Den fula ankungen

FAKULTETEN FÖR
LÄRANDE OCH SAMHÄLLE
Barn-Unga-Samhälle
, grundnivå
Den fula ankungen
- En studie kring film i förskolan
The ugly duckling
- A study about film in preschool
Isabel Schoszarzek
Sofia Södergren Cato
Examinator: Kalle Jonasson
2015-06-12
Handledare: Johan Lundin
2
Förord
Vi vill börja med att tacka oss själva för att vi kämpat oss fram till ett färdigt arbete och för ett
otroligt roligt och gott sammarbete. Vi är överens om att vi båda inte kunde fått en bättre
partner i detta sammarbete och är otroligt glada över att detta har slutat med en starkare
vänskap. Vi har genom hela arbetet hjälpts åt, det vi har gjort enskilt är att lämna ut enkäter på
förskolorna men vi har sammanställt svaren tillsammans. Vi vill också tacka alla personer
som lagt tid och vilja på att hjälpa oss; framförallt Maria som ställde upp på en väldigt
givande intervju och skrivit ut blanketter till oss, Mona som erbjudit sin hjälp och lade tid på
att läsa igenom vårt arbete, våra kära familjemedlemmar som fått agera bollplank när vi
behövt prata av oss och diskutera arbetet med någon utomstående och sist men absolut inte
minst alla personer som ställde upp att fylla i våra enkäter.
3
Abstract
T
u
ft i t
i i t
w fi
c
b u d t i vi
t c id
’
u
development. There is not much research regarding this, which is why we have chosen to
study this particular topic. The study consists of questionnaires, an interview and a pilot study.
We have chosen to proceed from a socio-cultural perspective, language perspective and
i
ctiv t u w
i t
t di t
t c
’ vi w
dt
u
t
b ut fi
learning tool complemented by what children can gain through film.
The result from our surveys show that teachers are divided into two camps, film is a good tool
and film is not a part of the preschool mission. We have gained many insights into how film
c
b
ffici t y u d t i vi
t c id
’
nguage development and we also have
support from the curriculum which has a couple of different points on how film and media is
something that could belong in the preschool mission.
Finally, the curriculum states that that the preschool activities should be fun, safe and that
preschool teachers work for lifelong learning. The study concludes that film should be a part
of preschool teachers backpacks because film fulfills many of the goals in the curriculum.
Nyckelord: Film, förskola, lärande, pedagogers perspektiv, pedagogiskt hjälpmedel, samtal,
sociokulturell, språkutveckling.
4
Innehållsförteckning
1Inledning................................................................................................................................7
2 Syfte och frågeställning…………………………………………………...……………......9
2.1 Syfte………………………………………………….…….………………………….9
2.2 Frågeställning………………………………………………………………………….9
3 Tidigare forskning..…………………………………………………………….……….....10
3.1 Förskolan…………………………………………………………………………….10
4 Teori ……………………………………………………………………………………….13
4. ……………………………………………………………………………………….. 3
4. ……………………………………………………………………………….………. 6
5 Metod.....................................................................................................................................17
5.1 Metodval…………………………………………………………………………….. 7
5.1.1 Enkät…………………………………………………………………………..17
5.1.2 Intervju………………………………………..………………………………. 8
5.1.3 Fältstudie............................................................................................................18
5.2 Urval............................................................................................................................19
5.3 Genomförande……………………………………………………………………….. 9
6 Resultat.................................................................................................................................21
6.1 Enkäter........................................................................................................................21
6.1.1 Hur ofta tittas det på film i förskolan?.............................................................. 21
6.1.2 Används det film i temaarbeten?...................................................................... 21
6.1.3 Samtalas det med barnen efter filmen, hur går det till?.................................... 22
6.1.4 Hur väljer pedagoger film?............................................................................... 22
6.2 Intervju.........................................................................................................................23
6.3 Fältstudie......................................................................................................................25
6.4 Analys..........................................................................................................................26
6.4.1 E
tf å
f
”Hu
ft titt
d t å fi
i
?”……………………….…………………………………………. 6
5
tf å
6.4.2E
t
”A v d d t fi
i
b t ?”……………………………………………………………….. 7
6.4.3E
tf å
”S
t
d t
6.4.4 E
tf å
”Hu v j
db
ft
d
fi
fi
u
å d t ti ”……....... 28
?”……………………………………..29
6.4.5 Intervju…………………………………..…………………………………….30
6.4.6 Fältstudie………………...…………...………...……………………………...33
7 Slutsats och diskussion…………………………………………………………………….36
7. Sj v iti …………………………………………………………………………….38
7.
ti vid
f
i
………………………………………………………….38
Referenslista...........................................................................................................................40
Bilaga 1...................................................................................................................................43
Bilaga 2...................................................................................................................................45
Bilaga 3……………………………………………………………………………………….46
Bilaga 4……………………………………………………………………………………….47
6
1 Inledning
Solen skiner när vi kommer fram till Ekorrens förskola. De
flesta av barnen på avdelningen Skalbaggen håller på att ta på
sig i hallen, 7 stycken barn sitter på golvet inne på avdelningen
och väntar på oss. Vi sätter oss ner tillsammans med dem och
förklarar att vi ska se på film med dem så vi får gå ner till
lekhallen. Några flickor tar oss i händerna och vi går ner
tillsammans medan resten av barnen småspringer framför oss
ner till lekhallen. De sätter sig ner på den stora mattan framför
filmduken och väntar på att filmen ska sättas igång.
Tekniken är inte på vår sida denna dag och vi har problem med
att få upp filmen på duken från datorn. Vi bestämmer oss istället
för att gå in i sinnesrummet där det går att göra mörkt då de
enda fönstren som finns leder ut till lekhallen och det finns
gardiner som vi drar för. Rummet blir alldeles mörkt och vi
sätter datorn på en litet bord medan barnen sätter sig på läktaren
som finns i rummet.
Bilden blir liten eftersom vi måste visa filmen direkt från datorn
och ljudet blir dåligt eftersom vi inte har tillgång till en extern
högtalare. Men barnen sitter tysta och lyssnar och tar hänsyn till
omständigheterna, när filmen kommer upp på datorn säger Moa
(6 år) Jag har sett den här på TV hon får svar av Vilda (6 år) På
Barnkanalen! Det var längesedan jag såg den på Barnkanalen.
De andra barnen kommer med ett instämmande ja med att de
har sett filmen tidigare på Barnkanalen men kommer inte med
vidare utveckling till sitt svar utan väntar istället på att vi ska
trycka på play (Fältanteckningar 2015-04-28).
Det här arbetet handlar om film som pedagogiskt hjälpmedel i förskolan. Efter filmen satt vi
kvar med barnen i det mörklagda rummet och samtalade om filmen med dem. Förutom
fältstudien har även enkäter lämnats ut till ett visst antal förskolor. Det är baserat på de svaren
som vi har fått reda på att filmvisning inte sker så ofta i förskoleverksamheten och är därför
en av anledningarna till att vi valde just detta ämne.
7
Vår studie har även blivit gjord för att vi ville undersöka en alternativ metod för att stärka
barns språkutveckling. Vi som blivande förskollärare vill använda den lärdom som vi får utav
examensarbetet för att kunna ge barnen mer förutsättningar för ett ökat ordförråd och för att
stärka deras utveckling inom språket. Med alternativa metoder för att få ut de kunskaper vi
har, kan vi som förskollärare möta barn på ett annat sätt än tidigare. I läroplanen kan vi läsa
att ”barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska
vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som
utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens” (Lpfö98 rev.2010:10).
Målen i läroplanen är underlaget för att kunna utöva ett professionellt arbete som
förskollärare. Citatet ovan visar hur pedagoger i förskolan, i relation till läroplanen, kan se hur
barn och samhället kan nyttja varandra. Vi anser att film är ett hjälpmedel för att ge barnen
dessa, och andra, begrepp och färdigheter. Med film menar vi allt från Disneyfilm, kortare
klipp på Youtube, faktafilmer och TV.
Vi har bland annat valt att utgå från ett sociokulturellt-, språkligt- och lärandeperspektiv.
Utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande är framförallt Lev Vygotskijs verk centrala.
Vygotskij får stöd från andra teoretiker och forskare och de är alla överens om att
uppfattningen angående detta perspektiv är att kunskap skapas genom interaktionen mellan
människor i olika kulturella kontexter. Vygotskij från även stöd i nyare forskning från bland
annat Roger Säljö och Liv Gjems. Säljö (2000:18,15) skriver att ett sociokulturellt perspektiv
på lärande innebär ett intresse för hur människan gruppvis men också individuellt tillägnar sig
olika kunskaper och att lärande inte är något passivt. Gjems (2011:20) i sin tur skriver att
samarbeta med andra är primärt för lärandet utifrån ett sociokulturellt perspektiv.
8
2 Syfte och frågeställning
I kommande avsnitt kommer vi att förklara och beskriva vårt syfte och vår frågeställning.
2.1 Syfte
Syftet med denna studie är att se undersöka vad som kännetecknar film som pedagogiskt
verktyg i förskolan. Särskilt fokus kommer att ligga på hur film kan användas för att barns
språkutveckling.
2.2 Frågeställning

I vilket syfte används film i förskolan?

Hur samtalar pedagoger med barn om film som de sett i förskolan?

Hur kan man använda film för att stärka barns språkutveckling?
9
3 Tidigare forskning
Detta avsnitt kommer ta upp tidigare forskning kring film i förskolan. Dock så har vi inte
hittat forskning som handlar exakt om det vi skriver. Inom filmforskning i förskolan så är vårt
arbete ensamt i sitt slag och vi har därför fått vidga våra vyer och leta efter filmforskning
inom andra områden i förskolan än just det vi är ute efter. Det fanns en rädsla för filmers
effekter vilket har inneburit en negativ inverkan på filmpedagogikens roll och utveckling i den
svenska skolan vilket är en bidragande faktor till att det än idag aktivt behöver arbetas med att
förbättra medie- och informationskunnigheten som en naturlig del av skolan (Janson
2014:20).
3.1 Förskolan
Janson (2014:16) återberättar att det var i slutet av 1800-talet som filmen föddes och mötte sin
publik när bröderna Lumiére visade sina filmer som var en minut långa. Film blev snabbt en
universellt populär och älskad berättarform som fortsätter att locka publik i takt som
möjligheterna för filmberättande och tekniken utvecklas.
Rönnberg (2008:149) berättar om att barn som är nästan 2 år gammalt kan sitta och titta på
TV uppmärksamt i 20-25 minuter, om scenerna är intressanta nog, och i dagens läge finns bild
och film överallt som framgår i kommande citat:
Under de senaste decennierna har det hänt något med den
rörliga bilden. Det som tidigare (åtminstone fram till 1950-talet)
bara gick att se i biografsalongernas mörker verkar nu finnas
var vi än vänder oss – på tv-apparaternas och datorernas
skärmar, på stora reklamskyltar i storstäderna, i portabla DVDspelare och spel av olika slag, i mobiltelefoner, på displayer till
olika typer av apparater och så vidare (Rönnberg 2008:195).
Vidare beskriver Danielsson (2009) att om man ser film i förskolan bör också personalen sitta
med under filmvisningen. Då kan man prata med barnen om vad som händer i filmen och utgå
från deras funderingar och erfarenheter. Rönnberg (2008:151) kompletterar Danielssons
(2009) tankar och beskriver att få dela filmupplevelsen (ömsesidighet) och att själv få dela
10
med sig av sina upptäckter (identitetsstärkande) verkar vara viktigt. Hon fortsätter med att
beskriva att det bästa med TV är att blöjbarnet då får respons från den som sitter med barnet
och tittar på filmen eller serien. Dock så menar Rönnberg (2008:151) att en faktor som
påverkar barnets uppmärksamhet när de ser på TV tycks vara om barnet har fördelen att titta
på TV med enbart en vuxen närvarande. Finns det flera vuxna i rummet så är de vuxna mer
intresserade av att samtala med varandra än att kommentera barnens reaktioner, eller så sitter
dem tysta och barnet får inte den uppmärksamhet som de skulle behöva.
Anderson & Pempek (2005:505) beskriver att i The American Academy of pediatrics
rekommenderades det år 1999 att barn som är under 24 månader inte ska bli utsatta för
elektronik, främst TV. Detta trots att små barn allt mer blir utsatta för datorer som har
programvaror utvecklade för barn. Då denna rekommendation kom fanns det väldigt lite
vetskap angående små barn och TV/elektroniska skärmar och hur skärmarna påverkar de
minsta barnen. En stor del av denna rekommendation baserades på det som kändes till och
som förmodades vara skadliga effekter av TV på de äldre barnen.
Christakis, Zimmerman, DiGiuseppe & McCarty (2004:709) gjorde en undersökning under
1990-talet där föräldrar blev frågade hur mycket deras barn såg på TV under veckorna. De
kom fram till att barn som var ca 1½ år såg ungefär 2.2 timmar per dag. Barn som var 3½ såg
ca 3.6 timmar per dag. I deras undersökning kom de fram till att 10 procent av de 2623 barn i
åldrarna 1-3 hade uppmärksamhetsproblem vid 7 års ålder, de antal timmar barnen spenderat
framför TV:n var associerat med uppmärksamhetsproblemen. Arbetet kring att begränsa TV
för små barn kan vara motiverat men det behövs dock ytterligare forskning.
Rönnberg (1997:18) anser dock att TV är bra för barn av huvudsakligen fem anledningar:

Figurerna på TV:n och deras handlingar fungerar som användbara byggmaterial och
kontrastvätska vid skapande av barns identitet, deras sociala grupptillhörighet.

TV hjälper barnen i deras ifrågasättande av stereotypa könsroller.

TV låter barn bearbeta och agera ut olika känslor, inte bara aggressiva känslor, på ett
ofarligt sätt.

TV hjälper barnen att se saker från olika perspektiv.

TV främjar barnens fantasi.
11
I amerikansk litteratur angående audiovisuell didaktik påpekas det oftare att audiovisuell
historia kan göra det förflutna mer levande och därmed skapa en annan typ av engagemang
och motivation bland tittarna än vad böcker kan. Gustafsson (2014:19, 22) fortsätter och
förklarar att tack vare TV:s starka mediala plattform består den audiovisuella förmedlingen
inte bara ett komplement utan också en konkurrent till undervisning och läroböcker, och som
Janson (2014:36) menar så finns det mycket som talar för att dagens situation gynnar lärande
av det här slaget. Barns intresse för film, medier och rörliga bilder har bara ökat genom åren
och om man ser till barns erfarenheter och intressen är det därför mer angeläget än någonsin
att använda sig av film som hjälpmedel till lärande. Film är ett medium som det redan finns
intresse och förutsättningar för hos barnen, och Rönnberg (1997:49) tillägger att när barnen
ser på TV hör barnet betydligt mer komplicerade meningar än under sin vardag och ser även
vad de svåra orden betyder med hjälp av de levande bilderna på TV:n. Dock finns det ett
annat perspektiv på hur vi uppfattar lärande som måste lyftas fram i ett sociokulturellt
perspektiv. Lärande ses nästan alltid som någonting positivt och önskvärt, men det är inte en
riktigt självklar slutsats enligt Säljö (2000:27). Han menar att det finns ett flertal lärprocesser
som är djupt nedbrytande och farliga för vissa individer, till exempel lärande om fördomar om
andra individer, lärande att slösa med naturens resurser och lärande att använda och uppskatta
olika droger. Säljö (2000:28) fortsätter med att förklara att många av de negativa
lärprocesserna kommer av samma förmåga att bilda och dela sina kunskaper som de positiva
lärprocesserna. Några lärprocesser som däremot är positiva för film och TV tar Lindstrand &
Selander (2009:153) upp, och det är de estetiska lärprocesserna. De omfattas av följande tre
aspekter som på olika sätt förenar idéer och praktiker kring estetik och lärande vad gäller
filmpedagogik:

Att lära sig estetisk gestaltning, det vill säga att förvärva praktiska kunskaper
om till exempel hur man gör film

lära sig genom estetik, det vill säga att med filmen som pedagogiskt verktyg
utveckla ämneskunskap i andra ämnen.

Att lära sig om estetik/filmens form, det vill säga utveckla elevens analytiska
förståelse för filmens språk och tilltal.
Samtliga aspekter kan inte väljas bort då de alla är integrerade i arbetet, och den estetiska
lärprocessen handlar inte enbart om vad man lär sig, utan i hög grad om hur detta lärande sker
(Janson, 2014, Lindstrand, 2006, Lindstrand och Selander, 2010:153).
12
4 Teori
I kommande kapitel kommer vi att ta upp de olika teorier och perspektiv som vi kommer att
använda oss av i vår studie. De vi har valt att utgå efter är ett sociokulturellt perspektiv,
språkligt perspektiv och lärandeperspektiv.
4.1 Sociokulturellt-, språkligt- och lärandeperspektiv
Säljö (2000:12) argumenterar för att betrakta förmågan att lära som en del av en större och
mer övergripande fråga om hur kunskaper återskapas. Hur människan lär kan aldrig reduceras
till enbart en fråga om teknik eller metod, vilket det ibland kan göras, särskilt inom skolans
värld. Säljö (2000:13) beskriver att ett utgångsantagande för fortsättningen är att lärande är en
aspekt av all mänsklig verksamhet. Han fortsätter och menar att kunskaper återskapas och
förnyas ständigt i samhället och sådana förlopp har varit viktiga delar av samhällets
utveckling långt innan vi fick formaliserad utbildning och pedagogiskt tillrättalagd
undervisning (Säljö 2000:13). Säljö (2000:18, 125) menar också att ett sociokulturellt
perspektiv på lärande innebär ett intresse för hur människor både individuellt och gruppvis
tillägnar sig olika kunskaper och att lärande inte är en passiv utvecklingsgång där information
och kunskaper fås färdigt. Den sociokulturella teorin kan reellt förankras i ett
lärandeperspektiv på film. Det sociokulturella perspektivet innefattar förhållandet mellan
informationsteknik, digitaliserad teknik, media och lärande. Samt hur människor tar till sig
information och kunskap. Gjems (2011:20) menar att samarbeta med andra är, utifrån ett
sociokulturellt perspektiv, primärt för lärande och inte enbart något som är positivt för
lärandet. Människan lär när vi gör något tillsammans med andra människor exempelvis, när vi
samtalar tillsammans.
Vygotskij (1978:84) beskriver att det är en självklar skillnad mellan inlärning i förskolan och i
skolan. I barnets år i förskolan införlivar hen namnen på de objekt som finns i miljön. Men i
själva verket kan det vara tvivelaktigt att barn lär sig tal från vuxna, genom att ställa frågor
och få svar på frågorna får barnen en mängd information. Genom att sedan imitera ord och
hur man ska agera utvecklar barnen sin kompetens. Vygotskij (1978:85) går sedan vidare och
13
menar att det är ett välkänt faktum att lärande bör matchas med barnets utvecklingsnivå. Men
detta faktum har ändrats och uppmärksamheten riktas istället mot att vi som vuxna inte kan
begränsa oss enbart till att bestämma barns olika utvecklingsnivåer. En av dessa nivåer kallas
för den verkliga utvecklingsnivån som handlar om utvecklingen av ett barns mentala
funktioner har blivit fastställda till följd av redan genomförda utvecklingscykler. När det
visade sig att förmågan hos barn med olika nivå av mental utveckling att lära sig med hjälp av
en lärares vägledning varierade blev det uppenbart att dessa barn inte var i samma mentala
ålder. Detta resulterade i alla förloppet av deras inlärning skulle då också vara annorlunda
(Vygotskij 1978:86).
The difference between twelve and eight, or between nine and
eight, is what we call the zone of proximal development. It is
the distance between the actual development level as
determined by independent problem solving and the level of
potential development as determined through problem solving
under adult guidance or in collaboration with more capable
peers (Vygotskij 1978:86)
Vygotskij beskriver i citatet ovan att den proximala utvecklingszonen definierar de funktioner
som ännu inte har mognat men som håller på att göra det. Säljö (2013:17) beskriver 2 olika
forskningstraditioner som studerat hur olika individer lär och som dominerat
vardagstänkande, forskning och sättet att organisera undervisning. Skillnaden mellan dessa
olika traditioner kan uttryckas som att en individ ser utveckling och lärande som något som
kommer inifrån människan och andra kan se lärande som något som kan uppnås.
Istället för att utgå från individer och deras förmågor som om
dessa vore biologiskt bestämda och leder fram i en bestämd
riktning, kommer jag att ställa frågan om lärande (och
utveckling) på följande sätt: Om man ser på ett samhälle, dess
kunskaper, tekniker, arbetsliv och övriga sociala aktiviteter, kan
man fråga sig: Vad behöver människor lära sig för att alla dessa
aktiviteter skall kunna hållas igång och utvecklas vidare? (Säljö
2013:20)
Säljö (2013:20) förklarar en av sina utgångspunkter i ovan nämnda citat för att förstå lärande,
man behöver vända på de traditionella resonemangen. Säljö (2013:229) går vidare och
14
beskriver att om vi ser på utveckling och lärande som något att lägga beslag på och
behärskande av kulturella redskap så framstår dessa skeenden som ett slags
koordinationsprocess mellan människor och kulturella redskap. Männi
i
tt ” ”
omvärlden med hjälp av mer och mer komplexa redskap genom att få större kulturella
erfarenheter och människan ställer in sig på att interagera och hantera omvärlden med hjälp av
olika redskap.
Gjems (2011:22) beskriver att lärande kopplas till en viss kontext, man tänker exempelvis
igenom vad som bör förberedas när man ska laga mat och hur barnen kan delta och bidra.
Bemästrande och lärande går hand i hand i sådant som kännetecknar de konkreta förlopp som
ingår i olika aktiviteter, lärandet fortsätter att vara, under en lång tid, beroende av kontexten.
Lärande i sociokulturell bemärkelse innebär att människor ökar sin förmåga att interagera
med valda delar av den information och de erfarenheter som ingår i vårt samhälles kollektiva
minne (Säljö 2013:241). Utvidgningen av vissa externa minnessystem och skapande av nya
kulturella redskap är utlopp för människors förmåga att lära och att blottlägga olika
erfarenheter i mer och mer svåra former. Säljö (2013:241) anser att det finns ett svar på denna
utveckling som kräver en omfattande förberedelse hos de nya generationer som kommer. Det
krävs en förberedelse gällande att bli förtrogen med hur vi utvinner kunskap i alla olika
resurser.
Stern (1914:109–110) beskriver att när barn är i den åldern att de börjar förstå att varje objekt
har sin permanenta symbol, ett ljud som gör att föremålet kan bli identifierat vilket innebär att
föremålet har ett namn. Sterns trodde på att barn i tvåårsåldern börjar bli medvetna om olika
symboler och även dess innebörd. Stern beskrev det som:” The understanding of the relation
between sign and meaning that dawns on the child at this point different in principle from the
simple use of sound images, object images, and their associations. And the requirement that
each object of whatever kind have its name may be considered a true generalization made by
the child-possibly his first”.
Gjems (2011:21) anser att språk och samtal i västvärlden räknas som de viktigaste fysiska,
visuella och auditiva redskapen för lärande och kunskapskonstruktion. När barnen deltar i
olika aktiviteter tillsammans lär de sig något samtidigt som de utvecklar sin kognitiva
kompetens. Att delta i olika aktiviteter är en utgångspunkt för att bli förtrogen med en
15
kulturell praktik och att kunna ta den till sig och deltagande är nödvändigt för utveckling och
lärande.
4.2 Varför dessa teorier?
Med hjälp av dessa tre perspektiv vill vi undersöka på vilket sätt film och TV kan bistå för att
stärka barns språkutveckling. Enligt det sociokulturella perspektivet lär barnen sig i samspel
med andra, både med sina kompisar och med pedagoger, därför valde vi att visa film för en
barngrupp och sedan samtala med dem i gruppen istället för enskilt. Eftersom vårt syfte
handlar om språkutveckling kändes det självklart att utgå ifrån ett språkligt perspektiv och för
att knyta ihop dessa 2 perspektiv valde vi ett lärande perspektiv. Vi valde dessa perspektiv för
att vi tycker att de passar som analytiska redskap till vår insamlade empiri. Vi vill helt enkelt
se om film kan användas för att stärka barnens språkutveckling och vad de lär i samspel med
varandra.
16
5 Metod
I detta avsnitt beskrivs hur vi har valt att samla in material med hjälp av våra enkäter,
observationer och intervju samt vilka forskningsetiska val vi har gjort.
5.1 Metodval
Vi funderade först på om vi skulle göra intervjuer med både barnskötare och förskollärare,
men med närmare eftertanke valde vi att först dela ut en enkät för att få en helhetsbild där vi
kan jämföra svaren och därefter välja ut ett visst antal pedagoger att intervjua för att gå
djupare in i deras tankar. Eftersom vi upplever det som att det inte sker mycket filmvisning i
förskolan var vi osäkra på om en observation av pedagogers filmvisning kunde ge oss något
till studien. Istället valde vi att själva visa en film för två barngrupper och därefter samtala om
den i syfte att se om barnen lärde sig något utav filmen och tolkade filmen som vi gjort. Under
samtalet använde vi ljudinspelning för att kunna gå tillbaka och fånga upp barnens
kommentarer då det hade varit svårt att hinna skriva ner i ett vanligt protokoll när man har
mer än ett barn som svarar på våra frågor.
Alla våra metodval tycker vi har gett svar på våra frågeställningar, de kompletterar varandra
vilket innebär att vi har minskat risken att gå miste om viktiga aspekter.
5.1.1 Enkät
Vi började med att skicka ut 24 stycken enkäter till 4 olika förskolor. Enkäterna bestod av 10
stycken frågor som skulle hjälpa oss att få en helhetssyn av hur film används i dessa förskolor,
och frågorna skrev vi utifrån studiens syfte för att inte komma bort från det vi vill undersöka.
Vi valde att skicka ut enkäter (se bilaga 1) till förskolor där vi känner personalen för att öka
våra chanser att få tillbaka så många som möjligt. Alvehus (2013:83) beskriver att med hjälp
av en enkät blir intervjun både kortare och ytligare, fördelen är dock att flera intervjuare kan
utföra samma intervju med många och olika respondenter. Larsen (2009:26) menar dock på
att en nackdel är att det är viktigt att den som skickar ut enkäten ställer rätt frågor och att
17
informanterna blivit underrättade om undersökningen och vad den kommer att handla om
innan enkäten skickas ut.
5.1.2 Intervju
Vi har gjort en semistrukturerad intervju, vilket Alvehus (2013:83) beskriver som att
intervjuaren följer ett formulär som består av ett fåtal frågor som antingen är öppna eller breda
teman som samtalet centreras kring. I denna intervjumetod har respondenten betydligt större
möjlighet att påverka innehållet i intervjun och intervjuaren måste vara mer aktiv och lyhörd
för att kunna komma med följdfrågor.
Vår respondent är Maria från Solens förskola. Hon använder sig bland annat av film på sin
avdelning för att stärka barnens olika modersmål, men även i förskolans olika teman, till
exempel Malmö - tema, OS-tema och solförmörkelse.
5.1.3 Fältstudie
Vi valde att göra en fältstudie. Denna bestod av att vi arrangerade en filmvisning för barnen.
Under filmvisningen observerade vi barnens reaktioner och språkanvändning. Efteråt
diskuterade vi filmen med barnen.
Innan vi gjorde vår fältstudie var vi tvungna att välja vilken film vi skulle visa för barnen,
valet av film var dock inte enkelt. Vårt syfte med filmvisningen var att se om barnen lär sig
något utav filmen. Eftersom det inte finns några vidare studier på film i förskolan och vi inte
vet hur vana förskolebarn är vid film och filmsamtal ville vi därför ha en film som hade,
enligt oss, ett ganska klart och enkelt budskap. Vi valde därmed Den fula ankungen av H.C
Andersen. Vi anser att budskapet i filmen är: fast man ser olika ut kan man tillhöra samma
familj, utanförskap och mobbning.
Vi började med att berätta för barnen att vi skulle titta på en film, vi ansåg att det inte
behövdes mer än så för att inte göra situationen till något konstigt för barnen. Efter
filmvisningen satte vi oss ner på golvet tillsammans med barnen för att prata med dem om
filmen. Vi hade förberett frågor (se bilaga 2) för att kunna ta reda på det vi ville men ställde
även följdfrågor.
18
5.2 Urval
Totalt 24 enkäter delades ut på 4 olika förskolor. Deltagarna bestod av 2 förskolechefer från
olika förskolor, 11 förskollärare och 11 barnskötare. Men av etiska skäl kommer vi benämna
alla som pedagoger, för att i vår studie spelar titeln ingen roll.
Vi kommer att ge förskolorna andra namn, barnen och pedagoger kommer även de att få nya
namn. Vi har i vår undersökning utgått från tre olika forskningsetiska principer från
Vetenskapsrådet (2002):

Konfidentialitetskravet, vilket innebär att uppgifter som rör deltagarna i studien inte
ska kunna identifieras. Alla uppgifter ska sammanfattas och skyddas på ett sätt att
obehöriga inte ska kunna komma åt uppgifterna (2002, s.12).

Nyttjandekravet, detta innebär att de uppgifter som är insamlade endast får användas
för forskningsändamål. De insamlade uppgifterna får inte användas för åtgärder eller
beslut som påverkar deltagaren utan ett medgivande från deltagaren (2002, s.14).

Informationskravet innebär att vi som utför studien ska informera alla deltagare om
vilka villkor som gäller för just deras deltagande och i vilket syfte studien utförs. Detta
innebär att deltagarna ska bli informerade om att deras deltagande är frivillig och att
de har rätt att avbryta sitt deltagande när som helst (2002, s.7).
Eftersom vi gjort våra fältstudie och intervju på 3 av de 4 förskolorna kommer det bara vara
de som nämns i arbetet. Förskolorna kommer heta: Ekorrens förskola, Ängelns förskola och
Solens förskola.
5.3 Genomförande
Vi har först och främst kontaktat förskolorna via telefon eller mail för att fråga om de var
intresserade av att hjälpa oss med enkäterna, och det var ingen tvekan. Det var bara att
komma och lämna dem. Vi lämnade ut enkäterna och satte ett datum ca 2 veckor fram när vi
ville ha dem ifyllda, och vi fick tillbaka 20 stycken av 24.
19
Förberedelse för fältstudien gick till på samma vis, men det sattes också upp en lapp på
avdelningen till föräldrarna så de fick veta vad vi skulle göra och även en fråga om det var
okej att barnen blev intervjuade (Se bilaga 3). På Ekorrens förskola fick vi svar från 5 stycken
av 7 att det var okej, de andra 2 fick dessvärre gå och leka igen efter filmvisningen. På
Ängelns förskola var det okej att alla barnen var med.
Efter granskningen av enkäterna såg vi att där var en person som stod ut från mängden, som
nämnde film som hjälpmedel för att stärka modersmål, bland annat. Så vi blev intresserade av
att veta mer om hennes och deras arbete och frågade om hon var intresserad av att bli
intervjuad, och hon hjälpte oss gladeligen.
Vi har båda varit närvarande på båda förskolorna vid fältstudien och intervjun, vi kände att vi
får ut det mesta av det om båda är närvarande och så minskar risken att man missar någonting
som sägs eller görs.
20
6 Resultat
I denna del av arbetet kommer vi framföra resultatet av vår studie. Vi kommer ge svar på
enkäter, intervjuer och filmvisningen vi hade i barngruppen. I resultatdelen kring
filmvisningen är både barnens, förskolornas och vår respondents namn fingerade.
6.1 Enkäter
6.1.1 Hur ofta tittas det på film i förskolan?
Hur ofta pedagogerna ser på film med barngruppen varierar väldigt mellan någon gång i
veckan och någon gång i månaden. Ett fåtal pedagoger har dock svarat att de tittar på film ca
3-4 gånger per år. Nästan alla pedagoger är i alla fall enade om att film ska visas i pedagogiskt
syfte, men att det även kan visas film när ett barn fyller år. Då får det barnet antingen ta med
sig en film hemifrån eller välja film på förskolan, ett få antal pedagoger använder också film
när det är personalbrist på avdelningen.
2 pedagogers svar stod ut från resten då de svarade att filmvisning inte ingår i förskolans
uppdrag och att barnen ser mycket på film hemma.
6.1.2 Används det film i temaarbeten?
Pedagogernas svar på frågan kring film som verktyg i temaarbeten har varierat sig något.
Några har svarat ja och gett exempel som trolltider vid tema troll eller djur- och naturfilmer
vid de temaarbetena men även kultur- och språkfilmer för att stärka barns olika modersmål.
Pedagogerna är också noga med att poängtera att det alltid är med pedagogisk tanke bakom
och hänsyn till barnens intressen och önskemål till en viss gräns. Dock har vi fått några nej
och några ibland men också vissa som snart ska ge sig in i filmvisning på sin avdelning.
Något som vi reagerade på är att det tittas mindre på film på småbarnsavdelningarna. Varför
är det så? Kan inte de minsta barnen lära sig något av att titta på film? Det skiljer sig även
mellan förskolorna där det tittas oftare på film på Ängelns förskola än på Ekorrens förskola,
varför är det så?
21
6.1.3 Samtalas det med barnen efter filmen, hur går det till?
De flesta pedagogerna som deltog i enkäten samtalade med barnen angående filmen antingen
direkt efteråt eller under dagen kontinuerligt som barnen kommer med frågor. Samtalet börjar
oftast med att barnen får återberätta filmen och vad det var som hände i den, antingen så
pratar barnen själva tillsammans och pedagogen kommer med vägledande frågor eller så är
samtalet mer styrande och pedagogen ställer frågor angående vad barnen har lärt sig utifrån
filmen och hur vissa karaktärer kunde gjort annorlunda. Det är även ett fåtal pedagoger som
tycker att det är viktigt att lägga tyngd vid att det som händer i filmen inte är verklighet, då
vissa scener i filmen bland annat kan vara läskiga.
Ett fåtal pedagoger svarade dock annorlunda från majoriteten - att inget samtal skedde, det
finns olika anledningar till detta, bland annat på grund av tidsbrist, men också för att alla
barnen inte hinner/orkar se klart filmen eller att dem helt enkelt inte ser på film med
barngruppen. Vi reagerade på en specifik enkät där pedagogen lade vikt på hur betydelsefullt
det är att filmerna som visas är pedagogiska, men att det varken samtalas med barnen efteråt
eller att barnen, enligt pedagogen inte har frågor angående filmen. Vi undrar då varför det är
så viktigt för pedagogen att filmerna är pedagogiska, om filmen inte bearbetas, vad spelar det
för roll?
Att samtala om filmen behöver inte vara att man som pedagog sitter ner med barnen och
pratar med barnen om vad som hände i filmen. Man kan tolka detta på olika sätt och göra det
som passar barngruppen bäst. Att leka filmen kan vara ett bra sätt för barnen att förstå
budskapet i filmen eller för att förstå svåra begrepp som uppkommit.
Enligt svaren på enkäterna så gör inte pedagogerna så mycket mer än att samtalar lite med
barnen om filmen efteråt och sedan går över till något annat. Vi tror att det handlar om att
pedagogerna inte arbetar med film särskilt ofta och är därför ovana och kanske till och med
lite rädda för att gå ut på outforskad mark.
6.1.4. Hur väljer pedagogerna film?
De flesta pedagogerna svarar att de väljer film efter barnens intressen och önskemål men
också med pedagogisk tanke bakom och efter förskolans tema. Några exempel kan vara
bokstäver, siffror, sång och musik, vänskap eller djur och natur. Någon tog också upp att de
väljer film efter barnens ålder och mognad men också att välja filmer som barnen
22
känslomässigt ska klara av att titta på, att filmer väljs som stöd och som tydligt exempel eller
förklaring till tema men också filmer som kan stärka språket, lära dem ny fakta och nya
kunskaper.
6.2 Intervju
Vi fick möjligheten att göra en intervju (se bilaga 4) på Solens förskola med en pedagog som
heter Maria, som flitigt använder sig av film med barnen på sin avdelning. Speciellt gällande
barn med annat modersmål än svenska då framförallt för att stärka språkutvecklingen, men
även för att barnen ska få ytterligare ett sätt att lära sig saker på.
Maria berättar att de använder sig av projektor som de kopplar till datorn men också iPads.
Dock hade de använt sig av film ännu mer om de kunnat, om de haft mer resurser, att arbetet
med film får anpassas till vilka möjligheter man har. Hon nämner att det satsas mer på vissa
delar av staden än andra och att de varit på studiebesök på en annan förskola i staden som har
betydligt mer resurser för att kunna arbeta med film. Bland annat har de pedagogerna varsin
dator som de kan lägga in i ett skåp om nätterna så datorerna är fulladdade dagen efter men
också varsin TV på varje avdelning som är uppsatta på väggen i samlingsrummet, i barnens
höjd, så de kan använda TV:n under samlingen när de exempelvis sjunger sånger. Det tycker
Maria är en jättebra möjlighet, speciellt för de barn som inte kan svenska så kommer bilder
upp samtidigt som man säger orden, eller om man först läser en bok och sedan visar filmen så
känner barnen igen karaktärerna. Där de bland annat satsas mest är i ett område med många
barn med annat modersmål. Där finns det kanske inga svenska filmer i hemmen så där
försöker de pedagogerna få in språkutveckling, svenska traditioner och kulturarv till exempel
berättar vem Astrid Lindgren var och vilka filmer/böcker hon skrivit/gjort. Pedagogerna
jobbar mer medvetet. Men varför är det så stor skillnad på resurserna? Maria tror att det
kanske tas för givet att alla svenska familjer har sett till exempel de filmerna och har svenska
som modersmål så de satsas inte lika mycket på de förskolorna där det är mer svenska barn.
Maria tycker att film är ett bra verktyg för att språket ska utvecklas men också för att film är
någonting som det redan finns intresse och förutsättningar för. Är någonting tråkigt lär man
sig ingenting men är det spännande och intressant skapas förväntningar att det ska hända
någonting. Film innehåller tydliga bilder som stärker orden barnen inte förstår, även om man
23
har svenska som modersmål är det berikande för ordförrådet. Man lär sig andra saker också
och även olika dialekter – hur pratade man förr? Barnen väljer bort vissa gamla filmer för de
pratade så konstigt, men det är nyttigt både för svenska barn och barn med andra modersmål
att höra andra dialekter. Så i valet av film bör man tänka på intresse, tydlighet, bilder och
dialoger just för att främja språket, annars är det mycket kompisrelationer till exempel.
Film är ett bra material att bygga på, om barnen är intresserade av filmen så kan man gå
vidare med att läsa samma bok till exempel, och att man har möjlighet att ställa frågor för att
se så barnen har förstått. Det blir som en brygga till efterarbetet. Sen kommer skapande och
man kan be barnen att rita någonting från filmen, diskussioner i grupp eller spontant om det
kommer frågor vid matbordet men även dagen efter -just det, det var så det var i filmen. Så
det behöver inte vara vid samma tillfälle.
Barnen har inflytande i valet av film till viss del, pedagogerna har projektorn igång på väggen
så barnen ser när hon bläddrar bland filmer de känner igen c då ”
i
” d vilken de vill
se, bokstavslandet och språkfilmer är exempel på vad de väljer. Maria går in på Selma
(Malmö skolors gemensamma mediasystem) när de ska välja film, så väljer de tillsammans ut
ett visst antal filmer de ska se. Men pedagogerna väljer också ut filmer på Selma till olika
teman som barnen kanske inte kan så mycket om och behöver få mer kunskap om, då
bestämmer pedagogerna själva. Till exempel när de hade Malmö – tema och skulle titta på
olika platser så var det en månad de inte hade möjlighet att åka iväg med barnen så tittade de
istället på Grodor på konstrunda i Malmö på film, sen nästa månad när de besökte de
platserna så kände barnen igen platserna från filmen. Därefter kollade de på filmen en gång
till.
Film gör det möjligt att se saker flera gånger, vid olika tillfällen och vid olika ålder. Så man
kan se filmen igen året efter och då förstår barnen mer. Så Maria tycker det är mycket bra för
språkutvecklingen och ser utveckling hos barnen sedan de började visa filmer. Maria nämnde
också att förskolan årligen får biljetter från BUFF (Barn och Ungdoms Film Festival) och
förra året åkte fyraåringarna för att se Krakel Spektakel. Året efter åkte samma barn dit igen
och kände då igen det och kunde flera ramsor, så man kunde se utvecklingen och tror att
barnen tagit in det på ett annat sätt än annan inlärning.
Maria tillägger också att film och internet är en snabb lösning när man inte har så lång tid på
sig, ska man läsa en bok som inte finns på förskolan måste man ta sig till biblioteket först och
24
ska man ha en flano saga, saga med utskrivna bilder som sätts upp på en tavla, måste man
först hitta bilder och skriva ut och så vidare. Man kan se det som sin högra hand och är
smidigt om man sitter i samlingen och barnen vill ha reda på någonting så kan man ta reda på
det direkt i iPaden eller datorn. Ett exempel är när det var solförmörkelse och man inte får
vara utomhus, då prata de om det inomhus och Maria letade upp en bra film om
solförmörkelse så barnen fick se det där istället. Eller när de jobbar med modersmål som tema
c ”
” ti
i
d
i
i
åu d d b
u d t kinesiska språket låter så
sökte Maria upp en film så barnen fick lyssna, eller hur man dansar på Nya Zeeland så fick
barnen se det. Pedagoger är mer medvetna nu, förr visades filmer mest som fredagsmys med
popcorn. Hade vi gjort studien för 5 år sedan hade vi antagligen fått ett annat resultat. Dels har
attityden förändrats men det är även större krav från föräldrarna, säger Maria. Deras åsikter
tas det mer hänsyn till och de är mer involverade.
Förutom språkutveckling tycker Maria att film är bra för känslor. Är man rädd för någonting,
exempelvis ett spöke, men ser att ens kompisar skrattar och pratar om det som ingenting så
känner kanske det barnet att ah, det var ju inte så farligt och då har barnet lärt sig någonting
och kan bearbeta den känslan. Man kan göra en rolig grej av en hemsk upplevelse.
Maria anser också att det är viktigt att det ligger i pedagogens intresse om det ska nå fram till
barnen. Intresset påverkar hur kunnig man är, och är man inte så kunnig inom film och teknik
så är man kanske mer kunnig inom någonting annat. Har man inte heller några småbarn
hemma är man kanske inte lika uppdaterad vilka filmer som kommer ut och man är inte riktigt
med i det barnen diskuterar på förskolan, man har inte samma erfarenheter om man inte sett
det själv. Men har man tillräckligt intresse som pedagog kan man ta reda på vad det är för
filmer barnen pratar om, antingen fråga barnen själv eller föräldrarna.
6.3 Fältstudie
Amanda (5 år) fastnade på ägget och dess storlek, hon sa: Om
det är ett stort ägg, det betyder att den är väldigt större inuti.
Vi svarade på hennes tanke att den fula ankungens ägg faktiskt
var större än de andras. Amanda (5 år) fortsatte då med: Ja så
han blev större, det är därför han blev stor för att ägget var
25
större. Hon återgick till denna tanke flera gånger under
samtalets gång (Fältanteckningar, 2015-04-21).
Syftet med filmvisningen var att se om barnen lär sig något utav filmen, tänker de som vi eller
de ser andra saker? Vi åkte ut till 2 olika förskolor där vi visade vår valda film Den fula
ankungen för barnen. Filmen är en kortfilm på ca 30 min, vi valde en kortare film dels för att
vi inte ville att barnen skulle tappa intresset, för att de skulle minnas filmen bra och att vi hade
för avsikt att prata med barnen efteråt om filmen.
Vår fältstudie ägde rum på Ängelns förskola, vi började med att berätta för barnen att vi hade
kommit för att visa en liten film för dem. Vi ville inte göra det till något konstigt att vi var där
och valde därför att inte säga mycket mer än så. Barnen som deltog i vår fältstudie var 6
stycken fyra-femåringar. Detsamma gjorde vi på den andra förskolan som heter Ekorrens
förskola där vi visade filmen för 7 barn som ska fylla eller har fyllt 6 år. Efter båda
filmvisningarna satte vi oss ner med barnen och samtalade om filmen, vi ställde några frågor
och barnen fick svara vad de tänkte på (se bilaga 2).
6.4 Analys
6.4. E
tf å
”Hu
ft titt
d t å fi
if
?”
Där fanns 2 enkätsvar som vi fick upp ögonen för lite extra, vi tyckte att pedagogernas svar
om att filmvisning inte ingår i förskolans uppdrag är märkliga uttalanden eftersom vi efter
läroplanens mål anser att film i högsta grad kan ingå i förskolans uppdrag, Janson (2009:10)
styrker detta genom att beskriva att filmpedagogik är både ett modernt, lärorikt och lustfyllt
sätt att bedriva undervisning på utifrån något som barn och unga i Sverige idag föredrar.
Filmpedagogik omfattar många olika undervisningsmetoder. Dock tror vi att begreppet film
kan ha misstolkats av pedagogerna och de har tänkt på film som enbart Disneyfilmer så det är
därför de anser att det inte ingår i uppdraget.
I läroplanen för förskolan (2010:10) står det att ”förskolan ska sträva efter att varje barn
utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av,
tolka och samtala om dessa”. Det står även att ”förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera
varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barns nyfikenhet och intresse för
26
den skriftspråkliga världen” (2010:7). Många småbarnfilmer är baserade på välkända böcker,
såsom Bu och Bä, Alfons och Mamma Mu och enligt Danielsson (2009) bildar det en glädje
av igenkännande hos barnen när de får se dessa karaktärer i rörlig form.
Pedagoger kan alltså ta stöd i läroplanen för förskolan för att uppnå förskolans mål och ändå
använda sig av film. Danielsson (2009) menar då att film kan skapa ett intresse för böcker och
vice versa. Enligt oss gäller det bara hur man tolkar målen i läroplanen och på vilka sätt man
som pedagog väljer att arbeta och belysa dem.
6.4.2 E
tf å
” A v d d t fi
it
b t ?”
Pedagogernas svar angående om film används inom temaarbeten varierade sig från avdelning
till avdelning på de olika förskolorna. I Sverige har forskning som studerat möjligheterna i
mötet mellan estetik och lärande samlats under ett forskningsfält som kallas estetiska
lärprocesser. Estetiska lärprocesser omfattas av tre aspekter som på olika sätt förenar idéer
och praktiker kring estetik och lärande. Vad gäller just filmpedagogik är det följande:

Att lära sig estetisk gestaltning, det vill säga att förvärva praktiska kunskaper
om till exempel hur man gör film.

lära sig genom estetik, det vill säga att med filmen som pedagogiskt verktyg
utveckla ämneskunskap i andra ämnen.

Att lära sig om estetik/filmens form, det vill säga utveckla elevens analytiska
förståelse för filmens språk och tilltal.
Samtliga av dessa aspekter är integrerade i själva arbetet och kan därför inte väljas bort, och
den estetiska lärprocessen handlar inte enbart om vad man lär sig, utan i hög grad om hur man
lär sig (Janson, 2014, Lindstrand, 2006, Lindstrand och Selander, 2010:153).
Ett exempel på små faktafilmer för barn finns bland annat på hemsidan hsr.se (håll Sverige
rent) där det finns mycket material angående bland annat skräpplockardagarna som är ett
årligt återkommande fenomen på de flesta förskolor i Sverige. Det finns en del filmer som
handlar om att skräp ska kastas på rätt ställe, skräpplockning som ögonöppnare med mera. Vi
tycker att hemsidan är en bra källa för material angående hur vi kan hålla Sverige rent. Vi
upplever att dessa skräpplockardagar inte får den uppmärksamhet de borde då pedagogerna
jobbar sparsamt med detta både innan och efter.
27
Ett annat tema som är återkommande i många förskolor är tema kroppen. Vi har hittat en serie
som vi anser är perfekt till detta tema som vi tyvärr inte sett i förskolan. Serien heter En cellsam historia och finns i 26 olika avsnitt som bland annat handlar om vad en cell är, kroppens
vaktposter, hjärnan, örat, skelettet och livscykeln. Danielsson (2009) förklarar att film och
media både är en viktigt och självklar del i förskolebarns liv. Det är en källa för både kunskap
och som material till lekar.
6.4.3 E
tf å
”S
t
d t
db
ft
fi
u
å d t ti ?”
Danielsson (2009) menar att filmvisningen inte bara behöver följas upp av vanliga samtal,
utan rim och ramsor och nonsenrim är ett härligt sätt att experimentera med språket. Men
även att det viktiga inte är hur man samtalar om film utan att samtal av någon form verkligen
sker, för språk lärs i samtal och i sampel med andra. I FN:s barnkonvention om barns
rättigheter (2011), artikel 13 står det att ”Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt
innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och
tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel
b
t v j ”. Vi tycker att alla barn har rätt till samtal av någon form efter en film, vi
tror att barnen behöver bearbeta det de nyligen sett.
Rönnberg (1997:65) förklarar att de vuxna gärna stannar i sitt vuxenperspektiv, de tar för
givet, även om det är omedvetet, att barnen upplever en situation på samma sätt som den
vuxne. Det tas för givet att barnen ser samma saker och drar samma slutsatser. Men så är det
givetvis inte, skriver Rönnberg. Vi tycker att det är viktigt att vuxna sätter sig in i ett
barnperspektiv och fångar upp barnens tankar hellre än att framföra sina egna tankar angående
filmen. Det är barnens röster som främst ska höras.
För att hjälpa barnen i samtalet om film menar Danielsson (2009) även på att man kan leka
filmen, leken och barns språkförmåga och den språkliga utvecklingen står i ett ömsesidigt
givande förhållande till varandra. Vygotskij (1995:15) beskriver att barns lek inte är en enkel
minnesbild av det man upplevt, utan det är en kreativ bearbetning av intryck som barnet
upplevt. Ett sätt att kombinera dem och av det skapa en ny verklighet, som tillfredsställer
barnets egna behov och intressen.
Vi tycker att samtal eller i alla fall någon form av efterarbete är viktig för både barnen och
pedagogerna. Barnen som ser på TV har olika erfarenheter och kan olika saker och ser kanske
därmed andra saker än sina kompisar. En film kan tolkas på flera olika sätt och det är genom
28
efterarbetet som dessa tolkningar kommer upp till ytan. Westergren (2010:7) beskriver att
precis som en text är även filmen beroende av att någon tolkar innehållet. Det är först i mötet
med tittarna som filmen blir till. Pedagogerna i sin tur kan lära sig att se filmen ur olika
perspektiv och upptäcka nya saker som barnen uppmärksammat som pedagogen själv inte
sett. Rönnberg (1997:154) kom till konklusionen att de vuxna inte verkar styra TVupplevelsen lika mycket som de gör vid samtalet under högläsning. TV-tittandet blir för de
yngsta barnen en isolerad aktivitet bara om den vuxne gör den till det. Samspelet är ytterst
viktigt då vi lär av varandra men om den vuxne inte spelar med kan barnen enbart hänvisa sig
till sina kamraters samspel.
6.4.4 Enkätfrå
” Hu v j
d
fi
?”
Det finns inte bara en mängd språk i världen, utan också många sätt att lära sig språk (Wagner
med flera, 2010:15). Enligt Danielsson (2003:9) sitter barn mellan 3-8 år i genomsnitt 2
timmar och 45 minuter om dagen med medier i hemmet och därför anser hon att mediearbetet
bör börja tidigt, och vi tror därför att film i förskolan kan bidra med lärande på ett nytt sätt
som barnen är intresserade av. Språk kan alltid vidareutvecklas, men det kräver inte minst
lärare som på ett flexibelt och fruktbart sätt kan kombinera kvantitet, variation och arbete med
språklig medvetenhet (Wagner med flera, 2010:188), och Skolverket (2001:9) menar att i
förskolans och grundskolans uppdrag ingår det att barn och ungdomar både ska få uppleva
och utveckla kreativt skapande i olika uttrycksformer. Förskolan såväl grundskolan har till
uppgift att integrera arbete med medier.
Danielsson (2009) skrev att det är betydelsefullt att pedagogerna väljer film som är på barnens
nivå, för hon anser att det är viktigt att barnen förstår vad de ser. Via filmens värld kan barn
utveckla ett mer abstrakt tänkande. Konkreta behov i vardagen av vänskap, trygghet och
kärlek kan vidgas och utmynna i resonemang om vad som är viktigt i livet, utifrån barnens
synvinkel. Dock så skrev Vygotskij (1978:85) att fastän det är välkänt att lärande bör vara på
barnens nivå så blir det att vuxna begränsar sig till en bestämd nivå. Barn som är av samma
ålder ligger inte automatiskt på samma nivå av den mentala utvecklingen. Några pedagoger
svarade på denna fråga att de väljer film utifrån barnens mognad och som de känslomässigt
ska klara av att titta på. Dock så upptäckte vi, i en oplanerad observation som uppstod när vi
var på Ängelns förskola, att pedagogen valde en film som barnen sett många gånger innan och
som de tyckte om. Filmen heter Dino 2 och enligt baksidan på filmen är den rekommenderad
29
från 7 år och barngruppen som tittade på filmen var mellan 3 – 6 år. Danielsson (2009) menar
att det är viktigt att barnen förstår vad de ser.
6.4.5 Intervju
Barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får
bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla
kunskaper inom andra områden. Av skollagen framgår att
förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än
svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och
sitt modersmål (Lpfö rev. 2010:7).
Som ovanstående utdrag ur läroplanen antyder så är arbetet med modersmål en viktig del i
förskolan och det finns många olika verktyg för att stärka detta. Maria på Solens förskola
använder film flitigt på sin avdelning för att framförallt stärka språket. Så kan man använda
film som pedagogiskt hjälpmedel för att stärka språket? Vad har pedagogerna för syfte med
valet av film som visas på förskolan? Och hur ser efterarbetet egentligen ut – samtalas det
med barnen efter filmen? Det är vad vi ville ta reda på med detta arbete och denna intervju.
Levande bilder stärker orden vi inte förstår och är då, även om det självklart är nyttigt även
för svenska barn, extra nyttigt för barn med annat modersmål. Dessutom så lär de tillsammans
och av varandra. Så valen av filmer på Solens förskola är alltid ur ett lärandeperspektiv och
med pedagogisk baktanke, och med tanke på vilket intresse det finns för film och bilder i
dagens läge håller vi med om att film bör användas för att stärka och bygga på barnens
ordförråd. Som Jansson (2014:36) skriver så finns det mycket som talar för att dagens
situation gynnar projekt av det här slaget. Unga människors intresse för film, medier och
rörliga bilder har inte precis avtagit under de 25 år som gått. Om man ser till barns
erfarenheter och intressen är det därför mer angeläget än någonsin att använda sig av film som
hjälpmedel till lärande. Film är ett medium som det redan finns intresse och förutsättningar
för hos barnen. Rönnberg (1997:49) menar att de tre vanligaste meningarna som barn hör
under en dag är sitt still, var lite tystare och skynda dig nu. När barnen ser på TV hör barnet
betydligt mer komplicerade meningar och ser även vad de svåra orden betyder med hjälp av
det levande sammanhanget på TV:n.
Precis som Maria säger så baseras många småbarnsfilmer på välkända böcker, och det tycker
hon att man ska utnyttja! För barnen innebär det ofta glädje att möta till exempel Mamma Mu,
30
Pettson och Findus, Bu och Bä och Alfons också i rörlig form då det blir ett igenkännande.
För förskolan innebär det också att man kan ta hjälp av filmen för att uppnå läroplanens
mål: ”Förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och
uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftsprå i
v
d ”
(Lpfö98 rev. 2010:7). Filmen kan skapa intresse för boken och vice versa (Danielsson, 2009).
Som tidigare nämnts på sidan 9 så har man använt sig av film i ett speciellt tema, till exempel
Malmö-tema, så blir det ett igenkännande av föremål eller platser om och när barnen besöker
dessa platser. Så den månaden pedagogerna inte kunde åka iväg och besöka platserna gjorde
de det bästa av situationen och tog fram Grodor på konstrunda i Malmö som är en film om
olika ställen man kan besöka i staden, vilket innebar att barnen inte blev utan förskolans tema
den månaden bara för de inte kunde åka iväg. De fick se platserna men på ett annat sätt.
Däremot besökte avdelningen dessa platser de sett i filmen månaden efter och då kände
barnen igen platserna. Därför är det viktigt att pedagogerna är flexibla och kan improvisera
när det behövs, det går inte alltid som man tänkt sig.
Maria påpekar också hur viktigt det är att det finns ett intresse för film och teknikens värld
hos de vuxna, finns inte det så finns det heller inget större engagemang och kanske ingen
kunskap om vilka filmer som finns och var de finns att hämta för att kunna visas för barnen.
Engagemanget är minst lika viktigt i efterarbetet med samtal eller andra former av
bearbetning av det man har sett, till exempel skapande. Ett språkligt samspel med lyhörda och
känsliga vuxna samtalspartners som bjuder in barnen att delta i samtal och ger dem stöd, tid
och tillfälle att uttrycka sig är avgörande för att barnen ska lära sig språk och
samtalsfärdigheter. Ska barnen kunna lära om språk, skaffa sig kunskaper, bli goda
lekkamrater och etablera vänskapsrelationer till andra barn är de beroende av att ha ett
funktionellt språk (Gjems, 2011:71). Tillsammans med stöttande samtalspartners klarar barn
som saknar lång samtalserfarenhet att upprätthålla ett samtalsämne under en längre tid. Samtal
där ett barn under 3 år ger gensvar flera gånger kan som regel ske tack vare en vuxen som är
känslig och lyhörd för vad barnet tänker och vill säga. Barn under 3 år har sällan tillräckliga
samtalsfärdigheter för att hålla ett samtal igång utan stöd. När ett barn inte klarar att följa med
och delta i ett gemensamt samtalsämne kan det också bero på att det är ett ämne som är helt
eller delvis okänt för barnet (Gjems, 2011:69). Gjems (2011:20) skriver också att samarbeta
med andra, både vuxna och andra barn, är primärt för lärandet utifrån ett sociokulturellt
perspektiv. Människor lär, som tidigare nämnts, i samspel med andra.
31
Även förberedelserna inför samtalet bidrar till ett bra arbetsklimat, att man som pedagog är
väl förberedd på vad filmen tar upp och i vilka scener detta gestaltas. Detta leder till att man
som pedagog får det lättare att ställa fördjupande frågor och får barnen att utveckla sina tankar
(Janson, 2014:72). Janson lyfter även fram att det är viktigt att under samtalet framföra till
barnen att det inte finns något rätt eller fel i deras svar, alla barn har rätt till sina egna tankar,
t
i
c u
v
. Att d t i t
”då i ”
”b ” fi
ut
i
tolkningar gör filmen mer intressant men även lära barnen respekten att alla tycker olika.
Maria ser en klar utveckling hos barnen sedan hon började med filmvisning på sin avdelning.
Till exempel fick hennes fyraåringar åka och titta på Krakel Spektakel på BUFF (Barn och
Ungdoms Film Festival) och fick även åka dit året efter när de var femåringar. Då kände de
igen karaktärerna och kunde ramsor de sjöng och så vidare. Så Maria tror att de tagit in filmen
på ett annat sätt än andra läromedel. I Rönnbergs (2008:153) studie framgår det att ju fler
gånger ett barn ser en film eller ett program desto mer självständig blir barnet i sin
bearbetningsprocess av filmen och får ökad förståelse. Barnet blir mindre kroppsligt aktiv och
vänder sig mindre och mindre om för att få kontakt med en vuxen för att få respons på det de
vill kommentera. De går från fascination till intresse och kan själv ta till sig händelserna under
en längre tid. Hennes konklusion i den studien lyder såhär:
Att titta på TV är för de allra yngsta en huvudsakligen
gemensam praktik. Tv-programmen är i högsta grad delbara och
något som man kan samlas kring, ja, kräver nästan i de yngstas
fall att både barn och vuxen är delaktiga. Ju bättre förståelse av
berättelsestrukturer – där barnen för det mesta fokuserar på just
relationerna mellan karaktärerna i rutan – och ju mer av
tolkande parapersonlig interaktion, desto mindre personligt
samspel krävs det dock för att tv-upplevelsen ändå ska vara
meningsfull och social (Rönnberg 2008:153).
Dock har det gjorts studier under 1990-talet kring barn och TV där bland annat, som tidigare
nämnts på sidan 11, Anderson & Pempek (2005:505) beskriver hur det år 1999
rekommenderades att barn som är under 2 år inte ska bli utsatta för elektronik, främst TV. När
denna rekommendation kom fanns det väldigt lite vetskap angående små barn och
TV/elektroniska skärmar och hur skärmarna påverkar de minsta barnen. Christakis,
Zimmerman, DiGiuseppe & McCarty (2004:709) gjorde också en studie kring detta under
32
samma århundrade och kom fram till att titta på TV under en lång period kan leda till
uppmärksamhetsproblem när barnen blir några år äldre. Arbetet kring att begränsa TV för små
barn kan vara motiverat men det behövs dock ytterligare forskning. Så av denna intervju och
analys drar vi härmed slutsatsen att film kan användas som ett pedagogiskt hjälpmedel i
förskolan för att stärka språkutvecklingen. Film verkar vara ett växande intresse bland barn
men även ger de levande bilderna i rutan en förstärkning till orden vi säger. Men som Janson
(2014:58) skriver så är det en utmaning att som pedagog erbjuda olika uttryckssätt – men
ibland räcker inte orden till utan bilden säger helt enkelt mer, betydligt mer.
6.4.6 Fältstudie
Tv-tittande är kanske främst just en social aktivitet, någonting
som man delar med andra bredvid sig i rummet, i andra tv-rum
och även med personerna i rutan (Rönnberg, 1997:44).
Utöver just påståendet i ovanstående citat var vårt syfte med filmvisningen att se om barnen
lär sig något utav filmen, tolkar de den som vi gjorde eller de ser andra saker?
Barnen på Ängelns förskola och Ekorrens förskola gav liknande svar på våra frågor (se bilaga
2), de var överens om att det inte är okej att kalla någon för ful för att man blir ledsen och
känner sig inte bra, att svanarna är de som är hans familj och de som tycker om honom och är
ankungens kompisar. Men också att man kan ha mer än en familj. Ett barn i varje grupp tänkte
lite extra kring ankungens ägg och var han kom ifrån. Flickan i den första gruppen påpekade
att hans ägg var större än de andras och hängde kvar i den tanken resten av samtalet, hon
visade tydligt att hon har erfarenheter av detta sedan innan då hon nämnde att storleken är
viktig för innehållet och att man måste hålla äggen varma för att de ska kläckas. Halliday
(1993:94) understryker att språket är den viktigaste förutsättningen för kunskap och språklig
aktivitet samt språkligt deltagande i samtal med andra är den process som omformar
erfarenheter till kunskap. Halliday påpekar också att det är när vi pratar om våra erfarenheter
och delger varandra antaganden och synpunkter, när vi formulerar oss och möter andras
reaktioner och responser som vi kan utvinna kunskap ur det som vi varit med om. Forskning
om samtal och berättelser visar att när barn får erfarenhet av att inrama en upplevelse minns
de mycket mer efteråt (Nelson & Fivush, 2004:496), och ju mer man arbetar med
språkutvecklingen desto mer skickliga blir barnen. Nelson och Fivush formulerar sig såhär:
33
A c id
’ d v
ing language skills allow them to enter
into dialogue with others about their past experiences, children
become more skillful in forming organized representations of
past experiences (2004:494).
En pojke i andra gruppen gav oss en motfråga om varför en anka födde en svan? Då försökte
vi, utan framgång, att få fram vem i filmen det var som begått ett misstag med äggen. Men
hade barnen fått se filmen vid fler tillfällen hade de kanske upptäckt fler saker och kanske
uppfattat att det var en stork. Av egen erfarenhet så ser man inte allt som händer i en film
första gången man ser den. För övrigt fick vi mer detaljerade svar av den ena gruppen men en
starkare reaktion på filmen i den andra gruppen då det både blev rädsla och tårfyllda ögon.
Vi hade en baktanke med varje fråga som vi kom att tänka på när vi såg filmen. Några av
svaren var liknande våra tankar och några svar var tankar vi inte alls tänkt på själv. Vi fick
tillfälle att ställa följdfrågor till barnen efter deras svar på våra frågor och lät varje barn
komma till tals även om flickan med ägget tog upp just ägget flertalet gånger. Som tidigare
nämnts på sidan 25-26 anser Rönnberg (1997:65) att de vuxna dessvärre sällan kommer ur sitt
vuxenperspektiv, de tar för givet att barn upplever en händelse på samma sätt som den vuxne,
ser samma saker och drar samma slutsatser. Men så är det, menar Rönnberg, naturligtvis inte.
Vi håller med om att det är viktigt att de vuxna sätter sig in i ett barnperspektiv och fångar
upp barnens tankar istället för att framföra sina egna tankar angående filmen. Det är barnens
röster som främst ska höras, och barn har färre ord och mindre flyt i sina yttranden än vuxna
så vuxna måste vara stödjande och ge barnen tillräcklig tid och ge tillfälle till att formulera sig
(Gjems, 2011:71).
Snow (1998) understryker att när barn blir äldre kan de och förstår fler ord. Så pedagogerna
måste hjälpa barnen att få ett bredare ordförråd. Detta kan uppnås genom att ha dialoger med
barnen kring flera olika ämnen, och självklart genom att föra in dessa dialoger i det vardagliga
talet. Barn i förskolan som inte läser själva kommer därför oftare med kunskapssökande
frågor i samtal med vuxna, så därför anser vi att samtal är på sin plats att ha i förskolan. Inte
bara när det gäller film. Som tidigare nämnts behöver inte samtalet ske i direkt anslutning till
aktiviteten, det kan komma spontant vid exempelvis matbordet, i hallen eller om man är ute
på promenad. Precis som Snow (1998) har Gjems också kommit fram till detta:
Med
ålder
och
stigande
erfarenhet
utvecklas
både
språkfärdigheter och kunskap om olika ämnen. Dessutom gör
34
barn allt fler erfarenheter av att samtala så att de i högre
utsträckning kan förstå vad andra säger, vad de vill uppnå med
samtalet och vad det handlar om (Gjems 2011:69).
Gjems (2011:66) tar även upp hur viktigt det är att barnen måste lära sig att lyssna på andra
och se saker ur andras perspektiv genom det de hör, men understryker också hur krävande det
är att lära sig att samtala. Hon menar att det innebär ett både kognitivt och socialt handlande
och att delta i samtal således är en kunskapsbaserad färdighet där barn går in i en gemenskap
med andra och får lära sig turtagning. Som Säljö (2000:22) beskriver så är det genom
kommunikation som sociokulturella resurser skapas, och även förs vidare. Med
sociokulturella resurser menar Säljö (2000:20) de verktyg, såväl språkliga som fysiska, som vi
har tillgång till och använder för att vi ska få förståelse för vår omvärld och hur vi ska agera i
den.
En av frågorna i vår frågeställning var, som nämnts ovan, om film tolkas på samma sätt av
barn som av oss och genom att göra vår fältstudie har vi kommit fram till att så är inte fallet.
Om man utgår från vår egen analys av filmen och vad vi fick för svar av barnen ser man att
vuxna tänker betydligt djupare och ur en bredare synvinkel än barn. Vilket också innebär att
vi missade saker för att vi tänkte djupare kring vissa situationer i filmen, till exempel Amanda
(5 år) som fastnade vid att ankungens ägg är större än de andras och drog en slutsats att
innehållet då måste vara större än det som finns i de mindre äggen, det beroende på hennes
tidigare erfarenheter då hon kanske lärt sig dessa begrepp vid ett annat tillfälle. Att vi tänker
djupare är naturligtvis för att vi har mer erfarenhet än barn och även att barnen bara fick se
filmen vars en gång medan vi sett den flertal gånger. Ju fler gånger man ser en film desto fler
saker upptäcker man. Som Vygotskij (1995:41) skriver: barnet kan föreställa sig betydligt
mindre än den vuxna människan, men tror mer på produkterna av sin fantasi och kontrollerar
den mindre.
Vi kom fram till att barn inte tolkar film som vuxna men frågan grundade sig på djupet i att ta
reda på om barnen lär sig någonting av att titta på film och samtala om den efteråt, även om vi
kan se studien ur både ett sociokulturellt och språkligt perspektiv insåg vi att det krävs fler
tillfällen med filmvisning och samtal under en längre period för att kunna se någon utveckling
i lärandet inom detta ämne.
35
7 Slutsats och diskussion
Och så hade den fula ankungen nu förvandlats till en vacker
svan, men hade vi sett noga efter så hade vi sett de hela tiden
(H.C. Andersen, anpassad av Gareth Willams 2004).
Vi anser att film är som den fula ankungen. Filmen finns där på förskolan och på internet men
pedagogerna verkar inte se det och använder andra hjälpmedel till lärande istället. Rönnberg
(1997:101) anser att varje nytt medium uppfattas som ett hot. Boken har funnits längre än
radion som i slutet av 1920-talet befarades skulle förstöra barnens fantasi. Och radio i sin tur
har funnits längre än TV och film. Rönnberg beskriver att barn som antingen läser eller
lyssnar på radio sällan blir störda av en vuxen som menar på att de borde göra något mer
i
fu t. D c
åbi b
” itt
c
” å TV f
t d
v
vu
som anser att de bör gå ut och leka i den friska luften istället. Vi ville med denna studie se om
film kan användas i förskolan för att stärka barns språkutveckling. Nu efter avslutad studie
anser vi att film och TV är ett hjälpmedel som bör finnas i förskollärares ryggsäck.
Film kan också användas till hjälp när barnen frågar om föräldrars yrken eller vid samtal om
olika yrken som finns. Rönnberg (1997:15) beskriver att tidigare och konkreta yrkesroller har
blivit alltmer diffusa och svårtolkade. TV:n kan därmed fungera som en konkretisering av det
abstrakta samhälle vi idag lever i. Barn för ett par generationer sedan lekte olika yrken såsom
skräddare, sotare, hovslagare och tvätterska, det var enkla yrken att konkretisera då dagens
yrken är mer abstrakta. Dessa yrken som barnen lekte förr finns knappt längre, men hur leker
man egentligen konsult, socialarbetare och arbetsförmedlare? Vuxna på TV kan göra dessa
yrken betydligt med tydligare än ord kan. Film behöver inte enbart visas på planerade
tillfällen utan pedagoger kan ta tillfället i akt och visa en film eller klipp för att förtydliga
barns tankar, att se det på TV blir enklare för barnen än att bara höra en pedagog berätta om
det. Säljö (2000:13) har skrivit att lärande är en synvinkel av all mänsklig verksamhet.
Kunskap förnyas och återskapas hela tiden i vårt samhälle. Precis som Maria på Solens
förskola gjorde med solförmörkelsen (S. 25) så kan pedagoger i tillfällen som dessa använda
sig utav en film eller klipp där barnen kan få se exempelvis olika yrken, används filmen på
detta sätt, anser vi att den används ur ett lärandeperspektiv, men även ur ett sociokulturellt då
barnen lär sig i samspel med kompisarna, pedagogen och filmen. Vi anser att film är ett
läromedel som kan användas för att konkretisera svåra ord med mera för barnen. Som vi
36
tidigare nämnt så menar Säljö (2000:18, 125) att ett sociokulturellt perspektiv på lärande
innebär ett intresse för hur människor både individuellt och gruppvis tillägnar sig olika
kunskaper och att lärande inte är en passiv utvecklingsgång där information och kunskaper fås
färdigt. Den sociokulturella teorin kan reellt förankras i ett lärandeperspektiv på film. Det
sociokulturella perspektivet innefattar förhållandet mellan informationsteknik, digitaliserad
teknik, media och lärande. Samt hur människor tar till sig information och kunskap.
Redan innan vi påbörjade vår studie hade vi ett intresse för bild och film och ville se hur detta
används i förskolan. Nu när studien är färdig så känner vi att detta är något vi vill föra in i
verksamheten som en del av vår framtida yrkesroll. I vår empiri har vi gång på gång stött på
positivitet angående film och TV i förskolan och olika sätt som detta kan användas och följas
u
.D t
d
i t
tt
”f d
y ”if
d
Di
yfi
ut
filmen kan både användas för att stärka språket och få en större förståelse om världen och allt
den innehåller.
Vi önskar att pedagogerna i förskolorna ville få upp ögonen för film och inse att en helt ny
värld med möjligheter öppnar upp sig när man vågar använda sig av något som är okänt. För
att vi tror att det handlar mycket om att pedagoger är rädda för att använda nya läromedel.
Janson (2014:19) beskriver att Ingma B
f bi vå t
dv t d
t
t vå
u
dju t
f
tt ”i
t t å
i j
y
i
fi
u ”. J
fortsätter och tror att det kan vara därför som vårt samhälle under så lång tid har haft en rädsla
för filmens kraft. De rörliga bilderna har en stor möjlighet att skaka om vårt inre. Vi ville i vår
studie se film ur ett sociokulturellt-, språkligt- och lärandeperspektiv och om pedagogen har
ett syfte med filmvisningen så anser vi att lärandeperspektivet finns där, så länge barnen sitter
tillsammans och lär i samspel med varandra så finns det sociokulturella perspektivet där och
så länge samtal sker, företrädesvis tillsammans med en pedagog, så utvecklas barnens
ordförråd och deras språkkunskaper stärks. Görs allt detta på ett lustfyllt sätt så har vi även
å tt ut
d .V
t
ti b
v
t. ”
i ty
u d
c
rev.2010:5).
37
i f
b
f
tt iv å t
d t ”(L f 98
7.1 Självkritik
En sak vi har som självkritik är att vi inte gjorde ordet film tydligare i enkäten. Vi hade
varken berättat för respondenterna eller skrivit vad det var vi menade med film, vi tror att det
var därför vi har fått så olika svar att vissa visar det och att vissa anser att det inte ingår i
förskolans uppdrag. Det som vanligtvis associeras med ordet film är Disneyfilm. Men vi
menar inte bara Disneyfilm i vårt arbete utan även faktafilmer med mera. Om vi hade gjort
detta tydligare så skulle vi kanske ha fått annorlunda svar.
Utifrån enkäterna kom vi fram till att det skedde en del samtal med barn om filmen efter
visningen och att samtalet mestadels kretsar kring vad filmen handlade om. Men det skedde
det inte mycket efterarbete i annan form än samtal. Dock så hade vi ingen fråga angående om
pedagogerna gjorde något annat än att samtala med barnen efter en filmvisning. Så att få ett
svar på om dem gör något annat än det var en omöjlighet för oss.
7.2 Förslag på vidare forskning
Ett förslag på vidare forskning är att göra en längre studie med många fältstudier där vi visar
samma film för barnen flera gånger. I en sådan studie hade vi kunnat få fram vårt originella
syfte med filmvisningen som var att se om barnen lär sig något utav filmen. Om barnen får
möjlighet att se samma film många gånger och samtidigt få allt mer djupare frågor angående
filmen efteråt ökas deras förståelse för filmens handling och deras språkkunskaper kommer
även att kunna utvecklas genom att ordförrådet blir bredare.
I studien hade vi synsätt från 4 olika förskolor i områden där majoriteten av barnen har
svenska som modersmål och på en av dessa förskolor användes filmen som ett verktyg inom
modersmål. Nu i efterhand hade det varit spännande att gå vidare med detta perspektiv på
användning av film till områden där det är en minoritet av barnen som har svenska som
modersmål då vi av intervjun fick fram att kommunen har satsat mer på dessa områden inom
film och media. Det hade varit roligt att gå vidare med undersökningen och ta reda på hur
förskolor i dessa områden använder sig av film.
38
Vi tyc
fi
if
tt d t
d v it i t
?” D t
d v it i t
t tt å vid
t tt
d
tf å
” u
ft titt
d t å
intervjuer med de pedagoger som ansåg att
film inte ingår i förskolans uppdrag. Vad menar dem egentligen med att det inte ingår?
Svarade dem såhär enbart för att ordet film var missvisande där vi och respondenterna tänkte
olika angående ordets innebörd?
39
Referenslista
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm:
Liber
Gjems, Liv (2011). Barn samtalar sig till kunskap. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur AB
Gustafsson, Tommy (2014). Det var en gång: historia för barn i svensk television under det
långa 1970-talet. Malmö: Universus Academic Press
Janson, Malena (red.) (2014). Introduktion till filmpedagogik: vita duken som svarta tavlan. 1.
uppl. Malmö: Gleerup
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup
Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.) (2009). Estetiska lärprocesser: upplevelser,
praktiker och kunskapsformer. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Rönnberg, Margareta (red.) (2008). Blöjbarnsteve: om hur barn under 3 år upplever tv och
leker med fjärrtroll. Uppsala: Filmförlaget
Rönnberg, Margareta (1997). TV är bra för barn. Stockholm: Ekerlid
Stern, William (1914). Psychology of Early Childhood Up to the sixth Year of Age. Leipzig:
Quella & Mayer
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma
Säljö, Roger (2013). Lärande och kulturella redskap: om lärprocesser och det kollektiva
minnet. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur
Vy t ij L v S
vi (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos
Vy t ij L v S
vi (1978). Mind in society: the development of higher psychological
processes. Cambridge, Mass.: Harvard U.P.
40
Wagner, Åse Kari Hansen (2010). Den flerspråkiga människan: en grundbok om
skriftspråkslärande. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Westergren, Eva (2010). I filmens fotspår: reflekterande samtal om film. 1. uppl. Stockholm:
Bonnier utbildning
Internetreferens
Anderson, Daniel R; Pempek, Tiffany A (2005) Television and very Young Children
http://search.proquest.com.proxy.mah.se/docview/214764765/fulltextPDF/C6F3401AD6C44
974PQ/1?accountid=12249 150504
Christakis, Dimitri A, Zimmerman, Frederick J, DiGiuseppe, David L & McCarty, Carolyn A.
(2004) Early television exposure and subsequent attentional problems in children
http://www.jpeds.com/article/S0022-3476(04)00753-X/pdf 150504
Danielsson, Agneta (2009) Minibio?!
http://www.pedc.se/selma/handledningar/minibio.pdf 150427
FN:s barnkonvention om barnets rättigheter (2011)
https://unicef.se/barnkonventionen?gclid=CMHH5oaXvMUCFYHDcgodwncAnA 150423
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2002).
Stockholm: Vetenskapsrådet http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf 150608
Halliday, M.A.K (1993) Towards a Language-Based Theory of Learning
http://ac.els-cdn.com/0898589893900267/1-s2.0-0898589893900267main.pdf?_tid=26d3251a-fac7-11e4-9e5d00000aab0f6b&acdnat=1431669578_d48100e333b00d13e072557a56f47ee5 150504
Håll Sverige rent
http://www.hsr.se/fakta/vara-filmer 150512
Nelson, Catherine & Fivush, Robyn (2004) The Emergence of Autobiographical Memory: A
Social Cultural Developmental Theory
http://www.psychology.emory.edu/cognition/fivush/lab/FivushLabWebsite/papers/Nelson&Fi
vush.pdf 150504
Skolverket (2001)
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskildpublikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2
Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D779 150427
41
Snow, Catherine (1998) Language and Literacy Development By Early Childhood Today
Editorial Staff
http://www.scholastic.com/teachers/article/ect-interview-catherine-snow-language-andliteracy-development 150504
Öqvist Seimyr, Gustaf. Vetenskapsmetodik
http://pingpong.ki.se/public/pp/public_courses/course05887/published/1289756281091/resour
ceId/3959718/content/infoweb/node-2610658/vetenskapsmetodik.pdf 150608
Filmreferens
H.C Andersen anpassad av Gareth Williams (2004) Den fula ankungen
https://www.youtube.com/watch?v=5llY70FDf3c
https://www.youtube.com/watch?v=xUhE7TMEgTg
https://www.youtube.com/watch?v=u-TzM-UllD8 150407
Bilaga 1
42
Enkät angående film som pedagogiskt verktyg i förskolan
Tittar ni på film med barnen?
Ja
Nej
Om ja, hur ofta?
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
…………………………………
Om nej, varför?
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
…………………………………
Vem väljer film, har barnen något inflytande?
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
…………………………………
Använder ni film som hjälp när ni arbetar med ett specifikt tema? Om ja, ge gärna
exempel
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
…………………………………
Samtalar ni tillsammans med barnen om filmen efteråt?
Ja
Nej
Om ja, hur går samtalet till?
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
…………………………………
Om nej, varför?
43
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
…………………………………
Händer det att barnen har frågor angående filmen under och/eller efter filmvisningen?
Ja
Nej
När ni pedagoger väljer film, hur väljer ni?
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
…………………………………
44
Bilaga 2
Samtalsfrågor med barnen

Återberätta vad som hände i filmen

Är det okej att kalla någon för ful?

Hur tror ni att den fula ankungen kände när han blev kallas ful?

Hur skulle de andra djuren gjort för att få ankungen att känna sig välkommen?

Finns det någon kärlek i filmen, mellan vilka?

Finns det någon vänskap i filmen, mellan vilka?

Vilka är ankungens familj?

Kan man ha mer än en familj, varför?

Alla fåglar flög iväg från ankungen när han kom, men varför gjorde svanarna också
det?

Varför blev han så lycklig när han fick reda på att han var en svan?

Varför tror ni han måste flyga tillbaka i slutet?
Bilaga 3
45
Informationslapp till föräldrar
Hej!
Den 28/4 kommer vi, Sofia och Isabel hit. Vi arbetar fram vårt examensarbete och skulle
b
v
j
. Vi vi vi
fi
”D
fu
u
” c
ft åt
t
/i t vju
barnen. Därför undrar vi om ert barn får delta och se filmen och sen bli intervjuat?
V
OK
V
OK
M
OK
N
OK
A
OK
E
I
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning Sofia & Isabel
46
Bilaga 4
Intervjufrågor
• Hu
v d
• På vi
•S
v fi
i
b t t
db
?
t sätt tycker du att film är ett bra verktyg för att främja språket?
• å b
•N
du di
v
i
t
d c v j fi
tt
du
fi
db
• V d fic di
tt b j
•S
utv c i
du å
i
?
tt vi t t
u
å du
d
vid
ft åt?
b t
ed film?
b
d
du b j d
47
d fi
?
dd ?