Tentamen 2015-08-20

LAGB01 Allmän förmögenhetsrätt
OMTENTAMEN
VT 2015
Tid:
Plats:
Examinator:
Tillåtna hjälpmedel:
Torsdag 20 augusti 2015, kl. 14.00–20.00
Victoriastadion 3C-D
Eva Lindell-Frantz
lagtext (även i lös form i form av SFS-kopior)
Tentamenspoäng:
Poäng per fråga: 10
Poäng totalt: 50
Godkänd salstentamen kräver minst 23 poäng
Anteckna ditt
skrivningsnummer
här och spara detta
blad!
Tentamensresultatet anslås 10 september tillsammans med dina poäng
från övriga obligatoriska kursmoment. Poängen sammanräknas till
ett slutbetyg på hel kurs, under förutsättning att alla kursmoment är
godkända.
Digital tentamenskod: 25877021
 Du ska alltid logga in med ditt STiL-id vid en digital tentamen. Ditt personliga STiLid anger du där DigiExam efterfrågar ett Student code.
 Du ska alltid skriva ditt examinationsnummer samt de fyra sista siffrorna i ditt
personnummer överst i svaret på varje ny fråga.
Om legitimation ej uppvisas vid skrivningstillfället får studenten inte skriva tentamen.
Välformulerade svar. Ange noggrant tillämpliga lagrum, även vilket stycke och vilken
mening Du åberopar. Vikt fästes vid att svaren är fullständiga. Det är betydelsefullt att svaren
är logiskt uppbyggda, motiverade (omotiverade svar ger inga poäng) och välformulerade –
kort, klart och koncist!
Separera svaren. Det är flera lärare inblandade i rättningen. Därför måste svaren separeras. I
omslaget ligger svarshäften, ett för varje fråga. Du måste använda rätt svarshäfte till rätt fråga.
Skrivningsnumret och de fyra sista siffrorna i Ditt personnummer skall anges på alla blad i
samtliga svarshäften. Omslagssidan kommer att skiljas från svarsformulären innan dessa
överlämnas till rättande lärare. Ditt namn förblir okänt för lärarna under rättning.
Lärare kommer till skrivningen ca kl. 16.00.
Lycka till!
FRÅGA 1
Sensommarens augustisol bränner på den pensionerade infanterimajoren Herman Götzes
ansikte när han går genom Simrishamns gator för att inhämta kraft inför hösten. Av en
tillfällighet stöter han på några juriststudenter från Lund som till hans förvåning påstår att de
har hört talas om honom. Om du har några nya juridiska problem Herman så hjälper vi gärna
till, säger en av dem. Herman måste erkänna att så är fallet och han börjar berätta om vad han
har råkat ut för under den senaste tiden. Herman äger en antikaffär i Simrishamn. I början av
augusti besökte han godsägaren Olga Hillerts på hennes gods utanför Kristianstad. Olga visade
honom en unik och vackert dekorerad stol från början av artonhundratalet. Eftersom Olga
påstod av stolen var gjord av möbelmästaren Per Rutgersson och eftersom Olga kunde visa var
på stolen som Pers initialer var inristade köpte Herman för sin näringsverksamhet stolen i fråga
för 30 000 kronor. Dagen därpå transporterades stolen till Hermans affärslokal i Simrishamn.
Därefter har emellertid Herman fått reda på att stolen inte var gjord av Per Rutgersson, att
initialerna som Olga pekade på är en förfalskning och att stolen inte har något större
marknadsvärde. Det ledde till att Herman samma dag som han fick beskedet om förfalskningen
skickade ett meddelande till Olga i vilket det står att han häver köpet. Olga kan dock styrka att
hon vid köpet var övertygad om att stolen var gjord av Per Rutgersson och att hon inte hade
någon anledning att misstänka något annat. Hon anser därför att Herman saknar rätt att häva
köpet.
A) Kan Herman med framgång häva köpet?
Anta i stället att stolen var äkta och alltså gjord av Per Rutgersson samt att parterna vid köpet
avtalat att Olga skulle transportera stolen till Herman senast den 17 augusti. Den 17 augusti
kontaktade emellertid Olga Herman per telefon och berättade att stolen brunnit upp. Den 18
augusti fick Herman vidare från säkra källor reda på att det var Olga som den 15 augusti i
berusat tillstånd lagt en brinnande cigarett på stolen, varpå stolen fattat eld, brunnit upp och
förvandlats till aska som Olga (när hon nyktrat till) kastat i en närliggande å den 16 augusti.
Herman kan också styrka att han lider vissa direkta och indirekta förluster på grund av Olgas
avtalsbrott.
B) Kan Herman med framgång kräva ersättning av Olga för de direkta och indirekta
förluster som han lider?
Herman har vidare låtit Asta Hillman, som äger en bilverkstad, reparera hans gamla bil (en
Opel). Efter det att han på avtalad tid hämtat bilen den 15 augusti har det emellertid framkommit
att tjänsten är mycket slarvigt utförd och behäftad med allvarliga fel. Herman har också av en
granne fått höra att det inte var första gången som Asta slarvat. Tilläggas kan att Herman
använder bilen i fråga för privat bruk.
C) Är Herman berättigad att omgående häva avtalet i det uppkomna läget?
Herman har vidare köpt en fastighet i Skurup av Beata Hallman. Detta skedde för två år sedan
och Herman tillträdde fastigheten samma dag som han köpte den. Femton månader efter
tillträdet av fastigheten uppmärksammade han emellertid att den var behäftad med ett allvarligt
fel. Herman kan styrka att felet fanns vid köpet och att han inte bort upptäcka felet tidigare än
han gjorde. För någon vecka sedan fick han från säkra källor reda på att Beata kände till felet
redan vid köpet.
D) Kan Herman med framgång åberopa att fastigheten är felaktig samt väcka talan om
hävning av fastighetsköpet?
När Herman talat färdigt och juriststudenterna hjälpt honom så gott de kunde berättar Herman
att han måste ge sig av för att möta sin käresta Kristina Lovars och deras lilla katt Cessan på ett
litet café i närheten av hamnen. Juriststudenterna tackar för pratstunden och spatserar
förundrade därifrån.
TYPSVAR:
A) I det här fallet är stolen felaktig på grund av att den avviker från de uppgifter om vem
som har gjort den som Olga lämnat före köpet och som kan antas ha inverkat på köpet,
se 18 § första stycket köplagen (jfr 17 § första stycket köplagen om avvikelse från
avtalade egenskaper). Ansvaret är strikt och det saknar alltså betydelse att Olga inte haft
någon anledning att misstänka förfalskningen. Eftersom avhjälpande eller omleverans
enligt 36 § köplagen inte torde komma i fråga kan Herman häva köpet enligt 39 §
köplagen om felet är av väsentlig betydelse för honom och Olga insåg eller borde ha
insett detta. (2 p.)
B) Eftersom stolen inte avlämnats i tid på grund av att den brunnit upp och askan kastats i
en å så föreligger ett dröjsmål med varans avlämnande, se 22 § köplagen. Att lägga en
brinnande cigarett på en stol i berusat tillstånd måste anses som försumligt och Olga är
därför skyldig att ersätta Hermans direkta och indirekta förluster på grund av dröjsmålet,
se 27 § fjärde stycket köplagen. (2 p.)
C) Asta har först rätt att enligt 20 § andra stycket konsumenttjänstlagen avhjälpa felet.
Detta förutsätter dock enligt den nämnda bestämmelsen att Herman inte har något
särskilt skäl att avvisa ett erbjudande om avhjälpande, vilket mycket väl kan vara fallet
med tanke på att det inte var första gången som Asta slarvat. Om Herman har särskilda
skäl att avvisa ett erbjudande om avhjälpande följer att han enligt 21 § andra stycket
konsumenttjänstlagen har rätt att omgående häva tjänsten om syftet med tjänsten i
huvudsak var förfelad och Asta insett eller bort inse detta. (3 p.)
D) Av frågan framgår att den köpta fastigheten var behäftad med ett allvarligt fel, vilket får
antas vara ett faktiskt fel enligt 4 kap 19 § första stycket JB, vilket innebär att vad som
sägs i 12 § om köparens rätt att häva köpet tillämpas. En fastighetsköpare måste dock
enligt 4 kap 12 § andra stycket JB väcka talan om hävning inom ett år från tillträdet om
inte säljaren handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Om Beata känt till
felet vid köpet utan att upplysa Herman är det fullt möjligt att hon har handlat i strid
mot tro och heder, vilket gör att Herman kan väcka talan om hävning trots att det gått
15 månader från tillträdet. Rätten att häva förutsätter dock att skadan är av väsentlig
betydelse, se 4 kap 19 § första stycket JB med hänvisning till 12 §. Visserligen köpte
Herman fastigheten för två år sedan, vilket gör att det kan hävdas att Herman inte
reklamerat inom skälig tid enligt 4 kap 19 a § första stycket JB (han upptäckte ju felet
15 månader efter köpet/tillträdet). Denna bestämmelse förutsätter dock att säljaren inte
handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Resultatet blir att om Beata handlat
i strid mot tro och heder så hindrar reklamationsregeln i 4 kap 19 a § första stycket JB
inte Herman från att häva köpet. Av frågan framgår att Herman uppfyllt sin
undersökningsplikt enligt 4 kap 19 § andra stycket JB. (3 p.)
FRÅGA 2
Med anledning av sin födelsedag bjöd Leo hem ett tjugotal vänner på en fest i sin lägenhet.
Några av gästerna sökte sig ut på balkongen för att röka. Balkongen var för övrigt en populär
plats att befinna sig på eftersom det snabbt blev väldigt varmt inne i lägenheten. Leo hade
dessutom släpat ut en av högtalarna till musikanläggningen så att man kunde avnjuta musik
även utomhus. En av gästerna, Werner, som befann sig på balkongen, utförde spontant en vild
dans varvid han tappade balansen och tungt föll mot balkongräcket som, till allas fasa, gav vika.
Werner ramlade handlöst ut från fjärde våningen. Han landade i ett buskage nedanför huset. I
samband med att räcket ryktes loss uppkom stora skador på fasaden samt på balkongen.
Det visar sig att Werner hade haft tur i oturen eftersom buskarna lindrade fallet något, han kunde
mycket väl ha slagit ihjäl sig, nu klarade han sig undan det hela ordentligt mörbultad, men med
ett brutet ben. Benbrottet var dock så pass komplicerat att Werner kommer att få bestående men.
Till följd av olyckan tvingades han gå sjukskriven i åtta månader, han kunde därefter återgå till
arbetet. Till följd av sin skada orkar han dock inte längre arbeta heltid, sett över livstid kommer
hans inkomstförlust därför att bli betydande.
Olyckstillbudet föranledde en polisutredning som ledde fram till följande. Inledningsvis
konstaterades att Werner var påverkad av kokain när han föll från balkongen. Kokainet hade
han, enligt egen uppgift, själv haft med sig till festen. Vad gäller balkongräcket framkommer
att detta hade lossnat från sitt fäste i väggen. Redan när Leo flyttade in i lägenheten hade han
noterat att balkongräcket verkade sitta löst. Han hade vid ett par tillfällen varit i kontakt med
sin hyresvärd för att få denne att åtgärda saken, då inget hade hänt hade han till sist tröttnat och
själv anlitat en hantverkare efter ett tips från en kompis. Han vet inte var det går att finna
hantverkaren, han betalade honom svart. Leo, som själv arbetar med IT kan inget om
byggarbete, han hade dock tyckt att reparationen verkade ha gjorts på ett ”proffsigt sätt”, han
hade därför utgått från att problemet var ur världen. Han kontrollerade aldrig om räcket satt
ordentligt fast genom att exempelvis känna på det. Han hade haft väldigt mycket att stå i och
det hade aldrig föresvävat honom att han borde ”övervaka” en yrkesman. Själv är han sällan
ute på balkongen och när han väl ordnade festen hade han faktiskt glömt bort att han hade haft
problem med räcket. En byggnadsteknisk expert kan konstatera att den som reparerat balkongen
inte gjort detta på ett fackmannamässigt sätt, med tanke på hur räcket fästs i väggen utgjorde
det enligt henne en ”livsfara”.
Med anledning av det inträffade ska du nu utreda följande
A) I vad mån kan Leo hållas ansvarig för Werners personskada med hänvisning till ansvar
för eget respektive för annans vållande?
B) I vad mån kan hyresvärden (dvs. fastighetsägaren) hållas ansvarig för Werners skada
med hänvisning till ansvar för eget respektive för annans vållande?
C) I vad mån kan Leo hållas ansvarig för skadorna på fasaden respektive på balkongen med
hänvisning till ansvar för eget respektive för annans vållande?
D) I vad mån Leo med hänvisning till ansvar för eget respektive för annans vållande kan
bli ersättningsskyldig i förhållande till sina grannar som väcktes av allt tumultet som
hans fest orsakade och som därmed fick sin nattro förstörd.
Observera att du inte i något fall behöver gå in på hur ersättningen ska beräknas enligt SkL 5
kap.!
TYPSVAR:
a)
Eget vållande
Leo, som känt till att balkongräcket inte suttit fast, kan eventuellt hållas ansvarig för att han
anlitat en ”dålig” hantverkare ”culpa in eligendo” enligt SkL 2:1.
Leo har genom handling (val av hantverkare) orsakat en personskada, det är möjligt att det legat
i farans riktning att hans handlingssätt skulle kunna leda fram till personskadan (adekvat
kausalitet). Att anlita en hantverkare svart utan att närmare kontrollera dennes referenser för
utförande av ett arbete som, om det utförs undermåligt, kan föranleda stor fara för omgivningen
kan eventuellt anses culpöst (fri bedömning kan genomföras).
1p
Leo kan även eventuellt hållas ansvarig enligt SkL 2:1 för underlåtenheten att kontrollera om
räcket satt ordentligt fast innan han lät sina gäster vara ute på balkongen, dvs ansvar grundat på
passivitet. Genom att tillåta dem vara där har han framkallat en fara vilket föranleder en
handlingsplikt. Även här får man diskutera culpa liksom adekvat kausalitet.
1p
Annans vållande
Slutligen är frågan om Leo kan hållas ansvarig för hantverkaren. Hantverkaren kan inte anses
ha intagit en arbetstagarliknande ställning hos Leo, varför ansvar ej kan utkrävas på denna
grund, SkL 3:1.
1p
I den mån Leo kan hållas ansvarig för eget vållande bör man även diskutera i vad mån ansvaret
kan jämkas med hänvisning till Medvållande hos Werner. För att så ska bli fallet krävs att denne
varit grovt vårdslös samt att det föreligger adekvat kausalitet mellan hans handling (att i
drogpåverkat tillstånd hoppa runt på en balkong) och den inträffade skadan, SkL 6:1
1p
Slutligen kan även jämkning grundat på SkL 6:2 diskuteras, det är möjligt att det kan bli oskäligt
betungande för Leo att ersätta Werner fullt ut för skadan det antyds ju att han kommer att
drabbas av en betydande inkomstförlust).
1p
b)
Ansvar för eget vållande
Fastighetsägaren har varit underrättad om att balkongräcket var dåligt och underlåtit att åtgärda
detta, frågan är emellertid om det föreligger någon skyldighet att handla för att skydda tredje
man dvs. annan än hyresgästen? Hade det rört sig om en plats dit allmänheten bjuds in (exvis
affärscenter) hade en sådan skyldighet förelegat, här är det emellertid en privat lägenhet det rör
sig om. Eventuellt kan dock handlingsplikt föreligga och i sådant fall får man diskutera ansvar
utifrån SkL 2:1 organansvar.
1p
Ansvar för annans vållande
Fastighetsägaren svarar vare sig för hantverkarens eller hyresgästens culpa.
Något arbetsgivarförhållande föreligger inte i någondera fallet, hyresvärden har ju inte ens känt
till att det funnits en hantverkare på plats och en hyresgäst är självfallet ingen arbetstagare.
1p
c)
Ansvar för eget vållande
Hyresgästen svarar enligt JB 12:24 för skada orsakad genom egen försummelse (angående
culpa hos Leo; se a)
1p
Ansvar för annans vållande
Av JB 12:24 följer att Leo är ansvarig för vållande av någon som utför arbete för hans räkning.
I den mån hantverkaren varit vårdslös och därmed föranlett en skada på fastigheten får Leo
ersätta detta.
1p
d)
Detta är inte en skada i SkL:s bemärkelse följaktligen kan ingen ersättning utgå.
1p
FRÅGA 3
A)
Anna köper en klänning. Hon betalar 2 000 kronor kontant och får ett kvitto, av vilket framgår
att öppet köp gäller i 6 dagar. En stund senare märker Anna att påsen med klänningen och
kvittot är borta! När hon går tillbaka till butiken visar det sig att någon har lämnat tillbaka
klänningen och att butiken mot kvittot återbetalat köpeskillingen till denne.

Har butiken i detta läge några skyldigheter mot Anna? I så fall vilka?
B)
Johan, Mira och Fadima har gått i proprieborgen för Henriks skuld till Banken om 120 000
kronor. Fadima vänder sig nu till dig med följande hypotetiska frågor:

Vad händer med Fadimas skuld till Banken om Miras eller Johans ansvar preskriberas?

Vad händer med Fadimas rättigheter mot Henrik, om Fadima betalar dennes skuld till
Banken och Johan går i konkurs?

Vad händer med Fadimas rättigheter mot Mira, om Fadima betalar Henriks skuld till
Banken och Johan går i konkurs?
C)
Anders köper den 1 maj 2014 en begagnad bil på Blocket för 40 000 kr. Säljaren, Bertil,
garanterar uttryckligen att bilens mätarställning, 10 000 mil, är korrekt och går med på att
Anders endast betalar 10 000 kr nu och resterande del, dvs. 30 000 kr, ”inom ett år”. Bertil
säljer i juni samma år sin fordran mot Anders till Ceasar för 25 000 kr. I juli betalar Anders,
som saknar kunskap om fordringsöverlåtelsen, 10 000 kr till Bertils postgirokonto. Den första
maj 2015 kräver Ceasar att Anders betalar honom 30 000 kr. Anders invänder att han redan
betalt totalt 20 000 kronor och att det dessutom visat sig att bilen gått betydligt längre än 10
000 mil. Anders är därför endast villig att betala Ceasar 10 000 kr (40 000 – [20 000 + ett
prisavdrag om 10 000 kr för den felaktiga mätarställningen]).


Behöver Ceasar bekymra sig om Anders invändningar?
Hade situationen varit annorlunda om Anders i samband med bilköpet upprättat och
till Bertil överlämnat ett innehavarskuldebrev om 30 000 kr och som vederbörligen
överlämnats till Ceasar i samband med fordringsköpet?
TYPSVAR:
A)
Det öppna köpet innebär att det uppstått en på visst sätt villkorad penningfordran för Anna
gentemot butiken: Under 6 dagar har hon rätt att få 2000 av butiken om hon lämnar tillbaka ett
oanvänt exemplar av det slags klänning hon köpt (det torde inte vara fråga om köp av en
individuellt bestämd klänning, men har någon antagit att så är fallet ger det givetvis inget
poängavdrag). Denna fordran följer av ett avtal om öppet köp och tillhör kategorin enkla
fordringar. Något borgenärsbyte har inte skett. Den som lämnade tillbaka klänningen är
förmodligen den som tog den och förvärvade då givetvis inte äganderätt. Men även om den som
tog den i sin tur sålt den till den person som sedermera lämnade tillbaka den till butiken har
inget godtrosförvärv skett. Enkla fordringar kan som huvudregel inte godtrosförvärvas.
Det innebär att personen i fråga saknade passiv legitimation att motta återbetalningen. Butiken
är därför alltjämt skyldig att betala Anna 2000, om hon mot all förmodan återlämnar ett oanvänt
exemplar av det slags klänning hon köpt sex dagar från köpet.
B)
Första punkten
Ingenting antyder att J, M och F avtalat med Banken om delat ansvar. Det innebär att de svarar
solidariskt med varandra för H:s skuld till Banken (se 10:11 HB).
De svarar även in dubio solidariskt i förhållande till H. Detta gäller såväl enkel borgen som proprieborgen och
följer av allmänna oskrivna borgensrättsliga normer (jfr 2 § första stycket SkbrL).
Om en borgensfordran preskriberas hos en av flera solidariskt ansvariga borgensmän svarar de
övriga endast för sin andel (se 9 § första stycket PreskL – kom ihåg att även borgensmän är
gäldenärer i förhållande till borgenären). Det solidariska ansvaret upplöses och blir alltså delat.
Huvudregeln är att andelarna beräknas efter huvudtalet. Om t.ex. M:s borgensåtagande (dvs.
Bankens borgensfordran mot M) preskriberas följer att F endast svarar för en tredjedel av 120
000; dvs. 40 000. Att borgenärens fordran mot enskilda solidariskt ansvariga borgensmän kan
preskriberas följer av att borgen, vid sidan av s.k. accessorisk preskription (se 8 § 2st PreskL),
även är underkastad s.k. självständig preskription enligt 2 § PreskL.
Andra punkten
Ingenting. Om F betalar H:s skuld till Banken om 120 000 uppstår för F en regressfordran mot
H om samma belopp. H blir alltså skyldig F 120 000. Detta påverkas inte alls av huruvida någon
av de övriga borgensmännen går i konkurs.
Tredje punkten
Det inbördes ansvaret mellan flera solidariskt ansvariga borgensmän är delat (jfr 2 § 2st SkbrL).
In dubio är det delat efter huvudtal. Det innebär att det uppstår en regressfordran för F mot M
och J, om F betalar Banken mer än 40 000 (120 000 / 3).
Om F betalar H:s hela skuld till Banken, dvs. 120 000, blir enligt huvudregeln M skyldig F 40
000 och J skyldig F 40 000. Men om J går i konkurs föreskriver 2 § 2st SkbrL (som är analogt
tillämplig) att envar av de övriga (dvs. M och F) ska gälda så stor del av bristen som på dem
belöper. M:s ansvar gentemot F ökar alltså med 20 000 (bristen är 40 000 och fördelas på de
kvarvarande, dvs. M och F). M blir då skyldig F 60 000 (40000 + 20 000).
C)
Första punkten
Här är det fråga om en enkel fordran (ingenting antyder att någon löpande handling utfärdats).
A har tydligen två invändningar gentemot C:s krav om 30 000: dels menar han att avbetalningen
till B om 10 000 i juli 2014 skett med befriande verkan gentemot C, dels menar han sig ha en
fordran om prisavdrag som kvittningsvis kan göras gällande mot C.
Avbetalningen
När avbetalningen skedde var B inte längre borgenär och saknade därför materiell passiv
legitimation. Men enligt 29 § SkbrL (analogt) var avbetalningen likväl befriande, om A var i
god tro. Ingenting antyder att A var i ond tro. Alltså behöver C i högsta grad bry sig om denna
invändning.
Kvittningsinvändningen
Även kvittningsinvändningen kan med framgång göras gällande mot C (se 28 § SkbrL analogt).
Givet att det köprättsligt uppstått en fordran avseende prisavdrag om 10 000 gentemot B kan
alltså denna genfordran kvittas mot C:s huvudfordran. Totalt har i så fall C endast rätt till 10
000 av A.
Andra punkten
Ja. Isåfall hade avbetalningen inte varit befriande (se 20 § första stycket SkbrL motsatsvis):
Skuldebrevet anger ju över huvud taget inte att avbetalning skulle ske. Givet att C när han kom
i besittning av skuldebrevet var i god tro ifråga om den felaktiga mätarställningen kan inte heller
kvittningsinvändningen göras gällande (se 18 § andra stycket jämfört med 15 § SkbrL). Summa
summarum blir A skyldig att betala C 30 000 kr.
FRÅGA 4
Då Karl Anker för ett par år sedan förverkligade sina planer om att starta ett IT-företag med
inriktning mot programmering hade han behov av finansiellt stöd. Han vände sig därför till dels
till sin syster Della Anker, dels till sin tidigare chef Elvira Augusta.
Av sin syster Della lånade Karl 500 000 kr den 15 maj 2013. Som bevis på lånet utfärdade han
en skriftlig förklaring av vilken det framgick att han var skyldig sin syster Della Anker detta
belopp och att det skulle återbetalas senast den 31 december 2015. Den 10 juni 2013 lånade
Karl ytterligare 250 000 kr av Della. Ånyo utfärdade han en skriftlig förklaring, denna gång
med budskapet att han senast den 31 december 2016 skulle betala nämnda belopp till
innehavaren av förklaringen. När Della så småningom fick ekonomiska problem ingick hon den
25 november 2014 ett avtal med ett factoringföretag om att detta skulle köpa hennes två krav
på Karl. Factoringbolaget utbetalade den avtalade köpesumman samma dag. Della sattes i
konkurs den 27 november 2014 och när konkursboets förvaltare fick kännedom om att Karl var
skyldig Della pengar, så krävde förvaltaren på boets vägnar att fordringarna skulle ingå
konkursmassan och att kommande amorteringar och räntebetalningar endast skulle kunna göras
till konkursboet med befriande verkan. Både Della och factoringbolaget invände mot
förvaltarens påstående; de menade att fordringarna tillhörde factoringbolaget och inte Della.
A) Redogör ingående för vem som har bäst rätt till fordringarna mot Karl.
Med Elvira Augusta ingick Karl den 1 juli 2013 ett avtal om att Elvira under de kommande fem
åren skulle stödja Karl ekonomiskt. I gengäld skulle hon få 30 % av verksamhetens överskott
under samma tid. Den 1 augusti 2013 mottog Karl således 350 000 kr av Elvira. För dessa
pengar köpte Karl nämnda dag en datorutrustning, vilken han senare samma dag sålde till Elvira.
Avtalet med Elvira blev betecknat som ett KÖPEAVTAL och innehöll bland annat villkoret att
utrustningen skulle vara placerad i Karls verksamhetslokaler samt att Karl senast den 31
december 2018 ägde köpa tillbaka utrustningen.
Karls verksamhet gick dessvärre inte särskilt bra och hans skulder till olika borgenärer blev
större och större. Värst var den skatteskuld som slutligen, den 8 april 2015 ledde till en
utmätning av viss egendom, häribland den ovan nämnda datorutrustningen. Både Karl och
Elvira Augusta protesterade mot utmätningen då de menade att utrustningen tillhörde Elvira
och inte Karl.
B) Vilka möjligheter har kronofogdemyndigheten att vid förrättningen utmäta
datorutrustningen trots att Elvira påstått bättre rätt till egendomen?
C) Redogör ingående för i vilken utsträckning den valda metoden att anskaffa
datorutrustningen kan anses välbetänkt och vilka alternativa lösningar som kunde ha
utnyttjats.
TYPSVAR:
A) Vid lånet av 500 000 kr är förklaringen ställd till Della, varför den enligt 26 § 1 st.
skuldebrevslagen är att jämställa med ett enkelt skuldebrev. Enligt 31 § 1 st.
skuldebrevslagen ska gäldenären Karl ha denuntierats om överlåtelsen till
factoringföretaget för att detta ska vara skyddat mot Dellas borgenärer. Har denuntiation
skett av antingen Della eller factoringföretaget så har sistnämnda bättre rätt till
fordringen. I annat fall ingår fordringen i boet.
Vid lånet av 250 000 kr är förklaringen ställd till innehavaren, varför den enligt 11 § 1
st. skuldebrevslagen utgör ett enkelt skuldebrev. Enligt 22 § 1 st. skuldebrevslagen ska
factoringföretaget ha fått skuldebrevet i sin besittning för att detta ska vara skyddat mot
Dellas borgenärer. Har tradition skett så har factoringföretaget bättre rätt till fordringen.
I annat fall ingår fordringen i boet.
B) Utrustningen finns i Karls besittning, varför presumtionen för utrustningen tillhör
honom; enligt 4:17 och 4:18 UB får det som tillhör respektive presumeras tillhöra
gäldenären utmätas. När Elvira Augusta invänder och hävdar bättre rätt kan
kronofogdemyndigheten i enlighet med 4:20 1 st. UB utmäta utrustningen och, om skäl
föreligger, förelägga Elvira Augusta att inom en månad väcka talan i saken mot Karl
och Skattemyndigheten.
C) Mest förnuftigt hade förmodligen varit att registrera köpet i enlighet med
bestämmelserna i Lösöresköplagen. Denna utgör ett alternativ till traditionsprincipen
och hade säkrat Elvira Augusta rätten till utrustningen. Eventuellt hade en sådan
registrering kunnat förenas med sale and leaseback-avtal, men ett sådant avtal hade i sig
själv inte varit tillräckligt för att skydda Elvira Augusta. Elvira hade också kunnat få en
viss prioritet i Karls egendom med hjälp av ett företagshypotek, men det hade i så fall
först aktualiserats vid en senare eventuell konkurs hos Karl.
FRÅGA 5
A)
Ellen arbetar som asfaltsläggare på företaget Gäv Asfalt AB. Efter ett långt pass på arbetet
började hon fundera över varför inga markeringsremsor för vägbanor var synliga i fullt mörker
och strålkastarbelysning. Hon började på sin fritid arbeta med att ta fram denna uppfinning.
Hon skapade, efter ett halvårs arbete på fritiden, en markeringsremsa som var väl synlig under
skilda siktförhållanden såväl dagtid, nattetid som i stark motsol. Det fanns dock tidigare
riktningsindikerande markeringsremsor som var förut kända genom en patentskrift och i denna
anfördes att vägmarkeringen skulle vara synlig på dagen och natten. Skillnaden mellan den
tidigare uppfinningen och Ellens uppfinning var att hennes uppfinning främst var inriktad på
att lösa problemet med synlighet i fullt mörker och strålkastarbelysning. Ellen undrar nu om
hon kan skydda sin uppfinning av någon immaterialrätt. Hon undrar också om det är hon eller
arbetsgivaren som har rätt till uppfinningen?
B)
Kim, som är inköpare på Gäv Asfalt AB, sitter på sitt kontor när hon plötsligt får syn på ett
reklamblad som ligger bland dagens post. Det är direktreklam för arbetskläder samt profil- och
reklamartiklar. Av reklamen framgår att ansvarig inköpare erhåller en personlig premie till olika
värden beroende av storleken på order. Premierna utgörs bland annat av hörlurar,
mobiltelefoner, surfplattor, cyklar och en scooter. Bedöm företagets erbjudande ur ett
marknadsföringsrättsligt perspektiv.
TYPSVAR:
Fråga A (8 p)
Ellen har skapat en uppfinning, dvs en teknisk nyskapelse enligt 1 § PL och bör kunna skydda
den genom patent om den uppfyller kvalifikationskraven. För att uppfinningen ska vara
patenterbar måste den kunna tillgodogöras industriellt enligt 1 § PL. Det innebär att
uppfinningen ska ha teknisk karaktär, teknisk effekt och vara reproducerbar. Att en uppfinning
ska ha teknisk karaktär innebär i korthet att sökanden ska kunna visa att uppfinningen kan
användas industriellt. Med teknisk effekt menas att uppfinningen faktiskt ska lösa det tekniska
problem som den avser att lösa och att det för en fackman är sannolikt att denna effekt fås om
uppfinningen utövas. Med reproducerbar menas att uppfinningen ska vara av sådant slag att den
avsedda effekten ska upprepas vid varje utnyttjande av uppfinningen. Sammanfattningsvis kan
man enkelt uttryckt säga att tillgodogöras industriellt betyder att uppfinningen måste ha en
yrkesmässig användning. Och kravet gäller alla typer av uppfinningar.(1 p)
I 1 kap. 2 § 1 st. PL föreskrivs även att patent endast meddelas på en uppfinning som är ny i
förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökningen. Dessutom krävs att
uppfinningen har en viss kvalitet, dvs. att den besitter uppfinningshöjd. Det betyder att
uppfinningen väsentligen ska skilja sig från tidigare teknik. Det innebär att uppfinningen på
prioritetsdagen det inte ska ha varit närliggande för en fiktiv genomsnittlig fackman.
Fackmannen inom det aktuella teknikområdet ska därmed inte utifrån teknikens ståndpunkt
kunna åstadkomma det som anges i patentkravet.
Kravet att uppfinningen ska vara ny innebär att den inte kan vara en del av känd teknik. Patent
meddelas därför endast på uppfinningar som är nya i förhållande till vad som var känt före
dagen för ansökan enligt 2 § PL. Känt anges i 2 § 2 st. PL som ”allt som blivit allmänt
tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt”. ”Allmänt
tillgänglig” anses uppfinningen vara om en större eller obestämd personkrets, någonstans i
världen, har haft möjlighet att få del av uppfinningen på ett sådant sätt att en fackman kan utöva
den. Som känd betraktas också uppfinningar som beskrivs i en tidigare i Sverige ingiven
patentansökan, om den senare offentliggörs, se 2 § 2 st. 2 p. PL. Samma sak gäller beträffande
tidigare gjord europeisk ansökan som omfattar Sverige eller internationell ansökan som fullföljs
i Sverige, se 29, 38 och 87 §§ PL. Nyhet prövas utifrån vad man visste den dag patentansökan
gavs in. Prövningen sker genom att uppfinningen jämförs med det som är allmänt tillgängligt.
I detta fall verkar uppfinningen vara ny. (1 p)
Uppfinningshöjd saknas om uppfinningen framstår som en förutsägbar modifikation av ett känt
problem och det saknas överraskande resultat. Denna fråga bygger på RÅ 1998 ref. 4 som
behandlas i boken. Rättsfallet behandlar uppfinningshöjd och handlar om en uppfinning i form
av en markeringsremsa som var väl synlig under skilda siktförhållanden såväl dagtid, nattetid
som i stark motsol. Riktningsindikerande markeringsremsor för vägbanor var förut kända
genom olika patentskrifter och i en av de tidigare patentskrifterna anfördes att vägmarkeringen
skulle vara synlig på dagen och natten. Den uppfinning den nu var fråga om var en
markeringsremsa som främst var inriktad på att lösa problemet med synlighet i fullt mörker och
strålkastarbelysning. Tidigare patentskrifter uppmärksammade alltså inte nämnvärt betydelsen
av synlighet i skilda ljusförhållanden. RegR (numera HFD) fann att den patentsökta
uppfinningen uppenbarade eller formulerade ett problem som inte förut var känt. Redan detta,
ansåg RegR, talade med viss styrka för att en uppfinning av erforderlig uppfinningshöjd förelåg.
Tidigare uppfinning var inte utformad med inriktning på synbarhet under olika ljusförhållanden.
Uppfinningen ansågs därmed lösa ett problem som inte var känt på ansökningsdagen och
uppfinningshöjd kunde därmed föreligga. Fackmannen hade inte ansett den vara närliggande
eftersom denne inte hade haft insikt om att problemet fanns, dvs problemet var inte känt. (2 p)
Vad gäller Ellens fråga om det är hon eller arbetsgivaren som har rätt till uppfinningen blir
lagen (1949:345) om rättens till arbetstagares uppfinningar (LAU) tillämplig. Lagen är enligt 1
§ LAU tillämplig på i riket patenterbara uppfinningar som är gjorda av arbetstagare i enskild
eller allmän tjänst. (1 p) Ellen är arbetstagare och av A-frågan framgår att det rör sig om en i
riket patenterbar uppfinning. Lagen utgår från att uppfinnaren har rätten till den gjorda
uppfinningen, se 2 § LAU. (1 p)
Lagen delar in uppfinningarna i tre olika kategorier, men för alla tre kategorier gäller att dessa
ska falla inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Den första frågan blir således om
uppfinningen gör detta. Med arbetsgivarens verksamhetsområde avses den verksamhet som
bedrivs av arbetsgivaren då uppfinningen görs. Om uppfinningen leder till en produkt som är
konkurrerande med arbetsgivarens produkter tyder detta på att uppfinningen tillhör
arbetsgivarens verksamhetsområde. Arbetsgivaren måste dock bedriva produktionsverksamhet
eller forskningsarbete inom det aktuella verksamhetsområdet. Till verksamhetsområdet kan
man även hänföra förbättringar av produktionsutrustningen. I vårt fall är det fråga om en
asfaltsläggare som på sin fritid har uppfunnit en markeringsremsa. Vi vet inte vad företaget Gäv
Asfalt sysslar med exakt. I 3 § andra stycket LAU regleras rätten till uppfinningar som har
tillkommit på annat sätt än vad som sägs i 3 § 1 st. LAU, dvs. utan att arbetstagaren är förelagd
att forska eller uppfinna. I detta fall får arbetsgivaren rätt att utnyttja uppfinningen i sin
verksamhet om den faller inom verksamhetsområdet. Vill arbetsgivaren ha en mer omfattande
rätt får denne överenskomma med arbetstagaren om detta. Om en uppfinning har tillkommit på
arbetstagarens fritid, men avser lösning av ett problem som arbetstagaren har haft att göra med
i sitt arbete faller uppfinningen inom andra kategorin. I detta fall är det i så fall snarare fråga
om den tredje kategorin (3 § 3 st LAU) som avser uppfinningar som faller under arbetsgivarens
verksamhetsområde men som tillkommit utan samband med anställningen. I detta fall har
arbetsgivaren endast företrädesrätt framför andra att genom avtal med arbetstagaren förvärva
önskad rätt till uppfinningen. (1 p) För att erhålla poäng krävs att man reflekterat över om
uppfinningen faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde och att man har resonerar kring
frågan om uppfinningen faller under andra eller tredje kategorin i 3 § LAU.
En arbetstagare som tänkt ut en uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens
verksamhetsområde är skyldig att anmäla detta till arbetsgivaren utan dröjsmål, se 4 § LAU. (1
p)
Fråga B (2 p)
Förmånserbjudan regleras i 12 § MFL och enligt den paragrafen anses marknadsföring vara
vilseledande om näringsidkaren i en framställning erbjuder konsumenter en bestämd produkt
med en prisangivelse utan att den information som anges i paragrafen finns angiven i
marknadsföringen. Denna paragraf gäller dock endast när en näringsidkare marknadsför mot en
konsument.
I detta fall kan istället lagstridighetsprincipen bli tillämplig. Det företag som har marknadsfört
erbjudandet kan ha gjort sig skyldig till korruptiv marknadsföring i form av muta. Med muta
anses att man erbjuder, lovar eller lämnar pengar eller annan förmån till en arbets- eller
uppdragstagare om det är en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget.
Det räcker med att förmånen är ägnad att påverka mottagarens arbete eller uppdrag. Den
behöver dock inte ha påverkat arbetstagaren eller uppdragstagaren, utan det räcker med att det
förelegat risk för det. Muta föreligger redan vid utlovande av en otillbörlig belöning.
Marknadsföringsåtgärder som strider mot brottsbalkens regler om tagande och givande av muta
anses stå i strid med god marknadsföringssed enligt 5 § MFL om man konstaterar att den i
märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat
affärsbeslut enligt 6 § MFL. Det framgår också av lagstridighetsprincipen som innebär att
marknadsföring inte bara ska vara förenlig med marknadsföringslagen utan även med övrig
lagstiftning. Poäng erhålls om man på ett adekvat sätt att diskuterat tillämpligheten av 12 § samt
5 och 6 §§ MFL. (2 p)