vardagen i januari varje år kommer du att betala
500 000 kronor extra för att hålla dina papper
uppdaterade så att du alltid har färska papper, och
en riktig adress där du officiellt bor. Du måste
kunna byta den när som helst. Det är för att vara
säker på att du inte kommer att hittas.”
“Ja, jag vet allt det där, jag har studerat försvinnande mycket på sistone. Jag kommer att följa alla
instruktioner. Så länge det bara kommer att vara de
500 000 kronorna per år, kommer allt att bli bra. Jag
har en speciell fond här i Sverige, som kommer att
CONTENTS
105
skicka pengar till din fond i Österrike, som utlovat.
Det är en helt säker icke skattepliktig fond, full med
pengar så att det aldrig ska behövas någon oro. I
min svenska fond, finns redan 5 000 000 kronor, de
pengar jag fick från försäljningen av rättigheterna
till Norge och Tyskland. Så jag kommer att klara
mig bra i åtminstone 10 år, ingen behöver oroa sig.”
“Du har gjort dina hemuppgifter, bra. Jag hoppas
att böckerna kommer att sälja bra, så att du kan
leva också. När du arbetar, har du ingen tid att
spendera pengar. Men när du bara gömmer dig och
lever, blir livet dyrt. Du kommer att behöva hyra
rum eller hus som är dyrare än att bara köpa ett
hus. Du kan inte köpa ett hus, det är för farligt.”
”Var inte orolig för sånt. Jag är mycket väl förberedd. Jag kommer inte att göra dig besviken. Jag
kommer inte att ha några ekonomiska problem. Jag
kommer att klara mig bra om du bara tar hand
om ditt jobb. Så länge jag får en riktig dödsattest,
blir väl kremerad och begravd kommer jag att vara
lugn och säker vart jag än går.”
“Mycket bra Stieg. Det är mycket spännande vet
du.”
“Bra, så nu är det bara att bränna all information
vi har utväxlat, och vi kommer inte att utbyta mer
CONTENTS
106
information förrän måndag kväll den 8 november
ca 03.00, eller snarare den 9:e på morgonen. Endast
om det finns några extrema problem, kan du ringa
mig men skicka inga sms eller mejl, något som kan
hittas sedan. Var försiktig.”
“Det är lustigt hur du tar hand om mig så att
ingenting händer mig - nu när du ska hjälpa mig
att dö. Ha ha ha!”
“Åh, förresten, har du provat medicinen, så att du
vet hur mycket du kan ta och kan kontrollera det?”
“Ja jag har repeterat. Jag vet kvantiteten. Jag kan
kontrollera effekten och jag vet hur lång tid det
tar.”
“Det perfekta brottet, låt detta gå till historien.”
“Oh ja, oroa dig inte för det, det kommer att
komma fram så mycket skitsnack, efter denna död.
Du kan inte ens föreställa dig allt nu innan. Men
de kommer aldrig att ens prata om mig som om
jag har försvunnit. Jag kommer att vara död, punkt
slut. Du vet, vi är inte gifta, jag och min “fru” så
juridiskt blir det min bror och far som ärver mig. Så
det kommer att bli en stor kamp. Kampen kommer
att röra upp mycket mediabrus runt om i världen.
Jag kommer naturligtvis att vara där och hjälpa
till och styra vissa detaljer via internet, men under
CONTENTS
107
falskt namn… När min bror och far får reda på
att jag är död, måste de ta hand om mina grejer
och skicka pengar till fonder som jag naturligtvis
kontrollerar. Så jag kommer främst att styra mitt
eget arv, som jag finner mest korrekt.”
“Jag lämnade doktorn med ett högt skratt.”
15: Sista Dagen
Äntligen måndag 8 november.
• Jag vaknade ensam. Min partner Eva hade
lämnat lägenheten tidigt på morgonen för
att ta tåget till Dalarna där hon arbetade
med ett projekt som arkitekt. Idag skulle
jag behöva låtsas arbeta och ta hand om de
sista detaljerna innan jag på natten skulle gå
till S:t Görans sjukhus och träffa min nya
vän läkaren. Vi skulle dricka ett par sista
glas whiskey tillsammans och lägga dockan,
kopian av mig i frysen i bårhuset.
Stieg log när han tänkte på sin briljanta idé att göra
en sexdocka som såg ut som honom själv. Sedan
fortsatte han:
• Sexindustrin hade verkligen gått så långt att
deras dockor var mer än perfekta. Dockan
CONTENTS
108
var tänkt att användas som en sexleksak.
Så den hade alla delar som en verklig person skulle behöva. Den hade även känslan
av nyligen rakad men med lite av skäggstubb utstickande i ansiktet, håret i näsan
var perfekt, vaxet i öronen var lika verkligt
som resten. Håret hade jag tagit från mig
själv, så att dockan på så vis också hade
spår av mitt DNA. Inuti den konstgjorda
huden var dockan gjord av ett material som
i en brand helt skulle förstöras, med undantag för tänderna. Tänderna var gjorda av
keramik med mina egna former och även
lite DNA i klistret som de var fastsatta med
som gjordes av ett nytt material blandat med
latex som i en brand skulle förvandlas till
något som liknar mänsklig vävnad.
Stieg fortsatte att berätta för mig hur hans nya
vän och läkare som skulle ta hand om pappersjobbet att få Stieg lagligt död. Hur han hade fått
ett provisoriskt pass som en påhittat existerande
person som kallas Per Exempelsson som om han
var en person med skyddad identitet, som gjorde
det ännu mindre komplicerat i den svenska tullen.
De ställer färre frågor till personer som de kan
se har skyddad identitet. Detta skulle ta mig raka
CONTENTS
109
vägen hem till min ”förvigda” fru och mitt enda
riktiga barn. Min egen son, som föddes året efter
att jag hade tränat mamman i gerillaverksamhet
år 1977. Min son hade fötts våren 1978. Vi hade
förlorat kontakten när jag åkte tillbaka till Sverige
för att leva med min partner hela livet fram till den
dagen den 9 november 2004.
Jag hade alltid varit tvingad att säga till Elsa att jag
inte kunde komma tillbaka till Afrika, och i Sverige
sa jag att jag inte kunde gifta mig på grund av faran
vi som par skulle ha utsatts för när jag hotades
av svenska rasister och högerextrema politiker.
Hoten var aldrig riktigt helt sanna. Jag hittade på
dem, jag kunde ha varit vad de högerextrema och
nynazister kunde frukta, men de trodde dels att jag
var homosexuell och de tog inte riktigt mitt arbete
som ett direkt hot.
För att vara helt ärlig fick de publicitet av mitt
skrivande, och utan att nämnas i media, existerar
man inte, så jag var i det fallet mer en “wannabe”hotad än en riktigt hotad person. Nu när jag hade
fått klart för mig att jag skulle tjäna mina miljoner,
jag hade kontrakt skrivna som garanterade mig att
jag skulle tjäna kanske 50 miljoner kronor, visste
jag att det skulle vara mer än tillräckligt för att leva
i Eritrea resten av mitt liv och kunna ge pengar
CONTENTS
110
till min hustru och hennes familj. Min son och
jag kunde återförenas, och vi skulle kunna leva ett
lyckligt liv tillsammans. Jag tog ett djupt andetag
kände mig yngre och mer uppspelt än någonsin i
mitt liv, jag kände mig som jag hade känt när jag
först blev kär i Elsa, mor till min son Eric.
16: Döden och flykten.
“Phu, ahuuuf, ahuuuuffffff” - Jag kom in på tidningen EXPO:s redaktion. Jag hade tränat att gå i
trappor med medicineringen i mitt blod, men detta
skulle vara sista gången. Slutligen var jag inne på
redaktionen EXPO och skulle spela upp teatern.
Jag gick först till rökrummet, tände en cigarett
och hällde upp en kopp kaffe. Kollegerna tittade
på mig och sa hej. Någon frågade om jag var ok?
Jag sa, ”oh ja, bara lite andfådd av att behöva gå i
trapporna.” Jag hade planerat att komma precis i tid
till eftermiddagskaffet, så att jag skulle ha många
människor omkring mig.
Vi var alla tillsammans i rökrummet och jag satt
vid änden av bordet där alla skulle se mig väl och
inte missa någonting av teatern jag skulle spela.
Jag visste att jag skulle bli vit i ansiktet, inom
femton minuter. När nästan alla var i rummet…
”Ahuuuufffffff, ahuuuuuffffff.” Jag började andas
CONTENTS
111
som i smärta och rörde vid området kring hjärtat.
Jag klagade över en konstig känsla i armen och på
kinden samt smärta i bröstet. Någon kommenterade min ansiktsfärg. En annan sa att det var min
normala hudfärg innan jag fick mitt kaffe. Någon
skrattade åt det billiga skämtet. En annan kom
fram till mig och frågade om jag var ok.
Sedan tog jag fram mitt hemliga vapen, det var
tänkt att användas som en dubbel kontroll. Jag ville
kolla att ingen visste om min hemlighet på samma
gång som jag ville få dem att tro att jag talade konstigt och osammanhängande. Jag påbörjade därför
en bön till Allah på arabiska, jag talade på arabiska
men med en mycket svensk brytning så att ingen
skulle höra att det var arabiska. Jag sa på arabiska
’Allah är allsmäktig’, jag bad om hans hjälp att
avsluta detta uppdrag tills det är slut.
Någon kom fram till mig, jag hade mina ögon som
om de vore i horisonten och jag låtsades att jag
inte kunde andas. ”Ring en ambulans!”, hörde jag
någon skrika. ”Jag ringer!”, sa någon. ”Är det någon
som vet vad man ska göra?”, sade en annan. ”Jag
vet, men bara om han slutar andas.”
Stieg skrattade åt den kommentaren, Stieg tyckte
att cirkusen var mycket välskött.
CONTENTS
112
”Samma här, jag vet inte vad jag ska göra innan
han förlorar medvetandet. Hej, Stieg, hur känns
det? Vad kan vi göra för dig?”
Jag tog chansen att säga den sista frasen: ”Vatten.”
Jag andades ut ordet nästan ohörbart.
”Han sa att han vill ha vatten!” skrek någon .
”Jag går efter vatten!” sade en annan.
I det ögonblicket visste jag att ingen på kontoret
visste ett skit om första hjälpen. Du vet att man
ska ge något till en som har en hjärtattack, man
ska sitta bakom personen och hjälpa honom att
öppna upp tajta kläder som slipsar, skärp etc. Men
de bara väntade på att saker skulle hända. En stor
skam! Tjugo minuter senare kom ambulansen. Jag
var säker på att fortfarande andas men tungt och
långsamt. De var tvungna att bära mig ner för
trappan! Stackars ambulansmän.
I ambulansen gav de mig syrgas och förberedde
för ett EKG. Jag hade gjort min läxa, jag skulle
verkligen kunna ta mig hela vägen till döden.
Det var meningen att jag skulle vara sjuk tills
min nya vän läkaren kunde vara ensam med mig
och anteckna tiden för dödsögonblicket. Efter det
skulle jag bara lämna sjukhuset klädd i hatt och
andra glasögon än jag brukade ha. Ingen skulle
CONTENTS
113
någonsin lägga märke till en man som går ut
från ett sjukhus klädd som en gentleman. Det är
vanligt att människor går in och ut hela tiden.
Eftersom min docka redan var i frysen, behövde
heller inte läkaren ens gå till bårhuset. Där låg
redan min docka väl djupfryst… så det var inga
problem. Du vet det material de använder för att
göra dockan, blir mycket lik en person när den är
fryst. Den enda skillnaden uppkommer om man
måste tina kroppen för obduktion, men det skulle
inte bli nödvändigt. Min död var noga med att
inte vara ett mord och att det var en hjärtattack
var det ingen tvekan om. Jag behövde inte riskera
några negativa efterdöden-effekter. Vi hade också
gjort dubbla kontroller att jag inte var registrerad
någonstans som organdonator. Det kunde ha varit
roligt. Ha, ha, ha! Den enda användning man kan
ha av en obducerad sexdocka, skulle möjligen vara
silikonröven och kanske den falska kuken som
skulle kunna skäras av och ge glädje till någon som
behövde en dildo.
Stieg skrattade gott vid tanken och tog en rejäl
klunk av whiskyn och torkade sina skrattårar ur
ögonen medan han behärskade sig och kom tillbaka till normal andning.
CONTENTS
114
• Jag har en fråga. Hm… din ogifta partner,
Eva, ville verkligen inte hon se din kropp
innan du blev kremerad? Är det inte vanligt
att man säger ett sista adjö till en död som
är så närstående?
• Jo jag hade tänkt på det och det var naturligtvis
därför jag gjorde en docka som en exakt
kopia av mig själv. På så sätt var jag så säker
som möjligt på att även om hon skulle vilja
kyssa min panna, skulle hon fortfarande tro
att det var jag. Även om hon ville röra min
haka eller om hon ville smeka min hand. Du
vet efter 30 år tillsammans kysser man inte
så djupt längre och jag var säker på att hon
inte skulle försöka att göra det med mig när
jag var död… Ha, ha, ha!
Stieg log åt sin sjuka, svarta humor…
• Så du spelade högt men var typ säker?
• Ja, och sedan har jag läst att varken min
bror eller far kom till begravningen, som
naturligtvis var någonting jag aldrig kunde
ha förutsett, men jag tror att just det har
hjälpt upp historien. Det behöver inte alltid
gå som man planerat, ibland går det faktiskt
ännu bättre.
CONTENTS
115
17: Det nya Livet
• Du kommer att bli uttråkad om jag berättar
alla detaljerna om resten av dagen. Det var
bara det normala. Jag tog en taxi till Arlanda
och checkade in. Jag hade bara pengar med
mig. Jag ville vara så säker som möjligt på
att jag lämnade mitt gamla liv utan att stjäla
något från mig själv. Du vet, man vet aldrig
vad andra skulle söka efter när man lämnar
dem så här. Men jag fann det viktigt att
inte föra med mig någonting, bara lämna allt
som det var.
Stieg såg ut som om han tänkte på hundratals saker
som han hade velat få med sig.
• OK, så du kunde inte ta någonting med
dig. Du har inte ens ett USB-minne? Eller
något liknande? Jag menar du har verkligen
lämnat ditt liv utan att ta med dig någonting.
• Ja, jag ville vara hundra procent säker på
att jag inte lämnade några bortglömda saker
eller några spår kvar som inloggningar på
datorer, moln eller annat. Jag flydde helt
tomhänt endast med pengar, pengar ingen
CONTENTS
116
egentligen visste om. Det var säkert och hittills har det varit en mycket, mycket perfekt
flykt tror jag.
• Om du hade tagit med dig din fjärde bok,
kunde du ha avslutat den här och nu.
• För vilket ändamål? Den kan inte säljas hur
som helst, det skulle vara att skriva för ingen, inte ens för mig själv, jag behöver inte
den typen av terapi längre. Jag har nog av
saker att göra här för att hålla mitt huvud
upptaget. För att bara berätta några detaljer
om mitt flyg - jag flög till Egypten. Där
skulle jag byta till ett mindre plan till Eritrea.
Stieg gjorde ett flygplan med handen och landade
i sanden.
• När jag till sist kom fram till Eritrea, klev jag
ut ur planet. Jag kände mig som en nyfödd
man, jag hade nu landat i det land där de
väntade på mig med ett nytt namn, ett nytt
liv, ett nytt allt. Jag hade lämnat hela mitt
sketna liv bakom. Äntligen kände jag mig så
fri. Den torra afrikanska värmen slog mig i
ansiktet och gjorde mig medveten om temperaturskillnaden mellan Stockholms våta
CONTENTS
117
och kyliga novemberväder och den torra
värmen i Eritrea. Eritrea som var så nära
ekvatorn jag kunde komma. Här är det sommar två gånger om året och regnperioder.
Jag tänkte på hur man hittar en transport för
att nå sin slutdestination. En dromedar-taxi
hittade mig…
18: Familjetvisten.
• Det finns en stor tvist i din familj som du
har lämnat kvar i Sverige, hur skulle du vilja
kommentera uppkomsten?
• Hm, jag hade studerat hur min familj fungerar
när människor dör. Först var jag där när min
morfar dog. Naturligtvis var jag också där
när min mormor och när min mor dog. Så
tvisten är vanlig, det är inte konstigt. Vad
som är konstigt är att människor finner det
vara en stor sak, men naturligtvis har det
hjälpt mig. Min död har på så vis blivit mer
verklig, ingen talar egentligen om eller har
ens ifrågasätt om jag är död eller inte. Det
enda man pratar om är att de tycker att jag
borde ha blivit mördad. Men det hade varit
mer komplicerat att fejka en sådan död. Det
CONTENTS
118
skulle ha startat en mordjakt och de skulle
ha en kropp och ha börjat skära i den och
sånt.
Stieg verkade inte mycket rörd av sin familjs sätt
att agera. För honom var de så lätta att förutse att
de gjorde precis vad han hade trott och därför har
hans plan slutförts som ett perfekt brott.
• Om jag bara hade försvunnit som den gamla
finansmannen Carl-Erik Björkegren, hade
det bara gjort att en massa människor hade
sökt efter mig, och det skulle ha blockerat
pengarna från böckerna kanske i tio år. Jag
kunde inte vara säker på att tjäna pengar
nog att hålla mig gömd under så pass lång
tid. Så för mig var det bästa sättet att försvinna,
att dö i en hjärtinfarkt när ingen av min
familj var närvarande, så jag hade en hel
del tid på mig att försvinna. Det var mycket
lättare att dö av en hjärtattack, som min
mamma också hade gjort och min morfar,
även nästan vid samma ålder. Det var perfekt, nästan för perfekt. Jag antar att det var
därför du blev misstänksam?
• Ja, det är korrekt, det var alldeles för lätt,
det gjorde att jag gick till handling från
CONTENTS
•
•
•
•
•
119
tanke. Det kunde bara inte vara så. Först
när jag fick reda på att du var död, fick
jag kalla kårar, jag frös på plats. Jag kunde
aldrig tro att det kunde vara sant. Det måste
vara något som inte hade kommit ut, jag
menar, alla berättar olika historier om dig.
Eva Gabrielsson säger att du aldrig skulle
ha haft en annan kvinna, men det finns en
annan vän till dig. Han skrev i en bok om
dig, hans namn är…
Hm…. Josef, Kingston? Eller Kurdo Baksi?
De har alla skrivit om mig.
Ja nu gör du mig osäker på vem, men det
finns en man som säger att han har sett dig
med mer än en annan kvinna vid din sida
som inte var Eva. Hur kommenterar du det?
Jag har ingen kommentar, det är inte relevant i den här historien.
Du säger det, men hur kommer det sig att du
har rymt från henne? Kunde du inte ha tagit
med dig Eva?
Att bo tillsammans hos min eritreanska älskarinna, min riktiga son och mitt barnbarn?
Du måste skoja, och varför skulle vi hålla
ihop ändå? Vi hade bott under samma tak i
30 år, men det var inte mycket av en relation
CONTENTS
120
längre. Vi var vänner och det skulle ha varit
mer än komplicerat att separera. Vi levde i
någon form av symbios. Det hjälpte oss båda
att leva med båda fötterna på jorden.
Hon försökte få mig dricka mindre alkohol och
jag kanske fick henne att känna sig viktig, vad vet
jag, kvinnor är så svåra att verkligen förstå. Jag
anser att boken: Män är från Mars och kvinnor från
Venus är helt korrekt, men kvinnorna läser den
bara för att lära sig att manipulera oss män, medan
vi män läser den i hopp om att förstå kvinnan
bättre, men den gör egentligen att allt bara blir mer
komplicerat efter att ha läst den. Dessutom kunde
vi inte dö båda två, eh, glöm det, det var aldrig ett
alternativ ändå.
• Ok, det finns fortfarande en del frågetecken
att räta ut här tror jag. Först av allt, Elsa är
din flickvän i Eritrea? Dotter till presidenten?
• Ja, jag vet. Det har komplicerat saker och
ting här och det är naturligtvis också därför
jag inte kunde ta med någon familj. Jag var
tvungen att komma hit ensam.
• Men behöver du verkligen alla pengarna du
får ner hit, om din svärfar är presidenten?
CONTENTS
121
• Hm, det är ingen lätt situation vi lever i.
Först av allt är min svärfar över lag mycket gammalmodig och traditionalist. Han
var inte glad över att hans dotter blev på
smällen med en svensk soldat… Hans attityd
blev lite bättre mot henne när han fick ner
mig hit och han kunde få oss gifta efter att
jag var här första gången 1977. Men han
är fortfarande arg på mig för att ha smitit
iväg. Jag har försökt att få honom att förlåta
mig. Jag har berättat för honom att jag inte
visste. Problemet ur hans synpunkt är inte
det. Han ville inte att hans dotter skulle ha
sex med vem som helst och i synnerhet inte
före äktenskapet. I varje fall ville han inte att
hon skulle bli gravid men han är som han är.
Jag antar att vi alla är svåra att förstå. Han
kan inte förstå min synvinkel, så här står vi
var och en på sin sida.
• Så för att straffa dig, låter han dig bo i öknen
med sin dotter och sitt barnbarnsbarn, alla
övergivna?
• Ja och han tvingade sin dotters son att vara
i armén för att slåss för honom, så jag tar
hand om mitt eget barnbarn.
• Men det är så vackert! Det är som Almodovar i filmen ”Allt om min mamma”, cirkeln
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
•
•
122
är sluten! Du har fått ett barnbarn. Du har
aldrig riktigt lärt känna ditt eget barn och
ditt barnbarn tas om hand av dig själv som
du togs om hand av dina morföräldrar.
Ja, det har blivit på det sättet sedan flickans
mor dog när hon födde den lilla flickan.
Åh, jag är ledsen, det visste jag inte.
Det är ok jag lärde aldrig känna henne ändå
och döden är något vi måste leva med här
varje dag. Stieg skrattade sarkastisk, pekande
på sig själv och sa:
Den vandrande döde.
Ja, på tal om döden. Det sas den 17 februari,
förra månaden, att din far och bror kommer
att sätta upp en minnesstaty för dig i Umeå.
Du kommer att bli som den där Jarla Banke!
Den gamla vikingakungen i Täby Kyrkby
norr om Stockholm! Känner du till honom?
Jaså, du gillar också parallella liv? Du läser
också symboler i verkliga livet?
Naturligtvis! Det var förresten så jag hittade
dig.
OK, Jarla Banke höjde en runsten i eget
namn för sig själv medan han var i livet! Det
hade aldrig gjorts tidigare. Han gjorde detta
för att vara säker på att bli ihågkommen i
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
123
framtiden. Att folk skulle minnas honom!
Nu, fortfarande 1200 år senare är hela området fortfarande uppkallat efter honom.
Fantastiska områden Vallentuna och Täby
Kyrkby!
Ja, jag vet, det var där jag växte upp! Vet du
vilken som är min favoritplats?
Ja, jag kan gissa, Arkels tingstad?
Wow, min vän du är en sååå god människokännare!
Jo, men om du säger Vallentuna och Täby
kyrkby? Det är Arkels tingstad som är den
bästa platsen! Trevligt litet ställe att ha picknick på och ta promenader i området hela
året, skidåkning på vintern eller paddla kanot
på sommaren. Det är en mycket vacker plats.
Ja verkligen!
19: Fortsätta leva och få del av pengarna …
• Nå Stieg, jag tror många verkligen inte bryr
sig mycket om du är vid liv eller inte. Jag
tror att de flesta av oss finner det tråkigt
att du var tvungen att dö med alla hemliga
historier som inte blev berättade om människorna i Sverige, de människor som inte är
CONTENTS
•
•
•
•
•
124
särskilt ärliga eller goda. Personligen skulle
jag vilja hålla kontakt med dig och om det
finns något jag kan göra för dig, vill jag
gärna hjälpa till. Men vet du vad folk mest
undrar över?
Pengarna?
Det är rätt, “It’s all about the money!” som
hon sjunger, flickan eh…“Meja”. Du vet folk
är konstiga, de säger en massa saker och
de gör en massa saker, men vilken är den
starkaste religionen i världen? ”CASH IS
THE GOD”
Ja, jag vet, och för mig var det också den
viktigaste grundstenen när jag skulle flytta
ner hit. Utan de pengar böckerna gav mig,
hade jag aldrig kunnat lösa det.
Men du bor i ett tält med en gerillasoldatgrupp, vad behöver du?
Vi lever i ett tält, eftersom vi måste gå runt
som nomader, vi har ingen riktig plats att gå
till och det är mycket farligt för oss. Vi måste
betala för maten, mycket till och med! Även
om det bara blir ris, vete för att baka bröd
eller cous-cous. Och vatten är mycket dyrt.
I Europa behöver man bara öppna kylskåpet
eller vrida på kranen i köket och det kommer
CONTENTS
•
•
•
•
125
den mängd vatten man behöver. Jag växte
upp som här med ingenting och i sämre
klimat, i 30ºC minus och snö, så för mig är
det inte svårt att leva så här. Det får mig att
minnas hur jag växte upp. Här känner jag
mig mer hemma än jag gjorde i Stockholm.
Lustigt att man känner sig mer levande och
är mer tacksam för det som finns runt om
en, när man äger lite.
Så om vi kunde prata om hur du styr pengarna.
Hm, du förstår att det är “off the record”,
du kan bara ta med dig det som en helig
hemlighet som du inte kommer att berätta
för någon. Du får ta med dig den i graven.
Du har mitt ord.
Tja, jag var inte säker på hur alla papper
skulle skötas efter min död. Jag trodde kanske
att Eva skulle kunna bli arvtagaren, på grund
av den svenska sambolagen, men det hände
inte. Men på grund av risken eller chansen
att allt skulle stanna hos henne, hade jag
skrivit ett testamente som gjorde att mina
tillhörigheter borde ha gått till det kommunistiska arbetarpartiet. Det skulle ha gått till
ett bankkonto jag kunde kontrollera.
CONTENTS
126
Jag kunde därifrån ha betalat pengar till olika
hjälporganisationer och skriva kvitton från något
som kallas för “Stiftelser” det är en ekonomisk
konstellation som en “trust” eller “fond” som ger
någon makt över organisationen. I Sverige är det
så konstigt. Man kan starta en av dessa utan att ens
säga vem man är. Det räcker med ett namn och en
adress. En adress i postbox räcker och namnet kan
vara påhittat, eftersom man dessutom kan hyra
en postbox från det privata företaget MBE, (Mail
Boxes Etc…)
När jag satte upp min stiftelse gjorde man på det
viset, och nu är det möjligt att bara fortsätta. Skatteverket frågar inte någonting om de personer som
finns i stiftelsen så länge inget olagligt misstänks.
Och under normala förhållanden är det lätt att
ta hand om. Så länge du gör allt pappersarbete
korrekt, ställs inga frågor
• Så du säger egentligen att de pengar du
har är pengar som skickas till den typen av
organisationer som kan ge bort pengar till
andra organisationer världen över, som för
att hjälpa fattiga, etc. Vilket också innebär
att du inte behöver betala skatt.
• Ja du det har du helt rätt i. Men det ingick
CONTENTS
•
•
•
•
127
inte i planen. Vad jag menar är att på grund
av de regler och förordningar som denna typ
av organisationer lyder under och av den
lilla anledningen att de normalt inte betalar
skatt för att de inte gör vinst, får de pengar
i present att ge bort till andra som Robin
Hood…
Så bara för att du inte behöver betala skatt?
Skulle du tekniskt sett kunna betala skatt?
Betala skatt, nej. Vi gör ingen vinst, stiftelsen lever på gåvor, inte försäljning. Problemet är att om vi börjar betala skatt, ser det
konstigt ut eftersom denna slags organisation icke är vinstdrivande.
Men för mig är det fortfarande konstigt att
du via dessa bankkonton kan överföra pengar till dina fiktiva organisationer.
Tja, se här. Som jag sa, det var för säkerhets skull jag fixade med detta, för att vara
säker. Om Eva fick alla kontanter, så skulle
jag fortfarande kunna använda dem men på
annat sätt. Skulle Eva fått kontrollera pengarna, skulle hon ha följt min vilja och givit
pengarna till det svenska kommunistpartiet.
Jag hade sedan haft möjlighet att via dem
senare skicka pengarna till mina organisationer. Men eftersom det aldrig hände, gör
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
•
•
128
jag inte på det sättet.
Så, ska du berätta för mig hur då?
Se här, det är verkligen så mycket enklare.
Lätt som en plätt. Har du sett bilder på min
bror? Finns det någon om skulle ifrågasätta
vårt brödraskap?
Nej. Jag menar ja. Jag har sett din bror på
foton och nej, det finns inga tvivel om ditt
riktiga brödraskap, lika som bär.
Vet du hur man beställer ett bevis på sin
identitet från skatteverket? Då vet du kanske
hur man beställer ett pass? Och kanske hur
man beställer ett nytt körkort? Eller ett IDkort?
Jo ja, varför?
Titta här, vad jag har. Stieg plockade ut
några saker från en påse. Det var ett svenskt
pass och en del andra saker.
Säg mig vad har du där?
Ett pass som säger: ”Knut Joachim Manfred
Larsson”. Titta, jag är min bror, jag kan resa
vart som helst i världen med dessa papper.
Jag ser ut som min bror. Jag har allt jag
behöver här för att gå till banken och från
dem har jag fått papper och koder och allt
jag behöver för att kontrollera allt som min
CONTENTS
129
bror styr. Eftersom jag vet att min pappa inte
vet hur man har hundra procent kontroll på
bankkontot, när det har mer än fem nollor
efter första siffran, har han problem att veta
vad som händer med alla inkomster och
utgifter. Jag kan skicka lite “ge-bort-pengar”
till förmån för den organisation jag vill.
Min bror gör det ibland ändå och han skulle inte
hålla reda på hur mycket och när och vad namnet
var etc. Han gör förmodligen det för att råna
företaget ändå, så han kommer bara att bokföra
allt och se glad ut. De har mer pengar än de kan
spendera ändå, normalt lämnar de inte Umeå så
de behöver inte ha miljoner. Det är så enkelt. Och
faktum är att om min bror gör något som berövar
det hela - bara som ett exempel - skulle jag kunna
ta reda på det med hjälp av vanlig datorteknik. Jag
kan åka till Sverige eller varthelst det behövs och
ta hand om pappersarbetet så att jag styr pengarna
igen. Så länge varken min bror eller far är enorma
konsumenter av dyra saker, mår vi alla bra. Vad
tycker du om det? - Vad ni har gjort är verkligen
en Harriet Vanger, du har lånat ID från din bror.
Mycket enkelt, men funkar bara så länge han kan
hålla tyst.
CONTENTS
130
• Allvarligt, Fredrik, jag tror inte att han vet,
och tror du att han skulle riskera de miljoner
som han kontrollerar just nu genom att berätta
några dumma idéer? Även om han skulle
börja misstänka… det skulle vara mycket,
mycket dumt, speciellt eftersom ingen någonsin har ifrågasatt var jag är. Alla tror att
jag är död och bränd och lagd i en urna.
Även mitt DNA finns i urnan, så vem skulle
tro annat, även om de gjorde några tester nu
efteråt.
• Men jag tror att du gör det mer komplicerat
än vad det kunde ha gjorts. Varför inte bara
skriva ett testamente för att ge alla bokrättigheter till din Stieg Larsson-stiftelse, organisationen från vilken det ges bort ett pris
varje år? Om du hade alla pengar på ett ställe
skulle du kunna ha överfört dem till alla de
olika organisationerna du styr, när du ville?
• Jo du vet att när du gör det för lätt, är det
också mycket öppet. Nu ser det ut som att
någon annan styr pengarna, och att min
“förtrogne” får tillräckligt med pengar ändå.
Förresten, om det skulle ha varit under stiftelsen, hade det kanske inte varit min bror
som hade kontrollerat pengarna, kanske en
jurist eller annan ekonomisk konsult. En
CONTENTS
131
person som har rutin att arbeta med många
nollor, och de kunde kanske bli misstänksamma.
Nu när det är min far som är VD, kommer
han inte klara att ha kontroll på alla transaktioner ändå. Några hundra tusen här och där
gör ingen större skillnad.
Stieg höll upp ett finger som en lärare som talar
om en mycket viktig sak att speciellt komma ihåg
. - Du vet, en död som lämnar allt till en enda,
orsakar en hel del missförstånd från dem som är
kvar och ingenting får. Nu ser det oplanerat ut,
det ser verkligen ut som att jag inte planerade att
dö. Jag har “dålig hälsa” dåliga gener i mitt DNA,
min mor och min morfar dog båda i hjärtinfarkt,
så vem skulle ifrågasätta min hjärtinfarkt? Inget
testamente är skrivet, med undantag för det obevittnade jag skrev när jag var ung. Jag hade inte
glömt bort det, med flit. Det har blivit en ledtråd,
ett sätt att visa att jag har ett hjärta och att jag ville
att pengarna skulle gå till den svenska kommunistiska organisationen. Men för mig är det bättre att
pengarna ges bort till olika organisationer så att det
är mycket svårare att spåra vilka organisationer jag
styr, och det gör det säkrare för mig…
Stieg satte ihop sitt långfinger med pekfingret och
CONTENTS
132
gnuggade med tummen för att visa vad han menade
med pengar… - Ja, Stieg, testamentet varför fick du
det inte undertecknat av någon annan för att göra
det giltigt?
- Hm, det är för att jag skrev testamentet när jag
tänkte åka tillbaka till Eritrea. Jag ville åka tillbaka,
men jag var rädd att riskera att dö. Därför skrev jag
testamentet. Men sedan kunde jag inte åka och det
var för att jag visste att Eva inte skulle låta mig. Jag
hade inte ens modet att be henne att skriva på det,
för jag visste vad det skulle ha lett till, tårar och
bla bla bla från Eva att hon inte ville att jag skulle
åka. Så det är därför. Jag tänkte att om jag bodde
i Sverige, behövde jag inte ett testamente, men jag
sparade det som ett minne.
Jag tyckte att Stieg började verka som en maffiakille själv. Han fortsatte att berätta mer: - Dessutom, har jag fått deras familjefejd som den bästa
rökridå någonsin. De slåss och det gör dem blinda,
de ser inte att det är något konstigt i berättelsen.
De kämpar, så att ingen riktigt kan hålla reda på
saker. De är mer arga på varandra än ledsna över
förlusten av mig. - Genialiskt! - Tack!
• Så du vet också att din bror har ett nytt
registrerat företag från 2014?
CONTENTS
133
• Nej, det var ny information, berätta mer!
• Ja, det är kanske ett sätt att gömma undan
pengar från andra och skattemyndigheten.
Det är ett företag registrerat i Skellefteå
kallat REMOD AB. Det är tänkt att hantera
värdepapper som ett Holding-Företag och
det är registrerat på samma adress som andra företag. Det mest intressanta heter REROY
INVEST AB. Du visste alltså inget om det?
• Nej, vet vi något annat om REROY? Vem
äger det företaget? Stieg såg orolig ut.
• Hm, ägaren vet jag inte vem det är, men
styrelsens ordförande heter Per Mikael Hedlund, med en annan man som suppleant
som heter Jan Peter Östlund. Företaget har
gjort något som i mina ögon är typ konstigt,
omöjligt eller åtminstone värt att påpeka. De
har gått från år 2011 med en omsättning om
endast 5 000 000 kronor och fyra anställda,
slutade året positivt med 2 000 000 kronor
i vinst, vilket jag anser vara ett normalt år
för ett företag med fyra personer anställda.
Men året efter var de tre personer med en
omsättning på 8 000 000 kronor, men en
mycket stor vinst på: 37 000 000 kronor…
Sedan när vi kommer till år 2013 blir det ännu
CONTENTS
134
bättre. De har med NOLL PERSONAL, gjort en
omsättning på cirka 300 000 kronor, och en vinst
på otroliga 38 000 000 kronor. Och du vet, vi
talar om ett företag i norra Sverige, Skellefteå, inte
Stockholm… Om vi vill hålla på att rada upp fler
misstänkta saker, gjorde de ett bokslut år 2012 om
16 månader i stället för 12, och nu när andra företag
redan har ett bokslut registrerat för 2014 har de
fortfarande inte det klart… och om du tittar på
huset de sitter i, och förmodligen är ägare till, är
det inte ett hus värt många miljoner eller kanske
inte ens tusentals kronor…
• Holy Shit! Det stinker förskingring eller något? Eller de kanske har investerat mycket
pengar i det eller vill få det att se ut som om
de förlorar pengar, på annat håll?
• Vem vet, men det ser konstigt ut, jag har
en teori… Jag tror att de har gjort detta
och nästa år kommer att försätta företaget
i vila, som inaktivt, så de inte kommer att
ha skatteverkets ögon på sig. De kan gå till
banken och ta ut pengarna, inga frågor och
inga förklaringar att underteckna bara att
tömma.
• Kan man göra så? Jag menar är det lagligt?
CONTENTS
135
• Jag tvivlar på att det är lagligt… men det är
så lätt att göra så eftersom man på skatteverket i Sverige är väldigt lata och endast agerar
utifrån aviserade bedrägerier och små vanliga skattebetalares deklarationer där de kan
jaga små siffror som 100 kronor eller så. Och
vet du? De har totalt 4 företag på samma
adress i Skellefteå… Vill du höra om dem?
• Ok, berätta! Nu hade jag Stieg virad runt
mitt finger… dags att berätta för honom hur
anslutningen till Umeå gjordes:
• Jo för att förstå kopplingen till Umeå, det
är ett företag registrerat på samma adress
som kallas UKF Bussprojekt AB. De ägs av
Umeå Kommun och Umeå Kommunföretag
AB. Mannen Per Mikael Hedlund, är också
involverad i många företag, som alla mer
eller mindre inte tjänar pengar, men har
lån och tillgångar. Det liknar en del det
“imperie” som din Hans Erik Wennerström
byggt upp i dina böcker… ett företag som
har lång historia är företaget han verkar
ha med sin fru: Monica Elisabeth Hedlund.
Detta bolag är registrerat 1983, länge sedan
jämfört med resten av företagen, som alla
är registrerade för bara några år sedan, och
många av dem runt 2005 eller nu senast i
CONTENTS
136
2014 som det din bror är inblandad i.
• Hedlund verkar vara ett vanligt efternamn,
men det är också efternamnet på Magdalena
som arbetade för Norsteadt Agency, som
sålde dina böcker internationellt. Hon har
förresten också startat ett eget företag, en
Litteraturbyrå, år 2012. Tror du att hon kan
vara inblandad i detta? Hon kanske tar ut sin
”Rappel” eller ”Kick Back” (icke bokförda arvoden i försäljningssammanhang) på det här
sättet? Vad jag finner märkligt är att sedan
2012 har de börjat göra stora affärer mycket,
mycket plötsligt och mycket, mycket mer
pengar än året innan och utan att egentligen
sälja något, bara tjänat pengar på det.
Kanske din bror har lagt in mycket pengar och
att pengarna kommer att svindlas bort och det
kommer att finnas något konstigt slut av företaget.
För mig låter det som det polska bolag H E Wennerström hade som uppstart på 80-talet, i dina
böcker? Stieg, utan att veta mycket om ekonomi
och företag och deras fula affärer… jag tror att
din bror är inblandad i något så fult som din H E
Wennerström gjorde när du lät Mikael Blomkvist
förstöra hans liv. Kanske även du är involverad
i den här röran, eller så är du inte det, men du
CONTENTS
137
har ett supersäkert alibi “död = inte gjort något”…
men fundera på vad som händer om du reser till
Sverige med din brors papper och han är eftersökt
som skalbolagsman… - Hm Frederick, du måste lita
på mig, jag hade inte någon aning om allt detta.
- Dessutom är din kanske helt ovetandes far VD
för ett av bolagen och han är väldigt gammal nu
så han fungerar som en perfekt målvakt… Om det
blir en utredning kanske han inte ens överlever och
allt går i graven med honom. Jag har en annan
teori om dig och ditt försvinnande. Vill du höra
min version? - Ok, ge järnet jag är idel öra! Berätta
din version, det ska bli spännande! - Jag kommer
att berätta men först måste jag be dig om lite
information om andra…
20: Stockholmsmaffian och Kungen.
• Du vet Stieg Jag själv gömmer mig från
minst två maffior, jag hade ett bra liv, jag
har barn, jag hade en ogift fru. Jag var ganska fattig, men glad. Sen gick jag in i några
affärer med denna Elin Wennerström och
en “journalist”, civilspanande anti-terroristsnut, Alain, en fransman. Vi rånade kokainmaffian tillsammans. Jag flydde i stridens
hetta och nu är jag här. Jag vet att det alltid
CONTENTS
138
kommer att finnas saker som jag saknar från
mitt tidigare liv. Mina barn och fru kan jag
nog aldrig träffa igen. Vänner jag tycker
mycket om som jag inte kan träffa längre.
Personer och särskilt platser jag inte kan åka
tillbaka till. Men hur gör du? Lider inte du
av det förflutna? Har du inte spöken som
kommer till dig på natten och du vill vara
vaken och vara där med dem?
• Du har så rätt Frederick, du vet från dina
egna erfarenheter. Men man måste börja om
från början utan att sakna det som fanns
förut. Det är inte möjligt att helt glömma,
jag vet inte själv hur man gör det. Vissa
saker kommer alltid att finnas där i huvudet
och komma upp när man minst vill. Som
idag när du dök upp, jag trodde aldrig att
det skulle kunna hända. Vem åker till Eritrea? Även om det skulle vara som turist,
kanske möjligtvis för att dyka i Röda havet,
men Eritrea är verkligen ingen vanlig svensk
turistort. Stieg log ett sarkastisk leende, som
berättade att han förmodligen hade helt rätt.
Det fick mig att tänka på hur svårt det
var att hitta en guide som ville ta mig hit
i första hand. Bara några få skulle kunna
göra samma sak som jag och de med samma
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
•
139
summa pengar skulle nog inte ge sig in i ett
så riskfyllt projekt.
Har du några detaljer som du skulle vilja
berätta för mig? Du vet, du kan tänka på
mig som din psykolog, jag kommer inte att
berätta om dig - oss flydda personer emellan, vad är det svåraste att inte ha fått med
dig?
Ärligt?
Naturligtvis, vad saknar du mest i livet, i
detta ögonblick?
Jag saknar att skriva om Lisbeth, jag skulle
vilja hålla på att skriva, men det gjorde mig
sluten och instängd, jag kunde inte släppa
storyn, jag levde som i böckernas värld, det
blev jobbigt. Och jag saknar den svenska
skärgården.
Så du saknar verkligen inte någon speciell?
Nej, inte någon levande, men du bad om det
jag mest saknade, och självklart, jag saknar
också min morfar och jag har gjort det sedan
den dagen han dog. Han var min bästa vän,
han var mitt blod, och han var den som höll
mig varm hela den kalla vintern när jag var
liten.
Ok Stieg, jag förstår att du som alla andra
CONTENTS
140
har några speciella personliga stunder i ditt
liv som du skulle vilja återuppleva. Men du
vet att jag har mer än ett ärende med detta
möte. Jag har några icke besvarade frågor
om några av de personligheter i dina böcker
som tydligen är hämtade från det verkliga
livet i Stockholm, En del av karaktärerna
råkar ha väldigt stor historisk betydelse, som
har gjort saker annorlunda, som om de vore
delar av fjärilseffekten.
Stieg såg intresserat på mig. Med kisande nästan helt slutna ögon tittade han på mig på ett
genomträngande sätt, och svarade. - Ja självklart,
men du vet, det finns så mycket skit i Stockholm
och i hela Sverige för den delen, det är som en
soptipp full av bullshitters. - Jo, jag råkar veta
det… jag har haft kontakt med några av dem. Jag
kommer att säga några namn, och jag vill att du ska
kommentera dem, ok? - Ok, jag ska försöka. - Jag
tror att du vet mycket väl… Hm vi kan börja med
Milton, namnet på ditt säkerhetsföretag i Millenniumböckerna. Du sa tidigare att namnet kommer
från Porrkungen, Berth Milton Senior, ägaren till
strippklubben i Stockolm vid Odenplan? Namnet
på Strippklubben har bytts ut under åren mellan
“TABU” och “Kings Club” eller något liknande… -
CONTENTS
141
Ja, det är rätt. Men det är bara namn, resten har
blandats upp med andra saker. - OK, så Dragan
Armanski är den jugoslaviska “torpeden” Jokso?
Dragan Joksovic? Han startade kaféet lilla OGO
(1992) runt hörnet från “Tabu” (Berth Miltons Strip
Club). Dragan dödades senare på Solvalla 1998.
• Ja, han användes som en myt eller legend,
men han var aldrig riktigt en våldsam hitman, han har faktiskt aldrig dömts för att
ha skadat någon, han var ansvarig för säkerheten på Alexandras nattklubb på Nybrokajen på åttiotalet när han först kom till
Sverige. Men den nya Berth Milton Junior,
son till grundaren av “Milton Media Group”,
han var en vän till Dragan Joksovic, så de
började att göra affärer tillsammans.
• Alexandras? Importera och sälja Amfetamin?
• Det är rätt, och förmodligen kokain också.
Berth Milton Junior stal nattklubben från
sin far. Pappan blev förbannad, och försökte
få hjälp av Hells Angels för att döda Dragan under många år men Dragan hade som
det verkade egna skyddsänglar. Han kunde
hålla sig vid liv fram till 1998, då någon
annan jugoslavisk grupp fick uppdraget att
döda Dragan. Så vitt jag vet är Hells Angels
CONTENTS
142
inte en illegal organisation, det kan de inte
vara, det skulle vara att skära av sin egen
livlina. De har för mycket kontroll på sig och
de skulle vara ett lätt mål internationellt.
• Vad menar du? Finns det inte bevis mot
Hells Angels att de har gjort olagliga handlingar? Är inte dina mc-män i Millennium
böckerna, Svavelsjö MC, verkligen den gamla
klubben Sickla MC som tillsammans med
MC Choppers blev MC Sweden och flyttade
från Sickla till Bromma 1995 eller 1996?
• Jo, men du måste skilja på individer och
organisationen. Det kan finnas och det finns
bevis på att det finns medlemmar av Hells
Angels organisation som har utfört illegala
handlingar. Under de väpnade striderna i
Sverige mellan Hells Angels och Bandidos
i den senare delen av nittiotalet, hade de
en del illegala vapen. Men det gör inte hela
organisationen olaglig. Det är viktigt och
förresten, om du börjar anklaga en hel organisation för att vara olaglig, för att en eller
två ledamöter anklagas för vissa olagliga
handlingar, då blir det inte många organisationer i världen som inte är olagliga… som
det spanska Partido Popular, den spanska
kungen, svenska socialdemokraterna. Jag kan
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
•
143
skriva en lista längre än jultomtens från
världens alla barn…
Aha, och detta har du inte har skrivit om?
Nej.
Varför inte?
Därför att det var tänkt att komma upp i
senare böcker, och förresten, om Hells Angels skulle ta betalt för att utföra mord som
arbete, skulle Dragan ha varit död långt innan han blev dödad… Har du läst boken om
den svenska kungen? Hur den svenska kungen besöker nattklubben Tabu? Författaren
föredrar att skriva om kungens dåliga vanor,
men vill inte riktigt måla upp porr-Milton
dåligt på något sätt, förutom att vara porrmagnat och vad som följer med den uppgiften…
Jag ska läsa den, men du menar att författaren inte berättar dåliga saker om Miltons?
Det är helt riktigt. Du vet, den svenske kungen kunde stämma författaren. Han kunde
ställas inför rätta och få betala böter osv,
men Miltons skulle förmodligen ha låtit döda
honom om han hade berättat historier som
inte var bra…
Aha, men hur är det med maffiakillarna?
CONTENTS
144
Hur byggdes nätet? Du vet jag kom i kontakt
med Dragan och hans flickvän, Joanna alias
Jo-Jo, sommaren 1992. Jag förmodar att du
också träffat henne? En av hororna i din
bok nämner “Jo-Jo”. Min flickvän jobbade
på Tabu, så hon berättade allt om kungen,
och hon nämnde också om en vän till kungen eller hans “festfixare” mannen kallades
“Diplomaten”, eftersom han hade ett band
över bröstet som i Miss World-tävlingen.
Min flickvän berättade att de tog Amfetamin, men att de inte smugglade tobak som
den svenska polisen säger, så jag antar att
det är en täckmantel från polisens sida. Men
sedan hade jag ingen kontakt med dem fram
till sommaren 1994. Sista gången jag hörde
talas om Dragan, hade han blivit dödad,
skjuten på hästkapplöpningsbanan Solvalla,
1998.
• Tja, du har hört mycket om vad som händer… Kungen brukade vara på strippklubben
eftersom han hade internationella besökare,
och Miltons hade aldrig blivit vad de var
utan den svenska kungens vänner som besökare
som ville njuta av relax med nakna flickor.
Det kallas internationell klass. Om du inte
kan ta med en internationell besökare till ett
CONTENTS
145
horhus, kommer du inte att hamna högt på
listan, så den svenska kungen var tvungen
att göra det, antingen han ville eller inte.
• Aha, så kungen tvingades gå till strippor?
• Ja det är rätt, men det är inte riktigt intressant. Den svenska kungen är inte särskilt
viktig i detta, med undantag för det faktum
att utan honom skulle Dragan aldrig hade
varit vad han blev på grund av sambandet
med Berth Milton Junior. Dragan användes som Miltons VD för många företag i
Stockholm där de gjorde viss pengatvätt.
De flesta företagen var restauranger och
liknande. När Dragan blev dödad, tog Berth
tillbaka allt och flyttade ner till Barcelona
i Spanien, där han redan hade en hel del
kontakter med italienska maffior. Han har
fortsatt att driva Milton Media Group och
är en av de första porrverksamheterna i
världen som är listade på Nasdaq i New
York. Och jag tror att det är det enda katalanska bolag noterat på den amerikanska
aktiemarknaden. De har verkligen skrivit
historia Miltons.
• Men hur kunde de ta ut så mycket i entré?
Bara för att komma in på klubben? Och
sedan även sälja på kunderna mer saker?
CONTENTS
146
Som till exempel runt en hundring eller mer
för en lättöl eller en alkoholfri champagne?
Jag menar de betalade normalt omkring 15
000 kronor bara för att komma in, och man
fick möjligheten att ha en naken flicka i
knät, men alla andra tjänster fick man betala
extra för, bordsdans, ensam i ett bås med en
strippa, massagerum etc, och det var dyra
pengar. De tog betalt för alla dessa extrafunktioner, en flaska champagne och någon halvtimmes massage i massagerummet
kunde kosta ca 1500 kronor extra, och som vi
vet, i Sverige får man inget riktigt sex bara
titta och lite massage.
• Du sa att du kände till Dragan och vet om
hans café lilla OGO?
• Självklart.
• Så då vet du också att det inte var riktigt
så litet som “lilla” vill säga? Caféet hade
förbindelser i källaren med TABU! Och Dragan och Berth byggde små rum med sängar
i den källaren… om du förstår vad de var till
för???
Stieg gav mig en menande blick och visade med
sitt finger i handen en rörelse som om fingret gick
CONTENTS
147
in i ett hål i handen… - Det är på det sättet att
Dragan kunde göra mycket pengar med Milton
Junior. Med undantag för amfetaminhandeln sålde
de tjejerna som horor. Det är mycket stora pengar
i prostitution i ett land som Sverige där det är så
extremt olagligt, det trissar upp priset en hel del. Men du säger att den svenska kungen tog dit sina
internationella vänner? - Hm, ja. Stieg log som om
han hade blivit ertappad med något. Jag tror att
han just då insåg vad han hade sagt.
• God damn! Stieg, inser du vad du säger? Du
säger att den svenska kungen är en hallick!
Han skulle kunna dömas för koppleri!
• Jo det kan så vara, men han är fortfarande
kungen, och det är som förut inte hans fel…
Det är en internationell sjukdom, och förresten är han inte den första kungen i världen
som tar sina vänner till horor, ej heller att
knulla dem själv. Genom hela historien i
hela världen har alla storpolitiker och kungar haft älskarinnor som de har betalat som
prostituerade. I Frankrike har även drottningarna och prinsessorna haft sina avlönade älskare. Kan du historien om den svenske
Axel von Fersen som anses ha varit älskare
till den franska prinsessan Marie Antoinette?
CONTENTS
148
Detta är något som vi inte fortsätter att
diskutera, ok? Kan vi bara stanna där ok?
• Just när det började bli intressant… En annan dag min nya vän, en annan dag…
21: David Lagercrantz
17 dec 2013
Norstedts förlag rapporterar i ett pressmeddelande:
David Lagercrantz skriver den 4: e boken om Lisbeth Salander. The Hollywood Reporter (THR)
skriver: http://www.hollywoodreporter.com/news/
new-girl-dragon-tattoo-book-666226 “Det svenska
bokförlaget med bästsäljartrilogin “Män som hatar
kvinnor” har hyrt den svenska författaren David
Lagercrantz att skriva en fjärde roman i Millenniumserien, skapad av Stieg Larsson, som dog 2004,
50 år gammal. Norstedts säger att de tecknat ett
avtal med Lagercrantz för en originalberättelse
baserad på Larssons huvudpersoner: den undersökande journalisten Mikael Blomqvist och gothhackern Lisbeth Salander. Den nya romanen ska
publiceras i augusti 2015. De ursprungliga böckerna, även kända som Millennium-trilogin, har
sålt mer än 75 miljoner böcker i 50 länder och
gett upphov till tre framgångsrika svenska filmer,
CONTENTS
149
en TV-serie och en amerikansk remake “The Girl
With The Dragon Tattoo” av David Fincher.”
• Stieg, jag antar att du följer vad som händer
med ditt arbete i världen, och att du redan
känner till David Lagercrantz arbete?
• Ja, jag är informerad…
• Stieg tog ett djupt andetag, tömde sitt glas
och jag hällde upp de sista dropparna ur
flaskan åt honom, bensintanken var tom, jag
visste att jag var tvingad att få den sista
delen av berättelsen innan glaset var tomt
igen. Stieg såg ner i det sista glaset, suckade
och fortsatte:
• Hm, du vet, jag har funderat en hel del på
detta. Först blev jag förbannad, men när jag
hade tänkt på det en stund tyckte jag snarare
att det var bra. Då tänkte jag fan, varför
har jag inte tänkt på det från början. Jag
borde ha gjort skrivandet under pseudonym.
Varför var jag tvungen att skriva under mitt
eget namn?
• Så varför gjorde du inte det? Använde pseudonym?
• Jag är för mycket av en fighter, jag ville
kämpa under mitt eget namn. Det kom mig
aldrig för att skriva under pseudonym. Jag
CONTENTS
•
•
•
•
150
är mitt arbete. Om jag inte sätter mitt namn
på det, känns det inte som att det är jag som
skriver.
OK så du hade goda skäl att skriva under ditt
riktiga namn, trots att det var farligt som för
redaktionen på Charlie Hebdo.
Sedan när jag hade tänkt på allt detta, började jag tänka, vem skulle tjäna pengarna
från dessa böcker? Författaren? Redaktionen? Jag? Min bror och far? Stieg tittade upp
från sitt whiskyglas och in i mina ögon igen.
Jag gjorde en del efterforskningar och fick
reda på att författaren skulle få en lön, och
en del av royalties, men den största delen
av royaltyn skulle hamna i bolaget min bror
och far har satt upp. Därför kommer jag att
kontrollera pengarna. Så ekonomiskt tycker
jag det är genialiskt, som att ha startat en
snöboll, som bara blir större och större. Och
jag behöver inte skriva boken, jag slipper
sitta där och signera böcker i bokhandeln.
Någon annan kommer att göra allt det och
jag kommer att få den största delen av kakan
i alla fall, bara genom att sitta här och koppla
av.
Men du har verkligen blivit kapitalist? Du
lever på någon annans arbete!
CONTENTS
151
• Ja, du vet vad de säger? “Om du inte kan
bekämpa dem, anslut dig.” eller: ”När djävulen
blir gammal blir han religiös.” Jag antar att
jag bara föll i fällan. Du vet att vara far
och farfar, det förändrar en människa. Personligen tycker jag att det är de som tjänar
pengar på mitt jobb.
• Så du hoppas att boken kommer att bli en
succé? Eller vill du att de inte kommer att
lyckas att blåsa liv i Lisbeth och Mikael igen?
• Konstnärligt hoppas jag att hans böcker inte
kommer att bli lika älskade som mina, men
ekonomiskt är det bra om folk tjänar pengar.
Vad jag har hört, tjänar Norstedts egentligen
inte en massa pengar, förutom via försäljningen av mina böcker och Amazon dödar bokmarknaden världen över!
• Så din åsikt är kluven?
• Ja som så många andra saker i livet. Det
mesta goda har alltid något ont med sig, som
de som trampe’ före säger: “Den som lever
får se.”
• OK, nu är jag redo att berätta min teori för
dig, vill du fortfarande höra den?
• Ja, varför inte, prata tills jag somnar.
• Hm, din mormor var från Skellefteå, precis
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
152
din mamma. Jag kunde inte hitta kopplingen
först. Jag kunde inte hitta några syskon till
din mamma, fastän jag tyckte det var konstigt att inte ha några syskon på den tiden.
Det stämmer, inga syskon. Och jag och min
bror vi är också från Skellefte.
Inga syskon men det fanns grannar och din
mor växte upp i samma byggnad som Hedlund växte upp i. Så de kände varandra.
Kanske åt de surströmming tillsammans eller
jagade tillsammans eller gick till samma kyrka
tillsammans. Eller så hade de blandat blod…
Söker du efter information av mig? Jag har
ingen aning om vad du pratar om.
Jag tror att du kan ha rätt i det, och jag tror
inte att du någonsin träffat dessa människor,
men när folk dör, finns det alltid folk som
kommer och vill vara familj eller vänner
etc. Rikedom lockar bedragare som flugor
till skit. Särskilt när den döde är känd och
i detta fall också rik.
Jag förstår fortfarande inte vad du säger.
Det tror jag att du gör, jag kommer att
berätta hur jag tror det gick till: Du visste
alltid att du hade ett barn i Eritrea här,
med den här tjejen, Elsa, som idag är en
CONTENTS
153
kvinna. Ni två gifte er här 1977, det är därför du aldrig kunde gifta dig i Sverige. Du
förlovade dig med Eva i Sverige, för det är
inte en juridisk akt. På så sätt såg allt bra ut
på ytan. Om Elsa är dotter till presidenten
eller inte, det vet jag inte, och eftersom de
inte bor tillsammans i alla fall, tror jag inte
att det gör så stor skillnad.
• För mig och oss gör det skillnad.
• Jo, det kan jag tänka mig, men se här, vad jag
kommer att berätta för dig nu, är förmodligen mer känt av dig men… Jag tror att när du
fick den informationen att du förmodligen
skulle tjäna en massa pengar, pratade du
med din bror. Ni två gjorde upp allt detta. Ni
förberedde tillsammans ett extra pass i hans
namn till dig, din pappa hjälpte kanske till
med att bevittna fotot, eller om du kanske
tog din brors gamla pass och gjorde ett nytt
uppdaterat, helt enkelt. Då hade du planerat
allt.
Precis som din Anita Vanger flydde du med din
brors identitet. Det besvarar också frågan varför
din far och bror inte dök upp på begravningsceremonin. Du visste också att om du skulle sälja en
massa böcker, behövde du en bra historia omkring
CONTENTS
154
dig! En bra författare som fortfarande lever, gör
inte lika mycket mediabrus. Han eller hon blir bara
ännu en författare. Men en död författare - oh, la,
la! Det säljer bra det! Så du planerade att vara död,
och för att vara riktigt ärlig, det kom mycket lägligt
för dig. Du var hotad, du hade levt med din vän
och partner i skrivandet så länge. Det vardagliga
livet med samma kvinna är aldrig så lockande som
det liv du kunde ha haft med någon annan… i det
här fallet din kära Elsa, om det är hennes namn…
Dessutom skulle det sälja fler böcker och bäst av
allt: du skulle inte ens behöva sitta där och signera
böcker. Jackpot!
• Oj, oj, oj… du är ute och cyklar Fredrik, och
på djävligt hal is!
• Jag tror inte det. Jag tror att du behövde
fly från Eva. Hon bad om hälften av royalties från böckerna. Det var ditt skrivande,
ditt arbete, men utan henne skulle böckerna aldrig ha skrivits. Du sa till henne
att Norstedts skulle hjälpa dig att starta ett
företag för att dela upp royaltyn. Du skulle
få lite hjälp från royaltyavdelningen men du
åkte aldrig ens dit för att be om hjälp.
• Det gjorde jag, men de håller tyst.
CONTENTS
155
• Jag tror inte det, jag tror att det är din bror
som inte talar. Jag tror att du och din bror
och far har rånat hela den här historien från
Eva. Jo en del av det är ditt, och du har också
fått en del, men… hon är kvar utan. Och det
enda brott hon har gjort är att låta dig leva
ditt liv och träffa andra kvinnor som du ville.
Du planerade familjefejden som rökridå.
• Jo den delen är sann, men det är för att hon
inte är så intresserad av den delen av livet,
hon är arkitekten, artisten uppslukad av sitt
jobb. Du vet som karaktären i mina böcker,
Erikas make Greger Beckman… och kanske
hon till och med är lesbisk, vad vet jag…
• Jag var på väg mot det. Hennes vän, en
fransk kvinna, skrev boken om henne och
dig, varför?
• Därför att de kanske är mer än vänner. Som
Lisbeths väninna som också hade sin familj
boende i Frankrike…
• Det är inte viktigt i detta.
• Kanske, kanske inte. Kanske du egentligen är
supermacho, och inte riktigt så äkta feminist
som du vill att folk ska tro att du är? Jag tror
att vilken man som helst, även om han är
otrogen mot sin fru, får mycket ont inom sig
CONTENTS
156
när hans kvinna i livet börjar träffa andra
kvinnor. Eller?
• Ingen kommentar, du är ute och cyklar. Jag
har berättat hur det gick till och du måste
hålla dig till det. Allt annat är en påhittad
berättelse av dig.
• Jo, men du vet, när människor dör eller
skiljer sig, är det alltid svårt att dela upp
saker. Normalt är det inte på grund av pengarna, om det finns några… De flesta av
problemen orsakas på grund av den personliga tillgivenheten, affektionsvärdet för
hus, bil och allt annat, som sommarhus och
arbete. Speciellt arbete, eller barn om du har
några. I det här fallet hade ni två inga barn
tillsammans men ni hade slutfört ett stort
arbete tillsammans. De tre böckerna, som
efter Frankfurtmässan i augusti 2004, blev
värda helt andra siffror än vad Norstedts
först hade lovat dig. Du sålde rättigheterna
till Norge och till Tyskland. Visste du redan
då hur mycket? Eller har du inte fått betalt
för den försäljningen heller?
• Du vet inte mycket egentligen. Du gissar. Du
är fortfarande ute och fiskar information…
Sluta med det du kommer inte att komma
någonstans!
CONTENTS
157
• Ja, men du kanske äntligen kan svara på min
fråga. Eftersom du har berättat för mig att
du fick betalt, och att du använde pengarna
för att köpa dockan, att betala maffian för
din rymning, allt det där.
• Låt det hela vara, ok, lägg ner!
• Men varför ljög du för Eva? Varför sa du
till henne att Norstedts skulle hjälpa dig
att starta ett företag? Var det inte för att
få henne att tro att du skulle dela royaltyn
med henne? Du vet också mycket väl att
om ni gifte er eller registrerade ett företag
tillsammans, skulle det sluta i samma offentliga register Eller det skulle faktiskt bli
ännu enklare att hitta samband mellan er
två som företagare via internet helt gratis,
på till exempel: http://www.ratsit.se. Om ni
nu inte gifte er på grund av de offentliga
regler som råder i Sverige… varför skulle ni
då starta ett företag tillsammans? Det hade
blivit samma sak, om du nu verkligen hade
några riktiga fiender… För om vi ska tro en
annan person, Eva Gedin på Norstedts, säger
hon att du inte hade några dödshot efter dig.
• Tror du verkligen att man berättar för någon
som vill publicera ens böcker, att det förra
arbetet har lett till dödshot? Det kunde ha
CONTENTS
•
•
•
•
•
•
•
•
158
bränt chansen till kontraktet… Det var också
därför Piratförlaget inte ville publicera mitt
arbete.
OK, men om du verkligen hotades till livet,
varför hade du inte polisskydd?
Jag är som Lisbeth, jag litar inte på poliser.
Om jag hade haft skydd, skulle jag också ha
haft bevakning på mig och på så sätt hade
jag inte kunnat göra vad jag ville.
Som vad? Besöka maffiamedlemmar? Träffa
älskarinnor? Eller dö en fejkad död?
Till exempel, ja.
Men kan du säga mig svaret på detta? Internationellt har dina böcker dragit in 500
miljoner kronor i royalties eller mer men i
företaget din bror och far har inrättat för
detta, finns bara en förmögenhet på ungefär
150 miljoner, beroende på hur du läser de
ekonomiska årsresultat från 2014.
Ja, du vet att de ger bort en massa pengar
till olika politiska organisationer runt om i
världen…
OK, jag vet inte hur mycket du har läst
om allt som händer i världen på sistone…
Charlie, islamister, jihadister… osv?
Åh, ja självklart följer jag nyheterna lite…
CONTENTS
159
• Lite? Är det inte så att du använder dina
pengar från böckerna för att hjälpa till att
finansiera islamstaten och islamisternas jihad, ett heligt krig för islamstaten? Du vet
att kriget du var här för att kämpa i, i slutet
av sjuttiotalet, det var det krig som nu är ett
jihadkrig… Du var här innan Al-Quaida var
igång… Var det inte för att träffa dig som
Saddam Hussein ville sättas i ett svenskt
fängelse?
• Nej, nej, nej! Du sitter väl inte här och
anklagar mig för att hjälpa jihadister? Jag
råkar vara antirasist! Inte jihadist!
• Nej? Varför inte?
• Därför att det skulle vara en lögn.
• Jo problemet är att du är “död” så du kan inte
försvara den åsikten… Vad tror du folk kommer att tänka om dig och din bror när de får
veta att din bror är aktiv i ett företag som tjänar pengar som försvinner… Att du ger pengar till ett islamistiskt heligt krig “jihad”?
Tror du folk kommer att köpa nästa bok?
Boken som är tänkt att kanske fördubbla
din förmögenhet… Om de misstänker att du
hjälper jihadrörelsen och den islamistiska
staten?
CONTENTS
160
Stieg såg trött ut nu när whiskeyn var slut, han
hade inte riktigt något mer bränsle för att fortsätta
samtalet.
• Stieg, jag har en teori, jag vill bara att du
ska kommentera den, ok, sedan ska vi sova
en lång natt. Ok?
• Ok.
• Jag tror att du var trött på att leva med
Eva. Det kan ha varit att hon är den sortens
person som vill ha sällskap, och hon verkar
också vara mycket duktig på att manipulera personer. Hon är vardagsrumspolitikern, om du vet vad jag menar? Den sorten
som lyssnar på radio och läser nyheter, tittar
på TV och argumenterar med media hemma
i soffan… Det är väldigt svårt att leva med
dem, men samtidigt är det intressant, det
ger liv åt dagarna och de är roliga att dela
en flaska vin med, men att bo med dem
skapar problem… Du visste förmodligen om
din son hela tiden och det faktum att han
var på väg att få ett barn gjorde dig mjuk
och att vilja uppleva det. Jag misstänker att
din brorsdotter också är din dotter… Vet du
varför? Eftersom hon gör vad du gjorde, hon
CONTENTS
161
är en mycket bra tecknare och formgivare.
Hon är inte siffernisse som din bror.
Förresten tror jag det var dumt av dig att säga att
de inte kontrollerar siffror, din bror var revisor på
Ernest & Young… Om det är något konstigt på gång
i pengar och bolag, är han mer än medveten om det
och vet hur man flyttar siffror i företag… Så vad är
den verkliga historien? Jag har skrivit ner riskerna
samt för och motsägelser för din död. Sanningen
är att du bara vinner på din död, på ett mycket bra
sätt. Du behövde inte säga hej då - avlämnar utan
avsked, bara sådär. Du kan leva på pengarna och
du är här med ditt barnbarn. Livet har verkligen
gått dig väl i händer! För din son har det förändrats
något, han fick sin far till sist. Han var nästan 30 år
när det hände, men han fick åtminstone en farfar
till sin dotter, en som dessutom förde familjen
tillsammans och nu är han inte en horunge längre.
Nu är han är en riktig unge med en riktig pappa.
Din pappa? Hm, han fick äntligen se sin son berömd,
han fick “betalt för gammal ost”, bra betalt. Din
bror? Tja, eftersom jag tror att hans dotter är din
dotter, fick han också betalt för det arbete han
har gjort för att ta hand om henne. Och han är
rikare än någon femtioåring kan önska sig bli. Din
CONTENTS
162
dotter, Therese, i Sverige, hon är egentligen den
verkliga nyckeln! Det är på grund av arvet som du
var tvungen att göra som du gjorde. Om du hade
fortsatt leva, kunde ingen få vad de skulle… Men
på detta sätt kan du nu dela upp arvet mellan dina
två familjer. Din bror får den del som hör till din
dotter och du får ta med dig hit till din eritreanska
familj vad som tillhör dem.
Din Eva som är kvar, hon fick dig under alla
dessa år, och hon lever inte dåligt på att skriva
berättelser om er. Hon har den norska gubben som
hjälper henne att samla sorgepengar på sina tårar.
Hur som helst, ni var inte gifta, du och Eva, och
ni två hade inte några barn tillsammans. Om du
hade fortsatt att leva, kanske du hade tvingats att
gifta dig med Eva en dag, och det skulle kunna
ha gjort dig skyldig till polygami. Fantastiskt! Förresten, jag har upptäckt en lögn i din berättelse,
så varför skulle du inte kunna ha ljugit om fler
saker? Kommer du ihåg när du berättade om dina
semesterplaner?
Du sa till Eva att du inte vill åka till Malaysia,
på grund av tsunamin? Ha, tsunamin i Malaysia
hände en och en halv månad efter din död! Ha,
ha, där fick jag dig! Så, vad säger du? Vilken tur
att jag hittade dig? Eller? För om inte, så hade
CONTENTS
163
det varit min historia! Nu blir det din utsaga som
jag kommer att publicera. - Jag tycker att du är
en jävligt sjuk jävel! Stieg satte sitt whiskyglas
till munnen för att tömma det, men det var redan
tomt. Han skrek en svordom och kastade glaset i
elden och det blev en krasch i askan, sedan gick
han till sitt tält. Jag blev ensam kvar. Jag tog något
att äta från min väska. Det var äckligt sött, men jag
var så hungrig nu efter att alla timmar ha lyssnat
på denna märkliga historia. Äntligen blev jag trött
och gick till tältet jag hade med mig. Jag somnade
snabbt, nästan innan jag hunnit lägga mig ner.
22: Morgonen och Stieg …
Jag vaknade, jag hade återigen sovit i mitt ökentält.
Jag mådde verkligen bra, men jag hade en konstig
känsla av att vara ensam. Tältet var litet, så jag gick
ut för att se om det fanns någon annan utanför. Jag
tänkte att Stieg nog skulle sova alkoholen av sig,
så jag tänkte att jag skulle försöka vara tyst. Jag
gick ut ur tältet, och fann resterna av lägerelden
utanför tältet. Jag vände mig om, men kunde inte
se något annat än mitt eget tält och den döda elden.
Jag skrek “Stieg” några gånger men platsen var
övergiven. Sedan såg jag skriften på mitt tält. Den
var skriven med kol från elden, kort och koncist:
“Bye bye”.
CONTENTS
164
23: Epilog.
Tror du verkligen att den berömda Stieg Larsson
är död? Tror du verkligen att en författare som får
betalt 540 000 kronor i förskott, dör i en hjärtattack? Varför skulle han dö? Han hade varit hotad
till livet i 15 år. Äntligen fann han sin väg ut, han
tog sin “pensionsfond” publicerade den och lever
nu på pengarna, inte ens beskattade!!! Vill du veta
hur han gjorde? Kanske kan du en vacker dag göra
samma sak? Jag läste Stieg Larssons trilogi, utan
att veta att Stieg var “död”.
När jag hade läst alla böckerna bad jag om mer och
någon sa att han var död, jag bara frös till is och
tänkte, ja visst, vilket skämt! Så jag började forska
om hans liv före hans död och även om hans böcker
och familjen efter hans död. Denna bok är fiktion,
det måste man förstå. Den är inte baserad på några
verkliga bevis, men på en hel del fakta om personer
och tankar kring Stieg Larsson. Varför var han så
hemlig när han levde? Varför gick hans partner till
ett bokförlag för att bli publicerad?
Hon var så trött på de hot som de levt under de
senaste 15 åren. Varför göra det värre? Tänk på
det. Trilogin är ett självmordsarbete, ett rekviem.
Nu skriver någon annan en fortsättning om Lisbeth
CONTENTS
165
Salander. Även om det kommer att bli en bra bok,
kommer jag inte läsa den. Jag kan inte. Jag kan
inte läsa en bok som är skriven av någon annan
efter vad som har hänt med den riktiga författaren.
Jag älskar hans böcker och mysteriet kring Stieg
Larsson, död eller flydd. Han har öppnat en ny
genre i bokhyllan för mig. Tack Stieg!