FAQ -Frequently asked questions

Transcription

Frågor och svar om
arbetsmiljö
1
Version: 2015-10-08
Omslagsbild tagen av Umeå Hamn.
Frågor och svar om arbetsmiljö är framtagen för att ge förståelse och kunskap kring
arbetsmiljöfrågor för medarbetare i företag inom hamn- och stuveriverksamhet. Den bygger på,
men ersätter inte, de bestämmelser som finns inom arbetsmiljölagstiftningen och annan
angränsande lagstiftning.
En förteckning över de flesta lagar, förordningar och föreskrifter som nämns här finns även
länkade på Sveriges Hamnars publika webbsida.
Jan Arvidsson
Alf Berglund
Anders Klingström
Telefon: 08- 762 71 39
-”08- 762 71 48
-”08- 762 71 25
2
Tillbaka till innehållsförteckning
Innehållsförteckning
Vad händer när Arbetsmiljöverket vill göra en inspektion av företaget? ....................................... 4
Vad innebär ett systematiskt arbetsmiljöarbete? ............................................................................. 5
Kan en arbetsgivare ”delegera arbetsmiljöansvaret”? ..................................................................... 7
Vad innebär samordningsansvar?.................................................................................................... 7
När behövs en skyddskommitté?..................................................................................................... 8
Vem utser skyddsombud? ............................................................................................................... 8
Regionalt skyddsombud, RSO ........................................................................................................ 8
Vad är skyddsombudets roll? ........................................................................................................ 10
Vad är viktigt att göra vid olycksfall och allvarliga tillbud?......................................................... 11
Hur långt sträcker sig arbetsgivarens rehabiliteringsansvar? ........................................................ 12
När krävs det särskilda kunskaper, utbildning och tillstånd? ........................................................ 13
Måste företaget vara ansluten till företagshälsovård? ................................................................... 15
Vad innebär friskvård? .................................................................................................................. 15
Vad gäller för ensamarbete? .......................................................................................................... 16
Vad gäller för minderåriga på arbetsplatsen? ................................................................................ 16
Krishantering – vad ska man som arbetsgivare tänka på? ............................................................ 17
Tunga lyft och påfrestande arbetsställningar – vad gäller? ........................................................... 19
Personlig skyddsutrustning – vad ska jag som arbetsgivare tänka på? ......................................... 20
Personalutrymmen, omklädningsrum m m – vad är det som gäller? ............................................ 21
Bildskärmsglasögon, arbetsglasögon – vad är det som gäller? ..................................................... 22
Kameraövervakning och GPS – vad är det som gäller? ................................................................ 23
”Hobbykvällar” - vad ska man som arbetsgivare tänka på? .......................................................... 25
Vad gäller beträffande den psykosociala arbetsmiljön? ................................................................ 26
Vad gäller för inhyrd personal? ..................................................................................................... 27
Brandskyddsarbete, vad måste ett företag göra? ........................................................................... 28
Checklista - brandskyddsarbetet på arbetsplatsen ......................................................................... 29
När krävs besiktning av lyftanordningar och lyftredskap? ........................................................... 30
Vilka regler gäller för personlyft med kran? ................................................................................. 30
Kontroll av fartygskranar .............................................................................................................. 32
Egenkontroll av containrar ............................................................................................................ 32
I vilka situationer riskerar företaget få betala sanktionsavgifter? ................................................. 32
Hamnarbete – särskilda föreskrifter? ............................................................................................ 33
När ska signalman tillsättas? ......................................................................................................... 33
Finns ytterligare lagstiftning som berör arbetsmiljön? ................................................................. 34
I
Inn–
3
Vad händer när Arbetsmiljöverket vill göra en inspektion av företaget?
Arbetsmiljöverket har med stöd av arbetsmiljölagen rätt att besöka arbetsplatser och verksamheter i syfte att undersöka om krav utifrån gällande regler efterlevs.
Arbetsmiljöverket har även rätt att erhålla de upplysningar, handlingar, ta prover och i övrigt
göra de undersökningar som behövs för tillsynen.
Vanligen anmäls ett besök hos ett företag i förväg genom telefonsamtal eller brev. Inspektören
har dock enligt lagstiftningen även rätt att komma oanmäld - detta förfaringssätt är dock ovanligt
idag.
Vid besöket kan en eller flera inspektörer närvara. Skyddsombudet eller en personalföreträdare
deltar normalt vid inspektionen. Under inspektionen kan inspektören redogöra muntligt för hur
denne uppfattar arbetsmiljön och eventuella brister som observerats. Om inspektören hittat några
brister kommer dessa senare att beskrivas skriftligt i ett inspektionsmeddelande.
Ett inspektionsmeddelande är en uppmaning till företaget att vidta åtgärder för att undanröja de
brister och risker som framkommit enligt Arbetsmiljöverkets tillämpning av arbetsmiljöreglerna.
Den normala tågordningen efter att Arbetsmiljöverket besökt en arbetsplats eller verksamhet är:
1. Inspektionsmeddelande skickas till företaget med påpekande om brister.
Notera att detta inte går att överklaga hos allmän förvaltningsdomstol, d v s förvaltningsrätten!
2. Svar från företaget på inspektionsmeddelande skickas till Arbetsmiljöverket, inom
2-3 månader.
3. Underrättelse (påminnelse) skickas till företaget, om svar på inspektionsmeddelande inte
bedöms tillfredsställande alternativt uteblivit – notera att detta inte går att överklaga hos allmän förvaltningsdomstol, förvaltningsrätten!
4. Svar från företaget på underrättelse skickas till Arbetsmiljöverket, inom 1-2 månader.
5. Om svar på underrättelse inte bedöms tillfredsställande alternativt uteblivit, kan
föreläggande (uppmaning till åtgärd), förenat med vite som påtryckningsmedel, utdömas
– detta kan överklagas hos förvaltningsrätten.
6. Svar/överklagande från företaget på föreläggande måste inom tre veckor (från det företaget
kvitterat ut rekommenderat brev från Arbetsmiljöverket) skickas till Arbetsmiljöverket, som
sedan vidarebefordrar överklagandet till förvaltningsrätten.
Våra erfarenheter är att om man som ansvarig för en verksamhet lägger ned energi på punkterna
1 - 4 och behandlar inspektören/-erna med respekt, sparas mycket tid och resurser.
Anm.1 Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över att arbetsmiljölagen följs. Med undantag för 13 §
(tystnadsplikt) gäller detta inte fartygsarbete. Bestämmelser om tillsyn vid fartygsarbete och
inskränkningar i rätten att använda fartyg finns i fartygssäkerhetslagen.
Anm.2 Arbetsmiljöverket kan också även skicka ett tillsynsmeddelande till företaget. Ett tillsynsmeddelande skickas ut när Arbetsmiljöverket vill begära in uppgifter från ett företag utan att
inspektion blivit utförd. Det kan handla om att Arbetsmiljöverket uppgifter från företag inom en
viss bransch om hur man hanterar en viss risk, exempelvis buller eller vibrationer.
Ett tillsynsmeddelande inleds vanligen med information om det område man vill ha information
om och avslutas med de uppgifter/åtgärder man begär.
4
Vad innebär ett systematiskt arbetsmiljöarbete?
Arbetsgivaren ansvarar för arbetsmiljön och ska se till att arbetsmiljöarbetet ingår naturligt i
verksamheten. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete handlar om att i det dagliga arbetet
uppmärksamma och ta hänsyn till alla förhållanden som kan påverka de anställdas hälsa och
säkerhet. För att klara av detta behöver verksamheten styras på lämpligt sätt. Detta kan ske
genom att man skapar förutsättningar för detta i form av policy´s och rutiner. Beroende på
verksamhetens storlek finns olika krav på omfattningen av skriftlig dokumentation (mer
omfattande om man är 10 eller fler anställda).
Oberoende av storlek på verksamhet ska skriftlig dokumentation finnas för:
Riskbedömningar, vid allvarliga risker – instruktioner, olycksfallsutredningar och
handlingsplaner för sådant som inte åtgärdas omedelbart.
Om verksamheten har minst 10 arbetstagare ska även följande dokumenteras skriftligt:
Arbetsmiljöpolicy, rutiner, uppgiftsfördelning, årlig uppföljning av det systematiska
arbetsmiljöarbetet.
Här följer en struktur för systematiskt arbetsmiljöarbete som följer föreskriften AFS 2001:01.
Systematiskt arbetsmiljöarbete bygger på samverkan mellan arbetsgivaren, skyddsorganisationen
och de anställda.
Arbetsmiljöpolicy
Är ett styrdokument som visar den viljeinriktning och ambition företaget har i arbetsmiljöhänseende. Andra områden som tangerar arbetsmiljölagen men där det inte finns ett absolut krav på
policy är trafiksäkerhet, alkohol & droger samt rehabilitering.
Uppgiftsfördelning
I många företag finns ett behov av att fördela (delegera) uppgifter inom arbetsmiljöarbetet på
bestämda personer eller befattningar. Uppgifterna bör beskrivas så tydligt som möjligt, särskilt
när verksamheten är rörlig eller bedrivs på olika platser. Kravet på tydlighet ökar ju längre ner i
beslutskedjan som fördelningen görs.
Den som tilldelas arbetsmiljöuppgifter ska ha kunskaper om arbetsmiljöbestämmelser, riskerna i
arbetet och om åtgärder för att förebygga skador. Den tilldelade ska också ha befogenheter att
fatta beslut, vidta åtgärder och hade resurser som krävs i form av ekonomiska medel, personal,
lokaler och tid.
Identifiera riskkällor och riskbedömning
Arbetsgivaren har ansvar för att regelbundet undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna
för att någon kan komma att drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet. Även när ändringar i
verksamheten planeras (exempelvis ny utrustning, lokaler, organisation, arbetsbrist mm), ska
arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva
åtgärdas.
Riskbedömning är i normalfallet inte en fråga om ”konsultinsats”, utan det ska företaget själva
kunna utföra utifrån sina erfarenheter och kunskaper. Det finns inte något uttryckligt krav på
samverkan med personalen, skyddsombud och andra inblandade vid riskbedömningar, men det
är att rekommendera.
Ett sätt att identifiera riskkällor är att använda erfarenheter inom organisationen, checklistor,
arbetsskadestatistik, mm. När man identifierat riskerna i sin verksamhet behöver man värdera
riskens allvarlighet.
En teknik för att utföra detta är att uppskatta sannolikheten för att risken kan inträffa samt hur
stor konsekvensen blir om den inträffat. Då har man skaffat sig ett underlag för att vidta åtgärder
för att förhindra att en olycka inträffar, och om den ändå inträffar, begränsa följderna.
5
Ett exempel på vad som menas med detta är att om en identifierad risk är att ett fordon kan köra
över kajkanten och falla i vattnet, så kan sannolikheten för att detta inträffar minskas genom att
avkörningsskydd sätts upp på kajkanten. Om olyckan ändå skulle inträffa kan konsekvensenbegränsas genom att livräddningsutrustning finns tillgänglig och kajstegar uppsatta.
I flera av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (truckar, lyftanordningar, tillfälliga personlyft,
arbetsredskap, hamnarbete) finns mer eller mindre utförliga anvisningar för vad som bör ingå i
riskbedömningen.
Åtgärda risker/handlingsplan
Utifrån riskbedömningen ska sedan risker åtgärdas omedelbart, eller om det inte går, föras in i en
handlingsplan. I planen ska anges när åtgärderna ska vara genomförda och vem som ska se till att
de genomförs.
Särskilda risker
Om det finns arbetsuppgifter med särskilda risker ska det finnas skriftliga arbetsinstruktioner.
Olycksfall, allvarliga tillbud – utredning dokumentation
Allvarliga skador och tillbud som kunnat resultera i allvarliga skador ska utan dröjsmål anmälas
till Arbetsmiljöverket. Inträffar olycksfall i arbetet, arbetssjukdom eller färdolycksfall ska dessa
rapporteras som arbetsskada. (anmälan via Försäkringskassan).
Förutom anmälan ska vid inträffade olyckor åtgärder omedelbart eller så snart det är praktiskt
möjligt vidtas och olyckan utredas, så att risker för ohälsa och olycksfall fortsättningen kan förebyggas i. Arbetsskade- och tillbudsrapportering och utredning följer samma metodik som
avvikelserapportering i exempelvis ISO 9000/ISO 14000.
Extern kompetens vid behov
Ibland kan verksamheten behöva anlita utomstående expertis för att lösa en uppgift, denna kan
vara företagshälsovård eller konsult med kunskaper inom aktuellt område.
Ha ett levande arbetsmiljöarbete, kontrollera genomförda åtgärder, följ upp utvärdera
För att det systematiska arbetsmiljöarbetet ska fungera bör det vara en del i den löpande verksamheten. Arbetsmiljölagen ställer dessutom krav på att detta sker i samverkan med skyddsombud, eller om sådan saknas, annan representant för arbetstagarna.
Rutiner
Ett samlande begrepp för olika delar i det systematiska arbetsmiljöarbetet är rutiner. Detta är
olika former av beskrivningar hur det systematiska arbetet bedrivs. En rutin kan vara hur arbetsmiljöarbetet organiseras, aktörer, mötesformer, protokoll. Hur genomförs en skyddsrond?
En annan exemplifieras ovan i utredning av skador och tillbud.
Olika policy´s ger grunderna för rutinbeskrivningar hur man ska hantera olika frågor (exempelvis alkohol & droger, vad man gör vid misstanke och hur man går vidare).
Andra områden där det kan vara lämpligt med rutiner är exempelvis medarbetar- och utvecklingssamtal, introduktion av nyanställda, minderåriga på arbetsplatsen (APU, feriearbete,
PRAO).
6
Kan en arbetsgivare ”delegera arbetsmiljöansvaret”?
Med det som kallas delegering av arbetsmiljöansvar menas en fördelning av uppgifter på ett
sådant sätt att risker i arbetet förebyggs och en bra arbetsmiljö uppnås. Arbetsgivaren (VD eller
styrelse) har alltid kvar sitt ansvar för arbetsmiljön, även om olika uppgifter i arbetsmiljöarbetet
har fördelats.
Uppgifterna kan fördelas på flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare. Fördelningen
innebär inte att den som fått uppgiften automatiskt blir straffad vid en arbetsolycka, detta ansvar
fastställs av domstol utifrån domstolens bedömning om den åtalade haft tillräckliga befogenheter, resurser, kunskaper och kompetens för sina uppgifter. En otydlig fördelning/delegering
kan få följden att ansvaret ligger kvar på högre nivå.
Även utan uppgiftsfördelningen finns dock alltid ansvar för arbetsmiljön som följer av arbetstagarens arbetsuppgifter och ställning i företaget.
Vad innebär samordningsansvar?
Om ett fast driftsställe är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter är den som råder över
arbetsstället ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor.
Den som har samordningsansvaret ska sätta upp anslag med uppgift om detta. I praktiken en
skylt som sätts upp vid infarter till området, med kontaktuppgifter till den samordningsansvarige.
Skylten kan lämpligen kombineras med förbud och upplysningar (rökning förbjuden, skyddshjälm på etc.).
Den samordningsansvarige ska se till att arbetet med att förebygga risker för ohälsa och olycksfall samordnas och tidsplaneras på det sätt som behövs för att förebygga risker när olika
verksamheter pågår samtidigt på arbetsstället. Den samordningsansvariga ska se till att allmänna
skyddsanordningar och skyddsregler finns samt att personalutrymmen och sanitära anordningar
finns på arbetsstället i behövlig omfattning.
Syftet med samordningen är att arbetsmiljöfrågorna inte ska falla mellan stolarna, och därmed
skapa onödiga olycksfallsrisker. Observera att den som är samordningsansvarig inte tar över
andras ansvar som arbetsgivare enligt arbetsmiljölagen.
Ansvaret för samordning av skyddsåtgärder när ett fartyg är under lastning eller lossning åvilar
den arbetsgivare som har ansvaret för detta arbete. Den formuleringen i arbetsmiljölagen bör
tolkas som det i första hand är det stuveri/hamnbolag som utför lastning eller lossning som har
samordningsansvaret. Ansvaret kan överlåtas på hamnen eller redaren. Med hamn menas sannolikt hamninfrastrukturhållaren, som inte är den som lastar eller lossar fartyget men har ett
inflytande över arbetsstället (hamnområdet).
Det kan bara finnas en samordningsansvarig över ett gemensamt arbetsställe. Ansvaret kan inte
delas upp på olika verksamheter som bedrivs inom arbetsstället (exempelvis uppdelat på lastning/lossning samt annat arbete i hamnen) eller i tid (kortvarigt hos olika rederier när dessa anlöper hamnen). Om samordningsansvaret överlåts så är det bara det hela ansvaret på det gemensamma arbetsstället som kan överlåtas.
Vid verksamhet ombord, vid sidan av lastning och lossning, är det normalt redaren som är
ansvarig för samordningen, när fartyget är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter.
Finns osäkerhet om vem som ska iklä sig rollen som samordningsansvarig kan man rådgöra med
Arbetsmiljöverket.
Byggarbetsmiljösamordningsansvar
Sedan 2009 gäller även regler utifrån EG:s byggplatsdirektiv för den som är byggherre (beställaren)
för ett byggnads- eller anläggningsarbete. Byggherren ska utse en byggarbetsmiljösamordnare,
som har i uppgift att beakta arbetsmiljö- och säkerhetsaspekter vid planering, projektering och
utförande av byggnads- eller anläggningsarbete – i formen av en skriftlig arbetsmiljöplan. Vid
större arbeten ska även en skriftlig förhandsanmälan skickas in till Arbetsmiljöverket.
7
När behövs en skyddskommitté?
Enligt arbetsmiljölagen ska vid ett arbetsställe där minst femtio arbetstagare regelbundet
sysselsätts finnas en skyddskommitté som är sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och
arbetstagarna. En skyddskommitté ska tillsättas även vid arbetsställen med färre arbetstagare, om
det begärs av arbetstagarna.
Sedan 1 augusti 2011 kan även lokalt kollektivavtal träffas om att arbetsmiljöfrågor, som brukar
tas upp i skyddskommitté, istället tas upp i andra samverkansorgan på företaget. På detta sätt kan
behandlingen av arbetsmiljöfrågor bättre samordnas med exempelvis frågor som är kopplade till
medbestämmandelagen.
Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna av en lokal arbetstagarorganisation som är
eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns det ingen sådan
organisation utses företrädare av arbetstagarna.
Arbetsgivare och arbetstagare ska bedriva en på lämpligt sätt organiserad arbetsmiljöverksamhet,
varför det kan vara lämpligt att formalisera arbetsmiljöarbetet exempelvis genom att ta upp
arbetsmiljöfrågor i samband med andra mötestillfällen, när man går igenom verksamheten, lämnar ekonomisk redovisning etc. Genom att ha en stående punkt vid dessa möten så erhåller man
enkelt dokumentation om mötena protokollförs.
Arbetsmiljölagen anger också att vid varje arbetsställe bör regelbunden översyn ske genom
skyddsrond samt att skyddskommittén bör sammanträda minst en gång var tredje månad, då även
företrädare för företagshälsovården bör vara närvarande (om sådan finns).
Vem utser skyddsombud?
Lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till
arbetsgivaren utser skyddsombud. Finns det inte någon sådan organisation utses skyddsombud
av arbetstagarna. Som skyddsombud kan utses en person även om denne inte tillhör någon facklig organisation eller någon annan facklig organisation än den som är bunden av kollektivavtal.
Enligt arbetsmiljölagen ska skyddsombud finnas på arbetsställen med minst 5 anställda. Antalet
skyddsombud bestäms efter arbetsställets storlek, arbetets natur och arbetsförhållanden.
Om arbetstagarna är tveksamma till hur många skyddsombud som bör utses kan de samråda med
arbetsgivaren och Arbetsmiljöverket.
Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud ska ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
Att ha ett skyddsombud är en rättighet för arbetstagarna, inte en skyldighet. Det finns inga sanktioner eller straff om skyddsombud inte utses. Även om det ligger i arbetsgivarens intresse att
skyddsombud utses är det inte dennes skyldighet att se till att så sker.
Uppgifter om skyddsombudets namn, adress, skyddsområde och den tid för vilken ombudet har
utsetts ska snarast efter val lämnas till arbetsgivaren. Den tidigare skyldigheten att anmäla
skyddsombud till Arbetsmiljöverket upphörde i april 2008.
Skyddsombud kan skiljas från sitt uppdrag genom beslut av den organisation eller de arbetstagare som har utsett ombudet.
Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att skyddsombud får erforderlig utbildning.
Skyddsombud har rätt till den ledighet som fordras för uppdraget. Vid sådan ledighet bibehåller
ombudet sina anställningsförmåner. Förtroendemannalagen är även tillämplig på skyddsombud.
Skyddsombud har rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som behövs
för ombudets verksamhet – d v s det som berör de anställdas hälsa och säkerhet.
Regionalt skyddsombud, RSO
Enligt arbetsmiljölagen får för ett arbetsställe där skyddskommitté inte har tillsatts, en lokal
avdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av
8
arbetstagare utse ett skyddsombud utanför kretsen av arbetstagarna på arbetsstället (regionalt
skyddsombud). Rätten att utse ett regionalt skyddsombud gäller endast om avdelningen eller
sammanslutningen har någon medlem på arbetsstället.
För transportbranschen gäller sedan 1978 därutöver en särskild överenskommelse mellan
de parter som ingår i TYA enligt nedan:
1. För att möjliggöra att de regionala skyddsombudens erfarenheter utnyttjas inom TYA:s hela
verksamhetsområde har nämnden beslutat att de personer som utsetts till regionala skyddsombud äger rätt att, i enlighet med dessa instruktioner, besöka arbetsställen där skyddskommittéer finns. På sådana arbetsställen har de regionala skyddsombuden endast en
konsulterande och rådgivande roll.
2. Vid arbetsplatsbesök ska, i regel i förväg, kontakt tas med arbetsgivaren eller dennes
representant och meddela avsikten med besöket. Kontakt ska även tas med anträffbart lokalt
skyddsombud.
3. Uppkommer frågor vid arbetsplatsbesök som inte har arbetsmiljöanknytning ska hänvisning
göras till de som handlägger dessa frågor.
4. Om arbetsförhållandena inte är tillfredsställande ur arbetsmiljösynpunkt ska råd och förslag
till åtgärder meddelas, för att rättelse ska åstadkommas. Generella formuleringar bör
undvikas, utan där det är möjligt ges förslag om vilken åtgärd som ska vidtas.
5. När förslag till åtgärd meddelas, bör överenskommelse med arbetsgivaren eller dennes
representant träffas, om inom vilken tid åtgärden kan vara genomförd.
6. Kopia av upprättat protokoll vid arbetsplatsbesök överlämnas till arbetsgivaren och berört
lokalt skyddsombud. Där skyddskommitté finns, även kopia till kommitténs ordförande.
RSO är fackliga förtroendemän och placerade på Svenska Transportarbetareförbundets lokalavdelningar.
Transportfackens Yrkes- och arbetsmiljönämnd (TYA) svarar för administration och viss samordning av de regionala skyddsombudens verksamhet.
9
Vad är skyddsombudets roll?
Skyddsombudets uppgifter enligt arbetsmiljölagen är att:

företräda och aktivera arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor,

verka för en tillfredsställande arbetsmiljö, vaka över skyddet mot ohälsa, och olycksfall
och bevaka att arbetsgivaren uppfyller kraven på systematiskt arbetsmiljöarbete,

delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder
och förberedelse inför en omorganisation,

framföra brister och lämna förslag till åtgärder och därmed få frågor behandlade i skyddskommitté (eller likvärdigt),

begära skriftliga förbättringsåtgärder, i enlighet med arbetsmiljölagens kap 6, 6 a§,

vid omedelbar fara för liv och hälsa eller överträdelse av ett tillsynsförbud avbryta (stoppa)
arbetet samt att

delta vid upprättande av handlingsplaner.
Arbetsgivaren ska underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.
Arbetsgivaren ska underrätta huvudskyddsombudet eller, om ett sådant ombud inte finns, annat
skyddsombud om beslut om bygglov vad gäller arbetslokal eller personalrum.
Arbetsgivare ska även underrätta skyddsombud om tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller
anmälan om sådan verksamhet.
Vad menas med en ”6§6a–anmälan”?
Enligt arbetsmiljölagens 6 kapitel, 6a§, kan ett skyddsombud vända sig till sin arbetsgivare och
begära att åtgärder vidtas, om skyddsombudet anser att arbetsmiljöförhållandena inte är tillfredsställande. På skyddsombudets skriftliga framställning ska arbetsgivaren genast lämna skyddsombudet en skriftlig bekräftelse på att arbetsgivaren mottagit dennes begäran. Därefter ska arbetsgivaren inom skälig tid (normalt inom 2 veckor) lämna besked i den aktuella frågan. Om inte
arbetsgivaren lämnar besked eller beaktar begäran inom skälig tid, ska Arbetsmiljöverket efter
framställan av skyddsombudet pröva om föreläggande eller förbud ska meddelas.
Skyddsombudet stoppar arbetet – hur agerar jag som arbetsgivare?
Om ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och
rättelse inte genast kan uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till arbetsgivaren, kan
skyddsombudet med stöd av arbetsmiljölagens 6 kapitel, 7§, bestämma att arbetet ska avbrytas i
avvaktan på ställningstagande av Arbetsmiljöverket.
Vid arbete som en arbetstagare utför ensam och om det är påkallat från skyddssynpunkt och
rättelse inte genast kan uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till arbetsgivaren kan
skyddsombudet i avvaktan på Arbetsmiljöverkets ställningstagande avbryta arbete. Uttrycket
"skyddssynpunkt" innebär att ensamarbetet som sådant inte kan stoppas, men om vissa särskilda
risker i arbetet ökar av det faktum att arbetet utförs som ensamarbete, då föreligger "stoppningsrätten" för skyddsombudet.
10
Vad är viktigt att göra vid olycksfall och allvarliga tillbud?
Enligt arbetsmiljöförordningen, som kompletterar arbetsmiljölagen, ska arbetsgivaren anmäla
arbetsolycka eller allvarligt tillbud till Arbetsmiljöverket utan dröjsmål. Termen utan dröjsmål
ska tolkas som 1-2 arbetsdagar efter att olycka eller allvarligt tillbud inträffat; missar arbetsgivaren anmäla detta, kan det resultera i polisanmälan och åtal.
Anmälan av arbetsolycka eller allvarligt tillbud sker via Arbetsmiljöverkets hemsida och under
rubriken ”Anmälan av allvarliga tillbud, olyckor och dödsfall till Arbetsmiljöverket” eller via
telefon till berört distrikt inom Arbetsmiljöverket. Notera att för transportföretag så innefattas
även trafikolyckor och allvarliga trafikincidenter i denna rapporteringsskyldighet. Ta för vana
att alltid behålla en kopia på anmälan av arbetsolycka eller tillbud!
Har en anställd råkat ut för en arbetsolycka, som inneburit personskada, åligger det arbetsgivaren
att anmäla detta till Försäkringskassan. Via kollektivavtalets tilläggsförsäkring kan sedan den
anställde ansöka om ersättning via TFA, Trygghetsförsäkring vid Arbetsskada, för inkomstbortfall samt för sveda och värk.
Du som arbetsgivare kan även anmäla arbetsskador, arbetsolyckor och allvarliga tillbud direkt på
www.anmalarbetsskada.se Anmälan ska göras i samråd med skyddsombudet.
Där fyller du i uppgifterna både till Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan och har därmed
levt upp till kraven i såväl arbetsmiljöförordningen som i enlighet med Socialförsäkringsbalken.
Exempel på tillbud som Arbetsmiljöverket bedömt som allvarliga:
 En arbetstagare föll i golvet från 2-3 m höjd i samband med montering av arbetsställningar. Han skadade sig inte, men när han hjälptes upp föll ett ställningsplan som vägde
25 kg till golvet, från cirka sex meters höjd.
 En container lossnade från en lyftanordning och föll till marken.
 Stick-/skärskada med känt eller starkt misstänkt smittat blod inblandat eller kontakt med
material där det är känt eller finns en misstanke om allvarlig smitta.
Händelser av psykosocial natur kan vara svåra att definiera som tillbud eller allvarliga tillbud.
Exempel på det kan vara en enstaka kränkande handling inom ramen för en mellanmänsklig konflikt. Ett hot om våld är vanligtvis ett tillbud och, om händelsen inneburit allvarlig fara för liv
eller hälsa, t ex knivhot eller hot med skjutvapen, mordhot ska anmälan ske till polisen och
Arbetsmiljöverket. Ett annat exempel är svårare fall av mobbing med hot eller våldsinslag.
Alla olyckor och tillbud ska inte anmälas
Så är fallet när arbetsmiljölagen inte är tillämplig. Arbetsmiljöverket exemplifierar sådana
situationer som när:
Händelsen ej inträffat i arbetet.
 Händelsen inträffat under resa till eller från arbetet.
 Verksamheten inte är yrkesmässig.
Uppföljning, sammanställning av tillbud
Tanken med tillbuds- och olycksfallsrapportering i det systematiska arbetsmiljöarbetet är att man
ska undvika upprepning av tillbud olyckor. Företag som är ISO-certifierade har vanligen system
för avvikelserapportering som fyller samma funktion.
11
Hur långt sträcker sig arbetsgivarens rehabiliteringsansvar?
Arbetsgivare i Sverige har ett relativt långtgående ansvar för rehabilitering av sina anställda,
i jämförelse med övriga länder i Norden och Europa. Sedan sjukförsäkringsreglerna ändrades
sommaren 2008 har sjukskrivningsprocessen reformerats genom införandet av den så kallade
rehabiliteringskedjan, som innebär att Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan vid vissa
bestämda tidpunkter. Syftet med rehabiliteringskedjan är att effektivisera sjukskrivningsprocessen och öka möjligheterna för sjukskrivna att snabbare återgå i arbete.
De nya reglerna innebär dock ingen förändring av arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar och
kravet på saklig grund innan en anställning kan avslutas. Notera dock, i och med att
rehabiliteringskedjan införts, finns fasta tidsgränser vilket tidigare saknats, vilket är till fördel för
arbetsgivaren. Man kan därmed säga att en tydligare bortre gräns för arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar skapats.
Sammanfattning av arbetsgivarens skyldighet
Arbetsgivaren ska utreda och klarlägga behoven av den anställdes rehabilitering och möjligheter
till återgång i arbete hos arbetsgivaren. Det kan innebära att arbetsgivaren måste prova olika
åtgärdsinsatser såsom:






tekniska förändringar (arbetshjälpmedel), anpassning av arbetsplats
ändrad arbetsorganisation
omplacering
arbetsträning
omskolning
utbildning
Åtgärderna ska vara meningsfulla och relevanta. När det är fråga om rehabiliteringsinsatser åligger det arbetsgivaren en längre gående skyldighet att förändra och anpassa arbetsuppgifterna än
vid arbetsbrist då omplaceringsutredningen endast tar sikte på redan tillgängliga arbeten.
Notera att det finns ingen skyldighet för arbetsgivaren att skapa nytt arbete, inom eller utanför
sin verksamhet.
Uppsägning får i princip inte ske förrän den anställde får skydd av sjukförsäkring eller då denne
inte kan utföra något som helst arbete av värde för arbetsgivaren.
Arbetstagarens skyldighet
Såväl arbetsmiljölagen som lagen om allmän försäkring anger att arbetstagaren i mån av förmåga
med hänsyn tagen till fysisk, psykisk och intellektuell förmåga ska medverka i rehabilitering.
I och med införandet av rehabiliteringskedjan ska Försäkringskassan pröva den anställdes/den
försäkrades arbetsförmåga i tre steg med fasta tidpunkter (efter 90, 180 och 365 dagar). Vid
första steget prövas om den anställde kan återgå till de vanliga arbetsuppgifterna och även möjligheterna till omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren. Stegen därefter prövas även arbetsuppgifter utanför den befintliga arbetsgivarens verksamhet. Resultatet av denna prövning avgör
om fortsatt rätt till sjukpenning finns.
Om en arbetstagare utan skäl vägrar att delta i rehabilitering som syftar till att denne ska kunna
återgå i arbete hos arbetsgivaren bedöms detta då som att arbetsgivaren får anses ha fullgjort sin
rehabiliteringsskyldighet. Arbetstagaren kan då inte heller göra anspråk på att få behålla sin
anställning. Som tidigare sagts så sträcker sig arbetsgivarens ansvar endast till att arbetstagaren
kan återgå till något arbete hos arbetsgivaren. Bakom detta synsätt ligger att arbetsgivaren
principiellt förfogar och beslutar om sin verksamhet.
12
När krävs det särskilda kunskaper, utbildning och tillstånd?
Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning
som behövs och vet vad denne har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Arbetsgivaren ska se
till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga instruktioner får tillträde till områden där det
finns en påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall
I Arbetsmiljöverkets föreskrifter finns ytterligare formuleringar om kunskapskrav i olika
sammanhang. Utformningen av kunskapskraven varierar från föreskrift till föreskrift och kan
vara alltifrån en enkel genomgång/information till en hänvisad utbildnings-/läroplan eller en
beskrivning av vilka kunskaper som ska ingå. Till detta kan även finnas krav på att arbetsgivaren
efter att ha förvissat sig om att erforderliga kunskaper finns ska utfärda ett tillstånd för
hanteringen.
Inom flera områden tillhandahåller TYA utbildningar, antingen i egen regi eller genom avtal
med externa instruktörer.
Truck
AFS 2006:5 Användning av truckar.
Med truck menas en självgående arbetsutrustning avsedd att med gaffelarmar eller andra lyftaggregat med liknande funktion, lyfta, sänka och bära gods inom ett begränsat område och
huvudsakligen användas på plana och hårdgjorda underlag.
En truck får användas bara av den som har dokumenterade teoretiska och praktiska kunskaper
för att använda den säkert. Det finns dock inga formella krav på utbildningens innehåll eller
längd, men en lämplig utbildning för truckförare är den som följer läroplan som utarbetats i
samverkan mellan arbetsmarknadens parter och branschorganisationer, t.ex. TLP10.
En truckförare ska även ha ett skriftligt tillstånd för att få använda truck utfärdat av arbetsgivaren. Om truckföraren är inhyrd för att använda truck i inhyrarens verksamhet skall tillståndet
istället utfärdas av inhyraren. Tillståndet ska vara personligt och upplysa om vilka typer av
truckar och vilka arbetsuppgifter som tillståndet gäller för.
Lyftanordningar och lyftredskap
AFS 2006:6 Användning av lyftanordningar och lyftredskap.
Med lyftanordning menas en anordning för att lyfta eller sänka last.
Med lyftredskap menas komponenter eller utrustning som inte är monterade på lyftanordningen
och som är placerade antingen mellan lyftanordningen och lasten eller på lasten för att ansluta
den.
Arbetstagare eller inhyrd arbetskraft som ska använda lyftanordningar eller lyftredskap ska ha
dokumenterade praktiska och teoretiska kunskaper för en säker användning av utrustningen.
Kunskaperna ska omfatta aktuella arbetsmiljöregler och i relevanta delar lyftanordningens/-redskapets: uppbyggnad, drift, manövrering, egenskaper, användningsområde, begränsningar, underhåll, kontroll.
Arbetstagare och inhyrd personal ska också ha arbetsgivarens respektive inhyrarens skriftliga
tillstånd att använda en maskindriven lyftanordning. Tillståndet ska upplysa om vilka typer av
lyftanordningar, lyftredskap och arbetsuppgifter som omfattas.
Arbetsutrustning
AFS 2006:4 Användning av arbetsutrustning.
Definitionen av arbetsutrustning är mycket bred, och avser all utrustning som används i arbetet,
maskiner, fordon, verktyg, redskap eller anordningar.
Arbetstagare eller inhyrd arbetskraft som använder arbetsutrustning ha dokumentation över
dennes praktiska och teoretiska kunskaper med avseende på säker användning av utrustningen.
Inom vissa områden finns fastställda nivåer för teoretiska och praktiska kunskaper. Det kan gälla
t.ex. överenskommelser i samverkan mellan avtalsslutande parter, riktlinjer från branschorganisationer eller vedertagna kursplaner enligt branschpraxis.
13
För viss arbetsutrustning, som exempelvis hjullastare och mobilkranar, utfärdas yrkesbevis efter
genomgången utbildning (för maskinförare exempelvis via TYA) och i förekommande fall godkänt prov samt genomförd praktik. Observera att vid färd på väg kan även körkortsbehörighet
krävas
Yrkeskompetensbevis (YKB)
Lag 2007:1157 om yrkesförarkompetens innebär att förare som utför gods- eller persontransporter på väg med fordon som kräver förarbehörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE ska
ha ytterligare kunskaper om fordon och transporter utöver de som föraren redan har skaffat sig
genom sin körkortsbehörighet.
Med gods- eller persontransporter avses också körningar som sker utan gods eller passagerare
om körningen utgör ett led i sådana transporter.
Krav på yrkeskompetensbevis gäller även inom ett hamnområde, om området faller inom definitionen för väg. Med väg avses enligt förordningen om vägtrafikdefinitioner ”sådan väg, gata, torg
och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon”.
Faller hamnområdet inom begreppet "inhägnat område" ligger i begreppet att det inte är "väg”
och kravet på yrkesförarkompetens gäller följaktligen inte. Det finns inte någon definition av
"inhägnat område", men två rättsfall, (när det gäller undantag från förarbehörighet respektive
överlast) visar att det är i vilken utsträckning trafik förekommit inom området som är avgörande
för om området ska definieras som ”inhägnat” eller inte.
YKB behövs inte för förare av terminaltraktor. Inget av de högre ovanstående körkortsbehörigheterna krävs för att framföra terminaltraktor. Vid yrkesmässiga godstransporter med traktortåg
ska enligt Yrkestrafiklag 2012:210 föraren ha behörigheterna C eller CE, men detta krav baseras
på kraven för att bedriva yrkestrafik, inte på att själva framförandet av fordonet kräver behörigheten. Lagen om yrkesförarkompetens innehåller även ett antal undantag från dess tillämpning.
Bland annat om fordonets högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 km/tim (traktor högst 40
km/timmen).
Lagen om yrkesförarkompetens innehåller ytterligare ett undantag från krav på YKB, som kan
vara aktuellt för transporter inom hamnverksamhet. Undantaget gäller ”för förare av fordon som
används för att transportera material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under
förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning”.
Bestämmelserna om YKB innebär att alla som har körkort med utfärdandedatum 10 september
2009 och senare med förarbehörigheterna C och CE ska ha ett yrkeskompetensbevis om grundläggande kompetens för att utföra godstransporter på väg. Därefter ska föraren genomgå en fortbildning inom vart femte år från den dag beviset utfärdades. Grundutbildningen är omfattande,
den ska uppgå till 280 timmar för förare från och med 18 års ålder och 140 timmar från och med
21 års ålder. Grundutbildningen ska avslutas med ett skriftligt prov.
Om körkortet är utfärdat första gången före den 10 september 2009 med förarbehörigheterna
C och CE är man undantagen från kravet på grundutbildning (hävdvunna rättigheter), och ska
genomgå sin första fortbildning inom sju år från det att lagen ska börja tillämpas för godstransporter, det vill säga före den 10 september 2016. Därefter ska fortbildning ske vart femte år.
Fortbildningen ska omfatta minst 35 timmar och får delas upp i delkurser som omfattar minst sju
timmar vardera. Något prov avläggs inte i samband med fortbildningen.
Om förare med hävdvunna rättigheter inte har genomgått fortbildning före 10 september 2016
ska förare för att få återgå till att utföra godstransporter genomgå fortbildning.
För förarbehörigheterna D och DE (buss) är motsvarande datum 10 september 2008 respektive
10 september 2015 samt förarens ålder 21 respektive 23 år för de olika omfattningarna av grundutbildning.
Utbildningsverksamheten får endast bedrivas av den som har tillstånd av Transportstyrelsen,
med undantag för vissa gymnasieskolor, kommunala vuxenutbildningar eller fristående skolor
14
med motsvarande utbildningar. Trafikskolor och några större transportföretag är de som idag tillhandahåller utbildningen. TYA är godkänd att genomföra fortbildningskurser för främst godstransporter.
Både att framföra fordon utan YKB respektive anlita förare utan YKB är straffbelagt.
Yrkeskompetensbeviset utgör en förutsättning för att fungera som yrkesförare och ska inte
sammanblandas med de tidigare yrkesbevis som finns på marknaden.
Belastningsergonomi:
I AFS 2012:2 Belastningsergonomi.
Arbetstagarna ska ha tillräckliga kunskaper i exempelvis lämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser, hur teknisk utrustning och hjälpmedel ska användas, vilka risker olämpliga arbetsställningar, arbetsrörelser och olämplig manuell hantering.
Första hjälpen och krisstöd
AFS 1999:07 Första hjälpen och krisstöd
Ett tillräckligt antal personer ska ha kunskaper i första hjälpen, chefer och arbetsledare ska ha
kunskaper för att hantera planering av krisstöd.
Måste företaget vara ansluten till företagshälsovård?
Nej, det finns ingen generell lagstadgad skyldighet för ett företag eller en verksamhet att vara ansluten till företagshälsovård. dock anges i arbetsmiljölagen (3 kap, 2c§) att arbetsgivaren skall
svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå.
Arbetsmiljöverket kan göra bedömningen att företaget saknar kompetens i någon särskild frågeställning i sitt arbetsmiljöarbete och då ställa krav på att denna kompetens måste sökas utanför
företaget.
Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården ska särskilt arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö,
organisation, produktivitet och hälsa.
Ingår man ett avtal med företagshälsovård är det viktigt att det framgår att den kan tillhandahålla
kompetens som kan identifiera och beskriva sambanden mellan ohälsa, arbetsmiljö, organisation
och produktivitet. Företagshälsovården kan även med fördel medverka i företagets sjukskrivningsprocess, till exempel som företagets hänvisningsläkare och vid utfärdandet av förstadagsintyg.
Vad innebär friskvård?
I begreppet friskvård ryms inte bara motion utan också kost och andra livsstilsfrågor.
Arbetsgivare kan på olika sätt göra de anställda medvetna om vikten av att äta, dricka och
sova rätt. Pausgymnastik och annan motion kan vara ett enkelt sätt att förhindra till exempel
belastningsskador. Under vissa förutsättningar kan förmånen av motion och annan friskvård
dessutom vara skattefri.
För skattefrihet ska följande förutsättningar vara uppfyllda:
 Motionen eller friskvården ska rikta sig till samtliga anställda.
 Förmånen ska vara av mindre värde och av enklare slag.
 Förmånen ska inte få bytas ut mot kontant ersättning.
15
Vad gäller för ensamarbete?
Ensamarbete definieras som arbete när man är isolerad från kontakt med andra människor
antingen beroende på att arbetet utförs geografiskt avskilt, men det kan också vara så att arbetets
art gör att man inte kan påräkna hjälp av utomstående (ex väktare, polis i hotfull situation).
Det finns inget förbud mot ensamarbete, många arbetar ensamma och ensamarbete behöver i sig
inte vara påfrestande eller farligt. I AFS 1982:3 Ensamarbete finns regler för situationer som kan
medföra särskilda risker.
Innebär arbetet särskilda risker ska en riskbedömning utföras och i förekommande fall åtgärder
vidtas som är nödvändiga, exempelvis:
 instruktioner avseende vad som får respektive inte får göras,
 vad gör man vid en nödsituation
 kontaktmöjligheter, telefon, radio, tillsyn av utomstående, anmäla påbörjat/ avslutat arbete
 finns särskilda risker är dubbelbemanning ett sätt att kunna ingripa omedelbart
 skyddsombud ska underrättas om ensamarbeten med särskilda risker
Exempel på arbeten med särskilda risker är kontakt med elektricitet, risk för brand, explosion,
sprängning, söndersprängning av tryckkärl, fall från hög höjd, snubbling, kontakt med kemiskt
ämne, värme, kyla, fallande eller flygande föremål, annan kontakt med föremål i rörelse eller
levande varelse.
Där är det lämpligt med rutiner för hur kontakt sker under körningen och hur man hanterar situationer där det händer något. Se även avsnitten ”Vad är viktigt att göra efter dödsfall, personskada eller allvarliga tillbud?” och ”Krishantering – vad ska man som arbetsgivare tänka på?”.
Ett annat arbete där det finns påtagliga risker och man behöver dubbelbemanning är rengöring av
cisterner. Vid ett en akut situation måste man kunna påräkna hjälp att komma ut varför extra
bemanning och utrustning för lyft behöver finnas tillgängligt.
Vad gäller för minderåriga på arbetsplatsen?
Enligt föreskrifterna om minderårigas arbetsmiljö, AFS 2012:3, är den som ej fyllt 18 år minderårig. I föreskrifterna finns regler om när minderåriga får arbeta, hur mycket och med vad.
Minderåriga delas upp i tre kategorier: Ungdom (16-17 år), Äldre barn (13-15 år) och Yngre
barn (upp till 12 år).
När en arbetsgivare anställer en minderårig som inte gått ut grundskolan, d v s Äldre och Yngre
barn, måste arbetsgivaren ha medgivande av den minderåriges föräldrar.
Särskilt viktigt för arbetsgivare att beakta vad gäller minderåriga är att:

Undersöka och riskbedöma arbetsuppgifter som kan innebära fysiska och psykiska påfrestningar.
 Informera om arbetsuppgifternas risker.
 Nattarbete får inte förekomma.
Det är generellt förbud mot arbete före 13 års ålder. Reglerna med undantag från förbudet mot
arbete före 13 års ålder kräver ett tillstånd från Arbetsmiljöverket, för varje enskild person under
13 år som ska arbeta som skådespelare, statist eller med liknande arbete.
Vissa arbetsuppgifter är helt förbjudna för minderåriga, som t ex våldsfarligt arbete, arbete som
förare eller skötare av motorredskap, användande av tekniska anordningar som lyftar, telfrar och
vibrerande verktyg. Undantag kan göras under utbildning (läroplan och handledare).
Arbetsmiljöverket har utarbetat en vägledning till AFS 2012:3 om minderårigas arbetsmiljö.
16
Krishantering – vad ska man som arbetsgivare tänka på?
Om en eller flera medarbetare råkar ut för en olycka i eller utanför arbetet, underlättas företagets
arbete med krishantering och krisbearbetning betydligt om berörda vet vad som ska göras, varför
det ska göras och framför allt hur det ska göras.
Om inte detta vad, varför och hur är dokumenterat och lättillgängligt, kan det bli mycket svårt
för berörda att agera på bästa möjliga sätt, när medarbetare råkat ut för en olycka eller i värsta
fall förolyckats.
Transportföretagen har tagit fram nedanstående checklista/lathund, som vi hoppas ska underlätta
för dig att komma igång med företagets krisberedskap.
”Innan det händer” – förberedelser, tillskapande av företagets beredskapsorganisation
1.
Upprätta riskbedömning/-analys.
Vilka risker kan företagets medarbetare utsättas för på och utanför arbetet?
Hur sannolika är riskerna och vilka konsekvenser kan de medföra?
Kan företaget minimera dessa risker?
2. Utse nyckel-/kontaktpersoner (vem ska göra vad i händelse av medarbetares
olycka/dödsfall), till företagets beredskapsorganisation
3. Upprätta telefon-/kontaktlista över företagets beredskapsorganisation, nyckel/kontaktpersoner
4. Fördela arbetsuppgifter till nyckel-/kontaktpersoner – vd har ett övergripande ansvar och
ser till att beredskapsorganisationen sammankallas vid olycka/dödsfall.
5. Inventera vilka kunskaper som är nödvändiga för utsedda nyckel-/kontaktpersoner?
(1:a hjälpen/hjärt- & lungräddning mm)
6. Inventera vilken utrustning som är nödvändig för utsedda nyckel-/kontaktpersoner?
7. Upprätta anhöriglista (telefonnummer, adresser).
8. Upprätta lista över externa kontakter (SOS Alarm, myndigheter, jourhavande präst, press
mm).
9. Upprätta vilka rutiner/åtgärder som ska vidtas i händelse av medarbetares olycka/dödsfall
(meddela växel, avboka inplanerade möten etc).
10. Upprätta lista över vem/vilka på företaget som temporärt kan ersätta medarbetare,
som råkat ut för olycka.
11. Ställ samman lättillgänglig och överskådlig dokumentation, utifrån punkt 1-10,
”Företagets krisberedskapsplan”.
”När det hänt/händer” – Företagets krisberedskapsplan
Så ska vi agera vid olyckshändelse på arbetsplatsen:
1.
2.
3.
4.
5.
1.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation kontaktas, avseende behov av
1:a hjälpen/hjärt- & lungräddning, ambulansbehov m m.
VD beslutar om företagets beredskapsorganisation behöver sammankallas och fördelar
arbetsuppgifter till företagets nyckel-/kontaktpersoner.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar anhöriga (se anhöriglista!)
VD beslutar om telefonväxel ska informeras om inträffat olycksfall.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar medarbetarna om inträffat
olycksfall.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar Arbetsmiljöverkets närmaste
lokalkontor om inträffat olycksfall, snarast möjligt.
17
”När det hänt/händer” utanför arbetsplatsen:
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Vd/någon ur företagets beredskapsorganisation kontaktas.
VD beslutar om företagets beredskapsorganisation behöver sammankallas och fördelar
arbetsuppgifter till företagets nyckel-/kontaktpersoner.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar anhöriga (se anhöriglista!)
VD beslutar om telefonväxel ska informeras om inträffat olycksfall.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar medarbetarna om inträffat
olycksfall.
lokalkontor om inträffat olycksfall, snarast möjligt.
Så ska vi agera vid dödsfall När dödsfall skett på eller utanför arbetsplatsen:
1.
2.
3.
4.
5.
8.
VD kontaktas.
VD ser till att företagets beredskapsorganisation sammankallas och fördelar arbetsuppgifter till företagets nyckel-/kontaktpersoner.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar anhöriga (se anhöriglista!).
Telefonväxel ombeds koppla om inkommande samtal till den förolyckade, till någon/
några i beredskapsorganisationen.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar muntligen medarbetarna om
inträffat dödsfall.
lokalkontor om inträffat dödsfall, snarast möjligt.
Så ska vi agera vid dödsfall när anhörig/utomstående meddelar dödsfall:
1.
2.
3.
9.
VD kontaktas.
VD ser till att företagets beredskapsorganisation sammankallas och fördelar arbetsuppgifter till företagets nyckel-/kontaktpersoner.
Telefonväxel ombeds koppla om inkommande samtal till den förolyckade, till någon/
några i beredskapsorganisationen.
VD/någon ur företagets beredskapsorganisation informerar muntligen medarbetarna om
inträffat dödsfall.
”Efter det har hänt”, efterarbetet

10.
VD/beredskapsorganisationen undersöker behov av debriefing, minnesstund, stöd m.m.
till medarbetare och anhöriga.
”Praktisk administration” – ta bort namn ur register, avsluta abonnemang etc.
18
Tunga lyft och påfrestande arbetsställningar – vad gäller?
Ergonomi betyder kunskap om arbete och är ett samlande begrepp för lyftarbete, rörelser och
arbetsställningar.
Hur mycket får man lyfta?
Det finns ingen regel för max vikt under en arbetsdag. Man ska göra en bedömning av arbetsuppgifterna för att ta reda på om det finns risk för ohälsa eller olycksfall. När man bedömer risken
för ohälsa vid lyft ska man ta hänsyn till hur ofta lyften görs, vilka förutsättningar den som lyfter
har, om det finns möjlighet till att göra annat arbete som ger återhämtning, vilka klimatförhållanden som råder, tidspress med mera.
I AFS 2012:2 Belastningsergonomi finns en modell för bedömning av lyft.
Där görs en indelning i tre olika viktklasser:



lyft av bördor under 7 kg inom underarmsavstånd och under 3 kg inom trekvarts armavstånd
är acceptabelt under bra förhållanden.
lyft av bördor mellan 7 kg och 25 kg inom underarmsavstånd och
och mellan 3 kg och 15 kg inom ett trekvarts armavstånd ska utredas närmare.
Med bra förhållanden menas att man inte behöver vrida kroppen vid lyftet och kan hålla bördan
nära kroppen.
Arbetsställningar
Om man arbetar med armarna över axelhöjd eller behöver böja sig framåt, eller i sidled blir
belastningen på kroppen snabbt stor. Arbetet bör anordnas så att man har möjlighet att undvika
dessa ställningar eller att man kan utnyttja hjälpmedel som ger kroppen stöd.
Ensidigt arbete
Arbetsställningar som inte kan varieras, lyft och rörelser som ensidigt upprepas kan medföra
överansträngning och bör undvikas.
Föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete ställer krav på riskbedömning av arbetsuppgifter som orsakar belastning, det kan då vara lämpligt att med olika hjälpmedel åtgärda
ergonomiska belastningar. Beroende på arbetet kan det vara lämpligt att instruera/utbilda i
ergonomi med lyftteknik, fysisk träning, användning av hjälpmedel mm.
19
Personlig skyddsutrustning – vad ska jag som arbetsgivare tänka på?
Med personlig skyddsutrustning avses i gällande föreskrifter varje utrustning som är avsedd att
bäras eller hållas av en person till skydd mot en eller flera risker som skulle kunna hota dennes
säkerhet eller hälsa under arbetet samt varje tillbehör, som är avsett att uppfylla detta mål.
Några exempel på skyddsutrustning: hjälm, visir, ögonskydd, hörselskydd, andningsskydd,
handskar, skor, stövlar, kläder, förkläden och fallskydd.
Som personlig skyddsutrustning räknas därför inte:
 Vanliga arbetskläder och uniformer, som inte är särskilt utformade för att skydda
arbetstagarens säkerhet och hälsa.
 Utrustning som används för självförsvar eller i avskräckande syfte.
 Bärbar utrustning för att upptäcka och varna för risker och olägenheter.
I föreskrifterna om personlig skyddsutrustning AFS 2001:3 står det att ”Gemensamma skyddsåtgärder ska prioriteras framför individinriktade” Tanken är att i första hand ska andra åtgärder än
personligt skydd beaktas, kan man lösa problemet genom att ventilera eller kapsla in luftföroreningar eller kan man byta till kemikalier som är mindre skadliga osv.
Personlig skyddsutrustning ska användas när risken inte kan undvikas eller begränsas tillräckligt
mycket genom allmänna tekniska skyddsåtgärder eller arbetsorganisatoriska åtgärder.
Arbetsgivaren ska, innan personlig skyddsutrustning väljs och gärna i samråd med berörd arbetstagare, analysera och bedöma riskerna vid arbetet och vilka egenskaper utrustningen
ska ha för att skydda mot dessa.
Vid användning av personlig skyddsutrustning ska hänsyn tas till:
a) arbetets varaktighet,
b) den fysiska och psykiska belastningen,
c) riskens omfattning och frekvens,
d) de särskilda förhållanden som råder på arbetsplatsen samt
e) prestanda hos den aktuella personliga skyddsutrustningen.”
Notera att personlig skyddsutrustning ska vara CE-märkt, och i vissa fall även typkontrollerad
för att få CE-märket.
Arbetsgivarens ansvar
Arbetsgivaren ska informera arbetstagaren om de risker som den personliga skyddsutrustningen
ska skydda mot. Arbetsgivaren ska bland annat ta fram skriftlig information och instruktioner
samt visa hur utrustningen ska användas för att uppnå avsedd skyddseffekt.
Arbetstagarens ansvar
Har arbetsgivaren gjort bedömningen att personlig skyddsutrustning ska användas är det den
anställdes skyldighet att använda densamma.
20
Personalutrymmen, omklädningsrum m m – vad är det som gäller?
Ur föreskrifterna om arbetsplatsen utformning, AFS 2009:2, framgår att ”Arbetstagare som utför
smutsande eller svettdrivande arbete eller annat arbete där verksamheten kräver att ombyte sker
på arbetsstället ska ha tillgång till omklädningsrum eller annat lämpligt utrymme för omklädning.
I föreskrifternas allmänna råd och kommentarer till enskilda paragrafer förtydligas detta med:
”Utrymmen för ombyte kan även behövas vid annat arbete, till exempel om särskild arbetsklädsel krävs och en riskbedömning visar att ombyte behöver göras på arbetsstället.”.
Föreskrifterna utvecklar och förtydligar innehållet i de grundläggande bestämmelserna i arbetsmiljölagen om utrymmen och anordningar för personlig hygien, förtäring och vila:

Arbetstagare ska ha tillgång till utrymmen för förvaring av privata kläder och, när det
behövs, arbetskläder. Om arbetet är smutsande eller svettdrivande ska det finnas skilda
förvaringsplatser för privata kläder och arbetskläder.

På arbetsställe ska finnas tvättplats med varmt och kallt vatten. Dusch krävs på arbetsställen
där arbetet är smutsande eller svettdrivande. Tvättplats och dusch ska vara skilda för män
och kvinnor, om de behöver använda dessa utrymmen samtidigt.

Toaletter ska finnas i tillräckligt antal på arbetsstället. Det finns inget krav på skilda toaletter för män och kvinnor.

För arbetstagare som äter medhavd mat ska finnas matrum eller plats i personalrestaurang.
På mindre arbetsställen (högst 4 arbetstagare som arbetar samtidigt) räcker det i allmänhet
med särskilt matutrymme i arbetslokal eller i klädrum. I eller i nära anslutning till matrum
/matutrymme ska finnas uppvärmningsanordning, kylskåp, förvaringsutrymme,
uppsamlingskärl för avfall samt diskmöjligheter.

Arbetstagare ska kunna tillbringa arbetspaus på lämplig plats. Om det behövs ska särskilt
pausutrymme ordnas.

Lämplig plats för tillfällig vila ska finnas eller lätt kunna iordningställas. På större arbetsplatser (enligt föreskiftens kommentar, fler än 50 personer) ska i regel inrättas särskilt
vilrum.

Arbetstagare, som förvarar personliga värdesaker på arbetsstället, ska ha tillgång till
utrymme som har eller kan förses med lås.
Yttrande över planerade arbetslokaler eller personalrummen
Skyddsombud, skyddskommitté eller berörd arbetstagarorganisation ska få tillfälle att yttra sig
över planerade arbetslokaler eller personalrummen innan byggarbetet startar (se arbetsgivarens
informationsplikt, enligt arbetsmiljölagen 6 kap 4 § och arbetsmiljöförordningen 11 §).
Föreskrifterna om arbetsplatsens utformning innehåller, förutom regler om personalutrymmen
och omklädningsrum, även regler om lokalernas utformning avseende belysning, ventilation,
klimat, akustik, elektriska installationer, vatten och sanitet, brand, utrymning och nödbelysning.
21
Bildskärmsglasögon, arbetsglasögon – vad är det som gäller?
Bildskärmsglasögon
Av föreskrifterna arbete vid bildskärm AFS 1998:5, framgår att arbetsgivaren ska se till att
arbetstagare som normalt ska arbeta vid bildskärm mer än en timme under arbetsdagen får
genomgå en synundersökning. Om resultaten av en synundersökning visar att det behövs en
kompletterande undersökning av en ögonläkare med hänsyn till synkraven i bildskärmsarbetet,
ska arbetsgivaren även ordna en sådan undersökning. Arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetstagaren särskilda glasögon, som är utprovade för bildskärmsarbetet, om en synundersökning visar
att sådana behövs och att glasögon för normalt bruk inte kan användas.
Åtgärder som behöver vidtas med stöd av reglerna får inte medföra kostnader för arbetstagarna.
Glasögon som är särskilt anpassade till arbete vid bildskärm är att betrakta som arbetsredskap
och därmed även som arbetsgivarens egendom.
Vi rekommenderar arbetsgivare att upprätta en policy, som tydligt visar hur arbetsgivaren vill
hantera frågan om bildskärmsglasögon. Vidare rekommenderas ett avtal med lokal optiker, dit de
anställda hänvisas för undersökning. I detta avtal bör det tydligt framgå att fast pris på glas och
bågar råder. Om arbetstagaren vill ha dyrare glasögon, får denne betala den överskjutande delen
själv.
Arbetsglasögon
Att kunna se det man arbetar med utan ansträngning är viktigt för att minska risken för olycksfall
och belastningsbesvär. För att kunna utföra arbetet på ett bra sätt behövs först och främst tillräckligt med ljus, som varken bländar eller ger besvärande reflexer.
Är belysnings- och synförhållandena bristfälliga kompenserar man detta genom att spänna inte
bara musklerna i och kring ögonen, utan även muskler i t ex nacke och axlar. Man rättar in sin
arbetsställning för att kunna se arbetsobjektet. Även om syn- och belysningsförhållandena är
fullgoda kan man emellanåt tvingas inta påfrestande arbetsställningar för att kunna se. Det kan
då vara nödvändigt att arbetstagaren i stället använder sig av individuellt utprovade synhjälpmedel, särskilt anpassade för arbetet. Sådana hjälpmedel är arbetsgivaren skyldig att tillhandahålla.
Exempel på sådana synhjälpmedel är arbetsglasögon, speciell tillsatsbelysning eller förstoringsglas. Däremot är inte normala läsglasögon eller glasögon man behöver för privat bruk något som
arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla.
22
Kameraövervakning och GPS – vad är det som gäller?
Kameraövervakning
Kameraövervakningslagen 2013:460 gäller både för övervakning av plats dit allmänheten har
tillträde och för övervakning av plats dit allmänheten inte har tillträde. Det senare torde vara
fallet för de flesta arbetsplatser.
Lagen reglerar hur kameraövervakning får bedrivas, om det finns krav på tillstånd eller anmälan,
bevarande av material och upplysningar om att kameraövervakning sker.
Platser dit allmänheten har tillträde
För att sätta upp en övervakningskamera så den kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde krävs tillstånd av länsstyrelsen i det län där övervakningen ska ske. Tillstånd ges om övervakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid bedömningen av intresset av kameraövervakning ska det särskilt beaktas om övervakningen behövs för
att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller andra därmed jämförliga ändamål.
Flera länsstyrelser kräver att om ansökan avser en arbetsplats, ska ett yttrande om övervakningen
bifogas från skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda.
I några fall finns undantag från tillståndsplikten. Exempelvis om övervakningen sker med
kamera som för säkerheten i trafiken eller arbetsmiljön är uppsatt på ett fordon eller en maskin
för att förbättra sikten för föraren eller om övervakningen sker för att skydda ett område som är
skyddsobjekt inom exempelvis en hamn.
Bild- eller ljudmaterial från kameraövervakning får bevaras under högst två månader, om inte
länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid.
Länsstyrelsen utövar tillsyn över kameraövervakning av platser dit allmänheten har tillträde.
Platser dit allmänheten inte har tillträde
För övervakning av platser dit allmänheten inte har tillträde, t ex utrymmen på arbetsplatsen där
enbart personal vistas, krävs inget tillstånd från länsstyrelsen. Däremot krävs som huvudregel att
den som ska övervakas har samtyckt till övervakningen. Den övervakade har rätt att när som
helst återkalla sitt samtycke. Observera att ett lämnat samtycke är individuellt och endast berättigar till övervakning av den person som har lämnat samtycket. Det är inte möjligt att ersätta
individens samtycke med ett godkännande av en arbetstagarorganisation. Det beror på att enligt
personuppgiftslagen och dataskyddsdirektivet ska ett samtycke ges av den registrerade själv.
Kameraövervakning får även ske utan samtycke av den som övervakas om övervakningen
behövs för att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller andra berättigade
ändamål, dels att intresset av övervakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli
övervakad. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad beaktas särskilt
hur övervakningen utförs, vilket område som ska övervakas och om teknik som främjar skyddet
av den enskildes personliga integritet används. Ett exempel på när detta tillämpas är när kameror
sätts upp är för att uppfylla kraven på övervakning enligt sjöfarts- och hamnskyddslagstiftningarna.
Bild- och ljudmaterial från kameraövervakning får inte bevaras under längre tid än vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålen med övervakningen.
Datainspektionen utövar tillsyn över kameraövervakning av platser dit allmänheten inte har
tillträde.
23
Regler som gäller för all kameraövervakning
Upplysning om kameraövervakning ska lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat
verksamt sätt. Upplysning ska också lämnas om vem som bedriver övervakningen om detta inte
framgår av förhållandena på platsen.
Tillgång till material från kameraövervakning får inte ges till fler personer än vad som behövs
för att övervakningen ska kunna bedrivas. Lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder ska
vidtas för att skydda det upptagna bild- och ljudmaterialet.
GPS, positioneringsteknik
Personuppgiftslagen, PuL, reglerar vad man som arbetsgivare får och inte får göra inom detta
område. PuL lyder under Datainspektionen.
Det första man som arbetsgivare behöver tänka på när man planerar att införa positioneringsteknik (GPS) i sina fordon är vilken typ av information man behöver kunna hämta ur systemet,
vilket som är syftet och ändamålet med användandet av tekniken. Det kan till exempel handla
om säkerhet för gods och anställda eller bättre logistik. Dessa ändamål styr sedan användningen
av tekniken och arbetsgivaren får inte i efterhand använda tekniken för andra ändamål än de på
förhand fastslagna. Vidare måste arbetsgivarens behov av att använda tekniken vara tydligt
kopplat till företagets verksamhet. En övervaknings- och kontrollåtgärd som påtagligt påverkar
en arbetstagare får endast genomföras om åtgärden vidtas för ett berättigat ändamål och framstår
som ett godtagbart ingrepp i den personliga integriteten. Om en åtgärd vidtas av säkerhetsskäl,
ordningsskäl eller effektivitetsskäl så anses det vara berättigat.
Utgångspunkten i PuL är att personuppgifter bara får behandlas om den registrerade ger sitt samtycke. I vissa fall får dock personuppgifter behandlas även utan samtycke, efter en så kallad intresseavvägning. Övervakningen är tillåten utan samtycke om syftet med den väger tyngre än
ingreppet i den enskildes integritet. Vid värderingen får man ta hänsyn till ändamålet, verksamhetens natur, vilka som har tillgång till uppgifterna och hur länge dessa sparas.
Information, förhandling
Sveriges Hamnars uppfattning är att det inte krävs någon överenskommelse med facket för att
införa kameraövervakning eller GPS, men det kan bli aktuellt att övervakningen kan behöva förhandlas enligt medbestämmandelagen, MBL, 11 §, d v s på arbetsgivarens initiativ innan beslut
fattas. Vår rekommendation är att man som arbetsgivare istället för överenskommelse antar en
policy för att hantera dessa frågor. En policy är en avsiktsförklaring och innehåller riktlinjer för
att styra beslut och uppnå önskade mål.
Av arbetsmiljölagen följer vidare att skyddsombud och skyddskommitté ska informeras om
viktiga förändringar av arbetsmiljön.
24
”Hobbykvällar” - vad ska man som arbetsgivare tänka på?
Begreppet ”hobbykväll” har sitt ursprung från motorbranschen och avser verkstadsarbete för
anställda, i arbetsgivarens lokaler, utanför ordinarie arbetstid och på egen fritid.
Enligt arbetsmiljölagen vilar huvudansvaret för att arbetsmiljön uppfyller de krav som anvisningar och föreskrifter föreskriver på arbetsgivaren. Vid upplåtelse av verkstaden för arbete på
egna fordon utanför ordinarie arbetstid, ”hobbykvällar” (vanligtvis kvällar och lör- söndagar), är
emellertid arbetsmiljölagen inte tillämplig eftersom "arbete ej utförs för arbetsgivares räkning
och lokal ej upplåts för yrkesmässig verksamhet".
Något arbetsgivaransvar enligt arbetsmiljölagen föreligger således ej!
Arbetsgivaren svarar dock som upplåtare enligt allmänna skadestånds- och straffrättsliga principer för att verktyg, material, hjälpmedel och lokaler som används under ”hobbykvällar" är i sådant skick att skador på person eller material inte uppstår.
Ansvaret för själva handhavandet åligger däremot den enskilde brukaren!
Exempel på instruktion för ”hobbykvällar”
Endast arbete på fordon tillhörande
___________________________________________________ _ får utföras under hobbykvällar.
Arbete ska utföras på ordinarie arbetsplats.
Arbete ska utföras med ordinarie verktyg, material och hjälpmedel.
Arbete ska utföras på konventionellt sätt under användande av gängse skydds- och säkerhetsanordningar.
Endast sådant arbete som ingår i ordinarie arbetsuppgiften får utföras under ”hobbykvällar”.
Det åligger envar att återställa lånade verktyg mm efter brukandet samt att före påföljande
arbetsdags början anmäla eventuella defekter eller liknande på lånat material.
Arbetsplatsen ska lämnas i sådant skick att ordinarie arbete ej förhindras.
Dessa regler gäller vid:_________________________________________________________
(företaget)
fastställda ____________________________________
(datum)
______________________________
Underskrift av områdesansvarig
(verkstadschef, arbetsledare eller motsvarande)
25
Vad gäller beträffande den psykosociala arbetsmiljön?
Den psykosociala miljön handlar bland annat om möjlighet till personlig utveckling och uppskattning, kontakter med arbetskamrater, samarbete, möjlighet till gemensamma aktiviteter på
arbetsplatsen. Negativa psykosocial miljö kan vara exempelvis stress, oklara arbetsförhållanden,
konflikter och mobbing.
Några exempel på sådant som påverkar den psykosociala arbetsmiljön:
1. Bra arbetsorganisation, positivt arbetsledningsklimat, personalpolitik, bra arbetsgemenskap,
samhörighet kontakt och gemenskap, viss egenkontroll- att själv kunna styra sitt arbete
2. Stimulerande och utvecklande arbetet, arbetsmängd - att ha för mycket eller för lite att göra,
arbetets krav -för svåra eller för lätta arbetsuppgifter.
Arbetsmiljölagen innehåller, förutom det allmänna rådet AFS 1980:14 Psykiska och sociala
aspekter på arbetsmiljön, några föreskrifter där frågor som kan betecknas som psykosociala
berörs, bland annat:
Kränkande särbehandling i arbetslivet, AFS 1993:17. Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare
på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.
Våld och hot i arbetsmiljön, AFS 1993:2. Exempel på situationer när risk för våld och hot kan
uppstå är när arbetstagaren i arbetet har hand om eller tillgång till pengar, varor eller värdeföremål. Arbetstagaren har en makt- eller myndighetsfunktion, eller arbetet utförs på plats eller i
sammanhang där det finns risk för konfrontation med provocerande eller aggressiva personer.
Första hjälpen och krisstöd, AFS 1999:7. Föreskriften handlar om hjälpåtgärder vid olycksfall
och akut sjukdom som omedelbart måste vidtas på plats för att återställa och upprätthålla livsviktiga kroppsfunktioner. Med krisstöd avses det psykiska och sociala omhändertagandet vid
olyckor och akuta krissituationer. På varje arbetsställe ska finnas den beredskap och de rutiner
som behövs med hänsyn till verksamhetens art och särskilda risker.
Diskrimineringslagstiftningen
Som arbetsgivare är man skyldig enligt diskrimineringslagen att utreda, om du får kännedom, om
att någon känner sig trakasserad. Händelserna ska ha samband med arbetet, vilket inkluderar bl a
tjänsteresor och företagsfester. Skyldigheten gäller om trakasserierna har samband med någon av
de sju diskrimineringsgrunderna (kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder samt könsöverskridande identitet eller uttryck). I lagstiftningen
finns även ett ”repressalieförbud”, den som påtalar ett missförhållande ska inte drabbas av detta.
Några exempel på verktyg att använda vid kartläggning av psykosociala arbetsmiljön.
Personalenkäter, medarbetarsamtal och checklistor.
Sjukfrånvarostatistik, personalomsättning, rehabiliteringsarbete och jämställdhetsplaner.
Några exempel på åtgärder som användningen av verktygen kan resultera i:
Införande av policies i olika frågor (t.ex. alkohol och droger, rehabilitering, jämställdhet).
Uppföljning av medarbetarsamtal, personalenkäter m.m.
Rutiner för att förebygga och hantera hot- och våldsituationer, krisberedskap och första hjälpen.
Utbildning med inriktning på att utveckla chefer i hur man hanterar psykosociala frågor.
Rutiner i att hantera förändringar i organisationen.
Rutiner för friskvårdsaktiviteter, andra gemensamma aktiviteter, tillgång till företagshälsovård.
26
Vad gäller för inhyrd personal?
Av arbetsmiljölagen (kap 3, 12§ med kommentarer) framgår att den som anlitar inhyrd personal
för att utföra arbete i sin verksamhet ska vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta arbete. Med
inhyrd personal menas personer som rättsligt sett inte är arbetstagare hos det företag de arbetar åt
utan hos ett bemanningsföretag (personaluthyrningsföretag) som hyr ut arbetskraft. Eftersom
bemanningsföretaget formellt är arbetsgivare, ligger också arbetsgivaransvaret enligt arbetsmiljölagen där.
Men i praktiken har bemanningsföretaget små möjligheter att påverka arbetsmiljön för sina
arbetstagare. Det företag som hyr in dem råder ju över deras arbetsplats och leder deras arbete
och bestämmer över dem på ungefär samma sätt som över sina egna anställda.
Därför har ett särskilt arbetsmiljöansvar lagts på inhyraren. Enligt lagtexten ska inhyraren
“vidta de skyddsåtgärder som behövs“, vilket innebär att han måste anstränga sig lika mycket
för att den inhyrda personalen ska kunna arbeta säkert som om de hade varit hans egna anställda.
Det kan exempelvis gälla att undersöka arbetsförhållandena, bedöma risker, vidta åtgärder och
ge instruktioner.
Däremot har inhyraren inget ansvar för utbildning, rehabilitering och liknande som inte hör ihop
med det aktuella arbetet. De uppgifterna ligger kvar på bemanningsföretaget. I bemanningsföretagets arbetsgivaransvar ligger också en skyldighet att förvissa sig om att arbetsmiljöförhållandena är tillfredsställande på det företag där de anställda ska arbeta.
På så sätt delar de båda företagen på ansvaret för den inhyrda arbetskraften. Tillsammans måste
de klara ut mer i detalj vilka skyldigheter vart och ett av dem ska ha, till exempel när det gäller
arbetsutrustning som arbetstagaren ska ha med sig.
Sedan 1 januari 2010 inkluderar ett skyddsombuds åtaganden även inhyrd arbetskraft och deras
arbetsmiljö. Detta är i och för sig ingen nyhet, utan skyddsombuds åtaganden har underförstått
redan omfattat inhyrd arbetskraft, men nu kommer detta även uttryckligen stå skrivet i
arbetsmiljölagen.
Detta innebär i sin tur att inhyrd personal direkt kan vända sig till arbetsplatsens skyddsombud.
27
Brandskyddsarbete, vad måste ett företag göra?
Enligt lag 2003:778 om skydd mot olyckor ska ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader
eller andra anläggningar i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för
livräddning vid brand eller annan olycka, samt i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.
Räddningsverket har i ett allmänt råd, SRVFS 2004:3, tolkat att ett skäligt brandskydd innebär
att man bör bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete. Detta avser både att arbeta förebyggande, för att så långt det går hindra att en brand uppstår, men också med de delar som måste
fungera vid en eventuell brand.
För vissa byggnader eller anläggningar där konsekvenserna av en brand kan blir särskilt stora,
dessutom ska det upprättas en så kallad skriftlig redogörelse för brandskyddet. Redogörelsen ska
skickas in till kommunen som sedan använder dessa som underlag för att bedöma behovet av
tillsyn.
Vilka byggnader och anläggningar som omfattas av kravet på skriftlig redogörelse finns angivet i
SRVFS 2003:10. Hamnar ingår i begreppet ”Industri”, för vilka redogörelse krävs om byggnader
eller andra anläggningar finns där minst 20 personer är sysselsatta samtidigt eller om byggnader
eller andra anläggningar finns med en sammanlagd yta större än 2 500 m2.
Skriftlig redogörelse krävs också om hamnen omfattas av tillståndsplikt enligt lag om brandfarliga och explosiva varor eller av lag 1999:381 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Dessa lagstiftningar tas upp nedan under avsnittet ”Finns
ytterligare lagstiftning som berör arbetsmiljön?”.
Till föreskriften finns ett allmänt råd, SRVFS 2004:4, som beskriver vad en skriftlig redogörelse
bör innehålla. I det allmänna rådet finns också en "mall" för skriftlig redogörelse.
Verksamhetsutövare av farlig verksamhet ska även analysera riskerna för olyckor som kan
orsaka allvarliga skador för människor eller miljön. Vilka verksamheter som betecknas som
farliga föreskriver länsstyrelsen om efter samråd med kommunen..
I och med att lagen om skydd mot olyckor ersatte räddningstjänstlagen vid årsskiftet 2003/2004
utgick begreppet brandsyn och kommunen fick en renodlad tillsynsroll. I praktiken innebär detta
att det inte kommer ut någon person från räddningstjänsten och ser över en verksamhets brandskydd. Det är verksamhetsutövaren som sätter nivån på sitt eget brandskydd, tillsynsmyndigheten kontrollerar bara att vissa grundläggande krav är uppfyllda, exempelvis att skriftlig redogörelse är inlämnad, om detta krävs.
28
Checklista - brandskyddsarbetet på arbetsplatsen
Testa brandskyddet på arbetsplatsen genom att svara på dessa frågor:
JA
NEJ
1. Har vi en brandskyddspolicy?
2. Finns det en verksamhetsbeskrivning?
3. Har vi någon byggnadsbeskrivning?
4. Finns ritning som visar vårt byggnadstekniska brandskydd?
5. Har vi en aktuell riskinventering?
6. Har vi analyserat våra risker?
7. Har vi åtgärdsprogram för att åtgärda risker?
8. Har vi internkontrollsystem för brandskyddet?
9. Har vi brandskyddsregler som alla känner till?
10. Har vi incidentrapporteringssystem?
11. Har vi rutiner för uppföljning av brister?
12. Har vi en brandskyddsorganisation?
13. Har vi en utsedd brandskyddsansvarig?
14. Är personalen utbildad i brandskydd?
15. Får nyanställda brandskyddsinformation?
16. Har vi rutiner för säkerhetsinformation till våra entreprenörer?
17. Har vi en ansvarsfördelningslista med fastighetsägaren?
18. Finns det en brandskyddsdokumentation?
19. Har vi diskuterat brandskydd/säkerhet med vår personal?
20. Har vi en lista vad ska räddas först?
21. Har vi en intern larmlista?
Om alla 21 frågorna besvarats med ett JA - då finns ett systematiskt brandskyddsarbete!
29
När krävs besiktning av lyftanordningar och lyftredskap?
Lyftanordningar
Med lyftanordning menas en anordning för att lyfta eller sänka last.
För lyftanordningar är brukaren eller ägaren skyldig att låta ett oberoende kontrollorgan utföra
besiktning. Vilka objekt som är besiktningspliktiga framgår av AFS 2003:6 Besiktning av lyftanordningar och vissa andra tekniska anordningar. Av föreskriften framgår även med vilka
intervaller den återkommande besiktningen ska utföras.
Det finns olika former av besiktning som kan behöva utföras antingen innan lyftanordningen tas
i bruk eller att besiktningen ska upprepas med viss intervall.
Första besiktning:
Besiktning som utförs innan en anordning första gången tas i bruk.
Montagebesiktning: Besiktning som utförs innan en anordning tas i bruk eller åter tas i bruk
efter att isärtagen ha flyttats till ny uppställningsplats etc.
Revisionsbesiktning: Besiktning som utförs på anordning som har genomgått reparation,
ändring, om- eller tillbyggnad eller som befaras ha skadats, på ett sätt som
har väsentlig betydelse för säkerheten.
Återkommande
Besiktning som utförs regelbundet efter det att en lyftanordning tagits i
besiktning:
drift.
Förutom ovanstående oberoende besiktningar ska lyftanordningen kontrolleras av brukaren själv
med avseende på brister, slitage, skador, livslängd etc. (egen kontroll).
Lyftredskap
Lyftredskap är komponenter eller utrustning som inte är (fast) monterade på lyftanordningen
(eller är en del av lyftanordningens konstruktion) och som är placerade antingen mellan lyftanordningen och lasten eller på lasten för att ansluta den.
För lyftredskap finns inga krav på besiktning av oberoende kontrollorgan. Däremot finns samma
krav som för lyftanordningar, att brukaren av lyftredskapet själv ska kontrollera brister, slitage,
skador, livslängd etc. (egen kontroll).
Vilka regler gäller för personlyft med kran?
En kran som ska användas för personlyft ska vara konstruerad och tillverkad för att lyfta personer AFS 2006:6 Användning av lyftanordningar och lyftredskap, 17 §). Kranen ska vara CE
märkt och det ska framgå av kranens bruksanvisning att den är konstruerad och tillverkad för
personlyft.
Att kranen är konstruerad för personlyft innebär att den enligt maskindirektivet bland annat ska
vara tillverkad med dubblerad nyttjandefaktor samt vara konstruerad och tillverkad så att en tillräcklig säkerhetsnivå kan garanteras och korgen inte riskerar att falla. Det ska även finnas möjlighet att styra kranens rörelser inifrån korgen och att accelerationer eller inbromsningar inte
innebär risker för personer.
Om kranen inte är konstruerad och tillverkad för personlyft finns enligt AFS 2006:6 tre undantag, som gör att kranen ändå får användas för personlyft. Dessa är:
1. i nödsituationer,
2. vid räddningsarbete inom räddningstjänst, polis och militär eller
3. om det anges i särskilda föreskrifter att så får ske och villkoren i de föreskrifterna är uppfyllda.
Det är det tredje undantaget som möjliggör att en kran kan användas för att lyfta personer i
arbets- eller containerkorgar tillfälligtvis, även om kranen inte är konstruerad och tillverkad för
detta ändamål. Den särskilda föreskriften där villkoren anges är AFS 2006:7 Tillfälliga personlyft med kranar eller truckar.
30
Ovanstående har sin bakgrund i EU-direktiv 2006/42/EG om maskiner samt i EU-direktiv
2009/104/EG om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet, där det framgår under vilka förutsättningar personer får lyftas med kran.
Huvudregeln, att kranen är konstruerad och tillverkad för att lyfta personer, innebär att korgen är
som det uttrycks på direktivsspråk ”utbytbar utrustning som är sammansatt med lyftande maskiner i syfte att lyfta personer”. Med det menas att utrustningen (arbetskorgen) är monterad till den
lyftande maskinen (kranen), så att sammansättningen fungerar som en integrerad enhet.
Undantagsregeln, att lyfta personer med kranar som inte är konstruerade eller tillverkade för
detta ändamål, lyder ”utrustning som används i syfte att lyfta personer med maskiner konstruerade för lyftning av gods”. Med det menas utrustning (t.ex. plattformar, burar, korgar etc.) som
används för att lyfta personer med lyftanordningar avsedda för lyftning av gods och som inte är
sammansatt med lyftanordningen, utan endast lyfts av lyftanordningen (t.ex. upphängd i kroken
på en kran eller placeras på gafflarna av en gaffeltruck). Det är inte utbytbar utrustning, faller utanför maskindirektivets tillämpningsområde och ska inte heller CE-märkas.
Det är direktiv 2009/104/EG som tillåter att arbetsutrustning som inte är avsedd för att lyfta personer används undantagsvis till detta ändamål under förutsättning att lämpliga åtgärder har vidtagits för att garantera säkerheten i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis (bilaga 2, avsnitt
3.1.2). Undantaget i AFS 2006:6 och bestämmelserna i AFS 2006:7 om tillfälliga personlyft vilar
på denna regel. Bestämmelserna i AFS 2006:7 säger bland annat att korg och kran ska vara
besiktade ihop och att arbetsuppgifterna ska utföras inifrån korgen.
Att alla arbetsuppgifter ska utföras inifrån korgen tillkom i AFS 2006:7 i samband med att nya
bestämmelser kring containerkorgar (korgar som hänger i containerokets fyra vridlås) infördes.
De tidigare reglerna förbjöd användande av korgar som inte är konstruerade för att hängas i krok
efter 1 juli 2015, vilket Arbetsmiljöverket ändrade 1 februari 2011 så att containerkorgar med
förstärkta säkerhetsarrangemang fortsatt kan användas.
I konsekvensutredningen angavs att kravet att arbete ska kunna utföras inifrån korgen innebär att
arbetstagarna inte behöver lämna korgen under arbetet och exponeras för fallrisker och andra risker. Utredningens slutsats ska ses i skenet av att alternativet, att om containerkorgar inte fortsatt
tillåtits, hade varit friklättring eller att personer fått åka uppe på oket, vilket annars är det sätt
som används när containerlås ska monteras/demonteras på fartyg.
Bestämmelserna om att alla arbetsuppgifter ska utföras inifrån korgen kom att gälla alla arbetskorgar, även de som hänger i krok. I kommentarerna till bestämmelserna lades till att arbetskorgar inte ska användas som transportanordningar så att personer lämnar andra platser än tillträdesplatsen, vilket normalt är markplanet.
I de två ovan nämnda EU direktiven finns inga krav på att arbetsuppgifterna ska utföras inifrån
korgen. Sveriges Hamnar har vid möte med Arbetsmiljöverket, i remissyttrande och i två skrivelser framfört att bestämmelsen inte alltid är till gagn för arbetsmiljön.
Arbetsmiljöverket är dock inte berett att göra någon ändring i föreskriften. Däremot har verket
bedömt att om fartygets transportanordningar är trasiga eller saknas och kran konstruerad för
personlyft inte finns tillgänglig ska den arbetsutrustning väljas som bäst garanterar och upprätthåller säkra arbetsförhållanden. Det är arbetsgivaren själv som bedömer vilken arbetsutrustning
som bäst garanterar och upprätthåller säkra arbetsförhållanden. Vid användning ska föreskrifterna i AFS 2006:7 beaktas, se speciellt 4 § och råden till 4 §.
Således, om en arbetsgivare efter att ha undersökt arbetsförhållandena och bedömt riskerna på ett
fartyg kommer fram till att ett lyft av personer från kaj till lastrumsbotten och personen lämnar
korgen för att utföra sina arbetsuppgifter är det bästa sättet, kan en kran som inte är konstruerad
för personlyft användas, om övriga bestämmelser för tillfälliga personlyft beaktas. Undersökningen och riskbedömningen ska göras för varje enskilt fartyg.
31
Kontroll av fartygskranar
Lastning och lossning får ske med det havsgående fartygets egna lyftanordningar och lyftredskap. Enligt internationella överenskommelser bör sådana lyftanordningar och lyftredskap minst
uppfylla kraven i ILO "Code of practice: Safety and health in ports".
De föreskrifter som finns för kontroll av fartygskranar är Sjöfartsverkets meddelande 1973:A9
med ändring i SJÖFS 1988:10. Det är i ändringen bestämmelser finns för kontroll av kranar och
lyftredskap på fartyg finns, som vänder sig till fartygets befälhavare, och där det anges att:
”Fortlöpande kontroll av lyftinrättning såsom kran och lyftredskap skall utföras enligt tillverkarens anvisningar. Anteckning om sådan kontroll skall ske i skepps- eller maskindagbok.
Med fortlöpande kontroll avses en okulär granskning och i förekommande fall erforderliga
funktionsprov och underhållsåtgärder t.ex. smörjning av linor och justering av bromsar.”
I de fall stuverianställda manövrerar fartygskranar har TYA tagit fram en checklista för
stuveriets kontroll av kranen, bland annan om att provlyft och kontroll av bromsar ska göras
innan arbetet påbörjas. TYA har även tagit fram en checklista för stuveriets arbetsledare för
kontroll av att ett antal säkerhetspunkter är uppfyllda och samordningen med fartygets personal
är etablerad.
Egenkontroll av containrar
Containerlag (1980:152) anger att en container endast får användas om den har genomgått egenkontroll inom föreskriven tid. Det är ägaren av containern som svarar för kontrollen. Den som
utför kontrollen är oftast fristående företag verksamma i hamnar och vid containerdepåer.
Enligt SJÖFS 1984:4 ska containern kontrolleras inom fem är från tillverkningsdatum och därefter med högst 30 månaders mellanrum.
Vid egenkontrollen ska kontrolleras att containern inte har fel som kan äventyra säkerheten.
Kontrollen ska i första hand omfatta bärande delar och deras sammanbindningar samt lyft och
förankringsdetaljer. I föreskriften anges inte närmare vilka skador som är acceptabla och vilka
som medför att containern inte får användas. Här finns istället ett antal vägledande anvisningar
och guidelines. En vedertagen guideline om hur egenkontroll ska utföras och vilka fel och brister
som inte ska tillåtas utan reparation är den enligt International Chamber of Shippings kriterier,
till vilken TYA har tagit fram en utbildnings CD.
I vilka situationer riskerar företaget få betala sanktionsavgifter?
Arbetsmiljöverket utökade 1 juli 2014 systemet med sanktionsavgifter istället för böter vid överträdelse av vissa bestämmelser i ett stort antal av sina föreskrifter. Vilka föreskrifterna är finns
förtecknat på Arbetsmiljöverkets webbsida.
Ett exempel på ändringen är om en truckförare inte har skriftligt tillstånd för att få använda truck
(15 000 – 150 000 kr). Ett annat exempel är om en lyftanordning eller kran/truck med en arbetskorg för tillfälliga personlyft inte är besiktade eller att besiktningsintyg från senaste besiktning
saknas (40 000 – 400 000 kr).
Beloppet varierar för olika typer av överträdelser beroende på dess allvarlighet och framgår av
respektive föreskrift. Beloppet stiger beroende på antalet sysselsatta vid överträdelsetillfället,
både anställda och inhyrda, hel- och halvtid hos företaget ska räknas. Det finns en lägsta avgift
och en högsta avgift beroende på antalet sysselsatta.
Det är Arbetsmiljöverket som beslutar om sanktionsavgift, men företaget har rätt att få sitt
ärende prövat i förvaltningsrätten. Om förvaltningsrätten beslutar att sanktionsavgiften ska
betalas finns möjlighet att efter prövningstillstånd överklaga beslutet till kammarrätten. Avgiften
får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, eller om det annars med
hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut sanktionsavgiften.
32
Hamnarbete – särskilda föreskrifter?
AFS (2001:9) Hamnarbete
Hamnarbete är en av få verksamheter som har en egen föreskrift, nämligen Arbetsmiljöverkets
AFS 2001:9 Hamnarbete.
I föreskriften finns bestämmelser för lastning och lossning av fartyget och om arbetsplatsens
utformning, i de delar som är för specifika för ett hamnområde. Bland annat om:





hur kommunikationen ska ske mellan företrädare för fartyg och hamn/stuveri,
behov av en eller flera signalmän och trafikvakter,
bestämmelser om skyddsåtgärder inom hamnområdet (belysning, avkörningsskydd, livräddningsutrustning), ramper (hastighet och maxlast), landgångar (skyddsnät),
hantering av lastbärare och
personlig skyddsutrustning.
När ska signalman tillsättas?
I AFS 2001:9 12 § anges att en signalman ska finnas för varje lyftanordning där någon vistas
inom lyftanordningens arbetsområde, om inte uppsikt över arbetsområdet kan uppnås på annat
sätt. Om det behövs ska flera signalmän finnas för en lyftanordning.
Med att ”någon vistas inom kranens arbetsområde” menas oavsett om denna person utför en
arbetsuppgift inom arbetsområdet eller av misstag kan komma att beträda arbetsområdet.
Om denna person är hamnanställd, tillhör besättningen eller är annan person har ingen betydelse.
Detta ställer krav på avgränsningar till kranens arbetsområde om signalman inte har tillsatts, så
att ingen ofrivilligt kan hamna inom riskområdet.
Även om föraren inte har uppsikt över arbetsområdet och området inte är avgränsat sägs i kommentaren till paragrafen att signalman i vissa fall kan undvaras om förare av lyftanordningen har
betryggande uppsikt över riskområdet med hjälp av exempelvis fjärrmanövrering eller användning av kamera och monitor i kombination med att åtgärder vidtas så att ingen uppehåller sig i
riskområdet. Det innebär att kranföraren både ska kunna hantera kranen och samtidigt ha uppsikt
över monitoren. Kranföraren ska också ha möjlighet att kunna agera om någon person kommer
in inom riskområdet.
Av 15 och 16 §§ framgår att signalman ska övervaka säkerheten och ha sådan uppsikt att lyftrörelserna kan ske utan risk. I övervakningen ingår att signalman uppmärksamt följer aktuell lasthantering och i god tid varnar för hängande last. Det ställer krav på arbetets organisation, så att
signalman under lyftrörelser uteslutande kan ägna sig åt att dirigera manövrer och upprätthålla
säkerheten (framgår även av AFS 2008:13 Skyltar och signaler, bil 9).
Om kranföraren själv har fullgod uppsikt över arbetsområdet behöver inte signalman tillsättas.
Detta framgår också av AFS 2006:6 Användning av lyftanordningar och lyftredskap, där det
anges att om en operatör av en anordning för lyft av fritt hängande last inte har fullgod sikt över
hela lyftområdet, antingen direkt eller med hjälputrustning, skall en person med kompetens för
uppgiften stå i direktkontakt med operatören och vägleda denne (24 §).
I ovanstående används omväxlande begreppen arbetsområde, riskområde och lyftområde. Det
beror på att när här refereras till någon föreskrifts bestämmelser så används samma begrepp som
i den refererade föreskriften.
Oavsett vilket begrepp som används är syftet med bestämmelserna att signalman ska tillsättas när
kranföraren inte själv har uppsikt över det område där kranen utför lyftrörelser och någon person
vistas inom området, såvida inga andra organisatoriska åtgärder vidtagits eller hjälpmedlen
används för att övervaka säkerheten.
33
Finns ytterligare lagstiftning som berör arbetsmiljön?
Ja, det gör det. Nedan finns några exempel på andra lagstiftningsområden som kan förekomma i
hamnar. Bestämmelserna reglerar inte lika specifikt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare som arbetsmiljölagstiftning gör, men har samma syfte, att förhindra och begränsa olyckor.
Är det ett annat företag som bedriver verksamheten inom hamnens område är det i regel denna
som träffas av bestämmelserna, även om verksamheten utförs inom hamnområdet.
Brandfarliga och explosiva varor (LBE)
Enligt lag 2010:1011 ska den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och den som
yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ha tillstånd till det.
Vad som anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor framgår av MSBFS 2010:4.
Tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor prövas i vissa fall av Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap, MSB, och i övriga fall av den kommun där varorna ska hanteras.
Frågor om tillstånd till hantering av brandfarliga varor prövas av den kommun där hanteringen
ska bedrivas.
Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet ska utse en eller flera föreståndare för verksamheten. Tillståndsmyndigheten ska godkänna föreståndare för verksamhet med explosiva varor
medan för brandfarliga varor det räcker med anmälan.
Föreståndare har till uppgift att verka för att verksamheten bedrivs i enlighet med de bestämmelser som följer av lagstiftningen. Föreståndare ska ges de befogenheter och möjligheter i övrigt
som behövs för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Observera att lagen inte gäller sådan transport av brandfarliga eller explosiva varor som omfattas
av lag 2006:263 om transport av farligt gods. Då är det den lagstiftningen som gäller, se nedan
under ”Transport av farligt gods”.
Åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Seveso)
Lagen 1999:381 tillämpas på verksamheter där farliga ämnen förekommer i mängder som motsvarar eller överstiger de mängder som anges i förordning 2015:236 om storskalig kemikaliehantering.
För varje ämne anges två kravnivåer. Överstiger gränsmängden av ämnet den lägre kravnivån
ska verksamhetsutövaren utarbeta ett skriftligt handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas i verksamheten. Överstiger gränsmängden den högre kravnivån ska verksamhetsutövaren upprätta en skriftlig säkerhetsrapport. Hur lagstiftningen ska tillämpas anges i
MSBFS (2015:8) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Observera att lagen inte gäller sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lag (2006:263)
om transport av farligt gods. Då är det den lagstiftningen som gäller, se nedan under ”Transport
av farligt gods”.
Transport av farligt gods
Lag 2006:263 omfattar alla som transporterar farligt gods eller lämnar farligt gods till någon annan för transport (= avsändare). Transportör och avsändare ska vidta de skyddsåtgärder som
behövs för att förebygga och begränsa att godset orsakar skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som beror på godsets farliga egenskaper.
De föreskrifter som i detalj anger bestämmelser för transport av farligt gods är ADR (väg), RID
(järnväg), IMDG (sjö) och IATA-DGR (flyg). Hamnar berörs oftast av de tre förstnämnda
regelverken, om farligt gods transporteras via hamnen.
Definitionen av transport innefattar även mellanlagring av farligt gods för att byta transportsätt
eller transportmedel (omlastning). Detta under förutsättning att transporthandlingar kan uppvisas
på begäran, i vilka avsändnings- och mottagningsort framgår samt att kollin och tankar inte öppnas under mellanlagringen.
34
Hur länge det farliga godset mellanlagras eller i vilka mängder finns det inga begränsningar för.
Det betyder att i en hamn som exempelvis mellanlagrar stora mängder ammoniumnitrat, ett ämne
som både omfattas av farligt godsreglerna och Sevesobestämmelserna, för utlastning till fartyg
räcker det med att följa transportlagstiftningen. En förutsättning är dock att transport av farligt
godsreglerna följs fullt ut. Förpackningar får inte brytas, märkningen ska finnas kvar och det ska
finnas transporthandlingar som visar avsändare och slutlig mottagare under mellanlagringen.
Motsvarande gäller för lagen om brandfarliga varor. Följer man alltså bestämmelserna för transport av farligt godslagstiftningen är det den lagstiftningen som gäller framför LBE- och Sevesolagstiftningarna.
Några bestämmelser i farligt godsregelverken med anknytning till hamnverksamhet att notera är:
 Säkerhetsrådgivare krävs om transporterna av farligt gods är mer än tillfälliga. Ordet ”tillfälliga” har dåvarande Räddningsverket tolkat kan vara allt från en till fem gånger per år. I ”tillfälliga” ska vägas in om transporten är förutsedd eller inte.
 I bilaga S i ADR-reglerna vid transport av farligt gods inom eller mellan hamnområden finns
det några undantag från ADR bestämmelserna. Observera att undantagen från förarutbildning
(ADR-intyg) endast gäller för förare av terminaltraktor och truckar. Dock ska då dessa ha utbildning enligt nedanstående punkt. Framför stuverianställda lastbilar krävs ADR-intyg.
Undantagen för etikettering, märkning, transporthandlingar och övrig utrustning gäller dock
oavsett fordonstyp inom och mellan hamnområde.
 All personal i hamnen som i sina arbetsuppgifter kommer i kontakt med farligt gods ska vara
utbildade i de krav som transport av farligt gods ställer på deras arbets- och ansvarsområde.
Utbildningen anpassas till arbetsuppgiften (terminaltraktor- och truckförare, godsmottagare,
etc.) och ska beröra områdena allmänt om transport av farligt gods, funktionsspecifik utbildning samt säkerhetsutbildning. En bra början är att genomgå Hamn & Stuveriskolans
eLearning utbildning. Utbildningen ska vara dokumenterad och sparas av arbetsgivaren i fem
år. Utbildningen ska ges återkommande för att ta hänsyn till ändrade bestämmelser.
 Gasade containrar - För att skydda varor i containrar, exempelvis livsmedlen och textilier, mot
ohyra och parasiter är en vedertagen metod att
använda olika gaser, som tar död på skadedjuren. Inom ADR, RID och IMDG finns bestämmelser för hur containern ska varningsmärkas
och om instruktioner för hur rester av gasbehandlingsmedlet tas bort.
Observera att i många fall följs inte dessa
bestämmelser!
Märkning saknas och instruktioner finns inte
med bland transporthandlingarna. De försiktighetsmått man alltid bör vidta innan man går in i
en omärkt misstänkt gasad container har TYA tagit fram informationsblad om. Bland annat
om indikationer på att gasning är gjord och om hur kontrollmätning och vädring bör gå till.
Transport av last på fartyg och terminaler som anlöps av fartyg som lastar eller lossar fast
bulklast (giftig atmosfär och syrebrist i lastrum)
Riskerna med giftig atmosfär i lastrum har aktualiserats genom ett flertal olyckor i samband med
lastning och lossning av träprodukter i bulk, som pellets, flis och obarkat virke. Några av olyckorna har haft dödlig utgång.
35
Vid hantering av organiskt material kan skapas betingelser som startar en mikrobiell-kemisk
nedbrytningsprocess hos lastens som bildar giftiga gaser, bland annat kolmonoxid, koldioxid och
svavelväte. Även syre förbrukas eller undanträngs av nedbrytningsprocessen. Andra gaser kan
förekomma i lastutrymmen på grund av annan hantering och verksamhet på fartygen, exempelvis
svavelväte från oljeförorenat vatten ombord.
Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2010:174 om transport av last på fartyg och terminaler
som anlöps av fartyg som lastar eller lossar fast bulklast tar kortfattat upp vilka risker som finns
när ett utrymme med bulklast ska beträdas, om att mätinstrument ska finnas ombord och att
besättningsmedlemmar ska ha kunskap om hur instrumentet används. Liksom vad som gäller för
gasade containrar bör hamnen/stuveriet vara observanta på riskerna innan personal beträder utrymmena. Även här har TYA tagit fram information om mätning av eventuell giftig atmosfär och
lämpliga skyddsåtgärder.
36

FAQ -Frequently asked questions

Transcription

Similar documents

CHECKLISTA ETAK

Håll koll på personalens arbetstid eller riskera sanktionsavgift

Resultat av inspektionen

Personligt brev – förklaringar och tips

Begäran om ersättning för förlorad arbetsinkomst

Kollektivavtal, Industrifacket IF Metall

Särskilt anställningsstöd i form av instegsjobb

Infoblad nr 4

Lön 2015 Måndagen den 12 januari träffade Vårdförbundet

ARBETSAVTAL FÖR ARBETSLEDARE / SAKKUNNIG