Kontaktpersonshäfte

Socialförvaltningens arbete med kontaktpersonskap
Regeringen satsade mycket pengar på utveckling av kvaliteten i vård och
omsorg i den s.k. Kompetensstegen med start 2005. Varje kommun fick
möjlighet att fokusera på de områden man ansåg vara viktigast. Falköpings
kommun beslutade att satsa på utveckling av kontaktpersonskapet:
Kontaktperson med brukaren i fokus, genom att en grupp undersköterskor
utbildades att leda studiegrupper på arbetsplatserna. Satsningen på
kontaktpersonskapet har permanentats och nu utbildas regelbundet
undersköterskor vid cirka fyra tillfällen per år.
Bakgrund till dagens äldreomsorg.
Äldreomsorgen har förändrats mycket sedan 1960 och -70-talen då vården
bedrevs på sjukhem, på långvårdsavdelningar och på sjukhus. Dementa
vårdades inom psykiatrin, på speciella demensavdelningar, med oftast stora
salar och flera boende på samma sal. Huvudman var landstinget och
systemet som styrde var rutiner. Alla arbetade med lika scheman,
arbetssättet var mycket inriktat på rutiner och praktiska saker. Det kallades
ibland för ett industriellt arbetssätt och med det menas att man arbetade
med ett ”löpande bands tänkande”. Allt skulle göras i en viss ordning annars
skulle det inte fungera. Det var inte så mycket av tänkande på den enskilda
individen. De äldre sågs som kollin som gick på toaletten på bestämda tider,
duschade på bestämda tider och gick upp på bestämda tider osv.
På 1980 och -90-talen började man prata om gruppvård, man skulle vara
färre kring de gamla, gruppen skulle vara några undersköterskor och en
sjuksköterska. Man började med flextid för personalen, de gamla började
kunna ta med egna möbler och de anhörigas roll uppmärksammades mer.
Fortfarande var landstinget huvudman för stora delar av äldreomsorgen.
1992 kom Ädelreformen som skulle tydliggöra ansvaret mellan landsting och
kommun. Utgångspunkten var en helhetssyn på den äldre människan.
Sociala och medicinska behov skulle tillgodoses på ett sammanhållet sätt.
Institutionstänkandet övergavs och särskilda boendeformer för äldre blev ett
nytt samlingsbegrepp för sjukhem, ålderdomshem, servicehus och gruppbostäder. Nu skulle de äldre ha en egen bostad med hyreskontrakt och
omfattande modernisering och upprustning av boendestandarden genomfördes.
Kommunerna övertog ansvaret för hälso- och sjukvården i de särskilda
boendeformerna och i dagverksamhet upp t.o.m. sjuksköterskenivå.
Ansvaret för läkarinsatser låg kvar hos landstingen.
Omvårdnadsorganisation
Rondsystem
Gruppvård
Besökstider
MBL
Anhörigstöd
Resurs
Närstående
Tvättstugescheman
Eget rum
Besöksrum
Centrala
scheman
Personal
Flextid
Egna möbler
Salar
Boende
Ur: Falk, Gustavsson, Richt. ”Kontaktmannaskap – en väg till bättre äldrevård”
En bakgrund till Ädelreformen var de äldres allt mer komplexa vård- och
omsorgsbehov. Ett behov av en allt mer individuellt utformad vård- och
omsorg ställer också högre krav på personalen och hur man organiserar sitt
arbete.
Vad kan det vara som gjort äldreomsorgen mer komplex? De äldre blir allt
äldre och med det följer större förluster i kroppsliga och mentala funktioner
och svårare att uttrycka egna önskemål. Som gammal kan förlusten av
självständighet och oberoende vara skrämmande. Det kan vara kränkande
att inte längre bli tagen på allvar och att inte längre vara den man en gång
var. Förlusten kan också vara att bli ensam när livskamraten går bort, att
behöva lämna hemmet där man levt ett helt liv och känt sig trygg i.
Allt detta är en process som kan leda till en kris, vilket i sin tur kan leda till
förvirringstillstånd. Detta kan feltolkas som demens och den äldre blir allt
mer isolerad och hjälpbehövande, vilket den som arbetar med äldre måste ta
hänsyn till och ha kunskap om för att kunna förstå och stötta den äldre.
Det är ur detta perspektiv som behovet av att utveckla kontaktpersonrollen
vuxit fram.
Kontaktpersonens roll
För att kunna tillgodose de äldres behov är det mycket betydelsefullt att det
finns en särskild person i personalgruppen som har ett samlat ansvar med
helhetssyn och god kännedom om den äldres önskemål och individuella
behov. Detta behövs för att kunna ge den äldre ett gott och meningsfullt liv
med kvalitet. Kontaktperson med brukaren i fokus är nu en etablerad
arbetsform i Falköpings kommun och har inneburit stora positiva
förändringar för brukarna men också för undersköterskans roll i
omsorgsarbetet.
Styrdokument
Det finns flera s.k. styrdokument som kontaktpersonen behöver ha kännedom om och som mer eller mindre styr arbetet.
SOL (socialtjänstlagen) och HSL ( hälso- och sjukvårdslagen) är två av de
viktigaste nationella styrdokumenten.
Socialtjänstlagens mål:
Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja
människornas:
- ekonomiska och sociala trygghet
- jämlikhet i levnadsvillkor
- aktivt deltagande i samhällslivet
- vara av god kvalitet
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin
och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas
och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för
människornas självbestämmanderätt och integritet.
Hälso- och sjukvårdslagens mål:
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans värdighet. /…/Hälso- och sjukvården skall bedrivas så
att den uppfyller kraven på en god vård.
Detta innebär att den skall särskilt:
- vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården
och behandlingen
- vara lätt tillgänglig
- bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
- främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen
Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Andra lokala styrdokument och riktlinjer i Falköpings kommun är t.ex.:
-
Kontaktpersonens ansvar i hemtjänst och äldreboende
Kvalitetsgarantier i hemtjänst och äldreboende
Riktlinjer för dokumentation enligt socialtjänstlagen inom äldreomsorg
Varför kontaktperson
Äldreomsorgen har på senare år stått i fokus på många sätt. Massmedia har
uppmärksammat missförhållanden, politiker framhåller vikten av satsningar
på äldre och personal som uttrycker sitt missnöje över att inte räcka till.
Detta kan leda till att personalen ständigt går med en känsla av
otillräcklighet, att vilja göra mer men resurserna är begränsade.
Ett försök att beskriva en möjlighet är att se vad vinsterna kan vara med
kontaktpersonskapet:
-
På arbetsplatsen blir ansvaret tydligare och det blir lättare att
organisera arbetet. Personalen blir mer självständig och de får ett
tydligare arbetsinnehåll. De kan utveckla arbetet vilket leder till högre
kvalitet, kompetensutveckling och en högre grad av kontinuitet.
-
För den äldre blir det en ökad trygghet att ha någon som vet hur jag
vill ha det, som ”kan mig bättre”; vet vem jag är och vem jag har varit
och kan ta till vara mina rättigheter samt kan ge mig det lilla extra –
en guldkant i vardagen.
-
För de närstående (anhöriga/god man) blir det en person som de
känner, som de kan vända sig till, en person som de vet tar hand om
deras närstående, vilket ger en ökad trygghet.
-
För personalen innebär det ett ökat ansvar som också ger dem
möjlighet att utnyttja sin kompetens, medverka till utveckling av
verksamheten som leder till större engagemang och stimulans i arbetet
och få uppskattning och bekräftelse i sitt arbete.
Kompetensområden
Under projektets gång har en arbetsgrupp arbetat med att ta fram
kompetensområden. För att få en bred inventering av dessa områden har
brukare från äldreboende och hemtjänst, anhöriga, pensionärsrådet och
personal i s.k. fokusgrupper fått diskutera och komma med förslag på vad
som är viktigt i kontaktpersonskapet. Synpunkter har också inhämtats från
en referensgrupp med ett brett underlag bl.a. undersköterskor, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, samtliga fackliga organisationer.
Utifrån detta har områden tagits fram som bör finnas med i utbildningen.
Kontaktpersonskapets faser
Kontaktpersonens arbete kan man dela in i olika faser, från det att en
person aktualiseras för bistånd och/eller hälso- och sjukvårdsinsatser till att
den lämnar boendet eller inte längre behöver hjälp hemma.
Förberedelse
Inflyttning/
hjälpen börjar
Bor på särskilt
boende/ får
hjälp i hemmet
Avslutning
Förberedelse
Den första fasen är när en person blir aktuell för bistånd och/eller hälsooch sjukvård. Här förbereder man en inflyttning på särskilt boende eller att
en person skall få hjälp i hemmet. Redan nu skall en kontaktperson utses
och börja förbereda kontakten. Kontakten skall ske tidigt så att brukaren
och närstående ”får ett namn och ett ansikte” på den person som de skall
vända sig till. Den första kontakten och det första mötet är oftast avgörande
för hur den fortsatta kontakten kommer att bli.
Inflyttning/hjälpen börjar
Här sker den fortsatta kontakten på det särskilda boendet eller när hjälpen i
hemmet börjat. Här kan situationen för den gamle vara väldigt olika. Allt
ifrån att man är positiv till förändringen till att livet är i kaos. Personen
kanske inte alls vill men klarar sig inte. Här är det väldigt viktigt att
kontakten blir bra. På enheten skall man vara väl förberedd.
Det ska helst vara kontaktpersonen som tar emot på boendet. Här kan man
förvänta sig att den nyinflyttade är osäker och kanske förvirrad inför det
nya. Närstående kan också vara osäkra och oroliga för hur det skall bli. Alla
är därför känsliga i den här kontakten och ett dåligt bemötande här kan ta
lång tid att rätta till.
Under denna fas inleds också ankomstsamtalet men inte mer än vad den
enskilde själv vill medverka till.
Bor på särskilt boende/får hjälp i hemmet
Här pågår vård- omsorgstiden som kan vara under flera år. Kontaktpersonen
står för helhetssyn och kontinuitet. Hon/han är spindeln i nätet kring
brukaren och svarar även för guldkanten i vardagen. Kontaktpersonen
ansvarar för att vård och omsorgen genomförs individanpassat utifrån
brukarens perspektiv.
Avslutning
Det finns flera anledningar till att kontakten avslutas. På särskilda boenden
är det oftast att personen avlider. Det kan vara hastigt eller väntat. Oftast är
det en period med mycket känslor och för kontaktpersonen ställer det stora
krav på lyhördhet, respekt och bemötande. Även för kontaktpersonen kan
det vara påfrestande. Man kan ha fäst sig lite extra och har sin egen sorg att
hantera. Samtidigt går livet vidare på enheten och nya personer flyttar in
som man skall vara kontaktperson för.
Man kan ha haft en lång kontakt med närstående och för närstående bryts
en kontakt som har varit mer eller mindre viktig för dem. Det kan vara
viktigt att följa upp och erbjuda ett samtal ett tag efter
avslutningen/bortgången.