Den institutionella organisationsteorin och konsten: En fallstudie om

Den institutionella organisationsteorin och konsten: En fallstudie om

Kandidatuppsats i organisation &
ledarskap
Den institutionella
organisationsteorin och
konsten
En fallstudie om institutionella idéers påverkan
inom en kulturorganisation
Författare: Henrik Nyström &
David Roos
Handledare: Olle Duhlin
Examinator: Mikael Lundgren
Termin: VT15
Ämne: Företagsekonomi:
Organisation & Ledarskap
Nivå: Kandidatnivå
Kurskod: 2FE74E
i
Sammanfattning
Bakgrund och problem: Vad den samtida konsten är kan vara svårt att definiera. En
definition är att konsten är vad konstvärlden säger är konst. Det finns ett antal idéer om
vad konst skall vara, samt kulturpolitiska mål som syftar till att sprida kulturen till
allmänheten. Konstnären Lars Vilks menar att det finns en idé inom konstvärlden att det
finns en avgörande extern faktor som påverkar konstvärlden. Han menar även att det
finns en syn som ser konsten som en institution. Konstvärlden består bland annat av så
kallade presentatörer varav Kalmar konstmuseum är en sådan presentatör.
Organisationen har under år 2015 haft problem i form av konflikter från olika
grupperingar var konstmuseet skall stå rent konstnärligt. Den nyinstitutionella teorin
försöker förklara varför organisationer handlar på det sätt de gör. Varför utför
organisationer vissa handlingar? Och var ifrån kommer idén om dessa handlingar? Våra
forskningsfrågor är således: Vilka institutionella idéer kan vi finna som påverkar
Kalmar Konstmuseums medarbetare? På vilket sätt påverkas medarbetare inom en
kulturorganisation i det dagliga arbetet av olika institutionella idéer?
Studiens syfte: Studien syftar främst till att öka förståelsen för medarbetares påverkan
av institutionella idéer. Studien syftar även till att, genom förståelse, söka sätta dessa
idéer i perspektiv och därmed söka öka medarbetarens och läsarens möjlighet att
emancipera sig från idéernas påverkan.
Metod: Studien är en kvalitativ sådan med en induktiv ansats. Vi studerar vårt
forskningsområde med hjälp av djupgående, på gränsen till ostrukturerade intervjuer
samt dokumentstudier kring de kulturpolitiska målen från 1974 och 2009.
Resultat och slutsats: Vi har inom Kalmar konstmuseum identifierat i grund två
institutioner som påverkar verksamheten. Vi har valt att kalla dem Den Ekonomiska
Institutionen och Den Bildande Institutionen. Den första grundar sig i en institutionell
idé med ekonomin i fokus där vikt läggs vid den rent ekonomiska påverkan som finns
på museet. Den behandlar vidare hur museet påverkas av dess finansiärers otydliga mål
och deras brist på uppföljning av målen. Det leder till en frustration hos medarbetarna
då de inte vet om de handlingar de utför är legitima eller inte. Den sätter dessutom upp
ett mål att barn och ungdom skall få ta del av kulturen. Den andra institutionen, grundar
sig i idén om vad konst är och vad museets roll är. Fokus ligger på idén att det är
konsten och kulturens roll att agera bilande i samhället. Museets roll blir således att
förmedla konstens budskap. Det tycks även vara en inre drivkraft hos medarbetarna. Vi
kan här se drag av kultur-kognitiva idéer om vikten av förmedling av konstens syfte. Då
en stor del av allmänheten inte tycks förstå museets syfte leder även det till en
frustration hos medarbetarna, men det har även en motiverande påverkan.
Nyckelord: institutionalisering, institutioner, legitimitet, nyinstitutionell teori,
kulturpolitiska mål, samtidskonst
ii
iii
Förord
Författarna till denna studie vill rikta djup tacksamhet till Kalmar Konstmuseum och
dess medarbetare för en oerhört god samarbetsvilja under studiens gång. Genom att
avvara både sin tid och kunskap, under en annars hektisk och turbulent period, har de
möjliggjort denna forskning. Vår handledare, Olle Duhlin, skall också belönas med
tacksamhet för sitt tålamod och ledsago under studiens gång, utan Duhlin hade två
vilsna själar fortsatt sväva i ovisshetens dunkel. Författarna vill dessutom gemensamt
tacka Filosof Andreas Roos för sitt skarpa öga och sin kritiska blick. Slutligen vill en av
författarna rikta ett tack till sin partner för dennes oerhörda tålamod och förbiseende av
flera faux pas medans studien fortlöpt.
______________________
______________________
Henrik Nyström
David Roos
Kalmar 2015.05.27
iv
v
Innehåll
1 En diffus tanke? ______________________________________________________ 2
1.1 Problematisk vernissage ____________________________________________ 3
1.2 Forskningsfrågor __________________________________________________ 6
1.3 Studiens syfte ____________________________________________________ 6
2 Teoretisk referensram _________________________________________________ 8
2.1 Nyinstitutionell teori _______________________________________________ 8
2.2 Institutioner______________________________________________________ 9
2.3 Legitimitet _____________________________________________________ 12
2.4 Institutionalisering _______________________________________________ 14
2.5 Användning av teori ______________________________________________ 15
3 Metod _____________________________________________________________ 16
3.1 Metodologi _____________________________________________________ 16
3.2 Metod _________________________________________________________ 17
3.3 Datainsamling ___________________________________________________ 18
3.3.1 Intervjuer ___________________________________________________ 18
3.3.2 Dokumentstudier _____________________________________________ 19
3.4 Dataproducering, bearbetning, tolkning och analys ______________________ 19
3.4.1 Användning av den teoretiska referensramen _______________________ 21
3.5 Etiska aspekter, självkritik och kvalitetsuppfyllnad ______________________ 22
3.5.1 Anonymitetproblematiken ______________________________________ 22
3.5.2 Turbulens kring studieobjektet __________________________________ 22
3.5.3 Att påverka respondenten ______________________________________ 22
3.5.4 (Fel)tolkning ________________________________________________ 23
3.5.5 Kategorisering _______________________________________________ 23
3.5.6 Kritik mot teorival – tolkning ___________________________________ 23
4 Resultatredovisning och analys ________________________________________ 26
4.1 De kulturpolitiska målen och intressenter _____________________________ 26
4.2 Presentation av Kalmar konstmuseums medarbetare _____________________ 28
4.3 Den Ekonomiska Institutionen ______________________________________ 29
4.4 Den Bildande Institutionen _________________________________________ 37
4.5 Sammanfattande analys och diskussion _______________________________ 48
5 Slutsats – konsten att uppfylla ett syfte __________________________________52
6 Förslag till vidare forskning ___________________________________________ 54
Referenser ___________________________________________________________ 56
vi
1
1 En diffus tanke?
”Konstvärlden har aldrig fel. Allt som man önskar veta om konst kan man få veta
genom att konsultera konstvärlden. De handlingar och uppfattningar som pågår i
konstvärlden är konsten. Självfallet är det inte alls ovanligt att konstvärldens
representanter hyser uppfattningar om en avgörande extern faktor som skulle
skänka konsten dess identitet och substantiella kvalitet. Denna faktor har emellertid
aldrig kunnat bestämmas annat än som en spekulation om någon form av
översinnlig och högpotentiell kreativitet. Jag har valt att inte tro på någon sådan
faktor utan istället se konsten som en i god tro konstruerad institution. Men vare sig
man tror eller ej blir den generella beskrivningen densamma. Konstvärlden utför
handlingar; väljer, bekräftar, marginaliserar och utesluter. Den hyser
konstuppfattningar som också färgas av politiska ideologier.”
Ovan stycke är taget ur inledningen till Lars Vilks bok ”ART: den institutionella
konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten” (2011, 11). I
boken söker Lars Vilks svar på frågor som rör vad konst är för något. Med utgångspunkt
i George Dickies (1971, refererad i Vilks, 2011) institutionella konstteori menar Lars
Vilks att svaret på frågan ”vad är konst?” kan sammanfattas som att; konst är vad
konstvärlden väljer att kalla konst. Denna teori är, om något, diffus och har sina brister
som framgår i boken (Vilks, 2011). Det mesta kan alltså innefattas inom
konstbegreppet: Lars Vilks kanske mest kända verk Nimis; hans karikatyr av profeten
Muhammed som rondellhund; Anna Odells elevarbete Okänd, kvinna 2009-349701 som
visades på Kalmar Konstmuseum; samt filmen Territorial Pissing som visades på en
konstmässa i Stockholm. Det kan diskuteras vilken grad av konstnärlig kvalitet dessa
verk uppfyller. Dock är det inte syftet med denna typ av konst. Istället är det hela
diskussionen kring verken samt verken i sig som är konsten. Denna typ av konst kallas
ofta samtidskonst. Att du som läsare nu tänker på rondellhunden och kanske känner det
ena eller det andra av vad det ledde till, är en del av konstverket i sig. En tanke som kan
vara svår att förlika sig med är vare sig man vill eller inte så är vi alla som reagerar på
konstverket en del av det, vilket kan bli än mer frustrerande om man är negativt inställd
till det. Det som förenar samtidskonsten kan sägas vara att utmana konventionerna och
att alla är en del av konstverket, även de som inte uppskattar konsten eller håller med
om den institutionella konstteorins premisser. Eftersom konstvärlden säger att det är
konst, är det alltså konst (Vilks, 2011). En diffus tanke.
2
”Bakom varje politisk prioritering finns en värdering. Vår gemensamma värdering
är att kultur är något som ska nå fler människor i hela landet – de som bor i våra
storstäder och de som bor på landsbygden. Vår gemensamma kulturpolitik ska
öppna upp generösa utrymmen för kreativitet och skapande.”
Så skriver Alice Bah Kuhnke och Gunilla Carlsson i DN 9:e april 2015 (Bah Kuhnke &
Carlsson, 2015). Regeringens kulturpolitiska proposition från 2009 säger bland annat
om kulturpolitikens mål att: ”De föreslagna kulturpolitiska målen ska utgöra
fundamentet för en långsiktig kulturpolitik som stöder konstnärlig förnyelse och
kulturell mångfald, främjar ett levande kulturarv samt bidrar till allas möjlighet till
delaktighet i kulturlivet.” (Regeringens proposition s. 1, 2009/10:3).
Det finns flera idéer om konsten, och särskilt samtidskonsten, som kan göra det svårt att
greppa vad den innebär. ”Jag ska erkänna direkt att som reporter // … // har det inte
varit lätt att berätta om konsten på Kalmar konstmuseum de senaste åren. Och rent
privat så är jag i princip den enda på min arbetsplats som brukar gå till Kalmar
konstmuseum på fritiden. Jag gissar att det ser likadant ut där du jobbar. // … // Jag
gissar att det säkert inte är någon som har varit på Kalmar konstmuseum över huvud
taget av din kollegor, eller hur?” (Norberg, 2015b). Så säger P4 Kalmars kulturreporter
Erika Norberg om Kalmar konstmuseum.
1.1 Problematisk vernissage
För att illustrera vårt problemområde använder vi det inledande stycket från Lars Vilks
(2011). Det finns ett flertal meningar i det inledande stycket som är intressanta att
notera. Exempelvis ” Självfallet är det inte alls ovanligt att konstvärldens
representanter hyser uppfattningar om en avgörande extern faktor som skulle skänka
konsten dess identitet och substantiella kvalitet.” (Vilks, 2011, s 11). Konstvärlden
består alltså av ett antal representanter. Det finns enligt vissa representanter en
avgörande extern faktor som påverkar konstvärlden. Den sista meningen i stycket;
”Konstvärlden utför handlingar; väljer, bekräftar, marginaliserar och utesluter. Den
hyser konstuppfattningar som också färgas av politiska ideologier.” (Vilks, 2011, s 11).
Varför utför konstvärlden en del av de handlingar den väljer att utföra? Hur väljer den
mellan olika handlingsalternativ? Vilka idéer ligger till grund för handlandet? På vilket
sätt påverkar politiken kulturvärlden? Vi börjar med att titta på hur problemområdet
tidigare har studerats.
3
I en studie av Roberta M. Snow och Evan Leach under namnet The Institutionalization
of the Aesthetic: Systematic Contradiction in the Organization of Creativity (1996)
driver de tesen att kulturorganisationer inom s.k. fine arts i allt högre utsträckning
efterliknar varandra, s.k. isomorfism, för att möta de olika krav som ställs på
organisationen. Författarna ger sedan förslag på andra former av organisering för
kulturorganisationer. Snow & Leach (1996) identifierar i grund tre anledningar till
härmande beteende och byråkratisering de menar finns hos kulturorganisationer; 1)
Dessa organisationer är beroende av deras publik och allmänheten. För ett konstmuseum
innebär det att den konst de väljer att visa måste vara av sådan form att publiken och
allmänheten finner ett intresse att se den. Vad som påverkar här är demografi och
estetiska preferenser hos publiken. 2) Dessa organisationer är beroende av offentlig
finansiering eller donationer. Stora förändringar i anslag m.m. kan ha enorma
konsekvenser för verksamheten. 3) Konkurrens från andra former av fritidssysslor
påverkar kulturorganisationerna, exempelvis varför någon väljer att gå på bio när denne
istället kan gå på museum. Vi kan alltså se hur kulturorganisationer söker tackla
problem som uppstår av externa faktorer. Snow och Leach (1996) studie söker ge svar
på varför kulturorganisationer organiserar sig på det sätt de gör utifrån teorin. Kan det
finnas en annan förklaring och i sådant fall, går det att undersöka empiriskt? För att
citera Johan Asplund:
”För att förstå ett socialt beteende måste man, sålunda, ha vetskap om vilka regler
det är som styr detta beteende.”
– Johan Asplund, s. 81, 2006
Nyinstitutionell teori menar att enskilda organisationers agerande inte kan besvaras med
ett påstående om rationellt handlande. Istället finns det institutionella idéer som
påverkar organisationer inom ett fält att utföra vissa handlingar (Johansson, 2010).
Alltså vilka idéer eller regler som styr ett visst beteende. En institution definieras som
en medveten eller omedveten tanke eller handlingsmönster, vilka vinner mark
allteftersom de legitimeras (Scott, 2008). Vi menar att det blir intressant att undersöka
om vi kan identifiera olika institutionella idéer i en kulturorganisation. Med
utgångspunkt i den nyinstitutionella organisationsteorin ämnar vi med denna uppsats
föra dessa frågor vidare till medarbetaren och studera hur olika institutionella idéer
påverkar medarbetarna inom en kulturorganisation. Vi har nu ett problemområde, en
viss förförståelse för området och en teoretisk utgångspunkt med vilken vi undersöker
4
problemet. Låt oss återvända till organisationen vi vill undersöka från ett teoretiskt
perspektiv.
För att studera konstvärldens handlande, vad det beror på och hur den påverkar
medarbetaren empiriskt bör vi identifiera en aktör inom konstvärlden för att smalna och
göra studien hanterbar. Inom den institutionella konstteorin beskrivs hur konstvärldens
inre aktörer eller representanter kan delas in i olika kategorier, varav en av dem kallas
presentatörerna (Dickie 1974, som refererad i Vilks 2011). Vilks tolkar det som att
museifolk och gallerister räknas in i denna kategori (Vilks, 2011). Kalmar
konstmuseum faller då in som aktör inom konstvärlden under kategorin presentatör.
Dessutom är det ett museum som i dagsläget är profilerat som ett samtidskonstmuseum.
Museet har tidigare bjudit in både Lars Vilks som Anna Odell. Under första kvartalet av
2015 avsattes Kalmar Konstmuseum museichef av en oenig styrelse med motiveringen
att rådande ledarskap inte var tillräckligt ”// … för att driva museet ytterligare ett steg
framåt” (Krook, refererad i Lindkvist, 2015). Detta ledde till ett upprop från cirka 50
framstående svenska konstnärer där man krävde av styrelsen att återinsätta museichefen
(Sarnecki, 2015). En stor del av de kritiska konstnärerna som skrev på uppropet var
rädda för att bytet av museichefen skulle innebära att konstmuseets tradition att visa
snäv och marginell samtidskonst skulle få gå åt sidan till förmån för konst riktad mot en
bredare allmänhet. ”// … för att museet ska ta nästa steg behövs en person med en
annan attityd till sin yrkesroll, till museets roll i samhället och till sin publik.” (Krook,
refererad i Lindkvist, 2015) säger Monica Krook, dåvarande ordförande för Kalmar
Konstförening, vilken ansvarar för driften av Kalmar konstmuseum. Vidare har en
kartläggning av Kalmar Konstförenings medlemsantal genomförts av P4 Kalmar. Från
en toppnivå på 4 285 medlemmar år 2000 till en nivå på 869 medlemmar år 2013. Antal
besökare var som högst då det nya museet öppnades år 2008 med ca 38 000 besök för
att år 2013 vara nere på en nivå på ca 15 400 besökare. År 2014 ökade antalet besök
något till 16 555 (Norberg, 2015a).
Organisationer i olika sektorer kan ofta bedömas utifrån sifferkriterium som exempelvis
vinstmarginal för en detaljhandel, avkastning på kapital i finanssektorn eller
besöksstatistik i kulturorganisationer. Det framstår som att organisationers handlande
och agerande endast grundar sig i att uppfylla dessa krav. Detta ger, enligt vår mening,
en ofullständig och ofta orättvis bild av organisationen som helhet. Istället för att stirra
oss blinda på besöksstatistik, medlemsantal och chefsbyten blir vi nyfikna på om det
förekommer andra bedömningsgrunder utifrån som påverkar en organisations
5
handlande, och hur de i sådant fall påverkar Kalmar Konstmuseums medarbetare. Detta
leder oss till vår forskningsfråga.
1.2 Forskningsfrågor
Vilka institutionella idéer kan vi finna som påverkar Kalmar Konstmuseums
medarbetare?
På vilket sätt påverkas medarbetare inom en kulturorganisation i det dagliga arbetet av
olika institutionella idéer?
1.3 Studiens syfte
Studien syftar främst till att öka förståelsen för medarbetares påverkan av institutionella
idéer. Studien syftar även till att, genom förståelse, söka sätta dessa idéer i perspektiv
hos medarbetarna och därmed söka öka deras möjlighet att emancipera sig från idéernas
påverkan.
6
7
2 Teoretisk referensram
Med institutionell idé menar vi ett handlingsmönster eller tankegods, som styr en aktörs
agerande på ett medvetet eller omedvetet plan. Det är en tolkning av den institutionella
teorin för att försöka förklara varför vissa handlingar utförs. Vår teoretiska referensram
inleds med Nyinstitutionell teori som är en övergripande genomgång av teorin som
förklarad av Meyer och Rowan (1977) samt Roine Johansson (2010). Vi vill med den
genomgången klargöra hur institutioner sprids och får fäste, institutionaliseras, hos
organisationer inom olika organisatoriska fält. Vi fortsätter med Institutioner där en
genomgång av Richard Scotts (2008) definition av vad en institution är och vad den
består av ges. Det följs av en genomgång av begreppet Legitimitet där vi definierar
legitimitetsbegreppet enligt Scott (2008) som är centralt för förståelsen av
nyinstitutionell teori. Därefter fortsätter vi vår teorigenomgång med avsnittet
Institutionalisering enligt Scott (2008) och Selznick (1957, refererad i Scott, 2008), där
förklaring ges hur institutioner införlivas i människors och således i organisationers
medvetna och omedvetna. Genom detta upplägg ämnar vi underlätta för läsaren att
förstå innebörden av institutioner och hur spridning av dessa sker och hur och varför de
får fäste i olika organisationer. Vi avslutar teorikapitlet med avsnittet Användning av
teorin, som är en förklaring av vår användning av vårt begrepp instiutionell idé och
övrig teori i analysen av vårt datamaterial.
2.1 Nyinstitutionell teori
Det som i grunden skiljer det vi kallar de traditionella organisationsteorierna,
definierade av bla Fayol, Mayo, Taylor och Weber, från institutionell och
nyinstitutionell teori är att de traditionella teorierna alla har utgångspunkten att
organisationer går att styra (Grey, 2009). Målet för organisationer är en så hög grad av
effektivitet som möjligt. Meyer och Rowan (1977) hävdar å andra sidan att
organisationers faktiska strävan inte så mycket handlar om effektivitet som det handlar
om en önskan att uppnå legitimitet. Genom att öka sin legitimitet kan organisationen
öka sina chanser till överlevnad (Johansson, 2010). De grundar sina argument i
observationer att organisationer inom ett fält liknar varandra i stor utsträckning. Vad det
beror på är att det finns formella och informella regler för en organisation att förhålla
sig till; dessa kallas institutionella krav. Det kan vara lagar, opinioner eller endast regler
som helt enkelt tas för givna (Johansson, 2010). Samtidigt finns det tekniska krav, d.v.s.
8
krav på att det vardagliga arbetet utförs på ett rationellt och effektivt sätt. För att
samordna dessa upprättas en formell struktur. Eftersom den formella strukturen
härstammar från institutionella och tekniska krav som ställs på alla organisationer inom
ett fält ser den formella strukturen likadan ut. Med den formella strukturen behöver
arbetets effektivitet inte utvärderas. Endast det faktum att det finns en formell struktur,
som överensstämmer med de krav som ställs, är tillräckligt för att organisationen skall
uppnå legitimitet. Detta kallar Meyer och Rowan (1977) för den rationaliserade myten.
Alltså att organisationer inte alltid agerar rationellt utan istället agerar för att uppnå
legitimitet (Meyer & Rowan 1977). De institutionella kraven kan dessutom stå i konflikt
med de tekniska kraven, och här blir det mer komplext. Organisationen kan utåt
organisera sig på ett sådant sätt att den formella strukturen upprätthåller sin legitimitet,
d.v.s. de formella kraven ger ett sken av att vara, eller är, korrekta, men där de tekniska
kraven får överhand i det vardagliga arbetet. Detta fenomen kallas särkoppling. Vad
mer är antas det bland annat av Roine Johansson (2010) och Richard Scott (som
refererad i Johansson, 2010) i en tolkning av Meyer och Rowans (1977) text att det
finns olika typer av institutionella krav, och att organisationen kan välja mellan dessa.
I fallet med Kalmar Konstmuseum blir den här diskussionen relevant eftersom den
typen av verksamhet de bedriver är svår att mäta i termer av effektivitet. Vi ämnar heller
inte att applicera någon form av effektivitetsmått på Kalmar Konstmuseum, utan
försöker förklara varför vissa idéer får fäste inom den typen av organisation och
använder således legitimitetsbegreppet som anledning bakom de befästa idéerna inom
organisationen.
2.2 Institutioner
Johansson (2010) förklarar allmänt institutioner som etablerade, icke-ifrågasatta,
procedurer eller strukturer vilka styr beteenden, medvetet som omedvetet, hos de
aktörer vilka omfattas av institutionen. En institution bygger således på regler,
informella som formella, vilka aktörerna är mer eller mindre medvetna om, vilket i sin
tur leder till att institutionens förmåga att påverka aktörerna vilar på medvetenheten
kring dem (Johansson, 2010). Denna förklaring är dock alldeles för generell för att
användas som analysverktyg varför vi väljer att utveckla diskussionen kring begreppet
med hjälp av Richard Scotts (2008) definition av institutioner.
9
Richard Scott (2008) definierar begreppet institution som; ”Institutions are comprised
of regulative, normative and cultural-cognitive elements that, together with associated
activities and resources, provide stability and meaning to social life”(Scott, 2008, 48).
Här ses institutioner som mångfacetterade och hållbara sociala strukturer vilka uppgörs
av materiella tillgångar, sociala aktiviteter och symboler. Dessa sociala strukturer är
relativt obenägna för förändring, eftersom de upprätthålls och reproduceras av de
personer som kommer i kontakt med dem. Institutioner ges då möjlighet till att införa
begräsningar i beteenden genom legala, moraliska och kulturella gränser vilka skiljer
legitima aktiviteter från illegitima (Scott, 2008).
Vad som går att urskilja i Scotts (2008) definition är tre pelare som utgör en institution;
regulativa, normativa och kultur-kognitiva. Dels skapar dessa pelare institutioner och
dels stödjer de dem. De formar ett kontinuum som svävar från det medvetna till det
omedvetna, från det lagligt reglerade till det förgivettagna (Hoffman, 1997, refererad i
Scott, 2008):
Basis of compliance
Regulative
Normative
Cultural-cognitive
Expedience
Social obligation
Taken-for-grantedness
Shared understanding
Basis of order
Regulative rules
Binding expectations
Constitutive scheme
Mechanisms
Coercive
Normative
Mimetic
Logic
Instrumentality
Appropriateness
Orthodoxy
Indicators
Rules
Certification
Common beliefs
Laws
Accreditation
Shared logics of action
Sanctions
Isomorphism
Affect
Fear Guilt / Innocence
Shame / Honor
Certainty / Confusion
Basis of legitimacy
Legally sanctioned
Morally governed
Comprehensible
Recognizable
Culturally supported
Källa: Scott, 2008, 51
10
Den regulativa pelaren (Scott, 2008) utgörs av regulativa processer och aktiviteter,
exempelvis skapande av regler, övervakning, uppföljning och sanktioner. De regulativa
processerna kan verka genom informella mekanismer, exempelvis utfrysning, men även
genom formaliserade kanaler, exempelvis rättsväsende. Sanktioner, ändamålsenlighet
och makt utgör huvuddelen av den regulativa pelaren, dessa delar är dock dämpade
genom förekomsten av regler, formella som informella (Scott, 2008). Ur ett ekonomiskt
perspektiv menar Scott (2008) att den regulativa pelaren spelar den tydligaste rollen, där
ekonomiforskare lägger störst vikt vid den. North (1990, refererad i Scott, 2008) menar
att det viktigaste uppdraget för institutioner enligt det ekonomiska synsättet är att
hantera kostnader för fastslagning av överträdelser och bestraffning. Statlig finansiering
av verksamheter, subventioner och liknande, med tydlig förankring i mål- och
kravdokument, är exempel på hur den regulativa pelaren gör sig synlig (Scott, 2008).
De önskvärda beteenden inom organisationer förstärks således genom att säkerställa att
vissa krav uppfylls genom finansieringen.
Den normativa pelaren fäster vikt vid normaliserade krav vilka medför en
föreskrivande, utvärderande och obligatorisk dimension i den sociala sfären. Denna
sociala sfär består dels av normer och dels av värderingar (Scott, 2008). Normer syftar
till hur vissa aktiviteter ska genomföras, dessa befäster legitimiteten i de medel som
uppfyller de önskade målen. Värderingar kan sägas vara uppfattningar av hur det
föredragna och eftersträvansvärda, kombinerat med en befäst standard, jämförs med och
utvärderas enligt existerande beteenden och strukturer. Kombinationen av normer och
värderingar utgör ett normativt system som dels befäster mål som är värda att
eftersträva och dels tydliggör hur dessa ska uppfyllas (Scott, 2008). Dessa normativa
system kan både möjliggöra och begränsa ett visst socialt beteende, de medför
rättigheter för de som verkar inom de sociala systemen, samtidigt som ansvar och
plikter är en produkt av de systemen. Den normativa pelaren kan sägas agera som en
stabiliserande kraft i den sociala sfären vilken för in normer i de som är del av den
(Scott, 2008).
Den kultur-kognitiva pelaren är den sista, och den mest diffuse, av de tre. Scott (2008)
definierar den kultur-kognitiva pelaren som:”...the shared conceptions that constitute
the nature of social reality and the frames through which meaning is made.”. Fokus
fästs vid den kognitiva dimensionen av mänskligheten; en medlande kraft mellan extern
stimuli och den individuella reaktionen på stimuli är således en samling internaliserade
symboler vilka representerar omvärlden (Scott, 2008). Scotts användande av det kultur-
11
kognitiva begreppet syftar till att den interna tolkningen en individ gör är format av
externa kulturella ramverk. Alltså påverkar kultur-kognitiva institutioner människor på
ett nästan omedvetet plan: ”...compliance occurs in many circumstances because other
types of behavior are inconceivable; routines are followed because they are taken for
granted as ’the way we do these things’” (Scott, 2008, 58). Den kultur-kognitiva synen
på institutioner bygger således på en socialt medlad konstruktion av ett gemensamt
meningsramverk (Scott, 2008).
Scott (2008) menar att samtliga pelare både gemensamt och individuellt utgör grunden
för legitimitet inför andra. Pelarna kan därför sammanfattas enligt följande: Den
regulativa pelaren bygger på anpassning efter regler där legitimitet uppnås av de
organisationer som verkar enligt de lagregler som finns; Den normativa pelaren förlitar
sig mer på en djupare moral vid strävan efter legitimitet, de normativa faktorerna blir
alltså mer internaliserade inom organisationen än de regulativa dito och kan leda till
både interna och externa belöningar vid uppfyllande; Den kultur-kognitiva pelarens
grund för legitimitet vilar på uppfattningen av att man följer ett gemensamt fastställt
handlingsmönster vid givna situationer. Genom att följa det ortodoxa handlingsmönstret
när man förhåller sig till en situation uppnår man legitimitet eftersom man är kognitivt
konsekvent (Scott, 2008).
Användandet av Scotts (2008) definition av institutioner möjliggör djupgående analyser
av de idéer som påverkar och till viss del styr medarbetarna inom Kalmar
Konstmuseum. Det är denna definition vi använder när vi säger institutionella idéer.
Genom att använda en relativ bred definition, men samtidigt förklara dess beståndsdelar
ingående ges vi möjlighet till djupare förståelse för dels hur olika idéer uppstår samt vad
de består av. Vi använder denna teori för att styrka vår identifiering och kategorisering
av institutioner vi finner på Kalmar konstmuseum.
2.3 Legitimitet
Centralt för diskussioner kring institutioner och institutionell teori är begreppet
legitimitet. Definitionen vi använder oss av lyder: ”Legitimacy is a generalized
perception or assumption that the actions of an entitety are desirable, proper, or
appropriate within some socially constructed system of norms, values, beliefs, and
definitions.” (Suchman, 1995b, refererad i Scott, 2008, 59). Alltså innebär legitimitet att
upplevelsen av handlingar utförda av en aktör inom ett socialt system ska vara
12
önskvärda, ändamålsenliga eller korrekta. Det sociala systemet som åsyftas är
institutionella ramverk (Scott, 2008). Ur ett institutionellt perspektiv är legitimitet,
snarare än en artikel som är möjlig att inneha, ett tillstånd av överensstämmelse med
lagar och regler, normer eller i enlighet med kultur-kognitiva ramverk. Vad eller vem
som avgör huruvida en aktör eller organisation är legitim är situationsbaserat (Scott,
2008). I Kalmar Konstmuseums fall finns det ett antal organisationer och instanser som
kan avgöra dess legitimitet; Statens Kulturråd, Regionförbundet Kalmar, Kalmar
Kommun, Nybro Kommun, Kalmar Konstförening för att nämna några. Vi kommer i
studien delvis notera tre av dem, Statens Kulturråd, Regionförbundet Kalmar samt
Kalmar Konstförening, som intressanta. I situationer där det finns flera intressegrupper
blir legitimeringen problematisk: organisationen och dess medarbetare kan ställas inför
motstridiga externa krav och önskemål vilket kan leda till handlingsförlamning inför
beslut och händelser eftersom den enes krav eller önskemål kan stå i konflikt med en
annans (Scott, 2008). Scotts (2008) ovanstående pelare har varsin, men med varandra
delvis relaterade, grunder till legitimitet; Den kultur-kognitiva bygger på att man följer
en fastställd referensram, en gemensamt fastställd definition eller roll inför en given
situation. För att uppnå legitimitet krävs det att man är konsekvent och hanterar
situationen enligt ett förgivettaget handlingsmönster; Den normativa källan till
legitimitet bygger på en moralisk grund, vilken lätt internaliseras hos aktören; Den
regulativa grunden för legitimitet härstammar från förmåga att följa lagar och regler, en
legitim organisation är således en som följer uppställda regler och riktlinjer. Dessa tre
grunder för legitimitet kan stå i konflikt med varandra (Scott, 2008). Ett tydligt exempel
på regulativa och normativa motstridigheter är en visselblåsare som påkallar
missförhållanden eller olagliga aktiviteter inom den egna organisation, fastän denne
omfattas av kontraktsbunden tystnadsplikt agerar visselblåsaren enligt en upplevd
viktigare norm.
Centralt för oss i användningen av denna teori är en förklaring till de handlingar och de
värderingar medarbetarna på konstmuseet har. Teorin kan ge en annan förklaring till
handlingar och värderingar än den som respondenterna upplever att de själva har. Inte
sagt att de inte kan stämma överens med varandra, men diverse handlingar och
värderingar kan stötta sig mot dessa legitimitetsgrunder.
13
2.4 Institutionalisering
Eftersom vårt studieområde är hur olika idéer påverkar medarbetare inom en
kulturorganisation behövs en förklaring till hur det sker. Den förklaringen får vi av
institutionalisering. Meyer & Rowan (1977) definierar begreppet institutionalisering
som: ”Institutionalization involves the processes by which social processes, obligations,
or actualitites come to take on a rulelike status in social thought and action.” (Meyer &
Rowan, 1977, 341). Här ses alltså institutionalisering som en process snarare än som en
uppsättning eller samling av sociala arrangemang (Zucker, 1997 refererad i Scott,
2008). Processen leder till att exempelvis en idé anammas av medlemmarna i en
organisation och inkorporeras i verksamheten vilket, enligt Meyer & Rowan (1977),
sker för att uppnå en högre grad av legitimitet.
Scott (2008) uppmärksammar tre anledningar till institutionalisering; ökande
återkoppling, ökande åtaganden och ökande objektifiering. Dessa är i olika grad
kopplade till de ovanstående tre pelarna där återkoppling är relaterat till den regulativa,
åtaganden till den normativa och objektifiering till den kultur-kognitiva. Med ökande
återkoppling avses feedback som ges i samband med exempelvis finansiering av en viss
aktivitet eller användandet av incitament vid utförande av aktiviteter (Scott, 2008).
Ökande åtaganden innebär att institutionaliseringsprocessen härleds till att normer,
värderingar, strukturer och procedurer påverkar människan. Selznick (1957, refererad i
Scott, 2008) menar att institutionaliseringsprocessen enligt det här synsättet är att
införliva något med värde bortom de tekniska krav som ställs på ens åtagande. Selznick
(1992, refererad i Scott, 2008) menar vidare att institutionalisering innebär uppkomsten
av, i en i övrigt löst organiserad, eller snäv teknisk aktivitet, ett stabilt och ordnat
socialt mönster vilket grundar sig i skapandet av åtaganden. Den avgörande skillnaden
mellan institutionalisering genom ökande återkoppling och ökande åtaganden är att den
senare bygger på en identitetsdiskussion där frågor som ”Vilka är vi?” samt ”Vilket är
det mest föredragna beteendet för oss i den här situationen?” förekommer istället för
formella regler (Scott, 2008, 125). Vilket än mer tydliggör de värderingar som läggs på
de aktiviteter man utför inom organisationen. Objektifiering syftar till, enligt Berger &
Luckman (1967, refererad i Scott, 2008), den process där en aktör ställs inför de socialt
producerade värden som existerar som en fakticitet utanför aktören själv, alltså villkor
aktören är underkastad utan direkt kontroll. Överförbarheten av dessa villkor är centralt
för detta synsätt eftersom de aktörer som utsätts för villkoren, utan att ha varit med om
14
att konstruera dem, ser dem som förgivettagna snarare än villkor som endast
förekommer inom den egna organisationen.
För att institutionalisering överhuvudtaget kan ske krävs det att olika aktörer är villiga
att anamma en idé eller handling som sedan sprids vidare till andra aktörer, vilka inte
sällan modifierar den. Denna process benämns översättning och sker mer eller mindre
medvetet (Fernler, 1996, refererad i Johansson, 2010, 146).
2.5 Användning av teori
För att förstå användandet av teorin i resultat och analyskapitlet menar vi att det först
krävs en förståelse för teorin. Vi menar att vi först måste bena ut begreppen innan vi kan
använda dem. Detta kokas sedan ner i Scotts (2008) tre pelare vilken är den modell vi
använt oss av i analysen. I analysen används främst de tre pelarna för att dels styrka vår
identifiering av institutionerna vi identifierat. Dels för att se om de kan användas för att
förstå den påverkan institutionerna har på medarbetarna. Vi utgår från Scotts (2008)
trepelarmodell och använder den första raden i modellen; Basis of compliance, eller
efterlevandegrunder [förf. övers.] för att styrka vår identifiering av institutioner. Vi
tittar sedan på den nedersta raden; Basis of legitimacy, eller legitimitetsgrunder för att
söka förklara och tolka varför våra respondenter handlar som de gör, samt vilken
påverkan de har på dem. Vidare gör vi en del djupdykningar från den andra raderna i
kolumnerna från Scotts (2008) modell för djupare analys. Syftet med denna referensram
är således dels att illustrera begreppet institutionell idé och dels att söka förstå vårt
insamlade datamaterial snarare än att försöka matcha teori och empiri. Begreppet
institutionell idé är avsett att förklara hur vi väljer att använda den institutionella
teoribildningen. En institutionell idé är en institutionaliserad tanke, logik eller kraft,
men med en annorlunda värdeladdning. Istället för att kalla de institutioner som
påverkar medarbetarna på Kalmar Konstmuseum för krafter eller krav väljer vi det
något mjukare ordet idé.
15
3 Metod
3.1 Metodologi
När det kommer till att studera organisationer och vad som händer med människorna i
dem; hur de arbetar, varför de arbetar just där, hur de uppfattar sitt arbete, vad arbetet
fyller för syfte för individen osv har vi som utgångspunkt individens handlingar och
uppfattningar om verkligheten. Det ter sig därför naturligt att, för att söka svar på hur
medarbetarna i vår studie påverkas i sitt arbete, studera området med en kvalitativ
metod och med konstruktionistiska ögon (Bryman & Bell, 2003). Johan Asplund (2006)
jämför i sin bok ”Om undran inför samhället” forskningen med detektivromanen. Han
skriver;
”Hjälten i den traditionella detektivromanen löser alltid en gåta eller ett slags
rebus. Detektivromanen är egentligen inte vilken som helst underhållning. En god
detektivroman är, såvitt jag förstår, jämförbar med en typ vetenskapliga upptäckter.
Om vissa vetenskapliga framställningar säger man ibland att de är ‟spännande som
detektivromaner‟. Den likheten är kanske ingen tillfällighet. Vissa vetenskapliga
upptäckter och vissa detektivromaner har mera gemensamt än enbart det att de
verkar spännande”
– Johan Asplund, s. 12, 2006
Rolf Lind ekar även dessa tankar i det att vi letar efter svaren i ledtrådarna varpå vi gör
vår egen tolkning av materialet och söker finna ett logiskt samband i det vi finner (Lind,
2014). Vi gör en tolkning av den liknelsen men med en mosaiktavla istället för en
detektivroman. Eller om man så vill jämför vi oss med konstnärer vars specialitet är
mosaiktavlor istället för att betrakta oss själva som hjältarna i detektivromanerna. Vi
samlar in det råa datamaterialet, som i denna liknelse representeras av de små
obearbetade kakelskärvor som i bearbetad form sedan skall utgöra mosaiktavlan. Vi
lägger dessa kakelskärvor på ett bord framför oss. Teorin fungerar som den fog som
håller ihop skärvorna, samt den preferens av färger på kakelskärvorna vi har. Metoden,
som vi redovisar nedan, är det lim med vilket vi fäster våra kakelskärvor. I enlighet med
den induktiva ansatsen är det empirin som styr vår studie där fokus ligger på ny
teoribildning snarare än att bekräfta redan existerande teorier. Empirin är alltså
teorigenererande (Gustavsson, 2004). Vi har dock en viss teoretisk förförståelse som
utgångspunkt. Denna finns oftast som alltid, mer eller mindre där och fokuserar studien.
16
Vi menar att det inte är så enkelt att induktiva studier endast utgår från empirin utan
någon förankring i teorin. Snarare har den induktiva ansatsen en tendens att generera
resultat från verkligheten (Bryman & Bell, 2003). Detsamma gäller vår studie. En viss
teoretisk förförståelse finns, men fokus ligger på teorigenereringen från verkligheten. Vi
vet med andra ord vilka färger vi vill ha på våra kakelskärvor, men det är upp till datan
vi samlar in från verkligheten som i slutändan bestämmer hur tavlan ser ut, vilka färger
som faktiskt används. Den teoretiska referensramen är i inledningsskedet, som läsaren
redan noterat, relativt bred då vi utgår från en överskådlig bild av institutionell och
nyinstitutionell teori. Vi redovisar sedan resultatet av våra tolkningar, d.v.s. ramen av
vår mosaiktavla, i mindre beståndsdelar som befästs av den metod, d.v.s. det lim, vi
valt. Sedan argumenterar vi för att den tolkning vi gjort är hållbar för att övertyga
läsaren, som motsvarar den publik som skall avgöra tavlans kvalitet, att vår tolkning är
riktig. Vårt forskningsresultat är det tillfälle när vi tar ett steg tillbaka och observerar
tavlan från ett avstånd. Detta kapitel är till för er som observatör att förstå vad det verk
vi skapat skall betyda, samt hur det kan tolkas. Det är upp till oss författare att skapa
verket utifrån vår tolkning och egna teoribildning och det är upp till läsaren att sedan
avgöra verkets kvalitet. Likt Lars Vilks tolkning av att konst är vad konstvärlden säger
är konst, så legitimeras denna studie av våra jämlikar i forskarvärlden. Likt
samtidskonsten är det upp till läsaren att avgöra kvaliteten.
3.2 Metod
Vi använder Kalmar konstmuseum i denna fallstudie för att samla in data som sedan
tolkas (Gustavsson, 2004). Analysnivån ligger på gruppnivå då det är påverkan på
medarbetarna som grupp som studeras, snarare än enskilda individer. Idén föddes i en
diskussion grundat i nyfikenhet på vad som händer när man för företagsekonomi och
konst samman. Att med organisationsteoretiska ögon undersöka en sektor som vi menar
inte alltför ofta analyseras i samma utsträckning som organisationer inom det
traditionella näringslivet. Dock skall sägas att det finns en tradition inom vårt lärosäte
att studera just området företagsekonomi och kultur. Vår studie behandlar hur
institutionella idéer påverkar medarbetare i en kulturorganisation. För att förstå detta
empiriskt måste vi undersöka en av dessa organisationer. Studien är en fallstudie där vi
endast studerar Kalmar konstmuseum. Datan består av primärdata från
semistrukturerade kvalitativa intervjuer samt dokumentstudier.
17
3.3 Datainsamling
3.3.1 Intervjuer
Djupgående intervjuer har genomförts med en semistrukturerad, gränsande till
ostrukturerad teknik. Vi kan även kalla dessa informell forskningsintervju där
intervjuobjektet inte alltid är medveten om varför eller i vilket syfte en del frågor ställs
(Krag Jacobsen, 1993) Det finns fyra syften med det att ha djupgående intervjuer och att
använda den teknik vi valt; 1) det håller diskussionspunkterna breda, 2) det har gett oss
möjlighet till en djupare tolkning av datan 3) det har även gett oss möjlighet att i vissa
fall fokusera respondenternas uppmärksamhet för att se hur de resonerar kring/upplever
det valda forskningsområdet 4) det har hållit intervjuerna på en praktisk nivå snarare än
teoretisk. Krag Jacobsen (1993) menar att ju mer utrymme respondenten får att sväva ut
i sina svar, desto mer tolkningsutrymme får intervjuaren vid sammanställandet av
intervjuerna senare. Å andra sidan ställer en friare intervju högre krav på intervjuaren
vid tolkningsarbetet (Krag Jacobsen, 1993). Vår teoretiska tolkning av respondenternas
svar har kommit först efter att intervjun genomförts, snarare än att vår teoretiska
förförståelse fått styra frågorna. Alltså har arbetsgången gått från praktik till teori.
Datainsamlingen har hållits bred medan vi i vår tolkning istället sökt gå på djupet.
Djupet kan sedan vidgas likt en kon. Intervjuerna spelades in och transkriberades och
datan tolkades och analyserades kontinuerligt.
Vi tog på eget bevåg kontakt med museet och frågade hur de ställde sig till vår ambition
genomföra denna studie med konstmuseet som fallorganisation. Därefter sökte vi upp
respondenter med olika yrkesbefattningar för att ge studien bredd och för att ge oss en
bild av hur de olika avdelningarna påverkades. Vi intervjuade fem museianställda från
yrkeskategorierna konst- och museipedagog, museichef, konstkonsulent, konsthistoriker
och utställningsproducent. Intervjuerna tog mellan 45-80 minuter vardera att genomföra
och genomfördes på plats på Kalmar Konstmuseum. Två av intervjuerna genomfördes
sittandes bakom museets receptionsdisk där en viss utsatthet förekom och intervjuerna
avbröts stundtals av utomstående. Vid två av intervjuerna fanns det möjlighet att sitta
relativt ostört i museets bibliotek. Den sista intervjun genomfördes i personalens
fikarum där mindre avbrott också förekom. Trots externa störningsmoment var
stämningen god under samtliga intervjuer och respondenterna upplevades som
avslappnade inför att dela med sig av sina tankar och idéer. Intervjuerna skedde genom
diskussion kring olika teman, exempelvis kulturens roll i samhället och Kalmar
18
Konstmuseums syfte. Vi inledde intervjuerna med att beskriva vilka vi är samt vårt
syfte med studien. Vi bad alltid om lov att banda intervjuerna, samt togs frågan om
anonymitet upp, vilket diskuteras under rubriken Anonymitetsproblematiken. Därefter
fick respondenterna berätta om sig själva, deras bakgrund, ambitioner och deras roll på
museet. Respondenterna fick relativt fritt reflektera över sitt arbete varpå följdfrågor
ställdes baserat på vad de berättade om. Varje intervju är på något vis unik i det att
respektive respondent gick in på olika områden. Samtidigt var det många som
upprepade samma form av problematik eller områden som de andra respondenterna. På
så sätt blev även en del av våra följdfrågor liknande de som ställdes under tidigare
intervjuer.
Samtliga intervjuer genomfördes under en och samma vecka varav somliga hölls under
samma dag. Arbetet med att transkribera dem skedde löpande så fort intervjun var
genomförd. Det gav oss snabb access till det råa datamaterialet.
3.3.2 Dokumentstudier
Även dokumentstudier, elektroniska eller fysiska, har genomförts. Detta för att se om
medarbetarna lever upp till vissa mål medan andra har lämnats åt sidan eller prioriteras
ned. Den främsta dokumentstudien har skett i form av genomgång av de kulturpolitiska
propositionerna från Sveriges Riksdag från 1974 och 2009. Vi har läst igenom
propositionerna med fokus på väsentliga områden exempelvis museers roll i den
samhälleliga kulturpolitiken. De påståenden och de mål som identifierats i
propositionerna har sedan bland annat legat till grund för en del av intervjufrågorna.
3.4 Dataproducering, bearbetning, tolkning och analys
Dataproduktionen har skett genom semistrukturerade, på gränsen till ostrukturerade,
intervjuer. Frågorna har utgått från respondenten där de getts möjlighet att berätta om
sitt yrke, vad denne har för arbetsuppgifter osv. De områden vi diskuterat har främst
varit; 1) vad gör respondenten i sitt arbete samt vad är viktigt för respondenten? 2) Vad
är konst för respondenten? 3) vad är det som påverkar det dagliga arbetet? Frågorna har
hållits på en praktisk nivå för att respondenten skall kunna fundera kring det dagliga
arbetet och förmedla sin upplevelse av det. Intervjuerna har sedan transkriberats. Det
har sedan varit vår uppgift att tolka de svar vi fått på en teoretisk nivå och därmed vara
teorigenererande enligt den induktiva metoden (Gustavsson, 2004). När samtliga
intervjuer transkriberats har vi sedan sökt i materialet efter värdeord och fokusområden.
19
Dessa områden har baserats på aktörer och tankar vilka styr och sätter krav på
organisationens medarbetare. Vi har sedan skrivit ned samtliga tankar, aktörer och
områden och sammanställt dem i ett enkelt dokument och kallat dem värdeord. Det
totala antalet sidor av detta material blev ca 6 sidor långt. Ett urval av dessa värdeord
har varit; barn, ungdomar, medlemmar, kulturpolitiska mål, politiker, finansiärer,
anslag, frihet, kontroversiell m.m. Vi har sedan klippt ut samtliga ord i små lappar och
lagt de framför oss på ett kaffebord. Efter det har vi kategoriserat dessa lappar
”underifrån och upp”. Alltså skapade vi underkategorier som sedan tillsammans utgör
en huvudkategori. Huvudkategorierna har därefter blivit våra institutioner. Värdeord
som barn och ungdom hamnade under kategorin ”pedagogik och barn”. Värdeordet
konst hamnade under kategorin ”kulturens syfte”. När barn och ungdom diskuterades
under intervjuerna låg fokus för våra respondenter kring vikten att förmedla konsten till
denna grupp. Det framgick därefter att det är museets uppgift att förmedla förståelse för
samtidskonsten och kultur till allmänheten. Dessa två värdeord; ”barn” och ”ungdom”
som båda går inom kategorin ”pedagogik och barn”, samt värdeordet ”konst” som
hamnar under kategorin ”kulturens syfte”, är därmed relativt lika varandra eftersom
konstmuseets uppgift eller idé är att förmedla konsten till de bägge och därmed
hamnade båda kategorierna under huvudområdet Den bildande institutionen. Vi har
skapat modellen nedan för att illustrera och förtydliga vårt arbetssätt samt hur vi
identifierade en av institutionerna:
Steg 3
Huvudkategori (Institution):
”Den Bildande
Institutionen”
Steg 2
Underkategori:
Pedagogik & Barn
Kulturens roll
Steg 1
Värdeord:
Barn
Ungdom
Konst
Vi har därefter sammanfattat huvudkategorierna och återigen delat upp dem i ytterligare
underkategorier. Det gjordes för en lättare översikt, samt för att söka förklara olika
samband vi funnit i respondenternas resonemang. Huvudkategorin Den Ekonomiska
20
Institutionen har delats upp i två underkategorier varav den ena är Anslag och
finansiering och den andra är Målsättning och uppföljning. Den Bildande Institutionen
har tre underkategorier; Konstmuseets & kulturens roll, Förmedling & folkbildning
samt Barnverksamhet. Exemplet nedan visar det andra steget i vår databearbetning:
Steg 1
Huvudkategori
”Den Ekonomiska
Institutionen”
”Den Bildande
Institutionen”
(Institution):
Steg 2
Underkategori:
Anslag &
finansiering
Målsättning
&
uppföljning
Konstmuseets
& kulturens
roll
Förmedling
&
folkbildning
Barnverksamhet
Vi har sedan testat de två institutionerna mot Scotts (2008) tre pelare (se Teoretisk
referensram) för att se om vi kan styrka vår tolkning av huvudkategorin som en
institution. Denna process går parallellt med vår tolkning av medarbetarnas påverkan.
Analysen har skett genom att tolka de meningar där värdeorden kommit upp med tydligt
fokus på de områden medarbetarna finner viktiga och lägger stor vikt vid. Om en
respondent säger; ”det är viktigt för barn att få ta del av konst, eftersom konsten kan gör
oss till bättre människor. Jag anser därför att det är av yttersta vikt att även barn får ta
del av konsten.” Ordet ”barn” är här ett värdeord och resterande mening om varför det
är viktigt ligger till grund för vår analys om medarbetarnas påverkan. För att
sammanfatta hur vi gått tillväga vill vi återigen använda oss av Johan Asplunds,
sammanfattande och i detta sammanhang, väl passande mening:
”För att förstå ett socialt beteende måste man, sålunda, ha vetskap om vilka regler
det är som styr detta beteende.”
– Johan Asplund, s. 81, 2006
3.4.1 Användning av den teoretiska referensramen
Som vi tidigare konstaterat använder vi vår teoretiska referensram som ett stöd till vår
tolkning av datamaterialet samt som en djupare förklaring av vår tolkning. Den
teoretiska referensramen har alltså inte använts för att matcha teori och empiri utan
snarare till att styrka vår tolkning.
21
3.5 Etiska aspekter, självkritik och kvalitetsuppfyllnad
3.5.1 Anonymitetproblematiken
Ett etiskt dilemma vi ställts inför har varit hur vi hanterar anonymitet. Då museet är
välkänt och antalet anställda relativt få vet de flesta vem som svarar vad, åtminstone
inom personalen när de tar del av studien. Samtidigt är det svårt att skydda exempelvis
museichefen från detta, då det troligtvis blir tydligt när denna svarar. Vi har här varit
tydliga i att anonymitet är en möjlighet för personalen och beslutat att om en respondent
vill vara anonym, får alla vara anonyma. Vi har dock av respondenterna fått godkänt att
använda deras titlar i denna studie.
3.5.2 Turbulens kring studieobjektet
En annan faktor att ha i beaktning är det faktum att museet under tiden för studien har
fått stor uppmärksamhet i lokala och nationella nyheter pga. byten av museichef. Det
hade kunnat påverka vår undersökning i det att personalen kunnat misstolka oss som
grävande journalister i jakt på en skandal. Vi försökte motverka detta genom att tydligt
förklara att vi mer skulle ses som nyfikna studenter/forskare samt att området för vår
studie är ett annat än det som berörts i medier. Dock är det så att tidens turbulens gjort
vår studies relevans mer påtaglig. Vi menar trots det, och har varit tydliga med det
faktum, att studiens område är av intresse även om turbulens inte förekommit under
tiden för studien.
3.5.3 Att påverka respondenten
Vad gäller intervjuförfarandet har vi sett en svårighet i att inte fläcka respondentens svar
med dels ledande frågor, dels genom hur vi själva formulerat frågorna. Alltså att vi
genom att ta upp ett område då gett området större utrymme i respondentens öron när vi
ställer frågan, än det gör i praktiken. Vi menar dock att det råa datamaterialet ej har
fläckats av oss som författare varken vad gäller ledande frågor eller att vi kunnat ge ett
område större utrymme än det ges utrymme i praktiken. Det finns två anledningar till
det; för det första är vi tydliga i intervjuerna när vi råkat ställa ledande frågor. I dessa
fall har vi antingen ej använt de svar vi erhållit i resultatet, samt att vi i de fall vi använt
ledande frågor fått ett motsatt svar. Alltså har respondenten inte hållit med om den
ledande frågan. Dessutom har sådana frågor oftast ställts för att förtydliga
22
respondentens tidigare svar. Vi menar att det är ett led i att söka göra vår data
obefläckad.
3.5.4 (Fel)tolkning
Då studien är en tolkande sådan av människors upplevelser och påverkan finns
självklart risken att feltolkningar kan göras. Det är en risk som alltid finns där inom
kvalitativa och tolkande studier. Med ovan sagt menar vi dock att den medvetenhet vi
förhoppningsvis haft kring de fallgropar som finns gett oss möjlighet att hålla risken för
feltolkning låg.
3.5.5 Kategorisering
När det kommer till kategoriseringen har vi varit selektiva i hur vi kategoriserar. Vi vred
länge på hur kategoriseringen skulle gå till. Vi har till stor del styrts av vad våra
respondenter svarat när vi kategoriserat vår data. Det finns trots det utrymme att
kategorisera annorlunda.
3.5.6 Kritik mot teorival – tolkning
Den sista biten vi vill peka på är valet av teoretisk referensram. Området nyinstitutionell
teori är enormt och risken att missa viktiga delar av teorin är därmed stor. Vi har använt
den nyinstitutionella teorin som en förförståelse utifrån vilken vi bildar egna teorier med
den valda organisationen i fokus. Eriksson (2009) menar att det inom olika
ämnesområden finns verk som är självklara att ha med. Vi har strävat efter att främst
utgå från de tunga verk och teorier som ligger till grund för valt teoriområde. Det kan
alltså vara svårt att dra generella slutsatser från vår studie, precis som det är svårt att dra
generella slutsatser av de flesta fallstudier av kvalitativ karaktär. En annan punkt att
notera är att nyinstitutionalismen inte tittar isolerat på en organisation utan ser flera
organisationer och hur de påverkas av varandra. Det kan därmed tyckas märkligt att vi
studerar en organisation med en teoretisk referensram som betonar att den enskilda
organisationen är ointressant som studieobjekt. Vi menar här att det finns en poäng i att
se hur institutioner som definierade av institutionella tankar och idéer bör påverka den
enskilda organisationen.
Vi hoppas vi med detta avsnitt redovisat de största fallgropar vi identifierat under
studiens gång, samt att denna redogörelse underlättar för läsaren i avgörandet av
sanningshalten och trovärdigheten av vår studie. Att läsaren förstår på vilket sätt vi
23
resonerat i skapandet av denna mosaiktavla och därmed bättre kunna avgöra dess
kvalitet.
24
25
4 Resultatredovisning och analys
I detta avsnitt redovisar vi de resultat vi funnit studien. Kapitlet blandas med
resultatredovisning och analys för en mer lättförståelig, överskådlig och
förhoppningsvis intressantare läsning. Kapitlet är uppdelat i fem huvudavsnitt. Vi börjar
med ett avsnitt som behandlar de kulturpolitiska målen från 2009 och 1974, samt ett
urval av intressenter. Därefter följer ett introducerade avsnitt av våra respondenter på
Kalmar konstmuseum. Efter det följer två avsnitt av de två dominerande institutionella
idéer vi funnit. Vi väljer att kalla de två institutionerna: Den Ekonomiska Institutionen
och Den Bildande Institutionen. Den första är nedbruten i två avsnitt: Anslag och
finansiering samt Måluppsättning och uppföljning. Den andra är uppdelad i tre avsnitt:
Konstmuseets och kulturens roll, Folkbildning och förmedling samt Barnverksamhet. I
dessa avsnitt redovisas respondenternas svar, samt vår tolkning av dem. Respektive
avsnitt sammanfattas och analyseras var för sig utifrån Scotts (2008) tre pelare. Här
analyseras och tolkas även beteendet och påverkan på medarbetarna efter de tre pelarnas
legitimitetsgrunder för att försöka förstå varför de uppstår. Därefter avslutas kapitlet
med avsnittet: Sammanfattande analys av de mindre analysavsnitten. Kapitlet är
strukturerat på så sätt att det går att läsa det första avsnittet, ingressen av
institutionsavsnitten, samt den sammanfattande analysen för att få en överskådlig bild.
Vi rekommenderar även att läsaren återvänder till tidigare teorikapitel och avsnittet i
metodkapitlet; Dataproducering, bearbetning, tolkning och analys för en djupare
förståelse.
4.1 De kulturpolitiska målen och intressenter
Kalmar Konstmuseum och dess medarbetare har, vad vi kan se, tre primära
påtryckningsgrupper som influerar dem; Statens Kulturråd, Regionförbundet Kalmar
och Kalmar Konstförenings medlemmar. Utan att förbise andra källor till institutionella
krafter konstaterar vi dess förekomst och väljer att fokusera på de källor som är mest
centrala i fallet Kalmar Konstmuseum.
Statens Kulturråd verkar i myndighetsform under Kulturdepartementet med syftet att
främja kulturens utveckling och tillgänglighet i enlighet med de kulturpolitiska mål
vilka är fastställda av Sveriges Riksdag. Främjandet sker i huvudsak genom fördelning
och uppföljning av statliga bidrag. De kulturpolitiska målen som ligger till grund för
Kulturrådets verksamhet uppdaterades 2009 i Regeringens proposition 2009/10:3 Tid
26
för kultur, där den senaste propositionen innan dess fastslogs 1996 och den första
kulturpolitiska propositionen fastställdes 1974. För att förstå den proposition som nu
ligger till grund för Kulturrådets verksamhet måste den ses i ljuset av de två tidigare
propositionerna. Proposition 1974/28 betonar bland annat ”De kulturpolitiska insatserna
skall vidare medverka till att ... motverka kommersialismens negativa verkningar på
kulturområdet” (Prop. 1974/28), vilket prop. 2009/10:3 motsätter: ”Det är positivt om
inslaget av icke-offentlig finansiering ökar även i Sverige...”. De aktuella
kulturpolitiska målen sammanfattas i följande citat:
”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med
yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet.
Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets
utveckling.” (Prop. 2009/10:3)
För att möjliggöra ovanstående målsättning ska således kulturpolitiken;

Främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina
skapande förmågor

Främja kvalitet och konstnärlig förnyelse

Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas

Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas

Främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan samt

Särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur
(Prop. 2009/10:3)
Intressant att notera är den bildande delen i första punkten i kulturpropositionen från
2009; Främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina
skapande förmågor” (Prop. 2009/10:3).
De kulturpolitiska målen från 1974 kan sammanfattas med följande:

att medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för
att denna frihet skall kunna utnyttjas,

att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt
mellan människor,
27

att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet,

att främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom
kulturområdet,

att i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter
och behov,

att möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse,

att garantera att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs,

att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språkoch nationsgränserna
(Prop. 1974/28)
Intressant att notera är den tredje punkten i kulturpropositionen från 1974; att motverka
kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet (Prop. 1974/28).
Kalmar Konstförening är en ideell förening som ansvarar för driften av Kalmar
Konstmuseum. Detta tydliggörs i Kalmar Konstförenings stadgar, vilka senast
reviderades 2007: ”Föreningens ändamål är att svara för organisation och förvaltning
av konstmuseet som en resurs för hela länet.” (Kalmar Konstförening, 2015).
Regionförbundet Kalmar är en offentligt finansierad organisation som arbetar med
utvecklings- och tillväxtfrågor i Kalmar län. Deras målsättning är att främja samarbete
mellan olika organisationer framförallt i regionen men även på internationell och
riksnivå. De ansvarar bland annat för kulturutvecklingen i regionen och är den
organisation som finansierar konstkonsulentens verksamhet (RFKL, 2015).
4.2 Presentation av Kalmar konstmuseums medarbetare
Vi inleder detta avsnitt med en kort redovisning av samtliga respondenter, i fallande
ordning efter hur lång tid de har varit verksamma inom organisationen.

Konsthistorikern har varit aktivt verksam på Kalmar Konstmuseum sedan 80-talet.
Konsthistorikern är utbildad arkitekt men har även studerat bland annat konst och
etnologi. De huvudsakliga arbetsuppgifterna på Kalmar Konstmuseum består av
undervisning i form av föreläsningsserier och guidade visningar på museet.
28

Konstkonsulenten har ett regionalt uppdrag som bland annat syftar till att främja
konstutvecklingen i regionen, och är således inte anställd direkt av Kalmar
Konstmuseum utan dennes tjänst finansieras av Regionförbundet Kalmar.
Konstkonsulenten har i över ett decennium varit verksam på Kalmar Konstmuseum
och har en bakgrund inom formdesign, konstvetenskap, och som
utställningsproducent och grafiker.

Konstpedagogen är utbildad konstnär, konstterapeut och konstpedagog.
Konstpedagogen har en bakgrund inom utbildningsväsendet och har även arbetat
med marknadsföring inom det mer traditionella näringslivet. De huvudsakliga
arbetsuppgifterna för konst- och museipedagogen är att leda guidade visningar för
besökare. I konstpedagogens roll ingår att ha ett nära samarbete med olika
utbildningsinstitutioner i regionen, från grundskola till vuxenskola.

Utställningsproducenten är egentligen frilansande formgivare men vikarierar för
ordinarie utställningsproducent. Utställningsproducentens uppgift är att samordna
bland annat all logistik i samband med en utställning, se till att transport av verk
genomförs och ordna logi åt konstnärer inför exempelvis vernissager.

Museichefen har det övergripande ansvaret för verksamheten. Utöver rollen som
arbetsledare och personalchef ska museichefen också vara konstnärlig ledare för
medarbetarna och organisationen i stort. Uppdraget kommer från Kalmar
Konstförenings styrelse. Museichefen är den som bland annat avgör vilka
utställningar som ska visas på museet.
Att notera för läsaren är att den museichef som varit medverkande i vår studie som
respondent inte längre agerar som museichef.
4.3 Den Ekonomiska Institutionen
”De tänker liksom inte på de här synergierna som det ger i större
bemärkelse, som inte går att räkna i pengar.” – Utställningsproducent
Nedan avsnitt behandlar den ekonomisering vi uppmärksammat på Kalmar
konstmuseum. Vi kallar detta avsnitt för Den Ekonomiska Institutionen. Det är ingen av
respondenterna som undgår att ta upp ekonomi som ett av de största hindren för
verksamheten, vilket inte är häpnadsväckande i sig eftersom organisationen finansieras
av offentliga medel. Det vore osannolikt att de skulle resonera på ett sätt där de anser att
deras anslag är för stora. Det är dock otillräckligt att enbart resonera kring ett
29
ekonomiskt perspektivs regulativa område, eftersom resurshantering avgör möjligheter
till handlande inom all form av verksamhet. Med den ekonomiska institutionen menar vi
således att påverkan och reglering av beteenden och handlingsmönster sker mer eller
mindre omedvetet, där medlemmarna inom organisationen upplevs ha anammat ett mer
företagsekonomiskt perspektiv på hela verksamheten. Samtliga respondenter, med
undantag för utställningsproducenten, verkar även ha anammat en marknadsorienterad
syn på verksamheten, där utställningar och museets verksamhet ofta likställs med
produkter som måste marknadsföras och säljas. Ekonomiseringen av Kalmar
Konstmuseum kan således te sig problematisk, eftersom samtliga respondenter verkar se
den utvecklingen som nödvändig för museets fortsatta verksamhet, vilket talar för att
ekonomiseringen i sig kan ses som en institution. I det menar vi att det finns en syn, ett
förgivettagande, att verksamheter även inom kulturvärlden skall mätas med monetära
medel och i monetära termer. Idén om ekonomins påverkan och kraft finns närvarande
under stora delar av insamlingen av vårt datamaterial. Det finns även ett ifrågasättande
av det, men det blir för oss tydligt att ekonomin är en institution i sig. Vi har delat upp
denna institution i två delar; Anslag och finansiering samt Målsättning och uppföljning.
Anslag och finansiering
Utställningsproducenten noterar vikten av att finansiärer, stat och region, har insyn i den
verksamhet som Kalmar Konstmuseum, och andra kulturorganisationer, bedriver. Att
uppföljning sker enligt de föreskrifter som ställts upp i samband med finansiering av
kulturverksamheter. Nyckeln till ett framgångsrikt arbete menar utställningsproducenten
bygger på att kunna samarbeta med andra organisationer, regionala som nationella och
internationella. Upplevelsen av utställningsproducentens resonemang är att denne
betonar att riktlinjer följs för att säkerställa fortsatt finansiering, detta i enlighet med
Scotts (2008) diskussion kring ökande återkoppling. Här fungerar anslagen alltjämt som
en form av incitament för att driva verksamheten i önskad riktning.
”Sen när det gäller uppdraget och så, njaa... Man kan alltid utveckla de där
sakerna och det gäller att vara kreativ själv. De som kulturrådet och
konstrådet som tillhandahåller så här mycket medel för kulturen, de måste
förstås vara väldigt noggranna med vad de ger pengar till.” –
Utställningsproducent
Samtidigt visar utställningsproducenten en stark oro i samband med ett alldeles för
ekonomiserat synsätt på samhället. Här uppstår en motsättning mellan respondenterna.
30
Där konstkonsulenten menar att det vore positivt för museet om politiker fick mer insyn
och möjlighet att påverka resonerar utställningsproducenten annorlunda.
Utställningsproducenten menar att ett renodlat ekonomiskt perspektiv inte är särskilt
gynnsamt för en kulturorganisation, utan menar att de synergier som uppnås när man
bedriver en kulturverksamhet inte går att mäta i monetära medel. Vad är värt att notera
är att utställningsproducenten är den medarbetare som varit anställd kortast tid av
samtliga respondenter, vilket kan förklara varför dennes resonemang skiljer sig något
från övriga: Att den ekonomiska institutionen inte ännu institutionaliserats hos
respondenten.
”I det som har hänt nu blir det väldigt tydligt när kommunalrådet måste
uttala sig kring hur många betalande besökare vi har här och inte ser längre
än till det med bara pengar. //... // De tänker liksom inte på de här
synergierna som det ger i större bemärkelse, som inte går att räkna i pengar.
Men eftersom pengarna styr samhället så oerhört mycket så blir det det som
kan bli den avgörande hugget för en sådan här institution när politikerna går
in och inte håller det där armlängds avstånd som de egentligen ska göra och
lägger sig i. Då är man ute på hal is på riktigt.” – Utställningsproducent
Konsthistorikern visar ett annorlunda perspektiv på den offentliga finansieringen. Med
utgångspunkt i ett genusperspektiv menar respondenten dels att liten eller ingen
uppföljning av verksamheten sker och dels att eftersom kulturverksamheter nyttjas till
större delen av kvinnor är satsningen, i jämförelse med idrotten, inte lika prioriterad.
Kulturhistorikern menar vidare att detta kan grunda sig i att kulturverksamheten ses som
mindre viktig då den inte lockar samma publiksiffror som idrotten.
”Man ger pengar och sen får det bli som det blir. // ... // Och det har att göra
med att de politikerna som fattar beslut, de är inte så intresserade av kultur,
om du inte tar med idrott då. Här har du det klassiska exemplet med att man
har sponsrat Kalmar FF i förhållande till då museerna. //... // För när
gubbarna gillar att gå på match, det tycker man är viktigt att det får pengar,
men om damerna vill gå på museet, det får de betala själva.” –
Konsthistoriker
Även museichefen för in genusperspektivet i ansökan om anslag:
31
”Det är som är helt rätt egentligen, rätt tänkt är ju det här med jämställdhet,
mångfald. // … // Så fort vi ska söka pengar, alla museerna, och alla
motiverar med jämställdhet och då blir det utslätat till slut. // … //
Egentligen är det rätt tänkt från början; det är klart att vi ska ha jämställdhet,
det är klart att vi ska jobba med mångfald. // … // Men att man hela tiden
ska motivera de sakerna hela tiden, det blir att man suckar. // … // . Men
kulturrådet skriver: ‟Hur är jämställdheten på er institution?‟ Då skrev jag;
‟50-50‟ för det var den faktiskt på vår institution. Nästa fråga: ‟Och vad gör
ni åt det?‟ Man utgår från att det är väldig obalans.” – Museichef
Det intressanta här är hur normativa, regulativa och även kultur-kognitiva krafter
påverkar finansieringen. Dels att frågor som jämställdhet och genus används i
motiveringen varför en organisation anser sig ska få ta del av offentliga medel. Men
också att något som kan tes självklart, men som inte alltid är det i dagens Sverige, måste
motiveras samt att utgångspunkten är en snedfördelning mellan könen.
Analys och sammanfattning
Det finns en tydlig ekonomisk jargong bland respondenterna. Diskussionerna har främst
rört sig kring finansiärerna i form av de offentliga anslag som museet tar del av. En av
respondenterna varnar för ekonomiseringen av kulturorganisationer i det att kultur ej
bör mätas i monetära termer. Att det finns synergier som inte bör eller går att räkna med
monetära medel samt att det är en oroande utveckling att det är just det som sker
eftersom samhället styrs av pengar. Detta styrker även vår tolkning av ekonomin som en
institution, eftersom det är ett ämne som det talas kring som en självklarhet, ett
förgivettagande (Scott, 2008). Dessutom den fara denna institutionella idé utgör att
kultur mäts i pengar. Vi menar att det kan ses som en fara just eftersom det är en
institution. Även om vi endast kan finna en efterlevandegrund som talar för att anslag
och finansieringen är en del av institutionen Ekonomi, så menar vi att samtalen förts på
ett sådant sätt att det tolkas som en del av en institution. Genus är en annan fråga som
tagits upp; dels att offentliga medel i en högre utsträckning går till ”manliga”
fritidssysslor än till kulturorganisationer. Vi menar att det även finns normativa,
regulativa som kultur-kognitiva legitimitetsgrunder (Scott, 2008) i det att ansökan om
anslag till kulturrådet motiveras med könsfördelning. Ju bättre jämställdhet, desto större
chans att organisationen får anslag. Här utgås det dock från att jämställdheten är ett
problem på arbetsplatsen i ansökan om anslag. Normativ i bemärkelsen att det är
32
moraliskt (Scott, 2008) fel, regulativt i det att det är sanktionerat (Scott, 2008) och
påverkar finansieringen, och kultur-kognitivt i det att jämställdhet är något de alla
förstår, det är begripligt (Scott, 2008). Den feed-back organisationen får genom att
agera rätt vad gäller jämställdhet är ekonomiska anslag. Alltså en ekonomisk vinning.
Detta talar för den tolkning vi gör att ekonomiseringen genomsyrar kulturorganisation
och att den institutionaliseras.
Målsättning och uppföljning
”Det är ju sånt som egentligen saknas i en organisation som är såpass stor
eller har så pass många offentliga bidrag så är det att ställs krav på den om
tillgänglighet och öppenhet. // … // Att offentligheten har möjlighet till all
insyn i en sådan här verksamhet. Det tycker jag är jätteviktigt och så har det
inte varit hittills.” – Museichef
Likt konsthistorikern uppfattar museichefen det som att det endast förekommer
begränsad uppföljning av verksamheten men även att det saknas en vilja, fastän
formella krav, hos finansiärer att följa upp verksamheten på ett tillfredsställande sätt.
”Ja, sen har vi dessutom, eller konstmuseet har en målsättning i sig. Det har
ju stadgar och måldokument. Det är klart att de liknar varandra men de är
inte formulerade exakt likadant. Det blir en slags frihet att tolka. Ni får inte
uppfatta det som att jag raljerar, men jag tycker att det är väldigt intressant.
Om vi pratar med regionförbundet, då pratar vi om deras målsättning, pratar
vi med medlemmarna här så pratar vi om deras förväntningar på oss. Pratar
vi med kommunen har vi just nu inget skriftligt med oss medan jag menar
att de har ändå anledning att ställa krav på ungefär en tredjedel utav
anslagen på oss också. Det är sådant jag reder i nu, dels för att jag tycker att
det är oerhört viktigt, jätteviktigt för ett kommande verksamhetsår. Sen kan
det möjligen vara också för att jag tycker att det är himla spännande med de
där frågorna. Att jag suttit med dem så många gånger och tyckt att det också
är vår sak som institution att ställa krav på våra bidragsgivare att de ska säga
vad de vill ha ut. För det är jag van vid tidigare att man inte riktigt gör. Man
pytsar ut och så får det vara. Och så var det med staten förut också, man fick
ut pengarna och sen frågade de aldrig vad man hade gjort. Nu är det otroligt
mycket redovisningar men det är mest kring mer de politiskt korrekta
frågorna kring mångfald och jämställdhet och hur många barn och si och så.
33
Det är klart att det är viktigt det också men det blir väldigt mycket
redovisningar på saker.” – Museichef
Otydligheten kring de externa krav som ställs på verksamheten förstärks ytterligare av
brist på samsyn hos de tre finansiärerna.
”När man tänker en massa och vill och gör saker då är det mer att man
rannsakar sig själv och går tillbaka till de här ”Vad är egentligen vårt
uppdrag?” Sen så är det [ohörbart] människor att motivera. När jag får
frågan sen då vet jag det. Att man har svaret på varför man gör det. Det är
väl det som är viktigare när man har en offentlig verksamhet än om man har
den privat. Det är ju klart att man kan motivera sig. Men här måste man
ändå kunna svara på det varför man gör det just nu. Det är nyttigt att man är
genomtänkt och inte bara föra ut för att man tycker att det är kul och
angeläget. Utan varför gör just vi det här och nu? Det tycker jag är
jätteviktigt.” – Museichef
Vi tolkar det som att det anses viktigt att kunna motivera varför verksamheten finns,
speciellt som det är en offentligt finansierad verksamhet. Det ställer krav på
verksamheten att den faktiskt har ett syfte. Vi återkommer till konstmuseets syfte senare
men här tolkar vi det som att det är just finansieringen som gör verksamhetens
motivering att finnas viktig. Eller att det kanaliseras via finansieringen. När det inte
finns en tydlighet från finansiärerna är det svårt att veta sitt syfte och därmed ifrågasätts
ens legitimitet. De oklara direktiven som Kalmar Konstmuseum ställs inför kan således
leda till begränsad handlingskraft. En annan respondent vädrar sin syn på offentlig
finansiering:
”Jag är inte nöjd med det statliga, absolut inte, hur det systemet ser ut eller
hur man skulle finansiera de offentliga medlen. Och det är väl något som
konstkonsulenterna har haft kritik kring samverkansmodellen. Det är ju för
att man har varit orolig för hur ska regionerna kunna fördela och se vad som
är viktigast. Och prioritera det, en utveckling i de här olika... Ska vi ha, som
är väldigt populärt idag, resurscenter för konst eller kultur? Det måste man
ju undersöka. ‟Hur ska det se ut i sådant fall?‟ ‟Ska samtidskonsten ha en
utvecklingsfas eller ska vi hålla på lite såhär fram och tillbaka och vara lite
oroliga?‟ – Konstkonsulent
34
Till skillnad från både museichefen och konsthistorikern har konstkonsulenten ett
uppdrag som är mer inriktat på regionen, snarare än museet i sig. Konstkonsulenten
riktar flera gånger under intervjun kritik mot hur finansieringen av verksamheten ser ut,
framförallt mot samverkansmodellen som infördes 2010. Vi uppfattar det som att
konstkonsulenten tycker att det saknas en tydlig målsättning från kommunalt och
regionalt håll kring kulturens vara eller icke vara i regionen. Här är de tre,
konstkonsulenten, konsthistorikern och museichefen överens i sin kritik. Detta uppfattas
av författarna som en avsaknad av regulativa styrmedel från finansiärers sida, och att
respondenterna upplever att just det behövs för verksamheten på Kalmar Konstmuseum.
Konstkonsulenten föreslår i samband med diskussion kring hur Kalmar Konstmuseum
ägs och drivs en form av kooptation där kommunpolitiker bör erbjudas plats i styrelsen,
med syfte att göra båda parter, museet och kommun, mer ansvarstagande för
verksamheten på lång sikt:
“Jag tycker att man ska ha några politiker med faktiskt i den styrelsen för att
det blir ett annat allvar där man ser över hur pengar, var de skjuts till och
så... Jag ser ju andra institutioner som har det. Jag tror att det är bra, man får
ju givetvis leva upp till saker tydligare också. //... // Men det blir liksom en
press på allt, på båda, och det tror jag är bra.” – Konstkonsulent
Museichefen menar dock, fastän bristande uppföljning av verksamheten, att de ändock
försöker se bortom sina egna preferenser och rikta verksamheten åt ett håll som är
välbehövligt för omvärlden och inte bara söker tillfredsställa sina egna behov. Ett av
dessa områden är den verksamheten för barn som bedrivs på museet:
”Ja. ‟Mitt barn fyller år, har ni tid lördag 26e maj?‟ Då finns det olika
alternativ på hemsidan. // … // Det är klart att den verksamheten skiljer sig
något enormt från det jag gör annars. Jag är ingen kalasanordnare egentligen
fastän jag blivit det och den delen är skitviktig. Det är ju marknadsföring så
det bara; ‟Åh!‟. Alla säger ‟Oh vad bra, vad bra‟, ‟Ja, fast jag
[konstpedagogen] gör det med vänsterhanden, jag har inte tid med det där.‟
Men det är bra. Men som sagt det ökar bredden ytterligare i min roll.” –
Konstpedagog
Den normativa delen av de kulturpolitiska målen är framträdande hos samtliga
respondenter men är mest framträdande hos konstpedagogen i formen av verksamheten
för barn och unga. Konstpedagogen är den person som har hand om guidade visningar
35
för skolklasser och företagsbesök bland andra, med bakgrund inom marknadsföring
uppvisar pedagogen vid flera tillfällen vikten av att konstmuseet profilerar sig tydligare
mot sina målgrupper. Vi kommer återkomma till barnverksamheten senare. Här vill vi
istället peka på den ekonomiska delen av att det finns ett marknadsvärde i att anordna
sådana tillställningar för att det drar folk. De kulturpolitiska målen säger bland annat att;
”Barns och ungas rätt till kultur uppmärksammas särskilt och ytterligare steg tas i
utbyggnaden av Skapande skola.” (Kulturproposition 2009/10:3). Det är en
måluppfyllnad av ett sådant mål från museets sida, men det har även en ekonomisk
karaktär att det drar folk till museet.
Analys och sammanfattning
Våra respondenter uttrycker en frustration över otydliga mål och uppföljning från
finansiärerna. Vi tolkar finansieringen som en möjliggörare för museet att existera, och i
gengäld följer ett socialt åtagande från museets sida, alltså en normativ
efterlevandegrund (Scott, 2008). Dock saknas återkopplingen och målsättning från
finansiärernas sida. Detta leder till en osäkerhet och frustration hos medarbetarna och
organisationen som stort i att de inte vet om de gör ”rätt” eller inte, en kultur-kognitiv
legitimitetsgrund. Om de uppfyller sitt sociala åtagande eller inte. Vi tolkar det som en
frustration hos medarbetaren att de inte får det bekräftat att de är legitima. Scott (2008)
talar om hur organisationer utför handlingar för att uppnå legitimitet. Konstmuseet är ett
praktiskt exempel på en sådan vilja att uppnå legitimitet. När denna feedback ej fås så
uppstår en frustration. Istället får museet återkoppling och bekräftelse genom bland
annat barnverksamheten. De har via detta uppfyllt en del av sitt sociala åtagande och
legitimeras därmed åtminstone på den punkten. En annan intressant aspekt är den att
respondenterna lyfter konstens och kulturens krav på frihet (se kapitel Konstmuseets och
kulturens roll). Dock menar de samtidigt att de vill ha krav och mål som gör att de kan
mäta och se om målen uppfyllts eller inte. I dagsläget finns inte detta.
36
4.4 Den Bildande Institutionen
”… att frälsa. Det är som att du tar ett religiöst budskap. Att du får över
personen på din sida.” – Konsthistoriker
Detta slående citat är en tolkning gjord av en av våra respondenters syn på kulturens och
konstens roll i samhället. I avsnittet nedan behandlas konstens bildande roll i samhället
och hur museet går tillväga för att uppnå det målet. Vi motiverar valet att kalla denna
del en institution med att det finns en idé av vad konsten skall vara och konstens roll i
samhället. Det är en underliggande idé, medveten som omedveten (Scott, 2008) som
löper genom organisationen och som även ges uttryck i det dagliga arbetet. Vi har delat
upp denna institution i tre delar; Konstmuseets och kulturens roll, Förmedling och
folkbildning samt Barnverksamhet.
Konstmuseets och kulturens roll
Respondenterna förde en diskussion kring vad som är konst, vad olika
kulturorganisationer har för roll i samhället och hur konstmuseet bidrar till den rollen.
Mycket av de som sagts handlar om kulturens roll att ge en annan syn på samhället än
den vardagliga synen.
”Ett konstmuseum tycker jag ska vara en plats för de här diskussionerna om
konst i samhället. Det kanske [finns, förf. anm] andra sätt att se på
samhällsuppbyggnad än vad den politiska strukturen, eller
samhällsstrukturen, hur den ser ut i övrigt. Så jag tycker att konstmuseet är
en sådana superviktig motpol, det ska rotas i det som är vanliga strukturer.”
– Utställningsproducent
En annan respondent ekar liknande tankar. Dock lyft även den intressanta tolkningen att
museet fungerar som en skyddszon för obekväma tankar.
”Ja, det är ju ofta alternativen, de där andhålen. Och jag brukar prata om det
ovanligas betydelse, inte minst i de här mindre städerna att det finns
någonstans man faktiskt funderar på ett annat sätt. Det är jätteviktigt. Jag
har funderat själv varför jag håller mig på länsmuseerna. Jag har jobbat med
konst i hela mitt liv men ändå varit kvar på länsmuseerna, eller valt det.
Någonstans har jag nog tyckt att det intressanta, obekväma frågor dyker upp
där man minst anar det. På länsmuseerna tror man inte att de finns. Då
37
tycker jag att det har varit tillfredsställande att jobba med konstnärer eller
konst uttrycker sig som inte en kulturhistoriker skulle göra, mitt i den
miljön. Då har jag publiken mer rätt på mig, och det har jag tyckt varit himla
stimulerande. Här är det litegrann en skyddszon, det blir ju det på
konstmuseerna. // … // Här kan man vänta sig att det är just obekväma
åsikter men det vänta man sig kanske inte ute på andra platser. Då blir det ju
att den vita kuben, eller den svarta kuben, vilken man nu använder sig av.
Det blir en lite skyddad zon. Det är svårare för den ovane att ta steget in och
samtidigt är det ju att konsten får härja fritt på ett annat sätt.” – Museichef
Museet kan alltså vara en form av oas där det är fritt fram att ta del av obekväma
åsikter. Vi tolkar det som att man som besökare redan på förhand är medveten att det
man ser kan vara provocerande, svårt att förstå eller obekvämt. Detta är något man inte
får om man besöker ett länsmuseum. Först där blir det en chock för besökaren eftersom
denna inte väntar sig att få se obekväma motiv. Det är det som menas med att
konstmuseet är en skyddszon. Just eftersom det är väntat är man som besökare i någon
mån skyddad. Resonemanget fortsätter:
”Jag tycker nog att vi har väldigt stor frihet och inte minst i vårt land i
jämförelse med andra länder. Men det gäller att man hela tiden... Att
företrädarna för sådana här institutioner står på sig och är fyllda av det
[frihet, förf. anm] själva. Annars är det väldigt lätt att bli påverkad, att finna
sig i att... Det är civilkurage, museimod som behövs. Konstmod. // … // Det
är en jätteviktig roll [museets, förf. anm]. Kalmar har byggt ett hus för det
och det är fantastiskt att man tagit det beslutet att ändå satsa på ett hus på
den här platsen och så. Om man inte har det, om man inte har ett sådant här
hus då har jag ändå fört talan genom åren bland mina länsmuseikollegor att
har man inte det huset för konsten då kan man jobba med konst iallafall. //
… // Att man anlitar konstnärer just för att belysa vissa frågor. Det var det
jag menade förut, det kan bli väl så stor kollision [mellan konstnärliga,
ibland obekväma uttryck och åsikter, förf. anm] på sådana här platser när
man inte förväntar sig göra det, vilket jag alltid tyckt varit väldigt
spännande.” – Museichef
Det krävs alltså av ett museum att våga ta det steget och bjuda in konstnärer som visar
obekväm konst. Vi kan se att detta har gjorts i praktiken med verk av bland andra Anna
38
Odell och Lars Vilks. Här tolkar vi det som ett tydligt exempel på en tanke att kultur
och konst skall vara fritt och ocensurerat, och att det är museets roll att det faktiskt blir
så. När detta resonemanget förs under intervjuerna märks en skillnad i tonläge,
diskussionen blir mer känslomässig i det att det är en principsak att hålla på konstens
frihet. När det inte fungerar eller efterlevs syns en besvikelse:
”Men självcensuren har kommit in som en helt annan stark kraft beroende
på hur världen ser ut och den är väldigt otäck tycker jag. Den är nästan den
farligaste. Det fanns ett exempel i Jämtland, där jag själv inte var inblandad,
men min kollega i Jämtland skulle ha en utställning med några aktuella
konstnärer och Lars Vilks. Och då ställde inte de andra upp därför att Lars
Vilks var med. Det var i samma veva som han skulle hålla något tal i USA i
alltför konservativa kretsar som då de flesta tyckte. //…// då meddelande
konstföreningen eller museet //…// att Lars Vilks inte var välkommen. Och
alla censurerade varandra egentligen… Det tyckte jag var väldigt olyckligt.
Jag tycker att mina kollegor däruppe får skämmas.” – Museichef
När man censurerar konsten sviker man den även. Att notera här är att Lars Vilks i en
intervju i Radio 1 har en annan syn än den tolkning vi gjort av det som förmedlats till
oss via respondenten, nämligen att det var museet som avbokade Lars Vilks och att
konstnärskollegorna då bojkottade museet (Aschberg, 2012). Detta kan dock ha yttrats
av respondenten i meningen; ”Och då ställde inte de andra upp därför att Lars Vilks var
med”, samt ”Och alla censurerade varandra egentligen…”. Vad som än hände så är det
intressanta dock hur synen på konst och kulturens roll i samhället är ett hett debatterat
ämne. Det viktigaste tycks vara att konsten skall få vara fri och ocensurerad, men att så
inte alltid är fallet.
”Vi är ju en del utav kultur-Kalmar, eller kulturområdet. Där vi kompletterar
varandra. Det här med kulturarvet är mycket länsmuseerna, kulturhistoriker
kanske som sköter. Sen har vi det här arvet [Slottet, förf. anm] som står där
borta och musiken och olika saker. Just konsten är då de obekväma rösterna,
har det till sin uppgift att bevaka konstens värden. // … // … det är vår
uppgift, att vara det där andrummet. Platsen där man kan ta del utav
konstens uttryck i alla dess former. I olika tider, från olika kulturer helst. I
det fallet menar jag väldigt bred verksamhet.” – Museichef
39
Kulturorganisationer skall alltså komplettera varandra. Det finns olika typer av kultur
som kan representeras av olika byggnader och organisationer. Konstmuseet är en av
dessa organisationer med rollen som en obekväm röst. Det andrum där allmänheten kan
ta del av konstens olika uttryck.
Analys och sammanfattning
Det finns en bild av vad konst och kultur är, som har vädrats av våra respondenter. Vad
konsten sedan visar kan vara provocerande och obekvämt, men det betyder inte att den
inte skall vädras eller visas. Kulturens roll är bland annat att ifrågasätta strukturer och
tankegångar samt öppna upp för nya tankegångar. Museets roll är att vädra de tankar
som ibland kan vara obekväma och få folk att fundera i banor de tidigare inte tänkt. Det
kan vara ett språk med vilket man kan uttrycka det obeskrivbara. Det kan också vara ett
instrument med vilket man undersöker samhället ur ett annorlunda perspektiv. Det
fungerar som ett andhål där frihet av åsikter skall råda. Vi kan här se tydliga spår av en
kultur-kognitiv institutionell idé av vad konst är enligt respondenterna, det finns ett delat
förstående. Dess legitimitetsgrund är kulturellt stöttad. Om det inte uppfylls, eller om
vissa tankegångar, som Lars Vilks verk, inte får yttras eller censureras så sviks konsten,
ett normativt beteende som definierad av Scott (2008) då dess legitimitetsgrund är
moraliskt styrd som definierad av Scott (2008). Översätts detta till Kalmar
konstmuseum tolkar vi det att det är ett moraliskt ställningstagande i konstens namn.
Om vi tar Lars Vilks som exempel så är rondellhunden ett konstverk eftersom
konstvärlden säger att det är konst. Exemplet med Lars Vilks rondellhund drar denna
princip till sin spets.
Folkbildning och förmedling
En idé som ofta kommit upp och reflekterats kring av respondenterna är kulturens
bildande roll i samhället. Om vi tittar på kulturpropositionen från 1974 är det tydligt att
mycket fokus lades på hela bildningsaspekten av kulturen. Detta är en tanke som verkar
leva kvar, eller förts över från en generation till en annan. Även kulturpropositionen
från 2009 nämner bildning som en viktig punkt i kulturpolitiken. Problemet, enligt en av
våra respondenter, verkar ligga i att bildningen i dagens Sverige inte är lika tydlig som
den var innan:
”Ja det är ju det intressanta med gamla bildningssverige, i och med att jag
har jobbat inom ABF och så där. Det är ju ett klassiskt gammalt
40
studieförbund som har som målsättning än idag att man ska bilda
befolkningen på olika sätt. Den idén är väldigt tydlig för mig som
folkbildare. // … // För jag menar, Sverige är inte särskilt bra på
folkbildning längre som det var under 50-60 -talet då man lade mer pengar
på studieförbunden och på folkhögskolorna.” – Konsthistoriker
En annan respondent menar att viljan att bilda fortfarande är stark, åtminstone hos
respondenten själv.
”Ja, jag gillar ju ordet folkbildande, fastän det är gammeldags. Men
[uttrycket, förf. anm] folkbildande [är så, förf. anm] himla bra på något sätt.
Och jag tror att man kanske... Det behövs, det är viktigt att det blir det, att
det förs ut, att det kommuniceras, att det blir någonting att komma till ett
museum och få sig en tankeställare på riktigt. Då behöver man kanske
hjälpa till på många olika sätt. Pedagogen, superviktig. Men andra
kringverksamheter och hur man presenterar en utställning i rummet så det
finns kanske någonting att läsa när man undrar. Vad gör jag här? Då kanske
man kan läsa en text och kanske förstå något eller sätta sig ner någonstans
och få någon upplevelse som gör att man förhoppningsvis fattar varför man
har kommit till det här museet och varför man får den här konstiga känslan,
eller fantastiska, eller förskräckliga, vad det nu ska vara.” –
Utställningsproducent
Enligt respondenten är bildning ett viktigt ledord. Det är museets uppgift att få
besökaren att förstå konsten och att de går därifrån med en tankeställare. Det rimmar
fint med det som sagts innan om vad kulturens och konstens roll är i samhället. Här
fungerar museerna som den organisation som visar konsten för allmänheten och söker
få dem att förstå konstens budskap. Från museets sida är det förmedlingen av konsten
som är viktig. En av respondenterna öppnar detta resonemang med en slående tolkning
av vad det innebär att förmedla konstens budskap:
”… att frälsa. Det är som att du tar ett religiöst budskap. Att du får över
personen på din sida. Om vi tar det just om samtidskonsten; att man börjar
fatta varför de här, ofta unga konstnärerna, tänkte så.” – Konsthistoriker
Det finns alltså en vilja att sprida konstens budskap till allmänheten. Konsthistorikern
drar det så långt att det är ett krav hos samtliga medarbetare att se spridningen som det
41
allra viktigaste. Om förmedlingen inte står i centrum försvinner konstens essens i
samma veva.
”Ja då tycker vi att det är så viktigt. För alla som ska jobba här måste vara
väldigt inriktade på att man ska göra vad man kan för att sprida konstens idé
till så många som möjligt. Där har det skett en liten förändring, för att det
var mycket så att vi hade folk som gick på lönebidrag och de blir ju så att
säga satta hit för att de skulle ha något göra. Och de var ju inte ett dyft
intresserade av, framförallt inte, samtidskonsten.” – Konsthistoriker
”Det är väldigt olika inför varje utställningsprojekt så får man skapa en ny
idé med vad som är viktigt här. Det ska passa ihop med museets tanke om
vad man vill förmedla och kommunicera i större bemärkelse. Det är oerhört
individuellt för varje utställning. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att
utställningarna kommuniceras när de har öppnat och att det finns material. //
… // Jag tycker att det är väldigt viktigt att utställningarna lever efter att de
har öppnat så att säga att man kan visa dem för att belysa saker som vanligt
folk kanske inte förstår eller kan se. Man kan öppna dörrar och kikhål i
andra världar och andra dimensioner. Man kan få folk att tänka kanske lite
annorlunda, vända saker upp och ner, ut och in och så. Det någonstans är
grundidén med varför man ska driva ett museum och att det kommer ut på.
Det är inte alltid superskojiga grejer utan det kan vara alla sorters
känslomässigt, kanske svåra utställningar eller teoretiskt, någon konstnär
som har forskat på något område som man inte hade någon aning om. Det
kan vara alla sorters inställningar som ska få möjlighet att visas tycker jag.
Det är väldigt viktigt att man växlar det.” – Utställningsproducent
Här har vi kopplingen till konstens budskap som ibland kan vara svår att förstå. Vad
försöker konsten säga? För att förmedla det krävs en god organiserad utställning som
tydligt visar de frågor som konstverket skall ställa. Det sätter krav på verksamheten att
de resurserna finns för att möta det behovet. Vad som visas är även viktigt för
medarbetarna.
”Det är väldigt spännande fråga på sätt och vis. Men ju mer jag har jobbat
med utställningar, ju mer har jag bara känt att det är ett fantastiskt forum.
Utställningen kan vara så viktig för vare sig det gäller att berätta en historia,
något väldigt. Eller något konstnärligt grepp eller helt. Jag har ju jobbar med
42
en utställning i Göteborg som stadsmuseet gjorde där om romer. Och den
går nu på turné i landet och i västra Götaland och så. Den har fått ett enormt
genomslag den utställningen. Där museet jobbade oerhört målinriktat mot
migrationsverk, mot alla de som möter, flyktingar som möter romer i sitt
arbete, sociala instanser, polis. Det har varit utbildningar kopplade till den
här utställningen, det har varit ett journalistgäng och en fotograf som är
grunden i projektet med fantastiska foton och fantastiska berättelser av
människor som normalt sett aldrig öppnar sig för någon kring sin
livshistoria. Och där man förankrar utställningarna i de här femhundra år av
utanförskap som romer har levt med. Och den utställningen är ett sådant bra
exempel på vad ett museum kan jobba med för viktiga, superaktuella
frågor…” – Utställningsproducent
Här tycks viljan att låta konsten ta upp aktuella frågor och sätta dem i ett sammanhang,
eller ge ett problem ett annat perspektiv, vara viktiga för medarbetaren. Det följs sedan
av kravet att förmedla en förståelse för vad konstverket skall visa som vi läste i det
tidigare stycket. För att göra det krävs en medvetenhet hos medarbetaren hur budskapet
skall förmedlas rent praktiskt. En av respondenterna utvecklar det hela med hur man kan
gå tillväga rent praktiskt:
”Ja, och där är något som jag känner är viktigt att avväpna folk i det här
första samtalet. Att; ‟det är ju mina erfarenheter eller min brist på
erfarenheter som avgör hur jag bedömer saker, skyll inte på konsten‟. Utan
där måste man ta ett steg tillbaka till sig själv. Och kanske ge lite liknelser
också om man snappar upp vad folk har för intresseområden. Om du är
intresserad av fotboll till exempel då är det ju så att folk som inte är
intresserade av fotboll de ser ju framför sig ett gäng idioter som sparkar
fram och tillbaka på en boll. Helt meningslöst. Men för dig som gillar
fotboll som kan tekniken, kan koderna, har nycklarna så är det ett helt
skådespel där framme på fotbollsplanen. Och så är det inom alla områden.
Där du har vidgat dina vyer inom intresset så blir det bara mer och mer
intressant om du lär dig språket osv. Men en annan tycker att det är totalt
ointressant. Likadant är det ju med konsten. // … // ‟Okej, det är samma sak
för mig och med konsten. Jag kanske ska ge det en chans.‟ // … // Mycket
handlar om det direkta mötet som framkallas. Jag tycker att det är viktigt att
både inför tjejer och killar att visa. // … // Det hänger inte så mycket på hur
43
jag [pedagogen, förf. anm] ser ut, vad jag har för kön, vad jag har för
klädstil eller hår. // … // Och att jag är jättesnäll men jag kräver respekt.
Redan där så blir det svårare för de där killarna, för om det är några sådana
killar ändå ska visa [sig starka, förf. anm] då får de ett svar tillbaka som gör
att de ‟Oj, nu ska jag kanske inte säga så!‟ // … // Dels måste jag hämta den
personen varifrån den är. Jag ska inte prata fonobenspråk, för då blir det en
sorts bekräftelse. ‟Jävla elitistiska, konst är bara till för några snobbar.‟ Utan
hämtar personen därifrån och börjar bygga och försöker hitta väldigt många
liknelser som personen kan identifiera sig med. Så att man känner att man
har den med sig på tankespåren. Då är det lättare att ta dem dit jag vill. Det
har jag provat ut ett par olika exempel, så som jag tänkt innan att hur jag vill
lägga upp det. Jag är väldigt noga med att jag har min röda tråd och att man
bygger upp ett steg i taget. Jag improviserar inte på det sättet. Nu gör jag det
för jag vet ungefär vad jag kan säga men det är viktigt att jag säger saker i
rätt ordning för att komma åt de här. Så att man inte hoppar över något steg.
För då tappar man dem. Så när jag ger mina exempel eller när jag säger
saker, ställer frågorna, så vill jag göra det vid rätt tillfälle för att verkligen
veta att de är med.” – Konstpedagog
Här ger respondenten svar på hur man kan gå tillväga för att möta besökarna, det gäller
att vara tydlig i budskapet, men även kunna ge liknelser för att koppla ihop det som
visas med intressen hos besökarna. Sedan finns det olika grupper besökare som kan
hanteras olika. Respondenten ifråga lyfter ofta vikten av att kunna förmedla, samt att det
är viktigt att man känner att man lyckas. Här blir det tydligt att tillgängligheten för alla
samhällsgrupper är oerhört viktig för konstpedagogen. Resonemanget som förs pekar på
en djupt rotad syn på konstens roll i samhället och att alla, oavsett bakgrund, ålder, yrke,
kön osv ska ges alla möjligheter att ta del av den. Trots individuella insatser verkar
problemet att folk i allmänhet inte förstår syftet med konstmuseet kvarstå:
”Jag är ju väldigt intresserad av det här med förmedlandet eftersom jag är
pedagog och det är jag som möter stora delar av besökarna. Jag har jobbat
med marknadsföring tidigare så jag har ju själv känt i min roll att det här;
‟Kan vi inte göra såhär?‟ Plus att debatten har pågått hela tiden: ‟Vad är
museet egentligen?‟ och ‟Är det någon som kommer till er?‟ och ja, det är
faktiskt ganska många men vi har inte riktigt lyckats förmedla det och vi har
kanske heller inte lyckats förmedla konsten så att fler känner att den är till
44
för dem. Problemet är egentligen inte det vi visar i huset, vilket många tror
som inte har varit här, utan det handlar om hur vi når ut med det.” –
Konstpedagog
Med andra ord att det handlar om att sprida konsten till allmänheten samt att få
allmänheten att förstå den. Det tycks extra viktigt när det kommer till samtidskonsten,
främst eftersom den kan te sig svår att förstå.
Analys och sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas att ett flertal områden och idéer har lyfts upp som viktiga
för medarbetarna. Dels är det frågan om kulturens och konstens bildande roll i samhället
i stort. Den ska få oss att se saker på andra sätt, med nya perspektiv och med andra
infallsvinklar som vi definierade i det förra avsnittet. Vi tolkar det som att det finns en
idé om konsten som en bildande institution, där konstmuseernas roll det är att förmedla
konstens budskap. Vi menar att det finns spår av främst normativ och kultur-kognitiv
karaktär. Normativ då de det framstår som en förväntat socialt åtagande (Scott, 2008)
att förmedla konsten. Vi menar att det även går att finna spår av regulativ karaktär i
denna bild. Dock kan vi inte finna några grunder för att kulturorganisationer måste
agera bildande. Snarare är det ett förgivettagande att de ska göra det. Alltså även kulturkognitivt (Scott, 2008). Dess legitimitetsgrunder är moraliskt styrda i att vi tolkar det
som ett moraliskt åtagande att förmedla konsten, samt att det är kulturellt stöttat. För att
lyckas med att förmedla konstens budskap krävs en organisation som stöttar och ger
resurser till utställningarna. Det sätter även ett pedagogiskt krav på medarbetarna att
förmedla konstens budskap, hur de ska handskas med besökarna och hur budskapet
måste förmedlas med besökarna i åtanke. Problemet verkar vara att trots individuella
insatser så förstår allmänheten i stort inte vad konstmuseets roll faktiskt är. Det verkar
leda till en osäkerhet och frustration eftersom en av museets legitimitetsgrunder, att
vara begriplig, inte uppfylls.
Barnverksamhet
Kulturpropositionen från 2009 säger att; ”Barns och ungas rätt till kultur
uppmärksammas särskilt och ytterligare steg tas i utbyggnaden av Skapande skola.”
(Kulturproposition 2009/10:3). Denna tanke försättning på den bildande idén, att
konsten skall förmedlas även till barn och unga, är tydlig hos våra respondenter, dels
som en idé, men även hur museet agerar för att uppfylla detta mål.
45
”… det är starkt att man har pedagogisk verksamhet som når ut till skolorna
och satsar mycket på barn och unga och ser till att de regionala konstnärerna
får finnas med i olika sammanhang så de växer och kommer i rätt
sammanhang. // … // Ha ett gott samarbete med studieförbund, och
föreningslivet. Finnas med på Ljus på Kultur till exempel som är ett årligt
event vid höstlovet. // … // Man måste vara väldigt stabil där och det här är
ett gediget arbete helt enkelt. Att känna folk.” – Konstkonsulent
Museet skall utöver att förmedla konsten, även vara en samarbetsparter med bland annat
skolor. Vi tolkar det som ett praktiskt exempel på hur den bildande idén ges uttryck i
praktiken. Samt att det är ett försök att uppfylla de kulturpolitiska målen. Våra
respondenter fortsätter om varför det är viktigt:
”Den typen av utställning [om romer på Göteborgs stadsmuseum. förf.
anm.], likväl som en total väldigt mycket smalare och mindre utställning på
ett museum som är riktat till barn eller till skolklasser, de är jätteviktiga som
komplement till skolan och till den här folkbildningstanken att man får. Och
att museet kan vara en mötesplats. Det är så många olika grupper som kan
mötas genom utställningar beroende på var man har för inriktning på dem.”
– Utställningsproducent
”… men man måste också vara ett växthus för konstnärer som är på ingång i
konstens värld efter konstskolorna. Vi är ett växthus för konstnärer, och gör
vi inte den biten ordentligt, och vi har ett bra anseende utåt i konstvärlden.
Då glömmer vi den biten då kan vi bli ett litet lokalt museum som visar
samling och regionala konstnärer bara. Då får vi inte de här utstickarna. Och
det är ett spel på något vis, vi måste göra det här för att vi ska få... Vi måste
hålla någon balans i det hela såklart. Förstår du mitt resonemang? Jag tycker
att det är så viktigt att man har både de som växer och de som är lite större.”
– Konstkonsulent
Syftet är alltså dels bildande, men även att få fram nya talanger som kan föra konsten
vidare och utveckla den. Det ger sig uttryck i att även efter genomförd konstutbildning
skall museet fungera som ett växthus för konstnärer på ingång men även för de redan
etablerade.
46
Varför barn skall välkomnas är även av praktiskt skäl för organisationen utöver det
bildande syftet det har för barnen:
” … man måst ha möten för att framföra åsikter och se till så att utifrån min
synvinkel regionalt, så är det jätteviktigt att det finns en institution som
arbetar med samtidskonst och konst överhuvudtaget. Det finns en plattform
för det som är regional, nationell och internationell. Jätteviktigt för
konstnärer, för publik, för barnen som växer upp.” – Konstkonsulent
”Via barnen så kan man komma hit och få ett förhållande till museet om
man tycker att det är lite läskigt själv. Vi har workshops och barnen får titta
på en utställning och vi har barnkalas. // … // Då är det för allmänheten,
barn som kommer hit och möter en pedagog som har en minivisning sen går
man ner i ateljén och gör en workshop. Sen har vi också börjat med
barnkalas. Jag tar emot kalasinbjudningar och bokar tårtor och ska köpa
presenter som vi ska ge till de små barnen och planera. // … // „Mitt barn
fyller år, har ni tid lördag 26e maj?‟ Då finns det olika alternativ på
hemsidan. // … // Söndags-ateljén hette det förut och sådana ateljéer finns
på många museer. Så barnen kan komma och göra grejer.” – Konstpedagog
Vi tolkar detta som en parallell önskan att; dels få in mer barn i kulturlivet, dels att man
genom att möjliggöra och uppmuntra att barn besöker museet, så kan de få effekten att
föräldrar som inte ”vågar” besöka museet gör det med sina barn.
Analys och sammanfattning
För oss framstod det till en början anmärkningsvärt att så mycket fokus lades på
barnverksamheten av våra respondenter. Läser vi de kulturpolitiska målen ser vi dock
att det är ett uttalat mål. Precis som vi gjorde under avsnittet ”Målsättning och
uppföljning. Alltså handlar det om en normativ karaktär. Vi menar att det är en
förlängning av kulturens bildande roll och därmed ett socialt åtagande (Scott, 2008).
Intressant är just hur vi tycker oss se att barnverksamheten i fallet med Kalmar
konstmuseum fungerar som en bekräftelse att museet fyller ett syfte. De uppfyller sitt
sociala åtagande gentemot samhället och legitimitetsgrunden är alltså moraliskt styrd.
47
4.5 Sammanfattande analys och diskussion
Den Ekonomiska Institutionens fokus ligger på anslag och finansiering, samt de krav
som finansiärerna ställer på museet. Jargongen är sådan att ekonomi och ekonomisering
av kulturen framstår som ett förgivettagande, en kultur-kognitiv efterlevandegrund. Det
har även yttrats tankar om att allt inte är som det ska när ekonomi får en så stark
påverkan på museet, och på så vis på kulturen. När det kommer till ansökan om anslag
lyfts genusfrågan upp som en viktig punkt. Utgångspunkten är att jämställdhet är ett
problem i kulturorganisationer. Det är ett incitament att visa på en jämställd arbetsplats
då det kan påverka storleken på anslagen. Vi tolkar det som att det här finns inslag av
regulativa, normativa som kultur-kognitiva efterlevandegrunder. Regulativa eftersom vi
menar att det anses lämpligt att arbetsplatsen är jämställd. Legitimitetsgrunden är att
anslagen kan påverkas av hur jämställdheten ser ut (notera att vi ej forskat vidare kring
om anslagen påverkas av hur jämställdheten ser ut på arbetsplatsen). Med andra ord
lagligt sanktionerat. Intressant att notera här är att den regulativa aspekten ej är så tydlig
i vår studie, som Scott menar ofta har det av ekonomiforskare (Scott, 2008).
Respondenterna uttrycker en viss frustration över att finansiärerna inte visar en tydlig
uppföljning av de otydliga mål som sätts upp. Museet har ett socialt åtagande, alltså en
normativ efterlevandegrund. De får dock ej någon feed-back på att de uppfyller sitt
sociala åtagande. Här gör vi en viss omtolkning av Scotts pelare. Eftersom museet inte
får feed-back vet de inte om de uppfyller sitt sociala åtagande och vars
legitimitetsgrund är moraliskt styrd. Det leder till en osäkerhet som är den kulturkognitiva pelarens affekt. Genom barnverksamheten få de dock denna feed-back. De
uppfyller därför sitt sociala åtagande och uppnår därmed deras legitimitetsgrund vilken
är moraliskt styrd. Det tycks anses moraliskt rätt att bjuda in barn till verksamheten och
därmed in till kulturens och konstens underbara värld. Det intressanta med målsättning
och uppföljning är den motsättning vi menar finns i att medarbetarna verkar vilja ha
tydliga mål och uppföljning av dem, samtidigt som de pratar om vikten att konsten skall
vara autonom och fri.
Den Bildande institutionens fokus ligger på konstens, kulturens och museets vara,
förmedlingen av konsten och den barnverksamhet som bedrivs. Respondenternas bild av
vad konsten är och dess syfte är att den skall få vädra tankar och provocera för att få
folk att tänka i banor de tidigare inte gjort. Konsten skall vara fri. Det är museets
uppgift att förmedla konsten och dess budskap. Som en av respondenterna utryckte det;
48
”att frälsa.” Vi menar att det finns en kultur-kognitiv efterlevandegrund som är det
delade förståendet och ett förgivettagande vad konsten ska få vara och museets roll.
Denna legitimitetsgrund är kulturellt stöttad i en samsyn att konsten skall få agera fritt.
Det finns även en normativ efterlevandegrund i ett socialt åtagande att konstmuseets
roll är att förmedla konsten. När detta sociala åtagande bryts, som i fallet med Lars
Vilks i Jämtland, så har konsten svikits. Den är alltså moraliskt styrd. Detsamma gäller
den bildande funktion museet har som lyfts av våra respondenter. Problemet verkar
ligga i att allmänheten inte förstår syftet med museet, trots individuella insatser från
medarbetarna. Det leder till en osäkerhet och frustration hos medarbetarna eftersom en
av museets legitimitetsgrunder, att vara begriplig, inte uppfylls. Avslutningsvis har vi
barnverksamheten och de fokus som läggs på unga som vi tolkar har en normativ
efterlevandegrund att det är ett socialt åtagande. Detta åtagande går att utläsa från den
kulturpolitiska målen. Efterlevandegrunden är moraliskt styrd och vi menar att
respondenterna vädrat sådana åsikter att det är moraliskt rätt och viktigt att barn och
unga inkluderas i verksamheten.
Påverkan på medarbetarna
Den Ekonomiska Institutionen verkar ha den största påverkan hos medarbetarna så till
vida att de inte har några tydliga mål som följs upp och bekräftas. Det skapar frustration
och osäkerhet hos medarbetarna. Om vi tittar på den bildande institutionen menar att vi
här kan se tydliga spår av hur en institutionaliseringsprocess som definierad av Selznick
(1957, refererad i Scott, 2008). Konstmuseet ställer ut konst i form av t.ex. utställningar
och anordnar barnverksamheter. Det är två tekniska krav som uppfylls. Syftet med det
hela är en idé om konstens bildande förmåga. Vad denna idé härstammar från menar vi
dels har med värderingar och normer att göra (Scott, 2008). Vidare sätter
kulturpropositionerna upp just dessa mål; 1) att konst och kultur har ett bildande syfte;
samt; 2) barn och ungas rätt till kultur (Kulturproposition 2009/10:3). För att förtydliga
finns det här en institutionell, snudd på religiös, tanke som tillämpas praktiskt. Just var
tanken kommer från är svår att definiera och något vi ej forskat vidare kring. Från
respondenterna tycks den härstamma från att ett flertal av dem har en bildande och
pedagogisk bakgrund och värderar bildning högt. Vi vill istället peka på och hävda att
det vi ser är spåren, eller efterdyningarna av en institutionaliseringsprocess. En tanke
som nu utförs i praktiken. Vi vill ytterligare hävda att idén och utförandet om kultur och
konst som bildande, samt en barnverksamhet, i dess praktiska mening kan härledas till
en vilja att vinna legitimitet som definierad av Meyer & Rowan (1977).
49
Barnverksamheten i sig verkar fungera som den ska på museet, målen uppnås och
museet uppnår därmed legitimitet. Det problem som museet tampas med är att
allmänheten inte verkar förstå museets syfte. Effekten av det är två; dels att den konst
museet visar är svårtolkad påverkar medarbetarna. Den påverkan uttrycker sig dels i att
det tas som en utmaning att lyckas förmedla konstens budskap, vilket verkar ha en
kreativ och motiverande effekt på medarbetarna. Dels leder det till förvirring i att
allmänheten inte vet vad museets syfte är. Konstens syfte finns där, men att kritisera
museets syfte och legitimitet blir därmed detsamma som att kritisera konstens syfte.
50
51
5 Slutsats – konsten att uppfylla ett syfte
Vi inledde denna studie med att citera Lars Vilks inledande stycke från hans bok ”ART:
den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten”
(2011). Vi avslutar denna uppsats med fem utvalda meningar från det stycket:
”Konstvärlden har aldrig fel. Allt som man önskar veta om konst kan man få veta
genom att konsultera konstvärlden. De handlingar och uppfattningar som pågår i
konstvärlden är konsten. // … // Konstvärlden utför handlingar; väljer, bekräftar,
marginaliserar och utesluter. Den hyser konstuppfattningar som också färgas av
politiska ideologier.”
– Lars Vilks s. 11, 2011
Detta inledande stycke, och speciellt dessa fem meningar, ledde till en fundering kring
hur organisationsteorier kan användas för att analysera kulturorganisationer. Denna
fundering blev mer konkret, och för oss än mer intressant, när vi började fundera i banor
hur nyinstitutionell teori kan användas i forskningen av dessa organisationer. Det är
intressant just därför att den nyinstitutionella teorin säger att organisationer efterliknar
varandra och söker förklara beteenden och handlingar hos organisationer (Johansson,
2010). Vi ställde oss därför frågorna;
Vilka institutionella idéer kan vi finna som påverkar Kalmar Konstmuseums
medarbetare? Samt; På vilket sätt påverkas medarbetare inom en
kulturorganisation i det dagliga arbetet av olika institutionella idéer?
Nu är vår mosaiktavla klar och det är dags att ta ett steg tillbaka och studera utfallet. Vi
kan därmed säga att på den första frågan har vi funnit i grund två tydliga institutioner
som vi valt att kalla Den Ekonomiska Institutionen och Den Bildande Institutionen. Från
dessa två institutioner och dess ursprung kan vi finna spår av regulativ, normativ och
kultur-kognitiv karaktär som definierade av Scotts tre pelare (2008). Den Ekonomiska
Institutionen grundar sig i en institutionell idé där mycket fokus läggs på den rent
ekonomiska påverkan som finns på museet. Den behandlar vidare hur museet påverkas
av regionförbundet och statens kulturråd i form av de kulturpolitiska målen, samt dess
finansiärers otydliga mål och brist på uppföljning av målen. Den Bildande Institutionen
grundar sig i idén om vad konst är och vad museets roll är. Fokus ligger på idén att det
är konsten och kulturens roll att agera bildande i samhället. Museets roll blir således att
52
förmedla konstens budskap. Det tycks även vara en inre drivkraft hos medarbetarna. Ett
stort fokus ligger på förmedlande av konsten till barn och ungdomar.
En avsaknad av feed-back och uppföljning från finansiärernas sida är den största
påverkan på museets medarbetare. Det leder till en frustration hos medarbetarna då de
inte vet om de handlingar de utför är legitima eller inte. Då en stor del av allmänheten
inte tycks förstå museets syfte leder även det till en frustration hos medarbetarna. Detta
upplevs som ett problem för museet och sätter krav på medarbetaren att söka förmedla
den svårförståeliga samtidskonsten. Sammanfattningsvis påverkas medarbetarna främst
när legitimitetsgrunderna för deras handlande och beteende inte återkopplas och just
legitimeras. Det leder till främst frustration och osäkerhet. Att en stor del av besökarna
även inte förstår sig på samtidskonsten kan äve ha en motiverande effekt på
medarbetarna att de vill ta sig an den svåra uppgiften. Studiens inledande syfte att öka
förståelsen av hur institutionella idéer påverkar medarbetarna menar vi därmed är
uppfylld.
Kalmar konstmuseum har under de första två kvartalen 2015 tampats med ett antal
problem, där de tre största tycks kretsa kring ledning av museet, vad museet står för som
kulturorganisation samt hur problemet med lågt besöksantal skall tacklas. Vår studie
kan i den meningen inte ge några förslag på hur dessa problem skall lösas, det har heller
inte varit fokus för vår studie. Vi menar dock att insikten om vilka krafter som kan
påverka medarbetarna kan användas i ett emancipatoriskt syfte. Alltså att vetskapen om
vad det är som påverkar individen, gör att trycket från denna påverkan kan mildras.
Fastän vi kan ge ett nytt perspektiv, introducera och synliggöra ett par institutioner och
hur de påverkar medarbetarna, innebär inte att institutionerna inte längre påverkar dem.
De finns fortfarande där, men medarbetarna kan nu förstå varför de finns där och varför
de påverkas av dem. På det vis kan de hantera hur de påverkas av institutionerna.
Konstvärlden har aldrig fel, menar Lars Vilks, och vi kan konstatera att dess handlingar,
vare sig de bekräftar, utesluter eller marginaliserar kan förklaras med den institutionella
organisationsteorin. Vi kan även konstatera att dess handlingar och uppfattningar
påverkas i varierande grad av, om inte politiska ideologier, så i alla fall kulturpolitiska
mål.
53
6 Förslag till vidare forskning
Vi har under studiens gång identifierat ett antal områden som vi menar kan vara av
intresse för vidare forskning:

Vi menar att det vore intressant att studera hur konstvärlden påverkas av olika
politiska mål och ideologier. Ett exempel är med utgångspunkt i den ändring av
fokus som definierade i de kulturpolitiska målen. Målen från 1974 säger att
kulturen skall fungera som en motvikt till kommersiella krafter, medans
kulturpropositionen från 2009 menar att kulturen skulle gynnas av att
kulturorganisationer i högre grad kan finansiera sig själva. Konsekvenserna av
en sådan ekonomisering vore därmed intressant att undersöka.

Här menar vi att institutionell och nyinstitutionell teori inte enbart menar att
organisationer befinner sig i omgivningens ”klor”. Det faktum att organisationen
just särkopplar talar snarare om en medvetenhet att utåt gå åt samma håll som
andra organisationer (som en effekt av formella krav och görs möjligt via en
formell struktur), men inåt sett agerar rationellt (som en effekt av de tekniska
kraven). Detta stöds även av antaganden gjorda av bland annat Roine Johansson
(2010) och Meyer och Rowan (1977) att det finns olika typer av institutionella
krav, och att organisationen kan välja mellan dessa. Vi måste alltså skilja på de
formella kraven och de tekniska kraven och se om härmande beteende uppstår
för att hantera dem bägge, samt om valet av de institutionella krav som följs är
en effekt av antingen rationalitet eller legitimitet som beslutsgrund. Vi vill lyfta
två saker som måste redas ut innan en slutsats kan dras vilken beslutsgrund som
är allmänt rådande. För det första med hänseende till särkoppling. De tekniska
kravens art måste definieras. Antag att ett antal organisationer inom ett fält alla
har samma formella struktur, men att de tekniska kraven är sådan att
organisationerna särkopplar. Huruvida de tekniska kraven tacklas på samma sätt
av alla dessa organisationer, är avgörande om vi kan tala om härmande beteende
även här. Härmande beteende är det vilket den nyinstitutionella teorin talar för.
Sedan måste vi även se om inte svaret redan ges av isomorfism. Om
organisationerna alla anställer professionella individer så talar det för att de
tekniska kraven generellt löses på samma sätt.
54

Samförstånd mellan tekniska och formella krav – en polariserad bild? Med
denna något konventionella mening vill vi belysa följande problem; För det
första så säger den nyinstitutionella teorin att organisationer inte alltid agerar
efter rationellt som de traditionella organisationsteorierna vill mena. Istället är
det en uppfyllnad av legitimitet som ligger till grund för hur organisationer
agerar, för att uppfylla de krav som ställs på organisationen. Det finns formella
och tekniska krav som skall uppfyllas. Här introduceras särkopplingsbegreppet
som menar att organisationer särkopplar verksamheten genom att utåt se ut att
uppfylla de formella kraven och därmed vinna legitimitet. Samtidigt ställer de
dagliga arbetet tekniska krav som även de uppfyllas, men det finns ingen
koppling mellan de formella och tekniska kraven. Med andra ord säger teorin att
organisationer säger att de gör en sak men gör istället en annan. Man kan alltså
säga att viljan att uppfylla de formella kraven och därmed legitimitet är
irrationellt. Ett rationellt beteende är att uppnå de tekniska kraven. Men
särkoppling visar väl ändå på ett rationellt agerande från organisationernas sida?
55
Referenser
Aschberg (2012). Lars Vilks. [Radioprogram]. Radio 1, 8 september.
Asplund, Johan. (2006). Om undran inför samhället. Sweden, Lund Grahns Tryckeri
AB
Bah Kuhnke, Alice., Carlsson, Gunilla. 2015. Alice Bah Kuhnke: ”15 nya miljoner till
kulturen i budgeten. Dagens Nyheter. 9 april.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/alice-bah-kuhnke-15-nya-miljoner-tillkulturen-i-budgeten/ (Hämtad 2015-05-19)
Bryman, Alan. & Bell, Emma. (2003) Företagsekonomiska Forskningsmetoder.
Sweden. Malmö. Liber AB
Eriksson. G, Martin. (2009) Referera reflekterande. Sverige, Lund. Studentlitteratur AB
Grey, Chris (2009) En mycket kortfattad, ganska intressant och någorlunda billig bok
om att studera organisationer. Sweden, Lund. Studentlitteratur
Gustavsson, Bengt. (2004) Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Sweden,
Lund. Studentlitteratur AB
Johansson, Roine. (2010). Nyinstitutionalism inom organisationsanalysen. [Elektronisk
resurs] : en skolbildnings uppkomst, spridning och utveckling. 1. uppl. Lund:
Studentlitteratur
Kalmar Konstförening. 2014. Stadgar Kalmar Konstförening.
http://www.kalmarkonstmuseum.se/wp-content/uploads/2014/07/Stadgar_Kalmarkonstforening.pdf
(Hämtad 2015-05-26)
Krag Jacobsen, Jan. (1993) Intervju: konsten att lyssna och fråga. Sweden, Lund.
Studentlitteratur AB
Lind, Rolf. (2014) Vidga vetandet : en introduktion till samhällsvetenskaplig forskning.
Sverige, Lund. Studentlitteratur
Lindkvist, Hugo. 2015. Chefsstrid på Kalmar Konstmuseum: ”Vi behöver en chef med
en annan attityd. Dagens Nyheter. 11 mars. http://www.dn.se/kultur-noje/konst-
56
form/chefsstrid-pa-kalmar-konstmuseum-vi-behover-en-chef-med-en-annan-attityd/
2015-04-23
Meyer, John W. och Rowan, Brian (1977) Institutionalised Organizations: Formal
Structure as Myth and Ceremony. American Journal of Sociology. 83:2, s 340-63
Norberg, Erika. 2015A. Kalmar Konstmuseums utveckling i siffror. Sveriges Radio. 15
april.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=6142541
(Hämtad 2015-05-25)
Norberg, Erika. 2015B. ”Varför är det svårt att få konsten och folket att mötas?”.
Sveriges Radio. [Radioprogram] 7 maj.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=6160068
(Hämtad 2015-05-23)
Proposition 1974/28. Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga kulturpolitiken;
given den 8 mars 1974. Stockholm: Kulturdepartementet
Proposition 2009/10:3 Tid för kultur. Stockholm: Kulturdepartementet
RFKL (Regionförbundet Kalmar Län). 2015. Kulturplan 2015-2017.
http://www.rfkl.se/documents/rapporter/Kultur/Kulturplan%202015-2017.pdf (Hämtad
2015-05-26)
Scott, W. Richard (2008). Institutions and organizations: ideas and interests. 3. ed.
Thousand Oaks, Calif.: Sage
Sarnecki, Simon. 2015. Svenska konstnärer i stort upprop mot Kalmar Konstmuseum.
Sveriges Radio. 11 mars.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6114230
(Hämtad 2015-04-23)
Snow, Roberta M. & Leach, Evan. 1996. The Institutionalization of the Aesthetic:
Systemic Contradiction in the Organization of Creativity. Systems Research. 13 (1): 2533.
Vilks, Lars. 2011. Art : den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den
internationella samtidskonsten. Sverige, Nora: Nya Doxa
57
I