Colosseum nr. 1 2015 - Rom

Transcription

SWEA
xxxxxxxxxxx
® COLOSSEUM
COLOSSEUM
Nr 1 Årgång 22, juni 2015
Äntligen Swea
SWEA Colosseum 1
xxxxxxxxxxx
SWEA International, Inc
COLOSSEUM
Styrelse:
Ordförande
Vice ordförande
Grundare
Reg.ordf. VAME
Reg.ordf. MAME Reg.ordf. OAME
Reg.ordf. VEMA
Reg.ordf. MEMA
Reg.ordf. OEMA
Reg.ordf. Asien
Margaret Sikkens Ahlquist
Annette Åsberg
Agneta Nilsson
Ia Dübois
Barbro Westin
Cecilia Browning
Christa Alfredsson
Christina Hallmert
Birgitta Koniali
Marita Löfdahl
E post
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Övriga Befattningar:
Sekreterare
Johanna Fagerlund
[email protected]
Skattmästare
Johanna Carlander Davis
[email protected]
Fd ordförande
Åsa-Lena Lööf
[email protected]
Juridisk rådgivare
Gita Paterson
[email protected]
Fondförvaltare
Kerstin Eriksson-Splawn
[email protected]
Administrativ chef
Katri Olander Serenius
[email protected]
Administrativ assistent Anette Lemmel
[email protected]
Webbredaktör
Vicki Almstrum
[email protected]
Cecilia Wettstam
Redaktör Swea-Nytt
Ginga Sewerin-Olsson
[email protected]
Margaretta Simpson
[email protected]
Redaktör Forum
Elsa Maréchal
[email protected]
Annonsansvarig: Katri Olander Serenius
[email protected]
SWEA Lokalavdelningar:
REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME)
Arizona
Hawaii Las Vegas
Los Angeles
Orange County
Portland
San Diego
San Francisco
Santa Barbara
Seattle
Vancouver
Suzanne Southard
Malin Linn
Lena Walther
Kristina Hall
Annie Andersson
Carin Rittby-Kane
Annica Backlund
Camilla Podowski
Mia Gordon
Eva Johansson
Rebecca Keckman
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION MELLERSTA EMA (MEMA)
Belgium
Berlin
Frankfurt/Heidelberg
Israel
Köln/Bonn
Luxemburg
Malmö
Milano
Paris
Rimini
Rivieran
Rom
Tunisien
Örestad
Zara Hallenberg
Cecilia Stickler
Anita Kasper
Ulla Sterner
Margareta Nilsson
Eva Gram Toft Cecilia Wettstam
Maria Rönnqvist
Ann-Sofie Cleverstam-Wikström
Desiree Forni Ascari
Katarina Lodin
Margot Milani Björck
Monica Barrvik-Larsson
Kerstin Stråmark Johansen
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION ÖSTRA EMA (OEMA)
Athens
Basel
Budapest
Dubai
Genève
Istanbul
Moskva
München
Stockholm
Västerås
Wien
Zürich
Anette Ryden
Ingrid Heijdenberg
Yana Linden
Sandra Almén
Malin Miller
Esin Karakurt
Cecilia Oskarsson
Anna Nejdling Ekman
Cecilia Westman
Elisabet Halling
Britta Hammargren
Paula Hasselgren
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Maria Mellbom
Ulrika Cederberg
Maria King
Lisa Mi Zwartz
Pia Ridström
Maria Stevenberg
Pia Larsson-Norrman
Anna Ros
Ida Klefbäck
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION ASIEN
Bangkok
Beijing
Hong Kong
Japan
Kuala Lumpur
Melbourne
Perth
Seoul
Singapore
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME)
Austin
Chicago
Dallas
Denver
Florida, South
Houston
Michigan
Minnesota
Toronto
Martina Engman Reed
Charlotte Haglind
Catarina Lindström
Anna Bergström
Karin Norlander
Ann Christine Lerner
Annika Nejman
Maria Bergman
Gunilla Sjölin
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION ÖSTRA AMERIKAS (OAME)
Atlanta
Boston
New Jersey
New York
North Carolina
Philadelphia
Virginia Beach
Washington DC
Anna Lundblad
Lena Saetre-Grant
Camilla Mörch
Lisa Laskaridis Sarmienro
Mikaela Marjanen
Gunilla Westin
Monica Timm
Li Ansefelt Thornton
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION VÄSTRA EMA (VEMA)
Barcelona
Costa Blanca
Göteborg
Holland
Irland
Lissabon
London
Mallorca
Marbella
Oslo
Telemark
Anna Krossling
Karin Tettzell
Erika Tiefensee
Eva Kars
Maria Pettersson
Mita Zell
Helen Rennie-Smith
Britt Marie Batle
Birgitta Hunn
Camilla Olsson
Sofia Herbertsson
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
SWEA i ett nötskal
SWEA är ett GLOBALT NÄTVERK med 7500 svensktalande kvinnor i ett 70-tal avdelningar och ett 30-tal
länder.
SWEA är den största Sverigefrämjande organisationen
utanför Sverige och vårt syfte är att främja det svenska
språket samt sprida svensk kultur och tradition.
SWEA ger donationer och delar ut stipendier för nära
två miljoner kronor per år.
SWEA är en icke vinstdrivande ideel organisation som
erbjuder ett personligt kontaktnät samt ett starkt
socialt stöd för den svenska industrin utomlands.
SWEA representeras på många platser i världen och
spelar en viktig roll i svenska Utrikesdepartementets
krisberedskapsplan.
SWEA startades i Los Angeles 1979 av Agenta Nilsson.
För ytterligare information se: www.swea.org
SWEA International Inc, P.O. Box 4128
Fort Lauderdale, FL 33338 USA
[email protected], www.swea.org
2 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
Innehåll
COLOSSEUM
6
20
Innehåll
5
Ordföranden har ordet
6
Programpunkt
Domitianus Stadion
Bibliotekskväll
Glöggfest
Jultallrik
Kapitolinska museerna
Årsmöte
Semlekväll
Stipendiaten
Matisse utställning
11 Nya Sweor
23
12 Äntligen Swea
13 En ovanlig Swea
14 Khaleel från Kurdistan
19 Ett flyktigt besök
20 En pratstund
med Ruth Jacoby
23 Svenskor i världen
Anita Ekberg
26 Rom på 50- och 60-talet
29 Gör supporterkläder till små fotbollsfans
31 En bok från vårt SWEA bibliotek
32
32 Hur jag mötte min man
34 Recept
34
SWEA Colosseum 3
Redaktionen
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Kära Swea!
Nu håller du i ännu ett nummer av
Colosseum som innehåller massor
av intressanta artiklar. Om du
tycker att tidningen ser annorlunda
ut så är det för att Colosseum blivit
mera miljövänlig. Detta nummer är
tryckt på ett återanvänt papper med
miljövänliga tryckfärger.
Vi får bla lära känna några av
våra nya Sweor. En av dem har vi
på omslaget, Mimmi Gunnarsson
som ni kanske känner igen från
Svenska skolan, Julbasaren eller från
väderprognoserna på Sky Meteo.
Vi får läsa om hur det var att komma
som svenska till Rom på femtiotalet
genom Ann Marie Senepas berättelse
Minnen från Rom, Marianne Kinn
skriver också en hyllning till en mycket
speciell svenska som valde Rom som
sitt hem och som gick bort i vintras,
Anita Ekberg.
Vi får träffa Khaleel som flytt från
Kurdistan på lastbil till Sverige och om
hans längtan och kamp att få komma
tillbaka till Sverige. I Halländska
Fegen fann han en fristad under några
år tills beskedet om hans utvisning till
Italien kom.
Vi får också genom Annmarie
Kjellander en pratstund med vår
ambassadör Ruth Jacobi som är på väg
härifrån.
Jag önskar er en härlig sommar och på
återseende till hösten!
Maria Enqvist,
redaktör
STYRELSE SWEA ROM
Ordförande:
Kassör:
Annika Andersson
Vice ordförande:
Linda Lindkvist
Informationsansvarig:
Johanna Wamfors
Sektererare:
Anna-Karin Månsson
Programansvarig
Malena Hessel
Webansvarig:
Elin Wedlund
Annonsansvarig:
Eva Bruce Vettese
Redaktör:
Maria Enqvist
SWEA COLOSSEUM
Swea Colosseum ges ut två gånger om året av SWEA - Swedish
Woman´s Educational Association International - Rome Chapter
Manusstopp Nr 1 Årgång 22: 2 maj 2015
Ansvarig utgivare:
[email protected]
Redaktion:
Maria Enqvist,
Marianne Kinn
Layout:
Erica Törnlöw
[email protected]
Ni går väl in på hemsidan som uppdateras hela tiden med
Tryck:
Tipografia De Biasi, Roma
nyheter som bilder från programpunkter, annonser, anslagstavlan och mycket, mycket mer. www.swea.org/rom
Vi finns på Facebook!
SWEA Rom - ett sätt att hålla sig uppdaterad!
4 SWEA Colosseum
SWEA Rom info:
[email protected]
www.swea.org/rom
Omslag: Maria Enqvist
Ordföranden
har ordet
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Kära Sweor!
Sommaren står framför oss i sin gröna och
blommande skrud och en ny Colosseum ligger
i våra händer. Berättelser om vad vi gjort
under vinter och vår blandas med bilder från
våra aktiviteter och att döma av dessa har vi
fantastiskt roligt när vi ses för där är idel glada
ansikten!
Fina artiklar om svenskor i Rom får vi också
läsa. Svenskor som gjort Rom till sin hemstad
under olika tidsperioder. Fascinerande livsöden
med spännande möten där ibland slumpen varit
avgörande i varför vägen bar till Rom.
Men vi får också möta ett annat livsöde där
vägen till Rom och Europa gick krokigt och
tungt och där krig gav upphov till flykt och
maktlöshet. . Medelhavet fylls numera av
desperata människor på väg till något eller på
flykt bort från något. Eller kanske både och. TVrutan fylls av fasansfulla bilder och ibland känns
det övermäktigt att ta in. All denna sorg och
desperation, vår vilja att hjälpa men samtidigt en
stark känsla om att ingen skulle behöva befinna
sig i en situation där man behöver fly. Vi önskar
att världen vore en fredlig plats, att vi också
kunde hjälpa mer på plats så att ingen mot sin
vilja behövde lämna sitt hemland.
För oss har det varit enklare. Vi har kunnat välja.
Och vi har också den stora förmånen att kunna
kalla både Sverige och Italien för våra hemland.
En gåva värd att fundera kring och känna
tacksamhet inför.
Oavsett om ni tillbringar sommaren i Sverige
eller Italien, eller kanske på någon annan
spännande plats, vill jag önska er en skön
sommarvistelse!
Vi ses till hösten för nya möten!
Kram,
Margot
SWEA Colosseum 5
Programpunkt
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Domitianus Stadion
Text: Margot Milani Björck
Foto: Margot Milani Björck & Elisa Cristadoro
Vid lunchtid torsdagen den 13:e november möttes sju Sweor för att gå ned
under Piazza Navona för att se resterna av Domitianus stadion. Stadion,
som även gick under namnet Circus Agonalis , invigdes 86 e.Kr och den
byggdes efter grekisk förlaga och kunde rymma upp till 20 000 åskådare.
Det var framförallt idrottstävlingar som hölls på arenan men även tävlingar
i poesiläsning förekom. Piazza Navona följer idag stadions form så det är lätt
att även nu kunna få en översikt av hur stor och mäktig den måste ha varit.
Väl inne kan man bara se några få delar av trappor upp till läktarna men
vi hade turen att också få se en intressant utställning om gladiatorer som
pågick samtidigt.
Bibliotekskväll
Text och foto: Margot Milani Björck
Torsdagen den 20:e november hade vi vår bibliotekskväll hemma hos Ann-Charlotte Welin-Bignami. Tjugo av oss Rom
Sweor fick en utsökt aperitivo och möjlighet att se nya och gamla böcker i vårt fantastiska bibliotek. Med nylånade
böcker i väskan gick vi sedan vidare till den närliggande pizzerian och fick en härlig middag tillsammans.
6 SWEA Colosseum
Programpunkt
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Att få komma till Svenska Institutets underbara lokaler för att gemensamt
starta julmånaden har blivit en kär tradition för SWEA Rom. Tisdagen den
2:e december var datumet som vi träffades denna gång. Ett stort tack också
till IKEA Anagnina som ger oss både glögg och pepparkakor att avnjuta!
Glöggfest
Jultallrik
på Blå Kongo
Innan vi gick på jullov samlades ett stort antal Rom Sweor på Blå Kongo torsdagen den 18:e december. Det var dags
för riktig svensk jultallrik med italiensk twist. Eller jultallrik, jag skall säga jultallrikar! Eva från Blå Kongo hade
nämligen hela fyra olika tallrikar med julmat som vi fick avnjuta. Först blev det sill och gubbröra med kavring, sedan
två sorters lax med romsås och hovmästarsås. Den varma maten serverades sedan och bestod av köttbullar, prinskorv,
revbensspjäll, rödkål, rödbetssallad och skinka. Middagen avslutades med en delikat apelsinpannacotta.
SWEA Colosseum 7
Programpunkt
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Kapitolinska museerna
Text: Linda Lindkvist
Foto: Linda Lindkvist & Elisa Cristadoro
En regnig söndagsmorgon i januari träffades ett 20-tal
Sweor för att få en guidad rundtur av Swean Solveig
Nolheim på de Kapitolinska museerna.
Efter tre mycket intressanta timmar hade vi sett och
lärt oss massor. Några av höjdpunkterna var den drygt
fyra meter höga bronsstatyn av kejsar Marcus Aurelius
och marmorstatyn Den döende gallern.
8 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Programpunkt
xxxxxxxxxxx
Programpunkt
Årsmötet
COLOSSEUM
Onsdagen den 4:e februari hade SWEA Rom sitt årsmöte och vi är så glada för att vi får den stora förmånen av att kunna
hålla det på svenska ambassadörens residens. Vi började med välkomstdrink och fotografering. Maria Enqvist hade satt
upp en ordentlig fotoutrustning och tog våra porträtt som kommer att användas till vår interna medlemslista. Sedan
inleddes årsmötet med tal av vår ambassadör Ruth Jacoby följt av en diger dagordning; Gamla styrelsemedlemmar
avtackades och nya invaldes, det gångna årets program gicks igenom likaså ekonomi och budget. När årsmötet var över
blev vi serverade en fantastisk middag tillagad av ambassadens kock och några lyckligt lottade Sweor fick dessutom gå
hem med fina lotterivinster.
Semlor hos Christina
Text och foto: Linda Lindkvist
Fredagen den 27 februari träffades vi hemma hos Christina Hallmert
för att äta semlor. Solen strålade och vi slog oss ner till en fantastisk
dukning och njöt av semlor och trevligt sällskap. Tack Christina!
SWEA Colosseum 9
Programpunkt
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Text och foto : Margot Milani Björck
Stipendiat 2015
Paola Vitti heter Swea Roms stipendiat 2015. Hon
studerar på Sapienza i Rom och läser där sitt tredje år
med Lingue Culture Letterature e Traduzione. Hennes
avhandling skrivs inom ämnet Lingue e Letterature
Nordiche och det är svenska deckare som kommer
att bli ämnet hon skall skriva om. Det är särskilt Åsa
Larssons romaner som hon är intresserad av och med
Paolas ord ”deras idylliska ram, långt från storstäderna,
närmare landsbygdsmiljön och den folkliga traditionen.
Jag är särskilt fascinerad av hennes beskrivning av
norra Sverige och Kiruna”. Paola deltog förra året
genom Universitetet i ett projekt, Umeå, europeisk
kulturhuvudstad 2014, då en utvald grupp studenter
läste om och diskuterade kring den samiska kulturen.
Onsdagen den 8:e apr il hade v i utdelningen av
stipendiet på Svenska Institutet och många Rom Sweor
var på plats. Paola hade tagit med sig sin pappa som
stöd och även hennes professor från Universitetet Anna
Maria Segala förgyllde kvällen med sin närvaro. Vi
började med en gemensam aperitivo för att sedan låta
Paola berätta för oss om sina studier och hur hon ser på
sin framtida stipendieresa till Sverige. Det är fantastiskt
att höra en så ung person, hon är inte ens 22 år fyllda,
och som aldrig har varit i Sverige, kunna stå framför en
grupp okända och tala på flytande svenska. En värdig
stipendiat på alla sätt! Vi hade sedan möjlighet att ställa
frågor både till Paola och till Anna Maria och det skall
verkligen bli roligt att få höra om de erfarenheter och
intryck Paola kommer att få då hon besöker Sverige i
sommar.
Ett besök på
Matisse
utställningen
Text och foto : Margot Milani Björck
Regn och rusk och måndag var kanske ingen
bra kombination för att få många deltagare till
Matisse utställningen på Scuderie del Quirinal,
men de två Rom Sweor som trotsade vädret
och måndagströttheten fick se en mycket fin
utställning av en fantastiskt mångfasetterad
konstnär.
10 SWEA Colosseum
Nya Sweor
xxxxxxxxxxx
Annonst
COLOSSEUM
MARIA PATRIZI
Jag heter Maria Patrizi och är 51 år. Jag jobbar deltid som
administratör på Svenska kyrkan i Rom. Det är ett arbete som
ger möjlighet till möten med många fantastiska människor.
Jag är gift med Vincenzo sen 24 år och vi har tre barn. Till
familjen räknar vi även vår lilla hund Nala.
Jag är född och uppvuxen i Falkenberg på västkusten.
Efter några år i Spanien och senare Stockholm, där jag och
Vincenzo möttes, flyttade jag till Rom med honom 1989.
Litteratur, konst, kultur och god mat och dryck är mina
intressen. Jag tränar också gärna eller tar en joggingrunda
i parken.
Ett av många fina ställen jag gärna återkommer till är
Abbazia di Sant’Antimo, Montalcino. Där möts andlighet och
historia i en underskön natur. (Se foto.)
ANNA GRIND
Jag heter Anna Grind och jag är 30 år gammal. Min familj här i Rom
består av min sambo Alessandro och våran son Christian som är 3,5
år gammal.
För närvarande jobbar jag med internationella projekt på ett Human
Resources företag i Rom - HRCommunity Academy - och på Hard
Candy Fitness som är Madonnas gymkedja. Rom var första staden
i Europa att ha ett Hard Candy gym och jag jobbar där sedan det
öppnades 2013. Där är jag både gruppinstruktör och personlig
tränare. Som utbildad dansare är det nog förståeligt att jag tycker
bäst om de lektioner där musik används och man kan göra roliga
koreografier. Jag är som enda person i Italien del av Hard Candy´s
Pro Elite team som innbär att jag utbildar andra instruktörer i de
träningsprogram som finns på Hard Candy. Jag är född i Överjärna. När jag var 13 flyttade vi till Södertälje och
när jag började på Balettakademien i Stockholm flyttade jag till
huvudstaden.
När jag avslutat min dansutbildning började jag jobba på
kryssiningsfartyg som dansare och reste mycket framför allt i Asien
där jag träffade Alessandro och det var tack vare honom som jag
åkte till Rom för att hälsa på och sedan dess är jag kvar.
Har massor av smultronställen men väljer Lago di Vico i Ronciglione
- sjön dit vi brukar åka för badning och picknick. Man undviker
all trafik som det annars innebär att åka till havet från Rom, inga
parkeringsproblem och så är det lite Sverigekänsla och mycket
barnvänligt.
SWEA Colosseum 11
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
JOSEFIN PERSSON
”Hej alla Sweor!
Mitt namn är Josefin och jag f lyttade till Rom för 3
månader sedan från min hemstad Stockholm.
Som säkert för många av er så var det kärleken som förde
mig hit. Min pojkvän Stefano och jag träffades för 2,5 år
sedan när jag var på semester i Toscana där jag bodde på
en ranch med hästar. Så vi träffades på hästryggen helt
enkelt då vi båda är mycket intresserade utav hästar.
Sedan dess har vi pendlat fram och tillbaka mellan
Stockholm-Rom fram tills jag flyttade hit. Rom - vilken
stad! Helt underbart att vara nyinflyttad i denna stad och
jag hoppas att min nyförälskelse i staden kommer att hålla
i sig länge. Jag har haft ”många strängar på min lyra” då jag tidigare
har studerat, arbetat och bott i b.la. England, Spanien,
Grekland och USA men nu hoppas jag på att det kommer
att bli Rom några år framöver. Mitt smultronställe i Rom är Monti där jag också bor. Det
är så härligt att bara gå runt i denna stadsdel och besöka
de små butikerna, härliga restaurangerna eller sitta vid
fontänen på Piazza Madonna Dei Monti med en glass i
handen.”
Äntligen Swea!
Text och foto: Maria Enqvist
Mimmi är ny Swea sen i januari. Hon har varit
med i styrelsen för svenska skolan i 4 år och aktiv
i organisationen kring Luciafirandet. Men hon är
också ett välkänt ansikte från tiden på Sky Meteo,
där hon jobbade som väderrapportör under 7 år.
Mimmi har tre barn tillsammans med Piero: Blu,
Filippo och Ada. Alla barnen pratar svenska och går
på svenska skolan i Sant Stevens lokaler. Till Rom
kom hon 2001 för att plugga italienska.
Hon gillar SWEA för att kunna gå på utställningar,
gärna guidade turer på modersmål med kaffe som
avslutning. Hon föreslår även andra dagsaktiviteter,
till exempel måndagslunch på svensk restaurang?
Mimmi är född i Göteborg, uppväxt på Färöarna,
sedan blev det Norrköping, Kramfors, Bodö, Oslo
och Porsgrund. En nyckfull blandning av nordisk
geografi, men så blev det eftersom Mimmis pappa är
fotbollstränare.
Om du undrar var Mimmis Smultronställe är så
svarar hon leende…-Hemma!
Vad är väl härligare än att handla något gott och
bara njuta av familjen.
12 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Swea
En ovanlig
Text och foto: Maria Enqvist
När jag träffade Ulli första gången
fastnade jag för hennes röst, hon
var gudstjänstvärd på en högmässa
i Katarinakapellet och läste en
episteltext. Hon kan läsa högt som
få, en fantastisk radioröst tänkte jag,
kanske i nån radioteater eller i en
ljudbok.
I en artikel om Ulli i Dagens
sekreterare läser jag långt senare att
hon gärna hade velat bli journalist i
radion…
Jag träffar Ulli en liten stund på piazza
Farnese där vi tar några bilder till
denna lilla artikel.
Ulli har varit med i SWEA länge, och
för er som är nya nämner Ulli att hon
suttit med i styrelsen i 4,5 år som vice
ordförande.
Ulli gillar att skriva, hon arbetar
som översättare och översätter främst
från och till svenska, engelska och
italienska och lite norska. Hon skriver
ibland poesi och nidvisor.
Hon läste italienska, engelska och
nordiska språk på Uppsala universitet
innan hon begav sig till Italien för
att arbeta som guide och receptionist
på obestämd framtid. Väl här i Rom
tröttnade hon på turistbranschen
och fick arbete som sekreterare på
ett oljebolag. Hon fortsatte som
sekreterare och översättare på olika
ställen och fortbildade sig senare även
till journalist.
Hon erkänner förtjust att det är roligare
att kritisera andras texter än att skriva
egna. Ulli älskar att läsa och läser
alla dagstidningar hon kommer över,
Ulli vet det mesta om Italien och det
politiska livet här.
Men hon hyser en sorts hat- kärlek
till detta land, Hon avskyr det korrupta
och kallar dagens Italien för ett litet
helvete. Hon har i sitt arbetsliv fått se
mycket och känner en stark avsmak
för det sätt som makten och chefer
ofta utövar sitt arbete. Men hon är full
av lovord för den italienska offentliga
sjukvården som trots leopardfläckar
landet över har hög kompetens. Hon
vet det efter en total återhämtning
från svår stroke för fyra år sedan.
Återhämtningen berodde enligt läkaren
på Ullis goda kondition, hon går gärna
till fots och framför allt simmar hon 1,5
km tre gånger i veckan.
Ulli bor i Labaro som hon
skämtsamt kallar för Norrland. Där
finns närheten till naturen som hon
saknar mycket. Hon är uppvuxen i
Jämtland så det är nog där saknaden
börjar. Att flytta tillbaka till Sverige är
inte något alternativ för Ulli, hennes
man och son behöver henne här och
deras liv är trots allt här efter så många
år.
Vi talar lite om SWEA, positiva
och negativa sidor. På frågan om vi
behöver SWEA fortfarande i en värld
av Facebook grupper och forum av
alla de slag, fnyser hon: ‘Trots att
Ansiktsboken är ett viktigt verktyg
för många kategorier så upplever jag
den som oerhört inträngande och
tidsödande.’ Ren, personlig kontakt
som hon får tack vare SWEA, Svenska
Kyrkan och Sveriges Ambassad är
oersättlig och dämpar hemlängtan.
Hon vill gärna se mera av SWEAs
aktiviteter som inte kostar för mycket,
hon gillar promenader, picknick och
knytis. Gärna med andligt godis,
kulturupplevelser, allt från gamla
kyrkor, musik till poesi. Hon gillar
SWEA och tycker att det är viktigt att
stödja SWEA för de unga tjejer som
kommer till Italien och i vårt fall Rom.
Det är ett nätverk fullt av erfarenheter,
idéer och tips på hur livet i Italien
skiljer sig ifrån det svenska, på gott och
ont.
Ni kanske undrar varför Ulli är en
ovanlig Swea, jo egentligen har hon
velat gå ur SWEA…i alla fall de sista tio
åren. Men jag hoppas att hon inte gör
slag i saken speciellt när jag läser “Ett
flyktigt besök” om svarthättan Jimi.
SWEA Colosseum 13
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Khaleel
från Kurdistan
Text: Marianne Kinn
Foto: Maria Enqvist
Det här är berättelsen om Khaleel som föddes år 1980 i en liten
by i Kurdistan i norra Irak. Han flydde med lastbil från Kurdistan
i Irak och hamnade i Fegen i Halland. Efter utvisningen till Italien
bor och arbetar han i Rom så nära Sverige det är möjligt.
14 SWEA Colosseum
Hans pappa var yrkesmilitär i
presidenten Sadams Hussein armé i
18 år. Hans mamma tillbringade den
mesta tiden inomhus tillsammans
med Khaleels tre år äldre syster, där
hon utförde alla hushållssysslor och
tillverkade kläder till familjen. Om de
ville gå ut måste de alltid fråga sin man
eller sin pappa om lov först. De fick inte
ens sitta utanför framför sitt eget hus.
Khaleel har också en två år yngre bror.
Hans mamma och pappa är numera
skilda och mamman bor för närvarande
tillsammans med systerns familj. Hans
pappa har skaffat sig nya och yngre
fruar och Khaleel har en del halvsyskon
också. För att en man ska få gifta sig
med en ny fru, måste han ha sina barns
godkännade. Mannen måste enligt lag
behandla alla sina fruar likvärdigt,
annars kan han hamna i fängelse. Det
högsta antalet fruar som en man kan ha
är fem. Kvinnorna gifter sig vanligtvis
vid 14-15 års ålder.
När Khaleel var sju år började
han att gå i skolan, men det varade
xxxxxxxxxxx
bara i tre månader p.g.a. oroligheter
i byn. Han har sedan dess aldrig mer
haft möjlighet att studera igen i sitt
hemland. Han berättar att det är
normalt att inte gå i skolan i Irak, p.g.a.
den instabila situationen, att folk hela
tiden försvinner och att det ofta är
bombningar överallt. Så därför var
familjen tvungen att fly över bergen
till Iran tillsammans med de övriga
invånarna i byn. Där bodde de i tält
som FN gav dem. Dagarna gick ut på att
vänta på att FN släppte ner mat från
helikoptrar. De starkaste personerna
tog maten, kunde man inte springa
snabbt nog så fick man inget. Khaleel
säger att man hela tiden måste tänka
på sig själv, annars kunde man inte
överleva. Där bodde familjen i tre år.
När det inte kom några matpaket från
FN åt de det som växte i de bördiga
bergen t.ex. kastanjer
och olika blad, som de åt
med olivolja på.
I Iran fick barnen
vetskap om att man
med FN: s hjälp, kunde
få komma till ett land
i Europa, till Kanada
eller till USA. De bad
sina föräldrar om att få
åka dit själva, eftersom
föräldrarna absolut inte
ville lämna Kurdistan.
Khaleel var då nio år
och han minns tydligt
att han helst av allt ville
åka till Kanada. Man
kunde nämligen få välja själv vart man
ville åka. Men pappan var obeveklig
och sade att ”vad kan man äta för mat
där” och ”de är ju inte muslimer”. När
situationen sedan lugnat ner sig i Irak,
tog familjen sig tillbaka till sin hemby,
men deras hus fanns inte kvar längre.
Det hade blåst sönder och försvunnit,
eftersom ingen hade tagit hand om det
under tre års tid. Huset hade pappan
byggt själv av trä med jord ovanpå och
det bestod av ett rum för föräldrarna
och ett rum för barnen.
De byggde upp ett nytt hus
och började om från början igen.
Pappan återgick till sitt militärjobb
och detta innebar en säker inkomst
med möjlighet att kunna försörja
sin familj. De var garanterade
livsmedel som de fick hämta ut med
ransoneringskuponger. Khaleel säger
att detta var det enda positiva som
Sadam Hussein någonsin hittat på. Av
mjölet som de fick bakade mamman
bröd som hon sedan hängde upp på
tork utanför huset. Det hände inte
alltför sällan att bröden stals av
hungriga stackare. Folk i byn som inte
hade samma privilegier som Khaleels
familj, kunde slå ihjäl varandra för lite
mat. Barnen i denna typ av samhälle
är väldigt utsatta, eftersom barn
och vuxna behandlas lika. Det finns
inget sådant begrepp som svenskans
minderårig och respekten för ett
människoliv är inte stor.
När Khaleel var 18 år och själv
äntligen kunde börja bestämma över
sitt liv, tog han sig tillbaka över gränsen
till Iran. Han avsikt var att söka upp
hjälporganisationer där som kunde
hjälpa honom att ta sig till Kanada.
Men de fanns inte kvar längre, eftersom
COLOSSEUM
han hade ingen aning om var de befann
sig eller vad klockan var. Kosten bestod
av vatten och kex. Om han behövde
kissa, kunde han göra det i flaska. Han
tror uppskattningsvis att resan varade
i ungefär en vecka. En pakistanier på
flykt var också med i lastbilen och helt
plötsligt han stod inte ut längre med
att vara instängd i den kvava värmen.
De var absolut tvungna att ta sig ut ur
lastbilen och de hade ingen som helst
aning om i vilket land de befann sig i.
Killen från Pakistan såg ut som om han
skulle dö vilken minut som helst.
När Khaleel kom ut ur lastbilen
kunde han inte stå på benen, för att
det gjorde så ont överallt. Det starka
solljuset stack honom i ögonen och för
första gången i sitt liv fick han se det
glittrande blå havet. Alla människor
runt omkring kom fram och tittade
på dem. Han hade hamnat
i staden Brindisi på
Italiens klack. Khaleel
fördes därefter till en
flyktingförläggning, där
han för första gången i
sitt liv fick se afrikaner.
Han vet inte vad som
hände med killen från
Pakistan. Khaleels första
italienska måltid bestod
av pasta, vilket han tyckte
var ganska äckligt. Hans
pappa hade haft rätt ”vad
äter de i Europa”. Men
han vande sig snabbt vid
den nya konstiga maten.
De gav honom mineralvatten med
bubblor i, men det vågade han inte
dricka, för han trodde att det var sprit.
Han hade inga papper som talade om
vem han var och det fanns ingen tolk
i flyktingförläggningen. Någon kunde
tala lite arabiska med honom, men
p.g.a. språksvårigheterna och/eller det
italienska förfarandet fick han namnet
Cassano.
Efter en vecka blev han utsläppt
från flyktingförläggningen. Han stod
där alldeles själv på gatan, han kunde
inte tala någon engelska och han
hade 200 $ i fickan. Khaleed tog sig
till tågstationen, där han letade efter
familjära ansikten som han kunde
kommunicera med och han hittade en
arabisk man. Araben sade åt honom att
ta tåget till Milano och hjälpte honom
att köpa en biljett för en del av dollarna
som han hade kvar. Han fick rådet att
”Barnen i denna typ av
samhälle är väldigt utsatta,
eftersom barn och vuxna
behandlas lika.”
situationen i området lugnat ner sig.
Khaleel fick istället jobb hos en bagare,
som han också fick bo hos. Han kunde
börja spara ihop pengar för att kunna
ta sig till Europa, som blev hans nya
mål. Bagaren, som inte hade några
söner, var mycket förtjust i Khaleel och
erbjöd honom att gifta sig med en av
hans många döttrar. Men Khaleel hade
bestämt sig, ingenting skulle stoppa
honom från att realisera sin dröm att
ta sig till Europa. Så efter sex månader
lämnade han Iran och tog sig tillbaka
till Irak för att ta avsked av sin familj.
Han lyckades skaffa fram tillräckligt
med pengar för att betala för en resa
som skulle ta honom till Europa från
Turkiet gömd i en lastbil. Han fick
under hela resan sitta nedhukad i
lastbilen, utan att kunna sträcka på sig,
med en massa last ovanför.
Det var fruktansvärt obekvämt och
SWEA Colosseum 15
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
leta efter araber på stationen i Milano
och fråga efter en lastbil som kunde
ta honom till Storbritannien eller till
Norge. I Milano lyckades han få reda
på var han kunde hitta en lastbil som
kunde ta honom till Norra Europa. Han
hade aldrig hört talas om Sverige, men
han hade hela tiden under resans gång
fått höra ”Ju längre du orkar stå ut i
lastbilen och färdas norrut, desto bättre
kommer du att få det”.
Lastbilen från Milano åkte norrut
och Khaled hade ingen aning om vart
han var på väg. Men mantrat att åka så
långt som möjligt upprepade han för sig
själv och tillslut efter många timmars
oro och obekvämlighet, stannade
chauffören till på en bensinmack
utanför Göteborg. Chauffören gav
honom en klapp på kinden och sa ”Gå”.
Sedan gick Khaleel ut i den bistra
kylan i det svarta mörkret. Han fick en
ordentlig chock över att det var så kallt
16 SWEA Colosseum
och han hade bara tunna kläder på sig.
Det var i december månad och han gick
snabbt in på macken. Mannen i kassan
gav honom en Coca-Cola och tog med
honom till en busshållplats. Utan biljett
lät busschaufförern honom att åka in
mot Göteborgs centrum. Han hade bara
italienska lire i fickan, som ingen ville
ha.
På centralstationen i Göteborg
letade han återigen efter araber,
eftersom han bara kunde kommunicera
med dem. En man där sade åt honom
att gå till polisen. Det var det sista
Khaleel ville göra, men han lät sig
övertygas om att det var det enda rätta
som han kunde göra i sin situation. En
minibuss med en kurdisk tolk förde
honom till en flyktingförläggning.
Den kurdiske tolken hjälpte till vid
samtalen och det var en enorm lättnad
för Khaleel att äntligen få tala sitt
modersmål. Han kunde inte tro att det
var sant och ville med en gång krama
om tolken. Men tolken stoppade honom
och sade att de kunde tro att han hade
hjälpt honom att komma till Sverige,
om han gjorde det. Han fick stanna på
flyktingförläggningen i tre veckor och
där fick han mat, kläder och pengar.
Till sist hamnade Khaleel i en
liten ort utanför Falkenberg, där han
jobbade på en liten fabrik. Han hade
en egen lägenhet, ett eget bankkonto
och många vänner. Han lärde sig att
paddla kanot på de många älvarna,
han firade svensk midsommar och jul
samt lärde sig att äta sill. Khaleel hade
verkligen integrerat sig och kommit
in i samhället. Visst saknade han sin
mamma och sina syskon jättemycket,
men han saknade absolut inte sitt
hemland, som han alltid hade vantrivts
i och där han aldrig kunnat känna sig
trygg. Khaleel säger att naturen är
vacker, men han aldrig har upplevt
xxxxxxxxxxx
något roligt i sitt liv i Kurdistan.
Han gillar inte politiken, kaoset och
människorna. Han tyckte att han
äntligen funnit paradiset på jorden och
det låg i Halland i Sverige.
Men efter circa fyra fantastiska år
i Sverige, där han alltid hade gjort rätt
för sig, fick han på exakt samma dag
två märkliga brev i brevlådan. I det ena
kuvertet låg det ett kort med ett foto på
statsministern Göran Persson. Kortet
kom från Skatteverket och det stod
skrivet att han var mycket välkommen
till Sverige och man tackade honom för
att han arbetade och betalade skatt.
Brevet var undertecknat av Göran
Persson. I det andra brevet, som kom
från Migrationsverket, stod det att
han snart skulle bli utvisad till Italien.
Detta beslut togs enligt en europerisk
lag, eftersom Italien var det land som
han först satte sin fot i när han kom till
Europa. Detta är en lag som bestämts
tillsammans av EU:s medlemsstater
i Bryssel och som Migrationsverket
gärna följer.
Efter cirka tre ångestfyllda månader
befann sig Khaleel på ett plan på väg
till Malpensa i Milano, tack vare den
nitiska personalen på Migrationsverket.
Han var tvungen att därefter ta sig
till Brindisi, dit han först anlänt på
europeisk mark. Han hade som tur var
sparat ihop tillräckligt mycket pengar
på sitt konto i Sverige, så han behövde
bara gå till bankomaten i Brindisi när
han behövde kontanter för att köpa
mat. Men däremot kunde han inte ta
in på hotell eller få hyra något rum,
eftersom han saknade ett eget pass.
Han fick därför sova utomhus och det
var inte helt riskfritt.
Prästen Alf Lindh fick till slut ett
telefonsamtal från Khaleels vänner i
Sverige. ”Du måste gå och ta emot vår
vän Khaleel, som kommer med ett tåg
till stationen i kväll från Brindisi”. Det
gjorde Alf och han tog med honom till
Lukasgården, där han fick mat och fick
sova i några nätter. Senare lyckades
Alf med att ordna med en sängplats
och mat hos S:t Egidio i Trastevere
i utbyte mot att Khaleel utförde en
del volontärarbete åt dem. Efter åtta
månader i Rom hade Khaleel den stora
turen att få ett riktigt arbete hos IKEA,
där han fortfarande arbetar sedan ett
tiotal år tillbaka. Han är en uppskattad
kollega och han har fått många
italienska vänner. Han har en bostad
COLOSSEUM
och ett stöd även från personalen på
Svenska Kyrkan i Rom.
Det är lätt att tycka om Khaleel,
för han är oftast glad och positiv och
trots alla svårigheter som har präglat
hans liv, så verkar han inte vara ett
dugg bitter. Han talar italienska med
starkt romersk brytning och hans
svenska, som han lyckats bibehålla
väl, har en stark halländsk accent.
Dessvärre börjar han att glömma delar
av sitt kurdiska språk, eftersom han
inte umgås med andra kurder i Rom.
Han brukar ringa till sin mamma
regelbundet och ibland får han leta
efter orden, när han pratar med henne.
Khaleels kärlek till Sverige och
svenskarna är otroligt stark och hans
enda mål i livet är att en dag kunna
återvända till sitt älskade Halland, till
sina vänner där och ett tryggt och lugnt
liv. Han drömmer om att äntligen få
sinnesfrid och att kunna känna sig lugn
och avslappnad i hela kroppen. Än är
vägen lång dit, men jag hoppas med
hela mitt hjärta att Khaleel kommer att
lyckas en dag med att återuppta det liv
som han hade skapat sig i Sverige och
som han så väl förtjänar.
FAKTA OM KURDISTAN
Kurdistan är ett område som sprider sig över i norra Irak, västra Iran, östra Syrien och
södra Turkiet.
Antal invånare: 50 miljoner, varav 5 miljoner som inte bor i Kurdistan.
Officiella språk: arabiska, kurdiska, persiska och turkiska.
Religion: nästan alla kurder är muslimer, 95 % bekänner sig till islam.
De fyra mindre minoritetsgrupperna är: 3 % ezidier, 0,6 % kristna och 1,4 % judar
samt yarsanier (kurdernas ursprungsreligion).
Trots det karga landskapet är Kurdistan rikt på diverse frukter, främst granatäpplen,
äpplen, fikon, vindruvor, vattenmelon, melon och dadlar. Floderna Eufrat och Tigris
rinner ned från bergen.
SÖDRA KURDISTAN
Efter att Gulfkriget tog slut, fick den irakiska delen av Irak beskydd av FN och USA och
dess allierade. Tack vare att det var förbjudet att flyga över området, kunde kurderna i
norra Irak skapa en viss autonomi. Idag är Södra Kurdistan en självständig federalstat
med en egen president. Man hittar hela tiden stora oljefyndigheter i norra Irak och
intresset för investering och handel har ökat sedan senaste Irak-kriget.
SWEA Colosseum 17
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Sverigemiddagen 2015
Varmt välkomna till årets Sverigemiddag den 12-13 augusti i Malmö
Ni som inte varit i Malmö på några år kommer att märka att mycket har förändrats. Minst
sagt. Visserligen står Karl X Gustafs staty kvar på Stortorget, det blåser fortfarande från
havet då och då men inte mer än att det på uteserveringarna på Lilla Torg och Möllvångstorget är nästan fullsatt varje kväll. Och doppa sig kan man fortfarande vid Ribban men nu
även i fantastiska Västra hamnen.
Anmälningsblanketten hittar du på swea.org. Leta under Sverigemiddagen.
Vi i SWEA Malmö ser fram emot att välkomna er till vår stad.
by lelou
Olivgården, Residenza Cornino i hjärtat av vindistriktet
Chianti Classico i “Bella Toscana”, har anor från 1600 talet. På gården finns tre rymliga lägenheter med
självhushåll för uthyrning. Lägenheterna har aircondition
och privat uteplats. Vi själva bor på övre plan. Gemensam
pool med solstolar, trädgård och grillplats finns också att
njuta av. I norr ligger Florens och Pisa och söderöver
Siena, Montalcino och Montepulciano. Vi producerar
olivolja från olivlunden på gården.
Mer information hittar du på webbplatsen
www.bellatoscana.se och på Facebook: Residenza Cornino.
UNIKT FÖR DE SMÅ
Kläder och accessoarer för barn i åldrarna
0-5 år tillverkade i återanvända och
ekologiska material. Tillverkat i Göteborg.
10% rabatt på ett köp i webshopen med
koden “SWEA15”.
Giltig till 2015-09-30
www.bylelou.se
Välkommen att kontakta Eva på [email protected]
18 SWEA Colosseum
1
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Ett flyktigt besök
Häromveckan kom min man hem med
massor av matkassar.
Vi har besök, sa han.
Ingen gäst visade sig, jag började bära
in påsarna i köket då jag fick syn på en
liten halvöppen kartong...
Fantasin flög högt, har han hittat
en kattunge? Han vet ju att jag
respekterar dessa nobla varelser men
inte vill ha någon katt.
En hundvalp? Hjärtat klappade, jag
tordes inte fantisera längre, öppnade
flikarna på kartongen försiktigt och
fick syn på något olidligt sött...en liten
fågel.
Min man hade sett den livlös mitt
på körbanan på väg ut från sitt
sportcentrum, hade sprungit till sin
bilmekaniker precis i närheten för att
hämta en kartong och sen vidare hem
till oss.
Trots att den var hopkrupen i ett hörn
kunde man skönja en vacker grå färg
på ryggen blandad med lite svart och
enstaka silverstrimmor, vit krage.
En stor svart kalufs, nästan som Jimi
Hendrix.
Första insatsen på vår akutmottagning: Jag droppade lite, lite
vatten på näbben. Tack gode Gud, den
skakade lite på kalufsen.
Nästa steg: ringa till vår son Stefano
(som borde ha blivit veterinär), och
sedan försöka identifiera lilla pippin
på Internet.
Svarthätta (Sylvia atricapilla), hanne,
skicklig sångare, fena på att jaga och
äta insekter.
Under tiden hade vår svarthätta
sakteliga flyttat på sig till mitt i
kartongen, kändes lugnande.
Information strömmade in,
särskilt via sonen från italienska
Fågelskyddsföreningen (LIPU = Lega
Italiana Protezione Uccelli)
LIPU gav oss rådet att ge svarthättan
lite, lite äpple i bitar små som risgryn.
Inte något annat.
Klockan var redan över fyra på
eftermiddagen men dittills var vi
nöjda med patientstatus.
Jimi Hendrix ville inte ha nåt äpple,
ville kanske sjunga men orkade inte.
LIPU skulle stänga kl. 17.00.
Vi satt ett tag Francesco och jag,
stormförälskade i pippifågeln och
sneglade försiktigt, under tystnad ner
i kartongen.
Plötsligt fick vi samma tanke. Tänk
om han inte klarar natten och här
sitter vi bara och tycker han är söt...!
Sagt och gjort. Brådskande samtal
till LIPU i Villa Borghese som erbjöd
sig invänta patienten även efter
stängningsdags. Francesco gav sig
iväg med Jimi i ambulansfart.
Prel diagnos: ordentlig smäll.
LIPU ringde oss efter två dagar och
sade att Jimi mådde bättre.
I skrivande stund är han på flygrehab
i den stora buren (la voliera). Han
får nog snart starttillstånd av LIPUs
trafiktorn.
Tänk om svarthättan hamnar i
Trollhättan. Lite långt och jobbigt
kanske. Närmare att landa på Öland
som är ett poppis ställe för flyttfåglar.
Ulli Mören-Chimento 6e april 2015
Faktaruta
Visste du att svarthättan är cirka
14 cm lång och väger 20 gram
att den tillhör familjen sparvar
att den gillar gles blandskog
att den är tokig i lotusfruktfrön
och att den är allas vår P2-fågel i SR?
SWEA Colosseum 19
En
xxxxxxxxxxx
pratstund
En
pratstund
COLOSSEUM
En pratstund med
Ruth Jacoby
Vid sommarens slut lämnar vår ambassadör Ruth Jacoby Rom efter fem intensiva och tror jag
mycket tillfredställande år i Den Eviga Staden. Hon har betytt mycket för SWEA Rom eftersom
hon generöst låtit oss hålla årsmöte och 20 års jubileum på residenset med vackra rum och
härliga och rikliga middagar förberedda av hennes skickliga kökspersonal. Man får bara hoppas
att hennes efterträdare antingen det är man eller kvinna vill fortsätta denna tradition som ett
tecken på uppskattning av vad SWEA gör och betyder för Sverigebilden i främmande land.
Text: Ann-Marie Kjellander
Foto: Carl Löfvenborg
När jag får en pratstund med
ambassadören på ambassaden vet
vi ännu inte vem efterträdaren är
men antagligen är det tillkänna gjort
innan Colosseum kommer ut.
Flyttningen till Rom kom direkt
efter hon varit ambassadör i Berlin i
fyra år. Men hon hade varit i Rom som
liten flicka när hennes far var på FAO.
Ja liten var hon, bara 3 år, men fick
sedan gå i tysk och amerikansk skola,
leka med bl a svenska Kumlin barn.
Bland de roliga barndomsminnena
från Rom-åren hör att det var i Rom
hon lärde sig cykla och också att
plocka pinjenötter. Men sedan tog det
alltså 50 år innan hon kom att bo i
Rom igen. Hon döljer inte att det var
något hon ständigt hade drömt om.
-Det var mycket emotionellt rörande,
säger hon, när jag kom tillbaks och
återsåg personer, saker, platser som
jag hade vackra minnen av. Tror
verkligen att dessa saker underlättade
att få mitt Rom-liv att fungera, att
stimulera mej på flera nivåer.
Visst hade hon alltid drömt om
att få komma till Rom men i UD
uppdragen har man bara möjlighet
att söka till de länder som skall byta
samtidigt som man själv skall söka
nytt uppdrag. Alltså när åren som
ambassadör i ett land går ut kan man
söka till de ställen som vid samma
20 SWEA Colosseum
tillfälle skall ha ny ambassadör. Så
det gäller ju att ha tur inte bara för att
man bli utsedd men för att det land
man har intresse för skall tillsätta
en ny just när man själv skall söka
en ny plats. Och så var det alltså när
Ruths Berlin tid gick ut. Nu har hon
11 månader kvar till pensionering och
kommer då att arbeta i Stockholm.
På ambassaden i Rom arbetar
sammanlagt 23-24 personer varav
7 är utsända från Sverige. Bland
medarbetarna finns en italiensk
städerska samt en chaufför från Sri
Lanka samt ett antal praktikanter som
förstås kan italienska.
Ruth är den första kvinnliga
ambassadören vi har haft här, och
det är egentligen under de senaste tio
åren som det blivit allt fler kvinnliga
ambassadörer. Nu har Italien
skickat en kvinna till ambassaden i
Stockholm!
Jobbet som ambassadör står
huvudsakligen på tre ben säger Ruth.
- Man skall förklara Italien för Sverige
- Förklara Sverige för Italien
- Sprida kunskap och info om Sverige.
Det sista benet har inneburit många
roliga och varierande ämnen tycker
Ruth. Idag finns flera initiativ som
tagit fram aspekter av Sverige
som man kanske inte hade väntat
sig i Italien. T ex har man främjat
matlandet Sverige, vem hade väl
någonsin för 20 år sedan trott att
svensk mat skulle bli intressant
i Italien? Så är det nu och t o m
Palazzo Vecchio i Florens har hyst
ett sådant evenemang. Sverige har
varit värdland för barnboksmässan
i Bologna. Det kommer ett brett
och kontinuerligt flöde av svenska
barnböcker men också barnleksaker
och barnfilmer. Allt mycket
professionellt och uppskattat.
-Ja också den nordiska
filmfestivalen har blivit ett uppskattat
årligt återkommande evenemang i
Rom. Så finns ju de svenska deckarna
och t o m ett bokförlag Iperborea som
startade med enbart nordisk och då
mest svensk litteratur.
Ett officiellt kungabesök ägde
rum året innan Ruth kom till Rom
så det har hon inte haft något men
hon har ordnat med mottagning
av diverse regeringsmedlemmar.
Oftast var det utrikesminister Carl
Bildt, men också handelsminister
Eva Björling, europaminister
Birgitta Ohlsson, justitieminister
Beatrice Ask, civilminister Stefan
Attefall, jordbruksminister Eskil
Erlandsson som kom till Rom på
regeringsuppdrag. Samt statsminister
Enpratstund
pratstund
xxxxxxxxxxx
En
COLOSSEUM
Stefan Löfven ur den nya regeringen
som kommit till Italien två gånger
under Italiens ordförandeskap i EU.
Ja när Ruth räknar upp dessa
ministrar fastnar det verkligen
både i huvud och hjärta att
Sverige har många kvinnliga
regeringsmedlemmar. Det har ju
Italien nu också. Visst har detta
ändrats fort och kraftigt!
-Andra roliga svenska succéer,
säger ambassadören har varit det
hastigt växande intresset för Lucia.
Luciafirande började i liten skala
privat hemma hos svensk-italienska
familjer men under bara några år
med tåg och välsjungande kör på
Piazza di Pietra i centrala Rom har det
dragit fler och fler personer och nu
otroligt mycket folk över 1000 sista
gången.
För några år sedan var det ett
svenskt Luciatåg i Peterskyrkan och
det var mycket gripande. Tänk att få
höra dom sjunga den napolitanska
sången på svenska omgivna av
levande ljus i Peterskyrkan. Det
hade väl ingen kunnat drömma om.
Min man Alessandro och jag åkte in
från Orbetello och var där. Det var
verkligen en upplevelse.
I både Rom och Milano har man
också välbesökta julmarknader. Och
svensk mat lockar som ambassadören
sa allt mer. Inte minst pepparkakorna.
SWEA Colosseum 21
xxxxxxxxxxx
Vestalerna
i Rom
COLOSSEUM
22 SWEA Colosseum
En pratstund
xxxxxxxxxxx
Anita Ekberg!
COLOSSEUM
Tre svenskor har gjort starka avtryck i Roms historia. De är
Heliga Birgitta, Drottning Christina och skådespelerskan
Anita Ekberg och det skiljer circa 300 år mellan varje
tidsepok som de levde i.
Text: Marianne Kinn
Foto: Maria Enqvist & Wikipedia
Denna iakttagelse blev vi uppmärksammade på under middagen vid
SWEA:s årsmöte av Ann-Mari Senepa.
Alla tre kvinnorna var viljestarka
personligheter som gick sin egen
väg och struntade i vad andra tyckte
om dem. Den vackraste av de tre
svenskorna måste ha varit Anita. Hon
kom första gången till Rom 1956 för
att spela in filmen ”Krig och fred”
med Audrey Hepburn. Efter att tre
år senare ha medverkat i filmen ”Det
ljuva livet”, stannade hon sedan kvar i
Italien i resten av sitt liv.
I Dagens Eko 1957 blev Anita
Ekberg intervjuad, när hon var
hemma i Malmö hos sin mamma
och pappa för att vila upp sig. Hon
berättade att hon sedan skulle åka till
Paris för att spela in en film med Bob
Hope. Från början ville regissören
ha Lana Turner i rollen, men han
valde sedan Anita. Hon berättar att
hon precis varit på en filmfestival
i Uruguay med sin make Anthony
Steel. På frågan hur hon har nått
framgång, svarar hon att det hjälper
att ha ett utseende som ingen annan
har, men att det ju inte kommer att
vara för evigt. Hon säger att hon har
mycket kvar att lära för att bli en bra
skådespelerska. Reporten tilltalar
henne med Ni, hennes svenska är
långt ifrån perfekt och hon lägger
gärna in engelska ord i sina svar.
I en intervju i Radio Sweden 1958
berättar Anita på en mycket god
engelska att hon inte är så intresserad
av att spela in filmer i Sverige, för
hon anser sig vara en amerikansk,
internationell skådespelerska. Hon
säger att svenska filmer har en liten
begränsad publik och hon vill nå
ut över hela världen. Hon har fått
jobba mycket hårt för att ta sig fram
i Hollywood och göra succé. Anita
berättar att hon i två och ett halvt
år gick utan jobb och att hon hade
en lägenhet betald av filmstudion.
Men hon fick sälja sina möbler och
kläder för att ha någonting att äta och
hon sov på golvet med några filtar
över sig. Anita säger att skåningar är
”hardworkers” och väldigt envisa, så
hon tänkte att hon måste klara det
och aldrig ge upp sitt mål.
Ann-Mari Senepa, som har bott i
Rom sedan 1957, berättar följande:
“Jag anser att jag kan säga, att Anita
Ekberg är den vackraste kvinna jag
någonsin sett, inte ens genom mitt
jobb i modevärlden med alla modeller
hade jag sett någon som var så perfekt.
Hon bodde i en villa precis nedanför
hotell Hilton på Monte Mario. Hon
hade även en villa vid havet i Sabaudia
och en egen båt. Anita hade en svenskamerikansk vännina som arbetade som
hennes sekreterare, tolk och assistent
under många år. Hon följde även
med när Anita flyttade till Rom för
att bo permanent här. Men när Anita
slutligen gifte sig med den amerikanske
skådespelaren Rik Van Nutter, gav
Lisbeth upp och flyttade tillbaka till
USA. Hon hade fått nog av Anitas
nycker och starka vilja. Om Anita väl
hade bestämt sig för någonting, gick
det tyvärr inte att ändra på. Hon var
lite av en besserwisser och lät sig tyvärr
utnyttjas av karlar. Det är nog ett av
skälen till att hon aldrig gjorde en
större och längre karriär,” tror AnnMari.
Ann-Mari berättar att Anita
kallades för ”il ghiaccio bollente”
(”den kokande isen”) av italienarna.
Hon blev alltid inbjuden till alla fester
och tillställningar vad beträffade
filmvärlden. Redan innan Anita blev
känd i Italien, var svenska kvinnor
mycket populära bland italienska
män och många svenskor åkte till
Rimini på semester. Så Anita snarare
förstärkte denna bild av den fria,
svenska, vackra och ofta blonda
kvinnan. När Anita kom hem till
Sverige pratade hon engelska med
journalisterna, vilket retade upp
svenskarna. Ann-Mari tror att hon
föredrog att tala på engelska därför
att hon kanske skämdes lite över sin
utpräglade malmöitiska.
Anita berättar i sitt Sommar
program i radion 2005: ”Mamma hade
veckotidningar med bilder av en massa
filmstjärnor i Amerika och album som
man kunde klistra in bilderna i. Jag
blev nyfiken på Hollywood och drömde
om att ta mig dit, jag ville också åka ut
i världen och se hur andra människor
levde”. I hennes hemstad Malmö
hölls en deltävling av Miss Sweden
och vinnaren i finalen fick en resa
till Amerika. En man från tidningen
Vecko-Revyn körde omkring i Malmö
för att locka flickor att ställa upp i
tävlingen Miss Malmö på Folkets
Park. Anita lät sig övertalas av sin
mamma att vara med, men när hon
SWEA Colosseum 23
xxxxxxxxxxx
väl var där var hon inte alls säker på
COLOSSEUM
att hon ville gå upp på scenen. Till slut
blev hon uppknuffad bland de andra
deltagarna och kom på första plats.
Hon trodde inte att det var sant. Hon
vann sedan också titeln Miss Sweden.
Anita fortsätter att berätta: ”Det
var jag som stod där i fontänen. Jag
hade gjort ett fotoreportage med
Pierluigi Praturlon som hette Rome by
night. Jag gick i vattnet för att skölja
foten, som jag skurit mig i, på en liten
romantisk gata i detta underbara Rom.
Jag hade högklackade aftonsandaler
i handen. Det var kallt vatten från
bergen i fontänen. Jag vandrade
in under vattenfallet och det var så
vackert. Pierluigi packade upp sina
kameror ur sin stora väska. ”Pierluigi,
come here the vatten is så underbart
skönt”. Han började att fotografera
Anita och bilderna publicerades
sedan i tidningen Tempo Illustrato
1958. Dessa fotografier spreds sedan i
tidningar över hela världen. Federico
Fellini såg bilderna och ville ha med
Anita i sin film ”Det ljuva livet”,
som började spelas in i början av
1959. Vattnet i Fontana di Trevi var
iskallt och Marcello Mastroianni var
livrädd för att gå i. Under kostymen
hade han högskaftade gummistövlar
som fiskare använder och han
drack en flaska vodka varje kväll
vid tagningarna. De filmade enbart
på nätterna och Marcello ramlade i
fontänen flera gånger, för att han var
Sverige främjande
24 SWEA Colosseum
så berusad. Anitas ben var däremot
nakna under aftonklänningen, hon
frös jättemycket och hade till slut
ingen känsel kvar.
”La Ekberg var en underbar
skapelse, oumbärlig i den filmen.
Hon var nästan utomjordisk, en sorts
gudinna.” Marcello Mastroianni,
skådespelare
”La Ekberg var som en vacker staty.
Hon var en riktig stjärna i negativ
bemärkelse, fåfäng, alltid medveten
om sitt utseende och hon brydde sig
bara om det.....Dessutom var hon
uppenbarligen ganska föraktfull
mot alla, inte minst mot Fellini.”
Gianfranco Mingozzi, en av Fellinis
assistenter under inspelningen av
”Det ljuva livet”.
Filmen nominerades till en Oscar
för bästa film 1960, men vann inte.
Däremot fick Piero Gherardini en
Oscar för bästa kostym. ”Det ljuva
livet” fick dock en Guldpalm på
Filmfestivalen i Cannes. Massor av
turister har genom åren lockats att
besöka Rom, sedan de sett filmen och
den oförglömliga scenen med Anita
och Marcello. Fellini skapade med
filmen uttrycket paparazzi, vilket
används mycket flitigt fortfarande i
hela världen. Ordet kom av att en av
fotograferna i filmen hette Paparazzo
i efternamn. Ordet ”dolcevita” har fått
betydelsen polotröja på italienska,
efter Marcellos ofta förekommande
klädesplagg i filmen.
Ulla Hultkranz, som var en
framgångsrik tennisspelare och
Anitas nära vännina under fyra år,
berättar: ”Hela den amerikanska
filmindustrin kom till Rom, därför att
det var mycket billigare att spela in film
där. Alla som jag umgicks med jobbade
på något sätt med film och själv var
jag statist ibland. Det var en positiv
tidsanda och det fanns mycket pengar
i omlopp. Vi åt sena middagar och
sedan gick vi till något café eller en bar
på Via Veneto. Ibland slutade kvällen
på någon nattclub, men oftast var vi
på ställen som låg utomhus. Anita var
otroligt vacker och fräsch och mycket
snyggare i verkligheten än på bild. Hon
hade en outtömlig energi och en stark
karisma. Om Anita vistades i ett rum
med t.ex. Brigitte Bardot och Sophia
Loren, så var hon definitivt den person
som hade störst närvaro och hon var
den snyggaste av dem. Hennes hy var
perfekt och hade hon varit ung idag
hade hon förmodligen haft ett lukrativt
kontrakt med en skönhetsfirma. Hon
använde oftast lila ögonskugga till sina
blå ögon, men var otroligt vacker även
utan smink. Hon hade en mycket snygg
italiensk garderob från olika modehus
och hon visste precis vad hon passade i
för kläder och make-up.”
Ulla Hultrantz fortsätter: ”Anita
Ekberg hade hög integritet och en
stark självkänsla. Det gick inte att
sätta sig på henne. Eftersom hon
stack ut och absolut inte följde Jante-
xxxxxxxxxxx
lagen, skulle jag vilja likna henne med
fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic.
Båda föddes i Malmö, hade/har starka
personligheter och stark vilja samt
har gjort en stor internationell succeé.
Italien som land passade henne att leva
i med den personlighet hon hade och
italienarna avgudade henne. Hon var
mycket förtjust i det italienska livet
och hon smetade t.o.m. in ansiktet
med olivolja. Anita var kul och rolig
att umgås med och hon gjorde ofta
practical jokes. Vi gick inte så mycket
på glamorösa fester eller var speciellt
uppklädda, utan vi gjorde ofta roliga
saker ihop, så som att åka till havet
och ta en tur med Anitas båt. Anita
gillade även att köra sina bilar i höga
hastigheter. Männen var helt tokiga
i henne och om hon ville kunde hon
få precis den man som hon pekade
på. Det är synd att alla i Sverige var
så avundsjuka och inte uppskattade
henne. Hon kanske inte var en så duktig
skådespelerska, men hon var väldigt
bra på att spela Anita Ekberg.”
De enda utmärkande roller som
Anita Ekberg gjorde efter ”Det ljuva
livet” var i ”Boccaccio 70”, där Fellinis
kortfilm ”Dr Antonios frestelser”
ingick. Anita fick ännu en gång spela
rollen av sig själv. Hon gör reklam
för mjölk och poserar på en stor
reklamaffisch i EUR. Hon utmanar
och provocerar den puritanske Dr.
Antonio som till slut dödar henne för
att få sinnesfrid. I filmen ”Intervista”
får Anita återigen spela sig själv mot
Marcello Mastroianni, då Fellini
COLOSSEUM
återförenar dem igen i Anitas eget
privata hem, där hon gör ett patetiskt
intryck av sitt forna jag. Anitas enda
film i Sverige är en reklamfilm för
klädkedjan KappAhl från 1995.
Anita Ekberg dog i januari i år.
Till hennes minne lät kommunen i
Rom hänga upp en stor svartvit bild
på henne på fasaden bakom Fontana
di Trevi, vars pågående renovering
bekostas av modehuset Fendi.
Nordic Film Fest uppmärksammade
Anita Ekberg med ett anförande
av ambassadör Ruth Jacoby och en
projicering av en kort film med Anita
gjord under inspelningen av filmen
”A porte chiuse” av Dino Risi på Casa
del Cinema i Villa Borghese. Det vore
önskvärt att man även visade några
av de filmer som hon medverkade
i, kanske med en retrospektiv
filmvisning. Med denna artikel vill
SWEA Colosseum hedra minnet av
Anita Ekberg och poängtera att filmen
”Det ljuva livet” och Anita fortfarande
är starka symboler för staden Rom
och har genom åren lockat massor
av turister att besöka den italienska
huvudstaden.
Källor:
Intervju med Rune Runbro i Dagens
Eko, 1957, Sveriges Radio
Intervju med Kenneth Locke Radio
Sweden, 1958, Sveriges Radio
”Sommar” i P1, 2005, Sverige Radio
Intervju med Ann-Mari Senepa
Telefonsamtal med Ulla Hultkrantz
”Dolce Dolce Vita” – Immagini di un set
di Federico Fellini a cura di Gianfranco
Mingozzi
”Federico Fellini Tutti i film” av Chris
Wiegand, Taschen
Wikipedia
Göran Forssell
Rågsiktbröd varje dag utom sön-mån
för beställning :
Sirapslimpa, Rågsiktbröd med kummin/fänkål
skickas med Bartolini över hela Italien.
Semlor Smörgåstårtor, prinsesstartor och
leverpastej skickas med FedEx i kylrefrigerated
lastbil
Andra förslag enligt överenskommelse.
F. o m. april langlagrade svenska ost
Pane di Segale a Roma
Pane di segale tutti i giorni escluso dom/luni
Su ordinazione:
Pane di segale con melassa o con comino
Spedizione in tutta Italia tramite Bartolini
Maritozzi svedesi con cardamomo, Torte salate
farcite, torta delle principessa, pasticcio di
fegato spedizioni ivia FedEx in camion frigo
Altre specialità su ordinazione.
Da aprile formaggi stagionati svedesi
: Pane di segale a Roma
tel 334 74 57 502
via Francesco d' Ovidio, 27/a 00 137 ROMA
: Pane di segale a Roma
tel 334 74 57 502
via Francesco d' Ovidio, 27/a 00 137 ROMA
SWEA Colosseum 25
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Ann-Mari Senepa i vit Chanel dräkt, Ulla Hultkrantz med sjalett
Rom på 50och 60-talet
Text: Marianne Kinn
Foto: från Ann-Marie Senepas fotoalbum
Några av de mest glamorösa filmstjärnorna under 1900-talet,
Elisabeth Taylor, Sophia Loren, Audrey Hepburn, Ava Gardner
och Anita Ekberg, vistades alla under längre perioder i Rom
för att spela in oförglömliga filmer. De var alla ambassadörer
för de framväxande italienska modehusen, som började att slå
igenom även utanför Italien. Rom kallades på 50- och 60-talet
för Hollywood vid Tibern och många internationella stjärnor
spelade in filmer och tillbringade mycket tid här.
26 SWEA Colosseum
Med anledning av att jag ville veta
mer om hur det var att bo och leva i
Rom under 50- och 60-talet, träffade
jag Ann-Mari Senepa, som har de
mest fantastiska minnen från denna
tid. Ann-Mari berättar att hon föddes
i Malmö på 30-talet och att hon var
enda barnet. Hennes pappa hade bott
i Italien och de hade ofta italienska
gäster i sitt hem i Malmö. Uppväxten
präglades starkt av italiensk kultur
och hennes pappa var ordförande
för Dante Alighieri i södra Sverige.
Efter gymnasiet, gick Ann-Mari på
språkskola i Lausanne i Schweiz.
Därefter ville hon lära sig italienska
bättre, så hon sökte sig till Italien.
Tack vare sin språkbegåvning, kunde
hon lätt hitta intressanta jobb i Rom.
Ann-Mari fick ett jobb på
Organisationskommittén för de
olympiska spelen i Rom år 1957. På
50-talet kunde nästan ingen tala
engelska i den italienska huvudstaden
och det kunde inte ens mannen
som var ordförande. De olympiska
spelen ägde sedan rum år 1960.
Den olympiska byn byggdes vid
Via Flaminia och man byggde olika
påkostade sportarenor i området
kring Tibern mellan Prati och Ponte
Milvio, som används fortfarande.
Detta OS var unikt i Olympiadernas
historia. Rom var den enda staden i
världen som kunde hålla olympiska
tävlingar i antika byggnader.
Aten saknade denna möjlighet.
Det var väldigt speciellt eftersom
gymnastiktävlingarna ägde rum i
Caracalla, seglingen i Neapelbukten
och brottningen i Maxentiusbasilikan
i Forum Romanum. Maratonloppet
sprangs på Via Appia Antica och det
vanns av etiopiern Abebe Bikila.
Han var totalt okänd tills han sprang
barfota in över mållinjen under
Konstantinbågen bakom Colosseum.
Efter det andra världskriget uppstod
ett starkt ekonomiskt uppsving i
Italien. De flesta familjer hade nu råd
att köpa en egen bil och vanligtvis var
det en Fiat 500 som man valde. Tack
vare Marshall-finansieringarna från
USA började italienarna starta upp
en massa nya företag och mängder av
nya bostadshus byggdes i städerna.
Domenico Modugno vann San Remofestivalen 1959 med låten ”Nel blu
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
dipinto di blu” och Ann-Mari minns
att morgonen därpå när hon gick ut
på gatan, sjöng alla i Rom på den
melodin.
De två städer som styrde det
italienska modet var Rom och Florens.
I Rom skapades Alta Moda, d.v.s.
skräddade kläder uppsydda efter
kundens egna mått och de främsta
modehusen var bl.a. Valentino, Le
Sorelle Fontana, Fendi och Capucci.
Modehuset Le Sorelle Fontana hade
startats av tre systrar från Parma
och var i början mycket enkelt och
anspråkslöst. De blev snart kända
och fick en otrolig framgång tack
vare att de började göra kläder till
olika filmstjärnor. Anita Ekberg
var ansiktet utåt för deras första
parfym Glory. I Florens började man
att tillverka pret-a-porter kläder,
d.v.s. klädkollektioner för en större
kundkrets med standardstorlekar.
Marchese Giorgini började att
arrangera visningar i Palazzo Pitti på
50-talet. Han valde ut vilka modehus
som skulle få vara med och visa kläder
och varje hus fick visa max 20 plagg.
Det var först då som den verkliga
exporten av italienskt mode tog fart.
Den legendariska chefredaktören
Diana Vreeland på Amerikanska
Vogue lät öppna ett kontor för
tidningen i Rom. Chef för kontoret
var amerikanskan Consuelo Crespi
vars uppgift var att bevaka modet på
plats i Rom och i Florens. Ann-Mari
fick arbete som hennes assistent
år 1963 och hon fick träffa Diana
Vreeland för första gången år 1966,
då Vogue skulle göra ett nummer
tillägnat Italien. Diana Vreeland
lämnade Vogue 1972 för att bli chef
för The Costume Institute of the
Metropolitan Museum i New York.
Ann-Mari fick följa med henne till
Tirellis kostymateljé i Rom för att låna
originalplagg till sin första utställning
på museet tillägnad designern Coco
Chanel. Coco Chanel och Diana
Vreeland var förra seklets mest
prominenta kvinnor inom modet.
Ann-Mari lät ofta sy upp sina kläder
hos en sömmerska under sina första
år i Rom. På 60-talet köpte hon kläder
i sin favoritaffär som hette 77 Piazza
di Spagna. Där såldes kläder från
Ulla Hultkrantz, Ann-Mari Senepa tillsammans med vänner
bl.a. Sonia Rykiel, Paco Rabanne och
Missoni. Hon lät även göra måttsydda
skor hos Dal Co` som låg på Via
Veneto (affären existerar fortfarande,
men ligger numera på Via della
Vittoria). Hennes handväskor kom
från Gucci, Louis Vuitton och Fendi.
När Ann-Mari var på Capri lät hon sy
upp de berömda Capri-byxorna, som
var figursydda och korta, och som
bars med platta skor. Där fanns en
mängd med fantastiska affärer med
hantverkare som gjorde underbara
varor såsom skor, kläder, smycken och
accessoirer. Emilio Pucci var en av de
italienska designers som öppnade en
egen affär på Capri på 50-talet.
Tyvärr stängdes Vogues kontor i Rom
år 1975 p.g.a. tidningens sviktande
annonsintäkter. Samtidigt som AnnMari arbetade för Vogue, hjälpte
hon även till hos modehuset Fendi.
Sitt över 30-åriga samarbete med
de berömda systrarna började 1975
och hon blev deras högra hand, tolk
och väninna. Dessutom påbörjades
hennes långa vänskap med den tyske
designern Karl Lagerfeld. En av AnnMaris många arbetsuppgifter var
att ta hand om visningarna. Karl
Lagerfeld har arbetat som designer
för huset Fendi sedan 1965 och han
gör det fortfarande med samma
entusiasm. Han är den person
som ritar Fendis alla päls- och
klädkollektioner. Silvia Venturini
Fendi (dotter till Anna Fendi, nr
två i syskonskaran) arbetar vid
hans sida och är dessutom ansvarig
för Fendis accessoarer: väskor (La
Baguette), skor, bijouterier, herrkläder
och barnkläder. De ursprungliga
butikslokalerna på Via Borgognona
har systrarna Fendi fortfarande kvar
i sin ägo och de hyr numera ut dem
till H&M:s märken COS och And
Other Stories. Parallellgatan Via
Condotti har alltid varit Roms finaste
affärsgata och den var ännu mer
elegant 50- och 60-talet än vad den
är nu.
Under de första åren i Rom delade
Ann-Mari lägenhet med sin vännina
Anna Korda, som var hälften engelska
och hälften österikeska och som
arbetade med att dubba filmer. De
hade städhjälp och åt nästan alltid
mat ute på restaurang, för på den
tiden var det så billigt att det inte
lönade sig att laga mat hemma. Att
gå ensam till kvarterskrogen för att
äta middag var OK, men annars gick
man inte utan kavaljer till restaurang.
Bland de populära nattklubbarna
bör nämnas Hostaria dellÓrso,
Pippistrelli, Club 84 eller La Grotta
dei Piccioni, alla med levande musik.
Topprestaurangen var Gigi Fazzi,
där gästerna satt på enkla pinnstolar
med glödlampor hängande i snören
SWEA Colosseum 27
xxxxxxxxxxx
som takbelysning. Maten var enkel
COLOSSEUM
romersk husmanskost och fantastiskt
god. Alla filmstjärnor och Roms
societet syntes på restaurangen,
som låg nära den Amerikanska
Ambassaden bakom Via Veneto.
Rom kallades för Hollywood vid
Tibern därför att många utländska
filmer spelades in här. Det var en
stad som var på modet, men inte
alls jämförbar med hur New York är
i dag eller hur Berlin var på 20- och
30 -talet, utan fortfarande mycket
provinsiell. Cinecitta` hade bombats
kraftigt under andra världskriget,
men under 50-talet rustades
filmstudiorna upp igen och togs i
bruk. Den italienska arbetskraften var
mycket billigare än i t.ex. Hollywood.
Utländska skådespelare kom att
tillbringa mycket tid i Rom och syntes
ofta på gatorna och på restauranger.
De stora italienska stjärnorna var
Sophia Loren, Gina Lollobrigida,
Anna Magnani, Claudia Cardinale,
Toto, Marcello Mastroianni, Vittorio
Gassman och Alberto Sordi.
Filmen ”Roman Holiday” med Audrey
Hepburn och Gregory Peck hade
premiär år 1953. Den handlar om
en prinsessa som försöker uppleva
Rom utan att bli igenkänd och en
journalist som letar efter ett ”scoop”.
Mastodontfilmen ”Ben Hur” spelades
in i Cinecitta`bland historiska
filmkulisser. Den skildrar början av
den kristna tidsepoken. Filmen gav
massor av arbetstillfällen för romare,
eftersom man behövde mängder med
statister. ”Krig och fred”, baserad
på Leo Tolstoys roman, spelades in
i Rom med Audrey Hepburn, Henry
Fonda, Mel Ferrer och Anita Ekberg
i huvudrollerna. Audrey Hepburns
kläder med empire-skärning i
filmen tillverkade av det romerska
modehuset Fernanda Gattinoni efter
design av Maria De Matteis.
Elisabeth Taylor och Richard
Burton bodde i Rom för att spela
in filmen ”Cleopatra”. Båda hade
varsin huvudroll och de blev sedan
ett par under filminspelningen.
Elisabeth Taylor ägde en stor mängd
Bulgari-smycken, som Richard
Burton beställde i den romerska
juvelerarbutiken. Hon älskade Rom
28 SWEA Colosseum
och det italienska köket, speciellt
restaurangen Taverna Flavia som
fortfarande har foton av henne på
väggarna. Hon dök ofta upp spontant
hos de romerska modehusen och ville
att de skulle prova ut kläder åt henne.
Ann-Mari berättar att filmkritikern
Gianluigi Rondi arrangerade en
filmfestival ”Incontro del cinema”
varje år i Sorrento i slutet av 60-talet
och i början av 70-talet. Den första
festivalen år 1968 handlade enbart
om svensk film. Alla stora svenska
skådespelare och filmregissörer på
den tiden, såsom Max von Sydow, Liv
Ullman, Ingrid Bergman och Gunnar
Björnstrand, deltog i denna festival,
men regissören Ingmar Bergman
dök aldrig upp. Ann-Mari arbetade
som tolk för Gianluigi Rondi vid
att allt ska förbli vid det gamla, då
måste vi ändra på alltihop”.) Med det
menade han att Italien alltid kommer
att förbli så som det är och att de
dominerande klasserna kommer
att göra allt för att bibehålla sina
privilegier. Boken filmades några
år senare av den norditalienske
regissören Luchino Visconti med Burt
Lancaster, Alain Delon och Claudia
Cardinale i huvudrollerna.
Efter att ha tillbringat mer än 60
år i Italien säger Ann-Mari att hon
känner sig varken svensk eller
italiensk, utan mer som en europe.
Hon har tillbringat mycket av sin tid
utomlands i sitt jobb med Fendi och i
Japan har hon varit 27 gånger. Man
kan nog bestämt säga att Ann-Mari
är en av få svenska personer som har
Ann-Mari Senepa, Ulla Hultkrantz, tillsammans med väninna
många presskonferenser under åren.
Dessutom fick hon i uppdrag att ta
hand om Ingrid Bergman, som hon
berättar var en underbar människa.
Boken ”Il gattopardo” skrevs år 1954 –
1957 av den sicilianske adelsmannen
Giuseppe Tomasi di Lampedusa, men
inget förlag ville ge ut den. Först
1958 gavs boken ut postumt och vann
då det prestigefyllda Strega-priset.
Den unge Tancredi i boken säger ”Se
vogliamo che tutto rimanga come è,
bisogna che tutto cambi” (“Om vi vill
upplevt modets utveckling under den
senare hälften av 1900-talet och in i
2000-talet på så nära håll. Det som
jag imponeras mest av, av allt som
Ann-Mari har upplevt och berättar
om, är hennes två böcker med
personliga dedikationer av Diana
Vreeland.
Källor:
Intervju med Ann-Mari Senepa
Wikipedia
Tänkvärt
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Gör supporterkläder till små fotbollsfans
Min son är väldigt kinkig med kläderna
just nu, men det finns ett trick, och det
är att se till att det finns någon slags
fotbollsmärke på, så blir de genast
uppskattade och använda. Med tanke
på vad riktiga fotbollskläder kostar, och
med tanke på att jag har som mål att
återanvända så mycket som möjligt,
har jag gjort några hemmagjorda plagg
i stället. Här beskriver jag hur man kan
gå till väga för att göra en enkel
applikation som inte tar alltför lång tids.
Text och foto: Elin Wedlund
I exemplet har jag sytt ett par byxor av tyg från ett par gamla mammabyxor som låg och
skräpade i garderoben. Till applikationen har jag använt ett orange tyg som jag också hade
hemma, och lite broderitråd.
1. Leta upp en enkel bild och skriv ut den i lagom storlek. Här har jag använt Romas
“lupa”, jag kommer att lägga upp en bild till nedladdning från SWEA Roms hemsida.
2. Klipp ut, och lägg ovanpå tyget du vill applicera. Rita med kulspetspenna runt om, men
rita inte alltför nära kanten. Vi kommer att klippa bort pennstrecken sedan.
3. Klipp ut tyget, men inte längs konturen, utan så att du får en lagom hanterbar lapp.
Tråckla fast lappen på plagget.
SWEA Colosseum 29
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
4. Klipp en armlängds broderigarn, gör en ordentlig knut och se till att fästa tråden under
applikationen. Sy med förstygn eller efterstygn någon millimeter in från den ritade kanten.
Jag har använt förstygn här. Fäst tråden genom att sy igenom till baksidan, göra en knut
och sedan sy in emellan de två tyglagren och dra tillräckligt hårt så att knuten hamnar
mitt emellan.
5. Klipp bort det överflödiga tyget.
Naturligtvis blev vi tvungna att testköra
byxorna på en gång!
30 SWEA Colosseum
Här kan ni se en större variant på samma
teknik.
xxxxxxxxxxx
En bok från vårt SWEA Rom bibliotek
COLOSSEUM
I höstas lånade jag boken
”Bland bönder och grevar i
Italien” på vår biblioteksträff. I
april fick jag äntligen tid att läsa
den. Men den som väntar på
något gott…..!
I ”Bland bönder och grevar i Italien”
b e r ät t a r f ör f at t a r i n n a n om sit t
konstnärsliv i Rom och A nticoli.
Boken ä r sk r iven av A n na Pa l m
och när jag började läsa den trodde
jag att det var Anna Palm de Rosa
(1859-1924) som var författaren.
Palm de Rosa var svensk konstnär
och landskapsmålare och många
känner säker t till hennes vack ra
akvareller med Stockholmsvyer och
den bohuslänska skärgården som
favorit motiv och hon levde under
flera års tid i Italien. Men redan efter
några sidor fick jag inte ihop det
med årtalen och konstformerna och
började därför söka på internet efter
andra konstnärer vid namn Anna
Palm för att förstå vems författarröst
jag egentligen lyssnade till.
Oc h så h it tade jag hen ne! A n na
Martina Palm (1881-1963). Jag fick
fram att hon föddes i A r vika och
började sina skulpturstudier under
Christian Eriksson 1916. Sedan följde
studier i Köpenhamn under Anders
Bundgaard och vidare 1920 i Paris
under Antoine Bourdelle. Mellan åren
1921-26 bodde och verkade hon i Rom.
Nu kunde jag äntligen börja läsa
på riktigt! Det är alltså en svensk
skulptris berättelse om tiden i Italien
som man får följa i boken vilken är
rikligt illustrerad med fotografier
från tiden. Under första delen är
Anna i Anticoli, den lilla bergsbyn
cirka fyra mil öster om Rom, dit så
många utländska konstnärer sökte sig
under slutet av 1800-talet och början
av 1900-talet. Det började med att
konstnärskollektiven kring Piazza di
Spagna använde modeller
från Anticoli som kommit in till Rom
och som ansågs ovanligt vackra och
ståtliga. Snart blev konstnärerna
intresserade av att besöka staden
modellerna kom ifrån och väl där blev
de så begeistrade av den pittoreska
miljön att många av dem stannade
kvar under långa perioder. Även Anna
kommer till Anticoli och hyr ett litet
rum och en ateljé.
I andra delen av boken är det Annas
tid i Rom som hon berättar om och inte
minst hennes möten med Mussolini
vilken hon är helt fascinerad av. Hon
samlar på sig fotografier av Il Duce
och tapetserar sin ateljé med dem
och börjar snart skulptera en byst av
honom. Men för att den skall kunna
blir riktigt bra skulle hon behöva få
möjlighet att träffa honom så han kan
sitta modell för henne. Kan man som
svensk skulptris i Rom på tjugotalet
lyckas med det? Jodå! En byst blir det
och Mussolini skriver till henne då
han fått se det färdiga resultatet: ”Har
beundrat i detta Edert arbete en nobel
och sträng konst lyckligt förenad
med en kraftig och stark teknik. Det
skall bliva ett angenämt minne av
en ut vald, utländsk artist som på
italiensk jord värdigt representerar
svensk skulptur.”
Jag kan verkligen rekommendera
”Bland bönder och grevar i Italien”.
Den går lätt och fort att läsa och
Annas berättelser är ett fantastiskt
tidsdokument över livet som svenska
i Rom för snart hundra år sedan.
Platser och företeelser, både svenska
och italienska, känns igen än idag
och boken lämnar mig med en stark
känsla av delaktighet med kvinnor
som precis som vi valt Rom som sitt
hem under en tid ilivet.
Anna Palm finns representerad på
muséerna i Karlstad och Gävle.
SWEA Colosseum 31
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Hur jag mötte min man
Carin Tetis berättelse:
“Jag gick på en tolkutbildning här i Rom, där blev jag kompis med en italiensk tjej som heter Lavinia. Hon anordnade
en maskeradfest under karnevalen, dit jag gick utklädd till femme fatale och dit kom även en cowboy, vi lade dock
knappt märke till varandra. Ett år senare, 1998, firade Lavinia sin födelsedag igen, hon bad då cowboyen som heter
Giuseppe att skjutsa mig på sin scooter till festen. Denna gång var vi inte utklädda och lärde känna varandra, någon
vecka senare var vi ett par. Vi gifte oss år 2004 och idag har vi tre söner Alessio, Riccardo och Niccolò.”
32 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Det är dags att erkänna sanningen, anledningen att vi alla fastnat här
i Rom är väl ändå att vi mött mannen i vårt liv…
På det ena eller andra sättet, alla har vi olika historier att berätta.
Här kommer några!
Erika Johansson, blivande Swea, träffade sin man
när hon var 15 år och promenerade på Skeppsbron i
Stockholm i augusti 1985. Hennes man var yrkesmilitär
på ett italienskt militärfaryg, som precis hade anlänt till
kajen. Erika och hennes vännina blev inbjudna till en fest
som skulle vara på båten nästa kväll av en annan militär.
Erika dök upp på festen med betydligt fler vänninor, än
vad som stod på inbjudan. Hon återsåg Enrico på festen,
de höll kontakten och träffades igen. De gifte sig i maj i
Umbrien 1990. I år firar de 25-årig bröllopsdag och har
tre vuxna döttrar.
Ulrika Brunstedt berättar så här om hur hon mötte sin
man;
“Jag kom till Rom för att jobba i ett år för en internationell
hotellkedja och sedan hade jag för avsikt att flytta hem till
Sverige. Ett av hotellen i vår portfolio fick extra mycket
av min uppmärksamhet tack vare hotelldirektören som
arbetade där. Roberto och jag blev ett par år 2001 och det
där året i Rom har nu blivit 14 istället. Vi gifte oss år 2006
i Varnhems Klosterkyrka och har två barn tillsammans,
Elisa och Erik.”
SWEA Colosseum 33
Recept
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
Blanda i vaniljsockret försiktigt men
noga med en träsked från botten
och uppåt. Häll hela smeten i en
liten kastrull och låt den koka på låg
värme. Rör i smeten hela tiden tills du
får en fast, nästan torr smet. (Detta
tar cirka 10 min.)
Lägg smörpapper på två bakplåtar.
Medan smeten fortfarande är varm,
klicka små toppar med hjälp av två
matskedar och grädda i mitten av
ugnen på 150° i 15 minuter.
Det är viktigt att du klickar topparna
och gräddar dem snabbt. Om smeten
hinner kallna blir det svårt att klicka
ut de sista kakorna.
Låt kakorna svalna på plåten.
Och nu till min överraskning…Jag
brukar baka dem med pistagenötter
i stället för hasselnötter. Vanligtvis
blandar jag 30 % hasselnötter med
70% pistagenötter från Bronte som
är de läckraste, små men mycket
starka i smaken. Om du använder
vanliga pistagenötter kan du utesluta
hasselnötterna.
Även en klassisk nötkaka bakar jag
ofta i en vacker grön färg!
Nötkaka med mandel eller
hasselnötter eller pistagenötter
Baka med pistagenötter
Text: Göran Forsell
Foto: Maria Enqvist
Ingredienser till ca30 kakor:
200 gr rostade hasselnötter
200 gr florsocker
1 tsk vaniljsocker
100 gr äggvitor (rumstemperatur,
cirka 5 ägg)
Fula men goda heter hasselnötskakorna, en långvarig njutning
eftersom - precis som med körsbär
så kan du inte sluta!
Sätt på ugnen 150°
Fula men goda bör du därför baka
många av för även om de håller sig
bra i en kakburk så lovar jag att de
alla går åt i ett nafs.!
34 SWEA Colosseum
Börja med att grovmala de rostade
hasselnötterna .Vispa äggvitorna med
florsockret tills du får ett hårt fast
skum.
75 gr skalad mandel el skalade
hasselnötter el valnötter el
pistagenötter
125 gr margarin eller smör
1 ½ dl socker
2 ägg
1 ½ dl mjöl
½ påse bakpulver (för söta
bakverk)
Sätt på ugnen 180-200 °
Blanda det mjuka smöret noga
med sockret. Rör i äggen, ett åt
gången och blanda väl. Lägg till
de slags nötter du valt, finmalda,
samt mjölet som du blandat med
bakpulvret. (Om du valt mandel som
huvudingrediens kan du blanda i två
bittermandlar eller några droppar
bittermandelessens )
Smörj en 20 cm-form, bröa den, häll
i smeten och grädda mitt i ugnen på
180-200 ° i en halvtimme.
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
SWEA Colosseum 35
ADV swea colosseum 200x287_- 11/05/15 16:27 Pagina 1
xxxxxxxxxxx
COLOSSEUM
IL TURISMO INCONTRA L’ARTE AL
THE CHURCH PALACE
The Church Palace è un suggestivo hotel 4 stelle “Superior” ospitato in un magnifico edificio storico di ispirazione
Rinascimentale. L’hotel, completamente rinnovato per soddisfare le esigenze di una clientela internazionale, ha
mantenuto, con le sue linee nobili ed eleganti, un'atmosfera raffinata ed esclusiva.
A 3 Km dalla Città del Vaticano, l’Hotel con le sue 200 accoglienti camere propone ai suoi ospiti, una selezionata
offerta di alta gastronomia con tre ristoranti e una suggestiva terrazza all’aperto, immersa nel parco.
The Church Palace con i suoi spazi rappresenta un esclusivo punto di riferimento per i più importanti eventi di
valenza nazionale ed internazionale che caratterizzano la vita culturale e sociale della Capitale.
36 SWEA Colosseum
The Church Palace
Via Aurelia 481 00165 Roma Italy
Head office T +39 06 660011 Reservation T +39 06 66007902/11 F +39 06 6623138
[email protected] www.thechurchpalace.com

Colosseum nr. 1 2015 - Rom

Transcription

Similar documents

Mona Johnsson har lämnat oss

Lediga tjänster

Malmö den 24 Februari 2015 Hej alla, Tack alla ni som kom till

SWEA Kalendern september

Kalendern Oktober 2015

Arbetsbeskrivning för Redaktör och Redaktionen för

Rivieran Jag heter Katarina Lodin och kommer ursprungligen från

SWEA-Art-Sthlm-Åland-2015

Läs här - Rivieran