Umeå kommun - Vattenmyndigheterna

Transcription

Umeå kommun - Vattenmyndigheterna
Bilaga 1.
Förslag till yttrande/Tjänsteskrivelse angående samråd för
förslag till förvaltningsplan, åtgärdsprogram för perioden 20152021, föreskrifter för miljökvalitetsnormer samt MKB för
åtgärdsprogrammet
Umeå kommun stöder Vattenmyndigheten i Bottenvikens distrikts målsättning att eftersträva att alla
vattenförekomster ska ha god status år 2021. Kommunen anser dock att det underlag som
presenterats för bedömningar samt sättet målsättningen implementeras i Sverige kan förbättras och
effektiviseras.
Yttrandet är uppdelat enligt nedan
Läsanvisningar
1.
2.
3.
4.
5.
Synpunkter av övergripande och principiell karaktär
Synpunkter på Förslag till förvaltningsplan
Synpunkter på förslag till Åtgärdsprogram för perioden 2015-2021
Synpunkter på miljökvalitetsnormer
Synpunkter på databasen VISS
1. Synpunkter av övergripande och principiell karaktär
•
•
•
Umeå kommun anser att miljökvalitetsnormerna ska betraktas som målsättningar och
miljökvalitetsnormerna inte ska vara juridiskt bindande intill dess verifiering av underlaget
skett. Underlaget i VISS utgörs till stor del av modellberäkningar och bristfälligt mätdata
vilket riskerar medföra att miljökvalitetsnormerna i olika fall blir för långtgående eller inte
tillräckligt långtgående. Kravet på att inga vattenförekomster får försämras måste utgå från
ett verifierat underlag.
Konsekvenserna för kommunen behöver belysas i den samhällsekonomiska
konsekvensanalysen eller miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) eftersom kommunerna har
en nyckelroll i arbetet. Detta behövs för att klarlägga förutsättningarna och identifierat
behovet av t ex styrmedel.
Vattenmyndighetens förslag ligger stort fokus på vilka åtgärder som centrala myndigheter
behöver vidta för åtgärdsprogrammets genomförande. En del åtgärder för kommunerna
kommer inte kunna utföras effektivt eller överhuvudtaget i väntan på att åtgärder riktade till
centrala myndigheter blir genomförda. Det behövs göras en konsekvensanalys av
utgångsläget och utifrån tillgängliga styrmedel, riktlinjer och vägledningar för att beskriva vad
som är skäligt att hinna med under åtgärdsperioden. Eftersom vägledningar, riktlinjer och
styrmedel är viktiga förutsättningar för genomförandet av åtgärdsprogrammet behövs de
2 av 12
•
•
•
•
•
•
•
tämligen omgående. Arbetet med att ta fram handlingarna behöver prioriteras och
genomföras omgående.
Umeå kommun anser att samråd med kommunerna bör ske kontinuerligt under hela
åtgärdsperioden för att fånga upp politiska avvägningar men även kommunens praktiska och
juridiska möjligheter att utföra de föreslagna åtgärderna. Framtagandet av
samrådsdokumenten hade effektiviserats och samrådsunderlaget varit bättre.
Relevant finansering saknas för genomförandet av åtgärder. Polluters pays principle (PPP)
måste tydliggöras och lagstödet förstärkas om den ska utgöra den huvudsakliga
finansieringskällan för åtgärder. Vandringshinder och övergödning kräver de mest
kostsammaste åtgärderna inom Bottenvikens distrikt där PPP inte kommer att vara
tillämpbar.
Åtgärdsprogrammet beskriver vilka styrmedelsåtgärder och fysiska åtgärder som myndigheter och kommuner ”behöver” utföra. Umeå kommun anser att det måste tolkas som
vad kommun ”bör” utföra. Det saknas fortfarande relevanta dataunderlag för
statusklassningar av vattenförekomster. Umeå kommun ifrågasätter att kommunen så
kraftigt ska öka sina resurser för tillsyn och prövning när det inte finns verifierade
dataunderlag för vattenförekomster och nödvändiga riktlinjer, styrmedel och vägledningar
för t ex dagvatten och vattenskyddsområden.
Det saknas relevanta och skarpa åtgärder mot skogsbruket som står för en del av
miljöproblemen tex försurning, läckage av närsalter inom Bottenvikens distrikt.
Remissmaterialet är relativt lättillgängligt genom språk och läsanvisningar men det är
fortfarande mycket omfångsrikt och komplext. Detta i har medfört att kommunen inte haft
möjlighet att avsätta tillräckliga resurser att gå igenom alla vattenförekomster och bedöma
vattenmyndighetens klassningar. Underlag som inte består av biologiskt data och som är
baserat i huvudsak på modeller och fjärranalys bör sättas som preliminära till verifiering av
underlaget har skett. Detta underlättar genomgången av materialet.
Föreslagna åtgärder som syftar till att förbättra vattnets status är utförligt beskrivna men
fortfarande är åtgärderna till stor del oprövade och det saknas i många fall relevant kunskap
om funktion och skötsel för norrländska förhållanden för en effektiv kostnadseffektiv
prioritering.
Vattenmyndighetens beslut bör vara överklagningsbart eftersom kommunerna har en
nyckelroll i åtgärdsarbetet och konsekvenserna för kommuner och verksamhetsutövare inte
är utredda. Besluten bör också vara överklagningsbara så länge som bedömningsgrunderna i
miljöövervakningsarbetet inte är anpassade för norra Sverige.
2. Synpunkter på Förslag till förvaltningsplan
Samverkan
Samverkansformer behöver utvecklas. Vattenråden har idag inte den lokala och politiska
förankringen och ställning som gör dem till ett effektivt stöd i vattenförvaltningens arbete.
Vattenråden är fortfarande under uppbyggnad, vilket dels har att göra med de stora
avrinningsområden som vattenråden avser. Det behövs mera resurser för att bygga upp ett
kontinuerligt och väl förankrat vattenrådsarbete över så stora rumsliga distanser.
Miljöövervakning
Vattenförvaltningen anger att ett bra och uppbyggt miljöövervakningsprogram är nödvändigt för att
3 av 12
de beslut som fattas inom vattenförvaltningen ska bli rätta. Det är också viktigt för planeringen av
åtgärdsbehov och uppföljning. Umeå kommun instämmer i Vattenmyndighetens ställningstagande.
Samtidigt saknar det underlag som presenteras i VISS fortfarande mycket relevant data vilket är ett
hinder för att arbete ska utföras effektivt. Underlaget bygger till stor del på modellberäkningar
istället för mätdata vilket gör att bedömningen och tillämpningen av MKN måste göras med
försiktighet. Det ska vara en självklarhet att juridiska bindande MKN ska baseras på säkra och
verifierade underlag.
Umeå kommun anser inte att modeller som tas fram med hjälp av satellitbildsanalyser,
extrapoleringar och interpolation är ett bra underlag för bedömning av miljökvalitetsnormer. Risken
är stor att MKN över-/underskattas vilket gör att kommunens tillsyn av verksamheter blir opraktisk
och ineffektiv, samt att åtgärder och resurser felprioriteras.
Umeå kommuns föränderliga kust med landhöjning och ständigt avstängda vikar skapar speciella
vattenmiljöer som nuvarande bedömningsgrunder inte tar hänsyn till. Här finns naturligt näringsrika
strandnära miljöer som är viktiga för fisk och fågel och samtidigt känsliga för ytterligare
näringsbelastning. Vid användningen av befintliga bedömningsgrunder inkl. växtplanktonanalys blir
nämnda miljöer felaktigt bedömda. Umeå kommun anser att bedömningsgrunderna behöver vara
jämförbara och anpassas samt vidareutvecklas för norra Sverige ingå. Gradient studier behövs mellan
kustnära och utsjömiljöerna för att påvisa skillnaderna. Det är stor skillnad på bedömningsgrunder
för kustnära och utsjömiljöerna på resultaten vid användning av nuvarande bedömningsgrunder.
Vattenförvaltningen behöver ta en mycket framträdande roll i miljöövervakningsarbetet både när det
gäller finansering och samordning. I brist på samordning finns det risk att den inte utförs i den
omfattningen i förhållande till antalet vattenförekomster. Strategin för miljöövervakningen behöver
tas fram omgående eftersom underlaget i VISS och miljöövervakning är avgörande för bedömning av
MKN.
Umeå kommun anser, att under tiden som en strategi och bättre underlag arbetas fram, att ska
klassningar där miljökvalitetsnormerna har baserats på modeller och schablonberäkningar ska sättas
till preliminära och inte vara juridiskt bindande..
Avgränsning och typindelning av vattenförekomster
I EU-direktivet är inte vattenförekomst reglerat vilket gör att det är upp till varje medlemsland att
definiera vattenförekomsterna. Sverige har bestämt att sjöar ska ha en yta av minst 1 km² och
vattendragen minst 15 km. Den svenska modellen har resulterat i väldigt många vattenförekomster
som behöver hanteras.
Vi har även kommunala intressen kring vattendrag som inte blivit inräknade som vattenförekomster t
ex Skravelsjön och Kläppsjön, där vi genomfört miljöövervakning. Men dessa är för små för att räknas
som vattenförekomst. Dessa har bättre underlag som visar på verifierad status. Den stora mängden
av vattenförekomster är svåröverskådligt material. Det är orimligt att kräva att så många
vattenförekomster ska omfattas av juridiska bindande MKN på så bristfälligt underlag. Visserligen har
vattenförvaltningen klassat vattenförekomsterna med olika tillförlitlighetsgrader, men faktum är
ändå att statusklassningarna blir juridiskt bindande oavsett tillförlitlighetsgrad. Tydliga prioriteringar
skulle gagna ett effektivare åtgärdsarbete och bättre acceptans för de mest angelägna frågorna.
4 av 12
3. Synpunkter på förslag till åtgärdsprogram
Åtgärder som behöver vidtas av myndigheter och kommuner
I Åtgärdsprogrammet s 6 ff. har en rad åtgärder tagits upp för statliga myndigheter och kommuner.
För kommunernas del handlar det t.ex. om att vid tillsynen prioritera de områden som inte uppnår
eller riskerar att inte uppnå god status gällande t.ex. enskilda avlopp, vattenskyddsområden för nuvarande och framtida vattentäkter (stora som små), planläggning samt utveckla vatten- och
avloppsplaner.
För att genomföra ett effektivt åtgärdsarbete behövs verifierade underlag vilka verksamheter som
bidrar till att vattenförekomsterna inte uppnår god status. Detta är inte utrett för varje enskild
vattenförekomst och är omöjligt för kommunen som tillsynsmyndighet att ställa krav i dagsläget på
verksamhetsutövare att utföra åtgärder tills att ansvarsfrågan är utredd genom t ex
källfördelningsanalyser.
Det saknas en samhällsekonomisk konsekvensanalys av vad föreslagna åtgärder innebär för
kommunerna. Åtgärdskraven måste konsekvensanalyseras, inte minst med tanke på resursbehoven
och nuvarande tillgängliga styrmedel och vägledningar hos kommunerna.
Kommuner, åtgärd 1:
”Kommunerna behöver inom sin tillsyn och prövning av
a) miljöfarlig verksamhet och andra verksamheter ställa sådana krav så att
miljökvalitetsnormerna för vatten följs,
b) förorenade områden särskilt prioritera och ställa krav på utredningar och åtgärder så att
miljökvalitetsnormerna för vatten följs. ”
Umeå kommun genomför inom ramen för kommunens reguljära verksamhet tillsyn av miljöfarlig
verksamhet och förorenade områden. I vattenmyndighetens förslag förväntas en kraftig ökad tillsyn
och prövning från kommunen, miljöfarlig verksamhet och förorenade områden är en av dessa
områden. För att kunna göra det behöver kommunen tillföras mer resurser från staten. Umeå
kommun anser också att bättre styrmedel, vägledningar och riktlinjer behövs för tillsyn av miljöfarlig
verksamhet. Naturvårdsverket behöver omgående ta fram styrmedel och vägledning för tillsynen av
prioriterade och särskilt förorenade ämnen om tillsynsarbete inom denna åtgärdsperiod ska kunna
utföras. Vägledning behöver också tas fram hur ”krav ska ställas så att miljökvalitetsnormen följs”
Det är viktigt för att resurserna fördelas rätt. Kunskapsbristen är stor om olika ämnens påverkan på
vatten samt vilka gränsvärden som är tillräckliga för att miljökvalitetsnormer ska uppnås. Lagstiftning
för dagvatten behöver förtydligas och vägledning för tillämpning av dagvattentillsyn behöver tas
fram. T ex borde anläggandet av dagvattensystem vara anmälningspliktig verksamhet.
Naturvårdsverket behöver ökade medel för sanering av förorenade områden. Inom Umeå kommun
har redan saneringar genomförts med medel från Naturvårdsverket, men flera områden återstår att
åtgärda t ex Norrbyskär inom Örefjärden vattenförekomst.
5 av 12
I VISS saknas underlag från MIFO databasen vilket gör att kemiska data (exklusive kvicksilver) saknar
klassningar för flera vattenförekomster. Inom Tväråns och Umeälvens avrinningsområden finns flera
miljöfarliga verksamheter som påverkar vattenförekomsterna och där kemiska data finns och
beskriver vattenförekomsternas miljöproblem bättre. Det behövs ökade resurser för att prioritera
miljöövervakning av miljöfarliga ämnen och kunskapsuppbyggnad om olika ämnen och deras
miljöeffekter.
Åtgärd 2
”Kommunerna behöver bedriva tillsyn så att
a) utsläppen av kväve och fosfor från jordbruk och hästhållning minskas i de
vattenförekomster där jordbruk bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs eller riskerar
att inte följas,
b) tillförseln av växtskyddsmedel minskar till vatten inom områden med vattenförekomster som inte följer, eller riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna för vatten så att god
kemisk status och god ekologisk status kan uppnås.”
Det är viktigt att de rättsligt bindande åtgärderna som föreslås, formuleras på ett sådant sätt att det
är möjligt för den som ska vidta dem att också kan veta när denne har uppfyllt sin del av åtgärderna utan att riskera ekonomiska sanktioner. Det rimligaste är att det läggs in någon form av checkpoint
där ytterligare krav kan komma att ställas om det då bedöms finnas ett sådant behov, men eftersom
åtgärderna rör sådant som ofta inte kan utvärderas förrän efter en längre period så kan det vara
svårt att ha någon sådan punkt innan 6-årsperioden gått till ända. Det är därför viktigt att staten har
ett aktivt kontinuerligt uppföljningsarbete under periodens gång för att processen ska fungera.
Vi ifrågasätter att jordbruket skulle bidra så mycket till övergödningsproblematiken i norra Sverige
när spridning av gödsel sker med ganska låga givor sett över respektive jordbruksföretags hela
spridningsareal. Förekomsten av jordbruksverksamhet inom Umeå kommun är ganska låg jämfört
med Syd- och Mellansverige. Jordbruken har ett självklart ett ansvar och påverkar enskilda
vattenförekomster men den skiljer sig mellan olika delar i Umeå kommun och måste först utredas.
Åtgärd 2 är i huvudsak en åtgärd som är mera prioriterad för södra och mellan Sverige.
Retention/historiska synder från tidigare jordbruksverksamheter är också en bidragande faktor men
detta behöver utredas och relevant finansering måste finnas tillgänglig från myndigheterna eftersom
PPP inte kan tillämpas i dessa fall.
I norra Sverige är det främst fosfor som bidrar till övergödningen. Vi ifrågasätter behovet av att rena
kväve i norra Sverige.
Växtskyddsmedel bedöms inte vara ett stort problem eftersom de används i väldigt liten
utsträckning. Behovet av reglering är större i södra och mellersta Sverige. Även här behövs riktvärden
eller vägledning för hur tillsynen ska gå till och för att MKN ska följas.
Åtgärd 3
”Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en
vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten.”
6 av 12
Kraven på fastighetsägarna måste motiveras med bra dataunderlag, t ex källfördelningsanalyser.
Underlaget till miljökvalitetsnormerna är baserade på klorofyllstudier utifrån satellitbilder t ex för
Mjölefjärden och Ytterbodafjärden vilket inte är acceptabelt och ökar osäkerheten att tillämpa som
verktyg i tillsynen. I Umeå kommun har vi dock gjort egna undersökningar av vattenförekomster
under ett stort antal år vilket redan 2008 resulterade i en indelning av kommunen i områden med
olika skyddsnivåer. Indelningen har senare reviderats när nya data inkommit. För kommuner som
inte har egna mätdata är situationen sämre och det kan vara svårt att bedöma vilka områden som
ska ha krav på hög skyddsnivå enbart utifrån Vattenmyndighetens underlag.
Åtgärd 4
Kommuner behöver genomföra tillsyn på avloppsledningsnät och mindre reningsverk och införa krav
på ökad rening, eller på annat sätt minimera utsläpp, som bidrar till att vattenförekomster inte
uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten.
Beträffande kraven på avloppsreningsverken anser Umeå kommun att det lämpligaste är att staten
genomför nationella regleringar i takt med att reningstekniken utvecklas. T ex kan detta vara aktuellt
beträffande utsläpp och rening av avloppsvatten innehållande läkemedel, men även beträffande
andra kemikalier där avancerad och kostsam teknik kan krävas. Eftersom det i dagsläget saknas
gränsvärden (MKN uttryckt som faktiska utsläppsvärden) är det också svårt att bedöma när
reningskraven enligt åtgärdsprogrammet klaras.
Vattenmyndigheten motiverar åtgärden med att kommunens tillsyn över reningsverken behöver bli
bättre och att mera omfattande krav behöver ställas. Det borde ha utretts inför samrådsunderlaget
hur tillsynen på reningsverken ska bli bättre och varför inte omfattande krav ställs. Åtgärden som är
riktad till kommunerna är på väldigt övergripande nivå. Det hade varit önskvärt om samråd gjorts
med kommunen kring den tillsyn som utförs idag.
Kommunen har idag tillsyn på avloppsreningsverk. Problemen med bräddningar och läckande
ledningar är något som bör ingå i kommunens tillsyn och verksamhetsutövarens underhåll och
egenkontroll. Däremot kan det vara svårt att utforma/förbättra avloppsreningsverken så att de renar
avloppsvattnet från läkemedel och olika typer av kemikalier. Istället är ett fungerande uppströmsoch utfasningsarbete en viktig förutsättning för att minska utsläppen.
Ett av åtgärdsförslagen i samrådet innebär att avloppsreningsverken ska nå en utsläppsnivå på 0,1
mg fosfor/liter. Det ska i slutändan beror på recipienterna . Kravet gällande fosfor bör instället
avgränsas till att i tillståndsprövning möjliggöra varierande kravnivåer, baserat på verkliga
förhållanden och behov, i syfte att nå God ekologisk status. Det förutsätter att MKN är baserat på
verifierade underlag som kan användas i tillsynen.
Åtgärd 5
”Kommunerna behöver minska närsaltsbelastningen, i de fall åtgärder rörande enskilda avlopp,
avloppsreningsverk, jordbruk och liknande inte fullt kan bidra till att uppnå betinget avseende kväve
och fosfor, genom att
a) inom sina ansvarsområden genomföra kompletterande åtgärder så som odling och/eller
skörd av marina substrat, behandling/hantering av näringsbelastade sediment,
biomanipulation eller motsvarande,
7 av 12
b) inom havsplaneringen utse områden särskilt prioriterade för näringsreducerande åtgärder
och i dessa priorioritera etablering av exempelvis storskaliga musselodlingar. ”
Åtgärder för närsaltsbelastning är inte aktuell inom denna åtgärdsperiod. Det är för tidigt att säga om
åtgärderna som utförts med anledning av t ex inventering av enskilda avlopp och tillsyn haft någon
effekt eftersom det finns en tröghet i miljön. Speciellt när det gäller närsaltsbelastning tar det lång
tid att se förändringar. I Umeå kommun har ca 1 500 enskilda avlopp inventerats men alla är inte
åtgärdade ännu. Övriga föreslagna åtgärder såsom biomanipulation och storskaliga musselodlingar är
inte aktuella eller prioriterade inom Umeå kommun.
Det är svårt att ta ställning till föreslagna åtgärder mot övergödning eftersom flera är nya och
oprövade, speciellt under norrländska förhållanden. Detta gör att prioriteringar av åtgärder försvåras
p.g.a. osäkerheter om faktiska kostnader och att förväntade effekter. Det kommer att vara
ekonomiskt orimligt och i många fall tekniskt omöjligt att genomföra föreslagna åtgärder för minskad
närsaltsbelastning.
Föreskrifter som ska tas fram av från exempelvis Jordbruksverket, Naturvårdsverket och
Skogsstyrelsen riskerar att försena tillämpningen av åtgärderna eftersom tillvägagångsättet är oklart.
Åtgärd 6
”Kommunerna behöver säkerställa ett långsiktigt skydd för den nuvarande och framtida
dricksvattenförsörjningen så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Kommunerna behöver
särskilt
a) inrätta vattenskyddsområden med föreskrifter för nuvarande och framtida, allmänna och
enskilda dricksvattentäkter,
b) göra en översyn av vattenskyddsområden som inrättats före miljöbalkens införande och vid
behov revidera skyddsområdets avgränsningar och tillhörande föreskrifter så att tillräckligt
skydd uppnås,
c) bedriva systematisk och regelbunden tillsyn på både allmänna och enskilda
dricksvattentäkter, som försörjer fler än 50 personer eller där vattentäktens uttag är mer än
10 m3/dag,
d) uppdatera översiktsplanerna med regionala vattenförsörjningsplaner,
e) se till så att samtliga allmänna yt-och grundvattentäkter har tillstånd för vattenuttag, särskilt
i områden med vattenförekomster som inte följer eller riskerar att inte följa
miljökvalitetsnormerna för vatten.”
”Kommunen behöver säkerställa ett långsiktligt skydd för den nuvarande och framtida
dricksvattenförsörjningen”. Umeå kommun anser att det finns ett stort behov av vägledning i form av
handböcker, manualer eller motsvarande. Naturvårdsverkets handbok (2010:5) om
vattenskyddsområden är begränsad. Åtgärden borde skjutas på framtiden tills verktygen finns så att
resursen kan användas effektivt. Det är bra att skyddet av dricksvattentäkter återigen aktualiseras
eftersom det fortfarande är många täkter som saknar skydd. Här efterlyser kommunen bättre
vägledningar om hur man inrättar ett vattenskyddsområde. För att nå framgång krävs ett samarbete
mellan kommuner och länsstyrelser.
8 av 12
Kommunens erfarenhet är att kostnaderna för åtgärden är åtskilligt högre än vad
Vattenmyndigheten har angett. Utifrån nuvarande resurser, vägledningar och utifrån den tid
processen erfarenhetsmässigt tar ser vi stora problem med att hinna säkerställa skydd för nedanstående vattentäkter till 2021 som är privata vattenskyddsområden.
Brattby, Kassjö/Västanbäck vf, Mariagården Kassjö, Rödåsel vf, Strömbäck, Floda, Ytterboda och
Tomternas. Innerkasamark, Mellansvartbäck, Norrmjöle 2:11 och Ängersjö är alla privata
vattenföreningar.
Det bör framgå hur verksamheter inom vattenskyddsområdena påverkas av föreskrifter och övriga
restriktioner inom vattenskyddsområden. Umeå kommuns erfarenheter från arbetet med Vindelälvsåsens vattenskyddsområde är att framför allt gödselhantering i jordbruk samt
petroleumhantering påverkas. Huvudregeln är att de enskilda verksamhetsutövarna får stå för
kostnaderna som vattenskyddsområdets bestämmelser medför, men kostnader kan i vissa
situationer även hamna på kommunen (som myndighet) eller UMEVA (som vattentäktinnehavare).
Vilka konsekvenser det kan bli för de enskilda täkterna och vem som har ansvaret för eventuella
ersättningsanspråk borde klarläggas.
Umeå kommun färdigställde under 2008 ”Underlag till vattenförsörjningsplan för Umeå kommun”.
Planens syfte är att trygga en säker drickvattenförsörjning på lång sikt. Planen redovisar även
vattentäkter i bruk med större uttag än 10 m3/dygn.
I planen redovisas möjligheterna för en framtida vattenförsörjning och de tillgångar till yt- och
grundvatten som finns i kommunen.
Åtgärd 7
”Kommunerna behöver utveckla sin översikts- och detaljplanering och prövning enligt plan- och
bygglagen så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Åtgärden behöver genomföras efter samråd
med länsstyrelserna.”
Tydligare styrmedel och vägledningar t ex för dagvattenhantering behöver tas fram. Kommunen har
riktlinjer i översiktsplanen som att detaljplaner ska ske enligt åtgärd 7. Översiktsplanen är samrådd
med länsstyrelsen. Prioritering kommer att utföras inom några få vattenförekomster i taget.
Åtgärd 8
”Kommunerna behöver utveckla vatten- och avloppsvattenplaner särskilt i områden med
vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten.,
åtgärden behöver genomföras efter samverkan med länsstyrelserna.”
Förslag till en kommunövergripande VA-plan har tagits fram och den ska ut på samråd under 2015.
Den innefattar bland annat en prioritering av utbyggnaden av de kommunala verksamhetsområdena
för VA, en prioritering som i första hand baseras på miljöbehoven.
Det är viktigt för den kommunala planeringen att VA-planer tas fram, särskilt när det gäller
kommuner med stor tillväxt eller många omvandlingsområden.
Åtgärd 9
9 av 12
Kommunerna behöver inventera, planera och genomföra åtgärder mot vandringshinder för fisk och
andra vattenlevande djur vid vägpassager över vatten i det kommunala vägnätet, särskilt i områden
med vattenförekomster där vandringshinder bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs.
Åtgärden behöver utföras efter samverkan med berörd länsstyrelse och Trafikverket.
För Umeå kommuns del har vi redan åtgärdat de flesta vandringshinder vid vägpassager över vatten
och de fåtal som återstår bedöms bli åtgärdade innan 2021.
Länsstyrelserna, åtgärd 2:
Länsstyrelserna behöver ge kommunerna vägledning för prövning och tillsyn av de
enskilda avlopp som bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs.
Länsstyrelsen utövar ingen egen tillsyn över enskilda avloppsanläggningar. Detta medför helt
naturligt att det är svårt att på länsstyrelsen upprätthålla kompetensen i dessa frågor. Umeå
kommun anser därför att vägledning för kommunernas arbete med enskilda avlopp ska komma
direkt från Havs- och vattenmyndigheten.
Åtgärder mot betydande påverkan per miljöproblem
Det kommer att vara ekonomiskt orimligt och i många fall tekniskt omöjligt att genomföra föreslagna
åtgärder. Statlig finansiering måste finnas för att metoderna kan prövas och utvecklas efter
norrländska förhållanden. Kommunens tillgängliga resurser ska inte användas för detta ändamål.
Istället ska tillgängliga resurser satsas där de gör störst nytta, t ex i områden där MKN består av
verifierat data och verkliga förhållanden är kända t ex i Nydalasjön och Avan.
Övergödning
Förslag till Åtgärdsprogram sid 116:
Inom jordbruksområden bör LOVA-stödet även vara tillämpbart inom distriktet, det är angeläget att
övergödningsåtgärder prövas under norrländska förhållanden. Eftersom strukturkalkning och
kalkfilerdiken är oprövade och resurskrävande måste pengar finnas tillgängliga för detta ändamål.
Vi saknar åtgärder för skogsbruket/skogsindustrin som i Bottenvikens utgör den största andelen av
närsaltsbelastning. Det är inte utrett hur mycket skogsbruket bidrar till övergödningen men med
tanke på den stora andelen närsalter vore det rimligt att anta att skogsindustrin har en inverkan.
Kväve och fosfortillskottet från skogsindustrin och torvtäkter behöver utredas och om det bidrar
behöver åtgärder för detta utvecklas.
Vattenmyndigheten anger att minskad näringsbelastning från reningsverk och från jordbruk behövs
för god ekologisk status och har identifierat de viktiga fysiska åtgärderna som behövs för att nå god
ekologisk status. Lokalt kan detta ha betydelse.
Inom Umeå kommun är vallodling och korn de största grödorna och dessa gödslas endast i begränsad
utsträckning. Korn odlas oftast extensivt. Jordbrukare har alltid som målsättning att följa
gödslingsrekommendationerna.
Försurning
10 av 12
De huvudsakliga problemen med försurning kommer från atmosfäriskt nedfall, skogsbruket och sura
sulfatjordar. Det utförs en ganska omfattande kalkningsverksamhet i Sverige som måste fortgå så
länge det atmosfäriska nedfallet är betydande. Skogsbruket står för större delen av
försurningsproblemen, efter det atmosfäriska nedfallet, trots detta saknas ytterligare åtgärder som
skogsbruket kan vidta. Skogsstyrelsen behöver utöva tillsyn och utveckla föreskrifter när det gäller
hänsyn mot vattendrag vid avverkning samt askåterföring så att ren aska används och att det utförs
på rätt typ av mark.
Miljögifter
Med tanke på fiskkonsumtion bör miljöövervakningsprogrammet för kvicksilver kompletteras med
analys av cesiumhalter. Tidigare undersökningar har visat att även i sjöar med de högsta
kvicksilverhalterna, är det cesiumhalterna som begränsar rekommenderad konsumtion enligt Livsmedelsverket.
Fysisk påverkan
Umeå kommun har tagit över tillsynen över vissa vattenverksamheter sedan 2013 vilket gör att vi
kommer att ha ansvaret för tillsynen gällande utbyte av vägtrummor. Det borde framgå vem som har
ansvaret för att åtgärda de enskilda vägtrummorna. Kommunens roll som myndighet i sådana
sammanhang innebär ju inte ansvar för åtgärdernas genomförande.
Kraftigt modifierade vatten
Umeälven Stornorrfors dämningsområde, SE709271-170693 och SE709069-171016, Umeälven
mellan dammen i Stornorrfors och utloppskanalen i Baggböle har statusen måttlig ekologisk potential
med krav på god ekologisk potential 2021. Vattenförekomsten föreslås nu få sänkt status till
otillfredsställande ekologisk potential med krav på god ekologisk potential 2027. Vattenförekomsten
är klassad som kraftigt modifierad på grund av vattenkraftverksamhet. Det innebär att det finns en
väsentlig påverkan på vattenförekomstens hydrologi och/eller morfologi och eventuellt även andra
fysiska förändringar som påverkar vattenförekomstens ekologiska status. För att uppnå en
vattenstatus som motsvarar god ekologisk potential behöver det genomföras åtgärder som
motverkar denna påverkan. För vattenförekomsten ska det därför upprättas en åtgärdsplan för vilka
åtgärder som bedöms lämpliga och rimliga att genomföra i syfte att åstadkomma god ekologisk
potential i vattenförekomsten. Åtgärdsplanen ska fastställas av Vattendelegationen senast 2018.
Umeå kommun anser att hela vattenförekomsten ska betraktas som en fiskväg. På sträckan pågår,
inom ramen för projektet Kust till fjäll, ett omfattande arbete för att förbättra såväl uppströms- som
nedströmsvandringen av lax och havsöring, vilket redan har gett ett gott resultat. Fram till idag har
fysiska åtgärder vidtagits för ca 40 MKR, åtgärder för ytterligare ca 10 MKR planeras. Olika
tappningsregimer inom ramen för gällande vattendom har prövats. Åtgärderna i fiskvägen har
optimerats för ett flöde på 23 000 m3. Flödesförändringar som erfordras för en förbättrad status av
annat än fiskvandring skulle innebära att vattenförkomstens funktion som fiskväg spolieras och
medföra stora ekonomiska förluster i en fungerande, miljövänlig elproduktion. Enligt
miljökvalitetsnormernas konstruktion är alla åtgärder för att uppnå god ekologisk potential i ett
kraftigt modifierat vatten rimliga om de inte påtagligt påverkar verksamheten negativt.
Åtgärdsprogrammet saknar en redovisning av vilka åtgärder som Vattenmyndigheten avser att
arbeta vidare med. Av det följer även att konsekvensbeskrivning saknas.
11 av 12
I Umeå kommun har under de sista åren genomförts omfattande och kostsamma åtgärder mot
vandringshinder t ex vid Stornorrfors och Sävarån. Tyvärr framgår detta inte i VISS utan
vattenförekomsterna redovisas fortfarande vara i behov av åtgärder. Det behöver på ett bättre sätt
följas upp hur åtgärderna har förbättrat vattenstatus, både som motivation för framtida åtgärder och
för att få kunskap inför framtida prioriteringar.
Samhällsekonomisk kosekvensanalys förslag till åtgärdsprogram sid 167
Åtgärdsprogrammet innehåller en samhällsekonomisk konsekvensanalys per miljöproblem.
Analyserna är nationella vilket gör att de endast är tillämpbara för centrala myndigheter och inte
kommunerna. Konsekvensanalysen innefattar en kostnads- och miljöeffektsupplysning av styrmedel
och fysiska åtgärder. Därefter visas samhällets vinst att genomföra åtgärderna och nå målet med god
status i vattenförekomsterna. Det råder stor osäkerhet bland beräkningar och bedömningar därför
utgör materialet ett instabilt underlag för prioritering av resurser. Eftersom kommunen får ett väldigt
stort ansvar och har en ”nyckelroll” i åtgärdsarbetet anser Umeå kommun att en konsekvensanalys
utifrån kommunens tillgängliga styrmedel och resurser är nödvändig och underlättar prioritering av
resurser.
Konsekvensanalysen anger att jordbruket kommer på sikt minska med motsvarande 20 000
årsarbeten fram till 2030 även utan åtgärdsprogram. Jordbruksverket är ålagd att ta fram föreskrifter
så att åtgärderna utförs i tillräcklig omfattning. I detta fall är det ett stort problem att
konsekvensanalysen är nationell eftersom problemet i norra Sverige är att jordbruken läggs ner och
värdefull åkermark växer igen. Detta leder till ett ökat behov av långväga transporter och importer av
mat, vilket motsäger andra miljömål.
Det är positivt att det gjorts en konsekvensanalys för övergödning men i Umeå kommun är
övergödning fortfarande ett relativt litet problem och åtgärderna är på väldigt övergripande nivå som
riskerar att slå hårt mot enskilda jordbrukare. Umeå kommun anser att åtgärderna såsom
strukturkalkning, kalkfilerdiken, anpassade skyddszoner, våtmarker och fosfordammar, tvåstegsdiken
etc. inte ska vara tvingande eftersom det får för stora ekonomiska konsekvenser för
jordbruksverksamheter. Det är nödvändigt med kompensation och finansering för jordbrukare likväl
resurser för källfördelningsanalyser för att identifiera källorna.
I Umeå kommun finns ett 30-tal vattenförekomster som påverkas av övergödning där påverkan
angetts som diffus i VISS. Avan är ett sådant område där tillsyn under 2015 är planerad att sätta
igång men källfördelningsanalys skulle vara värdefull för att klarlägga ansvaret för enskilda
jordbrukare och markägare. Åtgärderna bör i största möjligaste mån anpassas lokalt efter
jordbrukarens egna förutsättningar.
Miljögifter i yt- och grundvatten
Umeå kommun anser att det mest prioriterade av alla åtgärder är att ta fram styrmedel och
vägledning för att åtgärda dagvatten. Kostnader för dessa åtgärder är underskattade.
4.
Synpunkter på miljökvalitetsnormer
Miljökvalitetsnormer är svåra att tillämpa i praktiken och dessutom saknas bra vägledning för hur de
ska tillämpas. Det är oacceptabelt att vattenförekomster som har status sämre än god saknar
biologiskt dataunderlag då den biologiska kvalitetsfaktorn ä den styrande för bedömning av
12 av 12
miljökvalitetsnormer och status. Det bör framgå att bedömning av overifierade MKN inte ska vara
juridisk bindande och vattenförekomsten preliminär tills att bör tillämpas tills underlagen är
verifierade och i förekommande fall kompletterade med biologisk data.
5. Synpunkter på databasen VISS - Vatteninformation System Sverige
VISS är en databas över vattenförekomster i Sverige som är utvecklad av bland annat
Vattenmyndigheten. Databasen är tänkt att vara öppen för allmänheten som är intresserade av
vattendrag t.ex. i närheten där man bor. I databasen finns information om statusklassningar och
åtgärder för att uppnå god status. Umeå kommun anser att underlaget i VISS till stor del är
bristfälligt. Datamodeller och satellitbildsanalyser är inte acceptabla som underlag för juridiskt
bindande miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormerna kan bli antingen under-/överskattade vilket
leder till att tolkningen av hela materialet blir svårt och mycket opraktiskt och att det blir omöjligt att
tillämpa i tillsynsarbetet.
Umeå kommun anser att databasen behöver utvecklas både till innehåll och utformning för att
tillmötesgå ett allmänt intresse. Det är bland annat svårt att förstå varför vattenförekomster har en
viss statusklassning speciellt i de fall när hydromorfologisk kvalitetsfaktor ligger till grund för MKN.
Det är ändå en pedagogisk utmaning att förklara vad en biologisk/fysikalisk och kemisk/
hydromorfologisk kvalitetsfaktor är. VISS-användaren behöver vara rejält insatt i
Vattenmyndighetens arbete för att förstå syftet med databasen och det underlag som ligger där. VISS
har potential att fungera som ett viktigt verktyg att nå ut till allmänheten men det behöver gå ifrån
att huvudsakligen vara ett verktyg för myndigheter till att bli allmänt verktyg för allmänheten.
Förslag till yttrande har tagits fram i samråd mellan övergripande planering, mark och exploatering,
detaljplan, miljö och hälsoskydd, fritid samt gator och parker. Även samråd har genomförts med
UMEVA.
Marlene Olsson Cipi
Annika Söderlund
Naturvårdare
Chef Miljöplanering