Ladda ned - TAM

Transcription

Ladda ned - TAM
FÖRTECKNING ÖVER ÅRSBÖCKER UTGIVNA SEDAN 1972:
1972:
1973:
1974:
1975:
1976 :
1977:
1978:
1979:
1980:
1981 :
1982:
127 . Elo.f Lindälv. Om fy nden på vi nden i Majo rn as växelunderv isningsskola.
128. Två studier i den svenska fli r.kskolans historia: Gunhi/d Kyle, Svensk nickskola
under 1800-taletGunnar Herrström Frågor rörande högre skolutbildning för niekor
vid 1928 å rs riksdag
129. Wilhelm Sjös/rand, Freedom and Equality as fundamental Educational Principles in
Western Democ racy .From John Locke to Edmund Burke
l JO. Thor Nordin, Växelundervisningens allmänna utveckling och dess utformning i
Sverige till omkring 18JO
l J l. Comenius ·självbiografi
l J2. Yngwe Löwegren, Naturaliesamlingar och naturhistorisk undervisning vid
läroverken
l JJ. Henrik Elmgren, Trivialskolan i Jönköping 1649-1820 '
l J4 . Elisabelir Dahr. lönköpings flickskolor
l J5 . Sven Askeberg, Pedagogisk reformverksamhet. Ett bidrag till den svenska
skolpolitikens historia 1810-1825
l J6 . Eynar Li(ia m .fl, Klasslärarutbildningen i Linköping 184 J-1968
l J7. Sigurd Ås1rand, Reallinjens uppkomst och utveckling fra m till 1878
l J8 . Högre a llmä nna läroverket fö r flickor i Göteborg 1929- 66 . Kjellbergska gymnasiet
1966- 72
l J9. lngar Bra/l, Engelskul)dervisningens framväxt i Sverige. Tiden före 1850
140. Thor~iöm Lengborn, En studie i Ellen Keys pedagogiska tänkande främst med
utgångspunkt från "Barnets århundrade"
141. Mall i A Sainio, Dissertationen und Orationen der U niversität Dorpat 1632-1656
142. Gusla/ Kaleen, Fackundervisningen vid våra folks koleseminarier 1865- 1914
14 J . Arvid G:son E/g, Härnösands gymnasiebibliotek 1790
144. Felix lnnergård, En skolkaval kad
145. Karl Larsson, Från C-skolan till Prästgymnasiet
146. Elisabelir Dahr, Sveriges högre nickskolors lärarförbu nd och dess föregångare
147. Johan Jacob Holmbergs Anteckningar af Händelser
148. Elisabel Hanuna r, Franskundervisningen i Sverige fram till 1807.
Undervisningssituationer och lärare
149. Ellen Key, Missbrukad Kvinnokraft Kvinnopsy ko logi. Med förord. kronologis k
översikt och inledning om Ellen Key i kulturrevolutionen
150. Gunnar Wikmark , Carl Johan Blomberg. En språkforskares studieår och livsgärning
l 51. Henrik Elmgren och Göran Åberg, Elementarläroverket i Jönköping 1821-1878.
152 Kur/ Törnva/1. Folkskolans utveckling i Marks oc h Bollebygds
kontrakt 1842- 1862
153. Göran Slrömqvisi- Brilla S!römqvisl, Helena Larsdotter Westerlund, den första
kvinnan som examinerades vid folkskoleseminariet i Göteborg
UPPSALA UNIVERSITE SBIBLIOTEK
nsk undervisningshistoria
1750 02 Uppsala
'l
!1 rS 1<>7Tk.
UPPSALA UNJVERSJTET
PEDAGOGISKA INSTITUTIONEN
BIBLIOTEKET
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNJNGSHISTORIA
BOKSER IE GRUNDAD AV B. RUD. HALL
ÅRGÅNG LXIII 1983
VOLYM !54 UNDER REDAKTION AV BJÖRN SJÖVALL
HENRY PEDERBY
DÅ SKOLRADION KOM
Personliga minnen och anteckningar 1929-1950
Under medverkan av
Gösta Bergman
Eric Bojs
Rolf Lundgren
Gunnar Ungegård
Nils Annerud
Bert Ramboldt
Gösta Skoglund
FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERV IS NJNGSHISTORIA
Innehåll
Förord
Till alla som medverkat i denna bok eller som med ekonomiska bidrag möjliggjort dess tryckning uttalas ett varmt tack.
Utan Gunvor Larsson-Utas uppmuntran och positiva inställning till anslag
från stiftelsen Sveriges allmänna folkskollärarförening hade jag knappast fullföljt tanken på att utge boken. Genom Rolf Lundgren har jag fått de kontakter
jag behövde med Sveriges radios bibliotek och bildarkiv, och jag tackar Rolf
Lundgren liksom bibliotekarien Rosita Busch och föreståndaren för bildarkivet
Marianne Gyllenstedt för all hjälp.
Mitt tack går också till min son Bo och min hustru Karin för goda råd och
konkreta förslag vid det slutliga utformandet av manusskriptet.
Författaren
Skolradio - ett nytt läromedel
i glesbygdens skolor . . . .
skolradions skapare .. .
berättar ............. .
...................
av Värner Ryden ..
på danska och norska ...
första skolradioföredrag .
skolorna om sändningarna? .
skulle fortsätta ........... .
..nt...rittP
......................
Denna volym i serien .Årsböcker i svensk undervisningshistoria skiljer sig
i några avseenden från tidigare volymer. Formatet och layouten avviker
något från tidigare volymer, därför att en del illustrationer ur skolradions
programhäften kräver en viss större sidbredd på grund av programhäftenas format. Texten har spaltats för ett bättre utnyttjande av de bredare sidorna.
I fort~ttningen kommer det gamla formatet och den tidigare layouten
att bibehållas, där inte illustreringen möjligen kan kräva ett format sådant
som detta.
Bokens författare Henry Pederby bygger på sina erfarenheter som skolradiolyssnare, programförfattare och anställd på Radiotjänst under skolradions framväxt. Han blev då känd under namnet Henry Pettersson, tills
han antog namnet Pederby.
Till tryckning av denna volym har utgått bidrag från
stiftelsen Sveriges allmänna folkskollärarförening
Utbildningsradion
Esselte studium/Bokförlaget Medium
...................
J8ergnr1.an - skolradions främste . .
IPnri<m,inP med enbart ljud .......
begränsning . . . . . . . . . .
öppnande . . . . . . . . . . . . .
musik ..................
tala .................
.
.
.
.
.
.
religioner . . . . . . . . . . . . . .
och Mohammed . . . . . . . . . . .
djärv bibeltolkning . . . . . . . . . .
olhfi,r'I<P•rn" inte hann med . . . . . .
inslagens betydelse . . . . . .
om Elsa Brändström . . . . .
landet .................
....................
...................
2
8
8
9
10
JO
Il
Il
ll
Il
12
12
13
14
14
14
15
Friskvården främjas .............. .
Agafyrens uppfinnare ............ .
Industrier ..................... .
Ny skolradiochef . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Svenska skolmuseet .............. .
Ruben Wagnsson, bilen och skolradion . . .
Radions möjligheter bör utnyttjas . . . . .
Musikundervisning bör främjas . . . . . .
Historiska hörspel värdefulla . . . . . . . . .
Lektionerna mindre lyckade . . . . . . . . .
Ett magert resultat . . . . . . . . . . . . . . . .
Levande samhällsundervisning . . . . . . .
Flera program i samhällsundervisning . .
W alter Karlströms förslag till samhällsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Serien i Björkeby kommun . . . . . . . . . .
Programmens uppläggning . . . . . . . . . .
skolradiometodik . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Mobil pedagogik . . . . . . . . . . . . . . . . .
Som skolradioproducent . . . . . . . . . . . . .
De små skolornas läromedel . . . . . . . . .
16
16
17
18
18
19
19
20
20
22
23
23
23
24
24
24
27
27
27
28
Vad skolradion gav
styrelsen
ISBN 91 85180 26 5
Parallellupplaga utgiven av Bokforlaget Logos, Stockholm
ISBN 91 970385 3 9
© 1983 Henry Pederby
Fingraf ab Södertälje 1988
7
7
7
8
8.
om Andrees nordpols.. ' ' ' ' ' ............... '.
29
29
29
30
30
31
31
31
32
33
34
34
34
Vargfolket kommer till boskapsbyn . .
Armfeldts karoliner . . . . . . . . . . . . .
Uppfostran under medeltiden . . . . . .
Karin Månsdotter . . . . . . . . . . . . . .
Västerås riksdag . . . . . . . . . . . . . . .
Kristinas tronavsägelse . . . . . . . . . . .
Torparflickan som blev världsberömd
Esaias Tegner .. .. .. .. .. .. . .. ..
Nils Dacke . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Christopher Polhem . . . . . . . . . . . . .
Om häxprocesserna . . . . . . . . . . . . .
Svenska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Attse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Fakta skall tala . . . . . . . . . . . . . . . . .
..
..
..
..
..
..
..
..
..
..
..
..
..
..
34
36
37
38
40
40
41
42
42
43
44
46
46
46
Att tala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Åke Nygren som radiolärare . . . . . . . . .
Gundel Rendes tips för talare . . . . . . . .
Allmänna råd till talare. . . . . . . . . . . . .
Skolradions teaterskola. . . . . . . . . . . . .
Ordval och uttal . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Referat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Eleven klarade provet. . . . . . . . . . . . . .
Lyssna och läsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Lyrikprogram av Gunnar Axberger. . . .
Sång och musik och levande lyrik . . . . .
Litteraturundervisningens renässans . . .
Litteratur som blev levande historia . . . .
"Radioengelskan" av Ro({ Lundgren . . . .
Språkundervisningen omhuldad av
radions pionjärer . . . . . . . . . . . . . . .
1940 års skolutredning och språkundervisningen i radio . . . . . . . . . . . . . . .
Riksdagen anslår medel till radioengelskan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Vilka elever deltog i radioengelskan? . . .
Från radioengelskan till ABF-cirkeln . . .
studiebrev i stället för lärobok . . . . . . . .
Den sjuka eleven lyssnade hemma och
på lasarettet . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Efter ett års radioengelska . . . . . . . . . . .
Dålig ordning i korridoren
dålig
radioengelska! . . . . . . . . . . . . . . . . .
Radioengelska för samtliga elever? . . . .
Radioengelskan framåt på 50-talet . . . . .
Pojken som kunde engelska . . . . . . . . .
Sång och musik . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Små skolor utan sångundervisning . . . .
En sångarfard . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Flickan som kunde sjunga . . . . . . . . . .
Att spela och att lyssna på musik . . . . . .
Människan bakom verket . . . . . . . . . . .
Vad en skicklig lärare kan åstad' komma ......................
Från svenska bygder . . . . . . . . . . . . . . . .
När Sten Bergman berättade . . . . . . . . .
Reportage . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Om glas och glastillverkning . . . . . . . . .
4
49
49
49
50
52
54
54
54
55
55
55
57
57
57
57
58
59
59
59
60
6l
62
63
63
64
65
66
66
66
66
67
68
68
69
69
69
71
Glaset från Nasaret .............. .
Selma Lagerlöfs Mårbacka ......... .
Programhäftena . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Programhäftena blev för dyra ....... .
Under knapphetens stjärna ......... .
Främmande länder och folk .......... .
Sten Bergman .................. .
Ut i vida världen ................ .
Att äta 4 000 år gammalt kött . . . . . . .
Vilda djur ..................... .
En lektion med över l 00 000 elever ... .
Eric Lundqvist kommer ........... .
Fyra program om Indonesien ....... .
Program som slog ............... .
Att odla ris .................... .
Två utfattiga risodlare ............ .
Demokratiska arbetsformer .......... .
l Björkeby idrottsförening .......... .
Demokrati ..................... .
Skolan och folkbildningen ......... .
Din kommun - din stora forening .... .
Om landstinget ................. .
Ditt land - din största förening ...... .
Riksdagsmannaval i Björkeby ....... .
Samhällsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Lagkunskap ................... .
Ungdomen och lagen ............. .
Att välja yrke .................. .
Anders väljer yrke ............... .
En uppmärksammad pristävling ..... .
Hur gick det för pristagaren? ....... .
Ungdom och ekonomi ............ .
Den hårda verkligheten . . . . . . . . . . . .
Klassen på helspänn . . . . . . . . . . . . . . .
Trafikfostran .................... .
Hörspel även här ................ .
Pristävling i trafikkunskap ......... .
"Ni är inga författare" . . . . . . . . . . . . .
Hur Sven och Bo klarade trafikprovet ..
Alkohol och trafikolyckor .......... .
En falsk bild av verkligheten ........ .
Pojken som omkom i trafiken ....... .
Olika uppfattningar om programmet .. .
fard till månen · · · · · · · · · · · · · · ·
Jerring "reporter" .... · · · · · · ·
programmet för lite fakta? ..... ·
·w,.~"""' m'·
på en sockerbit .......
Pf.rsöks~;anan:mg till en skola ...... ·
·
·
·
.
·
100
100
100
102
102
103
103
Sändningar för de yngsta ............
Flyttfåglarna far till varmare länder ...
Underhållande program . . . . . . . . . . .
Knubben en seriefigur av
Börje Löfving .................
lågstadiet ville ha flera program .....
Hemma i Lillebo ................
. 104
. 104
. 104
. 106
. 108
. 108
Allmänt om programmen
diotjä 11 sts verksamhetsberättelse ..
sista bladet i läroboken ...
världskriget ...... · · · · · ·
världskriget slutade ...... ·
.
.
·
·
110
!lO
l lO
l lO
Il l
l Jl
först med fredsbudet? .. J Il
bildningsmedlet . . . ....... . 113
folkskolinspektörer om skol113
Mina slutord . . . . . . . . . . . ........ .
En snabb utveckling .............. .
Alla program var inte bra .......... .
Vi saknade bilden ............... .
Min efterträdare . . . . . . . . . . . . . . . . .
Ge oss skolradio i ny form ......... .
l stället för böcker som inte finns ..... .
Att se bakåt för att kunna se framåt ... .
114
114
115
115
115
[[6
117
117
Röster om skolradion
119
119
120
121
123
apparater . . . . . . . . 123
Olnlmtm . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124
124
126
126
127
127
127
127
128
128
Bert Ramboldt Ett kvartssekel med
skolradion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Programmen ett tillskott till kurserna . .
skolradion på 40-talet gav fördjupade
kunskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Programhäftena och arbetsuppgifterna . .
Hur jag började göra program . . . . . . . .
Inga svåra ord i skolradioprogrammet ..
skolradiorapporterna . . . . . . . . . . . . .
Som skolradioproducent . . . . . . . . . . .
Stig Järrel och fenedrinet . . . . . . . . . .
Gösta Skoglund Jag minns ............
Oförtjänt beröm. . . . . . . . .........
Ont om skolradioapparater . . . . . . . . . .
"Bildradio" . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Direktsändning kontra bandinspelning ..
Den flytande staden ...............
Radio, TV och framtiden . . . . . . . . . . .
Noter ...........................
Litteratur .. .. .. . .. .. . .. . .. ......
130
130
130
l 31
131
132
13 3
133
134
135
135
136
136
138
138
139
141
143
5
Skolradio - ett nytt läromedel
händelse i glesbygdens
någon gång i början på 1929,
några unga folkskollärare i Mister''Tr~'---·--län, diskuterade något alldeles
i:UJnd~~rvJtsnJmgen: skolradion. Vi hade
programhäfte för vårterminen
det väckte vårt stora intresse.
tiden sov den stora skärgårdssock.1\Ai"t"'''hnlt sin törnrosasömn. Det skulle
innan det nu omdebatterade
kärnkraftsverket, bygglilla byn Simpevarp i socknen.
var en glesbygd med mycket beekonomiska resurser. Som i alla
1iknattde trakter ute på landsbygden
dåligt utrustade med undervis'""'1'"'"''"'•. Det fanns en del läseböcker,
provrör och fla.-;kor samt några plankartor. En del skolor hade också
och den där appavisade månens gång runt jorden.
nu kom radion som ett märkligt läDen kunde skapa kontakt med
och bygder här hemma och ute i
Den nya radiostationen i Motala
ganska goda mottagningsförhållanqessa trakter. Naturligtvis hade inte
att inköpa radioapparater, men vi
egna apparater visserligen av
kvalite men användbara.
Gösta Bergman, skolradions skapare
Det var dåvarande lektorn Gösta Bergman, som tog initiativet till säskilda radiosändningar för skolorna. Han lyckades
vinna gehör inte bara hos Radiotjänst utan
även hos Ecklesiastikdepartementet och
skolöverstyrelsen. Därför kunde de första
egentliga försökssändningarna genomföras
våren l 92 9. Programhäftet för våren 192 9
omfattade 34 sidor. När jag nu 50 år efteråt
sitter och tittar i häftet blir jag imponerad av
att Gösta Bergman, skolradions skapare och
dess förste chef, redan då kunde komponera
ett så radiomässist program. Vi ber honom
berätta intressanta ting om skolradions
första tid.
Gösta Bergman berättar
Du ber mig berätta "intressanta ting" från
skolradions första tid. I första hand tänker
även jag på vårterminen 1929, då de första
egentliga försökssändningarna ägde rum. 1
Visserligen var den allra första försöksperioden 16-26 april 1928. Den gången var
dock mottagningsförhållandena så ojämna,
att den pedagogiska betydelsen var svår att
bedöma.
7
Språkprogram
Visst var det intressant och spännande för
oss på dåvarande Radiotjänst. Det första
programmet - den 21 januari 1929 gick
till läroverken och var ett föredrag av lektor
S. J. Charleston om London. Vi hade en
karta över London och 35 ordförklaringar i
programhäftet.
Programmet var betecknat som en A-lektion, avsedd för ett stadium motsvarade 5
och 6 klass och I ring. B-lektionerna riktade
sig till de högre gymnasieringarna.
När detta första program sändes, hade 70
läroverk rekvirerat programhäften och 73
f~Jkskolor, inalles för 12 000 elever. Tidningarna dagen därpå var välvilliga och i
rapporter från Växjö, Filipstad, Säffle och
Katrineholm skrev rektorerna att sändningen hade mottagits störningsfritt. Men
mim tyckte att Charlestons tempo hade varit
något hastigt.
Dikter av Verner von Heidenstam
Programmet den 22 januaril var en uppläsning av dikter av Verner von Heidenstam. Han hade förklarat att han helst hade
velat läsa dem från bostaden i övralid, där
han - som han skrev i sitt brev - skulle ha
"suttit och talat med milsvid utsikt över
svenska skogar och vatten både i Närke, Öster- och Västergötland, och jag hade tänkt
mig att begagna det som en utgångspunkt
för några enkla och förklarande ord som
.muramning kring dikterna".
Det var på den tiden inte så lätt att ordna
sändningar utanför studion. Det blev därför
i stället så att Signe Kolthoff läste de dikter
som Heidenstam hade valt ut, nämligen En
8
dag, Himladrottningens bild i Heda, Undret
och Drottning Kristinas julnatt. I den sista
dikten skulle man utesluta andra strofen,
"som vid detta tillfälle inte är lämplig utan
får ersättas av ett par rader för meningens
skull", som Heidenstam skrev.
I den uteslutna strofen står Kristina framför den flammande julbrasan och "lyfter sin
kjortel till höften från skon: /Diavolo!
Värme behöver/den del som satt på de
svenskes tron".
I dag - 50 år senare - skulle man väl
knappast behövt vara så finkänslig gentemot de ungdornliga lyssnarna.
Selma Lagerlöf läser ur Nils Holgersson
Sex dagar senare, den 28 januari, läste
Selma LagerlöP "Den gamla bondkvinnan"
ur Nils Holgerssons underbara resa. Meningen var också då från början att hon
skulle ha talat från Mårbacka, men det gick
inte att ordna, och sju dagar före skriver
hon:
"Då det inte tycks vara möjligt att få göra
sändningen härifrån Mårbacka, skall jag
resa till Falun lördagen den 26 och kommer
att bo i Lagerlöfsgården, min egen villa.
Ingenjör Mogensen vet mycket väl min
adress, vi äro gamla bekanta." Mogensen
var föreståndare för den privata radiostationen i Falun, som hade fått fri överföringsledning av Telegrafstyrelsen.
Samhällsorientering av Vårner Ryden
En lyckad serie av inte mindre än sex lektioner stod riksdagsmannen Värner Ryden
för. Han hade kallat den "Konungamakt
och folkmakt i Sverige". 4 Det första pro-
grammet gick den Il februari och hade titeln "När riksdagen öppnas".
I min dagbok noterade jag: "Han hade
icke manuskript, men gjorde sin sak charmant, icke minst på den grund." De övriga
fem programmen i Rydens serie handlade
om riksdagen i arbete, en dag i statsutskottet, hur våra skatter kommer till, de som regerar oss och när konselj hålles.
Lektionen om våra skatter hörde jag i Sofia folkskola tillsammans med överlärare
Agvald, som efter avlyssningen förhörde
eleverna, flickor i klass 8. I dagboken antecknade jag att som apparat hade använts
"Hoffströms Unifon med inbyggd högtalare
(pris för skolor 125:-). Den var riktigt bra
och ändock var rummet icke litet. Det var
plats för 30 elever. Som den pedagog Ryden
var bad han barnen anteckna vissa uppgifter
och talade direkt till dem."
Uppläsningar på danska och norska 5
Uppskattade var också uppläsningarna på
de nordiska grannspråken, bl a Asbjörnsen
och Moes folkeeventyr och H. C. Andersens
eventyr med uppläsarna Bergliot Husberg
och Ella Taube. Den 19 mars läste skådespelaren Elith Reumert scener ur Holbergs
Jeppe paa Bjerget. Här kunde eleverna följa
med i programhäftet Danska och norska
texter, som också innehöll kommentarer
och ordförklaringar.
Bland de norska texterna fanns ett stycke
av Knut Hamsun, "I torvgamman" (torvkojan) ur hans bok Den siste glede. För ordningens skull skrev jag till Hamsun och frågade, om vi fick hans tillstånd att ta med det
Gösta Bergman, skolradions skapare.
i vårt häfte. Han gav ett karakteristiskt svar.
Jag hade adresserat brevet till "Författaren
Knut Hamsun, Larvik". Han svarade:
"Grimstad (ikke Larvik) 6/6 29. Hr. Dr.
Bergman. Jeg har mottat Deres Brev. Det er
intet i Veien for at De bruker av mine Saker
paa den Maaten De foreslaar. Deres 0rb0dige Knut Hamsun". Därefter tillade han:
"Kald mig ikke Forfattaren, et Brev til mig
kommer frem uten Titel. Fomvrig er jeg
J ordbruker."
9
Sten Bergmans forsta skolradioföredrag
Det första geografiska föredraget i skolradion höll Sten Bergman, redan en uppskattad reseskildrare i kvällsradion. Det hade titeln "Med en svensk ångare från Egypten
till Japan". 11 Därefter följde Carl Skottsberg
som berättade om Argentina, Chile, Sydamerikas yttersta ände och "En brittisk övärld i Sydatlanten ". 7 J . G. Andersson höll
tre lektioner om Kina och kinesiskt folkliv . x
Vad tyckte skolorna om sändningarna?
Hur blev då omdömet ute i skolorna?
· Den l 3 april hade 165 svar på en utsänd
frågelista inkommit från lika många skolor.
A v dessa hade 125 svarat ja på frågan: "Har
terminens försök varit av värde för undervisningen i Eder skola?" Två hade svarat
nej, en inte besvarat frågan och 37 givit mer
eller mindre reserverade svar. De reserverade svaren hade bl a pekat på att högtalarna inte hade fungerat till belåtenhet. Men
flera skolor hade också menat att de anlitade
fackmännen i sin framställning hade hållit
sig på en alltför hög nivå. En viss stelhet i
uttryckssättet lade man utan tvivel märke
till. Det gällde för övrigt också de allmänna
radioprogrammen.
Talarna blev lätt högtidliga - man vände
sig ju till hela landet. Föredragen var
skrivna och alla behärskade inte konsten att
överflytta ett manuskript till levande tal.
Försöken skullefortsätta
Såväl Radiotjänst som skolöverstyrelsen
och Ecklesiastikdepartementet, som var engagerade i skolradion, var emellertid eniga
om att försöken skulle fortsätta. Så blev
också fallet. Från och med höstterminen
1929 var svensk skolradio definitivt etablerad.
Så långt Gösta Bergmans berällelse.
Första tiden
Värner Ryden som radiolärare
Diktarröster i klassrummet
STEN BEROMAN
Glimtar från Nildeltat med dess människor och djur. Fältens bevattning. Kairo, Egyptens huvudstad. Pyramiderna och sfinxen.
Port Said. Genom Suezkanalen och Röda havet. Kolning i holländska Indien. Glimtar från Singapore, Hongkong· och Shanghai. Till
Japan, soluppgångens land. Yokohama och Tokio.
,.
,
Denna text och karta i
programhäftet betydde
att eleverna kunde
följa Sten Bergman på
resan Egypten- Japan,
en resa som för dem
blev en upplevelse. De
var inte vana vid en
sådan undervisning.
.tt\··
··.,_
•:
..~·
•· ..•..••01CEYLON. ..
. ;
·-.........-· ~1:
~
,l
Här åker sankt Elia upp till himmelens
land
i en kärra så blänkande ny.
Han bär gravölshatt och skinnpäls, han
har piska i sin hand,
och mot knäna står hans gröna paraply.
Denna kontakt med svenska diktare betydde och kom att betyda ett allt större intresse för vår litteratur.
Med svensk ångare från Egypten till Japan.
Föredrag av Fil. lic.
Och jag minns mycket väl så här långt efteråt skalden Erik Axel Karlfeldts uppläsning av tre av sina mest kända dikter. 1 Jag
skulle tro att tusentals elever som nu är
gamla minns hur Karlfeldt på sitt sjungande
dalamål läste:
Vi som var med som lyssnare från början
1929 minns nog en del bra program, men
också en del som inte motsvarade kravet på
ett för barnen avpassat språk. ·så här femtio
år efteråt är det emellertid flera program
som man minns förvånansvärt väl.
Detta hör nog samman med att radion
var en fantastisk nyhet som andligt kommunikationsmedel. När den nu användes som
läromedel, betydde det ofta att skolan tillfördes en levande kompletterande undervisning och gav något som den ordinarie undervisningen inte kunde ge. Det kom nya
röster från kända personer in i klassrummet. Gösta Bergman har talat om Selma Lagerlöf som läst berättelser ur Nils Holgersson. Hon hade kommit liksom in i klassrummet, tyckte vi. Det var högtid när hon
läste eller rättare berättade om "Den gamla
bondkvinnan" i Nils Holgersson.
Till de bästa programmen hörde Värner
Rydens serie i medborgarkunskap, 2 som nu
fortsatte med serien " Hur våra ämbetsmän
. arbeta".
Värner Ryden var pedagog, han levde
rrtitt uppe i det ämne han undervisade i, och
han var en god berättare. Och hans framställning var avpassad för eleverna.
När han sedan återkom med sin nya serie
i medborgarkunskap hade han bl a följande
rubriker: "Vad har en generaldirektör att
göra? " "Vad får du uträtta, om du en gång
blir statsråd?"
Det var frågor direkt till eleverna, och de
skapade intresse för den samhällsundervisning, som många av oss lärare ansåg ligga
över barnens nivå. Och Ryden kryddade sin
framställning med roliga historier från konselj, riksdag och utskott. Han berättade t ex
att även suppleanterna i riksdagens utskott
alltid fick vara närvarande vid utskottens
Il
Språklektioner
Språklektionernas plats redan i de första
programmen var välmotiverad. Språket
skall ju höras, det gäller att från början inöva ett riktigt uttal. Det var på den tiden
kanske inte alltid så väl beställt med träningen att tala det främmande språket
skrivningen kom i främsta rummet. Nu
kom radion in i skolan med infödda språklärare och därmed en bättre språkundervisning på många håll. Här gav skolradion något som den ordinarie undervisningen inte
alltid kunde ge.
Det kom sedan att visa sig att radions
språkundervisning i engelska bl a skapade
förutsättningar för införandet av engelska
som obligatoriskt ämne i folkskolan, en stor
händelse inom svenskt undervisningsväsende.
Sten Bergman
Värner Ryden. Del av tavla i Sveriges allmänna
folkskollärarförenings sessionsrum i Stockholm.
sammanträden. Men de fick inte sitta kring
bordet som ledamöterna utan på stolar utefter väggarna. De skämtade och kallade sig
själva för vägglöss.
Värner Rydens program visade vad radion betydde som läromedel. Den kunde
samtidigt förflytta expertens röst från en
plats ut i landets alla skolor, även till de
mest avlägsna. Kravet på föreläsaren/berättaren måste ställas högt, det gällde både
hans sakkunskap och hans förmåga att berätta på ett för eleverna begripligt språk.
12
skolradions främste
Gösta Bergman kunde nog inte ana att
brodern Sten, som han tog med som föreläsare redan första radioterminen, skulle bli
radions och inte minst skolradions store berättare under flera decennier framåt. De
båda bröderna Gösta och Sten är och förblir
skolradions förgrundsmän: Gösta som dess
skapare, Sten som dess främste medarbetare. Redan i sitt första skolradioföredrag visade Sten den rätta vägen för skolradio-n.
Det var en framställning, där upplevda
spännande händelser bar upp intresset.
Hans program var punktstudier framför
allt om djur, människor, upptäckter och resor. Det var sådant som gick hem hos de
unga lyssnarna. Sten förstod att utnyttja bilden som ett komplement till radions förmedling av talet till skolorna. Hans första
Sten Bergman,
skolradions främste.
skolradioprogram "Med svensk ångare från
Egypten till Japan" var i programhäftet
kompletterat med en enkel men åskådlig
karta över färdvägen. Det var det stöd som
ljudet behövde för att eleverna skulle kunna
följa med på hans resa och uppleva något
av det han upplevde på denna märkliga
fård.
Undervisning med enbart ljud
Radioundervisningen var en undervisning med enbart ljud. Det var det nakna ljudets undervisning kan man sägå och den
ställde stora krav på talaren, om han skulle
kunna fånga elevernas intresse. Men Stens
framställning var så spännande att man
måste lyssna.
l3
Det var också något visst med Stens röst.
Den var klar och tydlig. Han hördes därför
även om mottagningsförhållandena inte var
de bästa.
skolradions begränsning
Radion kunde ju endast bära fram det
nakna ljudet till lyssnaren. Det var radions
stora begränsning som läromedeL Radion
skalade bort talarens mimik och gester, och
möjligheter att avläsa lyssnarnas reaktioner
fanns ju inte. Med publiken framför sig kan
talaren stanna upp, repetera och kanske
med linjer, skisser och/ eller foton konkreti.sera det som är svårt att fatta. Programhäftenas bilder räckte inte alltid.
Denna begränsning märktes tydligast vid
sändningar, där det gällde att beskriva platser och miljöer, t ex Lovisa Ulrikas Drottningholm. ·1 Sådant skulle ses. Här var skolfilmen ett bättre läromedel.
Riksdagens öppnande
Men radions styrka ligger i dess oerhörda
räckvidd och snabbhet. Redan från vårterminen 19 33 inplacerades riksdagens öpp§ 8.
nande 4 i skolradioprogrammet Det blev en
bit levande och aktuell medborgarkunskap
som ämnet då hette.
Radiovågornas snabbhet betydde att
kungens tal nådde eleverna nära högtalaren
tidigare än det nådde de riksdagsmän som
satt längst ner i Rikssalen, sade teknikerna.
Visserligen en teoretisk spekulation utan
praktiskt värde, men ändå.
Sång och musik
Det gällde att finna program, där hörselföreställningarna dominerade. Att sångundervisningen så småningom fick en stark
ställning var därför självklart. Många kunde
knappast själva svara för sångundervisningen. Här kunde radiosångledaren med
sina unga sångare öva in sånger, så att hela
landet fick en gemensam sångskatt. Det visade sig så småningom att elever från olika
delar av landet snart kunde sjunga samma
sånger, när de råkades.
Julius Rabes musikstunder 5 i skolradion
fick stor betydelse. Julius lyckades skapa intresse för de stora mästarna från Beethoven
och Mozart ner till de mindre men folkkära
Sedan riksdagens kamrar och inbjudna infunnit sig i rikssalen,
göres därom av ril<smarskalken anmälan hos Hans Majestät
Konungen, som då begiver Sig dit, företrädd och åtföljd av nedannämnda personer i följande ordning:
1 :o. Drabanter.
2 :o. Två kammm·pager.
3:o. Riksmarskalken, förande riksrnarskalksstaven.
4:o. Hans Majestät Konungen. På ömse sidor om Hans Majestät
gå deras excellenser herrar statsministern och ministern
för utrikes ärendena; på sidorna framför Hans Majestät
går Konungens stora vald,
14
Detta utdrag ur riksdagsordningen var avtryckt i programhäftet
som en förhandsorientering.
kompositörerna. Musiken och musikundervisningen kunde bäras ut över hela landet.
Att läsa och tala
Redan under skolradions andra år fick
läsundervisningen gott stöd av skolradion.
Och det kunde behövas. Undervisningen i
högläsning i den gamla folkskolan var inte
bara försummad. Den var oftast felaktig.
Högläsningen skulle vara trogen det
tryckta ordet, menade man. Man vågade
inte försöka sig på att "tala fram" en vardaglig text. Mig, dig och sig skulle läsas
mig, dig och sig. När jag som ung lärare i
slutet på 20-talet höll ett föredrag om högläsning, och bl a framhöll hur viktigt det var
att vid högläsning av vardaglig text läsa mej,
dej och sej, dvs översätta det tryckta ordet
till talat ord, blev det protester. Man skulle
läsa som det stod. Det hjälpte inte att jag
hade sagt ifrån att denna "översättning" inte
gällde högtidlig text. Man läste inte gärna
t ex Med dej vare ock Herren; utan Med dig
vare ock Herren.
Men nu kom skolradion till hjälp. I ett
program av Hilma Henningson redan den
l O mars 19306 fick svenska skolbarn och
deras lärare en undervisning om konsten att
läsa väl. Innehållet i programmet framgår
av hennes förhandsorientering i programhäftet:
Efter innehållet och formen i ett stycke
bör man läsa i en viss stil: mer eller
mindre högtidligt eller vardagligt. I en enkel och naturlig text må man använda det
vårdade talspråkets tonfall och former
(t ex å (och), de( t), ä(r), mycke(t), lite( t);
mej, dej, sej; inte (i stället för ej, icke) och
predikatsverbet i singularis), vilket ger liv
och färg åt läsningen. Där blir tonen
alltså mera växlande, och talspråksfriheten större. I högtidligare stil däremot blir
tonen mera jämn, och talspråksfriheten
inskränkt. Man bör för varje stycke välja
en passande stil och behålla denna hela tiden, så vida inte stycket självt växlar och
kräver ändring, såsom t ex då direkt tal
införes.
Dessa anvisningar och goda prov på uppläsningar betydde mycket för att höja högläsningen i svenska skolor från en död, ordbunden läsning till ett levande taL Och radions oerhörda räckvidd betydde att en stor
del av landets alla skolor gled över till en
modern och riktig läsundervisning.
Läsundervisningen fortsatte och följdes
upp av program om talteknik. För dem svarade Ebba Berggren. Jag tror att många elever och lärare drog nytta av hennes fyra
regler i programmet 16 okt. 1933:
l. Andas ordentligt! Sörpla inte i dig luften hörbart!
2. Blås inte ut mycket luft, när du talar!
Sätt fingrarna framför munnen och
känn efter. Blåser det, blir du lätt hes.
3. Spänn inte hakan, och halsen vid talet!
4. Rör på läpparna, och tala tydligt!
Försök tillämpa dessa regler! Du skall
sköta ditt röstinstrument lika noga som
din grammofon, om du har någon. Rösten är ändå bra mycket viktigare att ha.
15
Det här var väl inte så märkvärdigt, invänder kanske någon. Men hur många ute i
landets folkskolor hade hört detta tidigare?
Och hur många hade lagt in taltekniska övningar av t ex detta slag i sin undervisning?
Friskvården främjas
I oktober 1930 höll med. dr C. A. Ljunggren
två föredrag i hälsolära, "Om luften från
hälsosynpunkt" och "Mjölk i stället för kaffe". 7 Det var inget nytt säger kanske någon
som läser detta. Men dessa föredrag skulle
få en särskilt stor betydelse. Ljunggren var
inte bara läkare, han var naturpedagog. I
programhäftet hade han infört roliga och
stimulerande . barnteckningar från sina
skolor. Han uppmanade eleverna att ta fram
papper och penna för att kunna anteckna.
. Föredraget blev mest småprat med goda
hälsoråd. Och det bästa av allt: han uppmanade lyssnarna att sända in små redogörelser för vad de lärt. De fick skriva hur de
ville, gärna samtal mellan ett par barn eller i
sago- eller brevforrn. Och de skulle rita
också.
Därmed började dr Ljunggren en hälsokampanj i landets folkskolor, som under
flera år tilldrog sig det största intresse. Det
skadliga kaffedrickandet måste bekämpas.
På den tiden förekorn mest kokt kaffe som
stod i kaffekokaren med kaffesumpen hur
länge som helst och blev hälsofarligt. Det
dracks i stora mängder av skolbarnen.
,Ljunggren talade om hur bra det är med
mjölk i stället för kaffe, om tändernas vård,
behovet av vila och sömn osv. Barnen lyssnade, skrev och ritade och drack mjölk. Det
kunde vi lägga märke till i Misterhult
16
De många, många tusen barnteckningarna av
detta slag aktualiserade behovet av sundare matoch levnadsvanor.
Det blev nu en tävlan bland eleverna i
landets skolor att skriva och sända in uppsatser, som var så bra att de blev upplästa i
radio. Och även om de inte blev upplästa,
hade tusentals av tävlande gått över till sundare mat- och levnadsvanor. Intresset för
friskvården växte i hela landet.
Och vilken glädje blev det inte, när man
fick pris och fick höra sin insända uppsat<>
läsas upp i radio. En helt vanlig dag, när vi
kopplat på radion och väntade på dr Ljunggrens välkända röst, kom det en uppläsning
av en uppsats. Det var Greta i vår klass som
skrivit den. Det var hälsoråd, välformulerade tyckte vi. Det tog väl fem minuter att
läsa upp Gretas bidrag. Men så tyst i klassen
hade det aldrig varit.
Programmet hette "Agafyrarna". 8 Hans
spännande berättelser om sina uppfinningar
var något som man minns. Han var då blind
efter en explosion under sina experiment,
men han verkade harmonisk och optimistisk, och hans röst var vänlig och övertygande. Han gick bort fyra år därefter.
Det märkligaste i hans högintressanta berättelse om sina uppfinningar var tillkornsten av fyrarnas solventil. Det var den uppfinningen som gjorde att fyrarna tände sig
själva när det blev mörkt, och släckte sig
själva när det blev ljust.
På ett enkelt sätt berättade han att i teorin
skulle en mörk metallstav bli längre än en
ljus sådan stav när den blev uppvärmd av
dagsljuset (solljuset). Genom hävstänger
blev rörelsen så förstorad att den skulle
kunna stänga den ventil som släppte igenom
lysgas till fyrens lampa under natten.
Teoretiskt borde solventiler fungera på
det sättet. Men Dalen var osäker om det i
praktiken fungerade tillfredsställande, eftersom det gällde en mycket liten förändring
av den svarta staven.
Så kom man fram till de praktiska proven. Dalen sade ungefar så här:
- Skulle de teoretiska beräkningarna
hålla? Och det märkliga hände: Solventilen fungerde bättre än vi vågat hoppas.
Detta är ett exempel på att skolradion gav
skolorna sådant som den ordinarie undervisningen knappast kunde ge.
Agafyrens uppfinnare
Hösten 1933, alltså för ungefar 50 år sedan, fick vi skolradiolyssnare höra den
kände Gustaf Dalen. Han var agafyrarnas
store uppfinnare och nobelpristagare m m.
Industrier
Med hjälp av programhäftet vågade man
sig på program om märkliga svenska industrier t ex. "Stickan som erövrade världen"9.
Bilden av staplade tändsticksaskar från
jorden ända upp till månen visade hur
mycket svenska tändstickor som tillverkades på tre månader.
17
Gösta Bergman efterträddes av Henrik
Berglind som var folkskollärare. Han såg
närmast som sin uppgift att även ta upp fler
praktiska ämnen i skolradions programplaner. Bland dessa praktiska ämnen minns
man särskilt "Den första platsen". J Det var
en sketch, där vi fick följa ungdomar som
sökte plats på ett varuhus. Lyssnarna fick
höra hur man skall uppträda och hur man
inte skall uppträda.
Sannolikt hade många ungdomar nytta
av att höra och uppleva detta platssökande.
På den tiden var det inte fråga om den hjälp
med yrkesval som förekommer i vår tid.
U ng domarna var också inställda på att få ett
jobb, även om det inte var ett drömjobb.
Svenska skolmuseet
Henrik Berglind.
"Hur papperet kommer till" 1° kunde åtminstone många lyssnare följa tack vare en
schematisk och pedagogisk bild av hela tillverkningen.
Som lyssnare i min skola i det fattiga
Småland kan jag konstatera att skolradion
här betydde en ny tid för skolor, som praktiskt taget saknade andra läromedel än läroböcker av enklaste slag.
Ny skolradiochef
Gösta Bergman lämnade sin befattning
som skolradiochef 19 33. Därför fick han
inte vara med om den utveckling som han
så skickligt lagt grunden tilL
18
Henriks radioreportage från Svenska
skolmuseet2 i Stockholm lockade säkert
många besökare. Jag skulle tro att vården av
det gamla ute i skolorna fick ökad aktualitet.
Många skolklasser som hört programmet
besökte skolmuseet på sina skolresor till
Stockholm. Så gjorde vi i vår skola. Men
några år senare var det borta då vi kom. Nu
finns Svenska skolmuseet inte längre. De
rika samlingarna har magasinerats på olika
vindar och på andra ställen i Stockholm,
och det ser ut som om de skulle bli liggande
där. Men det lär finnas ett par hundra lokala
skolmuseer i Sverige, bl a det stora och välskötta Göteborgs skolmuseum, skapat av
den kände pedagogen och hedersdoktorn
Elof Lindälv. Kanske Göteborgs skolmuseum, det numera nedlagda Svenska skolmuseet och Henriks skolradioprogram från
detta bidrog till att skapa intresse för allt
flera skolmuseer runtom i landet.
Henrik ordnade också med manuskriptpristävlingar för skolradion - en insats som
kom att betyda flera författare och flera program i hörspelets form. Därmed inleddes en
ny period inom skolradion.
Henrik Berglind växlade in på rätt spår,
då han på detta sätt skaffade medarbetare
ute i landet, vilka som lyssnare hade lärt sig
förstå radions begränsning men också dess
möjligheter.
Ruben Wagnsson, bilen och
skolradion
Livet är fullt av tillfålligheter, och en tillfållighet har visst intresse i sammanhanget.
Ruben Wagnsson, folkskollärare i
Oskarshamn och riksdagsman, sedermera
undervisningsråd och slutligen landshövding i Kalmar län, ringde på vår dörr en
mörk och regnig kväll. Vi bodde nämligen
vid den gamla vägen Västervik-Oskarshamn.
Ruben liksom andra riksdagsmän i länet
körde hem bilar från stockhalm till bilfirmorna i Oskarshamn, varför firmorna betalade resorna med tåg tillbaka upp till
Stockholm. På det sättet kunde riksdagsmännen göra en del resor hem till sammanträden och egna angelägenheter: staten betalade vill jag minnas endast ett par resor
per riksdag på den tiden.
Den här kvällen var Ruben bekymrad för
sin "firmabil". Vattnet i kylsystemet hade
kokat bort, bilen hade kanske tagit skada.
Nu ville han ha vatten, och vi gick ut till
pumpen på skolgården. Jag pumpade vatten
och Ruben stod och betraktade den skyhöga
masten på lärarbostaden och en massa ledningar därifrån och in till skolhuset.
- Du har skolradio, förstår jag, sade Ruben. Vad säger du om programmen?
- Det är olika, svarade jag. En del är
bra, en del mindre bra.
Då ska du skriva en artikel i Lärartidningen. Du ska få .betalt också, betonade
Ruben. Jag har nu blivit redaktör för Lärartidningen, så det kan jag lova. Skriv gärna
en hård artikel, men du måste på lämpligt
sätt verifiera allt du skriver.
Det där lät ju intressant. Jag brukade endast skriva insändare och fick mest bekymmer men ingen ersättning.
Naturligvis skrev jag den av Ruben beställda artikeln. Den införes här.
Radions möjligheter bör utnyttjas
Man skulle kunna likna skolradion vid ett
fönster ut mot stora världen. Ty dess största betydelse ligger just däri, att den vidgar blicken och
gör både lärare och elever delaktiga av nya, rika
värden.
Samtidigt får fackmannen-auktoriteten möta
den enskilde läraren i ett samarbete som redan
burit frukt. Man behöver således blott tänka på
den nyligen bortgångne dr C. A. Ljunggren och
hans skolradiolektioner i hälsolära, som resulterat i ett sundare levnadssätt och förbättrade hygieniska förhållanden i tusentals svenska hem.
Många lärare kan säkert intyga, att t ex taloch läsövningarna kunnat bedrivas med mycket
större framgång, sedan experten via högtalaren
kommit läraren till hjälp. Det torde nog också
kunna påvisas, att den omdebatterade sångundervisningen per radio främjat god sång i många
skolor.
Skall man från högtalarsidan skärskåda skolradion av i dag, kan man lämpligen samla sina
synpunkter kring de tre faktorerna ämnesvalet,
föreläsaren och framställningsformen.
Ämnesvalet måste ske med största hänsyn till
radions möjligheter, som alltså i sista hand be-
19
stämmer skolradions uppgifter. Man har visserligen sökt bjuda skolorna goda och väl avpassade
program, men det förefaller, som om man inte
gjort klart för sig vad skolradion egentligen bör
syssla med. Det heter visserligen: "Skolradion
vill stimulera undervisningen genom att tillföra
skolorna nya personligheter, nya tankar och nya
ord", men detta är icke nog, även om det är den
största uppgiften. Med hänsyn till sina möjligheter bör skolradion, synes det,
a) upprätthålla kontakt med levande livet och
ledande kulturpersonligheter,
b) meddela direkt undervisning i de fall den
kan åstadkomma något avsevärt bättre än den
enskilde läraren, t ex undervisning i sång och
språk, samt
c) till skolorna förmedla den konst som vädjar till örat.
Att upprätthålla kontakt med det levande livet
och ledande kulturpersonligheter eller, som det
heter, "tillföra skolorna nya personligheter, nya
tankar och nya ord" är, som ovan antytts, den
största uppgiften. Här har skolradion tack vare
Radiotjänsts berömdvärda insatser redan visat
sig vara omistlig för den, som vill följa med i en
tid, då det händer så mycket.
Den synpunkten att radion bör meddela direkt
undervisning i de fall, då den kan åstadkomma
något bättre än den enskilde läraren, tycks man
icke tillräckligt uppmärksammat.
Ty hur skulle man då kunna stryka sången
från skolradioprogrammet? För det har man
gjort den senaste terminen. Vid, sångundervisning vädjar man främst till örat, och här har radion således stora möjligheter. Därtill kommer
att många skolor saknar lärare som kan undervisa i sång, ty musikalisk begåvning hör icke alla
till.
Och man måste väl medge, att särskilt den
unisona sången är en oskattbar glädjekälla och
·därför bör främjas i våra skolor. Genom ett planmässigt arbete skulle kanske skolradion kunna
föra fram att antal "stamsånger", som man
kunde sjunga vid fortbildningskurser, ombudsmöten. riksstämmor etc, då personer från olika
delar av vårt land råkas.
20
Att i skolradion öva kanon- och annan körsång liksom att leta upp mindre vanliga melodier
borde anstå, tills man lärt de uppväxande att
sjunga våra vanligaste sånger. Det är mot bakgrunden av dessa synpunkter, som man vill beklaga att sånglektionerna icke återkommer under vårterminen. Att några sakkunniga intygat,
att lektionerna icke fyllt sakkunskapens krav, är
väl inget skäl för att sången skall strykas från
programmet.
Musikundervisning bör främjas
Ingenting ligger så väl till för radion som musikundervisning. Här kan radion nämligen
åstadkomma något, som den enskilde läraren
sällan kan bjuda. Man har därför svårt att förstå,
varför musikstunderna under hr Rabes ledning
icke återkommer. Och vore man elak, skulle
man kanske våga det påståendet att just det förhållandet att musikundervisningen upphört, visar att man inte begripit vad radion kan ge. En
presentation av orkesterns instrument återfinnes
visserligen på vårens program, men detta är
också allt.
Vid tal- och läsövningar kan radion bjuda eleverna bättre vägledning än de flesta lärare. De
utmärkta demonstrationerna i läsning kan via
högtalaren nå den enskilde lyssnaren i klassen,
så att denne riktigt lever in i den text som läses.
Och många lärare har säkert själva haft mycket
stor nytta av de goda lektionerna i talteknik. Tre
sändningar i modersmålets muntliga behandling, där radion har mycket stora möjligheter, är
för litet.
Medan de flesta lärare med litet god vilja kan
klara av både almanackan och telefonkatalogen
utan hjälp av skolradion, är det ytterst få som
kan meddela lika god undervisning i talekonst
och läsning som t ex fru Berggren, uppskattad
talpedagog.
Historiska hörspel värdefulla
Att förmedla den konst, som vädjar till örat,
bör bli en av skolradions viktigaste uppgifter.
Ruben Wagnsson som kom
att svara fOr samarbetet mellan skolöverstyrelsen och
Radiotjänst.
Konsten är ett utmärkt bildningsmedel, emedan
den kan väcka ett slumrande intresse och gjuta
rikare liv i skolans undervisning. Detta är en
sanning som det torde vara överflödigt att här
bevisa.
Tyvärr är det ej möjligt att i våra skolor låta
konsten träda i undervisningens tjänst annat än i
rena undantagsfall. Men radion kan och bör förmedla god konst till skolorna. Historiska hörspel
och musik är konstarter, som på ett förträffligt
sätt kan illustrera vissa händelser och skeden i
t ex vår svenska historia. Man minns med tacksamhet sändningar sådana som En afton i Malla
Silverstolpes hem och Med Bellman på Mälaren.
Historiska hörspel blir nu en gång för alla särskilt illusoriska i radio. Kanske är det därför att
radiolyssnaren omedvetet låter avståndet i tid
krympa samman lika lätt som avståndet i rum?
Då historieundervisningen på ett utmärkt sätt iJ,
lustreras av den konst, som vädjar till örat, hade
man kunnat vänta, att åtminstone något histo,
riskt hörspel beretts plats på vårens program.
Valet av ämnen och uppgifter är som synes
mycket viktigt. Men det är likafullt av betydelse,
att man väljer goda f ö r e l ä s a r e och lämpliga f r a m s t ä 11 n i n g s f o r m e r.
Planen för vårens skolradio ger bl a vid handen, att man sökt välja föreläsare bland dem som
kan konsten att tala till barn. Ä ven om man inte
kan fordra, att alla skolradioföreläsare skall behärska den svåra konsten, måste man dock uppställa det oeftergivliga kravet att alla, som släpps
fram till mikrofonen vid skolradiosändningar,
använder ett vårdat men enkelt och naturligt
talspråk. Annars blir radion ej den språkvårdande faktor den måste vara.
21
Den som skriver dessa rader hade under en
modersmålslektion närmast före en skolradioutsändning behandlat den kända sanningen, att
man bör tala enkelt och naturligt, då man håller
ett föredrag, säga mej i stället för mig, dej i stället
för dig etc etc. Men under den följande skolradioutsändningen fick man lyssna till en föreläsare, som använde sig av ett mycket grammatiskt språk och hela tiden sade t ex "mig", "dig"
och "sig". Då anmärkte en liten kvick pojke:
- Men den där, han tala' inte alls som magistern sa att vi skulle tala då vi håller föredrag ...
Och tonfallet skvallrade om att poJken tvivlade på sin lärares vederhäftighet. Radion är en
fruktansvärd auktoritet och kan därför också
riva ner vad den enskilde läraren byggt upp. Så
får det helt enkelt inte vara.
Det livfulla, kåserande föredraget är och förblir den bästa framställningsformen. Barn lyssnar också gärna till berättelser av dem som "varit med", även om dessa berättelser ligger på ett
något högt plan. En flicka skrev t ex i en uppsats
om ett skolradioföredrag: "Han (dvs föredragshållaren) hade själv sett dessa djur, och han berättade om det för oss." Man har ju också med
gott resultat tillgripit intervjun och samtalsformen vilket är synnerligen lämpligt, då vederbörande icke kan konsten att tala till barn. Båda
framställningsformerna kommer också till användning under vårens sändningar. Därjämte
skulle man kanske kunna gå ännu längre och
överlåta åt pedagogen att föreläsa och endast ilJustera föredraget med korta intervjuer eller
samtal med den fackman som barnen bör få
stifta bekantskap med.
Reportaget är naturligtvis en god framställningsforrit Även om det direkta kunskapsinhämtandet int(;'! blir så stort, lämnar det dock
kvar ett bestående intryck. Där byggdes en borg
med vallar och torn. ett reportage som man på
sina håll starkt kritiserade. var ett stycke svensk
historia.
Lektionerna mindre lyckade
I vilken utsträckning lektionsformen återkommer under vårterminen framgår ej av planen.
Man får hoppas, att man så småningom tar avstånd från denna framställningsform, som alltid
kommer att bli ett mellanting mellan en verklig
lektion och en sketch. Den verkar uppvisning,
och de lyssnande klasserna känner sig utanför.
Och fostrar det till naturlig självverksamhet att
blott åhöra en lektion utan möjlighet att i det
psykologiskt rätta ögonblicket deltaga däri?
Man skrattar visserligen åt den främmande
dialekten och barnens lustiga svar och verkar för
övrigt intresserad. Men i regel blir behållningen
liten, ty det meddelade kunskapsstoffet är alltför
osammanhängande. Därtill kommer att många
av de medverkande barnen varken vid tal eller
läsning använder sig av det vårdade och naturliga språk, som man måste fordra i våra skolor.
Sändningarna för fortsättningsskolorna utgör
på sätt och vis ett kapitel for sig. Ämnesvalet har
åtminstone hittills skett mera i enlighet med
kursplanerna än med hänsyn till radions möjligheter. Det har därför förekommit, att man bjudit
sådant, som den enskilde läraren kan åstadkomma lika bra eller bättre själv. På programmet för fortsättningsskolorna återfinner man
dock den sändning, där radions möjligheter fullt
utnyttjas. Det är Riksdagens högtidliga öppnande.
Man står i största tacksamhetsskuld till Radiotjänst för de ypperliga programhäften, som
gratis utdelas till lyssnande skolor. I dessa införs
ett ganska rikt bildmaterial. Beträffande programhäftena skulle man kanske våga framlägga
det lilla önskemålet, att dessa tillställdes skolorna
före "radioterminens" början.
Skolradion har stora möjligheter och många
uppgifter. Det är därför att hoppas, att dess möjligheter allt bättre utnyttjas liksom att den kommer till allt större användning.
skolradiochefen Henrik Berglind uppmärksammade naturligtvis denna artikel i
Lärartidningen. Jag blev därför inbjuden till
en överläggning på Radiotjänst om skolradion.
Diskussionerna på denna konferens blev
hårda men givande. Själv blev jag ombedd
att göra ett program för att visa hur jag ville
ha det
Efter åtskilligt funderande och diskussioner med lärare hemma i Misterhult och
Oskarshamn beslöt jag mig för att skriva en
sketch om ett Sammanträde med Björkeby
idrottsförening. 3 Förut hade några göteborgslärare framfört ett program om Sammanträde med kommunalfullmäktige. 4 Men
det programmet hade inte slagit väl ut. Jag
räknade med att ett sammanträde med en
skolidrottsförening var mera elevnära och
därför kunde intressera. För säkerhets skull
angavs inte något författarnamn.
När vi i vår skola lyssnade till mitt radioprogram var jag inte helt nöjd. Fast det
var elevnära fångade det inte intresset. Men
vad tyckte andra lyssnare? När jag träffade
en lärare som var mycket verksam inom
föreningslivet frågade jag:
- Hörde
du
skolradioprogrammet
"Sammanträde med Björkeby idrottsförening"?
Den enkla
ningen.
22
dagord-
förstår inte varför de sänder sånt där.
Svaret var ju inte uppmuntrande. Men
det var värt att begrunda. Det räckte tydligen inte med att ett program var elevnära.
Det krävdes mera.
Levande samhällsundervisning
Mitt försök att med en levande bild av ett
sammanträde med en idrottsförening meddela en elevnära undervisning i mötesteknik, hade alltså inte blivit någon framgång.
Men på Radiotjänst hade man fått ett visst
intresse för denna form av samhällsundervisning. I varje fall skulle jag delta i en ny
konferens om skolradion våren 1936.
Flera program i samhällsundervisning
- Du ska inleda frågan om sändningar i
samhällskunskap, sade skolradiochefen
Henrik Berglind i bestämd ton. Du ska
komma med konkreta förslag till program.
Han tyckte väl att efter all den kritik som
jag levererat mot skolradion borde jag ytterligare få visa, hur jag ville forma programmen. En elak lärarkollega som jag berättade
detta för sade:
De som bråkar för mycket brukar få
göra program för att skämma ut sig. Sen blir
de tysta.
Jag var ingen Värner Ryden, jag hade
ingen vana att göra sociala reportage, jag
hade endast ett mindre lyckat skolradioprogram bakom mig.
Emellertid hade jag en uppslagsrik och
omdömesgill lärarkamrat, Walter Karlström, som jag ofta diskuterade skolradion
med. Han hade liksom jag varit med från
skolradions första termin och kände väl till
skolradions möjligheter och begränsning.
Han tyckte att jag kunde bygga vidare på
program om föreningsliv och kommunalförvaltning. I den tidens små kommuner var
nästan de flesta intresserade av sin kommun, sin socken och hur frågorna sköttes
där.
Men du vet att både göteborgarnas
program om fullmäktigesammanträdet och
mitt program om idrottsföreningens sammanträde måste betraktas som mindre lyckade skolradioprogram, invände jag.
- Det var något fel med programmens
uppläggning, framhöll Walter. Jag ska fundera på det där och återkomma.
Om några dagar ringde Walter, och nu
hade han följande synpunkter och förslag.
Walter Karlströms forslag till
samhällsprogram
- De där programmen var för stillastående, började W alter. Det måste hända
något. Man måste vänta på hur det går.
Ta upp en fråga inom kommunen. Varför
inte bygga på en klass som behöver pengar
till, en skolresa? Några elever hittar på att
försöka få pengar från kommunen. De frågar läraren och andra hur de ska bära sig åt.
De kan ju fOrsöka få någon fullmäktigeledamot att väcka ett förslag, en motion i full-
24
mäktige. Det är ett sätt. Så vandrar motionen från fullmäktiges ordförande till skolstyrelsen och kommunalnämnden och det
talas för och emot. Hur ska det gå? Till slut
kommer motionen upp på fullmäktigesammanträdet, och då når spänningen sin höjdpunkt.
Det var den rätta formen, det stod genast
klart för mig. Det var ett program med händelser och spänning och det var ett elevnära
innehåll - visst ville lyssnarna att den där
klassen skulle få ett anslag till sin skolresa.
Serien I Björkeby kommun
och därmed av den skolradiometodik som
Serierna kom att gå i repris flera gånger
tillämpades återges här och på s 26 prooch texten kompletterades då med schemagramhäftets text och bilder till programmen.
tiska översikter av de kommunala nämnNaturligtvis var vi i Misterhult spända inderna och styrelserna, vars namn f ö nuför dessa skolradioprogram. Då det första
mera är delvis andra. I orienteringen av programmen möter vi de tidigare namnen
programmet skulle sändas var de flesta skolkommunalfullmäktige i stället för kommunradioapparaterna i socknen påkopplade och
inställda. Vi tyckte att det lät hyggligt, när vi
fullmäktige och kommunalnämnden i stället för kommunstyrelsen.
lyssnade på det. Och alla som lyssnade på
det första programmet ville lyssna på de fölJag fortsatte sedan varje år att skriva skoljande programmen för att höra hur det gick.
radioprogram om samhället och olika samSerien fick ett högt betyg av skolradions
hällsproblem. Programmen gavs också ut i
lyssnare, vilket gladde både Walter Karlbokform under titeln I Björkeby.
ström och mig.
Ur programhäftet.
På skolradiokonferensen förde jag fram
det karlströmska förslaget. Något större gillande märkte jag inte. Men allt som sades
stenograferades.
Någon gång på hösten 1936 ringde Henrik Berglind och med en nästan högtidlig
röst beställde en serie i kommunalkunskap
på tre program. Man hade i lugn och ro läst
stenogrammet, och nu trodde man på förslaget. Serien skulle sändas i början på vårterminen 1937.
Julen 19 36 anslog jag till manusförfattandet Serien fick namnet I Björkeby kommuns. Nyårsaftonen var manuskripten färdiga och postades.
l Björkeby kommun:
Sven och Bo bli kommunalt intresserade.
Programmens uppläggning
Programmens uppläggning framgår bäst
av den orientering som gavs i programhäftet. Det var alltid svårt att i programhäftet ge
det stöd som ljudet behövde, men i detta fall
föll det sig naturligt att i koncentrerad form
helt enkelt ge den yttre ramen för serien.
För att ge en konkret bild av dessa program
W alter Karlström som ung och
iderik lärare blev skolradions
okände reformator.
. ""' ... jag ska genast _skicka motionen till
skolestyrelsen."
25
·r Björkeby kornmun:
Hos folkskolestyrels~n och
kommunalnämnden~
~~.. folkskalestyrelsen sanunanträder.
2. På skolgården.
3; Hos ,kommunalnämnden.
Denh:a. vill visa, hur ett är.eride beredes, och först får man därför v:ira
JUed ow :)J.ls.la~sfrå,g~ns b~hap.cllhrg. i folkskol~styx:elsen. }>å ~k(}lgårdim blir
det s.~dan .llvl~.ga d1~kusswner on1 •. folkskolestyrelsep.s ·. ·bes!1lf, oc~ . många
tr.o, att saken ar klar. Sven oehBo, som numera äro •experter~ på sådana
h~r sa~ter~ få ~~ förklara .bur det ligger till. . .....·.. . . . .. ·
.• ··S.. lu~b.~.
~n .•1 h.es.
..o kes.... '.k.·om.munalnämn!len, ···.·
dii:t:.
langre
a.n
folkskolestyrelsen.
· · c överIägg··. .n·· · .i·. n·.·.g··.•. e.·.n
Fidgor och uppgifter:
· Ordna ett litet •samm1urfräde.» med t. ex. ~kmfu:D:unalnämnderi> och skriv
. protoko~l över för!l!tndiingafmil
skolradiometodik
Efter både lyckade och mindre lyckade
skolradioprogram fortsatte alltjämt diskussionen om skolradions metodik. Den förekom i pressen och på lärarmöten och de s k
skolradioträffar, som Radiotjänst gång på
gång anordnade.
skolradions begränsning som förmedlare
av endast ljudet tvingade fram en särskild
skolradiometodik. Vår pedagogiska utbildning räckte inte långt, för här mötte vi något
nytt, något som tidigare inte praktiserats i
undervisningen, om man undantar grammofonskivorna. Men de användes endast
för speciella ändamål, t ex språk, sång, musik, fågelläten o dyl.
De lärare som sökte omsätta sin klassrumsmetodik i skolradioprogram lyckades
inte. Det kunde vara väl disponerade och utformade intresseområden, som skulle ha givit goda resultat i klassrummet. Men här
räckte enbart ljudet inte tilL
Mobil pedagogik
Programhäftets orientering till andra och tredje programmet
26
Det gällde att finna ämnen och framställningsformer, som enbart kunde bygga på
hörselföreställningar. Men inte heller det
räckte - jag tänkte ofta tillbaka på mitt
idrottssammanträde. Det måste hända något, något spännande, rörligt, livfullt. Det
var så Sten Bergman byggde upp sina föredrag. Och det var samma princip W alter
Karlström byggde på, då han kritiserade
mitt och göteborgslärarnas sammanträdesprogram.
Serien i komrnunalkunskap, där man
följde ett ärendes gång från förslag till beslut
enligt Walters mönster, började framstå
som exempel på skolradiomässiga program
i hörspelets form. stillastående program
gick i regel inte hem. Vi behövde alltså le-
vande, rörliga program med händelser som
fångade intresset. Vi började tala om mobil
pedagogik. Hörselföreställningar och mobil
pedagogik blev riktmärken inom vår skolradiometodik.
Som skolradioproducent
För min del kom jag nu att mer och mer
ägna mig åt skolradions direkta programverksamhet. Först som manuskriptförfattare
och fr o m 1943 som helanställd skolradioproducent på Radiotjänst.
Det var ingen lätt uppgift att vara skolradioproducent Ofta fick man en känsla av att
man inte räckte till, och det gjorde man inte
heller många gånger. Men å andra sidan var
det en fantastisk uppgift att med en lektion
från studion nå ut över hela landet. En enda
lektion från vår studio på Kungsgatan 8 blev
flera tusen lektioner ute i landets skolor.
Var lektionen bra, gjorde vi en stor insats.
Men var den dålig, gick dyrbar tid till spillo
i tusentals skolor. När jag en morgon var på
väg till Radiotjänst, hade jag en serie på tre
program i min portfölj. Det var endast en
veckas arbete, men jag räknade ut att de tillsammans kanske blev bortåt 15 000 lektioner.
De rent fostrande programmen var ofta
de mest stimulerande. De stimulerade de
medverkande, för de kände att här kunde de
nå de stora massorna av landets elever och
därvid påverka dem till en bättre livsfOring.
Ett program i hälsolära kombinerat med
pristävling kunde, om det var bra, betyda
mycket för friskvården i hela landet. Jfr s 16.
27
De små skolornas läromedel
För oss skolradioproducenter stod det
klart att skolradion i första hand var de små
skolornas läromedel. De var inte så schematiskt bundna som de stora centralskolorna
och kunde därför lättare placera in radioprogrammen i undervisningen. De små skolorna var också torftigt utrustade med läromedel, men här kom det modernaste läromedlet till den lilla skolan
radion, ett
fönster ut mot stora världen.
Vi tyckte att skolradion hade börjat finna
sin form. Man hade nu tagit upp flera av de
programtyper, som hade föreslagits under
diskussioner och i tidningsartiklar. Och man
hade lärt sig engagera skolelever som medverkande i elevnära program. På bilden här
nedan läser en skolflicka en trafiksaga av
Wolfgang Mozart, en sentida ättling till den
store Mozart.
I det följande skall jag ge exempel på det
nya som skolradion kunde ge i olika ämnen.
Allt flera barn hade engagerats som medverkande i elevnära program.
Här läser en av skolradions "barnskådespelare".
V ad skolradion gav
Om världens religioner
Buddha och Muhammed
En av skolradions väsentligaste uppgifter
blev att främja vidsyn och tolerans i undervisningen, inte minst när det gällde religionsfrågor. Sålunda höll biskop Tor Andrre föredrag om Buddha 1, vilket blev en
objektiv orientering om buddismen. På den
tiden var det ett djärvt nytt grepp. T programhäftet fick eleverna bl a läsa:
I Nara, Japans gamla huvudstad, finns
en "stor" Buddha. Det är en kolossalstaty,
som föreställer mästaren sittande. Hans
huvud når drygt elva meter över marken.
Men betraktar man bilden närmare och
ser det majestätiska, blida, upphöjda
lugn, som präglar hans drag, så märker
man att den gamla konstnären förstått, att
Buddhas storhet var av en egen art. Han
var stor, icke därför att han kunde trycka
ned andra, tvinga dem att lyda hans vilja
och tjäna hans syften. Han var stor, emedan han sett djupare in i livets hemligheter och därför kunde hjälpa och lära andra.
Detta var verkligen "nya tankar, nya ord"
i en tid då alla icke-kristna kanske av de
flesta betraktades som "hedningar".
Andrre hade i ett annat program berättat
om Muhammed2 och islam. Det blev också
en objektiv orientering om en främmande
religion. Eftersom Andrre var präst inom
svenska kyrkan kunde man lita på hans
goda ord om främmande religioner. Många
förvånades över att en prästman inom en
kristen kyrka hade så mycket gott att säga
om icke kristna religioner.
Vi som var med på den tiden vill gärna
tro, att radioprogrammen om främmande
religioner i någon mån bidrog till att man i
läroplanerna bytte ut namnet kristendom
mot religion. Ä ven om undervisningen i
kristendom måste ha en dominerande plats i
nuvarande kursplaner, ger dagens skola en
objektiv undervisning även om icke-kristna
religioner.
Ny och djärv bibeltolkning
Biskop Andrre kunde fånga lyssnarnas
intresse genom att på ett enkelt och naturligt
sätt tala till dem. Han utgick från verklighetsnära ting. Än i dag minns jag, hur han
slutade bibelns berättelse om hur Jesus bespisade 5 000 män. Ä ven om orden inte var
precis dessa, så var det i sak detta han sade:
Jag vet inte om jag vågar berätta för er
vad jag tror om den här händelsen. Men
jag tror att folket blev så gripna av Jesu
förkunnelse, att de glömde att gå hem.
Mörkret faller hastigt på i Österlandet,
och hur skulle de få mat. Men Jesus
visste att det fanns en del omtänksamma
29
människor som hade tagit med sig något.
Han tog nu fem bröd och två fiskar, välsignade dem och gav dem åt lärjungarna
för att de skulle dela dem och ge dem åt
folket. Det var inte vanligt att dela med
sig. Men nu var alla så gripna: Jesus ville
dela med sig. Alla började göra på samma
sätt, de delade med sig av vad de hade.
Och då räckte maten, och det blev över.
Liknelsen om
den·· barmhärtige samariten.
Manuskript: P er J oh a n n e s.
(Kl.
P e r s o n e r:
En r<>sande mnn
En annan resande
R;ivure
En präst
En levit
J)i.•h hnrmhiirtige samnrilc!t
En viirdslmsviird
Där skolböckerna inte hann med
Bland andra skolradioföredrag som jag
minns vill jag nämna kyrkoherde Nils Bolanders "Toyohiko Kagawa - en modern
. hjältegestalt" (1888-1960}3. Det blev en
bild av den fader- och moderlöse japanen,
som flyttade ut i hemstadens fattigkvarter,
där han hjälpte alla som hade det svårt. Han
blev sjuk och höll på att bli blind under sitt
hjälparbete.
Det var ett regelrätt föredrag om en enda
man. Hur kunde det vara motiverat?
Jo, det var ett fostrande inslag och gällde
en gestalt som skolböckerna inte hunnit få
med. Skolradion blev många gånger något
som man kunde kalla "det sista bladet i läroboken". På grund av den snabbhet skolradion nådde ut över landet blev också många
inaktuella sakuppgifter i läroböckerna omedelbart justerade.
De fostrande inslagens betydelse
Fostran gick som en röd tråd genom proi kristendomskunskap. När man
nu hade fått ett läromedel, som i samma sekund nådde ut till landets alla skolor, hade
man möjlighet att nå varje enskild elev och
visa hur man borde leva och uppträda.
gr~mmen
30
4~7)
Denna liknelse kunde läraren eller eleverna visserligen läsa och kanske dramatisera på egen hand. Men här kom framstående skådespelare och tolkade rollerna. Det.
blev något helt annat, det blev levande händelser på den ödsliga vägen mellan Jerusalem och Jeriko.
Liknelsen gjorde i sin dramatiserade form
ett starkt intryck på eleverna. I många
skolor sjöng man med i psalmversen i programhäftet:
Att åt sin arma nästa
råd, hjälp och hugnad ge ...
förf!. av~Hsnan~~t . k
laykloJ\,·fevit, !Wrnqrit,·.·~k, u<.< l' «·'l.f""•·
h~sviird. i J:lårpfnt). j;stora
la[ldet~ella[l J~dllr.. o~h
svartli.ft\Ylll.n en. ~llr~skiss av
Jerusalem.
o~h Jerikol
>::_;;---.--- ·\.-:.-..----:<·>.-__ <> <-:' . ·- -----
,-"xo/-
sjun~~ig~flO'U1 psålnl~ers~n (~2[: 3)
f
Nutida pedagoger tycker kanske att det
var en sentimental form. Men det är 35 år
sedan dess. Det var andra tider. Och det var
andra elever. De tyckte om program sådana
som detta.
lC:ktionml ~~ /att :alla kart sjunga
rudioprogralllrp~L
.
·. · · •··••···.· ·.· ·. •.."~tt.·A~·•Jn
l!;~täc••. gc,c.
•·•·•· · •••··•· •·
~~4~ m~1p ·~l'JJI~
()l:b•1tt,~g!'Ja!f
;.· ·.· .• .~l.; blott p!\ eget ~iista . •••·••·· · · · · ·
· >·~<'Il
~el( p~ 11P:dr~~· se; , ··•
.·····!!j. bloV G.\lds vilja. y~ta. ·..
•.
an
· han.s bud.
••; ••·· dets .· ·~H. .· · · ..c11 heta, •
•.. . • .l!.~ t·.lr•:.etJ t)lhia j:>u,:J1·
·
Ur programhäftets orientering till·programmet.
Vi som fått hand om skolradion sökte
ständigt finna lämpliga framställningsformer. Den dramatiska framställningen visade
sig ofta vara bäst, även i kristendomsundervisningen. Per Johannes, folkskolläraren
och skådespelaren, skrev ett hörspel "Den
barmhärtige samariten". 4 Där fick eleverna
möta bl a prästen, leviten och den barmhärtige samariten.
Ett program om Elsa Brändström
Den tidens skolelever kände till namnet
Elsa Brändström. Under första världskriget
sökte hon hjälpa krigsfångar och började
därmed ett arbete, som blev upptakten till
en omfattande kärleksverksamhet i Röda
korsets tjänst.
Att ge bilder av människor som hjälpt behövande och lidande medmänniskor måste
höra till skolans uppgifter. Elsa Brändström
bodde nu i Amerika, men våren 1945 reste
hon hit med ett av de första flygplanen som
över nordpolen gick mellan Nordamerika
och Sverige. Vi lyckades förmå henne att
komma upp till studion tillsammans med
sin bästa väninna genom åren, Elsa Björkman-Goldschmidt. Elsa Brändström berättade för oss om sin flygresa över Atlanten.
Vi föreslog försiktigt en intervju - det
gällde ett litet skolprogram. Då blev det ett
vänligt men bestämt nej.
Men hon fortsatte att berätta för oss och
för sin väninna. Det slutade med att vi för
hösten 1945 inplacerade ett program om
Elsa
Brändström. 5 Elsa
BjörkmanGoldschmidt lovade stå för programmet, ett
program om Elsa Brändströms liv i människokärlekens tjänst.
Det heliga landet
På den tiden reste inte folk så mycket,
och en resa till Det heliga landet hörde till
undantagen. Landet där Jesus levde och där
kristendomen därför har sitt urhem blev för
den tidens skolelever närmast ett sagoland.
Astrid Lind-Estberg, som i många år bott i
Det heliga landet som vanlig husmor och
sedan blev en mycket anlitad och uppskattad föreläsare, tog eleverna med sig till Jerusalem, Betlehem, Nasaret och andra bibliska
platser. 6
Med programhäftets foton som komplement gav dessa föredrag en helt annan och
riktigare bild av Det heliga landet än den de
hade vant sig vid.
Lina Sandeli
Henrik Berglinds program om Lina Sandell var ett skolradioprogram som många
minns. 7 Lina Sandelis sånger sjöngs i många
hem. Här fick eleverna nu höra dessa
sånger sjungas av kända sångare. Elva av
Lina Sandells sånger hade åtta år tidigare
blivit psalmer i svenska psalmboken.
31
Ansgar
Ä ven om Ansgars insatser som Nordens
apostel inte var så betydande är han ett stort
namn. Ansgarskapellet, som blev färdigt
1930, bidrar till att hans namn lever vidare.
Berättelserna om hans resor hit till Sverige
och hans första kontakt med vårt folk är intressanta och ger levande bilder från asatiden.
Tyvärr vet vi för lite om Ansgars resor hit
och de vikingar han mötte som stridsmän
och handelsmän.
Göteborgsläraren Bert Ramboldt, en av
skolradions pålitligaste medarbetare, skrev
manuskriptet till ett hörspel om Ansgar. 8
Tecknaren John Sjösvärd gjorde teckningar
till centrala händelser i programmet. Den
här återgivna sidan ur programhäftet ger en
föreställning om programmet och de personer som uppträdde. Här kunde skolradion
ge levande bilder från en central händelse i
svensk religionshistoria och kring ett namn
som eleverna sedan kom att möta i olika
sammanhang.
Den heliga Birgitta
Att i dramatiserad form ge en bild av
framstående personers liv visade sig vara en
tacksam uppgift. Scener ur kyrkohistoriska
gestalters liv blev levande kunskaper. Jämför klippet ur programhäftets orientering inför programmet om den heliga Birgitta. 9
varje scen innehåller en för stadiet avpassad
dramatisk händelse.
Genom våra skolradioprogram kom vi
närmare kyrkohistoriska gestalter.
Ur programhäftet.
heliga Birgitta.
Hadil.ISTJel av folkskollärare H o l g e r N i l so n. (Kl, 5-8. Repris)
1.
2.
3.
4,
5.
6.
7.
En kväll på Finsta gård.
På Ulvåsa.
Ulv Gudmarssons död.
Birgitta motlager eri uppenbarelse,
Vid Magnus Erikssons hov.
Vid ett rastställe på väg till Rom.
I Birgittas härbärge i Rom.
B. Hemfärden.
Ar,~et.szumqiftt1r
-
Birgittahymnen »Rosa rorans bonitatem~>>
Ros, den himmelsk dqgg bestänker, ·
stjäroq, som l klarhet blänker,
hell, Birgitta, nådeMI.
Säok din godhet ned till gruset,
blänk med rena himlaljuset
ned till· jämmerdillens mull.
före avlyssnandet:
Läs i llir<lb<lken om folkungatiden och Birgittal
Tag fram din karta och sök upp följande platser:
Nidaros .-: nuvarande Trondheim - i Norge;
Visby; Siralsund i norra Tyskland; Avignon i
södra Frankrike .vid floden Rhone; Rom; Jerusalem; vägen från Söderköping över Linköping till
Vadstena.
Tag reda på vad följande ord betyder;
generation
energi
tradiliön
'
träsnitt
dekoration
mirakel
Min. själ du göre dig redo
den vldq vägen attM
över berg . och.· torrq hedqr,
förrän natten faller. Oss på,
Men vi 111~e tänka på din uppfoslran ••
,,
Att läsa:
· Grimberg, C., Svenska folkets· underbara öden. Ung.
doxnsuppl. Band 2. Nst. Inb. 3:50.
Holmgren,· A. 11:1., Heliga Birgitta. (Fri läsning ·2.)
!): 80.
Johnson, H., Birgitta, Bilder ur. det svenska helgo·
nets liv. Sy; I. t 2: 75. (Ung()'o~ens ·bibliotek, 25)
Läsebok .för .folkskolan. Par~llellnppl.
102-101. . ..•.
..
-,,
3: 1~. si~
.· ·..
Under lekflenen · kan du f& lja. med på .bliderna sid:
25'"'"27.
(Teckninvar: Erik Bojs. )3 3
Historiska bilder
stenåldersliv
Två unga män i Södermanland hittade på
att leva stenåldersliv ett par månader under
sommaren. Det blev ett program under
skolradions första tid. Programmet hette
"Stenåldersliv i våra dagar" l, och där fick
lyssnarna uppleva hur det var att göra lerkärl, mala säda med handkvarnen och
bygga en stenåldershydda. Det blev levande
berättelser som förde eleverna närmare den
tidens förhållanden och dåvarande människors kamp för tillvaron. Det var ett riktigt
grepp. Radioprogrammet blev en bit av det
levande livet med händelser och upplevelser.
Säkert är vi många som minns de svårigheter stenåldersmännen hade att övervinna.
Deras största problem var att tända en eld
genom att slå två flintstycken mot varandra.
De gnistor som då uppstod skulle kunna
tända elden. Det hade både dessa män och
vi andra läst i böcker. Men hur de än arbetade, lyckades de aldrig tända en eld med
gnistor från flintstyckena.
I och för sig goda program som "Ett afrikanskt träskfolk", "Det nya Turkiet" och
andra liknande sakliga program och föredrag läninade eleverna mer eller mindre
oberörda därför att de var händelsefattiga
och stillastående.
Sten Bergman om Andrees nordpolsfärd
Historia är ju ett ämne som ligger bra till
för muntligt berättande. Ämnet är därför radiomässigt. En skicklig berättare i skolra34
dion kunde räkna med intresserade lyssnare. Som exempel kan nämnas Sten Bergmans berättelse om Andrees expeditionsresa
mot Nordpolen i ballong 1897 under samlingsrubriken "Flygfårder i norra polarhavet". 2 Ämnet bjöd på spänning såväl då som
nu, när man gjort en uppmärksammad film
på samma tema.
Ballongen störtade på isen och männens
kamp för sitt liv är högdramatiskt. Men alla
amnen rymde inte lika mycket dramatik,
och som berättare stod Sten Bergman i särklass. Ganska snart kom man fram till att
hörspelet ofta var en av de bästa formerna i
radioundervisning i historia.
Vargfolket kommer till boskapsbyn
Ernst Klein och Henrik Berglind kom
med ett hörspel kallat "Vargfolket kommer
till boskapsbyn". 3 Det gick i repris flera
gånger. Detta hörspel förflyttade lyssnarna
5 000 år tillbaka i tiden. Där mötte vi bl a
V arg bett, hövding hos vargfolket,
V argtand och
Boskapsfolket
Bara dessa namn skapade intresse. De påminde om namnen i indianböckerna. Och
hur levde inte lyssnarna med i striderna
mellan dessa stenåldersmänniskor. Av rolllistan förstod man, att det skulle gå hårt till.
Striderna mellan vargfolket och boskapsfolket hade länge pågått. Vargfolket var det
äldsta i dessa trakter och levde på jakt och
fiske. Men så kom boskapsfolket som hade
andra vanor. Jfr sidan i programhäftet.
En del av orienteringen i programhäftet.
35
Armfeldts karoliner
Realistiskt och gripande var Per NilssonTanm~rs hörspel om Armfeldts karoliner.
Det gav en suggestiv bild av karolinernas
dödsmarsch i köld och storm över de norska och jämtländska fjällen.
Men det var svårt att lägga det tillrätta för
skolradion, där stora krav ställdes på hörbarheten. Man hade i allmänhet fortfarande
dåliga apparater och dåliga mottagningsförhållanden. Skolsalen med sina nakna hårda
väggar gav ett besvärande eko.
Ett program som detta skulle ge en vision
av snöstorm under karolinernas vandring
över fjällen. Vi måste därför ha särskilda
ljudkulisser som gav vision av storm. Det
kunde ordnas. Värre var att dessa ljudkulisser inkräktade på hörbarheten. Vid samtal
dämpade vi ljudkulisserna så långt det gick
utan att förta den ödesdigra stämningen.
Uppfostran under medeltiden
Dessa program gav bilder av hur unga
pojkar uppfostrades under medeltiden.
Det är klart att här hade ett flertal bilder
behövts och en film kunde ha givit mera än
ett skolradioprogram. Men en film var dyrbar och kunde inte ha nått ut i samma omfattning som radioprogrammet. I TV:s tidevarv skulle det gå bra.
En av skolradions uppskattade programförfattare var Nils Annerud, lärare och folkbildare. Tre program av honom minns jag
särskilt Det var "Roland blir riddare", 4
"Mats blir mästare", 5 och "Bertil blir bon-
Ur programhäftet.
Frdqor och uppgifter:
Skriv en uppsats eller håll ett föredrag om Arm·
felts ka1·oliner genom att !lå utförligt som möjligt
besvara dessa frågor:
\
l. Varför ville Karl Xll erövra Trondhjem?
2
Varifrån utgick Armfelts arme? När?
3. Varför uppstod svårigheter redan från början
av fälttåget?
4. När var man framm>? vid Trondhjem?
-
Tiink du, Rolf, det h!lr iir nog en, av de slsla fester, där vi behöver servera,
å. Hur gick det där?
6. Vilken nyhet ·nådde ArmfeU i FIA socken~
Var firade manjul?
Berulla öm julfirandet!
Varför måste ArmfeU tåga tillbaka till Sverige?
Uerålla om olycksfärden över fjällen!
Vilken. svensk by kom m.an först till?
Bt>rätla
(lit och förhållandena
Frågor och uppgifter:
1. Berätta om Roiands lek med sin syster Valborg!
2. Vad kommer du ihåg om Roiands avfärd fn\n
hemmet?
3. Nämn ett par tillfällen, då Roland visade stor
rådighet!
4. Vad gjorde Roland och hans knmrnt under gästa,
budet i Gripensnäs?
5. Hur gick det till på ett medeltida gästabud?
6. Berätta om högtidligheten, när Holand blev rid,
dare!
Ur programhäftet.
37
Karin Månsdotter
Eleverna kom historien närmare genom
historiska program i hörspelets form. Vissa
historiska program hade romantiska inslag
som uppskattades. Kanske många lyssnande
elever så här 40 år efteråt minns Karin
Mandelstams radiospel om Karin Månsdotter. 9 Se även nästa sida.
Det rent mänskliga i programmet minns
vi kanske bäst. Det kändes som det gjorde
ont, när Erik blev avsatt och inte fick ha sin
Karin hos sig. Första tiden var hon alltid i
hans närhet för att så ofta som möjligt
kunna besöka honom.
De allmänmänskliga och gripande historiska programmen bars av radion ut till alla
skolor som ville lyssna, även till de avlägsna
bygdernas och de yttersta skärens skolor,
skolor som saknade de läromedel som vi nu
anser självklara.
li[J[J[Ji[ter:
1\arin ~lånsdollef ansiiiilning på slollcl?
hon lära sig vid hovcl1
några tillfällen, då Karin lyckades
upprörde kungen?
les Karin lill drottning?
något om hennes öden dler Eriks a\·sältdu beundrar hos
C., Svenska folkets undern. Ungdomsuppl. D. 5. Ns!.
. 3: 50. (Sid. 2H-i9.)
Ncmna, Sveriges drott15:Jl- 860 3 upp!. M. D. 1926.
(Sid. 33-45.)
Teckningar:
L. Carslenvlk.
Västerås riksdag
Scener rrån Västerås riksdag X hade sammanställts av Ernst Klein. Vi rörflyttades till
den märkliga riksdagen år 1527 . r programhäftets orientering inrör programmet kände
man igen flera av de personer som skulle
uppträda.
Kristinas tronavsägelse
Kristinas tronavsägelse 7 är en tragisk händelse rör många svenskar . men den är
märklig och intressan t. Här kunde skolradion flytta händelsen alldeles inpå oss. Det
var en form av radiospel. där en reporter rerererade den stora händelsen. alldeles som
en reporter i våra dagar gör ett direktreportage av en viktig händelse.
Västerås riksdag år 1527.
Scener efter manuskript av E r n s t K l e i n.
Personer (i ·den ordning de uppträda) :
Berättaren.
Biskop Hans Brask.
Tllre Jönsson Tre Rosor.
,lfäster Lars.
Md$ter Olof.
Gustav Vasa.
Adel, präster, borgare, krigare, bergsmän
och bönder.
Den formen förekom mera sällan i skolradion, men den hade förmåga att ge skolorna le vande historia. förutsatt att reportern kunde hålla sig på elevernas språknivå.
Det gjorde han den där gången - alla lyssnade. det hördes inte ett knäpp i klassen.
sade flera lyssnare.
Det växande intresset rör skolradion betydde också att allt flera lärare blev villiga
att medarbeta som programproducenter .
inte minst vad det gällde historia. Bland
dess& var det många som under årens lopp
kom att rörratta flera skolradiomanuskript.
En av dem var ro lkskolläraren fil. kand .
Thorsten Petersson i Växj ö
Hans mest uppmärksammade program
var "Torparflickan som blev världsberömd". 10 Det var ett hörspel om Kristina
Nilsson. och står som exempel på programtyper som låg bäst til l för radion. Att få följa
Kristina N ilssons utveck ling från den lilla
marknadssångerskan till den stora av en hel
värld beundrade sångerskan var för många
lyssnare en upplevelse.
Apotekaren i Ljungby. som hörde henne
sjunga på marknaden. blev så tagen av hennes lilla visa " Fjorton år tror jag v isst att jag
var". att han sedan hj älpte henne ett stycke
på vägen.
Det var rörstås inte så lätt att skarra en
sångerska som ku nde spela den icke sko lade
sångerskan på marknaden och sedan låta
oss höra hur hennes röst blev bättre och
bättre för att ti ll slut nå sin fu lländning. Det
var en oerhört svår uppgi rt. som inte helt
lyckades. Men jag tror att lyssnarna hade en
viss rörs tåelse rör detta. Egentligen hade vi
behövt sångerskor i olika åldrar. men det
hade vi in te råd till.
Programmet blev mycket uppskattat, och
var ett exempel på vad skolradion kunde ge
när den var som bäst.
Ur program hiiflet.
Kristinas tronavsägelse.
Krönikespel efter manuskript
T h o r 1' h u n b e r g.
Torparflickan som blev världsberömd
5 . Kr ist ina Nilsson som barn.
cw l v a r
· Drottning Kristina är en av den svenska
historiens mest sär.egna och svårförståeliga
personligheter. Mycket har skrivits om henne, inte minst på utländskt språk, men de
verkliga orsakerna till hennes egendomliga
handlingssätt förefalla inte ännu vara fullt
klarlagda. Vad vi kunna konstatera är
emellertid, att hon med klokhet och omutlig följdriktighet genomdrev sitt besluf om
nbdikedng. Den högtidliga avsägelsealtten
iigde rwn i Uppsala slott den 6 juni 1654.
Vår skildring i skolradio rör sig huvudsakligast om avsägelseceremonien.
Det var enligt samstämmiga vittnen en
gripande akt. Förutom ledamöterna av de
fyra · stånden var snart sagt allt vad landet
iigde av.fint folk samlat i Uppsalaslottets sal.
De utländska beskickningarna voro även
mangrant representerade~ För att alla skulle
få plats hade man måst uppföra provisoijijka läktare utefter salens sidor. Präster
Torparflickan som blev
världsberömd.
Ett program om Kristina Nilsson av folkskolläraren, fil. kand. T h o r s t e n P et e r s s o n . ( J( l . 5-8)
4.
Kri~tina,
Sveriges drottning, 1632- 1654.
Calle Kruse, i vars sällskap hon reste om k ring
och •jöng på marknader.
41
Esaias Tegner
NilsDacke
Christopher Polhem
Thorsten Petersson skrev manus till flera
program i hörspelets form. Han liksom vi
andra som sysslade med skolradioprogram
fann att historiska gestalter och händelser,
som bjöd på spänning och märkliga upplevelser låg bäst till för hörspel. Naturligtvis
var det en stor fördel om de skildrade personernas livsverk bjöd på sådant som riktade
sig till örat som tal, sång och musik. Det
hade programmet om Kristina Nilsson tydligt visat.
l ett annat program lät Thorsten oss höra
Esaias Tegner 11 hålla ett av sina stora tal i
Växjö domkyrka. Vi fick en mäktig bild av
Tegner, trots ett litet missöde vid sändningen. För att få den ekoverkan som man
räknade med att dQmkyrkan j Växjö gav,
placerades en högtalare i en trappuppgång.
Tegm~rs tal gick ut genom högtalaren och
återkastades av de hårda väggarna. En mikrofon i ett hörn uppfångade ljudet med ekoverkan och sände ut det.
Men då fick vi som satt i kontrollrummet
höra hur en dörr öppnades i trappuppgången och hur en mycket profan röst började säga något Men den skicklige teknikern vred snabbt bort ratten till mikrofonen
j trappuppgången.
Ett av Thorstens mest uppmärksammade
program var hörspelet om Nils Dacke. Som
smålänning var han särskilt intresserad av
Dacke och skrev därför programmet
"Dackefejden" . 12 På skämt kallade han
Dacke "vår störste smålänning". Bakom
skämtet låg dock ett allvar. Dacke hade i
den historiska litteraturen skildrats som en
dålig människa, en tjuv och kringstrykare.
Han hade alla fel, och man lärde sig förakta
honom. Det var Gustav Vasa själv som beskrivit Dacke som en usel människa.
Man hade länge trott på Gustav V asas beskrivning, men nyare undersökningar hade
visat att Gustav Vasas bild av Dack e var felaktig. Dacke var inte alls så dålig. Han var
en oppositionell bondeledare som verkligen
ville böndernas bästa.
Det var därför två skäl som talade för ett
program om Dacke. Dels bjöd hans uppror
på spänningsladdade händelser och kunde
därför göras radiomässigt. Dels levde den
gamla felaktiga uppfattningen om Dacke
kvar på många håll. Den borde justeras och
sådana justeringar var alltid en uppgift för
skolradion.
överlärare Ragnar Mollsjö i Ljung erbjöd
sig göra ett program om Christopher Polhem. Jag funderade över om det kunde
göras skolradiomässigt. Ett program om
Kristina Nilsson med spännande bilder ur
hennes liv, där hennes sång steg för steg
gick mot sin fulländning - det var något annat. Men Ragnar menade att det fanns tillräckligt spännande episoder i Polhems liv
för att programmet skulle kunna göras intresseväckande. Men det krävde hörspelets
form.
Så småningom kom manuskriptet till
Christopher Polhem 1J De spännande episoderna var väl utnyttjade från den lille Christophers lilla vattenverk till den store Polhems stora pumpverk som arbetarna
sprängde. Det framgår av den sida ur programhäftet som är införd här i boken. Programmet slog och gav en levande kunskap
om Polhem.
Ur programhäftet.
42
Christopher Polhem
Radiospel av
RAGNAR MoLLSJÖ
PERSONER:
Scener av T h o r s t e n P e t e r s s o
n
U r programhäftet.
PERSONER:
Nils Dacke
Berättaren
Lille Jösse
Mickel Oxaddvare
Gustav Vasa
Peder Oxadrivare
Befallningsman
Mor Anna
Prästen
Ålderman Olof
Björn
Lars
SCENER:
Pä marknaden i Växjö
I Dackes läger
l kungens arbetsrum på Stockholms slott
På Kronobergs slott
Hos ålderman i Tjugusjö
I kyrkan
I åldermanncn5 gård
Berättaren
Christopher Polhem
Hans mor
Prästen Lars Welt
Kyrkoherde Dryselius
Hans hustru
Karl XI
Polhems hustru
Karl XII
Arbetare och bönder
Frågor och uppgifter:
När och var föddes Polhem?
Vad hette han, innan han blev adlad?
3. Berätta något om hans barndom!
4· Hur lärde han sig latin?
s. Vad var det för uppfinningar, som
förvånade uppsalaborna?
6. Vilken uppfinning intresserade särskilt Karl XI?
I.
2.
2. - Bakom stenen!
Nu s milller det!
Om häxprocesserna
Det var en oerhörd tillgång för oss på
skolradion att ha fått kontakt med lärare,
som kunde och ville utforma förslag till program, särskilt historiska sådana. Lärarna
visste vad som motsvarade elevernas "förutsättningar och behov" som det hette i den
dåvarande läroplanen.
En av våra flitigaste och mest intresserade medarbetare var den redan nämnde
Bert Ramboldt, lärare i Göteborg. De äldre
minns kanske hans första program "Urban
Hjärne och häxprocesserna". 14 Häxprocesserna är ju ett mörkt blad i vår historia. Genom ett väl tillrättalagt hörspel kunde vi
komma dessa processer närmare och bättre
förstå det ohyggliga i det som skedde. Genom att i programmet få vara med om en
häxprocess i Stockholm blev bilden av
ohyggligheterna fullständigare.
Exempel på historiska progtuii·:
Urban Hjärne
och häxprocesserna.
Scener av folkskollärare B e r t
R a m b o l d t. (Kl. 5-7.)
P e r s o n e r:
Berättaren
Ankefru Kristina Hjiirne
Kerstin }hennes barn
Urban
Tran~eus, rektor i Striingnäs
Swahn }
Kull
borgare i Stockholm
baksson
Domstolens ordflh·ande
Nor~eus, komminister
Margareta Remmer, anklagad
för hb.eri.
Klipp ur programhäftet.
44
Detta är några exempel på historiska program i skolradion. Här gav skolradion något
som den ordinarie undervisningen inte
kunde ge, nämligen historia i form av realistisk radioteater, där röster ur det förgångna
gav en levande historieundervisning.
De som i över ett kvartsekel vant sig vid
TV -bilderna och texten i TV kanske inte
riktigt förstår våra svårigheter att undervisa
med enbart radions ljud. Därför har vi tagit
med utdrag ur programhäftena och därmed
sökt visa hur vi försökte utnyttja visst bildoch textmaterial vid radioundervisningen.
V i kanske bör påminna om att denna
framställning gäller den gamla folkskolan,
främst mellanstadiet.
LRADIOTIDNINGEN
dshistoria för folkskolans
tids historia skapas genom varje dags hän·
Vissa daga•· Inträffar emell.ertid n6gol,
ett särskilt Intresse för de flesta av oss
som betydelsefullt Ingriper l hela vår tilldessa särskilda händelser vill skolradion
form ge några glimtar före vissa av
huvudprogram, på samma sött som man
bio brukar börJa med en Journalfilm.
Svenska
Att se
Modersmålets skriftliga behandling låg
inte särskilt väl till för undervisning via radio. Men det visade sig att på vissa punkter
kunde skolradion ge eleverna verklig hjälp
att i ord skildra och måla vad de sett och ser.
Den hjälpen fick de bl a av rektor Einar Lilie i två skolradioprogram 1935 under rubriken "Hur man berättar om vad man
sett". 1 Ulie utgick ifrån att många elever
kunde skriva uppsatser, där svenskan inte
gav anledning till några väsentliga anmärkningar. Men uppsatserna var torra, livlösa
och skelettartade. Han tog följande utdrag
ur en uppsats som exempeL
"I morse såg jag en halt pojke på gatan.
När han gick, tappade han ett litet paket,
som han hade i handen. Då kom en bil körande. Pojken blev nästan överkörd av bilen, men han klarade sig och fortsatte sedan
sin väg." Här fanns inget fel i svenskan.
Vad var det då för fel? Ulie tog fram ett exempel på hur en annan elev hade skrivit om
samma sak:
"I tisdags morse, när jag gick nedför Föreningsgatan, på väg till skolan, fick jag se en
pojke som haltande förflyttade sig fram.
Han var ungefår lika lång som jag, och var
klädd i ett par grova skor, blå byxor med
tjärfläckar här och var, svart tröja med hål i
armbågarna och en smutsig grå sportmössa,
"cap". Det hade snöat på natten , och som
· det var ett par grader varmt töade det lite.
Därigenom blev det mycket glatt på trottoaren, och det var inte mer än nätt och jämt
att jag kunde klara mig. Pojken gick mycket
försiktigt, men trots allt slant han. Han hade
46
burit ett paket med mat under armen, men
detta föll nu ifrån honom. När han efter
många svårigheter åter kom upp och skulle
hämta sin mat kom det en rad med bilar.
Den ena av dem snuddade pojkens matpa-
ket
Slutligen fick han emellertid tag i det.
Man skulle tro att han blev ond, men det
blev han inte, utan tvärtom, han sken som
solen i Karlstad. Varför han gjorde det vet
jag inte. Jag kunde inte annat än beundra
pojkens glada lynne."
Den senare skildringen var inte bara
längre, den var livfullare. Den eleven hade
verkligen lärt sig se och skrev sedan vad
han hade sett. Han hade tagit med många
detaljer, och det var detaljerna som gav en
levande bild av händelsen. Den första skildringen kunde liknas vid ett otydligt foto, den
andra vid ett skarpt foto.
Fakta skall tala
Ulie lärde oss att detaljer skapar helhetsbild. Om jag inte minns fel, kom han då eller senare in på missbruket av attributen.
Man skrev kanske att en plats man hade besökt var vacker, tjusig och fantastisk eller
alla tiders. Men vad var det som gjorde platsen så vacker, så fantastisk? I stället för
dessa attribut skulle man skriva om t ex
blommorna, träden, bergen, fjällen, sjön,
fjorden, husen. Fakta skall tala. Den som
man skrev till skulle själv avgöra om platsen
var vacker, dvs själv använda attribut.
Det var en radioundervisning som gav
både lärare och elever åtskilligt att tänka på.
Den enskilde läraren kunde lika gärna eller
bättre ha undervisat om detta i sin klass.
Men han eller hon tänkte inte på det. Vi
konstaterade det i vår lärarkrets på skolradion. Med tanke på radions räckvidd var
detta ett skolradioinslag som hjälpte till att
lyfta upp det skriftliga beråttandet på en
högre nivå i många av landets skolor.
Svensk sknvning
Trots att svensk skrivning inte var något
direkt skolradiomässigt ämne, vågade man
lägga in program om skrivning. Ett sådant
var av det enklaste slaget, nämligen ett program av Gunnar Ungegård om de tre stora
skiljetecknen. Det hette "Tre skiljetecken söker plats". 2 Hur kunde ett sådant program
moriveras? Se först klippet t h.
Vi utgick ifrån att Gunnar Ungegård då
var en av folkskolans allra främsta, när det
gällde svenskundervisningens metodik. Han
höll föreläsningar på kurser och lärarmöten,
och man tyckte att han via skolradion skulle
kunna göra en insats. Det gällde bara att
finna programformer, där eleverna fick något bättre än vad klasslärare i allmänhet
kunde ge, och där lärarna samtidigt blev
delaktiga av den metodik, som Ungegård
skapat och som visat sig vara framgångsrik.
Ungegård lyckades också att med program av denna typ ge eleverna kunskaper
och lärarna metodiska uppslag. Gunnar
Ungegård återkom därför med flera olika
program för både lågstadiet och mellanstadiet t ex ett program Vi skriver uppsats. 3
Där byggde han på bilder ur sagans värld,
där eleverna kunde släppa lös sin fantasi
och bara dikta om det de såg på bilderna.
Se sidan ur programhäftet på nästa uppslag.
Med dessa tre roliga och instruktiva bilder visade
Gunnar Ungegård var de tre skiljetecknen behövdes.
•
Att tala
r1ver
s
Program av G 1t n n a r L i n g egård
Tecknare: R<l!{ Lid/Jerg, 16 ,lr
PERSONER:
Berättaren, Mamma, Läraren, Erik, Bengt, Stina
Blyertspemra bör finnas till hands vid avlyssltandet.
sagoslottet
Det var en varm vårdag. På landsvägen vandrade två barn. De hette Olle och Lisa och var på
yäg hem ifrån skolan. !rötta av Nandringen ~atte
de sig att vila vid vägkanten ..solv~rmen .gJorde
qem sömniga, och de slumrade ttll nagra tnlnuter ·
Genast började båda att drörtuna nästan samma
dröm.
·
De drömde, att de
Om skrivning inte var radiomässigt, så
var naturligt nog talet så mycket mera radiomässigt. Talet skall höras, det var en enkel och ofrånkomlig regel. Men kunde inte
lärarna själva sköta om den saken i sina
klasser genom instruktioner, demonstrationer och övningar?
Som tjänstgörande lärare på 30-talet kan
jag försäkra, att vi lärare i allmänhet saknade den utbildning som krävs av en lärare i
talteknik. Talekonsten var därför inte vad
den borde ha varit i landets skolor. Men det
fanns skickliga talpedagoger. Vi har tidigare
nämnt Ebba Berggren (s 15). Hon återkom
sedan med flera lektioner. Jag tror att
många hade god hjälp av hennes tre regler i
programmet "Nu ska vi tala vackert": 4
öppna munnen
rör på läpparna
rör på tungan
Det där är väl inget märkvärdigt, säger
någon. Men det hände och händer än i dag
att t o m framstående män och kvinnor
mumlar när de talar. När jag hör folk stå
och mumla i TV och radio tycker jag att alla
borde tänka på att det talade naturliga ordet
skall höras.
Att talteknik var ett viktigt arbetsområde
för skolradion stod klart för oss på Radiotjänst på den tiden. Men det var inte alls så
enkelt att finna formen för denna undervisning i skolradio.
Åke Nygren.
lektioner under en följd av år. Hans uppläsningar lärde många, hur det tryckta ordet
förvandlades till levande tal. Därtill kom de
regler och instruktioner som Åke utportionerade i samband med sina uppläsningar.
Man måste läsa och tala så det hördes. Tala
tydligt 5 var ett program med en uppmaning
som gång på gång behöver repeteras i lämpliga sammanhang, men som ofta kom bort i
den gamla skolan och tycks komma bort på
de allra högsta nivåer den dag som i dag är.
Gundel Rendes tips för talare
Ake Nygren som radiolärare
Då kom Åke Nygren. Han var en välkänd talpedagog. Han återkom med flera
Inom skolradion envisades vi med återkommande lektioner i talteknik och fortsatte
med olika tips för unga talare.
49
Ake Nygren fick god hjälp av Gundet
Rende som i programmen ''Tänk först tala sen!"" och ''Tala fritt!" 7 gick ett steg
längre och visade hur man borde förbereda
ett anförande och hur man sedan så fritt
som möjligt borde framföra det. Jfr klippen
ur programhäftet.
Att tala var ett ständigt återkommande
ämne i skolradion. Klippen ur programhäftet visar centrala punkter, när det gällde att
nå fram till en allt bättre tatekonst bland eleverna.
Tänk först Allmänna råd till talare
J..iktion av
a) }fur U1~ borstar sk()Y (se ~stolparilM).
b) Hur man lägger ett första förband, (lå.t en ka11,11
vara »offer»}. ..
.
.· .
c) Hurmanvallar dt ~ar skidor.
d) Hur man lagar en omelett.
e) Hur tnanlagar en cykelslang.
.· •
. f) Hur man spelar fotboll. (Rita uppfotbollsplan~fl·l
tavlan, visa boll, kängol.' <:te.)
· ··
· ·•
tala sen!
GUNDEL RENDE
Man skulle tala tydligt utan att skrika. 1 · Du, har nog hört, att det finns en del människor,
olika program fick eleverna rådet att tala kan stiga fra!U och hålla ett föredrag utan att ha
framför en ljuslåga utan att denna flad d- .vad de ska säga. Men det gäller nog bara dem, som
rade. De påmindes också om tipset att tala mycket vana att tala inför publik. Tänk dig in i"
framför handflatan utan att känna att det själv
du ska berätta om något t. ex. inför din
blåste. Dessa övningar hjälpte dem till tydlig· och du har inte haft tid på dig.att tänka igenom i
röst utan att skrika. Då blev talet vällju- vad du ~b_ säga. Det b~r no~ så: att d_u _glömin~r
dande och de fick bättre klang i rösten.
en de~ VIkttga S:ker och mt~far nagon.~ikngordning
Varför program om detta frågar kanske reda 1 det du sager. Och sa kan det handa, att du
många. Dessa lektioner i talteknik kunde ju nervös och r~d~, när du ..ser ,din~ kamrater sitta.
· framfor. dtg,
·.. · att du snubblar
· pa
h a"Il as 1· kl assen u ta n st··o d av ra d'1on, de t h ar ·tansfulla· och 1vnga
·
t
t"d"
M
d
t
k
d
·
pratar
alldeles
för
lågt
och
fort,
blir
röd
i
ansiktet
VI sag · 1 1gare. . en e sa na es 1 rege 1
·
.,
1arare
som k un d e kl ara en sa"dan uppg1"ft . hoppas,
· .. att det hela ska
. ta slut
• • någon gång. ·
·k
~ar du .efteråt kommer thag allt, som du glö'mde
Oc h talt e km·k en h"or d e k nappas t t"ll
1 s o 1ans ..
h ..
h d
d k ·d di· · a1a 1
H .. b h .. d d" r·
..
Jf
saga, oc. mtnns,· ur um u än e g 1 t rstoen,
amnen. r s 49 . ar e ov es ar.or en c.. tår d
h
·
ik. •
d
.
c b
.
.
.
.
rors · u nog, ur v . ngt et är, att man rör· ereder
msats av skotrad1on. Denna msats 1 form av
..
k
.
l
~-r"
blik n· k"
.
.
.
.
.. .
noga; nar man s a ta a nuor pu
. --a armer man
olika lektJoner 1 taltekmk och efterfolJande
k t l
ch "k ·
.• ·
la
.. .
.
.. myc e ugnare o sa. rare, nar man ta r.
ovnmgar 1 skolan betydde att eleverna'> for_·........- - - - : - : - - - - - - - - - . . . . ; . . . . . . __ ____.,:
1
måga att tala naturligt och ohämmat började
N6gra r6d till unga talare
utvecklas.
1. Bestäm vad du ska tala om och h6.11 dig hela tiden till
Det gällde att lära de unga talarna att
ömnet.
·
framträda inför klassen eller inför annan
2. Ta rec:la p6 det du Inte redan vet, t. ex. genom att läsa
i uppslagsböcker och tidningar och fr6.ga personer,
publik. Då kom Gundel Rende och gav elesom känner till saken. Anteckna ordentligt det du fdr
reda p6.. ·
·
mentära råd av stort värde. Det gällde ju att
3. Gör upp en pla'n för föred.raget, s6. att du vet i vilken
tänka igenom det man skulle säga, skriva
ordning du ska. ha med de ·olika sakerna.
4. Skrlv ut ordagrant första och sista meningen i förestödord, siffror, citat och vad det kunde vara
draget och anteckna bara huv-udpunkterna, »stoli rätt ordning. Något annat manuskript ville
parna», för resten av lnnehdllet. (Man kan naturligtvis
skriva .ut hela föredraget, men man talar i allmände flesta knappast ha. Gundel betonade
het ledigare med »stolpar»).
också hur väsentligt det var att tala fritt, leS. Träna in föredraget. genom alf prafa högt för dig själv
med »stolparna» framför dig.
digt, naturligt, livfullt, medryckande.
50
Extmpel-på ·amnen·
annars kan det gci sA här
gäma vardagliga ämnen! Varför inte tala om t. ex.
borstar skor». »Stolpama» kan se ut så här.
Tycker ni inte att det ser slarvigt och tråkigt
ut när nån går omkring med smutsiga och
oborstade skor jämt? Lädret på skorna
spricker 'fortare och skon1a blir slitna och
fula om man inte sköter dem.
~orstnittg lätt och roligt.
:~!J.I<t~cn.Tidning som underlag. Redskap som behövs.
rengör skonta. Damm och lera borstas av.
på skokräm. Ofärgad eller färgad? Hurdan
man skon? Inte för mycket kräm.
skon blank. Hurdan borste?
skon med trasa. Hurdan trasa?
ska man borsta skorna?
vsltttni·nJ!: Ja, jag märker att ni gömmer fötterna un.:.
. der bänkarna. Pröva själva när ni kommer
hem så ska ni se hur lätt det är att få skorna
fina och hållbara. I morgon ska vi se vem
som har de mest välvårdade ·skorna i
klassen,
}rbe~redld ett anförande, en intervju eller en demon-
))stolpar» och frågor och skaffa de föremål, som
med att använda. Även planscher, kartor, teckoch ljusbilder kan komma till anvliudning.
Tala fritt!
Lektion av GUNDEL RENDF
När du står inför
publiken, t. ex, din
egen skolklass, och talar om något intressant, då ska du inte ta
det alltför högtidligt.
Tänk dig, att dn ledigt men vårdat samtalar med dina ·kamrater, inte att du står
i en talarstol och håller ett föredrag. Det finns så många talare, som krängJI~I
· till sina föredrag alldeles i onödan och använder·
mande och konstiga ord, som publiken inte förstår.
Stå inte och titta ut genom tönstret eller upp i
utan se på dina åhörare. :E>u. talar ju inte till taket
fönstret utan till dina egna kamrater. Försök att titta
den ena till den andra, så att du ser, att afli föijer
Och kom ihåg· att alla 111åste höia, vad du säger- ·
böxjar de, som sitter längst bort, gärna ått tissla och
med varann. Man kärmer sig ibland lite nervös och
innan man ska börja tala. Men är man väl förberedd
vet precis, hur man skå;hörja, så försvirm~·vanligen
där oron. När man väl har kommit igång, kan det
riktigt roligt att tala.
51
med sina skådespelare. Då fick skolradions
lyssnare höra hur det gick till att repetera en
pjäs, så att de sedan kunde göra likadant ute
i skolorna.
Under andra lektionen skulle den fardigrepeterade teaterpjäsen sända<; i radio. Qå
fick lyssnarna höra hur den skulle låta.
Tredje lektionen och flera lektioner allt
efter behovet skulle nu ägnas pjäsen ute i
klasserna utan radions vidare medverkan.
Där skulle man först repetera pjäsen- man
hade ju fått prov på repetitionen i radio.
Därefter skulle pjäsen framföras i klassen,
kanske senare på en skolfest Programhäftets scenanvisningar var lätta att följa.
Pjäserna var följande:
uuooen ocn gumman som gJorde arbetsbyte""
"Kungen, mjolnaren och mjölnarens Pål\.
le"'~
"Knallen som kokade soppa på en spik" J 0
Gundel Rende.
skolradions teaterskola
Under våra diskussioner om taltekniken i
skolradion kom vi fram till att vi skulle
starta en liten teaterskola, fast ett så fint
namn använde vi inte. Men iden var följande: F:ör min del skulle jag dramatisera
några folksagor. De skulle vara enkla, och
framförallt skulle de utan svårighet kunna
framföras både framför mikrofonen och
från en liten scen. Enkla scenanvisningar
var därför ett villkor.
:,1. ke skulle skaffa "barnskådespelare" för
radioframförandet
Under f(Jrsta lektionen i radion skulle
Ake instruera och repetera den lilla pjäsen
52
Vår "teaterskola" upprepades alltså flera
gånger. Det var ju enkla, dramatiserade
folksagor som gavs. Början på den som återges här i boken, visar att vi verkligen utformade dem så att de lätt kunde framföras
både via mikrofonen och från en liten enkel
scen i klassrummen. Jfr s 53. Men det är 35
år sedan pjäsen skrevs, det kanske märks på
språket.
Lyssnarrapporterna visade att dessa program avlyssnades i ett mycket stort antal
klasser. De placerades också bland de fem
bästa programmen i många skolor.
Åke Nygrens och Gundel Rendes instruktioner till unga talare fick över huvud
taget mycket god kritik.
l' e r:
Aj, aJ, sl!ipp örat!. Jag ska aldrig ta fläskmer ..
A k e N y g r e n. (Klass
kokade soppa pc\ en spik.
Efter en folksaga.
Personer:
~.~:;n.,
al.~ å.·r
Per, 12 år
Stina, 10 år
Sven, 7 år
Rnailen
} ... Hennes barn
Gumman:
Och jag ska allt låsa till om skåp~!, så Jag (år
ha maten i fred ...
P e l':
Men jag .var så hungrig.
G u mm a n:
Hungrig! Vem lir inte hu~grig~. (Steyåt;_h buller
utanf6r.) Men vad är det Jag hor? . DeJ ar någon
utanför fönstret. Vem kan det vara? (Knackning.}
Det lir en strykare igen. Greta, sliick lampan! Fort.,
·
!'ör här släpps inga strykare in.
G r e t a:
Men .det kan vara någon, som behöver hjälp,
mamma.
G u. m m an:
Hj1ilpl Vi har väl inget att hJiilpa med. (NI/
knackning.)
G r e t a:
öppna, mamma, det kan vara någon som det är
synd om.
Gumman:
Synd och synd! Han ska få se på annat, den där
strykar'n. (Gdr mot dörren och öppnar den. Ropar.) Ar det nligon där?
Knallen
(kommer in försiktigt, stdr i dörröppningen och
talar):
Si, si, det är bara jag. God afton och väl mött!
G u m m a n (kort):
God afton! Var är den här karlen hemma?
Sunnan om. sol och.
över hela vli~lden så
Och nu .är jag på väg
Ordval och uttal
Referat
Många minns nog än i dag kåserier av
Gösta Bergman och Erik W eliander om
språket<; behandling i tal och skrift Gösta
Bergman använde själv ett för eleverna begripligt språk. Det hade han bl a lärt sig under sin tid som skolradiochef.
Erik W ellander gled lätt upp på ett något
för högt plan. Men båda betydde mycket för
både lärare och elever som förbisett självklara saker, när det gällde att tala och
skriva. Man minns särskilt Erik W elianders
envisa kamp mot "substantivsjukan" i t ex
Svenska sprakets rykt och ans I och II. Il
Ä ven eleverna skrev kanske "Kölden är
hård" i stället för "Det är kallt" Själv åkte
jag dit, när jag för vår "skolradioteater" dramatiserade "Gubben och gumman som
gjorde arbetsbyte" utan att ändra rubriken
till "Gubben och gumman som bytte arbete." Jfr s 52.
När man som i detta fall berättade, kåserade om det som både lärare och elever
hade förbisett men borde veta, gjorde skolradion en insats, även om programmen inte
var speciellt radiomässiga.
Man minns med tacksamhet programmen om främmande ord och deras uttal.
Skolradion hjälpte till att tona ner det klassmärke. som feluttal av främmande ord
gärna sätter på människor. En person som
säger elektriker, musiker, matematiker placeras gärna i gruppen obildade. Tyvärr är
det så, även om det inte borde vara så. Den
gar;nla skolan med alla sina förtjänster tog
inte upp sådant i undervisningen. Men så
kom skolradion, och på många håll betydde
det ett bättre uttal av vanliga främmande
ord.
I programhäftena uppmanades lyssnarna
att ha papper och penna till hands för att
kunna anteckna ord och sifferuppgifter under radioprogrammet. Det var inte så lätt
för ovana lyssnare att både höra och skriva.
Men i många klasser såg man här en möjlighet att integrera modersmålsämnet med orienteringsämnena. Vad var naturligare än att
med ledning av antecknade ord och siffror
söka återberätta något av det man hört. U nderligt nog tycktes en del elever vara mer
intresserade av detta än läraren.
Jag minns från min tid som lärare i M isterhult hur en elev lagom nonchalant kunde
stå framför klassen och under 15-20 minuter referera vad Sten Bergman berättat för
klassen i radio under 25 minuter. Det hade
jag aldrig kunnat tro, då vi började med "radioreferaten". Det trodde inte heller skolradiochefen Henrik Berglind när jag berättade
i telefon om den duktige referenten.
54
Eleven klarade provet
En dag reste Berglind ner till vår skola för
att kolla sanningshalten i min berättelse. På
samma obesvärade sätt refererade då eleven
under 20 minuter vad han lärt sig av dagens
skolradioprogram. Barn kan ofta mer än
man tror. Övriga elever kunde förstås inte
minnas så mycket som denna elev, men ett
litet kort referat blev det alltid. Det blev en
meningsfull träning i muntlig framställning
och ett benistande av de kunskaper; som radioföreläsaren hade förmedlat. Det föll sig
därtar naturligt för mig att som skolradioproducent rekommendera denna form av
referat och ämnesintegration.
Lyssna och läsa
Lyrikprogram av Gunnar Axherger
Dåvarande docenten Gunnar Axberger
hade förmågan att bära ut lyriken på radiovågorna. I sina program tog han oss med
bl a På Värnamo marknad 1 och till Gustaf
Frödings Värmland. 2 I Värmland fick vi
möta både Jan Ersa och Per Persa, Ingalill
och Ett gammalt bergtroll, Tre trallande jäntor och Lars i Kuja för att ta några exempel.
Han lärde eleverna lyssna för att sedan
själva läsa.
Men kunde inte lärarna och eleverna
själva ha klarat detta utan skolradions
hjälp? Svaret är kort och gott: Inte på
samma levande och medryckande sätt. Och
varför?
I skolradioprogrammen medverkade
nämligen framstående sångare och skådespelare. Gunnar Axberger vandrade med
oss i de bygder, där Frödings gestalter hörde
hemma. Vi fick höra dem. De kom oss
nära. Det blev högtid i skolan vid mötet
med Ingalill. Sångarens välljud fyllde då
klassrummet
'-:,----
-/-----:
_.
--
.-:;·--_-_:
ipgll . ·. lilla/ IngaiUl; .~Juhg . .1fls~h föf
min:;. själ är så ens~~ .P~.. ~~)'t1ade!'l
nilt~ •
.är så er;~~n'i~. l s.l!rgep;
l!'l!a . ···...•.. lng~IUI, SJ!Jt1~
.den~1ll!~;lr ll'llg~å.lyc~()sa . i
så. milder ·l·· den ödSliga b(>rgeni·'
Dikter som sjöngs var införda i programhäftet.
Gunnar Axberger.
Sång och musik och levande lyrik
Det var framförallt sången och musiken,
som hjälpte Gunnar Axberger att bära ut levande lyrik till skolorna. Ibland kunde meningarna om musiken vara delade på Radiotjänst. Från musikavdelningen gjorde
man gällande att kompositionerna till Frödings dikter inte alltid stod på samma nivå
som dikterna.
Vid ett tillfålle var det fråga om "Det var
dans bort i vägen". Vi skulle engagera en
sångare att sjunga dikten, men kollegerna
på musikavdelningen avrådde. Läs den istället, var deras förslag. Melodin var för
enkel att föras fram i radio. Vi på skolradion
diskuterade hur vi skulle göra. Det var ju
också en pedagogisk fråga. Ä ven om kompositionen ur musikavdelningens synpunkt
55
.Carl Snoilskys Svenska bilder.
var av enklaste slag, kunde den bära fram
dikten bättre än en uppläsning, helst som
di kten var avtryckt i programhäftet för all
texten skulle uppfattas , då den sjöngs.
Men till slut följde vi musikavdeln ingens
förslag att låta en skådespelare läsa dikten .
Del märkliga ä r all i f1era andra program
har dikten senare sjungits. Själv har jag ångrat all vi inte lät sångaren sjunga d ikten.
III. På Värnamo marknad.
Program av docenten G u n n a r A x b e rg e r.
Denna gdng mdste du ha läst om
Karl XII :ft sista dr samt om Görtz och
nödmynten. Dd förstdr du dikten bättre.
Frdgor ocll uppgifter:
1. Varför bestämde Per och Kersti, när de första
gången möttes på Värnamo markn ad, att de
skulle träffas först om sex år ?
2. Varför blev · Per och Kersti så ·förtvivlade, när
Litteraturundervisningens renässans
Fig. 133. •Den starl<e Per han li ndade om hennes liv sin
arm ...• (Efter en teckning av Albert Edeifelt.)
länsma n hade läst upp det kungliga budskapet
på marknaden?
3. Vilket var det vackras te draget hos P er och
Kersti?
Alt läsa :
Snoi/sky, C., Svenska bilder. l\Ied förklarande noler. H. G. 1041. Kart. 1: 50.
Gagner, Marie-Lo uise, Svenska författare, deras liv
och verksamhet. D. 1. Ns t. 1035. Inb. 1: !lO.
(Sid. 20-32.)
Gunnar Axbergers program innebar en
renässans för litteraturundervisningen
många a v landets folkskolor, särskilt ifråga
om lyriken. De f1esta av våra kända diktare
från Anna Maria Lenngren och Carl Snoils ky ti ll Dan Andersson kom eleverna närmare genom Axbergers skolradioprogram.
Och många började läsa lyrik och annan
skönlitteratur. Dessa program slog kanske
en brygga över till frivilligt bildningsarbete.
Det visade det förhållandet att elever i dåvarande fortsättningsskolan, vilka lyssnade på
Ax bergers litteraturprogram i skolan, inte
sälla n återkom till en studiecirkel i lyrik på
kvällarna.
Flg. 132. Georg Heinrich Görtz.
Fig. 134. E tt nödmynt •med Görtzens gudar på•.
56
Det har sagts, att "radioengelskan"
betydde att engelskunderv isningen så
snabbt kunde bli obligatorisk i folkskolan / grundskola n, där det ofta saknades
lärare, som var kompetenta att undervisa i engelska.
Språkundervisningen i radio uppskattades redan under skolradions första tid
och byggdes ut under åren. Den som närmast hade hand om språ kprogrammen
var fil. mag. Rolf Lundgren, som sedermera blev chef för radio ns. utbildningsenhet. Här berättar han själv om de
mest uppmärksammade och betydelsefullaste programserierna, nämligen de
som gick under namnet "Radioengelskan".
Språkundervisningen omhuldad av
radions pionjärer
Lyiken i denna form med framstående
sångare och skådespe lare som medverkande
Det är egentligen märkligt vil ket intresse
för att experimentera med språku ndervisning som rundradions pionjärer här i landet
ådagalade. Redan under de fö rsökssändningar som föregick Radiotjänsts officiella
start den l januari 1925 hade det förekommit uppläsningar på engelska och tyska i
kunde gjuta liv i skolans undervisning i t ex
Svenska Dagbladets regi. Under Radio-
historia. Carl Snoilskys dikt " På Yärnamo
marknad" blev genom Axbergers och hans
medverkandes tolkning ett stycke levande
historia. Detta må sägas då man i vår tid
t o m har kallat Snoilskys Svenska bilder för
pekoral.
tjänsts första år sändes redan på våren uppläsningar på dessa språk lokalt över sändaren i Göteborg.
I riksprogrammet startade sedan en nybörjarkurs i engelska i september samma år
med dåvarande rektor vid Norra Latin i
Litteratur som blev levande historia
Orien leringen i programhärtet bidrog också till att levandegöra denna
dikt som ett stycke svensk historia.
'' Radioengelskan''
57
Stockholm, John Kjederqvist, som lärare.
Språkkurser var faktiskt ett dominerande inslag i den synnerligen begränsade sändningstiden under de första åren. Jag känner
inte till något land där radioundervisningen
i språk har varit med från allra första början. Rundradiopionjärerna hade alltså klar
blick för - eller skall man i sånt här auditivt
sammanhang snarare säga gott gehör för
den verbalt präglade radions möjligheter för
den också verbalt präglade verksamhet som
språkundervisning utgör.
Noteras bör att detta var under 20-talet,
då intresset för språkstudier och medvetenheten om behovet av att kunna andra språk
inte kan ha varit så allmänt som i våra mer
internationaliserade dagar.
194Oårs skolutredning och
språkundervisningen i radio
När l 940 års skolutredning tillsattes,
fanns alltså redan en relativt lång tradition
av språkundervisning via radio. Möjligheten att utnyttja radion kom därför mycket
snart in i resonemangen. Det gällde att finna
vägar att underlätta för landsbygdens ungdom att gå vidare till studier efter folkskolan.
Man tänkte sig då att förkorta den fyraåriga realskolan till tre år, men det förutsatte
att det första främmande språket kunde
läsas redan i folkskolans sjätte klass. Men
hur klara detta när bara en begränsad del av
folkskolans lärare hade behörighet att underyisa i engelska? Det fanns ju redan en
väl fungerande form av vad som numera
kallas distansundervisning. Var den lösningen? Inte riktigt, enligt utredningen som
anförde:
58
"Redan nu kan man genom de befintliga korrespondensinstituten erhålla språkkurser, som
omfatta en grundläggande undervisning. Då de
lärjungar det här gäller äro väl unga för att helt
på egen hand kunna bedriva korrespondensstudier, kan man icke nöja sig med att endast hänvisa dem till denna studieform. I första hand
måste man därför förutsätta att de språkläsande
lärjungarnas lärare i folkskolan eller annan
lämplig person under terminen fortlöpande
övervakar och kontrollerar deras arbete med
korrespondensbreven samt i övrigt hjälper dem
till rätta, när så behöves.
För att på detta stadium bedriven korrespondensundervisning verkligen skall kunna ge
önskat resultat synes det oss vara angeläget,
att korrespondensundervisningen kompletteras
med en systematisk undervisning genom radio.
Radiolektionerna böra utarbetas i viss anslutning till korrespondensbrev och i första hand inriktas på att inlära ett riktigt uttal. De böra ordnas så att lärjungarna så långt möjligt få deltaga
aktivt, t ex så som ofta sker vid skolradions
sånglektioner."
Detta var upprinnelsen till att Radiotjänst
fick i uppdrag att hösten 1945 i samråd med
skolöverstyrelsen sätta igång försöket med
vad som i berörda skolkretsar rätt snart kom
att kallas "radioengelskan" rätt och slätt.
Därför kan vi i det följande skriva radioengelskan utan citationstecken. Den officiella
beteckningen var i departementets och SÖ:s
skrivelser "den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen i engelska"
och i Radiotjänsts skrivelser "den kombinerade radio- och korrespondensundervisningen i engelska"(!).
Riksdagen anslår medel till
radioengelskan
Den 29 maj 1946 beviljade riksdagen
55 000 kr för Radiotjänsts kostnader för det
första försöksåret, 5 000 för Televerkets distributionskostnader samt ett förslagsanslag
på 20 000 för timarvoden till deltagande
folkskollärare. Observera alltså att hela
denna verksamhet- även programproduktionen - finansierades med särskilt statsanslag. Radioengelskan har aldrig bekostats
med avgiftsmedel Oicensmedel).
Försöket började inom fem inspektörsområden inom Spångasändarens hörbarhetsräjong: Stockholmstraktens, Raslagens,
Västmanlands östra, Upplands och Gotlands. Kursledare var lektor Im. Björkhagen
och deltagare ett femhundratal elever i
landsbygdsskolor inom de fem berörda inspektörsområdena. Dåvarande skolradiochefen Henrik Berglind hade klar blick för
betydelsen av det här försöket, när han inledde den första radiolektionen i kursen den
l O sept 1945 kl 8.15:
"Vi skall inte fördölja, att resultatet av försöket av många motses med spänd förväntan. Det
är möjligt, att utgången kan ha ett och annat att
betyda för vårt skolväsens framtida utformning,
och i varje fall kan arbetet ge erfarenheter av
värde för lösningen av den betydelsefulla frågan
om språkundervisningen i folkskolans högre
klasser. Till det gemensamma arbetet kring dessa
på en gång lockande och krävande uppgifter ber
vi alltså att få hälsa er alla välkomna, elever och
lärare."
Vilka elever deltog i radioengelskan?
De deltagande eleverna var en elit inom
folkskolans årskurs 6, såtillvida som de
måste ha ett antal AB:n och Ba:n i sina be-
tyg från femman. Det var ju frågan om att
utröna huruvida "realskolemässiga" elever
kunde få tillräckligt god grund i engelska på
det här sättet för att kunna gå vidare i en treårig realskola. Dessa utplockade elever
skulle ha hela sex timmar engelska i veckan,
fördelade på två radiolektioner om 30 min
(med något utrymme för för- och efterbehandling alltså), två lektioner ledda av klassläraren samt två timmar tysta övningar. Det
var huvudsakligen fråga om B-skolor, så
visst arbete på egen hand för eleverna var
en praktisk nödvändighet. Det vida övervägande antalet berörda klasslärare (80% det
första året) saknade behörighet att undervisa
i engelska.
Utväljaodet av elever som skulle få delta i
försöket var säkert en känslig sak i många
klasser, och det rapporterades från flera håll
att sjundeklassisterna var avundsjuka på
sina yngre kamrater. De kunde emellertid
också bli inspirerade till egna initiativ.
Från radioengelskan till ABF-cirkeln
Jag minns ett fall där en grupp ur årskurs
7 varje vecka cyklade de fem kilometerna
till närmaste ABF-cirkel i engelska och på så
sätt etablerade en stimulerande tävling med
de elever i sexan som fick vara med i radioengelskan. Och undantagsvis förekom
det att någon enstaka elev ur årskurs 7 eller
5 plockades med. Helt exceptionellt var ett
fall i Västmanland där folkskolläraren lyckades övertala inspektören, som var ansvarig för urvalet av deltagande elever, att ta
med den egna dottern trots att hon gick bara
i fyran (vilket inte hindrade att hon vid våra
besök i skolan visade sig vara det klart skinande ljuset i engelskgruppen).
59
studiebrev i stället /ör lärobok
Undervisningsmaterialet var de första
åren inte en lärobok utan l 5 studiebrev per
år, och korrespondensdelen av undervisningen gick så till att de deltagande klasserna varannan vecka skickade in sina svar
på de givna uppgifterna för central rättning
och bedömning och sedan fick sina skrivningar i retur tillsammans med ett följande
studiebrev i kursen. Dessa brev skrevs av
radioläraren som enligt förutsättningarna
följde traditionen från realskolan.
Radioengelskan innebar alltså under sina
första år inget försök till pedagogisk nyorientering. Grammatikinslagen var i överensstämmelse med tidens språkmetodik mycket
omfattande i relation till den begränsade
mängden text, och stort utrymme ägnades
åt ljudskrift, som eleverna faktiskt förväntades lära sig aktivt. Att transkribera några
vanliga ord eller satser ingick ofta i inskickningsuppgifterna, som t ex här i brev 4 (efter åtta veckors studier alltså).
De elever som var uttagna till försöket er-
ILösningurna in~ilndas till Radiotjänst, Sthlm 7. Försände!sen märkes: "Korr~:~pondenskurs".)
l. X är uttalas pluraländelsen -s tonande'!
.:!. YHka är de personliga pronomena i eng:!
3. Skri11 med ljmlskrifl: This is my hrother. There
is a desk in front of you. How mauy chairs are there
in that romer·! \\'lwre is your pcncil? Come in! Go
out!
!l. Skri11 följande salser pd eng. i alla peTsom•r, sing.
oeh pJur.: Jag är hungrig (hungry [lu'ugriJ), du är
hungrig, osv. ("Hungriga" heter också lnmgry; ingen
ändelse i plural.) - .\r jag hungrig? Xr du ..• '! osv.
-- .Tag är inte hungrig, du är inte •. osv.
z;. Översäll Ii/l rng.: 1. Arthur har ingen syster.
:t Hmis hror är hemma. 3. Jag går till skolan kloekan nio. ·1. Kan ni hesvara ana frågorna? 5. Hur
många elt'Yer är det (=äro där) i det här klassrumnwf (=i detta klassrum)? 6. JAg är i skolan, 7. Du
är i ldassrummet 8. Bokeu ilr på JJordPt. 9. Yi är
henima. 10. · Xi är i klassrummet. l L .Jag J1ar en
syster. 12, Har. du en syster? 13. Vi har ('O l:'ngelsk
!~rart>~ 1-1. Qe har inget hadruf!'l
7
60
höll sina studiebrev gratis
de finansierades av statsanslaget. I den mån skolorna
rekvirerade brev till andra elever - och det
förekom i någon utsträckning, liksom att
lyssnare utanför skolan önskade komma
över breven - så kostade en sats om 15
brev 4 kr. I sådana fall ingick förstås inte
rättning av svarsuppgifter.
Naturligtvis präglades det här första försöksåret av stark pionjäranda både bland
deltagande lärare och elever. Och inte bara
inom de kategorierna, förresten. I citatet
från skolutredningen ovan talades om
" ... de språkläsande lärjungarnas lärare i
folkskolan eller annan lämplig person ... "
Det hände inte så sällan att "annan lämplig
person" fick ställa upp vid förfall för klassens lärare. Ett antal präster inom berörda
områden gjorde icke föraktliga insatser i
den vägen .
Att eleverna kände starkt engagemang
fick vi ofta vittnesbörd om, av den här typen: "En svår mässlingsepidemi har utbrutit
i vår skola. Alla deltagarna i engelska kursen har varit sjuka i cirka 14 dagar. De ha
emellertid följt med radiolektionerna i hemmen ... "
Den sjuka eleven lyssnade hemma och på
lasarettet
ur studiebrev 4.
Och vilken rörande omsorg om eleverna
hos många lärare, t ex: " •.. han är sjuk men
deltar i engelskundervisningen. Han lyssnar
hemma. Jag har besökt honom en gång och
ämnar i fortsättningen göra åtminstone något besök hos honom för varje undervisningsbrev ... " (sept 45). " ... I nästa vecka
skall han in till Västerås lasarett för undersökning, och hans största bekymmer är, om
Rolf Lundgren.
där finns radiolurar, så att han kan följa
med de engelska lektionerna ... " (okt 45).
Egendomligt nog fanns inte radio på lasarettet - men sjuksköterskorna ställde upp
och hjälpte den idoga eleven lite med uttalet!
Som bekant är det så att aldrig så väl genomtänkta pedagogiska grepp kan gå snett
därför att det praktiska inte fungerar som
det skall. Inte minst gäller det AV-medel, det
har vi ju alla som undervisar erfarenhet av.
En lärarinna i en skärgårdsskola skrev bekymrad bl a detta: " ... Men som sagt, det
måste bero på deras bristande kunskaper i
grammatik. Ibland är det nog inte heller så
lätt Strömmen strejkar under pågående radiolektion, ljuset slocknar under en annan.
Den tredje kanske det är oväder, så de inte
kan ta sig till skolan i tid, den fjärde är någon sjuk och blir efter m m. Lärdomens väg
tycks vara fylld med vedermödor ... "
61
Efter ett års radioengelska
Redan mot slutet av det första året, alltså
våren l 946, gjordes en första utvärdering av
resultatet, såtillvida som 26 av de deltagande 78 skolorna besöktes av en bedömningsnämnd, bestående av undervisningsrådet Karl Kärre, adjunkt Ingrid Antonsson,
skolradiochefen Henrik Berglind, ifrågavarande skolinspektör samt mig som "förhörsledare". (Jag hade anställts på Radiotjänst i
januari 1945 bl a för att under Berglind
hålla i det här stora projektet, och då jag sålunda var i detalj inne i vilket ordförråd eleverna borde kunna, vilka kommentarer de
hade fått i radiolektionerna etc, så var det
naturligare att jag fick påta mig rollen av lärare vid dessa besök än att någon av experterna Kärre och Antonsson gjorde det.)
Några långtgående slutsatser vågade väl
inget av "examensvittnena" dra efter vårt
kringresande, då vi träffade 150 av de deltagande eleverna, men undervisningsformens
värde ansågs i alla fall klart bevisat, och försöksverksamheten borde obetingat fortsätta.
Följande kommentar av Karl Kärre kan
ha sitt intresse:
Man skulle ju tro att sådan här undervisning
med obligatoriska radiolektioner och täta korre15pondensbrev, en undervisning som lätt kan betecknas som mycket centralstyrd, skulle leda till
att klasslärarens roll blev reducerad till nästan
noll, och att resultatet blev i stort sett detsamma i
alla deltagande klasser. Ingalunda, det har vi
som har rest omkring och besökt radioengelskans klasser genom åren kunnat konstatera åtskilliga gånger. Resultatet kommer emellertid
även vid denna undervisningsform att i väsentliga avseenden bli beroende på det sätt varpå
skolornas egna lärare förmår utnyttja radiokursen, och på den undervisning och handledning
som dessa själva kan meddela eleverna. Att så är
fallet har framgått av provundersökningarna.
Radiokursen har varit gemensam och lika för
alla deltagande skolor. Då resultatet inte desto
mindre är i hög grad ojämnt vid olika skolor kan
detta i någon mån vara att tillskriva olika elevmaterial samt direkt och indirekt olika skolformer, men det har dock synts framgå att det väsentligen har sin grund i lärarnas olika grad av
skicklighet som undervisare i allmänhet och som
lärare i engelska.
Dålig ordning i korridoren- dålig
radioengelska!
Den allmänpedagogiska färdighetens betydelse för resultatet i ett ämne, där man
saknade specialistkompetens, gav en inspektör uttryck för på ett mer drastiskt sätt ett
par år senare. Det var när en kollega till mig
tillsammans med en inspektör reste omkring till radioengelskans klasser i hans område. I varje skola de besökte sade han redan ute i korridoren: Här ska du se, här är
dom säkert duktiga i engelska. Eller:
Här tror jag inte dom kommer att kunna
så mycket. Och praktiskt taget alltid spådde
han rätt. När min kollega undrade hur han
bar sig åt - för det rörde sig om klasser som
han inte hade besökt tidigare under året så avslöjade han att han gick efter hur det
var med ordningen i korridoren! Om ungarnas kläder hängde ordentligt på sina krokar bra resultat i engelska. Om kläder låg
på golvet och stövlarna var kringspridda i
rummet= dåligt resultat i engelska. Och den
fingervisningen i korridoren stämde (nästan
alltid).
Naturligtvis gjordes en enkät bland de
deltagande lärarna efter det första försöksåret I ljuset av senare utveckling är det då
intressant att läsa att mer än hälften av dem
avråder från att sätta in engelskan redan i
års k urs 5, och hela 90% av dem anser att de
inte skulle ha kunnat ta med alla eleverna i
årskurs 6.
Radioengelskaför samtliga elever?
Ett
materielrum
blev ofta det bästa
radiorummet i de
små skolorna.
Detta avskräckte emellertid inte l 946 års
skolkommission från att ta nya initiativ när
det gällde radioengelskan. Nu var det inte
längre fråga om att ersätta engelskan i l 4 för
att införa treårig realskola, utan om att utröna hur språkundervisning genom radio
kunde meddelas elever i skolor "som saknar
för denna undervisning kompetenta lärare"
(statsrådet Josef Weijne i nov 46). Det var
inte heller längre fråga om årskurs 6 utan
om årskurs 5, och enligt statsrådet skulle "i
vissa distrikt samtliga elever få deltaga".
Och målsättningen för studiet markerade en
klar förskjutning mot hörförståelse och talförmåga.
Hösten l 947 gick följaktligen radioengelskan ner i årskurs 5, och enligt direktiven
var det nu fråga om pedagogisk förnyelse.
Den tidigare jämförelsen med realskolan
var ju ute ur sagan. Radiolärare och kursbrevsförfattare blev nu lektor Uno Sondelius, Motala, och försöket utvidgades till 16
inspektörsområden (bland de nya t ex Dalarna och Jämtland). Den nya kursen kallades "Listen and Learn", och skolorna försågs nu inte bara med studiebrev utan också
med gra~mofonintalningar av kursens texter.
Redan i rapporterna från bedömningsresorna i maj 1946 hade talats om önskvärdheten av att de deltagande skolorna fick besök av konsulenter i engelska. Nu infördes
också sådana, till att börja med av fyra konsulenter.
Efter två år utvidgades "Listen and
Learn" till att omfatta hela landet, och nu
försvann också anvisningen att bara elever
med ett visst antal överbetyg skulle få delta.
Weijnes direktiv "i vissa distrikt samtliga
elever" hade då lett till att nu alla skulle vara
med. Endast elever med grava studiesvårigheter ("hjälpklassmässiga") kunde uteslutas.
Vi vet alla hur det gick. I 1955 års läro-
63
plan blev engelskan obligatorisk för. i pr~n­
cip alla fr o m årskurs 5. Deltagande t radtoengelskan var nu en tid faktiskt obligatoriskt
för klasser vilkas lärare saknade behörighet
att undervisa i engelska. Det är det enda tillfalle då skolradion har varit ett obligatorium
här i landet. Annars brukar vi anföra som
en slogan "Vårt utbud är ett anbud, inte ett
påbud". 1 det här fallet var det dock faktiskt
ett påbud. Och det var detta påbud som
gjorde det möjligt att införa engelska som ett
obligatoriskt ämne i läroplanen 1955. Annars hade man måst vänta med det tills ett
tillräckligt stort antal folkskollärare hade
hunnit utbilda sig och få behörighet i
engelska.
Radioengelskanframåt på 50-talet
Under 50-talet växte radioengelskan
snabbt. nu med Gustaf Ögren som skolradiochef Verksamheten omfattade snart tre
årskurser
femman, sexan och sjuan och åtskilliga av landets ledande engelsklärare engagerades som radiolärare. Legendarisk är väl bland dem Per-Olof Hensjö, som
höll radiolektioner i hela tjugo år - vid sidan av full tjänst som först adjunkt och sedan metodiklektor - med ständig förnyelse
i språkmetodiska topprestationer.
Utan att ha några undersökningar att åberopa i det avseendet vågar jag påstå, ~tt den
metodik som Hensjö och andra duktiga radiolärare och producenter utvecklade under
de här åren har haft ett avgörande inflytande på nybörjarundervisningen i engelska
här i landet.
Under femtiotalet byggdes verksamheten
ut
fortfarande på särskilt statsanslag under åttonde huvudtiteln -till att bli ett verkligt multimedieprojekt, även om den termen
väl inte var uppfunnen ännu. Det omfattade
nu: 1) Lärobok för varje årskurs 2) Läraranvisningar 3) Radiolektioner
två per
vecka för varje årskurs 4) Skriftliga övningsuppgifter
(korrespondensundervisningen hade tonats ned till detta) 5) Rättningsanvisningar till dessa skriftliga övningsuppgifter och betygsmallar för bedömningen av dem 6) Över trettio konsulent~r
som besökte deltagande klasser för att ge stimulans och bistå klasslärarna med goda råd
(och sända in rapporter till skolradion) 7) Besök av oss på skolradion som
hade med projektet att göra 8) Internatkurser på somrarna för deltagande klasslärare, först i Sverige och sedan i England.
64
Här har redan ordet pionjäranda använts.
Mycket skulle kunna skrivas om den entusiasm med vilken radioengelskan togs emot
och byggdes ut under de första åren, inte
bara bland oss som var direkt inblandade
både på produktionssidan och konsumtionssidan. Även från föräldrarna till de i försöket utvalda eleverna kom ofta vittnesbörd
om stort intresse och tacksamhet för att
deras barn fick den här chansen. Det framkom med eftertryck i den tidigare omnämnda enkäten vid det första försöksårets
slut. Och det var förresten inte bara fråga
om tacksamhet för att barnen fick lära sig
engelska, utan denna nya undervisning
hade i mängder av fall lett till ökat intresse
för skolan överhuvudtaget från föräldrarnas
sida.
Pojken som kunde engelska
Dock skall avslutningsvis anföras att det
inte var precis överallt som föräldraopinio-
nen var så positiv. Jag erinrar mig en episod
från en trakt inte så långt från Stockholm
där de goda lantmännen tyckte att det här
med engelska, det var nog bra onödiga nymodigheter. De hade ju själva blivit goda
bönder utan engelska, etc etc.
Men så hände det sig en dag under sommarlovet att en svenskättling från USA var
på besök i sina förfåders land och ville se
kyrkogården där dessa förfäder låg begravna. När han passerade ett fålt där folk
var i arbete, så stannade han och ropade
från bilen och frågade efter kyrkan. Ingen
av de vuxna begrep hans engelska och de
ruskade bara på huvudet, men yngste man
på plan stegade kavat fram och lyckades
med sina nybörjarkunskaper både förstå
vad han frågade efter och visa honom till
rätta. Detta gjorde djupt intryck på de närvarande, och efter den dagen var intresset
för engelskan stort också bland den skolans
föräldrar.
Så långt Ro({ Lundgrens berättelse.
Luciafest på föredragsavdclningen, dit skolradion hörde. Närmast kameran
t v på bilden ser vi Rolf Lundgren. Endast åtta av oss hörde till skolradion.
Sång och musik
Små skolor utan sångundervisning
Det dröjde till mitten av 30-talet, innan
man placerade in några sånglektioner i skolradion. Och var något verkligen motiverat
som radioundervisning, så var det sångundervisningen. Den låg minst lika väl till för
radion som främmande språk. De små skolorna med ett par lärare saknade ofta någon
lärare som kunde undervisa i sång. Det blev
"sånglösa" skolor utan den glädje som
sången kan skänka.
Kravet på sånglektioner i skolradion
framfördes från många håll. Det behövdes
bara att eleverna fick höra vanliga sånger
sjungas riktigt så många gånger att de lärde
sig dem. Att smussla in små enkla tonbildningsövningar och annat som kunde hjälpa
eleverna att sjunga bättre var ingen större
konst. De äldre kanske minns Sven Lilja
som ledde allsång på Skansen. Nu fick han
verkligen leda allsång med landets alla barn
framför högtalarna. Då sjöngs det med liv
och lust under flera program. Det var förstås den gamla nyupptäckta "I sommarens
soliga dagar" samt "Här unga käcka viljor",
"Spel-Olles gånglåt" m fl. l
skolradions sångundervisning fortsatte
sedan med bl a Ally Hallman, Annie Pettersson och Elsa Fleetwod som ledare,
namn som de äldre nog minns.
En sångarflird
När jag och en kollega med sin klass var
på skolresa i båt utanför Västkusten fick jag
ett verkligt bevis för vad sången i skolradion
66
hade betytt. Det var flera lärare som med
sina klasser gjorde denna båtresa, och någon började gnola "I sommarens soliga da:
gar". Vi gnolade med, och allt fler började
sjunga. Snart sjöng hela båten. Vi sjöng den
ena sången efter den andra som en enda stor
kör för vi kunde alla samma sånger, fast
vi var från skilda landsdelar i Sverige. Vi
hade lärt oss dessa i skolradion. V år fortsatta båtresa blev en verklig sångarfård.
Flickan som kunde sjunga
Åke Nygren ledde också flera lektioner,
där lyssnarna fick höra hur kända sånger
lät, när de sjöngs av elever med särskild utbildning. Det var ett led i skolradions strävan att lära landets skolbarn att sjunga vackert genom att höra andra sjunga vackert.
Åke Nygren kom med sin flickkör från
Operaskolan, där han var lärare.
J ag minns en repetition före en sändning,
hur vac~ert kören sjöng. Åke var tydligen
själv mycket nöjd, för några minuter före
sändningen kom han in till mig i kontrollrummet utanför studion och sade:
- Jag har en flicka som sjunger så vackert. Kan hon inte få sjunga en av sångerna
solo? Du kan lyssna på henne.
- Gärna, sade jag.
Men Åke var ju många gånger mer kompetent att bedöma hennes sång än någon av
oss på skolradion.
Och den unga flickan sjöng. Underbart.
Vi satt som förhäxade ute i kontrollrummet.
Nå? sade Åke efteråt
- En underbar röst svarade jag. Men
hur är det med tiden. Vi får inte dra över tiden!
Det går bra, sade Åke optimistiskt.
Programmet tar bara
minuter, så vi har
ju fem minuter över till solosång. Och det
räcker mer än väl.
Visst ska hon sjunga, sade jag och
glömde nästan bort det där med tiden.
Sändningen började. Mot slutet av sändningen gled den unga solisten mjukt in i
sångprogrammet Vilken sång! Vilken sång!
En upplevelse.
När programmet var slut undrade Åke:
Kan inte vår sångerska få en liten
extra slant för sin medverkan?
- Det borde hon få, svarade jag. Men vi
har sedvanliga arvoden till barnkörer, även
om medlemmarna som i detta fall är lite
äldre. Och då får vi inte ersätta enskilda
medlemmar, det har ekonomichefen sagt.
Men jag tar risken. Jag ska attestera 25 kronor. Vad heter flickan?
- Elisabeth Söderström, svarade Åke.
Att spela och att lyssna på musik
Skolradion borde kunna stimulera eleverna att spela enkla instrument, t ex blockflöjt. Därför hade vi utsändningar från
skolor, där en hel liten orkester spelade
blockflöjt, t ex i Nacka. Se bilden ovan.
Det var kanske lite djärvt att spela klassisk musik i skolradion för mellanstadiet i
förhoppningen att kunna lära eleverna förstå den. Men vi tog risken. Henrik Berglind
förmådde Julius Rabe att hålla musiklektioner t ex om Mozart2 och om Beethoven. 3
Det märkliga var att eleverna uppskattade
dessa musikstunder mer än man väntat. Det
berodde till stor del på att Julius Rabe gav
intressanta och talande berättelser om Mozarts och Beethovens liv samt enkla förklaringar till musikens innehåll.
Mozarts liv i fattigdom i Wien där han
dog 36 år gammal och hans stoft kastades
ner i de fattigas gemensamhetsgrav, där
67
man sedan förgäves letat efter hans grav, det
tog hårt. Rabes förklaringar till hans musik
hjälpte de unga lyssnarna att förstå och uppskatta den. Denna form av musikundervisning ute i de små skolorna, det var något
nytt.
På samma sätt lärde Rabe lyssnarna att i
någon mån tillägna sig Beethovens musik.
Rabes förklaringar även här tycktes de unga
lyssnarna förstå. Men de hade svårt att förstå hur Beethoven som blev döv ändå kunde
fortsätta att komponera. Men det väsentliga
var att många elever sedan ville höra musik
av både Mozart och Beethoven.
Det betydde att musikundervisningen
fick fortsätta i skolradion. Jag minns ett program om Chopin, 4 visserligen av en annan
radiolärare men som (ångade elevernas intresse. Regndroppspreludiet och Minutvalsen var något som de sedan talade om.
Människan bakom verket
Berättelserna om Chopin gjorde starkt intryck. Chopin fick ju lungtuberkulos och
dog ung. Dessa berättelser bar på något sätt
upp intresset för hans musik, kanske just
därför att de lärde känna människan bakom
det stora namnet
De tre stora nordiska kompositörerna
Edvard ·Grieg, s Carl Nielsen" och Jean Sibelius1 ägnades var sitt program. Vår svenske
Wilhelm Petersan-Berger ville Julius Rabe
inte ha med i det sammanhanget.
Programmen fyllde säkert sin uppgift.
Man fick dock räkna med att intresset för
musik är olika hos olika människor, hos
barn såväl som hos vuxna. Men det var en
musikundervisning som i allmänhet inte
nått de små skolorna tidigare.
68
Griegs musik kom av en särskild anledning i förgrunden. Vid en inspelning från
vandringar i Griegs bygder våren 1946 tonade vi in Griegs Våren på de ställen där
musiken var mera målande än orden. Vi
tyckte att musiken lät vackrare för varje
gång den tonades in under vandringen i
Griegs bygder den våren. Och jag vill tro att
många unga lyssnare tyckte som vL
Vad en skicklig lärare kan åstadkomma
Men den viktigaste uppgiften för skolradion
var och förblev att lära barnen sjunga och
sjunga vackert. Barnkörer fick därför medverka i programmen, särskilt vid skolradioterminernas början och slut Till skolradions "öppningsprogram" hösten 1944
hade vi engagerat Cari-Elow Nordström,
musikdirektör, med barnkör i Jönköping.
Jag kände Carl-Elow sedan studieåren och
visste att han var en skicklig sångpedagog.
En eftermiddag mötte jag min f d rektor
Kurt Falck på Stureplan i Stockholm. Han
var nu undervisningsråd och hade just varit
ute och inspekterat en del skolor.
Jag har bl a varit i Rebbelberga nere i
Skåne, började han. Jag var i en B-skola och
fick höra barnen sjunga. Och vackrare sång
har jag knappast hört. Låt Rebbelbergabarnen sjunga i skolradion.
Efter viss tvekan på Radiotjänst beslöt vi
att låta både kören från Jönköping och kören från Rebbelberga sjunga. Men kunde
det inte bli en mycket ojämn kamp mellan
den stora staden Jönköping och det lilla
Rebbelberga?
Hur gick det? Vacker sång. Strålande kri-
tik. Och den strålande kritiken gällde bada
körerna utan någon form av jämförelse.
Vad kan inte en skicklig lärare åstadkomma även med mycket begränsade resurser.
Från svenska bygder
När Sten Bergman berättade
Sten Bergmans skildringar av djuren och
deras liv uppskattades av eleverna
barn
tycker ju om djur. Föredraget "Ugglor i
mossen" l med vackra och instruktiva bilder
i programhäftet blev ett stycke fin naturundervisning. Han kunde skämta med eleverna. I det här programmet berättade han
om hur ugglan vrider på huvudet och följer
en åskådare troget med blicken. Om man
därför hela tiden går runt en uggla som sitter på en gren vrider hon själv nacken av
sig. Det var ett skämt, det fick lyssnarna
veta, men det skapade intresse för skildringen av ugglornas liv.
vem av oss lyssnare minns inte stens berättelse om björnen i programmet "Björnen,
skogens konung". 2 Sten hade krupit in i ett
björnide som björnen lämnat. Av allt att
döma kunde den sömniga björnen komma
tillbaka, för vintern var inte slut. Barnen var
faktiskt rädda att björnen skulle komma.
Men under tiden hann Sten lära dem åtskilligt om björnen, som emellertid inte kom
tillbaka till sitt ide medan Sten var i det.
Reportage
Reportage från olika bygder, minnesmärken och industrier låg i allmänhet inte särskilt väl till för radion.
Men vi räknade med att industrireportage
i anslutning till bildserier i programhäftet
skulle försvara sin plats. Själv prövade jag
metoden i några program. Det var bland annat följande program:
"Femton miljoner spik om dagen" 1 ett
reportage från Gunnebo bruk i Småland. I
programhäftet fanns ett stort antal foton,
som vi under sändningen följde och byggde
varje punktstudium på. Men här hade vi att
göra med besvärande ljud från tillverkningen. Vi bara sade några ord inne i fabriken för att fånga miljön och drog oss sedan
sakta tillbaka och fortsatte utanför fabriken.
Men vi fick ändå kritik för den dåliga ljudkvaliten.
Vad sade lyssnarrapporterna? Det var
hårda anmärkningar, värre än vi hade räknat med trot<; att programmet var pedagogiskt upplagt med bilder och enkelt språk.
Men det hjälpte inte.
"Hur lera blir tegel" 4 var ett annat program med liknande uppläggning, som inte
heller fann nåd inför kritiska lyssnare.
För min del lärde jag av dessa mindre
lyckade sändningar att programmets innehåll måste vara något som verkligen intresserar eleverna. Spik, kalk, cement och tegel,
som programmen handlade om, intresserade inte. Tekniken vid tillverkningen bjöd
inte på något där man undrade, hur arbetarna skulle klara ett visst arbetsmoment, eller på något annat spännande.
Ett program "Hos fiskare på Koster" 5
gick bättre. Kanske därför att vi berättade
om barnen och fisket. Skolelever kunde fiska stora fina humrar nära land och tjäna
pengar och de kunde få följa med på äventyrliga fiskefärder.
69
Om glas och glastillverkning
Naturligtvis måste vi ned till Småland
och "glasriket" för att göra program om
denna förnämliga industri eller rättare detta
uråldriga hantverk. Det förnämsta redskapet är glasblåsarens pipa, uppfunnen på
Kristi tid. Det var så mycket intressant att
berätta om detta konsthantverk att vi räknade med elevintresse.
Kommunstyrelsens ordförande i Växjö
Georg Lticklig, själv en gång glasblåsare,
stod för manuskript med sakuppgifter. Programmet hette "Glas" 8 och skulle sändas
från Växjö museum, som har en stor samling glasprodukter av olika slag och från
olika epoker.
Glaset från Nasaret
Glada elever h aller på att spela in "På en smålandsgård for l 00 är sedan".
Reportage med inslag av "hörbilder"
(små scener) slog väl ut enligt statistiken. Ett
dylikt program, som hette "På en smålandsgård för l 00 år sedan", blev ett av terminens bästa. Där hade elever och deras lärare
samlat uppgifter, bilder och berättelser samt
skrivit ett fint manuskript med små scener
som de själva framförde.
Gösta Skoglund, lärare och journalist
från Göteborg, gjorde uppskattade reportage. Han var nog vår främste på det området. Skicklig fotograf som han var och är
kunde han bygga på sitt förstklassiga bildmaterial i programhäftet. Han valde också
ämnen som intresserade barn, t ex "Den flytande staden·: 6 Det blev bilder från den stora
amerikabåten. Det är klart att det kunde intressera mer än kalk, lera och cement. l sina
70
minnen i slutet av boken redogör han själv
för sina program, där han visade nya vägar
för radioundervisningen.
Eric Bojs, flitig programförfattare och
tecknare, gjorde arbetsblad i programhäftena. t ex "Öland solens och minnenas ö". 7
De fylldes i under avlyssningen enligt anvisningar i programmet. Det betydde att eleverna måste följa med under radiolektionerna. Och Öland kunde bjuda på mycket
som eleverna var intresserade av.
Eric försökte byta ut "Vindarnas ö" mot
"Minnenas ö". Men det var lättare sagt än
gjort. Den gamla benämningen lever kvar.
r de gamla programhäftena möter man
gång på gång teckningar av Eric. Som pedagog kunde han ge dem en utformning som
barn tyckte om.
Vid vandringen i museet stannade vi
framför ett glas, enkelt men intressant. Det
var från Nasaret och sådana glas förekom
kanske hemma hos Josef och Maria, sade
någon. En yngre flicka i sällskapet trodde då
att Jesus själv hade druckit ur ett sådant
glas.
Radiotjänsts ombud, landsantikvarie JanErik Anderbjörk, var mycket stolt över glaset. Själv tyckte jag att vi kunde börja sändningen med att slå lite på glaset, så att
klangen hördes. Det var ju en ton från Nasaret. Tänk att alla skolor som lyssnade fick
höra klangen från ett gla..;; från Nasaret.
- Kan vi inte sätta det på bordet framför
mikrofonen så hörs det, om jag bara slår lite
försiktigt, sade jag till en man på museet.
Till synes motvilligt satte han glaset framför mikrofonen.
Det var så primitivt vid den tidens radioutsändningar att Jan-Erik, chefen för studion och sändningen från Växjö, hade en liten reseradio för att kunna höra, när tidssignalen som låg före programmet slutade. Då
väntade han några sekunder, för sedan hade
man nog kopplat in ledningarna så att vårt
program härifrån Växjö gick ut i radio. Och
det hörde han ju i sin lilla radio. Enkelt och
billigt sätt att kolla om det fungerade.
Några minuter före kl 13.00 stegade jag
fram till bordet och mikrofonen, beredd att
börja· sändningen. Men vad såg jag? Jo, glaset från Nasaret var utbytt mot ett vanligt
glas, som såg ut att vara en utskottsvara från
något glasbruk.
- Det här går inte, sade jag. V i måste ha
glaset från Nasaret.
Jag är rädd för att du slår för hårt, så
att det går sönder. Det här glaset låter lika
l;lra, sade någon till mig.
- Men det ska vara äkta, sade jag. Vi får
aldrig lura lyssnarna. Jag börjar inte så
länge det där glaset står där.
Det var förstås ett skrämskott, men jag
var besviken. En så bra början på programmet som klangen av glaset från Nasaret, och
så skulle det gå så här.
Någon gick sakta fram till en hylla, tog
ned det gamla glaset och bytte ut vardagsglaset mot det riktiga nasaretsglaset.
Sändningen kunde börja. Jag slog försiktigt med en penna mot nasaretsglaset. Det
klingade vackert och jag kunde säga:
- Det ni hörde var klangen från ett glas
från Nasaret, kanske ett glas från Jesu dagar. Lyssna än en gång på denna klang, tonen från Nasaret. Och så slog jag på glaset
ännu en gång.
71
Museifolkets tvekan måste vi förstå . Glaset är ett av deras intressantaste föremål från
vår tidräknings början.
En dag blev jag ombedd att komma upp
till Skolöverstyrelsen på Hantverkargatan
för att diskutera programhäftesfrågan. Det
var skolöverstyrelsen som distribuerade
häftena, och Ruben W agnsson på Skolöverstyrelsen svarade för skolradiosamarbetet
med Radiotjänst. Han tog mig med i några
av de stora korridorerna . Där låg trave på
trave med programhäften som just då skulle
distribueras .
Det stora, respektingivande ämbetshuset
höll på att få karaktären av lagerlokal. Så
här får det inte· se Lit, menade Ruben.
Före den kommanqe terminens utsändning av programhäften måste vi skaffa lager- och distributiönslokaler. Men det var
en ekonomisk fråga som var besvärlig att
lösa. Och det var inte den enda ekonomiska
frågan under denna tid.
Selma Lager/ö/s Mårbacka
Reportaget var en programform som vi
inte alltid lyckades med. Men om jag nu får
göra ett hopp från industri- och hantverksreportagen till ett reportage av helt annan
art vill jag nämna ett besök på Selma Lagerlöfs Mårbacka 1944, 9 några år efter Selma
Lagerlöfs bortgång.
Jag hade fått uppgiften att resa till Mårbacka och göra detta reportage, men jag
kände mig inte riktigt vuxen uppgiften . När
jag kom till Mårbacka ·rann jag dock mycket
som anknöt till hennes böcker för barn, inte
minst Nils Holgersson . Det måste intressera .
Med Selma Lagerlöfs husföreståndarinna
sedan många år, gick jag från rum till rum i
det vackra Mårbacka. Vi stannade och berättade allt som kunde direkt anknyta till
Selma Lagerlöfs böcker. Vi kom till slut in i
arbetsrummet - biblioteket. Där var allt
som det var då Selma Lagerlöf lämnade det.
Jag sade ungefar så här:
- Härinne i Selma Lagerlöfs bibliotek
och arbetsrum är allt som det var den dag
då hon gick bort 1940. Almanackan på bordet visar just mars månad 1940. Postväskan
ligger på bordet. Bredvid ligger hennes. käpp
som tjänat ut. Hon var ju låghalt. A lit finns
här utom hon själv. Men man nästan tycker
sig höra hennes röst härinne.
Här tonade studion varsamt in ett kort
avsnitt av hennes tal på 80-årsdagen. där
hon bl a säger ungefär så här
72
~~~~
-
Jag är så tacksam om det jag efter fattig förmåga har kunnat åstadkom ma i någon mån kan leva vidare, då jag är borta.
Den gången fick jag verkligen tack av
många lyssnare. Man tyckte sig ha träffat
Selma Lagerlöf på Mårbacka.
Programhäftena
Radioljudet behövde mer och mer stöd ·
av bildmateriaL Det var särskilt fallet, när
det gällde program om Sverige och främmande länder och reportage från arbetslivet.
Gösta Skoglund gick ju ändå längre när det
gällde bildmaterial och tillhandahöll skioptikonbilder. Men behovet av bilder i programhäftet kvarstod . Vi fick också fram allt
bättre och allt flera bilder i häftet. Därmed
steg efterfrågan på häftena våldsamt.
Programhäftena blev för dyra
Vi på skolradion framhöll gång på gång
med skärpa att vi måste ha ett rikt bildmaterial i häftena. Detta fördes på tal vid ett sammanträde hos radions ekonomichef. Erik
Mattsson. Vi påpekade att antalet rekvisitioner av häften hade stigit våldsamt och därmed antalet avlyssnade skolradioprogram,
vilket var glädjande.
- Inte så underligt. sade Mattsson. Ni
skänker bort häftena till skolorna. Skulle
skolorna betala dem. bleve nog resultatet ett
annat. Och det är knappast rätt att använda
licensmedel till skolböcker.
Det var något att tänka på. och vi förde
frågan vidare till Ruben . En dag måste jag
åter besöka skolöverstyrelsen för att höra
Rubens uppfattning. Skulle vi våga att ta betalt för häftena?
Vad jag minns av det sammanträffandet
är. att först Ruben och sedan också jag gick
fram och tillbaka på golvet. växlade ett och
annat ord men tänkte m~st. Till slut tvärstannade Ruben på golvet och sade bestämt:
- Vi tar betalt.
Så blev det också. Vi fastställde skäliga
priser för häftena . Vi räknade kallt med att
antalet häften och därmed antalet skolradiolyssnare skulle sjunka.
Det gjorde det också . Men redan efter något år var antalet detsamma som förut. sedan steg siffran termin efter termin . Redaktör för programhäftena blev Marianne
Orup, som tidigare hjälpt till med redigeringen men nu fick en tyngre men roligare
och tacksammare uppgift som redaktör .
En senare sammanställning har visat att
1943 . det år då jag kom till Radiotjänst och
fick folkskoleprogrammen på min lott. rekvirerades 130 000 häften. År 1950 då jag
slutade rekvirerades ej mindre än 630 000
häften. trots att man fick betala för dem .
Under knapphetens stjärna
Mattsson som ville ta betalt för programhäftena, hade det inte lätt. Vi levde under
knapphetens kalla stjärna, och det var inte
underligt att Mattsson ville spara . Hörspelen
med skådespelare, som nu hade slagit igenom, blev dyra. Jag fick order att begrånsa
antalet medverkande i programmen . Ett annat problem var att vi inte hade det antal
studiolokaler som vi hade behövt. Erik
Mattssons sekreterare Märtha Engerstedt
skötte med stor omsorg fördel n ingen av studiolokalerna för repetitioner. sändningar
och inspelningar. Man måste vara ute i god
73
tid för att få de lokaler man behövde. Var
man sent ute såg Märtha ogillande ut. Min
respekt för Märtha sitter kvar så här 35 år
efteråt. Men hon höll ordning på oss på
Kungsgatan 8 och det betydde mycket för
att planerade sändningar och inspelningar
kunde genomföras trots begränsade tekniska resurser. Märtha har läst och rättat
manuskriptet till denna bok, värdefullt därför att hon var med under en stor del av den
tid denna bok handlar om.
Främmande länder och folk
Den mäktige Erik Mattson med sin sekreterare
och assistent Märtha Engerstedt som höll ordning på oss och studiolok'!lerna.
Marianne Orup som häftesredaktör kunde nu
skaffa flera och bättre bilder, sedan vi tog betalt
för häftena och fick pengar till bilder.
Sten Bergman
En av skolradions angelägnaste uppgifter
var att låta skolorna höra upptäcktsresande
själva berätta om sina upplevelser. Det blev
förstahandskunskap, och en förstahandskunskap som nådde ut till alla skolor i
landet. Men dessa föreläsare måste tala enkelt och tydligt och ej för fort. Sten Bergman hade funnit den rätta formen för skolradioundervisningen. Han byggde alltid upp
sin framstälning på spännande inslag, märkliga upptäckter och elevnära fakta. Och så
kunde han tala så det hördes.
Ut i vida världen
Äldre minns nog många av hans program,
och många är tacksamma för att han så att
säga tog dem med till främmande länder
och folk. För 40-50 år sedan reste man inte
så mycket som nu utanför Sveriges gränser,
men tack vare Sten Bergman och radion
74
fick många lära känna olika delar av världen. I programmet "Tigern
djungelns
skräck"' lät han oss möta farliga tigrar i
djungeln och han tog oss med "På trädgårdsfest hos japanske kejsaren", 1 och lät
oss också vara med på "Valfångstfärd i
Okotska havet" J för att nämna några exempel. Och hur intresserade var inte de unga
lyssnarna, när han berättade om "Japan
från luften". 4
Han hade då återvänt från en tvåårig forskningsresa till Korea och berättade om en
flygfärd från Tokyo till staden Fukuoka i
södra Japan. Naturligtvis hade han både
karta och foton i programhäftet. Och han
skapade förhandsintresse för programmet
med bl a texten:
Färden går över de stora städerna Nagoya och Osaka och längs den för sin
naturskönhet berömda s k inlandssjön.
I strålande solsken ligger J apans heliga
berg Fujiyama utan ett moln på sin
snöhöljda topp. Hur den japanska naturen och hur städer och byar tar sig ut
från tusen meters höjd skildras i föredraget.
För de små skolorna med en torftig utrustning med läromedel betydde skolradioprogrammen om främmande länder och
världsdelar att ett fönster öppnades mot vida
världen. Skolradion revolutionerade undervisningen anser Gunnar Lingegård i sina
skolradiominnen.
Som en förhandsorientering till föredraget "Elefanten - en jätte i djungeln" 5 skrev
Sten Bergman i programhäftet:
Mot en uppretad elefant kan en människa utan vapen inte uträtta mycket.
Med sin väldiga snabel kan djuret
gripa en människa och på ett ögonblick
krossa henne med sin fot. I föredraget
skildras elefanternas levnadsvanor i
frihet och fångenskap. Även en elefantjakt som föreläsaren deltagit i
skildras."
Att äta 4 000 år gammalt kött
Många minns kanske Stens program
"Den infrusna mammuten i Sibirien". 6 Det
var ett i sanning sällsynt fynd som grävdes
fram ur isen. Jag vill minnas att man hade
smakat på köttet, infruset under 4 000 år.
Det hade en ovanligt söt smak men smakade inte direkt illa.
V i äldre minns när Sten prövade på att
dyka utanför Japans kust. Han var amatör,
och frågan var hur det skulle gå.
Det var kritiskt, men efter vissa svårigheter steg han mot ytan. Men han hade svårt
att klara den alltför häftiga uppstigningen.
Man drog en lättnadens suck, när han reste
sig och kunde stå på benen. Det var spänningen och hans levande berättelse som helt
fångade lyssnarna. Han blev hela landets lärare.
Vilda djur
Vilda djur i främmande länder lockade de
flesta lyssnarna. J ag har en lyssnarstatistik
från vårterminen 1947, då 60 program sändes till folkskolorna. På särskild blankett
hade man i klasserna antecknat a) vilka program man hade lyssnat på och b) vilka fem
av dessa program som man tyckte var bäst.
Sten Bergmans föredrag "Tigern
djungelns skräck" 7 hade avlyssnats i 5 400
75
klasser och kom på första plats när det
gällde avlyssnade program. Det betydde att
Stens lektion från vår lilla studio på Kungsgatan 8 hade blivit 5 400 lektioner ute i
landet. Inte mindre än 2 800 klasser eller
. 52% placerade detta program bland de fem
bästa. Det var den högsta procenten den terminen, när det gällde bästa program. Föredraget kom alltså på första plats både som
mest avlyssnat program och som bästa program enligt lyssnarna.
Den här statistiken visade, dels vad barnen på mellanstadiet ville höra och dels vad
de tyckte bäst om. Siffrorna var oss till stor
hjälp då vi skulle komponera terminsprogrammen. Här fick vi bl a veta att tigern i
djungeln lockade flera lyssnare än japanske
kejsaren. Sten hade nämligen samma termin
berättat om en trädgårdsfest hos japanske
kejsaren, jfr s 7 5. Det programmet avlyssnades av ca 4 400 klasser. av vilka l 400 eller 32% placerade det bland de fem bästa
programmen.
En lektion med över l 00 000 elever
statistiken visar vilken oerhörd räckvidd
skolradioprogrammen hade. Sten Bergmans
topprogram avlyssnades alltså av 5 400 läraravdelningar. Räknar vi med att varje läraravdelning i genomsnitt hade minst 20
elever, betyder det att mer än l 00 000 elever lyssnade på skolradioföredraget om tigern.
Detta brev från Sten Bergman visar hur vi planerade hans medverkan, när han befann sig på
andra sidan jordklotet. Han liksom tillhörde vår
skolradiofamilj på det gamla Radiotjänst, och
därför föll sig allt samarbete naturligt och stimulerande. (Se sidan t v.)
Eric Lundqvist kommer
När jag en höstdag 1946 satt på mitt rum
på Radiotjänst och lyssnade på radions middagsprogram, rangslades jag av en röst från
vår studio i Linköping. Det var ett föredrag
om Indonesien, och föredragshållaren var
jägmästaren Eric Lundqvist.
Jag ringde studion i Linköping och bad
dem be föreläsaren ringa upp mig efter föredraget.
På det sättet kom jag i kontakt med Eric
Lundqvist, som sedan blev en av skolradions bästa berättare. Då jag i telefon talade
om skolradion ville han gärna veta lite mera
om dess speciella krav. Det var en bra spelöppning, och vi kom överens om att råkas
en dag på Radiotjänst i Stockholm.
Den dagen minns jag särskilt väl. Eric
Lundqvist kom och satte sig tillrätta i min
besöksstol för att lyssna. Nu ville han höra
hur ett skolradioprogram skulle utformas
och framföras. Det var inte så lätt att i en
hast informera om detta men efter en del
allmänna och speciella synpunkter sade jag
ungefår så här:
- Lyssna på Sten Bergmans skolradioföredrag. De bygger alltid på spännande händelser. Där det händer något skapas intresse.
Det är viktigt att det man säger verkligen
hörs ute i skolorna, där radioapparaterna är
dåliga och akustiken inte den bästa. Sten
Bergman hörs, och han talar inte för fort.
Ordvalet är i stort sett anpassat efter elevernas ordförråd.
Eric Lundqvist verkade nöjd med mina
råd och sade, att han kunde skriva några
skolradioprogram om folkstammar och
märkliga djur i Indonesien. Jag fick ändra
det rent formella och ordval och sådant bäst
77
jag ville. Och sedan kunde vi säga, om vi
ville sända programmen.
Fyra program om Indonesien
Det dröjde inte länge förrän jag fick inte
mindre än fyra skolradioföredrag från Eric.
Det var "Hos kannibaler på Nya Guinea", x
"Ormar på Sundaöarna", 9 "Krokodilen Sundaöarnas farligaste djur" 10 och "Ett par
mänskliga apor som jag mött". Il Samtliga
föredrag var uppbyggda enligt principen att
det skall hända något
"mobil pedagogik"
som vi kallade det jfr s 27. Vi gjorde upp att
Eric skulle komma till Stockholm och spela
in de fyra programmen. Han skulle nämligen resa till sitt Indonesien på en tid.
Det var inte mycket att ändra i Erics manuskript, och han hade en tydlig och rangsIande röst. Så vi spelade in programmen under två dagar. De skulle sändas våren 1947
och hösten l 94 7.
Men på Radiotjänst hade vi ont om
pengar.
Ekonomichefen Erik Mattsson lät mig
förstå att så där fick jag inte göra. Eric
Lundqvist skulle ju ha l 00 kronor för varje
program, alltså 400 kronor i förskott.
Så mycket pengar i förskott, det har vi
inte råd att betala, sade Mattsson i en inte
alltför vänlig ton. Men Mattsson var inte så
farlig som han lät. Han var ett starkt stöd för
vår skolradio. Naturligtvis fick Eric sina
400 kronor omgående.
Program som slog
Programmen blev väl mottagna. "Hos
kannibaler på Nya Guinea" fick 38% av
78
rösterna om de fem bästa programmen.
Kannibalerna intresserade mer än vad japanske kejsaren hade gjort. "Ormar på Sundaöarna" fick 42% av rösterna om bästa
fem program, och kom därför på tredje
plats bland de 60 programmen våren l 94 7.
Jag har inte tillgång till någon statistik beträffande de övriga programmen. Men av
Erics föredrag, sedan han kommit tillbaka
från Indonesien, minns jag särskilt "Hos huvudjägare på Borneo". 12 Där gick det vilt till
och Eric somnade frampå natten från huvudjägarens vilda fest.
Men dessa spännande skildringar uppbars av värme och förståelse för människor,
både kannibaler och huvudjägare. Det enda
jag en gång strök i Erics manus var en jämförelse med kannibalernas lära och vår tro
på nattvardens mening.
Att odla ris
En dag dök Eric Lundqvist upp på Radiotjänst. Han var då nyss hemkommen
från Indonesien. När han slagit sig ner i mitt
rum gick han direkt till sitt ärende.
- Jag vill göra ett skolradioprogram om
risodling. Riset betyder så mycket därborta i
Asien.
- Javisst gör det, sade jag. Men har du
tänkt på att ämnet inte är så lätt att tillrättalägga för skolradion? När du berättar om de
farliga krokodilerna och dina fester hos kannibaler och huvudjägare är det spännande
händelser i en främmande och skrämmande
miljö. Men hur kan du skapa spänning med
det enformiga vardagsslitet?
- Men jag ska försöka, sade Eric glatt.
Jag skickar dig ett manuskript, så får du
göra med det vad du vill.
Sari och Eric Lundqvist som varit utfattiga risodlare på Java.
Naturligtvis var jag tacksam för erbjudandet. Men jag trodde inte på möjligheten
att göra ett tillräckligt skolradiomässigt program om detta ämne.
Eric arbetade alltid snabbt, och efter ett
par veckor kom ett manuskript med titeln
"Som risodlare på Java". l.l
Två utfattiga risodlare
I sin framställning skildrade Eric sin och
sin hustru Saris flykt undan japanerna som
ockuperade Java. Sari var från Java och
blev hans trofasta livskamrat genom åren.
Det var spänning i programmet så det
förslog. Eric och Sari måste ha mat, och det
såg mörkt ut. De höll på att svälta ihjäl. Det
strävsamma paret började då odla ris. Varken Eric eller Sari kunde odla ris. Det gick
så dåligt att de höll på att ge upp. Men de
fick hjälp av folket i trakten, som tyckte
synd om dem.
Jag läste med spänning om deras mödosamma arbete och undrade hur det skulle
gå, och då lärde jag mig det mesta om risodling.
Det blev ett program som slog. Det har
också tryckts i flera läseböcker. Eric kunde
inte bara berätta om upplevelser bland kannibaler och huvudjägare. Han kunde också
berätta om risodling och annat arbete på ett
sätt som fängade de ungas intresse.
79
Demokratiska arbetsformer
I Björkeby idrottsförening
Vi hade lärt oss att i hörspelets form
sända intresseväckande program om kommunen. Då borde vi kunna fortsätta med
andra lika levande program om samhället i
övrigt och samhällsfrågor. Vi valde att börja
med program i föreningskunskap under rubriken "[ Björkeby." 1 Det behövdes bara, att
man också här tog upp någon fråga och
följde den från förslag till beslut.
V i stannade inför ett förslag att fotbollsklubben skulle köpa fotbollsskor till B-laget.
Det blev diskussioner om detta förslag. I Alaget hade man själv fått köpa skor. Vad var
det här för ett påhitt?
Men det skrevs ett förslag, en motion.
Den var ställd till Björkeby idrottsförening,
men den måste först behandlas av styrelsen.
Om styrelsen gillade förslaget, blev det tillstyrkt av styrelsen. Men om styrelsen inte
tyckte om förslaget, blev det avstyrkt av styrelsen. Så går det ju alltid till när en styrelse
eller nämnd behandlar förslag som skall avgöras av den beslutande myndigheten.
Inom kommunen är kommunfullmäktige
beslutande myndighet. Och inom föreningen är det föreningsmötet som beslutar.
Visserligen tillstyrkte styrelsen förslaget.
Ändå blev det hårda diskussioner på föreningsmötet. Men slutligen beslöt mötet
med några rösters övervikt att godkänna
förslaget. styrelsen fick sedan verkställa be. slutet, dvs inköpa fotbollsskor till B-laget.
Det var alltså en händelse av enklaste
slag. Med riktiga författare kunde den ha
blivit bättre. Men den fyllde dock sin uppgift.
80
Som framgår av programhäftets orientering sökte vi få klasserna att bilda klassföreningar, skriva stadgar och behandla förslag
till föreningen.
Demokrati
Jag tror att vi ute i skolorna beredde vägen för nu gällande läroplan Lgr 80.
Lgr 80
Mellanstadiet
Frågor kring demokrati: Demokratiska arbetsformer i den egna klassen och skolan.
Något om den kommunala demokratin. Något om föreningslivet på orten.
Lgr 80
Genom att på detta sätt väcka intresse för
föreningsarbetet kunde vi sända andra program om föreningslivet Det var framför~llt
Nils Annerud och Holger Nilsson från Ostergötland, som med hjälp av sina ungdomar gav livfulla skildringar i skolradion om
föreningslivet, när det var som bäst. Det var
två program med titeln ''Ungdomen och
föreningslivet l. En idtV 2. Ett resultat". 3
Det visade att program av denna art skapade
ett intresse, som tog sig uttryck i att lärarna
och eleverna bildade lyssnargrupper och
studiecirklar kring program och programserier för ungdom.
Sidan ur programhäftet visar vanliga aktiviteter bland den ungdom som på den tiden
hade slutat skolan. Men det är länge sedan
dessa program sändes, och i dagens samhälle krävs det nog även andra programtyper.
och föreningsUvet.
-En kcimrofförening, der
vore väldig!
'II({(Jlc•spel av folkskollära~ga N il s A n n e-
och H Q l g e r Ni l;~ s on.
{Kl. 6~8, forts.sk.)
blir skönt att sluta skolan, .tycker
som går i sista ldassen. Men när ni
.....,,~ ...u
skolan, saknar ni kanske edra
och även ·.själva sltolan, där ni
eren hel d~I. som ni har nytta av och
veta mera om.
kan föreningslivet på sätt och vis erc
skolan och kamraterna.
·
bro .•.
Skolan och folkbildningen
I detta sammanhang kan sägas att gränserna mellan skolradioprogram och folkbildningsprogram var flytande. Vi hade
samma ledning på Radiotjänst, och vi hade
samma intresse av att binda samman skolan
och folkbildningen, där så kunde ske.
Vi nämnde tidigare hur eleverna i fortsättningsskolan blev så intresserade av lyrik
att de på kvällen kom tillbaka till skolan och
studiecirkeln där. Och i dessa program sökte
vi skapa intresse för demokratiska arbetsformer. Och jag tror vi delvis lyckades.
Jag minns i varje fall flera elever i fortsättningsskolan som i skolan lyssnade på
dessa skolradiosändningar och på kvällen
följde någon ungdomsserie i radio och diskuterade den i skolan.
Din kommun
din storaforening
Serien "l Björkeby kommun" hade lä11
eleverna att kommunen arbetade som en
stor förening. l den föreningen var kommunens invånare medlemmar och betalade
medlemsavgifter som kallades skatter.
Serien "l Björkeby kommun" gick i repris flera gånger Bilden s 83 visar en inspelning 1947. Några nya program om primärkommunerna blev det emellertid inte.
Men sekundärkommunerna, vägdistriktet
och landstinget presenterades i hörspeL där
man följde vissa frågors behandling genom
olika instanser. Särskilt blev programmet
"Sven och Bo hos vägmän" 4 uppmärksammat. Här gällde det en fråga som låg eleverna nära: förslag om en cykelbana vid
deras skolväg. Förslaget mötte motstånd
bland politikerna i hörspelet, och det såg ut
82
som om det inte skulle bli någon cykelbana.
Men efter hårda diskussioner där man påvisade att cykelolyckorna måste bekämpas
blev cykelbanan beslutad.
Det var en enkel story. Men den var ett
stycke verklighet som intresserade eleverna.
Det visade sig att spännande inslag inte behövde vara så spännande. Bara det hände
något som eleverna kände igen och kunde
ha intresse för så gick programmen hem.
Om landstinget
"Lars i Björkeby och landstinget" 5 var
också byggt på en enkel handling. Men den
gav ganska mycket fakta, och bilderna i programhäftet var ett behövligt komplement.
Vi märkte mer och mer att hörspelet ofta
behövde stöd av bilden. Programhäftena
blev därför allt rikare illustrerade. Och nu
hade vi pengar, tack vare att vi tog betalt för
häftena.
Ditt land- din största förening
I radiospelets form hade vi givit glimtar
från kommunen och orienterat om hur frågorna behandlades där.
Den lilla kommunen var på den tiden
elevnära och skolnära. En stor del av kommunernas invånare var på ett eller annat
sätt engagerade i kommunens verksamhet.
Det var de små kommunernas positiva sida.
Men att intressera skolradions lyssnare
för hela landets beslutande organ, riksdagen, det var svårare. De läroböcker som
fanns ansågs av de flesta ligga ovan elevernas nivå. T o m Värner Rydens lärobok ansågs för svår. Man mindes hans utmärkta
Från inspelningen av "I Björkeby kommun" 1947. Fr v Henry Pettersson-Pederby (förf.), Carl Deurell (nämdeman), Anders Nyström (Sven),
Jan Peters (Bo), Olof Bergström (Svens far), Hans Strååt (läraren).
83
skol radioprogram om regeringen och ämbetsverken. Men hans skrivkonst var kanske inte lika god som hans talekonst från pedagogisk synpunkt.
En del duktiga pedagoger hade framträtt i
skolradion och behandlat olika sidor av
statsförvaltningen. Men ingen hade lyckats
all skapa verkligt intresse för detta ämne.
arbete, regeringens uppgifter osv. l n te minst
dottern i familjen som gick i skolans högsta
klass blev intresserad, och det fanns anledning tro all många av de lyssnande eleverna
fick intresse för riksdagen och statsförvaltningen, tack vare denna skolradioserie.
Våra program i medborgarkunskap, som
ämnet då hette, uppmärksammades av pressen.
V~ JKIRÖMIIKA
Riksdagen i skolan.
Vad det mätte vara roligt att gå i
Riksdagsmannaval i Björkeby
Vi hade många och långa diskussioner på
Radiotjänst och bland lärare ute i landet om
program i ämnet. Det ena förslaget efter det
andra kasserades. Till slut kom vi fram till
att vi helt enkelt borde följa ett riksdagsmannaval. Vi skulle skriva ett eller Oera
program med titeln " Riksdagsmannaval i
Björkeby". 6 Det kunde ju bjuda på spänning. Men hur skulle vi kunna utnyttja det
på ett sätt som fängslade eleverna? Man
ville att jag skulle skriva manuskriptet. och
jag beslöt att utgå från en vanlig familj.
Mannen i familjen hade i sin hemtrakt blivit
föreslagen till riksdagsman. Det hette förslås
föreslagen som kandidat till riksdagsmannavalet. Hans namn fördes fram av hans politiska parti i hemkommunen.
Han blev där placerad pa första plats på
listan öv.er kandidater. Men så skulle partiets alla föreningar i hela länet göra den slutgiltiga valsedeln för länet. Hur skulle det gå
för vår kandidat? Jo, han kom på andra
plats. Det ansågs vara valbar plats för man
·räknade med att partiet skulle få två riksdagsmän från länet.
Och så kom valsöndagen och den spännande valvakan . Han blev vald. Här var det
spänning, och här aktualiserades riksdagens
f Folkskollärarnas tidning skrev dess re-
daktör Alrik Larsen:
Skolradion befinner sej ännu på experimentstadiet. Behå Ilningen av lektionerna är
mycket skifta nde. De utsändningar som
denna säsong ägnats ämnet medborgarkunskap vill emellertid underteck nad ge sitt fulla
erkännande. Henry Petterssons tre radiospel
om "Sven och Bo hos vägmän" och "Riksdagsmannaval i Björkeby" var berömvärda
genom sin goda disponering, naturliga dialog
och pedagogiska uppläggning. Sådant ger liv
ochfargåt medborgarkunskapen. Det intresse
dessa hörspel väckte och det bestående intryck
de gjorde på eleverna är ett gott belägg för vad
ovan sagts om torrt lärostoff och åskådlig,
glädjebetonad kunskapsti llägnelse. Här är ett
arbetsfalt där skolradion bör ha stora möjligheter.
Omdömena om våra program skiftade.
Ibland blev det nedgörande kritik, men
ibland kunde omdömena vara av detta behagliga slag.
Serien om riksdagen uppmärksammades
också av signaturen Sminx i stockholmstidningen, på den tiden landets största dagstidning. Vi återger hans skämtsamma men
också uppskattande kåseri om skolradion det nya läromedlet.
skolan numera!
Radion och filmen gör
sitt bästa för att pigga upp undervisningen.
Naturligtvis
kan plugget ha
sina mörka sidor också. Det är naturligtvis tråkigt att råka ut för Lidingölektorn, som vill att eleven skall ha C,
när hon räcker ut tungan snett ner åt
vänster. Och när det inte lyckas menar
han, att ekot av flickans
hånskratt
"skall ljuda fram genom århundraden . ." Men den lektorn hör till undantagsföreteelserna, får man hoppas.
Även lärare bruka ha humor. Och försöka i sin mån att liksom film och radio sätta sprätt på pluggandeL
Det fick hon veta i radion. Och i
programhäftet fick hon se bl. a. följande
gubbar i anslutning till utsändningen:
överrock, rundkullig hatt, randiga
byxor, damasker och sin jaquette jämte
uppstående krage med triangelformade snibbar och svart halsduk. I Stockholm tar han in på ett hotell (eller om
strejk råder, hos någon familj), varpå
han med största iver kastar sig in i
riksdagsarbetet efter att ha övervarat
riksdagens högtidliga öppnande, "et\
Just nu ligger framför mig Skolra_dions program för våren, ett ~ttio sidor
starkt häfte, rikt illustrerat. Där får
man · veta all t om · vårens föredrag och
det hela är rikt illustrerat. Tittar man
på den långa listan av föredrag måste
man säga, att det är både omväxlande
och bra valda saker. . Personligen har
jag fäst mig vid ett par föredrag, som
.inträffade i går och i förrgår, betitlade
Riksdagsmannaval i Björkeby. Det hela
var ett hörspel i sju scener. . Man fick
veta att "Gretas far föreslagits till riksdagsman. Hon får också veta att valet
är mycket invecklat. Greta blir naturligtvis (!) mycket intresserad av valet
och hon vill också gärna veta något .om
riksdagen och om arbetet där".
85
Ungdomen och lagen. l.
Dr n \ a:dt• fi"~t"'r p,\ ny~
1 ll!'fl l \Il Ph~d:t;..'\'1\\
lllo;,:tu!ilh.t t•ppn:tnde i
id!
llll\ Utb\,llk'IL
'Radiolektionen bör förberedas och efterföljas av elevernas självständiga arbete t
'(}nslutntng till programhäftets text, bilder.
li!teraturanvlsningar och .studleuppgifter.
Det nya kunskapsstoff. som skolradion- erbjuder. kan dörigenom befästas och föt·
i
djupas.
glänsande skådespel, som inte många
miinniskor fått se" (citat ur radiohäftct).
*
Med stöd av dcs:;a teckningar samt
vad hon fått höra skall hon nu Skriva
en uppsats om det hela. Kanske ser
4en ut så här:
"En person - eller kanske helt enkelt en Person, som ju är ett omtyckt
och segerrikt namn i riksdagen - blir
uppsatt till kandidat vid riksdagsmannavalen, Han blir mycket glad häröver och ilar hem till sin maka för att
omtala detta. Då han först varit på
restaurang - eller hos några vänner,
därest restaurangstrejk råder - kommer han något sent hem. Han väcker
emellertid sin fru, som genast ilar upp
ur bädden i sin präktiga nattskjorta
och glädjestrålande skyndar honom tillmötes.
Hans dagar bli nu mycket bråda.
Person, som är en rätt fyllig person,
iförd en prydlig jaquette, sätter sig nu
vid skrivbordet och river sig i håret för
att skriva a1iiklar till osttidningarna.
(Den unga damen har här missförstått
saken. Till ortstidningarna, står det i
radiohäftet. Måhända är det henne något dunkelt varför han skall göra detta. I varje fall har ett missförstånd
här insmugit sig. Krön:s anm.) Han
baller sedan en rad tal samt avreser
efter valet till Stockholm iförd svart
Om riksdagen tycker att teckningarna av riksdagsfarbröder äro väl träffade ma lämnas därhän. -Hela den svenska skolungdomen bibringas i varje fall
nu den föreställningen, att riksdagsmän
se ut just så. Om en del år blir det
väl television och då kunna barnen
kanske få en ännu klarare uppfattning
om saken.
Däremot behöver man Inte vara orolig för att ungdomen skall skriva så
stelbenta uppsatser, som den jag här
ovan trollat fram. Under våren talar
· riämTigen prof. Wellander för skolungdomen om stilarter inom svenskt skrift-'
språk. Där får ungdomen veta allt om
vitter prosa, ledig prosa, normalprosa,
kanslispråk och talspråk. På vitter
prosa heter det: fåvitsk eller ovis, på
normalprosa: obegåvad, inskränkt, på
kanslispråk: klent utrustad å huvudets
vägnar, på ledig prosa och talspråk:
dum, enfaldig, på dialekt och slang:
tjockskallig, korkad •• ,
På samma sätt granskas en massa ord
ur skilda stilsynpunkter.
Den lilla uppsatsen, som jag slängt
in härovan, kan alltså likaväl vara författad av en person som är ovis, klent
utrustad å huvudets vägnar eller korkad.
Det gör förresten egentligen detsamma. Huvudsaken är att skolradiohäftet är täckeligt, trevligt, upplyftande för
sinnet, underhållande, lärorikt, kul eller
lattjo, hur man vill uttrycka sako;>'.l.
Och det är det.
Samhällsfrågor
Lagkunskap
Vår högste skolchef på den tiden, statsrådet Josef Weijne, vände sig mot det förhållandet att samhället endast stiftar lagar och
dömer lagöverträdare utan att i skolorna
göra klart för medborgarna något av vad lagen förbjuder och vad straffet kan bli.
Många "åker dit" på grund av okunnighet.
Visserligen är lagarna så många, att man endast kan stanna inför de allra vanligaste lagbestämmelserna och straffen.
Vi på Radiotjänst och de lärare vi hade
kontakt med var av samma uppfattning som
W eijne. Han hade också hållit skolradioföredrag över ämnet "Varför måste vi lyda lagarna? " 1 Där hade han redogjort för vanliga
brott och straffen härför. Men detta var ett
ämne, där det gällde att påverka de unga, få
dem att avhålla sig från sådant som lagen
förbjöd. W eijne liksom vi på skolradion
menade att vi borde försöka finna en form,
där vi kunde konkretisera ett lagbrott och
följa den utredning, det åtal och det straff
som blev följden. En dramatisk framställning kunde här ge den rätta bilden. I varje
fall borde våra program om "Ditt land
din största förening" innehålla något exempel på de bestämmelser, lagar, som gäller
för denna "förening" och hur det går om
man inte lyder lagarna.
Ungdomen och lagen
Det tillsattes en kommitte, bestående av
landshövding Ruben Wagnsson, assessor
Allan Wirgin, Skolöverstyrelsens jurist, och
undertecknad. Vi skulle utarbeta ett programförslag.
Inför polisen och barnavårdsnämnden.
Scener av undervisningsrådet R. u b ·e. ii. ·
W a g n s s on, assessor A l l a n Wirg i n och överlärare II e n r y P e t te r s.s on.
Berättaren.
P e r s o n e r:
Kalle Persson, :.!0 . år.
Pelle Nilsson, 17
Anders Björk, 14 år.
Fru Lisa Björk, Anders mor.
Landsfiskalen.
Fjärdingsmannen.
HandiiUlden .· Jol}an Eriksson.
Fru Alnia Bergstrand.
år.
Det dröjde inte länge förrän vi hade ett
förslag färdigt. Det var två program med titeln "Ungdomen och lagen"."
Handlingen var i korthet följande: Tre
pojkar 20, 17 och 14 år hade en natt brutit
sig in i en kiosk och tagit pengar. De blev
fast och det blev polisförhör. Den som bara
var 14 år fick barnavårdsnämnden ta hand
om. De övriga åtalades och ställdes inför
domstol. Serien kom därför att avslutas med
rättegång och dom.
Här fick lyssnarna verklighetsnära, levande bilder från brott till straff. Det gav
kunskaper om hur rättsväsendet fungerar
och det bör ha varit fostrande. De elever
som följde radiospelet måste ha fått en tankeställare: brott lönar sig inte. W eijne menade, att man borde få veta något om vad
lagarna bestämmer och inte bara straffas.
Pojkarnas inbrott i kiosken var ett allvarligt
brott, men det visste de inte. Kiosken var
låst och de bröt sig in. Det var inbrott och
belagt med högt straff.
J Radiotjänsts verksamhetsberättelse för
år 1943 heter det: Bland mera uppmärksammade program under vårterminen märktes
Wagnsson - Wirgin - Pettersson, "Ungdomen och lagen", två dramatiserade framställningar om ungdomsbrottslighet.
A t t välja yr!< e
Intresset för yrkesorientering i skolradion
kom ständigt till uttryck under våra diskussioner om lämpliga programinslag. Ämnet
verkade svårt att behandla i skolradioprogram. Men skolradion kunde kanske
skapa större intresse för yrkesfrågor ute i
bygderna, aven om skolradioprogram i
yrkesorientering måste innehålla tunga inslag. Man kunde i bästa fall motverka ett
sle~trianmässigt yrkesval, där barnen väljer
roraldrarnas yrken antingen de passar eller
inte passar för dessa yrken.
Vi kom så småningom fram till att vi
kunde följa en elev genom yrkesvalet efter
skolan. Eleven lyckades och misslyckades
om vartannat men han gav inte upp. En sådan story kunde bli intresseväckande, kanske spännande.
vi
kontaktade statens arbetsmarknadskommission, som det då hette. Där fanns en
särskild avdelning för yrkesvalsfrågor Chef
rör denna var fil. lic. Einar Neymark , en bestämd men vidsynt ämbetsman . Han repre:senterade den sakkunskap vi behövde. Men
'han visade s ig också vara en god pedagog
som gav oss många utmärkta råd beträffande uppläggningen. Vi fick också hjälp
o:h stöd av riksdagsman Folke Kyling .
Bade som folkskollärare och politiker ville
han främja yrkesorienteringen vid våra
skolor.
Anders väljer yrke
Vi kunde nu samla åtskilliga uppsl ag och
sakuppgifter så att vi kunde börja utforma
programmet. För att kunna få med erforder-
liga fakta och utportionera dem i ett händelseförlopp fann vi det nödvändigt med en serie på tre progra m . Serien fick namnet "Anders väljer yrke." ' När jag efter någon
veckas arbete var på väg till Radiotjänst
med manuskripten spökade den gamla tanken i mitt h uv ud, att det jag bar i min portfölj skulle bli flera tusen lektioner Måtte det
inte bli misslyckade lektioner. Manuskripten lästes och korrigerades i det oändliga av
våra medarbetare i Arbetsmarknadskommissionen. Ämnet var verkligen svårt för
skolradion.
Serien ville inte bara meddela viss yrkesorientering. Den ville också påverka eleverna att verkligen ta yrkesvalet på al lvar.
När det gällde att påverka eller att fostra eleverna, tog vi gärna pristävlingar till hjälp.
De tävlande måste då sätta sig in i det ämne
det gällde, om de skulle kunna påräkna nå~ot pris. Det kunde bli en uppryckning, en
väckelse och få betydelse fö r elevernas sätt
att leva, att arbeta.
l programhäftet tog vi med den lista som
då användes vid yrkesorienteringen. Den
kan ha sitt intresse som en jämförelse med
våra dagars yrkesorientering.
Tävlingen i anslutning till de tre yrkesvalsprogrammen kallade vi "Min framtid"
En uppmärl<sammad pristävling
Vad sade lyssnarna om dessa program?
Den sedvanliga lyssnarundersökningen visade att programmen blev väl mottagna.
Pristäv lingen blev mycket uppmärksammad
och lockade 20 000 tävlande. l samtliga län
utom Jämtlands län hade länsarbetsnämnderna på olika sätt skaffat pengar tilllä nspriser. Vi återger klipp ur den följande termi-
Göteborgs oclt Bohul län .
J. B ertil Johan.sson, Hällesby, Gilleby.
2. Per Olov Ek elund, Göteborg.
·
Karin Johansson, Göteborg.
3. Arne Jakobsson, Mollösund .
Rune Nilsson, Hällevadsholm.
Ulla Mårt ensson, Jonsered.
Solveig Schill, Göteborg.
(Uppgift
lämnats.)
om
prissummornas
storlek har icke
Alvsborgs län.
l. Stig Andreasson, Funningens skola, Borås, kr.
250 : - .
2. Herbert Lindqvist, Söderbodarne skola, TösseTödje, ·Tösse, kr. l 00: - .
. 3. Margareta Magnusson, Torps skola, EIIPnÖ, kr.
/5:-.
Skaraborgs län.
l. Inger Wernersson, Trässberg, Saleby, kr. 50:-.
2. Birgitta Mörk, Trässberg, Saleby, kr. 40: - .
3. Arne Sträng, Timm ersd ala, kr. 30: - .
Värmlands län .
l. Arne Olsson, Högel ians skola, Årjäng, kr. 100: - .
2. Stig Johansson, Ostanås skola, Ålvsbacka, kr.
100 : - .
3. Gerd Hedlu~u, Hensgårds skola, V. Åmtervik, kr.
i5: - .
'
1\/asspriser: kr. 50:- till Vike fortsättningsskola,
Ljunggården, Karlslads fort sä ttningsskola, Skot tlanda skola, Sunne fortsättningsskola , Stra nds
folkskola, Slottsbron, Brattfors kyrkskola, Il a gfors skola.
Orebro /iin .
l. Hans }\ar\sson, Hargeskola , Hammar, kr. 400 : -
+
presentkort på en kostym.
2. Bengt Larsson, Korvike skola, Fellin gsbro, k r.
300 : - .
3. Margi t Wallin, Askers u nds stads folkskola, kr.
200 : - .
Klasspriser, l. klasspris, kr. 100: - , till klass 7 i
Askersund (Rosens klass); 2. klass pris, kr. 50: -:-• .
till klass 7 i H arge skola (Wiklunds klass) .
Viistmanlands län .
l. Bo Larsson, Berg, kr. 250: - .
2. Lisbelh Prilmberg, Surahammar, kr . 200: - .
3. Kerstin Arvidsson, Boda, kr. 150:-.
_ !{lass priser: Klass 7 c, Väs terås, kr. 100: - , kla ss
7 k, Väste rås, kr. 75:-, klass 7 b, Västerås, kr.
50:-, \Virsbo skola kr. 25 : - , Gräsbo skola
kr. 25: - .
/(opparbergs län.
l. Majvor Andersson, Nyfors, i\lalingsbo, linneduk,
kontant kr. 25:-, presentkort på kr. 10:Matts' hede rspris.
2. Ivan Andersson, Åsens folkskola, Ålvdalsåsen.
skidor, kontant kr. 10: - , presentkort på kr
10:-.
3. Anne Maj Eriksson, Hedemora stads folksk ola,
kr. 25:-.
/(/a sspriser: Nyfors skola, tennpokal, Lövsjö m
skola, keramikvas från Nittsjö, Krylbo skola, ke·
ra mik vas från Ni ttsjö, Åsens skola, Ålvdalsåscn,
keramikvas från Upsala El(eby.
Gävleborgs län .
l. Helmuth Persson, Sä ljesta skola, Järvsö, kr. 75:-
från länstävlingsnämnden, kr. 10 : - från H u sh.-s.
+bok.
2. N. E. Westberg, Knösta skola, Hälsingtuna, kr.
50: från länstävlingsnäm nd en, L äkerolp rise t.
3. Berit Fred in, Moheds skola, Mo, kr. 25:- från
länst ä vlingsnämnden, kr. 10 : - från Hush.-s.
bok.
+
Säljes ta skola, Järvsö, h ar såsom den bästa de ltagande skolan tilldelats Pixpokalen.
Västernorrlands län .
l . Tore Berger, Kiii'Vsta skola, Ma tfors, kr. 50:-.
2. Allan Calissendorf, Vivsta skola, Ostrand, kr.
40: -.
3. Rune Joha nsson, Sved jeholmens skola, Själevad.
kr. 30: - .
Jämtlan ds liin .
l. Bertil Axelsson, Storåns fol kskola, Yt terhogda l.
2. Barbro Åhlander, Nyhems folkskola, Nyhem.
3. Gunnar Nilsson, Fagerdals folks kola, H am m erdal.
(Inga priser till dessa ha~ ställts till förfogande .)
Västerbottens län:
J. Ingeborg Lundkvist, So rsele, kr. 200: - .
2 _ Maria Gerbardsson, Vännäs, kr. 125 : - .
3 . Sten Andersson, Bureå, hermod skurs vä rd kr.
100:-.
Norrbollens län.
l. Ebba Bucht, Karungi, kr. 100: _;,
2. Ann -1\fari Bergström, 1\funl(sund , kr. 75 : - .
3. Oskar Nyström, Bodträskfors, kr. 50: - .
J(lasspriser: Smedsbyns folkskola, Ncd erlul cå , kr.
50:-, Persöns folkskola, Nedcrluleå, kr. 50 : - .
Utdrag ur listan över vinnarna. Den infördes i det följande programhäftet.
88
89
Ungdom och ekonomi
Förstapristagaren har
fått sitt pris och sitt
diplom.
nens programhäfte. där man räknar upp
namnen på dem, som erhöll pris i vissa av
länen, bl a de nordligaste.
Det utdelades också rikspriser. Den som
erhöll första pris i rikstävlingen var en av
förstapristagarna i länstävlingarna på s 89.
Hu1· gick det för pristagaren?
Nu nära 40 år efteråt frågar jag mig: Hur
gick det för pristagaren? Jag lyckades spåra
honom i Göteborg, och hittade hans telefonnummer. Jag ringde sedan upp honom, och
det var roligt att höra hans röst efter så
många år. Efter några ord om pristävlingen
han vann. sade jag:
- Du som kan skriva så bra kan väl
skriva och berätta om ditt liv sedan vi träffades på prisutdelningen i radion.
90
Skriva ville han inte. Av vårt samtal förstod jag, att han var en av de många tusen
begåvningar som på den tiden inte kunde få
någon teoretisk utbildning efter folkskolan,
om de inte hade pengar. Han bodde i en
stuga långt in i Värmlandsskogarna.
Alla som tillhörde den generationen och
bodde långt från realskola och gymna<;ium
vet bäst vad det kostade med resor och inackordering. Han gick till sjöss ett slag, men
nu var han anställd på varvet och var nöjd
med sitt arbete. Vår pristagares framtid blev
inte vad vi hade hoppats på. Men när jag
lagt på luren tänkte jag: våra program i yrkesorientering med syftet Räll yrkesutövare
på rätt plats hade kanske ändå haft sin betydelse. Kanske bidrog de till att skapa en opinion för hjälp åt ungdomar, som ville skaffa
sig den utbildning de passade för.
Josef W eijne visade ett stort intresse för
skolradion och medverkade flera gånger
som föreläsare. Han var ju liksom Värner
Ryden folkskollärare och hade som han förmåga att berätta så att barn lyssnade. Hans
skolradioprogram om viktiga lagar fyllde
som framhållits en stor uppgift, och han inspirerade oss att ta upp aktuella uppfostringsfrågor i våra skolradioprogram.
En dag fick jag besöka W eijne för att diskutera skolradioprogrammen utifrån aktualitetskravet Han var alltid vänlig men bestämd och hade ett slags röntgenblick som
såg rakt igenom förslag som framfördes.
Han bjöd mig sitta ner i besöksstolen mitt
emot honom.
Nu sitter du i statssekreterarens stol,
men du kan vara glad för att du inte sitter
där på riktigt, skämtade han. Nåja, statssekreterarna hade hårda jobb det bade jag hört
en del om. Men jag tänkte: Också vi på skolradion, på de låga nivåerna, har det heller
inte så lätt. Här skall vi försöka tänka fram
och utforma olika, bra skolradioprogram,
där ett enda program blir tusentals lektioner, som kanske ibland inte fyller sin uppgift på det sätt vi tänkt oss.
Weijne började lite vackert, ungefär så
här:
- Det är särskilt ett problem som jag
tycker att ni skulle behandla. Det är ungdomen och ekonomin. Vi vet att många slutar
skolan i sjuan och går direkt ut i förvärvsarbetet. De tjänar då en del pengar, även om
lönen är liten. Men de har som man säger
"snälla" föräldrar som låter dem bo hemma
gratis. U ng domarnas pengar går då ofta till
nöjen, hypermoderna kläder, hotellbesök
osv. De skaffar sig dyra vanor. De sparar
kanske ingenting, i varje fall inget till vidareutbildning. De kommer därför att tillhöra
låglönegrupperna. När de blivit bortåt 25 år
gifter de sig kanske. Om varken mannen eller hustrun har sparat något, måste de köpa
möbler och annat till hemmet på avbetalning. Och så ska hustrun ha barn och är
därför tvungen att sluta sin anställning.
Mannen, hustrun och kanske flera barn
måste nu leva på mannens lön, som inte blivit så värst mycket högre - han saknar i
detta fall utbildning. Och så ska allt de köpt
till hemmet betalas. Det går inte. Det kan gå
illa. Kan ni göra något eller några skolradioprogram, som kan hjälpa till att få ungdomen att förstå detta, gör ni en insats, slutade Weijne, enligt vad jag minns från samtalet.
Vi skall komma ihåg att den sociala omvårdnaden för 40 år sedan inte alls var utbyggd på samma sätt som nu.
W eijnes synpunkter var högaktuella. I
massmedia, vid konferenser, i föredrag osv
återkom man till den ungdom som tidigt
började tjäna pengar, men som varken
tänkte på sitt blivande hem eller sin utbildning. Det var därför vår skyldighet att i
skolradion göra program om ungdomens
ekonomi.
Den hårda verkligheten
Ganska snart var jag igång med ett hörspel i två delar om ungdom och ekonomi
under rubriken "Den hårda verkligheten". 4
Det byggde på att en expeditionsvakt i 25årsåldern hade råkat i ekonomiska svårighe91
ter. Han hade fått en väska med pengar av
kassörskan och skulle skicka den till banken
med ett bud, en 15-årig pojke. På banken
upptäckte man att pengar saknades.
Det l S-åriga budet blev misstänkt. Expeditionsvakten hade emellertid köpt möbler
på avbetalning - han hade inte sparat något
till boet. Efter en del undersökningar och
kontroller kom man slutligen fram till att
han hade gjort de sista avbetalningarna dagen efter stölden. Hur hade han fått pengar
till det? Nu måste han erkänna. Till slut lät
det så här i hörspelet, när expeditionsvakten
förhördes av landsfiskalen (den tidens åklagare) som spelades av Stig Järrel:
- Var hade ni fått de 2 200 kronorna
ifrån som ni var skyldig möbelaffären. (Paus) Jag vill ha svar på den frågan ...
Expeditionsvakten: (nära sammanbrott)
Jag ... jag förstår ... att det är slut ... slut
alltihop ... Det var jag som tog pengarna ...
jag förstår inte vad jag tänkte på ...
Landsfiskalen: Hur kom ni åt pengarna?
Expeditionsvakten: (hackigt) Jo ... när .. .
när jag fick väskan av kassörskan såg jag .. .
att hon inte ... tryckt tilllåset riktigt ... och
därute i korridoren mellan de båda skåpen ... gick jag och öppnade väskan ... tog
med handen vadjag kunde få tag på ... fyra
tusenlappar och lite till ... och tryckte igen
låset. .. ·
Expeditionsvakten ställdes inför domstol
och fick sitt straff.
Klassen på hel~]Jänn
Länsskolinspektören i Stockholms län,
Stellan Orrgård, berättade att han kom på
inspektion i en skola på Upplands lands-
92
bygd. Lektionen skulle just börja och radioapparaten stod på lärarens bord.
- Vi har ju besök av inspektören och då
tar vi väl bort radioapparaten, sade läraren.
- Nej, nej ropade alla. Vi måste höra
vem som tog pengarna.
Stellan Orrgård och läraren kom överens
om att det var bäst att låta eleverna höra
andra delen av "Den hårda verkligheten".
Detta visade att programmen verkligen intresserade eleverna. Och det var ett gott
tecken. Sedan kan man fråga sig, om eleverna i själva verket skummade av det intressanta och tog mindre intryck av programmets budskap till ungdomen att sköta
sin ekonomi och tänka på sin utbildning, sin
framtid. Programhäftet gav vissa arbetsuppgifter. Nog kunde man räkna med att
många lärare med utgångspunkt från händelserna i programmet verkligen diskuterade den viktiga ekonomiska frågan som
programmet ville levandegöra. Och bland
de hundratusen elever, som lyssnade på
programmet, bör det nog ha varit flera tusen som i varje fall fick sig en nyttig tankeställare. Enligt lyssnarrapporterna var programmen två av skolradions allra bästa
hörspel den terminen.
l Radiotjänsts verksamhetsberättelse för
1948-1949 heter det: Uppmärksammade
blev de båda programmen under rubriken
"Den hårda verkligheten", där man i hörspelets form gav en dramatiskt laddad framställning av de ekonomiska problem som
möter ungdomen efter skolans slut.
"Den hårda verkligheten" sändes också i
finsk skolradio, sista gången 1957. Det blev
därför mitt sista skolradioprogram, fast i
finsk radio.
o
DEN HARDA VERKLIGHETE
(Klass 7-8, forts.sk.) .
Två program om ungdom och ekonomi
av HENRY PETTERSSON
Frågor och uppgifter:
1. På vad sätt misskötte
arbete?
2. Varför fick Stig det sä
på sin arbetsplats?
3. Varför blev det särskilt svårt
Stig och hans mor, när han
sjuk?
Personer:
Fröken Berg, kassörska på Industribanken
Kamrem på Industribanken
Lasse Andersson, springpojke
4. Varifrån fick de pengar till
uppehälle?
.
.
l
5. Nämn några av bamavårdsnämn-'
dens och Iattigvårdsstyrelsens. upp-'
gifter!
·
•
i
Landsfiskalen
6. Berätta historien om Perssons nya;
hus! Vad kan du lära dig av den?!
Fru Persson, kassörska pä Trävarubolaget
7. Vem var den skyldige? Varför hade!
den personen tagit pengarna?
·
Lindstedt, expeditionsvakt på Trävarubolaget
Stig Johansson, springpojke
Fru Johansson, Stigs mor
Fm Blom
Programhäftets information före programmen upptar en personförteckning och förslag till frågor och uppgifter att arbeta med. Teckningarna visar nerifrån och uppåt de viktigaste händelserna som lyssnarna
far vara med om i programmen.
!
8. Skriv en uppsats eller scen om den
personen!
9. Hur tror du det sedan gick för den
skyldige?
10. Varför blev så många misstänkta?
Berätta om varje person och tala
om vad det beroade på l
93
1:
Trafikfostran
Att fostrande inslag borde ha stor plats i
skolradion stod tidigt klart. l nte minst trafikfostran. Att i samma ögonblick nå ut
över hela landet och därmed nå alla skolor
betydde att det fanns vissa yttre förutsättningar att ge alla barn en trafikundervisning
som kunde nedbringa antalet olyckor i trafiken. Den borde också behandla olyckor på
grund av bilförarnas alkoholpåverkan och
visa de unga vad alkoholen i trafiken kostar
oss framförallt i form av lidande och människoliv. Men då gällde det att finna framställningsformer, som kunde fånga elevernas intresse och påverka dem att uppträda på rätt
sätt i trafiken och få dem att förstå att trafiken kräver nyktra trafikanter.
gick fram till bordet och sade nästan bestraffande:
- Vad har du ställt till med?
- Vad menar du? frågade jag, för jag
begrep ingenting.
Jo, vänta ska du få höra, blev svaret.
Då vi skulle hämta Radiotjänsts post visades
vi in i ett rum fullt med säckar. De var alla
till Radiotjänst, och det var tävlingsbidrag
som det stod Trafikvett på. Vi var tvungna
att hyra en lastbil för att få hem säckarna.
- Det var ju roligt, tyckte jag, men det
tyckte inte chauffören. Antalet bidrag
minns jag inte. :Vlen vi måste engagera ungdomar att sortera bidragen. Och sedan
skulle dessa bedömas. Det var ingen lätt
uppgift. Men vi lyckades få hjälp av lärare.
Juryn kunde sedan upprätta en prislista.
ha terövrat järn- och silvermärket.
i skolim skriva en av läraren godkänd upp- gärna med teckningar - över ämnet:
en trafikant bör veta. (Fotgängare, cykförare av motorfordon, annan trafikant.)
programhäftet eller andra hjälpmedel
användas. Bedömningen sker med, hänsyn
innehållet, inte till formen.
Hörspel även här
Genom Ruben Wagnsson fick vi kontakt
med Motormännens Riksförbund och dess
direktör Sture Lindgren. Han var uppslagsrik, och i samarbete med honom kom vi
fram till olika programtyper. Vi stannade
för ett program i hörspelets form, som jag
utarbetade och kallade "Göran ska ta körkort". 1 Vi visste att särskilt pojkar på den tiden
det var 1945 - såg fram mot det år
de kunde ta körkort och fick köra bil. l
hörspelet följde Göran med bilskolläraren
under övningskörning. De hade tillfalle
konstatera hur barnen uppträdde i trafiken.
är farligt att åka från en liten väg och ut pA en •tor
utan att se sig för •••
.
Det var ett helt snöbollskrig på vägen •••
Göran ska ta körkort
ett radiospel om trafikvett
Med märkesprrJV i samarbete 1/ted Motormiinnen..i,
riksförbund. (Kl. 5-8)
Märkesfordringar:
Järnmärket:
r. Teoretiska prov. Fordringar: 3 5 poäng.
Pristävling i trafikkunskap
Tävlingen som vi kallade "Trafikvett"
blev en stor framgång. En av Radiotjänsts
chaufförer stegade en dag in på mitt rum,
94
z. Praktiska prov.
,,Silvermärket:
1. Att ha erövrat järnmärket.
J.· Teoretiska prov. Fordringar: 45 poäng.
3· Praktiska prov.
/,
/ -0"r..~
. !'{'
."1'0.
~) .
IJ·
i
,;r-A" /1 ~'-~
--y ...~.
l Radiotjänsts verksamhetsberättelse för
är 1945 heter det:
Ett program om trafikvett "Göran ska ta
körkmt" hade inte mindre än 4 700 lärar·avdelningar som lyssnare, vilket var vårterminens rekord.
"Ni är ingajö1fattare"
Vi fortsatte att ge program i trafikfostrande syfte med Sture Lindgren i spetsen.
Han hjälpte oss så att programmen låg i takt
med tiden. Vid ett av våra sammanträden
gick diskussionen trögt, och något påtagligt
nytt kom inte fram. Sture var ovanligt tyst,
och då jag skämtade med honom att han
inte "hängde med" kom svaret:
- Det är väl inte underligt. Min fru fick
ett pris för en barnbok i går. Det var från
Raben & Sjögrens förlag. Visserligen bara
l 500 kronor. Men boken var refuserad av
Bonniers. Nu kommer den ut: En verkligt
rolig bok. Och ett kul namn: Pippi Långstrump. Den kommer att gå i stora upplagor. Så vi måste fira boken i går kväll, och
det blev sent.
Inte för att jag trodde på de stora upplagor som Sture drömde om. Och inte kunde
Sture ana vilka fantastiska framgångar som
väntade hans Astrid.
Däremot fick jag en annan tanke: Astrid
skulle ju kunna skriva hörspel i trafik för
skolradion. Hon var ändå författare som
hade fått pris. Och som sekreterare inom
motororganisationen kände hon till trafikproblem. Vi andra som skrev hörspel för
skolradion var i regel lärare. Ibland fick vi
höra ett otrevligt men ganska berättigat tilllägg på programkritiken:
Men ni är ju inga författare.
95
Vi bad därför Sture fråga Astrid, om hon
ville skriva hörspel åt oss. Sture kände ju till
vårt manuskriptarbete och kunde informera
om kravet på ämnesinriktade hörspel för
skolan.
Men Astrid ville inte, och det förstår man
bättre efteråt. Men under åren ställde hon
upp i ett flertal andra skolradioprogram.
Hur Sven och Bo klarade trafikprovet
Naturligtvis var vi lite besvikna för att vi
inte fick införliva Astrid Lindgren i kretsen
av skolradiokämpar för en tryggare trafik.
Men vi själva gjorde så gott vi kunde, när
det gällde trafikfostran och hittade på att utdela ett trafikrnärke till den som klarade
vissa prov. För att stimulera eleverna för
detta prov och samtidigt ge dem vissa baskunskaper sände vi två program som kallades "Hur Sven och Bo klarade trafikmärket".: Det var ett hörspel i två delar.
Vi gav också trafikundervisning i sagoform. Det var ett program med titeln "Gunnar, Kalle polis och trollen". Visst finns det
många som ogillar pristävlingar och tävlingar överhuvudtaget Men för min del var
det· självfallet att elevernas arbete med pristävlingsbidragen i direkt fostrande ämnen
betydde, dels att de fördjupade och befaste
sina kunskaper och dels att de kom att
stanna inför viktiga problem som annars lätt
glider dem förbi.
Vi gjorde ett flertal hörspel om trafiken, i
en del fall om alkohol och trafik. Många
gånger byggde vi på en trafikolycka som berodde på att någon trafikant inte följde viktiga och elementära regler för trafiken. Na-
96
turligtvis blev programmet spännande, då
man väntade på om den skadade skulle
klara sig eller inte.
De båda nämnda trafikprogrammen omnämns i Radiotjänsts verksamhetsberättelse
1948-1949, där det heter:
Under vårterminen gavs bl a två program
i trafikundervisning, vilka också gavs i repris. Det ena riktade sig till klass 1-4 och
hade rubriken "Gunnar, Kalle polis och
Trollen". I anslutning till detta anordnade
skolradion i samband med Motormännens
Riksförbund en teckningstävling om trafikbilder. Tävlingen räknade 54 500 deltagare
med 70 000 bidrag. Ett stort antal klasspriser och individuella priser utdelades, och
dessutom erhöll varje deltagare en målarbok, kallad "Med Gunnar i trafiken". Till
pristävlingen anslog bl a "1946 års trafiksäkerhetspropaganda" 5 000 kronor.
Programmet för klasserna 5-8 kallades
"Hur Sven och Bo klarade trafikprovet" och
i detta gavs anvisningar om prov i skolorna
för ett särskilt trafikmärke, som skolradion
och Motormännens Riksförbund sedan
skulle tillställa de godkända eleverna. Omkring 22 000 elever erövrade märket. Det
erhölls utan kostnad för eleverna.
Alkohol och trafikolyckor
Vid våra diskussioner med lärare kom
det gång efter annan fram att vi borde göra
ännu mer i skolradio för att visa vad alkoholen i trafiken kostar i mänskligt lidande.
Vi borde med radions hjälp kunna lägga
grunden till en livssyn, som helt tar avstånd
från alkoholbruk i samband med bilkörning
Gunnar, Kalle polis och trollen.
Trafiksaga för de yngsta. (Kl. l..c_tJ).
(Program och pristävling ~·samarbete med
Motormänn~IJ.S riksförbund.J
Personer:
Gunnar
Hans mor
Kalle Polis
Klimp}
Klamp ...
Klump
trafildron
Gunnar ..· i storgården skulle fylla
åtta år och ville ha en cykelj födelsedagspresent. Men natten innan födelsedagen hade han en så un<Ierlig dröm
o:n c!kl~r, bilar ochtrafiktrolt Idag
far m hora, vad han drömde, och ni
får också vetå, hur det gick med
cykeln.
liksom vid all annan aktivitet som kräver
skärpt omdöme, ett säkert öga och en fast
hand.
Detta var vi alla ense om. Men när det
gällde formen för en sådan upplysning och
påverkan gick meningarna isär. Att i ett
föredrag eller en intervju meddela en del
siffror av intresse var en vanlig form. Men
här gällde det ett direkt fostrande inslag. Då
måste eleverna påverkas rent känslomässigt
och därigenom föras fram till en riktig syn
på alkoholproblemet.
Någon originelllösning fann vi inte. Man
stannade för att i ett hörspel ge ett stycke
verklighet med en helt vanlig men svår trafikolycka. En kommitte tillsattes att utforma
programmet. Där utgick man från att en
chaufför hade tagit ett par supar och druckit
ett par öl till maten. Han kände sig i form,
när han sedan satte sig i sin bil och körde i
väg. Men han råkade köra på en cyklande
poj ke som åkte lite långt ut på vägen.
Olyckan var ett faktum, pojken var allvarligt skadad och måste föras i ambulans till
sjukhuset. Vi kallade hörspelet "Olyckor
som kunnat undvikas". 1 Spänningen var
stor. Skulle pojken klara sig? Under tiden
pågick utredning om olyckan och dess orsaker. Därvid gav programmet inblickar i vad
alkoholen i trafiken kostar i lidande, människoliv och pengar.
I hörspelet gavs rapporter om den skadade. och man hoppades att pojken skulle
klara sig. Eleverna fick veta allt mera om så. dana här olyckor. olyckor som kunde ha
undvikits. V i på skolradion ville gärna tro
att många fick en tankeställare och en annan inställning till de många problem som
skymtade i programmet.
98
Chauffören i hörspelet fick sin dom, och
hans körkort drogs in. Den skadade pojken
blev så småningom något bättre men tillståndet var allvarligt. Bättringen gick långsamt, men med tiden blev han helt återställd. Men många blir aldrig återställda. I
programmet betonade vi att många trafikolyckor blev dödsolyckor.
Hörspelet omfattade två delar. Det betydde att diskussionens vågor gick höga under den mellanliggande tiden.
En falsk bild av verkligheten
En dag när jag åkte buss till kontoret kom
en skolklass med sin lärare in i bussen vid
en hållplats. Klassen var utifrån landet och
vi kom att prata om Stockholm och allt möjligt, bl a skolradion. Läraren kände tydligen
igen mig för han sade ungefår så här:
- Ni sänder många bra program, spännande trafikprogram, där man väntar på
hur det ska gå med någon som skadats i en
trafikolycka. Men den svårt skadade blir
alltid bra. Men sådant är inte livet. Du vet
lika väl som vi, att en del klarar sig, en
del inte. Men i dina program klarar sig alla.
Du ger en falsk bild av det verkliga livet.
Naturligtvis kunde jag inte avfärda den
kritiken utan vidare. Att ge en falsk bild ur
livet var det vi minst ville. Skulle vi hädanefter i något falllåta en skadad omkomma?
Men blev det inte protester vid ett sådant
slut på programmet?
Pojken som omkom i trafiken
Efter att ha rådgjort med elever, föräldrar
och lärare beslöt vi oss för att sända fler trafik program. Vi utgick från en pojke med en
ny cykel som tävlade med en kamrat. I
ivern åkte de ut på stora vägen utan att se
sig för. En bil kom. Pojken med den nya cykeln åkte mitt framför den och blev påkörd.
Vi valde den händelsen, därför att det är en
vanlig orsak till svåra trafikolyckor. Vi kallade programmet "Det hade inte behövt
hända". 4
l detta program följde vi händelsen från
ambulansfården och in på sjukhuset. Diskussionerna om trafikens faror gick höga i
den skadades klass i programmet. Mycken
trafikkunskap gavs då eleverna. Rapporterna från sjukhuset var växlande. Ibland
trodde man att pojken skulle klara sig, men
ibland var hans tillstånd kritiskt. Programmet slutade med ett fingerat utdrag ur TTnyheterna. Uno Stenholm. den kända TTrösten, läste:
- Den tolvåriga pojke som skadades i en
trafikolycka i söndags avled i dag på grund
av inre skador.
Det blev dödstyst i den klass, där vi lyssnade på programmet som var inspelat.
Olika uppfattningar om programmet
På det gamla Radiotjänst hade vi varje
vecka ett allmänt sammanträde, där vi diskuterade den gångna veckans program. Naturligtvis tog man nu upp vårt skolradioprogram om den skadade pojken därför att
han avled. Särskilt de yngre kollegerna underkände programmet. Man fick inte
skrämma upp barnen. Det räckte med att redogöra för de viktigaste trafikreglerna.
Vi på skolradion hävdade, att det inte behövs någon skolradio för att informera om
trafikregler. Det kunde lärarna och polisen
göra bättre, helst i sarnmmu
trafikövningar och trafikstudier.
Men radion var överlägsen, när det gällde
att ge bilder av detta slag från trafiken och
trafikolyckorna. Då kunde eleverna påverkas känslomässigt, och man kan ställa frågan:
Är det inte bättre att så här från parkett få
uppleva en dödsolycka än att själv vara inblandad i den och kanske själv fOrlora livet?
Många barn omkommer ju i trafiken.
99
Ordförande vid sammanträdet var Hjalmar Gullberg, den kände skalden och akademiledamoten. Men nu sade han ingenting. Sven Jerring var också med, och vi
väntade att få höra hans uppfattning. Men
även han satt tyst. Efter sammanträdet talade Hjalmar med mig om skolradions program men inte ett ord om det aktuella programmet.
Något entydigt svar på frågan om programmet var mindre lämpligt fick vi alltså
inte. Vad svarar ni som läser om programmet 35-40 år efteråt?
Teknik
Den 24 okt 1932 höll rektor Conrad
Lönnqvist ett föredrag om månen. 1 I programhäftet skrev han: "Att företaga en resa
till månen skall kanske för alltid förbli
omöjligt trots planerna på en världsrymdraket"
En färd till månen
Vi blev därför överraskade när vi våren
1945 från våra radiovänner i Finland fick
ett skolradiomanuskript med titeln "En färd
till månen"." Det hade formen av ett reportage och var så spännande att det måste intressera. Lite för svårt, tyckte vi. Det borde
lättas upp, och vår vana trogen omarbetade
vi det efter bästa förmåga, och våra finska
kolleger hade full förståelse för detta.
Sven Jerring "reporter"
I detta reportage från en tänkt färd till
månen år 2 500 lyckades vi få Sven Jerring
att spela reportern. Det spelades in och vi
var spända på hur det skulle mottas ute i
skolorna. Den första reaktionen fick vi från
Sven själv. Han sade att han levde med i farden så starkt att han undrade, om han skulle
komma tillbaka till jorden igen.
-.Fram(öross
har vi en tsyto.
••• bortom
denna lätlelika berg.
Gav programmetför lite fakta?
Rapporterna frän lyssnarna var mycket
positiva. Men på en konferens som vi hade
med skolradiolyssnare strax efteråt fick vi
stark kritik från visst håll.
Det var en lärare som framhöll att programmet gav alldeles för lite fakta om månen och världsrymden. Hade vi istället valt
att låta någon expert hålla ett föredrag om
rymden och planeterna, kunde vi ha fått ut
fakta och programmet skulle ha blivit betydligt mer givande.
Vi på skolradion hade en annan mening.
Visst kunde man ha plockat in väsentligt
fler fakta i ett föredrag. Men i radioundervisningen måste vi fråga oss om vi kan intressera, engagera lyssnarna. Inte minst
måste vi försöka räkna med vad som kan
stanna kvar i minnet. Vi kan t ex utgå ifrån
att låtsasreportaget gav 15 sakuppgifter, medan ett föredrag hade kunnat ge 45 sakuppgifter, alltså tre gånger så många. Men samtidigt måste vi fråga: Hur många av de 15
sakuppgifterna i reportaget minns eleverna
om t ex 25 år och hur många minns de av
föredragets 45 sakuppgifter efter samma
tid? Och för övrigt: Enbart ljudet förmådde
kanske inte att bära ut 45 sakuppgifter utan
risk för att eleverna tröttades, särskilt om
spänningsmomentet saknades.
Vi menade således att lyssnarna efter 25
år kom ihåg många av reportagets l 5 sakuppgifter, medan de hade glömt nästan alla
av föredragets 45 sakuppgifter. Spänningen,
den levande framställningen och särskilt
Svens inlevelse, som nästan kom lyssnarna
att glömma att det var en fantasiprodukt, betydde att man mindes vad man fick veta.
Siffrorna vi byggde på var visserligen bara
antaganden. Men på skolradion hade vi
många gånger fått belägg för att man minns
mycket mera av en spännande framställning
än av ett "stillastående" föredrag.
Ingen kunde då ana att den första månfärden skulle kunna genomföras redan
1969, alltså 531 år tidigare än vi och våra
finska kolleger hade trott. l våra läroböcker
har vi nu fotografiska landskapsbilder från
månen i stället för de teckningar vi tidigare
haft. Vi var alltså mer än ett halvt årtusende
efter vår tid.
Tusenmilafärd på en sockerhit
I mitten av 40-talet blev atomforskning
högaktuelL De båda atombomberna som
satte punkt för andra världskriget gav
skrämmande bilder av de oerhörda krafter,
som forskare och tekniker hade lyckats frigöra och använda i krigets tjänst.
Endast en och annan bok om atomer och
atomkraft gav den orientering som folk i allmänhet kunde tillgodogöra sig. Men skolböckerna hade inte hunnit med. Det var
därför ett typiskt ämne för skolradion, som
snabbt kunde nå ut till skolorna med det
som den nya tiden krävde.
Den tekniskt kunnige överläraren Gösta
Brismar skrev ett manuskript. Han kallade
det "Tusenmilafard på en sockerbit". J Så
mycket energi kunde frigöras vid atomklyvning.
Men både Gösta själv och jag ansåg det
vara ett så svårt ämne att behandla i radio,
att vi tvekade att placera in det i programplanen. Men vi var envisa, skrev om manuskriptet var för sig, strök och ändrade i varandras manusförsök och hade hårda diskussioner med andra lärare.
Försökssändning till en skola
Till slut beslöt vi att spela in programmet
och sända det på försök till någon skola. Efter den reaktion och den kritik vi då mötte
kunde vi åter skriva om manuskriptet.
Vi vände oss till rektorn för Gärdesskolan
i Stockholm, fil. dr Gustaf Kaleen, som var
villig att tillsammans med lärare och en eller
ett par klasser avlyssna programförslaget
Televerkets tekniker ordnade ledningar och
högtalare i Gärdesskolan.
Efter några dagar sändes programmet lokalt till Gärdesskolan. Gösta och jag lyssnade i klassen. Egentligen kändes det rätt
obehagligt, för något större intresse för vårt ·
atomprogram kunde inte märkas hos eleverna. Men för all del, en och annan tycktes
lyssna, och de flesta fyllde i de sakuppgifter
som det fanns plats för på det arbetsblad vi
hade delat ut.
Det kändes skönt när programmet var
slut. Det hade varit värre än den svåraste
tentamen. Den kritik vi fick &v Gustafs lärare var mycket hård. Den var väl underbyggd, och de synpunkter och de positiva
förslag vi fick av Gustaf var mycket värdefulla. Vi beslöt oss för att åter skriva om och
förenkla programmet. Till slut vågade vi oss
på att sätta in programmet i planen för terminsprogrammen.
Programmet sändes i radio
Och en vacker dag sändes vårt atomprogram. Då var vi inte fullt så nervösa, som
när vi avlyssnade den första editionen tillsammans med Gustaf, lärarna och klassen.
Hur gick det? Något "stjärnprogram" blev
det inte. Men vi hade givit något som skolorna inte hunnit ge.
Programhaftet inneholl ett flertal teckningar
svalan Kivitt, som kämpade den långa flygvägen över havet mot söder och uttröttad·
hamnade på en båt. Sjömannen, som tog sig
an lilla Kivitt, blev nästan elevernas idol.
Och vad de lärde sig mycket tillsammans
med Kivitt nere i de varmare länderna. De
fick t ex veta hur man gick och plöjde på ett
ålderdomligt sätt nära pyramiderna i Egypten.
Detta program gick i repris flera gånger
under de följande åren. Det stimulerade oss
att producera flera program för skolradions
yngsta lyssnare. Men det dröjde några år innan lågstadiet kunde få egna programhäften
och egna program.
Underhållande program
Målsättningen när det gällde lågstadiet
var bl a att ge våra yngsta elever någon
form av underhållning. Medan eleverna i
Sändningar för de yngsta
Flyttfåglarna far till varmare länder
Visserligen var en del av skolradioprogrammen mycket enkla och byggde på ett
ordförråd som även lågstadiets elever i regel
var förtrogna med. Men allt flera efterlyste
program, speciellt skrivna och framförda
för lågstadiet.
Den kända lågstadieläraren och författaren Irja Browallius ombads skriva ett sådant
program. Hon författade då ett manuskript
som hon kallade "Flyttfåglarna far till varmare länder". 1 Det borde tilltala lågstadiets
elever, även om det hade ett innehåll som
också kunde rikta sig till de övriga stadierna. Det var en berättelse om den lilla
104
tätorternas skolor ofta hade möjlighet att på
teatern se och höra sagospel var det sällsynt
att de små skolorna i glesbygderna fick vara
med om något sådant.
Det ansågs att en del folksagor från olika
tider och olika länder borde dramatiseras
för skolradion. Bl a valde vi den kända tyska folksagan "Hans och Greta". 2 Den hade
vissa inslag som vi ogillade. Vi löste då problemet på det sättet att vi försiktigt justerade
sagan så att de icke önskade inslagen kom
bort. Den mottogs väl av de flesta skolor.
Men det är anmärkningsvärt att en del lärare i sina rapporter kritiserade just de inslag som vi tagit bort. De utgick inte från
vår radiobearbetning. Det var otacksamt att
vara skolradioproducent i ett dylikt fall.
FULLA MED
1-m~ FINNS ~ELA l<l~TOR.
DYR.BAR.I-IE:TEQ..
sagospel för de yngsta.
Personer:
Hans
Greta
Fadern
styvmodern
Häxan
dag får du följa med Hans och
Greta in i den stora skogen och till
den fula häxans underliga hus. Du
kan se både barnen och häxan på bilderna här i häftet. Och du kan. också
se den snälla fadern och den elaka
stvvmodern.
-Innan du lyssnar på detta program,
bör du se noga på bilderna och läsa
det, som står under dem. Då förstår
du sagospelet bättre.
:lrbct.~uppgifl:
FiirgHigg hil<lt>rna ~
Ur programhäftet som innehöll ett tiotal teckningar till sagan.
-
•
I<ARA3TE MltiA eAR.N 1 VAO
E.FTER. ER..
Teckningar av Eric Bojs.
Elsa Beskows 'Tant Grön, tant Brun och
tant Gredelin"' var en omtyckt barnberättelse som många önskade som skolradioprogram. Men här fordrades en radiobearbetning helst med inlagd musik, om den
skulle komma till sin rätt.
Det föll på min lott att göra ett första försök till bearbetning och sända till författa- .
ren. Vi räknade med att ElsaBeskowsedan
skulle kräva omarbetningar av åtskilligt i
vår version.
Elsa Beskow svarade snabbt. Hon tackade för radiobearbetningen som hon tyckte
mycket om.
Programmet kom att tillhöra de mest
uppmärksammade på lågstadiet och sändes
därför i repris.
____
Knubben- en fl'eriefigur av Börje
Löfving
Men hur väl dessa underhållande program än mottogs i skolorna fick vi inte
glömma att programmen för de yngsta
också borde ge fakta. Det hade Irja Browallius visat med sitt program om flyttfåglarna.
Då kom folkskolläraren Börje Löfving till
vår undsättning. Han skrev program om
djur, där hans seriefigur Knubben b! a lärde
känna djur nerifrån malfjärilar och kycklingar upp till de stora älgarna. (Programmen "Knubben och djurbarnen" 4 och "När
Knubben red på farbror Älg". 5) Berättelser
om djur intresserar de allra flesta harn, och
ju mer de lärde känna Knubben ju mer
tyckte de om programmen. Klippen ur programhäftet är ett typiskt exempel på hans
programuppläggning. Programmen blev
vande inslag i lågstadiets naturorientering.
106
..
Når
Knubben
;:
: -, -red på farbror Alg • .
-
-- ::--
__
-_:--
I det här programmet blir ni
kanta med Knubben. Harrät en
pojke på 6 år, . ()m ni tycker om
nom,. så kan,ske n~ katl få höra om
nom Lskolradio flera gä,nger~
Knubben tycker om att gå i SK<)geJn .
Och så tycker han mycket .om
-
Sllipp då l
Mossan. flår är
mjvk ocfl fin.
Knubben och djurbarnen
Program· av
Berättaren
Knubben
Lågstadiet ville ha flera program
BöRJE LöFVING
PERSONER:
Mamma
Pappa
Hönan Malin
Fru And
Stina Borrman, känd lågstadielärare och
läroboksförfattare, var en varm anhängare
av skolradion. Hon och många andra ville
ha flera sändningar för lågstadiet. Själv
medverkade Stina med program vid olika
tillfallen, men då hon var upptagen av andra
, ville hon att jag skulle skriva program för lågstadiet. Men jag kunde ju inte
......,_--llågstadiet. Men Stina gjorde dock gällande
1 cm
att jag kände till de inslag som skolradion tidigare sänt för lågstadiet. För övrigt hade
både hon och många andra lägstadielärare
kommit med så konkreta förslag, att även
jag borde kunna författa och arrangera program för lågstadiet. Hon menade att man i
all enkelhet kunde göra radiospel om bl a
hur man bör uppträda borta och hemma,
ute i naturen och bland kamrater.
Hemma i Lillebo
Uti vår hage ...
Radiospel för de yngsta av
HENRY PETTERSSON
Lilleho är en liten vacker gård
ute på landet.
Där hor Stina och hennes bror Lars
~)Ch
deras föräldrar~
som vi kallar
farbror Johan och tant Elsa.
Det är en söndag fram på våren.
Stinas kusin Eva från staden
har kommit till Lilleho över söndagen.
Flickorna hittar på så mycket r()ligt,
när de träffas.
V ad de roa.r sig med den här sönf]agen,
får du veta i programmet.
Frågor och uppgifter:
l. Säg någQt, som du lärde dig i prograii1med
Efter en viss tvekan beslöt jag söka förverkliga Stinas önskemål i en serie som jag
kallade "I Lillebo". 6 Det blev enkla verklighetsnära hörspel, som mynnade ut i varsamma försök att påvisa vad som är riktigt
och oriktigt i det som barn gör. Sidan ur
programhäftet gäller förhållandet till djuren
- att peta i en myrstack är att förstöra myrornas hem.
När jag skrev programmen om Lillebo,
mindes jag flera gånger kritiken mot oss lärare som skrev skolradioprogram: "Ni är ju
inga författare". Det verkade hämmande.
Programmen om Lillebo sändes i både
finsk och norsk skolradio.
2. Skrivu:pp farbror Anders 1~~~E:?~~
~c,>
·····(jtJJ~J
Allmänt om programmen
U r Radiotjänsts
verksamhets berättelse
Under läsåret 1948-1949 har sänts 16 7
program för folkskolorna, däri inräknat 20
lektioner i danska, norska och engelska.
Fortfarande är hörspelen och sångstunderna
de mest uppskattade programinslagen, men
vissa föredrag med dramatiskt stoff kan
ibland - av inkomna lyssnarrapporter att
döma - slå bättre ut än de flesta hörspel.
Sten Bergmans och Eric Lundqvists föredrag har sålunda räknats till "topprogrammen".
Av rapporterna framgår vidare, att lyssnarna mest uppskattar resekåserier, djurskildringar samt rent praktiska och fostrande programinslag. Vid omröstning om
terminens bästa program placerades två
program om alkohol och trafiksäkerhet under rubriken "Olyckor som kan undvikas"
som de kvalitativt sett bästa under vårterminen.
skolradion- sista bladet i
läroboken
Det andra världskriget
Att radion med ljusets hastighet kunde
nå 1-1t över landet var dess styrka.
Nu är vi så vana vid radio att vi inte
tycker det är märkvärdigt. Men då radion
var ett nytt kommunikationsmedel var den
en märklig sak. I en tid då det hände mycket
110
var skolradion en stor tillgång. Under 1940talet växte Europas nya karta fram. I olika
skolradioprogram följde vi denna utveckling. Inte alltid fick programmen en sådan
utformning att de vid omröstningar placerades bland de bästa programmen. Men det
betydde ändå att skolan och dess lärare fick
hjälp, när det gällde undervisningen i nutidshistoria och därmed om länder och folk
efter andra världskriget. Skolradion blev det
"sista bladet i läroboken".
Då andra världskriget slutade
Mitt starkaste minne av radion som det
"sista bladet i läroboken" har jag från måndagen den 7 maj 1945. Vi skulle då sända
skolradions avslutningsprogram för läsåret
1944-1945. Det var just under andra
världskrigets kritiska slutskede. Ruben
Wagnsson, undervisningsråd och politiker,
och därför lämplig talare i detta fall, skulle
berätta om händelserna och avsluta terminen.
Vi hade repeterat programmet som skulle
sändas på ordinarie skolradiotid, kl 13.00.
Så där tio minuter före detta klockslag kom
hallåmannen Åke Engerstedt nästan halvspringande in i vår studio varifrån programmet skulle sändas. Han skulle nu leda eftermiddagens sändningar. Åke Engerstedt och
Uno Stenholm alternerade nämligen som
uppläsare på TT och hallåmän på Radiotjänst.
Åke var sig inte riktigt lik. Han nästan
stammade då han sade:
- Det är fred, ja det är fred.
Åke hade just haft kontakt med TT:s
radioredaktion, och då fått denna stora nyhet.
Då Åke var TT-redaktör hade man lärt
sig betrakta honom som vederhäftigheten
själv, men nu stod vi undrande.
- Vi tror vi får meddela det i TT om ett
par timmar, fortsatte Åke. Tyskarna har kapitulerat. Då blir ju Norge fritt. Och Danmark är ju redan fritt som vi vet.
Detär/red
Ruben Wagnsson sade inget. Han bara
lyssnade. Så gick han fram till den stora flygeln som stod i studion, vecklade upp sitt
manuskript, lade det på flygeln och började
skriva.
I hans manuskript stod det att Danmark
var fritt. Och nu lade han till något i den här
stilen: Och nu väntar vi på att även Norge
skall bli fritt kanske inom ett par timmar.
När jag såg Rubenstillägg blev jag rädd.
Tänk om det var fel, ett rykte bara från
främmande radiostationer. Och jag som var
ansvarig för programmet. Hur skulle det
gå? Mera hann jag inte tänka, för nu lyste
kontrollampan grönt. Det betydde att mikrofonen var inkopplad för sändning. Den
rutinerade Åke steg fram till mikrofonen
och påannonserade programmet, lugnt och
behagligt som om ingenting hänt.
Och så sändes programmet. När Ruben
sedan i sitt tal övertygande sade att vi inom
ett par timmar väntade på att även Norge
skulle bli fritt, underförstått att kriget var
slut, sjönk jag ihop på en stol. Nu var det
sagt. Ingen återvändo.
Fredsbudet
Omedelbart efter programmets slut begärde TT att få komma in för en extra nyhetskommunike. Åke och vi andra gick in i
Åkes lilla hallåmannastudio under förlamande tystnad. Och så kom TT. Det var
Uno Stenholm - den kända TT-rösten
som läste meddelandet om att Tyskland
hade kapitulerat. Kriget var slut. Vi satt
tysta i den lilla studion. Hur länge vet jag
inte. Men så sade någon:
- Men Åke, du ska ju sända program.
- Javisst, ja, sade Åke och bläddrade i
sina papper och fick fram dagsprogrammet.
Varken Åke eller jag kan så här efteråt
komma ihåg vad det var för ett program,
men jag tror att det var ett neutralt musikprogram. Åkes tystnad efter TT-meddelandet var nog det lämpligaste programinslaget.
Var skolradion först med fredsbudet?
Nyhetskommuniken om freden var ju
inte skolradio. Men Rubens tillägg, och
TT:s snabba anslutning till programmet
måste betyda att skolradions lyssnare var
bland de första som fick del av den stora nyheten att andra världskriget var slut.
Från våra fönster, Kungsgatan 8, hade vi
en utmärkt utsikt över Kungsgatan. Vi såg
då hur folk stannade, gick fram och tillbaka
medan det kom alltfler människor. Efter en
stund var hela gatan fylld av folk. Det gick
inte att arbeta. Alla bara sprang omkring
som förbytta. Nu går jag hem- det var min
enda tanke. I trappan mötte jag radiochefen
Yngve H ugo i sällskap med statsministern
Per Albin Hansson. Per Albin, som han
III
Arne Okkenhaug
och Henrik Bergli nd .
Sten-Sture Al lebeck.
Gustaf Ögren och
Henry Pettersson-Pederby. tre rad ioproducenter. som njöt
av berömmet.
Det äldsta bildningsmedlet
mest kallades. hade under de mörka krigsåren gång erter annan talat till det svenska
folket via radion . Det var inte alltid så roligt,
och ibland hade han väl nödgats bygga på
halva sanningar. Men nu kunde han berätta
att kriget va r slut. Visst måste det ha känts
befriande för honom a tt få göra det efter de
mörka åren. Oc h det va r han verkligen förtjänt av.
På vägen hem kände jag det som om jag
varit med om skolradions. ja radions hittills
största dag.
Och jag tänkte på hur befriande det nu
måste kä nnas för vara nordiska rad iokolle-
11 2
go r. särskilt Arne Okkenhaug, den norske
skolradiochefen som vi så ofta sammarbetat
med . U n der kriget hade han beordrats läsa
TT-telegrammen på Rikskringkastingen .
Men i studion satt då soldater med pistoler,
beredda att inskrida, om Arne sade något
som riktade sig mot de makthavande.
Men till slut lämnade Arne Rikskringkastingen och lyckades fly till Sverige och medverkade i våra radioprogram liksom hans
radiokollega Andreas Bjerkomp, som senare blev norsk skolradiochef och ägnade
det nordiska skolradiosamarbetet sitt stora
int resse .
statens folkskolinspektörer om
skolradion
Vi sökte stå i ständig kontakt med våra
lyss nare från klasslärare till skolchefer på
ölika nivåer. l regel fick vi då del av kritik,
synpunkter och uppslag som var oss till
ovärderlig hjälp vid det fortsatta programarbetet.
En gång då statens folkskolinspektörer
var samlade till sedvanligt möte i Stockholm, passade vi på att bjuda in dem till ett
möte dagen efter på Radiotjä nst för att diskutera skolradion .
Alla hö rsammade inbjudan , vill jag minnas. l varje fal l blev det ett givande sammanträde, där åtskilliga uppslag ventilerades oc h förslagen korsade varandra. De
fles ta var mycket nöjda med våra progra m
och rentav berömde många av dem, så att vi
programproducenter liksom steg i vår egen
aktning. Men innan överläggningarna avslutats var det en folkskolinspektör, som tidigare suttit tyst, som nu begärde ordet och
sade något i den här stilen:
- Det har sagts så vackra saker om skolradion. Men på mina inspektionsresor har
jag märkt att eleverna mest sitter och ritar
slöhetsgubbar under rad iolek tionerna. Jag
113
ring, Olof Forsen och Nils Linnman i _spetsen. Antalet lyssnare steg ju i snabb takt
(130 000 år 1943, 630 000 år 1950 om man
utgår från antalet rekvirerade programhäften).
Alla program var inte bra
Det blev tyst. obehagligt tyst. Fr v Karl Kärre. l ng var Andersson, Henrik Berglind och Ruben Wagnsson.
är rädd för att skolradion är en kräftskada
på vår reguljära undervisning. Låt oss därför återvända till
boken, vart äldsta bildningsmedel.
instrument, radion som förmedlare av det
talade ordet,
dettalade ordet, vårt äldsta bildningsmedel.
Mina slutord
Det blev tyst. obehagligt tyst. Ordföranden lngvqr Andersson, historiker och leda. mot av Svenska Akademien, såg en aning
frågande ut. Undervisningsrådet Karl Kärre
satt sammanbiten och lienrik Berglind
bredvid Ruben Wagnsson tycktes elda upp
hon~)ln till någon form av försvar. Men nu
reste sig l ngvar det var ju tid att hålla avslutningstalet Han tackade deltagarna för
alla innehållsrika inlägg med kritik och uppslag som skulle bli till god hjälp, när man
sökte göra radion till ett allt bättre bildnings114
IJ.n snabb utveckling
Det var alltså under åren l 94 3 -l 9 5O
som jag närmast under föredragschefen och
skolradiochefen svarade för de svenska
sändningarna till dåvarande folk- och fortsättningsskolorna. När jag nu 35-40 år efteråt kritiskt ser tillbaka på dessa år, är jag
ganska nöjd med det som vi med hjälp av
skickliga och intresserade fackmän och lärare kunde åstadkomma. God hjälp fick vi
också av radions eget folk med Sven Jer-
Samtidigt kan jag tyvärr konstatera, att
inte alla program motsvarade de krav man
borde ha ställt på dem. Det berodde bl a på
ambitionen att sända så många program
som möjligt. I viss mån var anledningen
också den att man ville finna nya former för
verksamheten och därför experimenterade
lite för mycket med olika programtyper. Jag
tror därför att skolradion skulle ha vunnit
på att man begränsat antalet program till
kanske hälften och i varje fall endast sänt
program som genomarbetats mycket noga
och som man i förväg kunde bedöma som
radiomässiga.
Vi var nog också lite undfallande, när det
gällde vissa förslag från statliga utredningar
och ledande pedagoger. Det var då liksom
nu populärt att bygga upp undervisningen
kring vissa intresseområden för att skapa
riktiga helhetsbilder. Men var det en lämplig lösning för skolradion?
V i ansåg oss dock böra gå pedagogerna
och en statlig utredning 1 tillmötes och sända
en programserie "Medelhavsområdet", ett
utmärkt uppslag i skolans reguljära undervisning. Men jag för min del ansåg att skolradions program skulle vara punktstudier,
som den enskilde läraren och klassen kunde
placera in i sina egna intresseområden. Det
kunde annars lätt bli så att skolradion kom
med sina intresseområden och kolliderade
med klassens intresseområden. Och läroboken slutligen hade kanske andra intresseom-
råden, som krockade med skolradions och
klassens egna intresseområden.
Men vi sände emellertid programserien
Medelhavsområdet. Det skulle vi inte ha
gjort. Jag fick det ena telefonsamtalet efter
det andra, där man fick höra hur vi missskötte skolradion. Programserien kom med
så mycket stoff, så många synpunkter och
översikter och så mycket prat, att det gick
runt i huvudet på barnen.
Vi saknade bilden
Vi som hade hand om språkljudet som läromedel saknade bilden utom de få bilder
som reproducerades i programhäftena. Vi
hade många förslag, som skulle ha blivit
strålande program, om vi haft bilden också
med i sändningen, trodde vi. Vi fantiserade
om TV, men den dröjde.
Min efterträdare
Själv lämnade jag radion 1950 och övergick till läromedelsbranschen. skolradion
hade nu som chef fått fil. dr Gustaf Ögren,
som tjänstgjort både som folkskollärare och
lektor. Däremot hade han ingen erfarenhet
från skolradions verksamhet. Det hade däremot min efterträdare och lärarkollega
Gösta Blixt.
Gösta hade under flera år varit en av
skolradions rapportörer. Rapportörerna
hade till uppgift att på särskild blankett ange
varje skolradioprograms brister och förtjänster och ge en kort sammanfattning om
hur det mottogs i klassen, om programmet
kunde engagera och intressera eller om det
lämnade flertalet lyssnare mer eller mindre
oberörda.
115
dagens samhälle finns inte ekonomiska möjligheter att producera så värst många sådana
TY-program. Låt oss dät:{ör återvända till
skol radion.
l stället för böcker som inte finns
Gösta Blixt i kretsen av unga medverkande.
Göstas rapporter var alltid utförliga och
vederhäftiga. även om de kunde vara obehagliga. Men de lärde oss mycket.
Alla på skolradioavdelningen var överens
om att Gösta Blixt skulle anställas efter mig.
Han blev nu den ende på Radiotjänst som
kände till de allmänna skolradioprogrammens problematik. Men Gösta avancerade
inom radioföretaget och lämnade skolradion efter några år.
Ge oss skolradio i ny form
Hur gick det med skolradion. då TV
kom? Att den i många avseenden kom i underläge är självklart. Mindre självklart är
det att skolradion skulle försvinna. Jfr Bert
Ramboldt-; uttalande s 134. För min del vill
jag sluta med följande programförklaring.
l vår tid där så mycket ändras i allt hasti116
gare takt kan en del skolböcker bli mer eller
mindre inaktuella medan de ligger i tryckpressarna. Detta talar för en skolradio som
verkligen är "sista bladet" i skolboken. Men
den bör vara en kombination av skolradio
och skol-TV. Här behövs både text och bild
liksom i skolboken. Så har också skett i viss
utsträckning.
Korta, väl tillrättalagda program, skulle
säkert hjälpa till att korrigera föråldrade
skolböcker. Dessa program skulle utan
större kostnad kunna sändas som stillastående skol-TV med foton och teckningar
från och om aktuella områden som behandlas.
Att de historiska hörspelen är bortraderade från terminsprogrammen är anmärkningsvärt. Naturligtvis skulle TV -inspelningar av historiska program vara överlägsna skolradions tidigare hörspel. Men i
Flera av de skolradioprogram som
nämnts i denna bok skulle kunna bearbetas,
aktualiseras och sändas på nytt. Många elever skulle säkert tjusas av "Torparflickan
som blev världsberömd", ryckas med i händelsen "Dackefejden" och uppleva "Kristioas tronavsägelse", "Västerås riksdag",
"Armfeldts karoliner" och deras dödsvandring över fjällen för att nämna några exempel. Hörspelen om alkohol och trafik och
om ungdom och ekonomi m m kunde i moderniserad form väcka till eftertanke.
Någon kanske invänder, att det där kan
eleverna läsa om. Det kan de flesta inte, därför att i våra skolor har man inte råd att
köpa böcker och läsa om dessa händelser.
Det kärva ekonomiska klimatet i våra
skolor bjuder oss att använda de resurser
som finns till överkomligt pris. skolradiosändningar är ett billigt alternativ som kan
ge levande kunskaper.
Barnens läsförmåga är dålig. Väl avpassade radioprogram bör kunna bibringa barnen större kunskaper och väcka ett större
intresse än knagglig läsning i en bok.
Det är ju omvittnat att barn inte läser
böcker i samma utsträckning som förr. Varför inte en skolradio som bl a sänder "väckande" avsnitt i barnböcker med spännande
inslag. En skådespelare läser fram till den
händelse, där spänningen når sin höjdpunkt. Eleverna får veta att den bok man
läste ur, kan de själva läsa vidare ur. De kan
låna den i biblioteket. Av samma författare
kan de läsa flera: lika spännande berättelser.
Dramatiserade inslag skulle också locka till
läsning av böcker.
Radioteatern finns kvar för låg- och mellanstadiet enligt planen för höstterminen
1982. Men ämneshörspelen är bortraderade, åtminstone i det tryckta material som
jag tagit del av. Varför? Och ännu en fråga i
sammanhanget.
Vad skulle inte skolradion kunna betyda
för sångundervisningen? Här bygger ju undervisningen helt på hörselföreställningar.
Att spela skivor räcker inte. Varför inte utnyttja radion istället för koppla bort den
som läromedel vid sångundervi_sningen.
Men värna om namnet skolradio. Annars
kan program som är avsedda för skolan
komma bort i det rika utbudet från Sveriges
radio, även om det gäller utbildningsradion.
Vad skolan behöver är skolradioprogram
som är levande, spännande hörspel eller berättelser, som fångar elevernas intresse. Intresseområden är ingenting för skolradio
och skol-TV. Det sköter skolorna själva.
Att se bakåt /ör att kunna se framåt
Denna bok ingår som en volym i serien
A,rsbäcker i svensk undervisningshistoria.
Syftet med årsböckerna är inte minst att se
tillbaka på vår skola under åren som gått.
Endast genom att se tillbaka kan vi lättare
skönja framkomliga vägar framåt. Vi skall
lära av misstagen, så att vi inte gör om dem.
Och vi skall analysera de framgångar vi
gjort och dra nytta av dem i vår fortsatta
strävan mot en allt bättre skola.
117
Röster om skolradion
l det följande berättar några av skolradions lyssnare och medverkande, hur de
upplevde skolradion som nytt läromedel.
För att inte påverkas av min framställning
har de inte tagit del av denna. Men det är i
stort sett samma erfarenheter och synpunkter som mina. Skulle denna bok i framtiden
utnyttjas som primärmaterial vid behandlingen av t ex de nya tekniska läromedlen
under 1900-talet ar det av stort värde att
kunna hänvisa till !lera röster från dem som
var med under skolradions genombrottsår.
Nils Annerud
Som lyssnare och medarbetare
Arbetsskolan
Att påminna sig skolradions första decennier är som att bläddra i den svenska folkskolans historia åren I 920-19 50.
Perioden kännetecknas av sjudande liv.
Nya ideer och personligt engagemang växte
ur I 919 års undervisningsplan. Teorier omsattes i verklighet. Folkskollärarkåren rekryterades bland ungdomar med praktisk
skolning i arbetsliv och folkrörelseverksamhet Vi eldades av idealism och var öppna
för vad som rörde sig i samhällsliv och återspeglades i skolans målsättning. Seminarietiden ersatte eller kompletterade den for-
118
mella skolning vi gått miste om, men knöt
framför allt kontakter med människor, ideer
och praktiska uppslag som gav oss stimulans att bygga vidare.
Lösenordet var arbetsskola. Och i centrum sattes den enskilde eleven. Differentiering inom klassens ram lät lärt och bestickande. Grupparbetet blev en ny och spännande möjlighet. Och knappheten, oftast
obefintligheten av tillrättalagt undervisningsmaterial, 'tvang fram uppfinningsförmåga och nödvändighet att hjälpa sig själv
efter bästa förmåga. skolbiblioteket blev en
verklig kunskapskälla och de självframställda arbetsböckerna ett hjälpmedel.
Spännpapper vid sidan av svarta tavlan kom
till heders i arbetet. Sjöholm-Goes fantastis119
ka handledningar i hembygdskunskap var
en guldgruva, och Eric Bojs förtjänar att
nämnas med ett flöde av fantasifulla och stimulerande arbetsblad.
1934-1942 var jag byskollärare i en B3skola i norra Östergötland i V ånga socken.
Det innebar att jag undervisade i samtliga
årskurser i samma lokal på samma gång.
Min företrädare hade varit lärare vid skolan
i 35 år. Jordmånen var god för nyodling.
Mina båda första lärarår i min födelsesocken Almundsryd hade fört mig i kontakt
med lärarkamrater och skapande arbetsgemenskap. Men nu var jag hänvisad till min
egen lilla teg på kunskapens fält. Visserligen
fanns det fyra B3-skolor i socknen, vilket
gav möjligheter till utbyte av praktiska tips.
Men i stort hade jag mitt eget dussin 7-13åringar att vara tillsammans med.
Skolradion kom till den lilla skolan
Då kom skolradion till oss! Lärarbostaden var sammanbyggd med skolsalen, och
genom förbindelsedörren flyttade jag in min
ägandes batteriradio, köpt på avbetalning.
Ackumulator plus ett otal anodbatterier i salig åminnelse. Den öppna dörren blev en
symbol. Nya vägar mot världen öppnades.
skolradiohäftena väckte nyfikenhet och disposition och sändningarna blev en verklig
injektion. Sällan var det så dödstyst som när
det senaste terminsprogrammet för skolradion delades ut för ny bekantskap.
Redan från början var skolradions målsättning klart uttalad: Skolradion var ett
hjälpmedel. Den ämnade inte ersätta läraren
utan ge denne möjligheter, alternativ.
120
J en B3-skola är lyssnandet en förutsättning. De regelbundna "tysta övningarna"
ger respekt för det talade ordet. Och när nya
röster kom till oss via högtalaren hade vi
god träning i att uppfatta. En speciell fördel
var det också att föräldrarna ofta samtidigt
lyssnade på programmen i hemmen i denna
en-kanaliga tidsålder. Man kunde samtala
om programmen efter skolans slut. Det blev
en naturlig kontakt hem-skola-samhälle.
skolradion skärpte alltså förmågan att
lyssna, uppfatta och engagera. Vad som för
vår del fördjupade kontakten och ökade intresset var de återkommande tävlingarna,
som innebar att vi fick sända in bidrag i ord
och bild. Några elever var särskilt flitiga och
uppslagsrika och placerade sig på en hedrande plats i prislistan. Deras bidrag lästes
ibland upp i kommande program, de fick
uppmuntringspremier och omnämnanden.
Och själv blev jag tänd på det nya mediets
möjligheter.
Jag kom med på utbildningskurser, planeringssammanträden och efterhand in i
skolradiokommitten 1945. Genom denna
kommitte skapades en fortlöpande kontakt
mellan skolvärlden och Radiotjänsts programledning och tekniska medarbetare. Det
var ett rådgivande organ inom vilket planerare bytte erfarenheter och drog upp framtidslinjer. Man mötte nyheter som centralradioanläggningar och försökte komma till
rätta med avlyssningsförhållanden, sändningstider och anknytning till kursplaner
och skolschema. Hösten 1945 knöts t ex för
första gången kontakt mellan skolradions
ledning och producenter samt lärarutbildningen vid seminariet i Linköping. Man diskuterade målsättning och gav praktiska råd.
Mina första skolradioprogram
Rekryteringen av medarbetare i programproduktionen var en huvudfråga. Intresset
ökade och programutformningen varierades. Ett antal aktiva lärare i skilda delar av
landet och olika skolformer var regelbundna rapportörer som kritiskt följde programmen och angav synpunkter. Efter att
flera år ha varit rapportör gjorde jag mina
första skolradioprogram, en serie historiska
dramatiseringar från medeltiden. "Roland
blir riddare", "Mats blir mästare" (Jfr s 122)
och "Bertil blir bonde". Jag tjänstgjorde ett
par sexveckors perioder som praktikant på
skolradion och kom mera påtagligt in i
verksamheten. Efter hand kom flera kolleger in i samma goda mönster.
Tillsammans med intendent Torsten Althin vid Tekniska museet kom Edison-rapsodin "Varde ljud och ljus". Särskilt minns
jag några samhällsorienterande program
tillsammans med Holger Nilsson och under
överinseende av "Håpe" (Henry PetterssonPederby). Regionalt från Östergötland
gjorde vi ett par program med motto Ungdomen och föreningslivet.
Tillsammans med Gundel Rende kom
program, inspirerade av hennes bok Tala
bättre vilken betydde mycket inte minst
inom förenings- och folkbildningsarbetet.
Rubrikerna "Snack, samtal, diskussion",
"Sila snacket" ville ge träning i ordkunskap
och muntlig framställning. Med den kryptiska slogan "Skogen är full av lingonben"
ville vi locka redan med rubrikens utformning.
T h ett klipp ur programhäftets orientering om
"Varde liud och lius!"
Varde ljud och ljus!
Ett program om. Thoma$ Alva Edi$on av
T ho r$ t e n A l t h i n och N il s A 11n e r u d. (Kl. 5-7.}
Personer:
Berättaren.
ThQmas Alva Edi.son (som barn kalla~ Al).
Samuel Edison~ halls f,llr;
·
· Nallcy Edison, hans mor.
Fred, Als kamrat.
Macenzi!l, telegrafist.
Georg Parker, professor, Edisons·. vän.
John Kr11esi, mlldhjälpare:
He.rbert Jebl, arbetare.
I första scenen blir vi bekanta med. Ma§~,;
ell pigg och vaken borgarpojke i sta(}(!:!};''?
Västköping. Han är 1&. ål" och har en · ······
haft plats so~ skomakarlärling hos må .
Mårten.
. .· •· ·•·•· •>i .
....·.·. . ....... · ·.·..· .
i •.'
A]ldra sceit(>n utsJ)elas 4 är senar~t uta(f5Z:4
för och inne i staden Ostköping: Mats är nti~~
el1. vandrande gesäll och söker sin första ant•;
ställning som sådan. Det är dagen efter M.ic:.~
kelsmässan,. d .• v. s. <len 30 sept., och vj få.t~
vara med Olll. ~tt sammanträ,d() i skqma
•
n as gesällskap (förening). Detta. kallas o ....
.'ikådning. Då apställes gesäller för en tL:•.
framåt, i regel högst ett år. ·
.
•...•.
I tredje scenen har. Mats kommjt tillba.l{~·~
till sin födel!)estad för att slå sig n~d då~
som egen mästare. Han är nu 25 år och hal'
just avslutat .siU mästerprov, d. v. s. själy;
tillverkat .två . par skor och ett. par stövl~ric:
Nu väntar han på att få provet godk~n,t;r;
samt bli förklarad som mästare och erhålla·:
burskap.
Eric Bojs
När skolradion kom till byn
Med hemmagjorda apparater
Bildningsradions uppgifter har skiftat.
När regionradion kom, formades en serie
program kring Östergötland-Sörmlands geografi. närings- och samhällsliv, och med
den gemensamma ledning skolradio och
folkbildning hade under Henrik Berglinds
tid fångades jag allt mera av radions möjligheter att ge stoff åt s k lyssnargrupper. Åtskilliga genomtänkta handledningar och
inte minst radioteaterns pjäshäften fördjupade och vidgade möjligheterna. En tid var
jag radiofolkbildningens distriktsombud för
122
Östergötland. Det gällde att inom länet nå
kontakt med och biträda de olika bildningsorganisationerna.
Så har cirkeln slutits genom min aktivitef
inom TRU och nuvarande utbildningsradion. en spännande avrundning av ett medium rikt på växlande möjligheter, vidgade
och framåtsyftande genom TV, ljudband,
diaserier, kassetter, video ...
Nils Annentd
Får jag börja med att citera ett gammalt
skolradiohäfte? Där står att läsa följande:
"Skolradions uppgift är att på enstaka punkter av skolans kurser tillhandahålla originalframställningar av framstående fackmän
och pedagoger." Det låter högtravande men
är riktigt. Skolradion skall endast användas,
när den tillför undervisningen något värdefullt. Starten skedde l 929: Men försökssändningar hade då varit igång sedan 1926,
ett år efter det att Radiotjänst börjat sin programverksamhet.
Radion var i början något utöver det vardagliga, något som man betraktade med
undran och nyfikenhet. I många hem fanns
redan kristallmottagare, en del byggda av
duktiga amatörer. Men detta att uppfånga
röster utifrån rymden var svårt att förstå. Vi
hade i min klass på seminariet i Växjö en
händig kamrat som byggt en kristallmottagare. Det var 1920. Vi var några i klassen
som var nyfikna och brukade komma hem
till kamraten för att höra om han skulle
lyckas få kontakt med rösterna i rymden.
Det var spännande och ofta stannade vi till
långt in på nätterna. Jag glömmer aldrig en
natt, då vi plötsligt i hörlurarna hörde två
tyskar samtala. Någon gav till ett glädjeskrik
och hyresvärdinnan stod arg i dörren och
sade, att nu fick det vara slut på oväsendet.
Hon hade fel, det var bara början. Radion
hade kommit för att stanna. Minns ni det
123
Programmet var nog bra, bara man hört
något
Nu blev lektionen ändå misslyckad, eftersom ljudet hördes för svagt. Jag frågade någon av pojkarna efteråt, vad han tyckte om
det hela. "Det var nog bra, om man bara
hört något", svarade han.
Misstaget gav dock erfarenheter. Man
måste ha bra radiomottagare, så att eleverna
kunde höra ordentligt. Lektionerna måste
vara anpassade till elevernas ålder och förmåga att inhämta kunskaper. Däremot
stämde lektionen med skolradions önskemål, att den som talade borde vara en framstående fackman och pedagog. Värner Ryden var bådadera.
gamla paret, som aldrig vågade tala med
varandra när de satt och lyssnade i sina hörlurar. "Kan vi höra vad de säger i Stockholm, så är det klart att de hör oss om vi
pratar", menade de.
Barnen hörde till de orädda och det berodde i mycket på farbror Sven, som blev
deras förtrogne vän med sin brevlåda. Sven
Jerring, radions förste hallåman, kom också
att betyda mycket för skolradion genom
sina lektioner där.
Före skolradion
När jag 1924 kom ut som lärare till en liten C2-skola - småskola på hösten och de
övriga fyra klasserna under våren - var jag
124
tänd på skolradio. Jag hade köpt en hemmabyggd kristallmottagare med två par hörlurar. Skolradion hade ännu inte kommit
igång, men i tidningen kunde jag läsa att
Värner Ryden skulle tala om hur riksdagen
arbetade. Programmet var inte avsett för
barn, men jag beslöt mig ändå för att ta in
radiomottagaren i K.lassrummet. Det ena paret hörlurar satte jag på mig, det andra lade
jag i en kristallskål. Den skulle tjänstgöra
som ljudförstärkare, menade jag. Barnen
fick sitta på golvet nära apparaten för att
höra bra. J ag förberedde lektionen genom
att dels rita av Värner Ryden på ett stort vitt
papper, dels berätta om vad riksdagsledamöterna sysslade med, var de fanns samlade
och hur viktigt deras arbete var.
Radioapparaterna förbättrades med tiden
och fick högtalare, så att också eleverna
kunde följa med. Men det blev dyrbart att
förse alla klassrum med apparater. Många
kommuner tyckte kostnaderna var både
höga och onödiga. Fortfarande var det oftast läraren, som fick bära in sin egen radio i
skolsalen, om man ville lyssna på en radiolektion. Det hände då att flera klasser samlades i en sal för att lyssna gemensamt.
Ännu en nackdel med skolradion var att
lektionerna inte alltid passade in i de olika
klassernas scheman ute i landet. I stora
skolor löste man så småningom detta problem genom att skaffa centralradio eller låta
vaktmästaren spela in önskade lektioner på
band för senare bruk. Alla dessa problem
har fått sin lösning under de år som gått.
Skolradions möjligheter har vidgats bl a vad
gäller språkundervisningen. TV har gjort att
bilder av platser och händelser från alla de-
skolradioprogram om Öland och barnvänliga
teckningar till dessa program låg väl till för Eric
Bojs. Detta framgår av hans frågor och uppgifter
i de olika programhäftena.
!ar av tillvaron kan visas i klassrummet och
flätas in i undervisningen. Men ändå tror
jag inte att skolradion idag har samma lockelse som under den första tiden. Det har blivit svårare att fånga elevernas intresse, då
det finns TV i varje hem - för att inte tala
om video.
125
När skolradion kom
Låt mig få återvända till den tid "när skolradion kom till byn". Jag har lättare att bedöma betydelsen av den i undervisningen
då, ty jag var med. Framför mig ligger en
hög skolradiohäften. Nutidens barn kan inte
ana med vilket intresse och vilken förtjusning dessa små böcker mottogs på 30-talet.
Både lärare och elever fick här upplysningar
om hur radioföredragen skulle förberedas,
avlyssnas och sedan efterbehandlas i klassen. Föredragsformen var den vanliga, och
där hänvisades det till häftenas små bilder i
svart och vitt. Det låter kanske fantasilöst.
Men ni skulle ha varit med när t ex Sten
Bergman talade. Bara hans röst var så levande och fascinerande att man måste
lyssna. Jag har antecknat i min dagbok från
skolåren, att Sten Bergman 1934 talade om
havsuttrar och sjölejon. Han återkom 1937
för att berätta om koreanska byar och vildmarker och fortsatte samma år om djur som
han mött i Fjärran Östern. Vi spände upp ett
stort papper på ena klassväggen, minns jag,
där eleverna med kritor och täckfärger fick
följa Sten Bergman på hans resor.
Detta grupparbete fullföljdes av en senare
klass, då Bergman 1939 tog sina lyssnare
med till Kinesiska Muren. Lektionen gav
uppslag till ett modellandskap med en del av
muren och många kineser sysselsatta med
olika arbeten. En grupp i klassen fick spela
teater, där några kineser fick berätta om sina
sysslor. Texten hade eleverna skrivit själva.
Jag har uppehållit mig vid vad Sten Bergman med sitt berättande kunde inspirera
eleverna till i en klass. Det är just sådana
uppslag "framstående fackmän och pedagoger" kan ge för att citera skolradions målsättning.
126
från olika landsdelar råkades, ljöd den unisona sången som aldrig förr - alla hade
tack vare skolradion fått en gemensam
sångs katt.
Sven Hedin och Selma Lagerlöf
En annan sådan tidlös berättare var Sven
Hedin. Jag vill minnas, det var 1935 han
skildrade sina upplevelser i Asiens öknar.
Man tyckte att de svartvita bilderna i programhäftet fick liv, när man hörde honom
tala om sina äventyr. Edvin Wide olympiamedaljör och världsrekordhållare i löpning på 1920-talet - talade i ett program
om gymnastik och idrott. Han var sin tids
idrottskändis och hade många lyssnare i
skolradion. Det hade också Selma Lagerlöf,
när hon 1937 läste ur sin bok Nils Hoigerssons underbara resa genom Sverige. Det var
ljudlöst i klassen, när hon med sin lågmälda
men klara röst skildrade pojkens äventyr på
gåsryggen.
Det här var några axplock bland program
från skolradions första åi1ionden. Det var
en ambitiös start som kom att ge utdelning.
Jag har talat om svårigheter som klarats av
och något berört programhäftena. Både lärare och elever har haft stor glädje av dem.
Inte minst programmen om språk och kultur i de nordiska länderna har varit värdefulla. När svensk skolradio fyllde l O år
1939, kom formatet på programhäftena att
ändras så att de fick samma storlek som arbetsböckerna. Det var praktiskt att i en gemensam pärm samla uppsatser, teckningar,
arbetsuppgifter osv. En annan nyhet i samband med l 0-årsjubileet var att det blev flerfargstryck i programhäftena. Man började
med trafikmärkena. Fortsättningen har blivit fin. inte minst med färgbilder av konst.
Men ändå, när man ser skolradions första
svartvita programhäften framför sig, då
måste man också beundra dem.
Eric Bojs
I stället for föråldrade läseböcker
Gunnar Lingegård
Alla ämnen som behandlades i skolradion fick något av nyhetens behag. När Sten
Bergman och andra upptäcktsresande berättade om spännande upplevelser bland naturfolken eller om möte med tigrar och elefanter, krokodiler och noshörningar, var det
inget fel på uppmärksamheten hos lyssnarna. Den som läser detta bör veta, att i
landets alla små skolor fanns det i regel endast ett fåtal läseböcker med delvis föråldrade framställningar. Men här kom t ex
Sten Bergman liksom in i klassrummet och
berättade om sina fantastiska upplevelser.
Skolradion helt enkelt revolutionerade undervisningen.
Revolution i undervisningen
Varför jag själv blev medarhetare
Sång i alla skolor
När jag så här långt efteråt söker bedöma
skolradion kommer jag först och främst att
tänka på skolradions sångundervisning.
Många små skolor saknade lärare som
kunde undervisa i sång, men nu fick eleverna i dessa skolor lära sig sjunga. Sången i
skolorna var på den tiden ofta släpig, och
texterna hade barnen svårt att förstå. Men
nu kom skolradion med nya friska melodier
och texter som eleverna kunde begripa.
Flera lärare som ledde sångstunderna framträdde såsom författare och kompositörer
och gav oss nya sånger. Och när skolbarnen
Det var ett andrapris i skolradions manuskriptpristävling som blev upptakten till ett
flertal skolradioprogram från min sida. Ja,
vi var två som fick dela andra priset i denna
tävling
Eric Bojs och jag för tävlingsbidraget Att spå väder. Väderleksrapporterna
i radion var redan på den här tiden mycket
uppskattade och hade en stor lyssnarskara.
Men det stora flertalet radiolyssnare hade
vid den tiden inte någon aning om hur väderleksrapporterna kom till. Det syntes mig
därför motiverat med en orientering i ämnet, i synnerhet som det inte stod någonting
alls om detta i någon lärobok.
127
Svenskundervisningen behövde
stimuleras
Min stora uppgift som lärare har varit att
stimulera intresset hos eleverna för svenskundervisningen. Värt svenska språk är ju
ändå den grundpelare som skall ge eleverna
det stöd de behöver för att tillgodogöra sig
undervisning i övriga ämnen i skolan. Kan
man inte tala, läsa, skriva och stava sitt språk
tillfredsställande så blir det besvärligt att inhämta kunskaper även på andra områden.
Jag strävade alltid efter att finna utvägar i
undervisningen som talade till barnens fantasi. och därför kom bilderna att spela en
väsentlig roll i mina läroböcker då det gällde
rättskrivning, språklära och uppsatsskrivning. Många barn har upplevt språkläran
som något svårt, ja ofta obegripligt - jag
gjorde det själv som skolbarn. Med bildernas hjälp fann jag en metodik som gjorde
språkläran mera lättförståelig för barnen
och roligare för läraren att undervisa i. Jag
ville få bort det gamla uttrycket "tråklära"
som språklära så ofta kallades förr. Och nu
ville jag ha radion som hjälp.
Med bilden som hjälp
Då det gällde uppsatsskrivning, så visade
det sig att många barn egentligen är goda
uppsatsskrivare bara de får lite stöd, helst av
seriebilder. De sätter barnens fantasi i rörelse. Med bildernas hjälp formas texten till
en berättelse av barnen.
Eftersom skolradioledningen med rätt eller orätt bedömde mig som den främste då
det gällde metodiken. blev jag anlitad som
128
producent av svenskprogrammen och hann
med ett flertal sådana. Man har senare berättat för mig, att syftet med mina program
var tvåfaldigt. För det första skulle jag på ett
intresseväckande sätt ge eleverna vissa, fasta
kunskaper som de behövde för att kunna
skriva en god och levande svenska. För det
andra gav dessa program verkliga exempel
på hur lärarna kunde bygga upp sin undervisning.
Alltså ansågs mina program kunna ge
eleverna kunskaper och lärarna metodikinformation. Jag kan som exempel nämna
ett par program: 'Tre skiljetecken söker
plats" och "En lektion i språklära". r programmet "Vi skriver uppsats" byggde jag på
en spännande bildserie. Här var det ingen
saga utan en tänkt händelse. Men det är en
händelse som bjuder på spänning. Genom
att eleverna studerar bilderna fr o m l t o m
6 och skriver vad de ser på varje bild, kan
de skriva och berätta om ett otäckt möte
med en arg tjur borta i hagen. Jfr motstående sida ur programhäftet.
Uppsatsskrivning på den tiden blev ofta
en något tråkig redogörelse, uppdelad på inledning, avhandling och avslutning. Det var
tydligen skolradioledningens målsättning att
med radions hjälp lyfta upp den till levande,
intressanta skildringar.
Gunnar Ungegård
A
B
c
Ord att växia om med:
därefter, därpå, efteråt, om en stund, en
stund senare, nu, strax, snart, förut, genast,
samtidigt, till sist, slutligen, småningom. .
.Möte med en arg tjur
Britta hade alltid varit förtjust i smultron.
Varje år när de bären i.lev mogna, brukade hon
gå ut i skogen och plocka flera korgar fulla. Men
en gång då Britta skulle plocka av de goda bären,
höll det på att ske en stor olycka.
Hon hade som vanligt sällskap med - - -·-
ken. I naturkunskap gavs lärdomar om t ex
olika djur på ett sätt som läroboken inte
kunde åstadkomma. I historia fick man fördjupade kunskaper om förhållandena i både
gammal och ny tid, om seder och bruk, om
levnadssätt och vanor hos både adel och
bönder. Och alla dessa fördjupningar stöddes som sagt av ljudillustrationer som gav
liv och färg utöver lärobokens trots allt torra
ord.
hävdade jag den första ståndpunkten: skulle
det bli efterarbete skulle det inte styras av
uppgifter i skolradiohäftet Efterbehandling
borde varje lärare själv ordna genom att efter avlyssning sammanställa några diskussionspunkter. Det ovan sagda kan väl förresten ses som ett litet inlägg i den ständiga
debatten om arbetsböckernas vara eller inte
vara.
Hur jag hörjade göra program
Programhäftena och arbetsuppgifterna
Hert Ramholdt
Ett kvartssekel med skolradion
har inget eller mycket litet med årskurserna
att göra. Den delen tycks ha överlåtits på
Programmen ett tillskott till kurserna
TV.
Min första bekantskap med skolradion
skedde jag höll på att säga givetvis när
jag kom ut som nybakad lärare i Göteborg.
Det dröjde inte länge förrän jag fann att
skolradion var ett utmärkt komplement
både till min undervisning och till mina
kunskaper. Redan då
på 40-talet
var
det goda pedagoger och erfarna lärare som
stod för programmen och både barnen i
klassen och jag lärde oss en hel del. Programmen var lärorika och intressanta och
ett utmärkt tillskott till kurserna. Det där
sista missar man i stor utsträckning nu.
tycker jag. Programmen i dag är ofta kurser
"i sig" - självständiga och fristående och
130
Skolradion på 40-talet gav fördjupade
kunskaper
På 40-talet och framåt var
enligt vad
jag fann - uppläggningen av programmen
sådan att dessa gav fördjupade kunskaper i
de olika ämneskurserna. Man hjälpte således lärarna med sådana uppgifter, där det
behövdes
specialkunskaper,
ingående
punktstudier och mycket merarbete vid sidan av den dagliga rutinen. Ett par exempel:
I geografi kom det t ex ett program om Paris
eller Rom, som med sina skildringar av
byggnader, platser och historia beledsagat
av ljudillustrationer gatubuller, klockspel,
torghandel osv gav åtskilligt utöver lärobo-
Till programmen hörde också de terminsvis utkommande skolradiohäftena med bilder och text; allt omsorgsfullt utarbetat av
författarna men med stor hjälp av en skicklig redaktion. Dessa häften gömdes i många
skolor år från år och kunde användas i olika
sammanhang. Inom parentes kan jag
nämna att jag härom året i ett skåp i en
skola hittade en fullständig uppsättning häften från l 945 och framåt.
Jag nämnde att programhäftena innehöll
bilder och text. Kanske bör det nämnas att
denna text oftast var en kort redogörelse för
programmets innehåll, kanske en del ordförklaringar, vid dramatiseringar gärna en
roll-lista och slutligen i vissa fall arbet<;uppgifter. Dessa senare var då och då föremål
för diskussion både på konferenser, i insända rapporter och i skolornas lärarrum.
En del lärare ansåg att de tog bort lyssnarglädjen för eleverna. De visste att om det
fanns arbetsuppgifter i häftet, så skulle det
bli ett "tråkigt" efterarbete. Andra lärare ansåg att arbetsuppgifterna var helt nödvändiga: att lyssna utan att vidarebehandla det
avlyssnade var helt bortkastad tid. Själv
Skolradion kom att betyda mer och mer
för mig personligen allt efter det jag växte in
i skolarbetet och lärarrollen. Jag började
granska programurvalet, jag granskade
språket och framförandet och fann i stort
allting bra. Men vissa invändningar - eller
snarare önskemål
hade jag, och så småningom mognade ett beslut hos mig: Varför
inte tala om för skolradion vad jag önskade
få ändrat, förbättrat, förnyat? Beslutet utmynnade i ett brev till dåvarande skolradiochefen och avslutades med ett förslag om ett
program om "Urban Hjärne och häxprocesserna". Orsaken till att det blev just detta
förslag var att jag vid den tiden tjänstgjorde
i Bohuslän och där hört "de gamle" berätta
mycket om de svåra förföljelserna av kvinnor som av en eller annan anledning beskylldes för trolldom. Brevet fick ett för mig
oväntat mottagande. Det kom ett prompt
svar: " ... får vi meddela, att skolradion har
stort intresse av program av den art, som Ni
nämner om. Vi emotser manuskript snarast
möjligt."
J a, det blev ett manus avsänt efter någon
månad. Det godkändes, blev insänt och sändes på hösten l 94 7. På det sättet inleddes ett
l 31
och ton av gamla tider. T regel var detta system till fyllest.
Med åren blev det skrivet ett respektabelt
antal berättelser, anförande med inlagda
scener, pjäser, krönikespel och mera som
gick ut i etern via uppläsare och skådespelare. Och det var alltid lika roligt att själv
lyssna och höra det slutliga resultatet
strömma ut genom högtalaren, antingen det
nu blev i skolan eller hemmet som man fick
vara med om "premiären", som ibland
också var enda föreställningen.
Några titlar kan kanske ge ett begrepp om
vad jag sysslade med för skolradions räkning. Det var program som handlade om
Galileo Galilei, Erik Dahlberg, lesper Svedberg, Ansgar, Magnus Erikssons landslagett 600-årsminne, David Livingstone missionären och upptäcktsresanden, Vasco
da Gama och ~jövägen till Indien, Med S A
Andree och Örnen mot Polen, Gunn/aug
Ormstungas saga'', Carl von Linne och
många, många fler av liknande art.
Två mikroskop som tillskrives Galilei.
PERSONER:
!
2 rådmän i Venedig
Paolo, munk
1\ttavante }L" .
. G 1.1 .
Guiducci
aqungar t1 11
a 1 et
Cremi, jesuit
Domaren
Kardinalen
SCENER:
l biblioteket i Florens
Galilei' visar sina kikare för rådmännen
i Venedig
Galilei samtalar med Paolo
Attavante varnar Galilei för jesuiterna
Galilei samtalar med Guiducci
Cremis besök hos Galilei
Rättegången
Domen
Instrumenten och personförteckningen ger en uppfattning om programmet om Galilei.
samarbete som fortsatte genom många år ja, jag undrar rent av ibland om det har
upphört ännu!
Inga svåra ord i skolradioprogrammet
Det blev många program genom åren och
man lärde sig att bli allt strängare mot sig
själv vid utformningen av dem. Det var
mycket att tänka på. För egen del satte jag
upp några "gyllene punkter" efter vilka jag
granskade programmen. Den första gällde
språket. Det fick - enligt min mening inte finnas några besvärliga ord i texten.
132
Två av Galileis teleskop
l velenskapshistoriska
museet l Florens.
Allt skulle förstås av eleverna under lyssnandet. Jag vet att en del författare klarade
sig undan detta problem genom att sätta in
"svåra" ord med en förklaring i programhäftet. J ag ansåg att denna metod tog bort
en del av fräschören i berättelsen. Orden
skulle också vara enkla och korta. Ett problem för sig var, hur man skulle förhålla sig
till språket när det gällde scener med handlingen långt tillbaka i tiden. Skulle t ex vikingabarnen få tala dagens språk? Hur långt
skulle man i annat fall låta arkaiseringen
gå? Som oftast blev det här en kompromiss:
ett och annat ord i meningen fick ge färg
skolradiorapporterna
Här vill jag passa på att nämna de s k rapporterna. Runt om i Sveriges land satt lärare
och lyssnade på programmen med sina klasser. Men en dellyssnade lite mera noga än
andra. Under programmens gång eller efteråt samlade de sina synpunkter på ett särskilt
formulär, där de sist gav sitt och elevernas
betyg enligt skalan 1-5. Dessa värderingar
översändes så via radion till programmakaren - givetvis utan bedömarens namn. Det
var synnerligen intressant att läsa alla synpunkter, åsikter, påpekanden och beröm eller klander. Det man först tittade på var gi-
vetvis betyget. Var det en trea eller under
tyckte man nog att da'n var förstörd! Men i
regel var de där underbetygen få. Om ett
program fick lågt betyg av två kritiker så var
kanske femton desto generösare i poängsättningen. Och detta för samma program! Men
intressant var det också att läsa om programmets fel och förtjänster enligt granskarna. Där kunde man lära sig en hel del f3. tips och uppslag, lära känna önskemålen
kring språkbehandling, dramatisering kontra uppläsning, om ljudkulisser och mycket
annat. Och så var det då kritikern/lärarens
totalomdöme. Det kunde verkligen variera.
Som exempel tar jag ett program om skandinavismen. En lärare säger: "Ett prograin
som kunde gjorts bättre". Nästa säger:
"Lättavlyssnat och lärorikt". Den tredje:
"Mycket bra program". Och slutligen: "Berikade och utvidgade, inga brister". Ibland
undrade man faktiskt, hur man skulle ställa
sig inför nästa program.
Från skolradion utsändes också varje termin en sammanställning av betygen på de
under säsongen sända programmen, och det
var naturligtvis av stort intresse att se var
toppen låg. En person som var helt oslagbar
var forskningsresanden Sten Bergman. Han
låg etta termin efter termin. Han var skolradions Ingemar Stenmark.
Som skolradioproducent
Så småningom blev det inte att bara
skriva manuskript. Med växande rutin fick
man också vara med och producera dem,
man var en "röst" ibland och man fick även
leda direktsända program och inspelning av
program.
133
Stig Järrel kunde skämta och här skojade han
om fenedrinet. Men han var en av skolradions
allra bästa medarbetare och spelade huvudrollen
i de hörspel som slog bäst.
Stig Järrel och fenedrinet
En annan inspelning minns jag också
med stor glädje, även om ett intermezzo gav
oss en hel del extraarbete. Vi höll på med
inspelning av "Jesper Svedberg". Den
kände skarabiskopen var som vi vet en arbetsmyra av sällan skådat slag och väckte
beundran överallt för sin flit. I pjäsen spelades Jesper Svedbergs roll av ingen mindre
än Stig Järrel. I slutet får Svedberg av sin
unge kanik den vördnadsfulla frågan: "Men
blir då Ers Högvördighet aldrig trött?" Nu
134
hör till saken att denna pjäs faktiskt hade
dragit ut på tiden och gjort skådespelarna
trötta "på riktigt", Kaniken får därför inte
rätta svaret på sin fråga. Det skulle ha lytt:
"Nej, min vän, av arbete har jag aldrig blivit
trött." I stället slog Järrel ut med armarna
och svarade: "Nej då, min vän, jag tar fenedrin!" Det blev jubel förstås, men replikerna
måste ju tas om och det var sannerligen lättare sagt än gjort. Varje gång man närmade
sig den kritiska punkten låg skrattet på l ur
och kom också. Men till slut så ...
Detta var ju ett roligt svar - på den tiden!
Nu hade det varit ett dåligt skämt. Inte
anade man då att man inom ett par decennier skulle behöva ha program, många program, mot vad som då var ett läkemedel och
nu är en samhällsfara. Tiden rider fort.
skolradion gick också över gränserna.
Sveriges gränser alltså; då och då kom förfrågan om det kunde ordnas så att det eller
det programmet kunde sändas i norsk,
dansk eller finsk radio.
Skolradion - vem talar om den nu'! Inte
ens namnet finns kvar. Dess roll har övertagits av Utbildningsradion som i sin tur har
fått oerhört vidgade arbetsuppgifter. Till sin
hjälp har den också TV, där skolradion fick
nöja sig med ljudillustrationer och ibland
diabilder. Programhäftena är borta, och nu
finns i stället en beställningslista eller katalog med ett sådant utbud att det skulle bli
nog så dyrbart att skaffa hem hela materialet
till en skola.
I göteborgsskolorna står TV -apparaten
alltid på när UR sänder, men lånen av A Vcentralens inspelade ljudband har på några
år sjunkit från ca 90 000 till ungefår 40 000.
Vart går utvecklingen?
Bert Rambo/dl
Jag minns ...
Oförtjänt beröm
Jag fick en översvallande fin kritik, då jag
1942 första gången framförde ett skolradioprogram Ämnet var "Fotografering
med lådkamera". Karin Collins skrev bl a
följande i Röster i Radio:
"Gösta Skoglund höll en gång ett föredrag på ett fiskarmöte så att abborrar och
gäddor kom i stora stim till den närbelägna
stranden, satte upp sina små fisköron och
lyssnade andäktigt.
I torsdagens skolradiotimme höll han
föredrag om lådkamerafotograferingens vådor och möjligheter. Många tusen blivande
"hovfotografer" kommer i stora stim till
högtalarna nästa gång Gösta Skoglund står
framför mikrofonen."
Det var bara att tacka och ta emot. Det
var bara det att fiskeföreläsaren inte var jag
utan en annan Gösta Skoglund. Det visade
sig vid efterforskningar att han liksom jag
själv var folkskollärare, frilandsjournalist,
liksom jag, och så skolradiopratare. Senare
blev han kommunikationsminister, och då
kunde jag inte hänga med längre.
135
Ont om skolradioapparater
rnnan jag kom in i radioarbetet hade jag
själv utnyttjat skolradion i min undervisning något tiotal år. Men jag kan inte minnas att vi under seminarieåren 1928-32 utnyttjade denna skolnyhet Omkring 1932
hade Göteborgs Folkskolor inte så värst
många apparater. Bristen på apparater
gjorde att lärare ur det gemensamma förrådet i god tid knep en apparat för ett program
som kanske inte skulle komma forrän efter
ett par dagar. Sådant väckte ont blod.
Vi som arbetade på skolradion var verkligen påpassade. Sveriges Radio hade anställt
ett antal lyssnare, som i rapporter bedömde
våra prestationer såsom tydlighet, talhastighet, pauseringar, följdriktigheten i framställningen och eventuella illustrationer. Det var
en spännande läsning som spreds ut över
landet någon gång varje termin. Inte nog
med att man fick läsa sitt eget betyg, man
fick läsa de andra radiopratamas också.
Omsider slutade denna vidsträckta redogörelse, och man fick nöja sig med att njuta av
sitt eget betyg utan jämförelser med andra.
Den sista frågan som lyssnarna skulle besvara var denna:
Skulle du själv kunna göra något lika bra
eller bättre?
En av dem svarade ja på frågan, då jag
gjort ett program om Bergensbanan. Dock
med reservationen "Om jag lzafi lika bra bilder". Jag bugade mig inför detta betyg, eftersom jag själv tagit bilderna.
Norgeprogram
A v Handelstidningen i Göteborg hade jag
fått i uppdrag att göra ett par artiklar om hur
136
Bergensbanan byggdes och om möjligt
finna svenska rallare. Bergensbanan fyllde
då år, men eftersom de norska statsbanorna
inte hade fått några "jubileumspengar"
väckte inga festligheter uppmärksamhet. Så
blev Handelstidningens artiklar och bilder
ändå ett jubileumsfirande. Min hustru och
jag reste med många uppehåll på vägen mellan Oslo och Bergen, och fick också uppleva
byggandet av "korkskruvstunnlarna" vid
Myrdal. Bildmaterialet räckte också till för
ett skolradioprogram.
Mina fotografiska intressen gjorde att jag
med förtjusning byggde upp skolradioprogram med bilderna som stomme. Då hade
eleverna bilderna att hänga fast ögonen på,
då de fick höra en text som var knuten till
det bilderna berättade. Öga och öra fick arbeta.
"Bildradio"
Sannaskolan i Göteborg, där jag tjänstgjorde under några år, var den första folkskolan som hade centralradio. Det gjorde att
jag kunde provköra mina skolradioprogram. Särskilt intressant var det att pröva
metoden med bildband.
Jag hade upptäckt, att en del elever gärna
tittade på andra sidor i radiohäftet än de
som anknöt till pågående föreläsning i radion. Dvs det fanns en föreläsare som med
en ormtjusares kraft höll eleverna fängslade
ända till stillhet, och det var forstås Sten
Bergman, vars trollkraft många undrade
över. Han lät mekanisk och skulle kunna
kallas torr, men hans hemlighet var att han
aldrig använde slöord, utfyllnadsord, utan
bara fakta. Och just sådana fakta som de
unga lyssnarna kunde ta upp. Jag tror att
alla vi radiopratare försökte nå upp till hans
mästerskap.
Jag hade 1949 samlat material till ett bildband om Holland i avsikt att använda det
som illustration till skolradioprogram i stället för eller som komplettering till skolradiohäftets tryckta bilder. Jag kunde i vår egen
skola med centralradio pröva om metoden
höll. Jag fick låna tre band av skolradion för
ett prov i tre av våra klasser. Så höll jag min
provföreläsning i centralradion. Lärarna i
de tre klasserna intygade, att elevernas uppmärksamhet var mer fångad av de stora bilderna på projektionsduken än av de små i
radiohäftet Försöket lockade till en fortsättning, då med ett bildband från Bohuslän.
Dessa bildband var de två första i svensk
skolradio. De kunde förstås omvandlas i
vanlig undervisning år efter år med hjälp av
bevarade skolradiohäftens text.
Här följer fyra av bilderna till Hollandsprogrammet. Som ljusbilder var de väsentligt överlägsna bilderna i programhäftet.
Trädgärdsmästaren kommer på en pråm.
En hel vagnslast med jordgubbar
Massor av ost
Vindruvor skördas.
137
Det kan väl sägas att vi arbetade under
primitiva förhållanden. Rätt många program fick man göra som gamla tiders föredrag med ljusbilder, eftersom det inte var tal
om att skicka ut en tekniker tillsammans
med en amatör som höll på att samla material. Själv tog jag mina illustrationer till
mina "föredrag med ljusbilder", redigerade
bildmaterial och text till skolradiohäftet,
vars layout gjordes i Stockholm, och så sändes det hela direkt utan föregående bandning.
Direktsändning kontra bandinspelning
Detta att sitta i en studio i Göteborg och
veta att man i sändningsögonblicket hade
hundratals klasser att tala till var faktiskt
upplivande, även om jag inte såg en enda
elev framför mig. Så när bandningen blev
allmän, saknade jag denna kontakt, och det
kändes på något vis torrare att sitta och
prata till en maskin.
En gång gjorde vi i Kungsladugårdsdistriktet en oavsiktlig lyssnarundersökning.
Min klass och jag hade gjort ett radioprogram om Göteborgs hamn och Bohusläns
fiske. Vi avslutade programmet med att
säga:
Ja .. nu har vi visat hur vi har det. Om
ni skickar oss ett vykort som berättar hur
det är hemma hos er, så ska vi som tack
skicka er en turistkarta över Bohuslän och
Göteborg, en plansch över den saltvattensfisk som säljes i Göteborg och en liten fisk. kokbok. Tala bara om hur många ni är i
klassen, så får var och en sin uppsättning.
Vi höll på att drunkpa i vykort, och några
skolklasser skrev svarskuvert som turistbyrån tillhandahöll plus frimärken. Kartor
138
kom också från den byrån, medan planschen över fiskar och kokboken kom från
fiskpropaganden. Vykorten skickades till
skolradion i Stockholm som gratis lyssnarstatistik. Det var ett roligt påhitt.
Den flytande staden
Jag gick gärna med mina skolpojkar i Göteborgs hamn. Vid en av de stora Amerikabåtarna stod vi och tittade på de som vi då
tyckte väldiga måtten. Då steg en god vän
ur en bil. Han var telefonarbetare.
Vad ska du göra ombord här? Här
kan du väl inte lägga ner några kablar?
- Du har inte en aning om hur många
telefoner det finns ombord på en sån här
båt, sade han.
Hoppsan, där flög ju ett härligt radiouppslag rätt ner i halsen på mig. Naturligtvis fanns det många telefoner ombord, och
tusentals liter både sprit och mjölk, tonvis
med kött, sovrum, restauranger, läkarmottagning, kylrum osv. Här, tänkte jag, har vi
Den flytande staden. Mina skolpojkar och
jag gjorde programmet och vi hade mycket
roligt, både när vi fotograferade och då vi
gjorde inspelning.
Därmed inleddes ett underbart samarbete
med Danmarks skolradiochef Valdemar
Christensen, en pigg och initiativrik herre.
Turen har förföljt mig. Efter mina 14 dagar
som utbyteslärare i Köpenhamn fick jag en
ganska klar bild av vad danska barn kunde
väntas förstå av svenska språket. Nu skall
det sägas att danska skolor på den tiden
hade betygssättning i svenska, och eleverna
var mera kunniga i svenska språket än våra
skolbarn i det danska.
Dessa mina erfarenheter hade jag nytta
av, då jag skulle göra reportageprogram på
svenska i dansk radio. Det skulle vara både
språkprogram och geografiprogram.
Vid nyinspelningen av "Den flytande staden" för danska radion var min kollega från
Göteborgstidningen Åke Falck producent.
Alla svenska program fick jag producera
själv.
Bildbandsprogrammen och andra fotoillustrerade skolradioprogram, sammanlagt
25 stycken i svensk, dansk och norsk skolradio, torde ha varit anledningen till att jag
hamnade som sekreterare i den skoltelevisionsgrupp inom Skolöverstyrelsen som om
möjligt skulle försöka bedöma, om detta
nya medium kunde vara något för skolorna.
Barberare på Amerikabåten.
Cykelträning på båten.
Samarbete med dansk radio
När programmet sändes avlyssnades det
av danska skolradion. De ville ha fatt på
mig. De ringde till Stockholm via Göteborg,
och min hustru kunde säga att jag var nordisk utbyteslärare i Köpenhamn - Frederiksberg och bodde på ett pensionat nära
Rosenörns Alle i Köpenhamn. Så jag hade
bara ett par gators längd att gå för att infinna mig på Danmarks Skoleradio.
Radio, TV och framtiden
Ingen av oss visste något om television.
Vi läste böcker, vi pratade med det nya TVfolket på Tekniska Högskolan som övade
sig med landskapsfilmer i små pluttriga bildrutor. Vi ville se fungerande TV, och det
fanns i Köpenhamn, där radiomannen Lawetz t o m gjort en liten skrift om television.
Men det var inte mycket till TV -program i
Den stora hissen i båten.
139
Köpenhamn. Det stod för det mesta en
gubbe med ett papper mot en vägg. Något
roligare blev det, när det omsider gjordes en
utsändning från Tekniska Högskolan i
Stockholm till Statens Normalskola för
flickor och Engelbrektsskolan. I Normalskolan hade man för säkerhets skull satt upp
två TV -apparater bredvid varandra, medan
man i Engelbrektsskolan ställt upp en Philips "biograf-TV" som gav en rätt stor bild,
som många elever kunde se på en gång.
Vi äldre var förstås intresserade av den
nya tekniken som vi ansåg fantastisk. Så var
vi nyfikna och ville ta reda på hur eleverna
uppfattat det nya mediets utsändning.
"Tja, sa en liten stockholmsgrabb, det var
ungefär som på bio, fast såmre."
Den unga generationen ägnade sig tydligen bara åt att bedöma bildresultatet, och
det var ju en tankeställare.
Om detta TV -funderande kunde sägas
mycket. SkoJfilmen kontra TV med sin lilla
bildyta. Hur skulle eleverna längst ner i en
skolsal uppfatta de små bilddetaljerna'?
Summan av kardemumman blev att vi inte
ansåg att skolans behov av TV var så stort
att det kunde användas som argument för
ett införande.
Men
om TV kom så skulle vi gärna
pröva dess möjligheter. Tills dess fick vi
nöja oss med skolfilmerna, även om de under hand åldrades mycket.
När detta skrives talar jag med A V -centralens föreståndare här i Göteborg Sven
Ga:nnwe. Han berättar att det som regel
finns en TV -apparat per skolenhet och att
TV :s svaghet är den lilla bildrutan med de
svårlästa detaljerna. Samma svaghet ligger
också videoapparaterna i fatet. Däremot
finns det behpv av skolfilm och radiopro140
Noter
gram, dock med något annan inriktning än
den skolradioperiod som denna artikel
handlar om.
Gösta Siwg/und
SKOLÖYEftSTYRELSEN orn RADIOTJÅNS'r
Hänvisningar till skolöverstyrelsens och
Radiotjänsts Program fi'ir fi'irsiikssändningar
wirterminen 1929, förkortas Förs. Fr o m
vålterminen 1930 hänvisas till programhäftena, som utgavs terminsvis. Förkmtas Vt
och H t med angivande av åtia.L t ex Vt 30
och Ht 30. Sidnr redovisas. Programhäftena
kan studeras på Sveriges radios bibliotek i
Radiohuset
SKOLRADIO
Siw/radio- ett nytt läromedel
En
l
2
3
4
P1·ogram
5
för försökssändningar
vårterminen 1929
6
7
8
1929 började skolradion. När slutade/slutar
den'?
stor händelse i glesbygdens skolor
Förs. vt 29
Förs. s 6.
Förs. s 6
Förs. s 23
Förs. s 9 och 12
Förs. s 25
Förs. s 25
Förs. s 29
Första
Vt
2 Vt
3 Vt
4 Vt
5 Ht
6 Vt
7 Ht
tiden
30 s 5
30 s 20
30 s 13
33 s 4 och Vt 34. s 9
30 s 61. Ht 32 s 73
30 s 5
JO s 57
8 Ht 33, s 15
9Ht3ls51
l O Vt 32 s 49
Ny skolradioclu!(
l Vt 34 s 7
2 Vt 34 s 53
3Vt36sl0
4Vt33sl9
5Vt37sl2
Vad s/w/radion gav
Om vä ridens religioner
l Vt 33 s l l
2 Ht 32 s Il
3 Vt 44 s 52
4 Ht 47 s 24
5Ht45s!O
6 Vt 45 s 43, Ht 46 s 65. Ht 47 s 17
7 Ht 48 s 13
8 Vt 50 s 36
9 Ht 46 s 25
Historiska bilder
l Ht 30 s 16
2 Vt 34 s 66 och 68
3 Ht 38 s 5. Ht 44 s 20
4 Ht 46 s 31
5 Vt 45 s 54, Vt 47 s 40
6 Ht 48 s 36
7 V t 38 s 4 l. V t 39 s 33
8 H t 36 s 23, Ht 4 J s 3 L H t 45 s 21
9 Ht 43 s 31, Ht 46 s 40
l O Vt 46 s, 63. V t 49 s 8
l l Ht 46 s 46
12 Ht 45 s 30
l 3 Ht 46 s 50, Vt 50 s 40
14 Ht 4 7 s 36
141
Sl'ell.'>lw
l Yt35sl8
2 Ht 48 s 16
3 Ht 48 s 29
4 Yt 39 s 63 och 71
5 Vt 44 s 42
6 Ht 50 s 6
7 Ht 50 s 7
8 Ht 47 s 43
9 Vt 46 s 47
10Vt47sl6
11 Yt39 s !O och 11
Lys.')!la och läsa
Ht 43 s 57
2 Vt 47 s 7
· Sdng och musik
l Ht35s61-72
2 Ht 44 s 54
3 Ht 44 s 69
4 Yt 50 s 38
5 Ht 45 s 9
6 Ht 45 s 20
7 Ht 45 s 69
Frän sw:nska J~pgder
Ht 44 s 44
2 Yt 45 s 62
3 Vt 47 s 45
4·Ht47s52
5 Yt 49 s 7
6 Ht 48 s
7 Vt 45 s 26-31
8 Vt 46 s 55
9 Ht 44 s 23
142
Friimmande länder och folk
l Vt 44 s 24
2 Ht3ls28
3 Vt 31 s 34
4 Vt 37 s 38
5 Ht 47 s 25
6 Yt 33 s 38
7 Yt 44 s 24
8 Yt47s26
9 Yt 47 s 38
l O H t 47 s 28
Il Ht 47 s 64
12 Yt 48 s 50
13 Yt 48 s 32
Demokratiska arbetsformer
1 Yt 40 s 9-12
2 Vt 46 s 5
3 Yt 46 s 12
4 Yt 38 s 6
5 Yt 42 s 9 och 12
6 Yt 38 s 9 och Il
Samhäll!!!t'rågor
l Yt 34 s 18 och 19
2 Y t 43 s l O och 13
3 Yt 44 s 5-9, Ht 44 s 42-43 och 76-77
4 Vt 49 s 6
Trafi k(ostra;l
1 Yt 45 s 35-38, Yt 48 s
2 Yt 46 s 39-41
3 Y t 45 s 3-4, Ht 45 s 58-59 och 62-63
4 Yt 50 s 22-23
3
4
5
6
Teknik
l Ht 32 s 64-68
2 Ht 45 s 70-71
3 Ht 47 s 31-32
Sändningar för de yngsta
Fr o m 1946 utgavs särskilda programhäften för småskolan (lågstadiet). Det markeras
här med SM efter terminssiffran.
l Ht 38 s 25
2 Yt 44 s 38-39
Vt 46 SM s 8-10
Yt 50 SM s 11
Ht 50 SM s 12
H t 44 s 50-51, Y t 45 s 42-43, Ht 49
SM s 8
Allmänt om programmen
Mina slutord
l sou 1946:72
Litteratur
Med hänsyn till radions och. televisionens
fortsättning på skolradions verksamhet
innehåller denna litteraturförteckning
även böcker och hänvisningar till artiklar
i böcker, som utkommit efter 1950.
Bergman, Gösta, "Svensk skolradio under
fem år". Årsredogörelse för Lunds h. a.
läroverk 1933-1934.
Eterburen vuxenundervisning under 45 år.
Sthlm: SR 1971. 73 s. (Sveriges radio informerar 9)
Film och TV i skolan. Studiedagsmaterial i
svenska för lärare på grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Utformat
av en arbetsgrupp bestående av Anders
Billger, Anders Burman och Nils-Gustav
Ormeus.
4:o. Sthlm Utbildningsförlaget 1971.
Film- och TV-kunskap i grundskolan. Förslag till studieplan utarb. av en arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen.
Sthlm: SÖ-förlaget 1966.
Framtidens radio och TV-undervisning. SR
1971
Gustavsson, Kurt, TV-/TV i undervisningen.
Upptagning distribution - återgivning.
Sthlm: Utbildningsförlaget 1969.
(skolöverstyrelsens utredningar i skolfrågor 17)
Kärre, Karl, "Språkundervisning i radio",
Radioföredrag den 13 sept 1933.
Lönnström, Paul, "Skolradions tillkomst
1924-1931 ".
Histori~?k
tidskr(ft
1981-1982
Programpraktikan. Radio och TV i skolan.
Sthlm: SR 1969
143
Radio och TV möter skolan. Sthlm: SR/
UTB 1973
Regeringens proposition 1975/76: Il O
"Om radio och television i utbildningsväsendet"; beslutad den Il mars 1976.
Sthlm: Utbildningsdepartementet, !976
Skolradio oclz skol-TVfram till 1970. Betän
kande av 1960 års radioutrednings skoldelegation (Rusko)
SOU 1946:72 Radio och .film i skolundervisningen. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 7.
Sthlm: Ecklesiastikdepartementet 1946
SOU 1971:36 Produktionsresurserfbr TV
och radio i utbildningen. Kommitten för
TV och radio i utbildningen (TRU).
Sthlm: Utbildningsdepartementet 197 J.
SOU 197 3: 19 TR U:s försöksverksamhet
/96 7-1972. Kommitten för TV och radio i utbildningen (TRU).
Sthlm: Utbildningsdepatiementet 197 3.
SOU 197 5:28 Program för (iud och bild i
utbildningen. Betänkande av utredningen
angående den fortsatta verksamheten
med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU-kommitten).
Sthlm: Utbildningsdepartementet 197 5.
SOU 197 5:72 Distansundervisning. Lägesbeskrivning samt organisatoriska al tema-
144
fär högskolan. Betänkande av utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU-kommitten).
Sthlm: Utbildningsdepartementet 1975.
Televisionen i undervisningens tjänst. Utredning av sakkunniga tillkallade av Sveriges
radio. Sveriges radio, mars 1959.
Allebeck. Sten-Sture, "Vad vi vill med skolTV", Sveriges radios drsbok /963.
Allebeck, Sten-Sture, om "UR-Public service i utbildningen". Nya Antennen. 4/5
1981.
Antennen 1971 nr 3 har flera artiklar om
skolradio och skol-TV.
Berglind, Henrik, "Skolradion på nya vägar", T}ug(){em dr med Sveriges radio.
En bok om programmet. (Radioundervisning) Radiotjänst
Lundgren, Rolf, "Start fOr Skolprogramavdelningen". Antennen. Juni-Juli 1964.
Lundgren, Rolf, "Med 90 000 lärjungar i
klassen", Tiugqfem år med Sveriges radio.
Lundgren, Rolf, "Radion och vuxenundervisningen", Sveriges radios drsbok /963.
Norberg, R., "Skolradion - en anakronism", Svensk Tidskr({l/966.
fil'