Wåra Rötter Torparen blev bruksarbetare
Transcription
Wåra Rötter Torparen blev bruksarbetare
Wåra Rötter Veckokursen i Gamleby sid. 3 Släktforskardagarna i Karlstad sid. 6 Kättingsmeden Henrik Petersson Tjust Släktforskarförening Nummer 3 • 2014 • Årgång 28 Torparen blev bruksarbetare Sidan 8 sid. 7 Tjust Släktforskarförening Ordförande: Hans Wiberg tel: 0490 - 214 28 e-post: [email protected] Sekreterare: Valdy Svensson Tel. 0490 - 188 18 e-post: [email protected] Kassör: Ann Persson Tel. 070 - 334 98 27 e-post: [email protected] Föreningens adress: Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342 593 24 Västervik Postgiro: 494 76 67 - 4 Föreningens org. nr: 833600 - 7128 Medlemsavgift 150 kr./år Familjemedlem 50 kr./år Internetadress: www.tjustanor.com Redaktörer för Wåra Rötter: Hans Wilensjö Mobil: 070-326 53 56 e-post: [email protected] Eva Johansson Tel. 0490 - 138 19 e-post: [email protected] Tor Wiklund Tel. 0120 - 202 59 e-post: [email protected] Layout: Bo Sandberg Tel. 0490 - 321 83 e-post: [email protected] Wåra Rötter nr 4 – 2014 kommer i december Material senast 15 november 2014 Omslagsbild: In på 1900-talde började man bygga egnahem i Gunnebo. Henrik och Gunhild Petersson bodde på Ringvägen. Här har de släktbesök från Trollhättan. Pojkarna är Gunnar, Ragnar och Torsten. Upplaga: 600 exemplar Utgivning: 4 gånger per år Tryck: Östkustens Tryckeri AB, Västervik 2 Wåra Rötter 3/2014 Ordföranden har ordet En lång och varm, ja nästan het, sommar går mot sitt slut och föreningsarbetet tar vid. Aktiviteter som skett under sommaren är att vi visat släktforskning i Lofta hembygdsgård vid fyra tillfällen under juli månad samt att vi deltagit på Locknevi hantverksdag den 10 augusti. Vi har genomfört vår årliga vecka på Gamleby folkhögskola med mycket goda vitsord från de 27 deltagarna från olika delar av Sverige samt Norge. Nu tar höstens aktiviteter vid och planering för vårmånaderna. Vi önskar förslag på föreläsningar till vårterminen. Det som sätter fart på höstaktiviteterna är släktforskardagarna i Karlstad sista helgen i augusti, där vi representerar med två deltagare vid årsstämman. Titta gärna på vår hemsida för aktualiteter som inte finns med i tidningen: www. tjustanor.com. Hans Wiberg Redaktionen har ordet Många gånger har du kunnat läsa i Wåra Rötter om att vi gärna vill ha in fler artiklar från er medlemmar. Då och då kommer artiklar, men alldeles för få. Nu kommer denna uppmaning på nytt. Skicka oss din släktberättelse! Medlemstidningen ska inte bara vara en trevlig läsning för medlemmarna, utan helst också göras av medlemmarna. Idealet är att betydligt mycket mer av innehållet kommer från er läsare, och inte från redaktionen. Vi är tacksamma för alla bidrag. Släktforskar du i Dalhem, Hannäs eller Tryserum? Kanske i Ukna eller Östra Ed? Det är exempel på socknar som inte nämnts i någon större utsträckning i Wåra Rötter på senare tid, och det vill vi gärna råda bot på. Tidningen består av en blandning av nyheter, referat och släktforskningsartiklar. I varje nummer försöker vi få fram ett par längre artiklar med antingen släkt- eller personberättelser, eller artiklar som berättar om hur forskaren gått till väga. Tips och råd om hur du löst ett problem är alltid välkommet och kan vara till hjälp för andra. Dela gärna med dig av både det ena och det andra! Vi behöver både kortare artiklar och längre. Tänk på att skriva för läsarna. Vi i redaktionen går igenom din text och föreslår ändringar om det behövs. Som du ser i tidningen vill vi helst ha artiklar som inte är längre än att de ryms på två sidor, annat än i undantagsfall. Tänk också på bilder. En längre artikel behöver illustreras för att fånga läsaren. Finns det inte fotografier på den eller de det handlar om kan det finnas andra sätt att illustrera texten. Skicka inte text och bilder första gången du hör av dig. Ett mail från en tidigare okänd avsändare och med bilagor fastnar lätt i datorns spamfilter. Skriv därför först och berätta om vad du vill bidraga med. Vi väntar på fler bidrag från våra läsare. Eva Johansson [email protected] Nya tidskrifter har kommit under sommaren, finns i forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET Sid. 2 Ordförande har ordet. Redaktionen har ordet. Sid. 3 Släktforskardagarna i Karlstad. Sid 4-5 Gamlebykursen. Bruksarkiv på Lövstabruk. Sid. 6 Släktforskning på Locknevi marknad. Fler barn föddes på landsbygden. Sid. 7 Kättingsmeden Henrik Petersson. Sid. 8-9 Torparen blev bruksarbetare. Sid. 10-11 Petrus Jansson – en slöjdande smedmästare i Törnsfall. Sid. 12 Föredrag – Hur forskar man om sjömän. Gamla tiders sjukdomar. Sid. 13 Släktforskningssommar i Lofta. Begravningsmuseum i Ljungby. Sid. 14 Boktips till släktforskare. Sid. 15 Arkiv Digital. Rötterbokhandeln. Forskarhandbok om resande. Sid. 16 Program hösten 2014. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material. Årsstämma och släktforskardagar Ny förbundsordförande och nya styrelseledamöter. Oförändrad föreningsavgift. Inrättande av priset ”Årets släktbok”. Och så ett pris till vår egen förening. Det är några av resultaten av årets förbundsstämma. Den hölls i Karlstad den 29 augusti, och följdes av mässan Släktforskardagarna. Mässan var i vanlig ordning mycket välbesökt, med flera tusen släktforskare på plats, mängder av utställare på fyra plan i kongressbyggnaden i centrala Karlstad och en lång rad intressanta föreläsningar. Före stämman hölls en medlemsinformation. Då fick vi bland annat veta att en förnyelse av Anbytarforum samt en släkthistorisk hemsida är på gång, liksom personregister för förbundets årsböcker. Ny ordförande Vid den efterföljande årsstämman valdes Erland Ringborg till ny ordförande. Han är ordförande i Genealogiska föreningen, har varit statssekreterare i utbildningsdepartementet och generaldirektör för Skolöverstyrelsen men är numera pensionär. Han började släktforska som 16-åring och har sina rötter bland annat i Ringarum, som släkten Ringborg kommer från. Övriga nya i styrelsen är Susanne Gustavsson Sambia från Dalsland och Christian Arnet från Stockholm. En av dem som avtackades vid lördagskvällens bankett är Anna-Lena Hultman som nu lämnar sin projektanställning på förbundet, där hon i flera år arbetat med dödboken och gravstensinventeringen. Hela stämman filmades och ska gå att se på hemsidan Rötter på www.genealogi. se. En motion föreslog ökad föreningsavgift från 12 till 16 kronor men detta avslogs av stämman. Andra motioner som behandlades gäller budgetredovisningen, att återinföra ordförandekonferenser, att utvidga Sveriges dödbok bakåt till 1860 och att utreda förbundets organisation. Stämman beslutade också att införa ett nytt pris för ”Årets släktbok”. Två dagars mässa Mässan pågick under helgen och drog mängder av besökare från hela landet. De stora utställarna var som vanligt Arkiv Digital, Riksantikvarieämbetet, Ancestry, My Heritage, Lantmäteriet, DIS och Rötterbokhandeln, tillsammans med en lång rad andra utställare. Här kunde man få hjälp att söka i Släktdatas databas och i Centrala Soldatregist- Full fart i Rötterbokhandeln på mässan. Flera lokala och regionala släktforskare var med som utställare på mässan, men även DIS-Norge, Norsk Slekthistorisk Førening och Solør slekthistorielag. Av de svenska släkforskningsföreningarna kom många från den närmaste regionen. Vår grannförening PLF från Oskarshamn deltog som vanligt. Erland Ringborg är Sveriges Släktforskarförbunds nye ordförande. ret, lyssna på föredrag om DNA-forskning och 1700-talet och mycket, mycket annat. På Släktforskardagarna samlas både släktforskare och organisationer och företag som erbjuder oss tjänster. Det som kanske är mest imponerande vid ett sådant här stort arrangemang är att organisationen fungerar så bra. De närmare hundra funktionärerna från Värmlands släktforskarförening gjorde ett mycket gott jobb, och verkade ha tänkt på det mesta. Allt fungerade utmärkt. När beslut skulle tas om en av motionerna på årsstämman blev det votering. 2015 i Nyköping Nästa år kommer Släktforskardagarna att hållas i Nyköping, med Nyköping-Oxelösunds Släktforskarförening som arrangör tillsammans med Sveriges Släktforskarförbund och Arkiv Digital. Arrangemanget hålls i Nyköpings Arenor-Rosvalla den 28-30 augusti. I arrangemanget ingår en mässa med 80-90 utställare och en lång rad föreläsningar. Dessutom hålls förbundsstämma. Så småningom kan du läsa mer om 2015 års släktforskardagar på www.sfd2015.se. Eva Johansson Pris till vår förening Tjust Släktforskarförening har förärats ett pris för tredje bästa medlemsökning bland förbundets över 170 medlemsföreningar. Det skedde vid årets släktforskardagar i Karlstad. Två av förbundets andra föreningar tog hem första och andra pris när det gäller medlemsökning. Tjust Släktforskarförening fick tredjepriset, tack vare en medlemsökning på cirka 40 medlemmar under förra året. Priset är en summa pengar till föreningen, diplom och några prenumerationer på förbundets tidning Släkthistoriskt Forum för utlottning bland medlemmarna. Wåra Rötter 3/2014 3 Hur vi begraver våra döda Text & foto: Hans Wilensjö Begravt våra döda har vi gjort sedan urminnes tiden. Men hur begravningen har gått till har skiftat med olika sedvänjor. Årets släktforskningskurs på Gamleby folkhögskola bjöd på en lång rad uppskattade föreläsningar och övningar för de 27 deltagarna. En av föreläsarna var Jan Henrik Marinder som berättade om vad som händer vid dödsfall. Han vet mycket om detta ämne då han själv arbetat inom kyrkan och framför allt på kyrkogårdar. Begravningsskick i världen kan skifta mellan jordbegravning, vattenbegravning (död under båtresa), kremering, utläggande av lik, efterbegravning med mera. I Sverige innebär jordbegravning i vigd jord att man begravs innanför kyrkogårdens murar eller staket. Grova brottslingar eller självspillingar (som begått självmord) begravdes ofta utanför den vigda jorden, alltså utanför kyrkogårdsmuren. Olika sorters gravar Pest- och kolerabegravningsplatser finns det gott om i vårt land, bland annat en under parkeringen vid sjukhuset i Västervik. Då gällde det ofta massbegravningar vid sådana begravningar, för att smittan inte skulle sprida sig. Begravning inne i kyrkan kallas lägerstad. Prästerna skulle förr begravas inne i kyrkan liksom de högre potentaterna som till exempel godsägare. De kanske inte var så trevligt med liklukt inne i kyrkan och det är numera förbjudet. Förr var det viktigt att få begravas i familjegravar, men numera är det ganska fullt på större gravplatser. Linjegravar eller bygravar var för vanligt folk som inte hade råd att köpa sig en egen gravplats, men även dessa platser kom snart att bli fulla på vissa kyrkogårdar. Register över begravda På våra skattsedlar står det begravningsavgift 0,32 procent vilket betyder att vi tilldelas en begravningsplats med gravöppning och igenfyllning. I detta ingår också kremering och vissa transporter, lokal för visning av stoft, konfessionsfri ceremonilokal och via kyrkan skötsel av allmänna ytor. Huvudmannen eller upplåtaren ska tillhandahålla gravplatser till alla, föra gravbok, karta och register över kyrkogården. Det är därför vi idag kan köpa en CD med begravda i Sverige som utges av Sveriges Släktforskarförbund där du får kännedom 4 Wåra Rötter 3/2014 En rad vetgiriga släktforskare. Margareta Löfholm pratar om begravning med Jan Henrik Marinder som föreläste kring begravningslagen. om begravda, i enstaka fall så långt tillbaka som från 1500-talet. Kyrkan har rätt att äga krematorium, samt hålla begravningsplatsen i ordnat och i värdigt skick. Medlar vid oenighet mellan efterlevande. Gravrätten Gravrätten får utövas av den som i gravboken och gravregistret är antecknad som innehavare. Graven kan inte pantsättas eller utmätas. Gravrätten upphör när upp- Här diskuteras kring läsning av gammal stil och varför prästen skrev så i kyrkboken? Från vänster Jan Dunge Stockholm, Lars LIndberg Överum och Jan Olov Pettersson Gamleby. låtelsetiden går ut. Gravplatsen är förverkad om den är uppenbart ovårdad. I gravrättsinnehavares rättigheter ingår att bestämma vem som kan gravsättas i graven, liksom att smycka och sätta upp gravanordning samt förnya upplåtelsetiden när den går ut. Många frågor ställdes till Jan Henrik Marinder och vår egen ordförande Hans Wiberg tackade sedan för den underhållande och lättsamma föreläsningen om det tråkiga när en nära anhörig gått ur tiden. Fakta: 1764: kungligt påbud om kallmurad gråstensmur runt begravningsplatsen. Slutet av 1700-talet: förbud mot gravsättning inne i kyrkan. 1815: förordning och anvisningar för nya begravningsplatser. 1916: förordning om nyttjanderätt till gravplats. 1963: lagen om gravrätt. Bruksarkiv på Lövstabruk Leufsta bruk i Uppland är ett av de mer kända vallonbruken i Sverige. Här finns flera bruksarkiv. I Leufsta bruksarkiv har man samlat 500 hyllmeter dokument och kartor från 1500-talet och framåt. Inte bara från Lövstabruk utan också från andra vallonbruk som Österby och Gimo, och andra företag som ägts av släkten de Geer. Dit kan man komma på besök under en arkivdag, med guidad tur i arkivet och i herrgårdens bibliotek. Arkiven är sökbara via Riksarkivets NAD-tjänst på nätet. Läs mer på www.leufstabruksarkiv. se, där det bland annat finns ett innehållsregister för arkivet. Så lär du dig läsa gammal handstil Läsning av gammal handstil blev höjdpunkten för många av deltagarna under årets veckokurs i Gamleby. Här fick de lära sig tyda 314 år gammal text. Fokusering på detta ämne är ett önskemål från tidigare deltagare. Våra kunniga föreläsare Margareta Roupe Wester, Ingegerd Hammarqvist och Valdy Svensson hade letat fram flera texter från olika kyrkböcker. Här gällde det för deltagarna att med gemensam högläsning försöka tyda den visade texten. En större övning var att läsa en text i dödboken för Odensvi år 1700 (C:2 sid 119). Med gemensamma krafter och flera övningstillfällen kunde deltagarna så småningom tillsammans tyda de svåra bokstäverna i texten så här: - den 15julii Swen Månsson i Kulla. född i Ringfal, 2 gånger gift, boskapat i Putorp, Swartorp, Bäckfal och Kulla öfver 20 åhr egennyttig och swår man emodt sina grannar i byn. Påskedag war han til herrens nattward, och bekiänt sig fåt agg i sit samvete af skriftermåhlet och påminnelsen att hwar och en som wet brutit sin nästa emot bort först förlika sig medh hoo Efter att han då tagit ifrån sin granne Erich Pärson i Kulla notwarp och hoo dhem inte igengifwet eller bedit om förlåtelse bekymrade han sig owärdeligt begått herrrens nattvard samma dag bekiände sädan därefter sådant, sade Erik Persson att han lagt warpen under logen bed hoo 3 åtskilliga gånger därefter om förlåtelse och tillgift med slagsmåhl och annat hoo brutit emot hwarpå swårmodigheten tog mehra til hos hoo det han för åtskilliga klagat. - den 9 maj föregaf han sig willia gå til Sjön efter??, hustrun lät hans äldsta dotter gå med hoo. När han med byssa kom tillbaka ett stycke uppå släta ängen, har han bedt dottren gå föråth hem och han stannar hemligst gack fram om hoo och i dät samma lägger han ned byssa och löper hastigt ifrån henne, att hon inte sog hwart han språng. - den 12 maj fanns han död i giölen uthi äwjan der han eljest aldrig något hade att beställa och sålunda sielf förspilt sitt lif. - efter då grannarna gåfwo hoo god wittnesbörd wid ransakning efter kykiolagens lydelse, har han som utsatt så härads som hofrättens sentens och omdömen på sin kropps wägnar åtnjutit Christelih begrafning hwilket wähl Borgmästaren hr Samuel Figrel särdeles befodrat. - haft 8 barn, 62 åhr gam. Vem var han? Under tiden man läser och stakar sig fram i den gamla texten, skriven för 314 år sedan, så börjar bilder framträda i ens huvud. Som det framgår av texten så var Sven Månsson en svårmodig man och egennyttig och hade svårt att förlika sig med sina grannar. Han hade haft sin gård i över 20 år och hade troligen blivit änkeman tidigare. Hur såg den svårmodige Sven Månsson ut? En man i sina bästa dagar, skäggig, långt hår, svårmodiga ögon och trumpet utseende? Kanske stora arbetsnävar som byggt fina stenmurar i sina dagar och slagits med sina grannar, som framgår av prästens anteckningar. Bössan ägde han troligen, den som han tydligen viftat med den sorgliga dagen den 9 maj 1700. Hade han hotat någon granne eller både sin fru och dotter innan han lade ner ner sin byssa på ängen? ”Uthi äwjan” skriver prästen i Sven Månssons dödsruna. Idag så är det inte så vanligt att skriva ävjan och många känner inte till vad ordet betyder. Förr var ordet ävjan vanligt och kan beskrivas som gungfly vid mindre gölar eller rent av kärrliknande hål. Vi måste betänka att på Text & foto: Hans Wilensjö 1700-talet var utdikning av våra gölar och kärr inte vanligt. Sven Månson hade med andra ord, som det ofta står i gamla kyrkböcker, kort och utan skrupler gått i sjön. Ganska vanligt att äldre gjorde så för att underlätta försörjningen eller hade väldigt ont av någon sjukdom eller dylikt, svår tandvärk och kräfta som cancer förr kallades. Svår stavning Som framgår diskuterades bland de närvarande på Gamlebykursen inte bara vad som står i de unika texterna som en skrivkunnig person för över 300 år sedan noga präntat ner på gammal svenska. Vissa bokstäver kan vara extra svåra, ofta till exempel W och H. Här gäller det att både ha lite fantasi vad den som skrivit texten tänkt och se vad man kan få ut av den. Lättast är det att med papper och penna försöka skriva ner ord för ord för att senare försöka få ett sammanhang i textflödet. De duktiga föreläsarna på kursen hade tagit fram många svårtydda texter och deltagarna gick in för övningarna med stor lust att få fram budskapet, vad som hänt och vad som verkligen stod i texten. Att läsa gammal handstil var kursens verkliga huvudämne detta år. Så här ser originaltexten ut i kyrkboken. Bilden tagen från Odensvi C:2 (1688-1722) Bild 64 / sid 119 Arkiv Digital. Wåra Rötter 3/2014 5 Släktforskning på Locknevi marknad Årets marknad i Locknevi blev särdeles lyckad. Strålande solsken med många marknadsbesökare. Det är som en riktig hemvändardag där man träffar både släkt och vänner och gör många nya bekantskaper. Ur släktforskningssynpunkt är vi mycket nöjda. Vi fick stor hjälp av en speciell bredbandsgrupp, som hjälpte oss med uppkoppling på nätet, som annars brukar vara ett stort problem. Hans Wiberg och jag var fullt sysselsatta hela tiden med att hjälpa intresserade att komma vidare i sin släktforskning. Vår karta över torpen i Locknevi i äldre tider studerades flitigt. Som alltid känner vi oss välkomna i gästfria Locknevi Bygdegårdsförening. Vi hälsades välkomna åter nästa år. Valdy Svensson På marknaden fanns allt möjligt att köpa. Intill oss satt Inga-Britt Alexandersson med sin knyppeldyna. Hon tillverkade bland annat vackra hattar. Hans Wiberg hjälpte Ulf Gustavsson leta efter sina förfäder. Foto: Valdy Svensson. Ingrid Köhlin, Valdy Svensson och Helvy Karlsson diskuterade släktforskning i Locknevi. Foto: Barbro Jacobsson. Fler barn föddes på landsbygden Antalet födda barn kunde vara stort i de flesta familjer förr i tiden, men många barn dog innan de blev vuxna. 1750 föddes 64 500 barn fördelat på 943 000 kvinnor, vilket är 7 procent. År 1900 hade det minskat till 5 procent och 1997 till en procent. I och med att färre barn föds har barnafödandet minskat ju äldre modern är. Ända fram till förra sekelskiftet fortsatte kvinnorna att föda barn ända upp i 45-årsåldern. Kring år 1900 minskade detta allt mer och de äldre nyförlösta mödrarna blev färre i takt med minskade barnkullar, även om vi fortfarande hade många stora familjer in på 20- och 30-talet. 1750 var moderns medelålder 31 år, 1925 hade den minskat till 29, vilket alltså innebär att födslarna på äldre dagar minskat. I dag är det vanligt med förstföderskor runt 30 år och äldre. Äldre och yngre mödrar Både under 1800-talet och fram till 1940-talet födde kvinnorna sina barn Barnafödandet har skiftat betydligt under historisk tid. Bild från Wikimedia Commons. 6 Wåra Rötter 3/2014 jämförelsevis sent, de flesta i 30-40-årsåldern. På 1950- och 60-talet föddes de flesta barn när modern var 20-30 år. 1860 fanns de yngsta mödrarna i Stockholm och Västmanland, och de äldsta i Västerbotten, Norrbotten, Värmland, Västergötland och Småland. 1890 hade Gästrikland och Jämtland de yngsta mödrarna och fortfarande Västerbotten och Norrbotten de äldsta. Fler barn på landet Stockholmskvinnorna födde färre barn än de på landsbygden, enligt statistiken. Det beror troligen på att i städerna fanns betydligt fler kvinnor som förblev ogifta och aldrig bildade familj. I gengäld var storstadskvinnorna yngre när de fick sina barn. 1860 var kvinnorna i Norrbotten de som fick flest barn, tätt följt av kvinnorna i Västerbotten, Närke och Västergötland. På Gotland var barnafödandet då lika litet som i Stockholm, sett per kvinna. Har du anor i norra Sverige kan du alltså vänta dig större familjer än om du har dina anor på Gotland. Idag är dessa skillnader utjämnade. Uppgifter om detta finns hos Tabellverket som sedan blev Statistiska Centralbyrån. Denna statistik finns tillgänglig på www.scb.se och i boken ”Befolkningsutvecklingen under 250 år”, utgiven 1999. Eva Johansson Kättingsmeden Henrik Petersson identifierad I nummer 1 av Wåra Rötter i år fanns en artikel om några kättingsmeder i Gunnebo som fotograferats 1894. Av de 13 kättingsmederna på bilden hade elva identifierats och kunnat följas från födelse till död, eller emigration. Det kunde ske tack vare att en av dem noga antecknat namn och ålder på var och en på baksidan av fotografiet. Henriks föräldrar fick bara ett barn till, en gosse som dog fyra timmar gammal, så Henrik var enda barnet i familjen under hela sin uppväxt. Källa: Gladhammar AI:21 (1891-1895) Bild 185 / sid 166 Arkiv Digital. De två som återstår att identifiera är Oskar Andersson och Henrik Petersson, båda 16 år gamla vid fotograferingen. Henrik Petersson, 16 år på fotografiet från kättingsmedjan. Känner du igen Oskar Andersson från dina gamla släktfotografier? Hör av dig till redaktionen. Till redaktionen har vi fått flera tips om dessa två, vilka de möjligtvis kan vara. Några tips har visat sig vara fel, bland annat ett av Ove Sohlman i Gunnebo vars farfar hette Henrik Petersson. Ganska snart kom vi fram till att farfadern var tio år för ung för att kunna vara den rätte kättingsmeden på bilden. Ove Sohlman har dock mycket att berätta om sin farfar, och tillsammans med släktforskningsresultatet från Oves kusin Birgitta Carlsson blev det ändå en artikel. Den kan ni läsa på nästa uppslag. Birgitta och hennes man Karl-Axel är släktforskare sedan länge och aktiva i vår förening, i kaffekommittén respektive som vice ordförande. Har du tips om den ännu oidentifierade 16-årige Oskar Andersson tar vi gärna emot det. Eftersom bilden är tagen i maj 1894 bör han vara född 1877 eller 1878. Dog i lungsot Den Henrik Petersson som troligen är den rätte kättingsmeden föddes i Gladhammar den 27 augusti 1878. Han fick ett kort liv och dog i lungsot i mars år 1900, 21 år gammal, ogift och barnlös. Då bodde han fortfarande hemma hos sina föräldrar och var deras enda barn i livet. En liten bror hade fötts i juni 1881, men nöddöpts av barnmorskan och dött inom fyra timmar. Så när Henrik lämnade jordelivet var hans föräldrar ensamma kvar. En faktor som först gjort mig tveksam om denne Henrik är den rätte är att han först heter Petersson som sin far i efternamn, men vid sin död heter Karlsson efter faderns förnamn. Henriks far heter Karl August Leonard Petersson och var också kättingsmed i Gunnebo. Henriks mor är Kristina Karolina Rundberg. De hade gift sig året innan Henrik föddes och bodde då i Hyttetorp i Gladhammar. Året efter hade de lämnat Hyttetorp och blivit bokförda på socknen men 1880 bor de i Gunnebo. Även Henriks farfar var smed, men på Ankarsrums bruk. När fadern föddes 1845 var farfar Olaus Petersson manufaktursmed vid bruket. Farmor heter Anna Carlsdotter och de fick tillsammans sju barn. I hushållet fanns också flera drängar och en piga. 1874 kom Henriks far från Törnsfall som smed till Gunnebo. Torpen Strömsnäs och Jansbo Henriks mor Kristina Karolina Rundberg föddes i november 1850, med okänd far och pigan Johanna Carolina Strömgren som mor. Hon bodde då i torpet Strömsnäs, ett nybygge i Gladhammar som brukades av Henriks mors morfar och mormor Carl Gustaf Strömgren och Lena Wesselman. Samma år som Kristina Karolina föddes flyttade hennes morföräldrar till Jansbo och torpet Strömsnäs togs över av dottern tillsammans med Lars Johan Larsson, dömd för första resan stöld 1847. Snart flyttade de efter till Jansbo. Kanske är det Lars Johan Larsson som är far till Kristina Karolina, för modern gifte sig sedan med honom. Men att Kristina Karolina som vuxen har efternamnet Rundberg antyder också att det kan finnas en annan far. Innan hon gifte sig var hon i Västervik och tjänade piga hos målarmästare Enströms änka Fredrika Lyberg och hos den frånskilda hustrun Johanna Carolina Malm. I november 1918 dog Henriks båda föräldrar, med tio dagars mellanrum. I dödboken står det bronchitis och lungkatarr som dödsorsak. De begravdes tillsammans den 26 november. Eva Johansson Henriks födelse den 27 augusti 1878 är noterad i Gladhammars födelsebok. Källa: Gladhammar C:10 (1877-1888) Bild 29 Arkiv Digital. Wåra Rötter 3/2014 7 Torparen blev bruksarbetare Henrik Petersson var ett tekniskt geni och en klurig mekaniker som byggde sin egen båtmotor. – Min farfar sa att man skulle kunna se framför sig hur något blir när det blir färdigt. och det kunde han, berättar sonsonen Ove Sohlman. Henrik Petersson föddes 1889 och började arbeta på Gunnebo bruk när han var 12 år. Han blev vävare på tråddrageriet, och kallades därför Henke Vävare. Där arbetade också hans storebror Oskar och deras far Karl Johan Petersson. Så småningom kom Henrik till den mekaniska verkstan i stället där han stannade till sin pension 1956. – Farfar var svarvare och reparatör. Han hade stor talang för mekanik och var duktig på att konstruera. Sin första båt köpte han på 20-talet men byggde motorn själv. Den tillverkade han på kvällarna i verkstan och den fick namnet HP1. Men någon HP2 blev det aldrig. Däremot byggde han själv sin nästa båt, av ekplankor. Till den köpte han en ny motor men var inte riktigt nöjd med den så han byggde om den själv. – När farfar gått i pension fick jag ofta följa med honom ut i båten på Verkebäcksviken. Vi åkte ut till kvasten vid Dagsbo. Han visste exakt på minuten hur lång tid det skulle ta, minns Ove. I en notis i Västerviks-Tidningen inför 50-årsdagen 1939 kan vi läsa om Henrik att han ”gjort sig känd som en synnerligen skicklig motorman, och har med hjälpsam hand varit en god läromästare för alla motorbåtsägare i samhället. Som den tusenkonstnär han är på detta område har han ej dragit sig för att ge sig i kast med de mest invecklade saker.” Dessutom avslöjas att han var en stor berättare. Vävare-Pelle Oskar och Henrik hade tre systrar i livet, Elin, Tekla och Ellen. Lilla Lilly Sofia föddes 1892 men dog innan hon hunnit fylla ett år. I början av 1890-talet fick deras far arbete som vävare på tråddrageriet, ett arbete han behöll hela sitt arbetsliv. Eftersom han hette Petersson kallades han Vävare-Pelle. Henriks son Torsten har skrivit ner sina minnen av vad hans far och farfar berättat. Här skriver han att hans farfar bytte från torparlivet till fabriksarbete för att på bruket kunde man tjäna en hel krona per dag. Men hustrun var inte så glad åt flytten. 8 Wåra Rötter 3/2014 Fyra generationer någon gång i början av 1920-talet. Stående från vänster ser vi Ebbe (son till Oskar), Oskar, Karl Johan, Henrik med sin äldste son Gunnar. Sittande: Henriks farfar Ludvig och hans mor Lena. Ludvig dog 1924, 93 år gammal. – Det de glömde bort var att nu skulle de betala för maten, konstaterar Ove Sohlman. Som bonde hade man ju smör och mjöl och fläsk från gården men i Gunnebo fick de gå till brukshandeln och handla och skriva upp tills lönen kom på fredagen. Då var ofta hela lönen redan intecknad. Den nyinflyttade familjen bodde först i kasernen vid nedre bruket. Där trängdes två vuxna och fem barn på cirka 20 kvadratmeter i ett rum med kamin. Något kök fanns inte utan kvinnorna fick turas om att laga mat på en gemensam spis i husets korridor. Vatten bars lång väg, liksom slaskhinken. Personalen vid mekaniska verkstan på 1930-talet. Henrik Petersson sitter längst ut till vänster. Efter några år kunde de flytta till en egen lägenhet med ett rum och kök. Så småningom började små egnahemsvillor att byggas i samhället. Nämndemän och soldater Det här är en alldeles vanlig familj bland bruksarbetarna i Gunnebo för hundra år sedan. Torpar- och bondsöner från hemmanen runt om i socknen och i grannsocknarna flyttade till det expanderande bruket och blev fabriksarbetare, precis som på många andra håll i Sverige under industrialiseringen. Henrik och hans äldre syskon var alla födda på torpet Stora Österdal under gården Rössle nr 1 i Gladhammar, där deras far Karl Johan då var torpare tillsammans med sina föräldrar Ludvig Petersson och Lena Gustava Carlsdotter. Ludvig och Lena Gustava var tidigare torpare i Botorp under Sundsholm, men kom från Vimmerby och Blackstad. Henriks farfars far Peter Jonsson var nämndeman och hemmansägare i Hörestahult i Vimmerby, hustrun Anna Greta Persdotters hemby. Peter dog tidigt, 37 år gammal, av feber. Enligt dödboken är han då ”f d hemmansägare, nu arbetskarl i staden”. Anna Greta dog på fattighuset 27 år senare. Hennes far var också nämndeman i Hörestahult och Peter Jonsson övertog ämbetet efter sin svärfar. Lena Gustavas föräldrar var torpare i Blackstad. Hennes farfar var sockenskräddare. På hennes mors sida finns komministersonen Petter Rosander från Blackstad, som 1797 blev far till hennes mor Lisa Persdotter. Lisas mor är den ogifta pigan Lena Persdotter, Båda föräldrarna kom från Brånängen. Petter Rosander blev faderlös som 14-åring när hans far komministern Magnus Rosander dog, och blev moderlös året därpå. Som vuxen blev han kofferdistyrman, det vill säga styrman i handelsflottan. 1792 gifte sig Petter med Eva Kock Modee från Trästad i Blackstad som han fick tre barn med under åren 1795-98. Under samma tid föds alltså den oäkta dottern Lisa. Vid sin död 1805, bara 41 år gammal, bodde han med sin familj i Vimmerby stad. Kronobåtsmän Henriks mor hette Lena Eriksdotter Malm och kom från grannsocknen Västrum. 1884 gifte hon sig med Karl Johan. Då tog hon med sig sin två år yngre bror Frans till torpet Stora Österdal, där han blev dräng hos hennes svärföräldrar. Året innan hade hennes syster Augusta emigrerat till Amerika. Lena kommer från båtsmanssläkten Malm och Märsberg. Hennes far var kronobåtsmannen Sven Erik Eriksson Malm Märsberg på båtsmanstorpet Slingsötorpet. Han föddes 1821 och dog fem dagar efter sin 80-årsdag 1901. Hennes mor Maria Sofia Lundberg Persdotter var torpardotter från Döderhult. Lenas farfar var kronobåtsmannen Erik Märsberg på båtsmanstorpet Tohlen i Gladhammar, född 1794 på båtsmanstorpet Wrå i Hjorted. Det låg i byn Tibbhult. Båtsmantorpet från Wrå står sedan 1929 på Kulbacken i Västervik. Henrik med sina två söner Torsten och Gunnar i den första egna båten på 1920-talet. Båtmotorn byggde han själv. Emigranter Henrik var lillpojken i syskonskaran i Gunnebo. Alla tre systrarna emigrerade till Amerika. Först åkte Elin 1902, när hon var 17 år. Tekla följde efter fem år senare, några månader innan hon skulle fylla 20. I november 1913 kom hon hem igen, men återvände till Amerika efter ett halvår, tillsammans med sin 17-åriga lillasyster Ellen. – Ellen minns jag, säger Ove Sohlman. Hon gifte sig i USA och hette Borg, de bodde i Omaha i Nebraska där hon arbetade som sjuksköterska. Hon var så stilig när hon kom hem och hälsade på. Hennes äldste son var flygare under andra världskriget. Han blev nedskjuten och var krigsfånge i Tyskland. Henriks storebror Oskar stannade kvar men flyttade till Yxered när han gifte sig 1906 med Elsa Sofia Vester från torpet Lyckeborg. Efter några flyttar kom de till Gunnebo 1912. Fram till 1929 hann de få nio barn. Henrik gifte sig 1915 med bruksdisponent Klemmings barnpiga Gunhild Sohlman från Trollhättan. De fick fyra barn, Gunnar, Torsten, Ragnar och Lilly. Bröderna tog efternamnet Sohlman efter sin mor. Både Torsten Sohlman och Gunnars dotter Birgitta Carlsson har släktforskat, och det är deras sammanställning som artikeln bygger på. Eva Johansson Henriks tre systrar emigrerade alla till Amerika. Ellen blev sjuksköterska i Omaha i Nebraska. Wåra Rötter 3/2014 9 Petrus Jansson – en slöjdande smedmästare i Törnsfalls socken För att kunna försörja sin stora familj köpte Petrus Jansson i Kårby ett tröskverk på en auktion. Med det tröskade han åt bönderna på hösten. På vintern drev han sågverk och på sommaren var det full fart i smedjan. Dessutom slöjdade han i trä. Det var en junidag 1952, dagen var varm, fönstret var öppet, den tunna spetsgardinen rörde sig sakta och genom gardinen skymtade Törnsfalls kyrka. Mamma och jag var och hälsade på mammas farfar på ålderdomshemmet i Törnsfall. Jag var bara tre år men jag minns ändå detaljerna med fönstret och kyrkan så väl, jag brukar säga att det är mitt allra första barndomsminne. Men det var en sak till, den gamla farfadern höll i en käpp, handen var förvärkt av reumatism och hårt arbete. Jag minns så väl just den där knotiga handen. Allt kom tillbaka till mig när jag för några månader sedan googlade på hembygdsföreningar runt Västervik och på Törnsfalls hembygdsförenings hemsida hittade flera fotografier från ålderdomshemmet tagna på 1940-talet. Där fanns han med på några fotografier, hållandes i sin käpp, den gamle smeden från Kallåker, Petrus Albert Jansson, född 1862 i Jansbo under Elmarsrum i Hallingebergs socken. Faderlös vid fyra år Petrus var det tolfte barnet av tretton till torparen Jan Magnus Nilsson (18081866) i Jansbo och hans andra hustru Kristina Lovisa Croesus (1825-1911). Kristina var soldatdotter från Kvarntorpet under Dröppstad i Hallingeberg. Jan Nilsson kom från Kårby i Törnsfall. Fadern avled redan 1866 i lunginflammation då Petrus bara var fyra år gammal. Redan under faderns livstid hade det varit fattigt och eländigt. När familjeförsörjaren försvann blev det ännu värre, modern stod ensam med fem barn att försörja, de två äldsta bröderna hade 1865 flyttat hemifrån. De fyra barnen i första kullen var vuxna och sedan länge utflugna. Två mindre bröder hade redan dött, 1852 och 1859. De drunknade En av bröderna, Anders Erik Oskar, led av epilepsi eller fallandesot som sjukdomen 10 Wåra Rötter 3/2014 Selma Pettersson och Petrus Jansson. då kallades. Han drunknade 19 år gammal, den 6 december 1874, tillsammans med brodern Carl Johan Hugo (9 år), två andra bröder Germund (6 år) och Nils Caleb Emanuel (9 år) Johansson från Källhagen och Jonas (5 år), son till båtsman Anders Ask i Sandviken. Detta var naturligtvis en förfärlig olycksdag i Hallingeberg. Jag har så många gånger tänkt på modern när hon fick dessa dödsbud, hur hanterade hon sorgen i den besvärliga situation hon redan hade? Den här händelsen måste ha satt sina spår hos Petrus, men varken min mor eller hennes bröder hade hört talas om olyckan. Deras far, Petrus näst äldste son, har aldrig nämnt något om olyckan så vi vet inte vad som egentligen hände. Men sannolikt gick man igenom isen, det var ju en vinterdag. Tidningsartikel Petrus berättar inte heller om drunkningen i den tidningsartikel som 1947 publicerades i Västerviks-Tidningen om honom under rubriken ”Kärnfolk i Tjust”. Där berättar han om sitt liv för tidningens skribent som skriver följande: ”Han växte upp under svåra förhållanden, men klagar inte, utan har i stället den åsikten att det nog bara var bra att få lära sig veta hut och bli härdad från barnsben. – Far min var stensprängare, berättar han vidare, och han sköt sönder sig när jag var två år gammal. Samtidigt drabbades en av bröderna av fallandesjuka. – Mor gjorde nog vad hon kunde för att dra försorg om oss. Men ett tag var det rent förskräckligt. Vi var fem personer och det vi fick i kvartalet var två kronor, ett pund bröd och två marker sill. Det gick förstås inte i längden. Mor spann sytråd åt skräddaren i trakten och det gjorde det något ljusare för oss. När han var nio år fick han börja arbeta, först hos en torpare i Katrineberg. – Där trivdes jag bra och jag fick också möjlighet att gå i skolan. Men torparen dog och då fick jag göra hjälpdagar hos en bonde i Elmarsrum. Då fick jag inte gå i skolan längre. Smedsyrket började han med efter konfirmationen, han gick i lära hos en smed i Skaftekulla där han först fick lära sig att sko hästar. Lönen var 30 kr om året.” Tolv barn 1884 gifte sig Petrus med Selma Sofia Pettersson (1865-1937) från Österhult i Hallingeberg. De bosatte sig först i Lofta, sedan i Hallingeberg, några år i Locknevi för att 1900 komma till Törnsfall där de samma år köpt Kallåker i Kårby som sedan blev deras fasta adress. Boningshuset, som ännu finns kvar, ligger på ena sidan vägen och den lilla smedjan på den andra sidan. Paret fick tolv barn, fyra dog redan som barn. Det yngsta barnet, nummer tolv i ordningen, fick namnet Tolvina, men hon kallade sig Ina för jag tror inte hon var så förtjust i det riktiga namnet. För övrigt döptes nummer åtta till Otto och nummer elva till Elving. Ina har detaljrikt berättat och dokumenterat sin uppväxt, hemmet, syskonen med mera. Ina och hennes man drev under många år lanthandel i Dalhem. Några år efter att hustrun dött flyttade Petrus till ålderdomshemmet. Kallåker övertogs av en dotter och måg, Signe och Henrik Pettersson. Huset blev så småningom sommarbostad åt dotterbarnen, men för cirka 15 år sedan såldes fastigheten. Full fart Petrus fortsätter berätta: ”Det var nödvändigt att hitta mera inkomster så på en auktion inropades ett stort tröskverk, det var sällsynta saker på den tiden, och med det for han runt i trakten och hjälpte bönderna att tröska. Ett lokomotiv och ett sågverk införskaffades också och tillsammans med sin egentliga syssla som smed hade han precis lagom med arbete. – Trösket klarade jag på hösten, sågverket höll jag på med på vintern och i smedjan var det full fart på sommaren. I närmare 50 år klarade han av tröskningen till bönderna i trakten, men ibland blev det lite för mycket arbete. Det hände några gånger att en del bönder inte fick sin säd tröskad förrän efter trettonhelgen. Sågrörelsen övertogs av en son (min morfar Henning) när Petrus inte själv kunde fortsätta sedan han blivit ofärdig efter en olycka när han var i 60-årsåldern. Men arbetslusten finns fortfarande kvar. Vilken tid som helst kan man söka upp honom på hemmet och finna honom i full färd med att tälja slevar eller skedar. En händig karl har han alltid varit, och nu är hans slöjdalster eftertraktade och populära föremål vid alla välgörenhetstillställningar i socknen. Någon förtjänst vill han inte ha. Han är fullt nöjd med att vara i rörelse och slippa gå sysslolös.” Vilar på Törnsfalls kyrkogård Petrus Jansson somnade in bara några månader efter mammas och mitt besök. Han dog den 7 augusti 1952, samma år han skulle fylla 90 år. Petrus och hans hustru ligger begravda på Törnsfalls kyrkogård. Gravvården vårdas ännu av oss efterkommande. 1947 gjorde Västerviks-Tidningen en intervju med Petrus Jansson och berättade om hans liv. Flera av Petrus och Selmas barn och barnbarn är också begravda på Törnsfalls kyrkogård, Sönerna Sköld (1886-1966), Erland (1893-1959), Valter (1897-1961) och Erik (1900-1986) samt dottern Signe (1889-1976). Hustrun Selmas rötter sträcker sig långt ned i medeltiden via hennes morfars mormors mormors far som var kornetten Anders Årrhane som med sin familj bodde på Locknevi säteri. Under några år på 1890-talet bodde Petrus och Selma i Spillinge i Lockneví. De passerade säkert säteriet vid kyrkan flera gånger utan ha en aning om att där hade Selmas adliga anor residerat i början av 1700-talet. Anders Årrhanes hustru Agneta Lejonram ligger begravd i Locknevi kyrka. Olika falla ödets lotter! Barbro Stålheim Källor: ”Kärnfolk i Tjust”, artikel i Västervikstidningen 1947. Törnsfalls Hembygdsförening: www.tornsfalls.se Muntliga berättelser inom familjen. Släktfotografier. Törnsfalls, Hallingebergs och Locknevi kyrkoarkiv. Gravstensinventeringen under Faktabanken på Rötter www.genealogi.se (Släktens gravstenar på Törnsfalls kyrkogård finns dokumenterade i gravstensdatabasen). Wåra Rötter 3/2014 11 Jan Hermansson lär oss forska om sjömän Hur forskar man om sjömän? Det ska Jan Hermansson berätta om på vårt medlemsmöte onsdagen 17 september. Har du en sjöman i din släkt kan du få mycket matnyttig information. Jan Hermansson är sedan 2008 chef för Sveriges Sjömanshusmuseum i Uddevalla och har tidigare arbetat där som föreståndare i 13 år. Sjömanshusmuseet är det enda museet i sitt slag i Sverige och där räknar han med att vara kvar resten av sitt yrkesliv. Hans intresse för sjöfartshistoria och sjömansforskning kommer från den tid han själv arbetat inom sjöfarten. Redan efter realexamen 1969 gick Jan Hermansson till sjöss, som motorelev och motorman, och fick resa till andra sidan jorden. Efter några år i Orientlinjen, Svenska Lloyd och Ostasiatiska kompaniet kom Jan Hermansson. han sedan till Uddevallavarvet. En bra guide för hur man forskar om sjömän finn på Klubb Maritims hemsida (www.klubbmaritim.com/efterlysning- Vad dog folk av förr? Onsdagen den 15 oktober kommer Leif Eriksson på vårt månadsmöte för att berätta om gamla tiders sjukdomar och död. Han är före detta apotekare och kunnig i sjukdomshistoria. Sjukdomar har funnits så länge människan funnits och lika länge har vi gjort vad vi kunnat för att bli friska. Det konstaterar Leif Eriksson, som intresserar sig för sjukdoms- och medicinhistoria. – Förr fanns det sjukdomar som nu är borta och man dog av det vi inte dör av i dag, säger han. En del svåra sjukdomar har varit utrotade men kommit tillbaka, som tuberkulosen. Det är oroande. Leif Eriksson bor i Norrköping och vet att för hundra år sedan skördade tuberkulosen många offer där, främst bland dem som arbetade inom den stora textilindustrin. Stelkramp är en annan sjukdom som i stort sett försvunnit men återkommit i enstaka fall. Apotekshistoriker 1966 började Leif Eriksson sin apotekarbana i Stockholm. Därefter har han arbetat även i Finspång och på 90-talet blev han regionchef inom Apoteksbolaget, bland annat för apoteken i Kalmar och Östergötlands län. De sista åren före pensionen för några år sedan arbetade han med ett hälsoprojekt. Under åren som apotekare kom han att intressera sig för apotekshistoria, vilket 12 Wåra Rötter 3/2014 ledde till intresse även för sjukdoms- och medicinhistoria, och flera föredrag i dessa ämnen. – För två år fick jag en fråga från Norrköpings släktforskarförening om att hålla föredrag om vad folk dog av förr. Själv är han inte aktiv släktforskare, det är hustrun som forskar. – Jag hoppas komma igång själv också. Idag är det ju lättare än förr, nu när så många arkiv har digitaliserats. Eva Johansson en/), sammanställd av Jan Hermansson. Vid mötet den 16 september går han igenom hur man hittar sjömän i sjömanshusrullorna, vilka uppgifter som finns tillgängliga och vilken hjälp man som släktforskare kan få från Sjömanshusmuseet. Dokumenten finns på landsarkiven men mycket är digitaliserat. Varje sjöman är inskriven på ett sjömanshus, dessa fanns i de flesta av våra kuststäder med egen hamn. Både vid påmönstring och avmönstring på ett fartyg bokfördes sjömannen. Då noterades uppgifter bland annat om vart fartyget var på väg och hur stor lönen, det vill säga hyran, var. Om sjömannen rymde, vilket hände ibland, finns det noterat. Med lite tur kan det gå att följa en persons hela arbetsliv till sjöss. Eva Johansson Första världskriget i arkiven I år uppmärksammas på många olika sätt att det är hundra år sedan första världskriget bröt ut. Riksarkivet har valt att göra så i årets årsbok, som heter ”Första världskriget i svenska arkiv”. Artiklarna i årsboken handlar både om svenskar som på olika sätt deltog i kriget, om händelser i Sverige med anknytning till kriget, om svensk beredskap, krigsfångeutväxling och synen på utlänningar i Sverige vid den här tiden. Vi kan läsa om svenska spioner, hungeruppror och svensk lagstiftning under kriget. Användbart ortnamnsarkiv Leif Eriksson. Svenska Ortsnamnsregistret kan vara en bra hjälp vid släktforskningen. Det finns på nätet på adressen www.sofi.se/ortnamnsregistret. Det kan du använda om du stöter på ett ortnamn eller gårdsnamn som du inte känner igen, eller som verkar märkligt. I ortnamnsregistret går det att söka på platsnamnen och då får du också fram äldre stavning, vilket kan gå ganska långt tillbaka i tiden. Det kan till exempel vara en dialektal stavning som finns i kyrkboken, längre tillbaka fanns inga stavningsregler. Släktforskningssommar i Lofta Återigen har vi visat släktforskning i Lofta bygdegård under onsdagseftermiddagarna i juli månad. Såväl ortsbor som sommarboende har besökt oss. Vi har kommit underfund med, att trots dåliga uppkopplingsförhållanden har det fungerat någorlunda bra på andra våningen i huset. Vi tackar för gott kaffe och våfflor och kommer gärna åter nästa sommar. Valdy Svensson Valdy Svensson, Ann Persson, Ingegerd Hammarquist och Kerstin Dahlgren i Lofta bygdegård. Foto: Jan Hammarquist. Begravningsmuseum i Ljungby På Skogskyrkogården i Ljungby i västra Småland finns numera ett begravningsmuseum, inrymt i en tidigare vandringskyrka. Museet invigdes 2004. Initiativtagare till museet är Ronny Holm i Ljungby, som samlat information och föremål med anknytning till död och begravning. Museet är indelat i temarum: dödsfallet, likrum hemma, gravöl, begravningsminnen, kläder med mera. I rummet som är inrett för likvaka hänger lakan för fönstret, klockan har stannat och världsliga bilder är övertäckta. I den öppna kistan ligger en docka som lik, med en annan docka som sörjande anhörig på en stol. Förr i tiden dog de flesta i hemmet. I byn fanns som regel någon eller några kvinnor som kunde anlitas för att tvätta liket och göra den avlidne i ordning för lik- vakan. Det vanliga var att man klädde på tre olika sätt beroende på om en kvinna den döde sina gamla bröllopskläder. Kis- eller man dött, och om den skedde i statan snickrades av någon i familjen eller av den eller på landet. byns snickare. Under likvakan fick hackat enris eller granris klä golvet i likrummet. Källa: Artikel av Elisabet Nilsson i KGFPå museet finns också information om nytt nr 125/2014 minnestavlor i kyrkan, så kal�lade epitafier. En del av museets samlingar är ägnat åt sorgklädsel och begravningsklädsel. Förr var det givet att man klädde sig i svart, andra färger förekom inte. Vi får veta mer om själaringningen, som utfördes på Begravning i Järeda kyrka 1968. Foto: Tor Wiklund. Två nya släktforskartidningar I år har två nya tidningar för släktforskare börjat ges ut. Det är två kommersiella tidningar, utgivna av stora mediakoncerner. Detta är ett av flera tecken på att vi börjar bli riktigt många släktforskare i Sverige, när det finns en marknad för två nya tidningar. Sedan många år finns redan tidningen Släkthistoriskt Forum, som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund. LRF Media ger nu ut tidningen Släkthistoria. Egmont förlag ger nu ut tidningen Svenska öden & äventyr. Båda dessa nya tidningarna har ett liknande upplägg. Utgivning varannan månad, släktforskarskola, människoöden och intressanta släkthistorier, historiska artiklar och möjlighet att ställa frågor och själv bidraga med gamla bilder och berättelser. Det är svårt att hitta någon direkt skillnad i inriktning på dessa två tidningar. Båda har ett mycket varierat innehåll inom släktforskningsområdet. Glöm inte bort vår egen tidning Släkthistoriskt Forum, som kommer ut med fem nummer per år. Här finns mycket smått och gott för släktforskare, inte minst för oss som är medlemmar i en släktforskarförening. Tidningen har getts ut i många år och har ett mycket brett innehåll, med personhistorier, nyheter för släktforskare och med bidrag från släktforskare runt om i landet. Eva Johansson Wåra Rötter 3/2014 13 Boktips för släktforskare Utsatta kvinnors liv Karin Edvall är bibliotekarie, arkivarie och författare i Göteborg. 2002 skrev hon boken De bortglömdas skuggor, som kom i ny och reviderad utgåva 2012. I den berättar hon om ett antal historiska kvinnor, vanliga människor, som hon hittat i arkiven. Det är utsatta kvinnor, de som döms för brott, de som är prostituerade, de som är vansinniga, de som trätt med sina makar eller övergett sina barn. Men här finns också barnmorskan Greta Stina Johansdotter från Örträsk och den omyndiga hustrun Elisabet Nilsdotter som födde 17 barn under 23 års tid. Det sjuttonde barnet tog hennes liv. Genom de här kvinnorna som exempel får vi en rejäl lektion i svensk kvinnohistoria. Karin Edvall har både utforskat kvinnornas egen historia och de omständigheter under vilka de levde, vilka villkor som styrde deras liv och hur samhället då såg ut. 1700- och 1800-talet stiger fram för oss, ur kvinnoperspektiv. Författare: Karin Edvall Titel: De bortglömdas skuggor Förlag: Ord & Visor förlag Enda kvinnan på fästningen Att läsa boken gör mig berörd. De här kvinnorna kommer nära och det är lätt att känna att det är människor av kött och blod, inte bara ansiktslösa uppgifter i arkiv. Dessutom är Karin Edvall en bra skribent som kan konsten att berätta. Eva Johansson Soldater och båtsmän från Locknevi socken Om du har soldater från Locknevi i din släkt är författaren Ulf Stenbergs bok ”Indelta soldater och båtsmän i Locknevi socken, 1710-1900” till stor glädje och nytta. Den handlar om soldaternas och båtsmännens tjänstgöring i krig och fred. Soldattorpen är markerade på kartor och de som finns kvar är fotograferade. Du får veta vilka krig de deltagit eller stupat i. De olika krigen är beskrivna. Boken kan köpas genom Locknevi hembygdsförenings medlemmar till ett pris av 100 kronor. Kontakta gärna Torvald Gerger på telefon 0492-70008. Valdy Svensson Författare: Ulf Stenberg Titel: Indelta soldater och båtsmän i Locknevi socken, 1710-1900 Förlag: Eget förlag 14 Wåra Rötter 3/2014 Den 7 november 1810 föll Metta Fock Ridderbielkes huvud på stupstocken. Åtta år tidigare hade hon anklagats för att ha dödat två av sina fyra barn och sin make med gift. Då dömdes hon till att sitta på Carlstens fästning ”på bekännelse”, det vill säga tills hon bekände. Det tog alltså åtta år. Metta Fock ska vara den enda kvinnan som suttit på Carlstens fästning i Marstrand. Den här historien är förhållandevis välkänd idag. Trubaduren Stefan Andersson har gjort en ballad om henne och deckarförfattaren Ann Rosman har skrivit om henne i denna bok. Här väver hon in berättelsen i en nutida påhittad historia om en närstående släkt till Metta Fock. Ann Rosman tror på Metta Focks oskuld. Hur det var med det får vi förstås aldrig veta, men författaren har läst vittnesprotokoll och dragit sin slutsats utifrån det. Ann Rosman lägger skulden på Metta Focks makes släktingar. Inte att ha dödat någon, utan skulden till att Metta Fock över huvud taget anklagas och döms till döden. Under sin fångenskap fick inte Metta Fock ha tillgång till papper och penna. Men hon författade ändå en nådeansökan genom att brodera den på små tygbitar som hon sydde ihop. Hennes broderi finns på Nordiska Museet. Eva Johansson Författare: Ann Rosman Titel: Mercurium Förlag: Ponto förlag Nya volymer hos Arkiv Digital Arkiv Digital har mycket nytt inscannat material sedan i våras. I sommar har man fyllt på med mängder av nya volymer. Material som beror oss i Tjust är bland annat Västerviks rådhusrätts räkenskaper, bland annat med skatteuppbörden för stadens invånare. Det rör sig om flera nya volymer från åren 1799-1818. Här kan finnas en hel del intressanta upplysningar för släktforskaren. Som exempel kan vi läsa om förre handelsbokhållaren Holmer i Norra kvarteret nummer 1 att han ”afsagt sig brännvin och tobak” och därför behöver han inte betala tobaksskatt. Om förre sjömannen C P Hagström i nästa kvarter står det antecknat ”mannen går på träben”. Grannen Nils Sundberg är arbetskarl men också extra tornväktare. I Norra kvarteret nummer 7 bor en rad personer som alla anges arbeta i ”Herr Fabriquer Merkels Fabrique”. I räkenskaperna får vi veta hur mycket var och en betalar i skatt. Räkenskaperna har signum HVa:6-138. Annat nytt hos Arkiv Digital är mantalslängd för Blackstad 1807-1834 med signum FIaa:4, meritförteckningar för Flottan och rullor och loggböcker för fartyg inom Flottan. Har du någon fånge i din släkt, som suttit på fängelset i Kalmar finns nu fler kyrkböcker därifrån. Alla mantalslängder för Kalmar län fram till och med 1820 är nu fotograferade. Nya domböcker från Göta hovrätt har fotograferats, liksom bouppteckningar från Norrköping fram till 1930. Fortsatt fotografering av dessa yngre bouppteckningar pågår för hela Sverige. I 1813 års räkenskaper från Västerviks häradsrätt finns intressanta uppgifter om de skattskrivna. Källa: Västervik rådhusrätt och magistrat HVa:128 (1813-1813) Bild 140, Arkiv Digital. Nya böcker för Rötters Vänner Är du med i Rötters Vänner? Då finns det en hel del för dig att ta del av om du loggar in via Rötters hemsida www.genealogi.se. De senaste böckerna som skannats in och nu kan läsas digitalt är: ”1883-orna”, en årgång skollärare från Växiö seminarium. Adressförteckning Kronofogdar, landsfiskaler och länsmän. Bergsskolans i Falun lärare och elever 1871-1930. Domsagor och häradshövdingar i Stockholms och Uppsala län av Jan Eric Almquist. Domsagorna i Sverige. Folkskolans lärarekår i Karlstads stift 1928. Från sockenstämma till storkommun Kronobergs län. Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 1811-1961. Göteborgsstudenter del I och II. Som Röttervän har du tillgång till mängder av unikt material som är intressant för släktforskare. Ytterligare ett 50-tal böcker är inscannade, bland annat den biografiska uppslagsboken ”Sveriges 100-åringar”, men också medborgarskapshandlingar och nationalitetsmatriklar. Har du någon lantmätare i din släkt kan du ha nytta av den biografiska förteckningen över Sveriges lantmätare 1628-2010. Forskarhandbok om resande En av de senaste böckerna i Rötterbokhandeln är Bo Lindwalls bok ”Anor från landsvägen”, som är Släktforskarförbundets sjunde handbok för släktforskare. Rötterbokhandeln har fått ny design, ny hemsidesadress på www.rotterbokhandeln.se och nya produkter. Har du handlat tidigare behöver du skapa ett nytt konto nästa gång du gör inköp. I Bo Lindwalls bok får du hjälp och råd om hur du släktforskar om resandefolket. Många av dem är inte antecknade i kyrkböckerna och det kan därför krävas forskning i andra källor för att hitta de uppgifter man söker. Resande har under historisk tid varit en utsatt grupp i det svenska samhället. De har kallats för tattare, krämare, skojare, zigenare och andra epitet. De var från början romer som kom till Sverige redan på 1500-talet. I handboken berättas inte den här gruppens sociala historia, utan hur man hittar dem i arkiven. Vissa yrken var vanliga bland resande, till exempel glas- och smideshandlare, lumpsamlare och valackare. En del blev soldater och inlemmades i det svenska samhället. Källa: Artikel i Släkthistoriskt Forum nr 3 2014. Nytt från Riksarkivet Det blir ingen fri tillgång för släktforskare till Riksarkivets inscannade dokument via Svar. Däremot har numera skolor, bibliotek och högskolor fri tillgång till arkiven. Detta gäller från den 3 juli. Riksarkivet har i sommar lanserat en ny app för smarta mobiltelefoner. Appen vänder sig till heraldikintresserade och innehåller en mängd heraldiska vapen och information om dessa. Wåra Rötter 3/2014 15 Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342, 593 24 Västervik Program hösten 2014 Onsdag 17 september Tid: 18.45 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Sjömanshusens uppgift och betydelse. Jan Hermansson, Sveriges Sjömanshusmuseum i Uddevalla. Onsdag 24 september Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll! Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna erfarenheter inom släktforskning. Onsdag 15 oktober Tid: 18.15 OBS! tiden Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Vad folk dog av förr. Leif Eriksson, f.d apotekare från Norrköping. Onsdag 29 oktober Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll! Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna erfarenheter inom släktforskning. Onsdag 12 november Tid: 18.45 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Ej klart. Titta på hemsidan. Onsdag 26 november Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll! Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna erfarenheter inom släktforskning. Onsdag 10 december Tid: 18.45 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Lucia kaffe. Västerviks äldsta områden, ”Kullen” vid gamla vattentornet. Britt-Marie Widén m.fl. Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen. Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter! Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.