Projekt 1 HT 2016

Comments

Transcription

Projekt 1 HT 2016
ALLMÄN FÖRMÖGENHETSRÄTT HT 2016
PROJEKT 1
Klientberättelse 1:1
ELAB tillverkar olika typer av elektronisk utrustning. I december 2013 tog ION kontakt med
ELAB eftersom ION fått en stor order på olika typer av hissanordningar från ett
entreprenadföretag i Tyskland. För att kunna färdigställa de efterfrågade hissanordningarna
behövde ION köpa in ett större antal styrsystem som skulle monteras in i hissanordningarna. Då
ION tidigare gjort affärer med ELAB och hade mycket goda erfarenheter av detta, föll det sig
naturligt för ION att vända sig till ELAB. ION:s inköpschef, Pontus Larsson, ringde således upp
ELAB:s VD Lena Johansson, och bad om en offert avseende 1 000 styrsystem till olika typer av
hissanordningar. Pontus beskrev vilka krav man hade på styrsystemen och talade om vid vilken
tidpunkt ION önskade att leveransen skulle ske. Han bad härefter Lena att sända över en teknisk
beskrivning avseende de styrsystem ELAB hade att erbjuda. Två dagar senare anlände den
efterfrågade tekniska beskrivningen till ION. Till den tekniska beskrivningen var fogat ett kort
brev i vilket ELAB erbjöd sig att sälja styrsystemen för 10 000 kronor styck exklusive moms.
Styrsystemen kunde enligt samma brev vara klara för avlämnande den 20 maj 2014 och ”på
sedvanliga villkor”. Pontus förstod att Lena menade att man ville använda sig av NL09 som
parterna begagnat sig av i sina tidigare affärsförbindelser, dock med undantag för
skiljeklausulen. Pontus, som hade pratat med en affärsjurist hade emellertid fått höra att NL 09
var mycket mera säljarvänligt än köplagen. I de fall ION uppträdde som köpare hade företaget
därför börjat kräva att köplagen skulle gälla mellan parterna. Pontus tyckte att offerten från
ELAB var bra, men han ville hellre att köplagen än NL09 skulle gälla dem emellan, han la därför
till detta i sitt svar till Lena. Han fick aldrig någon reaktion på sitt brev. Den 28 december ringde
han till ELAB och fick då tala med avdelningschefen Simon Veste. Lena hade semester över
julen. Pontus frågade Simon hur det gick med ION:s order och Simon, som i och för sig inte
visste något om den korrespondens som förevarit mellan Lena och Pontus, svarade att allt var i
sin ordning. ”Produktionen är i full gång, ni kommer att få era styrsystem som överenskommet
den 20 maj”, sa han. Efter att ha fått detta betryggande besked lät Pontus saken bero.
Natten till den 12 maj inträffade en explosion i en möbelfabrik som är granne till ELAB.
Möbelfabriken tillverkar bland annat vitrinskåp. I sin tillverkning använder man sig i betydande
omfattning av en gasoldriven ugn i vilken glasrutor till skåpen hettas upp. Gasolen, som leds till
ugnen från stora gasoltuber belägna i fabrikens källare hade läckt via en otät slang och sökt sig in
i ett pannrum varvid en explosion uppkom. I och med att olyckstillbudet inträffade på natten
skadades tursamt nog ingen människa. Explosionen orsakade emellertid en brand i
möbelfabriken. Branden spred sig till ELAB:s intilliggande lagerlokaler där den framkallade stor
förödelse.
När Lena på morgonen den 13 maj blev varse vad som hade hänt ringde hon upp Pontus och
berättade att ELAB hade drabbats av en stor brand. Hon förklarade att hon skulle återkomma
med besked avseende vad detta skulle komma att få för konsekvenser för ION:s del. Dagen
därpå, den 14 maj, fick Pontus ett mail från Lena där hon förklarade att ION:s leverans hade
totalförstörts i branden samt att ELAB därför tidigast kunde ha de beställda styrsystemen klara i
slutet av juli månad. Pontus blev väldigt upprörd och ringde omedelbart upp Lena. Han
ALLMÄN FÖRMÖGENHETSRÄTT HT 2016
PROJEKT 1
hänvisade till det avtal parterna ingått och hävdade att ION inte hade möjlighet att invänta den
försenade leveransen, man måste därför häva köpet. ”Ett dröjsmål fram till juli månad kommer
att kosta oss i runda slängar 3 miljoner kronor”, förklarade han. ”Vi måste kunna leverera till vår
tyske kund, vi kommer aldrig att få en order i Tyskland igen om vi inte håller vårt avtal med
dem” tillade han. ”Dessutom kan vi inte känna oss säkra på att ni verkligen klarar av att leverera
i juli. Dröjer leveransen ytterligare förlorar vi ändå mer.” Pontus lät även Lena få veta att ION
ämnade kräva full kompensation för det inträffade ”allt i enlighet med reglerna i köplagen”.
Lena, som påstod att hon inte särskilt hade tänkt på vad skrivelsen om köplagen i Pontus brev
hade haft för betydelse, menade emellertid att NL09 var tillämpligt och att ION enligt detta avtal
saknade hävningsrätt. Hon sa vidare att ELAB:s skadeståndsansvar var begränsat enligt samma
avtal. Pontus framhärdade emellertid med att köplagen gällde dem emellan och att ION därför
hade rätt såväl att häva köpet som att få full kompensation för den skada dröjsmålet orsakade.
Samtalet avslutades med att Pontus lät meddela att han ämnade återkomma till Lena. Samma dag
skickade han en skriftlig reklamation till ELAB, av denna framgick att ION i första hand hävde
avtalet med hänvisning till att man lokaliserat en tillverkare av styrsystem, Lyftet AB, som senast
den 20 juni kunde tillhandahålla 1 000 styrsystem som motsvarar den tekniska beskrivning som
lämnats av ELAB. Som en följd av den korta produktionstiden som Lyftet AB hade på sig skulle
dessa dock komma att kosta 14 000 kronor per enhet exklusive moms. Utöver att ION hävde
köpet begärde man därför ersättning för prisskillnaden på 4 miljoner kronor. För den händelse att
hävning inte skulle komma ifråga skulle ION, enligt beräkningar gjorda av företagets revisor,
lida en skada på drygt 3 miljoner kronor i förlorat täckningsbidrag, något man i sådant fall vill ha
ersättning för. Lena visade dock ingen som helst förståelse för ION:s svåra situation. När ELAB
fått reklamationen ringde hon upp Pontus och vidhöll att det var NL09 som utgör avtalsinnehåll
dem emellan. Hon menade vidare att det var orimligt att ELAB skulle kunna hållas ansvarigt för
ett dröjsmål som förorsakats av en brand som ELAB inte på något vis har skuld till. ELAB
menade således att det vare sig finns grund för hävning eller skadestånd.
ION har också mycket riktigt fått ett krav riktat mot sig för 1 000 styrsystem som ELAB hävdar
att de är skyldiga att hämta hos dem samt betala för. Det kan tilläggas att efter det att Pontus
pratat med Lena ingick ION avtal med Lyftet AB, således köpte man 1 000 styrsystem hos dem
till en kostnad av 14 miljoner kronor. Genom att agera på detta vis kunde man leverera i tid till
den tyske kunden, något Pontus menade var helt avgörande för företagets framtid på den tyska
marknaden. Något intresse av att genomföra ett köp av ytterligare 1 000 styrsystem har man inte.
Pontus vänder sig nu till dig och ber dig och dina kollegor på ert advokatkontor Ringdal &
Klinge att företräda ION i den tvist man nu befinner sig i.
Bilagor; brev från ELAB till ION, brev från ION till ELAB, reklamation från ION, NL09
ALLMÄN FÖRMÖGENHETSRÄTT HT 2016
PROJEKT 1
Klientberättelse 1:2
Du är biträdande jurist på advokatfirman Wingling. En kall och regnig tisdagsmorgon i slutet av
maj 2014 får Du oväntat besök av en upprörd man vid namn Nisse Bengtsson. Han berättar
följande för Dig. Han tillverkar korvar av högsta kvalitet i sitt företag Korv-Nisses. Under 2013
hade han beslutat sig för att investera i en ny maskin. Efter att ha sett en bra maskin på en mässa
kontaktade han leverantören Fix AB. En säljare, Beata Olsson, besökte honom på hans företag
och de diskuterade maskinens prestanda. Nisse gjorde klart för Beata att han önskade öka sin
produktion eftersom det rådde stor efterfrågan på hans korvar. Beata visade honom en broschyr,
som angav att den maskin som han var intresserad hade en produktionskapacitet på 1 000 korvar
i timmen. Nisse förklarade för Beata att hans gamla maskin producerade 840 korvar i timmen.
För säkerhets skull frågade han Beata vad siffrorna i broschyren betydde. ”Det är en bra maskin
som kan klara av att göra 20 % mer än den du har”, svarade Beata. Efter att ha hört detta
beslutade Nisse sig för att slå till. Han är emellertid missnöjd med maskinen eftersom den inte
levererats i avtalsenligt skick. Den håller nämligen inte den utlovade kapaciteten. Anläggningen
producerar i och för sig utmärkta wienerkorvar, men klarar endast av att få fram 850 korvar i
timmen inte 1000 som Fix AB hade fått honom att tro.
Fix åtog sig att leverera och montera anläggningen torsdagen den 14 november 2013. Ganska
omgående efter det att maskinen hade tagits i bruk konstaterade Nisse att hur man än bar sig åt
kunde man inte få ut 1000 korvar i timmen mer än vid något enstaka tillfälle när man pressade
den maximalt. Under en hel arbetsdag producerade maskinen i genomsnitt endast 850 korvar i
timmen vilket var betydligt mindre än vad Nisse hade förväntat sig. Nisse antog att det handlade
om någon felinställning, eller att maskinen behövde ”trimmas till”. En vecka efter leverans
ringde han därför till Fix AB och bad dem ”komma och titta på maskinen eftersom han inte
kunde få rätt på den” och tillade han ”om den inte klarar av vad ni har lovat vill jag inte ha den”.
Den 22 november fick han slutfakturan från Fix, denna betalade han som avtalat den 28
november. Den 3 december kom två mekaniker från Fix till Korv-Nisses för att kontrollera
maskinen. På grund av julruschen var Nisse inte på plats. Mekanikerna undersökte maskinen
men kunde inte finna annat än att den fungerade som den skulle och att den överensstämde med
vad som var avtalat. De lämnade således företaget utan att vidta några åtgärder. Senare samma
dag skickade Evert Fixare ett brev till Korv-Nisses där han förklarade att det inte förelåg något
fel på maskinen. Brevet kom fram till Korv-Nisses torsdagen den 5 december. Nisse blev
förvånad när han samma dag tog del av vad Evert hade skrivit och undrade om han tagit fel när
han räknat fram hur många korvar maskinen kunde tillverka. Under fredagen samt måndagen och
tisdagen provade han och personalen att på olika sätt få maskinen att svara upp mot vad som var
avtalat, resultatet var dock fortfarande det samma, endast under kortare stunder lyckades man få
maskinen att uppnå en produktion av 1 000 korvar i timmen. Nisse var givetvis besviken, till
följd av att han hade så mycket att stå i blev han dock inte färdig att skicka iväg en skriftlig
reklamation till Fix AB förrän måndagen den 16 december. I brevet, som nådde Fix den 17
december, förklarade han att han var missnöjd med maskinen med hänvisning till att den inte
uppfyllde den utlovade produktionskapaciteten. Vidare förklarade han att ”jag kräver därför en
prisreduktion på 20 % “.
ALLMÄN FÖRMÖGENHETSRÄTT HT 2016
PROJEKT 1
Evert Fixare visade emellertid ingen som helst förståelse för hans resonemang. Efter det att han
fått del av Nisses brev hörde han av sig till honom per telefon och hävdade att den siffra
avseende produktionskapaciteten som fanns angiven i broschyren och i offerten utgjorde, vilket
är ett välbekant faktum för alla ingenjörsfirmor, en tänkt maximal kapacitet. I praktiken uppnås
aldrig mer än 85 % av denna volym räknat över en längre period, eftersom det alltid uppstår
smärre driftstopp, beroende på t ex justeringar av anläggningen, påfyllning av korvfärs,
operatörens pauser och liknande anledningar. Vad gäller påståendet om att Beata skulle ha lovat
Nisse att maskinen skulle producera 1 000 korvar varje timme så menade Evert att Nisse måste
ha missförstått henne ”för hon sa ju inte mer än vad som framgick av broschyren”. Som om nu
inte detta var nog hade Evert dessutom fräckheten att påstå att om Nisse hade velat klaga på
maskinen borde han ha gjort detta betydligt tidigare. Enligt Nisse ska Evert i överlägsen ton och
med ett hånfullt skratt ha sagt att ”Du är för sent ute min vän!” Han ska dessutom ha lagt till att
”du har ju betalt fakturan och det hade du väl ändå inte gjort om du inte tyckte att du gjort ett bra
köp?” ”Det är tacken för att man är en ordentlig människa och håller sig till vad som är sagt”,
säger Nisse i upprörd ton. ”Jag betalar alltid företagets räkningar i tid, jag vill inte att KorvNisses ska få rykte om sig att vara en dålig betalare”. Han tillägger att 85 % -resonemanget utgör
en total nyhet för honom.
Nisse vill trots allt gärna behålla anläggningen, men då givetvis mot något slags prisreduktion.
Han måste få hjälp att få fastställt att han har rätt till ett sådant prisavdrag. Han vill också ha
utrett om han inte dessutom är berättigad till skadestånd. "Jag förlorar ju pengar på maskinen
varenda timme”, hävdar han.
Hjälp Nisse Bengtsson genom att upprätta en stämningsansökan i ärendet.
ALLMÄN FÖRMÖGENHETSRÄTT HT 2016
PROJEKT 1
ORDERERKÄNNANDE
2013-09-24
Härmed bekräftar vi Er beställning ang. en styck wienerkorvsanläggning enligt vår offert av den
15 september 2013.
Pris totalt
198 000 kr. Priset avser komplett leverans inklusive el- och hydropneumatisk installation och
mekanisk montering på plats hos Er
Betalningsvillkor
40 % av kontraktssumman kontant samma dag godset har kommit till montageplatsen
60 % av kontraktssumman kontant 14 dagar efter leverans
Garanti
Säljaren garanterar att anläggningen uppfyller samtliga myndigheters krav för avsedd drift enligt
de föreskrifter som gäller vid leveranstillfället. Vidare garanterar säljaren att anläggningen har en
produktionskapacitet av 1000 wienerkorvar per timme.
Leveranstid
V 46 godset levereras till montageplatsen
Med vänlig hälsning
Evert Fixare
Evert Fixare
för Ingenjörsfirman Fix AB
Härmed godkännes detta avtal.
Nils Bengtsson
Nils Bengtsson med firma Korv-Nisses
2013-09-24

Similar documents