Hur man spårar utter

Transcription

Hur man spårar utter
Hur man spårar uttrar
Uttrar spåras bäst på hösten, genom att leta efter spillning och gryt, eller på
vintern genom att följa spårstämplar i snön. Att leta spillning under
barmarksperioden är en mycket bra metod som också används i andra
länder. Metodiken går ut på att inventeraren letar efter spårtecken av utter i
form av spillning, spår eller gryt vid strategiska platser. Uttern spillningsmarkerar
sina hemområden kontinuerligt och för att nå maximal effekt placeras dessa
”strategiskt” utmed stränderna så att andra uttrar lätt kan hitta dem. Exempel
på strategiska platser är: på stenar utmed vattendrag, på stenar eller spänger
under broar, vid brofästen, uddar vid sjöar, trädrötter och nedhängande
grenar, stubbar, tuvor, under granar intill vattendraget, vid kvarnar och
dammanläggningar etc.
Exempel på strategiska platser där uttrar gärna spillningsmarkerar.
Att uttern just väljer att spillningsmarkera sina hemområden på strategiska
platser utnyttjas därför vid valet av inventeringslokaler. Exempel på sådana
platser är in- och utlopp till sjöar, broar, sammanflöden, uddar, näs, öar och
tydliga förändringar i terrängen (myrmark övergår till skog eller ovan/nedan
forsar etc.). Spillningsmarkeringar som placeras skyddat, t ex under en bro,
kan ligga kvar upp till ett års tid. Markeringar som däremot placeras mer
exponerat för väder och vind, måste förnyas kontinuerligt eftersom de
försvinner efter drygt två månader. Beroende på placering och
väderförhållanden återfinns drygt 50 procent av spillningsmarkeringarna efter
2-3 veckor och endast 10 procent efter 3-8 veckor.
En spillningshög på ett brofäste, högt upp precis under vägbanan.
Spår i sanden och spillning på grenen under en bro.
Vad är det för skillnaden mellan utter och minkspillning?
Genom att leta och hitta spillningar kan man konstatera flera saker. Dels vilket
djur som har varit på platsen, men också om djuret brukar vara där ofta (då
finns det mycket spillning av olika ålder). Det går också att ta reda på vad
djuret har ätit genom att titta på vad spillningen innehåller för rester (t ex
fiskfjäll, kräftskal, fjädrar eller hårstrån). Dessutom kan man genom DNAanalyser (och hormonanalyser) gjorda på spillningarna få reda på antal djur,
hur de är besläktade med varandra och om det är en hona eller en hane.
Utterspillning (som har ätit fisk!) till vänster och minkspillning till höger.
Utterspillningen påminner lite om minkens spillning . Trots det så finns det en
del saker att ta fasta på som skiljer dem åt både till utseende men framförallt
till doft.
Karaktär
Doft
Utseende
Placering
Innehåll
Utter
Luktar inte
illa utan
mer som
”hö” eller
viol
Lite flikigt
utseende, större
fjäll eller
kräftrester
På stenar (gärna
under en bro)
eller under
granar
Ofta rester av
fisk, groda eller
kräfta. Ibland
hittas även
rester efter
fågel eller
gnagare
Mink
Luktar illa
(starka
svaveldof
ter)
Mer ”korvlik” till
utseende,
mindre fjäll eller
kräftrester
På stenar (gärna
under en bro)
eller under
granar
Oftast rester av
gnagare,
kräftor, fågel
eller fisk
När man letar efter utterspillning behövs ett gott luktsinne och en känsla för
var man ska leta!
Att leta utter på vintern
Eftersom uttrarna ofta rör sig i det utrymme som bildas mellan vattnet och isen
under vintern kan det ibland vara svårt att hitta spår efter dem. Förr eller
senare så måste de dock upp på isen så att med lite tålamod brukar man till
slut hitta utterspår. Ett bra tips är att kika under broar eftersom uttrarna gärna
fortsätter att gå upp till sina favoritstenar under en bro och spillningsmarkera.
Hittas flera så kallade spårlöpor tillsammans så kan det röra sig om en
familjegrupp (dvs. hona med ungar). För att vara riktigt säker på att det är en
familjegrupp så bör man följa spåren under en längre sträcka (> 2 km).
Ett utterspår har fem synliga tår (precis som alla mårddjur) och är ca 4-9 cm
stort (vilket är ungefär som ett rävspår). Uttern har en häldyna som gör att
framfoten får ett något trekantigt utseende.
Uttrar rör sig oftast i gång eller i språng (galopp) och vid språng ser man oftast dessa 4grupperingar av spår.
Spår som hittas under andra delar av året innehåller sällan lika tydliga detaljer
som de gör under vintern. På sommaren hittas oftast bara några få
spårstämplar. Uttrar behöver inte alltid hålla sig i anslutning till vattendragen
utan de kan röra sig tvärs genom ett skogsparti. En spårning som gjordes i
norra Sverige visade att en hona med två ungar rörde sig över fyra mil genom
skogen.
Utterspår i lera (till vänster) och i sand (höger)
Ett annat mycket karaktäristisk spår efter uttrar är deras så kallade kanor.
Uttrar åker ibland kana på magen vilket ger fina rännor i snön som är 16-20
cm breda. Även minken kan göra liknande kanor men då är bredden inte
större en drygt 10 cm.
Utterkana. Ibland syns även
tydliga släpmärken efter
Några bra tips vid spårning på vintern
1) Börja helst tidigt på säsongen!
Fördelen med att börja tidigt på vintern är att då är hålrummen under
isen inte så stora, de flesta vägar är plogade och de flesta vattendrag
är isbelagda. Dessutom så har det vanligtvis inte hunnit komma för
mycket snö.
2) Längre spårningar ger ökad kunskap och säkrare resultat
Genom att spåra uttrarna under längre sträckor så ökar chansen att
det du ser faktiskt stämmer. Eller också kommer du snart att inse att det
inte gör det…
3) Spåra aldrig på vintern utan isdubbar, ispik, extra kläder, rep eller
sällskap
Isbelagda vattendrag kan vara mycket oberäkneliga. Därför bör man
aldrig spåra ensam utan hellre välja att göra det tillsammans med
någon. Dessutom är det ju roligare om man kan dela sina upplevelser
med någon!