Vilka är förutsättningarna för fler växande företag

Transcription

Vilka är förutsättningarna för fler växande företag
Vilka är förutsättningarna för fler
växande företag inom
detaljhandeln?
Sven-Olov Daunfeldt, Elina Fergin och Anders Bornhäll
Politiker och forskare har under lång tid riktat fokus mot hur tillväxten för företag
inom de FoU-intensiva industrierna kan öka, medan förutsättningar för ökad
sysselsättning inom detaljhandeln fått mycket liten uppmärksamhet. Detta är
problematiskt eftersom detaljhandeln utgör en växande bransch som erbjuder
arbetstillfällen för grupper av arbetstagare som har problem med att etablera sig på
arbetsmarknaden. Syftet med denna rapport är därför att analysera vilka
förutsättningarna för företagande som behöver förändras för att få fler växande
företag inom detaljhandeln. Analysen bygger på data över aktiebolag verksamma
inom detaljhandeln under perioden 1998-2010 och resultaten visar att branschen
har färre snabbväxande företag jämfört med ekonomin som helhet. Resultaten visar
också att merparten av alla detaljhandelsföretag inte förändrar antal anställda under
en treårsperiod och att cirka 10 procent av alla detaljhandelsföretag inte gör detta
trots en relativt god lönsamhet. Denna avsaknad av tillväxt visar att det finns en
tillväxtpotential inom detaljhandeln som ännu inte har realiserats och som antingen
beror på att detaljhandelsföretagen saknar tillväxtambitioner, eller att de inte vill
växa under rådande institutionella villkor. Tidigare studier visar att de allra flesta
företag i branschen vill växa, vilket tyder på att brist på tillväxtambitioner inte kan
förklara varför så stor andel av företagen inte växer. De mest troliga förklaringarna
till att vi på kort sikt inte ser fler växande företag i branschen är enligt vår analys
bristen på internt kapital och höga lägstalöner. Förändringar av dessa institutionella
villkor skulle mest sannolikt leda till att fler detaljhandelsföretag skulle våga
nyanställa, vilket också skulle leda till en ökade möjligheter för marginaliserade
grupper av arbetstagare att etablera sig på arbetsmarknaden.
OM FÖRFATTARNA
Denna rapport om detaljhandlares förutsättningar för tillväxt är författad av professor
Sven-Olov Daunfeldt, M Sc. Elina Fergin och Fil. Lic Anders Bornhäll på uppdrag av
Svensk Handel.
Sven-Olov Daunfeldt är forskningschef vid HUI Research och professor i
nationalekonomi vid Högskolan Dalarna. Sven-Olov disputerade år 2001 vid Umeå
universitet och är idag en av de ledande forskarna i Sverige när det gäller studier av
handelns betydelse för samhällsekonomin. Han har bland annat studerat nystarter inom
detaljhandeln,
strukturomvandlingen
inom
dagligvaruhandeln,
effekter
av
trängselskatter på detaljhandeln i Stockholms innerstad, jobbskapande inom
handelsbranscherna, effekter av produktmärkningar inom dagligvaruhandeln, samt
IKEAs betydelse för den regionala utvecklingen. Under senare tid har Sven-Olovs
forskning framförallt varit inriktad mot studier av villkoren för företagande och bland
annat berört effekterna av innovationsstöd till små och medelstora företag, de
snabbväxande företagens betydelse över tid, samt deras bidrag för att bryta
utanförskapet i ekonomin. Hans forskning är publicerad i över 30 vetenskapliga
tidskrifter/böcker, såsom Journal of Population Economics, Oxford Economic Papers,
Small Business Economics och Industrial and Corporate Change.
Elina Fergin är doktorand i nationalekonomi vid HUI Research och Örebro Universitet.
Elina har en master-examen i Public Policy från London School of Economics och en
Pol. Kand. examen i nationalekonomi från Lunds Universitet. Elinas kommande
avhandling kommer att behandla företagstillväxt ur ett mångfaldsperspektiv.
Anders Bornhäll är doktorand i nationalekonomi vid HUI Research och Örebro
Universitet. Anders försvarade sin licentiatavhandling Unseen Job Creators and
Seniority Rules: Two essays on firm growth barriers i mars 2014. Hans forskning är
empiriskt inriktad och fokuserad gentemot identifikation av tillväxtbarriärer för små – och
medelstora företag.
Innehåll
1.
Problembakgrund .......................................................................................................................... 1
2. Från kreativ förstörelse till sovande gaseller ................................................................................ 4
3. Barriärer för tillväxt ........................................................................................................................... 7
3.1. Att vilja eller inte vilja växa – om företagens tillväxtambitioner ............................................ 8
3.2. Interna resurser som barriärer för tillväxt................................................................................ 9
3.3. Externa villkor som barriärer för tillväxt ................................................................................ 10
3.3.1. Tillväxtbarriärer på den första nivån – skatter och regleringar ............................................ 11
3.3.2. Tillväxtbarriärer på den andra nivån – kompetensförsörjning och konkurrensvillkor .......... 13
4. Detaljhandelsföretagens dynamik ................................................................................................. 14
4.1. Data och variabeldefinitioner .................................................................................................. 14
4.2. Resultat ..................................................................................................................................... 15
5. Förekomsten av sovande gaseller inom detaljhandeln .............................................................. 20
6. Vilka är tillväxtbarriärerna för detaljhandelsföretag i Sverige? ................................................. 27
7. Sammanfattande diskussion ......................................................................................................... 35
Referenser............................................................................................................................................ 38
Appendix .............................................................................................................................................. 45
1. Problembakgrund
Den svenska ekonomin har under senare år utvecklats bättre än många länder i
närområdet. Men trots flera år av BNP-tillväxt, ökad sysselsättning och minskad
statsskuld, har Sverige en bestående hög arbetslöshet. Den senaste statistiken (februari
2015) från Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) visar att 425 300
personer (16-64 år) var utan arbete, och att arbetslösheten uppgick till 8,5 procent av
arbetskraften (SCB, 2015). Figur 1.1 visar arbetslöshetsutvecklingen i Sverige 20052015.
Figur 1.1. Arbetslöshetsutveckling i Sverige 2005-2015 (februari)
9
8
7
Arbetslösa (%
av
arbetskraften
16-64 år)
6
5
2005
2007
2009
2011
2013
2015
(februari)
Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), SCB 2015.
Denna bild blir än mer problematisk när vi studerar ungdomar och utrikes födda.
Ungdomsarbetslösheten (15-24 år) uppgick under första kvartalet 2015 till 24,7 procent.
Arbetslösa omfattar här personer som inte har ett arbete, men söker arbete. Detta
innebär att även studerande som söker jobb inkluderas.1 Arbetslösheten bland utrikes
födda (16-64 år) var under samma period 17,5 procent, vilket kan jämföras med
arbetslösheten bland de inrikes födda i samma ålderskategori som var 6,4 procent. I
februari 2015 var vidare var 22,5 procent av de utrikes födda i åldern 16-64 år utanför
arbetskraften (det vill säga varken sysselsatta eller arbetslösa), medan motsvarande tal
för de inrikes födda var 16,5 procent (SCB, 2015).
Ett stort antal av dessa individer har också varit utan arbete under en längre tid.
Ungdomar (16-24 år) har generellt sett kortare arbetslöshetstider, men även i gruppen
unga utan arbete har cirka 14,5 procent varit arbetslösa i mer än 27 veckor under
februari 2015. Långtidsarbetslösheten bland utrikes födda är ännu högre och uppgick i
februari 2015 till 35,5 procent av den totala arbetslösheten i gruppen (SCB, 2015). Detta
är en problematisk situation eftersom det är välkänt att en hög bestående arbetslöshet
kan leda till att individer permanent hamnar utanför arbetsmarknaden, med stora
1
SCB:s fulla definition av arbetslösa lyder enligt följande: ”Personer som var utan arbete under
referensveckan men som sökt arbete under de senaste fyra veckorna (referensveckan och tre veckor bakåt)
och kunde arbeta referensveckan eller börja inom 14 dagar från referensveckans slut. Arbetslösa omfattar
även personer som har fått ett arbete som börjar inom tre månader, förutsatt att de skulle ha kunnat arbeta
referensveckan eller börja inom 14 dagar från referensveckans slut”
1
samhälleliga och sociala kostnader som följd (Atkinson m fl., 1986; Shields och Price,
2005).
Individer som under längre perioder är arbetslösa riskerar att bli allt mer marginaliserade
på arbetsmarknaden. De får inte i samma utsträckning som sysselsatta en chans att
utveckla sin kompetens, vilket innebär att deras specifika kompetens blir allt mindre
intressant för en arbetsgivare med en ökad tid i arbetslöshet. Arbetsgivare kan också
använda långa arbetslöshetsperioder som ett negativt urvalskriterium när de
nyanställer. Detta, kombinerat med det sociala stigma som följer med arbetslöshet, kan
leda till att en stor grupp av individer inte efterfrågas på arbetsmarknaden, varav
arbetslösheten blir permanent högre. Detta brukar inom nationalekonomin kallas för
hysteresis-effekten. Den så kallade ”insider-outsider” teorin (Lindbeck och Snower,
1986) menar att den effekten kan förstärkas av att de sysselsatta (”insiders”) kan
använda sin förhandlingsmakt för att förhindra företagen från att anställa dessa individer
(”outsiders”) för att istället förhandla upp sina egna löner. Denna effekt beror på att
”insiders” kan utnyttja företagens omsättningskostnader för att anställa och avskeda
personal, kostnader som troligen är högre vid anställning av långtidsarbetslösa eftersom
de behöver mer träning och innebär en större risk för arbetsgivaren.
En av de främsta utmaningarna för de politiska beslutsfattarna i Sverige är hur de ska
reducera den höga arbetslösheten och bryta det utanförskap som den skapar. Den förda
politiken har under senare år framförallt inriktats mot att öka incitamenten för de
arbetslösa att acceptera erbjudna arbeten, samt att göra de arbetslösa mer
anställningsbara genom olika utbildningssatsningar. Den bestående höga
arbetslösheten och det omfattande utanförskapet ger dock belägg för att politiken varit
otillräcklig, och därför behöver kompletteras med ytterligare åtgärder. Utbudet av
arbetskraft finns, men tillräcklig efterfrågan från företagen saknas för att möta utbudet.
Det behövs således mer forskning om vad som påverkar företagens
arbetskraftsefterfrågan och hur beslutsfattare kan få företag att vilja nyanställa.
Syftet med denna rapport är därför att analysera sysselsättningstillväxten för företag
inom detaljhandeln i Sverige, samt diskutera vilka institutionella villkor som behöver
förändras för att fler detaljhandelsföretag ska öka antalet anställda. Mer specifikt avser
vi att svara på följande frågeställningar:
•
•
Vad karakteriserar företagstillväxten inom detaljhandeln i jämförelse med andra
branscher i Sverige?
Vilka beslut behöver genomföras för att detaljhandeln ska få fler företag som
nyanställer?
Sysselsättningstillväxten inom detaljhandeln är av speciellt intresse att studera eftersom
branschen utgör en potentiell instegsbransch för många av de grupper av arbetstagare
som idag har problem att etablera sig på arbetsmarknaden, till exempel ungdomar och
utrikes födda (Skedinger, 2011). Detaljhandeln kan därför tänkas ha en viktig roll för att
bryta det omfattande utanförskapet på den svenska arbetsmarknaden. Detaljhandeln är
också en bransch som växer i betydelse i den svenska ekonomin och som idag
sysselsätter cirka 270 000 personer (SCB, 2015). Några av de mest snabbväxande
svenska företagen under senare tid (till exempel H&M och IKEA) är idag verksamma
inom detaljhandeln. Detaljhandelns utveckling är dessutom av betydelse för den
aggregerade produktivitetsutvecklingen i ekonomin. Det finns till och med indikationer
på att produktivitetsskillnaderna mellan Europa och USA efter 1995 till stor del kan
förklaras av handelssektorns utveckling (Gordon, 2004).
Studier av förutsättningar för tillväxt inom detaljhandeln är också av betydelse eftersom
den stora merparten av alla vetenskapliga studier av företagstillväxt är inriktade på FoUintensiva branscher, såsom tillverkningsindustrin (Coad, 2009). Innovationer och
sysselsättningstillväxt inom handeln är något som får lite uppmärksamhet, vilket
2
återspeglas i den förda näringslivspolitiken som tenderar att vara inriktad gentemot de
FoU-intensiva branscherna.
Rapporten är disponerad på följande sätt. I nästa avsnitt ges en kort genomgång av hur
forskningen kring företagstillväxt förändrats under de senaste 100 åren. I avsnitt 3 ges
en teoretisk bakgrund till potentiella tillväxtbarriärer som kan förhindra företag från att
nyanställa. Statistik över hur företag inom detaljhandeln utvecklats i jämförelse med
andra branscher i Sverige under perioden 1998-2010 presenteras i avsnitt 4, medan
förekomsten av detaljhandelsföretag som har potentialen att växa analyseras i avsnitt
5. I avsnitt 6 analyseras resultaten i de tidigare avsnitten och utifrån tidigare forskning
presenteras vilka tillväxtbarriärer som är av störst betydelse i Sverige generellt, samt
vilka som är mest relevanta för att förklara avsaknaden av sysselsättningstillväxt inom
detaljhandeln i Sverige. Det avslutande avsnittet innehåller en sammanfattande
diskussion av resultaten, samt studiens begränsningar. Vidare ges förslag till fortsatt
forskning inom området.
3
2. Från kreativ förstörelse till sovande gaseller
Studier av företagsdynamik tar ofta sin utgångspunkt i de motsägande slutsatser som
drogs av Joseph Schumpeter i unga, respektive gamla år. Schumpeter publicerade
redan 1911 (1934/1911) en studie där han betonade entreprenören och nyföretagandets
roll för att skapa ekonomisk tillväxt och välstånd. Entreprenören var den individ som
introducerade nya idéer i ekonomin och då ofta i nya företag. Enligt den unge
Schumpeter drevs ekonomisk utveckling således av unga företag, vilka också i
allmänhet är små. Schumpeter menade att dessa små innovativa företag utmanade
befintliga äldre företag med ny teknologi, varvid de senare så småningom konkurreras
ut. Små nytänkande företag ersätter således etablerade företag som inte hänger med i
den industriella utvecklingen – en process som Schumpeter kallade för ”kreativ
förstörelse”. Gammal teknologi förstörs genom unga företags kreativitet, vilket skapar
dynamik i näringslivet och driver den ekonomiska utvecklingen framåt.
Den äldre Schumpeter (1942) betonade istället stordriftsfördelarnas betydelse för såväl
produktion som för forskning och utveckling. De första decennierna efter andra
världskriget ansågs det självklart att det var de stora, och därmed de äldre företagen,
som skapade jobb och tillväxt. Ekonomisk teori och ekonomisk politik betonade
betydelsen av stordriftsfördelar i såväl produktion som i forskning och utveckling. Nya
och små företag sågs som ineffektiva, och emellanåt som ett slöseri med resurser
(Galbraith, 1956, 1967). För att tillvarata stordriftsfördelar och påskynda
strukturomvandlingen utformades den ekonomiska politiken för att gynna stora
industriföretag. Statistiken visade också att de större företagen stod för en större andel
av den totala sysselsättningen jämfört med de mindre företagen. Analysen baserades
på aggregerad statistik av sysselsättningen i företagen, det vill säga en jämförelse
mellan den totala sysselsättningen i respektive storleksklass vid en given tidpunkt.
De stora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen ifrågasattes dock i en
mycket inflytelserik rapport skriven av David Birch (1979). Han analyserade enskilda
företags utveckling över tiden och fann, i likhet med den då rådande uppfattningen, att
de stora företagen vid en given tidpunkt svarade för huvuddelen av sysselsättningen.
Men när företag följdes över tiden upptäckte han att företag som vid en tidpunkt var stora
minskade sin sysselsättning och ersattes av företag som tidigare varit små, men som
vuxit sig stora. Ur ett dynamiskt perspektiv skapade således de små företagen jobben,
medan de större företagen minskade sin sysselsättning som grupp. Den viktiga insikten
från rapporten var att den rådande uppfattningen om storföretagens betydelse för
sysselsättningen baserades på ett statiskt perspektiv, medan en dynamisk analys
behövdes för att kunna fastställa de små företagens betydelse för
sysselsättningstillväxten.
Resultaten uppfattades som kontroversiella och de utsattes för hård kritik av till exempel
Davis m fl. (1996), samt Haltiwanger och Krizan, (1999). I stort har dock Birch
ursprungliga resultat bekräftats av senare forskning (Van Praag och Versloot, 2008),
men med ett viktigt tillägg: de flesta små och nya företag växer inte. De nya jobben
skapas istället av ett fåtal snabbväxande företag (Birch och Medoff, 1994). Birch kallade
dessa företag för ”gaseller” eftersom de rörde sig så snabb framåt. Majoriteten av de
små företagen utan tillväxtambitioner kallade han för ”möss”, och de stora företagen
med många sysselsatta, men med svag tillväxt, kallade han för ”elefanter”.
Under senare tid har forskare och politiker riktat alltmer intresse gentemot dessa
”gaseller”, det vill säga de snabbväxande företagen. Denna nya inriktning kan förklaras
av att ett stort antal studier har visat att de snabbväxande företagen skapar merparten
av alla nya jobb i ekonomin. Storey (1994) fann exempelvis att de 4 procent snabbast
växande företagen i Storbritannien stod för 50 procent av sysselsättningstillväxten. I en
senare studie med titeln The Vital 6 per cent visade NESTA (2009) att det snarare var
4
de 6 procent snabbast växande företagen som stod för hälften av alla nya arbeten som
skapades i ekonomin. Liknande siffror finns även för andra länder. Daunfeldt m fl. (2011)
visade exempelvis att de 6 procent snabbast växande företagen skapade cirka 42
procent av de nya arbetstillfällena i Sverige under perioden 2005-2008. De
snabbväxande företagen verkar således vara av stor betydelse för
sysselsättningstillväxten även i Sverige, även om det finns indikationer på att Sverige
har färre snabbväxande företag än andra länder (Anyadike-Danes m fl., 2015).
De snabbväxande företagens betydelse för antal skapade arbetstillfällen har lett till
förslag om att de politiska beslutsfattarna bör satsa mer resurser för att stödja dessa
företag, istället för att satsa på nystartade företag som i regel varken har
tillväxtambitioner eller överlever konkurrensen på marknaden (Shane, 2009; Mason och
Brown, 2013). I sina strategidokument anger exempelvis Europeiska Unionen att mer
fokus ska riktas mot att stödja snabbväxande små – och medelstora bolag (European
Commission, 2010).
Inriktningen mot stöd av potentiellt snabbväxande företag har dock mött kritik under
senare tid. I en nyligen publicerad översiktsartikel är Coad m fl. (2014a) skeptiska till
denna utveckling eftersom tillväxten för de snabbväxande företagen inte verkar vara
persistent över tid (Daunfeldt och Halvarsson, 2015; Hölzl, 2014), och eftersom det
verkar vara svårt att prediktera vilka företag som kommer att karakteriseras av hög
tillväxt i framtiden (Storey, 1994; Hölzl, 2009). Coad m fl. (2014, s. 107) noterar därför
att: ”Looking at the whole growth distribution is more complex, but likely also more
rewarding than concentrating on HGFs alone”. Ytterligare ett problem med inriktningen
gentemot snabbväxande företag är att den leder till att näringslivspolitiken blir fokuserad
gentemot FoU-intensiva branscher, medan andra branscher (såsom t.ex. detaljhandeln)
inte prioriteras i samma utsträckning (Daunfeldt m fl., 2014a).
Den starkare fokuseringen gentemot FoU-intensiva branscher är problematisk av flera
skäl. För det första finns det inga indikationer på att de snabbväxande företagen är mer
vanliga inom dessa branscher (Hölzl, 2009; Henrekson and Johansson, 2010; Daunfeldt
m fl., 2014a). Daunfeldt m fl. (2014a) presenterar exempelvis resultat som indikerar att
de snabbväxande företagen är mindre vanliga i FoU-intensiva branscher och snarare
överrepresenterade i de kunskapsintensiva tjänstenäringarna. För det andra visar en
nyligen genomförd utvärdering av innovationsstöd till små och medelstora företag i
Sverige (Daunfeldt m fl., 2014b) att de inte har någon effekt på antal anställda i de
stödmottagande företagen. Resultaten ger således inget stöd för att selektiva
innovationsstöd är effektiva för att öka sysselsättningen.
Det finns således ett behov av att analysera hela tillväxtfördelningen, vilket påtalas av
Coad m fl. (2014a), samt att närmare studera förutsättningarna för växande företag i
andra branscher. Det senare är också av betydelse eftersom FoU-intensiva branscher i
mindre utsträckning utgör en väg in i arbetsmarknaden för de grupper av individer som
har problem med att etablera sig på arbetsmarknaden, exempelvis utrikes födda,
långtidsarbetslösa och ungdomar, i jämförelse med branscher såsom detaljhandeln och
besöksnäringen.
Bornhäll m fl. (2015) menar att fokuseringen gentemot de snabbväxande företagen
också kan vara problematisk eftersom dessa företag tenderar att växa, trots
förekomsten av tillväxtbarriärer som begränsar tillväxten för företagare som är mindre
riskbenägna. De hänvisar här till Frédéric Bastiats berömda verk Ce qu’on voit et ce
qu’on ne voit pas (Det man ser och det man inte ser) som publicerades år 1848. I detta
verk argumenterade Bastiat för att en god analys inte bara ska ta hänsyn till vad som
syns, utan även det som inte syns (Bastiat, 1848/2010). Bornhäll m fl. (2015) menar i
enlighet med detta resonemang att mindre fokus bör läggas på de snabbväxande
företagen, det vill säga den tillväxt som syns. De menar att fokus istället bör riktas mot
alla företag som inte växer, trots att de uppvisar en god lönsamhet. Dessa företag har
5
nämligen förutsättningarna för att växa, men avstår av någon anledning. Detta är
således den tillväxt som inte syns, men som skulle kunna realiseras om villkoren för
företagande var annorlunda. De kallar dessa företag för sovande gaseller för att
illustrera den dolda tillväxtpotentialen som kan finnas bland dessa företag.
6
3. Barriärer för tillväxt
Företagstillväxt är intimt förknippat med entreprenörskap eftersom det är de
tillväxtorienterade företagen – till skillnad från de icke tillväxtorienterade företagen – som
bidrar till branschdynamik och ekonomisk tillväxt (Henrekson och Johansson, 2010). I
detta sammanhang är det viktigt att notera att företagstillväxt både kräver en vilja att
växa, samt möjligheter att göra det (Davidsson, 1991; Coad, 2009). Viljan att expandera
utgör själva grunden för all företagstillväxt, vilket innebär att vi inte kommer att observera
en tillväxt i företaget om företagsledningen inte har några tillväxtambitioner. Ambitionen
att växa utgör dock ett nödvändigt, men inte ett tillräckligt villkor för att vi ska observera
faktiskt tillväxt hos företag. Viljan att växa behöver också kompletteras med att det finns
möjligheter för företagen att växa. Dessa grundläggande förutsättningar illustreras i
Figur 3.1 nedan.
Figur 3.1. Tillväxtambitioner och företagstillväxt
I figur 3.1 antas företag antingen ha eller inte ha några tillväxtambitioner, det vill säga vi
antar att tillväxtambitionerna är givna vid periodens start. De företag som inte har
tillväxtambitioner kommer inte att växa, oavsett vilken politik som bedrivs. Dessa företag
är inte tillväxtinriktade, utan har andra mål för sin verksamhet. De företag som har
tillväxtambitioner består av två olika sorters företag, dels de som växer under rådande
förutsättningar och dels de som vill växa men som avstår av någon anledning. De företag
som avstår från att växa (den skuggade rutan i figuren) är de som möter någon form av
tillväxtbarriärer som leder till att de inte anställer. En tillväxtbarriär kan liknas vid en
vindtunnel – den bromsar upp tillväxten och kan sänka ambitionen att växa, men är inte
omöjlig att ta sig igenom.
En tillväxtbarriär definieras ofta som en faktor som minskar företagens tillväxtambitioner,
eller som hindrar företag från att växa fastän de vill. Tillväxtbarriärer kan enligt denna
definition påverka vilja såväl som möjligheter att växa (Davidsson, 1991). Vi väljer här
att studera tillväxtbarriärer som förhindrar företag med tillväxtambitioner från att växa.
7
Således är vår definition av tillväxtbarriärer något annorlunda eftersom vi vill skilja
mellan de företag som inte har ambitioner att växa oavsett den politik som bedrivs, och
de företag som kan växa under andra institutionella villkor.
Nedan diskuteras först vad som bestämmer företagens tillväxtambitioner och sedan
presenteras de interna resurser samt externa villkor som kan utgöra tillväxtbarriärer för
de företag som har tillväxtambitioner, men som väljer att inte växa.
3.1. Att vilja eller inte vilja växa – om företagens tillväxtambitioner
Många företag har inte ambitioner att växa, även om möjligheterna finns (Wiklund m fl.,
2003; Davidsson, 1991; Kolvereid, 1992). Redan Penrose (1959) påpekade att
entreprenörens personlighet påverkar tillväxten. Det kan inte tas för givet att alla startar
företag för att öka storleken på företaget. I den nationalekonomiska litteraturen antas
företagare snarare optimera vinsten, vilket talar för att de endast kommer att öka antalet
anställda om detta leder till en möjlighet att ta ut ökad vinst. Detta innebär att det kan
finnas företag som idag är lönsamma, men som inte vill växa eftersom detta kan
innebära minskade vinster.
Entreprenörer kan också ha andra mål än sysselsättningstillväxt för verksamheten. En
del startar exempelvis företag för att bli mer självständiga (Cassar, 2007), andra för att
få chansen att utveckla en egen produkt/verksamhet (Wiklund, 1998), eller för att få en
bättre balans mellan arbete och fritid (Cliff, 1998). En anledning till att inte vilja växa kan
vara att ägaren vill behålla kontroll över bolaget, vilket blir svårare i takt med att företaget
blir större (Davidsson, 1991; Johansson m fl., 2013; Kolvereid, 1992). Cassar (2007)
visar att företagare som anger självständighet som främsta grund för att starta företag,
tenderar att vara mindre benägna att vilja växa i termer av antal anställda eftersom
tillväxten innebär en minskad kontroll över bolaget.
Ovilja att växa kan också förklaras med att ägaren inte längre upplever ett behov av
tillväxt. Davidsson (1991) menar att behovet att växa avtar när företagets ägare uppnått
en tillräcklig levnadsstandard. Därför tenderar företag ägda av äldre personer att ha
lägre tillväxtvilja, då man senare i livet generellt har mindre utgifter eftersom lån etc. är
betalda. Vidare kan det finnas fördelar med att vara ett litet företag. I en studie av norska
småföretag presenterar exempelvis Kolvereid (1992) resultat som indikerar att många
inte vill växa på grund utav en motvilja mot en högre arbetsbörda. Wiklund m fl. (2003)
pekar också på att den kreativa stämningen i ett småföretag kan vara en anledning till
att företagare inte vill expandera verksamheten.
Rent individuella egenskaper kan också påverka tillväxtviljan. Autio and Acs (2007) visar
exempelvis att högutbildade och höginkomsttagare tenderar att ha högre
tillväxtambitioner än andra grupper. En förklaring till detta kan vara att personerna i
dessa grupper har värdefulla nätverk som saknas i andra grupper. Även individens
självförtroende spelar in (Wiklund, 1998; Davidsson, 1991). Vidare visar Davis och
Shaver (2012) att kvinnor generellt har lägre tillväxtambitioner än män och att kvinnors
tillväxtambitioner i större utsträckning än mäns verkar påverkas av personliga faktorer,
såsom ovilja att tappa kontrollen över företaget eller balansen mellan arbete och fritid
(Cliff, 1998).
Sammanfattningsvis kan det finnas flera anledningar till att ett företag inte vill växa, som
inte är relaterade till villkoren för företagande i ekonomin. Men det finns också företag
som har tillväxtambitioner, men som väljer att inte expandera verksamheten på grund
av att de möter olika typer av tillväxtbarriärer. Fördelarna med att växa, till exempel i
form av högre vinster och ökade utmaningar för de anställda, kan under vissa
omständigheter överskuggas av de kostnader och risker som följer med
företagstillväxten (Coad, 2009). Dessa tillväxtbarriärer kan dels relateras till företagets
interna resurser, och dels till de externa villkoren som möter företagen när de vill
expandera verksamheten.
8
Sammanfattningsvis kan en del av den uteblivna företagstillväxten förklaras med att en
grupp av företag helt enkelt inte har ambitionen att bli större. Vissa av dessa företag
väljer att inte växa då de ser fördelar med att vara ett litet företag, medan andra väljer
att inte växa då det är förknippat med kostnader orsakade av de institutionella villkoren
för att starta och driva ett företag.
Vi kan alltså skilja på två typer av brist på tillväxtambitioner:
i.
Brist på ambitioner som grundar sig i en ovilja att växa, oavsett de interna
resurserna eller de externa villkoren för företagande.
ii.
Brist på ambitioner som beror på interna resurser alternativt på de
institutioner som påverkar företagandets villkor, det vill säga de externa
villkoren för företagande.
I den här rapporten kommer fokus att läggas på det sistnämnda, det vill säga på de
företag som inte växer men som har ambitioner att växa om deras villkor varit
annorlunda.
3.2. Interna resurser som barriärer för tillväxt
Företagstillväxt kan både ses som en intern process på företagsnivå, driven av hur ett
företag utnyttjar och strukturerar befintliga resurser, till exempel personal, strategier och
ledarskap (Penrose, 1959), och som en process påverkad av externa faktorer utom
företagets kontroll, såsom skatter och regleringar (Henrekson och Johansson, 2009). I
de flesta företagares vardag, ligger troligtvis fokus på interna faktorerna, det vill säga att
göra det mesta av företagets tillgängliga resurser.
Den vetenskapliga litteraturen om företagstillväxt bygger till stor del på de teorier som
Edith Penrose utvecklade redan under 1950-talet, och där företagets interna resurser
antas ha en central roll för att förklara företagstillväxt. I boken A Theory of the Growth of
the Firm lanserade Penrose (1959) den så kallade resursbaserade synen på
företagstillväxt. Teorin går förenklat ut på att tillväxt skapas genom hur företag utnyttjar
sina ”produktiva resurser”, det vill säga hur humankapital (personal) och annat kapital
används för att skapa sig konkurrensfördelar gentemot andra företag. En viktig
implikation av teorin är att framgångsrika företag är de som genom uppgradering av sina
resurser löpande lyckas stärka sin marknadsposition, vilket innebär att den
företagstillväxt som observeras är direkt beroende av föregående års resursutnyttjande.
Tillväxtbarriärer i denna modell utgörs av begränsningar i hur snabbt företagets
medarbetare kan utveckla och inhämta ny kompetens. De externa villkoren för tillväxt,
till exempel tillgången till finansiering, beskrivs av Penrose (1959) som en ”mental bild”
hos individerna i företaget. Därmed påverkar de externa villkoren företaget indirekt
genom strategiska beslut.
Det är dock möjligt att vissa externa villkor har en direkt påverkan på företagets interna
processer. Kompetens utgör exempelvis en central del i modellen, vilket innebär att brist
på relevant kompetens kan utgöra en tillväxtbarriär för företagen. I denna modellansats
blir därmed kompetensförsörjning ett externt villkor som direkt påverkar företagets
interna resurser och därmed tillväxt. Politiker kan på sikt påverka företagens
kompetensförsörjning, genom att säkra en länk mellan utbudssidan av
kompetensförsörjningen, främst utbildningssystemet, och företagets efterfrågan på
kompetens. Det bör dock nämnas att en politik som syftar till att förbättra matchningen
på arbetsmarknaden är svår att göra effektiv eftersom fullständig information om
framtida kompetensbehov saknas. Efterfrågan på kompetens är ett ”rörligt mål”, som
förändras i takt med samhällsutvecklingen, vilket innebär att politiska beslut inom detta
område ofta släpar efter.
9
Ytterligare en tillväxtbarriär i Penrose’s modell kan vara den interna kompetensen när
det gäller att rekrytera rätt personal, och att utnyttja den befintliga resurspoolen på ett
optimalt sätt (Gottschalk och Solli-Saether, 2005). Även brist på tid kan skapa problem
vad det gäller att hitta rätt kompetens (Tansky och Heneman, 2003). Många delar av
företags interna processer att vara trögrörliga över tid, och därför svårfångade ur en
policysynpunkt (Penrose, 1959). Ett exempel på en intern resurs som kan vara svårt för
politiker att påverka är företagets kultur, som tenderar att vara stabil över tid och en
central del av ett företags identitet.
Sammanfattningsvis kan de politiska beslutsfattarna i större utsträckning påverka
företagens externa institutionella villkor, medan med det finns betydande svårigheter att
på kort sikt påverka de interna resurserna som är relaterade till företagets framtida
tillväxt.
3.3. Externa villkor som barriärer för tillväxt
Den resursbaserade synen på företagstillväxt (Penrose, 1959) behandlar företagstillväxt
utifrån ett internt resursperspektiv. En annan del av den vetenskapliga litteraturen kring
företagstillväxt lägger istället fokus på de externa villkoren för företagande, det vill säga
hur institutioner och institutionell förändring påverkar företagens villkor. Institutioner
definieras här som formella och informella regler som styr mänsklig interaktion (North,
1990). Fokus här kommer att läggas på de formella institutioner som i den vetenskapliga
litteraturen lyfts fram som barriärer för företagstillväxt. Skälet till denna avgränsning är
att de informella institutionerna, såsom kultur, tenderar att vara mycket trögrörliga över
tid och är svåra att påverka från politiskt håll.
De externa villkoren för företagande kan illustreras med en modell som
Nobelpristagaren Oliver Williamson använde sig av för att kategorisera olika typer av
institutioner (Williamson, 2000). Denna modell presenteras i Figur 3.2 och utgår från att
institutioner kan klassificeras utifrån deras grad av trögrörlighet. I botten av pyramiden
finns de institutioner som kan ta hundratals år att förändra, medan toppen av pyramiden
inkluderar de institutioner som kan förändras på medellång respektive kort sikt. De
institutioner som påverkar företagens villkor återfinns således på alla fyra nivåer, vilket
innebär att modellen med fördel kan användas för att analysera de tillväxtbarriärer som
företagare möter.
Längst ned i Figur 3.2 finns de faktorer som är trögrörliga och som endast på lång sikt
påverkar synen på entreprenörskap och företagande. Detta handlar ofta om faktorer
såsom kultur, religion och normer. Ett flertal studier har exempelvis påvisat ett positivt
samband mellan nivån av entreprenörskap och graden av individualism i ett samhälle
(Hayton et al, 2002).
På den andra nivån återfinns den institutionella miljön, det vill säga grundläggande
institutioner såsom en fungerande rättstat (”rule of law”), avsaknad av korruption och
stabila äganderätter (North, 1990, Acemoglu och Robinson, 2013). Sådana institutioner
är nödvändiga för att skapa stabilitet och förutsägbarhet i ekonomin. Förutsägbarhet är
ett grundvillkor för ekonomisk aktivitet. Om entreprenörer inte kan känna sig säker på
att få behålla avkastningen på sin egendom, det vill säga sin äganderätt, så skapas inga
långsiktiga incitament för företagande eller investeringar (se till exempel Rodrik et al,
2004).
Den tredje nivån rymmer ”governance”-kontrakt mellan stat, företag och individer. Ett
exempel här kan vara konkurrenslagstiftningen. Staten tar ansvar för att upprätthålla en
nivå av konkurrens som gör det möjligt för små företag att etablera sig utan att större
aktörer kan använda sin marknadsmakt för att förhindra konkurrens. Staten kan
exempelvis via det juridiska systemet utlova att bestraffa företag som agerar
konkurrenshämmande, till exempel genom kartellbildning eller utnyttjande av
dominerande marknadsposition. Bland annat Aghion m fl. (2001) och Audretsch m fl.
10
(2001) har tidigare visat att en fungerande konkurrenslagstiftning är viktig för ekonomisk
tillväxt.
Figur 2. Williamssons flernivå-modell.
Källa: Williamsson (2000), egen bearbetning.
Institutioner som kan förändras på relativt kort sikt för att förbättra företagsklimatet, och
som direkt påverkar de ekonomiska incitamenten att växa, återfinns på den fjärde nivån
i Figur 4.2. Exempel på sådana institutioner är skatter (Henrekson och Johansson,
2009), arbetsmarknadsregleringar (Braunerhjelm m fl., 2015), samt regleringar som
direkt påverkar företagens arbetskraftskostnader (Davidsson och Henrekson, 2002;
Skedinger, 2011).
Baserat på Williamssons (2000) ramverk väljer vi i denna rapport att koncentrera oss på
de tillväxtbarriärer som kan förändras på kort eller medellång sikt, det vill säga på toppen
av pyramiden. Även om kultur och institutionell miljö kan påverkas av politiska beslut är
det en så pass lång och komplex process att det bedöms ligga utanför ramarna för
denna rapport.
3.3.1. Tillväxtbarriärer på den första nivån – skatter och regleringar
Skattesystemet är en av de institutioner som finns på den första nivån i Figur 4.2
eftersom dess utformning direkt påverkar företagens tillgång på kapital, och därmed
utgör en viktig faktor för att förstå företagens incitament att expandera verksamheten
(Henrekson och Johansson, 2009). Tidigare studier har också indikerat att skatter
upplevs som en viktig tillväxtbarriär av många småföretagare. I en studie av tjeckiska
små- och medelstora företag visar exempelvis Bohata och Mladek (1999) att en hög
aggregerad skattebörda för företag upplevdes som ett av de viktigaste hindren för
tillväxt.
Nivån och utformningen av inkomstskatten påverkar hur lönsamt det är för individen att
driva eget företag jämfört med att vara löntagare. I Sverige är skatten på inkomst av
arbete högre än inkomst av kapital, vilket kan skapa incitament för att starta eget företag,
då det ger möjligheter till att dra av kostnader på företaget, eller ”växla” inkomster från
arbete till inkomster på kapital (Henrekson och Johansson, 2009). Däremot kan
11
incitamenten att växa ett företag hämmas av höga inkomstskatter, då det blir dyrare att
anställa ny personal (Carroll m fl., 1998), vilket skapar lönsamhetsproblem för företagen.
En skatt som påverkar företagens vilja att anställa är arbetsgivaravgifter. Höga
arbetsgivaravgifter som betalas av arbetsgivaren driver upp anställningskostnaderna,
och hämmar därmed företagens vilja att växa i termer av antal anställda (Henrekson m
fl., 2010; Daunfeldt och Hortlund, 2014).
Viljan att växa kan också påverkas av kapitalskatternas storlek och utformning
(Henrekson och Johansson, 2009). Höga bolagsskatter påverkar exempelvis företagets
interna rörelsekapital och riskerar då att slå hårdare mot småföretag som ofta enbart har
det egna kapitalet att röra sig med. Vidare har studier visat att höga kapitalskatter
riskerar att låsa in kapital i mogna bolag, vilket leder till att nystartade företag får en
sämre tillgång till riskkapital än vad som varit fallet om kapitalskatten var lägre (Daunfeldt
m fl., 2010).
Skattesystemet är vidare direkt relaterat till företagens tillgång på kapital, som är
ytterligare en faktor som kan utgöra en tillväxtbarriär. Kapital utgör ofta en förutsättning
för att starta och utveckla ett företag (Beck och Demirguc-Kunt, 2006). Ett problem som
uppmärksammats i detta sammanhang är att kapitalmarknaden kännetecknas av
asymmetrisk information, det vill säga att företagarna vet mer om sin verksamhet än
potentiella investerare. Detta kan leda till en ovilja att investera i olika typer av projekt
och att investeringarna blir för små sett ur ett samhälleligt optimalt perspektiv (Kaplan
och Strömberg 2001, Carpenter och Petersen 2002).
Småföretagare har också sämre möjligheterna att få lån och är därmed i större
utsträckning beroende av privat kapital, antingen eget eller externt, för att kunna växa
(Beck och Demirguc-Kunt, 2006). De kan inte heller ge ut obligationer eller öka sitt
kapital via börsen, vilket innebär att tillgången till privat kapital i ekonomin är central för
småföretagares möjligheter att expandera sin verksamhet. Henrekson och Johansson
(2009) diskuterar hur beskattningen av passivt och aktivt kapital påverkar tillgången på
kapital. Om passivt kapital, exempelvis sparande och pensioner är mer förmånligt
beskattat än aktivt kapital, till exempel optioner och andra typer av aktivt ägande,
kommer incitamenten att investera i riskutsatta verksamheter att minska. Detta skapar i
sin tur en tillväxtbarriär för många företag, då det blir svårare att få tillgång på privat
kapital. Även beskattning av förmögenhet och arv försvårar möjligheten att bygga upp
en privat förmögenhet.
En ytterligare potentiell tillväxtbarriär utgörs av höga lägstalöner (Davidsson och
Henreksson, 2002). Höga lägstalöner driver upp företagets arbetskraftskostnader, och
är på så sätt direkt relaterat till antalet anställda. Givet att företagen upplever
arbetskraftskostnader som en tillväxtbarriär skulle sänkta lägstalöner bidra till att öka
tillväxtviljan, då mer kapital frigörs som skulle kunna användas till ytterligare
anställningar.
Ytterligare en viktig institution för företagande är arbetsmarknadslagstiftningen eftersom
den kan påverka företagarnas incitament att anställa personal. Klapper m fl. (2006) och
Scarpetta m fl. (2002) har exempelvis indikerat att en strikt arbetsmarknadslagstiftning
skapar sämre förutsättningar för nyföretagande eftersom företag som vill växa inte har
råd eller vågar ta risken att anställa ny personal. Anledningen till detta är att strikta regler
kring exempelvis uppsägning innebär att företagen riskerar att bli ”fast” med personal
som inte passar in, eller bidrar till företaget i tillräckligt stor utsträckning. Kostnaden för
en anställd som överstiger dennes marginalproduktivitet bidrar i längden till sämre
lönsamhet och hindrar företaget från att anställa någon annan.
Dessutom kan den administrativa börda som följer med tillväxten (i form av exempelvis
löneadministration och dokumenteringskrav) minska drivkrafterna att expandera
verksamheten. Klapper m fl. (2006) visar exempelvis att administrativa kostnader
förknippade med att bilda ett aktiebolag minskar tillväxtviljan hos småföretag. För att
12
undvika stora administrativa kostnader väljer alltså ibland vissa företag att inte växa,
eller fortsätter växa i en annan bolagsform.
3.3.2. Tillväxtbarriärer på den andra nivån – kompetensförsörjning och
konkurrensvillkor
Detta avsnitt diskuterar tillväxtbarriärer som kan förändras på medellång sikt. En sådan
möjlig tillväxtbarriär är brist på kompetens. Som vi tidigare beskrivit utgör kompetens en
av företagets viktigaste interna resurser (Penrose, 1959). Den empiriska litteraturen
kring kompetensförsörjning är relativt liten, även om brist på rätt kompetens av många
företag upplevs som ett stort tillväxthinder. Barringer m fl. (2005) visar exempelvis att
HR-policy utgör en av de viktigaste tillväxtdrivande faktorerna. HR-policy omfattar både
att rekrytera rätt kompetens och att utveckla den befintliga kompetensen genom
exempelvis vidareutbildning och/eller incitamentssystem.
Företagens kompetensförsörjning påverkas av ett flertal externa villkor. Den kanske
mest omdiskuterade är ”matchningen” mellan utbudet och efterfrågan på arbetskraft –
hittar företagen personer med den kompetens som efterfrågas? Utbudet på arbetskraft
påverkas till stor del av utbildningssystemet och hur väl det svarar mot företagens
behov. Vidare påverkas kompetensförsörjningen av infrastruktur – hur lätt det är att hitta
kompetens beror på var företaget är lokaliserat. Kompetensförsörjningen underlättas om
ett företag är lokaliserat i närheten av liknande verksamheter, såsom exempelvis ITklustret i Silicon Valley för IT- och högteknologiska företag (Folta m fl., 2006).
Klusterbildning tenderar i sin tur att locka specialistkompetens inom det aktuella området
till sig, vilket underlättar kompetensförsörjningen ytterligare. Enligt samma logik kan
företag lokaliserade i glesbygdsområden uppleva det svårare att attrahera kompetens.
Företag lokaliserade i storstäder, kan möta svårigheter med rekrytering på grund utav
bostadsbrist. Kompetensförsörjningen påverkas alltså även av infrastruktur. Slutligen
handlar kompetensförsörjning även om att hitta personal som ”passar in” i företaget
(Wennberg m fl., 2013), vilket är svårt för politiker att påverka.
Ytterligare en tillväxtbarriär på denna nivå är den konkurrens som företaget möter från
andra bolag. Konkurrens är i grund och botten något som är positivt för företagstillväxten
och som tvingar företag att hela tiden utvecklas, vilket driver ekonomin framåt (Coad,
2009). Dock kan konkurrens från företagens håll upplevas som något negativt, eller
snedvridas på grund utav att stora etablerade företag utnyttjar sin marknadsposition på
ett sätt som försvårar tillväxten för småföretag. Marknadskoncentrationen på den
aktuella marknaden påverkar alltså möjligheten för företagstillväxt. För små företag är
det svårt att slå sig in på en marknad som domineras av ett eller flera storföretag (som
då växer på bekostnad av varandra) eller där en aktör dominerar marknaden. I vissa fall
kan denna dominerande aktör vara kommunala bolag (se till exempel Daunfeldt och
Lundbäck, 2013) eller andra offentliga aktörer (Henrekson och Johansson, 2009), som
drar nytta av sin marknadsposition och ibland även gynnas i befintlig lagstiftning.
För att säkra att konkurrensen är på lika villkor för alla företag, är en fungerande
konkurrenslagstiftning central. En sådan lagstiftning omfattar vanligtvis främst förbud
mot kartellbildning och utnyttjande av dominerande marknadsposition (Aghion m fl.,
2001; Audretsch m fl., 2001).
13
4. Detaljhandelsföretagens dynamik
I denna del analyserar vi företagstillväxten för detaljhandelsföretag över tid och jämför
utveckling för dessa företag med motsvarande utveckling för företag inom ett urval av
andra branscher.
4.1. Data och variabeldefinitioner
I syfte att jämföra den observerade företagstillväxten för företag inom detaljhandeln med
företagstillväxten i andra branscher använder vi data från Bisnode-databasen. Denna
databas innehåller företagsspecifik information om alla aktiebolag i Sverige och är
heltäckande eftersom aktiebolag enligt svensk lag måste skicka in sina resultaträkningar
till patent och registreringsverket (PRV). Databasen är införskaffad från konsultföretaget
Bisnode, som har samlat in denna data från PRV (samt även ytterligare material), och
innehåller all information som finns i företagens årsredovisningar. Detta innebär att vi
har data på omsättning, antal anställda, vinster, soliditet, etc. Databasen innehåller
också heltäckande information om företagens ålder, samt om företagen är del av en
koncern. Vidare kan databasen kopplas till ett adressregister, vilket möjliggör
detaljerade studier av företagens lokalisering.
Databasen omfattar åren 1998-2010 och har tidigare använts i ett flertal vetenskapliga
studier vid HUI Research, bland annat för att studera hur nya IKEA-varuhus påverkar
de omkringliggande detaljhandelsföretagen (Daunfeldt m fl., 2014d), om snabbväxande
företag är mer vanliga inom FoU-intensiva branscher (Daunfeldt m fl., 2014b) och vad
som påverkar nyetableringar inom partihandeln (Daunfeldt m fl., 2013).
Företagstillväxt definieras generellt i den vetenskapliga litteraturen som tillväxt i antal
anställda eller omsättning (Daunfeldt m fl., 2014c). Dessa tillväxtindikatorer mäter dock
två olika saker, där tillväxten i antal anställda är ett mått på resurstillväxten i bolagen
medan omsättningstillväxten snarare mäter produkt/tjänsteacceptansen på marknaden
(Delmar m fl., 2003). Tidigare studier har också visat att de inte är speciellt starkt
korrelerade med varandra (Shepherd och Wiklund, 2009), men att resultaten inte heller
är speciellt känsliga för vilken av tillväxtindikatorerna som används (Daunfeldt m fl.,
2014c). I denna rapport är vi intresserade av hur fler arbetstillfällen kan skapas i
detaljhandeln och väljer därför att fokusera vår analys på tillväxten av antal anställda.
Tillväxten i antal anställda kan mätas på olika sätt, till exempel i förändringen av det
absoluta antalet anställda eller den procentuella förändringen av antal anställda (Delmar
och Davidsson, 1998). I denna rapport följer vi rekommendationen att mäta tillväxt som
skillnaden mellan det logaritmerade värdet av antalet anställda i företaget (Tornqvist m
fl., 1985; Coad, 2009). Formellt definieras företagstillväxt då som:
݈݈ܶ݅‫ݒ‬ä‫ݐݔ‬௜,௧ = ݈݊൫‫ݐݏ݊ܽ ݈ܽݐ݊ܣ‬ä݈݈݀ܽ௜,௧ ൯ − ݈݊(‫ݐݏ݊ܽ ݈ܽݐ݊ܣ‬ä݈݈݀ܽ௜,௧ିଷ)
Längden på den studerade tidsperioden varierar mellan olika studier, men den
vanligaste förekommande är en treårsperiod (Coad m fl., 2014a). Vi väljer därför också
att studera företag över en treårsperiod. Det har dessutom visat sig att resultaten oftast
är relativt okänsliga för längden på den studerade tidsperioden (se exempelvis Bjuggren
m fl., 2013; Coad m fl., 2014b).
De snabbväxande företagen har, som tidigare uppmärksammats, fått en allt större
uppmärksamhet från både beslutsfattare och forskare under senare år (Coad m fl.,
2014a). Vi genomför därför en specifik analys av de snabbväxande företagen inom
detaljhandeln. Ett problem vid studier av snabbväxande företag är dock att det inte finns
en samsyn kring hur de ska definieras (Daunfeldt m fl., 2014c). Vi väljer i denna rapport
att använda oss av två vanligt förekommande definitioner av snabbväxande företag.
14
Enligt den första definitionen klassificeras företag som snabbväxande om de tillhör de
tre översta percentilerna i tillväxtfördelningen. Denna definition har tidigare använts av
bland annat Bjuggren m fl. (2013), Coad m fl. (2014b) och Daunfeldt m fl. (2014c). Andra
studier har definierat de snabbväxande företagen som de en, fem, sju eller tio procent
snabbast växande företagen i ekonomin. De senare definitionerna har dock inte visat
sig lämpliga eftersom de riskerar att inkludera företag som växer marginellt (Bjuggren m
fl., 2013).
En annan vanligt förekommande definition är framtagen av Eurostat-OECD (2007).
Enligt denna definition klassificeras ett företag som snabbväxande om det under en
treårsperiod har haft en relativ tillväxt på mer än 20 procent, och vid tidsperiodens början
hade minst 10 anställda, d v s:
ܾܾܵ݊ܽ‫ݒ‬ä‫݁ݎܽݔ‬௜,௧ = 1 om ඨ
య
‫ݐݏ݊ܽ ݈ܽݐ݊ܣ‬ä݈݈݀ܽ௜,௧
− 1 > 0.2 och ‫ݐݏ݊ܽ ݈ܽݐ݊ܣ‬ä݈݈݀ܽ௜,௧ିଷ ≥ 10
‫ݐݏ݊ܽ ݈ܽݐ݊ܣ‬ä݈݈݀ܽ௜,௧ିଷ
Denna definition används alltmer av både forskare och beslutsfattare, troligen eftersom
Eurostat och OECD är två välrenommerade organisationer med hög trovärdighet. Det
utbredda användandet av detta mått gör att vi väljer att också inkludera denna definition
på snabbväxande företag i rapporten, trots att definitionen blivit kritiserad för att den
selekterar bort många företag och därmed en stor del av de jobb som skapas i ekonomin
varje år (Daunfeldt m fl., 2015).
För att studera förekomsten av så kallande ”sovande gaseller” (Bornhäll m fl., 2015) i
detaljhandeln, det vill säga lönsamma företag som inte förändrar antalet anställda,
behöver vi också använda oss av mått på lönsamheten i företagen. Vi följer här Bornhäll
m fl. (2015) och använder oss av avkastningen på totalt kapital (ROA) som vårt
vinstmått. Detta mått mäter hur mycket företaget tjänade för varje investerad krona och
är det bredaste lönsamhetsmåttet (Libby m fl., 2009). En stor fördel är att detta mått är
oberoende av finansieringskällan (skuld kontra eget kapital), och även om flera
lönsamhetsmått har använts i litteraturen (Richard m fl., 2009) så är avkastningen på
totalt kapital det som använts mest (Davidsson m fl., 2009;. Steffens m fl., 2009).
4.2. Resultat
Tillväxtfördelningen för förändringen av antal anställda inom detaljhandeln under
perioden 1998-2010 illustreras i Figur 4.1 nedan. I enlighet med tidigare studier kan vi
se att fördelningen inte är normalfördelad, utan snarare är ”tältformad” (Bottazzi m fl.,
2011; Coad m fl., 2014a). De flesta företag växer således inte under en treårsperiod,
medan ett fåtal snabbväxande företag står för merparten av all sysselsättningstillväxt.
15
Figur 4.1. Fördelning av genomsnittlig företagstillväxt mätt som den logaritmerade
förändringen av antal anställda under en treårsperiod, Kernel-densitet, 1998-2010.
Andelen snabbväxande företag inom detaljhandeln under perioden 1998-2010 jämförs
i Figur 4.2 med andelen snabbväxande företag inom andra branscher. I detta fall är
snabbväxande företag definierade som de tre procent snabbast växande företagen i den
totala populationen av alla företag. Notera att det inte är exakt tre procent av alla företag
som klassificeras som snabbväxande eftersom vår variabel för företagstillväxt inte är
kontinuerlig. Den genomsnittliga andelen snabbväxande företag i samtliga branscher är
istället 3,7 procent.
Vi kan från Figur 4.2 observera att andelen snabbväxande företag inom detaljhandeln
är 2,6 procent, vilket kan jämföras med 3,7 procent som är genomsnittet för alla
branscher. Snabbväxande företag är således underrepresenterade inom detaljhandeln
och överrepresenterade i branscher såsom transport, finansiell verksamhet och
utbildning.
I Figur 4.3 jämförs återigen andelen snabbväxande företag i detaljhandeln med andelen
snabbväxande företag i andra branscher, men denna gång är de snabbväxande
företagen definierade enligt den definition som Eurostat-OECD (2007) tagit fram. Vi kan
observera att även med OECD:s definition av snabbväxande företag har detaljhandeln
en lägre andel än det totala genomsnittet (0,2 procent för detaljhandeln jämfört med det
totala genomsnittet på 1,1 procent).
16
Figur 4.2. Andel snabbväxande företag i olika branscher, 1998-2010
Figur 4.3. Andel snabbväxande företag i olika branscher enligt OECD:s definition, 19982010
17
Enligt resultaten som presenteras i Figur 4.3 har branscher såsom byggbranschen,
hälso - och sjukvård, samt fastighets - och uthyrningsverksamhet relativt många
snabbväxande företag. Transportbranschen och utbildningsverksamhet visar sig med
denna definition också ha ett relativt stort antal snabbväxande företag. En tydlig
indikation är att skillnaden mellan de branscher som har minst respektive störst andel
snabbväxande företag ökar när Eurostat-OECDs definition på snabbväxande företag
används. Detta beror mest troligt på att denna definition gynnar tillväxten i större företag
på bekostnad av de branscher där tillväxten framförallt sker hos företag med mindre än
tio anställa.
Fokuseringen gentemot de snabbväxande företagen har dock kritiserats för att deras
tillväxt inte är persistent över tid (Parker m fl., 2010; Hölzl, 2014; Daunfeldt och
Halvarsson, 2015). I syfte att studera om detta även gäller för företag inom detaljhandeln
skattar vi sannolikheten för att ett detaljhandelsföretag som befinner sig i en viss
tillväxtkategori i period t kommer att befinna sig i andra tillväxtkategorier i period t+1.
Resultaten presenteras i en så kallad transitionsmatris i Tabell 4.1, och visar att de
snabbväxande företagen inom detaljhandeln har en låg sannolikhet att vara
snabbväxande företag i nästkommande treårsperiod. Endast 5,5 procent av de 3,7
procent snabbast växande detaljhandelsföretagen förväntas fortsätta att vara
snabbväxare i den efterföljande treårsperioden. Detta är något lägre än motsvarande
siffra för hela ekonomin, där cirka 7 procent av de snabbväxande företagen i förväntan
kommer att tillhöra gruppen av snabbast växande företag i den kommande
treårsperioden (Tabell 4.2).
Vi kan också observera att de detaljhandelsföretag som har den mest negativa
tillväxttakten i period t är de som är mest sannolika att klassificeras som snabbväxande
företag i termer av antalet anställda i period t+3. Detta indikerar att de snabbväxande
företagen ofta har en relativt volatil tillväxt, där den snabba tillväxten kan förklaras av en
snabb återhämtning ifrån en tidigare neddragning av verksamheten. Liknande resultat
har tidigare presenterats av Daunfeldt och Halvarsson (2015). Vi kan också konstatera
att de företag som befinner sig i mitten av tillväxtfördelningen, det vill säga de företag
som har ingen eller en mycket marginell tillväxt av antalet anställda, kännetecknas av
en hög grad av tillväxtpersistens. Sannolikheten att ett företag som befinner sig i
percentilen 25-74 kommer att befinna sig i denna percentil i kommande period är så hög
som 0,6. Detta innebär att de företag som inte växer i period t med störst sannolikhet
inte kommer att göra detta i nästa treårsperiod heller.
Vi kan således konstatera att det finns en hög grad av persistens bland de företag som
inte växer, alternativt växer marginellt. Detta visar att de flesta detaljhandelsföretag som
inte växer i period t inte heller kommer att växa i t+3. Den höga graden av persistens
bland de företag som inte växer är enligt Bornhäll m fl (2015) av intresse utifrån ett
policyperspektiv. Detta resultat visar nämligen att de flesta företag som inte växer under
en treårsperiod inte heller kommer att växa i nästkommande treårsperiod. Ofta har
denna grupp betraktas som en homogen grupp, bestående av företag som inte har
tillväxtambitioner och som politiken därför inte bör fokuseras gentemot (Shane, 2009).
Men det finns, i enlighet med vår teoretiska modell (se Figur 3.1) skäl att tro att denna
grupp både består av företag som saknar tillväxtambitioner och sådana som vill växa,
men inte gör det under rådande institutionella förutsättningar. I nästkommande avsnitt
väljer vi därför att närmare studera utvecklingen för denna grupp av företag.
18
Tabell 4.1. Transitionssannolikheter för detaljhandelföretagens tillväxt av antal anställda,
olika tillväxtgrupper där de snabbväxande företagen finns i gruppen gi,t98-100
Tidsperiod t
Tidsperiod t+3
gi,t1-3
gi,t4-9
gi,t10-24
gi,t25-74
gi,t75-89
gi,t90-97
gi,t98-100
gi,t1-3
0,01
0,04
0,03
0,70
0,02
0,03
0,18
gi,t4-9
0,03
0,06
0,05
0,68
0,04
0,08
0,07
gi,t10-24
0,02
0,06
0,13
0,56
0,14
0,07
0,02
gi,t25-74
0,02
0,06
0,13
0,60
0,12
0,05
0,02
gi,t75-89
0,01
0,04
0,20
0,42
0,26
0,07
0,01
gi,t90-97
0,02
0,03
0,21
0,41
0,23
0,07
0,03
gi,t98-100
0,02
0,09
0,16
0,35
0,19
0,13
0,05
Tabell 4.2. Transitionssannolikheter för alla företags tillväxt av antal anställda, olika
tillväxtgrupper där de snabbväxande företagen finns i gruppen gi,t98-100
Tidsperiod t+3
Tidsperiod t
gi,t1-3
gi,t4-9
gi,t10-24
gi,t25-74
gi,t75-89
gi,t90-97
gi,t98-100
gi,t1-3
0,02
0,03
0,03
0,71
0,02
0,03
0,16
gi,t4-9
0,03
0,07
0,06
0,62
0,05
0,06
0,10
gi,t10-24
0,03
0,08
0,16
0,51
0,14
0,07
0,03
gi,t25-74
0,02
0,07
0,13
0,58
0,12
0,06
0,03
gi,t75-89
0,01
0,05
0,22
0,35
0,27
0,08
0,02
gi,t90-97
0,03
0,04
0,23
0,34
0,24
0,09
0,04
gi,t98-100
0,03
0,11
0,17
0,32
0,19
0,12
0,07
19
5. Förekomsten av sovande gaseller inom detaljhandeln
I syfte att närmare studera de företag som inte realiserar sin tillväxtpotential väljer vi i
detta avsnitt att rikta vår uppmärksamhet gentemot de detaljhandelsföretag som inte
växer, trots god lönsamhet.
Forskningen har tidigare visat att företag som uppvisar en god lönsamhet har bättre
förutsättningar för att uppnå en hållbar framtida tillväxt (Davidsson m fl., 2009). En
tidigare studie av Bornhäll m fl. (2015) har visat att denna grupp utgör cirka 10 procent
av alla aktiebolag i Sverige, vilket innebär att dessa företag utgör en mycket större grupp
än de snabbväxande företagen. Om förändrade villkor kan leda till att dessa företag
anställer ytterligare en arbetstagare kan detta således få betydande positiva effekter på
den aggregerade sysselsättningstillväxten i ekonomin. Handelsbranschen är i detta
sammanhang av speciellt intresse att studera eftersom detaljhandelsföretag förmodas
bidra med instegsarbeten för de grupper som har problem med att etablera sig på
arbetsmarknaden.
I enlighet med Bornhäll m fl. (2015) delar vi därför in företag inom detaljhandeln i en 3x3
matris på basis av deras sysselsättningstillväxt och lönsamhet, se Figur 5.1, där:
1 = Företag med låg lönsamhet och minskning av antalet anställda.
2 = Företag med en genomsnittlig lönsamhet och minskning av antalet anställda.
3= Företag med hög lönsamhet och en minskning av antalet anställda.
4 = Företag med låg lönsamhet och oförändrat antal anställda.
5 = Företag med en genomsnittlig lönsamhet och oförändrat antal anställda.
6 = Företag med hög lönsamhet och oförändrat antal anställda (sovande gaseller).
7 = Företag med låg lönsamhet och en ökning av antalet anställda.
8 = Företag med en genomsnittlig lönsamhet och en ökning av antalet anställda.
9 = Företag med hög lönsamhet och en ökning av antalet anställda.
Figur 5.1. Klassificeringen av detaljhandelsföretag utifrån deras kombination av tillväxt
i antal anställda och avkastning på totalt kapital.
Avkastning på totalt kapital (ROA)
Förändring
antal anställda
Låg
Genomsnittlig
Hög
-
1
2
3
0
4
5
6
+
7
8
9
Lönsamheten mäts som den totala avkastningen på satsat kapital (ROA). Grupperna
med låg ROA (vänstra kolumnen) har under perioden en genomsnittlig ROA på -8,0
procent, mittengrupperna (mittenkolumnen) en genomsnittlig ROA på 6,1 procent och
grupperna med hög lönsamhet (högra kolumnen) hade ett genomsnitt på 21,8 procent.
Vi riktar här speciellt fokus mot grupp 6 (fetmarkerad i Figur 5.1) som är de sovande
gasellerna, det vill säga de företag som inte växer trots god lönsamhet. Vi är också
intresserade av grupp 5 eftersom den delvis består av företag som inte förändrar antalet
anställda över tid, men som skulle göra detta om villkoren för företagande var
20
annorlunda. Notera även att grupp 9 är av speciellt intresse att studera eftersom den
gruppen innehåller de företag som växer med bibehållen hög lönsamhet mellan två
treårsperioder.
Deskriptiv statistisk avseende förändringen av antal anställda (Tillväxt), avkastningen
på total kapital (ROA), företagens storlek i termer av antal anställda och företagens ålder
för de nio olika grupperna i Figur 5.1 presenteras nedan i Tabell 5.1.
Tabell 5.1. Deskriptiv statistik för de olika tillväxt-vinst grupperna i Figur 5.1, 1998-2009.
Variabel
Tillväxt
ROA
Storlek
Ålder
Grupp1
Obs Medel
3 069 -1,06
3 154 -17,14
3 154
6,81
3 154 21,98
Grupp 4
Obs Medel
4 715 -0,01
4 926 -6,57
4 926
3,21
4 926 21,08
Variabel
Tillväxt
ROA
Storlek
Ålder
Grupp 7
Obs Medel
1 704
1,69
1 762 -7,69
1 762 12,06
1 762 18,81
Variabel
Tillväxt
ROA
Storlek
Ålder
S.a.
4,7
81,7
13,61
14,81
Variabel
Tillväxt
ROA
Storlek
Ålder
S.a.
0,36
40,28
3,73
14,78
Grupp 2
Variabel Obs Medel
Tillväxt 6 641 -1,17
ROA
6 784
5,3
Storlek 6 866
5,82
Ålder
6 866 20,61
Grupp 5
Variabel Obs Medel
Tillväxt 10 679 -0,01
ROA
11 107
5,6
Storlek 11 242 3,66
Ålder
11 242 20,29
S.a.
0,83
48,66
3,53
14,36
Variabel
Tillväxt
ROA
Storlek
Ålder
Grupp 3
Obs Medel
1 837 -1,09
1 876
21,9
1 876 10,42
1 876 22,15
Grupp 6
Obs Medel
4 383 -0,05
4 534 18,69
4 534
4,91
4 534 20,54
S.a.
9,28
35,31
39,3
14,48
Variabel
Tillväxt
ROA
Storlek
Ålder
Grupp 8
Obs Medel
5 619
1,25
5 810
6,28
5 848 10,75
5 848 17,84
S.a.
4,99
43,81
35,33
13,93
Variabel
Tillväxt
ROA
Storlek
Ålder
Grupp 9
Obs Medel
3 885
1,53
3 995 19,98
3 995 18,02
3 995 18,97
S.a.
4,11
72,88
30,65
16,28
S.a.
4,23
31,24
17,01
15,54
S.a.
2,4
22,86
5,54
14,38
S.a.
6,2
19,17
66,25
13,99
Vi kan från Tabell 5.1 se att grupp 6, det vill säga de sovande gasellerna, i genomsnitt
har cirka fem anställda och har funnits på marknaden i mer än tjugo år. Detta kan
jämföras mot grupp 9, det vill säga de detaljhandelsföretag som både har en hög
lönsamhet och en hög sysselsättningstillväxt. Detaljhandelsföretag i denna grupp är i
genomsnitt mer än tre gånger större (cirka 18 anställda), men marginellt yngre. Notera
också att de företag som inte växer, men som har låga vinster alternativt genomsnittliga
vinster (grupp 5), också är relativt små. Detta utgör en indikation på att det framförallt är
små företag som väljer att inte expandera verksamheten mellan två treårsperioder, vilket
talar för att det är dessa företag som möter flest tillväxtbarriärer.
Vi kan från Tabell 5.1 också observera att de sovande gasellerna är relativt vanliga inom
detaljhandeln. Under den studerade tidsperioden är fler observationer inom den gruppen
jämfört med de företag som växer med hög lönsamhet. Vi kan också konstatera att en
stor grupp består av de företag som inte växer och har en lönsamhet i paritet med det
genomsnittliga företaget i ekonomin.
I syfte att tydligare illustrera hur många sovande gaseller det finns inom detaljhandeln
summeras dess andel under tre stycken treårsperioder i Tabell 5.2. Resultaten visar att
andelen sovande gaseller uppgår till mellan 9,9 till 10,86 procent av alla
detaljhandelsföretag under den studerade tidsperioden, vilket indikerar att det finns en
stor tillväxtpotential inom detaljhandeln i Sverige som inte har realiserats. Vi kan också
se att detaljhandeln har mellan 1,33 till 2,24 procent fler sovande gaseller i jämförelse
med andelen sovande gaseller i hela ekonomin. Detta utgör en indikation på att
lönsamma detaljhandelsföretag är mindre benägna att expandera sin verksamhet
21
jämfört med ett genomsnitt av alla andra branscher. Detta kan antingen förklaras av att
fler handelsföretag inte har några tillväxtambitioner, alternativt att de möter fler
tillväxtbarriärer än det genomsnittliga företaget i ekonomin.
Notera också det stora antalet företag som befinner sig i grupp 5, det vill säga de företag
som inte växer men har en lönsamhet i paritet med genomsnittsföretaget i ekonomin.
Andelen företagen i denna grupp uppgår till mellan 24,48 och 27,33 procent av alla
detaljhandelsföretag, det vill säga ungefär vart fjärde företag inom detaljhandeln tillhör
denna grupp. Det är mellan 1,88 och 4,28 procent fler än vad som gäller för ekonomin
som helhet. De sovande gasellerna har en mycket god lönsamhet, vilket talar för att det
troligen inte är brist på interna resurser som hindrar dem från att växa. Det är mer troligt
att detta utgör ett problem för företag i grupp 5, som är en betydligt större grupp av
företag än de sovande gasellerna.
Tabell 5.2. Antal och andel sovande gaseller (grupp 6), samt företag som inte växer
men har genomsnittlig lönsamhet (grupp 5) inom detaljhandeln och hela ekonomin,
1998-2010.
Perio
d
Antal
gr. 5
Andel gr. 5,
detaljhandeln
Andel gr. 5,
hela
ekonomin
Antal
gr. 6
Andel gr. 6,
detaljhandel
n
Andel gr. 6,
hela
ekonomina
19982001
22 988
27,33%
23,05%
1 181
10,11%
7,87%
20012004
22 480
24,56%
21,63%
1 200
9,90%
8,53%
20042007
21 651
25,20%
22,84%
1 120
10,26%
8,93%
20072010
19 229
24,48%
22,60%
1 030
10,86%
9,44%
a Denna
andel bygger på statistik som presenteras i Bornhäll m fl (2015).
Det behöver dock inte vara något problem med att företag under en kortare period inte
väljer att anställa fastän deras lönsamhet är relativt god. En tydligare indikation på brist
på tillväxtambitioner eller förekomsten av tillväxtbarriärer är om företagen fortsätter att
vara lönsamma, men inte växa i kommande tidsperioder. Bornhäll m fl. (2015) har
tidigare visat att detta är fallet när vi studerar alla företag i ekonomin, det vill säga att de
sovande gasellerna har en hög sannolikhet att vara sovande gaseller även i kommande
perioder. Enligt deras resultat var sannolikheten att en sovande gasell i tidsperiod t
också var en sovande gasell i tidsperiod t+3 så hög som 0,25. Sannolikheten att dessa
företag hade lika många anställda i den kommande treårsperioden, men en
genomsnittlig lönsamhet, var också mycket hög (0,24). Detta visar att nästan hälften av
de sovande gasellerna inte växer i nästkommande treårsperiod, trots att de fortsätter att
ha höga eller medelhöga vinster.
I syfte att studera om detta även är fallet för företag inom detaljhandeln skattar vi
motsvarande transitionsmatriser för de företag som är aktiva inom denna bransch.
Resultaten presenteras i Tabell 5.3 och visar på en likartad bild för
detaljhandelsföretagen. Det är alltså mycket sannolikt att de detaljhandelsföretag som
har en hög lönsamhet, men ingen tillväxt i antalet anställda, kommer att fortsätta att ha
detta under den kommande treårsperioden. Detta ger en indikation på att
sysselsättningen i Sverige skulle kunna öka betydligt om dessa företag valde att
använda sina vinster för att nyanställa och utveckla sin affärsverksamhet.
22
Resultaten i Tabell 5.3 indikerar också att de företag som inte anställer, men som har
en lönsamhet i paritet med genomsnittsföretaget, har en än högre grad av persistens. I
förväntan kommer 35 procent av dessa företag tillhöra samma grupp (5) i
nästkommande tidsperiod. Dessa företag kanske inte har tillräckligt hög lönsamhet för
att expandera verksamheten, men skulle kunna få det om lönsamheten förbättrades
genom förändringar av de institutionella villkoren för företagande.
Tabell 5.3. Transitionsmatris för olika kombinationer av tillväxt och vinster mellan period
t och t+3, detaljhandelsföretag.
Tidsperiod t
Tidsperiod t+3
Grupp
1
2
3
4
5
6
7
8
9
1
0,14
0,17
0,02
0,22
0,22
0,03
0,06
0,12
0,03
2
0,08
0,16
0,04
0,13
0,26
0,08
0,04
0,15
0,06
3
0,06
0,14
0,08
0,05
0,18
0,16
0,03
0,12
0,18
4
0,11
0,18
0,02
0,24
0,27
0,04
0,04
0,07
0,01
5
0,07
0,15
0,03
0,13
0,35
0,10
0,03
0,10
0,05
6
0,03
0,11
0,06
0,05
0,25
0,24
0,01
0,12
0,14
7
0,19
0,27
0,03
0,09
0,16
0,03
0,07
0,11
0,04
8
0,08
0,22
0,07
0,07
0,18
0,07
0,04
0,16
0,11
9
0,03
0,14
0,11
0,02
0,12
0,15
0,02
0,15
0,27
En hypotes är att den observerade höga graden av tillväxtpersistens för de sovande
gasellerna, samt de företag med nolltillväxt som har en genomsnittlig lönsamhetsnivå,
inte gäller om vi studerar framtida treårsperioder. Vi har dock studerat detta och
resultaten visar att persistensen även är väldigt hög om vi studerar kombinationen
tillväxt och lönsamhet under den nästkommande treårsperioden, det vill säga 4-6 år efter
det av vi först har kunnat klassificera ett företag i grupp 5 eller 6. Resultaten rapporteras
i Tabell A1 i appendixet och bekräftar bilden som ges av Tabell 5.3 ovan. Nästan hälften
av de företag som har hög lönsamhet utan tillväxt i antalet anställda fortsätter att ha hög
eller medelhög lönsamhet utan tillväxt efter 4-6 år. En tredjedel av företagen i grupp 5
befinner sig i samma grupp 4-6 år senare.
I syfte att närmare studera om de sovande gasellerna inom detaljhandeln signifikant
skiljer sig från de företag som använder sin goda lönsamhet för att öka antalet anställda
skattar vi i nästa steg följande linjära probabilitetsmodell:
‫ܦ‬௜௧ = ߙ଴ + ࢽᇱ௞ ࢄ௜,௧ିଵ + ࢼ′௦ ࢆ௝,௠,௧ିଵ + ࢾ′௩ ࢅ௠,௧ + ࣁ′௩ ࡵ௝ + ࣅ′௟ ࡾ௠ + ࣂ′௛ ࢀ௧ + ߳௧ ,
(1)
där Dit är en dikotom variabel som antar värdet ett om företag i tillhör den studerade
gruppen under treårsperioden t, och värdet noll om företaget klassificeras in i en annan
grupp. Företagsspecifika faktorer fångas upp av vektorn Xit–1; Zimt–1 är en vektor av
industrispecifika förklaringsfaktorer; Ymt är en vektor av regionala faktorer; Ij och Rm är
industri samt regionspecifika fixa effekter. De senare fångar upp alla industri - och
regionspecifika faktorer som inte varierar över tid, men som påverkar sannolikheten att
23
ett detaljhandelsföretag är en sovande gasell. Tt är slutligen en vektor av tidsspecifika
fixa effekter som fångar upp de tidsvarianta förklaringsfaktorerna, till exempel
konjunkturen, som påverkar sannolikheten att ett företag kan klassificeras som en
sovande gasell under en studerad treårsperiod. Vissa av de oberoende variablerna är
laggade en period för att undvika problem med omvänd kausalitet.
De företagsspecifika variablerna inkluderar företagsstorlek, mätt som det genomsnittliga
antalet anställda under den föregående treårsperioden. Denna variabel inkluderas
eftersom ett stort antal studier har visat att små företag tenderar att växa snabbare än
större företag (Hall 1987; Evans 1987; Dunne m fl., 1989; Audretsch m fl., 1999; Calvo,
2006). Vektorn Xit-1 inkluderar också företagets ålder, vilket är definierat som
observationsdatumet minus det registrerade startåret. Den senare informationen finns
tillgängligt för alla företagsstorlekar och det tidigaste registreringsdatumet är från 1897.
Denna variabel har under senare tid fått allt större uppmärksamhet eftersom det har
visat sig att företagets ålder kan vara viktigare än storleken för att förklara företagstillväxt
och där yngre företag ofta har visat sig växa snabbare än äldre företag (Coad, 2009;
Haltiwanger m fl., 2013). Vi kontrollerar också för ägandeform genom att inkludera en
indikatorvariabel som antar värdet ett om företaget tillhör en företagsgrupp och noll
annars, samt företagets finansiella styrka. Den senare förklaringsfaktorn approximeras
med storleken på det egna kapitalet i förhållande till de totala skulderna under den
föregående tidsperioden. Detaljhandelsföretagen som tillhör en företagsgrupp, samt de
som är finansiellt starkare, antas vara mindre sannolika att tillhöra gruppen av företag
som inte växer trots hög lönsamhet.
I vektorn av industrispecifika variabler, Zim–1, ingår avkastningen på totalt kapital för det
genomsnittliga företaget för varje industri och kommun under föregående period. Denna
variabel inkluderas för att fånga vinstmöjligheter för potentiella nystartade företag.
Vinstosäkerheten skattas som den betingade variationen i ovanstående variabel. En
industrivariabel som fått stor uppmärksamhet är den så kallade ”minimum efficient scale”
(MES), vilket är ett mått på hur snabbt ett nystartat företag måste växa för att uppnå
någon sorts optimal storleksnivå. Tanken är att företag som finns i branscher med en
hög MES måste växa snabbare, vilket innebär att sannolikheten för att observera
sovande gaseller skulle vara lägre i dessa branscher. Vi approximerar MES med
omsättningen hos medianföretaget i respektive bransch under föregående period.
Sannolikheten att observera sovande gaseller kan också påverkas av konkurrensen på
marknaden, där en hög marknadskoncentration (det vill säga få dominerande företag),
kan leda till att färre lönsamma företag väljer att expandera sin verksamhet.
Marknadskoncentration mäts genom ett så kallat Herfindahl-index, vilket beräknas som
summan av företagens marknadsandelar kvadrerat. Om samtliga företag hade lika stora
inkomster skulle vårt mått för marknadskoncentration anta värdet 1/k, där k är antalet
företag inom kommunen och branschen. Om istället hela marknaden skulle kontrolleras
av ett företag skulle värdet bli lika med 1. Vi kontroller i ekvation (1) också för antalet
företag i varje industri och kommun under föregående period.
Vektorn av regionsspecifika faktorer, Ymt, inkluderar bland annat antalet invånare i
kommunen och befolkningstätheten. Vi förväntar oss att sovande gaseller är mer vanliga
i regioner som är mer glesbefolkade eftersom den lokala marknaden då är mer
begränsad och kanske inte tillåter en expansion av verksamheten. Vi kontrollerar också
för den lokala tillgången på högre utbildning genom att inkludera en indikatorvariabel
som antar värdet ett om det finns ett universitet eller en högskola i kommunen, annars
antar den värdet noll. Vi mäter också utbildningsnivån i kommunen som andelen
personer i åldern 16-74 år som har minst tre års eftergymnasial utbildning. Slutligen kan
också förekomsten av sovande gaseller påverkas av lokala politiska faktorer. Vi
kontrollerar här för politiska preferenser genom en indikatorvariabel som antar värdet ett
för de kommuner där allianspartier är i majoritet. Tanken är att dessa partier oftast för
en mer företagsvänlig politik, vilket kan minska sannolikheten att observera sovande
24
gaseller i kommunen. Det kan dock tänkas att företag uppskattar stabila spelregler mer
än vilket parti som faktiskt styr i kommunen. Vi kontroller därför också för politisk stabilitet
genom att inkludera ytterligare ett Herfindahl-index som mäter summan av partiernas
kvadrerade röstandelar i det senaste kommunvalet. Ett lägre värde på denna variabel
indikerar att makten är utspridd på fler partier och att den politiska situationen i
kommunen är mer instabil.
Resultaten från skattningen av ekvation (1) presenteras i tabell 5.4 nedan, medan
deskriptiv statistisk för alla inkluderade variabler presenteras i tabell A2 i appendixet.
När vi jämför de sovande gasellerna inom detaljhandeln med de detaljhandelsföretag
som växer med en god lönsamhet (grupp 6 vs grupp 9) kan vi observera ett flertal
intressanta skillnader. De sovande gasellerna är exempelvis signifikant mindre, äldre
och mindre benägna att tillhöra en företagsgrupp. Vi kan också observera att ett antal
industrispecifika faktorer kan förklara uppkomsten av sovande gaseller inom
detaljhandeln. De är exempelvis mindre vanliga i industrier som har en hög MES, samt
mer vanliga i industrier där ett fåtal företag dominerar marknaden. Analysen ger stöd för
att konkurrens från ett fåtal dominerande aktörer är negativt för företagstillväxten.
De regionala faktorerna verkar inte vara speciellt viktiga för att förklara uppkomsten av
sovande gaseller. Den enda regionala faktorn som blir statistiskt signifikant är
förekomsten av universitet eller högskola. Förekomsten av universitet eller högskola
verkar vara förknippat med en lägre andel sovande gaseller i den aktuella regionen.
Detta skulle kunna tolkas som att kompetensförsörjningen underlättas av att ett
universitet/en högskola etableras i närheten, vilket är positivt för företagstillväxten och
leder till att antalet sovande gaseller minskar.
Liknande resultaten fås när vi istället jämför den stora gruppen av företag som inte växer,
men som har en genomsnittlig lönsamhet, gentemot de företag som växer med
lönsamhet (grupp 5 vs grupp 9). I detta fall ser vi också att grupp 5 har en bättre finansiell
styrka än grupp 9, vilket kan bero på att den senare gruppen lånefinansierar sin
expansion. Resultaten från den ovanstående analysen visar att de företag som inte
växer, men har en genomsnittlig eller hög lönsamhet, inte är slumpmässigt fördelade
bland populationen av detaljhandelsföretag; utan att de signifikant skiljer sig från de
lönsamma företag som väljer att växa. Vi ser också att båda dessa grupper är mer
sannolika att vara små, vilket innebär att en näringslivspolitik för fler växande företag
behöver fokuseras gentemot de små företagens förutsättningar för tillväxt.
25
Tabell 5.4. Resultat avseende sannolikheten att klassificeras som en sovande gasell
inom detaljhandeln, jämfört med urval av andra grupper, 1998-2010. Den beroende
variabeln antar värdet 1 för företag i den/de första gruppen/grupperna i
kolumnrubrikerna och 0 för den/de andra gruppen/grupperna.
Variabler
Storlek
5 vs 9
6 vs 5
6 vs 9
-0,00174***
0,0141***
-0,00119***
(0,000418)
(0,00130)
(0,000270)
Ålder
0,00167***
-0,000528
0,00192***
(0,000311)
(0,000334)
(0,000485)
Företagsgrupp (D)
-0,230***
0,0940***
-0,150***
(0,0101)
(0,0105)
(0,0136)
Finansiell styrka
0,00154***
-0,00106***
0,00179
(0,000521)
(0,000322)
(0,00278)
Vinstmöjligheter
-0,00176***
0,000790
-0,000445**
(0,000316)
(0,000532)
(0,000218)
Vinstosäkerhet
-1,71e-07
4,43e-07
2,36e-08
(4,33e-07)
(4,58e-07)
(4,61e-07)
MES
-0,00446***
0,00208
-0,00160*
(0,00135)
(0,00129)
(0,000891)
Konkurrens
0,181***
-0,0715
0,160**
(0,0494)
(0,0526)
(0,0793)
Antal företag
1,49e-05
0,000133
0,000342
(0,000281)
(0,000288)
(0,000392)
Befolkning
1,69e-09
5,63e-08
7,46e-08
(6,13e-08)
(6,71e-08)
(1,02e-07)
Befolkningstäthet
8,26e-06
-9,16e-06
-4,34e-06
(1,14e-05)
(1,24e-05)
(1,93e-05)
Universitet (D)
-0,0409***
-0,0139
-0,0617***
(0,0154)
(0,0163)
(0,0235)
Utbildningsnivå
0,0226
0,135
0,0502
(0,110)
(0,117)
(0,177)
Politiska preferenser
0,0157
-0,000836
0,0148
(0,0126)
(0,0135)
(0,0201)
Politisk styrka
0,405***
-0,159
0,342*
(0,119)
(0,130)
(0,203)
Konstant
0,786***
0,141
0,617***
(0,104)
(0,148)
(0,209)
Observationer
9 307
9 659
5 338
R-squared
0,126
0,039
0,083
Time FE
YES
YES
YES
Regional FE
YES
YES
YES
Industry FE
YES
YES
YES
Sleeping gazelles
--38.5%
48.4%
Not: Robusta standardfel i parenteserna; (D) = dummyvariabel.
*** p<0,01, ** p<0,05, * p<0,1
5&6 vs 8&9
-0,00159***
(0,000333)
0,00206***
(0,000272)
-0,176***
(0,00814)
0,00164***
(0,000553)
-0,000350**
(0,000176)
1,56e-07
(2,86e-07)
-0,00325**
(0,00126)
0,135***
(0,0427)
-0,000104
(0,000230)
2,62e-08
(5,50e-08)
1,29e-05
(1,02e-05)
-0,0483***
(0,0134)
-0,0928
(0,0983)
0,0191*
(0,0112)
0,313***
(0,111)
0,672***
(0,115)
15 552
0,077
YES
YES
YES
55.8%
26
6. Vilka är tillväxtbarriärerna för detaljhandelsföretag i Sverige?
I avsnitt 3 definierade vi en rad olika institutionella villkor som kan hämma företagandet
och i det föregående avsnittet visade vi att detaljhandeln karakteriseras av att det finns
relativt många företag som inte växer. Vidare visade det sig att ett flertal av dessa företag
har de finansiella förutsättningarna för att växa, men avstår av någon anledning.
Tillväxtpotentialen bland svenska företag bekräftas också av nationell statistik från
Tillväxtverket som visar att 70 procent av de svenska företagen vill växa, varav 38
procent genom att öka antalet anställda (Tillväxtverket, 2014).2
Figur 6.1. Tillväxtvilja bland svenska företag (0-49 anställda).
38
32
Vill växa
Omsättning och
anställda
Endast
omsättning
Vill inte
växa
0
20
40
60
80
Källa: Tillväxtverket (2014) – Företagens villkor och verklighet. Figur egen bearbetning.
Vad kan avsaknaden av tillväxt, trots förekomsten av tillväxtambitioner, bero på? I detta
avsnitt ska vi närmare analysera vad det är som kan förklara att så många
detaljhandelsföretag avstår från att växa. Frågan är om oviljan att nyanställa personal i
detaljhandeln är kopplad till regelkrångel, höga skatter på kapital, regleringar på
arbetsmarknaden, svårigheter att få tag i riskkapital eller brist på kompetens?
I syfte att analysera detta börjar vi med att studera internationell statistik från
Världsbanken för att se hur Sverige förhåller sig jämfört med andra OECD-länder
generellt sett när det gäller regelbördan inom olika områden. Världsbankens Doing
Business Database samlar regelbundet in statistik över regelbördan förknippad med att
driva företag i olika länder. Världsbanken gör med hjälp av denna data internationella
jämförelser av hur lätt det är att bedriva näringsverksamhet. Sverige hamnar i rankingen
på plats 11 av 189, och klassas därmed som ett av världens bästa länder att bedriva
företag i med avseende på regelbördan. Sverige placerar sig dock bättre på vissa
områden än andra.
I Figur 6.2 jämför vi Sverige med OECD-genomsnittet för de olika regleringsområdena.
Resultaten visar att av de rankade delområdena ligger Sverige sämst till på området
finansiering, men har bäst ranking när det gäller avsaknad av handelshinder samt
möjligheten att etablera och upprätthålla kontrakt.
2
Johansson m fl (2013, s. 38) visar också att cirka 60 procent av alla företag uppger att brist på
tillväxtambitioner inte utgjort något hinder för företagets expansion.
27
Figur 6.2. Regelbörda inom olika områden, 2015.
Kontrakt
Handelshin
der
Nyföretagan
de
70
60
50
40
30
20
10
0
Skatter
Bygglov
Lagfart
Sverige
OECD medelvärde
Finansiering
Investerarsk
ydd
Källa: Doing Business Database, Världsbanken, 2015.
Resultaten indikerar således att det inte verkar vara den totala regelbördan som
förhindrar detaljhandelsföretag i Sverige från att expandera verksamheten. Det enda
området där Sverige har en större regelbörda än det genomsnittliga OECD-landet är
regler gällande finansiering av verksamheten. Detta innebär i praktiken av företag
riskerar möta administrativa hinder då de säker finansiering för att växa, vilket kan
hämma tillväxtviljan.
Svårigheter att hitta en finansiering för att expandera verksamheten är en faktor som
ofta lyfts fram som en tillväxtbarriär (se t.ex. Beck and Demirguc-Kunt, 2006). Här är det
viktigt att inse att en expansion av verksamheten ofta är förknippad med hög grad av
osäkerhet, vilket leder till att externa finansiärer kan vara ovilliga (på rationella grunder)
att låna ut pengar till företaget. Det är därför av betydelse att särskilja mellan en
expansion som sker genom finansiering av internt genererat kapital, respektive extern
finansiering. Men denna distinktion är inte bara viktig på grund utav svårigheten att få
extern finansiering, utan också på grund utav att kontroll är en mycket viktigt faktor för
många små företag (Myers, 1984; Davidsson, 1989; Mueller, 2008). Detta innebär att
företagarna kan vara ovilliga att finansiera en expansion med externt genererade medel,
även i de fall där de erbjuds extern finansiering som kraftigt ökar deras
tillväxtmöjligheter.
Oviljan att ta in externt ägarkapital på grund utav att detta leder till minskad kontroll har
tidigare bekräftats av Cressy och Olofsson (1996), samt Johansson m fl. (2013). I den
senare studien analyserades 1 000 svenska företag, och hela 90 procent av företagen
uppgav att oberoende och kontroll var viktiga motiv för deras företagande. Resultaten i
studien indikerade också att företagarnas pris för att släppa på kontrollen av företaget
ofta var mycket högt och att internt genererade medel var det vanligaste sättet att
finansiera en expansion av verksamheten, medan externa delägare var den minst
vanliga finansieringskällan. Detta tyder på att det snarare är svårigheter med att bygga
upp internt genererade medel, snarare än möjligheterna att få extern finansiering, som
kan förklara varför många detaljhandelsföretag inte väljer att expandera verksamheten.
Vad kan då göras för att öka tillgången på internt genererat kapital i
detaljhandelsföretagen? Ett intressant förslag är att förändra beskattning av
personaloptioner (Braunerhjelm m fl., 2012). En stor del av arbetet för att öka tillväxten
28
i företagen genomförs nämligen av de anställda, så kallad intraprenörskap (Carrier,
1994; Antoncic och Hisrich, 2001). Ett sätt för att ge de anställda ökade incitament att
verka för att företaget expanderar är introduktionen av personaloptioner, vilket ger en
möjlighet för nyckelpersonal att ta del av en framtida värdeökning av företaget i annan
form än lön. I Sverige beskattas dock optioner som lön på arbete, vilket tar bort delar av
deras incitamentsskapande effekt och minskar möjligheten att expandera verksamheten
genom internt genererat kapital. Den höga beskattningen av personaloptioner innebär
således svårigheter för företagen att finansiera en framtida tillväxt genom att de
anställda tar del av både risken och den potentiella framtida värdeökningen i företaget
(Barringer m fl., 2005; Davidsson och Henrekson, 2002). Företaget som ger ut
optionerna kan inte heller beräkna den totala kostnaden för programmet eftersom de
sociala avgifterna på optionerna inte betalas förrän de avyttras.
Tillgången på internt genererat kapital kan också öka om skattetrycket generellt minskar.
Davidsson och Henrekson (2002) menar exempelvis att höga skatter på inkomster gör
det svårt att bygga upp en privat förmögenhet i Sverige (även om det blivit lättare sedan
avskaffandet av arvs- och förmögenhetsskatten), vilket enligt ovanstående logik minskar
företagarnas vilja att expandera sin verksamhet. Andra sätt för att öka det interna
kapitalet är att sänka bolagsskatten eller skatten på kapitalinkomster. I en ambitiös
studie av mer än 500 skatteförändringar i 29 OECD-länder visar Faccio och Xu (2014)
att ökade bolagsskatter och skatt på utdelningar är förknippad med en högre grad av
lånefinansiering, vilket indikerar att möjligheterna att finansiera en expansion med
interna medel ökar om dessa skatter sänks.
En annan möjlig tillväxtbarriär för detaljhandelsföretagen är relaterad till
arbetsmarknadslagstiftningen och lönebildningen i Sverige. Av de 32 procent av
företagen i Tillväxtverket (2014) som uppgav att de vill växa i omsättning, men inte
genom att anställa, sa 55 procent att det berodde på att det inte var lönsamt att
nyanställa och 52 procent uppgav att reglerna kring anställning var för krångliga. Vidare
menade 57 procent av företagarna i denna grupp att det var ett för stort ansvar med att
anställa personal. Dessa siffror tyder på att det kan vara regleringar på
arbetsmarknaden, alternativt den svenska lönebildningen, som förhindrar
detaljhandelsföretagen från att öka antalet anställda.
Världsbanken har tidigare sammanställt data för att jämföra regelbördan inom
arbetsmarknadslagstiftningen i olika länder. Någon ranking har inte gjorts under de
senaste åren, men Eklund och Falkenhall (2010) har tidigare visat att Sverige rankades
lågt gällande arbetsmarknadsregleringar år 2010 (se figur 6.3 nedan). Regelbördan
kring anställningar och avsked tycks vara tung i Sverige i jämfört med övriga OECDländer.
I detta sammanhang är det dock av betydelse att skilja mellan regelbördan kring tillfälliga
tjänster respektive tillsvidare tjänster. Skälet till detta är att Sverige är en av de mest
reglerade ekonomierna i OECD när det gäller fasta tillsvidare anställningarna, medan
reglerna kring tillfälligt anställda är relativt liberala (Skedinger, 2011). Möjligheten att
säga upp och avskeda personal i Sverige regleras i LAS (Lagen om anställningsskydd)
och den kanske mest omstridda paragrafen i LAS utgörs av de så kallade
turordningsreglerna. Den reglerar i vilken ordning ett företag kan säga upp sina anställda
och verkar enligt principen ”sist in, först ut”, vilket innebär att nyanställda är de som löper
störst risk att bli uppsagda.
Turordningsreglerna innebär att en arbetsgivare inte kan välja fritt vem som ska
avskedas, vilket kan leda till att företaget tvingas säga upp viktig kompetens men inte
kan avskeda de som bidrar mindre till företaget. Detta innebär att företagen får större
problem med att ångra en felaktig rekrytering och att nyanställningar därmed är
förknippade med en högre risk, vilket kan förhindra företagen från att expandera
verksamheten (Skedinger, 2011). Vidare kan regeln ”sist in, först ut” också leda till ett
29
ökat utanförskap och en permanent högre arbetslöshet eftersom den gynnar ”insiders”
på bekostnad av ”outsiders” (Lindbeck och Snower, 1989, 2001).
Figur 6.3. Regelbörda inom olika områden, 2010.
Källa: Figur hämtat från Eklund och Falkenhall (2010) baserat på data från Doing Business Database,
Världsbanken, 2010.
En studie av Bornhäll m fl. (2014) ger också stöd för att turordningsreglerna verkar
hämmande på de mindre företagens tillväxt. De analyserade en reform av LAS som
genomfördes 2001 och som innebar att företag med mindre än elva anställda fick rätten
att undanta två anställda från turordningsreglerna. Effekterna av denna reform var enligt
studien att 5 000 nya arbeten skapades per år i företag med 5-9 anställda. Resultaten
indikerade också att de företag som hade tio anställda blev mindre benägna att
nyanställa, troligen på grund utav att de inte kunde växa utan att förlora möjligheten att
undanta två anställda vid uppsägning på grund utav arbetsbrist. Detta indikerar att
turordningsreglerna i LAS tidigare utgjorde en tillväxtbarriär för de företag som hade
färre än tio anställda. De tidigare resultaten när det gäller effekterna utav en
liberalisering av LAS är dock inte entydiga. Enligt von Below och Skogman Thoursie
(2010), som använder andra data än Bornhäll m fl. (2014), var nettosysselsättningen
opåverkad av LAS-reformen år 2001.
Frågan är vad effekten på tillväxten för detaljhandelsföretag skulle vara om
turordningsreglerna förändrades i dagsläget? Vår analys är att en sådan förändring
troligen inte skulle ha någon större effekt på sysselsättningstillväxten inom detaljhandeln
eftersom den stora majoriteten av alla detaljhandelsföretag är små och därmed redan
har möjlighet att undanta två anställda från turordningsreglerna. Större företag har också
större möjligheter är små företag att kringgå turordningsreglerna i LAS, till exempel
genom att rekrytera från bemanningsföretag, anställa tillfälligt anställda eller förhandla
om undantag med fackföreningen. I en undersökning från 2011 tyckte dock cirka 32
procent av handelsföretagen att regler kring anställning och uppsägning utgjorde ett
tillväxthinder (Tillväxtverket, 2012).
Det finns också ett antal andra regleringar förknippade med anställningar, till exempel
sjuklöneregler, upprättande av jämställdhetsplan och arbetsmiljöregler, som kan bromsa
företagstillväxten. Enligt statistik från Tillväxtverket ansåg cirka 8 procent av företagen
att krav på mångfaldsarbete utgjorde en tillväxtbarriär, medan 33 procent upplevde att
sjuklöneregler var ett hinder och 24 procent ansåg att ledighetsregler bromsade
företagets expansion. Detta talar för att enklare och mer generösa reglerar inom dessa
30
områden skulle kunna ha en positiv effekt på den observerade tillväxten för
detaljhandlare.
Det är dock mer sannolikt att det är lönebildningen, och framförallt de höga
lägstalönerna inom detaljhandeln, som förhindrar företagen från att anställa. Många av
de som anställs inom handeln är unga och har ingen tidigare arbetslivserfarenhet. Trots
detta är den aktuella ingångslönen för en 18-åring inom detaljhandeln 19 419 kronor,
vilket innebär att den totala månatliga arbetskraftskostnaden för att nyanställa uppgår
till minst 25 520 kronor.3 Till detta tillkommer också generösa tillägg för obekväm
arbetstid. Det har också skett en kraftig ökning av lägstalönerna inom detaljhandeln
under senare tid. Skedinger (2011) visar exempelvis att den reala lägstalönen för en 18åring ökade med hela 34 procent under perioden 1998-2008, och att lägstalönen
”binder” för många arbetstagare. Det senare innebär att många får betalt enligt
kollektivavtalets lägstalön, vilket utgör en indikation på att antalet anställda skulle öka
om lägstalönen sänktes. Skedinger (2011) studerar också hur sysselsättningen samt
antalet arbetade timmar inom detaljhandeln påverkades av de ökade lägstalönerna
under den studerade perioden. Enligt de presenterade resultaten ledde de ökade
lägstalönerna både till en minskad sysselsättning och ett minskat antal arbetade timmar
för 18-24 åringar, vilket indikerar att höga lägstalöner minskar företagarnas vilja att
nyanställa.
Detta talar för att ingångslönerna behöver minskas om vi ska få fler växande
detaljhandelsföretag i Sverige. Problemet är att de inte styrs av politiker i Sverige, utan
bestäms i kollektivavtal som förhandlas mellan arbetsgivare och fackliga organisationer.
Givet att arbetsmarknadernas parter inte kan lösa detta behövs andra åtgärder för att
minska kostnaden med att nyanställa. Besluten att sänka arbetsgivaravgiften för unga
ska ses i detta perspektiv eftersom det ledde till en minskning av arbetskraftskostnaden
för den grupp av arbetstagare som ofta har en lön som ligger i närheten av den
förhandlade lägstalönen. En alternativ reform skulle vara rent subventionerade
anställningar som innebär att företagare kan minska lägstalönen för nyanställningar
under en begränsad period. Ett exempel på detta är reformen med ”nystartsjobb” som
lanserades av regeringen 2006. Reformen innebär att arbetsgivare kan anställa
personer inskrivna på arbetsförmedlingen och få subventioner för detta.
Detta resonemang stöds också av Johansson m fl. (2013) som visar att företagen i
Sverige uppger höga arbetskraftskostnader som det främsta skälet till att de inte
expanderar verksamheten, något som illustreras i Figur 6.4.
Det faktum att en stor del av arbetskraften inom detaljhandeln är anställd till minimilön i
kombination med det faktum att många detaljhandelsföretag ser arbetskraftskostnader
som en tillväxtbarriär ger oss anledning att tro att en sänkning av lägstalönen skulle leda
till större benägenhet att anställa.
3 Lagt på de lagstadgade sociala avgifterna på 31,42 procent. I realiteten är dock arbetskraftskostnaderna
högre eftersom många arbetsgivare betalar in ytterligare avgifter för försäkringar och pensioner etc.
Summan är beräknad utan beaktandet av den reducerade arbetsgivaravgiften för unga.
31
Figur 6.4. I vilken utsträckning har följande varit eller är ett hinder för ditt företags
expansion?
Källa: Johansson m fl (2014), data från TNS Sifo. Bas: 1000 företag, 0-49 anställda.
Andra viktiga tillväxtbarriärer för de små företagen (0-49 anställda) är enligt resultaten i
Figur 6.4 brist på kompetent arbetskraft, lagar och regler samt svårigheter att finansiera
en expansion.
En annan undersökning över småföretagares upplevda tillväxtbarriärer är Företagens
villkor och verklighet, vilken genomförs av Tillväxtverket (Tillväxtverket, 2014).
Resultaten från den undersökningen visar istället att de största upplevda tillväxthindren
är konkurrens från andra bolag, följt av brist på lämplig arbetskraft, samt lagar och
myndighetsregler. Resultaten från den undersökningen sammanfattas nedan i Figur 6.5.
En förklaring till att många svenska företag upplever konkurrens som det största
tillväxthindret kan vara att de i allt större utsträckning konkurrerar på internationella
marknader, vilket illustreras av att 20 procent av företagen i undersökningen anser att
konkurrensen från företag utanför Sverige har ökat de senaste 5 åren. Även den
inhemska konkurrensen upplevs ha ökat. Även om företagen upplever konkurrens som
ett tillväxthinder, ska det sägas att konkurrens i grunden är något positivt som driver den
ekonomiska utvecklingen framåt (Coad, 2009). Konkurrens blir först skadlig om någon
aktör får en dominerande ställning som den kan använda för att stänga ut konkurrenter
från marknaden. De flesta detaljhandelsföretag verkar dock på marknader som
kännetecknas av en hård konkurrens med många aktörer. Konkurrensen har också ökat
under senare år till följd av e-handelns ökade marknadsandel och etablerandet av
prisjämförelsesidor, såsom www.prisjakt.nu och www.pricerunner.se. Dessa
prisjämförelseföretag erbjuder idag konsumenterna ett enkelt sätt att jämföra priser för
ett mycket stort antal olika produkter.
32
Figur 6.5. Upplevda tillväxtbarriärer för svenska företag (0-49 anställda).
Konkurrens från andra företag
28
Tillgång på lämplig arbetskraft
22
Lagar och myndighetsregler
22
Företagets lönsamhet
17
Tillgång till lån och krediter
12
Efterfrågan på företagets
produkter
11
Tillgång till externt ägarkapital
9
Tillgång till infrastruktur
5
0
10
20
30
Källa: Tillväxtverket (2014) – Företagens villkor och verklighet. Figur egen bearbetning.
Ett problem som uppmärksammats under senare tid är dock att det kan finnas en skadlig
konkurrens från kommunala bolag. Marknader som vård och omsorg utgör exempel där
traditionell dominans av offentliga aktörer kan försvåra marknadsinträde för nya företag
(Henrekson och Johansson, 2002). En rapport av Daunfeldt och Lundbäck (2013) visar
att företag som konkurrerar med kommunala bolag upplever att regelverken främjar de
kommunala bolagen, till exempel genom att de kommunala bolagen kan sätta lägre
priser eftersom de får offentligt stöd. Dessa kommunala bolag verkar huvudsakligen i
branscher som har en naturlig anknytning till kommunala kärnverksamheter, till exempel
inom avfallsbranschen, el och tele, konsulttjänster och transporter. De är dock inte
verksamma inom detaljhandeln, vilket innebär att skadlig konkurrens från kommunala
bolag inte utgör någon tillväxtbarriär för detaljhandelsföretag i Sverige.
När det gäller tillgång på lämplig arbetskraft upplevde 22 procent av företagen med 049 anställda att detta utgjorde ett tillväxthinder (Figur 6.5). Figur 6.4 visar vidare att 35
procent av de tillfrågade företagen ansåg att brist på kompetent arbetskraft som ett
tillväxthinder. Många företag upplever således att de har svårt att hitta personal med
såväl relevant utbildning som rätt attityd. Kompetensbrist i termer av tillgång på
arbetskraft med relevant utbildning handlar i mångt och mycket om ”matchningen”
mellan arbetsmarknadens efterfrågan och utbildningssystemet. Ungefär 40 procent av
företagen totalt anser att det är svårt att hitta personal med rätt utbildning och
kompetens, vilket tyder på att utbildningssystemet inte förser företagen med den
kompetens de efterfrågar i tillräckligt stor utsträckning (Tillväxtverket, 2014). Detta
problem har speciellt påtalats av företag i branscher där många yrken kräver någon form
av yrkesutbildning, till exempel byggbranschen. Även brist på avancerade
programmerare och IT-tekniker i högteknologiska bolag har uppmärksammats i tidigare
studier (Wennberg m fl., 2013), vilket bidragit till att allt fler företag rekryterat den
kompetensen från andra länder. Problemen med kompetensförsörjning är troligen
mindre för detaljhandeln eftersom många av tjänsterna inte kräver längre utbildning eller
erfarenhet.
Det kan dock fortfarande finnas problem med att hitta kompetens för vissa typer av
tjänster inom handeln, såsom butikschefer. Kompetenskraven inom handeln har också
33
förändrats till följd av den ökade globaliseringen och den allt hårdare internationella
konkurrensen, vilket innebär att många detaljhandelsföretag upplever ett ökat behov av
specialistkompetens inom exempelvis logistik, e-handel, HR-frågor och analys (Svensk
Handel, 2011).
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att arbetskraftskostnader utgör det största
tillväxthindret i detaljhandeln. Detta pekar på behovet av reformer som minskar
företagens lönekostnader, till exempel genom sänkta lägstalöner. Vidare upplever
företag svårigheter med att hitta kapital för att finansiera verksamheten, vilket kan
förenklas bland annat genom att möjliggöra utgivandet av personaloptioner. Det är här
av betydelse att fokusera på att öka tillgång till internt kapital, snarare än extern
finansiering. Skälet till detta är att flertalet företag inte vill tappa kontrollen över företaget
och därför inte vill ha en extern finansiering för att finansiera verksamheten. Analysen
visar också att företag upplever lagar och regler kring anställning som en tillväxtbarriär,
men att en reform av turordningsreglerna i LAS troligen skulle ha en marginell effekt på
sysselsättningen eftersom de allra flesta detaljhandelsföretag redan omfattas av
undantagsreglerna för småföretag.
34
7. Sammanfattande diskussion
Syftet med denna rapport har varit att kartlägga tillväxtpotentialen för
detaljhandelsföretag i Sverige, samt att komma med policyförslag på hur vi kan skapa
fler växande företag i branschen. Rapporten baseras på den vetenskapliga litteraturen
kring företagstillväxt och kompletteras med statistik över företagsdynamiken för svenska
detaljhandelsföretag under perioden 1998-2010.
Analysen visar att detaljhandeln har färre snabbväxande företag jämfört ekonomin som
helhet. Detaljhandeln i Sverige karakteriserar också av att merparten av alla företag
inte växer under en treårsperiod och att många av dessa företag inte heller kommer att
växa i nästkommande treårsperiod. Ofta har denna grupp betraktas som en homogen
grupp, bestående av företag som inte har tillväxtambitioner och som politiken därför inte
bör fokusera gentemot. Vi visar i denna rapport att detta inte stämmer, utan att gruppen
i själva verket är mycket heterogen.
Detaljhandeln kännetecknades exempelvis av att cirka 10 procent av alla
detaljhandelsföretag under den studerade tidsperioden inte växte, trots en relativt god
lönsamhet. Detta är mellan 1,33 till 2,24 procent mer än andelen i ekonomin som helhet,
och analysen visade att dessa företag tenderade att fortsätta vara relativt lönsamma i
framtida perioder utan att expandera sin verksamhet. Denna grupp av företag är av
intresse att studera eftersom vetenskapliga studier har betonat att det framförallt är de
lönsamma företagen som har en långsiktigt hållbar sysselsättningstillväxt, vilket
indikerar att det finns en dold tillväxtpotential inom detaljhandeln i Sverige som inte har
realiserats.
De två huvudsakliga förklaringar till att så många detaljhandelsföretag inte väljer att
expandera sin verksamhet trots relativt god lönsamhet är att de antingen inte har några
tillväxtambitioner, oavsett villkoren för företagande; alternativt att de vill växa, men inte
under rådande förutsättningar. Den första förklaringen är svår att påverka genom en
annorlunda förd politik, medan den observerade företagstillväxten i det andra fallet kan
påverkas direkt genom inriktningen på den bedrivna näringslivspolitiken. Det finns idag
ingen information om hur många företag inom detaljhandeln som skulle vilja växa, men
som avstår på grund utav att de möter olika typer av tillväxtbarriärer. Detta utgör en
viktig fråga för fortsatta studier av förutsättningarna för tillväxt inom detaljhandeln.
Utifrån vetenskapliga studier och tidigare analyser av företagsklimatet i Sverige kan vi
dock konstatera att det finns ett antal potentiella tillväxtbarriärer i svensk ekonomi som
kan förklara varför så många företag inte förändrar antalet anställda. Avsaknaden av
tillväxt kan exempelvis bero på problem med att erhålla intern och extern finansiering,
turordningsreglerna i LAS, höga arbetskraftskostnader, samt problem med att få tillgång
till rätt kompetens.
När vi specifikt analyserar villkoren för detaljhandelsföretagen kan vi konstatera att de
två enskilt viktigaste åtgärderna för att få fler växande företag inom detaljhandeln är att:
1) Öka tillgången på internt genererat kapitalet i företaget. De flesta företagare vill
behålla kontrollen över sitt företag och kan därför vara motvilliga att ta in en extern
ägare, trots att de har möjligheter att få en extern finansiering för en expansion. Detta
innebär att policyåtgärder snarare bör vidtas för att öka det interna kapitalet. Vi lyfter
fram en förmånlig beskattning av personaloptioner, samt ett generellt minskat
skattetryck, som möjliga policyinstrument för att åstadkomma detta.
2) Sänka arbetskraftskostnaderna för arbetstagarna med de lägsta lönerna. Detta är
av betydelse eftersom lönerna inom detaljhandeln i hög utsträckning binder vid
lägstalön, vilket de inte gör för de flesta andra branscherna i ekonomin. Detta
indikerar att arbetstagarnas marginalproduktivitet i många fall är lägre än de
erbjudna lägstalönerna, och att företagarna inte kan expandera verksamheten
35
eftersom det är för kostsamt att ta in mer personal. Detta talar för att det bör finnas
specifika policyåtgärder som sänker företagens arbetskraftskostnader för nyanställd
personal inom detaljhandeln, till exempel riktade sänkta arbetsgivaravgifter eller
andra typer av lönesubventioner.
De två ovanstående föreslagna åtgärderna är av betydelse om vi vill förbättra
förutsättningarna för tillväxt inom detaljhandeln och därmed få fler växande företag.
Detta är viktigt eftersom detaljhandelsföretag ofta erbjuder arbeten till grupper som har
problem med att etablera sig på arbetsmarknaden. De sänkta arbetsgivaravgifterna för
unga var ett sätt att komma åt denna problematik för att öka sysselsättningen. Enligt
IFAU var sänkningen troligen för liten för att få en stor sysselsättningseffekt, men ledde
trots detta till uppskattningsvis mellan 6 000 och 10 000 nya arbeten (Egebark och
Kaunitz, 2013). En återställning kommer således att försämra förutsättningarna för
tillväxt för företagen inom detaljhandeln, med ökad arbetslöshet och färre växande
företag som följd.
En begränsning med analysen i denna rapport är att vi inte särskiljer mellan organisk
tillväxt och tillväxt som sker genom uppköp och sammanslagning. Det finns idag en
växande forskningslitteratur om hur företag växer (se till exempel Delmar, 2003; Coad
och Broekel, 2012). Vi menar att detta utgör en intressant fråga för framtida studier
eftersom tillväxt genom uppköp eller sammanslagningar inte bidrar till fler jobbtillfällen
netto, men däremot kan vara av betydelse för detaljhandelsföretagens framtida
utveckling. Även detaljhandelsföretagens internationaliseringsarbete är av intresse att
studera närmare eftersom det har visat sig att snabbväxande företag är mer vanligt
förekommande bland de företag som verkar på internationella marknader (Mohr m fl.,
2014).
Utifrån vår genomgång av den vetenskapliga litteraturen kring förutsättningarna för
företagstillväxt kan vi också konstatera att mycket få tidigare studier har analyserat
förutsättningarna för företagstillväxt inom detaljhandeln. Förslag på policyåtgärder riktas
inte heller gentemot företag verksamma inom denna bransch, utan fokuseras istället
gentemot FoU-intensiva branscher. Mazzucato (2014) menar exempelvis att staten inte
bara ska försöka korrigera marknadsmisslyckande, utan snarare ta en aktiv roll för att
skapa innovationer och tillväxt i de innovationsbenägna branscherna. I en annan artikel
uppmanar Shane (2009) politikerna att sluta med företagsstöd till nystartade företag
eftersom de oftast inte har några tillväxtambitioner och istället satsa på att stödja de
snabbväxande innovationsbenägna små – och mellanstora företag.
Vi kan konstatera att även den svenska näringslivspolitiken ser ut att bli alltmer
fokuserad gentemot branscher som är relativt FoU-intensiva. Statsminister Stefan
Löfven tillkännagav exempelvis i regeringsförklaringen att ett innovationsråd nu skulle
inrättas, lett av honom själv. Näringsminister Mikael Damberg har också deklarerat att
mer statliga stödinsatser för innovationsbenägna små och medelstora företag behövs
om ”Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till 2020” (Dagens Industri, 2014). Mycket
tyder således på att den nytillträdda svenska regeringen kommer att bedriva en mer
aktiv näringspolitik som framförallt kommer att vara inriktad mot FoU-intensiva
branscher.
Den här inriktningen gentemot dessa branscher är olycklig om målet är att politiken ska
skapa mer jobb och bryta det omfattande utanförskapet på arbetsmarknaden. Skälet är
att de snabbväxande företagen tenderar att vara mindre vanliga inom FoU-intensiva
branscher (Daunfeldt m fl., 2014a). Utvärderingar av innovationsstöd till små och
medelstora företag i Sverige har dessutom visat att de inte har någon effekt på
sysselsättningstillväxten, och därmed utgör ett tveksamt policyinstrument för att får fler
växande företag (Daunfeldt m fl., 2014b). De grupper som har problem med att etableras
sig på arbetsmarknaden tenderar inte heller att få anställning i de FoU-intensiva
36
branscherna, utan snarare i branscher såsom detaljhandeln och besöksnäringen
(Skedinger, 2011).
En förklaring till att detaljhandeln inte får samma uppmärksamhet som FoU-intensiva
branscher är att innovationspolitiken framförallt fokuseras gentemot framtagandet av
radikala innovationer och innovationer som kan mätas i termer av antalet patent eller
spenderade utgifter på FoU. Detta är olyckligt eftersom det finns forskning som visat att
det ofta är de inkrementella innovationerna, det vill säga små stegvisa förbättringar av
redan existerande produkter eller tjänster, som bidrar till ekonomisk tillväxt och
utveckling (Larsson, 2015). Många sådana innovationer sker dagligen ute i den svenska
detaljhandeln och har bidragit till framgång för företag såsom H&M och IKEA.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att fler växande detaljhandelsföretag är av stor
vikt om vi vill minska arbetslösheten och bryta det omfattande utanförskapet på den
svenska arbetsmarknaden. Analysen i rapporten har också visat att det finns en
outnyttjad tillväxtpotential inom detaljhandeln som kan realiseras om vi förbättrar
villkoren för företagarna inom denna bransch. Tyvärr verkar näringslivspolitiken i allt
högre utsträckning fokuseras gentemot olika typer av selektiva stöd till de FoU-intensiva
branscherna, medan villkoren för företagen som är verksamma inom detaljhandeln
försämras. Högre arbetsgivaravgifter för unga är därför ett steg i fel riktning, som mest
sannolikt kommer att öka arbetslösheten för de grupper som redan idag har problem
med att etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige.
37
Referenser
Acemoglu, D., & Robinson, J. (2013). Why Nations Fail: the Origins of Power, Prosperity
and Poverty. Profile Books, London.
Aghion, P., Harris, C., Howitt, P., & Vickers, J. (2001). Competition, Imitation and Growth
with Step-by-Step Innovation. The Review of Economic Studies, 68(3), 467-492.
Antoncic, B., & Hisrich, R. D. (2001). Intrapreneurship: Construct refinement and crosscultural validation. Journal of Business Venturing, 16(5), 495-527.
Anyadike-Danes, M., Bjuggren, C. M., Gottschalk, S., Hölzl, W., Johansson, D.,
Maliranta, M., & Myrann, A. (2015). An international cohort comparison of size
effects on job growth. Small Business Economics, 44(4), 821-844.
Atkinson, T., Liem, R., & Liem, J. H. (1986). The social costs of unemployment:
Implications for social support. Journal of Health and Social Behavior, 317-331.
Audretsch, D., Baumol, W., & Burke, A. (2001). Competition Policy in Dynamic Markets.
International Journal of Industrial Organisation, 19, 613-634.
Audretsch, D. B., Santarelli, E., & Vivarelli, M. (1999). Start-up size and industrial
dynamics: Some evidence from Italian manufacturing. International Journal of
Industrial Organization, 17(7), 965–983.
Autio, E., & Acs, Z. (2007). Individual and Country-Level Determinants of Growth
Aspiration in New Ventures. Frontiers of Entrepreneurship Research, 27.
Bastiat, F. (1848/2010). That which is seen, and that which is not seen. Dodo Press.
Barringer, B., Jones, F., & Neubaum, D. (2005). A Quantitative Content Analysis of the
Characteristics of Rapid-Growth Firms and Their Founders. Journal of Business
Venturing, 20(5), 663-687.
Beck, T., & Demirguc-Kunt, A. (2006). Small and Medium-Size Enterprises: Access to
Finance as a Growth Constraint. Journal of Banking and Finance, 30(11), 29312943.
Birch, D. L. (1979), The Job Generation Process. MIT Program on Neighborhood and
Regional Change. Massachusetts Institute of Technology: Cambridge, MA.
Birch, D. L., & Medoff, J. (1994). Gazelles, in: L. C. Solmon & A. R. Levenson (Eds),
Labor Markets, Employment Policy and Job Creation, 159-167, Boulder, CO:
Westview.
Bjuggren, C. M., Daunfeldt, S. O., & Johansson, D. (2013). High-growth firms and family
ownership. Journal of Small Business & Entrepreneurship, 26(4), 365-385.
Bohatá, M., & Mládek, J. (1999). The Development of the Czech SME Sector. Journal
of Business Venturing, 14(5), 461-473.
Bornhäll, A., Daunfeldt, S-O., & Rudholm, N. (2014). Employment Protection
Legislation and Firm Growth: Evidence from a Natural Experiment. HUI Working
Paper, Nr. 102.
38
Bornhäll, A., Daunfeldt, S-O., & Rudholm, N. (2015). Sleeping gazelles: The unseen job
creators?”, forthcoming in the 17th Volume of the Advances in Entrepreneurship,
Firm Emergence, and Growth.
Bottazzi, G., Coad, A., Jacoby, N., & Secchi, A. (2011). Corporate growth and industrial
dynamics: Evidence from French manufacturing. Applied Economics, 43, 103-116.
Braunerhjelm P., Eklund, K., & Henrekson, M.
innovationspolitiken. Samhällsförlaget: Stockholm.
(2012).
Ett
ramverk
för
Braunerhjelm P., Desai, S., & Eklund, J. (2015). Regulation, Firm Dynamics and
Entrepreneurship. Working Paper 2015:33, Entreprenörskapsforum: Stockholm.
Calvo, J. L. (2006). Testing Gibrat’s law for young, small and innovative firms. Small
Business Economics, 26(2),117–123.
Carpenter, R.E., & Petersen, B.C. (2002) Capital market imperfections, high-tech
investment and new equity financing”, Economic Journal, 112(477), F54–F72.
Carrier, C. (1994). Intrepreneurship in large firms and SMEs: A comparative study.
International Small Business Journal, 12(3), 54-61.
Carroll, R., Holtz-Eakin D., Rider, M., & Rosen, H. (1998). Income Taxes and
Entrepreneurs' Use of Labor. Working Paper No. w6578, National Bureau of
Economic Research.
Cassar, G. (2007). Money, Money, Money? A Longitudinal Investigation of Entrepreneur
Career Reasons, Growth Preferences and Achieved Growth. Entrepreneurship
and Regional Development, 19(1), 89-107.
Cliff, J. (1998). Do One Size Fit All? Exploring the Relationship Between Attitudes
Towards Growth, Gender and Business Size. Journal of Business Venturing,
13(6), 523-542.
Coad, A. (2009). The Growth of Firms: A Survey of Theories and Empirical Evidence.
Edward Elgar, Cheltenham: Storbritannien.
Coad, A., & Broekel, T. (2012). Firm growth and productivity growth: evidence from a
panel VAR. Applied Economics, 44(10), 1251-1269.
Coad, A., Daunfeldt, S-O., Hölzl, W., Johansson, D., & Nightingale, P. (2014a). Highgrowth firms: Introduction to the special issue. Industrial and Corporate Change,
23(1), 91-112.
Coad, A., Daunfeldt, S-O., Johansson, D., & Wennberg, K. (2014b). Whom do high
growth firms hire?. Industrial and Corporate Change, 23(1), 293-327.
Cressy, R., & Olofsson, C. (1997). The financial conditions for Swedish SMEs: Survey
and research agenda. Small Business Economics, 9(2), 179-192.
Dagens Industri (2014). Så vill vi förändra det statliga riskkapitalet:
http://www.di.se/#!/artiklar/2014/10/22/debatt-sa-vill-vi-forandra-det-statligariskkapitalet/
39
Daunfeldt. S-O, Praski-Ståhlgren, U., & Rudholm, N. (2010). Do high taxes lock-in
capital gains? Evidence from a dual income tax system. Public Choice, 145(1-2),
25-38.
Daunfeldt, S-O., Halvarsson, D., & Johansson, D. (2011). Snabbväxande företag: En
fördjupad analys av mått och definitioner, Working paper 2011:27, Myndigheten
för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Östersund.
Daunfeldt, S-O., Elert, N., and Rudholm, N. (2013). Start-ups and firm in-migration:
Evidence from the Swedish wholesale trade industry", Annals of Regional
Science, 51, 479-494.
Daunfeldt, S-O., Elert, N., & Johansson, D. (2014a). Are high-growth firms
overrepresented in high-tech industries?, forthcoming Industrial and Corporate
Change.
Daunfeldt, S-O., Gustavsson Tingvall, P., & Halvarsson, D. (2014b), ”Företagsstöd till
innovativa små och medelstora företag: En kontrafaktisk effektutvärdering”,
Rapport 2014:16, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser,
Östersund.
Daunfeldt, S-O., Elert, N., & Johansson, D. (2014c). Economic contribution of highgrowth firms: Do policy implications depend on the choice of growth indicator?
Journal of Industry, Competition and Trade, 14(3), 337-365.
Daunfeldt, S-O., Mihaescu, O., Nilsson, H., and Rudholm, N. (2014d), “What happens
when IKEA comes to town?”, HUI Working Paper 100. HUI Research: Stockholm.
Daunfeldt, S-O., Halvarsson, D., & Johansson, D. (2015b). Using the Eurostat-OECD
definition of High-growth Firms: A Cautionary Note”, Journal of Entrepreneurship
and Public Policy, 4, 1, 50-56.
Daunfeldt, S-O., & Lundbäck, M. (2013). Slutrapport: Kommunalt företagande som
konkurrensbegränsning: Företagens perspektiv. Ratio – Näringslivets
forskningsinstitut: Stockholm.
Daunfeldt, S-O., & Hortlund, P. (2014), “Asymmetriska effekter av förändrade
arbetsgivaravgifter för unga”, Visita: Stockholm.
Daunfeldt, S-O., & Halvarsson, D. (2015). Are High-Growth Firms One-Hit Wonders?
Evidence from Sweden. Small Business Economics, 44, 361-383.
Davidsson, P. (1989). Continued Entrepreneurship and Small Firm Growth.
Doktorsavhandling, Handelshögskolan i Stockholm.
Davidsson, P. (1991). Continued Entrepreneurship: Ability, Need and Opportunity as
Determinants of Small Firm Growth. Journal of Business Venturing, 6, 405-429.
Davidsson P., & Henrekson M. (2002). Determinants of the Prevalence of Start-ups and
High-Growth Firms. Small Business Economics, 19, 81-104.
Davidsson, P., Steffens., P., & Fitzsimmons, J. (2009). Growing profitable or growing
from profits? Putting the horse in front of the cart? Journal of Business Venturing,
24, 388-406.
40
Davis, S. J., Haltiwanger, J., & Schuh S. (1996). Small business and job creation:
dissecting the myth and reassessing the facts. Small Business Economics, 8(4),
297-315.
Davis, A. E., & Shaver, K. G. (2012). Understanding gendered variations in business
growth intentions across the life course. Entrepreneurship Theory and Practice,
36(3), 495-512.
Delmar, F., Davidsson., P., & Gartner, W.B. (2003). Arriving at the high-growth firm.
Journal of Business Venturing, 18(2), 189–216.
Delmar, F., & Davidsson, P. (1998). A taxonomy of high-growth firms. 399-413 in:
Reynolds, P.D., et al, (eds.), Frontiers of Entrepreneurship Research. Babson
College, Wellesley, MA.
Dunne, T., Roberts, M., & Samuelson, L. (1989). The growth and failure of US
manufacturing plants. Quarterly Journal of Economics, 104(4), 671–698.
Egebark, J. & Kaunitz, N. (2013). Sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Institutet för
arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU): Uppsala.
Eklund, J., & Falkenhall, B. (2010). Regelbördans ekonomiska effekter – En teoretisk
och empirisk analys. Tillväxtanalys: Östersund.
European Commission (2010). Europe 2020: A strategy for smart, sustainable and
inclusive growth: Communication from the Commission. Research report
Eurostat-OECD (2007). Eurostat-OECD Manual on Business Demography Statistics,
Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg. Evans,
D.S. (1987). Tests of alternative theories of firm growth. Journal of Political
Economy, 95(4), 657–674.
Faccio, M., & Xu, J. (2014). Taxes, capital structure choices, and firm value. Available
at SSRN 2407470.
Folta, T., Cooper, C., & Baik, Y. (2006). Geographic cluster size and firm
performance. Journal of Business Venturing, 21(2), 217-242.
Galbraith, J.K. (1956). American capitalism: The theory of countervailing power. Boston,
MA: Houghton Mifflin.
Galbraith, J.K. (1967). The new industrial state. Princeton, NJ: Princeton University
Press.
Gordon, R. J. (2004). Why was Europe left at the station when America's productivity
locomotive departed? (No. w10661). National Bureau of Economic Research.
Gottschalk, P., & Solli-Sæther, H. (2005). Critical Success Factors from IT
Outsourcing Theories: An Empirical Study. Industrial Management and Data
Systems. 105(6), 685-702.
Gottschalk, P., & Solli-Sæther, H. (2005). Critical success factors from IT outsourcing
theories: an empirical study. Industrial Management & Data Systems, 105(6), 685702.
41
Hall, B.H. (1987). The relationship between firm size and firm growth in the U.S.
manufacturing sector. Journal of Industrial Economics, 35(4), 583–600.
Haltiwanger, J., & Krizan, C. J. (1999). Small business and job creation in the United
States: The role of new and young businesses. In Are small firms important? Their
role and impact (s. 79-97). Springer US.
Haltiwanger, J., Jarmin, R. S., & Miranda, J. (2013). Who creates jobs? Small versus
large versus young. Review of Economics and Statistics, 95(2), 347-361.
Hayton, J., George, G., & Zahra, S. (2002). “National Culture and Entrepreneurship: A
Review of Behavioural Research”, Entrepreneurship Theory and Practice, 26(4),
33-52.
Henrekson M., & Johansson, D. (2009). Competencies and Institutions Fostering HighGrowth Firms. Foundations and Trends in Entrepreneurship, 5(1), 1-80.
Henrekson M., & Johansson, D. (2010). Gazelles as job creators: a survey and
interpretation of the evidence. Small Business Economics. 35(2), 227-244.
Henrekson, M., Johansson, D., & Stenkula, M. (2010). Taxation, Labour Market Policy
and High-Impact Entrepreneurship. Journal of International Competition and
Trade, 10(3-4), 275-296.
Hölzl, W. (2009). Is the R&D behaviour of fast-growing SMEs different? Evidence from
CIS III data for 16 countries. Small Business Economics, 33(1), 59-75.
Hölzl, W. (2014). Persistence, survival, and growth: a closer look at 20 years of fastgrowing firms in Austria. Industrial and Corporate Change, 23(1), 199-231.
Johansson, D., Palmberg, J., & Bornhäll, A. (2013). Riskkapitalförsörjning i små och
medelstora företag – utbud eller efterfrågan? Svenskt Näringsliv: Stockholm.
Kaplan, S.N. och P. Strömberg. (2001), Venture capitals as principals: Contracting,
screening, and monitoring. American Economic Review, 91(2), 426–30.
Klapper, L., Laeven, L., & Rajan, R. (2006). Entry Regulation as a Barrier to
Entrepreneurship. Journal of Financial Economics, 82(3), 591-629.
Kolvereid, L. (1992). Growth Aspirations Among Norwegian Entrepreneurs. Journal of
Business Venturing, 7(3), 209-222.
Larsson, J.P. (2015). Innovation utan entreprenörskap. Entreprenörskapsforum:
Stockholm.
Libby, R., Libby, P., & Short, D.G. (2009). Financial Accounting, 7 ed, McGraw-Hill/Irwin.
Lindbeck, A., & Snower, D. (1986). ”Wage Setting, Unemployment and Insider-Outsider
Relations”, The American Economic Review, 235-239.
Lindbeck, A., & Snower, D. J. (1989). The insider-outsider theory of employment and
unemployment, MIT Press Books.
Lindbeck, A, & Snower, D. J. (2001). Insiders versus Outsiders, Journal of Economic
Perspectives, 15(1), 165-188.
42
Mason, C., & Brown, R. (2013). Creating good public policy to support high-growth firms.
Small Business Economics, 40(2), 211-225.
Mazzucato, M. (2013). The entrepreneurial state: Debunking public vs. private sector
myths. Anthem Press.
Mohr V., Garnsey, E. and Theyel, G. (2014). The role of alliances in the early
development of high-growth firms. Industrial and Corporate Change, 23(1).
Mueller, E. (2008). Benefits of control, capital structure and company growth. Applied
Economics, 40(21), 2721-2734.
Myers, S. C. (1984). The Capital Structure Puzzle. The Journal of Finance, 39(3), 575–
592.
NESTA (2009), The Vital 6 Per Cent. NESTA: London, UK.
North, D. (1990). Institutions, Institutional Change and Economic Performance.
Cambridge University Press: USA.
Parker, S. C., D. J. Storey & A. van Witteloostuijn (2010). What happens to gazelles?
The importance of dynamic management strategy. Small Business Economics,
35, 203–226.
Penrose, E. (1959). A Theory of the Growth of the Firm. 4th edition. Oxford University
Press: New York.
Richard, P.J., Devinney,T.T., Yip, G., & Johnson, G. (2009). Measuring organizational
performance: Towards best methodological practice. Journal of Management,
34(3), 718-804.
Rodrik, D., Subramanian, A., & Trebbi, F. (2004). Institutions Rule: the Primacy of
Institutions Over Geography and Integration in Economic Development. Journal of
Economic Growth. 9(2), 131-165.
Scarpetta, S., Hemmings, P., Tressel, T., & Woo, J. (2002). The Role of Policy and
Institutions for Productivity and Firm Dynamics: Evidence from Micro and Industry
Data. Working Paper: OECD.
Shane, S. (2009). Why encouraging more people to become entrepreneurs is bad public
policy. Small Business Economics, 33(2), 141-149.
Schumpeter, J. (1911/1934). The Theory of Economic Development. Harvard University
Press, Cambridge.
Schumpeter, J. (1942). Capitalism, Socialism and Democracy. Harper, New York.
Shepherd, D., & Wiklund, J. (2009). Are we comparing apples with apples or apples with
oranges? Appropriateness of knowledge accumulation across growth studies.
Entrepreneurship Theory and Practice, 33(1), 105-123
Shields, M. A., & Price, S. W. (2005). Exploring the economic and social determinants
of psychological well‐being and perceived social support in England. Journal of
the Royal Statistical Society: Series A (Statistics in Society), 168(3), 513-537.
43
Skedinger, P. (2011). Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours:
Evidence from Sweden’s Retail Sector. IFN Working Paper, Nr. 869.
Statistiska Centralbyrån (2015), Arbetskraftsundersökningarna (AKU):
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efteramne/Arbetsmarknad/Arbetskraftsundersokningar/Arbetskraftsundersokningarna
-AKU/#c_li_AM0401U
Steffens, P., Davidsson, P., & Fitzsimmons, J. (2009). Performance configuration over
time: Implications for growth—and profit-oriented strategies. Entrepreneurship
Theory & Practice, 33(1), 125-148.
Storey, D. (1994). Understanding the Small Business Sector. Routledge, London.
Svensk Handel (2011). Handelns kompetensbehov. Svensk Handel: Stockholm.
Tansky, J., & Heneman, R., (2003). Guest Editor’s Note: Introduction to the Special
Issue on Human Resource Management in SMEs: A Call for More Research.
Human Resource Management, 42(4), 299-302.
Tillväxtverket (2012). Regler som tillväxthinder i små och medelstora företag –
Företagens villkor och verklighet 2012. Tillväxtverket: Stockholm.
Tillväxtverket (2014). Förutsättningar för konkurrenskraftiga företag - Företagens villkor
och verklighet 2014. Tillväxtverket: Stockholm.
Tornqvist, L., P. Vartia & Y. O. Vartia (1985). How should relative changes be
measured?, American Statistician, 39(1), 43–46.
Van Praag, M., & Versloot, P. (2008). The economic benefits and costs of
entrepreneurship: A review of the research. Foundations and Trends in
Entrepreneurship, 4(2), 65-154.
von Below, D., & Skogman Thoursie, P. (2010). Last in, first out?: Estimating the effect
of seniority rules in Sweden, Labour Economics, 17(6), 987-997.
Världsbanken (2015), Doing Business Database, http://www.doingbusiness.org/
Wennberg, K., Lindberg, H. & Fergin, E. (2013). Rekrytering och kompetensförsörjning
i snabbväxande företag. Ratio: Stockholm.
Wiklund, J. (1998). Small firm growth and performance: Entrepreneurship and Beyond.
Internationella Handelshögskolan.
Wiklund, J., Davidsson, P., & Delmar, F. (2003). What Do They Think and Feel about
Growth? An Expectancy-Value Approach to Small Business Managers’ Attitudes
Towards Growth. Entrepreneurship Theory and Practice, 27(3), 247-270.
Williamson, O. (2000). The New Institutional Economics: Taking Stock, Looking Ahead.
Journal of Economic Literature. 38(3), 595-613.
44
Appendix
Tabell A1. Transitionsmatris för olika kombinationer av tillväxt och vinster mellan period
t och t+6, detaljhandelsföretag.
Tidsperiod t+6
1
2
3
4
5
6
7
8
9
1
0,11
0,15
0,03
0,20
0,24
0,06
0,06
0,10
0,05
2
0,07
0,39
0,03
0,15
0,27
0,10
0,04
0,11
0,07
3
0,06
0,10
0,11
0,08
0,20
0,16
0,03
0,10
0,11
4
0,09
0,32
0,03
0,19
0,30
0,07
0,03
0,08
0,03
5
0,07
0,75
0,04
0,13
0,32
0,10
0,03
0,10
0,06
6
0,05
0,26
0,06
0,08
0,26
0,20
0,02
0,10
0,10
7
0,14
0,18
0,04
0,11
0,17
0,06
0,07
0,13
0,05
8
0,09
0,58
0,06
0,07
0,20
0,08
0,04
0,15
0,12
Tidsperiod t
Grupp
Tabell A2. Deskriptiv statistik för företag inom detaljhandeln, 1998-2010.
Variabel
Storlek
Obs
Medel
S.a.
Min
Max
1
577,667
111
44 203
44 203
7,157474
20,15291
27,54357
14,64211
0
0
44 203
0,39805
0,489501
0
44 118
3,213458
160,2182
-14109,6
1
18
853,99
ROA
43 948
5,467642
52,27616
-2158,33
1936
Vinstmöjligheter
44 190
5,370922
-1293,75
43 964
3 259,814
26,87951
14
809,62
0
1 580
906
310,5
44 203
44 203
6 218,919
0,056518
8 052,63
0,108661
0
0,002139
836 423
1
44 203
10,87569
24,0677
0
184
40 942
185 055,1
2
521,388
43 231
751,8283
255
704,4
1
355,492
0,2
811
600,7
4
315,647
44 203
43 067
0,471461
0,18502
0,499191
0,078865
0
0,0631
1
0,4319
44 203
43 067
0,276814
0,225155
0,447429
0,038602
0
0,091669
1
0,49068
Ålder
Företagsgrupp (D)
Finansiell styrka
Vinstosäkerhet
MES
Konkurrens
Antal företag
Befolkning
Befolkningstäthet
Universitet (D)
Utbildningsnivå
Politiska preferenser
Politisk styrka
45