Ottar Global 2009
Transcription
Ottar Global 2009
Global Världens unga om sex kamp för mammorna lagen som dödar kvinnor Polashi, 20 år, Patient vid en kvinnoklinik i Dhaka, Bangladesh 2009 ottar global / 1 Tidning om internationell sexualpolitik från RFSU / 2009 ledare Häng med — nu sätter vi igång R FSU har under tjugo år jobbat med internationellt utvecklingsarbete. Nu skruvar vi upp tempot. För att vi vill göra världen till en bättre plats. Vill du vara med? Egentligen handlar det om självklarheter: alla människors rätt att själva bestämma om, när och med vem de ska ha sex. Om, när och med vem de ska ha barn – eller inte. Rätten att slippa få sitt underliv söndertrasat av ett rostigt rakblad bara för att traditionen kräver det. Eller rätten att inte bli förföljd på grund av kön eller sexuell läggning. Rätten till information om sexualitet, prevention, lust och njutning. Vi tror på dessa rättigheter, det är därför RFSU arbetar internationellt. Och vi har ju lyckats bra i Sverige. I början av 1990-talet bodde jag i Bolivia, tidvis i en kåkstad utanför La Paz. Jag lärde känna kvinnorna i mitt område. De flesta tillhörde ursprungsfolket, aymaras. Jag blev nära vän med flera av dem och har hållit kontakten genom åren. Kvinnornas kamp för ett bättre liv för sig själva och sina barn, och deras glasklara analys gjorde intryck. Åsa Regnér, RFSU:s Tre saker behövdes: egna inkomster, generalsekreterare tillgång till preventivmedel och respektfulla män. De flesta saknade någon av dessa komponenter, många tyvärr alla tre. I alla länder har män mer makt än kvinnor. Både över politiken, sina liv och sin sexualitet. Män, liksom kvinnor, måste vara med och förändra detta. Att homosexuella, bisexuella 1 000 km och transpersoner kan leva som de vill utan att möta trakasserier och diskriminering är också centralt, men dessvärre ovanligt. Först när kvinnor kan bestämma själva om de vill ha barn, med vem och när, är det möjligt att välja en utbildning, ett yrke, och skapa en grund för utveckling. Rätten till fri abort, tillgång till preventivmedel, kunskap om hur kroppen fungerar, jämställdhet, kunskap om lagstiftning, utbildad vårdpersonal — allt detta spelar stor roll för fattigdomsbekämpningen. »Rätten att slippa få sitt underliv söndertrasat av ett rostigt rakblad för att traditionen kräver det.« Stöd därför RFSUs internationella arbete. Vi är numera en viktig sam- arbetspartner till Sida. I och med RFSUs nya status som ramorganisation förbättras möjligheterna att påverka. Ditt medlemskap gör skillnad! OTTAR GLOBAL ges ut av RFSU, www.rfsu.se, Box 4331, 102 67 Stockholm, tel: 08-692 07 28, www.ottar.se, [email protected] ansvarig utgivare: Åsa Regnér chefredaktörer: Ylva Bergman & Carolina Hemlin Redaktör: Rasmus Malm grafisk form: Anders Birgersson koncept: Zoopeople omslag: Andrew Biraj 2 / ottar global 2009 Inte ens för en snabbis Hångel– aktivism RIO DE JANEIRO: Årets kondomkampanj i Brasilien riktar sig till mogna kvinnor. — Det är en fördom att kvinnor över femtio år inte är sexuellt aktiva. Problemet är att de inte skyddar sig, säger Mariângela Simão på det brasilianska hälsodepartementet. Antalet hivsmittade bland medelålders kvinnor har ökat med 300 procent de tio senaste åren. Enligt en undersökning använde endast 15 procent av de sexuellt aktiva kvinnorna i målgruppen kondom vid sitt senaste samlag. – Vårt fokus är att få kvinnorna att ställa krav. Ingen kondom, inget sex, säger chefen för kampanjen. Inför årets karneval producerade hälsodepartementet en reklamvideo där en av replikerna var »Män utan kondom duger inte åt oss. Inte ens för en snabbis.« Vi möter 60-åriga lärarinnan Diana Ribeiro i karnevalsvimlet: — Jag fick inte till det i år. Så det är lugnt. Men annars försöker jag alltid att använda kondom. BERLIN: Tidigt i somras blev ett lesbiskt par angripna av ägaren av glassbaren Dolce Freddo i gaytäta Schöneberg, de blev tillsagda att »verpissen« — ungefär »dra åt helvete« — efter att ha kysst varandra inne på glassbaren. Under parollen »hångla tills chefen kommer« hölls en protest utanför glassbaren där mellan 1000 och 2000 människor hånglade upp varandra framför Dolce Freddo. Volker har deltagit i flera kyssprotester den senaste tiden och han tycker att det handlar om att visa att man är en maktfaktor. — Det här handlar om att för svara sitt utrymme. Glassbaren ligger mitt i gaykvarteren och vi visade att när sådant här händer så kommer inte du att kunna bedriva affärer. / HENRIK BRANDÃO JÖNSSON / Tomas Hemstad Rosa gänget mot övergrepp UTTAR PRADESH: Ute på landsbygden i Uttar Pradesh har Sampat Pal Devi startat upp en militant gräsrotsrörelse mot korruption, mot sexövergrepp och mot misshandlande män, »Gulabi gang«, det rosa gänget. — Vi är inget vanligt gäng, utan ett gäng som kämpar för rättvisa. Likt en kvinnlig Robin Hood tar hon och hennes armé lagen i egna händer när den missbrukas av korrupta män. Sampat berättar att hon slagit ner en polisman som vägrade ta emot en anmälan av en ung tjej som blivit sexuellt utnyttjad av sin make. — I den här delen av världen behöver man ibland ta till våld när man ska sätta män på plats, säger hon. / Martin von Krogh mildrad talibanlag efter protester KABUL: Ett par hundra afghanska kvinnor demonstrerar mot en kontroversiell lag som president Hamid Karzai godkänt. En »talibanlag«, enligt kritikerna. — Lagen ger en make rätt att våldta sin fru. Men den var inte bara brutal, utan också löjlig. Exempelvis fanns en paragraf om att en kvinna måste sminka sig och göra sig fin för sin man, säger Shinkai Karokhel. De möttes av ett par tusen arga motdemonstranter som kallade kvinnorna för kommunister, fiender till islam och amerikanska hundar. Demonstrationen ledde till att lagen uppmärksammades i värlsmedierna. En internationell och nationell debatt utbröt och i augusti antogs en mildrad version av »talibanlagen«. Tidigare stadgades att en gift kvinna måste ställa upp på sex var fjärde dag, annars kunde mannen neka henne mat. Den formuleringen är numera struken. / Jesper Huor Attack mot hiv-grupp Mgundaphiri: En morgon när kvinnorna kom till mötesplatsen var allt nedbränt. Kvinnogruppen i Mgundahphiri, Malawi, har 45 aktiva medlemmar, alla är hivsmittade. Förra året byggde man med gemensamma krafter ett sol- och regnskydd mitt ute i ingenting; ett anspråkslöst grästak med väggpålar och fasta bänkar där gruppen kunde samlas. Nyligen brändes mötesplatsen ner av okända. Attentatet inträffade i samband med att man skulle inleda en informationskampanj i en grannby. — De vill inte höra det vi har att säga, för antagligen är de hivsmittade själva, och i full färd med att sprida sjukdomen, säger Hilda Kambuzi, gruppens sekreterare. / Anette Gärdeklint planet sex aids / zambia Bekämpa skammen Edgars båda föräldrar dog i aids under loppet av ett år. Ingen av dem kunde tala om smittan. Nu är Edgar Simbeye engagerad i kampen mot ett dödligt tabu. Text Fatima Grönblad bild YMEP & patrik Schröder N är Edgars pappa blev riktigt dålig försökte personal från kliniken hämta honom med bil. Men pappan vägrade. Sjukdomen fadern drabbats av omgärdas fortfarande av okunskap och skam. Edgar Simbeye, 27 år, lever i Zambia i södra Afrika. Han har upplevt konsekvenserna av aids på alltför nära håll. När han såg pappans allt magrare kropp, håravfallet och de inflammerade såraen förstod han snabbt. Men fadern ville inte acceptera att det skulle handla om aids och skickade istället Edgar att köpa alla möjliga mediciner – värktabletter, malariapiller, antibiotika. – En dag när pappa var dålig bad han mig gå ett ärende. Jag tror att det var för att han visste att han skulle dö. Men jag glömde något hemma, och när jag kom tillbaka låg han och flämtade i sovrummet. Så jag var med honom tills han dog. Efter den dagen var Edgar ensam försörjare för sina sex syskon. Han beslöt att trappa upp sitt engagemang. Via sin skola kom han i kontakt med projektet YMEP, Young men as equal partners, som han idag arbetar med på heltid. Ett av hans uppdrag handlar om att motarbeta det stigma som finns kring sjukdomen. Han kan se att många saker förbättrats på senare år. Det har blivit mindre tabubelagt att prata om sexualitet och könssjukdomar. Där tror han att YMEP har betytt en hel del. I projektets ungdomsklubbar integreras samtal om sexualitet, kropp och relationer med sociala aktiviteter och sport, där unga kamratstödjare fungerar som förebilder. Allt började när hans mamma blev sjuk för sju år sedan. Först trodde Edgar att hennes huvudvärk berodde på en depression. Men sjukdomsförloppet blev snabbt. Hon drabbades av en lunginflammation, och hann bara vara på sjukhus i några dagar innan hon dog. Läkarna konstaterade 4 / ottar global 2009 aids. Men mammans släkt började beskylla pappan för att ha dödat henne med »onda krafter« från en häxdoktor. Anklagelserna satte syskonen i en svår situation. Efter mammans död flyttade fem av syskonen till olika släktingar. Kvar hos den aids-sjuke pappan var Edgar och en yngre bror. Sjukdomen tog pappans liv knappt ett år efter mammans. Bara några månader senare kom nästa tunga besked. Den yngste brodern hade varit dålig och fick diagnosen aids under ett läkarbesök. Efter det började släktingarna ta avstånd från honom, troligen av rädsla att de andra barnen skulle smittas. Edgar, då 22 år, led med sina syskon och hade svårt att sova och äta på grund av oron. Han bestämde sig för att försöka samla syskonen och flytta tillbaka till familjens hus. Där kunde de känna sig tryggare, men det var svårt att få pengarna att räcka till det allra nödvändigaste. Edgar var den ende som gått färdigt skolan och försökte dra in pengar från olika håll. Han gjorde enklare ritningar åt familjer som ville bygga hus, fick lite bidrag genom sitt engagemang i YMEP och drev en liten kiosk i hemmet. – Vid ett tillfälle sålde jag till och med mina kläder när det inte fanns något annat att sälja. Till slut kom en ljusning. 2005 började regeringen erbjuda gratis bromsmediciner i hela landet. Sedan dess har den yngsta brodern mått bättre och kunnat gå i skolan. Kort därefter fick Edgar Simbeye tjänsten som projektledare för YMEP. – Då fick vi äntligen lite andrum. Nu i efterhand har Edgar själv svårt att förstå hur han lyckades ta hand om sina syskon mitt i sorgen efter föräldrarna. – Ibland funderar jag på hur jag klarade av allt. Jag lyckades hela tiden vara fokuserad. Under den tiden grät jag aldrig över mina föräldrar. Edgar Simbeye med sina barn. FAKTA / YMEP Unga män kan spela en avgörande roll för att sprida medvetenhet om säker sex i kampen mot hiv/ aids. Därför riktar sig YMEPprogrammet till killar i åldrarna 10—25 år i Tanzania, Zambia, Uganda och Kenya. Syftet med YMEP är bland annat att stärka utbildningen om jämställdhet och om sexuell och reproduktiv hälsa, att få fler att söka rådgivning eller att hiv-testa sig samt att involvera fler unga män i arbetet med hiv-prevention. Projektet drivs av RFSU tillsammans med partnerorganisationerna UMATI i Tanzania och PPAZ i Zambia. YmeP:s ungdomsgrupper bryter tystnaden. Mycket har blivit bättre vad gäller hiv och aids under de senaste åren, tycker Edgar. Det är lättare att få tag i information, kondomer och hivmedicin. YMEP har hållit utbildningar för sjukvårdspersonal i regionen om hur man kan bemöta ungdomar. Det har gjort att fler vågar söka hjälp. Bland annat har flera kliniker infört särskilda besökstider för ungdomar och regler kring tystnadsplikt för personalen. – Tidigare hände det att ungdomar blev utskällda av sjukvårdspersonalen om de hade haft sex tidigt. Det gjorde att en del föredrog att an- vända medicinalväxter mot könssjukdomar. Men det är fortfarande mycket som behöver förbättras. Edgar hoppas att den zambiska rege ringen ska se värdet av att erbjuda ungdomsvänlig hälso- och sjukvård i hela landet. Och så måste bromsmedicinerna bli tillgängliga för fler. Som det är nu finns läkemedlen bara i städerna, och de som bor på landet kan behöva resa långt. – Om en person bor tio mil bort är läkemedlen inte gratis – de måste betala transport och mat och många har inte råd med det. Det skapar en svag länk i kedjan, där folk kanske inte bryr sig om att testa sig för att de ändå inte har tillgång till medicin. Tack vare sitt engagemang har Edgar blivit något av en lokalkändis i hemstaden Choma. Ungdomar kommer ofta fram på gatan för att be om råd eller bara prata. Ett av hans första uppdrag i YMEP var att leda en ungdomsgrupp. – I början var det väldigt svårt, folk såg det som tabu att prata sex. En del föräldrar menade att det gjorde deras barn promiskuösa. Men klimatet har förändrats, särskilt här i trakten. – Idag går det att tala fritt. • 2009 ottar global / 5 Vad har du fått höra om sex? En ny generation har hunnit växa upp sedan FN 1994 beslutade om målet – sexualundervisning för alla. Vad vet dagens unga? Alessio, 25 år Berlin, Tyskland Mary Mwende Ngemu, 25 år Nairobi, Kenya. Nils Wikner,17 år Stockholm, Sverige Arbetar på dotcom-företag läser internationella relationer går i tvåan på gymnasiet Jag minns en gång när vi hälsade på farmor och vi såg en grupp prostituerade kvinnor på gatan. Då vände hon sig till mig och sa att »om man följer med dem, så är det lätt att få sjukdomar. Lova att du aldrig gör det. Om du någon gång vill ha sex så ska jag köpa kondomer till dig.« Det fanns ingen sexualundervisning i min skola. När jag var yngre brukade jag sminka mig och klä mig omanligt. Mamma brukade störa sig på det och ibland reta mig för det. Pappa kände till att jag var bög tidigare och har aldrig haft något problem med min sexualitet. Första gången jag stötte på porr var hemma hos pappa som hade en bok med olika sexställningar gömd i ett skåp. Ett par år senare hittade jag ett videoband i samma skåp. Jag var 10-11 år och när mamma såg vad det var för band jag hade fått tag på var hon inte nöjd. Men pappa stod på sig. »Låt ungen se lite rumpa«, sa han. Min pappa är massaj och min mamma är kamba, och i båda kulturerna är det väldigt skamligt om en ogift flicka blir gravid, så helst ville de inte att jag träffade några pojkar alls. Skolan har ingen sexualundervisning. Folk pratar mer om sex i dag än förr, men det är liksom inget bra prat. Många tycker att om du älskar din partner så använder du inte kondom. De tror att den förstör upplevelsen. Av mina gamla klasskompisar har åtminstone fem dött i aids. Jag känner att jag själv bestämmer min sexualitet. När jag var tonåring ville min pojkvän att vi skulle ha sex, men jag sa nej, jag ville vänta tills jag var säker på att jag var redo. Det finns mycket grupptryck, att du ska ha det bara för att alla andra har det, samtidigt som du bör vänta med sex tills du har gift dig. Jag bryr mig inte om något av det. Men jag känner att det är upp till mig som tjej att säga nej, för killarna tar definitivt inte det ansvaret. Det är orättvist, men djupt rotat i vår kultur. I fyran blev jag nyfiken och började porrsurfa – lite på skoj tillsammans med kompisarna och lite mer seriöst ensam. Jag tror att de flesta som har förlorat oskulden vet att sex och porr är två skilda världar. Porr är som en parodi på sex: Allt är större, längre och överdrivet. Från skolan minns jag mest att min lärare alltid blev så himla blyg. Vi gillade att pressa honom på information: »Hur gör man när man onanerar?« Det var nog både att vi ville veta och att vi ville höra honom säga det. Men han svarade alltid bara att man ska utforska det själv. Den största skräcken för mig och mina kompisar är att ens tjej ska bli gravid. Alla är så målinriktade, och ett barn skulle förstöra alla framtidsdrömmar. Tonårsgraviditet är som en kronisk sjukdom. / Tomas Hemstad 6 / ottar global 2009 / Anna Roxvall och Johan Persson / Gertrud Svensén FAKTA / kairokonferensen 15 år Vid FNs befolkningskonferens i Kairo 1994 (ICPD) enades världens länder för första gången om alla människors rätt att bestämma över sin kropp, sin sexualitet och sitt barnafödande är en förutsättning för utveckling. Kairodeklarationen slår också fast att alla ska erbjudas tillgång till den kunskap de behöver för att fatta egna beslut om sin sexualitet. Nu måste världens regeringar göra verklighet av de vackra orden. En namninsamling pågår på www.15andcounting.org. Skriv under du också. Cida Barbosa de Sousa, 22 år Rio de Janeiro, Brasilien Santiago Valenzuela, 19 år Bogotá, Colombia Ridhi Rajpal, 19 år New Delhi, Indien barnflicka läser journalistik på universitetet student på Delhi University Jag fick lära mig om sex i högstadiet, under sexualundervisningen. Jag är ju uppväxt på landet och där pratar man inte öppet om sex. Inte ens med sina väninnor. Men lärarinnan var bra, förklarade och visade hur man trädde på en kondom. Efter det blev det lättare att prata. Värre blev det när jag förlorade min oskuld. Jag var sexton år och hade varit ihop med min kille i över ett år. Ändå blev jag utfryst. Min farmor skällde ut mig. »Hade din pappa levt i dag hade han gett dig en ordentlig läxa«, skrek hon. Vi skulle använda kondom, men det är ganska dyrt på landsbygden. Så vi chansade. Det var dumt gjort. Men jag blev, lyckligtvis, aldrig gravid. Här i Rio finns det inga tabun. Alla snackar sex. För killarna är det till och med naturligt att använda kondom. Till och med pingstkyrkan är liberal här. Det är inte många tjejer i vår församling som är oskulder, trots att de inte är gifta. När jag var sex-sju år kom min storebror hem med sina flickvänner efter skolan, innan mamma var hemma från jobbet, men jag fick räkna ut själv vad de höll på med. Skolpsykologerna berättade om att oskulden är helig, och sånt. De sa att inget preventivmedel fungerar. De berättade om alla, men sa att p-piller har bieffekter, kondomer kan gå sönder, och kom till slutsatsen att den enda säkra metoden är avhållsamhet. Utanför klassrummet pratade vi såklart sex. De äldre berättade historier och gav rekommendationer hur man skulle göra första gången. Att vara varlig och att det viktigaste är hur tjejen känner. Det gick ett rykte bland kompisarna också om att man kunde bli impotent om man onanerade för mycket, men den myten sprack när någon berättade att han onanerade varje dag utan några problem. När det var kysscener på tv sa alltid de vuxna att vi inte fick titta, så vi förstod att det var något lurt och blev nyfikna. Det var amerikanska filmer och tv-serier, det är först på senare år som Bollywoodfilmer börjat visa kyssar. När vi var 16 läste vi om fortplantning i skolan men vår biologilärare var obekväm med ämnet. Senare kom frivilligorganisationer till skolan och berättade om säkert sex och hiv. Kring hiv finns det stora missuppfattningar i Indien, det är många som tror att man kan bli hiv-smittad genom beröring. I städerna har attityden kring ungdomar och sex blivit mycket öppnare, men jag har inte upplevt något tryck på att man ska ha haft sex. På fester är det coolt att visa att man har en pojk- eller flickvän. Det är motsägelsefullt: Å ena sidan vill många unga att synen på sex ska bli mer öppen och liberal, å andra sidan vill alla att den man gifter sig med ska vara oskuld. / HENRIK BRANDÃO JÖNSSON / Annika Dalén / Karin Lundbäck 2009 ottar global / 7 mammakampen / bangladesh Mammor vinner mark Tanzina Moqaddes är en av alla de kämpar som lyckats vända utvecklingen i Bangladesh. Genom familjeplanering och säkra aborter har mödradödligheten i landet pressats tillbaka. Text Karin Tideström Bild Andrew Biraj 8 / ottar global 2009 Tanzina Moqaddes informerar om menscykeln i ett slumområde i Dhaka. 2009 ottar global / 9 Mamma i Mirpur, ett slumområde i Dhaka där den RFSU-stödda organisationen BAPSA arbetar. K vinnorna som besöker Tanzina Moqaddes på kliniken i Mirpur – ett fattigt område i Bangladeshs huvudstad Dhaka – är allt från tonåringar till medelålders. De flesta är gifta och har redan flera barn sedan tidigare. – De har så många frågor. Många vet varken vilka familjeplaneringsmetoder som finns eller hur de ska användas. De kanske har fått p-piller, men de vet inte att de ska ta dem varje dag, utan tar dem bara när de har sex. Och det här är alltså i Dhaka, inte någonstans långt ute på landsbygden, säger Tanzina. Tanzina Moqaddes är 36 år gammal och arbetar som läkare för organisationen Bapsa (Förbundet för prevention av septiska aborter). Hon gjorde sin praktik på ett statligt sjukhus i Dhaka, där många fattiga söker vård. Det var då hon bestämde sig för 10 / ottar global 2009 att ägna sitt yrkesliv åt frågan om familjeplanering, och åt att erbjuda alternativ till osäkra hemmaaborter. – Där insåg jag hur stort behovet är. Jag tror att vårt arbete är det bästa sättet att förbättra kvinnors och barns hälsa. Men till och med min mamma protesterade i början. Hon sade att hon inte ville att jag skulle arbeta med att döda bebisar. Men i dag har hon ändrat sig. Abort är formellt sett förbjudet i Bangladesh, men för att minska det enorma antalet osäkra aborter tillåter regeringen sedan 1974 så kallad menstrual regulation, MR. Det innebär att troliga graviditeter ändå får avslutas fram till tionde veckan, dock utan att man gör något egentligt graviditetstest. Ingreppet är säkert och enkelt och tar bara några minuter. Med en liten vakuumsug avlägsnar man slemhinnan ur livmodern. Hinnan lossnar och kommer ut precis som vid en vanlig menstruation. I dag har Tanzina Moqaddes arbetat för Bapsa i sju år. Organisationen startades 1984 av en grupp gynekologer som ville minska det stora antalet dödsfall till följd av osäkra aborter. Mödradödligheten i Bangladesh har sjunkit kraftigt de senaste decennierna. Framgångarna beror till stor del på frivilligorganisationers arbete och ökad familjeplanering. Men trots framstegen är utmaningarna fortfarande stora. Bangladesh är ett av världens fattigaste och mest tätbefolkade länder. Nästan varannan invånare måste klara sig på mindre än en dollar om dagen. Landets sjukvårdsresurser räcker långt ifrån till alla och många aborter utförs fortfarande av kvacksalvare. – Många på landsbygden känner inte till att det Happy, 26, genomgår en tidig abort på BAPSAs klinik i Dhaka. »Många religiösa grupper är emot det vi gör. Även socialt finns ett motstånd. Vi kan till exempel inte gå ut med information media.« finns möjlighet till säkra ingrepp, säger Tanzina Moqaddes. Trots att de tidiga aborterna utförs på alla statliga sjukhus och har starkt stöd från politiskt håll, är frågan fortfarande kontroversiell. – Många religiösa grupper är emot det vi gör. Även socialt finns ett visst motstånd. Till exempel kan vi inte gå ut med informationskampanjer i media. Vi är rädda att det ska blossa upp protester. I stället åker fältarbetare från frivilligorganisationer runt och informerar på gräsrotsnivå, säger Tanzina. Tre dagar i veckan arbetar hon på en av Bapsas kliniker i Dhaka. Där utför hon MR-ingreppen och tränar personal från andra sjukhus i att använda tekniken. Hon tar också emot kvinnor som har fått skador efter osäkra aborter. Nyligen träffade hon en kvinna som blödde kraftigt efter att ha gjort en abort hos en städerska på en klinik. Städerskan hade öppnat en egen mottagning i sitt hem. – Jag blir väldigt sorgsen när sådant händer. Det finns kliniker som erbjuder säker behandling, ändå går så många till de här människorna, säger hon. Två dagar i veckan är Tanzina ute i fattiga om- Doktor Tanzina Moqaddes i arbete. råden och informerar. Oftast har kvinnorna hon träffar ytterst begränsade kunskaper. – De flesta vet inte ens hur menstruationscykeln fungerar. De vet inte att de ska räkna dagarna från sin senaste menstruation. När de kommer för att göra sin MR har det redan gått för lång tid, säger hon. Varje vecka är hon ute i skolor för att nå den unga generationen, där behovet av information är stort. Bangladesh är ett av de länder i världen som har högst andel tonårsgraviditeter. Trots att det egentligen är olagligt gifter sig 60 procent 2009 ottar global / 11 Dhaka – så funkar det. För att undvika en framtida osäker abort får elever information om reproduktiv hälsa vid en skola i Mirpur. »Nyligen träffade hon en kvinna som blödde kraftigt efter att ha gjort en abort hos en städerska.« av flickorna före 18 års ålder. De flesta föder barn inom ett år. – Jag berättar hur de ska skydda sig och uppmanar dem att vänta med att gifta sig. Skolorna i Bangladesh har ingen sexualundervisning alls. Det florerar många rykten. Ett stort problem är också att många kvinnor har ytterst lite pengar att förfoga över själva. Det är inte ovanligt att deras män eller svärmödrar hindrar dem från att använda preventivmedel eller avsluta graviditeter. Då försöker Tanzina Moqaddes söka upp och prata även med släktingarna och männen. Mest tillfredsställd blir hon när hon träffar en kvinna hon mött tidigare och ser att patienten har tagit till sig hennes råd. – Jag är så glad att jag kan bidra med något, även om mitt bidrag är litet. Det är mötet med männi skorna som driver mig. 12 / ottar global 2009 • Fakta Bangladesh / RFSU-verksamhet Fakta Bangladesh / Mödradödlighet Nu går RFSUs mammakamp vidare i Bangladesh. Mödradödligheten ska pressas tillbaka genom att kvinnor får bättre möjligheter att bestämma över sina kroppar. Nya samverkansorganisationer är Bapsa (se ovan) och RH Step (Programmet för utbildning inom reproduktiv hälsa). Både Bapsa och RH Step arbetar bland annat med att erbjuda säkra tidiga aborter, att behandla kvinnor som har drabbats av komplikationer till följd av osäkra aborter, att informera om familjeplanering och att erbjuda preventivmedelsrådgivning. I Bangladesh kommer RFSU att stödja sina Sedan Bangladesh blev självständigt 1971 har levnadsvillkoren i landet förbättrats dramatiskt. Medellivslängden har ökat med 20 år och den explosionsartade befolkningstillväxten har bromsats. Allt fler mödrar överlever graviditet och förlossning. Men problemen är fortfarande stora. På 1 000 födslar dör omkring tre mödrar. Det är omkring hundra gånger fler än i västvärlden. Av landets 3,9 miljoner graviditeter per år är omkring 1,3 miljoner oönskade. Minst 8000 kvinnor dör varje år efter osäkra aborter. Många får också bestående men, till exempel infertilitet. partner genom bland annat utbildning och utbytesprogram. [källa] Utrikespolitiska institutet, Family Planning Association of Bangladesh (FPAB) och Bapsa. RFSU — sex är politik Alla människor i världen har rätt att bestämma om, när och med vem de vill ha sex. Alla ska själva kunna avgöra om, och när de önskar ha barn och med vem. Varför jobbar RFSU internationellt? Historiskt sett är det inte länge sedan Sverige befann sig i en liknande situa tion som många utvecklingsländer gör i dag, där fattigdom och brist på kunskap påverkar den sexuella och reproduk tiva hälsan negativt. Dålig sexuell och reproduktiv hälsa leder till fördjupad fattigdom. RFSU ser det därför som en självklarhet att använda sin erfarenhet och sina resurser i arbetet för förändring. Så började det Sedan 1986 har RFSU drivit olika samar betsprojekt i bland annat Afrika, Asien och Östeuropa. RFSU arbetar tillsam mans med organisationer som vill gå i spetsen för förändring inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rät tigheter. Projekten är inriktade på att stärka unga människors sexuella och re produktiva hälsa och rättigheter genom att utbilda informatörer, lärare och sjukvårdspersonal samt genom insatser för att påverka attityder kring sexualitet och jämställdhet. RFSU arbetar också med att stärka homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter och för att säkra tillgången till vård och rådgiv ning för alla. RFSU BLIR RAMORGANISATION 2010 Det svenska biståndet kanaliseras till stor del via ramorganisationer, som arbetar nära Sida. RFSU har nu möjlighet att söka bidrag för egna längre internatio nella projekt. RFSU kommer under 2010 arbeta inom fem områden (program) för att stärka sexuella och reproduktiva rät tigheter internationellt: Sexualundervisning och rätten till information om sexualitet och STI och hiv/aids Rätten till sexuell och reproduktiv hälsovård Homo- och bisexuellas samt trans personers hälsa och rättigheter Kvinnors rätt till säkra aborter och minskad mödradödlighet Rätten till frihet från sexuellt våld och våld baserat på kön • • • • • Vad är SRHR? Sexuell och reproduktiv hälsa och rät tigheter (SRHR) handlar om att förebygga spridningen av sexuellt överförbara infek tioner, förebyggande av oönskade gravidi teter och att främja jämställdhet. Brist på makt över sin sexualitet och ojämlika maktförhållanden mellan män och kvinnor är bidragande orsaker till mödradödlighet och spridningen av hiv/aids. Är du intresserad av gobala frågor och rättigheter? Läs då Global sex ualpolitik – om sexuella rättigheter i utvecklingssamarbetet I RFSUs skrift Global sexualpolitik hittar du fakta och information kring sexuella och reproduk tiva rättigheter i världen, och vad du kan göra för att påverka! Global sexualpolitik går att ladda ner på www.rfsu.se eller att beställa från oss (gratis). Kontakta [email protected]. Vad gör RFSU i EU? Sverige har länge verkat för att alla kvin nor i Europa ska kunna bestämma över sina kroppar, och ha rätt till laglig och säker abort. Men i dagsläget bromsar moralkonservativa krafter inom EU. RFSU arbetar aktivt för att EU och FN ska leva upp till sina åtaganden på SRHR-området. Bli medlem på www.rfsu.se Att bli medlem i RFSU kostar 150 kronor per år och då ingår fyra nummer av den sexualpolitiska tidskriften Ottar och att delta i RFSU:s olika arrangemang som till exempel kurser, seminarier och kongressen samt lokalföreningarnas aktiviteter. Läs mer: www.rfsu.se och www.ottar.se »INDIENS STONEWALL« Aditya Bondyopadhyay, jurist som med framgång opinionsbildat för en avkriminalisering av homosexualitet i Indien. I somras slog en domstol fast att samlag mellan homosex uella inte är en brottslig handling, genombrottet har kallats »Indiens Stonewall«. Bondyopadhyay arbetar för MSM Task Force, en av organisa tionerna i det asiatiska hbt-nätverk som stöds av RFSU. Vilken strategi var framgångsrik i påverkansarbetet? — Vi insåg att vi måste satsa på prejudikat när vi fick svaret från lag stiftarna att »vi kommer inte att röra frågan politiskt«. Medierna bevakade först målet av sensationslystnad, men det förändrades när vi lyfte hur de som jobbar med hiv-frågor hindrades i sitt arbete och hur utlämnade de homosexuella var till korrupta polis ers utpressning. Homofobi frodas av okunskap och efter att medierna tog upp frågan blev det normalt att diskutera homosexualitet offentligt. Vad betyder avkriminaliseringen för hbt-personer? — Först och främst att våldet minskat när folk vet att polisen inte längre kan utpressa dem. Det har gett människor handlingskraft och det ger självrespekt och värdighet. Jag tror också att uppmärksamheten har fått många att känna att de inte är ensamma, att det finns ett samhälle därute som stödjer deras rättigheter. Dessutom tror jag att pressen att gifta sig minskat. Vilket är nästa steg? — Det här öppnar för möjligheten att kräva andra rättigheter. Den bästa strategin är att först skapa en grund genom att börja med de mindre kontroversiella lagarna, som försäkringar, äganderätt och sexuella trakasserier av transsexuella på jobbet, innan man går vidare med sådant som äktenskap. 2009 ottar global / 13 Att tvinga en kvinna att gå igenom det som jag har varit tvungen att uppleva är tortyr, säger Lidia Ruiz. mammakampen / nicaragua Lagen som dödar kvinnor Lidia Ruiz, 28 år, drömmer om nätterna att hon befinner sig på en kyrkogård och gräver en grav. Graven är till barnet hon fick i januari i år och som bara levde en timme. Text Jon Restpo bild miguel alvarez V i visste att barnet inte skulle överleva. Vi sparade inte till en barnsäng utan till en likkista, säger hon. Lidia erbjöds ingen möjlighet att avbryta graviditeten eftersom det är förbjudet i Nicaragua. Flera gånger under dagen tänker hon på denna mardröm som kommer natt efter natt. Hon andas djupt och berättar sin historia när vi träffar henne i Tipitapa, en fattig förort i utkanten av Nicaraguas huvudstad Managua. – När jag fick besked om att jag var gravid ville jag göra ultraljud. Undersökningen visade att fostret 14 / ottar global 2009 inte hade någon hjärna och läkaren sa till mig att det inte hade någon möjlighet att utvecklas heller. Jag blev så ledsen eftersom jag längtade efter att få barn, säger hon. – Min sambo frågade läkaren vad vi kunde göra, om vi hade möjlighet att göra abort eftersom barnet inte hade någon chans att leva. Läkaren blev rasande och skrek åt oss att vi inte skulle mörda barnet. »Ni kan hamna i fängelset«, sa hon till oss. Vi vet att man kan göra abort olagligt, men vi blev så rädda när läkaren talade om fängelset. Lidia tvingades att skriva under ett papper där hon lovade att gå på regelbundna läkarkontroller och framför allt att hon inte skulle abortera. — Jag skrev under men min man vägrade. Idag undrar jag om jag gjorde rätt. Jag är säker på att om jag hade haft möjligheten, så hade jag valt en abort. Det var så plågsamt att bära ett barn i mig som jag visste inte skulle få leva. Mina arbetskamrater frågade om allting var okej och jag började gråta. Jag gillar inte att ljuga, jag blev bara ledsen. Min hade bara gråtit i nio månader och hade inte några tårar kvar. Nicaragua förbjöd alla möjligheter till lagliga aborter år 2006. Flera människorättsorganisationer menar att klockan vridits tillbaka flera decennier i fråga om kvinnornas mänskliga rättigheter. En organisation som kämpar mot abortförbudet är CDD (Catolicas por el derecho a decidir – Katoliker för rätten att bestämma). CDD har, till skillnad från den offentliga sjukvården, erbjudit Lidia psykologhjälp. Man undersöker också möjligheterna att anmäla fallet till en internationell domstol eller till CIDH, Latinamerikas kommission för mänskliga rättigheter. — Att tvinga en kvinna att gå igenom det som jag har varit tvungen att uppleva är tortyr, säger Lidia. Lidia fortsätter att gå hos psykologen och börjar nu samla krafter för att orka med den juridiska striden hon har framför sig. Hon vet att det handlar om en hård kamp eftersom frågan är så kontroversiell i Nicaragua. Den katolska kyrkan, som drev fram abortförbudet, är en stor och mäktig kraft. På gudstjänsterna påminner prästerna kvinnorna gång på gång, om lagen. Ett lobbynätverk av konservativa kyrkor har bildats för att cementera det parlamentariska stödet för den hårda linjen. Kvinnorörelsen i Nicaragua menar att lagen är oförenlig med grundlagen och vill driva frågan till Högsta domstolen. Men förväntningarna är låga. Oppositionella grupper har utsatts för hård repression och smutskastning från regeringstrogna medier. – Högsta domstolen i Nicaragua är totalt politiserad. Regeringspartiet, FSLN, har stenhård kontroll. De vill inte göra sig ovänner med den katolska hierarkin, det skulle betyda att tappa röster inför kommande val. Domstolen ligger i händerna på president Ortega som hatar kvinnorörelsen. Situationen ser inte så bra ut för kvinnorna i landet, organisationerna är försvagade, säger Delia Cornejo på det centralamerikanska nätverket mot kvinnomisshandel. EU försöker trycka på regeringen på diplomatisk äldsta son, som är sju år gammal, frågade hela tiden om barnet mådde bra, om varför jag grät jämt. Han kände min oro men jag ville inte göra honom ännu mer orolig. Han ville så gärna få en lillebror. Lidia födde barnet och läkarna tog det till en annan avdelning där det dog efter en timme. Pappan kom med andra nära anhöriga och hämtade barnet på sjukhuset. Klockan tolv på natten åkte de till byn och hade likvaka fram till klockan åtta på morgonen. Sedan följde begravningen. – Jag ville inte se barnet. Jag orkade inte. Jag nivå, men enligt Delia Cornejo behövs sanktioner eller ett utslag i en internationell domstol för att Ortega, den tidigare progressive vänsterpolitikern, ska ta intryck av kritiken. Den 28 september 2009 inföll en aktionsdag mot abortförbudet över hela den latinamerikanska kontinenten. Ledare från kvinnorörelsen kedjade fast sig utanför Högsta domstolen i protest. Fortfarande har lagen inte prövats av den högsta instansen. Lidia demonstrerade tillsammans med cirka 2 000 andra på Managuas gator. – Jag är så tacksam mot mina kamrater som har stöttat mig. Innan jag fann dem var jag otröstlig. • Fakta / Abortförbudet År 2006 totalförbjöds alla aborter, utan undantag I Nicaragua. Tidigare fanns begränsade möjligheter att göra abort om fostret var missbildat, om kvinnan varit utsatt för våldtäkt eller incest eller om kvinnans liv hotades. Två år senare hade minst 80 kvinnor dött till följd av förbudet. Osäkra aborter uppskattas nu till den tredje vanligaste orsaken till att kvinnor dör i fertil ålder. Uppskattningsvis sker mellan 18 000—30 000 aborter per år i landet. Förbudet innebär att kvinnor som gör abort och läkare som utför ingreppet riskerar tre respektive tio års fängelse. Nästan varannan kvinna mellan 15 och 19 år har barn eller är gravid. En tredjedel av alla förstagångsmödrar är under 16 år. Fakta / Mammakampen Sedan 2005 har 394 barnmorskor utbildats i Nicaragua tack vare ett Sida-finansierat projekt. Yrket är inte etablerat i Nicaragua och formella utbildningsmöjligheter saknas. På landsbygden förlöses kvinnorna av traditionella barnmorskor. Höga berg och dåliga vägar gör det svårt att få vård i händelse av komplikationer. Utbildningssatsningen har bedrivits av det nicaraguanska hälsoministeriet och UNAN-universitetet, med stöd från Karolinska Institutet. RFSU har samlat in kattis pengar till projektet, ahlström, katarina under parollen Mamwennstam, makampen. Insamkarin alfredsson lingen har frontats av mammaambassa dörerna: journalisten Kattis Ahlström samt författarna Katarina Wennstam och Karin Alfredsson. De insamlade medlen går nu till en stipendiefond, för att de utbildade barnmorskorna ska kunna dra igång ett barnmorske förbund i Nicaragua. Vid årsskiftet är utbildningssatsningen färdig. Därmed avslutar också RFSU sitt arbete i Nicaragua. Mammakampen går vidare i Bangladesh. 2009 ottar global / 15 Agnes Dahné, 27 Medlem i RFSU Göteborg Fritidsintressen: Dans och politik »Påverka framtiden! Jag har länge varit intresserad av globala frågor som hiv, jämställdhet, abort och sexuella rättigheter. När jag var i Zimbabwe engagerade jag mig i Gwanda Youth Project som samarbetade med RFSU Gotland. Att ha en positiv och lustfokuserad ingång ger RFSU en unik öppning till svårare frågor om sexualitet, makt och fattigdomsbekämpning. Jag vill arbeta för en mer jämlik värld där alla får vara som de är, och tror att RFSU kan bidra till det. Gå med du också!« www.rfsu.se / medlem 16 / ottar global 2009