Film som text och källa

Transcription

Linköpings universitet
Lärarprogrammet
Joakim Strålin
Film som text och källa
Filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i
gymnasieskolan
Examensarbete 15 hp
Handledare: Andreas Nyblom
LIU-LÄR-L-A-15/45--SE
Institutionen för
kultur och kommunikation
Institutionen för kultur
och kommunikation
581 83 LINKÖPING
Språk
Svenska/Swedish
Seminariedatum
5 juni 2015
Rapporttyp
ISRN-nummer
Examensarbete avancerad nivå LIU-LÄR-L-A--15/45--SE
Titel Film som text och källa: Filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i
gymnasieskolan
Title Film as text and source: Film in textbooks for high school education in Swedish and History
Författare Joakim Strålin
Sammanfattning
Syftet med denna produktionsuppsats är att undersöka filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i
gymnasieskolan. I studien undersöks nio böcker: fem inom ämnet svenska och fyra inom ämnet historia.
Problematiseringen knyter an till kursplanerna för respektive ämne i Gy 2011, men även lärares relation till
läromedel. Resonemangen i undersökningens resultatdel förankras i forskning som berör de aktuella
områdena, däribland relationen film–litteratur, det vidgade textbegreppet, historiebruk, film i undervisningen
samt läromedlens roll i skolan.
På vilket sätt film förekommer i läromedlen för respektive ämne skiljer sig åt tämligen markant; det enda
läroböckerna i svenska och historia tycks ha gemensamt, gällande mediet film, är stillbilder hämtade från
diverse spelfilmer, vilka får illustrera vitt skilda ting. Ofta görs detta med en bildtext som förklarar varför
just den bilden har placerats i anslutning till det avsnittet, men ibland förekommer dylika stillbilder utan
någon förklarande text. Som makrotema förekommer film mycket sparsamt; i regel ingår filmmediet som en
del i något annat.
Inom ämnet svenska får bilder i regel illustrera skönlitterära verk, medan bilder i historieböcker får illustrera
en viss tid, epok eller ett samhällsfenomen såsom migration, alternativt utgöra ett exempel på historiebruk.
I studien undersöks även filmen som källa och historieförmedlare: vad är läroboksförfattarnas
förhållningssätt till filmen som historiograf? Resultatet visar att film som historisk källa och
historieförmedlare tycks ha förbisetts och hamnat i periferin.
Nyckelord
Film, läromedel, svenska, historia
Innehållsförteckning 1. INLEDNING ................................................................................................................................................... 1 1.1 FILM I SKOLAN .............................................................................................................................................................. 1 1.2 MÅL OCH KURSPLANER FÖR ÄMNENA SVENSKA OCH HISTORIA I GYMNASIESKOLAN ...................................... 3 1.3 LÄROMEDEL OCH FILM ................................................................................................................................................ 5 1.4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................................... 6 1.5 DISPOSITION ................................................................................................................................................................. 6 2. MATERIAL OCH METOD ........................................................................................................................... 7 2.1 DE UNDERSÖKTA LÄROMEDLEN ................................................................................................................................ 7 2.2 METOD ........................................................................................................................................................................... 8 3. TIDIGARE FORSKNING ........................................................................................................................... 10 4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ..................................................................................................... 13 4.1 LÄROMEDLENS SITUATION ..................................................................................................................................... 13 4.2 POPULÄRKULTUR I UNDERVISNINGEN .................................................................................................................. 14 4.3 DET VIDGADE TEXTBEGREPPET ............................................................................................................................. 16 4.4 PRAKTISK TILLÄMPNING AV FILM I KLASSRUMMET ........................................................................................... 17 4.4.1 Film i svenskundervisningen ........................................................................................................................ 17 4.4.2 Film i historieundervisningen ..................................................................................................................... 18 5. RESULTAT .................................................................................................................................................. 19 5.1 FILM SOM MAKROTEMA ........................................................................................................................................... 20 5.2 FILM OCH LITTERATUR ............................................................................................................................................ 20 5.2.1 Dramaturgi ......................................................................................................................................................... 20 5.2.2 Adaption ............................................................................................................................................................... 21 5.2.3 Film är litteratur .............................................................................................................................................. 22 5.3 FILM SOM ILLUSTRATION ........................................................................................................................................ 23 5.3.1 Bilder i läroböcker för ämnet svenska .................................................................................................... 23 5.3.2 Bilder i läroböcker för ämnet historia .................................................................................................... 25 5.3.3 Film som exempel på historiebruk ............................................................................................................ 26 5.3.4 Film som illustration av historien ............................................................................................................. 26 5.5 FILM SOM HISTORISK KÄLLA ................................................................................................................................... 27 5.6 FILM OCH HISTORIEBRUK ........................................................................................................................................ 28 5.7 FILM I PERIFERIN ...................................................................................................................................................... 28 6. AVSLUTANDE DISKUSSION .................................................................................................................. 29 7. REFERENSER ............................................................................................................................................. 32 LÄROMEDEL ...................................................................................................................................................................... 38 1. Inledning 1.1 Film i skolan Antalet filmer vi ser i Sverige uppges ha femdubblats i jämförelse med för femtio år sedan.
Det rör sig om så mycket som fem hundra miljoner filmer under ett år, vilket i genomsnitt
betyder femtiofem filmer per person och år, det vill säga en film i veckan i snitt. Detta
betyder, enligt Maria Deldén, att ungdomar generellt sett är filmvana.1
I en amerikansk studie, som Magnus Persson berättar om, uppgavs 1960-talets
amerikanska ungdomar se sina föräldrar som de största påverkansfaktorerna gällande sin
utveckling. Därefter kom skolan, mor-/farföräldrar, första jobbet, kompisarna och sist kyrkan.
Bara tjugofyra år senare hade en kullkastning inträffat. Kompisarna var i topp gällande
inflytande, på andra plats kom musik, på tredje plats syntes föräldrarna och på delad
fjärdeplats hamnade bild/media/film/video/dataspel, vilket följdes av idrotten. Första jobbet
och skolan hamnade i botten.2
I en tämligen färsk studie om film i undervisningen om folkmord, konstaterar Steven
Dahl att sjuttio procent av de medverkande ungdomarna ansåg att film var ett viktigt inslag i
deras vardag,3 och enligt Deldén är film i undervisningen något som elever både uppskattar
och eftertraktar – framförallt pojkar.4 Så hur ställer sig Skolverket till mediet film?
I ämnet svenska talas det ofta om ”ett vidgat textbegrepp”, vilket betyder att svenskämnet
innefattar mer än att bara läsa och skriva. Även att lyssna och titta på film och bilder etcetera
är en del av det hela, vilket är särskilt viktigt i ett samhälle med många olika typer av medier.
Att enbart utgå från typografisk text betraktas idag ofta som bakåtsträvande.5
I det andra kapitlet för Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för
gymnasieskola 2011 (vanligen förkortat Gy 2011), finns det tre punkter som skulle kunna
relateras till film. Enligt Gy 2011 är det skolans ansvar att eleven
1
Maria Deldén, Historien som fiktion. Gymnasieelevers erfarande av spelfilm i
historieundervisningen, 2014, s. 2.
2
Magnus Persson, Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv”, i Populärkulturen och
skolan, (red.) Magnus Persson, 2000, s. 17.
3
Steven Dahl, Folkmord som film. Gymnasieelevers möten med Hotel Rwanda – en
receptionsstudie, 2013, s. 139ff.
4
Deldén, 2014, s. 2.
5
Patrik Hernwall, Skolverket, Vad har bilder med läs- och skrivutveckling att göra?
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/sprakligkompetens/tema-las-och-skrivinlarning/vad-har-bilder-med-las-och-skrivutveckling-att-gora1.157523, hämtad 2014-04-28
1
•
kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till
kunskap, självinsikt och glädje,
•
kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden
•
har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att
kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.6
Enligt Gy 2011 är det kanske inte helt enkelt att förstå hur film skulle kunna användas och hur
elever och lärare bör förhålla sig till film, men det finns dock en rad olika hjälpmedel och
initiativtagare, däribland organisationen Folkets Bio Filmpedagogerna, som bland annat
erbjuder lärarfortbildning och elevföreläsningar.7 Ett av de projekt som är aktuella nu kretsar
kring temat Bok till film och film till bok, vilket Filmpedagogerna har jobbat med under en
längre tid. I det aktuella projektet diskuteras hur filmen Fifty shades of Grey skiljer sig från
boken och hur berättandet sker i de olika medierna,8 något som skulle kunna kopplas till
svenskämnet. Det finns också annat stöd att få, däribland genom läromedel som kretsar kring
film och hur detta kan användas i skolan. Daniel Sandin har till exempel gett ut en liten
broschyr med titeln Får vi titta på film nu?, vars syfte är att användas som ett stöd vid
undervisning med film, framförallt i ämnet svenska för högstadiet och gymnasiet.9
Film kan också användas inom ämnet historia, vilket Ulf Jämterud skriver i en artikel för
Skolverket. I artikeln berättar Jämterud om en föreläsning som handlade om hur film kan
användas i historieundervisningen. Det hävdas bland annat att det kanske inte är jättemånga
som läser verk som är strikt historievetenskapliga, men att intresset för historia förmedlat via
populärkultur har en stor genomslagskraft i samhället. Detta är ett intresse som lärare bör ta
vara på, skriver Jämterud.10
6
Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, 2011, s.
9f.
7
Filmpedagogerna Folkets Bio, Lärarfortbildning
http://filmpedagogerna.se/lecture_type/lararfortbildning/, hämtad 2015-05-11
Filmpedagogerna Folkets Bio, Elevföreläsningar
http://filmpedagogerna.se/lecture_type/elevforelasningar/, hämtad 2015-05-11
8
Filmpedagogerna Folkets Bio, Fifty shades of Grey i skolan.
http://filmpedagogerna.se/2015/02/fifty-shades-of-grey-i-skolan/, hämtad 2015-05-11
9
Daniel Sandin, Får vi titta på film nu?, 2010.
10
Ulf Jämterud, Skolverket, Källkritiska aspekter på film.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/kallkritiskaaspekter-1.183286, hämtad 2015-05-11
2
Frågan som skulle kunna ställas i anslutning till detta: Har Filmpedagogerna och andra
intressenter något stöd i Skolverkets kursplaner? Svaret är ja. Både inom ämnet svenska och
historia talas det om film. Hur och i vilken utsträckning ska redogöras för nedan.
1.2 Mål och kursplaner för ämnena svenska och historia i gymnasieskolan Ämnet svenska Svenskämnet handlar om tal och skrift, att läsa skönlitteratur och andra typer av texter. Men
[u]ndervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur
och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av
andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar.11
I syftet för ämnet svenska är det alltså explicit uttalat att film ska ingå som en del av
undervisningen. Vad för något slags film som ska användas finns dock inte beskrivet. Det
som poängteras är att film, som ett medium bland många, ska leda till självinsikt och
förståelse för andras liv.12 Hur film ska användas, vilka filmer som ska visas, om det ska vara
långa eller korta snuttar, är med andra ord upp till läraren själv att bestämma.
Vad säger respektive kursplan inom ämnet svenska om mediet film? I syftet för svenska är filmmediet en tydlig del av ämnet, vilket har poängterats ovan. Vad
som skrivs om film i respektive kursplan är dock varierande. I kursplanen för Svenska 1 rör
det sig om följande:
Centrala motiv, berättarteknik och vanliga stildrag i fiktivt berättande, till exempel i
skönlitteratur och teater samt i film och andra medier.13
11
Skolverket, Syfte för ämnet svenska i gymnasieskolan.
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-06
12
Skolverket, syfte för ämnet svenska i gymnasieskolan
13
Skolverket, kursplan för Svenska 1.
3
I kursplanen för Svenska 1 är det alltså explicit uttalat att eleverna ska få arbeta med film,
vilket det också är i kursplanen för svenska 2, dock formulerat på ett annat sätt. Svenska 2 ska
behandla:
Svenska och internationella författarskap, såväl kvinnliga som manliga, och skönlitterära verk,
14
vilket även inkluderar teater samt film och andra medier, från olika tider och epoker.
I denna kursplan likställs alltså film med skönlitteratur, vilket banar väg för tolkningar av
begreppet skönlitteratur. Detta skulle kunna vara till fördel gällande kursplanen för Svenska 3,
som inte alls nämner film explicit. I kursplanen står det att kursen ska innehålla:
Skönlitterära texter, författade av såväl kvinnor som män, inom genrerna prosa, lyrik och
dramatik. Litteraturvetenskapligt inriktad analys av stilmedel och berättartekniska grepp.
Litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg.15
I kursplanen för Svenska 3 är alltså film inte en del av det centrala innehållet. Skönlitteratur
ska behandlas, men tonvikten ska ligga på prosa, lyrik och dramatik.
Ämnet historia I syftet för ämnet historia i gymnasieskolan nämns inget vidgat textbegrepp. Ordet film
förekommer inte över huvud taget. Däremot står det att eleven ska lära sig att arbeta med
historisk metod, vilket
innebär att eleverna ska ges möjlighet att söka, granska, tolka och värdera olika typer av källor
samt använda olika teorier, perspektiv och verktyg som förklarar och åskådliggör historiska
förändringsprocesser.16
14
15
16
Skolverket, syfte för ämnet historia i gymnasieskolan.
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/his, hämtad 2015-05-06
4
Vilka typer av källor det rör sig om framgår dock inte. Vidare syftar ämnet till att utveckla en
förståelse för hur olika människor och grupper har använt historia, men eleven ska också
reflektera kring kulturarvets betydelse för identitets- och verklighetsuppfattning.17 Alla dessa
delsyften skulle kunna relatera till mediet film, men det görs inte explicit. Vad som är en
historisk källa är i det här fallet upp till läraren att avgöra.
Vad säger respektive kursplan inom ämnet historia om mediet film? Historieämnet är uppdelat i sex olika kurser, men endast två av dessa nämner filmmediet som
en central del av det behandlade innehållet. De två kurserna som nämner film är Historia 2a
samt Historia 2b. På vilket sätt film ska förekomma skiljer sig inte från någon av dessa två
kurser. Båda ska behandla
[h]ur historia används inom olika kulturformer. Betydelsen av olika historiska teman inom olika
genrer, till exempel film, litteratur och musik samt inom olika former av ungdomskultur.18
Utifrån detta finns det egentligen bara ett sätt på vilket film är en legitim del av
undervisningen i de andra kurserna: som en historisk källa.
1.3 Läromedel och film Som studieobjekt är läroböcker mycket intressanta för forskare och studenter, berättar Niklas
Ammert, eftersom läroböcker är ett av lärare ofta använt arbetsredskap. De beskrivs till och
med som ständiga följeslagare. Läroböcker granskades förr i tiden av olika statliga organ,
men sedan 1991 finns det inte längre någon statlig kontroll. Istället är det lärare själva som
avgör vilka läromedel som anses lämpliga att använda.19
Läroböcker har länge varit den dominerande typen av läromedel, skriver Annie Olsson,
som även presenterar en intressant siffra (som dock har några år på nacken): i en genomförd
studie från 2003 säger nämligen hela åttiotvå procent av de deltagande lärarna att de använder
läroböcker regelbundet och i stort sett varje lektion. Antalet inköp av läroböcker har dock
sjunkit på senaste tiden och istället ersatts av digitala läroböcker, vars syfte i stort sett är
17
18
Skolverket, kursplaner för ämnet historia i gymnasieskolan.
19
Niklas Ammert, Att spegla världen – läromedelsstudier i teori och praktik, 2011, s. 17.
5
detsamma. Den enda skillnaden, enligt Olsson, är det faktum att digitala läroböcker läses på
en surfplatta eller dator.20
Med tanke på att många lärare använder läromedel regelbundet och i stort sett varje
lektion, anser jag det vara viktigt att undersöka läromedlens förhållningssätt till film, särskilt
med tanke på att kursplanerna (framförallt inom svenska) förespråkar att mediet ska vara en
del av det centrala innehållet.
1.4 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka filmmediets roll i läromedel för svenska och
historia i gymnasieskolan samt att jämföra ämnenas respektive förhållningssätt till mediet
film. För att kunna undersöka detta utgår jag ifrån följande frågeställningar:
Hur förhåller sig de undersökta läromedlen till film?
Vilka likheter och skillnader går det att se i läromedlen gällande ämnenas
förhållningssätt till film?
Vilka tänkbara konsekvenser kan läromedlens behandling av filmmediet få för lärares
undervisning om och elevers förståelse av film?
1.5 Disposition Efter denna inledande problematisering presenteras materialet (kap. 2), i ett kapitel som
redogör för vilka läroböcker jag har analyserat, samt en beskrivning och diskussion kring de
metoder jag har utgått ifrån.
I kapitlet för tidigare forskning (kap. 4) redogör jag för diverse studier som har varit ett
stöd i min egen forskning: studier som jag har utgått ifrån, studier som jag har hämtat
inspiration ifrån, studier som har behandlat snarlika ämnen.
Uppsatsen tar sig sedan vidare till de teoretiska utgångspunkterna (kap. 4), ett avsnitt där
relevant forskning belyses och diskuteras, forskning som sedan kan vara till stöd för analysen.
I resultatdelen (kap. 6) presenterar jag resultatet, där jag besvarar mina frågeställningar med
stöd i de teoretiska utgångspunkterna. Resultatdelen är i stort sett uppdelad efter respektive
20
Annie Olsson, Läroboken i historieundervisningen: En fallstudie med fokus på elever,
lärare och läroboksförfattare, 2014, s. 1.
6
ämne (svenska och historia), oaktat de korta avsnitt som är av mer kvantitativ natur (såsom
kap. 6.1). Till sist kommer en resultatdiskussion (kap. 7), i vilken jag diskuterar resultatet och
ger förslag till vidare forskning.
2. Material och metod 2.1 De undersökta läromedlen I denna studie har jag haft för avsikt att undersöka fysiska läroböcker, som är skrivna för att
stämma överens med styrdokumenten för Gy 2011, gällande ämnena svenska och historia.
Till en början fanns det en tanke om att även undersöka digitala läromedel,21 men eftersom
dylika läromedel oftast kräver en betald licens blev det nödvändigt att välja bort det
materialet.
Det har varit min avsikt att få så stor spridning som möjligt gällande förlag och mot
vilken kurs böckerna är riktade. Det var även min tanke att analysera lika många böcker inom
varje ämne, vilket jag nästintill har lyckats med: undersökningen bygger på fem böcker i
svenska och fyra böcker i historia.
Angående spridning gällande mot vilka kurser böckerna är riktade, har jag lyckats något
sånär, men inom ämnet historia har det blivit viss övervikt mot serien Epos, vars ständige
författare förefaller vara Robert Sandberg, dock med viss hjälp från medförfattare (vilket
torde kunna ge viss variation till läromedlen).
De aktuella läromedlen presenteras nedan.
Svenska:
Bra svenska 1 (första utgåva: 2004; den i studien använda utgåvan: 2012). Eva
Hedencrona & Karin Smed-Gerdin. Malmö: Gleerups.
Insikter i Svenska, Svenska 2–3 (2013). Fredrik Harstad & Iben Tanggaard Skoglund.
Malmö: Gleerups.
Kontext: Svenska 1 – för bygg- och anläggningsprogrammet (2011). Eva Hedencrona &
Karin Smed-Gerdin. Lund: Studentlitteratur.
Svenska 1 – Helt Enkelt (2014). Lena Winqvist & Annika Nilsson. Malmö: NA Förlag.
Svenska impulser 3 (2013). Carl-Johan Markstedt & Sven Eriksson. Stockholm: Sanoma
Utbildning.
21
Ett exempel skulle kunna vara Digilär: https://digilär.se/om-digilar/, hämtad 2015-05-12
7
Historia:
Historia 1: Då, nu och sedan (första utgåvan: 2009; den i studien använda utgåvan:
2011). Sture Långström m.fl. Lund: Studentlitteratur.
Epos 1a1 (2011). Robert Sandberg. Stockholm: Liber.
Epos 1b (första utgåvan: 2000; den i studien använda utgåvan: 2012). Robert Sandberg
m.fl. Stockholm: Liber.
Epos 2 & 3 (2013). Robert Sandberg & Christina Douglas. Stockholm: Liber.
2.2 Metod Denna undersökning syftar till att studera förekomsten av mediet film i läromedel.
Tyngdpunkten har varit en kvalitativ innehållsanalys, vilket Alan Bryman menar är det
sannolikt vanligaste tillvägagångssättet, gällande kvalitativa analyser av dokument. I en dylik
analys handlar det om att finna bakomliggande teman i den analyserade texten,22 vilket i mitt
fall har varit att söka efter teman relaterade till film.
Innehållsanalys, enligt Lars Melin & Sven Lange, kan göras på flera sätt. Det sätt som har
varit mest relevant för denna studie är den mer teoretiskt spekulativa metoden, vars första
delmoment går ut på att identifiera makro- och mikroteman. Makrotemat är huvudtemat, det
som texten handlar om. Underordnat detta kan det finnas andra mindre teman som är
relaterade till makrotemat: dessa kallas för mikroteman.23
Poängen med den sortens analys, i detta fall, har varit att se om filmmediet är makrotemat
i ett visst kapitel, eller om det ingår som en del i något större (såsom historiebruk, dramaturgi,
källkritik eller dylikt).
Jag har även utgått ifrån en analysmodell som presenteras av Ammert. Denna
analysmodell fokuserar på att analysera avsändaransatsen, detta genom tre olika
kunskapstyper: konstaterande, förklarande, reflekterande/analyserande.24
Den konstaterande framställningstypen berättar hur något förhåller sig. Det är ofta ren
fakta. Den förklarande framställningstypen beskriver saker och ting, till exempel ett historiskt
22
Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, 2001, s. 368.
Lars Melin & Sven Lange, Att analysera text, 2000, s. 58f.
24
Ammert, 2011, s. 261f.
(Ammert tar egentligen upp fyra kunskapstyper, men den fjärde – normativ, vad som är gott
och ont, bra och dåligt – har inte varit relevant för mitt syfte.)
23
8
händelseförlopp. Den reflekterande/analyserande framställningstypen sätter in ämnet i flera
olika perspektiv, antingen genom att knyta an till läsaren eller yttre förhållanden och
referenser.25
Vid en kategorisering av analysen skulle den kunna klassas som en strukturell analys,
vars syfte (enligt Lennart Hellspong) är att ”ge en mångsidig beskrivning av en texts
språkliga, innehållsliga och sociala struktur mot bakgrund av dess kontext.” En av de
intressantare aspekterna i den strukturella analysen är den intertextuella kontexten, det vill
säga frågan om vilken diskurs texten ingår i.26
Ordet diskurs används ofta urskillningslöst, enligt Marianne Winther Jørgenssen &
Louise Phillips, men det brukar oftast kunna innefatta en tanke om att språket varierar och att
våra utsagor förändras beroende på vilken social domän vi agerar i. Det finns till exempel en
”medicinsk diskurs” och en ”politisk diskurs”. Att genomföra en diskursanalys innebär att
analysera dessa mönster.27 I så måtto används diskursanalys i denna uppsats.
Den kritiska diskursanalysen är ett verktyg som kan användas för att ”teoretiskt
problematisera och empiriskt undersöka relationerna mellan diskursiv praktik och social och
kulturell utveckling i olika sociala sammanhang.”28
De kritiskt-diskursiva angreppssätten har, enligt Winther Jørgenssen & Phillips, ett par
gemensamma drag. Bland annat ses diskursiva praktiker som en form av social praktik, vilken
konstituerar den sociala världen. Ett av de ämnen som har varit utsatt för kritisk diskursanalys
är bland annat pedagogik. Viktigt att poängtera här är att kritisk diskursanalys inte enbart
angriper tal- och skriftspråk, utan även bilder, med semiotikens tankar kring relationen språk–
bild.29
När det gäller just bilder i läromedel har jag utgått från en rad kriterier som Margareta
Wallin Wictorin presenterar. Dessa kriterier är nio frågor som kritiskt granskar bildens
förhållande till läromedlets innehåll.30 Eftersom denna uppsats handlar om filmmediets roll i
läroböcker har jag dock valt att anpassa frågorna och välja ut dem som jag finner relevanta för
studien. De frågor jag har utgått ifrån är följande:
•
Har bilderna potential att väcka uppmärksamhet och skapa intresse?
25
Ammert, 2011, s. 261f.
Hellspong, 2001, s. 61f.
27
Marianne Winther Jørgenssen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, s. 7.
28
Winther Jørgenssen & Phillips, s. 66.
29
Winther Jørgenssen & Phillips, s. 67.
30
Margareta Wallin Wictorin, 2011, s. 226.
26
9
•
Är bildtexterna väl formulerade så att de förankrar bilderna i en tolkning som är
relevant i sammanhanget?
•
Samverkar text, bilder och bildtexter på ett sådant sätt att läsaren får hjälp att
förstå sammanhang i texten?
3. Tidigare forskning Vid utforskning av området läromedel och filmens roll i svensk- och historieundervisningen
har jag till en början haft stor nytta av Skolverkets diverse publikationer; det har i regel rört
sig om kortare artiklar som har diskuterat hur lärare kan tänka kring det vidgade textbegreppet
och film i historieundervisningen. Skolverkets utredning kring läromedel har också varit
relevant för min studie.
Beträffande just forskning kring läromedel har även en bibliografi, som finns på
Internet,31 varit en bra utgångspunkt. Det är tack vare den som jag har hittat relevanta siffror
gällande hur många lärare som påstår sig använda läromedel – och hur ofta de gör det. Detta
har även berörts i antologin Att spegla världen – läromedelsstudier i teori och praktik, (red.)
Niklas Ammert, vilken har varit ett stort stöd när det kommer till forskning om läromedel,
läromedlens kontext och dylikt. Utöver antologin med Ammert som redaktör, kan nämnas
Ann-Christine Julin Svenssons studie Lärandets medel och miljö: En studie av
informationsteknik och läromedel i gymnasieskolan, vars syfte har varit att undersöka hur
informationsteknologi har förändrat läromedelsanvändningen.32 Läromedel: det fria valet? är
en studie av Ingela Korsell, som har undersökt hur lärare använder sig av läromedel i
grundskolans år 4–5.33
Inom ämnet svenska har Christina Olin-Scheller haft en förhållandevis stor roll.
Framförallt hennes verk Såpor istället för Strindberg? – Litteraturundervisning i ett nytt
medielandskap.
När det kommer till film och historia har jag bitvis haft nytta av det examensarbete jag
skrev i historia.34 Relation film–historia är vida utforskat, särskilt gällande historiska
31
http://www.slff.se/global/forskningsbibliografi/forskningsbibliografi_2010.pdf, hämtad
2015-05-18
32
Ann-Christine Julin Svensson, Lärandets medel och miljö En studie av informationsteknik
och läromedel i gymnasieskolan, 1998.
33
Ingela Korsell, Läromedel: det fria valet?, 2007.
34
Romarna hade inte stigbyglar: Synen på historiska filmer i svensk respektive amerikansk
forskning, 2015. Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur.
10
Hollywoodfilmer, som har fått utstå massiv kritik genom tiderna, till exempel av Mark C.
Carnes.35 Några historiker, som har försökt rentvå Hollywoodfilmen och se detta fenomen
som en tillgång istället för ett hot, är bland andra amerikanerna Robert Brent Toplin och
Robert A. Rosenstone.
I Sverige kan nämnas Ulf Zander, med titlar som Clio på bio36; Mats Jönssons
avhandling Film och historia37 samt antologin Det förflutna som film och vice versa,38 med
Pelle Snickars och Cecilia Trenter som redaktörer. Det sistnämnda verket tar upp historiebruk
och historiemedvetande kopplat till historiska filmer, ur olika perspektiv.
Gällande film i historieundervisningen är de tidigare nämnda studierna av Maria Deldén
respektive Steven Dahl relevanta exempel. För en mer allmän studie kring film i
undervisningen kan följande artikel rekommenderas: ”From Instruction to Reflection: Film in
Education in Sweden”, av Anne-Li Lindgren, Anna Sparrman och Katarina Eriksson
Barajas.39
Till en början har jag haft nytta av Linus Granaths examensarbete Film i läromedel: En
kartläggning över hur film presenteras i ESS i svenska för år 6–9.40 Genom den har jag bland
annat hittat Magnus Perssons bok om populärkultur; The pedagogy of adaptation; samt Maria
Söderlings studie om ”att läsa film”.
Magnus Perssons bok, Populärkulturen och skolan, är en antologi med internationella
studier. Persson diskuterar övergripande populärkulturens roll i skolan, hur detta förmedlas,
hur det har sett ut historiskt, kritiken mot populärkulturen och populärkulturens fördelar.
Utöver detta presenteras även internationell forskning inom området populärkultur och
pedagogik, såsom användningen av superhjälteberättelser och serietidningar, att läsa Disney,
att använda populärmusik (till exempel rap) i undervisningen – och mer därtill.41
The Pedagogy of adaptation är en antologi med artiklar av amerikanska forskare, som har
undersökt förhållandet film–litteratur, i vilken de redogör varför det är viktigt att undervisa
35
Se till exempel: Mark C. Carnes (red.) Past Imperfect. History according to the movies.
New York: Henry Holt and Company, First Owl Books Edition, 1996
36
Ulf Zander, Clio på bio: om amerikansk film, historia och identitet, 2006.
37
Mats Jönsson, Film och historia: historisk Hollywoodfilm 1960–2000.
38
Det förflutna som film och vice versa: om medierande historiebruk, 2004, (red.) Snickars,
Pelle & Trenter, Cecilia.
39
Anne-Li Lindgren, Anna Sparrman och Katarina Eriksson Barajas (2012), ”From
Instruction to Reflection: Film in Education in Sweden”, i Research in media education, (red.)
Chi-Kim Cheung.
40
Linus Granath, Film i läromedel: En kartläggning över hur film presenteras i ESS i svenska
för år 6–9, 2013.
41
Persson, Populärkulturen och skolan, 2000.
11
om adaptioner och hur detta skulle kunna göras. Huvudfåran och den tes som förespråkas
genomgående i verket är att adaption är en kreativ process; en bok som har blivit film är inte
enbart en imitation.42
Temat litteratur och film diskuteras också av den norska forskaren Sylvi Penne, i boken
Litteratur og film i klasserommet. Första delen kretsar mycket kring literacy-begreppet,
norskundervisning och det norska språkets utmaning i klassrummet; andra delen diskuterar
relationen film–litteratur: här dras paralleller mellan Ibsens pjäser och många moderna
Hollywoodfilmer.43
Relationen film–litteratur problematiseras och diskuteras även i boken Litteratur och
film: samband och samspel ur skandinaviskt perspektiv, med Esbjörn Nyström, Ingunn
Stokstad och Katrin Kangur som redaktörer. Här redogörs bland annat för film och filmmanus
som litterär genre.
Annan tidigare forskning, som har varit relevant för min studie, kommer belysas och
diskuteras i det följande kapitlet, ”Teoretiska utgångspunkter”.
42
The Pedagogy of adaptation, 2010, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh,
James. M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc., 2010.
43
Sylvi Penne, Litteratur og film i klasserommet, 2010.
12
4. Teoretiska utgångspunkter I detta kapitel kommer jag redogöra för diverse teorier som har fungerat som ett stöd i min
studie. Först och främst kommer jag sätta in läromedlen i ett större sammanhang och belysa
fenomenet ur olika perspektiv. Därefter presenteras forskningens tankar om populärkultur i
skolan, vilket följs av mer didaktiska och ämnesspecifika diskussioner. Det vidgade
textbegreppet presenteras, följt av exempel på praktiska tillämpningar av film i
undervisningen inom respektive ämne.
4.1 Läromedlens situation Läromedlens roll i skolan har delvis berörts i den inledande problemformuleringen, men det
är ändå på sin plats att sätta in detta i ett större sammanhang.
En gång i tiden var läroboken en och densamma för de flesta folkskoleelever, skriver
Ammert. Läsebok för folkskolan var en gemensam referensram som troligtvis var
identitetsskapande och ett slags trygghet att luta sig mot. Idag är förhållandet ett annat. Det
finns en mängd olika läromedel, och det är sällan en och samma bok som har en avgörande
roll i undervisningen. Däremot är läget sådant att läroböcker fortfarande har en central roll i
undervisningen.44
Det hävdas att läroböcker har en paratextuell betydelse, berättar Ammert vidare. Med det
menas att denna sorts böcker har format elevers och lärares uppfattning om vad som är viktigt
att lära sig.45
Läroböcker är starkt förknippade med makt. Det hävdar åtminstone Klas-Göran Karlsson,
som berättar att det är väldigt få andra texter som får utstå en sådan kritik i samhällsdebatten
och den vetenskapliga forskningen. Den typ av maktutövning som förekommer handlar inte
om makt över politiska beslut eller dylikt, utan makten över människors föreställningar om
individ och samhälle.46
Läromedelsinköp beslutas vanligen på en ämneskonferens, uppger Ann-Christine
Svensson. Den ämnesansvarige beslutar, tillsammans med kollegor, vilket läromedel som ska
köpas in. Svensson berättar dock att lärare i regel inte använder sig av någon checklista vid
bedömning och urval. Kopplingen mellan mål och medel är alltså inte vidare explicit.47
Läroböckernas användningssyfte är i första hand ett kunskapsgenererande sådant, men
det har också en strukturerande och disciplinerande roll, uppger Svensson. Lärare och elever
44
Ammert, 2011, s. 25f.
Ammert, 2011, s. 26.
46
Klas-Göran Karlsson, 2011, s. 44.
47
Ann-Christine Svensson, 2011, s. 297.
45
13
har något gemensamt att utgå ifrån, undervisningen blir lättare att organisera, och elever som
ligger efter har lättare att komma ikapp.48
Att läromedlen används på det sättet får dock konsekvenser. Det anses till exempel vara
så att läromedlen styr undervisningen allt för mycket, vilket har tolkats som något negativt
och därmed debatterats livligt.49
I en rapport från Skolverket uppges det dock att sätten som läromedel används på är
beroende av ämnet. För lärare i de ämnen som har en klarare struktur, där ämnesstoff bygger
vidare på tidigare stoff, förefaller läroboken vara mer välanvänd än inom till exempel ämnen
med något oklarare struktur, såsom samhällskunskap.50
I Svenssons studie framgår det även att en och samma lärobok kan användas på vitt
skilda sätt från lärare till lärare. De tre sätt (utan inbördes rangordning) på vilket läroboken
användes var följande: 1) som en källa för den mesta av inlärningen, 2) som en utgångspunkt
för övningar och uppgifter, och 3) som referens och tolkningsram.51
Själva läroböckerna produceras i en given situation, med påverkan från olika håll.
Vanligen är läroboksförfattaren man, lärare snarare än forskare, och har huvudsakligen ickeborgerliga värderingar. Det som påverkar och styr läroboksförfattarna vid skrivandet av en
dylik produkt har i regel varit statliga anvisningar, såsom läro- och kursplaner samt
läromedelsgranskning.52
Läroböcker har med andra ord ett klart inflytande på undervisningen, men hur de används
kan skilja sig från lärare till lärare. Således skulle det kunna ses som lärarens uppgift att lyfta
in saker som inte finns med i läroböckerna (till exempel film och annan populärkultur),
samtidigt som läroböckerna i många fall ses som ett stöd för undervisningen.
4.2 Populärkultur i undervisningen Även om mycket få personer vänder sig direkt till strikt vetenskapliga verk om historia, så är det
många som läser populärvetenskapliga verk eller fiktiva romaner om historiska epoker. Ännu
fler tar del av historiska filmer.53
48
Svensson, 2011, s. 300f.
Svensson, 2011, s. 301.
50
Skolverket, 2006, s. 14.
51
Svensson, 2011, s. 308.
52
Ammert, 2011, s. 30.
53
Jämterud, Skolverket.
49
14
Taget ur sitt sammanhang säger citatet kanske inte vidare mycket, men det påvisar ändå det
faktum att historien förmedlas via populärkultur, vilket lärare (enligt Jämterud) borde ta
tillvara på i undervisningen.
Populärkulturen har dock sina kritiker, skriver Persson. Enligt honom finns det ett par
seglivade myter gällande begreppet populärkultur. För det första är inte all populärkultur en
och samma sak. Även populärkulturen har sina konnässörer, på samma sätt som operan och
skönlitteraturen. De som hänger sig åt populärkulturens yttringar tycker exempelvis inte att de
texter som fascinerar dem är ”tomma”. För dem är meningsproduktionen kring det populära
en avgörande faktor. Att denna sorts kunskap inte erkänns av skolan är dock en annan sak,
säger Persson. Den andra, seglivade föreställningen, enligt Persson, är att populärkulturens
publik ses som passiva, okritiska, värnlösa offer. Det är dock en felaktig syn. De flesta
ungdomar har ett väldigt brett mediebruk, och tanken på att tv-tittande ersätter läsning är
felaktig. Faktum är att de som tittar mest på tv också är de som läser mest, berättar Persson.54
Det är med berättelser som vi skapar mening i våra liv och förståelse av oss själva, menar
Christina Olin-Scheller. De flesta ungdomar möter idag berättelser genom många medier,
såsom dokusåpor, film och dylikt. Enligt Olin-Scheller förekommer det ofta uppfattningar om
att texter och berättelser har olika värde, att de skulle vara rangordnade i ”högt” och ”lågt”,
inte minst inom ämnet svenska, där populärkultur ses som något fult och dåligt.55 Detta är en
seglivad föreställning som får konsekvenser. Även Olin-Scheller skriver (precis som Persson),
att det funnits en föreställning om att ”karaktärssvaga” elever har löpt risk att bli offer för det
dåliga, vilket de, enligt den seglivade föreställningen, borde skyddas ifrån. Skolans
framlyftande av kanoniserad skönlitteratur bidrar till föreställningen om att alla andra sorters
texter skulle vara mindre värda.56
Termen populärkultur är dock svårdefinierad och omstridd, uppger Persson. Vad är
populärkultur? Persson menar att de flesta kanske inte har så svårt att identifiera populärkultur
i dagens samhälle – det är rockmusik, såpoperor, kioskdeckare – saker som ofta förknippas
med massmedierna. Ett annat begrepp, som skulle kunna ställas vid sidan om populärkultur,
54
Persson, 2000, s. 20f.
55
Christina Olin-Scheller, 2008, s. 6.
56
Olin-Scheller, 2008, s. 74.
15
är masskultur, starkt förknippad med industrialiseringen: en kultur som är öppen för fler än
bara eliten. Dessa två begrepp är att föredra framför till exempel ”trivialkultur”.57
4.3 Det vidgade textbegreppet Det talas ofta om ett vidgat textbegrepp, även om begreppet i sig har blivit utbytt på senare år.
Det vidgade textbegreppet introducerades i styrdokumenten för gymnasieskolan 1994,
eftersom det ansågs viktigt att eleverna skulle tillägna sig så kallad ”media literacy”, det vill
säga en bred mediekompetens, skriver Annette Svensson. I Gy 2011 är dock det vidgade
textbegreppet borttaget. Istället poängteras att undervisningen ska innehålla olika typer av
texter samt film och andra medier.58
Begreppet text kan dock diskuteras, uppger Olin-Scheller. En fråga som skulle kunna
ställas i anslutning till det är: Vad är text? Begreppet text har sedan 1960-talet utvecklats och
vidgats. Det är mer än bara bokstäver. Olin-Scheller använder till exempel text om olika
sorters fiktioner, som är uppbyggda av bild, ljud och typografisk text, med tv-serier, filmer,
skönlitteratur och datorspel i centrum. Med det följer också en utvidgning av begreppet läsa,
vilket i ett sådant fall innefattar de uppradade medierna. En läsare är en aktiv medskapare, att
läsa är att tolka.59
Maria Söderling diskuterar filmmediet i enlighet med Olin-Schellers tankar kring
begreppet läsa, det att publiken är medskapare. Dessutom är ljud också en del av det hela.
Därför borde det talas om att läsa film.60
Trots att ”det vidgade textbegreppet” inte längre finns med i de nya kursplanerna, som
påpekats tidigare, används det ändå – bland annat av filmpedagoger –, som en legitimering av
film i klassrummet. En analys av en film, skriver Elsa Cojnby i en antologi från 2014, är en
användning av det vidgade textbegreppet. Filmkonsten förtjänar – liksom all konst – att
utläsas, analyseras, kontextualiseras och problematiseras. Cojnby poängterar att användandet
av film inte är en strikt filmvetenskaplig praktik. Filmens nytta ligger snarast i att titta bortom
filmen, med filmen som ett verktyg.61 På så vis skulle filmmediet kunna komma till nytta
inom både ämnet svenska och historia. Hur det skulle kunna ske mer konkret ska diskuteras
nedan.
57
Annette Svensson, 2014, s. 143.
59
Olin-Scheller, 2014, s. 8f.
60
Maria Söderling, 2011, s. 19.
61
Elsa Cojnby, 2014, s. 163ff.
58
16
4.4 Praktisk tillämpning av film i klassrummet I svenskämnet är undervisning med film en del av syftet, medan det inte alls nämns
beträffande ämnet historia. Men hur skulle den praktiska användningen av film kunna se ut i
klassrummet, mer konkret?
4.4.1 Film i svenskundervisningen Olin-Scheller tar upp tre olika sätt på vilka film används i litteraturundervisningen, där det
vanligaste sättet att använda film som illustration. Ett belysande exempel är läraren som
påstår att Rosens namn är en bra film att använda sig av för att illustrera epoken medeltiden.
Film kan också användas som ett substitut för en viss roman. Kenneth Branaghs version av
Frankenstein är inte helt ovanlig, eftersom den behandlar både upplysningen och
romantiken.62 Att använda film på det här sättet diskuterar även Clanfield, som berättar att
filmer ofta kan användas av lärare för att engagera elever gällande viss litteratur.63
Det andra sättet, enligt Olin-Scheller, är att använda film som utfyllnad, det vill säga som
ett komplement eller ett stöd till skönlitteratur, oftast som en final efter ett genomfört
arbetsområde. Läraren brukar i ett sådant fall bearbeta filmen tämligen sparsamt.64
Det tredje användningssättet är film som jämförelse. Kopplingar, ”intertexter”, mellan
film och skönlitterära verk är huvudfokus i det läget. En uppgift skulle till exempel kunna gå
ut på att känna igen filmens kopplingar till klassisk skönlitteratur, såsom thrillern Seven och
dess koppling till medeltidens litteratur.65
Det ovanstående kan relateras till termen adaption, något som Olin-Scheller dock inte
nämner explicit i sin bok. Kortfattat kan adaption förklaras som en anpassning till något
annat. I det här sammanhanget vanligen att en bok blir till film. Denna syn är dock
begränsande, enligt Dennis Cutchins, Laurence Raw och James M. Welsh, som hävdar att
många glömmer bort att även adaptioner är en kreativ process. Det är alltså inte så enkelt som
att boken hamnar på vita duken. På samma sätt är en illustration till en bok inte alls samma
sak som romanen i sig.66
Nathan Philips talar om liknande arbetssätt, som även de kretsar kring Frankenstein, ett
verk som (enligt Philips) har inspirerat över 200 filmer. Philips hävdar att det är fruktbart att
62
Clanfield, 2010, s. 139f.
64
65
Olin-Scheller, 2008, s. 64ff.
66
Dennis Cutchins, Laurence Raw och James M. Welsh, 2010, introduktionskapitlet s. XIf.
63
17
jämföra adaptioner med originalen, men att det krävs vissa redskap för att det ska kunna göras
bra. Det kan till exempel handla om att låta eleverna leta efter intertextuella referenser i
filmen och be dem rita en tankekarta över dessa kopplingar.67 Att jämföra adaptioner är
viktigt, enligt Thomas Leitch, därför att eleverna ska få förståelse för att adaptioner är en del
av en intertextuell process. Det är mer än att bara jämföra bok-till-film och att som resultat
komma fram till att boken i regel är bättre.68
Filmer kan också granskas källkritiskt, även i ämnet svenska. Ett konkret exempel skulle
kunna vara att analysera filmen Anonym (2011), som behandlar konspirationsteorierna kring
Shakespeare som upphovsman. Filmen skulle kunna vara ett källkritiskt inslag i undervisning
om den elisabetanska eran.69
4.4.2 Film i historieundervisningen Verk – Skapare – Samhälle är en relation som Hermansson Adler diskuterar i sin
historiedidaktiska bok Historieundervisningens byggstenar. Eftersom de som skapar film inte
arbetar i ett socialt vakuum, utan påverkas av samhället och kanske också makten, kan en film
berätta om den tid som verket tillkom. Ett exempel är Leni Riefenstahl, som underkastade sig
Hitlers vilja.70
Utifrån den tanken kan film i undervisningen tillämpas ur ett källkritiskt perspektiv. En
fråga som: Vad vill filmen uppnå hos betraktaren? är ett syftesrelaterat spörsmål som skulle
kunna ställas gentemot filmen.71 Filmskaparen gör hela tiden medvetna urval. Vissa saker
berättas, andra berättas inte alls. Någon absolut sanning existerar inte, åtminstone inte när det
gäller fiktiva filmer och dokumentärer.72
Filmer skulle även kunna användas vid diskussioner kring historiebruk, vilket är ett
begrepp som kretsar kring hur historien har använts genom tiderna. Det handlar till exempel
om att se över hur något skildras, varför det skildras på ett visst sätt, vem som skildrar
historien et cetera. Ett vanligt inslag i diskussionen kring historiebruk i skolan är propaganda,
67
Nathan Philips, 2010, s. 21f.
Thomas Leitch, 2010, s. 9.
69
Filippa Mannerheim, Skolverket.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/analyseraspelfilmer-1.184840, hämtad 2015-05-06
70
Hermansson Adler, 2009, s. 156.
71
Hermansson Adler, 2009, s. 156f.
72
68
18
till exempel i nazityskland, vilket betraktas som ett missbruk av historien. Kriget i det forna
Jugoslavien tas också upp som ett belysande exempel.73
Men historiebruk handlar också om förståelsen kring att all historieskrivning enbart är
tolkningar av det förflutna.74
Ett tips som Skolverkets ”Kolla källan” tar upp är att låta eleverna diskutera sin egen syn
på en viss epok. Därefter skulle de kunna få jämföra sin syn med skildringen i en film eller ett
läromedel.75 Ytterligare exempel kring samma tema är att låta eleverna jämföra filmer som
ska skildra samma ämne, fast med olika produktionskontext. Synen på romartiden skulle
kunna jämföras inbördes mellan Ben Hur (1956) och Gladiator (2000).76
Det finns också ett annat slags makt, som Tommy Gustafsson tar upp, nämligen det
faktum att filmen är ett superkommersiellt medium. Film är dyrt att producera, och därför är
det nödvändigt att filmen når ut till så många som möjligt. Av den anledningen är filmen ett
inkluderande medium: alla ska med, folk från höger till vänster, religiösa och ateister,
homosexuella och heterosexuella et cetera. På så vis är populära filmer ofta en bra
representant för sin samtid.77
5. Resultat Undersökningen är uppdelad utifrån olika tematiska perspektiv. Dessa är inte nödvändigtvis
skapade i förhållande till respektive ämne (det vill säga svenska och historia), utan kan smälta
ihop om det anses fruktbart i enlighet med undersöknings syfte.
Det undersökta materialet är alltså nio böcker, fem inom ämnet svenska, fyra inom ämnet
historia. Till en början undersöks filmmediets roll i läroböckerna i stort, det vill säga om det
ingår som makro- eller mikrotema, utifrån Melins & Langes modell. Därefter undersöks
teman relaterade specifikt till svenskämnet, med betoning på relationen film och litteratur.
73
Mannerheim, Skolverket.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiebruk-1.160606, hämtad 2015-05-05
74
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiebruk-1.160606, hämtad 2015-05-05
75
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiskfilm-1.151509, hämtad 2015-05-06
76
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiskfilm-1.151509, hämtad 2015-05-06
77
Tommy Gustafsson, ”Filmen som historisk källa: Historigrafi, pluralism och
representativitet”, i Historisk tidskrift 126:3, 2006, s. 483ff.
19
Analysen kommer sedan övergå i en kartläggning av bilder och hur dessa används i
läromedlen. Här är det bland annat Wallin Wictorins bildanalysmodell som ligger till grund
för undersökningen, med relationen text–bild, men även Ammerts modell för
läromedelsanalys. Denna del (”Film som illustration”) relaterar till både ämnet svenska och
historia, men efter det kapitlet tar studien en vändning mot historieämnet, med en
undersökning av hur det talas om film i läroböcker för historia. Genomgående används
diskursiv analys, med kartläggning av den intertextuella kontexten; Hellspongs strukturella
analys; samt Ammerts modell för läromedelsanalys.
De teoretiska utgångspunkterna kommer fungera som ett stöd för undersökningen, men
vissa aspekter kommer även knyta an till annan relevant forskning, forskning som alltså inte
har presenterats i det tredje kapitlet.
5.1 Film som makrotema Av de nio undersökta läroböckerna är det enbart två stycken som tar upp film som ett explicit
tema. Båda dessa böcker behandlar kursen Svenska 1, i vilken det uttalat står att film ska vara
en del av det centrala innehållet. Hur film diskuteras skiljer sig dock åt en aning.
I boken Kontext – Svenska 1 likställs film med litteratur, i så måtto att rubriken heter
”Film och litteratur – centrala motiv”, med underrubriker såsom ”Dramaturgi” och ”Böcker
som blivit film”.78
I den andra boken, Bra Svenska 1, jämförs istället film och teater och dessas olika sätt att
berätta, medan skönlitteraturen har ett eget kapitel.79
I min undersökning har jag även haft med en tredje bok som behandlar kursen Svenska 1.
Den boken heter Svenska 1 – Helt Enkelt, men den har inget kapitel som uttalat handlar om
film. Ett makrotema som skulle kunna kopplas till film är dock kapitlet ”Fiktivt berättande”,
men ingen av underrubrikerna avslöjar att film skulle kunna vara en del av innehållet.80
5.2 Film och litteratur 5.2.1 Dramaturgi Ska det ovanstående ses som att film på något vis likställs med litteratur? Både ja och nej, i
min mening. I den sistnämnda boken, Svenska 1 – Helt Enkelt, förekommer visserligen inte
filmmediet som ett eget, explicit tema, men det finns till viss del representerat i boken som
78
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, innehållsförteckningen.
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s. 1.
80
Winqvist & Nilsson, 2014, innehållsförteckningen.
79
20
helhet, i kapitlet ”Dramatik”, vilket är en underrubrik till ”Fiktivt berättande”.
Läromedelsförfattarna tar upp dramats struktur, den dramaturgiska modellen. Ett av
dramatikens kännetecken, menar de, är att ”berättelsen följer en eller flera personer och är
tänkt att spelas upp på exempelvis teater, film, radio eller tv”,81 något som även Ulf Jansson
berättar i En bok om film, vilken är tänkt som ett stöd vid undervisning med film som
redskap.82
Jämförelserna tar dock slut där, åtminstone i läroboken av Winqvist & Nilsson.
Filmmediet har närmast reducerats till noll. Det förefaller som att andemeningen är att
berättelser kan berättas via mediet film, men om de gör det är det blott efter dramatikens
mönster.
Den dramaturgiska modellen och hur denna kan kopplas till film diskuteras även i de två
övriga böckerna för kursen Svenska 1, utifrån liknande mönster: båda nämner Aristoteles som
skapare av det berättelsemönster som utgör de flesta dramer och därmed filmer.83
Utöver detta väljer de olika läromedelsförfattarna att ta upp olika aspekter som kan
kopplas till film. I Bra Svenska 1 diskuteras filmmediets språk, dess berättartekniska särdrag,
med kameravinklar och dylikt84, medan boken Kontext går in på böcker som har blivit
filmer,85 det vill säga adaptioner.
5.2.2 Adaption Begreppet adaption diskuteras dock inte på någon vidare djup nivå i Kontext – Svenska 1.
Filmen får i detta fall utgöra ett slags legitimering av skönlitteratur: Ivanhoe tas upp som ett
exempel på en bok som har blivit film, vilket följs av ett utdrag ur boken.86 Detta skulle kunna
jämföras med Clanfields tankar om filmen som ett sätt att inspirera till läsning.87
Bra Svenska 1 tar dock ett längre kliv när det gäller adaption (även om begreppet i sig
inte nämns). I denna bok presenteras relationen Text–Bild och att detta är två vitt skilda sätt
att berätta. Filmen står i centrum i hela kapitlet. Det berättas att ett filmteam i regel utgår ifrån
ett manus, men hur ett manus ser ut och att även detta är en kreativ process, berättas inte
81
Winqvist & Nilsson, 2014, s. 21.
Jansson, 2014, s. 6f.
83
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 75; Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s. 93.
84
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s.94ff.
85
86
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 79ff.
87
Clanfield, 2010, s. 139f.
82
21
explicit.88 Detta kan tyckas konstigt, med tanke på filmens genomslagskraft, men enligt
Esbjörn Nyström är filmmanus texter som sällan publiceras. De ses vanligen som en början
till något annat, deras värde tycks enbart ligga i tillkomstprocessen, och de har inte ägnats
någon större tid i vare sig litteratur- eller filmforskningen.89
I den avslutande uppgiften i boken Bra Svenska 1 diskuteras dock en novell av Stephen
King. Eleverna får frågan: Vad tror du skulle strykas om utdraget blev filmmanus?90 Här finns
alltså en antydan till det faktum att även adaptioner är resultatet av kreativa processer, som
Cutchins m.fl. poängterar.91
5.2.3 Film är litteratur I boken Insikter i Svenska, Svenska 2–3, som alltså syftar till att vara en lärobok för kurserna
Svenska 2 samt 3, likställs film med litteratur, till viss del. I övningsdelen för kapitel 3,
”Läsa”, med undertiteln ”Analysera litteratur”, förekommer ett par uppgifter som behandlar
film. Första uppgiften går nämligen ut på att titta på en film och själv fundera kring om det
går att analysera ett sådant medium efter samma mönster som en bok.92 Detta skulle alltså
kunna tolkas som att läroboksförfattarna menar att film de facto är ett slags litteratur, och att
publiken, precis som Olin-Scheller och Söderling hävdar, läser en film istället för bara ser.93
Insikter i Svenska, Svenska 2–3 har också ett kapitel där litteratur behandlas utifrån tre
olika teman: samvete, längtan och samhällsförändringar. Här varvas böcker med film
tämligen flitigt, ibland jämförs filmer med förlagan, och på ett ställe förekommer en
filmatisering av en bok, utan att förlagan nämns över huvud taget.94 Filmen som diskuteras i
det fallet, utifrån temat längtan, är Vägen (2009). Det enda som berättas om filmen är själva
handlingen och vem som har regisserat verket. Att den baseras på en Pulitzer-pris-vinnande
roman av Cormac McCarthy95 är inget som läromedelsförfattarna tar upp. Kanske är det så att
förlagan har gått författarna förbi, kanske är det så att de till fullo likställer film med skriven
litteratur och därmed anser det onödigt att diskutera boken.
88
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s.91ff.
Nyström, 2011, s. 95.
90
91
Dennis Cutchins, Laurence Raw och James M. Welsh, 2010, introduktionskapitlet, s. XIf.
92
Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 121.
93
Olin-Scheller, 2014, s. 8f; Maria Söderling, 2011, s. 19.
94
Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, kapitel 4.
95
Pulitzer-prisets hemsida.
http://www.pulitzer.org/works/2007-Fiction, hämtad 2015-05-15
89
22
En liknande slutsats skulle också kunna dras utifrån ett kapitel i Kontext – Svenska 1.
Kapitlet behandlar relationen Språk och litteratur ur olika aspekter, bland annat med hjälp av
filmmanuset till Fanny och Alexander (1982).96 Med andra ord likställs filmen med litteratur
och kanske framförallt dramatik. Tack vare framställningen i boken går det att se likheten
mellan ett filmmanus och dramatik.
Nyström berättar att filmmanuskript i regel står mellan epik och dramatik, rent
genremässigt: dialog och metatexter (det vill säga anvisningar om vad skådespelarna ska göra,
vad som händer etc.) liknar helt klart dramatikens form.97 Av den anledningen kanske det är
en god idé att även inkludera filmmanus, trots att sådana sällan publiceras för allmän
beskådan.
I övrigt används filmer flitigt på ett helt annat sätt i många av böckerna, nämligen som
illustrationer eller som ett slags utfyllnad, vilket ska diskuteras i följande kapitel.
5.3 Film som illustration Av de nio läroböcker jag har analyserat är det hela sju stycken som använder sig av bilder
som på något vis relaterar till filmer. De enda två böckerna som inte använder sig av bilder
som kan kopplas till filmer är båda skrivna för ämnet svenska: det rör sig om böckerna
Svenska 1 – Helt Enkelt (2014), av Winqvist & Nilsson samt Svenska Impulser 3 (2013), av
Markstedt & Eriksson.98
Filmer förekommer alltså som ett slags illustration på olika sätt, och dessa sätt skiftar en
aning beroende på om det är en lärobok i historia eller en lärobok i svenska, varför det faller
naturligt att dela upp detta kapitel i två delar.
5.3.1 Bilder i läroböcker för ämnet svenska Det kanske säger sig självt hur filmrelaterade bilder används i läroböcker för ämnet svenska:
det är ofta som ett slags illustration, en utfyllnad, något som kanske är tänkt att väcka intresse.
De intressanta frågorna här är kanske snarast: Illustration av vad – och hur?
Filmaffischer I läroboken Kontext – Svenska 1 finns det en avdelning för genrearbete kopplat till film. Det
berättas att filmer, precis som litteratur kan delas in i olika genrer. Detta illustreras med hjälp
96
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 210ff.
Nyström, 2011, s. 95ff.
98
Markstedt & Eriksson, 2013.
97
23
av fyra olika filmaffischer, som alla är okommenterade.99 I sammanhanget torde det dock stå
klart för läsaren/eleven att filmaffischerna är hämtade från olika genrer.
Även boken Insikter i Svenska, Svenska 2–3 har tagit hjälp av en filmaffisch. I denna bok
används filmaffischen som ett exempel på den ryska realismens inflytande. Under
filmaffischen står det att Anna Karenina (2012) bland annat har blivit tv-serie, balett, opera
och film, senast med Keira Knightley i huvudrollen.100 Bilden samverkar väl med den övriga
texten, den har potential att väcka intresse och dess roll i boken får sin förklaring tack vare
bildtexten.
Film som illustration Det absolut vanligaste sättet att använda sig av bilder i de läromedel jag har undersökt, är som
illustration av ett skönlitterärt verk. Om en roman eller dylikt har blivit filmatiserad, oavsett
om det är en förhållandevis ny filmatisering eller en gammal klassiker, förefaller stillbilder
användas för att väcka intresse. Bildernas funktion liknar i så måtto det sätt på vilket många
svensklärare själva använder sig av filmer i undervisningen, enligt Olin-Scheller: som en
illustration av en epok eller ett skönlitterärt verk.101
Hur de skönlitterära verken illustreras skiljer sig inte nämnvärt från bok till bok. I regel är
det en bild från en film, och under bilden finns en förklarande text. Bara för att ta ett
belysande exempel: i boken Insikter i Svenska, Svenska 2–3 ser vi Jack Nicholsson titta fram
genom en sönderhuggen dörr. Bilden förklaras med följande text: ”Skådespelaren Jack
Nicholsson skrämmer livet ur de flesta i Stanley Kubricks filmatisering av The Shining”, en
film från 1980. På nästa sida finns det exempel på ”Fem kända skräck-berättelser”, av vilka
The Shining är en.102
Oftast är bildvalen tämligen logiska, även om de kanske inte alltid får sin förklaring. Bra
Svenska 1 har ett litet avsnitt som kretsar kring böckerna om Harry Potter, vilket illustreras
med en bild ur filmatiseringen, utan någon som helst bildtext; vilken av filmerna det rör sig
om får läsaren inte veta.103 Det förutsätts sålunda att Harry Potter är något som ingen kan ha
undgått. Det är troligtvis – med Perssons term – att betrakta som masskultur.104
99
Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 66f.
Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 158.
101
102
Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 101f.
103
104
100
24
Även i boken Kontext – Svenska 1 används en bild som illustration, utan förklarande
bildtext. I boken presenteras ett utdrag ur Stieg Larssons Män som hatar kvinnor (2005),
vilket kompletteras med en bild föreställande en svarthårig kvinna med ring i näsan. Med
tanke på att kapiteldelen, som bilden tillhör, inleds: ”LISBETH SALANDER KASTADE
ytterligare…”105 bör eleverna själva (om de nu inte har sett filmen) kunna lista ut vem bilden
föreställer.
Ytterligare ett avvikande sätt att illustrera finns även det i Kontext – Svenska 1. Kapitlet
handlar om motiv och hjältar, där ”Stig-Helmer i Sällskapsresan [1980] och uppföljarna till
den”, får illustrera en typisk antihjälte.106
5.3.2 Bilder i läroböcker för ämnet historia Bilder hämtade från filmer används även i läromedelsböcker för historia. Faktum är att alla de
undersökta läromedlen i historia använder sig av filmbilder som illustration av diverse ting.
Filmaffischer Filmaffischer förekommer enbart i en av de undersökta läroböckerna i historia, Epos 2 & 3, i
ett kapitel som handlar om historiebruk. Filmaffischerna är hämtade från två olika
filmatiseringar av en och samma medeltida legend: Kung Arthur och riddarna kring det runda
bordet. Det skrivs att det redan på medeltiden var fråga om olika berättelser, varför det inte är
så konstigt att även de olika filmerna skiljer sig åt. Läromedelsförfattarna förklarar vad
bilderna föreställer, men det står inte vilket år respektive film är ifrån.107 Denna lilla bildtext
är alltså av en förklarande sort (jfr Ammert), eftersom filmaffischerna inte ses ur olika
perspektiv. Historiebruk är ett faktum, att berättelser har berättats olika från tid till tid likaså,
men vad som har påverkat filmerna (som ett exempel) förklaras inte. Tänkvärt är det faktum
att kurserna Historia 2a samt Historia 2b är de enda historiekurserna som explicit ska handla
om historiebruk och hur detta förekommer bland annat i film.
Film som illustration Även om filmaffischer enbart förekommer i en av de undersökta läroböckerna, förekommer
stillbilder hämtade från filmer i något högre grad. Det vanligaste sättet är att använda dylika
105
107
Sandberg & Douglas, 2013, s. 101f.
106
25
bilder som en utgångspunkt för en diskussion kring eller en illustration av historiebruk. Men i
vissa fall förekommer filmer enbart som en illustration av historien i sig.
5.3.3 Film som exempel på historiebruk Historia förmedlad via populärkultur har (vilket poängterats tidigare) en enorm
genomslagskraft i samhället.108 Av den anledningen torde historiebruk utgöra en relativt stor
del av undervisningen, särskilt historiebruk i populärkultur.
Ett exempel, som tas upp i Epos 2 & 3, är Sagan om ringen-trilogins starka koppling till
medeltidens samhälle: både böckerna från 1954–1955 och filmerna från 2001–2003. Till
exempel jämförs den av Tolkien skapade karaktären Éowyn med den medeltida hjältinnan
Jeanne D’Arc, vilket illustreras med en scen ur Peter Jacksons filmatisering av Sagan om
konungens återkomst (2003). Det diskuteras och spekuleras kring huruvida Tolkien har
inspirerats av Jeanne D’Arc eller ej, vid skapandet av karaktären Éowyn.109
Indiana Jones och det sista korståget (1989) förekommer i två av böckerna, på precis
samma sätt: Epos 1a1 samt Epos 1b. En stillbild föreställande tre av huvudkaraktärerna,
stående framför Petra i Jordanien, presenteras med en kort, konstaterande text. Det hävdas att
historiebruk är vanligt i filmer,110 men det förklaras inte särskilt djupgående. Är det platsen
Petra i sig som är historiebruket – eller är det filmens framställning av samma plats? Tyvärr
lämnas inget uttömmande svar.
5.3.4 Film som illustration av historien Det händer också att filmer får illustrera historien i sig, i några av de läroböcker som har
analyserats. Detta sker i två av läroböckerna: dels Historia 1: Då, nu och sedan111, dels i Epos
1a1.112
I den förstnämnda läroboken förekommer två stillbilder, på två vitt skilda sätt: den ena är
okommenterad, som en ren illustration; den andra är illustration med en kort, förklarande
text.113
108
Ulf Jämterud, Skolverket.
109
Sandberg & Douglas, 2013, s. 105f.
110
Sandberg m.fl., 2012, s. 34.; Sandberg, 2011, s. 29.
111
Långström m.fl., 2011.
112
Sandberg, 2011.
113
Långström m.fl., 2011.
26
Den okommenterade bilden föreställer en man på en motorcykel. Han är iförd skinnjacka,
blicken är spänd och förväntansfull. Bredvid bilden syns texten: ”50-tal”, kapitlets
underrubrik är ”Framtidstro och krigsoro”. För den filmintresserade är det självklart vem
skådespelaren är. Vissa ungdomar kanske till och med känner igen honom som ”Gudfadern”,
men för den som inte vet vem Marlon Brando är, är det troligtvis ännu svårare att lista ut från
vilken film bilden är hämtad. En viss antydan ges dock, när läromedelsförfattarna två sidor
senare skriver om ungdomskultur: filmen Vild ungdom (1953) nämns, men att det är från den
filmen bilden är hämtad framgår inte, vilket kan tyckas lite märkligt.114 Är det en autentisk
bild av dåtiden – eller är det en modern tolkning av 50-talet? Inte heller här ges något
uttömmande svar. Däremot kan den mycket väl vara intresseväckande (jfr Wallin Wictorin).
Nästa bild är däremot förklarande. Det som presenteras är en stillbild från filmen
Utvandrarna (1971), vilket får illustrera ”Migration och emigrationen”. Bilden är dock
svartvit, av någon anledning, medan filmen i sig är en färgfilm.115
På samma sätt förekommer en filmrelaterad bild i Epos 1a1: Charlie Chaplin, i sin Hitlerparodi Diktatorn (1940), jämförs med en autentisk propagandabild av verklighetens Hitler.
Filmen får i detta fall kommentera historien. ”Filmen”, står det, ”är en hejdlös parodi på Hitler
och nazisterna, och den gjordes innan USA gick med i kriget.”116
5.5 Film som historisk källa Det kan tyckas märkligt, men ingen av de undersökta läroböckerna i historia nämner
filmmediet som en historisk källa. Läroboken Historia 1: Då, nu och sedan, visar upp en liten
tankekarta med historikerns olika källor, men film nämns inte som ett exempel. Däremot brev,
räkningar, dopskedar och andra artefakter, och ett par sidor senare dyker det upp ett
analysschema för bilder, men inte heller där nämns film som en källa. 117
I boken Epos 1b finns det dock en antydan till att film skulle kunna betraktas som en
historisk källa, men det gäller att läsa mellan raderna:
Alla lämningar från förr i tiden som vi använder för att få svar på våra frågor om det som har
hänt en gång är historiska källor. Det spelar ingen roll om det är skrivet eller inte …118
114
Långström m.fl., 2011, s 88ff.
Långström m.fl., 2011, s. 37f.
116
Sandberg, 2011, s. 149.
117
Långtström m.fl., 2011, s. 18ff.
118
Sandberg, 2011, s. 5.
115
27
Att film inte nämns explicit skulle kunna ha att göra med historievetenskapens ringaktning av
filmer och bilder som historiska källor, vilket Gustafsson berättar om. Filmer och bilder har
länge setts som manipulerade och därmed falska och oanvändbara.119
Historia 1: Då, nu och sedan tar dock upp ett flertal spelfilmer som exempel på källor
från diverse tider, men detta utan vidare problematisering. Det kan till exempel, som på sida
43, finnas tips på andra källor från och om en viss tid. Däribland nämns verk av Vilhelm
Moberg som en källa till 1800-talet, men att han skulle vara påverkad av sin egen samtid
poängteras inte.120
5.6 Film och historiebruk I historieböckerna tycks filmens främsta roll istället vara såsom ett medium vilket brukar
historien på ett eller annat sätt. I de få fall filmer nämns (om vi bortser från de rent
illustrerande exemplen), handlar det enbart om just historiebruk.
Epos 2 & 3 har ett långt avsnitt som behandlar fantasygenrens verkliga overklighet
(Sagan om ringen och dess förhållande till medeltiden, vilket har tagits upp tidigare),121 men i
övrigt förekommer filmmediet väldigt sparsmakat. I Epos 1a1 samt Epos 1b berättas det att
den mesopotamiska guden Pazuzu går igen i Exorcisten från 1973, med Max von Sydow i
rollen som präst.122
5.7 Film i periferin Ett sista sätt på vilket filmmediet förekommer i läroböckerna för historia är ett rent
konstaterande inslag. Historia 1: Då, nu och sedan berättar att film och tv är en viktig del av
vårt kulturliv, att det under 1980-talet blev möjligt att se på internationella kanaler i Sverige,
och att Hollywood länge har varit – och fortfarande är – en stor och populär distributör av
filmer. Det nämns även att Bollywood, den indiska motsvarigheten till Hollywood, växte sig
stark under 1980-talet, och därtill berättas det om såpoperans väldiga genomslag i Sverige vid
samma tid.123 Huruvida dessa filmer och såpor skulle kunna betraktas som källor, som speglar
sin egen samtid, nämns inte över huvud taget.
119
Gustafsson, 2006, s. 471.
Långström m.fl., 2011, s. 43. Se även bland annat s. 63; 101; samt 147 för liknande
exempel.
121
Sandberg & Douglas, 2013, s. 100ff.
122
Sandberg, 2011, s. 22; Sandberg m.fl., 2012, s. 27.
123
Långström m.fl., 2011, s. 137f.
120
28
6. Avslutande diskussion Syftet med denna studie har varit att undersöka filmmediets roll i läromedel för svenska och
historia i gymnasieskolan, utifrån tre frågeställningar: Hur förhåller sig de undersökta
läromedlen till film; vilka likheter och skillnader går det att se i läromedlen gällande ämnenas
förhållningssätt till film; samt vilka tänkbara konsekvenser kan läromedlens behandling av
filmmediet få för lärares undervisning om och elevers förståelse av film?
Inom ämnet svenska har det rört sig om fem läromedel, av vilka fyra är skrivna av
kvinnliga författare; det femte är skrivet av två män. Gällande läroböcker för historia har
situationen närmast varit den motsatta.
Hur film används i läromedel för ämnena svenska respektive historia skiljer sig en aning,
vilket torde vara naturligt. För det första behandlar ämnena vitt skilda saker (trots att de i min
mening fungerar utmärkt tillsammans), och för det andra är det enbart inom svenskämnets
kursplaner som film är ett explicit inslag. I historiekurserna finns det däremot spelutrymme
för fria tolkningar (oaktat kurserna Historia 2a respektive 2b), där det uttryckligen står att film
skulle kunna vara en del av undervisningen i historiebruk.
Det enda dessa två ämnen tycks ha gemensamt gällande mediet film, är de stillbilder som
får illustrera diverse ting. Ofta görs detta med en bildtext som förklarar varför just den bilden
har placerats i anslutning till det avsnittet, i andra fall förutsätts det vara självklart varför en
bild ur en Harry Potter-film passar bra i det korta avsnittet som kretsar kring Harry Potter. De
gånger text förekommer är det i regel en kort, konstaterande eller förklarande text (jfr
Ammert). Sällan syns någon problematisering kring vare sig tolkning av bilden (till exempel
inom svenskämnet) eller källkritik och historiebruk (inom ämnet historia). Bilderna tycks
närmast ha en intresseväckande karaktär, som något slags utfyllnad, eller – kort och gott –
som en illustration (jfr Olin-Scheller).
I kursböckerna för kursen Svenska 1 finns det förutsättningar för att arbeta kring film,
även om kapitlen har en förklarande natur, utan någon vidare problematisering: film ses som
film, ett eget medium, vars berättelser ibland hämtas från böcker. Det enda som tycks skilja
medierna åt, är kameran. Endast en av läroböckerna (Kontext – Svenska 1) presenterar ett
filmmanus, vilket kan tyckas märkligt med tanke på hur nära dramatiken ett sådant står rent
genremässigt. I det fallet är filmmanuset dessutom en del av något större, det ingår i en
uppgift om relationen mellan språk och litteratur. Boken Bra svenska 1 tar också upp
relationen film och böcker, dock i tämligen liten utsträckning: eleverna får resonera kring vad
som skulle strykas ur en novell om den skulle bli film. Det förefaller som att filmmediet ses
som något lägre stående, som att adaptioner närmast är ett slags destruerad prosa. Att något
29
istället skulle kunna läggas till, att det hela är en kreativ process som innebär mer än att bara
stryka det som inte kan berättas med en kamera, är inget som diskuteras över huvud taget.
I en av böckerna (Svenska 1 – Helt Enkelt) slutar jämförelsen i princip vid att film står
nära dramatik: det enda gemensamma filmer har med böcker, tycks det som, är Aristoteles
modell för dramaturgi. Att det finns filmer som berättar på andra sätt än efter Hollywoods
principer förefaller främmande.
Den av svenskämnesläroböckerna som har bäst förutsättningar för att arbeta med film är
Insikter i Svenska, Svenska 2–3. I den boken tas filmmediet på allvar. Film bearbetas som ett
eget medium, samtidigt som det jämförs med böcker. I denna lärobok får lärare och elever
möjlighet att analysera filmer och böcker utifrån olika teman, istället för den klassiska
inbördes jämförelsen med film som en illustration (jfr Olin-Scheller).
I ämnet svenska finns det alltså vissa förutsättningar för att arbeta med film; det finns
något att utgå ifrån, en gemensam ram, ett stöd, vilket lärare tycks eftertrakta. Läroböcker
fungerar ofta som en utgångspunkt, varför filmmediet borde finnas med åtminstone i viss
utsträckning.
I ämnet historia, däremot, tycks filmmediet vara bortglömt. Det förekommer som
illustrationer ibland, tas upp som exempel på historiebruk, men det mest relevanta (att se
filmmediet som en källa) tycks ha gått läroboksförfattarna förbi. Vad detta kan bero på är
svårt att säga. Med tanke på filmmediets genomslagskraft, att de har använts som ett effektivt
medel för propaganda, och det faktum att historia förmedlad via film och tv är omåttligt
populärt, kanske filmmediet borde få ta mer plats i läroböckerna – särskilt om läroböcker ses
som ett stöd för många lärare.
Å andra sidan kan det mycket väl vara så att historieämnet är ett sådant ämne där lärare
inte använder sig av läroböcker i samma utsträckning. I Skolverkets rapport berättas det om
att läroböcker inte används i samma utsträckning i ämnen med något oklarare struktur, såsom
samhällskunskap. Om historia skulle vara ett sådant ämne är dock oklart, men det öppnar för
vidare forskning. Möjligtvis är det så att läromedel inom historia enbart ska presentera ren
fakta, något att luta sig mot, något att lita på i ett läge då Internet svämmar över med
tvivelaktiga hemsidor. Å andra sidan: med tanke på Internet som historieförmedlare, med dess
möjlighet till att presentera både text, bilder och filmer på väldigt kort tid, bara med några
klick, torde diskussionen kring filmmediet vara än mer relevant. I min studie blev jag, som
påpekats tidigare, tvungen att utelämna den typen av läromedel: de digitala. Av den
anledningen är mitt förslag till vidare forskning kopplat till detta: Vad är filmmediets roll i de
30
digitala läromedlen? Är dess roll större eller mindre i förhållande till densamma i
läroböckerna?
Huruvida läroboksförfattarnas kön har påverkat filmmediets närvaro i läromedlen är svårt
att säga. I min mening har det troligtvis att göra med vad som yrkas i respektive kursplan: om
det är uttryckligen står att film ska vara en del av det centrala innehållet, blir det också en
central del; hur stor denna del blir är dock av varierande art. Med tanke på att Winqvists &
Nilssons bok tar upp relativt lite om mediet film, medan Hedencronas & Smed-Gerdins
böcker behandlar ämnet i något högre grad, är det troligtvis inte fråga om manligt och
kvinnligt. Det är förstås svårt att dra generella slutsatser utifrån materialet, vilket givetvis
gäller hela uppsatsen: för att erhålla ett resultat med hög reliabilitet krävs en kartläggning av
fler böcker, men detta är en början, något som skulle kunna leda till vidare utforskning av
området.
Icke desto mindre: filmmediet har existerat länge, men trots det förefaller dess roll i
fysiska läromedel vara tämligen liten. Inom historieämnet är filmen fortfarande
misstänkliggjord (jfr Gustafsson) och inom svenskämnet är det troligtvis fortfarande en fråga
om hög och låg kultur (jfr Olin-Scheller), trots populärkulturens många möjligheter (jfr
Persson).
Kanske är det de digitala läromedlen, de som med enkelhet kan spela upp rörliga bilder,
som kan bana väg för ett nytt sätt tänka kring undervisning där mediet film är ett självklart
inslag?
31
7. Referenser Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Ammert, Niklas (2011). Att spegla världen: Läromedelsstudier i teori och praktik, (red.)
Niklas Ammert. Lund: Studentlitteratur.
Carnes, Mark Carnes (1996). Past Imperfect. History according to the movies, (red.) Mark C.
Carnes. New York: Henry Holt and Company, First Owl Books Edition.
Clanfield, Peter (2010). ”Teaching adaptation, adapting teaching, and ghosts of fidelity”, i
The Pedagogy of adaptation, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James.
M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc.
Cojnby, Elsa (2014). ”Filmen som verktyg”, i Introduktion till filmpedagogik: vita duken som
svarta tavlan, (red.) Jansson, Malena. Malmö: Gleerups.
Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M (2010). The Pedagogy of adaptation,
(red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M. Plymouth, United
Kingdom: Scarecrow Press, Inc.
Dahl, Steven. Folkmord som film. Gymnasieelevers möten med Hotel Rwanda – en
receptionsstudie. Lic-avh., Forskarskolan i historia och historiedidaktik, Lunds
universitet, 2013.
Deldén, Maria. Historien som fiktion. Gymnasieelevers erfarande av spelfilm i
historieundervisningen. Lic-avh, Forskarskolan Historiska medier nr 4, Umeå universitet,
2014.
Gustafsson, Tommy (2006). ”Filmen som historisk källa: Historiografi, pluralism och
representativitet”, i Historisk tidskrift 126:3.
32
Granath, Linus (2013). Film i läromedel: En kartläggning över hur film presenteras i ESS i
svenska för år 6–9, examensarbete, 15 hp. Linköpings universitet: Institutionen för kultur
och kommunikation.
Hellspong, Lennart (2001). Metoder för brukstextsanalys. Lund: Studentlitteratur.
Hermansson Adler, Magnus (2009). Historieundervisningens byggstenar – grundläggande
pedagogik och ämnesdidaktik. Stockholm: Liber.
Jansson, Ulf (2014). En bok om film: Genrer, stilbildare, historia. Stockholm: Liber.
Julin Svensson, Ann-Christine (1998). Lärandets medel och miljö En studie av
informationsteknik och läromedel i gymnasieskolan. The Stockholm Library of
Curriculum Studies, Vol. 3: HLS Förlag
Jönsson, Mats (2004). Film och historia. Historisk Hollywoodfilm 1960–2000. Diss.-avh.
Lund, 2004.
Karlsson, Klas-Göran (2011). ”Läroboken och makten – ett nära förhållande”, i Att spegla
världen: Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Korsell, Ingela (2007). Läromedel: det fria valet? Stockholm: Liber.
Leitch, Thomas (2010). ”How to teach film adaptations, and why”, i The Pedagogy of
adaptation, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M. Plymouth,
United Kingdom: Scarecrow Press, Inc.
Lindgren, Anne-Li & Sparrman, Anna & Eriksson Barajas, Katarina (2012). ”From
Instruction to Reflection: Film in Education in Sweden”, i Research in media education,
(red.) Chi-Kim Cheung. Nova Science Publishers, Inc.
Melin, Lars & Lange, Sven (2000). Att analysera text: stilanalys med exempel. Lund:
Studentlitteratur.
33
Nyström, Esbjörn (2011). ”Filmmanuskriptet – fiktionsnivåer och genrefrågor”, i Litteratur
och film: Samband och samspel ur skandinaviskt perspektiv, (red.) Nyström, Esbjörn &
Stokstad, Ingunn & Kangur, Katrin. Tartu: Tartu University Press.
Olin-Scheller, Christina (2008). Strindberg istället för såpor? – Litteraturundervisning i ett
nytt medielandskap. Stockholm: Natur & Kultur.
Olsson, Annie (2014). Läroboken i historieundervisningen: En fallstudie med fokus på elever,
lärare och läroboksförfattare. Lic-avh, Forskarskolan Historiska medier nr 7, Umeå
universitet.
Persson, Magnus (2000). ”Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv”, i
Populärkulturen och skolan, (red.) Magnus Persson. Lund: Studentlitteratur.
Phillips, Nathan (2010). ”Frankenstein’s monstrous infleunces: Investigating film adaptations
in secondary schools”, i The Pedagogy of adaptation, (red.) Cutchins, Dennis & Raw,
Laurence & Welsh, James. M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc.
Penne, Sylvi (2010). Litteratur og film i klasserommet: didaktikk for
ungdomstrinnog videregående skole. Oslo: Universitetsförlaget.
Snickars, Pelle & Trenter, Cecilia (2004). Det förflutna som film och vice versa: om
medierande historiebruk, (red.) Snickars, Pelle & Trenter, Cecilia. Lund:
Studentlitteratur.
Sandin, Daniel (2010). Får vi titta på film nu? – Allmän filmkunskap. Stockholm: Liber.
Skolverket (2006). Läromedlens roll i undervisningen: Grundskollärares val, användning och
bedömning av läromedel i bild, engelska och samhällskunskap, Rapport 284. Stockholm:
Skolverket.
Skolverket (2011). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för
gymnasieskola 2011, 2011, s. 9f. Stockholm: Skolverket.
34
Svensson, Ann-Christine (2011). ”Hur används läroboken?” i Att spegla världen:
Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Svensson, Anette (2014). ”Multimodala fiktioner i litteraturundervisningen – på gott och
ont?”, i Interaktiva medier och lärandemiljöer, (red.) Dunkelz, Elsa & Lindgren, Simon.
Malmö: Gleerups.
Söderling, Maria (2011). Att sätta erfarenheter i rörelse: en undersökning av hur elever i år 7
läser film och hur svenskundervisningen kan förvalta deras filmläsning. Lic-avh., Malmö
Studies in Educational Sciences, Malmö högskola.
Wallin Wictorin, Margareta (2011). ”Bilder i läroböcker”, i Att spegla världen:
Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Winther Jørgenssen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod.
Lund: Studentlitteratur.
Zander, Ulf (2006). Clio på bio: om amerikansk film, historia och identitet. Lund: Historiska
media.
Digitala referenser:
Digilär: https://digilär.se/om-digilar/, hämtad 2015-05-12
Filmpedagogerna Folkets Bio, Lärarfortbildning.
http://filmpedagogerna.se/lecture_type/lararfortbildning/, hämtad 2015-05-11
Filmpedagogerna Folkets Bio, Elevföreläsningar.
http://filmpedagogerna.se/lecture_type/elevforelasningar/, hämtad 2015-05-11
35
Filmpedagogerna Folkets Bio, Fifty shades of Grey i skolan?
http://filmpedagogerna.se/2015/02/fifty-shades-of-grey-i-skolan/, hämtad 2015-05-11
Forskningsbibliografi, läromedel.
http://www.slff.se/global/forskningsbibliografi/forskningsbibliografi_2010.pdf, hämtad 201505-18.
Hernwall, Patrik. Skolverket.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/sprakligkompetens/tema-las-och-skrivinlarning/vad-har-bilder-med-las-och-skrivutveckling-att-gora1.157523, hämtad 2014-04-28
Jämterud, Ulf. Skolverket.
Mannerheim, Filippa. Skolverket.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/analyseraspelfilmer-1.184840, hämtad 2015-05-06
Sandström, Anna. Skolverket.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/didaktik/tema-laromedel/vad-arlaromedel-1.181690, hämtad 2015-05-11
Selander, Staffan. Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/l%C3%A4romedel, hämtad 201505-11
Skolverket, syfte för ämnet svenska i gymnasieskolan
36
Skolverket, kursplaner för ämnet historia i gymnasieskolan.
37
Läromedel Harstad, Fredrik & Tanggaard Skoglund, Iben (2013). Insikter i Svenska, Svenska 2–3.
Malmö: Gleerups.
Hedencrona, Eva & Smed-Gerdin, Karin (2011). Kontext: Svenska 1 – för bygg- och
anläggningsprogrammet. Lund: Studentlitteratur.
Hedencrona, Eva & Smed-Gerdin, Karin (2012). Bra svenska 1. Malmö: Gleerups.
Långström, Sture m.fl. (2011). Historia 1: Då, nu och sedan. Lund: Studentlitteratur.
Markstedt, Carl-Johan & Eriksson, Sven (2013). Svenska impulser 3. Stockholm: Sanoma
Utbildning.
Sandberg, Robert & Douglas, Christina (2013). Epos 2 & 3. Stockholm: Liber.
Sandberg, Robert m.fl. (2012). Epos 1b. Stockholm: Liber.
Sandberg, Robert (2011). Epos 1a1. Stockholm: Liber.
Winqvist, Lena & Nilsson, Annika (2014). Svenska 1 – Helt Enkelt. Lund: NA Förlag.
38

Film som text och källa

Transcription

Similar documents

Lathund i källkritik på Internet

Kursdokumentation - Fånga lärprocesser

Referenser, litteraturlista och länkar

Källor från 1800

SPP100, Specialpedagogik - Lärarutbildningsnämnden, Göteborgs

Läxa historiebruk - Bildningscentralen

Pdf 226 kb - Skolverkets Provbank i Fysik

Litteraturlista för kursen Värdegrund och likabehandling i

Uppgift: Demokratins genombrott i Sverige / Historiebruk