Ordning vid minnesstund på arbetsplats efter vid

Ordning vid minnesstund på arbetsplats efter vid hastigt dödsfall
Många arbetsplatser har egna rutiner och ordningar för om och hur minnesstund skall hållas.
I de fall som församlingen blir inkopplad kan alltså redan en ordning finnas. Men det kan
också finnas en förväntan på att pastor/diakon skall utforma minnesstunden, ibland med kort
varsel. Minnesstunden på en arbetsplats, skola eller förskola, kan ibland fungera som en
”ställföreträdande begravning”, eftersom det är vanligt med begravningar i stillhet, eller att
den avlidne begravs på annan ort.
I förberedelsen är det särskilt viktigt att känna till omständigheterna kring dödsfallet, tänka in
den förväntade gruppen av deltagare samt att involvera den samarbetande institutionens
företrädare. Rörelsen i rummet kan uttryckas med till exempel fotografi och kondoleansbok.
Minnesstunden hålls med fördel i direkt anslutning till den avlidnas arbetsplats. Inslagen i
minnesstunden bör ligga så nära det den avlidna stod för som möjligt. Det bärande momentet
i gudstjänsten är rörelsen i rummet där deltagarna får möjligheten att uttrycka sin sorg, dela
gemenskapen och saknad och mötas av en hälsning om framtid och hopp.
Samling – Inledning
L: Välkommen hit. Vi har samlats här för att NN, som arbetade/var student/var elev vid… har
lämnat livet. Vi är här för att ge oss själva och varandra tillfälle att ta in det som hänt, och
stödja varandra.
Chef eller motsvarande berättar vad som hänt.
Ordet – Bibelläsning
L: Vi hör Bibelns ord om människan och döden:
En eller flera texter kan väljas.
Människans dagar är som gräset: hon spirar som blomman på marken,
så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom. (Ps 103:15—16)
Människan vet inte när stunden är inne. Liksom fisken fångas i olycksnätet
och fågeln fastnar i snaran, så blir människorna snärjda när olyckan plötsligt drabbar dem.
(Pred 9:12)
Ordet – Tyst minut
Deltagarna kan stå upp.
Delande – Inbjudan
Gudstjänstledaren inbjuder deltagarna till rörelse i rummet med de symbolhandlingar som
finns till buds, exempelvis att tända ljus och skriva i kondoleansbok. Gudstjänstledaren kan
också erbjuda möjligheten för någon att säga något om NN.
Sändning – Sändningsord
L: Vi hör Bibelns ord om Guds nåd och livet:
En eller flera texter kan väljas.
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för
dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. (Ps 139:5—12)
Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet,
fara eller svärd? Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter,
varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet
eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
(Rom 8:35, 38—39)
Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och
han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och
han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och
ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”
(Upp 21:3—4)
Sändning – Uppmaning
L: Berätta för varandra om NN. NN är död, men ni lever. De därhemma lever. Håll i dem, rör
vid dem.
Sändning – Enkel välsignelse
Sändning – Avslutning
L: Nu är minnesstunden slut, men sitt gärna kvar i rummet/ i ett angränsande rum, det finns
te/kaffe - och fortsätta prata med varandra.