0 - Västerbottens museum

•H
tí
0)
u
IS
«+H
iß
-Ö
OD
!
(ß
S
0
O
O
w
S
a>
i
1
•s
©
iß
*C
>Ö
I
go
1
CA
:c3
>
Huvuddelen av detta n u m m e r ägnas den
pågående insamlingen av västerbottniska levnadsminnen - en r a d utdrag återges och presenteras. I mittsektionen:
ett stycke j ä r n v ä g s h i s t o r i a , en lappgrav i Sorsele, en målande hembygdsvän, kring l ä n s m u s e e t s tillbyggnad.
tema
levnadsminnen
2/69 • 5:
hundra västerbottningars biografier«
Vi b ä r alla v e r k l i g h e t e n i n o m o s s .
Historien ä r i själva verket en
myriad av subjektivt upplevda m ä n niskoöden. Årtalen, de noterade
händelserna, är bara denram ino m vilken vi r ö r o s s . O m m a n
inte h a r någon personlig relation
till det upplevda, eller o m upplevelsen inte f å r ett personligt uttryck, finns ingen egentlig historia. V å r subjektiva verklighetsupplevelse h a r d ä r f ö r i hög grad
värde för framtidens forskning,
1968 i n l e d d e V ä s t e r b o t t e n s M u s e u m en unik dokumentation: insamlandet av självbiografier. Inbjudan att medarbeta h a r utgått
(och utgår) till alla y r k e n o c h m i l j ö e r i länet. Vad vi vill h a ä r b e r ä t t e l s e r o m d e t enkla, invanda
och l i v s n ä r a . Vi "vanliga" m ä n niskor, s o m tycker att v å r a liv
är ointressanta, k a n bidra till en
historieskrivning m e d ökad bredd,
kollektivets djupsyn, m e d det
självupplevdas faktarika innehåll.
Vi t r o r att m a n g e n o m i n s a m landet av levnadsteckningar kan
få en m å n g s k i f t a n d e bild a v1900talets samhällsutveckling: dennya
tidens framväxt i vårt län ochhur
den upplevts av enskilda människor - h i s t o r i e n speglad i en r a d
individuella livsöden.
62
Hittills har ett 100-tal v ä s t e r bottningar lovat att sätta sig ned
med pennan och sina minnen. E t t
40-tal har lämnat manuskript eller delar därav. Det s o m förvånat
är att många upplevt detta författarskap s o m en möjlighet att inv e n t e r a sina liv o c h ringa in s i n
tillvaro för sig själva - och andra.
Många av självbiografierna h a r
litterär kvalitet. Men vad viktigare ä r : de förklarar och belyser.
De avsnitt, s o m h ä r å t e r g e s , ä r
påfallande barndomsinriktade. Då
f ö r f a t t a r n a k o m m e r f r a m å t i tiden
blir de ofta s u m m a r i s k a . Det kan
b e r o på en " m u s e a l " m i s s u p p f a t t ning: att endast d e t s o m m a n själv
kan nå av det s o m just nu upplevs
s o m gammalt och p a s s e r a t skulle
intressera.
Det ä r fel! Vi vill ligga f r a m f ö r
i tiden. Vi vill inte l ä m n a e f t e r
oss ett t o m r u m då det gäller E0-,
30- eller 40-talen. Snart ä r också
60-talet historia.
•
(t A l l a s o m v i l l h j ä l p a t i l l m e d
projekt LEVNADSMINNEN är
välkomna att ta kontakt m e d
Sune Jonsson, V ä s t e r b o t t e n s
Museum, Umeå!
minnen från björkstan 1907 •
Vi b o d d e o c h h a d e e g e n g å r d n e r e
i Charlottenberg i Värmland, när
min fader fick förflyttning upp
till U m e å . Folket f ö r f a s a d e sig
ö v e r , a t t vi kunde ge o s s till a t t
d r a iväg s å långt n o r r u t , m e n vi
själva v a r ganska lugna. Hela f a miljen var mycket för friluftsliv,
och genom släkt och vänner hade
vi b å d e j a k t m a r k e r o c h f i s k e v a t -
ten. P e r s o n l i g e n fick jag genom
f a r f a d e r n till k o m m a n d e o p e r a sångerskan Helga Görlin rätt ingående kunskaper o m Norrland,
och de v a r ingalunda avskräckande. Gubben l ä r d e m i g bygga nät,
och m e d a n vi satt i hans k a m m a re, berättade han i stort sett allt
om kustlandet. Han var fiskare
och s ä l j ä g a r e f r å n trakten a v H ä r -
63
nösand, och den r a r a gubben hade
m i n s a n n inte gått blundande genom
livet. F ö r en t i o å r i n g v a r hans b e rättelser om äventyr i sälisen
och s t o r t a g e n av lax, sik och
s t r ö m m i n g i ett b å n g s t y r i g t hav
r e n a k a l a s m a t e n . Det gjorde, att
j a g v a r v i l d på a t t k o m m a dit upp,
och det k a n jag säga nu i sjuttioå r s å l d e r n , att mina förväntninga r ingalunda svekos. Någon längtan tillbaka söderut har aldrig
plågat mig.
Två d a g a r f ö r e vi skulle r e s a ,
g j o r d e jag ett svep över m i n a
g a m l a f i s k e p l a t s e r n e r e vid
Vrångsälven för sista gången. Min
k a m r a t , K a r l i Lillstuga, och jag
metade, och det hände, att K a r l
fick en a b b o r r e , s o m v a r den
s t ö r s t a jag sett d ä r . Det var just
i mörkningen, och b a r a några m i nuter s e n a r e drog jag upp en
braxenpanka, som också hade
imponerande dimensioner. I back e n o v a n f ö r b a d h u s e t s a t t vi s e d a n
och pratade.
Du s t a n n a r v ä l nu, n ä r du s e r ,
hur stor fisk det finns kvar i älven? frågade Kalle.
Nej! Jaen Petter Görlin har
sagt, att där uppe finns det fisk
på a d e r t o n - t j u g e k i l o ! Du, s o m
har sån tur med fiske, får k o m m a
upp till m e j ! Det v a r i det n ä r m a s t e nermörkt, och klockan kunde väl v a r a m e l l a n f e m och sex,
när vi r e s t e o s s och gick hem.
Jag hade alltid tyckt, att V r å n g s älven var stor, i synnerhet när
G l ö m m a s v ä m m a d e över. Det var
den inte. Här finns b ä c k a r , s o m
är s t ö r r e , f a s t ä n de finns inte på
kartorna.
Alla v ä r m l ä n n i n g a r är släkt,
och de v a r på C h a r l o t t e n b e r g s
station, n ä r vi r e s t e . H e r er jagg i m e j m e r ftflk än på A r v i k a M a ten! Sade N i l s på Mon,
som var
b r o r t i l l m i n m o r m o r . K a r l XV
hade tagit honom till Stockholm,
64
och där hade han med remingtongevär klått hela garnisonen i skytte m e d sjuttiotvå poäng av hundra
möjliga i stående tvåhundrafemtio m e t e r . R e k o r d e t blev a l d r i g
slaget, så r e g e r i n g e n m å s t e s k a f fa ny m o d e l l på g e v ä r e n b a r a f ö r
a t t s l i p p a s e h a n s n a m n på r e k o r d tabellen under de nya r e g e n t e r n a .
Nu h a d e han m e d sig ett j ä g a r horn och spelade "Norrlänningens
H e m l ä n g t a n " så v a c k e r t , att g a m la h ä r d a d e d u v o r gick b a k o m s t a tionshuset och grät. Den dagen
d r a c k de så m y c k e t öl i C h a r l o t t e n b e r g , så v a l s v e r k e t vid b r u k e t
stannade. Det gick för mycket
v a t t e n till b r y g g e r i e t . Vi v ä r m länningar skräpper och skarvar
aldrig, och det behövs inte heller,
f ö r a l l t f o l k v e t ju, a t t vi ä r t o t a l t
överlägsna både i m u s k l e r och
litteratur.
Ungefär så gick det till, n ä r
vi l ä m n a d e C h a r l o t t e n b e r g , å t minstone skrev min kusin det.
Det l ä r v a r ju litet vid s i d a n o m .
Vi å k t e s å k a l l a t b l a n d a t t å g , d e t
vill säga både p e r s o n - och godståg, och det gick inte f o r t . T å g e t
s t a n n a d e ju vid alla s m å s t a t i o n e r ,
o c h då f ö r s t å r m a n . N ä s t a dag på
m o r g o n e n v a r vi i Ö r e b r o , och
d ä r f i c k vi s i t t a ett p a r t i m m a r
o c h invänta ett annat tåg. N ä s t a
längre uppehåll var i Krylbo, och
dit k o m vi g a n s k a s e n t på a f t o n e n .
Byte till tåget f r å n Stockholm, och
vi b ö r j a d e den l å n g a r e s a n g e n o m
övre Norrland. Något snälltåg
f a n n s d e n t i d e n inte på d e b a n d e lar vi f ä r d a d e s , utan tågen g j o r d e
l ä n g r e u p p e h å l l vid a n k n y t n i n g s s t a t i o n e r n a till bibanorna och
k o r t a r e vid h å l l p l a t s e r n a e m e l l a n .
P å m o r g o n e n p a s s e r a d e vi F o r s m o b r o n , s o m då v a r den h ö g s t a i
S k a n d i n a v i e n , o c h d e t v a r ju en
upplevelse att k o m m a ihåg. På aft o n e n v a r vi i V ä n n ä s m e d ny väntan. Omkring klockan sjutton gick
• Ulf H a g e f ö d d e s d e n 16/11 1 8 9 5 i E d a s o c k e n i V ä r m l a n d . 1 9 0 7
fick fadern, Carl Hage, tjänst i Umeå s o m tullöveruppsyningsm a n . Ulf H a g e a v b r ö t e f t e r f ö r s t a r i n g s t u d i e r n a v i d U m e å l ä r o v e r k o c h t o g 1915 v ä r v n i n g v i d V ä s t e r b o t t e n s r e g e m e n t e , d ä r h a n
b l e v s e r g e a n t 1927 o c h f a n j u n k a r e 1940. H a n h a r t j ä n s t g j o r t s o m
u t b i l d a r e vid s t u d e n t k o m p a n i e r vid I 20 o c h vid I 9 i S k ö v d e s a m t
vid I 19:s skidbataljon i Boden. Under a n d r a v ä r l d s k r i g e t skötte
han s o m väbel och tillsyningsman b r ä n s l e f ö r r å d e n för både m a r k o c h f l y g f ö r b a n d e n i U m e o m r å d e t . E f t e r p e n s i o n e r i n g e n 1946 k v a r s t o d Ulf H a g e s o m f ö r v a l t a r e f ö r V ä n n ä s l ä g e r f r a m t i l l 1 9 5 8 .
Å r e n 1948-52 v a r han u t r o p a r e vid a u k t i o n s k a m m a r e n i U m e å .
Han ä r nu b o s a t t i Vännäs,
så tåget äntligen m o t Umeå. Jag
s k r i v e r detta för att tala o m för
dem, s o m tar r e a - p l a n till Stockholm, hur det var den tiden. Kanske de då blir m i n d r e f ö r b a s k a d e ,
om Rean kommer några minuter
för sent till ändstationen.
Ljusa nätter och kolonistugor.
F ö r s t a gången jag k o m ut på s t a tionstrappan, var det inte själva t e r r ä n g e n , s o m gjorde något
intryck. Jag mindes K a r l i Lillstuga och m i g i b a c k e n vid badhuset. Där var minsann intet ledljus för läsning, m e n här här var
d e t u n g e f ä r så l j u s t s o m u n d e r en
stilla afton i V ä r m l a n d . Ändå var
det två t i m m a r s e n a r e , än d ä r
n e r e . Det blir inte m ö r k a r e h ä r !
s v a r a d e pappa, när jag f r å g a d e
honom. Jag har ju haft tillfälle
och tid att s t u d e r a detta, och jag
tycker, att efter s o m m a r e n här
uppe ända f r a m m o t slutet av sept e m b e r , är något ljuvligare än
på v i l k e n a n n a n p l a t s på j o r d e n .
Några farligare oväder är sällsynta och hastigt ö v e r g å e n d e , luften
är sval, m e n så kallt blir det inte, att m a n b e h ö v e r f r y s a . Men
så är också staden s o m död u n d e r
d e n t i d e n . Då låg d e i t ä l t u t e i
t e r r ä n g e n , nu h a r så gott s o m
alla sina s o m m a r s t u g o r , och pen-
s i o n ä r e r n a har byggt s m å lekstugor på sina kolonilotter, dit de
d r a r sig tillbaka, fastän de kanske har h e m m e t b a r a n å g r a hundr a m e t e r f r å n stugan. Där gräver
de k ä l l a r e , sätter björnvinda m o t
s o l s i d a n o c h d r i c k e r g r o g g på
d e n d i m i n u t i v a v e r a n d a n . Så g å r
någon ut på v e r a n d a n och b l å s e r
i n ä v e r l u r e n . Då k o m m e r f r å n
alla stugorna krokiga och vinda
gubbar efter de finurligt lagda
s t i g a r n a b o r t till den, s o m h a r
blåst. Det betyder nämligen, att
det ä r han, s o m tagit h e m k o n j a ken den veckan eller stod för s u r s t r ö m m i n g e n . De h a r nog en liten tår med sig själva, m e n det
f å r inte bli n å g r a ö v e r d r i f t e r .
När den lille s k r ä d d a r e n m e d
klumpfötterna vill springa ikapp
m e d f ö r r e n o r r l a n d s m ä s t a r e n på
femtonhundra m e t e r , b r u k a r de
m e r a e f t e r t ä n k s a m m a ge s i g n a l
till uppbrott. Sedan går var och
en e f t e r s t i g a r n a till sitt o c h anser, att det v a r i t lika roligt s o m
a d e r t o n h u n d r a n i t t i o n i o n e r e vid
V ä d e r h ä l l o r n a . Allt ä r enkelt.
När någon k o m m e r och säger: i
kväll vill jag låna l u r e n ! då f ö r står den tillfrågade, vad klockan
ä r s l a g e n . T r o r du, a t t d u o r k a r
m e d en halvpanna å t m i g ? De ä r
alla gamla och f å r inte ö v e r l a s tas m e d ärenden i onödan. De
65
där gubbarna är fina karlar, som
har m e r takt och känsla för etikett än vilket klubblejon i hela
London. Det vet inte den uppväxande ungdomen och v i s a r d e m föga v ö r d n a d , f a s t ä n de b o r d e b o c k a till m a r k e n o c h k r y p a på k n ä na f ö r b i d e m , n ä r de m ö t s . Folk
s o m gjort allt under s v å r a förhållanden, d ä r f ö r att d e r a s b a r n
skulle få b ä t t r e än de s j ä l v a h a d e
haft det!
J ä r n v ä g s s t a t i o n e n låg på landet.
Ni k a n s k e inte t r o r det, m e n
d e n 7. a u g u s t i 1907 l å g U m e å
j ä r n v ä g s s t a t i o n på l a n d e t . V i s s e r ligen fanns rådhusesplanaden m e d
två m a k a d a m i s e r a d e gator upp
till torget, m e n intill skolgatan
var både bebyggelse och terräng
av lantligt snitt. F r a m f ö r stationsh u s e t v a r en inte a l l t f ö r v å r d a d
grusplan. Till höger, där b u s s stationen nu ligger v a r ett vidsträckt potatisland, och bort mot
g o d s m a g a s i n e t löpte en enkel käruv
väg. O m r å d e t rakt f r a m kallades
Hede, kanske just för att det var
s o m en hed. Det v a r bebyggt m e d
en d e l s t u g o r av o m i s s k ä n n l i g
v ä s t e r b o t t e n s t y p , i e t t p a r f a l l påbyggda m e d ett p a r v a r v och f ö r s e d d a m e d en e n k e l v e r a n d a . J a g
k ä n d e ett p a r f a m i l j e r d ä r . M å l a ren H ä g g s t r ö m hade många stiliga s ö n e r , s o m i sin tur blev målare och var mycket musikaliska.
B y g g n a d s s n i c k a r e n D a h l g r e n s pojk a r v a r j a g m y c k e t god vän m e d ,
och John k o m jag s ä r s k i l t att f ä s ta m i g vid, o c h vi s e g l a d e vilt på
s o m r a r n a . Annars lever Edvin,
optiker, Elmar, rådhustjänstem a n och F r a n s , järnhandelsexpedit ännu. O m någon f i n n e r något
f e l på d e m , så k o m då inte och
säg det till mej. H ä g g s t r ö m a r n a
lever nog också kvar, m e n d e m
hade jag m i n d r e att göra m e d .
66
D ä r n e r e v a r o c k s å en liten
röd kåk, A r b e t s s t u g a n . Dit fick
de skolbarn, s o m hade lång väg
t i l l s k o l a n e l l e r k n a l t h e m m a , gå
och få frukost. Staden v a r vids t r ä c k t och a v s t å n d på upp till
två k i l o m e t e r f ö r en d e l v a r i n t e
ovanligt. Det gällde f ö r s t å s folkskolor och s m å s k o l o r .
Alla de där s m å k å k a r n a kan jag
inte r ä k n a upp, o c h jag m i n n s d e m
i c k e h e l l e r . Till v ä n s t e r , en bit
in på esplanaden låg g ä s t g i v a r gården, s e d e r m e r a Lilla Hotellet.
Vem, s o m ägde det, vet jag inte,
m e n d ä r v a r m y c k e t folk på l ö r d a g a r n a . Då k o m p o l i s e n Ljung
dit, och s e d a n v a r g ä s t e r n a spaka som lamm. S e d e r m e r a skall
jag tala något o m Ljung.
Jag s t å r f o r t f a r a n d e på s t a tionshuset och blickar nu f r a m å t
till vänster. D ä r s t ä d e s utbreder
sig en s t o r m y r , vilken g e n o m s k ä r e s av ett gyttjigt dike, s o m
förut varit R e n m a r k s b ä c k e n , vilken f ö r e stadens brand rann ut
n å g o n s t a n s v ä s t e r o m Odeon. Renm a r k s e s p l a n a d e n ä r u p p k a l l a d efter sagda bäck. På m y r e n växte
just då rikligt m e d hjortron, s o m
vi f ö r s t å s inte tillät att bli ö v e r m o g n a . Denna bäck hade till sin
f ö r a r g e l s e fått se Djupbäcken
överta sina egna funktioner, och
var faktiskt ingenting vidare.
Detta å r b r a n n bland annat ett
större handelshus i Umeå. Skrotet efter denna och andra bränder
k ö r d e s n e r till R e n m a r k s b ä c k e n ,
alltså det s u r a diket, och blev
d ä r fyllning. Vi s m å p o j k a r v a r
d ä r och plockade åt o s s de s t o r a
järnkloten ur de b r a n d s k a d a d e fotogenlamporna, att göra hantlar
och stötkulor av. Över det diket
s t å r nu VK-huset, Nya F o l k s k o lan, (den ä r v ä l g a m l a nu) o c h en
del andra byggnader. Området är
för länge sedan utdikat och sanerat.
J"1^^
«
c
rn
n
L rrr-.. : . J
ra
••
^
- —
' •••;:::;::;::' ::::::::::::::::
BKOKtiTOM:::::'::::::::
:: .::::::
B^ T « BGElSyEHyrsnyHIHEirilb
Utdrag ur H e r m a n Stolpes " K a r t a öfver Umeå stads planlagda
o m r å d e j e m t e f ö r s t a d e n H a g a " . 1899.
Åt v ä n s t e r o m j ä r n v ä g e n f a n n s
a n n a r s endast en villa, d ä r lantm ä t a r e n Häggman bodde. Hans
son, H o l g e r ä r n u m e r a g u l d s m e d
i B j u r h o l m , och vi v a r s k o l k a m rater i Läroverket. Sedan var bebyggelsen endast sporadisk ända
intill Stolgatan.
"Förstaden"
Haga.
Umeå stad jemte förstaden Haga
s t å r det på d e n f ö r s t a k a r tan över staden. Jag tycker d ä r för, att jag skall ta itu m e d f ö r staden Haga s o m en a p t i t r e t a r e ,
innan jag tar ihop m e d huvuduppg i f t e n . Vi b o d d e n ä m l i g e n f ö r s t a
h a l v å r e t på Haga,
Vi bodde h o s O s k a r K a r l s s o n
och han hade lantbruksförbundets
hingstdepå. Det blev mycket k ä r lek d ä r s t ä d e s på b a k g å r d e n , s o m
för ö v r i g t låg just där Ö s t r a K y r kogatan stryker f r a m . Oss generade detta inte n ä m n v ä r t , e f t e r s o m vi f r å n u n g d o m e n sett hur
både hundar, hästar och kalvar
t i l l v e r k a d e s på v å r m o r f a r s g å r d .
M o r f a r hade många djur, och där
v a r ingen s o m t ä n k t e på att s ä t t a
bindlar f ö r ögonen på o s s s m å barn, när de k o m m e d kor och
h ä s t a r f ö r en liten k ä r l e k s s t u n d
på s t a l l g å r d e n . R e d a n i f e m å r s å l d e r n v i s s t e vi p r e c i s , vad det
var f r å g a om. De fina h i n g s t a r n a
Fix och Viggo f i g u r e r a d e i p r i s -
67
l i s t o r n a på t r a v b a n a n b o r t a vid
Önabben, v a r j e söndag, när det
var trav, och Fix var den vackr a s t e nordsvensk, jag sett. Men
v å n i n g e n v a r f ö r t r å n g , o c h vi
f l y t t a d e till Öbacka, d ä r vi hade
f r i a r e vidder och bättre u t r y m m e .
H a g a v a r , s o m sagt, en f ö r stad till U m e å . L i k s o m på f r a m sidan av stationshuset, var det
m y c k e t lantligt betonat. En väg
gick i k r o k a r och s p i r a l e r b o r t
m o t E r s m a r k , och efter den låg
förutom bondgårdarna även viss
k å k b e b y g g e l s e av m i n d r e a n s p r å k s full a r t . Att b e s k r i v a detta m e r a
ingående a n s e r jag ganska onödigt, m e n jag s v a r a r g ä r n a på
f r å g o r . Kanske jag skulle nämna,
att en d e l h a g a b o r e f t e r s t a d e n s
b r a n d köpte p r å m l a s t e r av plank knubb och byggde hus av d e m . Ett
av d e m är postiljon L a r s s o n s ,
s o m s t å r vid d e n d å v a r a n d e huvudvägen genom Haga m o t Sandbacka.
Skolan.
Jag k o m f ö r sent vid i n t r ä d e s prövningarna till läroverket och
fick d ä r f ö r göra min f ö r s t a skolt e r m i n i folkskolan. Den var som
folkskolor b r u k a r vara, m e n jag
hade visst b e k y m m e r med mina
l ä r a r i n n o r , s o m v i s s t e lika litet
o m V ä r m l a n d s o m jag om N o r r land, o c h p r ö v a d e sitt l a n d s m å l
på m i g . T a l a r i k s s p r å k e t v a r ni
än k o m m e r , och ni b l i r f ö r s t å d d a ,
m e n vräng inte till det i n å g r a dialekter. Men f ö r s t å r inte karlen,
vad ni s ä g e r , i n n e b ä r d e t t a ingalunda, att han ä r d u m . Ä r ni klokare, så l ä r ni e r att g ö r a er f ö r s t å d d p å h a n s d i a l e k t . Så e n k e l t
är det m i n gode Watson.
Arbetsstugan m e d välling och
s m ö r g å s h a r jag b e r ö r t h ä r ovan.
Jag var aldrig där, m e n min syster Rut, s e d e r m e r a postexpeditör
68
var flitig gäst d ä r s t ä d e s , v a r a v
jag d r a r den slutsatsen, att k o s t h å l l e t v a r f ö r n ä m l i g t . Hon v a r inte o r d i n a r i e abbonnent, m e n n ä r
en p o l l e t t f ö r de o r d i n a r i e b l e v l e dig, b r u k a d e den d e l a s ut åt någon
annan fattig stackare. Hennes övertalningsförmåga var enorm, och
hennes l ä r a r e Lilja var nog till
sin död ö v e r t y g a d o m h e n n e s d j u pa f a t t i g d o m .
Innan h ö s t t e r m i n e n slutade
blev eleverna, som kom från fattiga hem, t i l l f r å g a d e o m vad de
behövde i f r å g a om skor och kläd e r . De fick b e s t ä l l n i n g a r på de
saker, s o m behövdes, till stadens
hantverkare, och det var sannerligen inte n å g r a dåliga g r e j o r . Viss
behovsprövning förelåg förstås,
m e n a n n a r s f ö r e f ö l l det s o m o m de
bestämmande var ganska generösa.
Präktiga västerbottenskängskor,
fina kavajer och v a r m a byxor. Jag
v a r f a k t i s k t a v u n d s j u k på d e m ,
s o m fick kängskorna, så pappa
m å s t e köpa m i g ett par.
Disciplinen var j ä r n h å r d . Inn a n vi f i c k gå in e f t e r r a s t e r n a ,
o r d n a d e s vi k l a s s v i s i k ö e r u n g e f ä r s o m på r e g e m e n t e n a . F i c k vi
f r å g a n , s k u l l e vi u p p u r b ä n k e n på
sekunden. Man fick s m ä l l på fingr a r n a vid m i n s t a a v v i k e l s e f r å n
rutinen, vilket även hände mig.
En flicka i klassen över mig had e f u s k a t o c h f i c k r i s på s t j ä r t e n
av ö v e r l ä r a r e Sortelius ute i k o r ridoren. Det skulle hända nu! ! !
Barnens
Dag.
Den största händelsen under
t e r m i n e n v a r B a r n e n s D a g . Vi
skolungdomar ordnades f ö r s t eft e r längd på s k o l g å r d e n m e d f l a g g o r i h ä n d e r n a . J a g v a r lång, så
jag hoppade ett p a r k l a s s e r d ä r .
I tåget fanns många vagnar med
vackra d a m e r i fina fantasidräkter. Rokokon tycktes vara f ö r h ä r -
skande, ty B j ö r k s t a l a g e t hade en a t sig o m den u t s t y r s e l n , både
d a m e r och h e r r a r .
I spetsen för tåget red N o r r lands d r a g o n e r s m u s i k k å r på snövita h ä s t a r m e d blå s c h a b r a k . De
styrde m e d schänklarna för att
kunna hantera instrumenten, och
i sina blå, enkla u n i f o r m e r m e d
t e r r a c o t t a k r a g a r v a r de en syn,
som fick månget svenskt hjärta
att k l a p p a . De s p e l a d e m a r s c h e n
"Hohenzollern", och än i dag
s k r u v a r jag upp radion, n ä r den
m a r s c h e n är på tapeten. F ö r s t
k o m m e r hornsolot liksom långt
framför. Efter några takter faller
så de s m a t t r a n d e t r u m p e t e r n a
s t a r k t in på n ä r m a r e håll, och
pukorna ingriper. Pukslagaren
hade två pukor f r a m f ö r sig, o c h
vid h a n s p a u s e r j o n g l e r a d e han
m e d t r u m s t o c k a r n a som den v ä r s te t a m b u r m a j o r . Sådant f å r vi
aldrig se m e r .
En beriden tropp i paradunif o r m e r följde tjugu m e t e r efter
musiken och ytterligare tjugu m e t e r e f t e r k o m vi. Sedan f ö l j d e
vagnarna och roliga gubbar både
åkande och gående. Enligt min
uppfattning räckte tåget från drag o n k a s e r n e n ända n e r till torget.
Jag behöver väl inte nämna, att
det var sång och spel över hela
tåget.
B a r n e n s - D a g s p l a t s e n var på
p l a n e n m e l l a n k y r k a n och l ä r o v e r ket. Där fanns karusell, dansbanor, tombolor, skjutbanor, spågummor och allehanda annat
tingel-tangel. Överallt sprang
utklädda flickor omkring och
tiggde i tvåliters s p a r b ö s s o r . Det
a n s å g s skamligt att inte skänka
en slant, och de tiggande fick hela f ö r m ö g e n h e t e r i k o p p a r s l a n tar. Min s y s t e r var m e d s o m
blomsterflicka, och talade om,
att hon fått t ö m m a sin b ö s s a t r e
g å n g e r på söndagen, så nog blev
det pengar av det också.
70
M a n f i c k in ett n e t t o på o m kring tiotusen, och det var penj
ar det den tiden. Som ett kurios u m kan jag tala om, att jag va
m e d , n ä r A l g o t S c h ä d e r v a r hoi
Bäcklunds j ä r n a f f ä r och skaffac
e n n y k a s s a l å d a . D e n g a m l a ski
le e n s a m b l i f ö r liten. K o n s u l
Bäcklund v a r på utgång m e d fio
len u n d e r a r m e n , n ä r vi k o m . t
f ö l j d e m e d in, o c h jag t r o r , att
Schäder fick lådan av honom.
Någon gång i slutet av fyrtiti
let hade jag en auktion åt B a r nens-dagsföreningen. Det var
m y c k e t gods, s o m föll för ålde:
strecket, där ibland k a s s a s k r i n
J a g k ö p t e det j u s t m e d t a n k e på
att ge det till l ä n s m u s e e t , och
det är b a r a att h ä m t a !
B a r n e n s - D a g v a r då l i k s o m
nu en tillställning f ö r att bered,
s t a d s b a r n tillfälle till s o m m a r v i s t e l s e ute vid T a v l e s j ö n , o c h
där har de ett m y c k e t fint och
välskött läger varje sommar.
N ä r s k o l a n v a r slut l a s t a d e s de
lyckliga in i lövade h ö s k r i n d o r
och k ö r d e s ut de t r e m i l e n till
s o m m a r s t ä l l e t . Det blev också
ett slags B a r n e n s - D a g s t å g .
Den tiden fanns intet arvode
för a r r a n g ö r e r n a , och all hjälp
v a r f r i v i l l i g . M e n det v a r gott
om villiga händer, och festen
var en hela stadens angelägenh
Pionjärerna Sadelmakare Mori
Gustaf, Algot och Hildur Schäd
hela B j ö r k s t a n s danslag och m;
a n d r a ä r all h e d e r v ä r d a f ö r si
uppoffrande arbete. Folk kom
f r å n h e l a l ä n e t , m e n d ä r v a r al
rig något bråk eller oordning.
Blå dragonerna - bäst i världe
E f t e r s o m vi v a r i t inne på ä m m
ä r väl tiden f ö r en liten gissnii
tävling inne:
Vilket är världens förnäms'
ryttarregemente ?
Vilket r e g e m e n t e jagar kalla
k å r a r e f t e r r y g g e n på k o n k u r r e n terna och f ö r m å r v ä r l d s e s s att
sälja k u s e n och köpa cykel, n ä r
det är r e p r e s e n t e r a t i tävlingar?
Vilket r e g e m e n t e tar sig ö v e r
de s u r a s t e m y r a r så hastigt, att
de totalt t r a s a r sönder s t r a t e g e r nas beräkningar?
De e la S k å n s k a d r a g o n e r n a ,
f ö r di h a r r e v b e n a u t t a p å , å de e
la b r a , o m di skulle b r y t a d o m !
svarar Göteborg.
Detta är inte rätta svaret, m e n
de, s o m s v a r a r Kungl. N o r r l a n d s
dragonregemente, k o m m e r i alla
fall sanningen ganska nära.
Nu tog du allt i ända n e r i s m å t a r m a r n a ! säger någon.
Kanske det! Men hur många är
det, s o m r e f l e k t e r a t över, att
detta enstaka regemente och dess
personal har fler olympiamedaljer än något annat truppförband i
hela världen. Att de m e d r ä t t a är
f r u k t a d e vid t ä v l i n g a r i n o m l a n det, är känt och omvittnat, och
grannländerna ser gärna Norrlands d r a g o n e r vid sina t ä v l i n g a r ,
för att förgylla upp dem. Ett överdådigt fältregemente i svår terrärg
har det alltid varit. Som infanter i s t s k u l l e j a g v ä l h å l l a p å I 20,
m e n det här är m i n uppriktiga
mening, och den ruckar jag icke
på, f ö r r ä n jag ö v e r b e v i s a s . H e l a
Norrland borde vara stolt över
sitt k a v a l l e r i r e g e m e n t e . Nu skall
det ändra k a r a k t ä r , och de v a c k r a
h ä s t a r n a skall f ö r v a n d l a s till p r i c kig k o r v . Skulle i n t e vi, n å g r a
s t y c k e n ta r e d a på d e t b ä s t a av
det s o m k a s s e r a t s och g ö r a ett
litet p r i v a t N o r r l a n d s D r a g o n e r ?
Man kunde ha en s k v a d r o n e l l e r
tropp i v a r j e stad eller s t ö r r e
o r t och stolt kalla sig N o r r l a n d s
D r a g o n e r . De där gubbarna m e d
k ä r r o r n a f å r kalla sig något annat. Vanliga t i m m e r p o n n i e r går
o c k s å m y c k e t b r a att r i d a på, och
får m a n b a r a litet sadlar och
r e m t y g , så finns det intet ställe
i Norrland, där m a n inte kan
s p a r k a f r a m å t m i n s t o n e en r o t e ,
till f r o m m a för den h ä s t k ä r a ungd o m e n . Uppe i Vålådalen m å r
u n g d o m e n gott, n ä r de g r ä n s l a r
en g u d b r a n d s d a l i n g e l l e r n o r d svensk och gör långa t u r e r i t e r rängen utan beroende av vägar och
v a r n i n g s s k y l t a r . Ge f a e n i r e g e ring och r i k s d a g ! Gör det själv!
Folkskolan fick k o m m a till
ridhuset K 8 och övervara matinén för den dåvarande årliga uppvisningen av r y t t e r i r e g e m e n t e t .
F ö r s t och f r ä m s t var bara åsynen av de välryktade och m u s k e l f u l l a h ä s t a r n a en u p p l e v e l s e f ö r
en, s o m b o t t på l a n d e t , m e n
m e s t sett ardenner och andra a r b e t s h ä s t a r . De här v a r s m ä c k r a
och smidiga och en fröjd för ögat.
Sedan var det ryttarna och d e r a s
prestationer. I full k a r r i ä r red
de runt banan och högg av m o r ö t t e r n a på höga ställ utan att m i s s a
en enda. De klöv äpplen m e d sabl a r n a , så m a n tydligt såg, h u r de
b å d a h a l v o r n a t r i l l a d e n e r på v a r
sin sida o m stolpen och de spets a d e d e m e l e g a n t på s a b e l n o c h
red triumferande förbi med äpplet y t t e r s t i s p e t s e n .
Ungefär s a m m a konststycke
gjorde de sedan m e d långa lans a r . Unge m ä n m e d o s a d l a d e h ä s tar förlustade oss sedan med rena c i r k u s n u m m e r i att smidigt
hoppa upp på o s a d l a d e h ä s t a r o c h
utföra danser och andra konster,
m e d a n h ä s t a r n a r u s a d e i vild k a r r i ä r runt banan. Höjdhoppningen
v a n n s av en ung m a n i k a v a j k o s t y m o c h h a l m h a t t , på en o s a d l a d
häst, s o m han f ö r s t tog åt sidan
och viskade n å g r a ord i ö r a t på.
De a g e r a n d e i de ekvilibristiska grenarna var underofficerare
och underbefäl, men även office-
r a r n a v i s a d e sin kunnighet i r y t tar lekar, m e d bland annat jakten
efter r o s e n och andra lekar, avsedda att visa h ä s t e n s och ryttar e n s smidighet och följsamhet. Efter denna och otaliga andra uppv i s n i n g a r av N o r r l a n d s D r a g o n e r ,
ä r jag inte alltför i m p o n e r a d v a r ken av c i r k u s n u m m e r eller kosackers konststycken. Dragonerna v a r faktiskt b ä t t r e i allt.
Kungl. Västerbottens R e g e m e n te hade ännu inte flyttat n e r till
U m e å , m e n de hade b ö r j a t b y g g a
u p p e vid J a b e r g e t , d y m e d e l s t r u i n e r a n d e en hel del av s t a d e n s
borgare, bland andra även cementläggare Ågren, s o m övertog ett
ofördelaktigt kontrakt f r å n byggm ä s t a r e Nordén. Militärerna var
h å r d a gubbar, och visste faktiskt
m e r o m byggen och dylikt än de
mest förslagna yrkesspecialisterna. N a t u r l i g t v i s g j o r d e de det,
s o m v a r för Staten f ö r m å n l i g t . Sedan k o m b o r g a r n a och påpekade,
att m a r k e n var helt annan än den
de trott, och att det inte var l e r a
de h a d e att g r ä v a i utan ett jädr a n s k o n g l o m e r a t av b u l l e r s t e n .
Läs papiren! K a s e r n e r n a skall
v a r a f y r k a n t i g a och stå h ä r s t ä des! Beträffande eder eventuella
tro eller religion,
det har Kungl.
Arméförvaltningen ingen anledning att taga ståndpunkt till! Läs
p a p i r e n och bygg! D e m var det
f a k t i s k t inte lönt att tala m e d .
Rukorna,
d. v. s. k a d e t t s k o l a n . . .
M e n vi h a d e a n d r a k r i g a r e i s t a den, de så kallade rukorna, det
vill säga kadettskolan. D e s s a
bodde i Moritzska gården och
s t y r d e s av en m o r d ä n g e l f r å n f ö r ra seklet. I övningarna gjorde
denne chef allt f ö r att b e r ö v a d e m
livet, m e n p o j k a r n a v a r seglivade och för oss småpojkar mycket
godmodiga. Beväringen tycker
72
att de har det djäkligt. Upphöj
d e n n a å s i k t i t r e d j e d i g n i t e t e n , då
f å r ni u n g e f ä r vad k a d e t t s k o l o r n a
f å r gå i g e n o m .
Rukorna var ofantligt rika. Fick
någon utav pojkarna följa m e d och
köpa cigaretter och borsta stövlarna åt någon av dem, ansågs
hans f r a m t i d tryggad, och han
kunde när som helst förväntas
ställa upp på v a l b a r plats i s t a d s fullmäktige trots den fyrtiogradiga s k a l a n . E n d e l av d e m hade
på g r u n d av s l ä k t s k a p o c h dylikt
t i l l s t å n d att bo p r i v a t . Sålunda
b o d d e en av l e d a m ö t e r n a av en
bekant kattfamilj med Tiger brand
på etiketten, hos g å r d s ä g a r e n
Nordén. Under dagens övningar
hade sagda ruka misslyckats med
p i s t o l s k j u t n i n g e n . Ta p i s t o l e n
m e d eder i sängen och öva! sade
förut nämnde mordängel. Ordern
u t f ö r d e s , och där låg r u k a n i
sängen och sköt p r i c k på ö v r e k a k e l u g n s l u c k a n . Vad k o s t a r k å k e n !
b l e v s v a r på N o r d é n s k l a g a n ö v e r
störd nattsömn.
Detta låter, s o m o m de var ovanligt s n o r k i g a , m e n det v a r de inte. T i d e r n a v a r ju a n d r a , och de
f i c k gå i f r e d b l a n d f o l k e t , o c h då
o f r e d a d e de h e l l e r i n t e n å g o n . Vi
kände dem som mycket artiga och
väluppfostrade pojkar i nittont j u g u å r s å l d e r n . N ä r de r y c k t e ut,
v a r m a s s o r av s m å p o j k a r s a m l a de vid k a d e t t s k o l a n , och r u k o r n a
gav d e m m e d v a r m hand både
skidor och övertaliga vinterpers e d l a r . V i s s t hade de gott o m
pengar, m e n den tiden ansågs
detta inte som någon g r a v e r a n d e
synd. Nog k u n d e de ha g j o r t s ä m r e b r u k av d e m än att g ö r a n å g r a
s m å p o j k a r glada.
O m att m e t a s t ä m och a n d r a nöjen.
Efter dessa militära utsvävningar går jag tillbaka till den
p u n k t , d ä r j a g v a r d e n 8. a u g u s t i .
Jag v a r ju m y c k e t f i s k e i n t r e s s e r a d , och r e d a n vid f r u k o s t t i d v a r
jag n e r e vid h a m n e n beväpnad m e d
m e t s p ö f ö r att f ö r s v a r a m i g m o t
vad, s o m fanns i vattnet. U m e ä l ven v a r då i h a m n e n d r y g t trehundr a m e t e r bred, alltså för m i g en
jätteälv. Den lär ha k r y m p t något
nu och f ö r m i n d r e vatten e f t e r alla k r a f t v e r k s b y g g e n a . R e v e n h a d e
jag köpt färdig, och den var f ö r sedd m e d två k r o k a r . Jag m a s k a d e
på m e d h ä s t k ö t t , o c h r e d a n vid
f ö r s t a k a s t e t fick jag upp två stamm a r , en på v a r j e k r o k . De v a r
s t ö r r e än d e n f i s k vi b r u k a d e få i
Vrångsälven. Jaen Petter Görlin
hade inte överdrivit. Här fanns
fisk i m a s s o r . Men aldrig m e r
h a r j a g f å t t två f i s k a r på ett k a s t ,
så nog v a r det u n d e r l i g t att det
skulle inträffa f ö r s t a gången. Ann a r s fanns det gott o m fisk i älven,
och jag plockade upp m å n g a sikar
och h a r r a r vid k a j e n den s o m m a ren.
Bland a n d r a nöjen var att h ö r a
på r e g e m e n t s m u s i k e n i D ö b e l n s
P a r k u n d e r s ö n d a g a r n a . Vi g j o r de också s t r ö v t å g i o m g i v n i n g e n
och besökte de platser, vilka var
av i n t r e s s e . Invid l a s a r e t t e t h a d e
Thure Melander Villa Utsikten,
vilket v a r ett café i utkanten. Den
var möblerad med rustika, mycket t r e v l i g a m ö b l e r och på tunet
v a r en d a n s b a n a , d ä r B j ö r k s t a l a get (det h e t t e v i s s t inte d e t då)
uppträdde i folkdräkter och dansade folkdanser. Där var även
s t a d e n s b u s k t e a t e r då och då och
gav m y c k e t roliga och kvicka föreställningar med s m å s p a r k a r åt
kända stadsbor. Man hade mycket
roligt där, och publiken var alltid
talrik.
Idrottsföreningen Kamraterna
och U m e å atletklubb, ja, det
fanns m a s s o r av s t a r k a pojkar i
staden då, b r u k a d e a n o r d n a f e s t -
p l a t s e r vid S a n d , Ön, A l v i k o c h
a n d r a ställen på s o m m a r e n , och
dit åkte m a n i b o g s e r b å t a r , s o m
gick r e g e l b u n d n a t u r e r till och
från festplatsen. Arrangemangen
kunde vara mycket omfattande
m e d allt s o m h ö r till en m a r k n a d ,
u t o m kreaturshandeln. Även ideella föreningar som nykterhetsföreningar, baptistförsamlingen
och andra hade täta u t f ä r d e r under
den v a c k r a s t e tiden. Nu h a r d e t
blivit f ö r t r å n g t på ö a r n a o c h
skären m e d all sportstugubebyggelsen, m e n så länge det v a r a d e ,
gav det s t a d s b o r n a både avspänning och t r e v n a d . Det v a r både
äldre och mycken ungdom med,
m e n a l d r i g v a r det s o m nu m e d
halvfulla ynglingar, som ställde
till b r å k . De s o m v a r d ä r h a d e
k o m m i t f ö r att ha roligt, och det
hade de, både ä l d r e och y n g r e .
Men det var annars ingen svår i g h e t f ö r f a m i l j e r n a i staden att
ta sig ned till den f r i s k a luften
vid bottenhavet u n d e r h e l g e r n a .
De s a m l a d e f a m i l j e n m e d barn,
kattor o c h h u n d a r och e m b a r k e r a de Umeå Ångslups A / B: s sjögående k r y s s a r e Svanen och Duncker eller den m e r a privatägda
G e o r g K a r l von Döbeln. Sedan
steg de i land vid Hällan, D e g e r näs, Sand e l l e r Obbola och s p r e d
sig i t e r r ä n g e n . D ä r s t ä d e s k o k a de de k a f f e på den m e d h a v d a t r e foten, badade, fiskade och vältrade sig i de g r ä s l i g a s t e njutninga r . Den, s o m hade v i d a r e v y e r
gick o m b o r d på Johan Nyberg,
gemenligen benämnd "Fyll-Jonke"
av någon anledning. Den gick utanför svenskt territorialvatten varvid a u t o m a t i s k t p u n s c h och k o n j a k
blev f r i och billigare. På sin r e sa angjorde den H ö r n e f o r s , N o r d maling, Rundvik och andra m e r a
betydande h a m n a r ända n e r till
Örnsköldsvik. Kaptenen hette
C a r l b e r g , v a r f a d e r till k o n s t n ä -
73
i
ren Filip Carlberg och hade varit
kapten i Franska främlingslegionen i sin ungdom. Här uppe fanns
inga öknar och a n d r a f r i a ytor
utom bottenhavet, och som gamm a l n o r r l ä n n i n g g j o r d e han det
b ä s t a av r å d a n d e f ö r h å l l a n d e n .
Han v a r litet p u r k e n på a r a b e r n a ,
s o m k ö r t en k r o k s a b e l i h a n s k n ä
och därigenom stäckat hans milit ä r a bana. Med skeppar e x a m e n
f ö r d e han nu sin s m a l s p å r i g a
å n g a r e u n g e f ä r v a r t s o m h e l s t på
d e t s a l t a hav. Vid m e t e o r o l o g i
och dylikt fäste Carlberg intet avseende. Han åkte iväg även om sex
k a r l a r m å s t e hålla i h å r e t på den
sjunde, f ö r att det inte skulle blåsa av. C a r l b e r g v a r en skicklig
sjöman, och hans efterträdare
kapten Darlington med papper för
hög s j ö t r a f i k k ö r d e b o r t F y l l - J o n k e
på sin f ö r s t a r e s a u t a n f ö r J ä r n ä s
Klubb. Hade C a r l b e r g varit med,
skulle det aldrig ha hänt! var den
allmänna meningen.
I Karlssons Skolgeografi för
r e a l s k o l a n står inte ett ord o m
Holmön. Ändå ä r h o l m ö a r n a s a m m a n l a g d a en s t r ä c k a på t r e mil,
och inne på de e n s t a k a d e l a r n a
finns det ganska stora insjöar, där
m a n kan m e t a mört, a b b o r r e och
gädda. Dit kunde m a n k o m m a m e d
h o l m ö b å t e n Duvan, en k o s t e r , s o m
inköpts n e r i f r å n västkusten, Denna
b å t tog h e l l e r i n g e n h ä n s y n till vädrets m a k t e r utan körde kallt över
Kvarken, som inom parentes sagt
ä r ett av de f a r l i g a s t e och m e s t
f ö r r ä d i s k a vatten längs hela Sver i g e s k u s t . Nu v i l a r den s o m v r a k
e f t e r en v å l d s a m h ö s t s t o r m en bit
söder om Berguddens fyr.
Överallt utefter älven fanns
m a s s o r av blåbär, hallon och hare. D e s s u t o m fanns f ö r s t å s alla
s o r t e r s änder, och inne i skogen
ovanför Bergsboda, Grössjöns
station, häckade ett h a v s ö r n s p a r .
Räven strök omkring och knöck
74
f i s k e n f r å n oss, o m vi inte såg
upp. Både lekatt och s m å v e s s l a
kunde m a n s k y m t a då och då i
kvällningen. Någon älg f a n n s då
inte i kustlandet, m e n i inlandet
f ö r e k o m den, f a s t ä n inte så s ä r skilt talrik. Under s o m m a r e n
s t ö r d e vi inte de vilda d j u r e n ,
m e n det v a r ju lika r o l i g t att se
d e m levande s o m att f a r a o m k r i n g
och skjuta dem.
Umeå som
sjöfartsstad.
Umeå var med sina omkring fyrat u s e n i n n e v å n a r e en a v s e v ä r t
m e r a betydande handels- och sjöf a r t s stad, än m a n t r o d d e på andr a håll. F r å n hela det väldiga inlandet k o m allehanda produkter
till h a m n e n uppe i staden. Umeå
u t h a m n i H o l m s u n d f a n n s ju ä v e n
då, m e n de f l e s t a f a r t y g e n gick
upp f ö r älven till U m e å . De viktigaste v a r o r n a v a r t r ä t j ä r a , skinn,
lax och f ö r s t å s allehanda t r ä v i r ke f r å n de m å n g a s å g a r n a efter
älven ända n e r till Sandvik och
Obbola. I m ä k t i g a lager låg t j ä r tunnorna över hela kajen från
k y r k a n ända n e r till B o b e r g s
verkstadsområde. Trätjära kallades Stockholmstjära, men rätteligen skulle den ha hetat Umetjära, därför att den m e s t a k o m
därifrån. S a m m a var det m e d
laxen. Stockholms lax k o m till
största delen från Umeå.
Hela s o m m a r e n låg lastfartyg,
m e s t segelskutor i hamnen och
lastade. Där fanns alla sorter
f r å n s t o r a f u l l r i g g a r e till s m å
s l ä t t o p p a d e s k o n a r e . De holländska koffarna m e d sina utriggade
centerbord var mycket väl företrädda, a n n a r s var där fartyg av
alla nationaliteter. Trots sin
skenbara klumpighet var koffarna
u t m ä r k t a seglare, och de var de
r e n a s t e och f i n a s t e b å t a r n a . De
k o m m e d kaffe, thé, choklad och
a n d r a s y d p r o d u k t e r , m e n tog g ä r na t j ä r a i r e t u r . Den luktar så
gott! sade en s k e p p a r e , s o m jag
talade m e d . Som son till en tulls n o k k u n d e j a g gå f r i t t , d ä r i n g e n
a n n a n s l ä p p t e s f r a m . De r y s k a
skutorna kom m e s t med råg, dels
omalen, dels i f o r m av m j ö l m a t tor. Mjölmattorna var av bast och
såg ut s o m stora, gula m a d r a s s e r .
De r y s k a s k u t o r n a v a r m e s t illa
v å r d a d e , och hade en k a r a k t e r i s tisk lukt av vitlök, rökt fisk och
annat. De luktade a l d r i g gott.
Norrmän, danskar och svenskar
hade v ä l v å r d a d e f a r t y g , så även
engelsmännen. Tyskarna kom i
s t o r a l a s t å n g a r e , o c h o m b o r d på
d e m v a r d e t god o r d n i n g . M å n g a
segelfartyg k o m inte f r å n det hållet.
Den b e r y k t a d e A m a l t h e a v a r jag
o m b o r d på n e r e i Holmsund, jag
t r o r ett å r f ö r e attentatet. Jag
vill m i n n a s , att det v a r en t ä m l i gen stor s l ä t t o p p a r e e l l e r t r e m a s t s k o n a r e . Jag såg väl inte så
noga på riggen.
En gång var jag m e d m i n f a d e r
n e r till en g r e k i s k å n g a r e . Det
v a r söndag, o c h f o l k e t s k u l l e gå i
land. Men vad skulle de göra i
det B e t l e h e m , s o m H o l m s u n d då
var, en s ö n d a g s m o r g o n ? Jag e r bjöd m i g s o m ciceron åt dem, och
vi gick b o r t ö v e r g a m l a v ä g e n m o t
Yttertavle. Det var efter ett nattregn, och just den tiden, n ä r de
pyttesmå grodorna började röra
sig. Jag trodde, att g r e k e r n a blivit tokiga, n ä r de s p r a n g o m k r i n g
b r e d v i d vägen och plockade i sig
s m å g r o d o r direkt i munnen. Sedan
plockade de i m ö s s o r n a , och deras välvilja mot mig var nästan
generande. Jag hade inte b ö r j a t
äta grodor än!
E t t m u d d e r v e r k o c h en A m i r a l .
Umeå hade sitt eget
mudderverk
med vidsittande p r å m a r och bogs e r a r en Hurtig. M u d d e r v e r k e t v a r
flitigt i bruk, och m u d d r e t lades
av på det s t o r a g r u n d e t m i t t e m o t
Tuvan. Där bildades så s m å n i n g o m e n ö, s o m p å g r u n d a v s i n k a la ogästvänlighet döptes till Djävulsön.
Sedan Djävulsön blivit något
beväxt, satte gjutare Sundberg
u p p e n l i t e n s t u g a d ä r o c h v a r således den f ö r s t e kolonisten. Han
levde där lyckligt och f4ngade
ovanligt s t o r a gäddor i över tolv
å r . Men då k o m de två s t o r m a k t e r n a Lövö b y a m ä n och D e g e r n ä s
b y s a m f ä l l i g h e t i luven på v a r a n d r a om äganderätten. Hur rätten
d ö m d e vet jag inte, m e n för m i g
v a r s a k e n s o l k l a r . Ön, s o m nu
är ganska vidsträckt och skogbevuxen är naturligtvis Sundbergs
a r v i n g a r s . Den låg ju i ö p p e n
sjö!
Det v a r så m y c k e t roligt m e d
det d ä r m u d d e r v e r k e t , så jag
tror, att jag f o r t s ä t t e r även m e d
risk att kallas ryckig i skriverier.
Ingenjör B r o r Johansson var
son till en av ä g a r n a till g a m l a
gjuteriet och bogserbåtsslipen.
Han var inte d i r e k t t a m i sin ungdom, och hans fader sände honom
till A m e r i k a , antagligen för att
i någon m å n slipa av honom. Han
å t e r k o m efter några år, och hade
då gift sig m e d en m i l l i o n ä r ska.
Jag såg henne och förstod, att
nog behövdes millionen och litet
till o c k s å . J o h a n s s o n v a r en god
och glad gosse, f ö r s k r ä c k l i g t
stor och stark. I den tiden skulle
älvfåran fördjupas och breddas.
U m e å stad antog hans anbud, och
han satte igång m e d frejdigt mod.
Det gick b r a ända tills han skulle
r ä t a ut s e g e l r ä n n a n vid ö b o r n a s
gamla laxfiske nedanför Fällmans
h e m m a n på Ön. D ä r v a r a l l d e l e s
otroligt m y c k e t sten på en lång
s t r ä c k a , och m u d d e r v e r k e t stod
75
och bullrade där m e s t hela somm a r e n . E n t r e p r e n a d e n blev ingen
lysande affär, och Bror Johansson s t ä m d e staden för att få e x t r a
för all sten och pinnmo, han tagit
upp. Antagligen fick han det, f ö r
på n y å r s b a s a r e n v a r han m e d
bland m e r a b e m ä r k t a p e r s o n e r i
kabarén.
J o h a n s s o n han ä r en t r e v l i g
broder.
P a s s a r b r a på land, m e n ej i
floder !
m i n n s jag av den långa s m ä d e d i k t e n . Så s j ö n k m u d d e r v e r k e t v i d
k a j e n , m e n då h a d e r e d a n B r o r
J o h a n s s o n tagit sin m i l l i o n ä r ska
och å t e r v ä n t till A m e r i k a .
Skrothandlaren och Amiralen
Carl W ä r m e köpte mudderverket
m e d skyldighet f ö r h o n o m att
b o r t f ö r a det. W ä r m e köpte r y s k a
östersjöflottan efter första världskriget och titulerades sedan amir a l . Calle tog upp s k r o t e t och lade upp det på k a j e n n e r e i H o l m sund. Han var m ä k t a b e k y m r a d ,
ty h a n h a d e s å l t d e t till Holland,
m e n de k o m varken m e d pengar
e l l e r h ä m t n i n g . Å r 1915 k o m t y s k a r n a och köpte det, och de b e t a lade m e r än vad m u d d e r v e r k e t
k o s t a t s o m nytt. W ä r m e v a r ett
original, m e n en m y c k e t t r e v l i g
karl för dem, som kände honom
n ä r m a r e . Jag hade den förmånen.
D e t v a r han, s o m s a t t på O p e r a k ä l l a r e n o c h s ä n d e ö v e r en i n b j u d a n o m s u p é till en av t e a t e r s t j ä r n o r n a , vi k a n k a l l a h e n n e J o s e f i na. Hon å t e r s ä n d e inbjudan m e d
påskriften: Josefina är för dyr
för Carl Wärme!
Carl W ä r m e kan vänta tills Jos e f i n a b l i r b i l l i g a r e ! s k r e v han på
sitt v i s i t k o r t och lät det k o m m a i
hennes händer. Josefina blev billigare.
76
O m lemlar och
skidåkning.
Å r 1907 v a r e t t l e m m e l å r o c h de
små gulbruna djuren hade s p r i dit sig över både stad och landsbygd. Vart m a n gick satt de f r a m för sina hål och skällde, och under uthus mitt i staden kryllade
det av d e m . Det ä r inte otroligt
att de satte till n å g r a kullar under vandringen. På annat sätt
k a n m a n inte f ö r k l a r a , att de v a r
så t a l r i k a e f t e r f e m t i o m i l a t å g e t
upp i fjällen. Egentligen såg de
m y c k e t trevliga ut m e d sin k o r t a
svans, men betten från dem var
f a r l i g a . En katt, s o m vi hade,
blev biten av en och dog ö v e r en
dag. De v a n d r a d e r a k t f r a m h u r
det var, och det v a r ynkligt att
se, hur de gått n e r i t j ä r p ö l a r n a
på k a j e n och ömkligen o m k o m m i t . De v ä j d e inte f ö r f a r a n u t a n
gick på ö v e r d e m , s o m r e d a n
fastnat, tills de satt där själv.
Den f ö r s t a vintern i Umeå var
angenäm fastän i längsta laget.
Vi v a r i n g a l u n d a o b e v a n d r a d e på
skidor, och rullade m u n t e r t omkring i drivorna nerför stadsliden. Många å r s e n a r e f ö r e s l o g
jag m a j o r e n Rodhe, att staden
skulle lägga sin teknikbacke i
m i n b a r n d o m s storbacke. Han
k o m s ä r s k i l t u p p t i l l m i g i I. 2 0 : s
gymnastik och meddelade, att
b a c k e n skulle bli, d ä r jag sagt.
Den ä r d ä r nu. Rodhe v a r en av
dem, som blivit riktigt norrlandsbiten. Han avvisade b e f o r d r a n
till sydliga r e g e m e n t e n och stannade hos oss. Sådana finns m å n ga, o c h vi s ä t t e r v ä r d e på d e m ,
o m de b a r a uppfattar vilken s t o r slagen natur och vilka präktiga
människor, som bor här. Komm e r de hit i sina c e l l u l o i d k r a g a r
och är överlägsna, kanske vill byta åt sig v å r a produkter m o t
s n ä c k s k a l och g l a s p ä r l o r , kan de
saklöst dra åt helvete. Norrland
är lika högt utvecklat s o m något
av l a n d s k a p e n s ö d e r ut, o c h d e t
f ö l j e r m e d sin tid b ä t t r e än de
på grund av det k ä r v a f ö r e t . En
puff i m a g e n på r e g e r i n g o c h r i k s dag, s o m envist f o r t s ä t t e r m e d
att s ä n d a hit u t s k o t t o c h ö v e r skott i ledande befattningar till
o m r å d e n , s o m på grund av sin
storlek, struktur och levnadsvillk o r b o r d e ha en e g e n s t y r e l s e ,
välbesatt av folket, s o m bor där
och inte k o m m e r m e d sagan ur
K a r l s s o n s S k o l g e o g r a f i hit. Vi h a r
sett höga dignitärers v ä l f o r m a d e
knän i Röda Havet, på B a h a m a öarna, i Floridas Evergreens och
Kaliforniens rullande Stilla h a v s vågor. Hur mången procent, det
kan b a r a bli f r å g a o m ental, har
badat i världens största swimmingpool i Storuman, hur många
h a r k l ä t t r a t i b e r g e n vid L i l l a
G e m o n och gått upp m o t G e l l e m e t je, b e r g v ä r d i g a v ä r l d e n s l e d a n d e
alpinister, Hur m å n g a av E d e r h a r
ätit pitepalt vid h a v s b a d e t i P i t e å
och mot aftonen svängt edra lurviga ben t i l l s a m m a n s m e d i t a l i e n a re, tunisier, fransmän, tyskar,
n o r r m ä n , danskar, finnar och
pitebor på badhotellet. V e m h a r
varit m e d landshövding Lassinantti och r ö k t nyupptagen sik vid T o r neälvens strand?
När Lassinantti blev utnämnd
till landshövding i N o r r b o t t e n s län,
kom upprörda sörlänningar rusande m e d f a s a i blicken och u t r o p a de:
Men do ä r jo finne!
I varenda tidningskiosk i Osby
och Vållsjö gick r e t a d e skåningar.
Under min välpressade kavajkostym borde m a n väl konna sparka f r a m en landshövding dit!
tänkte de och var förbannade.
Visst var länet obetydligt, m e n att
ta u t l ä n n i n g a r dit, det v a r v ä l att
gå för långt!
Sanningen är, att långt innan
Skåne någonsin blev svenskt, var
de s o m bor där uppe, goda och
trogna svenska medborgare, och
i f r å g a om kärlek och trohet är
de i många fall avsevärt bättre
än folk f r å n s e n a r e e r ö v r a d e o m råden, även o m d e s s a skulle v a r a
något s t ö r r e i käften. Här uppe
talar m a n föga, m e n m y c k e t blir
gjort.
Det viktigaste är dock, att landet s t y r s av en r e g e r i n g och r i k s dag s o m aldrig varit där. Den
enda, s o m k o m m e r hit ä r v å r god e k o n u n g , o c h i p r i n c i p a n s e r vi,
att vi s t å r d i r e k t u n d e r h o n o m ,
och b j u d e r h o n o m på k a f f e m e d
våfflor och hjortronsylt, när han
h ä l s a r på o s s .
Fotnot: Jag sade Lilla Gemon,
för den är s v å r a r e än Stora Gemon, Men antagligen säger detta
de överutvecklade "Sörlänningarna" ingenting.
I alla fall var vintern här uppe
h ä r l i g , o c h d e t v a r p y s i g t att gå
m e l l a n s n ö v a l l a r n a på g a t o r n a ,
och se det v a c k r a vita högt över
huvudet. Visst var det kallt, m e n
h ä r f r ö s jag a l d r i g s o m jag kunde g ö r a i W ä r m l a n d . Ändå hade
jag inte m e r k l ä d e r på m i g h ä r
än d ä r .
På eftervintern blev det skare, och på p a l m s ö n d a g e n gjorde
vi en lång f o t m a r s c h upp m o t
M a r i e h e m utan skidor över fälten.
N ä r snön s m a l t och b ä c k a r n a
blev öppna, gick vi n e r till Djupb ä c k e n o c h s n a r a d e h a r r . Vi k u n de ta upp b u m l i n g a r på ett h a l v t
kilo b a r a m e d snören, och b ä c ken var alldeles full av fisk.
Till v å r t e r m i n e n tenterade
jag in i l ä r o v e r k e t , och det gick
s o m ett e x t r a t å g .
|
77
debut i fångvården 1916 •
Jag minns det så väl,precis s o m
det hänt i g å r .
Det v a r en kväll i b ö r j a n av juli 1916. M i n f a r o c h j a g höll j u s t
på m e d a t t t ö m m a t u n n o r n a i v å r t
utedass, då en av våra grannar,
Anton Marklund, k o m på besök
78
d ä r vi stod b a k o m "hyvda" på
Brandgatan. E f t e r en del prat o m
v ä d e r o c h vind k o m han f r a m till
sitt egentliga ä r e n d e . O c h d e t v a r
ett konstigt ä r e n d e . Han v a r k o n stapel vid det närbelägna fängelset
och nu undrade han o m jag v a r hå-
gad söka m i g till a n s t a l t e n s o m s e m e s t e r v i k a r i e . Han hade dryftat
saken m e d sina a r b e t s k a m r a t e r ,
och de hade k o m m i t ö v e r e n s o m
att f ö r e s l å m i g . Han ville att jag
skulle tänka över saken till påföljande dag och då - o m jag v a r hågad bli " f å n g v a k t a r e " - uppvakta dåvarande fängelsedirektören Lilliesköld i ärendet.
Jai jag hade verkligen fått någonting att f u n d e r a ö v e r . Jag, en
p o j k e e j f y l l d a 18 å r o c h r ä t t l i t e n
till växten. En fångvaktare m å s t e
ju v a r a stor och s t a r k och f r a m för allt myndig hade jag hört. Skulle jag duga till det j o b b e t ? Skulle
jag slopa m i n a planer att bli byggnadsritare eller möjligen byggmäst a r e ? E n f å n g v a k t a r e h a d e ju a l l tid n a m n o m sig a t t v a r a enfaldig,
h j ä r t l ö s och g r y m . Hade jag någonsin l ä s t o m en f å n g v a k t a r e , s o m
varit korrekt, h j ä l p s a m och välvillig? Nej aldrig. Visst kände jag
f l e r a av k o n s t a p l a r n a vid " v å r t "
fängelse som b r a och hyggliga
m ä n n i s k o r , m e n - tänkte jag kanske de i tjänsten m å s t e vara
a n n o r l u n d a än i det p r i v a t a livet.
Någonting, s o m jag s e n a r e fann all
anledning att ä n d r a på.
Både m o r och far ansågo att jag
borde uppsöka fängelsedirektören
i saken.
Nåja, jag gick till f ä n g e l s e t
nästföljande dag. Chefen visade
sig v a r a en t ä m l i g e n ung m a n m e d
någonting m i l i t ä r i s k t i sitt uppträdande. Senare erfor jag också
att h a n v a r i t o f f i c e r vid ett a r t i l leriregemente men tvungits sluta
efter någon m i n d r e skandal.
Fängelsedirektör Lilliesköld
ställde sig ganska skeptisk till
min ansökan. Han ansåg - m e d
r ä t t a - attjag v a r väl ung och inte s ä r s k i l t stor och stark. Han
uppmanade mig emellertid att
uppvakta l a n d s s e k r e t e r a r e n i
ä r e n d e t . L ä n s s t y r e l s e n hade på
den tiden betydligt m e r a att be-
styra om ifråga om rekrytering
i s t a t s t j ä n s t än vad d e n nu h a r .
Jag följde f ä n g e l s e d i r e k t ö r e n s
uppmaning. Dåvarande landssekr e t e r a r e n John Falk, s e d e r m e r a
l a n d s h ö v d i n g i K a l m a r län, v a r ju
vår n ä r m a s t e granne och dessut o m f a r t i l l e n a v m i n a b ä s t a karrtr a t e r Nils, s e d e r m e r a häradshövding i D a l a r n a . Till en b ö r j a n
var landssekreteraren ganska
t v e k s a m . Han m e n a d e att jag var
väl ung, t a l a d e o m m i l i t ä r d i s c i p lin, o m e d s a v l ä g g e l s e f ö r a n s t ä l l ning i statstjänst m e d m e r a . Och
f r a m f ö r allt. R i s k e n för ö v e r f a l l
i t j ä n s t e n . E f t e r en del o m och
m e n lovade han slutligen att låta
s k r i v a ut ett f ö r o r d n a n d e f ö r m i g .
Jag tackade och gick min väg och
p å f ö l j a n d e d a g b ö r j a d e j a g på
prov det arbete, s o m s e n a r e skulle b l i m i n l i v s u p p g i f t .
Det r a s a d e ett v ä r l d s k r i g och
n å g r a av m i n a nya a r b e t s k a m r a ter blevo gång efter annan inkallade till b e r e d s k a p s t j ä n s t , v a r f ö r
jag k o m att få m e r a a r b e t s t i l l f ä l len vid f ä n g e l s e t än vad s o m s k u l le ha s k e t t u n d e r f r e d s t i d . U n d e r
de t i d e r , då j a g i c k e h a d e t j ä n s t
vid f ä n g e l s e t a r b e t a d e jag s o m
b y g g n a d s a r b e t a r e och u n d e r ett
par tre perioder som vaktmästar e vid l ä n s s t y r e l s e n och vid ett
par tillfällen som stadsvaktmästare.
Första
tjänstgöringsdagen.
Min f ö r s t a t j ä n s t g ö r i n g s d a g vid
f ä n g e l s e t k o m m e r jag a l d r i g
att g l ö m m a . Jag hade då ett p a s s
som måltidsavlösare och fångg å r d s p o s t , dvs jag s a t t uppe i ett
enkelt torn av trä och bevakade
fångarna under deras halvtimmeslånga p r o m e n a d e r . Det var f e m
stycken tårtbitliknande avbalkningar och i v a r j e avbalkning plac e r a d e s en endast i u n d a n t a g s f a l l
tvenne intagna. Den dagen hade
79
v i 20 i n t a g n a , v a r f ö r d e t t o g t v å
t i m m a r att sitta i tornet. Under
g å r d g å n g skulle tystnad r å d a . Tio
av fångarna voro värnpliktiga f r å n
Boden, dömda för någon militär
f ö r s e e l s e till en e l l e r två m å n a d e r s fängelse. Det v a r m y c k e t soligt och v a r m t den h ä r dagen. Alla
de värnpliktiga t a s s a d e o m k r i n g
barfota och utan skjorta, orakade
och långhåriga m e n sågo faktiskt
f ö r n ö j d a ut. S e n a r e e r f o r jag att
nästan alla av d e s s a ungdomar
endast med svårighet kunde tala
s v e n s k a ; de voro h e m m a h ö r a n d e
i Tornedalen och talade finska
som sitt m o d e r s m å l . Hyggliga
och f ö r n ö j s a m m a pojkar allesammans. Bland övriga fångar fanns
en, å t m i n s t o n e i N o r r l a n d g a n s k a
känd, d ö m d till ett r e l a t i v t k o r t varigt straffarbets straff för bed r ä g e r i . Vid ett s e n a r e t i l l f ä l l e ,
då jag g j o r t h a n s n ä r m a r e b e k a n t skap, d e m o n s t r e r a d e han sin f ä r dighet i svärdslukning genom att
s t i c k a ned en g a n s k a lång j ä r n t e n
i svalget. Det såg faktiskt obehagligt ut. Det fanns också tvenne
ganska berömda eller åtminstone
omskrivna brottslingar intagna
den dagen. Det v a r två s ö r l ä n n i n g ar, som tidigare avtjänat långa
straffarbets straff. Efter frigivningen hade de sökt sig n o r r ö v e r
och å t a g i t sig ett s t ö r r e a r b e t e
s o m d i k e s g r ä v a r e i byn H u m m e l holm. N å g r a veckor gick det bra.
De bodde f ö r sig s j ä l v a i en b a g a r
stuga och lagade också själva sin
mat. Ett par tre eller möjligen
flera gånger försvann emellertid
kor från närbelägna betesplatser.
Misstankarna riktades mot främl i n g a r n a , en d e l u n d e r s ö k n i n g a r
g j o r d e s , v a r v i d en del l ä m n i n g a r
f r å n k r e a t u r e n p å t r ä f f a d e s , de
båda dikesgrävarna häktades och
dömdes efter långvariga domstols
f ö r h a n d l i n g a r till r e l a t i v t s t r ä n g a
straff. Domarna överklagades i
Svea Hovrätt, s o m f a s t s t ä l l d e dom a r n a . Stöld av k r e a t u r på b e t e
v a r på den tiden ett m y c k e t a l l varligt brott. Efter hovrättens
dom följde nöjdförklaring, varefter de två, väl f ä n g s l a d e och väl
b e v a k a d e f ö r f l y t t a d e s till en s t ö r re anstalt söderut.
Arbetsrutinen.
Tiden gick långsamt i fängelset.
Timvisaren i cellkorridorens
klocka k r ö p så sakteliga f r å n en
s i f f r a till n ä s t a . Allt v a r så tyst
och stilla. En eller annan fånge
drog kanske i sin signalanordning
f ö r att få sin d r i c k s v a t t e n m u g g
påfylld. Egentligen skulle inte
fången själv tillåtas h ä m t a sitt
vatten i vattenledningskranen, han
• G u s t a f M o b r i n k , s o m f ö d d e s d e n 1 6 / 1 0 1897 i U m e å , b ö r j a d e s i n
b a n a s o m f å n g v å r d s m a n 1916. F a d e r n v a r b y g g n a d s s n i c k a r e . G u s taf M o b r i n k s f ö r s t a k o n f r o n t a t i o n m e d d e t f ö r s l u m m a d e a r b e t s f ä l t ,
s o m f å n g v å r d e n då v a r , b e s k r i v s i det h ä r a v s n i t t e t , en d e l a v en
självbiografi, som delvis skildrar kriminalvårdens humanisering.
E f t e r ö v e r k o n s t a p e l k u r s vid L å n g h o l m e n 1936 b l e v h a n ÖK vid a n s t a l t e n i U m e å 1942. T j ä n s t e n s o m f ö r e s t å n d a r e f i c k h a n 1955.
U n d e r t i d e n f r a m till p e n s i o n e r i n g e n 1963 f ö r f a t t a d e Gustaf M o b r i n k en r a d p o l e m i s k t hållna å r s b e r ä t t e l s e r , s o m väckte u p p m ä r k s a m h e t i p r e s s e n och s o m s ä k e r t inte var verkningslösa under
f å n g v å r d e n s p r o g r e s s i v a å r under 1950-talet. Gustaf Mobrink är
bosatt i Umeå.
80
skulle e n d a s t s t ä l l a ut sin m u g g på
den lilla hyllan utanför c e l l d ö r r e n
och det ålåg cellvakten att fylla i
k ä r l e t . Undan för undan hade det
dock blivit så att fången själv
tillåtits h ä m t a sitt vatten eller
t ö m m a sitt handfat i slasktratten.
Detta gällde dock inte mentalt
rubbade eller särskilt opålitliga
intagna. Ja, s o m jag nyss nämnt
var det i regel tyst och f r i d s a m t
i cellkorridoren. B r å k och uppt r ä d e n hörde till undantagen.Tjänsten s o m c e l l k o r r i d o r v a k t eller
fånggårdspost var egentligen r e na l a t m a n s g ö r a t . A r b e t s d r i f t e n
vållade inget s t ö r r e b e s v ä r för
personalen. En av fångarna s y s s lade k a n s k e m e d att laga s k o r , en
annan m e d att sticka täcken - båda a r b e t e n a b e t r a k t a d e s s o m m e r a k v a l i f i c e r a d e - alla de ö v r i g a i m å n av tillgång - m e d m a t t r a s klippning, lagning av s ä c k a r eller
spritning av dun och a n s t a l t e n s
parias - bötesfångarna - med vedhuggning i källaren under cellkorr i d o r e n . Och ett p a r - vanligen
fängelsefångar- fungerade som
städare. I stort sett var arbetsd r i f t e n vid den h ä r tiden av u n d e r ordnad betydelse. Det viktigaste
var isoleringen.
O m nattjänsten skall jag kanske
b e r ä t t a litet.
F ö r e 1919 f a n n s e j e l - b e l y s n i n g
i fängelset. Små fotogenlampor i
cellerna, några större i cellkorridor och administrationsavdelning. Vid k v ä l l s v i s i t a t i o n e n (ja,
ordet kvällsvisitation var måhända inte riktigt korrekt, lämpligar e var kanske att använda ordet
kvällsrond) klockan halv åtta
släcktes lamporna i cellerna och
k l o c k a n tio l a m p o r n a i c e l l k o r r i dor, v a k t r u m och yttre k o r r i d o r .
E f t e r klockan tio var nattvakten
e n s a m . En gång på n a t t e n å l å g
det h o n o m att d r a ett k o n t r o l l u r ,
d e s s e m e l l a n skulle han - s o m det
hette i gällande instruktion - tillåtas vila i bäddad säng, dvs - vad
det g ä l l e r " v å r " a n s t a l t - i en utd r a g b a r t r ä l å d a intill k o r r i d o r d ö r r e n . B ä d d e n v a r u t r u s t a d m e d en
tredelad h a l m m a d r a s s och tvenne
filtar.
Nattetid var det i regel ganska
lugnt och stilla. En och annan intagen kunde ju a l l t e m e l l a n å t ganska högljutt prata i sömnen, någon
m e n t a l t rubbad kunde k a n s k e bli
ännu högljuddare, m e n i stort sett
voro n ä t t e r n a lugna. Undantag gavs
dock ibland. Jag tänker n ä r m a s t
på en f i g u r , s o m k a l l a d e s " S l a b b E i n a r " . Han v a r nog g a n s k a m e n talt rubbad m e n snäll och foglig i
vanliga fall. Han tålde - konstigt
nog - inte m å n l j u s . Vid f u l l m å n e
stod han i t i m t a l uppe i sitt f ö n s ter och gräladepå månen. Jag f ö r sökte ett p a r gånger g e n o m s a m t a l
m e d " S l a b b - E i n a r " få r e d a på o r saken till hans underliga beteende
m e n m i s s l y c k a d e s kapitalt. Han s a de b a r a att m å n e n var hans p e r s o n liga fiende och att han m å s t e g r ä l a
på m å n e n f ö r d e n s k u l l . Men, s o m
sagt, " S l a b b - E i n a r " v a r en hygglig o c h o f ö r a r g l i g m a n .
Inte så s ä l l a n r i n g d e k l o c k a n
i p o r t e n n a t t e t i d . Då g ä l l d e d e t
f ö r n a t t v a k t e n att s n a b b t d r a på sig
sina k l ä d e r , tända en f o t o g e n l a m p a
och m e d den i n ä v e n ta e m o t den
eller de besökande. Vanligen gällde det en t r a n s p o r t . Att e f t e r kvitto till t r a n s p o r t f ö r a r e n o r d n a m e d
bad, k l ä d e s u t r u s t n i n g o c h en bädd
till den n y k o m n e var m å n g e n gång
ganska knivigt. Ibland kunde det
också hända att en s p r i t p å v e r k a d
p e r s o n r i n g d e på p o r t e n o c h k r ä v de att bli o m h ä n d e r t a g e n och få
nattlogi. Någonting sådant var
strängt förbjudet, varför den spritp å v e r k a d e - v a n l i g e n en g a m m a l
stamkund - måste avvisas. Endast
i undantagsfall m å s t e våld tillgrip a s eller polis tillkallas f ö r att bli
av m e d m a n n e n .
81
Och tiden gick. Tidvis a r b e t e
vid f ä n g e l s e t , tidvis b y g g n a d s a r b e tare och ibland tjänst s o m v a k t m ä s t a r e vid L ä n s s t y r e l s e n e l l e r R å d huset.
Åter i tjänst.
Då jag k o m m i t h e m till U m e å f r å n
m i n värnplikt, uppsökte jag genast f ä n g e l s e d i r e k t ö r e n och blev
då m y c k e t ö v e r r a s k a d . E n m e d e l å l d e r s man, tidigare militär och
polisman samt senast deltagare
som fänrik i finska inbördeskriget
på d e v i t a s s i d a , h a d e b l i v i t s å r a d
och v å r d a d e s sedan n å g r a veckor
tillbaka på l a s a r e t t e t i staden m e n
väntades bliva utskriven s o m fullt
å t e r s t ä l l d o m en v e c k a . N å g r a i n flytelserika personer i staden hade utverkat f ä n g e l s e d i r e k t ö r e n s
l ö f t e a t t a n s t ä l l a f. d. f ä n r i k e n
s o m k o n s t a p e l vid a n s t a l t e n .
Jag skulle fördenskull inte kunna
b e r e d a s t j ä n s t g ö r i n g l ä n g r e än
till d e s s den s å r a d e blivit fullt
återställd.
Men döm om min förvåning.
Redan s a m m a eftermiddag kom
meddelande från fångvårdsstyrels e n att p e r s o n a l s t y r k a n vid a n s t a l ten skulle utökas m e d en k o n s t a pel. O c h då v a r d e t f ö r m i g att
g e n a s t h o p p a in i t j ä n s t e n .
Ja, nu b ö r j a d e på a l l v a r m i n
långa fängelsetillvaro. Arbetstiden v a r lång och betalningen liten,
m e n undan för undan åstadkoms
förbättringar.
Fångtransporter.
Under de två f ö r s t a å r e n fick
jag nöja mig med enbart h e m m a tjänst, d ä r e f t e r blev jag betrodd
m e d att o m b e s ö r j a t r a n s p o r t e r ,
dvs v a r a fånggevaldiger, s o m det
hette den tiden. Att v a r a f å n g f ö r a r e - å t m i n s t o n e på 2 0 - 3 0 - t a l e n
82
v a r rent av m y c k e t k r ä v a n d e och
besvärligt, m e n det skänkte dock
en s m u l a o m v ä x l i n g i ens a n n a r s
så t r i s t a och e n f o r m i g a tillvaro.
E n s a m t i l l s a m m a n s m e d en h ä k tad till K a r l s k r o n a , V ä s t e r v i k eller upp till H a p a r a n d a m e d ett
l å n g s a m t gå e n d e d a g t å g e l l e r t i l l
Ange, Sundsvall e l l e r Luleå i en
smutsig, kall och galopperande
fångvagn, ja,det var inte p r e c i s
någon s e m e s t e r - eller söndagsutflykt. E l l e r till en d o m s t o l s f ö r handling i Åsele över Vännäs,
B r ä c k e (med nattuppehåll) Ö s t e r sund och Dorotea och d ä r i f r å n
till Åsele m e d gästgivareskjuts
och så tillbaka s a m m a väg. En
s å d a n t r a n s p o r t tog i r e g e l sju
dygn.
O c h att l e v a på m a t s ä c k u n d e r
så p a s s lång tid - s ä r s k i l t o m ing r e d i e n s e r n a till en b r a m a t s ä c k
var svåråtkomliga - var besvärligt f ö r såväl fånge s o m f å n g f ö r a r e . Och till tinget i N o r s j ö m e d
hästskjuts f r å n Bastuträsk och
m e d övernattning i byn F r a u t j ä l n
(undrar just, v a r i f r å n det n a m n e t
k o m m i t ) v a r o c k s å en r ä t t k r ä v a n de förrättning. En t r a n s p o r t till
och från tingsstället i Ånäset längs
gamla kustlandsvägen kunde också
ibland vara rätt besvärlig, s ä r skilt o m f ä r d e n m å s t e ske m e d
h ä s t s k j u t s . V i n t e r t i d v a r en s å dan r e s a t r e v l i g a r e än s o m m a r tid, då m a n på v i n t e r n k u n d e k r y p a ned i en r i s s l a o c h ha d e t
v a r m t och skönt; s ä m r e var det
på s o m m a r e n , då m a n m å s t e s k a ka i en s k r a n g l i g s c h ä s .
En skamfläck för dåtida svensk
fångvård var det lilla t r a n s p o r t häktet i Ånge. Det var en n ä s t a n
fallfärdig bondgård, som invändigt m y c k e t p r i m i t i v t i o r d n i n g s ställts till f å n g f ö r v a r . E l - l j u s
saknades förstås, otroligt smutsigt var det och ett tillhåll för
stora råttor. En vedeldad kamin,
forts.
sid.
99
Den dokumentära
uppgiften
Per-Uno Ågren
%
Hur n ä r a k a n vi k o m m a m ä n n i s k o r n a s v e r k l i g a liv i det f ö r g å n g n a ?
Historiker och antikvarier har
genom tålmodig forskning samlat
en stor mängd m a t e r i a l och har
utgivit oräkneliga protokoll, b r e v
och dagböcker - tillräckligt med
läsning för f l e r a livstider ! Ändå är denna k u n s k a p s m a s s a blygsam jämförd med socialhistoriens
h e l a innehåll, v i l k e t vi skulle
ö v e r b l i c k a f ö r s t s e d a n vi k ä n d e
b i o g r a f i e r n a över alla de m i l j o n e r
män, kvinnor och barn som levat.
G. M. T r e v e l y a n
Ett m u s e u m s dokumentära uppgift
f ö r e f a l l e r enkel och entydig:
1, a t t i n o m r a m e n f ö r s i n m å l sättning samla m a t e r i e l l a k v a r levor av mänsklig v e r k s a m h e t ,
och att i k a t a l o g e r n a s o r g f ä l l i g t
r e g i s t r e r a uppgifter om ursprung,
användning och ev. tillverkning.
2. a t t p r e s e n t e r a " k v a r l e v o r n a 1 , 1
så att den h i s t o r i s k a verklighet,
s o m de u t g j o r t en d e l av, b l i r
fattbar.
Insamlings- och presentationsproblemen är nära förknippade.
S v a r e t på f r å g a n : v i l k e n h i s t o r i s k verklighet ska b e l y s a s ?
b e s t ä m m e r samlandets riktning.
Ett l ä n s m u s e u m s målsättning att skildra ett läns k u l t u r h i s t o r i a
f r å n forntid till nutid - i n n e b ä r
en så vid r a m att en s t ä n d i g d i s k u s sion o m f ö r e m å l s f ö r v ä r v e n s syftning m å s t e f ö r a s .
N ä r en h i s t o r i s k v e r k l i g h e t
å t e r s k a p a s i en f ö r e m å l s s a m m a n ställning p r e s e n t e r a s ett u n d e r lag f ö r en upplevelse, i b ä s t a
fall inlevelse i en h i s t o r i s k situation, P r e s e n t a t i o n s p r o b l e m e t f ö r u t s ä t t e r då en m e r o m f a t t a n d e k u n skap om den "historiska verkligheten" än katalogerna ger. E f t e r s o m det gäller ett visuellt å s k å d l i g g ö r a n d e s p e l a r b i l d k ä l l o r n a en
viktig roll i det m u s e a l a arbetet
och m u s e e r n a bygger i r e g e l upp
o m f a t t a n d e b i l d a r k i v s o m en k o m p lettering till f ö r e m å l s d o k u m e n t a tionen. Bildkällornas omfång ökar
plötsligt med den fotografiska teknikens genombrott och den system a t i s k a i n s a m l i n g e n av g a m l a fotografiska bilder och negativ ger
o s s en d e t a l j r i k k u n s k a p o m tyvärr slumpvisa - utsnitt ur verkligheten f r å n 1800-talets senare
del och f r a m å t - indirekt också
som Douglas Feuk påpekat; om
gängse v ä r d e r i n g a r av miljöer och
situationer.
Livsmiljöns förändringar avspeglas naturligtvis också i historieforskningens gängse skriftliga källor, s o m f r a m f ö r allt gör
det möjligt att sätta de å t e r s k a pade m i k r o m i l j ö e r n a i relation
till stor s a m h ä l l e t , att b e d ö m a
hur r e p r e s e n t a t i v a de är, att
fastställa den allmänna histor i s k a innebörden. Det finns alltid ett a v s t å n d m e l l a n de k o n k r e t a
historiska f ö r e m å l e n s ständigt
n ä r v a r a n d e nu och h i s t o r i k e r n s
t e o r e t i s k a data. Åter s k a p a r e n tillrättalägger, renodlar efter historie
forskningens gängse generaliseringar, betraktaren upplever utifrån
liknande m ö n s t e r och förväntningar.
Att skapa u n d e r l a g f ö r en " r ä t t "
inlevelse skulle k r ä v a att m a n ock-
83
så l y c k a d e s f ö r m e d l a n å g r a av de
psykologiska mönster, som bestämde den samtida verklighetsupplevelsen, "att m a n l ä r d e sig se
m e d den tidens ögon". En sådan
kunskap når man glimtvis i brevsamlingar, memoarer, reseskildr i n g a r - m e n hela tiden m ö t e r m a n
o f t a r e det e x t r a o r d i n ä r a än det
ordinära. Den ljudteknik, som
g j o r t det möjligt att k o n s e r v e r a
r ö s t e r har för de senaste decenn i e r n a f ö r s e t t oss m e d ett nytt
och viktigt m a t e r i a l av p e r s o n liga dokument.
Skeendet ä r fyllt av intentioner.
Den enkla entydiga v ä r l d e n ä r en
fiktion. Det finns m å n g a sätt att
uppleva det upplevbara och hur
det upplevs b e r o r på de m ö n s t e r
över vilka subjektet förfogar eller
d e n r e f e r e n s r a m , s o m på ett m e r
eller m i n d r e konstant sätt för
h e n n e e l l e r h o n o m g e s t a l t a r en
värld.
H j a l m a r Sundén
Det är inte m ä n n i s k a n själv s o m
t ä n k e r , utan hon ä r tänkt av det
t a n k e s y s t e m h o n r å k a t f å n g a s i,
hon t a l a r inte, utan talas av det
s p r å k h o n f ö t t s i n i, h o n h a n d l a r
inte, utan handlas av de sociala,
ekonomiska, politiska och mytis^
s y s t e m hon tillhör.
Michel Foucault
Vår verklighet byggs upp av
den ständiga s t r ö m m e n av sinnesi n t r y c k . A u t o m a t i s k t s o r t e r a r vi
d e m i iakttagelsedata, som uppfyller vår traditionella kunskaps
konventioner och upplevelsedata,
s o m h ä n f ö r sig till p r i v a t a , subjektiva, känslor och v ä r d e r i n g a r .
Men även dessa senare är i viss
mening konventionella - bestämda av sociala och kulturella m ö n s ter.
O c k s å de på m ä n n i s k a n s situation och villkor inriktade s a m -
84
hällsvetenskaperna har grundats
på i a k t t a g e l s e d a t a , s o m i s o l e r a t s
e n l i g t b e s t ä m d a r e g l e r . D e n så
småningom vaknande insikten om
totalsituationens betydelse ("det
finns i v e r k l i g h e t e n inte e k o n o m i s ka, sociologiska, psykologiska
eller historiska osv. problem,
utan helt enkelt problem, och i
verkligheten är problemen i regel
komplexa" Gunnar Myrdal) där
u p p l e v e l s e d a t a s p e l a r en c e n t r a l
roll, h a r r i k t a t i n t r e s s e t på individens subjektiva upplevelse av
sin situation s o m brännpunkt för
det h i s t o r i s k a s k e e n d e t . P . O.
Enqvists utomordentliga undersökning av baltutlämningen, romanen Legionärerna, kan läsas
s o m en d i s k u s s i o n av d e t t a :
"politiska skeenden är inte fakta,
ideologier, ekonomi, de är också
situationer uppbyggda av ett nät
av f ö r b i n d e l s e r , ett spindelnät,
d ä r m ä n n i s k a n till sist fastnat,
inte h j ä l p l ö s , m e n f å n g a d " . Vi
har upplevt det plötsliga i n t r e s s e t
för socialantropologins metod,
särskilt som den u t f o r m a t s av
Oscar Lewis i hans många undersökningar av fattigkulturen, av
r a p p o r t e r n a f r å n en k i n e s i s k by,
en a m e r i k a n s k s t o r s t a d , N e u s t a d t
DDR eller V ä s t e r å s , av " d o k u m e n t ä r e r " av så vitt skilda slag s o m
Sune J o n s s o n s S a m m a n s k o m s t i
elden, Alexander Kluges Slaget,
Sara Lidmans Gruva, Birger Norm a n s Å d a l e n 31 o c h R i n t a l a s
Soldaternas r ö s t e r . Överallt de
enskilda individerna underkastade
den historiska verklighetens villkor.
Det här r e s o n e m a n g e t för f r a m
till f r å g a n o m ett l ä n s m u s e u m s
dokumentära uppgift i nuet. Den
b ö r o m f a t t a en så b r e d m i l j ö d o k u m e n t e r i n g som möjligt och en
insamling av just de upplevelsedata, s o m vi så p å t a g l i g t s a k n a r
för gångna tider. Uppgiften bör
väsentligen kunna lösas m e d foto,
film och bandinspelning. Dokumentärfotografens ena uppgift skulle v a r a att i en tid då d e n m a t e riella verkligheten byggs upp av
komponenter utan lokal anknytning
ersätta föremålssamlandet med
en fotografisk miljödokumentation, s o m givetvis m å s t e u t s t r ä c kas att gälla också den " s t o r a "
miljön, landskapsbilden, som
genomgår snabbare och m e r genomg r i p a n d e f ö r ä n d r i n g a r än någonsin.
Det spektakulära, d r a m a t i s k a
i nutids skeendet bevakas av tidningars, radions och televisionens r e p o r t r a r och fotografer de p r o d u c e r a r ett viktigt h i s t o r i s k t
källmaterial. Men det m å s t e
k o m p l e t t e r a s m e d en minutiös
dokumentering av v a r d a g e n s miljöer och det "vanliga" livet inom
hela det sociala spektrum. Detta
är dokumentärfotografens - och
f i l m a r e n s - andra viktiga uppgift. Låt oss b a r a inte u n d e r s k a t ta uppgiftens s v å r i g h e t s g r a d ! O c k så den i n n e b ä r en " u n d e r s ö k n i n g " ,
där u n d e r s ö k a r e n i f ö r a r b e t e t gör
sig g r u n d l i g t f ö r t r o g e n m e d sitt
objekt, så att h a n s egna avsikter,
sådana de avslöjas i motivval,
bildens f o r m och be s k ä r n i n g inte
k o l l i d e r a r m e d de v ä r d e r i n g a r
och upplevelser han möter.
God f o t o g r a f i b l i r t i l l i d e n e n k l a
punkt, d ä r m a n själv s t å r s o m
m ä n n i s k a . Det' b e t y d e r a t t o b j e k tiven endast är en förlängning och
f ö r d j u p n i n g av f o t o g r a f e n s p e r s o n liga sätt att se och skapa r e l a tioner till o m v ä r l d e n . Det r ä c k e r
egentligen inte m e d att han h a r
ä m n e n . Ä m n e n a m å s t e v a r a en
del av fotografen själv. Helst
b ö r han r ö r a sig vant och v e r s e r a t
s o m en g a m m a l sockenbo i n o m
sitt eget stoff, i n o m sina egna
upplevelser. . . I hans bilder kan
v a r j e b e t r a k t a r e i v a r j e tid f ö r -
vandla människor, miljöer, epoker
eller natur stycken till ett p e r s o n ligt e r f a r e n h e t s stoff.
Sune J o n s s o n
B a n d s p e l a r e n slutligen, som
givit o s s de tekniska f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r att ge s a m h ä l l e t s
" t i g a n d e " g r u p p e r en r ö s t , f ö r
att r e g i s t r e r a de individuella
u p p l e v e l s e r n a av h i s t o r i s k a situationer, bör också den utnyttj a s på ett s y s t e m a t i s k t sätt i
det d o k u m e n t ä r a a r b e t e t vid ett
m u s e u m . Den insamlingsaktion
för självbiografier, s o m givits
en kortfattad presentation i detta
n u m m e r av V ä s t e r b o t t e n ä r y t t e r l i g a r e ett viktigt led i a r b e t e t ,
och k o m m e r att kontinuerligt
fortsättas. Utöver innehållet
ger de g e n o m sin f o r m och sitt
språk väsentliga upplysningar
o m hur det " k ä n t s att leva" i
Västerbotten under tiden f r å n
sekelskiftet.
Problemet är relationen mellan
yttervärlden och människans
subjektiva värld sådan den tagit
f o r m i olika k u l t u r e r .
Franz Boas
10<
FORMTIDEN AR
Snart det eni>AO
SOM fa n k o T S %
NÅR nyOrGUGT
lokalisekat
HÅR UPPE. i
fö.
NORR LAN b. W5
85
Robertsfors—Sikeå
med Charles,
Starkotter och Vale
Gunnar Nilsson %
1857 g a v R o b e r t s f o r s b r u k C l a e s
A d e l s k ö l d u p p d r a g att p l a n e r a en
järnväg mellan Robertsfors och
Sikeå. Adelsköld k o m s e n a r e att
leda de flesta s t ö r r e enskilda
järnvägsbyggnationerna i Sverige.
86
Dittills hade t r a n s p o r t e r n a av
m a l m f r å n h a m n e n i Sikeå till
masugnen i Robertsfor-s och återtransporten av färdiga produkter
till Sikeå skett m e d landsvägs foror.
T r o t s att Kungl. Maj:t r e d a n
d e n 16 m a r s I 8 6 0 g a v s i t t t i l l stånd till j ä r n v ä g s b y g g e t p å b ö r j a d e s a r b e t e n a f ö r s t 1875. D e s s förinnan hade m a n undersökt om
d e t s k u l l e gå a t t a n v ä n d a l a n d s väg slok för en järnväg. Detta
v i s a d e sig o m ö j l i g t och p l a n e r n a
a v s k r e v s 1862. A r b e t e n a m e d b a n a n a v s l u t a d e s 1878 o c h h a d e utförts av brukets fasta personal.
Då b r u k e t inte h a d e t i l l r ä c k l i g t
med kapital, blev banans utförande mycket dåligt. På grund d ä r av kunde m a n endast köpa valsad
r ä l s , s o m r ä c k t e t i l l 2, 5 k m
(från Sikeå h a m n till nuvarande
E4). Sedan lade m a n ut r ä l s s o m
gjutits vid b r u k e t . Den r ä c k t e ett
par k i l o m e t e r längre upp mot
R o b e r t s f o r s och den återstående
belades med träräls, s.k. plankvandring. Omlastning m å s t e ske
där plankvandringen och järnvägen m ö t t e s . P å j ä r n v ä g e n d r o g en
h ä s t , n å g o t lok h a d e m a n i n t e
haft r å d att köpa ännu, sju g å n g e r
m e r än på l a n d s v ä g e n och f y r a
g å n g e r så m y c k e t s o m på p l a n k vandringen. F ö r att hinna med
t r a n s p o r t e r n a innan banan igenisades mellan skenorna måste
m a n jäkta med transporterna om
hösten. Naturligtvis kunde inte
d r i f t e n f o r t g å på d e t t a s ä t t . 1881
försågs hela banan med stålräls
och m a n slapp omlastningarna .
1889 b y g g d e s b a n a n o m t i l l 750
m m s p å r v i d d , vilket ä r en o v a n lig s p å r v i d d i S v e r i g e . E t t å n g lok i n k ö p t e s s a m m a å r f r å n E n g land. Detta döptes till Charles efter brukets engelska agent Charles Bell.
Nu hade b a n a n k o m m i t i j ä r n v ä g s k l a s s , m e n b r u k e t n ö j d e sig
i n t e m e d d e t u t a n å r 1900 e l e k t r i f i e r a d e s banan och loket Starkotter anskaffades. Det var troligen
det tredje elloket i Sverige. Loket
var för den tidens förhållanden
ovanligt stort, dess f y r a m o t o r e r
utvecklade sammanlagt 90hkr s o m
k u n d e ö v e r b e l a s t a s t i l l 180 h k r
u t a n a t t l o k e t tog s k a d a . 1902 a n skaffades två begagnade ellok f r å n
Allgemeine Elektricitäts-Gesellschaft i Berlin. D e s s a hette Johan
Vale och H e r m a n B e h r m a n och
v a r t i l l v e r k a d e 1898 r e s p . 1899.
Loken beställdes ursprungligen
av Borlänge-Kvarnsvedenbanan,
m e n å t e r l ä m n a d e s till A E G då de
inte uppfyllde ställda k r a v . N a m nen har anknytning till Kvarnsveden
banans trakter, Dalarna. Johan
Vale var fogde under E r i k av
P o m m e r n , och Herman B e h r m a n
var befälhavare under Engelbrekt.
1914 b e s t ä l l d e s y t t e r l i g a r e ett lok
f r å n AEG, b a n a n s f e m t e lok, d ä r av namnet F e m m a n .
87
Persontrafiken har endast
f ö r e k o m m i t i f o r m av "kyrkotåg"
som kördes sön-och helgdagar
f ö r p e r s o n e r b o s a t t a i Sikeå, s o m
ville r e s a till R o b e r t s f o r s f ö r
k y r k o b e s ö k . M a n h a d e då b ä n k a r
på de öppna g o d s v a g n a r n a . E f t e r
en o l y c k a s o m i n t r ä f f a d e d e n 29
a u g u s t i 1915 u p p h ö r d e all s å d a n
t r a f i k . E n p e r s o n v a g n finns; m e n
den användes bara av högre tjänstem ä n vid b r u k e t s o m i n s p e k t i o n s v a g n .
1918-19 skrotades ångloket
efter att ha stått oanvänt n å g r a å r
Ångpannan användes i en ång m a s k i n , s o m t i l l v e r k a d e s vid b r u kets mekaniska verkstad. Ångm a s k i n e n i n s a t t e s i en p r å m liknande båt, s o m d r e v s m e d ett
stort vattenhjul, Båten s o m anv ä n d e s f ö r t i m m e r b o g s e r i n g på
ett p a r s j ö a r i N o r s j ö socken, ä r
f ö r länge s e d a n s k r o t a d . Då b a nans t r a n s p o r t u p p g i f t e r nu hade
f ö r ä n d r a t s g e n o m att j ä r n h a n t e ringen nedlades under 1880-talet,
88
anskaffades aldrig några vagnar
under lokepoken utan man hade
endast vagnar för virkes-och
massatransporter. Eftersom
vagnarna var endast tre meter
långa och det sågade virket ungef ä r dubbelt så långt, k o p p l a d e s
v a g n a r n a i h o p m e d e n 5, 8 m e t e r
lång kopplingsbom. Detta m e d f ö r d e även att ett s i d o s p å r s o m
gick parallellt med huvudspåret
inte behövde elektrifieras utan
l o k e t k u n d e gå i h u v u d s p å r o c h
vagnarna i sidospår.
B a n a n g å r i en j ä m n lutning
f r å n R o b e r t s f o r s till Sikeå. Den
ä r så j ä m n att o m en l a s t a d vagn
skulle k o m m a i rullning i Robertsfors skulle den rulla efter hela
banan n e r till Sikeå. F ö r att hindr a detta a n l a d e s en s k y d d s v ä x e l
m e d ett s i d o s p å r , s o m slutade utan
stoppbock i skogen. Växeln låg
alltid mot skyddsspåret utom när
tåg skulle p a s s e r a . Den l a d e s då
o m genom f j ä r r m a n ö v r e r i n g av
g r i n d v a k t e n vid j ä r n v ä g s ö v e r gången, s o m låg f e m t i o m e t e r
nedanför, samtidigt som han
s p ä r r a d e vägen.
1929-30 l e v e r e r a d e s y t t e r l i g a r e t r e ellok f r å n ASEA och
detta k o m att bli den sista lokl e v e r a n s e n . 1929 k o m d e t s t o r a
boggieloket Ettan och det kombinerade ackumulator-och linjeloket Tvåan. Ackumulatorn m ö j liggjorde k o r t a r e körning utan
k o n t a k t l e d n i n g . D e t t a lok a n v ä n d e s
vid k ö r n i n g i v e d g å r d e n d ä r någon
ledning ovanför vagnarna inte
k u n d e a n v ä n d a s på g r u n d a v att
dessa lastades och lossades med
kran. Slutligen l e v e r e r a d e s T r e a n
å r 1930. U n g e f ä r s a m t i d i g t l e v e r e r a d e s 67 s t s t å l v a g n a r f ö r v i r k e s transporter.
I samband
av sågen och
Robertsfors,
ombyggnader
Robertsfors.
med nedläggningen
sulfitfabriken i
gjordes omfattande
av bangården i
De sista å r e n f r a k t a -
des nästan enbart timmer från
s k i l j e s t ä l l e t i R i c k l e å n vid R o b e r t s f o r s till Sikeå såg. Ibland sändes
gods f r å n brukets mekaniska verkstad till Sikeå. Detta lastades
vanligen i lokets förarhytt. T r a fiken u t g j o r d e s av f e m tåg i v a r dera riktningen varje vardag under
flottningssäsongen. Linjetrafiken
sköttes av Ettan. De båda äldsta
elioken Johan Vale och H e r m a n
Behrman användes endast sporadiskt under de sista åren.
D r i f t e n n e d l a d e s h ö s t e n 1961,
s a m t i d i g t m e d att f l o t t n i n g e n på
Rickleån upphörde. Efter nedläggningen har Tvåan använts för växling vid i m p r e g n e r i n g s v e r k e t i
Robertsfors. Herman Behrman
finns i Svenska Spårvägssällskapets m u s e u m i Malmköping.
• D a t a o m b a n a n : s p å r v i d d 7 50 m m ,
l i n j e l ä n g d 8, 5 k m , s t ö r s t a l u t n i n g
10 0/00, m i n s t a k u r v r a d i e 1 2 5 m ,
h ö g s t a t i l l å t n a h a s t . 20 - 30 k m / h .
89
kring ett bygge
i
" \f txVasoUhzA'
cw ^
J's&rKjspurfs&t, a/i ru^Cjo ci^faz^i^
UrioasU^
Us^m^I
SVENSKA
SK1DMUSEET
Ovh/kM/
jrMrziA' - ,
ui^tnukif^i^;
90
/
•yvvu jA^C oUt c cUUuftUC Ht htittt
1900
nt f i t uJ^fc^nwut¿M^
ozH-1
vrot-
r
-—— f ¡/-afarm,
^t^åa^U-t
LàÏH^dA^vUt h^pt
t
U
trU^
vaÁtx>^
c
J
r
f- ^huttnMA-Ltsfc
91
Varför är nischen på västra
rådhusgaveln i Umeå tom
och vad har Viktor Rydberg
med det att göra?
1 U m e å stad s a r k i v ligger ett
brev daterat Stockholm den
2 juli 1892 o c h f ö r s e t t m e d två
synnerligen välkända autografer
- Viktor Rydberg och Georg von
Rosen. Skalden Viktor Rydberg
behöver ingen n ä r m a r e p r e s e n t a tion, m e n att han u n d e r n a m n teckningen skriver "professor i
konsthistoria" kanske förvånar
någon. De s i s t a å r e n av sitt liv
uppehöll faktiskt "Tomtens" författare den nyinrättade profess u r e n i k o n s t h i s t o r i a vid Stockholms högskola. Under Georg
von R o s e n s namnteckning s t å r
"Kongl. m å l a r e . P r o f e s s o r " . Den
berömde historiemålaren var
p r o f e s s o r vid A k a d e m i e n f ö r de
fria konsterna.
Varför skrev dessa båda prominenta kulturpersonligheter till
Umeå stadsfullmäktige å r 1892?
Jo, b r e v e t ä r h e l t e n k e l t ett r e kommendationsbrev för "statybildhuggaren" Oscar Berg, som
v a r i n t r e s s e r a d av att få u t f ö r a
den staty av "Justitia", Rättvisan,
som skulle smycka Umeå stads
nya rådhus efter stadsbranden
1888. De b å d a p r o f e s s o r e r n a h a r
m å n g a v a c k r a ord att säga o m
den unge skulptören:"grundliga
studier. . . långvarig vistelse i
Italien. . . lycklig uppfinningsgåva och fin smak. . . väl k o m p e tent. . . "
Men trots denna fina r e k o m m e n dation fick O s c a r B e r g inte uppd r a g e t . De n ä r m a s t e å r e n efter
92
b r a n d e n a n s å g m a n sig n ä m l i g e n
inte ha råd till n å g r a s o m helst
e x t r a v a g a n s e r . Nog v a r det riktigt
a t t s t a d s a r k i t e k t e n F . O. L i n d s t r ö m
på sin ritning till r å d h u s e t m a r k e r a t en s k u l p t u r av J u s t i t i a , en
kvinnogestalt m e d förbundna ögon
och m e d svärd och våg i händerna.
Men nischen där den skulle stått
högt u p p e på d e n v ä s t r a g a v e l n
ovanför ingången till g a m l a poliskontoret (numera igenmurad) står
fortfarande tom.
Av spar samhets skäl avslogs också en motion i stadsfullmäktige
1895, v a r i y r k a d e s att n i s c h e n nu
äntligen skulle få sin staty.
Motionären m e n a d e att m a n bord e p a s s a på nu då " m o d e l l ö r e n "
och monumentsbildhuggaren"Elis
Åslund, u m e s o n och b r o r till
Helmer Osslund, hade utställning
på C e n t r a l h o t e l l e t av s å v ä l skulp-
Y—^—
.^A,"
U* *
. i .
^ S._J<jux^ <
i.
"
\
T
V
1
—
»
J
U
7
«
—
,f
-
J^i
•«
fe.
y r r .
CjtCj^—'„V.
,
t u r e r s o m målningar. Han hade
g j o r t en s k i s s till en p a s s a n d e
J u s t i t i a s t a t y i gips f ö r n i s c h e n på
r å d h u s g a v e l n . M e n DK d r o g sig
f ö r d e 500 k r o n o r d e t h e l a s k u l l e
kosta och det blev alltså avslag.
i, «JaC ¿U^SX*
r».
Och nischen står fortfarande
t o m . Al t p r y d a h u s m e d s k u l p t u r e r blev s n a r t o m o d e r n t , ja
rent smaklöst. Men kanske man
b ö r j a r t ä n k a o m . Vad skulle Ni
vilja sätta i den t o m m a nischen?!
93
En målande
hembygdsvän
Karin Eriksson
£
I överkontrollör Lars Högstadius'
bokhylla i Umeå står ett e x e m p l a r
av Svenska Turistföreningens å r s s k r i f t 1893, s o m e n g å n g t i l l h ö r t
ä g a r e n s f a r f a r , Jacob O s c a r Högstadius (1829-1903), l ä r a r e i m o d e r n a s p r å k vid l ä r o v e r k e t i U m e å
- och konstnär. I det slitna häftet
finns en a r t i k e l av den g a m l e m a g i s t e r n m e d en e n t u s i a s t i s k s k i l d r i n g av en r e s a längs Umeälven,
"En turisttripp till Fällfors vattenf a l l i U m e - ä l f d e n 17 j u l i 1 8 9 2 " .
Under artikeln har han sedan själv
m e d b l y e r t s skrivit till t r e strofer,
s o m han diktat vid f ö r n y a d e besök
vid f o r s e n 1896, 1898 o c h 1900.
R e s e b e r ä t t e l s e n ger en noggrann
beskrivning av det landskap han
färdas igenom med många intressanta uppgifter om gårdar, kvarnar och natursköna utsikter. Men
m å l e t är ändå höjdpunkten, den
m ö d o s a m m a r e s a n s rika belöning:
Fällforsens vattenfall, det m a j e stätiska, vilda och brusande. Här
kan han " e n s a m sitta i timtal och
b e u n d r a n a t u r k r a f t e n utan att se
och h ö r a sig m ä t t " . Här f å r han
en n a t u r u p p l e v e l s e , s o m a l d r i g
upphör att locka honom tillbaka.
Naturligtvis har Högstadius också m e d penseln skildrat den s k u m mande forsen. Oljemålningen har
94
tyvärr förkommit, m e n den reprod u c e r a d e s s o m x y l o g r a f i i Ny illus t r e r a d tidning r e d a n 1874. I s a m m a tidning å t e r g a v s hans målningar f r å n Baggböle sågverk och
f r å n Döbelns park och kyrkan i
Umeå.
Som topografisk m å l a r e har Högstadius gjort en o v ä r d e r l i g insats.
Sina i n s i k t e r i t e c k n i n g s k o n s t e n
f ö r v ä r v a d e han under uppväxtåren
i Visby genom sin l ä r a r e och gynnare, den f r a m s t å e n d e folkminn e s s a m l a r e n och l e k t o r n P . A.
Säve. Han tillhör de y t t e r s t få
konstnärer, som skildrat landskap
och liv i v å r landsända. Det är
målande h e m b y g d s ä l s k a r e av hans
k y n n e vi h a r a t t t a c k a f ö r a t t vi
vet h u r det såg ut i v å r t land, innan k a m e r a n blev allmänt spridd.
Med kärleksfull exakthet och
utan annan a m b i t i o n än att m å l a
s o m det såg ut, h a r de å t e r g i v i t
sin omvärld.
Idag u p p s k a t t a r vi det k u l t u r h i s t o r i s k a innehållet i m å l n i n g a r av
d e n n a typ, d e s s u t o m f ä n g s l a s vi
av den äkta naivitet och skaparglädje, s o m l y s e r i g e n o m vid m å l a r e n s skildring av sin välbekanta
omgivning.
Sista gången Högstadius besökte
F ä l l f o r s e n v a r h a n 71 å r . A v d e
tre här återgivna handskrivna
s t r o f e r n a kan m a n se att han a n a r
den utveckling, som k o m m a skall.
Den f r a m s y n t e Gustaf De Laval
hade b ö r j a t skaffa sig direkt och
indirekt inflytande över flera lätttillgängliga vattenfall i Norrland,
bl a Fällforsen, för framtida
k r a f t v e r k s b y g g a n d e . Men inte f ö r r ä n på 1 9 5 0 - t a l e t b e s a n n a d e s H ö g s t a d i u s ' onda aningar. Nu h a r
Fällforsens fallhöjd exploaterats
för H a r r s e l e k r a f t v e r k och den
g a m l a f o r s e n ligger tom, så n ä r
s o m på litet " s k ö n h e t s v a t t e n " .
1898
Ståtliga fall, då nu s i s t jag s e r dig.
Sälj inte f r i h e t e n bort, jag b e r dig!
R u l l a du stolt dina s k u m k a s k a d e r ,
Du s o m ä r alla f o r s a r s f a d e r .
R u l l a a l l t j ä m t din f r a d g a n d e b ö l j a
att s t r ä n d e r , k l i p p o r och s t o c k a r skölj;
Du f r i h e t e n s å l t t i l l De L a v a l ,
m e n dock ä r du stolt i a l l a fall.
Midsommardagen. Sista v e r s e n till Fällfors
Sen det m i g b l i f v i t f ö r u n n a d t
att se dig i m i d s o m m a r s k r u d .
På nytt h a r jag h ä r m e d förkunnadt
Du " s k i n s o m d e n a r g e s t a b r u d " .
D e t ä r o t r o l i g t v a d m a n k a n l ä r a s i g m y c k e t af e n b i o g r a f
och jag t r o r att o m m a n s a m l a d e sådana, icke blott ö f v e r " s t o r e
män", utan äfven öfver de m e r a o b e m ä r k t a i landen, skulle ungdom e n å t m i n s t o n e k u n n a få m å n g a m ö n s t e r b i l d e r i t å l a m o d , i s j ä l s storhet och m o r a l
och d e t b e h ö f d e i c k e l ä s a s så m y c k e t d i k t a d e r o m a n e r , t y af o d i k t a d e f i n n a s t i l l r ä c k l i g t m å n g a i v e r k l i g h e t e n s v ä r l d m e r a f ä n g s l a n d e och b e l ä r a n d e än m a n i a l l m ä n h e t
t r o r och vet, e h u r u de o f t a s t f ö r b l i f v a o t r y c k t a .
U r " O f u l l b o r d a t u t k a s t t i l l s j ä l v b i o g r a f i a v J. O. H ö g s t a d i u s " . Utg.
a v två t a c k s a m m a d ö t t r a r 1933.
95
En lappgrav i Sorsele
Peter Gustavsson
%
På Likholmen i Forsavan - där
Tärnaån avrinner ur Tärnasjön i S o r s e l e socken finns två lapska
gravar, som man sedan gammalt
k ä n t t i l l (Se E r n s t M a n k e r s
" L a p p m a r k s g r a v a r , s. 97). T r a d i t i o n e n h a r ä v e n b e v a r a t en liten
sorglig berättelse om gravarnas
tillkomst och för intendent E r n s t
Westerlund har samerna Axel
och A b r a h a m Winka i N o r r a Fjällnäs berättat sålunda:
" T v å s a m e p o j k a r v a r ute i en
båt och skulle m e d den lägga till
vid h o l m e n , b å t e n r å k a d e d ä r v i d
in bland s t e n a r vid s t r a n d e n o c h
kantrade. Båda pojkarna kom i
vattnet och drunknade. Man beg r o v d e m på h o l m e n o c h bud gick
till p r ä s t e n i L y c k s e l e m e d u n d e r r ä t t e l s e o m vad s o m hänt. P r ä s t e n
gick ut i det f r i a och k a s t a d e m e d
jordfästnings spaden mull i riktning m o t T ä r n a s j ö n , läsande begravningsritualen och jardfäste
d e m sålunda. "
Så l å n g t A x e l o c h A b r a h a m
Winka. Den senare kunde även
berätta, att p r ä s t e n s å s o m a r vode för mödan b e g ä r d e en
renost.
96
De strävanden mot kyrklig organisation i lappmarken, som
under 1600-talets f ö r r a del ledde
till att den f ö r s t a k y r k a n i Lycks e l e s t o d f ä r d i g 1607 i n n e b a r e j
a t t d e n 1606 t i l l s a t t e k y r k o h e r d e n
vistades i Lycksele under markn a d e r ; d e t ä r f ö r s t e f t e r 1632
s o m vi har att r ä k n a m e d att
" p r ä s t e n i Lycksele" ständigt
f a n n s p å p l a t s e n . D e t t a å r in rättades nämligen den Skytteanska
lappskolan och l ä r a r n a där var
prästvigda och tjänstgjorde även
i k y r k a n . Med b e a k t a n d e av detta
är det sannolikt att den i traditionen o m t a l a d e händelsen in t r ä f f a t s e n a r e än 1632. Sannolikt
är också att o m en prästvigd p e r son varit bofast i S o r s e l e när
detta u t s p e l a d e sig, budet skulle
gått dit; det ä r r i m l i g t att anta
att så v a r i t f a l l e t o m h ä n d e l s e n
i n t r ä f f a t e f t e r 1674, ty på v å r e n
detta å r k o m den f ö r s t e p r ä s t e n
till Sorsele kapellförsamling. O m
nu t r a d i t i o n e n s " p r ä s t e n i L y c k sele" verkligen var den s o m mottog budet och u t f ö r d e den s y m boliska jordfästningen, bör man
kunna anta att h ä n d e l s e n ägt r u m
m e l l a n 1632 o c h 1674.
I samband med docent Hans
Christianssons och Ernst Westerlunds utgrävningar av den för h i s t o r i s k a b o p l a t s e n vid F o r s a v a n
g a v s t i l l f ä l l e till en n ä r m a r e u n d e r sökning av den ena av de båda
g r a v a r n a på h o l m e n . Syftet m e d
utgrävningen var i f ö r s t a hand
att undersöka om något samband
kunde finnas mellan traditionen
och g r a v a r n a , i a n d r a hand att
k l a r a ut o m en d a t e r i n g v a r m ö j lig o c h a l l t s å o m den u p p s t ä l l d a
teorin kunde bekräftas eller måste
avvisas.
De båda g r a v a r n a ligger helt
n ä r a v a r a n d r a på den h ö g s t a d e len av holmen, och är synliga gen o m ett stort antal plana skifferhällar i markytan. Den g r a v s o m
nu u n d e r s ö k t e s av E r n s t W e s t e r lund, Alf S v e n s s o n o c h f ö r f . v a r
täckt av inte m i n d r e än ett 20tal h ä l l a r . De u n d e r s t a a v d e s s a
u t g j o r d e lock på en l i k a l e d e s av
plana skiffer hällar byggd r e k t a n gulär kista orienterad i NNY-SSO,
till brädden fylld m e d m o s s a .
Under mossan iakttogs t r ä r e s t e r
och d ä r u n d e r låg - i f ö r e k o m m a n de fall - i k o r r e k t läge, ganska
kraftigt förmultnade skelettdelar
av en ung m ä n n i s k a , (se fig!).
K r a n i e m å t t e n v i s a d e på k o r t skallighet, vilket t y d e r på att det
v a r f r å g a n o m en s a m e . N ä v e r r e s t e r över och under skelettd e l a r n a h ä r r ö r sannolikt f r å n en
näversvepning; trärester fanns
även o m e d e l b a r t ovan o r ö r d m a r k
i kistans botten, vilket kanske
t y d e r på att den svepta k r o p p e n
l a g t s ned i en k i s t a av t r ä , vilken
sedan i sin tur ställts i stenkistan.
O m den dödes ringa ålder vittnar
det f a k t u m att vid dödstillfället
tandömsning pågick; sålunda var
i den ganska väl bevarade under-
98
käken såväl nya f r a m t ä n d e r s o m
kindtänder under framväxt. Kraniet h a d e f a l l i t å t sidan så att
ansiktet låg vänt mot ö s t e r och
underkäken hade därvid k o m m i t
att ligga på s k u l d e r p a r t i e t . Inuti
u n d e r k ä k e n låg l ö s a en g a m m a l
o c h en ny t a n d j ä m t e en l i t e n bit
flinta, sannolikt eldslagnings flinta.
I kistans fotända iakttogs såväl f r a g m e n t av s ä m s k a t skinn
som renskinn med kvar sittande
hår (fotbeklädnad?). Dessutom
t i l l v a r a t o g s en liten o c h s t a r k t
f ö r r o s t a d j ä r n t e n (6, 4x1, 7 x 0 , 7 c m ) .
Det s ä m s k a d e s k i n n e t h a d e en
f o r m s o m inte uteslöt att detta
hade v a r i t en liten pung, e l l e r fodral. E r n s t Manker å t e r g e r i sin
bok L a p p m a r k s g r a v a r en uppgift
f r å n A r v i d s j a u r , d ä r en s a g e s m a n gör gällande att m a n vid den
dödes fötter f o r d o m kunde lägga
j ä r n eller stål för att den döde
inte s k u l l e gå igen. K a n d e n n a
järnten och det kraftigt överdimensionerade antalet täckhällar
ha tjänat s a m m a syfte ?
Något f ö r e m å l av daterande
k a r a k t ä r hittade vi inte, s o m f r a
f r a m g å r av detta. Skelettdelarnas
dåliga kondition och den starkt
f ö r r o s t a d e järntenen antyder dock
en a v s e v ä r d å l d e r . E t t C 1 4 - p r o v
på n ä v e r svepningen k o m m e r att
tas, dock f ö r s t sedan den a n d r a
g r a v e n u n d e r s ö k t s , vilket vi hoppas k o m m e r att kunna ske denna
s o m m a r i samband m e d de fortsatta g r ä v n i n g a r n a på b o p l a t s e n
vid F o r s a v a n .
Ännu så länge f å r vi h å l l a till
godo m e d vad t r a d i t i o n e n b e r ä t t a r .
Det finns, s o m vi hittills sett,
ingenting s o m talar e m o t den,
s n a r a r e tvärtom. Jag hoppas kunna å t e r k o m m a till detta e f t e r en
fullbordad undersökning av andra
graven.
f o r t s , f r å n sid.
82
placerad i yttre rummet, skulle
också v ä r m a upp de f y r a c e l l e r na. D e s s a hade små, g a l l e r f ö r sedda fönster och även ovanför
celldörrarna fanns öppningar
med gallerstänger. Toaletter
saknades och likaså vattenledning i n o m h u s .
Transporterna norrifrån kom
i r e g e l vid 1 - 2 - t i d e n på n a t t e n
och det var ganska knivigt att
p l a c e r a in f å n g a r n a i s i n a c e l l e r ,
m ö r k t s o m det var. Och knivigt
var det också att lotsa f å n g a r n a
ut till a v t r ä d e t , ofta i r e n a b e c k m ö r k r e t . M e r a sällan byttes lakan i fångförarnas bäddar i yttr e r u m m e t ; jag kan faktiskt inte
e r i n r a mig o m det fanns lakan i
fångarnas britsar, troligen fanns
där inga alls.
Uppe i ett litet u t r y m m e på
vinden bodde en g a m m a l - e f t e r
vad s o m s a d e s lungsjuk - gubbe,
och denne k o m stultande ned för
den s k r a n g l i g a t r a p p a n vid 9tiden beväpnad m e d en p i a s s a v a kvast och b ö r j a d e r ö r a upp s m u t s e n på golvet. Han skulle f u n g e r a
s o m en s l a g s v a k t m ä s t a r e vid h ä k tet. Jag kan glädja m i g åt att jag
kunde f ö r m å gubben att ordna m e d
d e n så k a l l a d e s t ä d n i n g e n på t i d e r ,
då lokalen v a r tom. Men det tog
en tid innan han kunde f ö r m å s d ä r till.
Vid 13-tiden a n l ä n d e k o n s t a p larna från Stockholm (från Östermalmsfängelset) och avlämnade
de fångar, s o m skulle v i d a r e b e f o r d r a s n o r r u t eller till Sundsvall
( t r a n s p o r t e r n a till Sundsvall o m b e s ö r j d e s av en d e l t i d s a n s t ä l l d g e valdiger i Ånge m e d eller utan biträde). Stockholmarna avhämtade
också de fångar, som skulle förflyttas till Långholmen eller vidar e s ö d e r u t . Vi u m e b o r m å s t e
s t a n n a till f r a m e m o t 2 2 - t i d e n på
k v ä l l e n , då r e s a n h e m b e g y n t e .
Tåget anlände till Umeå påföljan-
de d a g vid u n g e f ä r 1 0 - t i d e n . H a d e
stockholmarna till äventyrs haft
m e d sig någon eller n å g r a fångar
s o m skulle t r a n s p o r t e r a s till
fängelset i Härnösand, gällde det
för oss u m e - k o n s t a p l a r att telefonledes varsko ledningen i Härnösand, s o m ordnade m e d möte i
Långs ele.
Jag n ä m n d e nyss att t r a n s p o r t häktet i Ånge endast hade f y r a
celler. Men det hände ganska ofta att antalet fångar var betydligt
s t ö r r e än f y r a ; inte så sällan ine m o t ett dussin; det i n t r ä f f a d e till
och m e d en gång att antalet v a r
20. M å n g a u t l ä n n i n g a r , a r m e n i e r ,
t u r k a r , s y d r y s s a r , f i n l ä n d a r e , t. o.
m . k i n e s e r k o m ibland att ö v e r natta i detta ruggiga häkte. Att
s p r i n g a ut m e d ö v e r f y l l d a pottor
e l l e r att lotsa f å n g a r ut till a v t r ä det v a r m i n s a n n ingen sinekur. De
m e s t olustiga "gästerna" i detta
hotell var tvivelsutan äldre lösd r i v e r skor på väg till t v å n g s a r betsanstalten i Norrköping eller
L a n d s k r o n a . Att nödgas lyssna
till d e r a s s a m t a l sinsemellan ell e r m e d m ä n g e n o m en tunn b r ä d vägg var någonting alldeles o s m a k ligt. D e t h a r s a g t s a t t en m a n aldr i g k a n bli så r å i sitt t a l s o m en
bottensjunken kvinna. Och det är
nog sant.
Ett äventyr i Ånge.
En höst r e s t e jag t i l l s a m m a n s
m e d en l å n g t i d s d ö m d m a n till
Å n g e . Vi f ä r d a d e s i en v a n l i g
t r e d j e k l a s s vagn. I L å n g s e l e koppl a d e s en f å n g v a g n f r å n H ä r n ö s a n d
in i v å r t t å g s ä t t . F ö r s t i Å n g e
s a m m a n t r ä f f a d e vi. Det v a r två
kollegor från Härnösand med icke m i n d r e än tio l å n g t i d s f å n g a r ,
s o m skulle f ö r f l y t t a s till M a r i e stad. Vi gick g e m e n s a m t till
t r a n s p o r t h ä k t e t och p l a c e r a d e de
tio plus m i n ende i de f y r a t r å n g a
99
cellerna. Härnösandskonstaplarna å t e r v ä n d e e f t e r ett p a r t i m m a r
och jag var ensam. Minst f e m s e x a v f å n g a r n a b e g ä r d e på n a t t e n
att få besöka avträdet. Mörkt var
det och regnet strilade. Men allt
gick b r a . I f ö r t r o e n d e b e r ä t t a d e
s e n a r e m i n egen fånge, att två av
f å n g a r n a p l a n e r a t att r y m m a m e n
att de inte vågat, då de trott att
jag varit beväpnad. Jag hade hållit h ö g e r hand n e d s t o p p a d i r o c k fickan och någonting hade putat
u t m o t t y g e t . Ja, d e t v a r ju b a r a
m i n egen k ä r a pipa s o m den gången r ä d d a d e m i g f r å n t r å k i g h e t e r
och möjligen f r å n överfall. Senar e r y m d e o c k s å de två m ä n n e n
f r å n M a r i e s t a d och vållade polis e n en d e l s v å r i g h e t e r .
E f t e r en d e l t i d n i n g s s k r i v e r i e r
slopades äntligen transporthäktet
i Ånge o c h vi n o r r l ä n n i n g a r fingo
f o r t s ä t t a bort till fängelset i
Sundsvall. Det v a r ju betydligt
längre, m e n det var betydligt humanare. Efter några år nedlades
anstalten i Sundsvall och t r a n s p o r t e r n a k o m att gå ö v e r H ä r n ö sand via Ostkustbanan. N u m e r a
s k e r t r a n s p o r t e r n a m e l l a n de olika a n s t a l t e r n a vanligen p e r bil.
Och det är både s ä k r a r e och bek v ä m a r e för såväl interner som
personal.
En sak s o m länge g r ä m d e mig
var f r å g a n o m fängsel. Ända f r a m
till slutet av 30-talet var det länsstyrelsen som utfärdade alla förpassningar rörande inställelser
till huvudförhandling inför d o m stol. Och, det v a r just det, s o m
gav m i g anledning till f ö r a r g e l s e .
I slutet på v a r e n d a f ö r p a s s n i n g
stod f ö r e s k r i f t e n : " F ä n g s l a s m e d
fotbojor". Det gällde oavsett
brottets beskaffenhet, den häktades ålder och mentalitet, kön osv.
Å t m i n s t o n e vid ett p a r tillfällen,
n ä r jag d r i s t a d e m i g att g ö r a en
invändning emot detta slentrian-
m ä s s i g a sätt, fick jag en s t r ä n g
tillrättavisning av m i n dåvarande
chef, s o m m e n a d e att m a n ovillk o r l i g e n m å s t e r ä t t a sig e f t e r av
myndighet given f ö r e s k r i f t även
o m m a n finner den inhuman etc.
Jag vill ge ett par exempel.
Jag skulle r e s a till Å s e l e m e d en
m y c k e t g a m m a l m a n - jag vill
minnas att han kallades " N a s a r Pelle" - . På förpassningen hette det s o m vanligt: F ä n g s l a s m e d
f o t b o j o r . Jag hade n y s s fått en
tillrättavisning, v a r f ö r jag inte
v å g a d e a n n a t än att k o p p l a f o t b o jor på gubben. M e n väl på j ä r n vägsstationen plockade jag bort
bojorna och t r a n s p o r t e n gick b r a
utan m a n k e m a n g . En annan gång
g ä l l d e r e s a n en i n v a l i d i s e r a d ung
pojke till s a m m a ort och jag tvangs
handla på s a m m a sätt. O c h det
kändes skönt inte b a r a för mig
utan också för pojken. En kvinna häktad för någon olaglighet, jag
m i n n s nu inte vad b r o t t e t gällde,
skulle rannsakas i Ånäset och
även på h e n n e s p a p p e r s t a d g a d e s
det gamla vanliga: Fängslas m e d
fotbojor. Konstigt nog lyckades
min kvinnliga kollega att utverka
bojornas slopande, kanske m e s t
d ä r f ö r att kvinnans offentlige f ö r s v a r a r e skulle r e s a i s a m m a bil.
Det kändes verkligen skönt
när åliggandet att utfärda f ö r p a s s ningar överflyttades från länss t y r e l s e n till anstaltens s t y r e s m a n , s o m ju h a d e m ö j l i g h e t v a r i era föreskrifterna allefter vederbörandes mentalitet och eventuell allmänfarlighet. Det dröjde
heller inte länge f ö r r ä n f ö r e s k r i f ten "fängslad m e d fotbojor" var
någonting som f ö r e k o m ytterst
sällan.
F ä n g s l a s m e d fotbojor. Ja,
jag k ä n n e r faktiskt till ett fall,
då v e d e r b ö r a n d e ivrigt b e g ä r t
att bli fängslad med fotbojor. Men
o m det vill jag b e r ä t t a s e n a r e . B
101
^t^y^x
fy
barndomsår i perstorp, byske •
Mina f ö r ä l d r a r gifte sig kyndelsm ä s s o h e l g e n 1898 i Öjebyns k y r ka, Piteå l a n d s f ö r s a m l i n g . Min
m o r v a r f r å n Högsböle; platsen
där hennes h e m stod k a l l a d e s
Små skär sudden. Min m o r f a r v a r
fiskare och hade i yngre d a r även
102
tjänstgjort s o m lots. Han brukade
berätta hur en segelskuta under
svår storm m e d bottenrevade segel låg utanför S m å s k ä r s u d d e n
och signalerade efter lots. Morfar
rodde då m e d sin skötbåt ut till
skutan, m e n vågade inte ta in den
till Piteå, utan m e d m i n s t a m ö j liga s e g e l s t a c k h a n ut på f r i a r e
vatten och satte k u r s på Luleå,
dit han också k o m välbehållen.
F ö r detta fick m i n m o r f a r en tunna råg. Hans egen båt som skutan
h a f t på släp och r å g t u n n a n lovade
k a p t e n e n ta tillbaka till Piteå, dit
han skulle m e d spannmålslasten,
när det blev bättre väder. Själv
gick m o r f a r till fots h e m en p r o m e n a d på tio m i l . Någon stor
timpenning blev det inte, m e n
s t r ö m m i n g e n b e t a l a d e s m e d tio
å tolv k r o n o r tunnan. En tunna
s t r ö m m i n g v ä g d e c a 140 k i l o n e t to.
Det a n s å g s att y r k e s f i s k a r n a
hade den lägsta levnadsstandarden, v a r f ö r de o c k s å r ä k n a d e s stå
l ä g r e på s a m h ä l l s stegen än bondebefolkningen. Det har berättats,
att det a n s å g s s o m en m e s a l l i a n s
n ä r m i n f a r gifte sig m e n en f i s k a r f l i c k a . Min m o r b e r ä t t a d e att
hon aldrig blev aldrig riktigt acc e p t e r a d av m i n f a r s syskon, och
ändock v a r m i n m o r en av de b ä s ta och r a r a s t e m ä n n i s k o r jag vet.
Men den mänskliga dumheten är
ju g r ä n s l ö s och o u t r o t l i g .
Min f a r och f a r b r o r övertog
h e m m a n e t e f t e r sin f a r , Anton
P e r s s o n . 1902 h ö l l s l a g a s k i f t e
på h e m m a n e t , v a r v i d e f t e r lottning f a r b r o r b l e v k v a r b o e n d e på
den gamla gården, och far byggde sig en ny g å r d . D e n u p p f ö r d e s
av t i m m e r , mangårdsbyggnaden
m e d två r u m o c h kök på n e d r e
botten och två r u m på ö v r e s a m t
en u t h u s l ä n g a m e d stall i ena vinkeln och ladugård för f e m kor med
hästar i den andra. Gården med
u t h u s t i m r a d e s 1900 o c h f ö r d e t
a r b e t e t h a d e t i m m e r m ä n n e n 150
k r o n o r . K ö k s s p i s e n b e s t o d av två
avdelningar, ena halvan öppen
eldstad och den andra järnspis.
Något liknande a r r a n g e m a n g har
jag icke sett på något annat stäl-
le. J ä r n s p i s e n v a r f r å n Skoglund
& O l s s o n , G ä v l e . 1903 v a r g å r den inflyttningsklar, jag har ett
svagt m i n n e av den händelsen.
Å r e n f r å n 1898 t i l l 1903 b o d d e
vi i en m i n d r e s t u g a vid den g a m la g å r d e n , allt d e t t a b o r t a och
jämnat med marken. Buskar och
o g r ä s f r o d a s d ä r så m y c k e n m ö da v a r nedlagd, och så m å n g a
f r a m t i d s d r ö m m a r d r ö m d e s . Allt
är fåfänglighet.
Vi blev sex syskon, f y r a f l i c k o r och två p o j k a r . Min b r o r ä r
yngst av syskonen, han ä r född
1906. Min ä l d s t a s y s t e r o c h j a g
är tvillingar, så jag har alltid
haft sällskap genom livet även
om sällskapet har växlat.
Porträtt av far.
Min f a r v a r en m a n m e d s t o r
auktoritet, när han spände blick e n i en k ä n d e m a n sig liten. H a n s
e n d a s k o l g å n g v a r f e m v e c k o r vid
elva å r s ålder. Folkskolläraren
hette G r u n d s t r ö m och ambulerade m e d undervisningen m e l l a n
b y a r n a Åbyn, Avan, Kinnbäck
och P e r s t o r p . Trots den ringa
skolgången läste f a r både väl
o c h f o r t , s k r e v en m y c k e t god
svenska samt räknade förutom
a l l m ä n n a tal, b r å k r ä k n i n g och
g e o m e t r i . N ä r jag b ö r j a d e m i n nas fanns i mitt h e m tre tidningar. Lokaltidningen, Skellefteå
Nya Tidning, Aftonbladet m e d
Brckiga Blad och något å r tidskriften Hvar Åttonde Dag. G r a n n a r n a
som var omvända och religiösa
sågo i d e s s a tidningar en styggelse. Det var litteratur för de ogudaktiga, v a r f ö r m i n far k o m att räknas till de ogudaktiga. En ogudaktig v a r en s o m ej v a r o m v ä n d o c h
o m v ä n d e l s e n e l l e r "att f ö d a s på
nytt" f ö r e g i c k s f ö r s t av en andlig
k r i s , v a r e f t e r f ö l j d e en a n d l i g f r i görelse, som många gånger utlös-
103
tes i extas. Den s o m i sitt andliga liv ej kunde r e d o v i s a ovan
s k i l d r a d e väg till f r ä l s n i n g v a r en
ogudaktig, han fick sen v a r a hur
redbar och respektabel som helst.
De a n d r a var Guds b a r n och ett
sådant fick icke i n t r e s s e r a sig
för tidningar eller böcker som
icke enbart innehöll Guds ord.
Ortstidningen hade m a n nog ändå
i allmänhet, m a n behövde ju inte
l ä s a m e r än d ö d s a n n o n s e r n a o c h
predikoturerna. Tidningarna Budbäraren, Stadsmissionären och
senare även Missionstidningen
lästes även i de troendes hem.
Detta bidrog m y c k e t till att Evangeliska Fosterlandstiftelsen kom
att få en så s t a r k ställning bland
de m ä n n i s k o r jag s k i l d r a r . F a r hade en stor s a n n i n g s l i d e l s e , och s o m så ofta s k e r f ö r
sådana människor kan den leda
till ett v i s s t r ä t t s h a v e r i , f ö r det
är, och har alltid varit svårt att
t v ä r s ä k e r t ge s v a r på d e n u r g a m la f r å g a n : "Vad är sanning? " H a n
hade läst mycket. Historia, geografi och r e s e s k i l d r i n g a r . Skönlitteratur läste han aldrig. Han
a n s å g att dikt och sanning var
oförenliga. F a r läste bibeln m y c ket, bland andra Fjellstedts bibél m e d f ö r k l a r i n g a r . Han gick
aldrig i byabönerna, men alla samlingar besökte han . - När en p r e dikant höll g u d s t j ä n s t och p r e d i k a de kallades samling och a n s å g s
något högtidligare än den vanliga
byabönen, där man enbart
föreläste och samtalade.
Religion och uppfostran.
Under det första årtiondet av
1900-talet var vi f y r a g r a n n a r i
Perstorp. Förutom mitt hem, var
det min f a r b r o r Anton Lindkvist taget tillnamn - samt Job Dalbäck
inflyttad f r å n B l å s m a r k , Piteå och
Johannes Mattson från Renholmen.
104
Mattsson v a r född i Övre Randejaur, Jokkmokk. Genom giftermål
m e d en r e n h o l m s f l i c k a k o m han
till Renholmen och b ö r j a d e a r b e t a
vid å n g s å g e n d ä r s t ä d e s . 1904 k ö p te h a n en b e b y g g d a v s ö n d r i n g f r å n
Dalbäcks h e m m a n och blev vår
n ä r m a s t e granne. Min f a r m o r f ö d d 1840 - b o d d e i e n m i n d r e s t u ga vid d e n g a m l a g å r d e n , s o m v a r
hennes f ö d o r å d s s t u g a . Hos m i n
f a r m o r k o m jag att tillbringa en
stor del av min tidiga barndom.
Hon v a r m y c k e t religiös. Hennes
t r o på Gud, d j ä v u l o c h h e l v e t e v a r
r e n t m a t e r i a l i s t i s k . Jag m i n n s en
gång - jag v a r då i s e x å r s å l d e r n hur jag av någon anledning hade
blivit g r a m s e på gubben Job Dalbäck och beslöt att h ä m n a s , m e n
k o m e j på n å g o t a n n a t sätt, än att
jag n a r r a d e s för gubben och sa:
" F a r m o r vill att f a r b r o r ska k o m m a in o c h d r i c k a k a f f e " ! Glad gick
D a l b ä c k in o c h s a t t o c h v ä n t a d e på
det utlovade kaffet till m i n s t o r a
f ö r n ö j e l s e . Men till slut sa Dalbäck: " P o j k e n h ä r s ä g e r , att du
vill ge m i g kaffe". F a r m o r sa
ingenting, utan Dalbäck fick kaff e t . M e n e f t e r å t fick jag en o m g å n g
av helvetets alla fasor, s o m väntade alla lögnare, m i g inbegripen.
F r å n d e n d a g e n k o m f r u k t a n in i
m i t t liv. D e t t a v a r m i n f ö r s t a m e d vetna lögn. K r o p p s l i g aga för denna f ö r s e e l s e hade nog v a r i t en hum a n a r e b e s t r a f f n i n g s f o r m än hot
o m evig f ö r d ö m e l s e .
Mir f a r b r o r var också mycket
r e l i g i ' . ; i, h a n h a d e b l i v i t o m v ä n d
under 1890-talets väckelserörelr
s e . F a r b r o r g i f t e s i g 1902 m e d
Hulda Lidman, dotter till bonden
och predikanten Jakob Lidman i
B r ä n n l a n d . L i d m a n v a r en god t a l a r e m e d ett d r a s t i s k t o r d v a l . H a n
kunde skildra helvetet och dess
p l å g o r så d r a m a t i s k t att Dante i
sin inferno skildring icke h a r gjort
det bättre. Hans visioner av den
• R a g n a r P e r s o n (f. 1 3 / 1 0 1 8 9 8 ) t a l a r l i k a v a n t o m M a l t h u s s o m
o m m i l j ö f ö r s t ö r i n g e n . Han h a r sett f y r a g e n e r a t i o n e r s slit, byn
P e r s t o r p i Byske, förödas av s t r u k t u r f ö r ä n d r i n g e n . Det g l ö m m e r
h a n i n t e . 1934 t i l l t r ä d d e h a n d e t s m å b r u k , s o m e f t e r f y r a d e l n i n g a r k o m a t t k a l l a s P e r s t o r p 1 : 1 0 - 4 h e k t a r v a l l o c h 60 h e k t a r
skog och h j o r t r o n l a n d . Han k a l l a r sig " a n a l f a b e t " och p å p e k a r vad
genomgången folkhögskola och lantmannaskola betytt. På 30-talet
var han Unghögerns ordförande i Västerbotten, m e n också k o m m u n a l - o c h k y r k o f u l l m ä k t i g i h e m k o m m u n e n . 1967 p e n s i o n e r a d e h a n
sig s j ä l v och flyttade till Skellefteå. Sonen P e r Fritjof är f ö r f a t t a r e . Han är sin f a r s son.
himmelska härligheten var desto
m e r lockande m e d sina gator av
guld och ingen natt och ingen köld,
allt härligheter för människor
v a r s enda guldtillgångar oftast var
vigselringar, men med desto m e r
av m ö r k e r och köld. Men i allmänhet fick den tidens f ö r k u n n e l s e ut
på att m e d l i v f u l l a s k i l d r i n g a r av
helvetets fasor s k r ä m m a männis k o r n a till Gud. Den b a r m h ä r t i g e
Guden var till enbart för de t r o e n de, o c h v e m s o m h ö r d e dit a v g j o r de de t r o e n d e och y t t e r s t predikanten. De s o m icke höllo m å t t e t inför d e s s a två i n s t a n s e r f ö r v i s a des obönhörligt till helvetet.
Halleys komet
1910.
1910 p a s s e r a d e H a l l e y s k o m e t .
Den p a s s e r a d e mellan solen och
j o r d e n , m e n på g r u n d a v sin n ä r het till solen v a r den icke synlig
på v å r a b r e d d g r a d e r . A s t r o n o m e r na hade r ä k n a t ut, att n ä r k o m e ten passerade, skulle den svepa
sin svans ö v e r jorden. De hade
också genom spektralanalys bland
andra gaser i kometens svans funnit cyangas. O m nu denna cyangas
t r ä n g d e in i j o r d e n s a t m o s f ä r
skulle m ä n n i s k o r n a d r a b b a s av
s a m m a öde s o m v ä g g l ö s s e n vid
cyanrökning. Något spädde väl
o c k s å d e n tidens j o u r n a l i s t e r på
den döds- och ångestpsykos som
grep människorna genom tidninga r n a s "antagligen" och " f r å n säk e r källa", s ä k e r t stod den y t t e r s ta dagen för d ö r r e n . Man läste bibelns b e s k r i v n i n g av de t e c k e n
som skulle förebåda Kristi återkomst. Man skulle höra rykten
om krig, och jorden skulle bäva,
det s t ä m d e ; en hel stad hade ju
g e n o m en jordbävning blivit utplånad på Sicilien två å r t i d i g a r e , och
m ä n n i s k o r n a skulle gifta och bortg i f t a sig s o m på Noa tid. Allt s t ä m d e
m e d J e s u f ö r u t s ä g e l s e r o m vad s o m
s k u l l e v a r a t e c k n e n på h a n s å t e r k o m s t och den yttersta domen, och
ju m e r d e n ö d e s d i g r a d a g e n n ä r m a de sig, ju m e r u p p j a g a d blev s t ä m ningen.
A s t r o n o m e r n a hade r ä k n a t ut
att natten m e l l a n den sjuttonde
o c h a r t o n d e m a j 1910 s k u l l e j o r d e n
passera genom kometens svans.
Jag var rädd, ohyggligt rädd. Jag
f r å g a d e min f a r vad han trodde,
och s o m den r e a l i s t han v a r sa han,
att m a n inte skulle ta för gott allt
som skrevs och sades. Men f a r m o r
och f a r b r o r Anton p å s t o d ju att
f a r v a r ogudaktig, så det var väl
inte så m y c k e t att lita till f a r s lugnande besked och rädslan och ångesten fortsatte. Men det blev äntligen kväll även den sjuttonde m a j
och aldrig har jag kunnat g l ö m m a
den kvällen.
Sen vi a l l a h a d e gått till s ä n g s ,
105
låg jag och tänkte ö v e r m i t t liv.
Det v a r ju inte l ä n g r e än tolv å r
m e n h a d e jag ändå någon c h a n s att
få k o m m a till en b ä t t r e v ä r l d ? Uts i k t e r n a var inte s t o r a tyckte jag.
J a g hade ljugit, r e d a n n ä r jag v a r
sex år, jag hade tjuvläst två böcker och skrattat åt s e r i e r n a i Brokiga Blad, och så det där m e d
arvsynden, nej, utsikterna var
minst sagt mörka. Jag hörde hur
djupt f a r och m o r sov e f t e r en m ö d o s a m dag, och jag f ö r u n d r a d e s
ö v e r h u r någon kunde sova en s å dan ödesdiger natt. Jag beslöt mig
för att inte somna, jag skulle m ö t a d e t s o m f ö r e s t o d m e d ö p p n a ögon,
och m e d den f ö r e s a t s e n somnade
jag, ett b a r n s o m hade v a n d r a t i
dödsskuggans dal. Morgonen den
a r t o n d e m a j vaknade jag av att en
strålande vårsol sken mig i ögonen. A l d r i g h a r jag k o f n m i t så f o r t
i k l ä d e r n a och ut i det fria, där
s o l e n sken, en s p ä d v å r g r ö n s k a
spirade, och fåglarna kvittrade.
Jag levde, jag var i himlen r e d a n
h ä r på jorden.
Mer om barnuppfostran.
Det f ö r s t a årtiondet av detta
sekel, under vilket min tidigaste
b a r n d o m förflöt och jag mottog
skiftande intryck genom fostran
i och utom h e m m e t k o m att känn e t e c k n a s av den tidens uppfostringsideal. En g r u n d r e g e l var att
uppfostrarens auktoritet aldrig
fick ifrågasättas, och för det andra, att aldrig b e r ö m m a b a r n e t för
något det gjort bra, att säga till
b a r n e t : "Nu h a r du v a r i t duktig"
e l l e r " d e t d ä r g j o r d e du b r a " , f i c k
inte k o m m a ifråga, det kunde uppm u n t r a till högmod och högmodet
v a r ju en av d ö d s s y n d e r n a . M e n
n o g s k u l l e d e t te g j o r t g o t t a t t
någon gång ha fått ett b e r ö m m a n d e
ord, det skulle ha s t ä r k t s j ä l v känslan.
106
Allt s o m hade m e d det sexuella
livet och m ä n n i s k a n s tillkomst att
göra var absolut tabu både i h e m
och skola. N ä r det talades o m att
ett b a r n blivit fött hette det att
Gud hade skänkt den e l l e r den ett
b a r n . Jag v a r vid ca nio å r s å l d e r
då m i n f a s t e r , b a r n m o r s k a n Hann a P e r s s o n en s o m m a r v a r h e m m a h o s m i n f a r m o r . Då d e s s a en
dag gingo bort, p a s s a d e jag på
och gick h u s e s y n , och på ett b o r d
vid f a s t e r s säng h i t t a d e jag en
f a c k t i d s k r i f t , s o m o m jag inte
minns fel hette Ackuschörskan.
D ä r stod en a r t i k e l s o m s k i l d r a d e
en f ö r l o s s n i n g s hela f ö r l o p p f r å n
de f ö r s t a v ä r k a r n a tills det hela
var över. Jag tycks minnas att
det krånglade m e d förlossningen
på något sätt, m e n det hela v a r
s k r i v e t på ett t o r r t och s e n s a t i onslöst sätt. Bättre sexualupplysning kan ej tänkas. En av tillvarons gåtor blev för mig löst genom denna smygläsning.
S a m m a s o m m a r hittade jag ett
häfte med utdrag från "Bröderna
G r i m m s " sagor, det var illustrer a t m e d j ä t t a r och t r o l l en riktig
godbit f ö r en p o j k e i m i n a å r . Min
faster Selma, som var lärarinna,
ä g d e b o k e n o c h k o m o c k s å på m i g
m e d att olovligt läsa den. Hon tog
från mig boken med motiveringen, att j a g v a r f ö r ung a t t l ä s a
" s å n t d ä r " . " M e n " , sa hon, "du
ska få en k r o n a av m i g o m du i
s o m m a r l ä s e r p s a l t a r e n f r å n böi>
jan till slut". En blank s i l v e r k r o na det v a r ju en h e l f ö r m ö g e n h e t ,
så jag g r e p m i g an m e d att l ä s a
p s a l t a r e n . Men det gick t r ö g a r e
och t r ö g a r e så n ä r s o m m a r e n
led m o t sitt slut och f a s t e r f r å g a de mig o m jag läst psaltaren, var
jag uppriktig nog att e r k ä n n a att
p s a l t a r e n var oläst, och jag fick
i n g e n k r o n a . Så v a r d e n s o m m a ren förstörd. Det pedagogiskt riktiga i min f a s t e r s handlande kan
diskuteras.
Dagligt liv.
Det dagliga livet i m i t t f ö r ä l d r a h e m skilde sig icke f r å n den dagliga rutinen och vanorna i den tid e n s b o n d e h e m . F r a m till 1914
var mathållningen i huvudsak bas e r a d på s j ä l v h u s h å l l . Mjölk f r å n
k o r n a gav s m ö r , och när tillgången på m j ö l k tillät g j o r d e m o r ost
och av v a s s l a n kokade hon m e s ost, K o r n m j ö l av k o r n e t f r å n den
egna å k e r n var huvudbeståndsdelen
i b r ö d e t , v a r f ö r en f e l s l a g e n k o r n s k ö r d b e t r a k t a d e s s o m en stor
olycka. F r o s t e n var den stora fienden. Jag minns m e d vilken oro
f a r och m o r gav akt på v i n d a r n a
och molnen när tiden för korns k ö r d e n n ä r m a d e sig. Man f r å gade v a r a n n : " T r o r du det blir
f r o s t till natten?" Många gånger
skördades kornet alldeles för tidigt. B ä t t r e grönt än g r å t t v a r ett
talesätt, därför såg m a n m i n d r e
till kvantiteten för att få b ä t t r e
kvalitet. Mjöl från fruset korn
blev m e r eller mindre oanvändb a r t vid bakning av b r ö d , kokning
av palt och gröt etc. K o r n m j ö l utg j o r d e h u v u d i n g r e d i e n s e n vid b a k ning av tunnbröd, tillagning av
palt och blodkorv. Även till k l i m p mjölk begagnade man kornmjöl.
E n d a s t vid s t o r h e l g e r e l l e r n ä r
man väntade f r ä m m a n d e köptes
v e t e m j ö l , m e n vi h a d e en o c h en
halv m i l till n ä r m a s t e butik, så
m å n g a gånger fick m a n följa K a j s a
W a r g s råd: "Man tager vad m a n
haver".
Något å r sådde far höstråg, som
o f t a g a v en god s k ö r d , v a r f ö r det
var ett stort m i s s t a g att ej r å g odlades i s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g av den
tidens jordbrukare. Mjukt bröd för e k o m icke i vardagslag, endast
vid de s t ö r r e h e l g e r n a b a k a d e s vete - eller r å g b u l l a r . V a r d a g a r n a
serverades fyra måltider, frukost
vid å t t a t i d e n på m o r g n a r n a , m j ö l k -
b r y t a var stående r ä t t till f r u k o s t
m i d d a g s e r v e r a d e s klockan tolv,
a f t o n v a r d k l o c k a n f e m då p o t a t i s
m e d kokt strömming var stående
r ä t t , s a m t k v ä l l s v a r d e n vid å t t a t i d e n på k v ä l l e n då k o r n m j ö l s g r ö t
var vanligast. Söndagarna serverades tre måltider, frukost "blöta
(dopp i grytan), m i d d a g k ö t t s o p p a
s a m t någon gång s ö t m j ö l k s o s t s o m
e f t e r r ä t t s a m t till k v ä l l s v a r d gröt.
S a g o g r y n s k r ä m m e d plommon för e k o m vid s t o r h e l g e r n a s å s o m jul
påsk och m i d s o m m a r . Julaftonskväll serverades risgrynsgröt som
jämte julgranen utgjorde julens
m e s t efterlängtade höjdpunkter.
Lutfisk f ö r e k o m icke i mitt h e m
på j u l b o r d e t under m i n a tidiga
b a r n a å r , det blev f ö r s t s e n a r e som
l u t f i s k b l e v vanlig på j u l b o r d e t .
G e n o m att m i n far jagade och
även fiskade i sjöarna, som låg
närmast Perstorp, varierade matsedeln när jakt och fiskelyckan
v a r i t god. Jag m i n n s hur f a r en
gång sköt t r e v i l d g ä s s m e d ett
hagelskott, då blev det k a l a s . Det
s t o r a l ä m m e l å r e t 1908 f a n n s d e t
m y c k e t vilt i skogarna, s ä r s k i l t
ripa och hare. Sådana å r utgjorde
jakten ett gott tillskott och en v ä r defull omväxling i en m å n g a gånger ensidig diet.
"Sommartid" och "bonntid".
I alla bondehem tillämpade man
s o m m a r t i d , d. v. s . k l o c k a n s t ä l l d e s en t i m m e f ö r e den b o r g e r l i g a
tiden. Detta b r u k a d e s ibland hela
å r e t och kallades "bonntid". Min
far var mycket morgontidig. Klock a n s e x på v i n t e r n o c h f e m på s o m r a r n a b ö r j a d e han dagen allt efter
" b o n n t i d " . Vid tio å r s å l d e r f i c k
jag m i n f ö r s t a lie, en b y s m e d
g j o r d e den av en g a m m a l lie. Lien v a r d e t inte så m y c k e t m e d och
kanske ännu m i n d r e med den som
107
skulle svänga den. Jag kände mig
i alla fall som fullvuxen, när jag
nu s k u l l e få f ö l j a f a r s o m s l å t t e r k a r l . M e n d e t r o l i g a b l e v inte så
roligt längre, när far väckte mig
k l o c k a n f e m ( " b o n n t i d " ) f ö r a t t gå
ut och slå. A l d r i g h a r jag g l ö m t
hur s ö m n i g och slut jag k ä n d e mig.
Allt sen d e s s har jag känt det obehagligt att väcka en sovande.
A r b e t a r r ö r e l s e och bondesamhälle.
Men även till m i n h e m t r a k t s p r e d
sig den nya tidens m o t s ä t t n i n g a r
när det gällde behovet och sättet för r e a l i s e r a n d e t av ett
m e r människovänligt samhälle.
Den f ö r s t a politiska d i s k u s s i o n
jag m i n n s är f r å n s t o r s t r e j k s o m m a r e n 1909. E n d a g k o m J o h a n
Nygren, sprängarbas i Kiruna,
o c h h ä l s a d e på m i n f a r . J a g m i n n s
att N y g r e n s a : " J a g ska säga dig
Petter, att f ö r r ä n den sista bond e n ä r s k j u t e n , k a n inte vi a r b e t a r e få vår rätt". Jag m i n n s det
d ä r f ö r , att jag tyckte det var f ö r färligt, att m i n far, f a r b r o r Anton och O s k a r D a l b ä c k v å r a n ä r maste grannar, som räknades
som bönder, skulle bli skjutna.
M e n nog ä r det en ö d e t s i r o n i att
m i n d r e än femtio å r efter det
ovan relaterade yttrande fälldes
bortrationaliseras tjugofem jordb r u k a r e per dag. Jag vill inte m e d
denna reflexion p å s t å att gruv a r b e t a r e n s uppfattning av bonden
som ett hinder för utvecklingen,
medvetet ligger bakom strävandena att m i n s k a j o r d b r u k s b e f o l k n i n g e n s antal. Sen k a n m a n ju f r å ga sig o m en h a s t i g a v l i v n i n g ä r
o h u m a n a r e än l å n g s a m utplåning.
Det bör icke f ö r v å n a att de
motsättningar mellan bönder och
i n d u s t r i a r b e t a r e , som jag här
ovan v i d r ö r t , k o m att allt t y d l i g a r e
göra sig gällande r e d a n f r å n 1900talets början. Industriarbetarna
108
u t g j o r d e en m i n o r i t e t s g r u p p , vilket
ytterligare förstärktes genom vals ä t t e t vid r i k s d a g s - o c h k o m m u n a l v a l . D e t t a k o m att s k a p a en m i n d e r värdighetskänsla och förbittring
hos a r b e t a r g r u p p e r n a mot bondesamhället och bönderna, vilka vor o i m a j o r i t e t . Istället för att hand
i hand a r b e t a f ö r ett b ä t t r e s a m hälle, b l e v det två k l a s s e r s o m b e kämpade varandra. När industria r b e t a r n a på politisk väg ej kunde
g ö r a sig h ö r d a t i l l g r e p s s l a g o r d e n s
f r u k t a n s v ä r d a vapen för att m i s s k r e d i t e r a och förlöjliga bondeklassen. Bondtjuv, bondadvokat, bondtölp, bondskt, b o n d g r a n t ä r n å g r a
exempel ur glåpordens arsenal,
att det t y v ä r r fanns t j u v a r , lagv r ä n g a r e och tölpar inom alla
samhällsklasser, talade man tyst
om. Detta skapade en o s ä k e r h e t s känsla hos bondebefolkningen särskilt bland ungdomen, m a n k o m
att s k ä m m a s för bondenamnet. I
dödsannonsen efter min farfar,
s o m dog 1899, s k r e v m a n f. b o n d e n
Anton P e r s s o n , i min f a r s dödsa n n o n s 1944 s t å r d e t f. h e m m a n s ä g a r e n . Ä g a r e av ett h e m m a n k a n
ju b å d e b a n k d i r e k t ö r e n , p r o f e s s o r n
och m i l i t ä r e n m, fl. v a r a utan att
därför vara bonde. Titeln h e m m a n s ägare säger ingenting o m innehavarens yrke. Titeln bonde anses
ha f ö r låg status, d ä r f ö r g ö m m e r
m a n sig b a k o m en n e u t r a l a r e . Även
f r å n b ö n d e r n a s sida stod m a n ej
utan skuld till m o t s a t s f ö r h å l l a n d e na. " B a r a en vanlig a r b e t a r e " , ä r
u t t r y c k m a n k a n få h ö r a än idag.
O m en b o n d e s o n gifte sig m e d en
flicka f r å n en a r b e t a r f a m i l j hette
d e t : " b a r a en vanlig a r b e t a r f l i c k a " .
Men tiden r i d e r fort, nu ä r industriarbetaren i majoritet gentemot
bonden, och en o f a r l i g m o t s t å n d a r e
k a n m a n ju till nöds t o l e r e r a . Att
sen de r e l i g i ö s a ledarna - p r ä s t e r
o c h p r e d i k a n t e r - intogo en o f ö r j t å e n d e hållning till de tidiga a r -
betarrörelserna, bidrog också i
hög g r a d till att s k ä r p a m o t s a t s förhållandet m e l l a n bönder och
a r b e t a r e , efter som pr ästens och
predikantens förkunnelse bättre
s t ä m d e ö v e r e n s m e d bondens av
naturliga skäl m e r konservativa
läggning.
P r e d i k a n t e r och
präster.
Under 1890-talets väckelserör e l s e blev predikaterna inf l y t a n d e m y c k e t s t o r t . 1896 n ä r
ny k y r k o h e r d e skulle u t s e s i B y s ke församling efter avlidne kyrkoh e r d e A s p l u n d , hade vid f ö r r ä t t a d
f r å g o d a g en s t o r m a j o r i t e t givit
sitt f ö r o r d åt en annan p r ä s t m a n
än den s o m k o m att u t n ä m n a s . En
livlig agitation m o t f r å g o d a g e n s
beslut sattes igång f r å n predikant e r n a s sida f ö r att få en a n n a n
p r ä s t till k y r k o h e r d e . En av led a r n a för opinionen var predikant
F o r s m a n i D r ä n g s m a r k och aktion e n lyckades. K. M a j : t u t n ä m n d e
till k y r k o h e r d e i By ske f ö r s a m ling Olof H ä g g q v i s t , s o m t i l l t r ä d d e t j ä n s t e n 1897. P r e d i k a n ternas handlande väckte åtskillig
f ö r a r g e l s e . Det b e r ä t t a s att vid
F o r s m a n s m e d v e r k a n vid k y r k helgen m i d s o m m a r 1896(?) det
förekommit demonstrationer mot
F o r s m a n , f ö r h a n s a g e r a n d e vid
tillsättandet av den nya k y r k o herdebefattningen.
Utmärkande för d e s s a predikanters förkunnelse var deras förd ö m a n d e av allt det nya s o m r ö r d e
sig i tiden. F a c k f ö r e n i n g s - o c h
nykterhetsrörelsen skildrades
som f o l k r ö r e l s e r , vilka skulle
bana väg för socialisterna och
gudsförnekarna, uppenbarelsebokens "vildjuret". Fackföreningsansluten och kristen ansågs som
en o m ö j l i g kombination. Detta
hade till följd att m å n g a av r e l i giösa skäl varken kunde eller vå-
gade o r g a n i s e r a sig. Man p r e d i kade med texten hämtad från
P a u l u s f ö r m a n i n g till r o m a r n a :
" v a r och en v a r e u n d e r d å n i g den
överhet, s o m han har ö v e r sig.
Ty ingen ö v e r h e t finnes, s o m icke
ä r av Gud, all ö v e r h e t s o m f i n n e s
är f ö r o r d n a d av Gud. D ä r f ö r den
s o m s ä t t e r sig upp m o t ö v e r h e t e n ,
h a n s t å r e m o t vad Gud f ö r o r d n a t ,
m e n de s o m stå e m o t detta, de
s k o l a få sin d o m . R o m . 13:1, 2 " .
Man glömde att detta var skrivet
av en m a n s o m till och m e d i t r ä n g da lägen k l a r a d e sig g e n o m att
å b e r o p a sitt r o m e r s k a m e d b o r g a r skap, o c h u n d e r en tid då det r o m e r s k a v ä r l d s v ä l d e t stod på höjden av sin m a k t .
Under de f ö r s t a å r t i o n d e n a av
1900-talet då de s t o r a f o l k r ö r e l s e r n a fingo sitt g e n o m b r o t t m å s t e
m a n m e d h a r m k o n s t a t e r a att både E F S p r e d i k a n t e r och p r ä s t e r na m o t a r b e t a d e det arbetande folkets s t r ä v a n att genom sina o r g a nisationer som fackföreningar,
nykterhetsorganisationer och folkbildningsarbete höja den arbetande k l a s s e n s s t r ä v a n e f t e r b ä t t r e
f ö r h å l l a n d e n . D e t b o r d e ju ha v a rit s j ä l v k l a r a o m r å d e n för de r e l i g i ö s a l e d a r n a att s t ä l l a sig på
d e r a s sida som kämpade för k o r tare arbetstid, folknykterhet, allm ä n r ö s t r ä t t etc. Särskilt p r ä s t e r na m e d sina s t ö r r e k u n s k a p e r och
sin a u k t o r i t e t h a d e ju s t o r a f ö r u t s ä t t n i n g a r att g ö r a v ä r d e f u l l a
i n s a t s e r för att h j ä l p a och vägleda "de arbetande och betungade".
Som jag förut omnämnt, blev
m å n g e n s o m låtit f a c k f ö r e n i n g s a n s l u t a sig, av p r ä s t e r n a och
p r e d i k a n t e r n a stämplad s o m avfälling, även o m han försökte var a en god k r i s t e n o c h k y r k o b e s ö k a r e . Ännu m ä r k l i g a r e var
p r ä s t e n s inställning till nykter hetsarbetet.
_
109
bilder när jag sluter ögonen •
Jag minns så mycket vackert
f r å n m i n barndom, det ä r s o m en
solbelyst väg, d ä r allt b e s v ä r l i g t
och s k r ä m m a n d e försvann i f a r s
och m o r s famn. F a r hade självfall på sitt m ö r k a h å r , s o m jag
brukade k a m m a i konstfulla f r i syrer - när det var klart körde
han alla sina f e m fingrar genom
det och förstörde mina m ä s t e r verk. Mor hon hade flätor och
110
ville inte h a n n å n hjälp m e d sin
frisyr. Men min morfar han älskade att bli k a m m a d h u r länge och
hur ofta s o m helst. Han tyckte så
mycket o m det att han betalade
ett ö r e i minuten, så d e t v a r ett
b r a sätt att f ö r s t ä r k a kassan,när
den v a r skral. Men aldrig h a r
väl v i s a r e n på d e n g a m l a n o r s k a
klockan, gått så sakta s o m då .
Under tiden satt han och berättade
o m -67, s v a g å r e n på 1800-talet,
och f ö r s ä k r a d e att de kunde k o m m a igen. Då h a d e folk dött e f t e r
vägarna med skokragar i munnen,
s o m de f ö r s ö k t tugga på. Han berättade om barkbröd och benmjöl
och hur de gått till N o r d m a l i n g
efter " r y s s m a t t ä n " , ett slags
grovt mjöl, och burit h e m och
mycket, mycket annat från tider
s o m varit och om folk s o m levt
f ö r länge sedan. Sådant s o m då
gick ena ö r a t in och det a n d r a
ö r a t ut på flickungen och s o m k a n ske något dröjde kvar. Likadant
kunde min m o r m o r sitta och ber ä t t a n ä r hon k a r d a d e och spann
m e d spisluckan öppen för att s p a r a
på f o t o g e n e n - m y c k e t o m s k r ö m t
och v i t t r a s o m hon avslutade m e d
- ja, d ä ä sä sant sä, lika s a n t
s o m jä sitt ä hänna. Ibland kunde
n ä r m a s t e grannen Hans Kornelius
v a r a på b e s ö k och han v a r n ä s t a n
ett s t r å v a s s a r e . De kunde b e r ä t t a
i timtal, så jag visste ingen annan
råd, än att d r a fällen ö v e r huvudet och att stoppa f i n g r a r n a i ö r o nen
Inte u n d r a på att m a n m e d
dessa berättelser ringande i öronen och fotogenlyktans flackande
sken tyckte sig se de m e s t u n d e r liga skepnader överallt.
I t i o å r s å l d e r n bakade jag och
min kusin Rut höstbröd åt min
m o r m o r i b a g a r s t u g a n . Det v a r en
stor stöpa och det blev sent och
m ö r k t i n n a n R u t f i c k gå h e m . E n
stund efter det hon gett sig iväg
k o m hon r u s a n d e till tillbaks Irene - Iren e ja jett fo liggä h ä r
i natt, för dä ä smogöbba fullt
ättä sjön! - Det var m o r f a r och
Hans Kornelius som hade stickat
körvägen över sjön med små
g r a n r u s k o r , för att den inte skulle y r a igen, så m a n t a p p a d e b o r t
rätta spåret.
Jag m i n n s f a r ligga b a k o m
husknuten i solskenet med bar
överkropp och små ulliga kyck-
l i n g a r s p r i n g a n d e på b r ö s t e l ; m e dan hönan ängsligt kacklande
sprätte b r e d v i d . - Och hur jag
bodde i stallet hos fölen och k r ö p
med d e m under Blesa, vår snälla
m ä r r . Hon hade ofta föl och jag
var lika lycklig v a r j e gång. Och
alla dessa unghästar F a r sedan
sålde, var lika omtyckta v a r t
de än k o m . Det b e r ä t t a s att Alm a r f r å n Häggås grät när han
m å s t e l ä m n a sin häst till m i l i t ä r tjänst. Nu m ö n s t r a s t r a k t o r e r
och lastbilar i stället. - Och jag
k o m m e r ihåg när f a r och jag satt
och m e t a d e vid en v a s s r u g g a i
Getvattnet och fick se storälgen.
Jag ser för mig m o r f a r när han
satt med nätstickan uppe i vindsr u m m e t för att "bo näta" s o m han
sade och n ä v e r t ä l a r n a låg m e d
sina s t e n a r i en k r a n s k r i n g hans
fötter. N ä r jag var t r e å r trillade
jag n e r för hela vindstrappan
e f t e r att ha h ä l s a t på i v i n d s r u m met. Där vävde m a n och där a r b e tade s ö m m e r s k o r och skräddare,
s o m tidvis k o m till gården. Den
glada Elida, som spelade gitarr,
det gjorde också den andra s ö m m e r s k a n Frejja, som tyckte om
att göra rosetter, "fösor", s o m
hon s a d e på k l ä n n i n g a r n a . S k r ä d dar Lövgren f r å n Svanaby han
r e p a r e r a d e klockor och å d r a d e
och målade möbler mellan akterna och skräddar Erik Johansson
han var också något av tusenkonstnär, han textade och målade tavlor och spelade och byggde fioler
och g i t a r r e r och han kunde b e r ä t ta h i s t o r i e r s o m i n g e n a n n a n . Vi
älskade honom både jetarna och
jag, det v a r f e s t n ä r han var i
gården. Men han v a r så s v å r t
v ä r k b r u t e n , det gjorde ont i o s s
att se honom halta iväg över golvet
m e d det tunga p r e s s j ä r n e t i sina
förvärkta händer. Men han klagade aldrig och han var vår bäste
vän. Det fanns skratt och glädje,
111
där han var. Mor brukade berätta
o m en t ö m s p i n n a r e och en stenh u g g a r e , s o m hon m i n d e s bodde
h ä r n ä r hon v a r liten. Nu ä r det
n ä s t a n omöjligt köpa ett par h ä s t tömmar.
F a r dog 1945 o c h jag v a r i Å s e l e
på kvinnliga y r k e s s k o l a n , n ä r det
hände. Jag var jublande glad över
a t t f å å k a dit f ö r a t t gå v i n t e r k u r s
i s ö m n a d och jag t r o d d e att f a r
och m o r skulle k l a r a sig över
v i n t e r n f ö r B e n g t S v e n s s o n , en
jetare från Järvsjöby var kvar
ö v e r v i n t e r n för att h j ä l p a till.
Jag minns hur far hjälpte mig
s p ä n n a f a s t v ä s k a n på cykeln och
h u r jag glatt v i n k a d e m e d ett " h e j
då p a p p a " t r a m p a d e iväg f ö r att
p r ö v a v i n g a r n a en s m u l a . E f t e r
16 d a r k o m e t t t e l e f o n s a m t a l h e m i f r å n , f a r är sjuk, följ m e d doktorn
h e m ! - Nå, jag s a m l a d e d a r r a n d e
ihop mina pinaler, pratade med
rektorn och sprang hela vägen
till sjukstugan. Där fick jag sitta
i f y r a t i m m a r och s t i r r a ut i luften innan doktorn var k l a r att
r e s a . Då vi k o m h e m i n n a n f ö r
d ö r r e n h e m m a såg jag f ö r s t 85å r i g e nästan blinde m o r f a r sitta
och gråta, så m o r och m o r m o r •
s o m g r ä t , o c h på s ä n g e n . F a r död. Då f ö r v a n d l a d e s den glada,
s o r g l ö s a a r t o n å r i n g e n till en r o b o t
s o m gjorde allt s o m m å s t e g ö r a s
en sådan gång, s o m m å s t e v a r a
stark, när andra inte orkade. Man
skall ju bedja, inte o m l ä t t a r e
b ö r d o r , m e n o m en s t a r k a r e r y g g .
J a g f ö r s ö k t e ge s t y r k a o c h m o d
fast det värkte och brände s o m
eld i n o m b o r d s , m e n jag fick inte
ge e f t e r . Och så hade m a n sagt
att I r e n e inte s ö r j d e sin f a r f ö r hon g r ä t inte på b e g r a v n i n g e n .
F a r hade slaktat ett f å r och gått
i n f ö r a t t d r i c k a k a f f e . Så r a m l a de han, m e d k a f f e k o p p och allt på
golvet och dog i M o r s a r m a r . D e t
var hjärnblödning, nästan, alla far s
syskon har dött av hjärnblödning.
Två å r förut hade han haft den
lindrigt, han kräktes och blev sängliggande över jul och n y å r s h e l g e n
den gången. Jag minns hur han
låg i väggsängen och s n i c k r a d e ett
ok e f t e r m i n a a x l a r , så j a g s k u l l e
kunna b ä r a vatten till djuren.
E f t e r f a r s död fick jag l ä r a m i g
s t a v a på så m å n g a nya, en d e l
ganska s v å r a ord och livet blev
aldrig m e r vad det varit. Och
sorgen var ständig gäst i vår familj,
i n o m t r e år, t r e döda, f ö r s t f a r
så m o r f a r och m o r m o r . M o r f a r
blev benlös s e d a n han v a r i t på ett
möte i skolan. Eine från Avasjö
b a r h o n o m u p p f ö r b r o n o c h på n a t ten s a t t vi och sjöng f ö r h o n o m .
På m o r g o n e n hade han känt sig
pigg och tagit på k l ä d e r n a , m e n så
r a m l a t baköver i sängen och m o r m o r k o m i d ö r r e n och sade uppr ö r t : " J ä t r o n Ollä hall på d r a ! "
O c h n ä r vi k o m in, v a r d e t s l u t . B
• I r e n e N i l s s o n ä r Å s e l e - b o , född den 4 / 4 1927. Hon i n n e h a r s m å b r u k e t V a r p s j ö 2:38. G å r d e n ligger v a c k e r t och h a r b e v a r a t en del
a v s i n å l d e r d o m l i g a p r ä g e l . D e n b e s t å r a v 3 h e k t a r v a l l o c h 90, 5
h e k t a r s k o g s m a r k . Då f a d e r n Olof H e l m e r N i l s s o n d o g 1945 b l e v
I r e n e N i l s s o n v i d 18 å r s å l d e r s m å b r u k a r e . S o m ä g a r e k v a r s t o d
dock m o d e r n , L o v i s a N i l s s o n , f r a m till sin död 1965. H j ä l p m e d
g å r d e n s s k ö t s e l h a r hon s e d a n 1945 a v t r o t j ä n a r e n B i r g e r O l s s o n
o c k s å han f r å n V a r p s j ö . I r e n e N i l s s o n ä r en m å n g k u n n i g b e r ä t t a r e
- bl. a. h a r hon i ett s t o r t m a n u s k r i p t på å s e l e m å l n e r t e c k n a t b e r ä t t e l s e r o m livet i bygden f ö r r i tiden.
113
kring en fars död •
1899 k o m m e d e n s v å r m i s s räkning för både f a r och m o r .
F a r s lunga b ö r j a d e blöda efter en
förkylning i februari och så r u l lades hela sjukdomsförloppet f r å n
f ö r r upp. Å t e r i g e n ledighet, f e b e r tagning och den envisa hostan och
nu d e n ökade upphostningen. Nu
114
var vi i f a m i l j e n f e m b a r n och
alla behövde äta och ha kläder.
Återigen blev det m o r s o m fick
ta stöten.
Så b ä s t s o m d e t v a r b l o s s a d e
en a l l v a r l i g h a l s s j u k d o m upp, d e n
s.k. strupsjukan. En pojke dog i
d e n o c h en dog i d i f t e r i . Sten, m i n
b r o r fick o c k s å d i f t e r i . Nu m å s t e m o r gå t i l l U m e å o c h t a l a m e d
doktorn och få m e d i c i n . Hon gick
ö v e r till H o l m s u n d och tog den så
kallade tavlevägen till Umeå - a t t
gå u p p e f t e r ä l v e n v a r o t ä n k b a r t
i detta väder. Det var full s t o r m
m e d snö, och oplogade v ä g a r , och
det v a r b a r a att gå. Klockan sju
på k v ä l l e n v a r hon tillbaks, t r ö t t
helt i g e n o m m e n k l a r f ö r att vaka
en natt igen. Dagen d ä r p å , en hög
och klar vinterdag kom doktorn
och gav s p r u t o r . Han åkte han,
efter häst i päls, m e n det tänkte,
hon, m o r , aldrig på. Men det k o m
sådana s o m b ö r j a d e j ä m f ö r a och
tänka nya tankar och talade om
vad de t ä n k t e på, högt tydligt på
öppna platser. En tusenårig natt
var slut och ljuset kom.
1901 g i c k s å g e n f ö r f u l l t , d e t
v a r gott o m a r b e t e , folk k o m och
folk r e s t e sin väg. De b ä s t a s t a c k
ut sina tentaklar och vädrade
e f t e r b ä t t r e f ö r t j ä n s t e r och ett utv e c k l i n g s b a r a r e samhälle. Obbola
v a r e n ö, u t a n f ö r b i n d e l s e r m e d
fastlandet utan kajanläggningar
utan vägar, ja utan allt utom bönhus och b a r n m o r s k a .
Jo! O b b o l a h a d e en duktig
lärarinna, s o m skulle lämna spår
efter sig. F o l k s k o l l ä r a r i n n a n Nicolina O l s s o n tog m o t den ombyggda
handelslokalen (som bolaget uppf ö r t 1890) t i l l f o l k s k o l a . S k o l k l a s serna var mycket stora och disciplinen inte alltid den bästa beroende
på att å l d e r n på e l e v e r n a v a r hög.
Den f ö r s t a dagen talade hon till
e l e v e r n a och sade, att nu f å r ni
två d a g a r på e r att u p p f ö r a e r
s o m ni ä r v a n a vid, m e n s e d a n ä r
d e t t a slut. Då b ö r j a r en ny dag
och en ny disciplin. Ungefär så
här föll orden. " F ö r min del tror
jag att det inte r ä c k e r m e d att
ni ä r här, utan ni ä r o c k s å h ä r
f ö r att l ä r a och l ä r a f ö r livet. Vi
är inte b a r a människor, utan m ä n -
niskor, som är ansvariga för sina
handlingar. Människan m å s t e få
känna sig s o m a n s v a r i g m e d a g e rande och inte b a r a s o m å s k å d a r e ,
m å s t e se en m e n i n g i t i l l v a r o n
och finna något att engagera
sig f ö r . "
E f t e r en vecka, b a r a en v e c k a
ville alla barnen kunna sina läxor b ä t t r e . Men så en dag begick
denna f r a m s y n t a kvinna en blun d e r . En skolpojke kunde inte sin
p s a l m v e r s , och hon sade:"Nå det
är inte så farligt, jag t r o r inte
någon arbetsgivare f r å g a r efter
o m du kan p s a l m b o k e n b a r a du
kan det övriga, du ä r f e n o m e n a l
i att räkna, f o r t s ä t t m e d det!
Några dagar senare började
de religiösa se onda andar, m e n
hon v a r inte den s o m lät sig b e k o m m a . Hon höll t a l : " P o j k a r " ,
sa hon", ni skall l ä r a e r att ta
livets öden i egna händer och
f o r m a det till något värdefullt,
inte b a r a för er själva utan för
o s s alla, Det ä r ni s o m s k a l l f ö r v e r k l i g a en ny l i v s å s k å d n i n g , då
inte penningen skall få d ö m a oss,
u t a n vad vi u t r ä t t a t f ö r v å r t folk,
f ö r ett land utan g r ä n s e r , alls t a n s d ä r liv finns och ett h j ä r t a
s l å r . Vi ä r ett m e d allt. "
H ö s t e n 1901 t y c k t e s k o m m a
tidigt, sågen gick f ö r fullt, m e n
pappas a r b e t s k a m r a t e r ville att
f a r skulle r ä k n a på R o b e r t s f o r s bolagets kontorsbyggnad, som var
u t a n n o n s e r a d på anbud. F a r skulle inte b e h ö v a a r b e t a f ö r fullt,
utan endast övervaka arbetet och
ta a n s v a r e t för byggets tekniska
sida. De lade in o c h fick bygget,
h a n s k a m r a t e r l a s t a d e på s i n a
s p a r k a r e och gick till R o b e r t s f o r s - de skulle o r d n a m e d r u m
och f ö r b e r e d a , Bygget gick bra.
Likaså ett bygge i H ö r n e f o r s . K a m r a t e r n a utförde ett b r a arbete,
deras vägar skiljdes emellertid,
de b ö r j a d e a r b e t a m e r och m e r
115
• A r b e t a r e n E n o c k F o r s é n f ö d d e s den 1 7 / 1 2 1895. I f ö r s t a d e l e n
av hans självbiografi finns denna fina berättelse om faderns, sågv e r k s a r b e t a r e n C a r l F o r s é n s död i tbc i Obbola s å g v e r k s s a m h ä l le å r 1904. H a n s l e v n a d s t e c k n i n g b e h a n d l a r i f o r t s ä t t n i n g e n de
h å r d a å r e n s o m b a r n a r b e t a r e vid s å g v e r k e t i Obbola, u n g d o m s å r e n s o m e l d a r e i n o m - o c h u t o m s k ä r s på olika b å t a r e l l e r s o m
b y g g n a d s a r b e t a r e vid f l e r a f a b r i k s b y g g e n i N o r r l a n d . E f t e r d e s sa " l ä r o - och v a n d r i n g s å r " b o s ä t t e r han sig f ö r gott i Obbola
1919 o c h b ö r j a r gå s o m e l d a r e i f a b r i k e n , v a r a i k o k e r i e t , s k ö t a
å n g t u r b i n e r n a e l l e r t e r p e n t i n d e s t i l l a t i o n e n . Han h a r s å l e d e s en
m å n g s i d i g a r e e r f a r e n h e t av a r b e t s p l a t s e n än de f l e s t a i n d u s t r i a r b e t a r e . Enock F o r s é n h a r också u t m ä r k t a förutsättningar för att
inifrån skildra a r b e t a r r ö r e l s e n s p i o n j ä r å r i Obbola. Han var med
i det d r a m a t i s k a u p p b y g g n a d s a r b e t e t och h a r bl. a. v a r i t s e k r e t e r a r e i P a p p e r s m a s s e i n d u s t r i a r b e t a r n a s avd. 29. E n o c k F o r s é n
p e n s i o n e r a d e s 1959 o c h ä r b o s a t t i O b b o l a .
i byggnadsbranschen och far å t e r gick till b r ä d g å r d s a r b e t e s o m
virkessorterare.
N ä r jag hade gjort bort skolan
1904 på v å r e n , v i l l e f a r a t t jag
skulle hjälpa honom i brädgården.
J a g s k u l l e r i t a a v v i r k e t på r o t ändan så att f a r slapp i f r å n att
gå så m y c k e t . Vi tog ut v i r k e t i
engelskt, franskt, spanskt och
r y s k t m å t t och i olika kvaliteter.
Mix, kvinta, k v a r t a och ter sen
samt 5-an, 6-an. För mig var detta endast roligt - s n a r t v a r jag
på det k l a r a m e d hela r u l l j a n s e n .
Ett ä l d r e Jehovas vittne, Viklund,
v a r k a p a r e uppe på s t a b b e n o c h
han var mig behjälplig många
gånger. F a r fick sitta i solen och
b a r a s e på, jag löpte k v i c k t f r å n
ena änden av plankan och till den
andra, blev det något fel så r ä t tade Viklund till det. De a n d r a
l a s t a r b a s e r n a såg inte m e d goda
ögon på tilltaget. Dela ä r en
l a s t a r b a s lite m e r a än de a n d r a ,
dels hade han två ö r e m e r i t i m men. D e s s u t o m var det förklenande att en liten pojke skötte a r b e t e t
låt v a r a att f a r tog a n s v a r e t . Ja,
d e t g i c k ju i a l l a f a l l en v e c k a i
s ä n d e r , vi f ö l j d e s å t f a r o c h jag,
116
m o r g o n och kväll. En k v a r t i nio
gick jag h e m efter f r u k o s t åt f a r
o c h å t s j ä l v . S a m m a l e d e s k l . 13. 4 5 .
V i b ö r j a d e k l . 0 6 . 00 o c h s l u t a d e
k l 18. 00 o m d e t i n t e b l e v ö v e r t i d ,
d å b l e v k l 20. 00 d e t v a r i b r å d s k ande fall.
I b ö r j a n av juli fick f a r upp
blod igen, vi a r b e t a d e till d a g e n s
slut, f a r tog adjö av a r b e t s k a m r a t e r n a då vi gick h e m . N ä r vi k o m
upp till kolstaketet vände sig pappa o m , tog av sig m ö s s a n och
hälsade adjö åt sågen och brädg å r d e n . Vi gick k o l b a n a n h e m g e n o m kolgården, där y t t e r s t låg
en 12x12" stopp för v a g n a r n a , d ä r
satt far ner sig och såg hem, h e m m e t syntes m y c k e t b r a . Vi såg
m o r k o m m a ut på b r o n och kika
e f t e r oss, s o m hon b r u k a d e göra,
så gick hon in igen. O m en stund
k o m hon ut och då hon såg o s s
f o r t f a r a n d e sitta k v a r , k o m hon
sakta gående till oss, gick uppför landgången till den 5 m e t e r
h ö g a b a n a n . Vi s å g b å d e f a r o c h
jag att m o r förstod, att det var
n å g o t på tok. Hon gick f r a m till
f a r s t r ö k b o r t m e d handen blod
f r å n hans läppar och hjälpte hon o m upp. N ä r de stod d ä r och
såg b o r t m o t v å r t hem, sade far:
" F ö r f e m t o n å r s e d a n stod vi h ä r
uppe i berget och såg utöver den
p l a t s , s o m vi nu s e r . M i n n s du
M a r i a , m i n n s du m e d vilken f ö r hoppning vi då gick denna väg.
I tio å r h a r du haft ett sjukhus i
stället f ö r h e m . T r o r du inte att
jag m y c k e t h a r tänkt på detta v a r det allt jag kunde ge. Allt
detta lidande b a r a f ö r en t r a s i g
lunga!" - "Nej, nej Carl och å t e r igen nej. Jag har fått ut m y c k e t
a v m i t t liv, j a g h a d e i n g e n t i n g
uppställt, ingen förväntan, v a r f ö r
skulle jag ha det? Jag har haft
ett h e m och en m a n s o m jag v a r i t
stolt över i de ljusa ögonblicken.
T r o r du C a r l att inte jag vet, att
o m du v a r i t f r i s k så hade jag
haft det b ä t t r e än m å n g e n annan.
Vi v ä l j e r inte s j u k d o m , d e n k n a c k a r inte på och f r å g a r o m det
p a s s a r a t t s t i g a in, d e n s t i g e r b a r a på o c h gör sig h e m m a s t a d d . "
Vi gick h e m m o r tog m i g a v sides och f r å g a d e ut mig hur det
det gick till, m e n hon v i s s t e det
r e d a n . Nu blev jag utan a r b e t e .
En vecka s e n a r e gick jag till fakt o r n och fick bli m ä r k p o j k e . Snart
m ä r k t e vi b r ö d e r att f a r v a r u r
r ä k n i n g e n . Vi f i c k d e s ä m s t a
jobben både i märkning och spritvedskapning, vi hade ingen s o m
talade för oss, ingen s o m ställde
på det m i n s t a sätt. Vi teg b å d e
för f a r och m o r , m e n vi s k r e v
upp det i v å r a hjärtan. Rudolf,
Sten och jag a r b e t a d e , vi f ö r t j ä n a d e t i l l s a m m a n s - 17 - 18 k r o n o r
i a v l ö n i n g e n , d . v . s . p å 14 d a g a r ,
120 a r b e t s t i m m a r v a r . M o r h a d e
att sköta en s j u k , handla, laga
m a t och kläder s a m t sköta ladug å r d e n s ko och g r i s - d e s s u t o m
daglig tvätt. Mor stod ute och
tvättade och kokade kläder, sedan
fick hon s t y r a ned k l ä d e r n a till
sjön och byka där. I Viken fanns
ingen brygga att hålla till på,utan
k v i n n o r n a f i c k gå ut i v a t t n e t o c h
klappa k l ä d e r n a på någon sten,
s o m stack upp över vattnet eller
låg i vattenytan. Det var ett tungt
o c h b e s v ä r l i g t a r b e t e . Så e n d a g
då m o r k o m till ladugården, låg
kon död, hon hade f a s t n a t m e d
hornen under krubban och brutit
halsen,
R u d o l f f i c k gå o c h s k a f f a en
å k a r e , (en k u s k vid b o l a g e t ) s o m
kunde hjälpa oss att få bort den
döda kon. Denne Hägglund v a r en
ovanligt m a g e r k a r l s o m livet
lekt o b a r m h ä r t i g t med. Efter
m å n g a s o r g e r och b e k y m m e r fick
vi n e r den till p r å m b ä d d e n , d ä r
vi g r ä v d e n e r den d j u p t i s a n d e n d e t tog n ä s t a n en h e l s o m m a r n a t t
för oss småpojkar. Under tiden
hade Hägglund flått av huden, s o m
han fick för sitt b e s v ä r . I septemb e r b ö r jade vi skolan, Rudolf blev
e n s a m s o m a r b e t a d e , h a n f i c k en,
p l a t s på s å g e n o c h f ö r t j ä n a d e en
och femtio o m dag. F a r blev s ä m r e och s ä m r e . Det blev k a l l a r e
o c h ännu k a l l a r e i n n e . Vi h a d e en
fjortonlinjers fotogenlampa och
omkring den skulle allt arbete
försiggå: läxläsning och m o r s
arbete.
P a p p a ville att vi skulle l ä s a
dagstidningen för honom. Sten
v a r b ä s t på att läsa, m e n Sten
hade m i n s t a lusten att läsa. Han,
satt och tecknade så f o r t han k o m
i f r å n a r b e t e t och då fick jag r y c k a in, j a g l ä s t e o m s l u t e t a v b o e r kriget och om r y s k - j a p a n s k a k r i get. Vid d i s k u s s i o n e r n a a r b e t a r na e m e l l a n v i s s t e jag i de f l e s t a
fall m e r a efter tidningsläsningen
än fullvuxna k a r l a r . Umebladet
a n s å g f a r m e r a t r o v ä r d i g än
Västerbottens-Kuriren. Aftonbladet gick ut m e d en billighets
p r e n u m e r a t i o n och en del ä l d r e
pojkar köpte den. När de hade
läst den, tog jag m e d m i g den
h e m och läste för far. Dessutom
117
så h a d e Aftonbladet m y c k e t fina
bilder av de s t o r a r y s k a p a n s a r båtarna, i Umebladet fanns aldrig bilder. Allt s o m kunde fånga
fars intresse tyckte mor var
värdefullt. I oktober förstod m a m m a att det nu var b a r a dagar
k v a r . Rudolf b ö r j a d e sin k o n f i r m a tionsläsning de sista dagarna i
oktober. Den 4 november fyllde
f a r f y r t i o f e m å r . D e n 10 n o v e m b e r ville m o r , att jag skulle stanna h e m m a f r å n skolan. Vid e l v a tiden bad m o r mig att ta adjö av
far, m e n jag var för blyg att gör a det. Jag tänkte - ber hon mig
en gång till då gör jag det, m e n
m o r bad m i g ingen f l e r gång. Kl.
t r e b a d f a r m o r gå o c h r i n g a
efter Rudolf. Den tiden fanns det
e n d a s t t e l e f o n på s å g v e r k s b o l a gets kontor. Mor gick tyst, m o t v i l l i g t - v a r d e t f ö r a t t f å dö
e n s a m , s o m han bad o m detta
s v å r a ? Hon gick m e d tunga t r ö t t a
steg. F l e r a nätters vaka gjorde
n o g o c k s å s i t t t i l l . N ä r bon k o m
t i l l b a k a h a d e hon köpt gott k a f f e b r ö d . Hon talade om, att hon inte fått låna d e r a s telefon, de hade inte tänkt låta d e s i n f i c e r a telefonen efter hennes samtal. Mor kok a d e k a f f e o c h d u k a d e s n y g g t på
en b r i c k a m e d duk. Hon v a r så
att d e t skulle v a r a högtid vid a v görande tillfällen. I dag ville f a r
sitta vid b o r d e t . Även han ville,
k o s t a vad det ville, ta ett v ä r d i g t
f a r v ä l . M a m m a satte f r a m en
k o p p t i l l f ö r m i g . Då vi s a t t d ä r
b ö r j a d e m o r tala lugnt utan sentim e n t a l i t e t o m hur hon tyckte sig
ha haft det. Hur s v å r t det v a r i t
m å n g a gånger och hur mycket av
d e t s v å r a s o m ännu å t e r s t o d . Nu
hade hon sex pojkar den äldste
f j o r t o n och den yngste två å r .
S k u l d e r på g å r d e n o c h v a r a l l d e l e s
u t a r b e t a d . " M e n " , så höjde hon
r ö s t e n den blev stark och v ä r m a n de, " o m jag i dag fick välja, att
118
s t r y k a ut m i n a å r t i l l s a m m a n s
m e d dig Carl, och kunde s t r y k a
ut allt u r m i t t liv s o m o m allt
aldrig funnits eller v a r i t där, så
skulle jag intet göra det. Vad ,
m e d vad skulle jag fylla detta
s t o r a t o m r u m i mitt liv i m i n
s j ä l . N e j j a g s k u l l e gå s a m m a v ä g
o m igen o m det gick, jag skulle
l a s t a m i n s p a r k i g e n o c h gå m o t
Sundsvall, Även detta att bli nek a d ett s a m t a l i dag, s o m du t r o r
ä r d e n s i s t a i ditt liv. D e t t a h a d e
inte behövts genomlidas o m inte
kärlekens tröskel hade varit
f ö r hög f ö r m ä n n i s k o r n a . O m m ä n niskorna hade haft något gemens a m t , något m å l m e d sitt liv f ö r
v a r a n d r a " . " J o , du M a r i a du g ö r
ju o m r e s a n o m det gick, jag ocks å h a r b e s t ä m t m i g a t t gå m e d
dig m e d t a c k s a m t h j ä r t a m o t
Sundsvall!" - "Carl,
tro inte att
d e s s a å r ha v a r i t s å s o m en tyngd
utan betydelse utan mening, nejdå
jag har fått ut m y c k e t av dem,
livet ger b a r a glimtvis av det stor a det s t ö r s t a . Ingen kan behålla
en s o l s t r å l e i sin hand e l l e r en
m i n u t a v s i t t liv, h ä n d e l s e r n a
f l y t e r f ö r b i s o m b å t a r på flodens
vatten och händelser har eller
ä r o r s a k e r av så m y c k e t s o m ä r
hopflätat. Jag Carl har inte varit alldeles det vanliga gångbara
mynt. Jag blev slagen till slant
och blev a l d r i g en s e d e l " . Det
var ovanligt tyst h e m m a denna
l ö r d a g s k v ä l l . Sten satt och t e c k n a de. Engelbert var ute ibland någon s t u n d o c h s å k o m h a n in, d e t
v a r s o m o m allt väntade på något.
Strax f ö r e sex ville m a m m a att
j a g s k u l l e gå o c h k ö p a h e m n å g r a
liter fotogen. Det snöade och vägen var dålig. Jag gick upp till
kolbacken och kolbanan bort förbi f i n n b a r a c k e n och b a g a r e Hedbergs kiosk, vidare förbi bolagets
bagarstuga och f r a m till Lundm a r k s diversehandel. Halv åtta
k o m Rudolf f r å n Backen. Han
hade läst sin f ö r s t a k o n f i r m a tionstermin för prosten Olsson.
Han d r a c k kaffe och satt och p r a tade med far, som hade svårt för
att andas. Klockan åtta bad f a r
Rudolf ta v a r a på m o r . "Du b e h ö v e r
inte ge något löfte, " sa han, "Ett
löfte ä r en skuld". Han dog n ä s tan omärkligt, huvudet föll b a r a
på sidan. Mor gick f r a m och drog
över honom lakanet. Sedan eldade
hon i vår lilla k a m m a r e - den var
4 x 4 m e t e r - o c h b a r in v å r a
s ä n g k l ä d e r dit. Hon s j ä l v och de
båda m i n s t a låg t i l l s a m m a n s i en
e n m a n s i m p e r i a l s ä n g o c h vi a n d r a
på golvet. M o r eldade så gott
som hela natten.
På söndagsmorgonen var det
s t r å l a n d e sol ö v e r bländvit snö,
vinden hade gått över till sydlig
- det v a r en m y c k e t v a c k e r dag.
Rudolf h i s s a d e f l a g g a n på h a l v
s t å n g . Vi b a r f a r på s o f f l o c k e t
ut till s n i c k a r v e r k s t a d e n Rudolf,
Sten, E n g e l b e r t o c h jag. M a m m a
sopade av hyvelbänken och lade
ett r e n t lakan på bänken. Vi lade
dit f a r och m o r satte ihop lakanet
m e d k n a p p n å l a r . Då vi v a r på väg
in tillbaks m e d s o f f l b c k e t k o m
den f ö r s t a av f o r d r i n g s ä g a r n a .
Han ville ha betalt för sitt
lån, det v a r på t v å h u n d r a f e m tio k r o n o r . E f t e r en del p r a t
m e d m o r k o m de s a m s o m en r ä n ta på t r e t t i o k r o n o r o m å r . Det
vill s ä g a m e r än dubbelt m o t f ö r ut. En annan f o r d r i n g s ä g a r e v a r
en p ä l s s ö m m e r s k a , en k a m r a t
till m o r f r å n flicktiden. Hon s k r e v
att hon deltog i s o r g e n s a m t bif o g a d e ett k v i t t o på b e t a l t lån a v
trettio kronor,
Denna första vecka efter f a r s
död var full av alla möjliga besvärligheter, dels var det kallt,
ja så kallt att det v a r o s ä k e r t o m
n å g o n b å t s k u l l e gå ö v e r ä l v e n på
söndagen. Nya kläder och skor
120
s k u l l e vi ha. M e n en k i s t a m å s t e
vi ha, så k l ä d e r n a s t r ö k s e f t e r
väldiga funderingar av m o r . Kistan, en s v a r t , g j o r d e s h ä r på bolagets s n i c k a r v e r k s t a d . Den var
ohyvlad på i n s i d a n o c h d e n s v a r t a
f ä r g e n o j ä m n t m å l a t . Rudolf och
m o r flyttade över f a r till kistan,
m e n tog en liten kudde o c h lade
den under huvudet, den b ä s t a hon
h a d e . Nu f i c k vi, a l l a b a r n e n , s e
h u r d e t v a r , en vit s k j o r t a vita
s t r u m p o r , l a k a n e t låg på b o t t e n
- det var b a r a att vika över och
sy igen. Rudolf s p i k a d e i g e n l o c k e t och så v a r den s a k e n k l a r . P å
söndagen v a r det s n ö s t o r m då vi
s k u l l e i v ä g . Vi h a d e h ä s t n e d t i l l
kajen med kistan. Där skulle sex
b ä r a r e m ö t a o s s . " A n n a " , en
liten bogserbåt, bröt sig f r a m
g e n o m i s e n s a k t a och s ä k e r t . Vi
stod i skydd för s t o r m e n i kolskjulet. Där var det m ö r k t men
vindstilla. Av de sex b ä r a r n a
k o m e n d a s t f y r a , de två a n d r a
talade s e n a r e o m att de tyckte
det var så dåligt väder. E f t e r
j o r d f ä s t n i n g e n v a r g r a v e n n ä r vi
k o m dit halv m e d snö. Rudolf e r bjöd sig att hoppa ned och skotta
b o r t snön, m e n , b ä r a r n a b a r a
ställde ned kistan. Den kunde ju
l y f t a s u p p på m å n d a g o c h g r a v e n
t ö m m a s innan den skottades igen.
P r ä s t e n t a l a d e i k y r k a n o c h vid
graven, tackade honom för kyrklig i n s a t s o c h s a d e n å g r a t r ö s t e n s
ord till m o r . Inga k r a n s a r inga
ord av någon annan, till och m e d
m o r v a r tyst. Hon stod a l l d e l e s
stilla och f r ö s så hon skakade,
vi f r ö s alla, f a s t på olika sätt.
E f t e r gudstjänstens slut gick
b å t e n ö v e r m e d o s s . N ä r vi k o m
h e m var det kallt, vi hade gått
h e m i f r å n halv sju och nu var
k l o c k a n halv f y r a . Allt vad vi
hade fått var p r ä s t e n s ord att
Gud nog s k u l l e h j ä l p a o s s .
_
innehåll
KRING E T T BYGGE
Göran Carlsson
HUNDRA VÄSTERBOTTNINGARS
BIOGRAFIER
Sune J o n s s o n
MINNEN FRÄN BJÖRKSTAN
Ulf H a g e
DEBUT I FÅNGVÅRDEN
Gustaf Mobrink
1907
53
90
V A R F Ö R ÄR N I S C H E N . . .
Karin Eriksson
92
EN MÅLANDE HEMBYGDSVÄN
Karin Eriksson
94
EN LAPPGRAV I SORSELE
Peter Gustavsson
96
1916
DEN DOKUMENTÄRA
UPPGIFTEN
Per-Uno Ågren
J g
B A R N D O M S Å R I P E R S T O R P ,>
BYSKE
Ragnar Person
102
83
R O B E R T S F O R S - SIKEÄ MED
CHARLES, S T A R K O T T E R OCH
VALE
Gunnar Nilsson
B I L D E R NÄR JAG S L U T E R
ÖGONEN
Irene Nilsson
110
KRING EN F A R S DÖD
Enock Forsén
114
9 Den s t ö r s t a av h ö s t e n s v a n d r i n g s u t s t ä l l n i n g a r f r å n V ä s t e r b o t tens m u s e u m blir "Västerbottensgården". I den diskuteras hur den
traditionella parstugan kan g ö r a s till m o d e r n bostad samtidigt
som dess kulturhistoriska värden tillvaratas. Nästa n u m m e r av
V ä s t e r b o t t e n f å r s a m m a t e m a - en r a d a r t i k l a r s o m t a r upp p r a k tiska r e s t a u r e r i n g s p r o b l e m och ger kulturhistorisk information.
Västerbotten •
utges i å r m e d fyra häften, v a r s sammanlagda volym ska m o t s v a r a
den hittillsvarande å r s s k r i f t e n . Den ges löpande sidnumrering och
k a n a l l t s å vid å r e t s slut b i n d a s till en å r s b o k lik den g a m l a .
Medlemsskap i Västerbottens läns hembygdsförening kan tecknas
g e n o m a t t 2 0 : - i n s ä t t e s på p o s t g i r o 6 26 22. T i d s k r i f t e n s h ä f t e n
s ä n d e s då p e r post utan k o s t n a d .
H u v u d r e d a k t ö r och ansv. u t g i v a r e : Sune Z a c h r i s s o n .
I r e d a k t i o n e n : t j ä n s t e m ä n n e n vid V ä s t e r b o t t e n s m u s e u m och
Skellefteå m u s e u m .
R e d a k t i o n e n s a d r e s s : V ä s t e r b o t t e n s m u s e u m , 9 0 5 90 U m e å 1.
Layout: Göran Carlsson.
T r y c k t i o f f s e t h o s C e n t r a l t r y c k e r i e t , U m e å 1969.
baksidan •
-apropå förra numrets
hemslöjdtema
Det i n t r e s s e , s o m oaktat d e s s a m i s s g y n n a n d e förhållanden - de
långa t r a n s p o r t e r n a - visats genom det stora deltagandet i utställningen, b e r ä t t i g a r till det antagandet, att den ej v a r i t f r u k t lös, att s a m m a n t r ä f f a n d e t av f r a m s t å e n d e p e r s o n e r f r å n skilda
håll a l s t r a t och stärkt goda f ö r v i s s n i n g a r o m att i n o m Norrland,
ända f r å n nomadens tjäll inunder fjällryggen ned till sybordet
i d e t b i l d a d e h e m m e t t r i v e s id o c h v ä x a g o d a a n l a g , s o m , d ä r e s t
de taga m a n d o m i tidsenlig utveckling, v a r d a mäktiga h ä v s t ä n g e r
i framtida utveckling. Det ifrån utställningen spridda dragen av
r å ä m n e n a s förvandling och behandling till s ä l j b a r a v a r o r , l ä m n a
även vittnesbörd o m att, d ä r e s t de nödiga villkoren för all produktion: underlättad omsättning s a m t utvidgad insikt k o m m a d e s s a
t r a k t e r till del, ett nytt liv skall u p p s p r i n g a i n o r r a S v e r i g e s stilla
bygder.
Ur: Hushållningssällskapets rapport
o m u t s t ä l l n i n g e n i U m e å 1874.
V å r a bygder, även de, s o m b e t e c k n a d e s s o m " ö d e b y g d e r " v o r o i
g a m m a l tid s j ä l v f ö r s ö r j a n d e i så m å t t o att m a n i n o m b y g d e n s j ä l v
t i l l v e r k a d e de a r t i k l a r m a n behövde och livnärde sig av de p r o dukter f r å n jord och skog, s o m m a n v a r i tillfälle att skaffa sig.
Under s e n a r e hälften av f ö r r a seklet i n t r ä d d e i det fallet en f ö r ändring. S t o r i n d u s t r i n b ö r j a d e och p e n n i n g f ö r t j ä n s t e r n a s tid v a r
inne. I s t r ä v a n att f ö r t j ä n a så m y c k e t pengar s o m möjligt hade m a n
icke l ä n g r e tid att s ä t t a sig och s n i c k r a en m ö b e l , att s m i d a ett
v e r k t y g e l l e r väva det tyg, s o m m a n behövde. Nej, m a n köpte
h e l l r e f a b r i k s v a r a , detta så m y c k e t m e r a s o m f a b r i k e r n a genom
massfabrikation och m e d hjälp av m a s k i n e r n a kunde sälja v a r o r
till låga p r i s e r . På så sätt sköts h a n t v e r k e t och h e m s l ö j d e n åsido,
och ett tag såg det ut s o m o m hela den g a m l a s v e n s k a k o n s t s k i c k l i g h e t e n s k u l l e gå f ö r l o r a d . T i l l s t o r s k a d a f ö r r e s t e n f ö r f o l k s j ä l e n ,
s o m icke for väl av att p å v e r k a s av f r ä m m a n d e ideér och konstlösa
och v e r k l i g h e t s f r ä m m a n d e m ö n s t e r och f ä r g e r . Den nya "kultur som
på detta sätt vann insteg och s n a r t nog a v s p e g l a d e sig i b y g g n a d s k o n s t , k l ä d e d r ä k t , m e n ä v e n i tal, m u s i k o c h sång, v a r på väg att h e l t
förkväva allt självständighet i den gamla äktsvenska bondekulturen.
Dock ej allt. Det g a m l a hade alltför s t a r k a r ö t t e r för att kunna
f ö r k v ä v a s , och i v å r tid, då a v allt att d ö m a u t v e c k l i n g e n s y n e s b e r e d d att i sig u p p t a g a ä v e n en d e l av det g a m l a , b ö r j a de g a m l a
s l ö j d e r n a och de g a m l a s e d e r n a å t e r tagas till h e d e r s . Naturligtvis
kan m a n icke taga allt i s a m m a skick s o m förut. Man m å s t e ändra
och a n p a s s a i förhållande till utvecklingens oskrivna m e n obönhörligt s t r ä n g a l a g a r .
U r : H e m s l ö j d e n s r e n ä s s e n s . Sign.
Marcus i Norrl.
i ord och bild
1930.