Norske folkeviser

Transcription

Norske folkeviser
SVENSKSPRÅKIG KOPIA
OBS
Den här norska folksagan innehåller avsnitt som kan vara
skrämmande för barn.
Denna bok om Åsmund Fregdegjævar är en kopia av Norske
folkeviser av den norska konstnären Gerhard Munthe (1849–
1929). Munthe gjorde dessa bilder mellan åren 1918–23.
Konstmuseet Ateneum har producerat denna kopia, med
översättningar till svenska, finska och engelska, i samband med
utställningen Den magiska norden år 2015.
Ursprungligen trycktes boken Norske folkeviser på Dreyers
grafiska anstalt i Stavanger i Norge år 1943. Boken innehåller
flera berättelser. En bibliofilutgåva av boken utkom år 1933 i ett
antal av 200 exemplar.
ÅSMUND FREGDEGÆVAR – EN KORT ÖVERSIKT OM TEXTEN
Åsmund Fregdegjævar är en norsk folkvisa som berättar hur en hjälte räddar en prinsessa
från Trollebotten, dvs. jättarnas värld (Jotunheim i den nordiska mytologin). Fregdegjævar
betyder ungefär ”en som är given mod”.
Visan är en medeltida ballad som kategoriseras som kämpavisa eller trollvisa. Berättelsen
har antagligen sitt ursprung i den isländska fornaldarsagan Ásmundi flagðagefu, men
som de flesta ballader formade under medeltiden, har den en stark kristen särprägel.
Gerhard Munthe har kopierat texten från Magnus Brostrup Landstads samling Norske
folkeviser (1852). Landstad var en präst och folklorist som åkte runt i Norge, såsom
Elias Lönnrot gjorde i Finland, för att nedteckna de gamla norska traditionerna och
myterna. Han försökte skapa ett (ny-)norskt skriftspråk, för att understryka balladernas
norska natur. Språket i texten är således en blandning av dialekt (Övre Telemark), några
fornnordiska ord, danskt skriftspråk och nya skrivregler som han själv skapat. Det
finns tiotals olika versioner av balladen men Munthe har följt den version som finns i
Landstads originaltext. Han har dock utelämnat stroferna 32, samt 62 och 63 där Åsmund
hugger huvudet av hästen som därmed förvandlas till Englands prins.
Scenen där Åsmund mäter sina krafter mot Skome-gyvri, påminner starkt om den kända
mytologiska striden där Thor, med ett glödande järn, dödar jätten Geirröd i Jotunheim.
Balladens anknytningar till verkliga händelser är ringa trots att den innehåller många
verkliga namn. Namnen och platserna varierar också i de olika versionerna.
Theo Levlin
ÖVERSÄTTNING: från norska till svenska Theo Levlin
BILD: Finlands Nationalgalleri / Ainur Nasretdin
1.
Det var Irlands djärva kung
som talade till sina män:
Vem ska norr till Trollebotten
och hämta min dotter hem?
Där är ingen dager.*
4.
Hör du Åsmund Fregdegævar
vad jag säger dig:
Du ska norr till Trollebotten
och ha hem dottern till mig!
Där är ingen dager.
2.
Så många har åkt iväg
tappra män och kvinnor,
ingen av dem har återvänt
nu kan jag ej vänta längre.
Där är ingen dager.
5.
Hör du Åsmund Fregdegævar,
du är den tappraste i landet,
du ska norr till Trollebotten
och befria min dotter ur våndan.
Där är ingen dager.
3.
Den högsta rådgivaren svarade honom,
han steg fram till kungen och sade:
Åsmund är både stor och stark
han är en sån tapper man.
Där är ingen dager.
6.
Vad har jag mot dig gjort
min kung där du står,
då du så bestämt vill skicka mig
långt upp i trollevärlden?
Där är ingen dager.
* Hänvisning till att solen aldrig skiner i Trollebotten
7.
Du ska få prinsessan* Ermelin,
hon är en så vacker kvinna,
om du vill norr till den mörka världen
och våga ge henne ditt liv.
11.
Åsmund hoppade i Olofs båt
som de kallade Ormen långe;
de ropande på Torkild Adelfar
Låt nu skeppet segla iväg!
8.
Om du vill ge mig dottern din
den vackra prinsessan Ermelin,
så reser jag norr till den dystra världen
där solen aldrig skiner.
12.
Så hissade de upp silkesseglet
högst up i masten,
de skulle inte ta seglet ner
innan de Trollebotten såg.
9.
Och skall jag norr till Trollebotten
och befria din dotter ur våndan,
så vill jag ha Olofs skepp
som de kallar Ormen långe.
13.
De kastade sitt ankare
i den vita sanden,
det var Åsmund Fregdegævar
som först steg i land.
10.
Årorna och den gyllene vimpeln
bar de ut på stranden,
det var Åsmund Fregdegævar
han skulle åka ur landet.
14.
Vad vill ni, mina bröder två,
vakta skeppet i skydd
eller in i berget komma
och hjälpa ut den vackra mön?
* Fruga var egentligen ett kvinnligt hedersnamn som användes både om gifta och ogifta kvinnor
15.
Vad vill ni, mina bröder två,
vakta skeppet i lä,
eller vill ni in i berget komma
och ta ut den vackra jungfrun?
18.
Hellre vill vi, djärve bror
vakta ditt skepp i lä,
vi törs inte in i berget komma
och hämta ut den vackra jungfrun.
16.
Till Åsmund svarade de två bröderna
som var både unga och fega:
Det låter som om vår bror
vill straffa oss med döden.
19.
Åsmund kastade av sig den blåa koftan
och tog på sig en trasig vapenrock,
han tyckte koftan var alltför fin
för att hamna i trollhänder.
17.
Hellre vill vi, djärve broder
vakta ditt skepp i skydd,
vi törs inte in i berget komma
och ta ut den vackra mön.
20.
Så kom han i den första salen,
där var det så underligt,
borddukarna dröp av blod
och ormarna lekte på borden.
21.
Så kom han i den andra salen
där var han i en så stor våda
en häxkittel på golvet stod
och trollet över den rådde.
26.
In kom så den vackra kvinnan,
som Åsmund ville få
hon hade hår som spunnet guld
och vävt med silkestråd.
22.
Så kom han i den tredje salen
som han visst tyckte mera om,
där fanns vackra sängar bäddade
med vita silkeslakan.
27.
Hon hade hår som spunnet guld
och vävt med silkesband,
Åsmund hoppade ur sängen
och fångade henne i sin famn.
23.
Så kom han i den tredje salen
där tyckte han att inga faror fanns,
han kastade sig i en säng
där somnade mannen modigt.
28.
Släpp mig, släpp mig Åsmund
håll mig inte i din famn
kommer hon in min kära mor
äter hon upp varje kristen man.
24.
Han kastade sig i en säng,
han var både blek och förkyld,
in kom så den vackra kvinnan
det tycktes lysa om henne.
29.
Det är inte din kära mor
om du icke annat vet,
du är dotter till kung Harald,
som bor söderut härifrån.
25.
In kom så den vackra kvinnan,
som Åsmund ville vinna,
hon hade hår som spunnet guld
och flätat med silkesband.
30.
Släpp mig, släpp mig Åsmund
håll mig inte i hand,
kommer hon in Targerd Hukebrud*
river hon dig med sin tand.
35.
Å inte är du den tappraste,
som bor i detta land,
nämligen Thor med den tunga hammaren
han är fullt tapprare han.
31.
Släpp mig, släpp mig Åsmund
det vill jag dig råda,
kommer hon in Skome-gyvri **
slukar hon i sig oss båda.
36.
Hör du det du Skome-gyvri
vad jag vill fråga dig:
hur har du fått det breda bältet,
som du bär omkring dig?
33.
In kom så Skome-gyvri
hon både grinade och grymtade:
Vad är det för en snorunge,
som håller min vackra dotter?
37.
Det var inte i fjol, utan året innan
ute i Sankt Olofs rike,
då jag skulle livet av kungen ta
så sent på en julaftons kväll.
34.
Den som kallar mig en snorunge
hon ska få lida,
men kalla mig Åsmung Fregdagjevar
så vill den här mannen kallas.
38.
Jag tog kungen på min rygg,
jag kände mig ung
men när jag kom till ytterdörren ***
då kändes han för tung.
* Trollet
** Trollet. Skome = mörk, gyvri = en kvinnlig jätte
*** eller förstugan
39.
Fram kom så prästen
som jag väl kände igen,
han slog mig med Bibeln i skallen
jag är inte botad än.
44.
Jag har varit i det kristna landet
där folket kallar på gud
jag har tagit det glödande järnet
jag är mycket starkare än du.
40.
Han slog mig med Bibeln i skallen
det klarade jag inte av,
han stänkte vigselvatten efter mig
och jag känner ännu hur det svider.
45.
Det var Åsmund Fregdegævar
han högg med kraft,
han högg till Skome-gyvri
så att svärdspetsen stod i hennes navel.
41.
Han kastade eld och glödande aska
och vigselvatten omkring,
den heliga kraften kom där jag stod
och heligheten svider i mig.
46.
Hör du Åsmund Fregdagævar
befria mig från denna smärta,
du hugg mig itu
och mellan bitarna gå!
42.
Det märkte jag i deras land
att jag kände ingen frid,
så sprättade jag av bältet som fäste kungen vid
min rygg
och så sjönk jag ner i jorden.
47.
Jag ska hugga dig itu
och befria dig från din smärta,
men djävulen i helvete får
mellan bitarna gå.
43.
Hör du Åsmund Fregdegævar
vad jag säger dig:
hetta upp detta järn så det glöder
och ge det sedan hit till mig!
48.
Så talade Skome-gyvri,
när hon föll död till marken:
du ska icke levande ur berget komma,
icke levande över denna fjord.
49.
Det var Åsmund Fregdegevar
han gick ut till stranden
borta var hans två bröder
inget skepp fanns där på stranden.
50.
Så kom han i den fjärde salen
där fanns ingen fara,
där stod en fager rask häst
ivrig och otålig i sina tyglar.
54.
Ta dig nu både silver och guld,
så mycket som du kan samla,
sätt dig på min breda rygg
så ska vi över havet rida.
51.
Hör du fagra raska häst
jag frågar dig en sak:
hur mycket guld vill du ha
för att bära mig över denna fjord.
55.
Hör du prinsessa Ermelin
du samlar ditt guld i en kista
medan jag går i festsalen
och leker med mitt svärd.
52.
Till svar sa den fagra raska hästen,
som tycktes vara rasande:
jag vill ha din högra hand,
först då ska jag bära dig fram.
56.
Så kom han i den femte salen
han var så ursinnig
att han högg sönder bordet med ringarna
det skramlade i varje ring.
53.
Åsmund Fregdagevar svarade,
som gud honom rådde:
du får helt min högra hand,
men då måste du bära oss båda.
57.
Han högg ihjäl alla bergatroll
som han för sina ögon såg
så reste han från Trollebotten
där det flöt av blod och var.
58.
Så tog han både silver och guld
så mycket han kunde finna
så drog han ut ur berget
med en trettio hästars last.
59.
Så tog han både silver och guld
så mycket som där fanns,
så red han över det stora havet
som om det vore den hårdaste mark.
60.
Kungen står uppe på balkongen
och ser ut över vidderna:
nu ser jag Åsmund Fregdegævar
och den raska hästen under honom skrider.
Där är ingen dager.
61.
Kungen står uppe på balkongen
och fröjdas med sin drottning:
nu ser jag Åsmund Fregdegævar
tillsammans med min fagraste dotter.
Där är ingen dager.