Vad åt man på 1700

Vad åt man på 1700-talet?
I Carl von Linnés anteckningar kan man hitta beskrivningar på hur kosten kunde te sig
för Sveriges befolkning på 1700-talet.
Linné och Abraham Bäck var nära vänner och brevväxlade flitigt, båda var utbildade läkare
och gjorde gemensamma reflektioner över sambandet mellan kosthåll, miljö och hälsa, liv
och död.
Ett uttryck från den tiden och som känns väldigt aktuellt idag:
”livskvaliteten hänger på magen, maten, medicinen, motionen men också moralen”.
Ӏta litet, dricka vatten
Roligt sällskap, sömn om natten
Käckt arbeta, lägligt bo
Stillhet någon stund om dagen
Det är lagen för min hälsa och min ro”
Olof von Dahlin, samtida med Abraham Bäck och Linné
Befolkningen i 1700 talets Sverige utgjordes till stor del av bönder som främst odlade
brödsäd men också ärter och rovor. I böndernas kålgårdar växte olika slags kål, lök och
enstaka rotgrönsaker, i vissa områden fanns också fruktträd.
Ofta var säden för dyr för att allmogen (bl.a. bönderna) skulle ha råd att köpa den.
Dyr var den bland annat för att mycket av säden användes för att göra brännvin. Med högt
pris på säd fick barnen inte tillräckligt med föda, vilket ledde till barnadödlighet genom svält.
”Var det verkligen rätt att schackra (köpslå) om priset, frågade sig Bäck? Borde inte alla ha
råd att köpa tillräckligt med bröd?”
I norra Sverige stod jakt, fiske och renskötsel för den viktigaste delen av försörjningen.
För landsbygdsbefolkningen överhuvudtaget var det mesta man åt också självproducerat,
tillgången till mat var väldigt begränsad och variationen mycket liten.
Gröt och bröd var den återkommande födan, så också välling som ofta serverades till
kvällsvard. Att det skulle finnas kött på middagsbordet var inte självklart, hade man en
köttbit kokade man ofta soppa för att dryga ut det dyra sovlet (kött, fläsk). Då grönsaker inte
var så vanliga kunde man tillsätta korngryn och russin i soppan, den blev på det sättet både
mättande och energirik.
Vid kusten var fisk huvudfödan. I norra Sverige levde man på saltad strömming i olika former
t ex strömmingssoppa med rovor, även surströmming förekom ofta, det åt man tillsammans
med hårt tunnbröd. På försommaren var färsk strömming och löja en delikatess.
I mars, vårmånaden, började hönsen lägga ägg igen efter en lång och mörk vinter. Det var ett
efterlängtat tillskott på middagsbordet. Korna började ge mjölk, först när de åter igen fick
tillgång till färskt bete på försommaren.
Frukt och bär var vid denna tid huvudsakligen en säsongsvara som kunde njutas i överflöd
under en kort period. Men man provade sig fram med olika lagrings och
konserveringsmetoder för man visste att dessa frukter och bär var bra för hälsan
hushållsekonomin.
I slutet på 1700 talet ökade kunskapen om den ”gröna födan” på många håll, kryddgården
och trädgårdstäppan blev en viktig del i hushållet. Örter användes som smaksättare och
grönsaker ansågs bota sjukdomar, som exempelvis skörbjugg (en sjukdom orsakad av brist
på c-vitamin) vanligt förekommande under denna tid.
Abraham Bäck föreslog också att ungdomen vid alla gymnasier och trivialskolor skulle få lära
sig om köksväxter och träd. Så att de med tiden själva kunde plantera var sin torva och
sprida denna angenäma och högst nyttiga konst i landet.
Veckomatsedel från 1738 i Flor, Mo socken
Söndag:
Till middag ärter och kött, på kvällen bröd och kött
Måndag:
Ärter och strömming, på kvällen gröt
Tisdag:
Havresoppa och salt fisk, på kvällen smör och bröd
Onsdag:
Bovetegröt, på kvällen gröt
Torsdag:
Ärter och kött
Fredag:
Ärter och kött
Lördag:
Ölsoppa och salt fisk, på kvällen gröt
Till varje mål ingick också ”en half bulla bröd”.
Frukosten bestod alltid av smör och bröd eller bröd och kött.
Denna mat var en del av lönen för de lärlingar som var anställda på linnemanufakturverket
i Flor, Mo socken. Sannolikt åt även övriga boende i dessa områden ungefär sådan mat.
Källor:
Svenska Linnésällskapet Till livs med Linné - om mat, hälsa och levnadskonst
Thomas Ihre Abraham Bäck – mannen som reformerade den svenska sjukvården
Jan Lundell Flors Linnemanufakturi, Hälsinglands Museums småskriftserie