Cecilia Svensson, C-uppsats

Comments

Transcription

Cecilia Svensson, C-uppsats
1
Individualism, trygghet och upplösandet av sociala normer
Tvåsamhetens roll i det senmoderna samhället
Cecilia Svensson
C-uppsats
Sociologiska institutionen
Umeå Universitet, VT 15
2
Abstract
This study examines the effects of individualism on the social norms of marriage and
cohabitation, how people feel about intimate relationships and how important these
relationships are for the experienced wellbeing and happiness. Four European countries, all
with varying degrees of individualistic influence, have been compared by using data from the
European Social Survey to determine if there is any difference in how important it is
perceived to be living together with someone. It is already established that marriage has a
positive effect on wellbeing and happiness, but what is studied here is whether the effect
differs according to different social values in different countries. The result shows that there is
a difference in experienced wellbeing and happiness, depending on which country you live in,
however, there is not much that supports that individualism as a phenomenon is something
that makes people less interested in getting married or living with a partner.
3
Innehållsförteckning
Sida
Kapitel 1 - Introduktion
Inledning
4
Syfte och innehåll
6
Kapitel 2 - Teori och tidigare forskning
Individualism
8
Modernitet och reflexivitet
8
Rena relationer och äktenskapskontraktet
9
Kollektiva identiteter
10
Välfärd
12
Normer och normupplösning
14
Tvåsamhet
14
Socialt kapital
14
Socialt kapital och välfärd
16
Sociala normer
17
Kapitel 3 - Metod
Urval
18
Operationalisering
19
Hypotes
20
Etik
20
Kapitel 4 - Resultat
Resultat
21
Sammanfattning av resultat
24
Kapitel 5 - Analys
Individualism
26
Välfärd
27
Normer och normupplösning
29
Diskussion
30
Begränsningar
31
4
Inledning
Samhället och dess sociala struktur är ständigt under förändring, en utveckling mot det bättre
vill en del hävda medan andra menar att det var bättre förr. Det är dock inte bara förändring
över tid som sker, den sociala utvecklingen tar till synes lite olika vägar i olika delar av
världen. I vissa länder upplevs de traditionella, kollektivistiska värderingarna som viktiga
grundpelare medan i andra länder värderas självständighet väldigt högt. Dessa värderingar
kan skilja sig avsevärt åt oavsett andra likheter mellan länderna. Att värdera självständighet,
frihet och formandet av egna åsikter väldigt högt brukar numera sammanfattas inom
begreppet individualism. Hur individualism uppstår kan diskuteras, kanske är det ett resultat
av den individuella frihet som byggs upp genom ekonomisk jämställdhet. Den kan också ha
sin grund i sekularisering och minskat religiöst inflytande. Oavsett hur individualismen
uppstår så kan man diskutera huruvida den är positiv eller negativ, om den gör att människor
känner sig friare och mår bättre eller om den snarare gör oss ytliga, asociala och ensamma.
En negativ aspekt som ofta lyfts fram när man diskuterar det senmoderna samhället och
framväxten av individualism är uppbrytandet av familjestrukturerna. I och med att de
traditionella normerna bryts så splittras även kärnfamiljen, det blir vanligare med skilsmässor
och barnen flyttar hemifrån tidigare. Somliga drar det till och med så långt som att påstå att
denna utveckling kan vara ett hot mot mänskligheten då man menar att vi dels blir allt mindre
intresserade av att skaffa barn och dels att ”kvalitén” på befolkningen sjunker i och med att
barn uppfostras institutionellt (Taussig, 1997). Andra menar att utvecklingen är positiv så till
vida att relationer i det senmoderna samhället skapas och upprätthålls av konsensus istället för
ett socialt tvång. I och med att normer lyfts och människor är fria att välja sina nära så blir
relationerna och familjerna starkare (Glackin, 2013).
Att mäta individualism är inte helt okomplicerat, det finns grund för att definiera
individualism utifrån jämställdhet om man tittar på hur det ser ut i Europa, de mer jämställda
länderna tenderar att vara mer individualistiska. Man kan också argumentera utifrån religion
eller familjestrukturer. Mindre religiösa länder tenderar att vara mer individualistiska med
mindre traditionellt inflytande och svagare familjestrukturer (Inglehart & Baker, 2000). Ofta
är bilden av det postmoderna, individualistiska samhället ganska negativt framställd, ord som
alienation och ensamhet nämns ofta i samma mening som individualism. Att människan, utan
familj eller annat kollektivt stöd står ensam mot världen och måste finna sin egen mening om
5
hon vill överleva. Frågan är om det verkligen stämmer. Man kan hävda motsatsen, att den
individualiserade människan mår bättre, har mer frihet och slipper sitta fast i de sociala
normernas bojor.
Att vi människor generellt mår bättre av socialt umgänge är inget nytt, framförallt har
forskning tydligt visat ett etablerat samband mellan civilstånd och lycka. Gifta människor
tenderar att må bättre och känna sig lyckligare (Bessey, 2015). En teori kring detta samband
är att detta kan bero på att människor som mår bättre har lättare för att attrahera andra
människor och dessutom kanske är mer intresserade av att dela livet med någon (Næss,
Blekesaune & Jakobsson. 2014). Vidare diskuteras också om det starka sambandet kan bero
på att det på många sätt är praktiskt att dela livet med någon annan. Till att börja med kan
man konstatera att giftermål ger både ekonomisk och social trygghet, något som är viktigt för
de allra flesta människor. Något som dock skulle kunna minska kraven på att gifta sig är om
det finns en annan form av skyddsnät, ett argument är att välfärdssystem gör människor
mindre intresserade av att gifta sig då man redan har social och ekonomisk trygghet som
tillhandahålls av staten, det är helt enkelt inte lika riskfyllt att vara ensam. Förutom tryggheten
är partnerskap också en del av de sociala normerna i samhället. Att följa de sociala normerna
vara viktigt för många människor och därför borde det faktum att man följer en norm ge en
positiv känsla (Bessey, 2015).
En av frågorna kring den framväxande individualismen handlar just om våra sociala normer,
hur de påverkas, förändras och försvagas. Sociala normer innebär de oskrivna men ändå
vedertagna sociala regler som växer fram mellan olika individer. Genom traditioner
upprätthålls normer vilket kan tyckas viktigt, utan normer vet man inte vad som förväntas av
en och det ställer också högre krav på den enskilde individen att prestera på egen hand
(Putnam, 2011). Normer kan även ses som ett element av det sociala kapitalet, det sociala
kapitalet kan kort förklaras som de sociala tillgångar som används för att upprätthålla en viss
social identitet. Jag kommer att förklara det sociala kapitalet mer utförligt i kapitel 2 då det är
av vikt för att förstå behovet av att följa normer.
I och med uppbrytandet av många sociala normer så kommer också, som tidigare nämnt, mer
frihet för varje individ att välja sin egen väg och lycka. Det finns dock inte så mycket
empirisk forskning på hur människor mår beroende på om de anpassar sig efter normerna eller
inte och om detta skiljer sig beroende på styrkan av normer.
6
Syfte och innehåll
Syftet men denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan att följa sociala
normer och upplevd lycka och välbefinnande samt om detta samband skiljer sig åt beroende
på vilket land man bor i. Jag har i den här studien valt att fokusera på normen om tvåsamhet,
mer specifikt; giftermål och samboende. Den övergripande frågeställningen handlar vidare om
huruvida upplösandet av traditionella normer gör människor mindre intresserade av att dela
livet med en partner.
Mer specifikt kommer jag undersöka hur just normerna giftermål och tvåsamhet ser ut i olika
länder och hur människor påverkas beroende på dels hur stark normen är och dels hur viktig
den är för det upplevda välmående. Om man vidare utgår ifrån att individualism innebär större
frihet så borde normer i ett mer individualistiskt samhälle vara svagare och därför borde de
också ha mindre inflytande på människors upplevda välmående oavsett om man är gift med
någon eller inte. I mindre individualistiska länder borde normen väga tyngre och det borde
därför finnas ett tydligare positivt samband mellan välmående och att leva ihop med någon.
Vidare kommer jag också jämföra länderna utifrån välfärdssystem, då jag förväntar mig att ett
utvecklat välfärdssystem borde innebära en känsla av strukturell trygghet så borde även detta
påverka hur viktigt man upplever att det är att gifta sig. I ett land där de traditionella
värderingarna är starkare borde det också finnas ett starkare samband mellan giftermål och
lycka än i ett land där sociala normer är mer upplösta.
Förutom giftermål kommer jag även undersöka hur man påverkas av att bo ihop med någon i
förhållande till grad av individualism. I det individualiserade samhället, där de
familjestrukturella normerna inte förväntas vara lika starka och där den individuella friheten
är något man bör sträva efter borde det faktum att man lever ensam inte ha lika stor negativ
inverkan på välmående som det har i länder med starkare familjestrukturer. Vidare kommer
jag även här jämföra länderna utifrån välfärdssystem, likt med giftermål förväntar jag mig att
ett utvecklat välfärdssystem borde bidra till strukturell trygghet och påverka hur viktigt man
upplever att det är att bo ihop med en partner. I ett land som både har ett mer utvecklat
välfärdssystem och en högre grad av individualism borde man alltså uppleva det mindre
viktigt att vara gift och mindre viktigt att bo ihop med en partner.
7
Den här undersökningen kommer främst behandla två övergripande teman; individualism
samt normer och normupplösning. Till att börja med kommer jag att presentera tidigare
forskning och teorier kring dessa teman, dessa teorier samt den tidigare forskningen är det
som senare ligger till grund för den här studien samt för analys av resultatet. Vidare kommer
jag ge en detaljerad beskrivning av urval och operationalisering för att sedan komma in på det
huvudsakliga resultatet i studien. Slutligen kommer jag att knyta ihop det ovanstående med
sammanfattning, analys och diskussion.
8
Teori och tidigare forskning
Nedan följer ett avsnitt med sammanfattning av den teori och tidigare forskning som legat till
grund för utformandet av den här studien och som senare kommer att användas för analys av
resultatet. Avsnittet är indelat i de två huvudtemana, individualism samt normer och
normupplösning.
Individualism
Politiska forskaren Ronald Inglehart är en av de som lagt ner mycket arbete på att förklara
begreppet individualism, han har med hjälp av data från bland annat World Values Survey
byggt något man kan kalla för en kulturell världskarta. I den kulturella världskartan vägs på
ena sidan traditionella värderingar mot rationella/sekulariserade värderingar. På andra sidan
vägs överlevnadsmål mot självförverkligande mål. De traditionella värderingarna syftar till
bland annat vikten av religion och familjestruktur. Människor som håller traditionella
värderingar högt tenderar att vara negativ mot exempelvis skilsmässor och abort.
Rationella/sekulariserade värderingar ligger som motsatts till de traditionella värderingarna,
det finns inte samma religiösa inflytande och familjestrukturen är inte lika strikt och det är
socialt accepterat att till exempel skilja sig eller göra abort. Överlevnadsmålen handlar om att
man har fokus på ekonomisk och fysisk säkerhet, detta är ofta länkat med låg tillit och
tolerans gentemot andra människor. Självförverkligande mål å andra sidan syftar till hög
prioritet till bland annat miljö- och jämställdhetsfrågor. Självständighet, formandet av egna
åsikter och politiskt deltagande är exempel på självförverkligande mål (Inglehart & Baker,
2000).
Modernitet och reflexivitet
Ett vanligt påstående idag, enligt Anthony Giddens (2008), är att modernitet verkar
fragmenterande och till stor del löser upp världen. Denna fragmentering markerar uppkomsten
av en ny epok, bortom moderniteten, ofta benämnd som postmoderna/högmoderna epoken.
Modernitet i sig brukar förklaras som upplösandet av tid och rum och upprättandet av världen
som en enda enhet. Postmodernismen innebär ytterligare ett steg som skapar en situation där
mänskligheten blir ett ”vi” på så sätt att de möjligheter och problem som uppstår, inte
nödvändigtvis har att göra med ”några andra”. Enligt Giddens karaktäriseras högmodernitet
av skepticism mot försynens förnuft, det finns en insikt om att teknologin och vetenskapen
ofta är tveeggad. Den här kunskapen är inte längre begränsad till de intellektuellas grubblande
9
utan finns hos de flesta. Det finns också en medvetenhet om reflexivitetens existens, att man
har möjlighet att reflektera, göra bedömningar och fatta egna beslut (Giddens, 2008).
Det finns enligt Giddens en dialektik i högmoderniteten mellan det lokala och det globala, där
det lokala är förändringarna i självidentiteten och det globala innebär uppkomsten av sociala
förbindelser med mycket stor räckvidd (globalisering). Självreflexivitet och globalisering
innebär förvisso en ökad frihet och fler möjligheter för den enskilda individen att styra över
sitt liv, men det innebär också ett ökat ansvar och ett indirekt krav att göra egna
riskbedömningar. Giddens menar dock inte att den moderna tiden skulle kännetecknas av
ångest och otrygghet, detta är något som funnits länge och plågat människor i tidigare epoker.
Det finns inte heller mycket som stödjer att livet i det traditionella samhället skulle ha varit
mindre problematiskt, däremot har ångestens form och innehåll förändrats (Giddens, 2008)
Att de sociala miljöerna har förändrats är svårt att argumentera emot, tidigare levde man ofta i
miljöer där familj, fritid och arbete ofta var jämförbara och kopplade till varandra. De sociala
miljöerna i det moderna samhället är betydligt mer segmenterade, dels finns en åtskillnad
mellan det privata och det offentliga och dels finns en möjlighet att välja vad man vill
identifiera sig med. Man är inte nödvändigtvis infödd i en roll som man sedan mer eller
mindre förväntas upprätthålla. Detta leder återigen in på diskussionen om frihet kontra ansvar,
i och med valmöjligheter följer också nya krav på den enskilde individen (Giddens, 2008).
Rena relationer och äktenskapskontraktet
Valmöjligheter, individuell frihet och identitetsskapande är som ovan nämnt en stor del av
den högmoderna epoken, detta speglas inte minst när det kommer till relationer mellan
individer. Giddens menar att man i det moderna och högmoderna samhället i stor
utsträckning, i och med valmöjligheterna, har utvecklat så kallade rena relationer. Tidigare har
äktenskapet i regel varit ett kontrakt på ekonomiska grunder, ofta även initierat av föräldrar
eller andra släktingar. Även i de fall där äktenskapet inletts på känslomässiga grunder har det
ofta upprätthållits av praktiska och normativa skäl. Äktenskapet har dock utvecklats och blivit
mer av ett förhållande som skapas och upprätthålls så länge det finns emotionell
tillfredsställelse från båda parter. Dessa drag finns också och kanske ännu tydligare i
vänskapsrelationer, då man inte längre är knuten till vissa fasta sociala strukturer blir
vänskapen en gemensam överenskommelse som varar så länge det finns ett utbyte (Giddens,
2008).
10
Det rena förhållandet, som Giddens (2008) beskriver det, är något man söker och upprätthåller
enbart på grunden av vad det kan ge de som är involverad i förhållandet. Detta behöver inte
nödvändigtvis innebära att det byggs på endast kärlek, det kan fortfarande finnas en hel del
praktiska orsaker till grund för relationen men Giddens menar att intimitet är ett väsentligt
villkor för långvarig stabilitet mellan parterna. Den individuella reflexiviteten smyger sig ofta
in även här, där ifrågasättandet lätt blir ett faktum. Att man har möjlighet att välja både när,
om och hur man vill gå in i en relation medför kraven att välja rätt för sig själv och även här
göra en bedömning utifrån eventuella risker och vinster (Giddens, 2008).
Kollektiva identiteter
De som tagit fram teorier kring individualism, Anthony Giddens (2008) bland annat, förklarar
att individualism bryter det traditionella mönstren i samhället och det är därför svårt att
behålla de kollektiva identiteterna, sociala begrepp som ”vi” och ”oss” blir därför både
teoretiskt och empiriskt intressanta att studera. Själva konceptet individualism och det faktum
att kollektiva identiteter skulle var upplösta har dock ifrågasatts, många menar att de
fortfarande finns där men istället för att vara förutbestämda av samhällsstrukturella faktorer är
de nu istället ett individuellt, fritt val. Kollektiva identiteter baseras idag snarare på sociala
grunder som gemensamma värderingar, intressen eller liknande. Revilla, Jefferys & Martinez
gjorde 2013 en kvalitativ studie där de undersöker kollektiva identiteter i förhållande till
individualism. Med den teoretiska utgångspunkten i individualismens framväxt i det moderna
samhället ville de undersöka om kollektiva identiteter fortfarande är aktuella eller om de helt
håller på att upplösas (Revilla et al. 2013).
Revilla et al. (2013) menar att dessa sociala identiteter ofta går att utläsa i individers narrativ
och diskursen om ”oss”. Inom alla konstruerade sociala grupper finns gränser som är kända
för både de som tillhör gruppen och de som står utanför den (Revilla et al. 2013, ss 392-394).
Tidigare har man ofta diskuterat kollektiva identiteter i förhållande till klass, exempelvis
gruppen arbetarklass som en social, kollektiv identitet. Idag diskuteras om det överhuvudtaget
existerar klasser på det sättet det gjort historiskt. Om än klasskulturer är mer fragmenterade
idag så upplevs kollektivt hemmahörande ändå viktigt för många (Revilla et al. 2013).
Sammanfattningsvis har artikeln visat att individualism inte är något som nödvändigtvis
driver bort människor från varandra. Om än den sociala strukturen förändrats och det fria
valet blivit större så söker människor gemenskap på andra kriterier. Man kan också konstatera
11
att kollektiva identiteter ofta kräver en komplex social process och att de därför generellt är
ganska instabila. Däremot, känslan av att vilja höra hemma någonstans verkar vara väldigt
stark för de flesta, även om samhället har förändrats. Det finns helt klart riskaspekter med att
allt för starkt identifiera sig med ett ”vi”, när det sker i samma mening som man förkastar ”de
andra”. Detta sker förmodligen lättare när den kollektiva identiteten blir allt snävt definierad
(Revilla et al. 2013).
Stephen Glackin presenterade 2013 en studie som handlar om individualisering och sociala
normer. Syftet med studien är att undersöka effekten av den framväxande individualisering
som sprids i västvärlden. Tidigare teoretiker har enligt Glackin fokuserat mestadels på de
destruktiva aspekterna av individualisering och postmodernism, exempelvis lyfts det ofta fram
hur det bryter familjeband, skapar alienation och isolerar människor från varandra. Dessa
argument baseras på att förändringarna i den sociala strukturen i stor utsträckning leder till
ohälsa. Glackin (2013) vill till skillnad från tidigare forskare, belysa även det positiva i den
sociala utvecklingen, exempelvis i ökandet av frihet i byggandet av samhällsstrukturen och
individuell reflexivitet. Vidare menar Glackin att det finns en dikotomi i framväxten av det
postmoderna, individualiserade samhället där både för och nackdelar bör lyftas fram när
fenomenet undersöks (Glackin, 2013).
Det som främst undersöks i den här studien är relationer och hur individerna som deltar i
undersökningen kommunicerar med varandra, med bakgrund mot något som Glackin (2013)
kallar Community theory. Inom detta begrepp innefattas relationsskillnader i det mindre
samhället kontra det urbaniserade samhället, där relationer i den mindre samhället förklaras
som stabila, nära och långvariga medan relationer i det urbaniserade samhället är mer
kontraktsbaserade och ytliga. Individualitet är inte uppnåeligt i det mindre samhället medan
det är en signifikant del av det urbaniserade samhället. Oftast beskrivs det mindre samhället i
en förskönad bild där det goda livet finns medan det kalla, ensamma livet i det urbaniserade
samhället är något som bör förkastas. Det finns dock en del som menar att denna förskönade
bild av det mindre samhället är missvisande då man menar att relationerna i mindre samhället
på många sätt ofta är drivna av aggressioner, dominans och manipulation (Glackin, 2013).
I det mindre, traditionella samhället, råder också hårda normer och en stark ”vi-känsla” som
allt för ofta utesluter de som inte passar in (Glackin, 2013). De som är mer positiva till det
urbaniserade samhället och dess influenser av individualism håller med om att relationerna
12
blir annorlunda men inte nödvändigtvis till det sämre. Relationer i det urbaniserade samhället
byggs upp och hålls ihop av konsensus och är ofta normöverlappande. Det finns inga
relationer per automatik, likt i det mindre samhället där man till viss del kan bli inramad i
vissa sociala strukturer (Glackin, 2012).
Resultatet i Glackins studie visade bland annat att även om de som betraktas som mindre
samhällen idag har vissa delar av den traditionella, romantiserade bilden så finns ändå
individualismen även där. Det finns gemensamma identiteter, kulturella band, regelbunden
interaktion med mera, som beskrivs som centrala delar av ett mindre samhälle. Men det
förekommer också individuell reflexivitet och ytliga relationer. Den framväxande
individualismen är till synes även en del av det mindra samhället. Det kunde även konstateras
att det urbaniserade samhället, som uppfyller många av individualismens grundstenar, inte
nödvändigtvis behöver vara socialt kyligt och ensamt (Glackin, 2013).
Slutsatserna som Glackin drar är bland annat att det mindre samhället, som en symbol och
kraft för social sammanhållning, är inte nödvändigtvis på väg mot förfall. Inte heller kan man
påstå att modernitet och individualism enbart bidrar till splittring och sprickbildning i
samhället. Snarare än att påstå att dagens tekniska, sociala och ekonomiska fenomen förstör
samhället är det lämpligare att diskutera det utrymme för förändringar som ges. Förändringar
som kan bidra till att lyfta strikta normer och bidra till frivilliga, hälsosamma relationer. De
kan också möjliggöra att autonomi och gemenskap på många sätt kan samexistera. Då de
flesta texterna skrivna om individualism, som tidigare nämnt, är ganska pessimistiska, kan
denna studie ge en mer dualistisk bild av utvecklingen (Glackin, 2013).
Välfärd
Eftersom att välfärdsstrukturen och tryggheten denna för med sig är något jag tagit hänsyn till
när jag valt länder att undersöka och vidare kommer använda för att tolka resultatet så
kommer nedan en sammanfattning av vad jag utgått från när jag använder begreppet välfärd.
Begreppen välfärd och individualisering går inte alltid hand i hand, det finns länder med
utvecklat välfärdssystem som har låg grad av individualism och tvärt om men det finns trots
allt ofta ett samband mellan dessa två begrepp.
13
Enligt den danske sociologen Gösta Esping-Andersen kan man definiera olika
välfärdsregimer genom hur de förhåller sig till socialpolitikens grundläggande problem. Det
vill säga hur mycket staten är inblandad i och hanterar de sociala frågorna. Esping-Andersen
menar att framväxten av det kapitalistiska samhället gjorde arbetstagarna beroende av
marknaden för sin egen försörjning (Esping-Andersen, 1990). Enligt Esping-Andersen spelar
politiken en väldigt viktig roll när det kommer till att förklara framväxten av de olika
välfärdsstatsregimerna. Han menar att det är högst relevant hur de politiska
maktförhållandena ser ut, i länder med en stark konservativ välfärdsstatsregim tenderar
katolska och konservativa partier vara starka medan i socialdemokratiska välfärdsstatsregimer
är det de socialdemokratiska partierna som dominerar (Esping-Andersen, 1990).
Vilken typ av välfärdsstatsregim ett land räknas till kan också anses vara relevant för hur
socialförsäkringssystemen utformats. Walter Korpi och Joakim Palme har utvecklat en analys
av socialförsäkringssystem och dess konstruktioner. I den analysen tittar Korpi och Palme
bland annat på vad kriterierna är för att få rätt till ekonomiskt bistånd. De skiljer mellan fem
olika modeller för hur socialförsäkringssystem utformats, på ena sidan av skalan har vi den
behovsprövande modellen och på den andra sidan den generella standardtrygghetsmodellen.
Den behovsprövande modellen ger låga belopp till fattiga eller behövande av specifika skäl
medan den generella standardtrygghetsmodellen garanterar inkomsttrygghet och all typ av
ersättning utgår i förhållande till inkomst (Åmark, 2005).
I stor utsträckning handlar debatten om socialförsäkringssystem om olika former av
beroendeförhållanden, man befriar medborgarna från att vara beroende av marknaden och
familjen men gör på dem samtidigt beroende av staten istället. Ett socialförsäkringssystem
handlar inte bara om det som syns, det vill säga de sociala rättigheterna, ekonomisk
fördelning och omfördelning samt relationerna mellan de sociala klasserna. Det handlar också
om vilka som gynnas av ordningen, hur medborgarna tar till vara på sina rättigheter och
vem/vad de ska vara beroende av. ”Sociala rättigheter blir ett begrepp för oberoende, för
individens oberoende av både marknaden och den privata sfären” (Åmark, 2005).
14
Normer och normupplösning
Tvåsamhet
Som nämndes i inledningen så är det tidigare bekräftat att gifta människor generellt är
lyckligare och mår bättre än de som inte är gifta (Bessey, 2015). Det har dock diskuterats om
det resultatet delvis kan vara påverkat av att lyckliga människor har lättare för att attrahera
andra men också att människor som mår bättre i större utsträckning väljer att vara tillsammans
med någon annan. I en studie som gjorts i Norge (Næss et al. 2014) har man över tid tittat på
hur giftermål påverkar individers välmående och även jämfört resultatet mellan olika grupper
i samhället. De förklarar att giftermålet i sig har tappat sin dominanta ställning i de
västerländska länderna och dessutom förändrats från att vara främst praktiskt formade till mer
emotionellt grundade. Det finns också mycket data som visar att vi i västvärlden gifter oss
senare och skiljer oss oftare idag än vi gjorde för förr. Partnerskap kan, liksom singellivet,
föra med sig både positiva och negativa sidor. Den som är singel har oftast mer frihet,
självständighet, mer tid för individuell utveckling och för att umgås med vänner, slipper
kompromisser och argumentationer med partner och så vidare. Den som är gift är dock oftast
försedd med social trygghet, ekonomiskt stöd, kärlek, intimitet med mera (Næss et al. 2014).
Resultatet bekräftade till stor del den tidigare forskning som gjorts, man är generellt mer nöjd
med livet om man är gift eller bor ihop med en partner. Det fanns dock en del skillnader
mellan olika åldrar och kön. Bland annat visade resultatet att unga män mådde betydligt sämre
av skilsmässor och män generellt hade svårare än kvinnor när partnern hade gått bort. Män är
också troligare att gifta om sig än kvinnor. Resultatet visade vidare att samboende hade en
tydligare positiv effekt på välmående än giftermål, men när man tittade på materialet över tid
kunde man också se att många samboende så småningom blivit gifta. Detta, menar Næss et al.
(2014), kan förklara varför giftermål har lika tydlig effekt på välmående då man i många fall
varit tillsammans länge och bott ihop innan. Sammanfattningsvis kan man säga att den här
undersökningen bekräftar de resultat man tidigare sett när giftermål/samlevnad undersökts i
förhållande till välmående (Næss et al. 2014).
Socialt kapital
För att förstå betydelsen av sociala normer är det nödvändigt att först förstå innebörden av
socialt kapital och hur både teori och tidigare forskning har förklarat och använt begreppet.
Varför normer överhuvudtaget finns och varför de upprätthålls blir tydligare när det
15
diskuteras som en typ av kapital, likt pengar. I det symboliska kapitalet, som Bourdieu (1995)
förklarar det, ingår många former av kapital; fysiskt, ekonomiskt, kulturellt, socialt. Alla
dessa egenskaper förvandlas till ett symboliskt kapital när de uppfattas av en omgivning som
kan känna igen dem, erkänna dem och tillskriva dem ett värde. Detta innebär att det inte finns
någon universell definition av vad som är ett kapital eller inte, det skiljer sig ofta mellan olika
platser och folk. Bourdieu tar som exempel samhällena kring medelhavet, där heder är ett
viktigt symboliskt kapital. Där finns också en allmän föreställning, en gemensam
överenskommelse, om vilka egenskaper och beteenden som är önskvärda och vilka som är
vanhedrande (Bourdieu, 1995).
Begreppet har dock utvecklats en del och används på lite olika sätt beroende på situation. Det
förenklade sättet att definiera socialt kapital är i princip att summera mängden sociala nätverk
en individ har och summan av dessa blir det sociala kapitalet. En vidare definition av det är att
utöver storleken på de sociala nätverken också lägga till kvalitén på dessa, då man kan
argumentera att antalet sociala kontakter inte spelar någon större roll om dessa kontakter inte
ger något av värde (Lindvert & Schierenbeck, 2008). Förutom sociala nätverk brukar man
numera också inkludera social tillit och sociala normer som men del av det sociala kapitalet.
En modern definition av begreppet socialt kapital kombinerar dessa tre delar och visar på en
samverkan och korrelation mellan dem. Social tillit innebär kortfattat den grad av förtroende
en individ känner gentemot andra individer, institutioner och system.
Sociala normer, som är en central del i den här studien, innebär de oskrivna men ändå
vedertagna sociala regler som växer fram mellan olika individer. Dessa finns till för att
underlätta samarbete och förtroende, den som bryter allt för många sociala normer kan ofta
uppfattas opålitlig eller oberäknelig och riskerar därför att bli utesluten ur de sociala
nätverken. (Putnam, 2011).
Vilka normer som är mer eller mindre viktiga att följa bör skilja sig åt mellan olika länder,
beroende på strukturella värderingar. I ett land med mer traditionella värderingar skulle man
därför kunna anta att till exempel giftermål, som stark norm, upplevs som en större del av det
sociala kapitalet än i ett land med mindre traditionella värderingar.
16
Socialt kapital och välfärd
Socialt kapital kan undersökas från olika håll, dels från individers perspektiv där man kan
studera om det finns en medveten eller omedveten strävan att uppnå visst socialt kapital och
dels från ett strukturellt perspektiv där man kan fråga sig om samhällsstrukturen i sig är något
som skapar skillnader i det sociala kapitalet. Hittills i den här studien har fokus mestadels
legat på socialt kapital ur ett individperspektiv, nedan följer dock sammanfattning av en studie
som undersökt strukturella ojämlikheter i socialt kapital. Detta är relevant att förstå av den
anledningen att det kan finnas en viss växelverkan, om det finns strukturella ojämlikheter i
socialt kapital så kan det påverka det sociala kapitalets roll på individnivå och tvärt om.
Wim van Oorschot & Ellen Finsveen presenterade 2009 en longitudinell studie där 13
västerländska, industrialiserade välfärdsländer undersöktes i förhållande jämlikhet och socialt
kapital. Oorschot och Finsveen förklarar att det främsta målet med välfärdsstater är att minska
ojämlikheter på framförallt ett ekonomiskt plan, detta borde dock ha en effekt även socialt då
de menar att ekonomisk jämlikhet borde leda till social jämlikhet. För att titta närmare på
detta använder de sig främst av Bourdieus begrepp socialt kapital, syftet är att undersöka om
och i så fall på vilket sätt välfärdsstaters utveckling inverkar på det sociala kapitalet.
Oorschot och Finsveen (2009) utgår från en Esping-Andersen-inspirerad modell för att
definiera skillnader mellan olika välfärdssystem. Esping-Andersens modell förklarar tre olika
typer av välfärdssystem; liberal, konservativ och socialdemokratisk. Vilka länder som hör till
vilken typ avgörs bland annat av skattetryck och hur pass utvecklat det statliga skyddsnätet är,
den socialdemokratiska är det mest utvecklade systemet, de nordiska länderna brukar ges som
exempel medan USA ofta är det främsta exemplet på ett liberalt system. I mitten, med
konservativt system, brukar länder som exempelvis Tyskland och Italien nämnas. Oorschot
och Finsveen (2009) förväntar sig att de minsta skillnaderna i socialt kapital borde finnas i de
länder som har ett socialdemokratiskt välfärdssystem, eftersom att de länderna borde ha
mindre ekonomisk ojämlikhet (Oorschot & Finsveen, 2009).
Det övergripande resultatet visar att det finns ett par signifikanta samband mellan väl
utvecklade välfärdsstater och minde ojämlikheter i socialt kapital, dock i väldigt liten
utsträckning. Oorschot och Finsveen (2009) menar att om än resultatet lutar i den riktning de
förutspått så är det svårt att dra några generella slutsatser om välfärdssystem har en inverkan
på sociala kapitalet. En möjlig förklaring skulle kunna vara att länderna i studien är lite för
17
lika varandra och att ett mer varierat urval skulle visa tydligare skillnader. Det kan också vara
så att vissa av länderna med starka välfärdssystem är relativt ”unga” och därför fortfarande
har väldigt stora klasskillnader. Sammanfattningsvis kan denna studie vara en bra grund för
framtida forskning inom området då den faktiskt visar viss korrelation mellan välfärd och
socialt kapital, med fler länder inräknat och kanske även ett historiskt perspektiv kan man
förmodligen hitta starkare samband (Oorschot & Finsveen, 2009).
Sociala normer
Normer ses, som tidigare nämnt, ofta som ett element av socialt kapital, likt social tillit och
socialt engagemang. Till viss del skulle man kunna argumentera för att normer hjälper till att
stötta demokratin och den allmänna ordningen i samhället. Dock skulle den utgångspunkten
innebära att om mängden och styrkan på de sociala normerna minskar borde det leda till
negativa konsekvenser för demokratin och samhället. Effekterna är fortfarande relativt oklara
eftersom det finns för lite empiri (Kotzian, 2014). Det har tidigare till exempel argumenterats
för att människor i mer utvecklade välfärdsstater skulle vara mindre intresserade av att hjälpa
människor då man anser att detta är statens ansvar. Detta stämmer inte, enligt Kotzian (2014),
däremot försvagas vikten av normer. I länder med mindre utvecklat välfärdsystem och utan
något nämnbart skyddsnät tillhandahållet av staten, upplevs ofta normer som ett högt
prioriterat element hos medborgarna. I länder med mer utvecklat välfärdssystem, där det finns
ett skyddsnät, upplevs normer mer som ett valbart element.
Kotzian, 2014, har undersökt individuella och institutionella faktorers påverkan på sociala
normer. Han förklarar att det finns en del luckor inom ämnet då han menar att det saknas
empiriska kopplingar mellan normer och beteenden, han menar också att det är relevant att
studera normer i när man vill förstå politisk och social utveckling i samhället. Vidare i
resultatet konstateras, i förhållande till de individuella faktorerna, att politiska värderingar har
signifikanta effekter på sociala normer. Det visade sig också att de individer som upprätthåller
normer och lever som ”bra medborgare” generellt upplevde att de mådde bättre (Kotzian,
2014). Han menar att det kan bli en utmaning för framtidens regeringar om det är så att hög
tillit till staten får människor att betrakta normer som överflödiga. Samtidigt kan man fråga
sig hur viktiga normer egentligen är, om vi behöver dem för att klara av demokratin och
samhället eller om de kanske gör mer skada än nytta. Oavsett vilket så är det faktum att
människor som följer normer tenderar att må bättre, något som kan anses intressant och
relevant för framtida forskning (Kotzian, 2014).
18
Metod
Urval
För att på något sätt få en uppfattning om hur välfärdssystemen ser ut har jag använt mig av
dels Esping-Andersens modell av välfärdsregimer, dels Eurostats statistik över BNP och dels
OECD:s statistik över skattetryck i olika länder i Europa. De länder jag valt att titta på i den
här studien är Storbritannien, Tjeckien, Italien och Sverige, dessa fyra länder har någorlunda
jämförbart BNP. Storbritannien är, enligt Esping-Andersens modell, ett land med mer liberalt
välfärdssystem och lägre skattetryck. Sverige i sin tur har högre skattetryck och får därför
representera ett mer utvecklat välfärdssystem (OECD, 2013). Italien brukar placeras i mitten
om man utgår från Esping-Andersens modell, med ett så kallat konservativt välfärdssystem.
Italien kanske inte bör nämnas som en stark välfärdsstat men ändå betydligt starkare än
Storbritannien. När Esping-Andersen gjorde sin modell över välfärdsstater så fanns inte
Tjeckien som eget land, det finns undersökningar som visare att Tjeckien som välfärdsstat är
någorlunda jämförbart med Italien (Aspalter, Jinsoo & Sojeung, 2009), dock kan man konstatera
att skattetrycket i Tjeckien är betydligt lägre än i både Sverige och Italien (OECD, 2013).
Utifrån detta kommer Sverige och Italien, i den här studien, att respresentera mer utvecklade
välfärdsstater medan Tjeckien och Storbritannien får representera mindre utvecklade
välfärdsstater.
Individualism är något mer komplicerat att mäta men för att få ett någorlunda rättvist mått på
individualism och familjestrukturella värderingar har jag använt mig av Ronald Ingleharts
kulturella världskarta. Då Sverige och Tjeckien har generellt lägre traditionella värderingar får
de respresentera länder med starkare inflytande av individualism medan Storbritannien och
Italien får representera mindre individualiserade länder då deras traditionella värderingar är
betydligt högre än i Sverige och Tjeckien. Det bör också nämnas att det var betydligt lättare
att hitta länder med mer utvecklat välfärdssystem och högre grad av individualism än att hitta
länder med exempelvis mindre utvecklat välfärdssystem och hög grad av individualism. Detta
visar att trots att man inte kan säga, som nämnts tidigare, att begreppen välfärd och
individualism alltid hör ihop, så finns det ändå ett ganska tydligt samband mellan dessa, mer
utvecklade välfärdssamhällen tenderar att vara mer individualiserade.
19
Operationalisering
För att uppnå syfte har jag valt att använda mig av data från European Social Survey, 2012.
Datamaterialet innefattar både män och kvinnor i åldrarna 15-98 år och ska vara ett
representativt stickprov. I ett första steg kommer jag att göra en frekvenstabell över giftermål
och samboende i de fyra olika länderna, detta för att se om det verkar vara vanligare att vara
gift/bo ihop med partner i de länder där de traditionella normerna är starkare. I nästa steg
kommer jag med hjälp av en linjär regression att undersöka om det finns något signifikant
samband mellan mina två oberoende variabler; giftermål och samboende, samt de två
beroenden variablerna; ”hur nöjd med livet i allmänhet” och ”hur lycklig”. Jag kommer sedan
jämföra resultaten mellan de fyra länderna för att se om det eventuella sambandet skiljer sig
något och i så fall på vilket sätt. Jag kommer också i ett sista steg att lägga till fyra
kontrollvariabler; kön, ålder, arbete och utbildning, detta för att inte riskera att missa
eventuella skensamband. Att vara gift eller bo ihop med en partner kan upplevas väldigt olika
beroende på kön och ålder. Arbete och utbildning bidrar bland annat till den individuella
tryggheten och kan därför i sig förväntas ha sina egna effekter på lycka och välmående.
Vidare kan också nämnas att giftermålsvariabeln är indelad två kategorier, där ena kategorin
innebär att man är gift och andra kategorin innehåller alla andra svar (exempelvis skild,
änka/änkeman, aldrig gift). Man kan argumentera för att det förmodligen finns skillnader i
välmående och lycka beroende på om man är till exempel är skild eller aldrig gift, orsakerna
bakom varför man följer/inte följer normer kan självklart spela en viktig roll men det är inte
en del av syftet i den här undersökningen. Variabeln ”bor ihop med partner” är kodad på
samma sätt i två kategorier, antingen så bor man ihop med en partner eller inte. Variablerna,
”hur lycklig” och ”hur nöjd med livet som helhet” går mellan 0 och 10, där 0 står för väldigt
olycklig eller väldigt missnöjd och 10 står för väldigt lycklig eller väldigt nöjd.
Man kan argumentera för att de två beroenden variablerna förmodligen korrelerar ganska
starkt med varandra, jag har dock valt att separera dessa två då det kan finnas viss relevant
skillnad mellan dem, hur nöjd man är med livet som helhet kan för vissa ha mer praktisk
betydelse medan lycka snarare förklarar en sinnesstämning. Det bör också nämnas att när man
undersöker normen om tvåsamhet så kan man diskutera vikten av partnerskap som inte
innefattar giftermål eller samboende. De som varken bor ihop eller är gifta finns dock inte
med i datamaterialet så därför har jag valt att bara fokusera endast på giftermål och
samboende.
20
Hypotes
Jag förväntar mig resultatet i en trappa, där individualism är det mest avgörande för hur vi
väljer att leva och hur vi mycket vi påverkas av sociala normer. Sekundärt förväntar jag mig
också en viss effekt av välfärdsstrukturen, det vill säga mellan två individualistiska länder
med olika välfärdssystem så borde det finnas en viss skillnad i hur viktigt det upplevs vara att
gifta sig och leva ihop med någon. För att förtydliga, jag förväntar mig alltså en positiv effekt
i samtliga länder av både giftermål och samboende men en starkare effekt i de två länder som
har starkare familjestrukturella normer. Detta av den anledningen att det borde upplevas
viktigare att följa normerna i dessa länder. Jag förväntar mig också att välfärdssystem ska ha
betydelse då det medför en viss samhällsstrukturell trygghet som borde underlätta för de
individer som lever ensamma. Trappan, enligt min hypotes, borde se ut som följer;
Minst positiv effekt i Sverige (Hög grad individualism, starkt välfärdssystem), näst minst
effekt i Tjeckien (Hög grad individualism, medel/svagt välfärdssystem), näst mest positiv
effekt i Italien (Låg grad individualism, medel/starkt välfärdssystem), mest positiv effekt i
Storbritannien (Låg grad individualism, svagt välfärdssystem).
Etik
Enligt Vetenskapsrådet finns fyra huvudkrav när man pratar om forskningsetiska principer;
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. De två
förstnämnda syftar till att de respondenter som deltar i undersökningen ska vara väl
informerade och samtycka till medverkan under hela forskningsprocessen. De två sistnämnda
kraven syftar till användandet av det insamlade materialet, att det ska hållas konfidentiellt och
uppgifter som rör enskilda personer får endast användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet,
2002). Då materialet jag använt mig inte är insamlat av mig personligen utan hämtat från
European Social Survey så är de två första forskningsetiska kraven inget jag haft möjlighet att
påverka. Dock framgår det att allt datamaterial som finns att hämta hos ESS är anonymt, det
förklaras också att varje land har egen skyldighet att se till att etiska riktlinjer följs vid
insamlandet av data. Materialet är emellertid väldigt omfattande så risken att röja enskilda
respondenters identitet är i stort sett omöjligt. Vidare kan också nämnas att jag endast använt
materialet i forskningssyfte och i enlighet med övriga restriktioner som framgår på ESS:s
hemsida (http://www.europeansocialsurvey.org/data/conditions_of_use.html).
21
Resultat
Sverige
Gift, sambo
Tjeckien
Italien
Storbritannien
46,3
52
51,5
45,2
Gift, bor själv
0,8
0,4
1,5
4,3
Ogift, sambo
16,4
7,5
5,7
8,3
Ogift, bor själv
36,5
40,1
41,3
41,2
n
1832
1926
875
2276
Tabell 1. Frekvenstabell över andel gifta/ogifta/sambo/bor själv visat i procent.
I frekvenstabellen ovan kan man se hur stor andel av respondenterna i datamaterialet som är
gifta/ogifta/bor ihop/bor själv. Det som kan utläsas av tabell 1 är att det till synes är minst
andel gifta som bor ihop i Storbritannien i jämförelse med de andra tre länderna. Däremot har
Storbritannien en relativt hög siffra, i jämförelse med de andra länderna, på gift och bor själv
(4,3 %), dock kan man konstatera att det överlag är ganska ovanligt att vara gift och bo själv.
Största andelen gifta kan vi se i Tjeckien (52 %). Om man vidare tittar på hur det ser ut med
samboende så kan man se att det verkar vara vanligare att bo ihop som ogift i Sverige än vad
det är i Storbritannien, Italien och Tjeckien. Minst vanligt att bo ihop som ogift är det i Italien.
När det kommer till att vara ogift och bo själv så ligger Italien och Storbritannien väldigt lika
på dryga 41 %, Tjeckien strax efter och sist Sverige på 36,5 %. Det verkar alltså vara minst
vanligt att vara ogift och bo själv i Sverige, i jämförelse med Tjeckien, Storbritannien och
Italien, om man utgår från den här tabellen.
Ensam (ref)
Gift
Sambo
Konstant
R2
n
Sverige
,827***
,470***
Tjeckien
,355***
-,087
7,407
,048
1828
Italien
,449***
,825*
6,357
,006
1896
Storbritannien
,675***
,467***
6,415
6,937
,009
,024
865
2259
Tabell 2. Linjär regression. Beroende variabel ”Hur nöjd med livet som helhet”, skala 0-10.
I tabell 2 ovan visas siffrorna från den första regressionsanalysen gjord på giftermål och
samboende i förhållande till hur nöjd man är med livet i allmänhet. Referenskategori här är de
som varken är gifta eller bor ihop med någon, i den kategorin har även gifta som inte bor
22
placerats. Det vill säga, de som innefattas i kategorin ”gift” är de som är både gift och bor
ihop. Kategorin ”sambo” innefattar de som endast bor ihop, utan att vara gift. Stjärnorna
bredvid koefficienterna står för signifikansen där en stjärna representerar en signifikans på 95
%, två stjärnor 99 % och tre stjärnor 99,9 %. Om än jag godtar 95 % som tillräckligt i den här
studien så visas ändå de två andra nivåerna för att göra det tydligt hur pass signifikanta
sambanden är.
Det man kan konstatera av att läsa tabell 2 är att giftermål har en positiv effekt på hur nöjd
man är med livet i allmänhet, denna effekt är också signifikant i samtliga länder. Störst effekt
kan man se i Sverige, näst störst i Storbritannien, efter det kommer Italien och minst effekt
kan man se i Tjeckien. Tittar man däremot på den oberoende variabeln ”bor ihop med
partner” ser resultatet lite annorlunda ut. Samboende har till synes störst positiv effekt i
Italien, ett ganska stort steg efter kommer Sverige och därefter Storbritannien. I Tjeckien är
resultatet inte signifikant.
Ensam (ref)
Gift
Sambo
Kvinna (ref)
Man
Arbetslös (ref)
Arbete
Ålder
Utb. Låg (ref)
Utb. Medel
Utb. Hög
Konstant
R2
n
Sverige
,797***
Tjeckien
,371***
Italien
,648***
Storbritannien
,577***
,421***
,041
,128
-,001
-,192*
,028
-,325
,344***
,005
-,023***
,310***
,928***
,710
,167*
,072
-,014***
,028
,501*
,507***
-,139
-,031
,011***
,222*
,517***
7,477
7,073
6,618
6,297
0,5
1817
0,066
1818
0,029
828
0,037
2167
Tabell 3. Linjär regression. Beroende variabel ”Hur nöjd med livet som helhet”, skala 0-10.
I tabell 3 som visas ovan kan man se samma som i tabell 2 men jag har här även inkluderat
fyra kontrollvariabler; kön, ålder, utbildning och arbete. Variabeln för utbildning är indelad i
låg-, medel- och hög utbildning där låg utbildning är referenskategori. Låg utbildning
innefattar grundskola, medel innefattar gymnasium eller motsvarande och hög utbildning
23
innebär högskola/universitet eller motsvarande. Variabeln för arbete är dikotom och visar
endast om man har jobb eller är arbetslös, där arbetslös är referenskategori. Det man kan
utläsa av den här tabellen är att i Sverige och Storbritannien sjunker effekterna av giftermål
och samboende något men är fortfarande signifikanta.
I Sverige har ingen av kontrollvariablerna någon positiv signifikant effekt på hur nöjd man är
med livet i allmänhet, däremot finns en signifikant negativ effekt av medelutbildning. I
Storbritannien har ålder viss positiv effekt men effekterna av giftermål och samboende är
fortfarande tydligt positiva och signifikanta. Den positiva effekten av giftermål är fortfarande
signifikant i Tjeckien, om än de fortfarande är lägre än i övriga länder. Det vi också kan se är
att kön, ålder och utbildning, framförallt utbildning verkar ha ganska stark positiv inverkan på
hur nöjd man är med livet som helhet i Tjeckien. Likt i Tjeckien kan vi även i Italien se en
signifikant positiv effekt av att vara man. Det finns också, precis som i Tjeckien, ett negativt
samband mellan ålder och hur nöjd man är med livet som helhet. Det kan också nämnas att
den positiva effekten av giftermål har ökat lite i Italien när man inkluderar
kontrollvariablerna. Effekten av samboende är dock inte längre signifikant i Italien, däremot
kan det nämnas att det inte var långt ifrån signifikant.
Sverige
Tjeckien
Italien
Storbritannien
Ensam (ref)
-
-
-
-
Gift
,902***
,456***
,577***
,732***
Sambo
,624***
,300
,651*
,526***
Konstant
7,297
6,376
6,798
7,13
R2
,069
,010
,020
,032
n
1830
1882
863
2267
Tabell 4. Linjär regression. Beroende variabel ”Hur lycklig”, skala 0-10.
Vidare kan vi se att i tabell 4, med samma oberoende variabler som i tabell 2, men här i
förhållande till lycka som beroende variabel, så är resultatet ganska likt. Fortfarande kan man
se en positiv effekt av giftermål, här till och med något starkare, som är signifikant i samtliga
länder. Likt förra tabellen kan man se den största effekten i Sverige, därefter Storbritannien,
Italien och sist Tjeckien. Tittar vi sedan på samboende så är resultatet, likt i förra tabellen, inte
signifikant i Tjeckien. I de övriga tre länderna är resultatet signifikant, med störst effekt i
Italien, tätt efter kommer Sverige och slutligen Storbritannien.
24
Ensam (ref)
Gift
Sambo
Kvinna (ref)
Man
Arbetslös (ref)
Arbete
Ålder
Utb. Låg (ref)
Utb. Medel
Utb. Hög
Konstant
R2
n
Sverige
,921***
,594***
-0,018
,032
-,003
-,030
,070
Tjeckien
,502***
0,083
-0,036
,092
-,020***
,181
,609***
7,429
0,05
1819
Italien
,815***
,721*
0,145
,065
-,016***
-,026
,269
7,166
0,049
1804
Storbritannien
,658***
,549***
-,181*
-,004
,010***
,047
,430***
7,305
6,607
0,042
0,045
825
2173
Tabell 5. Linjär regression. Beroende variabel ”Hur lycklig”, skala 0-10.
Slutligen om vi tittar på den sista tabellen här ovan, giftermål och samboendes effekt på lycka,
tillsammans med kontrollvariablerna kön, ålder, utbildning och arbete, kan vi även här
konstatera att det inte händer speciellt mycket med effekterna av giftermål och samboende i
Sverige. Inte heller här har ålder eller kön någon signifikant effekt på den upplevda lyckan. I
Storbritannien kan vi dock nu konstatera en signifikant negativ effekt av kön, det vill säga att
man är generellt lite mindre lycklig om man är man. Effekten av giftermål har minskat en
aning medan effekten av samboende har ökat lite till skillnad från det man kunde utläsa av
tabell 4. I Italien finns dock ingen signifikant effekt av kön, däremot kan man se en ökning av
de positiva effekterna av giftermål och samboende till skillnad från tabell 4. När det kommer
till Tjeckien kan man konstatera att kön inte har någon signifikant effekt. Effekten av ålder är
dock ungefär detsamma i den här tabellen som i tabell 3, det vill säga det finns en viss negativ
effekt av ålder för den upplevda lyckan. Den positiva effekten av giftermål, likt i Italien, ökar
också en aning när man lägger till de två kontrollvariablerna.
Sammanfattning av resultat
Resultatet visar att det är överlägset vanligast att bo ihop som ogift i Sverige i jämförelse med
de tre andra länderna. Det visar också att det är störst andel gifta och sambo i Tjeckien och
minst i Storbritannien. I Sverige kan man även se den största positiva effekten av giftermål på
både lycka och hur nöjd man är med livet som helhet, detta även i de sista två tabellerna där
kontrollvariablerna är inkluderade. Minsta positiva effekten av giftermål, på både lycka och
25
hur nöjd man är med livet som helhet, kan vi se i Tjeckien. I tabell 2 och tabell 4 så kan vi se
näst mest positiv effekt av giftermål i Storbritannien men tittar vi vidare på tabell 3 och tabell
5 där kontrollvariablerna är inkluderade så ligger de positiva effekterna i Italien som nummer
två efter Sverige. Detta kan förmodligen förklaras av att det finns en effekt av ålder i både
Storbritannien och Italien, i Italien är effekten av ålder negativ medan den i Storbritannien är
positiv, dessa effekter är signifikanta både när det kommer till lycka och hur nöjd man är med
livet som helhet. När det kommer till samboende så kan vi se den genomgående största
positiva effekten i Italien, om man bortser från tabell 3 där resultatet inte var riktigt
signifikant. I mitten på ungefär samma siffror ligger Sverige och Storbritannien medan
Tjeckien inte ens har någon signifikant effekt, varken på lycka eller hur nöjd man är med livet
som helhet, det kan också nämnas att det inte heller var nära signifikant.
Det finns till synes inga signifikanta effekter av kön, att vara man, i Storbritannien och
Sverige när det handlar om hur nöjd man är med livet som helhet, däremot syns en negativ
effekt av kön i Storbritannien när det handlar om lycka. I Italien och Tjeckien kan vi se en
positiv effekt av att vara man när det handlar om hur nöjd man är med livet som helhet. Den
enda signifikanta effekten av någon av kontrollvariablerna som kan ses i Sverige är en positiv
effekt av medelutbildning (gymnasium eller motsvarande) på hur nöjd man är med livet som
helhet. I övriga länder finns effekter av både ålder och utbildning. Dock kan man inte se
någon signifikant effekt av arbete i något av länderna. Trots kontrollvariabler så finns en
positiv effekt av giftermål i samtliga länder och det finns också en positiv effekt av
samboende i alla länder, dock inte signifikant i Tjeckien.
Enligt hypotesen som presenterades i metodkapitlet förväntade jag mig att få resultatet i en
trappa utefter grad av individualism i första hand och välfärdssystem i andra hand. I tabellerna
som presenteras i resultatet står länderna i den ordningen jag förväntade mig att få effekterna
från lägst till högts. I tabell 2 och 4 stämmer trappan när det kommer till giftermål bortsett
från Sverige men i tabell 3 och 5 är det enda som stämmer att Tjeckien visar lägst effekt.
Sammanfattningsvis kan man nog påstå att hypotesen inte bekräftas av resultatet.
26
Analys
Nedan följer en analys av det resultat som presenterats ovan, i förhållande till den forskning
och teori som presenterats i tidigare kapitel, på samma sätt här indelad i de två huvudtemana;
individualism samt normer och normupplösning. Efter analysen följer också en avslutande
diskussion.
Individualism
Om man tittar på tabell 1 i resultatdelen, som visare frekvens över giftermål och samboende i
de fyra länderna, så är det värt att notera att det verkar vara vanligast att vara gift och
samboende i Tjeckien, minst vanligt ser det ut att vara i Storbritannien. Det är dessutom minst
andel ogifta och bor ensam i Sverige. Detta resultat är intressant eftersom att en av
utgångspunkterna i den här studien är att giftermålsnormen är starkare i Italien och
Storbritannien eftersom att dessa två länder har starkare traditionella värderingar (Inglehart et
al, 2000). Enligt de siffror vi kan se här så verkar detta inte riktigt stämma. Vad det beror på
är svårt säga men kanske betyder det att traditionella värderingar inte nödvändigtvis innebär
att tvåsamhetsnormen är starkare, eller så är det andra faktorer som spelar in. En möjlig
förklaring skulle kunna ligga i att det inte nödvändigtvis är all tvåsamhet som faller under
normen och att detta förmodligen också skiljer sig åt mellan länderna. Man skulle kunna tänka
sig att i ett land med starkare traditionella normer så kan tvåsamheten till viss del vara
begränsad. Det har till exempel diskuterats bland forskare att Italiens låga tolerans för
icketraditionella familjestrukturer delvis är anledningen till låga fertiliteten i landet (Chesnais,
1996).
Vidare, att döma av resultatet i den här undersökningen så finns det inte mycket som tyder på
att individualism som fenomen är något som direkt verkar fragmenterande för människors
nära relationer. Att uppbrytandet av de traditionella värderingarna skulle göra oss människor
mindre intresserade av att leva ihop med någon annan får inte direkt något empiriskt stöd. Det
verkar snarare vara tvärt om, åtminstone om man tittar på Sverige. I Sverige kan vi se den
största positiva effekten av giftermål och samboende, det vill säga att det verkar vara av
mycket stor betydelse för den upplevda lyckan och hur nöjd man är med livet i allmänhet.
Även om detta resultat står i motsatts till den hypotes som presenterades ovan går resultatet på
många sätt i linje med Giddens (2008) teori om modernitet och rena relationer. Till skillnad
från det traditionella samhället, där äktenskapet i mångt och mycket handlar om en praktisk
27
lösning så menar Giddens att dagens moderna relationer i större utsträckning är självvalda
(Giddens, 2008). Om relationerna är självvalda är det egentligen ganska logiskt att det är
något man vill ha och därför också mår bra av.
Det finns överhuvudtaget inte mycket forskning gjord på just individualismens inverkan på
nära relationer, däremot finns en del forskning på kollektiva identiteter och social
sammanhållning i förhållande till den framväxande individualismen. Det som ofta framhävs
är att individualism splittrar människor och gör oss mer självcentrerade. Den tidigare
forskning som har presenterats i den här studien ger en ganska dualistisk bild av
individualism, Revilla et al (2013) förklarar till exempel att den sociala strukturen har
förändrats och att människor i det individualiserade samhället söker gemenskap på andra
kriterier än människor i det mer traditionellt influerade samhället. Det finns dock, trots dessa
förändringar av den sociala strukturen, en känsla av att vilja höra hemma någonstans. Kanske
innebär detta att ju mer splittrade de kollektiva identiteterna blir, desto viktigare blir det för
människor att söka nära relationer istället.
Det mindre, traditionellt strukturerade samhället beskrivs ofta väldigt förskönat (Glackin,
2013), där relationer beskrivs som nära, stabila och långvariga till skillnad från de ytliga,
kontraktsbaserade relationerna i det urbaniserade samhället. Huruvida de teorierna stämmer
överens med formandet av sociala nätverk eller kollektiva identiteter är egentligen inte
speciellt relevant att diskutera här då fokus i den här undersökningen ligger på nära relationer
och giftermål. Det är dock inte helt ologiskt att tänka sig att det finns vissa likheter i
uppbyggnaden mellan sociala nätverk och intima relationer. För att utveckla, om
individualismen gör våra sociala nätverk mer ytliga och kontraktsbaserade, finns det då inte
en risk att den gör samma sak med våra intima relationer? Enligt Glackins undersökning
(2013) verkar det till synes inte som att våra sociala relationer är på väg att förfalla, snarare
handlar det om en förändring i uppbyggnaden av relationer. En förändring som bidrar till att
lyfta normer och bidra till frivilla, hälsosamma relationer.
Välfärd
Att människor behöver någon form av trygghet är svårt att argumentera emot, vad tryggheten
baseras på kan däremot skilja sig ganska mycket mellan olika individer och grupper. I
samhällen med mer utvecklat välfärdssystem finns en strukturell trygghet med
socialförsäkringssystem och liknande. I samhällen med mindre utvecklade välfärdssystem
28
måste man däremot söka trygghet på annat sätt, det finns helt enkelt inte samma statliga
skyddsnät. Det är, som tidigare nämnt, inte automatiskt så att mer utvecklad välfärd går hand i
hand med individualism men det finns ändå ett ganska starkt samband. Starka välfärdsstater är
ofta mer jämställda vilket i stor utsträckning leder till mer individualistiska värderingar. Det
är därför svårt att diskutera fenomenet individualism utan att också gå in en del på välfärd och
social trygghet.
Om det är som Oorschot & Finsveen (2009) tror, att länder med svagare välfärdssystem
tenderar att också vara mindre jämställda när det kommer till socialt kapital, så skulle det
eventuellt kunna innebära att det blir viktigare att jobba på det sociala kapitalet i dessa länder
för att uppnå någon form av jämställdhet. Oorschot & Finsveen förklarar att sambandet i deras
undersökning är väldigt svagt men det finns trots allt där. Förutom det sociala kapitalets roll i
frågan om tvåsamhet så bör man också ta hänsyn till behovet av trygghet. Om man har ett
starkt statligt skyddsnät, innebär det att man inte behöver någon familjär trygghet? Återigen,
om vi tittar på resultatet så finns det inte mycket som tyder på att det stämmer. Sverige och
Italien är de två länderna i den här undersökningen som har mest utvecklade välfärdssystem,
det som skiljer dem åt är att i Italien har man generellt starkare traditionella värderingar.
Som jag nämnde i kapitlet teori och tidigare forskning så handlar diskussionen om
socialförsäkringssystem mycket om olika former av beroendeförhållanden (Åmark, 2005), det
låter kanske en aning sorgligt att säga att vi byter ut familjen mot ett statligt skyddsnät och
resultatet i den här studien kan inte heller påstås bekräfta det påståendet. Trots att det finns ett
starkt statligt skyddsnät i dessa länder, framförallt i Sverige, så verkar det knappast som att
man ”bytt ut” familjen mot staten. Det finns fortfarande en väldigt stark positiv effekt av
giftermål och samboende i dessa länder. Om man jämför Italien och Storbritannien, båda med
starka traditionella värderingar men Storbritannien med betydligt svagare välfärdssystem, så
har giftermål och samboende en starkare positiv effekt i Italien. Om man skulle argumentera
utifrån att statlig trygghet gör människor mindre intresserade av familj och nära relationer så
går detta resultat tydligt emot det argumentet.
29
Normer och normupplösning
Om man istället utgår från att det sociala kapitalet är något de allra flesta människor strävar
efter att ha, så borde det upplevas viktigt att följa sociala normer, då detta är en stor del av det
sociala kapitalet. Som nämnt i teoriavsnittet så uppfattas den som inte följer normer som udda
och opålitlig (Putnam, 2011). I länder där normerna är starkare, mer traditionellt strukturerade
samhällen, borde det logiskt sett upplevas ännu viktigare att följa normerna. Detta var en av
utgångspunkterna i den här undersökningen, att normer i sig och huruvida vi följer dem eller
inte har betydelse för vår upplevda lycka och hur nöjd man är med livet. Det bör finnas en
tillfredsställelse av att veta att man uppfattas som ”normal” i social mening, att man innehar
det sociala kapitalet som majoriteten av människor runt omkring en också har, en känsla av att
passa in. Forskning har också bekräftat detta och visat en positiv effekt av att följa sociala
normer, exempelvis Kotzians undersökning (2014) som presenterades i kapitlet med tidigare
forskning. Om än den undersökningen handlade om andra typer av normer än vad som
undersöks här så är det ändå värt att nämna.
I länder som Storbritannien och Italien, båda med låg grad individualism, mycket traditionella
värderingar och relativt starkt inflytande av sociala normer, borde det inte vara extra viktigt
att följa normer? Om man jämför med Sverige och Tjeckien, som i stor utsträckning gått ifrån
traditionella värderingar och blivit mer fokuserade på det individuella identitetskapandet
(Inglehart et al. 2000), så borde inte tvåsamhet vara lika avgörande för ens upplevda
välmående. Det finns inte lika starka förväntningar på att man ska gifta sig och dela livet med
någon, det finns snarare förväntningar på att man ska prestera på ett individuellt plan, till
exempel med utbildning, karriär och så vidare. Det vi också kan se i resultatet är att utbildning
har överlägset största positiva effekt på lycka och välmående i Tjeckien, både i jämförelse
med de andra variablerna och i jämförelse med de andra tre länderna. Kanske finns det helt
enkelt olika stadier i individualismens framväxt som påverkar de sociala normerna på olika
sätt.
Att giftermål i sig har en positiv inverkan på människors välmående är, som nämnts tidigare,
inget nytt, det har forskning visat länge (Bessey, 2015). Att det verkar ha starkare positiv
effekt på människor som lever i Sverige än övriga länder i den här undersökningen är däremot
intressant, åtminstone om man skulle utgå ifrån att individualism skulle försvaga sociala
relationer och göra oss ytliga. Det bör dock också nämnas att om man tittar på resultatet i
30
Tjeckien, som är det näst mest individualiserade landet, i den här undersökningen, efter
Sverige (Inglehart & Baker, 2000) så finns det delvis stöd för hypotesen i den här
undersökningen. Tjeckien har tillsynes minst positiv effekt av giftermål och ingen signifikant
effekt alls av samboende. Av detta resultat skulle man kunna dra slutsatsen att det inte är lika
viktigt att vara gift eller bo ihop med någon om man lever i Tjeckien, till skillnad från de
övriga tre länderna. Det kan också nämnas att Tjeckien är en betydligt yngre nation än
Sverige, om än det finns en lång historia av demokrati, framförallt under mellankrigstiden, så
har Tjeckien under en lång tid efter andra världskriget tillhört Sovjetunionen. Sverige har
därför haft betydligt längre tid på sig att vänja sig vid och kanske utveckla individualismens
regler. Kanske har svenskar redan haft så pass mycket tid på sig att fokusera på de
självförverkligande målen att de inte längre är det viktigaste, om den här undersökningen
gjorts över tid är det möjligt att resultatet hade sett annorlunda ut.
Diskussion
Syftet men denna studie var att undersöka om det finns ett samband mellan följandet av
sociala normer, mer specifikt normen om tvåsamhet, och människors upplevda välbefinnande
samt om detta samband skiljer sig åt beroende på vilket land man bor i. Den övergripande
frågeställningen handlade om huruvida upplösandet av traditionella normer gör människor
mindre intresserade av att dela livet med en partner.
Sammanfattningsvis går det att konstatera att det, enligt resultatet i den här studien, inte finns
mycket som tyder på att individualism gör oss människor mindre intresserade av att leva i
tvåsamhet. Inte heller verkar det som att vi har bytt ut den familjära tryggheten mot det
statliga skyddsnätet. Det finns fortfarande ett starkt positivt samband mellan tvåsamhet och
subjektivt välbefinnande, även i individualistiska länder med väl utvecklat välfärdssystem.
Det man kan diskutera vidare är om de sociala normerna, snarare än skapar trygghet, i många
fall fungerar som en form av socialt tvång. I länder som Storbritannien och Italien, där de
traditionella normerna är starkare, kanske det finns en upplevelse av att man måste gifta sig
oavsett om man vill det eller inte. Även om det kan ligga mycket tillfredsställelse i att följa
normer och leva i tvåsamhet så kan det säkert finnas många som inte upplever den
tillfredsställelsen men som gör det för att det är vad omgivningen förväntar sig.
31
Huruvida individualism och välfärd påverkar våra sociala normer är svårt att dra några
generella slutsatser om, det finns självklar en möjlighet att trots att individualism sägs upplösa
de sociala normerna så kan det mycket väl vara så att nya normer uppstår istället men i andra
former. Att vara fri att välja själv vilken väg i livet är kanske inte så lätt som det låter, kanske
är det därför som just Sverige får så tydlig positiv effekt av giftermål och samboende. Kanske
är det extra viktigt att dela livet med någon när det finns så mycket krav på att bygga och
skapa sin egen verklighet.
Kanske är det så att de flesta behöver någon form av socialt kapital, det är dock mycket som
innefattas i det begreppet. Om än sociala normer är det som tagits upp mest i den här
undersökningen så är det inte nödvändigtvis den viktigaste delen av det sociala kapitalet,
social tillit och sociala nätverk har givetvis också sina roller att spela i analysen av socialt
kapital. Kanske påverkas man mindre av sociala normer om man upplever att man till
exempel har starka sociala nätverk, det kan också vara precis tvärt om. Det finns kort sagt
mycket mer detaljer att studera vidare innan man kan dra några generella slutsatser om hur vi
förhåller oss till och påverkas av de sociala normerna. Att våra värderingar, mål och
levnadsval förändras och ser annorlunda ut kan vi, med hjälp av den forskning som redan
gjorts, ganska klart konstatera. Men om det är till det bättre eller det sämre kan man diskutera
hur länge som helst.
Begränsningar
Den här undersökningen innefattar endast fyra Europeiska länder vilket kan anses som en
ganska stor begränsning. Länderna i den här studien är dessutom ganska lika varandra på
många sätt, förmodligen skulle det visa större skillnader med ett mer heterogent urval. Det
finns också en mängd andra fenomen förutom tvåsamhet som är relevant att analysera när
man studerar individualism och sociala normer, det skulle därför i ett nästa steg vara
intressant att inkludera fler variabler och dessutom göra fler jämförelser mellan kön, ålder och
socioekonomisk status. I den här studien används dessa grupper endast som kontrollvariabler.
För att kunna dra några övergripande slutsatser skulle antal länder behöva utökas. Det hade
också varit lämpligt att studera vad som händer med effekterna över tid då det finns anledning
att tro att de förmodligen skulle finnas vissa skillnader under själva framväxten av
individualismen. Den här undersökningen skulle kunna ses som ett första steg i en
fördjupning av den senmoderna utvecklingen i Europa och vilka effekter individualismen för
med sig men det krävs mycket mer för att kunna dra några generella slutsatser.
32
Referenslista
Aspalter, Christian. Jinsoo, Kim & Sojeung, Park. 2009. Analysing the Welfare State in
Poland, the Czech Republic, Hungary and Slovenia: An Ideal-Typical Perspective. Social
Policy & Administration. Vol 43, ss 170-185.
Bessey, Donata. 2015. Love Actually? Dissecting the Marriage-Happiness Relationship.
Asian Economic Journal. Vol 29, ss 21-39.
Bourdieu, Pierre. 1995. Praktiskt förnuft. Göteborg: Diadalos AB
Chesnais, Jean-Claude. 1996. Fertility, Family and Social Policy in Contemporary Western
Europe. Population and Development Review. Vol 22, ss 729-739.
Esping-Andersen, Gösta. 1990. The Three Worlds of Welfare Capitalis. New Jersey:
Princeton University Press.
ESS Round 6: European Social Survey Round 6 Data. 2012. Data file edition 2.1. Norwegian
Social Science Data Services, Norway – Data Archive and distributor of ESS data. Hämtad
2015-05-04
http://www.europeansocialsurvey.org/download.html?file=ESS6SE&c=SE&y=2012
Giddens, Anthony. 2008. Modernitet och självidentitet. Göteborg: Diadalos AB
Glackin, Stephen. 2013. Contemporary urban culture: how community structures endure in an
individualised society. Culture and Organization. Vol 21, ss 23-41.
Inglehart, Ronald. Baker, Wayne E. 2000. Modernization, cultural change and the persistence
of traditional values. American Sociological Review. Vol 65, ss 19-51.
Kotzian, Peter. 2014. Good Governance and Norms of Citizenship: An Investigation into the
System- and Individual-Level Determinants of Attachment to Civic Norms. American Journal
of Economics and Sociology. Vol 73, ss 58-83.
33
Lindvert, Jessica & Schierenbeck, Isabell. 2008. Jämförande Politik. Ljubljana: Liber AB
Nӕss, Siri. Blekesaune, Morten. Jakobsson, Niklas. 2014. Marital transitions and life
satisfaction: Evidence from longitudinal data from Norway. Acta Sociologica. Vol 58, ss 6378.
OECD. 2013. Hämtad 2015-04-15. https://data.oecd.org/gdp/gross-domestic-product-gdp.htm
Oorschot, Wim van. Finsveen, Ellen. 2009. The welfare state and social capital inequality.
European Society. Vol 11, ss 189-210.
Putnam, Robert. 2011. Den fungerande demokratin. Falun: Scandbook AB
Revilla, Juan Carlos. Jefferys, Steve. Martinez, Francisco José Tovar. 2013. Collective
identities in the age of restructuring: Old and new class, space and community-based
identities in six European regions. International Sociology. Vol 28, ss 391-408.
Taussig, Frank William. 1997. Individualism and the Birth Rate. Population and Development
Review. Vol 23, ss 169-176.
Vetenskapsrådet. 2002. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet
Åmark, Klas. 2005. Hundra år av välfärdspolitik – Välfärdsstatens framväxt i Norge och
Sverige. Umeå: Boréa Bokförlag

Similar documents