Untitled

Transcription

Untitled
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 1
FLÄDIE LOKALAVD.
KVISTOFTA LOKALAVD.
Nya regler kring förgröningsstöd. Ekologisk fokusareal.
FLÄDIE LOKALAVDELNING:
Flädie LRF-avdelning vill belysa två aspekter avseende "Förgröningsstöd"
l. För den enskilde jordbrukaren är det logiskt att permanent gräsmark räknas in i
ekologisk fokusareal då sådan mark bör anses tjäna syftet med ekologisk fokusareal. I
annat fall måste permanent gräsmark som legat mer än 5 år plöjas upp for att därefter
igen besås med gräs. Ur miljösynpunk torde detta inte vara ett godtagbart alternativ.
2. Jordbruket behöver stabila villkor. Det har skett upprepade förändringar avseende
förgröning, sprutfria kantzoner, träda, ekologisk fokusareal mm for att åstadkomma
miljöförbättring. Ofta är dessa begrepp relativt lika ur miljöhänseende och bör därför
kunna innefattas i ett gemensamt begrepp vilket skapar långsiktighet och mindre
byråkrati för den enskilde lantbrukaren. I så fall skulle villkoren för jordbruket bli mer
stabila.
Flädie LRF-avdelning yrkar
att
LRF Skåne ska ställa sig bakom ovanstående synpunkter och vidarebefordra dem
till LRFs riksstämma där motionen förhoppningsvis leder till att LRF driver
frågorna vidare och arbetar för en förändring av de nu gällande förgröningsstöden.
KVISTOFTA LOKALAVDELNING:
På en skånsk gård kund man i november 2014 ha följande växtodling på en 100 ha gård:
25 ha oupptagna betor
25 ha H-raps
25 ha H-vete
25 ha fånggröda oljerättika
100% av arealen utgörs sålunda av grön mark som tar upp växtnäring ur marken och
koldioxid från luften.
Om man skall få ut förgröningsstödet måste man antingen
1. Träda 5%. Här får man bekämpa kemiskt och bearbeta hur mycket man vill (svart
träda)
2. Göra vallinsådd 16,66%. (Detta tvingas man göra i vårsådden eftersom man vill ha
insådd av oljerättika efter H-veten(insådd i augusti). Vallinsådden får man inte bryta
förrän 1 november så man missar att så någon höstgröda efter vårspannmålen.
3. Ha en obrukad kantzon, där man måste köra med fräs runt fälten hela sommaren för att
ta död på det som såddes i höstas + en del ogräs.
Alla alternativ med EFA ökar växtnäringsläckaget och försämrar för djurlivet.
Kvistofta LRF vill därför
att
ekologiska fokusarealer förbjuds inom de kustnära områdena i Skåne för att
minska kväveläckaget
att
namnet på förgröningsstödet ändras från ekologisk fokus areal till europeisk
planareal
att
motionen vidarebefordras till LRF:s riksförbundsstämma.
Regionstyrelsen instämmer med motionärerna att jordbruket behöver stabila villkor som
skapar långsiktighet och mindre byråkrati för den enskilde lantbrukaren.
LRF Skåne har vid flertalet tillfällen genom påverkansarbete framfört följande
synpunkter om förgröningsstödet där ekologisk fokusareal ingår.
LRF Skåne har också varit initiativtagare till en skrivelse ställd direkt till
landsbygdsminister och generaldirektör, där följande punkter i korthet har tagits upp.
 Att skjuta upptillämpningen av förgröningen till SAM ansökan 2016. I ett rättsystem
går det inte att ha regler som inte är klara vid inträdet av ett system och sedan utfärda
kontroller och ställa krav på åtgärder.
 Om det ändå införs ska tillämpningen ske på samma sätt som i EU
 Vi vill att man avvaktar att räkna in grödkod 49 och 50 som permanent gräsmark tills
den nya definitionen är fastlagd för permanenta gräsmarker.
 Tillämpningen av förgröningen ska vara enkel att räkna fram för att få in i sin
växtodlingsplan
 Förgröningsstödet måste ingå i produktionssystemet.
 Alla typer av kantzoner ska kunna räknas i sin helhet som ekologisk fokusareal. De
måste också synkroniseras med andra miljöföreskrifter.
 Alla kvävefixerade grödor ska kunna räknas in som ekologiska fokusarealer
 All vallinsådd av olika odlingar (inklusive vallfröodling) oavsett tidpunkt för sådd
(även höst) ska räknas in. Detta ska vara godkänt i EU enligt artikel 46.2 i (växttäcke
som skapats genom att utsäde sås och gror och som omfattas av viktningsfaktor enligt
punkt 3).
 Mellangröda ska ingå som godkänd gröda som ekologisk fokusareal. Forskning har
visat att den har en väl fungerande etablering och därmed ett bra näringsupptag.
 Mark med energigrödor som exempelvis hybridasp och poppel ska kunna ingå likt
salix som godkänd ekologisk fokusareal.
Permanenta gräsmarker räknas inte in i ekologisk fokusareal. Detta ingår i
grundförordningen som är ett politiskt beslut i EU. En sådan förordning tar tid att
förändra. Den kanske inte kan förändras i förenklingsarbetet men däremot skulle det vara
möjligt i en halvtidsöversyn MTR. Vidare är benämningen ekologisk fokusareal ett EUbeslut och är inte möjligt för LRF att ändra till europeisk planareal.
Ekologiska fokusarealer omfattar, enligt Jordbruksverkets uppdatering 23 februari 2015,
näst intill hela Skåne förutom ett par få kommuner.
Styrelsen instämmer med motionärerna att LRF skall fortsätta driva frågorna vidare och
arbeta för en förändring av de nu gällande förgröningsstöden.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
uppdra åt styrelsen att skriva en motion till riksförbundsstämman med krav på
att använda EUs valmöjligheter fullt ut för att få stabila villkor för jordbruket
och trovärdiga miljökrav som ger rättssäkerhet,
att
avslå Kvistofta lokalavdelnings första att-sats och i övrigt anse motionerna
besvarade.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 2
FRENNINGE LOKALAVD.
Skatter på produktionsmedel i lantbruket
FRENNINGE LOKALAVDELNING:
Vi har förstått att man från den nya S och MP regeringen utreder förslag på nya skatter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. Vår åsikt är att i en tid då billiga importerade
livsmedel väller in i landet finns det ingen rimlighet i att ytterligare belasta den inhemska
produktionen av livsmedel med nya skatter. Att eventuella nya skatter skulle återföras till
lantbruket igen är bara en onödig omväg och hindrar inte på något sätt billig import.
Återbetalning av dieselskaten är också en fråga om högsta prioritet. Vi har den högsta
dieselskatten i EU. Orimligt. En sänkning av dieselskatten eller högre återbetalning av
skatten är en mycket effektiv åtgärd för ökad lönsamhet i alla prod.grenar.
Vi anser
att
LRF lägger mer resurser på information och bevakning kring dessa frågor och
startar synliga manifestationer så att dessa förslag inte blir verklighet.
Lönsamheten måste upp på gårdsnivå så vi kan behålla och öka vår
självförsörjningsgrad av livsmedel i Sverige.
Regionstyrelsen instämmer i att nya eller ökade skatter på produktions hjälpmedel
belastar den inhemska livsmedelsproduktionen.
Erfarenheter visar att handelsgödselskatten inte haft någon inverkan på handelsgödselanvändningen och att trenden visar på en sjunkande användning även utan
handelsgödselskatt. I jämförelse med andra åtgärder mot minskad övergödning är detta en
kostsam åtgärd med liten påverkan på utlakningen. Skatten är således både ineffektiv och
dyr och fokus bör istället ligga på att hitta åtgärder som gör konkret miljönytta och
samtidigt behåller svenskt lantbruks konkurrenskraft.
Den enskilt viktigaste delen i detta är dieselskatten i Sverige som är betydligt högre än i
jämförbara EU-länder. Återbetalningen av koldioxid- och energiskatt till lantbruket i
Sverige har stegvis reducerats och kommer 2015 att endast uppgå till 90 öre/liter, jämfört
t ex med 2,38 SEK/liter år 2010. Under samma tid har dessutom dieselskatten höjts med
drygt 60 öre per liter. I svenskt jordbruk används idag ca 200 tusen kubikmeter diesel så
detta handlar om en skatt på ca en miljard kronor per år.
Det svenska jordbruket betalar från 1 januari 2015 ca 4,20 kronor i dieselskatt per liter.
Den återigen absolut högsta dieselskatten i EU:s jordbruk. Tyskt jordbruk betalar idag
motsvarande 2,30 kr per liter i dieselskatt. Danskt jordbruk betalar 65 öre liter i
dieselskatt.
En ökad skatt på bekämpningsmedel är negativt för alla företag som använder växtskydd
i sin odling. Särskilt drabbas företag med odling av potatis, sockerbetor, frilandsodling av
grönsaker samt frukt- och bärodling.
Eventuella förslag om nya/höjda skatter på handelsgödsel, bekämpningsmedel och diesel
kommer att leda till att en än större andel av den mat som konsumeras i vårt land
produceras i andra delar av världen och att jobb försvinner.
En annan viktig del för konkurrenskraft är att kontinuerligt jämföra regler och skatter i
andra länder med svenska förhållanden, och anpassa dem därefter, så att
konkurrenskraften i svensk livsmedelsproduktion inte minskar. Detta görs av LRF på
nationell nivå.
LRF Skåne vill hänvisa till de senaste två regeringars uttalande i sin budget: I den förra
regeringens höstbudget 2013 hänvisades till Konkurrensverket och att svenskt jordbruk
har drygt 10 procentenheter lägre marginaler än genomsnittslandet i Europa. I såväl
Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring 2013 som Stefan Lövens 2014 sägs att svenskt
lantbruk ska kunna växa och utvecklas genom kvalitet och att vara konkurrenskraftiga.
Konkurrenskaraftsutredningen SOU 2015:15. anger bland annat att:
Sverige har goda förutsättningar för en konkurrenskraftig och hållbar
livsmedelsproduktion. Stora resurser av mark, vatten och forskning av god kvalitet samt
ett gott djurskydd. En livskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion bidrar med
betydelsefulla ekosystemtjänster. Efter EU-inträdet har den svenska produktionen förlorat
marknadsandelar och därmed en tilltagande import av livsmedel. För att ändra på den
situationen behövs en förbättrad konkurrenskraft. Situationen inom animalieproduktionen
kräver särskild uppmärksamhet. Statens roll är främst att skapa goda förutsättningar
genom villkor och regler i paritet med konkurrentländerna.
Utredaren har visat på den viktiga avvägningen mellan nyttan av ökad produktion kontra
andra samhällsintressen. Det tydliggörs när nationella miljömål vägs mot målet om en
konkurrenskraftig produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring.
LRF Skåne vill stimulera ökad produktion av mat i vårt land. En ökad produktion leder
till fler jobb i hela landet, öppna attraktiva landskap och framförallt en ökad andel svensk
mat att konsumera. Mat som dessutom är producerad under en större miljöinriktning än i
många andra delar av världen.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
uppdra till styrelsen att formulera en skrivelse till riksförbundsstyrelsen med
uppmaning att agera kraftfullt för att inga nya skattepålagor läggs på insatsvaror
till lantbrukets och trädgårdsnäringens olika driftsinriktningar.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 3
SVEDALA LOKALAVD.
Markavvattning
SVEDALA LOKALAVDELNING:
Praktiskt taget all jordbruksmark i Sverige är mer eller mindre beroende av större eller
mindre markavvattningsföretag. Dessa har i regel tillkommit under de senaste 150 åren, ofta
med stöd och uppmuntran från statsmakterna. Utan dessa hade vårajordbruksbygder sett
mycket annorlunda ut och dess produktion hade varit en bråkdel av dagens.
Nu hotas emellertid våra markavvattningsföretag l Hotet kommer från staten genom
länsstyrelserna, genom vattenverksamhetsutredningen och från kommunerna.
Statsmakterna vill försvåra, fördyra och komplicera underhåll och rensning av markavvattningsanläggningar och man vill inskränka rätten att vidtaga sådana åtgärder samtidigt
som skyldigheterna skall kvarstå. Vidare vill man av miljöskäl ändra och ompröva många
företag så att funktionen försämras. Detta skall helst ske utan att drabbade ersätts och på
delägarnas bekostnad.
Kommunerna vill på olika sätt exploatera jordbruksmark och i större eller mindre
utsträckning ta i anspråk eller på andra sätt utnyttja befintliga markavvattningsföretag. Detta
kan innebära att företagen överbelastas eller att underhållet försvåras.
Det är numera praktiskt taget omöjligt att få lov att mera påtagligt öka
markavvattningskapaciteten.
Detta kommer inte att hålla i längden med ett ständigt våldsammare klimat.
Vi yrkar därför
att
LRF med kraft värnar lantbrukets rätt till fungerande markavvattning genom att
avvisa inskränkningar i rätten att rensa och genom att stärka markägarnas rätt
gentemot stat och kommun i markavvattningsfrågor.
Regionstyrelsen vill hänvisa till LRF Riks yttrande angående Vattenverksamhetsutredningen
Inledningsvis kan LRF Skåne konstatera att det krävs en balans mellan vatten, växtnäring
och syre i marken för att en gröda ska kunna utvecklas så bra som möjligt.
Markavvattning innebär att man utför åtgärder för att avvattna mark, främst genom
dikning. Åtgärderna genomförs för att sänka ett vattenområde eller för att skydda mot
vatten.
Markavvattning kräver alltid tillstånd och dispens. I Skånes kommuner är det förbjudet
att avvattna mark, vilket innebär att man måste söka dispens från det generella
markavvattningsförbudet om man ska utföra åtgärder här.
Vattenverksamhetsutredningen (Yttrande från LRF riks)
I huvudsak är LRF Riks starkt kritiskt till Vattenverksamhetsutredningens förslag.
Utredningens förslag visar tydligt på behovet av en övergripande diskussion om hur
samhällets miljöåtaganden ska klaras, om de prioriteringar som behöver göras inom
miljöområdet och hur bördorna ska fördelas på ett rimligt sätt. En tydlig politisk styrning
som ger ledning för målsättningar, prioriteringar och bördefördelning och som tar hänsyn
till konsekvenserna för enskilda verksamhetsutövare måste vara på plats innan en
genomförande lagstiftning av det slag som Vattenverksamhetsutredningen föreslår träder
i kraft.
När det gäller markavvattningsfrågorna tillstyrker LRF att dessa utreds vidare men anser
att utredningsuppdraget bör omfatta hela markavvattningsfrågan.
Särskilda synpunkter om markavvattning


LRF tillstyrker att markavvattningsfrågorna utreds vidare men anser att
utredningsuppdraget bör omfatta markavvattningsfrågan i sin helhet.
LRF instämmer i utredningens argumentation för att ta bort det generella
markavvattningsförbudet. Utredningens helomvändning i sista stund att behålla
förbudet är oförklarlig. LRF vill att förbudet tas upp till förnyad översyn.
Utredningen föreslår att regeringen tillsätter en ny utredning för att göra en översyn av
lagstiftningen, som berör avledning av vatten.
Det är inte tydligt vilka vattenåtgärder, som utredningen föreslår för en generell översyn.
Även avvattning och underhåll/rensning av diken måste enligt LRF:s uppfattning ingå i ett
utredningsuppdrag.
Undantaget från tillstånds- (och anmälningsplikt) för dränering av jordbruksmark genom
täckdikning med dräneringsrör som har en största diameter av 300 mm, tas bort i
författningsförslaget.
 En gränsdragning behövs mellan ”dike” och ”vattendrag”.
 Utredningen föreslår anmälningsplikt för dikesrensning. Men det bör övervägas att
göra åtskillnad mellan vattendrag av olika storlek och karaktär.
 Utredningen har övervägt att ta bort det generella markavvattningsförbudet i södra
Sverige. I slutversionen kvarstår dock förbudet. Även denna ståndpunkt behöver
övervägas i en utredning.
LRF noterar att motivet för att införa markavvattningsförbudet var att skydda kvarvarande
våtmarker. Det kan göras med villkor vid tillståndsprövningar, anmälan om
vattenverksamhet eller vid anmälan om samråd.
Det är angeläget att markavvattningsanläggningar uppdateras allteftersom förändringar av
fastighetsindelningen sker. En utredning om aktuell delägarkrets och fördelning av
kostnadsandelar i markavvattnings samfällighet kan dock innebära ett mycket omfattande
merarbete, där kostnaderna drabbar den enskilde.
LRF ifrågasätter starkt den fokusering på djup och läge som förslagen innebär. Förslagen
kommer att medföra omfattande merkostnader och merarbete för verksamhetsutövarna,
som inte motsvaras av någon tydlig miljönytta
Om kommunen vill använda ett dikningsföretag som mottagare för sitt avloppsvatten bör
alltså dikningsföretaget omprövas eftersom förhållandena ändras kraftigt.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
uppdra åt styrelsen att utifrån motionens intentioner och aktuellt läge i
vattenfrågan formulera en motion till riksförbundsstämman med begäran om ett
fortsatt kraftfullt arbete inom vattenområdet.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 4
VÄSTRA BJÄRE LOKALAVD.
Kamp- och förhandling. Hårdare tag. Inga mervärden.
VÄSTRA BJÄRE LOKALAVDELNING:
Med tanke på det som hänt inom Lantbrukarnas Riksförbund och vad som åstadkommits
för den primära lantbrukssektorn sedan omställning 90 så ser jag stora problem inför
framtiden med sviktande medlemsunderlag samt bristande motivation för att bedriva
styrelsearbete i lokalavdelningarna.
Man slår ihop lokalavdelningarna till större och tappar det som en gång var den
sammanhållande faktorn, detta beror till viss del på de större enheterna som bildas för att
överleva och skapa lönsamhet.
Det är normalt företagande att vilja växa och bli större, men det gör även det att man
tappar medlemmar.
Med omställning 90 så begravde man enligt Helena Jonsson Kamp och förhandlingsorganisationens del av LRF och är numera en ren remiss och lobby organisation mot
regering och jordbruksverk, (Hennes egna ord från skrift i Lantbrukets Affärer Nr 1
Januari 2015).
LRF agerar mest som en intresseförening i dagsläget.
Det oroar oss djupt att vi inte har kvar kampdelen i LRF och det förklarar också väldigt
mycket för oss varför vi står där vi är idag, och svenska primärproduktionen står med så
stora problem på många områden.
Primär produktionen är i behov av en kraftfull och handlingskraftig organisation som kan
visa var skåpet ska stå om det behövs och vara (för att ta det i hundtermer) en hangar
hund av schäfer typ och bjuda på strid för att försvara sina medlemmar. Vi är inte i behov
av en mops (sällskaps hund som bärs runt i famn) till att vakta.
Där med inte sagt att man inte kan använda båda teknikerna.
Detta medför en pondus och ett allvar när man förhandlar det ger även ett allvar när LRF
gör uttalande. Något vi inte uppfattat på en längre tid därav en ovilja att betala
medlemsavgift.
Medlemmar söker sig till och vill vara en del av något som är bra inget vi i lokal
avdelningarna ska jaga.
Vi tycker inte att LRF ska bestämma vilken storlek som ska premieras.
Det är självklart att vid en krissituation i en av näringarna och det kallas till möte SKA
ordförande vara på plats
För att visa allvar tycker vi att man bör ta in en ny ordförande på riksförbundet med
tydlig erfarenhet av vad dagens produktion handlar om som har märkt var felen är. Ett
förslag på person på vad vi menar är Anders Birgersson, Gammalstorps gård, med
mjölkproduktion.
På samma sätt tycker vi det är hög tid att byta ut vd då klavertrampen har varit för många
och grova.
Vi yrkar på
att
LRF återupptar kamp- och förhandlingsdelen för svensk produktion.
att
LRF ska ha en hårdare och restriktivare hållning mot nya lagförslag, samt verka
för att gamla som hämmar det svenska produktionslantbruket tas bort.
att
LRF verkar för ett snabbt borttagande av alla de så kallade mervärden man
hävdar finns men vi primärproducenter inte får betalt för.
Regionstyrelsen kan konstatera att LRF är en stark företagar- och intresseorganisation
som vi årsskiftet hade 172 000 medlemmar varav 140 000 företagsmedlemmar. Systemet
med statliga prisförhandlingar försvann med 1990 års jordbrukspolitik och sedan 1995 är
Sverige med i EU och därmed en del av EUs jordbrukspolitik och marknad.
LRF Skåne ser uppdraget att driva en aktiv jordbrukspolitik för produktionslantbruket
som det viktigaste arbetsområdet och har under 2014 lagt mycket stor kraft på detta. Vi
för en ständig kamp för företagarnas villkor gentemot olika beslutsfattare, myndigheter
och organisationer. Däremot är vi inte en förhandlingsorganisation kopplad till
marknadens prissättning.
Den konkurrenskraftsutredning som presenterades den 5 mars är en framgång. Den
belyser behovet av en stärkt konkurrenskraft, föreslår en strategi för tillväxt och
värdeskapande och anger konkreta åtgärder inom regler och villkor, företagande,
marknadsförutsättningar samt kunskap och innovation. Utredningen kommer att ligga till
grund för det fortsatta livsmedelsarbetet såväl nationellt som regionalt.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
uppdra åt styrelsen att med utgångspunkt från konkurrenskraftutredningen
fortsätta ett kraftfullt arbete för en konkurrenskraftig skånsk
livsmedelsproduktion.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 5
HÄLLESTAD-VEBERÖDS LOKALAVD.
GENARPS LOKALAVD.
Avgift för miljötillsyn – en riksangelägenhet
HÄLLESTAD-VEBERÖDS OCH GENARPS LOKALAVDELNINGAR:
Kommunen har skickat ut förslag till beslut om ny avgift för miljötillsynen som många
medlemmar har reagerat på. Istället för timavgift vill kommunen debitera en fast årlig
avgift.
Kommunen hänvisar till SKLs underlag, men där är den fasta avgiften bara en
rekommendation och inget krav.
Vi anser att beslutet är dåligt underbyggt. Det går inte att se kopplingen mellan avgiften
och de resurser som kommunen tidigare har avsatt eller kommer att avsättas för tillsyn på
respektive lantbruk.
Risken är att kommunen tar ut mer avgifter än tidigare, men behåller frekvensen på
tillsynen, vilket kan leda till att företagen med fast årlig avgift betalar för mer tid än vad
kommunen lägger ner. Det är inte tillåtet för kommunen att ta ut mer avgift än vad som
motsvarar kommunens kostnader.
Ett bättre och säkrare system är att kommunen, liksom tidigare, debiterar avgiften efter
utfört arbete.
Avgifterna för tillsyn får inte hämma konkurrenskraften i svenskt lantbruk. I den mån
avgifter tas ut ska de baseras på nedlagd tid och inte vara fasta. Tillsynen ska vara
trovärdig, enkel och kostnadseffektiv. Tillsynsbehovet på kommunal nivå har generellt
sett minskat beroende på den omfattande kontrollen som lantbrukare är föremål för i
andra sammanhang, bland annat genom länsstyrelsernas tvärvillkors- och
djurskyddskontroller samt branschernas olika kvalitetsprogram. Miljöhusesyn är till
exempel ett väl utvecklat egenkontrollsystem vilket sammantaget med den övriga
kontrollen borde vara skäl för längre tillsynsintervall och lägre avgifter. Det finns också
kvalitetssystem av olika slag som medför ett minskat behov av offentlig tillsyn.
Förutom att miljönämnden måste koppla sin taxa till verksamhetsplaneringen bör också
nämnden göra regelbundna uppföljningar av hur mycket tid som verkligen läggs ner på
olika verksamheter för att garantera att avgiften ligger i nivå med tillsynstiden. Om det
inte sker finns en uppenbar risk att en tillsynsskuld uppkommer och det riskerar att rubba
förtroendet för myndigheten. Det gäller inte enbart förtroendet för nämnden i avgiftssammanhang utan också förtroendet för bedömningar och handläggningen av olika ärenden.
Mindre verksamheter undantas från fasta tillsynsavgifter. Kommunen har sett över
avgifterna för olika typer av verksamheter vilket resulterat i att mindre gårdar med högst
10 djurenheter (de) och/eller högst 30 hektar åkermark undantas från fasta tillsynsavgifter. Dessa verksamheter kommer att debiteras som tidigare med timavgifter efter
tillsynsbesöken. Anledningen till förändringen är att mindre gårdar har ett mindre
miljöpåverkan och därmed har ett mindre tillsynsbehov än fastställd taxa, samt att det
ofta rör sig om hobbyverksamheter enligt kommunen.
Det här är ett stort och utbrett problem som vi ser i många kommuner runt om i landet.
Det är viktigt att reagera när kommunen med bristande underlag försöker höja avgifterna
utan att göra sin egen läxa. Det är också viktigt att LRF Riks står upp för Sveriges
bönder/ företagare och lyfter frågan både inom organisationen och till externa
organisationer och politiker.
Yrkande:
att
LRF riks tar upp diskussioner med SKL och politiska partier att vi skall ha en
enhetlig bedömning av tillsyns avgifter i landet dvs alla kommuner arbetar och
på samma sätt
att
LRF riks tar upp diskussion om likabehandlingsprincipen av företag oavsett
storlek
att
LRF riks tar upp diskussionen om att arbeta för att en tim debiterad avgift när
det gäller tillsynsavgiften
att
LRF bistår kommungrupperna i landet med juridisk spetskompetens när det
gäller diskussion kring tillsynsavgifterna gentemot myndigheten
att
LRF riks tar upp diskussionen om uppföljning av kommunens tillsynsutövande
och debitering.
Regionstyrelsen
LRF delar motionärens uppfattning och arbetar för en ökad konkurrenskraft, vilket
inkluderar arbetet med rätt avgifter för rätt tillsyn.
I LRF 2015 finns just den förstärkning som motionären belyser, med ökad kompetens på
ägande- och brukanderättssidan. Den förstärkning med fem specialister inom området,
där fyra är regionalt placerade skall kunna komma att ge utökat stöd till
kommungrupperna i frågor bland annat kring tillsynsavgifter. Det finns även sedan
tidigare en juridisk kompetens på LRF nationellt som kan bistå vid juridiska skrivningar.
LRF förespråkar och arbetar för timdebitering vid tillsyn. Detta har även tidigare förts
fram till SKL från LRF. Vidare så arbetar LRF för att riskbedömning skall göras
tillexempel när intervall för miljötillsyn bestäms. En riskklassning är såväl förutsägbar
som påverkansbar för det enskilda företaget. LRF Skåne anser att ett företag som till
exempel har flertalet tredjeparts certifieringar och andra kontroller på gården är en lägre
risk än de företag som inte har oberoende kontroller vilket skall återspeglas i en lägre
tillsynskostnad.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
skicka motionen jämte styrelsens yttrande till riksförbundsstyrelsen för att
fortsätta arbeta aktivt med förbättringar kring kommunernas tillsynsutövning och
debitering.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 6
VÄSTRA BJÄRE LOKALAVD.
Nedläggning av 10§ samt 11§ Djurskyddsförordning (1988:539) - Slopat
beteskrav
VÄSTRA BJÄRES LOKALAVDELNING:
1 januari 1995 gick Sverige med i EU. På den tiden stod den absoluta huvuddelen av
Svenska mjölkkor uppbundna. 17 år senare, 2013, stod fortfarande 45% uppbundna.
Samtidigt har Sverige en av EU:s strängare djurskyddslagar. Tyvärr leder den inte till
bättre djurvälfärd. Den leder till att Svenska bönder inte har möjlighet i samma utsträckning som sina konkurrenter inom den gemensamma marknaden att förnya sin produktion.
Samtidigt leder den ej marknadsanpassade djurskyddslagstiftningen till att produktion
flyttar utomlands och med den försvinner industri, jobb, mervärden i att ha en lokal
livsmedelsförsörjning och själva nyttan med en sträng djurskyddslagstiftning.
I nuläget är Svensk beteslagstiftning den största bromsklossen för Svenska mjölkföretags
möjlighet att hänga med sina kollegor i världen. I och med att en ny och större stall
kräver mer areal till bete i direkt anslutning till stalldörren, blir resultatet att färre expanderar. Eftersom antalet gårdar halveras vart tionde år i snitt, så krävs det att resterande
gårdar under samma tidshorisont dubblar sina besättningar. Klarar vi inte av att hålla
igång produktionen, blir resultatet fort nedskärningar och kostnader för industri och
viktig service. Som i slutändan betalas av resterande produktion. Svensk mjölkproduktion är inne i en negativ spiral. Det som inte utvecklas, avvecklas.
Hösten 2014 släppte SJV rapporten ” Beteslagstiftningens effekter på lönsamheten i
mjölkföretagen – en studie av tre typgårdar”.
Det är en uträkning av vad beteskravet kostar ett mjölkföretag baserat på tre typgårdar. I
rapporten på s.61 kan man läsa att beteskravet kostar ca 1000 kr per ko och år för dom tre
typgårdarna. Omvandlat till kostnad per producerad liter blir det istället ca 10 öre. 10 öre
gör fort skillnad när marknaden viker och dom mjölkföretag med lägst marginal ryker
först. I och med att rapporten är baserad på redan existerande forskning, har man inte haft
möjligheten att undersöka kostnaden för robotgårdar. Sannolikt är därför
genomsnittskostnaden för betesdrift än högre.
Även om rapporten inte tagit hänsyn till kostnaden för kvigbete, så kan det kännas lite
omodernt att som lagstiftare tvinga fram öppna landskap. Det är inte heller ett lagkrav på
vår gemensamma EU-marknad.
Vi är övertygade om att konsumenterna ser mervärden i bete. Vi är också övertygade om
det diffusa i att ta betalt för något som redan uppfylls via lag. Finns det en vilja från
konsumenters sida att betala för bete så kommer inget att ändras vid ett slopande av
lagstiftningen, mer än att producenten får del av extrabetalningen.
Det är nu 2015, 20 år sedan Sverige gick med i EU. Det är på hög tid att även Svensk
mjölkproduktion går med formellt.
Därför yrkar Västra Bjäres lokalavdelning stämman besluta LRF samt LRF Mjölk tydligt
verka för
-
Slopande av 10§ Djurskyddsförordning (1988:539)
Slopande av 11§ Djurskyddsförordning (1988:539)
(yrkar på tydlighet för att beslutsfattare tydligt ska förstå vad LRF menar vid lobbying)
Direkt kopierat från: Djurskyddsförordning (1988:539)
”10 § Nötkreatur som hålls för mjölkproduktion och som är äldre än sex månader skall
sommartid hållas på bete.
11 § Andra nötkreatur än sådana som hålls för mjölkproduktion skall sommartid hållas på
bete eller på annat sätt ges tillfälle att vistas ute.
Första stycket gäller inte djur som är yngre än sex månader och inte heller tjurar eller
djur som hålls i karantän. Förordning (1995:1225).”
(motionen är skriven efter tidigare riksdagsledamots kungörande om att inte kunna slopa
beteslagsstiftning förrän LRF verkar tydligt för detta)
Källor:
http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Djurskyddsforordning-1988539_sfs-1988-539/
http://www.lrf.se/globalassets/dokument/om-lrf/branscher/lrfmjolk/statistik/mjolk_i_siffror.pdf
http://www2.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd33bb9/14121551347
37/ra14_16v2.pdf
Regionstyrelsen delar uppfattningen om att svensk produktion skall vara
konkurrenskraftig. Beteskravet som det är utformat i dag blir för många producenter en
fördyrande faktor, som inte kompenseras i tillräcklig omfattning. Styrelsen delar även
uppfattningen att beteslagstiftningen måste anpassas till nu rådande produktionsformer.
Konsumenter anger i mycket stor omfattning att de tycker att det är mycket viktigt att
djur kommer ut på bete, vilket innebär att det även finns den uppfattningen bland
politiker. Detta innebär att förslaget på förändrad beteslagstiftning måste få majoritet för
att gå igenom, annars är risken stor att det blir näst intill omöjligt att lyfta frågan igen
under överskådlig tid. Vilket ytterligare påverkar näringen negativt.
Det är alltså av stor vikt att för politiker och konsumenter belysa att djurskydd och
djurvälfärd inte är samma sak. Djurskydd är en lagstadgad miniminivå, medan
djurvälfärd är det som djuret upplever, baserat på framförallt den omsorg som djuren får
av ägare/skötare och de förutsättningar som gården ger. I detta sammanhang handlar det
om att påvisa att djuren ska ha det bra 365 dagar om året. Vilket är betydligt viktigare än
att fokusera på betesperiodens längd under sommaren.
Konkurrenskraftsutredningen föreslår att ökad målstyrning, minskad detaljeringsgrad
och ökad flexibilitet bör prägla djurskyddslagstiftningen. Med lagstiftning avses både
lag, förordning och föreskrifter. Utredningen föreslår en översyn av den svenska
Djurskyddslagstiftningen med utgångspunkt i en balans mellan ett gott djurskydd och
stärkt konkurrenskraft. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt regler kring byggnationer
och beteskrav som kan öka kostnaderna för djurhållare.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
sända motionen jämte styrelsens yttrande till riksförbundsstyrelsen och LRF
Mjölk som stöd i sitt arbete med att förändra beteslagstiftningen.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 7
OTTARPS LOKALAVD.
TYGELSJÖ-BUNKEFLO-V.KLAGSTORPS LOK.AVD.
Medelstilldelningen ska höjas
OTTARPS LOKALAVDELNING:
Bidraget till lokalavdelningarna från LRF är 12 kr/medlem/år. Medlemsavgiften har höjts
och det är stor irritation, för att inte säga ilska, bland våra medlemmar. Många som
tidigare varit aktiva inom LRF överväger att lämna organisationen. Det blir svårare och
svårare att rekrytera nya medlemmar.
För att kunna skapa mötesplatser och upprätthålla en levande landsbygd krävs
ekonomiska förutsättningar för att genomföra olika aktiviteter. En grundplåt, för att
kunna betala lokalhyra, engagera föredragshållare osv. krävs utöver det aktivitetsstöd
som kommer lokalavd till del.
Vi yrkar på
att
bidraget till lokalavdelningarna höjs till 50 kr/medlem/år i samklang med de
höjda medlemsavgifterna.
TYGELSJÖ-BUNKEFLO-V.KLAGSTORPS LOKALAVDELNING:
Med anledning av den allmänna kostnadsökningen på i stort sett allting, önskar vi i vår
avdelning att det bidrag på 12 kg som återbetalas per medlem till vår avdelning ska höjas.
Vi klarar inte av ekonomin på sikt när föredragshållare, lokalhyror, matförtäring har
dragit i väg i kostnad mycket mer än det bidrag som vi får tillbaka.
Medlemsavgifterna och försäkringar har även dessa blivit dyrare.
Regionstyrelsen
LRFs ekonomi vilar på tre ben, medlemsavgifter inkl. organisationsmedlemmar,
avkastning från dotterföretagen och den finansiella förvaltningen.
LRFs medlemsavgift är uppdelad i en ideell föreningsavgift (260 kr/medlem) och en fast
serviceavgift 1 365 kr samt en rörlig avgift som baseras på antal hektar åker och skog
samt omsättning inom de gröna näringarna (gäller endast företagsmedlemmar) och är
maximerade till 6.900 kr. LRF 2015 innebär att medlemsavgifterna skall stå för en större
del av LRFs budget samtidigt med denna inkomstförstärkning genomförs besparingar och
en genomsyn av verksamheten på central- och regional nivå.
Lokalavdelningarnas medelstilldelning bygger på ett grundbidrag på 500 kr i fast
tilldelning samt en rörlig del på 12 kr/medlem. Ett aktivitetsstöd på 280 kr per
sammankost, 100 kr per styrelsemöte, 100 kr per studiecirkel och 500 kr för antal
deltagande fullmäktige på LRF Skånes stämma. Förutom ovan nämnda så skall
medlemsavgiften bekosta framställning och utskick av kallelser, utbildning av
förtroendevalda och övrig administrativ hjälp till lokalavdelningar och kommungrupper
för att stötta den lokala organisationen. I medlemsavgiften ingår dessutom tidningen
Land, Land Lantbruk och Skogsland (huvudmedlem) och LRFs Baslivförsäkring.
LRF ger support med stöd och hjälp till medlemmar, lokalavdelningar, kommungrupper
när det gäller äganderätts- och intrångsfrågor, miljö- och vattenfrågor, arrenderådgivning,
näringspolitisk bevakning, företagsutveckling och nyföretagande inom de gröna
näringarna m.m.
Det är regionerna som fastställer medelstilldelningen till lokalavdelningarna och
kommungrupperna. Vid en jämförelse med andra regioner tillhör LRF Skåne en av de
regioner som har den högsta medelstilldelningen till lokalavdelningarna och avsätter mest
till kommungrupperna.
LRF Skånes budget kommer att ha minskat från ca 11,8 miljoner 2013 till ca 10 miljoner
2016. Det är minskning av budgeten på ca 15 %. I 2015 års budget har 1 000 000 avsatts
till lokalavdelningarnas verksamhet, i form av aktivitetsstöd och utskick, vilket motsvarar
ca 50 kr per medlem. LRF Skåne har som målsättning att behålla ett så stort ekonomiskt
stöd som möjligt för den lokala verksamheten. Att i detta läge, när LRF Skånes budget
minskas, öka det ekonomiska stödet till lokalavdelningarna med ca 700 000 kr är inte
rimligt. Det skulle i så fall ge en väsentligt sämre support till enskilda medlemmar,
lokalavdelningar och kommungrupper.
Styrelsen anser att det är viktigt att det förs en öppen diskussion om hur LRFs samlade
ekonomiska resurser används på bästa sätt inom hela organisationen och att den enskilde
medlemmen känner att han/hon får full valuta för sin medlemsavgift.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
motionen anses besvarad med vad styrelsen anfört ovan.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 8
HÄLLESTAD-VEBERÖDS LOKALAVD.
Nya avgiftssystemet
HÄLLESTAD-VEBERÖDS LOKALAVDELNING
Nya avgiftssystemet har skapat stor debatt under hösten i medlemsleden.
Många synpunkter och frågor haglar i luften:
– höjningarna blir inte rättvisa? – varför inget tak? – dom stora/små betalar inte? – varför
omsättningsavgift? – vilka betalar och vart tar pengarna vägen? Detta är bara några
frågor.
Efter en stor förändring behövs uppföljning och detta är säkert också planerat. Kanske
behövs också korrigeringar för att så många företagare som möjligt skall fortsätta som
medlemmar?
LRF är för medlemskap idag bara intresserad av ”åkermark” trots att jordbruksmark
består av både åkermark och betesmark. Vad beror detta på och hur påverkar det LRFs
arbete och synen på det som produceras på betesmark?
I och med nya CAP kommer ersättningsnivån för stödrätter för åkermark och betesmark
såsmåningom att bli likvärdiga ur ett gårdsstödsperspektiv. Både åkermark och betesmark
är förutsättning för vår produktion och genererar värde för lantbrukaren. Är det då inte
rimligt att även betesmarken betraktas som en resurs för lantbruket precis som åkern och
skogen och att arealen redovisas när man ska betala LRF avgift? Hur skulle nivån på
avgiften kunna påverkas om all jordbruksmark betalade lika?
Yrkande:
- Vi yrkar på att LRF gör en konsekvensanalys och en översyn av nya avgiftssystemet
samt beskriver hur medlemsavgifterna för 2015 (jmf med 2014) fördelas till riks från de
olika regionerna samt hur avgifterna är fördelade på företagsstorlek.
- Vi yrkar vidare på att LRF analyserar och beskriver hur LRF avgiften beräknad på
”åkermark” respektive all jordbruksmark dvs inkluderat brukad areal ”betesmark” skulle
slå för hela landet.
Regionstyrelsen
LRFs riksförbundsstämma beslöt 2012 att göra en översyn av medlemsavgifterna m.m.
(LRF 2015) med syfte att respektive medlemsgrupper och näringsinriktningar skall bära
sin del av LRFs kostnader. Beslutet innebar även att medlemsavgifterna skall täcka en
större del av LRFs utgifter. Tidigare har medlemsavgiften stått för ca 30 % av LRFs
utgifter och avkastning från dotterbolag och kapitalförvaltningen för resterande del. Det
är inte rimligt att tro att kapitalförvaltningen skall ge samma höga avkastning varje år och
att det är nödvändigt att dotterföretagen får möjlighet att konsolidera sin ekonomi inom
respektive bolag. Företag inom mediabranschen har en tuff framtid att möta inte minst p
g a utvecklingen inom den digitala mediavärlden och sociala media, vilket starkt har
påverkart LRF Media, ekonomiskt, som tidigare år har kunnat lämna en hög avkastning
till LRF Koncernen. Samtidigt med detta görs en satsning på att stäkra upp bemanning
och kompetens på äganderättsliga frågor vilket innebär 5 nya tjänster varav två i södra
Sverige.
I det gamla avgiftssystemet var det lantbruksmedlemmarna, dvs de som brukade mer än 5
ha åker eller 25 ha skog, som bidrog ekonomiskt medan övriga medlemsgrupper var en
belastning för LRFs ekonomi eftersom deras medlemsavgifter inte fullt ut täckte utgifter
för t.ex. tidningen Land, Land Lantbruk och basolycksfallsförsäkringen.
Målet är att 50 % av LRFs utgifter skall täckas av medlemsavgifter och att det skall en
inkomstförstärkning på ca 100 miljoner kr. För att nå detta mål krävs en allmän höjning
av medlemsavgifterna, ny medlemsförsäkring och besparingar i verksamheten. LRF
Skåne budget kommer att ha minskat från ca 11,8 miljoner 2013 till 10 miljoner 2016.
I det gamla medlemsavgiftssystemet var det enbart brukad åker- och skogsareal som
belades med extra avgift genom ett arealbaserat system. Med det nya avgiftssystemet
läggs även omsättning in, vilket innebär att betesmarker, djurhållning och annan
verksamhet inom de gröna näringarna är ytterligare en parameter som ligger till grund för
avgiften. Detta ser styrelsen som ett mer rättvist system än det tidigare. Man kan
naturligtvis ta ut en arealavgift för betesmarker, vilket i så fall kommer att påverka övriga
arealavgifter och omsättningsavgiften.
Det finns ett tak i avgiftssystem för de som har större åker- och skogsareal och samtidigt
en omsättning över 6 miljoner kronor. Hur högt detta tak skall sättas kan alltid diskuteras.
Nuvarande tak har höjts från 5 000 kr till 6 900 kr och styrelsen har i nuläget ingen
anledning att justera nivån uppåt eller nedåt.
När det gäller fördelningen av medlemsavgifterna till regionerna så bygger det i
huvudsak på antalet medlemmar.
Styrelsen delar motionärens krav på att det kan krävas en konsekvensanalys av det nya
medlemsavgiftssystemet och föreslår stämman besluta
att
skicka motionen jämte styrelsens yttrande till riksförbundsstyrelsen för
beaktande.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 9
KVISTOFTA LOKALAVD.
Rutiner vid kallelse till årsmöte
KVISTOFTA LOKALAVDELNING:
I en situation när det framförs svidande kritik mot det urholkade stödet för skånskt
jordbruk är det viktigt att ta vara på engagemanget för LRF. I denna situation är det helt
oacceptabelt att enskilda LRF medlemmar skall drabbas av att inte bli kallade till
avdelningens årsmöte. På medlemskortet står det att man är medlem till 31 januari året
efter dess utfärdande. Att en medlem inte har betalt kan bero på många saker, man har
aldrig fått fakturan p.g.a. att posten har missat att dela ut till rätt adress (inget ovanligt på
landsbygden), man har slarvat med sin inbetalning p.g.a. likviditetsbrist eller vilket är
speciellt för i år så anser man att LRF inte skött sina uppgifter i remiss svaret angående
gårdsstödet. Genom att medlemmar inte blir kallade till årsmötet blir det inte möjligt för
styrelsen att för dem påtala vikten av att vara med i LRF. Om man inte har betalt sin
avgift när avdelningen håller sitt årsmöte kan man naturligtvis inte bli vald till något
förtroendeuppdrag och har inte rösträtt på mötet.
Det allvarligaste är dock ur demokratisk synpunkt. Om ordförande, andra styrelseledamöter och revisor inte betalt medlemsavgiften den 31/12 föregående år får de alltså
enligt nuvarande ordning inte vara med på årsmötet. Vem redogör då för året som gått
och för vem beviljas det ansvarsfrihet? Avgående styrelseledamöter brukar bli avtackade
på årsmötet. Det kan de icke betalande inte bli eftersom de inte blivit kallade till mötet.
Kvistofta LRF vill därför
att
LRF Skåne framför krav till LRF:s riksorganisation att nuvarande förhållande (årets
förhållande) ändras så att personer som varit medlemmar under senaste året blir
kallade till sitt årsmöte.
Regionstyrelsen kan konstatera att gällande regelsystem för kallelser till lokalavdelningarnas årsmöten är att man, enligt gällande stadga, skall vara betald medlem när
kallelsen skickas ut.
Majoriteten av lokalavdelningarna håller sina årsmöten under de två första veckorna i
februari. I normalfallet skickas kallelsen ut ca 10–14 dagar före årsmötet. De som har
betalat sin medlemsavgift före den 20–25 januari får normalt kallelse till årsmötet. Detta
är inget nytt regelsystem utan har gällt även tidigare år. Annons om kallelse till årsmötet
finns även i tidningen Land Lantbruk.
I år blev det uppbenbart hur systemet fungerar när ett stort antal medlemmar som har
justerat sin faktura eller betalade sin medlemsavgift sent inte fick någon kallelse. Detta
till följd av införandet av ett nytt medlemsavgiftssystem.
Medlemskapet gäller för den tid avgiften är betald. Medlemskortet är att se som ett bevis
för att kunna komma åt olika typer av förmåner och rabatter och har av administrativa
skäl ett annat datum.
Styrelsen anser att det finns anledning att se över rutinerna för årsmöteskallelserna till
kommande år. Dock måste det finnas ett system för när medlemskapet upphör.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
skicka motionen jämte styrelsens yttrande till Medlem och organisation
för en översyn av rutinerna för kallelser till lokalavdelningarnas årsmöten
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 10
HELSINGBORG-MÖRARPS LOKALAVD.
KVISTOFTA LOKALAVD.
BÅRSLÖVS LOKALAVD.
Inget förnyat förtroende
HELSINGBORG-MÖRARPS OCH KVISTOFTA LOKALAVDELNINGAR:
Riksförbundsstyrelsens representanter från Skåne, Bengt Persson och Åsa Odell har
genom sitt beslut att bifalla den dåvarande regeringens remissunderlag för nationell
utjämning av EUs arealstöd bidragit till att påverka det skånska jordbrukets
konkurrenskraft negativt.
Ett enhälligt tillstyrkande från LRFs riksförbundsstyrelse omöjliggjorde i praktiken
regeringens möjligheter att genomföra eventuella förändringar i förbättringssyfte för det
skånska jordbruket.
Genom att inte reservera sig till remissen blev situationen sådan att regionförbundets
ansträngningar i frågan blev omintetgjorda.
Bengt Persson och Åsa Odell har även brustit i ansvaret gällande att ta fram ett fullgott
beslutsunderlag med konsekvensanalys för det skånska jordbruket. De har också brustit i
dialogen i frågan om konsekvensanalys med regionförbundet Skåne trots intensiva
ansträngningar från regionförbundets styrelses sida.
Ur konkurrenskraftssynpunkt är beslutet om utjämning av arealstöd att betrakta som
decenniets viktigaste fråga.
Bengt Persson och Åsa Odell har genom sitt ställningstagande orsakat ett sämre
förtroende för LRF bland våra medlemmar.
Därför anser årsmötet det viktigt att visa handlingskraft för att åter kunna ta initiativet
kring frågor om det skånska jordbrukets konkurrenskraft.
Årsmötet föreslår
att
regionförbundet Skåne skickar en skrivelse till riksförbundsstyrelsens
valberedning med uppmaning att inte förnya förtroendet för ledamöterna Bengt
Persson och Åsa Odell i riksförbundsstyrelsen.
BÅRSLÖVS LOKALAVDELNING:
Bårslövs LRF-avdelning vill med denna motion markera sitt missnöje med hur LRF
hanterat två för Skånes lantbrukare viktiga frågor, CAP-reformen och arrendeutredningen.
När det slutliga beslutet angående CAP-reformen togs i förbundsstyrelsen valde Bengt
Persson och Asa Odell att inte reservera sig med motiveringen att detta skulle orsaka en
spricka i styrelsen.
Det är riktigt och viktigt att en stor del av besluten tas i enighet inom en styrelse.
Reservationsmöjligheten ska andvändas med försiktighet. Samtidigt får det aldrig bli ett
självändamål att en styrelse ska vara enig. Frågan om utjämning av arealstöden är av
sådan dignitet att ett reserverande varit motiverat. En reservation kunde lett till en
förnyad debatt och kanske på sikt till ett mindre dåligt beslut för Skånes bönder.
Vad gäller arrendeutredningen anser vi att avtal måste kunna skrivas mellan två likställda
parter utan att en lagstiftning går utanpå detta. Att inte kunna skriva arrendeavtal utan
besittningsskydd är otidsenligt och kontraproduktivt.
Bårslövs LRF-avdelning uppmanar våra representanter att hårdare bevaka våra skånska
intressen framledes och att verka för en arrendelagstiftning som tillåter parterna att skriva
avtal utan besittningsskydd.
Anser sig inte Persson och Odell kunna stå rakryggade för de Skånska bönderna i dessa
frågor så bör de överväga att ställa sina platser till förfogande.
Regionstyrelsen vill påtala att detta inte är en stämmofråga på regionnivå.
Regionstyrelsen kan beklaga såväl riksförbundsstyrelsens som regeringens beslut om
nationell utjämning till en region för gårdsstödet. Detta påverkar det skånska jordbrukets
konkurrenskraft negativt och LRF Skåne har i alla sammanhang argumenterat och drivit
alternativet med flera regioner.
LRF Skåne har tagit fram och presenterat såväl underlag som konsekvensbeskrivningar
kring vad de olika besluten innebar och det arbetet har det inte funnits någon anledning
för enskilda riksförbundsledamöter att ta på sig. Däremot har Åsa och Bengt redovisat
och framfört LRF Skånes positioner och ställningstagande i riksförbundsstyrelsen.
Åsa och Bengt har öppet redovisat, bl. a vid ett höstmöte i Nordvästra Skåne, bakgrund
och hur de resonerade för sina ställningstagande i riksförbundsstyrelsen. Det fanns ingen
majoritet i riksförbundsstyrelsen för den skånska linjen med flera regioner.
Arbetet i riksförbundsstyrelsen omfattar många olika frågeställningar och beslut som är
avgörande även för alla Skånes bönder. De skånska ledamöterna är viktiga för att påverka
beslut som ger Skåne konkurrenskraft.
Motionärerna förordar en skrivelse till riksförbundets valberedning. Valberedningen skall
när de tar fram kandidater till riksförbundsstyrelsen, enligt stadgarna, eftersträva en
styrelse med bred kompetens och erfarenhet från såväl samhällsarbete som från de största
lantbrukskooperativa branscherna och annan affärsverksamhet i landets olika delar.
Uppdraget i riksförbundsstyrelsen har ett helhetsperspektiv.
LRF Skåne för kontinuerligt samtal med valberedningen kring såväl förslag på kandidater
som hur riksförbundsstyrelsen fungerar.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
motionen anses besvarad med vad styrelsen anfört ovan.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 11
KVISTOFTA LOKALAVD.
STAFFANSTORP SYDVÄSTRA LOKALAVD.
Angående ATLs flytt till Stockholm
KVISTOFTA LOKALAVDELNING:
Produktionen av tidningen ATL i Malmö ska läggas ned och flyttas till Stockholm. Det är
en del av en kraftig omorganisation av LRF Media som föreslagits av dess ledning, och
som är förankrad hos LRF:s styrelse.
Detta kan få förödande konsekvenser, både för LRF Media och i förlängningen för LRF
som förlorar inkomster och för företagare på landsbygden som förlorar en snabb och vass
nyhetstidning.
Trots att ATL är ägd av LRF Media har tidningens journalistik uppfattats av läsarna som
självständig och eftersom redaktionen varit lokaliserad till Skåne har den funnits på ett
hälsosamt avstånd från maktens centrum. Nu ska emellertid denna självständighet få ett
slut och redaktioner ska slås samman och ”rationaliseras” till Stockholm.
LRF Media hävdar att genom rationaliseringen kommer närvaron att öka på landsbygden
men troligen då i form av frilansande journalister. Dessa kommer då att jobba som egna
företagare som varken har råd eller tid att lägga ner de timmar som behövs för
granskande jobb och inte heller har några kollegor att diskutera med.
Behåll ATLs redaktion i Skåne. Då finns de bästa förutsättningarna för att producera
nyheter för de gröna näringarna både i tryck och i digitala kanaler och för att generera
fortsatt stora vinster till LRF-koncernen.
Kvistofta LRF vill därför
att
beslutet att flytta ATL:s redaktion till Stockholm rivs upp och att ATL får
fortsätta sin verksamhet i Skåne med självständigt granskande journalistik
att
motionen vidarebefordras till LRF:s riksförbundsstämma.
STAFFANSTORP SYDVÄSTRA LOKALAVDELNING:
LRF media äger tidningen ATL som har sitt säte i Malmö En utmärkt lantbrukstidning
som kommer ut 2 gånger per vecka och som också finns på nätet. Annonser finns både i
tidningen och på nätet och de är populära både hos annonsörer och tidningsläsare.
Journalistiken är fri från kopplingar till organisationer. Närheten till Danmark och
kontinenten ger också nyheter och vetenskap. ATL har god ekonomi med flera miljoner
kronor i vinst. Nu tänker LRF media flytta denna utmärkta tidning till stockhalm där
redan Land har sitt säte. Land är också en bra tidning men är inte lika fri. Om man nu
flyttar ATL till stockhalm och använder delvis samma reportrar och ledarskribenter,
kommer tidningarna att bli alltför lika. Detta kommer att innebära att prenumeranterna
hoppar av, varvid annonsörerna också hoppar av. Tidningen måste läggas ner.
Vi vill
att
LRF skall försöka förhindra beslutet om flyttning av ATL till Stockholm
Regionstyrelsen kan konstatera att mediabranschen är inne i en strukturomvandling som
går mycket fort. Medielandskapets förändring beror på flera orsaker men det som drabbar
alla företag i branschen är att läsarna är mer digitala än vad mediebolagen är. LRF Media
har idag nära 100 procent av intäkterna från papperstidningar. Inkomsterna minskar,
annons-, prenumerations- och lösnummerförsäljning har kraftigt försvagats fyra år i följd.
Denna utveckling drabbar även ATL. Det är nödvändigt att göra åtgärder inom LRF
Media för att inte LRFs medlemmar skall tvingas finansiera verksamheten.
Styrelsen anser att det är mycket viktigt att ATL även fortsättningsvis får utvecklas. Det
är innehållet, den journalistiska kvalitén, den snabba bevakningen och engagemanget för
produktionslantbrukets förutsättningar som är avgörande. ATL måste fortsätta att ska ha
en fri roll och stå på läsarnas och lantbruksföretagarnas sida. Det är inte utgivningsorten
som avgör om läsare och annonsörer uppskattar en tidning utan kvalitén på produkten.
Därför kommer LRF Skåne att fortsatt agera för att ATL har en stark och kontinuerlig
bevakning av och närvaro i Skåne.
Det är inte riksförbundsstämman utan LRF Medias styrelse och ledning som ansvarar för
de operativa frågorna i LRF Media och därför bör kommunikationen ske med LRF
Media.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
uppdra åt styrelsen att i skrivelse till LRF Medias ledning och riksförbundsstyrelsen begära att ATLs fortsatta utveckling garanteras, att den regionala bevakningen av sydsvenskt jordbruk bibehålls och att kvalitén och den självständigt granskande journalistisken säkerställs.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 12
LINDERÖD-ÄSPHULT LOKALAVD.
Arbetsmiljöproblem
LINDERÖD-ÄSPHULTS LOKALAVDELNING:
LRF är vår fackliga organisation, som sådan måste den kämpa för böndernas psykiska hälsa.
Ett sådant problem är den enorma kontrollverksamhet som förekommer, en lantbrukare kan
under ett enskilt år få ett tiotal kontroller, vissa kontrollanter saknar totalt human empati, samt
ibland elementära kunskaper i lantbruk och mycket sällan den spetskompetens som de kräver
av oss. LRF måste ställa upp och hjälpa även medlemmar som felat, det gör andra fack!
Vi kräver att LRF agerar på ett kraftfullt sätt för att få ner totala antalet kontroller per företag
och år.
Att vid fel straffet (avdrag, böter, fängelse, kostnader för åtgärder som beslutas utan offrets
gillande) står i proportion till felet.
Att kraven är så formulerade att även en dum bonde har chans att förstå och lära sig dem.
Att kontrollanterna är mänskliga samt har hög kompetens utan ideologiska bindningar.
LRF måste omedelbart ställa krav på myndigheter, organisationer och företag att göra helt om!
Sker ingen förändring till det bättre inom sex månader, måste konflikt tillgripas. Ex. Förklara de
största rötäggen persona non grata på LRFs medlemmars företag (LRF står för samtliga
kostnader) genom LRFs försorg överklaga samtliga beslut osv.
Om inte LRF agerar kraftfullt nu kommer det inte att finnas några som kan vara medlemmar
kommande år.
Regionstyrelsen förstår motionärens frustration över de kontroller som finns och den
oförutsägbarhet för de konsekvenser som brister kan medföra.
De kontroller som motionären belyser kan vara såväl de lagstiftade kontroller som finns t.
ex miljötillsyn från kommun (eller för visa från länsstyrelsen), djurskyddstillsyn från
länsstyrelsen eller tvärvillkorskontroller – länsstyrelsen. Lantbrukare har även möjlighet
att välja att gå med i program som innebär ytterligare kontroller såväl från köpande part
som via tredjepartskontroll/certifiering. Dessa frivilliga kontroller kan inte ersätta de
lagstadgade, däremot arbetar LRF för att dessa ska beaktas vid riskklassning för att
företaget ska få längre intervall mellan de lagstadgade kontrollerna.
LRF Skåne har arrangerat träffar där tillsynsmyndigheternas personal informerat och
svarat på de frågeställningar som företagarna har kring såväl tillsyn som avikelser och
protokoll. Dessa har även resulterat i att tillsynsmyndigheterna arbetar för ett enklare
språk och ”det viktigaste först” i de handlingar de sänder ut.
LRF har arbetat med förenklingsresan tillsammans med Jordbruksverket, Länsstyrelserna,
Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Sveriges kommuner
och landsting samt Tillväxtverket. Framtidsresan inkluderar delar av de punkter som
motionären belyser som problem. Tre huvudområden som det arbetas med i
handlingsplanen är samordning, bemötande och kommunikation. Även områden som
dokumentations(krav) och stöd (frågor kring sanktioner och förändrade stödvillkor) finns
i projektet.
LRF Skåne har kontinuerligt arbete och kontakter med länsstyrelsen kring
kontrollverksamheten i syfte att förenkla och minska stressen vid kontroller.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
ge styrelsen i uppdrag att fortsätta arbetet med förenkling och samordning av
kontroller på alla nivåer.
att
ge styrelsen i uppdrag att formulera en motion till riksförbundsstämman med
krav på ökad rättssäkerhet vid myndigheters utövning.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 13
KVISTOFTA LOKALAVD.
Förändringar i beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
KVISTOFTA LOKALAVDELNING:
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) skall inkomsten korrigeras för
avsättningar eller återföring av periodiseringsfonder och expansionsmedel.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (PGI) är den deklarerade inkomsten som
ligger till grund.
Beräkningssättet för SGI får därför märkliga konsekvenser som exemplet nedan visar.
Låt oss säga att en företagare har en inkomst varje år på 250 000 kr. Företagaren får då en
SGI och PGI på 250 000 kr.
Om företaget ett år får ett ovanligt bra år så att inkomsten ökar med 100 000 och
företagaren samtidigt gör en avsättning till periodiseringsfond med samma belopp blir
PGI 250 000 kr. Däremot ökar SGI med 75 000 kr (avsättning 100 000 kr –
schablonavdrag 25%) Blir företagaren sjuk blir SGI 325 000 kr trots att han aldrig har
betalt avgifter för mer än 250 000 kr.
Om företaget året därpå får ett sämre år – 100 000 kr och företagaren därmed vill återföra
den avsatta periodiseringsfonden och deklarera sin medelinkomst på 250 000 kr blir PGI
250 000 kr. Däremot blir företagarens SGI 175 000 kr. Blir företagaren sjuk nu får han
inte räkna med den inkomsten som han hela tiden har betalt till.
Andra resultatreglerande poster som överavskrivning, förändringar av hur lagret
redovisas (produktionskostnad/försäljningspris) påverkar däremot inte företagarens SGI.
Kvistofta LRF vill därför
att
SGI beräknas på samma sätt som PGI
att
motionen vidarebefordras till LRF:s riksförbundsstämma.
Regionsstyrelsen instämmer helt i motionens syfte och anser att företagare behandlas
orättvist när det gäller återföring av periodiseringsfonder och expansionsmedel. En
utredning har tillsatts och resultatet av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen
där LRF spelat in “allt” inklusive arbetshjälpmedel för arbetsskadade lantbrukare,
kommer att lämnas den 2 mars 2015. Därefter kommer den politiska hanteringen.
Vissa förbättringar har redan gjorts, men det återstår en hel del om egenföretagare ska få
samma rätt till socialförsäkringar som löntagare. Frågan om SGI ledde till att LRF
utformade ett förslag på förbättringar för egenföretagarnas villkor i socialförsäkringssystemet. LRF föreslog till regeringen i mars 2013 att egenföretagare med aktiv näringsverksamhet i samband med upprättande av inkomstdeklarationen ges möjlighet att upp till
7,5 prisbasbelopp försäkra sig för en SGI- nivå (man betalar då avgift motsvarande den
nivå man valt). Möjligheten omfattar sjukpenning, graviditetspenning, föräldrapenning
och ersättning vid arbetsskada, är frivillig samt ryms inom ramen för det befintliga socialförsäkringssystemet.
På LRFs regionkontor bör försäkringshandboken finnas tillgänglig. Detta för att LRFs
medlemmar skall få tillgång till den senast information kring socialförsäkringssystemet
gällande egenföretagare.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
skicka motionen jämte styrelsens yttrande till riksförbundsstyrelsen för
att bevaka att egenföretagarnas intressen inom SGI tillvaratas.
Stämman:
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
MOTION TILL REGIONSTÄMMAN
NR 14
SÖDRA RÖRUM LOKALAVD.
Infrastruktur i allmänhet och Bredbandsutbyggnad fibernät i synnerhet
SÖDRA RÖRUMS LOKALAVDELNING:
För att "Hela Sverige skall leva" är infrastrukturen viktig och kommer i fortsättningen
vara än viktigare. Idag kan vi konstatera att det mobila telefonnätet/ mobila bredbandet ej
fungerar i hela landet, vare sig man befinner sig i Skåne eller Norrbotten.
Utvecklingen inom IT går i rasande fart, och de områden som ej har möjlighet att kunna
använda sig av den digitala tekniken, på grund av dålig täckning (frånvaro av utbyggnad
av nät) drabbas och påskyndar samtidigt utarmningen av landsbygden.
I dag är det operatörerna som bestämmer var och hur utbyggnad av nät skall ske, detta
innebär att man satsar huvudsak endast i tätorter.
Sveriges bredbandsstrategi säger att 90% av hushållen skall ha tillgång till l00 mbits/s år
2020. De l0% av hushållen som ej får tillgång till 100 mbits/s finns sannolikt till l00% på
landsbygden.
Politikernas och även LRFs policy tycks idag vara att på landsbygden skall byföreningar/byalag bilda en bredbandsförening (jämför gärna med tätorten). Detta kräver ett
väldigt stort engagemang och mycket ideellt arbete, samt mycket kunskap såväl om
teknik, juridik, upphandlingsförfarande samt övrig administration.
Vi i Södra Rörums LRF-avdelning vill genom denna motion:
att
staten tar hand om utbyggnaden, dels därför det måste vara kostnadseffektivare (samordningseffekter kunskap etc.), dels för att garantera att
samtliga hushåll i landet har tillgång till internet och övriga digitala tjänster.
I dagsläget lämnas medborgarna i sticket med en extrem rörig och ryckig infrastruktur
och bredbandspolitik.
Vi vill
att
LRF tar tag i detta och med kraft.
Skapar lika förutsättningar var vi än bor i landet. Det skall vara lika förutsättningar
ekonomiskt samt täckningsmässigt var man än bor.
Regionstyrelsen delar motionärens beskrivning av bredbandsutbyggnaden av fibernät i
Sverige. För att kunna utveckla företagandet på landsbygden så krävs ett bra fibernät.
Riksdagen har med stöd av alla partier beslutat att bredbandsutbyggnaden i Sverige skall
ske på kommersiell bas, med målsättningen att 90 % av hushållen skall täckas av fibernät
år 2020. Mindre orter, under 3 000 invånare och landsbygden, skulle då få det svårt att på
kommersiella villkor få tillgång till ett fibernät på 100 mbts. I detta läge öppnade man
upp Landsbygdsprogrammet som en möjlig medfinansiär. Hur mycket av utbyggnadskostnaderna som Landsbygdsprogrammet skall finansiera beror på vilken del av landet
man bor i. I norrlandslänen är medfinansieringen upp till 70 % medan i Skåne är
medfinansieringen upp till 50 %.
I regeringens Bredbandsstrategi från 2009 står citat ”Alla hushåll och företag bör också
ha goda möjligheter att använda sig av elektroniskasamhällstjänster och service via
bredband. När allt fler tjänster i samhället blir digitala måste alla ges möjlighet att koppla
upp sig. Det handlar om att ha en fungerande vardag. Det är i grunden en demokrati- och
rättighetsfråga”. Styrelsen anser att denna portalparagraf ger staten och samhället ett
övergripande ansvar att bekosta och genomföra bredbandsutbyggnad i hela landet, även
på landsbygden.
För att få tillgång till ekonomiska medel ur Landsbygdsprogrammet krävs att man skall
bilda ett ”Byanätverk” (ekonomisk förening eller liknande) med ansvar för utbyggnaden
av nätet. Liknande krav ställs inte på tätorter över 3 000 invånare eftersom där är det
kommersiellt lönsamt att göra investeringen. Precis som motionären beskriver är det ett
krångligt system när det gäller projektering och genomförande. Ett komplicerat poängsystem avgör hur stort stöd som kommer att betalas ut.
Till skillnad från utbyggnad av fibernät i tätorter så finns det förslag på hur kostnader för
nätet skall bli lägre.
Etableringskostnaderna blir rimliga genom att:
• Byborna ”bjuder varandra på markintrånget”
(annars hamnar den kostnaden på anslutningsavgiften).
• Lokala grävare används.
• Byborna samordnar sig och lägger ner mycket ideellt arbete.
Detta har, i en del fall, lett till att markägare som vill ha intrångsersättning riskerar/hotats
att bli utan bredband/fibernät. För att få tillgång till bredband krävs att det på landsbygden finns en stor del av ideellt arbete, vilket kan ifrågasättas enligt ovan ”portalparagraf”.
Att LRF stödjer att ekonomiska medel ur Landsbygdsprogrammet används för bredbandsutbyggnad är att det för närvarande är den enda möjligheten till utbyggnad av
bredband/fibernät till mindre orter och på landsbygden. LRF Skåne anser inte att det är
rimligt att medel ur Landsbygdsprogrammet används till infrastruktursatsningar för bredband, när dessa ekonomiska medel borde belasta statens budget utan ekonomiskt stöd
från Landsbygdsprogrammet.
LRF Skåne är kritiskt till att riksdagen och regeringen sätter upp höga målsättningar för
bredbandsutbyggnad men att det är ekonomiska medel i Landsbygdsprogrammet och
ideella insatser som skall stå för den största delen av finansieringen.
Styrelsen föreslår stämman besluta
att
utifrån motionen och styrelsens yttrande ge styrelsen i uppdrag att formulera en
skrivelse till riksförbundsstyrelsen.
Stämman: