skylten - Länsstyrelserna

Slaget vid Halmstad 1676 blev på flera vis en vändpunkt i det som kallas
Skånska kriget 1675-79. Belägringen av Halmstad bröts och de danska
planerna på att återta Halland begravdes brutalt på Fylleåns stränder
framför dig. Efter ett år av ständiga motgångar vände krigslyckan för
Karl XI och den svenska armén – segern vid Fyllebro fyllde den unge
kungen och nationen med tillförsikt.
Skånska kriget utlöstes av en storkonflikt där de
allierade Frankrike och Sverige stod mot en koalition av
Nederländerna, Spanien, den tysk-romerska kejsaren
och Danmark. Sverige var illa förberett och drogs
motvilligt in i kriget. Danmark fick en hett eftertraktad
möjlighet att ta tillbaka skånelandskapen och förklarade
Sverige krig 1675.
Slaget vid Halmstad den 17 augusti 1676
Heldragna linjer: kavalleri. Streckade linjer: infanteri
Svenska truppen (blåmarkerade)
1 Kunglig Maj. drabanter (2 skvadroner)
2 Livregementet (2 skvadroner)
3 Livregementet (3 skvadroner)
4 Livregementet (4 skvadroner)
5 Smålands regemente (2 skvadroner)
6 Kungliga gardet (3 bataljoner)
7 Älvsborgs regemente (1 bataljon)
8 Dalkarlar (1 bataljon)
9 Kalmar regemente (1 bataljon)
10 Skåne-bohusläns dragonregemente (1 skvadron)
11 Västgöta regemente (4 skvadroner)
12 Smålands kavalleriregemente (2 skvadroner)
13 Änkedrottningens livregemente (1 skvadron)
14 Änkedrottningens livregemente (2 skvadroner)
Karl XI var en skicklig ryttare och skytt som inte sparade sig själv
när han var i fält. Freden efter Skånska kriget befästes genom
äktenskapet med prinsessan Ulrika Eleonora, dotter till Fredrik III
av Danmark. Giftermålet skedde på Skottorps slott.
6 Fyllebro 17 augusti
2 Laholm
4
till att dessa människor var i stånd att utföra en så brutal
slakt: hårt socialt tryck, sträng ortodox kristendom, lång
vana vid grovt våld, hård disciplin, kamratpåverkan,
utsikter till plundring och inte minst ett utbrett supande.
Genom att övervinna sina naturliga instinkter att fly
– vilket krävde stort mod och viljestyrka – förmådde
soldaterna att delta i slaget.
Danska truppen (rödmarkerade)
15 Walters dragonregemente (4 skvadroner)
16 Sönderjyske infanteriregemente (1 bataljon)
17 Walters dragonregemente (3 skvadroner)
18 Rosenkrantz värvade regemente (2 bataljoner)
19 1 Fyenske fodregemente (2 bataljoner)
20 Münchhausens ryttarregemente (2 skvadroner)
21 2 Fyenska fodregemente (1 bataljon)
22 Münchhausens ryttarregemente (4 skvadroner)
I slutet av juli passerar Duncams arméavdelning Hallandsås på väg
norrut (1). I början av augusti intas Laholm utan stort motstånd (2).
Belägringen av Halmstad inleds och pågår i cirka tre dagar innan
danskarna i gryningen den 17 augusti slår till reträtt (3).
Den 16 augusti når den svenska armén österifrån Knäred – efter
ett kort uppehåll för vila fortsätter man under natten snabbt mot
Halmstad (4). En mindre styrka avdelas att rasera bron över Lagan
vid Laholm för att skära av Duncams förväntade återtåg (5).
På morgonen den 16 augusti drabbar trupperna samman vid
Fyllebro (6).
Illustration: Willy Lindström, Tecknargården/Halmstad
De svenska soldaterna var till större delen tvångsinkallade unga män från samhällets breda lager, medan
officerarna var adliga. En lång rad faktorer samverkade
Action och treffen den 17 augusti 1676 då den stoormechtigste furste och herze, herr Carl den ellfte,
Swerriges, Giötes och Wändes konung etc, wehd Fyllebroo icke
långt ifrån Halmstad, antreffade danska general majoren Dunnkam
medh 4 000 mann till häst och foot, hwilken hade belägrat staden
Halmstadh, hvarest dee danske igenom Gudhs nåde aldeles blefwe
slagne ruinerade och af fältett jagade, lemnandes ID metall stycken,
30 fahnor och standarder, sambt bagage, och gen: Dunnkam med
öfwersten Tropp lefwandes i hans Maij:ts händer hwarigenom
staden Halmstadh blef
secunderat och befrijat.
Stycken är kanoner och ID betyder 1 Dussin.
Alla döda och lemlästade måste snabbt i jorden för
att inte förvandlas till en hälsofara av sommarvärmen.
Halmstads kyrkogård räckte inte till, ty staden hade bara
cirka 600 invånare, och de stupade var tre gånger fler.
Troligen begravdes de flesta, efter sedvanlig noggrann
plundring, i massgravar på och kring slagfältet.
I slaget deltog också dragonförband, alltså ridande
infanteri, som förflyttade sig till häst men stred till fots.
Ryttarna var utrustade med pistoler och värja. På
danska sidan utövades fortfarande ”karakoll”, det
vill säga ledvis avfyrning av pistoler. Svenskarna
introducerade i slaget vid Fyllebro något som senare
kom att kallas ”karolinsk chocktaktik”. Det innebär
anfall i hög hastighet i täta formationer och dragna
värjor; effekten var huvudsakligen psykologisk.
Kriget avgjordes inte på slagfältet utan vid
förhandlingsbordet. Sedan Frankrike triumferat på
kontinenten 1678 tvingades ett isolerat Danmark
att sluta fred 1679 utan några landvinster. Priset för
ingenting betalades av tiotusentals soldater och civila
som stupat eller dödats. Skåne låg förött men Halland
kom förhållandevis lindrigt undan.
Krig skapar legender och behov av hjältar. Johan
Friedrich Lützow var en tysk överstelöjtnant i dansk
tjänst som enligt legenden ensam fällde sjutton svenska
soldater när han försvarade en bro över Fylleån.
Han ansågs så tapper att svenskarna senare reste
en minnessten med inskriptionen ”Stympad men
Kämpande Föll här den tappre Lützow i Fältslaget den
17 aug 1676”. En mer odiskutabel hjälteroll på den
svenska sidan spelade generalen Rutger von Ascheberg.
Ett monument till hans ära restes 1828 ovanpå en
bronsåldersgrav i närheten. (Kör ca 1 km söderut från
den närliggande rondellen på Laholmsvägen och sväng
sedan till höger. Lützowstenen finner du ca 300 m söder
om det stora monumentet).
Infanteriet var utrustat med luntlåsmusköter, värja och
i mindre utsträckning pikar. Luntlåsmusköten var ett
mynningsladdat gevär som sköt runda blykulor med en
kaliber på cirka 20 mm. Piken var en 5 à 6 meter lång
Halmstads slott byggdes cirka 1590-1620 under den danska tiden på
order av Christian 4. Slottet inrymmer den före detta slottskyrkan
där de segrande svenskarna efter slaget höll en tacksägelsegudstjänst.
Efter slaget dinerade danska och svenska officerare
tillsammans i Halmstad slott, däribland generalmajor
Duncam och överste Tropp som tillfångatagits.
Följder av slaget
Den förkrossande svenska segern fick följder
på flera plan. Belägringen av Halmstad bröts
och svenskarna kunde upprätta en spärr tvärs
genom Halland som hindrade danskarna från
att marschera norrut för att inta Göteborg
tillsammans med sina norska allierade. En förlust
av Göteborg hade sannolikt inneburit att Sverige
förlorat kriget.
Tack vare utgången av slaget uppstod en viss
jämvikt i styrkeförhållandet mellan Sverige och
Danmark. Slaget öppnade vägen för den svenska
segern vid Lund i december 1776, varefter
Sverige fick visst övertag i Skånska kriget.
The Battle of Halmstad 1676
The Scanian War of 1675-79 was triggered by a
large-scale conflict in which France and Sweden
opposed a coalition of the Netherlands, Spain,
the German Empire, and Denmark. Sweden was
ill prepared and was reluctantly drawn into the
war. Denmark saw a much desired opportunity
to regain the lost provinces of Halland, Scania,
and Blekinge and therefore declared war on
Sweden in 1675.
The Battle of Halmstad in 1676 was a turning
point. The Danish siege of Halmstad was broken
and Denmark’s plans to recapture Halland were
brutally buried on the banks of the Fylleån, the
river before you. Nearly half of the 3,500 Danish
soldiers were killed, and the remaining 2,000
were taken prisoner. The Swedish side had about
6,000 soldiers, of whom some 200 were killed in
the battle.
The Scanian War was not settled on the
battlefield, however, but at the negotiation table.
After France had triumphed on the continent in
1678, an isolated Denmark was forced to make
peace in 1679 without any territorial gains. The
price the Danes paid for nothing was the death
of tens of thousands of soldiers and civilians. The
province of Scania was devastated, but Halland
escaped relatively leniently.
Foto: Willy Lindström, Tecknargården/Halmstad
Båda arméerna bestod av de traditionella vapenslagen infanteri (fotsoldater), kavalleri (ryttare) och
artilleri (kanoner). Slaget inleddes med en kanonad
av kompakta järnkulor som gav svåra skador i de täta
truppleden: splitter från sönderslagna vapen, blodiga
klädrester och kroppsdelar från människor och hästar
spreds i kaskader över slagfältet. Sikten skymdes av
krutrök, kanondånet blandades med de sårades skrik.
Den stora bataljmålningen och teckningarna är utförda av den
dåtida konstnären Johann Philip Lemke. Målningen hänger på
Drottningholms slott och ingår i Statens konstsamlingar.
I bakgrunden syns Halmstad med Galgberget, till höger byn
Snöstorp. Som orienteringsobjekt är ett foto över köpcentrets höghus
inkopierat i målningen.
Tavlans plats
trästång med metallspets. Infanteriet avlossade först
sina gevär, som mest på 70 meters håll, i en eller flera
salvor. Sedan vidtog närstrid med pik, värja och pistol.
Mänskligt sett var slaget en katastrof. Förutom de
som dog på slagfältet avled många kort efteråt av sina
skador. Den primitiva sjukvård som då fanns kunde
knappt behandla de enklaste sår och stod handfallen
inför infektioner. Dålig hygien i förening med knapp
och usel föda spred även epidemier som dysenteri
och fläckfeber – den så kallade fältsjukan tog ofta lika
många liv som själva slagen i äldre tiders arméer.
Dansk infanterifana, tagen som krigstrofé vid slaget.
Fanan ingår i Statens trofésamling.
Danska truppen
Befälhavare: Generalmajor Jacob Duncam
Antal man totalt
ca 3500
Stupade och saknade
ca 1500
Krigsfångar
ca 2000
1 skvadron = ca 100 ryttare
1 bataljon = ca 500 till 600 soldater
1 regemente (beridet) = ca 1000 ryttare
1 regemente (fotfolk) = ca 1200 fotsoldater
Kavalleri = ryttare
Infanteri = fotsoldater
Dragon = tyngre beväpnad ryttare och tillika fotsoldat
1
Med ryggen och sidorna mot Fylleån ansåg sig
danskarna ha en stark försvarsposition. Men svenskarna
var betydligt fler och därtill starkare beväpnade.
Den danska armén höll stånd en kort tid men upplöstes
snart och flydde mot ån. Den stora skillnaden i antal
stupade tyder på att flertalet danskar dödades efter den
egentliga striden, på flykt undan svenska förföljare.
Taktiken gick främst ut på att skrämma fienden på
flykt – att handgripligen döda alla motståndare var inte
möjligt. Ofta resulterade dock massflykt i skoningslöst
förföljande.
Svenska truppen
Befälhavare: Kung Karl XI tillsammans med
Simon-Grundel Helmfeldt och Rutger von
Ascheberg
Antal man totalt
ca 6000
Stupade
ca 200
Truppformationer vid slaget
En del av den danska armén gick under generalmajor
Jakob Duncam norrut och inledde en belägring av
Halmstad. Svenska krigsledningen såg då en möjlighet
att både bryta belägringen och slå den danska arméavdelningen. Duncam fick kännedom om de svenska
planerna, avbröt belägringen och drog sig söderut.
5
Stridande parter
Sverige och Danmark.
Skånska kriget 1675 – 1679
Plats Fyllebro, 4 km sydost om Halmstad
Tidpunkt Förmiddagen den 17 augusti 1676
I spetsen för 15 000 man landsteg Christian V vid
Råå nära Helsingborg i juni 1676 för att återta Skåne,
Halland och Blekinge som Danmark förlorat vid freden i
Roskilde 1658. Hela Skåne utom det väl befästa Malmö
föll snabbt i danska händer och snart var även Blekinge
intaget.
3 Halmstad
Fakta om slaget
Skylten är producerad och finansierad av:
Länsstyrelsen i Halland/kulturmiljöenheten, Halmstads kommun och Butterick´s/Leco AB.
Faktainnehåll: Daniel Borgman och Bengt Olander. Textredigering: Hans Helander.
Grafisk utformning: Tecknargården i Halmstad. Foto i bataljmålningen: Stina Johansson.