Hur man spårar utter
Transcription
Hur man spårar utter
Hur man spårar uttrar Uttrar spåras bäst på hösten, genom att leta efter spillning och gryt, eller på vintern genom att följa spårstämplar i snön. Att leta spillning under barmarksperioden är en mycket bra metod som också används i andra länder. Metodiken går ut på att inventeraren letar efter spårtecken av utter i form av spillning, spår eller gryt vid strategiska platser. Uttern spillningsmarkerar sina hemområden kontinuerligt och för att nå maximal effekt placeras dessa ”strategiskt” utmed stränderna så att andra uttrar lätt kan hitta dem. Exempel på strategiska platser är: på stenar utmed vattendrag, på stenar eller spänger under broar, vid brofästen, uddar vid sjöar, trädrötter och nedhängande grenar, stubbar, tuvor, under granar intill vattendraget, vid kvarnar och dammanläggningar etc. Exempel på strategiska platser där uttrar gärna spillningsmarkerar. Att uttern just väljer att spillningsmarkera sina hemområden på strategiska platser utnyttjas därför vid valet av inventeringslokaler. Exempel på sådana platser är in- och utlopp till sjöar, broar, sammanflöden, uddar, näs, öar och tydliga förändringar i terrängen (myrmark övergår till skog eller ovan/nedan forsar etc.). Spillningsmarkeringar som placeras skyddat, t ex under en bro, kan ligga kvar upp till ett års tid. Markeringar som däremot placeras mer exponerat för väder och vind, måste förnyas kontinuerligt eftersom de försvinner efter drygt två månader. Beroende på placering och väderförhållanden återfinns drygt 50 procent av spillningsmarkeringarna efter 2-3 veckor och endast 10 procent efter 3-8 veckor. En spillningshög på ett brofäste, högt upp precis under vägbanan. Spår i sanden och spillning på grenen under en bro. Vad är det för skillnaden mellan utter och minkspillning? Genom att leta och hitta spillningar kan man konstatera flera saker. Dels vilket djur som har varit på platsen, men också om djuret brukar vara där ofta (då finns det mycket spillning av olika ålder). Det går också att ta reda på vad djuret har ätit genom att titta på vad spillningen innehåller för rester (t ex fiskfjäll, kräftskal, fjädrar eller hårstrån). Dessutom kan man genom DNAanalyser (och hormonanalyser) gjorda på spillningarna få reda på antal djur, hur de är besläktade med varandra och om det är en hona eller en hane. Utterspillning (som har ätit fisk!) till vänster och minkspillning till höger. Utterspillningen påminner lite om minkens spillning . Trots det så finns det en del saker att ta fasta på som skiljer dem åt både till utseende men framförallt till doft. Karaktär Doft Utseende Placering Innehåll Utter Luktar inte illa utan mer som ”hö” eller viol Lite flikigt utseende, större fjäll eller kräftrester På stenar (gärna under en bro) eller under granar Ofta rester av fisk, groda eller kräfta. Ibland hittas även rester efter fågel eller gnagare Mink Luktar illa (starka svaveldof ter) Mer ”korvlik” till utseende, mindre fjäll eller kräftrester På stenar (gärna under en bro) eller under granar Oftast rester av gnagare, kräftor, fågel eller fisk När man letar efter utterspillning behövs ett gott luktsinne och en känsla för var man ska leta! Att leta utter på vintern Eftersom uttrarna ofta rör sig i det utrymme som bildas mellan vattnet och isen under vintern kan det ibland vara svårt att hitta spår efter dem. Förr eller senare så måste de dock upp på isen så att med lite tålamod brukar man till slut hitta utterspår. Ett bra tips är att kika under broar eftersom uttrarna gärna fortsätter att gå upp till sina favoritstenar under en bro och spillningsmarkera. Hittas flera så kallade spårlöpor tillsammans så kan det röra sig om en familjegrupp (dvs. hona med ungar). För att vara riktigt säker på att det är en familjegrupp så bör man följa spåren under en längre sträcka (> 2 km). Ett utterspår har fem synliga tår (precis som alla mårddjur) och är ca 4-9 cm stort (vilket är ungefär som ett rävspår). Uttern har en häldyna som gör att framfoten får ett något trekantigt utseende. Uttrar rör sig oftast i gång eller i språng (galopp) och vid språng ser man oftast dessa 4grupperingar av spår. Spår som hittas under andra delar av året innehåller sällan lika tydliga detaljer som de gör under vintern. På sommaren hittas oftast bara några få spårstämplar. Uttrar behöver inte alltid hålla sig i anslutning till vattendragen utan de kan röra sig tvärs genom ett skogsparti. En spårning som gjordes i norra Sverige visade att en hona med två ungar rörde sig över fyra mil genom skogen. Utterspår i lera (till vänster) och i sand (höger) Ett annat mycket karaktäristisk spår efter uttrar är deras så kallade kanor. Uttrar åker ibland kana på magen vilket ger fina rännor i snön som är 16-20 cm breda. Även minken kan göra liknande kanor men då är bredden inte större en drygt 10 cm. Utterkana. Ibland syns även tydliga släpmärken efter Några bra tips vid spårning på vintern 1) Börja helst tidigt på säsongen! Fördelen med att börja tidigt på vintern är att då är hålrummen under isen inte så stora, de flesta vägar är plogade och de flesta vattendrag är isbelagda. Dessutom så har det vanligtvis inte hunnit komma för mycket snö. 2) Längre spårningar ger ökad kunskap och säkrare resultat Genom att spåra uttrarna under längre sträckor så ökar chansen att det du ser faktiskt stämmer. Eller också kommer du snart att inse att det inte gör det… 3) Spåra aldrig på vintern utan isdubbar, ispik, extra kläder, rep eller sällskap Isbelagda vattendrag kan vara mycket oberäkneliga. Därför bör man aldrig spåra ensam utan hellre välja att göra det tillsammans med någon. Dessutom är det ju roligare om man kan dela sina upplevelser med någon!